Vissa avfallsfrågor
Betänkande 1997/98:JoU7
Jordbruksutskottets betänkande
1997/98:JOU07
Vissa avfallsfrågor
Innehåll
1997/98 JoU7
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1996/97:172 Hantering av uttjänta varor i ett ekologiskt hållbart samhälle - ett ansvar för alla. Vidare behandlas sex motioner väckta med anledning av propositionen. Förslaget innebär bl.a. att regeringen bemyndigas att föreskriva om förbud i vissa fall mot deponering, förbränning och fragmentering av uttjänta elektriska och elektroniska produkter. Farliga fraktioner i rivningsavfall skall kunna identifieras och omhändertas på ett miljömässigt riktigt sätt genom att gällande krav på rivningsanmälan utökas till att avse även rivning av del av byggnad. Genom ett frivilligt åtagande från branschen kommer insamling och materialåtervinning av uttjänt kontorspapper att genomföras. Ett förbud från år 2002 mot deponering av utsorterat brännbart avfall och ett generellt förbud från år 2005 mot deponering av organiskt avfall kommer att införas. Åtgärder kommer att vidtas för att höja miljökraven för deponier. Tillståndsplikt för transportörer av avfall införs. Utskottet tillstyrker med vissa ändringar förslaget till ändring i renhållningslagen. Ändringarna, som föranletts av en motion (kd), innebär att även andra miljömässigt godtagbara förbehandlingsmetoder för elektriskt och elektroniskt avfall än demontering och sortering skall omfattas av förslaget om godkännande och certifiering. När det gäller förslaget om ett generellt förbud mot deponering av organiskt avfall från år 2005 anser utskottet att föreskrifterna om avsteg och undantag från förbudet bör utformas så att forskning om och utveckling av miljömässigt godtagbara behandlingsmetoder för avfallet inte försvåras. Därmed ansluter sig utskottet till vad som anförts i två motioner (m). Utskottet tillstyrker även regeringens förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen och ansluter sig i övrigt till regeringens överväganden. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Till betänkandet fogas 14 reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition 1996/97:172 att riksdagen antar förslagen till 1. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596), 2. lag om ändring av plan- och bygglagen (1987:10).
Propositionens huvudsakliga innehåll Regeringens förslag och åtgärder inom avfallsområdet innebär genomgripande förändringar mot en ökad resurshushållning och en mer miljöanpassad avfallshantering. Alla förslag och åtgärder kommer inte att genomföras omedelbart vilket gör att den sammantagna effekten skall ses som regeringens långsiktiga inriktning och styrning på avfalls- och kretsloppsområdet. Regeringen föreslår att det i renhållningslagen (1979:596) införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av uttjänta elektriska och elektroniska produkter som inte hanterats av godkänd demonterare samt att verksamhet som syftar till att demontera och sortera sådant avfall skall vara certifierad av ett ackrediterat certifieringsorgan. Vidare informerar regeringen om riktlinjer för hur ett producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter skall fungera i Sverige. Regeringen föreslår även ändringar i plan- och bygglagen (PBL 1987:10) för att säkerställa att farliga fraktioner i rivningsavfall identifieras och omhändertas på ett miljöriktigt sätt. Dessa ändringar innebär att kravet på rivningsanmälan utökas till att gälla även vid rivning av delar av byggnader. Vidare innebär ändringarna att byggnadsnämnden i vissa fall skall besluta om huruvida en bygganmälan skall kompletteras med en rivningsplan i de fall farligt avfall kan förväntas uppstå vid byggnadsåtgärder. Insamling och materialåtervinning av uttjänt kontorspapper skall genomföras med ett frivilligt åtagande från branschen. Regeringen avser att införa ett förbud från år 2002 mot deponering av utsorterat brännbart avfall och från år 2005 ett förbud mot deponering av organiskt avfall generellt. För att möjliggöra detta föreslås att det i renhållningslagen skall införas ett bemyndigande för regeringen att föreskriva om ett sådant förbud. Samtidigt avser regeringen att från år 2002 införa ett krav om att brännbart avfall skall hållas åtskilt från övrigt avfall. Regeringen avser dessutom att vidta åtgärder för att höja miljökraven för deponier. Regeringen föreslår att det i renhållningslagen skall införas ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att föreskriva om att avfall endast får transporteras av transportörer med tillstånd. Avsikten är att tillstånden skall meddelas av länsstyrelsen. Regeringen avser att från och med år 2000 öka möjligheten för fler aktörer att transportera och omhänderta annat avfall än hushållsavfall. Regeringen avser därför att begränsa kommunernas möjlighet att ta ett utökat renhållningsansvar för annat avfall än hushållsavfall. Begränsningen avser endast icke farligt avfall. Ändringarna i renhållningslagen (1979:596) och plan- och bygglagen (1987:10) föreslås träda i kraft den 1 januari 1998 respektive den 1 juli 1998. Lagrådet har avgett yttrande över förslagen. Lagförslagen fogas som bilaga 1 till detta betänkande.
Motionerna
1997/98:Jo4 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till ändring i 8 § renhållningslagen att kravet på ?demontering och sortering? byts ut mot ?förbehandling?, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur förordningen skall ställa tydliga krav på ett producentsystems långsiktiga ekonomiska trovärdighet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högre miljöstörningsavgifter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnadsansvar för privatimport, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det ekonomiska ansvaret för det historiska skrotet. 1997/98:Jo5 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre information till konsumenterna kring avfallshanteringen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomisk stimulans till konsumenterna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att gynna kretsloppsanpassade produkter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att påskynda arbetet med producentansvaret, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att hanteringssystemen för olika varor måste likna varandra, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en tidsgräns för byggsektorns frivilliga åtagande beträffande avfallshanteringen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en analys av producentansvarets inverkan på den totala miljöpåverkan, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att producentansvaret utformas så att export av miljöfarliga, uttjänta varor stoppas. 1997/98:Jo6 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avfallsbegreppet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kravet att hålla brännbart avfall åtskilt, 4. att riksdagen beslutar att renhållningslagen ändras i enlighet med vad som anförts i motionen, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Naturvårdsverkets rätt att meddela föreskrifter. 1997/98:Jo7 av Elizabeth Nyström och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kravet på obligatoriska nationella sorteringsföreskrifter slopas och att förbudet mot deponering av utsorterat brännbart avfall utgår, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheten till biogasutvinning ur deponier tillvaratas även framöver. 1997/98:Jo8 av Lennart Daléus m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:172 i de delar som avser tillstånd för transportörer av avfall, 2. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag om att bygg- och rivningsavfall skall hanteras av certifierad återvinnare innan det får lämnas på deponi, baserat på Kretsloppsdelegationens förslag i rapport 1996:11, 3. att riksdagen avslår proposition 1996/97:172 i de delar som avser elektroniska produkter, 4. att riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett förslag gällande elektroniska produkter som beaktar i motionen angivna invändningar mot det nu förelagda förslaget. 1997/98:Jo9 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av den hittillsvarande kretsloppspolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett fungerande och generellt producentansvar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restproduktmarknaderna, 4. att riksdagen hos regeringen begär ett nytt förslag till lag om producent- ansvar för elektriska och elektroniska produkter i enlighet med vad i motionen anförts, 5. att riksdagen, om yrkande 4 avslås, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på regler för återvinningssätt för elekt- riska och elektroniska produkter i enlighet med ?prioriteringstrappan?, 6. att riksdagen beslutar om lag om ändring i 9 kap. 2 a § PBL i enlighet med Lagrådets förslag, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av skyldighet för byggnadsnämnden att begära rivningsplan.
Utfrågningar m.m. Statssekreteraren Måns Lönnroth och departementsrådet Judith Melin, Miljödepartementet, har lämnat kompletterande information i anslutning till propositionen. Vidare har utskottet haft utfrågning med representanter för Svenska Kommunförbundet, Svenska Renhållningsverksföreningen, Boliden AB och med fil.dr. Torleif Bramryd, Ekologiska institutionen vid Lunds universitet. Utskottet har uppvaktats av representanter för Byggsektorns kretsloppsråd.
Utskottet
Allmänna frågor
Motionerna Avfallsfrågor av mer allmän karaktär tas upp i motion Jo5 (v). Bättre information till konsumenterna om avfallshanteringen efterlyses i yrkande 1. I motionens yrkande 2 föreslås att, som ekonomisk stimulans till konsumenterna, medel överförs från avfallsskatten till t.ex. pant, miljöbonus eller annat ekonomiskt värde på källsorterat material. Genom premiering av produkter med lång livslängd kan kretsloppsanpassade produkter gynnas (yrkande 3). För att arbetet med producentansvaret skall kunna påskyndas bör Kretsloppsdelegationen ges utrymme att ta fram förslag till fler varuslag och avfallsslag (yrkande 4). Vidare framhålls att hanteringssystemen för olika varor måste likna varandra (yrkande 5). En analys av producentansvarets inverkan på den totala miljöpåverkan begärs i motionens yrkande 7. Slutligen betonas att producentansvaret bör utformas så att export av miljöfarliga, uttjänta varor stoppas (yrkande 8). För att handel med och hantering av restprodukter av visst värde inte skall hindras av de regler som gäller för avfall framhålls i motion Jo6 (m) att begreppet avfall bör definieras så att vissa restprodukter inte omfattas (yrkande 1). En utvärdering av den hittillsvarande kretsloppspolitiken begärs i motion Jo9 (mp) yrkande 1. Ett fungerande och generellt producentansvar bör utformas enligt principerna för en uthållig resursanvändning och genom att ett övergripande ramverk, en producentansvarsrätt, införs (yrkande 2). Ytterligare styrmedel bör införas för restproduktmarknaderna (yrkande 3).
