Vissa anslag till bostadsförsörjningen m.m.
Betänkande 1992/93:BoU11
Bostadsutskottets betänkande
1992/93:BOU11
Vissa anslag till bostadsförsörjningen m.m.
Innehåll
1992/93 BoU11
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens budgetproposition i vad avser anslag till räntebidrag m.m. Med anledning av att riksdagen på förslag av bostadsutskottet beslutat att bidragsgivningen till s.k. RBF-åtgärder skall fortgå föreslår utskottet att det av regeringen beräknade anslaget till räntebidrag skall räknas upp med kostnaderna härför, dvs. med 135 miljoner kronor. Regeringens förslag till anslag i övrigt tillstyrks av utskottet.
De i betänkandet behandlade motionsyrkandena avstyrks av utskottet.
Till betänkandet har fogats tio reservationer (s) och en reservation (nyd), ett särskilt yttrande (s) samt en meningsyttring av suppleant (v).
SJUNDE HUVUDTITELN
Propositionen
Regeringen föreslår i proposition 1992/93:100 bilaga 8 (Finansdepartementet) att riksdagen
1. till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 31 180 000 000 kr,
2. till Investeringsbidrag för bostadsbyggande för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 3 100 000 000 kr,
3. till Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 175 000 000 kr,
4. till Vissa lån till bostadsbyggande för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 000 kr.
Motionerna
I betänkandet behandlas de under allmänna motionstiden 1993 väckta motionerna:
1992/93:Bo202 av Sinikka Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om solidarisk kostnadsfördelning av lägenhetsreserv.
1992/93:Bo204 av Ulla Tillander och Rosa Östh (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om information angående riksdagsbeslutet om ålderdomshem.
1992/93:Bo205 av Eva Zetterberg (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten att återinföra ett reformerat system med förvärvslån för barnfamiljer med låga inkomster.
1992/93:Bo211 av Nils T Svensson (s) vari, såvitt nu är i fråga, yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bostadsfinansiering -- -- -- (yrkandet i vad avser Statens bostadskreditnämnd behandlas i betänkandet 1992/93:BoU20).
1992/93:Bo213 av Eva Zetterberg och Jan Jennehag (v) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att utreda hur boendet och byggsektorn skall bli ekologiskt uthållig, 2. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att lägga fast en tidsplan för hur boendet och byggsektorn skall bli ekologiskt uthållig, 4. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att beakta de ekologiska principerna vid utarbetandet av det nya bostadsfinansieringssystemet, 6. att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att utforma regler för stödet till nyproduktion av fastigheter så att det kopplas till graden av ekologisk hänsyn i produktionen enligt vad i motionen anförts.
1992/93:Bo215 av Karl Hagström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en parlamentarisk utredning om den framtida bostadsfinansieringen.
1992/93:Bo223 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utveckla och stärka de allmännyttiga företagens roll inom bostadspolitiken.
1992/93:Bo225 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av subventionsräntan till den faktiska räntenivån.
1992/93:Bo226 av Ingrid Andersson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förändringarna i subventionssystemet för bostäder justeras så att likvärdiga förutsättningar skapas för bostäder av olika ålder, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nedtrappningen av subventionerna görs i sådan takt att oönskade sociala effekter inte uppstår.
1992/93:Bo227 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de bostadspolitiska målen.
1992/93:Bo232 av Börje Nilsson och Jan Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fullfölja riksdagens beslut 1985 om att förbättra boendeförhållandena för äldre, handikappade och långvarigt sjuka.
1992/93:Bo233 av Håkan Strömberg m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett politiskt ansvar för bostadsförsörjningen och av en effektiv och kraftfull politik i detta syfte från regeringens sida, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett bostadsdepartement bör inrättas.
1992/93:Bo235 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behovet av räntesubventioner för nyproduktionen bör kvarstå, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fastighetsskattens nivå bör anpassas för att finansiera generella bostadssubventioner, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att olika upplåtelseformer bör ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar och villkor, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skillnader i kapitalutgifter mellan hus byggda olika år inte bör få vara större än vad som motsvaras av skillnader i bruksvärde, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att motverka inflationens förmögenhetsomfördelande effekt, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om nödvändigheten av en social bostadspolitik.
1992/93:Bo238 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den sociala bostadspolitiken, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att 1994 års besparing på bostadssektorn skall fördelas på hela beståndet bostäder och på alla upplåtelseformer, 3. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att föreslå ett långsiktigt bostadsfinansieringssystem, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibilitet med bibehållande av funktionskraven vid byggande av gruppbostäder, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att markvillkoret och den kommunala bostadsanvisningsrätten skall hävdas som krav för statligt stöd i bostadsfinansieringssammanhang.
1992/93:Bo239 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att besparingar inom bostadssektorn skall fördelas på hela bostadsbeståndet och alla typer av upplåtelseformer, 2. att riksdagen begär förslag från regeringen om åtgärder för att upprätthålla nyproduktionen av bostäder under åren 1993 och 1994, 3. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att föreslå ett långsiktigt bostadsfinansieringssystem med beaktande av vad i motionen anförts, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att markvillkoret och den kommunala bostadsanvisningsrätten skall hävdas som krav för statligt stöd i bostadsfinansiering.
1992/93:Bo241 av Ivar Franzén (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att innan 1994 års besparing på 3 miljarder kronor inom bostadssektorn verkställs skall en noggrann analys av de totala effekterna göras och beaktas i den fortsatta handläggningen.
1992/93:Bo244 av Bengt Rosén (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bra boende.
1992/93:Bo245 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en socialt ansvarsfull bostadspolitik.
1992/93:Bo248 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omedelbar utredning av fastighetskrisen i avsikt att komma med förslag om åtgärder i stabiliserande syfte.
1992/93:Bo250 av Martin Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett större statligt ansvar för studentboendet och satsningar på nybyggande och renovering av studentbostäder.
1992/93:Bo251 av Sinikka Bohlin och Marianne Carlström (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre social bostadsplanering.
1992/93:Bo411 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att regeringen tar initiativ till vissa ändringar i stadgarna för Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond.
1992/93:A477 av Kent Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förbättra och underlätta för ungdomar i Stockholms län att skaffa sig ett eget boende.
1992/93:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 7. att riksdagen till Bostadssubventioner för budgetåret 1993/94 anvisar 1 500 000 000 kr utöver vad regeringen föreslagit.
1992/93:Jo707 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 4. att riksdagen till Ekokommunprojektet för budgetåret 1993/94 anvisar 5 000 000 kr.
1992/93:Sk369 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurshot mot bostadsrättsföreningar.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlas vissa förslag i budgetpropositionen om anslag till bostadsväsendet (prop. 1992/93:100 bil. 8). Anslagen till Boverket, länsbostadsnämnderna och Statens bostadskreditnämnd kommer att behandlas senare under våren tillsammans med proposition 1992/93:172 där dessa frågor aktualiserats. Vidare behandlas motioner från årets allmänna motionstid som tar upp frågor om bostadspolitikens inriktning och utformningen av statens bostadsbyggnadssubventioner. Frågor om stödet till reparationer och om- och tillbyggnader (s.k. ROT-åtgärder) har behandlats av utskottet i betänkandet 1992/93:BoU10.
Bostadspolitikens inriktning och utformning m.m.
Bostadspolitikens allmänna utformning
Utskottet behandlar inledningsvis ett antal motionsyrkanden som gäller bostadspolitikens allmänna utformning.
I flera motioner framförs krav om att bostadspolitiken skall ha en annan inriktning. Dessa motioner innehåller yrkanden om att riksdagen skall uttala sig för att de bostadspolitiska målen skall ligga fast och att bostadspolitiken skall ha en social inriktning. I motion Bo238 (s) framhålls att bostadspolitiken är ett av fundamenten för ett rättvist och rättfärdigt samhälle. Motionärerna hävdar att den sociala bostadspolitik som har bedrivits i Sverige har lett till att vi i dag har en högre och jämnare fördelad bostadsstandard än i de flesta andra länder. Man anser dock att den borgerliga regeringens politik på bostadsområdet innebär en total kursändring. Regeringen håller enligt motionärerna på att ta bort samhällets instrument för att klara en bra bostadsförsörjning och överlåter ansvaret till marknadskrafterna. Mot denna bakgrund föreslås i motionens yrkande 1 att riksdagen gör ett tillkännagivande om vikten av den sociala bostadspolitiken.
Yrkanden om motsvarande eller liknande tillkännagivanden läggs också fram i motionerna Bo227 (s), Bo235 (s) och Bo245 (s). I motion Bo227 (s) framhålls särskilt att boendestandarden inte får försämras och att betalningssvaga grupper inte skall behöva lämna sina bostäder på grund av orimliga hyreskrav. Enligt vad som anförs i motion Bo235 (s) håller en socialt fungerande bostadspolitik på att avvecklas. Ökade klassklyftor riskerar att uppstå i boendet. För att bryta denna utveckling bör riksdagen i ett tillkännagivande framhålla nödvändigheten av en social bostadspolitik (yrkande 7). I andra yrkanden i denna motion föreslås vissa åtgärder som behöver vidtas för att återupprätta den sociala bostadspolitikens mål. Bland dessa åtgärder finns krav på att olika upplåtelseformer skall ha likvärdiga ekonomiska förutsättningar och villkor (yrkande 3) och att förmögenhetsomfördelningen till följd av inflationen skall motverkas (yrkande 5). Slutligen begärs också i motion Bo245 (s) ett tillkännagivande om behovet av en socialt ansvarsfull bostadspolitik. Yrkandet framförs mot bakgrund av en beskrivning av de enligt motionärerna tilltagande problemen för såväl boende som bostadsföretag.
Vad gäller förslagen om tillkännagivanden om de bostadspolitiska målen m.m. samt kritiken mot den förda bostadspolitiken som förs fram i de aktuella motionerna vill bostadsutskottet inledningsvis hänvisa till vad utskottet förra året (1991/92:BoU16 s. 21) anförde med anledning av motsvarande motionsyrkanden:
Sedan efterkrigstiden har det grundläggande bostadspolitiska målet formulerats som att alla människor skall ha tillgång till en sund, rymlig, välplanerad och ändamålsenligt utrustad bostad till ett rimligt pris. Som grund för de bostadspolitiska strävandena har detta mål fortsatt giltighet. Med utgångspunkt i de boendes önskemål och den bostadsefterfrågan som i dag finns gäller frågan därför närmast hur det allmänt formulerade målet skall utvecklas och konkretiseras. Detta måste ske bl.a. på grundval av de boendes egna prioriteringar. För att skapa förutsättningar härför måste bostadspolitiken utformas så att alla upplåtelseformer, bostadstyper och fastighetsägare behandlas lika. De hittillsvarande regleringarna bör ersättas med ett system där det är de boendes önskemål och behov som är styrande för bostadsefterfrågan och därmed också för bostadsmarknaden. Härigenom kan en balanserad bygg- och bostadsmarknad i hela vårt land skapas.
