Vissa ändringar i vallagen
Betänkande 1993/94:KU12
Konstitutionsutskottets betänkande
1993/94:KU12
Vissa ändringar i vallagen
Innehåll
- Sammanfattning
- Propositionen
- Motioner väckta med anledning av propositionen
- Utskottet
- Hemställan
- Reservation
- Bilaga
1993/94 KU12
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1993/94:21 om vissa ändringar i vallagstiftningen jämte fyra följdmotioner och tre motioner från den allmänna motionstiden. Utskottet har tillstyrkt de framlagda lagförslagen med vissa mindre ändringar. En reservation (nyd) föreligger.
Propositionen
I proposition 1993/94:21 om vissa ändringar i vallagen föreslår regeringen att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i vallagen (1972:620),
2. lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.,
3. lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369),
4. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
5. lag om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994,
6. lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz.
Lagförslagen har fogats som bilaga till betänkandet.
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:K1 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garanterad valhemlighet vid poströstning på valdagen.
1993/94:K2 av Lena Öhrsvik och Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av symboler på valsedlarna.
1993/94:K3 av Knut Billing (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att vid antagande av regeringens förslag till ändring i vallagen övergångsbestämmelserna utformas så att äldre innerkuvert godkänns i alla slags valsedelsförsändelser vid 1994 års val.
1993/94:K4 av Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att riksdagen beslutar om sådan ändring i vallagen att parti som förklarat att det inte avser att delta i visst val undantas från den s.k. obligatoriska utdelningen av valsedlar i det valet.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1992/93:K701 av Hans Nyhage och Lars Björkman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna till brevröstning vid allmänna val.
1992/93:K702 av Charlotte Branting och Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarnas politiska deltagande.
1992/93:K806 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garanterad valhemlighet vid poströstning på valdagen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa ändringar i vallagstiftningen.
I syfte att omedelbart minska statens kostnader för valsedelsframställning föreslås att antalet gratisvalsedlar generellt sett skall bli lägre. I besparingssyfte föreslås också att framställningen av röstlängder och röstkort förenklas och att de särskilda innerkuverten vid röstning med valsedelsförsändelse slopas. Någon lagändring som rör röstning på posten under valdagen föreslås inte. Däremot gör regeringen den bedömningen att det inom ramen för det nuvarande systemet är möjligt att minska kostnaderna för denna typ av röstningsförfarande.
Bland övriga förslag kan nämnas att kvalifikationsdagen för framställning av röstlängd flyttas till den 1 juli, att bestämmelsen om budröstning reformeras och att den särskilda makeröstningen tas bort efter 1994 års val.
Vidare föreslås en försöksverksamhet vid 1994 års riksdagsval, bl.a. att valsedlarna räknas med optiska läsare, att vissa kommuner tar hand om den slutliga rösträkningen, att centrala valmyndigheten skall genomföra den slutliga namnordningen för riksdagsval när det gäller partiernas kandidater och att kommunerna skall ta över ansvaret för den s.k. institutionsröstningen vid bl.a. sjukhus och kriminalvårdsanstalter. Andra typer av röstmottagning som föreslås bli prövade under valen 1994 är "ambulerande" röstmottagning och inrättande av flera röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt.
Slutligen föreslås att det förfarande med brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz som tillämpats vid tidigare val skall komma till användning också vid 1994 års val.
De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1994 för att kunna tillämpas vid 1994 års val.
Beredningen av Vallagsutredningens förslag
Propositionen bygger på Vallagsutredningens i oktober 1992 avlämnade delbetänkande VAL, Organisation Teknik Ekonomi (SOU:1992:108). Betänkandet har remissbehandlats. Vidare har riksdagspartierna genom företrädare beretts tillfälle att lämna sina synpunkter över utredningsförslaget och remissutfallet. I de nu framlagda förslagen tillgodoses i allt väsentligt de av partierna lämnade synpunkterna.