Utskottets överväganden Det är enligt utskottets mening av vikt att konsumenter och hushåll har goda möjligheter att spela en aktiv roll när det gäller hanteringen av hushållsavfall. Som anförs i propositionen har detta engagemang inte alltid kunnat tillvaratas på bästa sätt. När det gäller vikten av information till konsumenterna om avfallshanteringen har utskottet inte någon annan uppfattning än motionärerna bakom motion Jo5 (v). Utskottet har inhämtat att betänkandet Konsumenterna och miljön (SOU 1996:108) bereds i Regeringskansliet genom samråd mellan Inrikesdepartementet och bl.a. Miljödepartementet inför en handlingsplan om konsumenterna och miljön som beräknas bli färdigställd till våren 1998. Som anförs i propositionen bör frågan om konsumenternas och hushållens engagemang analyseras närmare i samband med regeringens behandling av betänkandet. När det gäller ekonomisk stimulans till konsumenterna har utskottet erfarit att ett förslag om deponiskatt under hösten kommer att notifieras till EU inför en proposition i ämnet som är aviserad till våren 1998. Utskottet delar motionärernas syn på vikten av att både mängden avfall och avfallets farlighet bör minskas liksom synen på fördelarna för konsumenterna med någorlunda enhetliga återtagningssystem men är inte berett att tillmötesgå kraven på särskilda riksdagsuttalanden i frågan. Som ett led i arbetet med ett utvidgat producentansvar kommer, enligt vad utskottet erfarit, Kretsloppsdelegationen att den 31 december 1997 redovisa ett uppdrag om mer generella metoder för utformning av ett utökat producentansvar. I sammanhanget vill utskottet erinra om den förordning (SFS 1997:788) om producentansvar för bilar som regeringen nyligen fattat beslut om och som träder i kraft den 1 januari 1998. Enligt förordningen blir bilproducenterna skyldiga att utan ersättning ta emot uttjänta bilar som registrerats från och med den 1 januari 1998 för skrotning. Förordningen innebär även att mål ställs upp för återvinning och återanvändning. När det gäller motionens yrkande 7 om en analys av producentansvarets inverkan på miljön vill utskottet erinra om Naturvårdsverkets uppdrag att se över miljöpåverkan av redan genomförda åtgärder, dvs. återtagningssystemen för returpapper, förpackningar och däck. Mot bakgrund av det ovan anförda anser utskottet att motion Jo5 (v) yrkandena 1-5 och 7 inte bör påkalla någon vidare åtgärd från riksdagens sida. Med anledning av yrkande 8 i motionen vill utskottet anföra följande. Eftersom producentansvaret är knutet till avfallsbegreppet, och varor och produkter som är avsedda att exporteras inte kan betecknas som avfall, skulle en utformning av producentansvaret med den innebörd som anges i motionen inte vara någon framkomlig väg att uppnå syftet med motionsyrkandet. Det skulle snarare krävas ett särskilt exportförbud för de varor som anges i motionen. I övrigt har utskottet inom ramen för detta ärende svårt att överblicka konsekvenserna av ett allmänt exportförbud för vissa varor och i vad mån ett sådant förbud är förenligt med nationella rättsregler och internationella handelsavtal m.m. Utskottet är således inte berett att tillmötesgå motionen i denna del. Mot bakgrund av vad utskottet här anfört föreslås att motion Jo5 (v) yrkande 8 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd. När det gäller avfallsbegreppets omfattning har utskottet erfarit att frågan om en definition av begreppet grundad på den definition som gäller inom EU enligt artikel 1 a direktiv 91/156/EEG kommer att tas upp i förslaget till miljöbalk. I avvaktan på riksdagens behandling av miljöbalken avstyrker utskottet motion Jo6 (m) yrkande 1. De frågor som tas upp i motion Jo9 (mp) yrkandena 1-3 ingår i Naturvårdsverkets och Kretsloppsdelegationens uppdrag att se över näringslivets kretsloppsanpassning. Uppdraget skall redovisas den 1 juli 1998. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionen i dessa delar.
Elektroniska produkter m.m.
Propositionen I propositionen föreslås att regeringen får meddela förbud mot deponering, förbränning och fragmentering av avfall som utgörs av uttjänta elektriska och elektroniska produkter som inte har behandlats av godkänd demonterare och sorterare. Detta bör gälla om det behövs för att främja återvinning och återanvändning av material eller av andra hälso- och miljöskäl. Vidare föreslås att regeringen får meddela föreskrifter om yrkesmässig demontering och sortering av avfall som utgörs av elektriska och elektroniska produkter samt att den som yrkesmässigt bedriver verksamhet som syftar till att demontera och sortera sådant avfall skall vara certifierad av ett ackrediterat certifieringsorgan. Certifieringen skall även kunna avse verksamheten. Slutligen föreslår regeringen att bemyndigandena införs i två nya paragrafer i renhållningslagen (1979:596) och att de även skall gälla för den myndighet regeringen bestämmer.
Motionerna I motion Jo8 (c) yrkas avslag på propositionen i de delar som avser elektroniska produkter (yrkande 3 delvis). Regeringen bör återkomma med förslag till ny lagstiftning i enlighet med motionen (yrkande 4 delvis). Enligt yrkande 1 i motion Jo4 (kd) bör 8 § renhållningslagen ändras så att kravet på ?demontering och sortering? byts ut mot ?förbehandling?. Därigenom försvåras enligt motionärerna inte industriellt rationella, ekonomiskt effektiva metoder som också är långsiktigt hållbara ur både arbets- och miljösynvinkel.
Utskottets överväganden Miljöfarliga ämnen ingår i olika omfattning i elektriska och elektroniska produkter. Exempel på komponenter som innehåller miljöfarliga ämnen är kretskort, katodstrålerör, laddbara batterier, displayer, kvicksilverbatterier och gamla kondensatorer. Om uttjänta elektriska och elektroniska produkter i större utsträckning togs om hand på ett sakkunnigt och miljömässigt riktigt sätt i avfallsledet, skulle det medföra klara fördelar för miljön och vara ytterligare ett steg på vägen mot ett kretsloppsinriktat samhälle. Omhändertas uttjänta varor på rätt sätt kan i många fall material och delar i varorna återvinnas i stället för att deponeras. I de fall miljöfarliga ämnen ingår i komponenter och liknande delar kan komponenterna ofta demonteras eller på annat sätt förbehandlas innan avfallet återvinns eller deponeras. Härigenom ökar avsättningsmöjligheterna för återvunnet material och riskerna minskar för att farliga ämnen sprids till nya varor eller läcker ut i naturen från deponeringsanläggningarna. Utskottet gör samma bedömning som regeringen att ett bemyndigande bör införas i renhållningslagen som gör det möjligt för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att förbjuda deponering, förbränning och fragmentering av avfall. Enligt utskottets mening är emellertid de av regeringen föreslagna behandlingsmetoderna demontering och sortering av avfall bara två av flera sätt att uppnå en effektiv återanvändning eller återvinning. För att inte utesluta andra miljömässigt godtagbara behandlingsmetoder bör förslagen till bemyndigande enligt 8 b och 8 c §§ renhållningslagen utvidgas till att gälla elektriska och elektroniska produkter som har förbehandlats även med andra metoder än demontering och sortering, förutsatt att behandlingen har skett på ett miljömässigt godtagbart sätt. Mot den bakgrunden föreslår utskottet, som därmed tillstyrker motion Jo4 (kd) yrkande 1, vissa förändringar i regeringens förslag till ändring av de berörda paragraferna. Utskottets förslag till lagtext redovisas i bilaga 2 till detta betänkande. Det anförda innebär att utskottet avstyrker motion Jo8 (c) yrkandena 3 och 4, båda i motsvarande delar.
Rivningsavfall
Propositionen Regeringen föreslår att kravet på rivningsplan enligt plan- och bygglagen (1987:10) utsträcks till att omfatta rivning av del av byggnad. Kravet föreslås även utsträckas till att omfatta vissa av de byggnadsåtgärder för vilka bygg- anmälan skall lämnas. Kravet på rivningsplan för dessa åtgärder gäller under förutsättning att det kan antas att det som en följd av byggnadsåtgärderna uppkommer rivningsmaterial som innehåller farligt avfall.
Motionerna I motion Jo9 (mp) begärs att 9 kap. 2 a § plan- och bygglagen (PBL) ändras i enlighet med Lagrådets förslag, dvs. rivningsplan skall kunna föreskrivas även i samband med andra byggnadsåtgärder än vad som anges i 2 a § punkterna 3-5 PBL (yrkande 6). Vidare bör skyldighet införas för byggnadsnämnden att begära rivningsplan (yrkande 7).