Utskottet kan inte finna att den nu i korthet redovisade målsättningen innebär ett avsteg från vad som hittills väglett samhällets bostadspolitiska insatser. Inte heller kan utskottet finna att denna politik på något avgörande sätt skulle stå i strid med vad som i de nu aktuella motionerna framförts.
Som framgår av det ovan citerade betänkandet från föregående år torde det inte vara de bostadspolitiska målen som utgör en skiljelinje i den svenska bostadspolitiken. Det vore därför önskvärt att den bostadspolitiska debatten i stället inriktas på de frågor där delade meningar i viss mån kan föreligga, nämligen med vilka medel man skall uppnå målen och inom vilka ekonomiska ramar som statens åtaganden på bostadsområdet kan göras. Vad gäller den senare frågan måste enligt utskottets uppfattning gälla att vår generation skall bära kostnaderna för dagens bostadsbyggande och bostadssubventioner. Det är inte rimligt att ett stort och växande budgetunderskott skall belasta kommande generationer, även om detta underskott delvis uppkommit genom angelägna bostadspolitiska satsningar.
De närmaste årens bostadspolitik bör inriktas på att begränsa det kostnadstryck som starkt bidragit till dagens problem på bostadsmarknaden. En grundläggande förutsättning för detta är givetvis att det allmänna ekonomiska läget i Sverige kan förbättras. På bostadsområdet bör fortsatta ansträngningar göras för att förenkla olika regelsystem och underlätta nya lösningar. Statens åtaganden inom bostadssektorn bör i högre grad än tidigare koncentreras på de mest angelägna områdena. Ett exempel på en angelägen reform är det förslag till ett nytt bostadsbidragssystem som kommer att behandlas av riksdagen under våren. Detta system innebär både att bidragsnivåerna i många fall höjs och att bidragens fördelningspolitiska träffsäkerhet ökar.
Eftersom en inte ringa grad av samstämmighet gäller om den bostadspolitiska målsättningen kan utskottet inte finna att något skulle stå att vinna på ett tillkännagivande till regeringen enligt de nu behandlade motionerna. Mot denna bakgrund avstyrks motionerna Bo227 (s), Bo235 (s) yrkandena 3, 5 och 7, Bo238 (s) yrkande 1 samt Bo245 (s).
I ytterligare en motion, Bo244 (fp), diskuteras vissa grundläggande frågor avseende bostadspolitikens utformning. Det gäller principerna för hyressättning, ägandestrukturen för hyresrätter, bostadsbidragen och förmedling av bostäder. I dessa frågor förordas att bruksvärdessystemet skall vara kvar men att lägesfaktorn skall ges något ökad betydelse. Vidare varnas för riskerna med en alltför omfattande utförsäljning av de allmännyttiga företagens bostadsbestånd. Motionären framhåller också att bostadsbidragen behöver höjas för att möta ökade boendekostnader och att de kommunala bostadsförmedlingarna bör behållas. I motionen hemställs att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna vad i motionen anförts om ett bra boende.
Utskottet kan instämma i den grundläggande princip som i motionen anges som utgångspunkt för de vidare övervägandena, nämligen att bostadspolitiken måste syfta till ökad valfrihet och större inflytande över bostaden för de boende samt att alla skall ha tillgång till en bra bostad. Vad gäller de närmare övervägandena om förutsättningar för ett bra boende som finns i motionen bör ställning i dessa frågor tas när konkreta förslag föreligger. Frågan om bostadsbidragens framtida utformning har exempelvis aktualiserats i en proposition som senare under våren kommer att beredas av riksdagen. Något tillkännagivande i enlighet med yrkandet i motion Bo244 (fp) kan därför inte anses erforderligt.
Den nuvarande regeringspolitiken kritiseras i motion Bo233 (s) för brist på ansvar för de bostadspolitiska frågorna. Detta förhållande anses bl.a. ha tagit sig uttryck i att dessa frågor har delats upp mellan flera olika departement. Mot denna bakgrund föreslås att riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av ett politiskt ansvar för bostadsförsörjningen och av en effektiv och kraftfull politik (yrkande 1) samt om att ett bostadsdepartement bör inrättas (yrkande 2).
Utskottet har ovan tagit ställning till motioner där inriktningen av bostadspolitiken behandlats. Den fråga som närmast tas upp i motion Bo233 (s) är emellertid hur regeringens bostadspolitiska arbete är organiserat. Av regeringsformen följer att ärendenas fördelning mellan olika departement är en fråga som regeringen självständigt har att avgöra. Ett riksdagens tillkännagivande i denna fråga är således olämpligt. Med hänvisning härtill avstyrks motion Bo233 (s).
Enligt motion Bo239 (v) yrkande 2 bör riksdagen begära förslag från regeringen om åtgärder för att upprätthålla nyproduktionen av bostäder under åren 1993 och 1994. Motionärerna anser att ca 30000 lägenheter per år bör byggas under de närmaste åren.
Bostadsutskottet anser att riksdag och regering inte bör fastställa ett bestämt mål för bostadsproduktionen vad gäller vilken produktionsnivå som bör uppnås resp. år. I stället bör bostadspolitiken inriktas på att ge sådana allmänna förutsättningar för bostadsbyggandet att efterfrågan kan tillgodoses både vad gäller antal bostäder och typ av bostad. Motion Bo239 (v) yrkande 2 avstyrks således.
De allmännyttiga bostadsföretagens roll på den svenska bostadsmarknaden diskuteras i motion Bo223 (s). Motionärerna framhåller att den svenska allmännyttan vid en internationell jämförelse är unik i den bemärkelsen att den är tillgänglig och attraktiv för i stort sett alla bostadssökande. Vidare har de allmännyttigt ägda bostäderna genom att de drivs utan vinstintresse en avgörande betydelse för en solidarisk hyressättning. Enligt motionärerna har emellertid den nuvarande regeringen vidtagit olika åtgärder som kommer att leda till att de allmännyttiga företagen förlorar sin nuvarande roll inom bostadspolitiken. Mot denna bakgrund föreslås riksdagen ge regeringen till känna att olika vägar att utveckla och stärka de allmännyttiga bostadsföretagens roll bör prövas.
Utskottet instämmer i att de allmännyttiga bostadsföretagen har en viktig roll på den svenska bostadsmarknaden. Enbart det faktum att dessa företag förvaltar omkring 22 % av landets permanentbostäder understryker deras betydelse. Som motionärerna också framhåller har de allmännyttiga bostadsföretagen en i jämförelse med motsvarande företag i många andra länder unik inriktning. Det är enligt utskottets mening självklart att de allmännyttiga företagen även i fortsättningen bör vara öppna för alla bostadssökande. Kategoriboende bör undvikas på den svenska bostadsmarknaden. Utskottet kan dock inte dela motionärernas uppfattning att olika politiska beslut som fattats sedan regeringsskiftet hösten 1991 skulle ha missgynnat dessa företag. Ett av de viktigaste målen för den förda bostadspolitiken är i stället att lika villkor skall gälla för alla upplåtelse- och ägandeformer. Olika särregler för vissa upplåtelse- eller ägandeformer har i detta syfte tagits bort. Detta torde leda till en bättre fungerande bostadsmarknad, något som också ligger i de allmännyttiga bostadsföretagens intresse.
Något uttalande från riksdagens sida angående de allmännyttiga bostadsföretagens roll i enlighet med den aktuella motionens förslag finner utskottet mot den redovisade bakgrunden inte erforderligt. Motion Bo223 (s) avstyrks således.
Boende för vissa grupper
I två motioner tas upp frågor om boendeförhållandena för studenter och ungdomar. Enligt vad som föreslås i motion Bo250(s) bör staten ta ett större ansvar för studentboendet och satsningar på nybyggande och renovering av studentbostäder. Motionärerna framhåller att många studentbostäder är dåligt underhållna och i stort behov av renovering. Även behovet av nya studentbostäder anses vara stort på många högskoleorter. I motion A477 (s) yrkande 3 föreslås riksdagen göra ett tillkännagivande om boendeförhållandena för ungdomar i Stockholms län. Motionärerna anser att möjligheterna för unga att få en egen bostad kan förbättras om de ekonomiska villkoren för nybyggande av bostäder förbättras och en speciell bostadsförmedling för ungdomar inrättas.
Vad gäller frågan om bostäder för studenter och ungdomar vill utskottet anföra följande. Det är givetvis angeläget att tillgången på bostäder inte lägger hinder i vägen för studier vid högskolor och att det finns lämpliga bostäder även för övriga ungdomar som vill flytta hemifrån. Planeringen av bostadsförsörjningen på högskoleorterna får emellertid i första hand anses vara en fråga för resp. kommun att svara för. I övrigt ställer sig utskottet tveksamt till att utforma statliga särlösningar för olika grupper på bostadsmarknaden eller till uppförande av kategoribostäder. Bostadspolitiken bör i stället inriktas på att ge allmänna förutsättningar för en fungerande bostadsmarknad. För att förbättra tillgången på små billiga bostäder för ungdomar är det viktigt att rörligheten på bostadsmarknaden inte försvåras. Även i nyproduktionen bör en viss andel av bostäderna ges en utformning så att ungdomar har möjlighet att efterfråga dem. Den nuvarande bostadspolitiken är inriktad på att minska den omfattande statliga styrningen av bostadsutformning och bostadsstorlek som tidigare funnits i både bostadslåne- och byggregler. Detta förenklingsarbete torde inte minst komma att förbättra möjligheterna att bygga bostäder lämpliga för ungdomar. Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Bo250 (s) och A477 (s) yrkande 3.
I motion Bo232 (s) diskuteras i första hand bostadsförsörjningen för utvecklingsstörda samt begärs ett riksdagens tillkännagivande om att 1985 års beslut (prop. 1984/85:142, BoU24) om att förbättra boendeförhållandena för äldre handikappade och långvarigt sjuka måste fullföljas. I samband med detta beslut uttalades att alla människor -- oberoende av behovet av stöd, hjälp och vård -- har rätt till en bostad med god tillgänglighet och god utrymmes- och utrustningsstandard. Enligt motionärerna bidrog 1985 års beslut till att en för de utvecklingsstörda positiv utveckling inleddes. Man hävdar emellertid att denna positiva utveckling nu på kort tid förbytts i sin motsats. Det anses vara fritt fram för huvudmännen att bygga efter lokala ambitioner.