Vissa delar av Vallagsutredningens förslag, som ej tagits upp i propositionen, är föremål för fortsatta överväganden. Den tidigare utredningen, som nu planenligt blivit parlamentariskt sammansatt har antagit namnet 1993 års vallagskommitté. Kommittén fortsätter att utreda bl.a. frågor om den regionala valadministrationen och förenklingar i röstningsförfarandet för utlandssvenskarna. Frågor om anpassningen till bl.a. ett förstärkt personvalsmoment, överklaganderegler, röstlängd, ångerröstning och språklig översyn av vallagen behandlas också. Enligt planerna kommer kommittén att avge ett slutbetänkande under början av år 1994.
Utskottet
1. Slopandet av de särskilda innerkuverten vid röstning med valsedelsförsändelse
Propositionen
I propositionen föreslås att den nuvarande ordningen med särskilda innerkuvert vid röstning med valsedelsförsändelse (s.k. budröstning) slopas. Som skäl har anförts dels kostnadsbesparingar, dels att röster i onödan blir underkända på grund av att fel kuvert använts. Enligt propositionen skall den särskilda makeröstningen tas bort i och med 1994 års utgång. Enligt ikraftträdandebestämmelse skall därför nuvarande bestämmelse om innerkuvert vid makeröstning gälla vid de allmänna valen 1994.
Motionen
I motion K3 av Knut Billing (m) föreslås att övergångsbestämmelserna till vallagen utformas så att äldre innerkuvert godkänns i alla slags valsedelsförsändelser vid 1994 års val. Enligt motionären bör konsekvens råda mellan olika röstmetoder även vid 1994 års val. Genom den föreslagna ordningen att godkänna innerkuvert vid makeröstning men ej i andra fall av röstning med valsedelsförsändelse ökar enligt motionären möjligheterna att härleda avgivna röster till viss eller vissa särskilda röstande. Det är vidare, framhålls i motionen, inte ovanligt att "gammalt" valmaterial dyker upp i senare val varför man måste ta hänsyn till hur medborgarna i praktiken fungerar när de röstar. Så få röster som möjligt bör därför underkännas på formella grunder.
Riksskatteverket
Chefen för Riksskatteverkets valenhet har till utskottet framfört förslag om att innerkuvert bör godtas i alla valsedelsförsändelser och användas parallellt i de val som förekommer under 1994. Inneliggande lager av omkring 12 miljoner innerkuvert kan då komma till användning, vilket motsvarar en kostnad på 1,2 miljoner kronor. Genom att fler innerkuvert då kan komma till användning minskas även risken att valhemligheten äventyras.
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med vad som anförts i propositionen att det är av värde att en enhetlig form av valkuvert kommer till användning vid röstning med valsedelsförsändelse. Risken för att röster blir underkända på grund av att fel kuvert används kan då elimineras. Det finns emellertid skäl att övergångsvis vid valet 1994 tillåta användning av de hittillsvarande innerkuverten. I propositionen förslås också en sådan ordning vad gäller röstning genom make eller maka. Utskottet tillstyrker förslaget i denna del. Utskottet anser emellertid i likhet med vad som anförts i motion K3 av Knut Billing (m) och i framställningen från Riksskatteverkets valenhet att det finns fog för att även i andra fall av röstning med valsedelsförsändelse övergångsvis vid valet 1994 godta att innerkuvert används enligt de äldre bestämmelserna. Därigenom bör risken för underkända röster minska samtidigt som kostnaderna för nya kuvert vid 1994 års val kan hållas nere. Utskottet föreslår med anledning av motionen och vad som ovan anförts att ikraftträdandebestämmelsen får viss ändrad lydelse.
2. Postens röstmottagning på valdagen
Propositionen
Enligt propositionen skall den generella röstmottagningen på postkontor under valdagen behållas. Efter överenskommelse mellan centrala valmyndigheten och Posten bör öppethållandet kunna inskränkas till ett eller ett par postkontor i varje kommun men med längre öppethållande än vad som i dag gäller. Kostnaderna bör därigenom kunna minskas i stort sett med lika mycket som enligt det förslag vallagsutredningen lagt fram. Utredningens förslag innebar att poströstning på valdagen skulle upphöra och ersättas av möjlighet för väljare som vistas i en annan kommun än hemkommunen att rösta i viss vallokal i vistelsekommunen.