Utskottets överväganden Det är enligt utskottets mening angeläget att förbättra förutsättningarna för bl.a. omhändertagande av farliga ämnen även vid sådana byggnadsåtgärder som i dag inte omfattas av krav på rivningsplan. Eftersom det är väsentligt att förutsättningarna för en miljöriktig hantering av rivningsmaterial förbättras snarast anser utskottet i likhet med regeringen att kravet på rivningsplan bör utsträckas till att omfatta även rivning av del av byggnad. Som anförs i motion Jo9 (mp) kan rivningsmaterial som innehåller farligt avfall uppkomma vid åtgärder som inte omfattas av krav på bygganmälan. När kravet på rivningsplan infördes (prop. 1994/95:230 s. 99, bet. 1995/96:BoU1 s. 37, rskr. 1995/96:30) angavs i propositionen att det kan finnas skäl att ställa krav även vid utrivningar i samband med ändring av byggnad men att den frågan kräver vidare överväganden. I april 1995 gav regeringen Boverket i uppdrag att följa upp bl.a. kravet på rivningsplan. Uppdraget har nyligen redovisats och bereds i Regeringskansliet. Innan detta arbete har slutförts är utskottet inte berett att ta ställning till frågan om ytterligare utvidgning av kravet på rivningsplan. I propositionen uttalar regeringen sin avsikt att ge Boverket i uppdrag att i samråd med bl.a. Naturvårdsverket göra en översyn av hur det farliga avfallet identifieras och hanteras vid rivning, samt föreslå de förändringar i lagstiftningen som krävs för att säkerställa att detta avfall tas om hand på ett miljö- och arbetsmiljöriktigt sätt. Utskottet förutsätter att frågor om omfattningen av kraven på rivningsplan kommer att ingå i uppdraget. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att motion Jo9 (mp) yrkande 6 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd. På samma grund anser utskottet att motion Jo9 (mp) yrkande 7 inte bör påkalla någon ytterligare riksdagens åtgärd.
Producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter
Propositionen Enligt regeringens bedömning bör ett producentansvar för uttjänta elektriska produkter införas i Sverige. Regeringen avser att meddela föreskrifter om producentansvar med utgångspunkt i de bemyndiganden som redan finns i renhållningslagen (1979:596). Regeringen avser vidare att till kommissionen anmäla ett förslag om producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. När det gäller den närmare utformningen av kommande förordning om producentansvaret för uttjänta elektriska och elektroniska produkter gör regeringen följande bedömning. Producentansvaret bör omfatta alla som yrkesmässigt tillverkar, till Sverige för in eller säljer elektriska och elektroniska produkter. I princip bör samtliga sådana produkter omfattas av producentansvaret. Producenter bör tillhandahålla lämpliga insamlingssystem samt transporter för uttjänta elektriska och elektroniska produkter av egen tillverkning, införsel eller försäljning. Vid utformning av insamlingssystemet bör samråd ske med kommunen. Producenter bör kostnadsfritt för siste ägaren ta emot/samla in och till certifierad demonterare lämna uttjänta elektriska och elektroniska produkter och tillhandahålla demonteringsanvisningar för sådana produkter. Vidare bör producenter tillhandahålla information avseende insamlingssystemet till hushåll och andra förbrukare samt rapportera till Statens naturvårdsverk om frågor som rör producentansvaret.
Motionerna I motion Jo8 (c) yrkas avslag på propositionen i de delar som avser elektroniska produkter (yrkande 3 delvis). Regeringen bör återkomma med förslag gällande elektroniska produkter som bl.a. beaktar möjligheten för den enskilde producenten att ta sitt ansvar separat, konkurrensneutralitet mellan svenska och utländska tillverkare och tillsyn och sanktionsmöjligheter (yrkande 4 delvis). Producentansvaret för elektriska och elektroniska produkter bör enligt motion Jo6 (m) utformas antingen så att stora reservationer för kostnader för omhändertagande inte krävs eller att dessa fonder befrias från skatt (yrkande 2 delvis). I motion Jo9 (mp) begärs nytt förslag till lag om producentansvar där ?bör? har utbytts mot ?skall? och med krav på återvinning och lagstiftning i enlighet med Kretsloppsdelegationens förslag i rapport 1996:12 Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter (yrkande 4). I rapporten föreslås bl.a. en lag om producentansvar med återtagningsskyldighet och förbud mot deponering, förbränning eller fragmentering av elektriska och elektroniska produkter utan föregående behandling. Vid avslag på detta yrkande begärs att regler införs för återvinningssätt i enlighet med en s.k. prioriteringstrappa där metoderna för omhändertagande har rangordnats (yrkande 5). I motion Jo4 (kd) begärs förslag om hur förordningen skall ställa tydliga krav på ett producentsystems långsiktiga ekonomiska trovärdighet (yrkande 2). Motionärerna anser att de i propositionen föreslagna böterna är otillräckliga och framför krav på högre miljöstörningsavgifter som bättre kan bidra till finansieringen av myndighetsresurserna för beivrande av fusk (yrkande 3). Förslag om regler för det ekonomiska ansvaret för det historiska skrotet efterlyses i motionerna Jo4 (kd) yrkande 5, Jo6 (m) yrkande 2 delvis och Jo8 (c) yrkande 4 delvis. Ett kostnadsansvar för privatimporten bör enligt motionerna Jo4 (kd) yrkande 4 och Jo6 (m) yrkande 2 delvis införas där importören skall kunna visa hur återvinningskravet har lösts, t.ex. genom erläggande av en skrotningsavgift.
Utskottets överväganden I dag ansvarar kommunerna för bortforsling och slutligt omhändertagande av det elektriska och elektroniska avfall som klassas som hushållsavfall. Kommunerna har möjlighet att utvidga den kommunala renhållningsskyldigheten till att avse även annat elektriskt och elektroniskt avfall. Skyldigheten kan gälla både bortforsling och slutligt omhändertagande. Finansieringen sker via kommunens renhållningsavgift. Vissa branschföreningar, producenter och storanvändare har i dag organiserat insamling och återvinning av uttjänta elektriska och elektroniska produkter. När det gäller branschföreningar och producenter är det som regel kunden som betalar för återvinningstjänsten, medan vissa storanvändare själva har tagit på sig kostnaden för återvinning. Miljöaspekter har hittills inte i tillräcklig grad beaktats vid konstruktionen av elektriska och elektroniska produkter, som i olika omfattning innehåller miljö- och hälsofarliga ämnen. Dessa ämnen medför normalt inga problem så länge produkterna används men kommer därefter att förr eller senare nå miljön om de inte läggs i helt täta deponier eller sönderdelas genom förbränning. Varje sådan produkt innebär därför ett diffust, fördröjt utsläpp av ämnen som kan ge betydande och mycket långvariga miljöstörningar. Dessutom är det i dag inte känt vad en omfattande industriell användning av sällsynta metaller på sikt kan innebära i form av resursproblem. Våren 1993 uttalade riksdagen att frivilliga lösningar bör eftersträvas i arbetet med en kretsloppsanpassad samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, bet. 1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344). I likhet med regeringen anser emellertid utskottet att det ändå finns situationer där lagstiftning krävs för att åstadkomma önskat resultat. En författningsreglering har flera fördelar. Den omfattar samtliga producenter och blir därmed konkurrensneutral. Statens möjligheter till tillsyn förbättras och därmed även förutsättningarna att genom sanktioner eller ändrade regler ingripa om syftet med producentansvaret inte uppnås. Mot denna bakgrund och i syfte att skapa en drivkraft för producenterna att utveckla mindre miljöbelastande produkter och samtidigt åstadkomma en miljöriktig hantering bör ett lagreglerat producentansvar för elektriska och elektroniska produkter nu införas. Som regeringen anför finns för närvarande inte behov av en mer ingående reglering av producentansvaret i enlighet med Kretsloppsdelegationens förslag. Utskottet gör därför den bedömningen att regeringen bör utfärda föreskrifter om producentansvar med utgångspunkt i de bemyndiganden som redan finns i renhållningslagen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Jo8 (c) yrkandena 3 och 4 i motsvarande delar. Det ovan anförda innebär även att utskottet avstyrker motion Jo9 (mp) yrkande 4. Till skillnad