Bostadsutskottet delar helt motionärernas uppfattning att även bostäder för utvecklingsstörda måste vara utformade så att dessa människors frihet och integritet är skyddad. I denna fråga torde det inte råda några delade meningar i riksdagen. Något riksdagens tillkännagivande till regeringen enligt vad som föreslås i den aktuella motionen kan därför inte anses vara nödvändigt. I den mån ambitionsnivån för de utvecklingsstördas boende verkligen sänkts på olika håll i landet bör detta i första hand bli en fråga för den kommunala nivån att ta ansvar för. Bostadsutskottets inställning i frågan är emellertid oförändrat den att även utvecklingsstörda har rätt till ett boende där god omvårdnad kan kombineras med en god bostadsstandard. Något tillkännagivande i enlighet med motion Bo232 (s) kan inte anses vara erforderligt.
Frågan om bostadsstandarden i gruppbostäder för äldre behandlas i motion Bo238 (s) yrkande 13. Enligt vad som anförs i motionen bör riksdagen framhålla för regeringen att de regler som gäller för bidrag till t.ex. nybyggnad och ombyggnad av gruppbostäder för äldre måste vara flexibla. Det anses i huvudsak ankomma på resp. kommun att utifrån lokala förutsättningar fatta beslut. Motionärerna framhåller emellertid att en återgång till tidigare institutionsboende inte kan accepteras. Av den anledningen föreslås krav om minst kokskåp i varje gruppbostad införas.
Utskottet kan instämma i vad som anförs i den aktuella motionen om behovet av flexibla regler för stödet till äldreboendet och att det så långt som möjligt bör ankomma på resp. kommun att finna lokala lösningar. Detta är också skälet till att de nya bostadssubventionsregler som trädde i kraft den 1 januari 1993 saknar de särregler om utrymmes- och utrustningsstandard som fanns i tidigare gällande regler. Bostäderna skall beviljas bostadsbyggnadssubvention om de uppfyller de krav i detta hänseende som följer av plan- och bygglagen. Utskottet anser inte att olika krav på viss utrustningsstandard bör återinföras i reglerna om bostadsbyggnadssubvention. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Bo238 (s) yrkande 13.
I motion Bo204 (c) framhålls att riksdagen har fattat olika beslut som inneburit att ålderdomshemsidén har fått en renässans. Motionärerna anser att stödet till ålderdomshemmen givits en sådan utformning att flexibla lösningar underlättas. Man hävdar dock att informationen om villkoren för stöd inte har nått ut till kommunerna och att tillkomsten av ålderdomshem därigenom försvåras. Yrkandet i motionen innebär att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att bättre information om villkoren för stödet till ålderdomshem måste ges.
Vad gäller den i motion Bo204 (c) aktualiserade frågan om information om stödet till ny- och ombyggnad av ålderdomshem har utskottet erfarit att Boverket på regeringens initiativ förra året bedrev en informationskampanj om stödvillkor m.m. på detta område. Verket har vidare nyligen gått ut med information till kommunerna om vad övergången till 1993 års bostadsbyggnadssubventionsregler innebär för stödet till ny- och ombyggnad av äldrebostäder. Utskottet förutsätter att Boverket även i fortsättningen svarar för att erforderlig information ges om villkoren för stöd till bl.a. ålderdomshem. Vad motionärerna efterlyser får sålunda förutsättas bli uppfyllt även utan en riksdagens åtgärd i frågan. Mot denna bakgrund anser utskottet att ett tillkännagivande i enlighet med förslaget i motion Bo204 (c) kan undvaras.
Behovet av en bättre social bostadsplanering bör enligt motion Bo251 (s) föranleda ett riksdagens tillkännagivande i frågan. Motionärerna framhåller en rad förhållanden som måste beaktas i kommunernas bostadsförsörjningsplanering. Detta gäller bl.a. sociala förhållanden och tillgängligheten till olika former av service, daghem, skolor m.m. Grunden för ett bra bostadsområde är enligt motionärerna att planeringen sker utifrån lokal kunskap och lokala initiativ.
Som motionärerna själva framhåller är grunden för en bra bostadsplanering kunskapen på lokal nivå. Kommunerna har givetvis ett ansvar för att samhällsutvecklingen sker med beaktande av de förhållanden som nämns i motionen. Närheten till olika former av service och samhällsinstitutioner är viktiga frågor att beakta när ett nytt bostadsområde planeras. Utskottet förutsätter dock att kommunerna i sin planering tar hänsyn till dessa frågor. Av detta skäl avstyrks motion Bo251 (s).
Vissa bostadspolitiska åtgärder i övrigt
I motion Bo213 (v) framhålls vikten av att utgå från en ekologisk grundsyn i frågor om boende och byggande. Motionärerna redovisar erfarenheter från olika ekobyprojekt. I motionen föreslås att riksdagen hos regeringen begär att Boverket får i uppdrag att utveckla de ekologiska principerna. Uppdraget föreslås avse: att utreda hur boendet och byggsektorn skall bli ekologiskt uthållig (yrkande 1) och att upprätta en tidsplan för detta (yrkande 2), att beakta de ekologiska principerna vid arbetet med bostadsfinansieringssystemet (yrkande 4) samt att utforma regler för stödet till nyproduktion av fastigheter så att de kopplas till graden av ekologisk hänsyn i produktionen (yrkande 6).
De ovanstående förslagen om olika uppdrag till Boverket angående ekologiskt byggande m.m. föranleder utskottet att erinra om det ansvar som verket enligt sin instruktion redan har för att följa utvecklingen och förmedla kunskaper inom sitt verksamhetsområde samt vid behov ta initiativ till förändringar. Enligt vad utskottet i olika sammanhang erfarit har också Boverket tagit en rad initiativ vad gäller frågor om en ekologiskt riktig utformning av bostadsmiljöer. Genom bl.a. kunskapsöversikter, seminarie- och kursverksamhet samt deltagande i samarbetsprojekt har Boverket engagerat sig för att utveckla och föra ut olika frågor kring ekologi i byggande och planering. Bostadsutskottet anser att det är angeläget att arbetet med att utveckla kunskapen om ett ekologiskt byggande fortgår. Riksdagsuttalanden om inriktningen på detta arbete i enlighet med de aktuella motionerna kan dock inte anses vara erforderliga. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att riksdagsbehandlingen av den s.k. kretsloppspropositionen (prop. 1992/93:180) för närvarande pågår. I denna proposition föreslås riktlinjer för en kretsloppsanpassad samhällsutveckling på flera olika områden med betydelse för byggande och boende. Erinras bör också om att riksdagen senare i vår kommer att behandla proposition 1992/93:172 i vilken behandlas målen för och inriktningen av den verksamhet som Boverket skall svara för under den kommande treårsperioden. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Bo213 (v) yrkandena 1, 2, 4 och6.
Ett antal kommuner ingår i det s.k. Ekokommunprojektet. Dessa kommuner har åtagit sig att sträva efter miljövänliga lösningar när det gäller exempelvis kommunal planering, va-frågor, sophantering och energiförsörjning. Projektet bedrivs med stöd från Glesbygdsmyndigheten och Boverket. I Vänsterpartiets partimotion Jo707 yrkande 4 föreslås att riksdagen anvisar 5 miljoner kronor till Ekokommunprojektet för budgetåret 1993/94.
Enligt vad utskottet erfarit pågår för närvarande en omfattande aktivitet inom ramen för Ekokommunprojektet. De aktuella kommunerna har på olika sätt erhållit statligt stöd för sitt arbete med att utveckla metoder för att tillämpa ett kretsloppstänkande i den kommunala verksamheten. Bl.a. har genom beslut av regeringen 4,4 miljoner kronor avsatts för informations- och utbildningsinsatser med anknytning till projektet. Fördelning av dessa medel pågår för närvarande, och en rapport om hur projektet fortskrider kommer att lämnas till regeringen i juli 1993. Utskottet är inte nu berett föreslå riksdagen att anvisa ytterligare medel för verksamheten. Med hänvisning till vad nu anförts anser utskottet att förslaget i Vänsterpartiets partimotion Jo707 (v) yrkande 4 bör avstyrkas.
Bostadsfinansieringens utformning
Inledning
Regeringen tillsatte i december 1991 en särskild utredare med uppgift att skyndsamt arbeta fram ett förslag om statens stöd till bostadsfinansieringen efter år 1992. Utredaren redovisade i mars 1992 sina förslag till nytt finansieringssystem i delbetänkandet Avreglerad bostadsmarknad (SOU 1992:24). Betänkandet remissbehandlades. På grundval av utredningsförslaget förelades riksdagen därefter i kompletteringspropositionen (prop. 1991/92:150 bil. I:5) ett förslag till reformerat bostadsstöd. Förslaget antogs av riksdagen i juni 1992 (bet. 1991/92:BoU23).
Huvuddragen i det reformerade stödsystem som har börjat tillämpas fr.o.m. år 1993 innebär att räntebidragen för ny- och ombyggnad av bostadshus avvecklas successivt. Det skall ske med hänsynstagande till de skatteregler som gäller för egnahem. För projekt som omfattas av det nya stödsystemet lämnas räntebidrag för en stegvis minskad andel av räntekostnaderna. För varje tillkommande årgång påbörjas bidragsgivningen på en lägre utgångsnivå än för föregående årgång.
Bidragssystemen har förenklats och underlaget för räntebidrag bestäms efter schabloner. Statliga kreditgarantier lämnas för en del av finansieringen. Kreditgarantier kan även erhållas för viss omfördelning av ränteutgifterna.
Omläggningen omfattar inte räntebidragen för hus som har byggts eller byggts om med stöd av tidigare bestämmelser.
Efter år 1995 görs en avstämning inför det fortsatta genomförandet av systemet.
Utredning om den framtida bostadsfinansieringen
Förslag om att den framtida bostadsfinansieringen skall utredas förs fram i tre motioner.
Trots att det behövs ett betydande tillskott av bostäder är dagens bostadsmarknad enligt motion Bo215 (s) stillastående. Det finns enligt motionärerna därför en risk för stigande priser och ökad spekulation när marknaden vänder. För att motverka detta föreslås att en parlamentarisk utredning om den framtida bostadsfinansieringen skall tillsättas.
Regeringens hittillsvarande åtgärder har enligt motion Bo238 (s) yrkande 3 inte givit de förutsatta effekterna på bostadsmarknaden. Enligt motionärerna kommer inte heller omläggningen av finansieringssystemet den 1 januari 1993 att innebära att de krav som byggherrar och hushåll ställer på ett långsiktigt bostadsförsörjningssystem uppfylls. De föreslår därför att den av riksdagen beslutade avstämningen avseende finansieringssystemet görs redan nu genom att regeringen tillsätter en parlamentarisk utredning. Utredningen -- i vilken samtliga riksdagspartier föreslås ingå -- skall ha till uppgift att utforma ett nytt brett förankrat bostadsfinansieringssystem som gör det möjligt för samhället att också i framtiden ta det övergripande ansvar som är nödvändigt för att det skall finnas goda bostäder åt alla, även åt dem med begränsade ekonomiska möjligheter.