Motionerna
I motion 1993/94:K1 och 1992/93:K806, båda av Christer Lindblom (fp), hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om garanterad valhemlighet vid poströstning på valdagen. Motionären framhåller att det fria valet är av grundläggande betydelse och att därför valhemligheten är omistlig för medborgarna. Enligt motionären uppkommer dock risker för valhemligheten i de fall poströster avlämnats på valdagen och räknas i efterhand, särskilt i små valdistrikt där det kan röra sig om enstaka röster. Det är därför av vikt att de poströster som avges på valdagen räknas på sådant sätt att valhemligheten garanteras.
Utskottets bedömning
Möjligheten att rösta på posten före valet och på valdagen underlättar för väljare att delta i val och är därför ett värdefullt komplement till röstningen i vallokal. Antalet väljare som röstar på posten under själva valdagen är dock relativt litet. Vid septembervalen 1991 röstade omkring 46 000 väljare på posten och av rösterna avgavs nära hälften i hemkommunen. Orsakerna härtill är inte kända. Enligt propositionen kan en anledning vara att postens lokaler ofta är mer handikappanpassade. En annan tänkbar orsak kan vara att en del väljare inte vill bli utsatta för partiernas valsedelsutdelare som ofta finns utanför vallokaler. Vallagsutredningen förordade att poströstning på valdagen skulle slopas och ersättas av en möjlighet för väljare som vistas i en annan kommun att rösta i vallokal där. Enligt propositionen skulle emellertid utredningsförslaget kunna innebära att antalet röster som varje valnämnd då kommer att hantera vid den räkning som sker onsdagen efter valdagen blir så litet att valhemligheten kommer i fara. Intresset av att hålla kostnaderna nere för valförfarandet och att snabbt få ett så korrekt valresultat som möjligt bedöms stå i motsättning till intresset att värna om väljarnas valhemlighet. Mycket talar enligt propositionen för att allmän röstmottagning på posten under valdagen bör kunna slopas. Fördelarna med att behålla nuvarande system är enligt propositionen att man kan behålla ett väl fungerande och känt sätt att rösta. Utredningens förslag skulle även medföra vissa nya kostnader för utbildning av valnämndernas funktionärer, m.m. Enligt vad som anförs i propositionen är det för tidigt att nu slopa poströstningen under valdagen. Mycket tyder dock på att poströstningsförfarandet i dess helhet ganska snart måste ses över.
Man har i skilda sammanhang behandlat frågan om de röster som avlämnas på posten under valdagen kan behandlas med säkerställande av valhemligheten vid onsdagsräkningen hos valnämnderna. Riksskatteverket (RSV) framhöll i sin analys av 1982 års val att det låga valdeltagandet i kyrkofullmäktigvalen medförde att det i vissa församlingar förekom endast ett fåtal under valdagen avgivna poströster. Detta innebar en fara för valhemligheten. RSV ansåg att poströstning vid kyrkofullmäktigvalen borde avslutas i så god tid att samtliga poströster skulle kunna granskas och räknas i vallokalen. Folkstyrelsekommittén, som bl.a. hade i uppdrag att se över kyrkofullmäktigvalen, föreslog att poströstningen skulle avslutas så tidigt att samtliga röster kunde räknas i vallokalen på valdagen. Lagen ändrades i enlighet härmed, och sista dag är nu torsdagen före valdagen (prop. 1984/85:119, 1984/85:KU28).
Riksdagen behandlade under föregående riksmöte en motion av Christer Lindblom (fp) om åtgärder för att förbättra möjligheten att garantera valhemligheten vid poströstning på valdagen vid de allmänna valen. Utskottet (1992/93:KU6) erinrade om Vallagsutredningens då nyligen framlagda förslag som innebar att poströstningen på valdagen skulle slopas och ersättas av en möjlighet för väljare, som på valdagen befann sig i en annan kommun, att rösta i en särskilt angiven vallokal där. Enligt utskottets mening var det viktigt att man i det fortsatta beredningsarbetet särskilt beaktade frågorna om valhemligheten i de små valdistrikten. Under hänvisning till att utredningens förslag var föremål för beredning avstyrktes motionen.