från motionärerna bakom motion Jo4 (kd) anser utskottet att påföljden i 24 § renhållningslagen, dvs. böter eller fängelse i högst sex månader, för brott mot reglerna för insamling och bortforsling av avfall är väl avvägd. Frågor om andra ekonomiska sanktioner vid överträdelse av miljöregler kommer utskottet att kunna ta ställning till vid behandlingen av miljöbalken. I avvaktan härpå avstyrker utskottet motionens yrkande 3. Som regeringen anför bör producenterna ta ett ansvar som innefattar både det fysiska och det ekonomiska ansvaret för insamling och bortforsling samt ett ekonomiskt ansvar för omhändertagande av de produkter som producenten saluför på marknaden. Tillsammans med regeringens förslag om certifierad demontering och sortering av avfall innebär producentansvaret att uttjänta elektriska och elektroniska produkter tas om hand på ett miljöriktigt sätt, att material och komponenter återanvänds eller återvinns samt att producenter stimuleras att saluföra produkter som är miljöanpassade. I denna utveckling utgör, enligt utskottets mening, samverkan mellan den kompetens som finns i olika berörda sektorer i näringslivet en nödvändig faktor. Utskottet vill också framhålla den viktiga roll i utvecklingen och måluppfyllelsen som myndigheter och konsumenter spelar. I likhet med regeringen anser utskottet att ett författningsreglerat producentansvar bör ange ramarna för ansvaret och lämna utrymme åt producenterna själva att bestämma den närmare utformningen och organisationen av ansvaret. Reglerna bör vidare formuleras så att de ger möjlighet till sund konkurrens och inte försvårar alternativa lösningar för hantering av uttjänta produkter eller möjligheterna för nya eller mindre företag att etablera sig och verka på marknaden i övrigt. Det bör vidare ankomma på producenten att tillhandahålla lämpliga insamlingssystem och transporter för produkterna med den inriktning som beskrivs i propositionen. Utskottet är således inte berett att förorda de regler för återvinning som föreslås i motion Jo9 (mp) yrkande 5. Motionsyrkandet avstyrks. De kostnader som producenternas ansvar att samla in och ta emot uttjänta elektriska och elektroniska produkter medför kommer sannolikt att variera med det insamlingssystem som producenten väljer. Kostnaderna kommer troligen att påföras nya produkter och i slutledet belasta konsumenterna. Å andra sidan kommer producentansvaret att avlasta kommunerna från det fysiska och ekonomiska ansvaret för produkterna. Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna bakom motionerna Jo4 (kd) och Jo6 (m) om vikten av att producentansvarssystemet utformas så att tillfredsställande garantier kan ges för en långsiktig ekonomisk trovärdighet. För att producentansvaret skall kunna fungera på önskvärt sätt bör därför utformningen och organisationen av ansvaret ankomma på producenterna själva. Enligt utskottets mening ligger det därmed i producenternas eget intresse att systemen ges en sådan utformning att konsumenternas krav på bl.a. kostnadsfinansiering tillgodoses. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo4 (kd) yrkande 2 och Jo6 (m) yrkande 2 i motsvarande del i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda. I likhet med regeringen anser utskottet att producenten bör ha skyldighet att ta emot alla uttjänta elektriska och elektroniska produkter av egen tillverkning, egen införsel till Sverige eller försäljning utan att ta betalt av siste ägaren. Producenten bör också kostnadsfritt för siste ägaren transportera och lämna in uttjänta sådana produkter till certifierad demonterare och sorterare innan produkterna förbehandlas, förbränns eller fragmenteras. När det gäller det s.k. historiska skrotet, dvs. uttjänta produkter som sålts innan reglerna om producentansvar har trätt i kraft eller där producent och/eller säljare upphört med sin verksamhet, delar utskottet synpunkterna i motionerna Jo4 (kd), Jo6 (m) och Jo8 (c) om vikten av att ansvaret för dessa produkter fastställs. Även om utskottet anser det angeläget att reglerna om producentansvar träder i kraft så snart som möjligt måste emellertid producenterna få tillräcklig tid att bygga upp ett fungerande system för uttjänta produkter. Som regeringen anför ankommer det på producenterna att vidta åtgärder som gör det möjligt att iaktta denna skyldighet från tidpunkten för ikraftträdandet. Regeringen kan därför behöva överväga olika datum för ikraftträdande för olika produktområden. Skulle det ändå uppstå situationer där ansvarig producent eller annan mottagare inte finns kommer enligt utskottets mening kommunen att vara skyldig att inom ramen för det övergripande ansvaret enligt renhållningslagen för hushållens avfall ta emot den uttjänta varan. Med det anförda finner utskottet syftet med motionerna i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna Jo4 (kd) yrkande 5 samt Jo6 (m) yrkande 2 och Jo8 (c) yrkande 4, båda i motsvarande delar, bör inte medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd. Vad slutligen gäller kostnadsansvaret för privatimporterade elektriska och elektroniska produkter vill utskottet erinra om det arbete som pågår inom EU med en gemensam lagstiftning för Internethandel och annan privatimport. Utskottet förutsätter att producenterna aktivt deltar i detta arbete för att eventuella negativa effekter av sådan handel skall kunna mildras. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo4 (kd) yrkande 4 och Jo6 (m) yrkande 2 delvis i den mån motionsyrkandena inte kan anses tillgodosedda.
Sortering av avfall m.m.
Propositionen I propositionen föreslås att regeringen får meddela föreskrifter om att avfall som har källsorterats skall hållas åtskilt även under bortforslingen. Bemyndigandet bör införas genom en ändring i 8 § renhållningslagen (1979:596). Enligt regeringens bedömning bör brännbart avfall hållas åtskilt från annat avfall från och med år 2002. På sikt bör krav ställas på att i princip även biologiskt behandlingsbart avfall skall källsorteras, när motsatsen inte är motiverad ur miljö- och resurshushållningssynpunkt. Regeringen föreslår att deponering av utsorterat brännbart avfall förbjuds från och med år 2002. Med brännbart avfall menas avfall som brinner utan energitillskott efter det att förbränningsprocessen har startat. Från år 2005 bör ett generellt förbud mot deponering av organiskt avfall införas. Med organiskt avfall menas avfall som innehåller organiskt bundet kol, exempelvis biologiskt avfall och plastavfall. Naturvårdsverket bör få meddela undantag från förbuden. Regeringen föreslår att ett bemyndigande införs i renhållningslagen (1979:596) för regeringen att meddela sådana förbud. Enligt regeringens bedömning behövs i nuläget ingen ytterligare reglering för att uppnå en omfattande minskning av det bygg- och rivningsavfall som går till deponeringsanläggning.
Motionerna I motion Jo6 (m) yrkas avslag på förslaget om förbud mot deponering av organiskt avfall. Kravet på åtskillnad av brännbart avfall bör inte gälla om avfallet kan nyttiggöras på annat sätt (yrkande 3). Motsvarande yrkande framförs i motion Jo7 (m) yrkande 1. Enligt motionärerna låser nationella föreskrifter fast teknikutvecklingen, och deponeringsförbudet bör ersättas av ett mätbart minskningsmål. Om förbudet införs måste i vart fall tidpunkten för sorteringskravet uppskjutas. Möjligheten till biogasutvinning ur deponier bör tas till vara även framöver (yrkande 2). I motion Jo6 (m) begärs att renhållningslagen ändras genom tillägg till 8 d § första stycket: ... som innebär att avfallet inte nyttiggörs (yrkande 4). Generella föreskrifter bör meddelas endast av regeringen (yrkande 5). Enligt motion Jo8 (c) bör regeringen återkomma med förslag om att bygg- och rivningsavfall skall hanteras av certifierad återvinnare innan det får lämnas på deponi. Förslaget bör grundas på Kretsloppsdelegationens förslag i rapport 1996:11 Producentansvar i byggsektorn, dvs. obligatorisk miljöbesiktning före rivning och krav på att bygg- och rivningsmaterial inte får deponeras utan att dessförinnan ha hanterats av en återvinnare som godkänts för behörighet att lämna till deponi (yrkande 2). Enligt motionärerna bakom motion Jo5 (v) bör en tidsgräns, t.ex. den 1 januari 1999, införas för bygg- sektorns frivilliga åtagande när det gäller avfallshanteringen (yrkande 6).