Även i motion Bo239 (v) yrkande 3 förs fram krav på en parlamentarisk utredning med uppgift att utforma ett långsiktigt bostadsfinansieringssystem. Enligt motionärerna har omläggningen av finansieringssystemet fr.o.m. år 1993 inte bidragit till sänkta räntor och lägre boendekostnader som regeringen trott. Regeringen bör därför omedelbart låta utforma ett nytt bostadsfinansieringssystem som både klarar boendekostnaderna och en jämn bostadsproduktion.
Som framgår ovan har det subventionssystem som tillämpas fr.o.m. år 1993 sin grund i ett utredningsförslag som lades fram och beslutades av riksdagen så sent som våren 1992. En av utgångspunkterna för utredningsarbetet och därmed för det reformerade subventionssystemet är att målen för omläggningen och takten i genomförandet skall läggas fast redan från början. Avsikten är att de förutsättningar och villkor som gäller för statens stöd långsiktigt skall kunna överblickas. Det finns en uttalad strävan att ge det statliga stödet en över tiden stabil utformning. Utskottet är mot bakgrund härav inte berett förorda att en utredning om bostadsfinansieringens utformning på nytt tillsätts såsom föreslås i de nu aktuella motionerna.
Vad som nu erfordras är inte en ny utredning med den osäkerhet för marknaden som följer av en sådan åtgärd, utan ett varaktigt system som ger förutsättningar för ett långsiktigt agerande. Detta synsätt utesluter naturligtvis inte att det kan finnas anledning att göra förändringar i det subventionssystem som nu börjat tillämpas. Sådana förändringar bör dock komma till stånd först sedan erfarenhet av det nya systemet vunnits. Utskottet vill också erinra om att det efter år 1995 kommer att göras en avstämning inför det fortsatta genomförandet av subventionssystemet.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda förslagen i motionerna Bo215 (s), Bo238 (s) yrkande 3 samt Bo239 (v) yrkande 3 avseende en parlamentarisk utredning om den framtida bostadsfinansieringen.
Förändringar i bostadsfinansieringssystemet m.m.
I fem motionsyrkanden förs fram krav på förändringar i det finansieringssystem som införts fr.o.m. år 1993.
Behovet av förändringar i bostadsfinansieringssystemet är enligt motion Bo226 (s) ovedersägligt. Samtidigt är det enligt motionärerna angeläget att genomförandet av dessa förändringar blir sådant att väsentliga värden inte riskeras i samband med omstruktureringen. I den ekonomiska situation som nu råder har omläggningen av bostadsfinansieringen medfört ökade boendekostnader. Till detta kommer enligt motionärerna att det har ställts krav på extra upptrappningar av den garanterade räntan -- något som om de genomfördes ytterligare skulle förvärra situationen för många boende. Med hänvisning härtill föreslås att förändringarna i subventionssystemet för bostäder justeras så att likvärdiga förutsättningar skapas för bostäder av olika ålder -- yrkande 1. Dessutom föreslås att nedtrappningen av bostadssubventionerna skall göras i en sådan takt att oönskade sociala effekter inte uppstår --- yrkande 2.
Enligt motion Bo235 (s) måste samhället även i fortsättningen ta ansvaret för bostadsförsörjningen. Det innebär enligt motionärerna bl.a. att ett generellt bostadsstöd måste utformas som ger socialt acceptabla boendekostnader och som dessutom bidrar till en jämn bostadsproduktion. För att motverka en förändring mot ett mera individuellt inriktat bostadsstöd bör enligt motionärernas mening bl.a. bostadssubventionerna till nyproduktionen kvarstå -- yrkande 1 -- samt fastighetsskattens nivå anpassas så att den kan finansiera generella bostadssubventioner på en acceptabel nivå -- yrkande 2. Dessutom föreslås att skillnaderna i kapitalutgifter mellan hus av olika årgångar inte skall vara större än vad som motsvaras av skillnader i bruksvärde -- yrkande 4.
Till grund för de nu aktuella förslagen till förändringar i finansieringssystemet torde ligga uppfattningen att det subventionssystem som införts fr.o.m. år 1993 i vissa avseenden skulle stå i strid med de mål som enligt motionärernas mening bör ligga till grund för statens stöd till bostadsbyggandet. Utskottet vill erinra om att de övergripande målen för stödet, som anförs ovan, är att alla skall ha möjlighet till en god bostad till ett rimligt pris och att var och en skall ha inflytande över sin egen situation. Samtidigt syftar subventionssystemet till att inordna statens stöd till bostadsbyggandet under de förutsättningar som gäller för den allmänna ekonomiska politiken. Det betyder att bostadspolitiken skall medverka till att inflationen bekämpas, sparandet främjas och statens utgifter minskas.
Enligt utskottets mening finns det, mot bakgrund av det ovan anförda, inte underlag för annan bedömning än att det subventionssystem som nu tillämpas i allt väsentligt svarar mot de krav på statens stöd till bostadsbyggandet som förs fram i motionerna Bo226 (s) samt Bo235 (s) yrkandena 1, 2 och 4. I den mån motionsförslagen inte kan anses tillgodosedda genom det nu anförda avstyrks de av utskottet.
Besparingar inom bostadssektorn m.m.
Riksdagen beslutade i december 1992 (prop. 1992/93:50, bet. 1992/93:FiU1) att bostadssubventionerna från den 1 januari 1994 skall reduceras med 3 miljarder kronor netto, dvs. sedan hänsyn tagits till en trolig ökning av bostadsbidragen. Förslaget i denna del ingår i den överenskommelse som träffats mellan regeringen och Socialdemokraterna.
I motion Bo238 (s) yrkande 2 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att besparingen år 1994 skall fördelas på hela beståndet bostäder och på alla upplåtelseformer. Enligt motionärerna är en sådan fördelning nödvändig av rättviseskäl. En besparing enbart genom minskade räntebidrag innebär att drygt en femtedel av de boende får bära de ökade boendekostnaderna -- något som enligt motionärerna inte kan accepteras. En fördelning av de ökade boendekostnaderna på hela bostadsbeståndet anses dessutom nödvändig för att undvika fortsatta påfrestningar på fastighetsmarknaden.
Det är enligt motion Bo239 (v) självklart att framtida nedskärningar i bostadssubventionerna skall spridas jämnt över hela beståndet och även över alla typer av upplåtelseformer. Med hänvisning härtill begärs i motionens yrkande 1 ett riksdagens tillkännagivande om att besparingar inom bostadssektorn skall fördelas på hela bostadsbeståndet och på alla typer av upplåtelseformer.
Det finns enligt motion Bo241 (c) flera goda skäl att minska subventionerna till boendet. Enda möjligheten att klara av detta vid låg inflation är enligt motionären att det finns resurser för amortering av lån så att den lägre skulden motverkar den höjda räntan. Med en låg inflation är utrymmet för högre räntekostnader praktiskt taget obefintligt. Detta förhållande gör enligt motionären varje neddragning av räntebidragen riskabel. Med hänvisning härtill föreslås att 1994 års besparing på bostadssektorn skall föregås av en noggrann analys av de totala effekterna och att analysen sedan beaktas i den fortsatta handläggningen.
Den av riksdagen beslutade reduktionen av bostadssubventionerna år 1994 sätts inte i fråga i de nu aktuella motionerna. Förslagen i motionerna avser närmast hur den skall genomföras. Som anförs i budgetpropositionen (prop. 1992/93:100 bil. 8 s. 112) avser regeringen att senare under detta riksmöte återkomma med ett förslag i denna del. Enligt utskottets mening bör detta förslag avvaktas. Det finns sålunda inte anledning för riksdagen att nu ta ställning till hur besparingen skall åstadkommas. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagens ovan nämnda beslut innefattar att effekterna av besparingen på hyran skall fördelas så rättvist som möjligt.
I den mån motionerna Bo238 (s) yrkande 2 och Bo239 (v) yrkande 1 inte kan anses tillgodosedda genom det nu anförda avstyrks de av utskottet.
De av riksdagen uttalade riktlinjerna för hur besparingen skall fördelas innebär naturligtvis att det kommande förslaget måste föregås av analyser m.m. av utfallet för olika årgångar och typer av bostäder m.m. Det får sålunda förutsättas att vad som har föreslagits i motion Bo241 (c) i denna del kommer att tillgodoses utan någon riksdagens särskilda begäran härom. Motionen avstyrks med hänvisning till det nu anförda.
I Ny demokratis partimotion Bo248 begärs en omedelbar utredning av fastighetskrisen.
Enligt motionen riskerar flera allmännyttiga bostadsföretag att komma på obestånd -- något som kan öka instabiliteten på marknaden och ge ytterligare minskat förtroende på kapital- och penningmarknaden. Regeringen föreslås därför snarast och med hjälp av kvalificerade bedömare utreda hur fastighetsmarknaden kan stabiliseras.
De svårigheter som i dag onekligen finns på fastighetsmarknaden avser även andra fastigheter än bostadsfastigheter. Detta förhållande kan naturligtvis inte tas till intäkt för att det inte skulle finnas betydande svårigheter även bland bostadsföretagen och andra ägare av bostadsfastigheter. Inom regeringskansliet pågår också ett arbete som syftar dels till att kartlägga förhållandena inom bostadssektorn mot bakgrund av utvecklingen på kreditmarknaden och inom fastighetsbranschen, dels till att ge underlag för vidare åtgärder. I detta arbete ingår bl.a. en analys av de allmännyttiga bostadsföretagens ekonomiska situation -- en analys som genomförts av fristående konsulter. Vad i Ny demokratis partimotion Bo248 förordats om en utredning av fastighetskrisen får sålunda anses i allt väsentligt tillgodosett genom de åtgärder som redan vidtagits. Motionen avstyrks.
Krav på stöd till vissa bostadsrättsföreningar m.m. ställs i motion Sk369 (s).
Den omläggning av bostadspolitiken som regeringen genomför innebär enligt motionen att bostadssubventionerna på sikt slopas. För vissa årgångar av hus slår de försämrade subventionerna mycket hårt. Särskilt besvärlig är enligt motionärerna situationen för bostadsrättsföreningar som inte har möjlighet att fördela de ökade kostnaderna över fastigheter med olika byggnadsår och på det sättet utjämna boendekostnaderna. Föreningar som oförskyllt hamnar under konkurshot på grund av försämrade subventioner föreslås därför kunna räkna med särskilt statligt stöd -- yrkande 2.