I förevarande motioner av samme motionär påtalas problemet med att garantera valhemligheten i de små valdistrikten vid onsdagsräkningen av valdagens poströster. Med nuvarande regler för offentlig avprickning av rösterna finns enligt motionären ingen grund för antagandet i propositionen om att risken är liten för att väljarnas valhemlighet inte skall kunna upprätthållas.
Utskottet anser i likhet med motionären att kravet på skydd av valhemligheten måste ställas högt. Vid behandlingen av frågan föregående år anförde utskottet att det är viktigt att man beaktar problemet vid det fortsatta beredningsarbetet. Med propositionens förslag slopas emellertid inte valdagens poströstning. Väljarnas möjlighet att avge sin röst på valdagen, även om de befinner sig i en annan kommun, måste vägas mot den risk för valhemligheten som i vissa extrema situationer kan uppstå då enstaka röster skall räknas vid onsdagsräkningen. Även valdistriktens storlek har inverkan på förhållandena. Det är enligt utskottets mening angeläget att, som anförs i propositionen, frågorna om poströstningen i dess helhet ganska snart ses över. Under hänvisning till det anförda avstyrks motionerna K1 och K806.
3. Valsedelsblanketter
Propositionen
I propositionen föreslås en sådan ändring av bestämmelsen i 6 kap. 7 § vallagen att valsedelsblanketter skall kunna förses med särskild beteckning för att underlätta räkningen av dem. Det skall därigenom bli möjligt att förse valsedlarna med t.ex. streckkoder.
Motionen
I motion K2 av Lena Öhrsvik och Bengt Kronblad (båda s) föreslås att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av symboler på valsedlarna. I motiveringen erinras om att tidigare diskussioner om symboler på valsedlar ofta gällt synskadades svårigheter att identifiera valsedlarna. På senare år har dock nya väljargrupper tillkommit för vilka symboler skulle vara till stor hjälp i samband med valdeltagande. Det gäller främst begåvningshandikappade som tidigare varit omyndigförklarade. Det gäller också invandrare där vissa grupper, främst kvinnor, ibland får bedömas som analfabeter.
Vallagskommittén
Kommittén, som enligt sina direktiv bl.a. har att överväga frågor om valsedelshanteringen, har enligt vad som uppgivits tagit upp valsedelsutformning till övervägande. I detta sammanhang prövas även frågor om symboler på valsedelsblanketter. Resultatet av övervägandena avses redovisas i det kommande slutbetänkandet.
Utskottets bedömning
Riksdagen avslog en motion med motsvarande yrkande under föregående riksmöte (1992/93:KU6) under hänvisning till att frågor om utformningen av valsedlar låg inom ramen för den då arbetande Vallagsutredningens uppdrag.
Utskottet får i sammanhanget erinra om att skilda frågor som har beröring med vallagen är aktuella dels i Vallagskommitténs arbete, dels i de samtal som nu förs mellan partierna i författningsfrågan. I dessa sammanhang kan även förhållanden som rör bestämmelser om valsedlar komma upp. Under hänvisning till Vallagskommitténs arbete och de nu nämnda samtalen avstyrks motion K2.
4. Tillhandahållande av valsedlar
Motionen
I motion K4 av Harriet Colliander (nyd) hemställs att riksdagen beslutar om en sådan ändring i vallagen att ett parti som förklarat att det inte avser att delta i ett visst val undantas från den s.k. obligatoriska utdelningen av valsedlar i det valet. I motiveringen anförs att propositionens förslag bl.a. syftar till att minska statens kostnader för valsedelsframställning. Enligt motionären bör det gå att göra ytterligare besparingar. Ett parti som anmält att det inte avser att delta i ett visst val, t.ex. landstingsvalet, bör inte omfattas av den s.k. obligatoriska utdelningen av valsedlar i det valet.
Gällande regler m.m.