Utskottets överväganden Utskottet har inga invändningar mot regeringens förslag till bemyndigande i 8 § renhållningslagen att meddela föreskrifter om att avfall som har källsorterats skall hållas åtskilt även under bortforslingen. Som regeringen anför får det sedan ankomma på transportörerna att se till att avfallet inte blandas under bortforsling och att avfallet transporteras till rätt behandlingsanläggning. Kunskapen om den långsiktiga miljöpåverkan från deponeringsanläggningar är i dag ofullständig. Metaller och stabila organiska ämnen kommer dock med tiden att läcka ut ur deponeringsanläggningarna och organiskt avfall bryts ner och bildar metangas, som har stark växthusverkan. För att skydda miljön och människors hälsa från skador som orsakas av deponering av avfall, som med fördel bör kunna behandlas på annat sätt, bör ett generellt förbud införas från och med år 2002 mot deponering av utsorterat brännbart avfall och från och med år 2005 mot deponering av organiskt avfall. Som regeringen anför måste högre miljöskyddskrav ställas på deponeringsanläggningar generellt och kraven måste differentieras utifrån farligheten på det avfall som deponeras. Kraven bör gälla i hela landet. I likhet med regeringen anser utskottet att Naturvårdsverket därför bör få meddela föreskrifter om närmare miljöskyddsbestämmelser för deponering av avfall med den utformning som anges i propositionen. Utskottet tillstyrker förslaget i denna del och avstyrker motion Jo6 (m) yrkande 5. Vad gäller det generella förbudet mot deponering av brännbart och organiskt avfall vill utskottet härutöver anföra följande. För att åstadkomma lokala miljöanpassade energisystem och för att ersätta fossila bränslen och drivmedel är det av väsentlig betydelse att kommunerna kan ta till vara den biologiskt lättnedbrytbara delen av avfallet. En sådan hantering bör utgå från naturliga ekologiska processer, som maximalt utnyttjade kan skapa ett effektivt återförande av önskvärda ämnen i ett ekologiskt kretslopp. Oönskade ämnen eller överskott av ämnen kan separeras och återföras till stabil långtidsförvaring, och energi kan utvinnas med hjälp av biologiska processer. Det finns i dag ett flertal metoder, mer eller mindre utvecklade, som syftar till en integrerad och ekologiskt anpassad avfallsbehandling. Som anförs i motionerna Jo6 och Jo7 (båda m) får ett generellt deponeringsförbud inte leda till en avfallshantering som motverkar denna utveckling. Det är enligt utskottets mening av vikt att reglerna om undantag från det generella deponeringsförbudet utformas så att kommunerna ges möjlighet att utarbeta lokalt och miljömässigt lämpliga lösningar, att forskning om och utveckling av biologiska återvinningsmetoder inte försvåras samt att miljömässigt godtagbara behandlingsmetoder för nyttiggörande av det organiska avfallet underlättas. Vad utskottet här anfört bör med anledning av motionerna Jo6 yrkandena 3 och 4 och Jo7 (båda m) godkännas av riksdagen. Utskottet delar regeringens uppfattning att det för närvarande inte behövs någon ytterligare reglering för att uppnå en omfattande minskning av det bygg- och rivningsavfall som går till deponering. Det kan konstateras att byggbranschen under senare år på eget initiativ och delvis som ett svar på Kretsloppsdelegationens arbete på allvar har börjat engagera sig i sina miljö- och avfallsproblem. Ett uttryck för detta är att byggsektorn inrättat ett särskilt kretsloppsråd med uppgift att samordna byggsektorns aktörer och fungera som kontaktorgan gentemot Kretsloppsdelegationen, riksdag, regering och myndigheter. Genom Byggsektorns kretsloppsråd har sektorn formulerat ett ensidigt åtagande för sina företag och organisationer. Åtagandet finns formulerat i rapporten Miljöansvar för byggvaror inom ett kretsloppstänkande - ett utvidgat producentansvar. I åtagandet ingår bl.a. att till år 2000 halvera byggsektorns avfallsmängd till deponeringsanläggning, att omhänderta bygg- och rivningsavfall på ett seriöst och kretsloppsorienterat sätt och att omhänderta farligt avfall på ett miljöriktigt sätt. För att nå dessa mål har sektorn inlett ett ambitiöst arbete som innefattar åtgärder som utbildningsinsatser, tillhandahållande av byggvarudeklarationer, källsortering av restprodukter och kretsloppsanpassning av branschstandarder, avtal och beskrivningsmall för mark och hus. Enligt utskottets mening kommer dessa åtgärder tillsammans med byggsektorns aktiviteter att leda till en väsentligt ökad återanvändning och återvinning av bygg- och rivningsavfallet. I likhet med regeringen anser utskottet att det därför inte finns skäl att nu vidta mer långtgående åtgärder, t.ex. införa ett system för auktorisation av återvinnare i enlighet med Kretsloppsdelegationens förslag. Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen på området och vid behov återkommer med förslag om ytterligare åtgärder. Utskottet avstyrker således motion Jo8 (c) yrkande 2. Det ovan anförda innebär även att utskottet avstyrker motion Jo5 (v) yrkande 6 om införande av en tidsgräns för byggsektorns frivilliga åtagande.
Ansvaret för hantering av avfall och uttjänta produkter
Propositionen I propositionen föreslås att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om - att avfall får transporteras yrkesmässigt endast av den som har tillstånd och att det för sådan verksamhet skall gälla särskilda villkor - att en avfallslämnare skall vara skyldig att endast lämna avfall till en transportör med tillstånd - att en avfallslämnare, transportörer, återvinnare och bortskaffare blir skyldiga att lämna uppgifter om det avfall som hanteras. Bemyndigandena föreslås införas i två nya paragrafer i renhållningslagen (1979:596). Vidare föreslås att de aktörer som insamlar eller för annans räkning ombesörjer bortskaffande eller återvinning av avfall, t.ex. handlare och mäklare, bör registreras hos länsstyrelsen om dessa inte redan omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt miljöskyddslagen (1969:387) eller tillståndsplikt enligt renhållningslagen (1979:956). Bestämmelsen bör införas genom en ändring i renhållningslagen. Enligt regeringens bedömning bör kommunernas möjlighet att ta ett utökat ansvar för bortforsling och slutligt omhändertagande, dvs. återvinning och återskaffande, av annat avfall än hushållsavfall upphöra från och med år 2000 för icke-farligt avfall.
Motionen I motion Jo8 (c) yrkas avslag på propositionen i de delar som avser tillstånd för transportörer av avfall (yrkande 1). Eftersom det enligt motionärerna inte är möjligt att göra åtskillnad mellan transporter av avfall till återanvändning respektive återvinning kan det inte heller objektivt avgöras huruvida en viss transport är tillståndspliktig.
Utskottets överväganden En hög kvalitet på avfallshanteringen är en viktig förutsättning för att riskerna för miljön och människors hälsa som är orsakade av avfall skall kunna minimeras. En förutsättning för att avfallshanteringen som helhet skall kännetecknas av god kvalitet är att kvalitetskravet kan upprätthållas i varje steg från produktion av avfallet via sortering vid källan, transport och återvinning till slutdestinationen, dvs. bortskaffandet. En viktig roll i denna kedja innehas av transportören, vars insatser är avgörande för att avfallet skall kunna bli föremål för en miljömässigt lämplig behandling. Eftersom risken för att avfallet deponeras illegalt ökar med skärpta krav på avfallshanteringen bör kvaliteten säkerställas för transporter av icke-farligt avfall och för kontrollen av avfallsflödena. Transportören måste därför ha nödvändiga kunskaper om avfallets art och sammansättning och om möjliga miljö- och hälsoeffekter. Dessutom måste transportören ha kunskap om gällande regler för avfallshantering och vilka lämpliga metoder för återvinning eller annan hantering av det transporterade avfallet som står till buds. Ökade krav på sortering och omhändertagande tillsammans med begränsningen av kommunernas möjligheter att utvidga sitt renhållningsansvar för annat avfall än hushållsavfall innebär att höga kvalitetskrav måste kunna ställas på transportörerna. Utskottet delar regeringens uppfattning om nödvändigheten av en kvalitetssäkring av avfallstransporter. Som regeringen föreslår bör den genomföras genom att den som yrkesmässigt transporterar avfall skall ha tillstånd för denna verksamhet. Ett bemyndigande av den innebörd som anges i propositionen bör därför införas i renhållningslagen. Eftersom det är av väsentlig betydelse att villkoren utformas på ett sådant sätt att de leder till en ökad kvalitetssäkring vill utskottet betona vikten av att höga kompetenskrav ställs på transportörerna och att villkoren för tillstånd blir enhetliga i hela landet. När det gäller utformningen av föreskrifterna för det komplicerade byggavfallet har utskottet erfarit att samtal pågår mellan Naturvårdsverket, som är den myndighet som kommer att meddela närmare föreskrifter härom, och byggbranschen. Vad avser frågan om uppföljning och tillsyn enligt renhållningslagen förordar utskottet en föreskriftsrätt, utformad utifrån tillsynsmyndigheternas behov och med den innebörd som anges i propositionen. Detta innebär enligt utskottets mening bl.a. att kravet på transportdokument inte behöver upprätthållas i varje enskilt fall. Utskottet, som inte delar de farhågor för rättsosäkerhet och omfattande byråkrati som kommer till uttryck i motion Jo8 (c), tillstyrker regeringens förslag om tillstånd och villkor för samt registrering av avfallstransportörer och avstyrker yrkande 1 i motionen. Utskottet vill emellertid tillägga att ett förslag om fastställande av avfallsbegreppet, grundat på den definition som gäller inom EU enligt artikel 1 a direktiv 91/156/EEG, kommer att läggas fram i förslaget till miljöbalk.
Övriga frågor De delar av propositionen som inte särskilt berörts har inte föranlett några invändningar från utskottets sida. Utskottet instämmer i de bedömningar som regeringen gör beträffande hantering av uttjänt kontorspapper, sortering av avfall, minskad deponering av bygg- och rivningsavfall, strängare miljökrav för deponering av avfall, förbränning av avfall, registrering av avfallshanterare enligt EG:s ramdirektiv för avfall, kommunernas möjlighet till utökat ansvar för omhändertagande av annat avfall än hushållsavfall samt bedömning av ekonomiska effekter m.m. av förslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande allmänna avfallsfrågor att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo5 yrkandena 1-5, 7 och 8, res. 1 (v) 2. beträffande avfallsbegreppets omfattning att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo6 yrkande 1, res. 2 (m) 3. beträffande utvärdering av kretsloppspolitiken m.m. att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo9 yrkandena 1-3, res. 3 (mp) 4. beträffande ändrad lydelse av 8 b och 8 c §§ renhållningslagen att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1997/98:Jo4 yrkande 1 och med avslag på motion 1997/98:Jo8 yrkandena 3 delvis och 4 delvis antar det i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade förslaget till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) såvitt avser 8 b och 8 c §§, res. 4 (c, fp) 5. beträffande ändring i plan- och bygglagen att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motion 1997/98:Jo9 yrkande 6 antar förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10), res. 5 (v, mp) 6. beträffande skyldighet att begära rivningsplan att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo9 yrkande 7, res. 6 (v, mp) 7. beträffande producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo8 yrkandena 3 delvis och 4 delvis, res. 7 (c, fp) 8. beträffande lag om producentansvar att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo9 yrkande 4, res. 8 (mp) 9. beträffande miljöstörningsavgifter att riksdagen avslår motion 1997/98:Jo4 yrkande 3, 10. beträffande förordning om producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 2, 1997/98:Jo6 yrkande 2 delvis och 1997/98:Jo9 yrkande 5, res. 9 (m) res. 10 (mp) 11. beträffande s.k. historiskt skrot att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 5, 1997/98:Jo6 yrkande 2 delvis och 1997/98:Jo8 yrkande 4 delvis, res. 11 (m, c, fp) 12. beträffande kostnadsansvar för privatimporterade elektriska och elektroniska produkter att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 4 och 1997/98: Jo6 yrkande 2 delvis, res. 12 (m) 13. beträffande 8 d § renhållningslagen att riksdagen dels antar regeringens förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) såvitt avser 8 d §, dels med anledning av motionerna 1997/98:Jo6 yrkandena 3 och 4 och 1997/98:Jo7 godkänner vad utskottet anfört om undantag från det generella deponeringsförbudet, dels avstyrker motion 1997/98:Jo6 yrkande 5, 14. beträffande hantering av bygg- och rivningsavfall att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Jo5 yrkande 6 och 1997/98: Jo8 yrkande 2, res. 13 (v) 15. beträffande 8 e och 8 f §§ renhållningslagen att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med avslag på motion 1997/98:Jo8 yrkande 1 antar förslaget till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) såvitt avser 8 e och 8 f §§, res. 14 (m, c, fp) 16. beträffande förslaget till lag om ändring i renhållningslagen i övrigt att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) i de delar som ej omfattas av utskottets hemställan ovan.