Det finns enligt utskottets mening skäl att noga följa utvecklingen inom bostadssektorn bl.a. med avseende på kostnadsutvecklingen i boendet. Som framgår av framställningen ovan pågår också inom regeringskansliet ett arbete med denna inriktning. Regeringen har sålunda sin uppmärksamhet riktad mot de frågor som berörs i motion Sk369 (s). Det får enligt utskottets mening förutsättas att regeringen tar de initiativ m.m. som utredningsarbetet ger upphov till. Förslaget i motion Sk369 (s) yrkande 2 om att inrätta ett särskilt stöd till vissa bostadsrättsföreningar avstyrks.
Förutsättningar och villkor för statligt stöd
Förslag till förändringar av förutsättningarna och villkoren för det statliga stödet till bostadsbyggandet förs fram i fyra motioner.
Den nya ordning som innebär att de statliga lånen ersatts med statliga kreditgarantier har enligt motion Bo211 (s) såvitt nu är i fråga inte fungerat. Enligt motionären beror detta bl.a. på att långivningen har byråkratiserats onödigt mycket och att enhetliga värderingsregler saknas. Om kreditgarantierna skall ha den betydelse som förväntas krävs enligt motionären att de bestäms till sin storlek och sitt säkerhetsläge på ett sätt som någorlunda väl kan förutsägas av den som bygger. Dessutom krävs att lån garanteras inom översta gränsen för kreditgarantin och att denna gräns fastställs med godtagbar precision.
För kreditgarantigivningen gäller fr.o.m. ingången av år 1993 att kreditgaranti lämnas med högst ett belopp som motsvarar 30 % av ett garantiunderlag. Detta garantiunderlag skall i sin tur motsvara det bidragsunderlag som bidragsmyndigheten har beräknat för den statliga bostadsbyggnadssubventionen. Kreditgarantin kan dessutom under vissa förutsättningar ökas med upp till 10 % av garantiunderlaget. För kreditgarantin skall säkerhet i form av panträtt i fastigheten lämnas. Denna säkerhet skall lämnas inom 100 % av fastighetens pantvärde. Pantvärdet fastställs av Bostadskreditnämnden med utgångspunkt i garantiunderlaget ökat med det schabloniserade värdet för vissa lokaler m.m.
Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan finns det ett direkt samband mellan bidragsunderlag, kreditgaranti och pantvärde för ett bostadsprojekt. Utskottet delar sålunda inte vad som i motion Bo211 (s) anförts om att det skulle råda oklarhet om vilka regler som gäller för fastställande av den statliga kreditgarantin och dess säkerhetsläge. Motionen avstyrks såvitt nu är i fråga.
Såväl i dagens subventionssystem som i det tidigare tillämpade räntebidragssystemet bestäms räntebidragets storlek med hjälp av den s.k. subventionsränta som Boverket fastställer veckovis. Subventionsräntan bestäms på grundval av de räntesatser som gäller vid köp av bostadsobligationer med en återstående löptid av fem år.
Enligt motion Bo225 (s) har det t.o.m. år 1991 funnits en god överensstämmelse mellan den s.k. subventionsräntan och den faktiska räntesatsen. Under år 1992 har emellertid kreditinstituten avsevärt höjt marginalen mellan upplåningsräntan och utlåningsräntan. Till detta kommer enligt motionärerna att slutfinansieringen av projekten inte alltid kunnat ske vid samma tidpunkt som subventionsräntan fastställts. Den uppkomna situationen har enligt motionärerna givit oacceptabla kostnadsökningar. Med hänvisning härtill förordas att metoden för att fastställa subventionsräntan justeras så att en anpassning till den faktiska räntenivån kommer till stånd -- en justering som också föreslås kunna ske retroaktivt.
Den använda metoden för att fastställa den s.k. subventionsräntan innebär att det är långivarnas kostnader för upplåningen som styr räntesatsen. En sådan ordning ger bl.a. ett incitament för låntagarna att på kreditmarknaden söka finna det lånealternativ som ger de bästa lånevillkoren. Samtidigt kan det naturligtvis uppstå situationer där t.ex. brister i konkurrensen på kreditmarknaden eller andra skäl kan innebära högre utlåningsränta än vad som skulle ha blivit fallet på en väl fungerande kreditmarknad. Det är därför viktigt att goda förutsättningar för en sådan kreditmarknad skapas. Utskottet är inte nu berett förorda en omprövning av grunderna för hur den s.k. subventionsräntan skall fastställas. Motion Bo225 (s) avstyrks sålunda.
Före år 1992 har som förutsättning för statligt stöd till bostadsbyggandet bl.a. gällt att kommunen i princip skall ha förmedlat den mark på vilken byggnadsföretaget genomförts, det s.k. markvillkoret. En ytterligare förutsättning har varit att kommunen har haft möjlighet att tillförsäkra sig förmedlingsrätten till de bostäder som uppförts med statligt stöd.
Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är enligt motion Bo238 (s) att den är väl förankrad där den skall förverkligas, dvs. i kommunerna. Enligt motionärerna var markvillkoret och den kommunala bostadsanvisningsrätten viktiga medel för kommunerna när det gäller att bedriva den bostadspolitik som svarar mot kommunernas önskemål. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 17 att dessa båda villkor fortsättningsvis skall utgöra förutsättning för statligt bostadsstöd.
Kommunerna måste enligt motion Bo239 (v) även i framtiden få ett avgörande inflytande över stadsplaneringen och fördelningen av bostäder. Detta krav kan enligt motionärerna tillgodoses bl.a. genom att markvillkoret och den kommunala bostadsanvisningsrätten hävdas som förutsättning för statligt stöd till bostadsfinansieringen -- yrkande 6.
Det bör enligt utskottets mening vara en strävan att göra bostadsfinansieringssystemet så enkelt som möjligt. Redan det finansieringssystem som temporärt gällt för år 1992 innebar också att en rad av de villkor som tidigare reglerat statens stöd till bostadsbyggandet togs bort. Det nya subventionssystem som tillämpas i och med ingången av år 1993 innebär dessutom att ytterligare förenklingar och schabloniseringar genomförs. Utskottet, som ser positivt på strävan att förenkla de regler som styr bostadsfinansieringen, avstyrker motionsförslagen om återinförande av markvillkoret och den kommunala förmedlingsrätten. Motionerna Bo238 (s) yrkande 17 och Bo239 (v) yrkande 6 avstyrks sålunda.
Vissa övriga frågor
Bankerna är enligt motion Bo205 (v) i dag mycket restriktiva när familjer med låga inkomster vill köpa hus. Särskilt utanför storstadsregionerna står äldre hus tomma därför att barnfamiljer på orten inte har råd att köpa dem. Det bör enligt motionären därför uppdras åt regeringen att utreda möjligheterna att återinföra ett reformerat system med förvärvslån för barnfamiljer med låga inkomster.
Det finns även enligt bostadsutskottets mening starka skäl som talar för att också barnfamiljer med begränsade inkomster ges ökade möjligheter att efterfråga småhus med äganderätt. I första hand bör dock detta ske genom generella åtgärder inom bl.a. skatte- och familjepolitiken. Strävan bör vara att utforma politiken så att också barnfamiljerna kan efterfråga en för dem lämplig bostad. Utskottet vill dessutom erinra om att det förvärvsstöd för flerbarnsfamiljer som infördes år 1987 avvecklades av statsfinansiella skäl så sent som år 1991. Förslaget i motion Bo205 (v) om ett stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av egnahem avstyrks.
För att möjliggöra och underlätta en erforderlig rörlighet på bostadsmarknaden är det enligt motion Bo202 (s) nödvändigt att hålla en reserv av lediga lägenheter. Strävan bör vara att denna lägenhetsreserv skall vara så jämnt fördelad som möjligt över landet. Enligt motionärerna bör dessutom kostnaderna för reserven delas solidariskt av alla medborgare. Med hänvisning härtill föreslås att former -- bl.a. inrättande av en fond -- som fördelar kostnaderna mellan stat, kommun och hyresmarknaden bör utvecklas.
Det är naturligtvis så att en nödvändig rörlighet på bostadsmarknaden förutsätter att det finns en viss lägenhetsreserv. På en väl fungerande bostadsmarknad där det är de boendes krav och behov som i första hand styr valet av bostad finns också förutsättningar för att en erforderlig lägenhetsreserv skall finnas tillgänglig. Däremot är det enligt utskottets mening inte lämpligt att genom olika typer av regleringar eller stödsystem skapa en sådan reserv. Strävan bör i stället vara att genom olika åtgärder skapa betingelser på bostadsmarknaden för en naturlig rörlighet. Utskottet är med hänvisning till det nu anförda inte berett ställa sig bakom förslaget i motion Bo202 (s) om att med stöd av statliga medel inrätta en fond för lediga lägenheter m.m. Det bör dock framhållas att det naturligtvis är möjligt för berörda bostadsföretag m.fl. att på eget initiativ skapa ett system för en lägenhetsreserv.
I motion Bo411 (m) föreslås att regeringen tar initiativ till vissa ändringar i stadgarna för Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond. Motionären ifrågasätter om vissa delar av dessa stadgar är lämpligt utformade.
Riksdagen beslutade hösten 1992 att avskaffa den särlagstiftning som sedan början av 1970-talet gällt för Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond (prop. 1992/93:122, SkU16). Stiftelsen kommer således i fortsättningen att omfattas av samma lagar som gäller för andra liknande institutioner. Det kan därmed inte anses vara riksdagens uppgift att bedöma lämpligheten i de aktuella stadgarna. Motion Bo411 (m) avstyrks således i den mån den inte kan anses tillgodosedd med hänvisning till det nu nämnda riksdagsbeslutet.
Anslag
Från anslaget till räntebidrag utbetalas såväl räntebidrag för ny- och ombyggnad av bostäder enligt äldre regler som de nya räntesubventioner som tillämpas fr.o.m. ingången av år 1993. Vidare betalas från anslaget räntebidrag för vissa underhålls- och förbättringsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus (RBF-stöd). Dessutom belastas anslaget med vad som återstår i fråga om statliga bidragsåtaganden enligt en rad äldre stödsystem som är under avveckling.
I budgetpropositionen begärs att till räntebidrag m.m. skall anvisas ett förslagsanslag på 31180000000 kr för budgetåret 1993/94. Av denna summa avser 30,4 miljarder kronor räntebidrag för ny- och ombyggnad, 675 miljoner kronor RBF-stöd och resterande belopp övriga stödformer.