Enligt 6 kap. 9 § vallagen skall väljarna i den lokal där röstning äger rum för varje val ha tillgång till s.k. partimarkerade valsedlar för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 % av rösterna i hela landet. Bestämmelsen förutsätter att partimarkerade valsedlar tillhandahålls för samtliga tre val.
Bestämmelsen infördes ursprungligen i vallagen inför 1973 års val och avsåg då endast partier med representation i riksdagen (prop. 1972:105, KU 1972:49). Förslaget hade lagts fram av Valtekniska utredningen (VTU).
Bestämmelserna har därefter ändrats vad gäller representation i riksdagen, procentandel röster och antalet val vid vilka förutsättningarna måste vara uppfyllda. År 1976 beslöts att kravet på representation i riksdagen skulle slopas och ersättas av en procentgräns (prop. 1975/76:55, KU 1975/76:24).
Frågan om tillhandahållande av valsedlar har prövats av Valprövningsnämnden. Kristen demokratisk samling (KDS), som vid riksdagsvalet 1985 inte deltog under sin partibeteckning med anledning av samverkan med Centerpartiet under dess beteckning Centern, hade överklagat Riksskatteverkets beslut att distribuera valsedlar med tilllämpning av bestämmelserna i 6 kap. 9 § vallagen.
I sitt yttrande den 28 maj 1985 över besvären till Valprövningsnämnden anförde Riksskatteverket bl.a. följande:
För att RSV skall kunna tillhandahålla valsedlar på alla utlandsmyndigheter och fartyg i utrikes fart där röstmottagning skall ske får någon tveksamhet inte finnas om vilka valsedlar som skall tillhandahållas. Partier med registrerad partibeteckning kan ansöka om namnbyte före utgången av februari månad valåret. Det innebär att RSV efter detta datum normalt börjat tillverkningen av de valsedlar som skall tillhandahållas. Paketering och distribution av sådana valsedlar sker därefter under maj månad.
Den tolkning Kristen Demokratisk Samling (KDS) gjort beträffande partiernas möjligheter att byta namn mellan två val stämmer inte med verkligheten. Som exempel kan nämnas att partibeteckningen Centerpartiet genom namnbyte ändrats till Centern inför 1985 års val. Följden härav blir att RSV nu tillhandahåller valsedlar med partibeteckningen Centern inför 1985 års allmänna val. Även Kristen Demokratisk Samling har mellan valen 1982 och 1985 års allmänna val genom namnbyte ändrat sin partibeteckning genom tillägg av förkortningen (KDS).
Enligt 6 kap 9 § vallagen skall väljarna ha tillgång till valsedlar för varje val. RSV har även tidigare val oberoende av om berörda partier ställer upp i alla val eller inte tillhandahållit deras valsedlar. Det är t.ex. inte ovanligt att ett enskilt parti t.ex. inte ställer upp i samtliga kommunfullmäktigval. Trots detta tillhandahålls deras valsedlar i vallokalerna inom berörda kommuner. Väljarna har ju möjlighet att rösta på partierna ifråga oberoende av om de ställer upp eller inte.
Teoretiskt är det dessutom möjligt att den typ av valsamverkan som det nu gäller av något skäl inte håller fram till valet. RSV har inga praktiska möjligheter att snabbt anpassa tillhandahållandet vid en förändring av planerad valsamverkan.
Med anledning av vad som ovan framförts avstyrker RSV bifall till besvären.
Valprövningsnämnden fann att RSV inte lagligen kunnat bifalla framställningen från Kristen demokratisk samling att endast tillhandahålla partimarkerade valsedlar för partiet för landstings- och kommunfullmäktigval. Nämnden var inte enig. Tre ledamöter ansåg att överklagandet bort bifallas.
Folkstyrelsekommittén behandlade frågan om utläggning av valsedlar i sitt slutbetänkande (SOU 1987:6). Regeringen hade till kommittén överlämnat en från Kristen demokratisk samling ingiven framställning om ändring i 6 kap. 9 § vallagen. Kommittén anförde i sina överväganden bl.a. att "Valprövningsnämndens beslut har sin grund i det partibegrepp regeringsformen använder. Genom att 6 kap. 9 § vallagen talar om ett parti som har fått viss procent av rösterna i riksdagsvalet utgörs partiet av sina väljare. Den organisation som mellan valen verkar under samma namn har därför inte ansetts kunna disponera över om valsedlar skall läggas ut eller inte."