Stockholm den 11 november 1997
På jordbruksutskottets vägnar
Lennart Daléus
I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Inge Carlsson (s), Göte Jonsson (m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Ingemar Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Lennart Brunander (c), Michael Hagberg (s), Berndt Sköldestig (s), Ola Sundell (m), Lennart Fremling (fp) och Roy Ottosson (mp).
Reservationer
1. Allmänna avfallsfrågor (mom. 1) Maggi Mikaelsson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ?Det är? och på s. 6 slutar med ?riksdagens sida? bort ha följande lydelse: Det är - - - (= utskottet) - - - våren 1998. Utskottet delar motionärernas syn på vikten av att både mängden avfall och avfallets farlighet bör minskas men är inte berett att tillmötesgå kravet på ett särskilt riksdagsuttalande i frågan. Det är enligt utskottets mening ett berättigat konsumentintresse att principerna för hushållens avfallshantering såsom källsortering, återlämning av material och pantsystem är likartat utformade. Detta bör på sikt även kunna leda till rationaliseringar av varuutbudet. Utskottet ansluter sig härmed till yrkande 5 i motionen. Som ett - - - (= utskottet) - - - och återanvändning. Som anförs i motionen tyder nya undersökningar på att biltrafiken ökar kraftigt. Detta innebär bl.a. större miljöbelastning på grund av ökade varutransporter medan själva varan eller produkten blir något mer miljövänlig. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionens yrkande 7 om en miljökonsekvensanalys för bättre bedömning av den samlade miljöeffekten av dagens system. Vad utskottet anfört med anledning av motion Jo5 (v) yrkandena 5 och 7 bör ges regeringen till känna. Mot bakgrund av vad i tillämpliga delar anförts ovan föreslår utskottet att yrkandena 1-4 lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allmänna avfallsfrågor att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo5 yrkandena 5 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt lämnar motion 1997/98:Jo5 yrkandena 1-4 och 8 utan vidare åtgärd,
2. Avfallsbegreppets omfattning (mom. 2) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?När det? och slutar med ?yrkande 1? bort ha följande lydelse: Som anförs i motion Jo6 (m) är avfallsbegreppet och dess tillämpning av grundläggande betydelse för miljöpolitiken. En alltför vid tolkning av begreppet leder till att restprodukter, inte minst inom industrin, onödigtvis kommer att omfattas av de långtgående regleringar som gäller för avfallshantering i allmänhet. Detta gäller i hög grad förhållandena inom byggbranschen, där problemet återkommer bl.a. i regeringens förslag till 23 § renhållningslagen. En klar och tydlig tillämpning av avfallsbegreppet blir allt mer betydelsfull i takt med att företagen strävar efter att finna alternativ användning för restprodukter. De restprodukter som saknar användningsområde innebär för företagets del ett slags kostsamt produktionsbortfall. Allt fler företag tar i dag till vara andra företags restprodukter. I dessa sammanhang representerar produkterna ett värde, vilket från miljösynpunkt har avgörande betydelse. Enligt utskottets mening är det därför av vikt att avfallsbegreppet tillämpas så att handel och hantering av restprodukter som betingar ett värde för någon inte störs eller hindras av de regler som gäller för avfall utan ekonomiskt värde. Vad utskottet anfört med anledning av motionens yrkande 1 bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande avfallsbegreppets omfattning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo6 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Utvärdering av kretsloppspolitiken m.m. (mom. 3) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ?De frågor? och slutar med ?dessa delar? bort ha följande lydelse: I sin rapport 1997:14 konstaterar Kretsloppsdelegationen att dagens förordningar om producentansvar inte lever upp till det i kretslopps- propositionen (1992/93:180) angivna syftet att åstadkomma konkurrensneutralitet. Den frivillighet som kännetecknar gällande regler om producentansvaret har enligt utskottets mening inte givit önskad effekt, vare sig resultatmässigt eller tidsmässigt. I propositionen saknas en övergripande utvärdering av den förda kretsloppspolitiken. Som anförs i motion Jo9 (mp) finns i dag behov av en sådan utvärdering. Vad utskottet anfört med anledning av motionens yrkande 1 bör ges regeringen till känna. Den hittills förda kretsloppspolitiken har enligt utskottets mening inte gett önskat resultat. En ny materialkretspolitik bör därför utformas som bygger på ett konkret angreppssätt som slår fast principerna för en uthållig resursanvändning i samhället. Genom ett generellt ramverk för material- och energianvändningen där grundregler och övergripande omfattning fastställs från början kan styrkan i regleringen skärpas successivt. Utskottet ansluter sig således till motion Jo9 (mp) yrkande 2. Det generella producentansvaret bör nu kompletteras med ytterligare styrmedel för att det sista steget mot slutna materialkretslopp skall kunna tas. En lämplig metod härvidlag är stimulanser för att åstadkomma fungerande marknader för begagnade varor och restprodukter enligt den s.k. prioriteringstrappan. Trappan anger prioriteringar för avfallsanvändningen från återanvändning som det mest gynnsamma alternativet till materialåtervinning, förbränning med energiutvinning/rötning, kompostering och i sista hand deponering, som bör undvikas. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motion Jo9 (mp) yrkande 3. Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Jo9 (mp) yrkandena 1-3 bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande utvärdering av kretsloppspolitiken m.m. att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo9 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Ändrad lydelse av 8 b och 8 c §§ renhållningslagen (mom. 4) Lennart Daléus (c), Lennart Brunander (c) och Lennart Fremling (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med ?Miljöfarliga ämnen? och på s. 8 slutar med ?motsvarande delar? bort ha följande lydelse: I propositionen föreslås att regeringen får meddela förbud mot deponering, förbränning eller fragmentering av avfall från elektriska och elektroniska produkter som inte hanterats av en certifierad sorterare eller demonterare. Den avfallsdefinition som är gemensam inom EU ger enligt utskottets mening möjlighet till en mycket vid tolkning av avfallsbegreppet, vilket kommer att göra rättsläget oklart. Vid en prövning i domstol torde innehavarens värdering och agerande bli avgörande för huruvida en vara är att betrakta som avfall. Begränsningen av reglerna till att endast avse avfall gör det också möjligt för producenter eller andra innehavare av elektriska och elektroniska produkter att mot betalning överlämna dessa produkter till t.ex. fragmentering utan att bestämmelserna i propositionen blir tillämpliga. Det rör sig då om en överlåtelse av handelsvaror. Detta kan bl.a. bli aktuellt när det gäller produkter med ett stort innehåll av ädelmetaller. I Kretsloppsdelegationens förslag däremot omfattar förbudet de elektriska och elektroniska produkterna som sådana. Något utrymme för att undvika regleringen med hänvisning till att en produkt inte är avfall lämnas därmed inte. Enligt utskottets mening är denna utformning av förbudet att föredra framför regeringens förslag. Utskottet, som därmed tillstyrker motion Jo8 (c) yrkande 3 delvis, avstyrker regeringens förslag till 8 b och 8 c §§ renhållningslagen. Det anförda innebär att utskottet även avstyrker motion Jo4 (kd) yrkande 1. Som anförs i motionen bör regeringen återkomma med förslag till ny lagstiftning i enlighet med vad utskottet nu anfört. Utskottet tillstyrker därmed motionens yrkande 4 i motsvarande del. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande ändrad lydelse av 8 b och 8 c §§ renhållningslagen att riksdagen dels med bifall till motion 1997/98:Jo8 yrkandena 3 delvis och 4 delvis och med avslag på motion 1997/98:Jo4 yrkande 1 avslår förslaget till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) såvitt avser 8 b och 8 c §§, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Ändring i plan- och bygglagen (mom. 5) Maggi Mikaelsson (v) och Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ?Det är? och slutar med ?vidare åtgärd? bort ha följande lydelse: När det gäller kravet på rivningsplan föreslår regeringen att kravet skall utsträckas till att omfatta även rivning av del av byggnad och sådana bygg- anmälningspliktiga åtgärder som anges i 9 kap. 2 § första stycket 3-5 plan- och bygglagen (PBL). Utskottet tillstyrker regeringens förslag i denna del. Enligt regeringens bedömning kan däremot kravet på rivningsplan för närvarande inte utsträckas utöver dessa åtgärder. Utskottet gör emellertid samma bedömning som såväl Lagrådet som motionärerna i motion Jo9 (mp) och anser att rivningsplan dessutom skall kunna föreskrivas vid samtliga byggnadsåtgärder enligt 9 kap. 2 § PBL där farligt rivningsavfall kan uppkomma. Utskottet tillstyrker således motionens yrkande 6 och föreslår en förändring i regeringens förslag till ändring i paragrafen. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande ändring i plan- och bygglagen att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1997/98:Jo9 yrkande 6 antar förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10) med den ändringen att 2 a § får följande som Reservanternas förslag betecknade lydelse: 2 a §