Med hänvisning till ett förslag i samma motion om satsningar på ROT-verksamhet inom bl.a. bostadssektorn föreslås i Vänsterpartiets partimotion Fi212 yrkande 7 att till räntebidrag m.m. skall anslås 1,5 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
På förslag av bostadsutskottet i betänkandet 1992/93:BoU10 har riksdagen beslutat att bidragsgivningen till s.k. RBF-åtgärder skall fortgå enligt de regler som hittills gällt. Riksdagens beslut i denna del innebär att anslaget till räntebidrag kan beräknas komma att belastas med ytterligare 135 miljoner kronor under budgetåret 1993/94. Till räntebidrag bör sålunda anvisas ett i förhållande till regeringens förslag förhöjt anslag på totalt 31315 miljoner kronor. Förslaget i Vänsterpartiets partimotion Fi212 (v) yrkande 7 avstyrks.
Vad i budgetpropositionen föreslagits beträffande anslag i övrigt, dvs. anslag till investeringsbidrag, tilläggslån samt vissa lån till bostadsbyggande, tillstyrks av utskottet.
Hemställan
Utskottet hemställer
1.beträffande de bostadspolitiska målen att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo227, 1992/93:Bo235 yrkandena 3, 5 och 7, 1992/93:Bo238 yrkande1 samt 1992/93:Bo245, res.1 (s)
2.beträffande förutsättningar för ett bra boende att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo244,
3.beträffande regeringens bostadspolitiska arbete att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo233,
4.beträffande mål för bostadsproduktionen att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo239 yrkande 2, men. (v) - delvis
5.beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo223, res. 2 (s)
6.beträffande bostäder för studenter och ungdomar att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo250 och 1992/93:A477 yrkande 3, res. 3 (s)
7.beträffande bostäder för utvecklingsstörda att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo232, res. 4 (s)
8.beträffande flexibla regler för stödet till äldreboendet att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo238 yrkande 13, res. 5 (s)
9.beträffande information om stödet till ny- och ombyggnad av ålderdomshem att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo204,
10.beträffande bostadsplanering att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo251, res. 6 (s)
11.beträffande ekologiskt byggande att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo213 yrkandena 1, 2, 4 och 6, men. (v) - delvis
12.beträffande Ekokommunprojektet att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo707 yrkande 4, men. (v) - delvis
13.beträffande en utredning om bostadsfinansieringens utformning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo215, 1992/93:Bo238 yrkande 3 och 1992/93:Bo239 yrkande 3, res. 7 (s)
14.beträffande förändringar i finansieringssystemet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo226 samt 1992/93:Bo235 yrkande 1, 2 och 4, res. 8 (s)
15.beträffande reduktionen av bostadssubventionerna år 1994 att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo238 yrkande 2 och 1992/93:Bo239 yrkande 1, res. 9 (s)
16.beträffande analyser m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo241,
17.beträffande en utredning av fastighetskrisen att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo248, res. 10 (nyd)
18.beträffande ett särskilt stöd till vissa bostadsrättsföreningar att riksdagen avslår motion 1992/93:Sk369 yrkande 2,
19.beträffande kreditgarantigivningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo211 i motsvarande del,
20.beträffande subventionsräntan att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo225,
21.beträffande markvillkoret och den kommunala förmedlingsrätten att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Bo238 yrkande 17 och 1992/93:Bo239 yrkande 6, res. 11 (s)
22.beträffande stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av egnahem att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo205, men. (v) - delvis
23.beträffande en fond för lediga lägenheter m.m. att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo202,
24.beträffande Stiftelsen Bostadskooperationens garantifond att riksdagen avslår motion 1992/93:Bo411,
25.beträffande anslaget till räntebidrag att riksdagen med anledning av proposition 1992/93:100 bilaga 8 och med avslag på motion 1992/93:Fi212 yrkande 7 till Räntebidrag m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 31315000000 kr,
26.beträffande anslag i övrigt att riksdagen med bifall till proposition 1992/93:100 bilaga 8 för budgetåret 1993/94 anvisar till a)Investeringsbidrag för bostadsbyggande ett förslagsanslag på 3100000000 kr, b)Tilläggslån för vissa reparations- och ombyggnadsåtgärder i hyres- och bostadsrättshus ett förslagsanslag på 175000000 kr, c)Vissa lån till bostadsbyggande ett förslagsanslag på 1000000 kr. Stockholm den 25 mars 1993
På bostadsutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Knut Billing (m), Bertil Danielsson (m), Magnus Persson (s), Erling Bager (fp), Lennart Nilsson (s), Sören Lekberg (s), Rune Evensson (s), Ulf Björklund (kds), Dan Eriksson i Stockholm (nyd), Britta Sundin (s), Birger Andersson (c), Marianne Carlström (s) och Inga Berggren (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. De bostadspolitiska målen (mom. 1)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Vad gäller" och på s. 7 slutar med "Bo245 (s)" bort ha följande lydelse:
De aktuella motionerna (s) om vikten av en social bostadspolitik föranleder utskottet att göra följande överväganden.
Sedan regeringsskiftet hösten 1991 har en rad beslut fattats som påverkat inriktningen och utformningen av bostadspolitiken. I utredningar och uttalanden från olika företrädare för regeringspartierna har ytterligare förändringar på i princip alla områden med betydelse för en socialt inriktad bostadspolitik aviserats. Det gäller ändringar inom hyreslagstiftningen, plan- och byggreglerna, bostadsbyggnadssubventionerna osv. I nästan samtliga fall innebär de genomförda eller planerade åtgärderna förändringar som leder bort från de mål som sedan 1940-talet väglett den svenska bostadspolitiken. Det finns därför med rätta anledning att, som i de aktuella motionerna, ifrågasätta den nuvarande regeringens bostadspolitiska ambitioner.
Den socialt inriktade bostadspolitik som successivt vuxit fram under flera årtionden bygger på att stat och kommun tar ett betydande ansvar för att målet om att alla skall ha rätt till en god bostad till rimlig kostnad skall kunna uppfyllas. Den nuvarande regeringspolitiken tycks i stället vara inriktad på att stat och kommun skall dra sig tillbaka och låta marknadskrafterna helt ta över. Marknadskrafterna skall tillåtas bestämma vad som skall byggas, vem som skall få tillgång till bostäderna och vad det skall kosta att bo. Enligt utskottets mening måste denna utveckling brytas och de bostadspolitiska målen åter få bilda utgångspunkt för de förändringar i regelsystem m.m. som kan behöva genomföras.
Bostaden är, som framhålls i de aktuella motionerna, en grundläggande social rättighet som kan likställas med rätten till arbete, utbildning och sjukvård. Denna insikt har lett till att vi i vårt land i dag har ett modernt bostadsbestånd av hög kvalitet och att boendskostnaderna till viss del jämnas ut genom generella bostadssubventioner och bostadsbidrag. I förhållande till många andra länder är boendestandarden relativt jämt fördelad. Bostadsslum i egentlig bemärkelse saknas helt. Detta förhållande kan givetvis inte tas som intäkt för att den sociala bostadspolitiken nu kan avskaffas. Tvärtom är det i dag lika nödvändigt som tidigare att med kraft försvara vad som uppnåtts genom flera decenniers bostadspolitiskt arbete.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motionerna Bo227 (s), Bo235 (s) yrkandena 3, 5 och 7, Bo238 (s) yrkande 1 samt Bo245 (s) bör riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 1.beträffande de bostadspolitiska målen att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo227, 1992/93:Bo235 yrkandena 3, 5 och 7, 1992/93:Bo238 yrkande 1 samt 1992/93:Bo245 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. De allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 5)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Utskottet instämmer" och på s. 9 slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:
Som beskrivs i motion Bo223 (s) har de allmännyttiga bostadsföretagen en central roll på den svenska bostadsmarknaden. Dessa företag ger kommunerna en möjlighet att bidra till förverkligandet av en social bostadspolitik. Genom sin i internationell jämförelse unika uppbyggnad har de allmännyttiga bostadsföretagen också haft en avgörande betydelse för att den segregerade bostadsmarknad som är vanlig i andra länder i huvudsak kunnat undvikas i Sverige.
Mot denna bakgrund är den nuvarande regeringens strävanden att lämna fritt spelrum för marknadskrafterna oroande. Genom olika bostadspolitiska beslut ifrågasätts allmännyttans roll. I en förlängning riskerar denna politik att leda till samma utveckling som i Storbritannien och vissa andra länder där borgerliga regeringar experimenterat på det bostadspolitiska området. Utskottet anser att motsvarande experiment inte bör få genomföras i Sverige.
Bostadsutskottet delar motionärernas uppfattning att i stället olika vägar bör prövas för att stärka de allmännyttiga bostadsföretagen. En sådan åtgärd kan vara att utveckla ett bosparsystem för alla hyresrättsinnehavare. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med förslag på detta område och i andra frågor som kan leda till en utveckling av allmännyttans roll på den svenska bostadsmarknaden.
Vad utskottet med anledning av motion Bo223 (s) anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 5.beträffande de allmännyttiga bostadsföretagen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo223 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Bostäder för studenter och ungdomar (mom. 6)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Vad gäller" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den oro för ungdomars och studenters bostadssituation som de aktuella motionerna ger uttryck för. När förhållandena på bostadsmarknaden hårdnar är det först de svaga grupperna som drabbas. På bostadsområdet utgör onekligen ungdomarna en svag grupp som på olika sätt kan behöva stöd för att kunna skaffa sin första egna bostad. Under den förra socialdemokratiska regeringsperioden vidtogs också flera åtgärder i syfte att underlätta för ungdomar att etablera sig på bostadsmarknaden. En av de första åtgärderna från den borgerliga regeringens sida efter regeringsskiftet var att avskaffa detta stöd för ungdomars boende.
Grunden för en fungerande bostadsmarknad för såväl ungdomar och studenter som övriga grupper är givetvis de generella bostadspolitiska åtgärder som utskottet diskuterar i andra delar av detta betänkande. Utskottet anser dock att staten måste uppmärksamma och ta ansvar för de särskilda problem som kan uppstå för bl.a. ungdomar och studenter. Ansvaret för bostadsförsörjningen på lokal nivå ligger emellertid på kommunerna. Positiva insatser för ungdomars boende har under de senaste åren också gjorts i många kommuner. Sådana kommunala initiativ bör enligt utskottets mening på olika sätt stödjas.
Vad utskottet ovan med anledning av motionerna Bo250 (s) och A477 (s) yrkande 3 anfört om ungdomars och studenters boende bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 6.beträffande bostäder för studenter och ungdomar att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo250 och 1992/93:A477 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Bostäder för utvecklingsstörda (mom. 7)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "vara erforderligt" bort ha följande lydelse:
De utvecklingsstörda var länge en förbisedd grupp på den svenska bostadsmarknaden. Rätten till ett självständigt boende även för utvecklingsstörda har först under det senaste årtiondet kommit att betraktas som självklar. Som framhålls i motion Bo232 (s) utgjorde 1985 års beslut om boendeförhållandena för äldre, handikappade och långvarigt sjuka ett mycket viktigt steg för att slå fast denna rättighet.
Liksom motionärerna anser utskottet att flera oroande tecken nu finns på att den positiva utvecklingen på det aktuella området nu är på väg att förbytas i sin motsats. Inom regeringen diskuteras åtgärder som riskerar att ta bort samhällets styrinstrument vad gäller bostädernas utformning. I ett ansträngt ekonomiskt läge riskerar sådana signaler om sänkt ambitionsnivå att få genomslag i kommunernas planering för de mest utsatta gruppernas boende.
Mot den redovisade bakgrunden och med anledning av motion Bo232 (s) anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att intentionerna i 1985 års beslut om att förbättra boendeförhållandena för äldre, handikappade och långvarigt sjuka måste fullföljas.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 7.beträffande bostäder för utvecklingsstörda att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo232 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Flexibla regler för stödet till äldreboendet (mom. 8)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "yrkande 13" bort ha följande lydelse:
Bostadsutskottet instämmer med vad i motion Bo238 (s) anförts om behovet av att kommunerna intensifierar arbetet med att ta fram program för äldreboendet. Äldre och handikappade bör ges möjlighet att bo kvar i sin invanda bostad eller sitt bostadsområde. Samtidigt behövs dock en satsning på särskilda äldrebostäder. Kommunerna bör därför upprätta program för en utbyggnad av servicebostäder, ålderdomshem och gruppbostäder.
Vad gäller de regler som tillämpas för stöd till bl.a. ny- och ombyggnad av gruppbostäder för äldre bör dessa ge möjlighet till flexibla lösningar. Det bör i huvudsak ankomma på resp. kommun att utifrån lokala förutsättningar och vissa angivna funktionskrav fatta beslut. Samtidigt måste en återgång till tidigare institutionsboende undvikas. Vissa minimikrav måste gälla för att statligt stöd skall kunna utgå. Av det skälet anser utskottet att minimikravet på minst kokskåp i alla typer av gruppbostäder bör återinföras.
Vad utskottet ovan anfört med anledning av motion Bo238 (s) yrkande 13 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 8.beträffande flexibla regler för stödet till äldreboendet att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo238 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Bostadsplanering (mom. 10)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med "Som motionärerna" och slutar med "Bo251 (s)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tagit ställning till motioner där kritik riktas mot regeringen för att man lämnat den sociala inriktning av bostadspolitiken som tidigare varit en självklar utgångspunkt. I den nu aktuella motionen framförs farhågor för att även den kommunala bostadsförsörjningsplaneringen riskerar att förlora sin ställning. Också enligt utskottets uppfattning finns en viss grund för oro på det aktuella området. Det bör därför understrykas att initiativ kan behöva tas i olika sammanhang för att hävda den kommunala bostadsförsörjningsplaneringens roll. Det är därvid angeläget att frågor om tillgänglighet och sociala förhållanden särskilt beaktas. Vidare måste utvecklingen mot en ökad delaktighet i planeringsprocessen från kommuninvånarnas sida ges ett aktivt stöd. Vad utskottet nu anfört med anledning av motion Bo251 (s) bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 10.beträffande bostadsplanering att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo251 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7.En utredning om bostadsfinansieringens utformning (mom. 13) Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Som framgår" och slutar med "framtida bostadsfinansieringen" bort ha följande lydelse:
Även om det kan hävdas att det finns en betydande samstämmighet om målen för samhällets bostadspolitiska insatser finns det stora och avgörande skillnader i hur denna målsättning skall förverkligas. Som framhålls i motion Bo238 (s) har inte heller de åtgärder som regeringen hittills vidtagit givit de förutsatta effekterna på bostadsmarknaden. Inte minst gäller detta den omläggning av finansieringssystemet som skett den 1 januari 1993. Regeringens antagande att omläggningen skulle resultera i sänkta räntor och lägre boendekostnader har sålunda inte infriats.
Bostadsinvesteringar är jämfört med de flesta andra investeringar utomordentligt långsiktiga. Redan planerings- och projekteringstiderna är långa och till detta kommer en flerdubbelt längre bruksperiod. Våra bostäder tar dessutom stora ekonomiska resurser i anspråk. Det är därför viktigt att grundläggande förutsättningar för bostadsbyggandet, som finansieringsvillkoren, ligger fast över långa perioder. Endast då skapas förutsättningar för den långsiktighet och planmässighet som leder till att resurserna utnyttjas effektivt.
För att målet om ett över tiden stabilt finansieringssystem skall uppnås fordras bl.a. att det har en bred parlamentarisk förankring -- detta bl.a. för att systemet inte onödigtvis skall ändras som ett resultat av politiska och ekonomiska förändringar. Ett på detta sätt brett förankrat finansieringssystem innebär att boende, kommuner, byggare och fastighetsägare ges trygghet och långsiktighet i sin planering.
Det finansieringssystem som trädde i kraft vid årsskiftet skall enligt beslutet utvärderas efter år 1995. Enligt utskottets mening står det dock redan nu klart att systemet har sådana effekter att en utvärdering inte kan anstå. Enligt utskottets mening bör sålunda en utvärdering komma till stånd omedelbart genom att en parlamentarisk utredning tillsätts. I utredningen bör samtliga riksdagspartier ingå. Utredningen bör få till uppgift att lämna förslag till ett nytt, brett förankrat bostadsfinansieringssystem. Systemet bör bl.a. göra det möjligt för samhället att också i framtiden ta det övergripande ansvar som är nödvändigt för att det skall finnas goda bostäder åt alla, även de med begränsade ekonomiska möjligheter.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo215 (s), Bo238 (s) yrkande 3 samt Bo239 (v) yrkande 3 anfört avseende en parlamentarisk utredning om den framtida bostadsfinansieringen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13.beträffande en utredning om bostadsfinansieringens utformning att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo215, 1992/93:Bo238 yrkande 3 och 1992/93:Bo239 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8.Förändringar i finansieringssystemet (mom. 14)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Till grund" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Behovet av förändringar i bostadsfinansieringssystemet är enligt utskottets mening ovedersägligt. Samtidigt är det naturligtvis angeläget att genomförandet av dessa förändringar blir sådant att väsentliga värden inte riskeras i samband med omstruktureringen. I den ekonomiska situation som nu råder har omläggningen av bostadsfinansieringen medfört ökade boendekostnader. Till detta kommer att det har ställts krav på extra upptrappningar av den garanterade räntan -- något som om det genomfördes ytterligare skulle förvärra situationen för många boende.
En utgångspunkt för förändringarna i finansieringssystemet bör vara att samhället även i fortsättningen tar det övergripande ansvaret för bostadsförsörjningen. Samhällets bostadsstöd bör därför utgå i form av ett generellt stöd. Detta stöd måste i sin tur utformas så att det ger boendekostnader på en socialt acceptabel nivå och dessutom bidrar till en jämn bostadsproduktion. För att motverka en förändring mot ett mera individuellt inriktat bostadsstöd bör sålunda bostadssubventionerna till nyproduktionen kvarstå. En utveckling mot ett mera individuellt inriktat stöd kan sålunda inte accepteras.
Med hänvisning till det nu anförda bör sålunda förändringarna i subventionssystemet för bostäder justeras så att likvärdiga förutsättningar skapas för bostäder av olika ålder och med olika upplåtelseformer. Dessutom bör nedtrappningen av bostadssubventionerna göras i en sådan takt att oönskade sociala effekter inte uppstår.
Vad utskottet nu med anslutning till motionerna Bo226 (s) samt Bo235 (s) yrkandena 1, 2 och 4 anfört om behovet av förändringar i finansieringssystemet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 14.beträffande förändringar i finansieringssystemet att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo226 samt 1992/93:Bo235 yrkandena 1, 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9.Reduktionen av bostadssubventionerna år 1994 (mom. 15)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Den av" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening skall eventuella framtida nedskärningar i bostadssubventionerna spridas jämnt över hela beståndet och även över alla typer av upplåtelseformer. Det innebär bl.a. att den beslutade besparingen år 1994 skall fördelas på hela beståndet bostäder och på alla upplåtelseformer. En sådan fördelning är enligt utskottets mening nödvändig av såväl boendekostnadsskäl som rättviseskäl. En besparing enbart genom minskade räntebidrag skulle innebära att drygt en femtedel av de boende får bära de ökade boendekostnaderna -- något som naturligtvis inte kan accepteras. En fördelning av de ökade boendekostnaderna på hela bostadsbeståndet får dessutom anses vara nödvändig för att undvika fortsatta påfrestningar på fastighetsmarknaden.
Vad utskottet nu med anslutning till motionerna Bo238 (s) yrkande 2 och Bo239 (v) yrkande 1 anfört om att besparingar inom bostadssektorn skall fördelas på hela bostadsbeståndet och på alla typer av upplåtelseformer bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 15 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 15.beträffande reduktionen av bostadssubventionerna år 1994 att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo238 yrkande 2 och 1992/93:Bo239 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10.En utredning av fastighetskrisen (mom. 17)
Dan Eriksson i Stockholm (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "De svårigheter" och på s. 17 slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande lydelse:
Det finns många tecken på att den fastighetsskris som vi nu upplever långt ifrån är över. Krisen har hittills i hög grad drabbat andra fastigheter än bostadsfastigheter. I takt med att krisen fortskrider kommer dock bostadsfastigheterna att beröras i ökande grad. I vissa allmännyttiga bostadsföretag är den ekonomiska situationen nu sådan att de riskerar att komma på obestånd. Om så blir fallet skulle instabiliteten på marknaden öka och ge ytterligare minskat förtroende på kapital- och penningmarknaden. För att motverka denna utveckling måste omedelbara åtgärder vidtas.
Enligt utskottets mening måste regeringen därför snarast och med hjälp av kvalificerade, utomstående bedömare utreda hur fastighetsmarknaden kan stabiliseras. I uppdraget bör även ingå att bedöma konsekvenserna av den besparing på räntebidragen med 3 miljarder kronor som regeringen och Socialdemokraterna fattat principbeslut om. Resultatet av dessa överväganden bör självklart presenteras innan regeringen förelägger riksdagen ett förslag i frågan.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 17.beträffande en utredning av fastighetskrisen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo248 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11.Markvillkoret och den kommunala förmedlingsrätten (mom. 21)
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 19 börjar med "Det bör" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Avgörande för en framgångsrik bostadspolitik är att den är väl förankrad där den skall förverkligas, dvs. i kommunerna. Det betyder att kommunerna även i framtiden måste få ett avgörande inflytande över stadsplaneringen och fördelningen av bostäder. Enligt utskottets mening bör kommunerna ges detta inflytande bl.a. genom att markvillkoret och den kommunala bostadsanvisningsrätten återinförs som förutsättning för statligt stöd till bostadsfinansieringen. Dessa villkor utgör viktiga medel för kommunerna när det gäller att bedriva den bostadspolitik som svarar mot kommunernas önskemål.