------------------------------------------------------- |Regeringens förslag |Reservanternas förslag | ------------------------------------------------------- | | | | Om det kan antas att det | Om det kan antas att det| |i samband med |i samband med| |byggnadsåtgärder som anges |byggnadsåtgärder som anges| |i 2 § första stycket 3-5 |i 2 § första stycket| |uppkommer rivningsmaterial |uppkommer rivningsmaterial| |som innehåller sådant |som innehåller sådant| |farligt avfall för vilket |farligt avfall för vilket| |det gäller särskilda |det gäller särskilda| |bestämmelser, får |bestämmelser, får| |byggnadsnämnden inom en |byggnadsnämnden inom en| |vecka från det anmälan kom |vecka från det anmälan kom| |in besluta att bygganmälan |in besluta att bygganmälan| |skall kompletteras med en |skall kompletteras med en| |rivningsplan enligt 4 §. I |rivningsplan enligt 4 §. I| |sådana fall skall 12 § |sådana fall skall 12 §| |andra stycket tillämpas. |andra stycket tillämpas. | ------------------------------------------------------- 6. Skyldighet att begära rivningsplan (mom. 6) Maggi Mikaelsson (v) och Roy Ottoson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med ?På samma? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse: Som anförs i motion Jo9 (mp) bör byggnadsnämnd inte endast ha möjlighet att föreskriva om rivningsplan utan även ha skyldighet att göra så i de fall där behovet av rivningsplan tydligt framgår. Om en sådan skyldighet skall kunna åläggas byggnadsnämnd krävs ett otvetydigt stadgande som anger i vilka fall denna skyldighet föreligger. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag härom. Vad utskottet anfört med anledning av motionens yrkande 7 bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande skyldighet att begära rivningsplan att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo9 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter (mom. 7) Lennart Daléus (c), Lennart Brunander (c) och Lennart Fremling (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ?I dag? och på s. 11 slutar med ?motsvarande delar? bort ha följande lydelse: Som anförs i motion Jo8 (c) är regeringens förslag till producentansvar behäftat med ett flertal brister eftersom förslaget är utformat som en förordning under renhållningslagen. De viktigaste bristerna är i korthet dessa. Eftersom producentens ansvar hänför sig till de egna produkterna, kan producenten aldrig tvingas att ta ansvar för andra produkter än dessa. Med den bristfälliga avgränsningen av varje producents ansvar, saknas i praktiken möjlighet för en enskild producent, som t.ex. vill profilera sig genom att tillhandahålla kretsloppsanpassade produkter, att ta sitt ansvar och därmed minska sina kostnader. Regeringen konstaterar att ?för att producentansvarssystemet skall fungera krävs att alla parter, alla producenter i alla led, deltar och samlas kring utformningen av systemet?. Enligt utskottets mening får ett sådant uttalande regeringens ambition att utforma förslaget så att det blir konkurrensneutralt att framstå i en närmast komisk dager. En annan aspekt av konkurrensneutraliteten är att tillverkare inom Sverige får ett större ansvar än sina utländska konkurrenter. Med regeringens förslag finns utomordentligt stora möjligheter för producenter att undandra sig sitt producentansvar, och möjligheterna att utöva tillsyn och att sanktionera bristande ansvar är obefintliga. I sin utvärdering av de befintliga producentansvarsförordningarna (rapport nr 4748) gör Naturvårdsverket bedömningen att mindre än hälften av alla producenter av förpackningar deltar i insamlingen av förpackningar. Naturvårdsverket anser också att gällande tillsynsregler är verkningslösa och föreslår lagändringar för att komma till rätta med detta förhållande. I propositionen avvisar regeringen Naturvårdsverkets förslag och förutsätter att tillsynen ändå skall fungera. Genom Kretsloppsdelegationens förslag i rapport 12 Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter skulle emellertid dessa frågor få en tillfredsställande lösning på så sätt att varje producent tvingas ta ett ansvar för uttjänta varor i dagsläget och i förhållande till sin ställning på marknaden. Regeringen avvisar förslaget med hänvisning till att sådana regler skulle bli alltför komplicerade och förbigår därmed de svårigheter som redovisats ovan. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om utformning av producentansvar för elektriska och elektroniska produkter som beaktar de synpunkter som utskottet här anfört. Utskottet tillstyrker därmed motionens yrkanden 3 och 4, båda i motsvarande delar. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo8 yrkandena 3 delvis och 4 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Lag om producentansvar (mom. 8) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Det ovan? och slutar med ?yrkande 4? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening är regeringens förslag till producentansvar ett steg i rätt riktning mot ett fungerande kretsloppssamhälle. För att ett fungerande och heltäckande system skall kunna uppnås måste emellertid ytterligare krav ställas på producenterna. Som anförs i motion Jo9 (mp) bör regeringen återkomma till riksdagen med ett förslag till lag om producentansvar där ?bör? har utbytts mot ?skall? och med krav på återvinning och lagstiftning i enlighet med Kretsloppsdelegationens förslag i rapport 1996:12 Producentansvar för elektriska och elektroniska produkter. I rapporten föreslås bl.a. en lag om producentansvar med återtagningsskyldighet och förbud mot deponering, förbränning eller fragmentering av elektriska och elektroniska produkter utan föregående behandling. Vad utskottet anfört med anledning av yrkande 4 i motionen bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande lag om producentansvar att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo9 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Förordning om producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter (mom. 10) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?De kostnader? och på s. 12 slutar med ?anses tillgodosedda? bort ha följande lydelse: Mot bakgrund av den relativt långa livslängden för många elektriska och elektroniska produkter och den jämförelsevis höga kostnaden för omhändertagande av sådana produkter kommer ett individuellt producentansvar att ställa krav på fondering av omfattande belopp. Enligt gällande lagstiftning kommer dessutom dessa fonder att vara skattepliktiga. Dessa förhållanden kan komma att leda till negativa effekter för många företag. Som anförs i motion Jo6 (m) bör producentansvaret därför ges en utformning som antingen innebär att dessa fonder befrias från skatteplikt eller inte kräver omfattande medelsreservationer. I motion Jo4 (kd) pekar motionärerna på ett annat strukturellt problem, nämligen det faktum att skrotningskostnaden måste tas ut redan vid försäljningen. Med den långa livslängden, ca 10-15 år, som dessa produkter har är det osäkert om producenten finns kvar på marknaden vid tidpunkten för skrotning. Enligt vad utskottet erfarit har 43 av 52 distributörer av steroanläggningar från år 1974 upphört med verksamheten. Av regeringens redogörelse för utformningen av en förordning om producentansvaret för dessa produkter kommer inga tydliga krav att ställas på ett producentsystems långsiktiga ekonomiska trovärdighet. Detta finner utskottet otillfredsställande och anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till lösning av de frågor som utskottet här har berört. Det anförda innebär att utskottet tillstyrker motionerna Jo4 (kd) yrkande 2 och Jo6 (m) yrkande 2 i motsvarande del. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande förordning om producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 2 och 1997/98:Jo6 yrkande 2 delvis och med avslag på motion 1997/98: Jo9 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Förordning om producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter (mom. 10) Roy Ottosson (mp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ?Som regeringen? och slutar med ?Motionsyrkandet avstyrks? bort ha följande lydelse: Som anförs i motion Jo9 (mp) bör ett författningsreglerat producentansvar bygga på principen om den s.k. prioriteringstrappan. Enligt denna modell är återanvändning generellt sett den miljö- och resursmässigt bästa metoden, materialåtervinning den näst bästa medan rangordningen mellan rötning, kompostering och energiutvinning kan diskuteras. Deponering måste ses som ett misslyckande men måste finnas som alternativ för de naturfrämmande ämnen och material som skall tas ut ur kretsloppet. Regeringen bör återkomma med förslag om producentansvar med denna utformning. Vad utskottet anfört med anledning av motionens yrkande 5 bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande förordning om producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo9 yrkande 5 och med avslag på motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 2 och 1997/98:Jo6 yrkande 2 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. S.k. historiskt skrot (mom. 11) Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Lennart Brunander (c), Ola Sundell (m) och Lennart Fremling (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?I likhet? och slutar med ?riksdagens åtgärd? bort ha följande lydelse: Propositionen ger inte något svar på frågan om vem som skall ta ansvar för s.k. historiskt skrot, dvs. varor som producerats före förordningens ikraftträdande, och för uttjänta produkter, vars producenter upphört med sin verksamhet. Denna fråga berör stora produktmängder, eftersom elektriska och elektroniska produkter har relativt lång livslängd, och strukturomvandlingen i branschen går mycket fort. Företag som sedan lång tid är etablerade på marknaden kan försättas i ett ekonomiskt ogynnsamt läge i förhållande till nyetablerade företag, vilket innebär risk för konkurrenssnedvridning. Ansvaret för omhändertagandet av sådana produkter måste därför fördelas så att dessa oönskade effekter undviks. Utskottet vill i detta sammanhang inte förorda någon särskild metod för omhändertagande och kostnadsansvar men anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag som beaktar de synpunkter utskottet nu har framfört. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo4 (kd) yrkande 5, Jo6 (m) yrkande 2 delvis och Jo8 (c) yrkande 4 delvis bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande s.k. historiskt skrot att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 5, 1997/98:Jo6 yrkande 2 delvis och 1997/98:Jo8 yrkande 4 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Kostnadsansvar för privatimporterade elektriska och elektroniska produkter (mom. 12) Göte Jonsson, Ingvar Eriksson, Carl G Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ?Vad slutligen? och slutar med ?anses tillgodosedda? bort ha följande lydelse: I likhet med motionärerna i motionerna Jo4 (kd) och Jo6 (m) finner utskottet skäl att anta att mängden s.k. föräldralöst skrot, dvs. elektriska och elektroniska produkter utan ansvarig producent eller återförsäljare inom landet, kommer att bli omfattande, dels som en följd av privat gränshandel, t.ex. via Internet, dels på grund av producentansvaret. Enligt utskottets mening måste även detta problem lösas, inte minst för att förhindra att oseriösa företagare agerar så att omfattningen av sådant skrot ökar. Som anförs i motionen bör dessa frågor lösas innan producentansvar för elektriska och elektroniska produkter införs. Vad utskottet anfört med anledning av motionerna Jo4 (kd) yrkande 4 och Jo6 (m) yrkande 2 i denna del bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande kostnadsansvar för privatimporterade elektriska och elektroniska produkter att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Jo4 yrkande 4 och 1997/98:Jo6 yrkande 2 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Hantering av bygg- och rivningsavfall (mom. 14) Maggi Mikaelsson (v) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ?Det ovan? och slutar med ?frivilliga åtagande? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening arbetar byggsektorn förtjänstfullt med att åstadkomma branschspecifika normer för omhändertagande av byggavfall, ett arbete som förhoppningsvis kommer att leda till avsevärt minskade mängder byggavfall och från miljösynpunkt bättre metoder för hantering av avfallet. Som anförs i motion Jo5 (v) bör emellertid en tidsgräns införas, förslagsvis den 1 januari 1999, för införande av normer för omhändertagande av byggavfall. Vad utskottet anfört med anledning av motionens yrkande 6 bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande hantering av bygg- och rivningsavfall att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Jo5 yrkande 6 och med avslag på motion 1997/98:Jo8 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. 8 e och 8 f §§ renhållningslagen (mom. 15) Lennart Daléus (c), Göte Jonsson (m), Ingvar Eriksson (m), Carl G Nilsson (m), Lennart Brunander (c), Ola Sundell (m) och Lennart Fremling (fp) anser dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ?En hög? och slutar med ?till miljöbalk? bort ha följande lydelse: Förslaget om tillståndsplikt för avfallstransportörer har enligt regeringen två syften. Det ena är ett diffust behov av kontroll, som i propositionen exemplifieras med behovet av relevanta statistiska uppgifter enligt EG:s avfallsdirektiv (75/442/EEG, 91/689/EEG m.fl.) till kommissionen. Det andra syftet är att förhindra illegal deponering. Att behovet av statistiska uppgifter skulle motivera en så omfattande byråkrati som förslaget om transporttillstånd skulle ge upphov till är enligt utskottets mening osannolikt. Att förslaget skulle ha någon påverkan på den som har för avsikt att begå en illegal handling anser utskottet ännu mindre troligt. Något hållbart syfte för regeringens förslag synes därför inte föreligga. Tillståndsplikten för transportörer är i propositionen knuten till avfallsbegreppet. I svensk och europeisk rättspraxis är avfallsbegreppet knutet till en viljeyttring från innehavaren. Som anförs i motion Jo8 (c) kan därför inte på objektiva grunder avgöras huruvida en viss transport är tillståndspliktig eller inte. I sina försök att hävda möjligheten att skilja mellan transporter av avfall till återanvändning och till återvinning kringgår regeringen frågan om hur det skall kunna avgöras om transporten avser avfall över huvud taget. En transport av sorterat brännbart material kan visserligen vara avfall men även en bränsleleverans till ett värmeverk. Ett lass sprängsten kan utgöra avfall men också en leverans av barlast till ett kajbygge. Enligt utskottets mening visar dessa exempel att de föreslagna reglerna i många fall kan skapa rättsosäkerhet, vilket särskilt kommer att drabba byggsektorn. Med hänvisning till det ovan anförda tillstyrker utskottet motion Jo8 (c) yrkande 1 och avstyrker därmed regeringens förslag i denna del. dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande 8 e och 8 f §§ renhållningslagen att riksdagen med bifall till motion 1997/98:Jo8 yrkande 1 avslår förslaget till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) såvitt avser 8 e och 8 f §§,
Särskilt yttrande
8 d § renhållningslagen (mom. 13) Gudrun Lindvall (mp) anför: Miljöpartiet de gröna har under åren i många sammanhang påtalat det olämpliga i förbränning av hushållsavfall. Vi anser att den biologiska delen av avfallet, dvs. matrester och blöta sopor, skall behandlas på annat sätt, t.ex. genom kompostering eller i olika typer av bioceller som tar till vara såväl energi som de organiskt bundna näringsämnen som finns i avfallet. De naturliga kretsloppen måste slutas och återföras jorden för att där öka mullhalten. Även om Miljöpartiet de gröna inte anser att regeringens förslag om förbud mot deponering av hushållsavfall innebär att förbränning av sådant avfall uppmuntras har vi erfarit att kommuner och andra aktörer inom renhållningsbranschen har tolkat förslaget på detta sätt. Detta är enligt vår mening djupt olyckligt och vi vill varna för en sådan uppfattning. Skulle det visa sig att förslaget om förbud mot deponering av hushållssopor kommer att innebära att förbränning av bl.a. matavfall kommer att öka, avser vi att på olika sätt aktualisera frågan. Vi väljer emellertid att i detta sammanhang inte reservera oss mot förslaget.
Propositionens lagförslag
Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596)
Regeringens förslag Utskottets förslag
8 b §
------------------------------------------------------- | Om det behövs av | Om det behövs av| |återanvändnings- eller |återanvändnings- eller| |återvinningsskäl eller |återvinningsskäl eller| |andra hälso- eller |andra hälso- eller| |miljöskäl, får regeringen |miljöskäl, får regeringen| |eller den myndighet som |eller den myndighet som| |regeringen bestämmer |regeringen bestämmer| |meddela föreskrifter om |meddela föreskrifter om | | 1. yrkesmässig | 1. yrkesmässig| |demontering och sortering |förbehandling av avfall,| |av avfall som utgörs av |såsom demontering och| |elektriska och |sortering, som utgörs av| |elektroniska produkter och |elektriska och| | 2. att den som |elektroniska produkter och| |yrkesmässigt bedriver | 2. att den som| |verksamhet som syftar till |yrkesmässigt bedriver| |att demontera och sortera |verksamhet som syftar till| |avfall som utgörs av |att förbehandla avfall,| |elektriska och |såsom demontering och| |elektroniska produkter |sortering, som utgörs av| |skall ha personal eller |elektriska och| |kvalitetssystem som |elektroniska produkter| |certifieras av ett organ |skall ha personal eller| |som ackrediterats enligt |kvalitetssystem som| |lagen (1992:1119) om |certifierats av ett organ| |teknisk kontroll. |som ackrediterats enligt| | |lagen (1992: 1119) om| | |teknisk kontroll. | -------------------------------------------------------
8 c §
------------------------------------------------------- | Om det behövs av | Om det behövs av| |återanvändnings- eller |återanvändnings- eller| |återvinningsskäl eller |återvinningsskäl eller| |andra hälso- och |andra hälso- och| |miljöskäl, får regeringen |miljöskäl, får regeringen| |eller den myndighet som |eller den myndighet som| |regeringen bestämmer |regeringen bestämmer| |meddela föreskrifter om |meddela föreskrifter om| |förbud mot deponering, |förbud mot deponering,| |förbränning och |förbränning och| |fragmentering av avfall |fragmentering av avfall| |som utgörs av elektriska |som utgörs av elektriska| |och elektroniska produkter |och elektroniska produkter| |innan avfallet demonterats |innan avfallet| |och sorterats enligt |förbehandlats enligt 8 b| |8 b §. |§. | -------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Propositionens huvudsakliga innehåll..................2 Motionerna............................................3 Utfrågningar m.m......................................4 Utskottet.............................................5 Allmänna frågor.....................................5 Elektroniska produkter m.m..........................6 Rivningsavfall......................................8 Producentansvar för uttjänta elektriska och elektroniska produkter9 Sortering av avfall m.m............................12 Ansvaret för hantering av avfall och uttjänta produkter15 Övriga frågor......................................17 Hemställan.........................................17 Reservationer........................................19 Särskilt yttrande....................................28 Propositionens lagförslag............................29 Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om ändring i renhållningslagen (1979:596) 36
Gotab, Stockholm 1997