Vad utskottet nu med anledning av motionerna Bo238 (s) yrkande 17 och Bo239 (v) yrkande 6 anfört om markvillkoret och den kommunala bostadsanvisningsrätten som villkor för statligt stöd till bostadsfinansieringen bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 21 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse: 21.beträffande markvillkoret och den kommunala förmedlingsrätten att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Bo238 yrkande 17 och 1992/93:Bo239 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Oskar Lindkvist, Magnus Persson, Lennart Nilsson, Sören Lekberg, Rune Evensson, Britta Sundin och Marianne Carlström (alla s) anför:
Regeringens bostadspolitiska arbete
I betänkandet behandlas motion Bo233 (s) med yrkande om att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om att ett bostadsdepartement bör inrättas. Bostadsutskottet avstyrker motionsförslaget med motiveringen att det av regeringsformen följer att regeringen självständigt har att avgöra vilka departement som skall inrättas. Utskottets ställningstagande i denna fråga är givetvis formellt helt riktigt och vi har därför inte reserverat oss till förmån för motionen. Detta kan dock inte avhålla oss från att vara starkt kritiska till den brist på intresse för bostadspolitiska frågor som den nuvarande regeringen visar samt till den minst sagt splittrade behandlingsordning som tillämpas för detta centrala samhällsområde.
Efter regeringsskiftet har de bostadspolitiska frågorna fördelats ut över sex departementsområden. Under lång tid rådde det dessutom oklarhet om vilket departement som ansvarade för vissa frågor. Bristen på en samlad bostadspolitisk ledning har fått till följd att olika förslag från regeringen inte samordnas. Det saknas ett statsråd och ett departement som känner ansvar för den samlade bostadspolitikens utformning. Detta är särskilt anmärkningsvärt i dagens läge med efterkrigstidens kanske allvarligaste situation på bygg- och bostadsmarknaden. Byggarbetslösheten ökar starkt, boendekostnaderna riskerar att stiga till nivåer som är orimliga för en vanlig löntagare och stora problem finns inom bostadslångivningen. Allt detta tillåts fortgå utan att någon instans inom regeringen tar ett samlat ansvar. Även om många av problemen inom bostadssektorn har sin grund i den rådande lågkonjunkturen har bristen på politiskt ansvar sannolikt bidragit till att problemen förvärrats.
En rad exempel kan lämnas på följderna av att en bostadspolitisk ledning saknas inom regeringen. Ett av de senaste exemplen var när regeringen underlät att lägga fram förslag om ett ROT-program i budgetpropositionen trots att riksdagen genom ett beslut hösten 1992 hade beställt sådana åtgärder. Detta fick till följd att man inom riksdagen på kort tid tvingades utarbeta ett ROT-program. Ett annat aktuellt exempel är den brist på samordning som tycks föreligga mellan nyligen presenterade förslag om ett nytt bostadsbidragssystem och väntade förslag på bostadsfinansieringsområdet.
Även om vi har föga hopp om att tillsättandet av en bostadsminister i den moderatledda regeringen skulle medföra någon påtaglig förbättring av innehållet i regeringspolitiken skulle vi välkomna en sådan åtgärd. Bostadssektorns olika företrädare skulle åtminstone få en motpart att diskutera problemen inom sektorn med. Förutsättningarna för breda lösningar inom bostadpolitiken skulle också bli bättre.
Mål för bostadsproduktionen
Det står helt klart att vi riskerar att få en bostadsproduktion på en nivå långt under det verkliga behovet under de närmaste åren. Förutom de negativa effekter som detta får på bostadsmarknaden riskerar vi att få en utslagning inom byggbranschen som för lång tid framåt försvårar att en nödvändig bostadsproduktion kommer till stånd. Vi förespråkar därför en långsiktig strategi och ansvarstagande också från statens sida för att en erforderlig byggkapacitet behålls och att nyproduktionen ligger på en rimlig nivå.
Vi har genom reservationer i andra delar av detta betänkande klargjort vår inställning till den förda bostadspolitiken. Där har vi understrukit behovet av en kursomläggning vad gäller bostadspolitiken i stort och föreslagit olika åtgärder i syfte att förbättra villkoren för bostadsbyggandet. Vi återkommer i ett senare sammanhang med närmare preciseringar av hur ett socialt bostadsprogram för återstoden av 1990-talet kan utformas.
Ett särskilt stöd till vissa bostadsrättsföreningar
Kostnaderna i boendet har under de senaste åren ökat kraftigt. Inte minst gäller detta de senare årgångarna av bostäder. Det betyder att alla berörda parter nu måste medverka till att hålla tillbaka kostnadsutvecklingen i bostadsbeståndet i allmänhet och i de nyaste bostäderna i synnerhet. Sålunda bör de 3 miljarder kronor som avses läggas ut på bostadsmarknaden år 1994 inte omfatta de senaste årens bostäder. Förutom stat och kommun har också banker och kreditinstitut ett stort ansvar i detta sammanhang. Deras agerande får inte bli sådant att svårigheterna accentueras. Det innebär bl.a. att kreditgivarna måste ta hänsyn till kostnadsutvecklingen på bostadsmarknaden. I de fall ekonomiska svårigheter uppstår i t.ex. en bostadsrättsförening bör lösningen bestå i ekonomisk rådgivning, omläggning av lån och betalningsplaner eller andra liknande åtgärder. Även direkt skuldsanering av det slag som är aktuellt för särskilt utsatta privatpersoner bör kunna förekomma. Ett ansvarsfullt agerande från banker och kreditinstitut kan i hög grad bidra till att minska de uppkomna svårigheterna. Det är viktigt att bördorna för de boende fördelas så rättvist som möjligt.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Jag ansluter mig till följande reservationer (s):
1.De bostadspolitiska målen (mom. 1) 2.De allmännyttiga bostadsföretagen (mom. 5) 3.Bostäder för studenter och ungdomar (mom. 6) 6.Bostadsplanering (mom. 10) 7.En utredning om bostadsfinansieringens utformning (mom. 13) 8.Förändringar i finansieringssystemet (mom. 14) 9.Reduktionen av bostadssubventionerna år 1994 (mom. 15) 11.Markvillkoret och den kommunala förmedlingsrätten (mom.21)
Jag delar även vad som anförts i det särskilda yttrande som avgivits av de socialdemokratiska ledamöterna avseende regeringens bostadspolitiska arbete.
Jag vill dessutom anföra följande vad gäller:
Mål för bostadsproduktionen (mom. 4)
Utskottet instämmer helt med vad som i motion Bo239 (v) anförs om vikten av att bibehålla en tillräcklig bostadsbyggnadskapacitet. Detta är inte minst viktigt i den rådande lågkonjunkturen med en omfattande byggarbetslöshet. Omkring 30000 lägenheter per år behöver byggas under de närmaste åren. Det bör ankomma på regeringen att utforma de närmare förslagen om hur en bostadsproduktion på en rimlig nivå skall kunna upprätthållas. Vad utskottet med anledning av motion Bo239 (v) yrkande 2 anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ekologiskt byggande (mom. 11)
Bostadsutskottet ställer sig bakom de i motion Bo213 (v) framlagda förslagen om vissa uppdrag till Boverket avseende ekologiskt byggande och boende.
Det är nödvändigt att de ekologiska principerna tillämpas i alla led i byggnadsprocessen och att förutsättningar skapas för ett ekologiskt boende. För att detta skall bli möjligt måste flera lagar och bestämmelser ändras. Det ekologiska synsättet måste bilda utgångspunkt för i princip all verksamhet som styr samhällsutvecklingen. För att stödja ett sådant förändrat synsätt krävs ökad kunskap på ett flertal områden och en plan för att successivt introducera ekologiskt utformade bestämmelser i olika regelsystem. Den lista på uppdrag till Boverket som presenteras i den aktuella motionen kan ses som ett första steg i ett sådant arbete.
Vad utskottet ovan föreslagit bör riksdagen med anledning av motionen Bo213 (v) yrkandena 1, 2, 4 och 6 ge regeringen till känna.
Ekokommunprojektet (mom. 12)
Ekokommunprojektet är ett positivt inslag i arbetet för ett ekonomiskt och ekologiskt uthålligt Sverige på alla nivåer. Ett aktivt deltagande från kommunerna är mycket viktigt för att det ekologiska synsättet snabbt skall få genomslag. På den kommunala nivån finns också kunskapen om hur de lokala problemen bäst kan lösas.
Som framhålls i partimotionen Jo707 från Vänsterpartiet bör Ekokommunprojektets fortsatta verksamhet garanteras ett statligt stöd. Under den närmaste treårsperioden bör sammanlagt 15miljoner kronor användas för detta ändamål. Bostadsutskottet tillstyrker också yrkande 4 i den aktuella motionen om att det till Ekokommunprojektet för budgetåret 1993/94 anvisas 5 miljoner kronor på ett nytt anslag i statsbudgeten.
Stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av egnahem (mom. 22)
Det stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av egnahem som tidigare funnits fyllde enligt utskottets mening en viktig funktion för de familjer som kunnat utnyttja det. Även om kritik har kunnat riktas mot enskildheter i stödet måste det anses ha fyllt sitt avsedda syfte. Genom stödet har sålunda ett stort antal barnfamiljer givits möjlighet till ett bra boende.
Behovet av ett stöd till barnfamiljer för husköp har sedan förvärvsstödet avskaffades inte minskat utan det är snarare större än tidigare. Bankerna är i dag mycket restriktiva när familjer med låga inkomster vill köpa hus. Särskilt utanför storstadsregionerna står äldre hus tomma därför att barnfamiljer på orten inte har råd att köpa dem. Bl.a. dessa förhållanden motiverar enligt utskottets mening att ett förvärvsstöd återinförs. Det bör därför uppdras åt regeringen att utreda möjligheterna att återinföra ett reformerat system med förvärvslån för barnfamiljer med låga inkomster.
Vad utskottet nu med anslutning till motion Bo205 (v) anfört om ett stöd till flerbarnsfamlijer för förvärv av egnahem bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 4, 11, 12 och 22 borde ha hemställt:
4.beträffande mål för bostadsproduktionen att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo239 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11.beträffande ekologiskt byggande att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo213 yrkandena 1, 2, 4 och 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12.beträffande Ekokommunprojektet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Jo707 yrkande 4 till Ekokommunprojekt anvisar ett reservationsanslag på 5000000 kr för budgetåret 1993/94,
22.beträffande stöd till flerbarnsfamiljer för förvärv av egnahem att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Bo205 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,