Kommittén ansåg att den aktuella frågan kommit i ett nytt läge med anledning av dess förslag till krav på förhandsanmälan från partier för att få delta i mandatfördelningen. Förslaget skulle innebära att valsedlar endast skall tillhandahållas för de partier som gjort förhandsanmälan.
Folkstyrelsekommitténs förslag om förhandsanmälan ledde inte till någon lagändring.
Personvalsutredningen har i sitt betänkande Ökat personval (SOU 1993:21) bl.a föreslagit att partier som vill delta i val skall anmäla sitt deltagande i förväg. I kommitténs förslag till ändring av 6 kap. 9 § föreskrivs att valsedlar skall tillhandahållas under vissa villkor "för parti som anmält sitt deltagande i valet". Utredningens förslag är under beredning.
Utskottets bedömning
Som framgår av den ovan lämnade redovisningen har frågan om tillhandahållande av partimarkerade valsedlar i lokaler där röstning äger rum tidigare behandlats i skilda sammanhang. Bestämmelserna infördes ursprungligen i vallagen inför 1973 års allmänna val och de har därefter ändrats ett antal gånger. Skyldigheten enligt 6 kap. 9 § vallagen för valmyndigheterna innebär med nuvarande reglering att valsedlar skall tillhandahållas i den lokal där röstning äger rum för ett parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 % av rösterna i hela landet.
I motion K4 av Harriet Colliander (nyd) föreslås att bestämmelserna i 6 kap. 9 § ändras så att ett parti som anmält att det inte avser att delta i ett visst val, t.ex landstingsval, inte bör omfattas av den s.k. obligatoriska utdelningen. Ändringen bör göras så att den blir gällande i 1994 års val.
Det kan enligt utskottets mening med fog anses olyckligt att partimarkerade valsedlar av valmyndigheterna skall hållas tillgängliga i vallokaler även för sådant val som ett parti klargjort att det inte kommer att delta i. Emellertid bör kraven på enhetlighet i distributionen och tänkbara oklarheter i behörighetsfrågor vägas in i bedömningen av möjligheterna till undantagsregler.
Enligt utskottets mening innebär det av motionären påtalade förhållandet ett svårhanterligt problem. Svårigheterna sammanhänger, som Folkstyrelsekommittén vid sina överväganden framhöll, delvis med partibegreppets olika innebörd enligt regeringsformen resp. vallagen. Med anledning av Folkstyrelsekommitténs förslag med krav på förhandsanmälan från parti om deltagande i val kom frågan om valsedelsutläggningen i ett nytt läge. Förslaget ledde inte till någon lagändring. Därefter har Personvalskommittén presenterat förslag som också innebär förhandsanmälan. Om förslaget, som nu är under beredning, vinner gehör kan bestämmelserna om utläggning i vallokaler av partimarkerade valsedlar komma att påverkas.
Skilda frågor om vallagen är, som framgått, under utredning i Vallagskommittén som torde vara oförhindrad att, om den finner lämpligt, överväga föreskrifterna rörande utdelning av valsedlar.
Med anledning av att den av motionären väckta frågan hör samman med frågor som är föremål för överväganden i regeringskansliet bör något uttalande från riksdagens sida inte göras. På grund av det anförda avstyrks motion K4.
5. Brevröstning
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen antar ett förslag till lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz. Vallagsutredningens förslag att undanta Förbundsrepubliken Tyskland har föranletts av att Tyskland numera förklarat sig villigt att tillåta röstmottagning vid de svenska utlandsmyndigheterna där. I propositionen anförs att en förutsättning för röstmottagning vid utlandsmyndighet i Tyskland är att ansökan görs minst sex månader före det aktuella valet. Med anledning därav är det tveksamt om sådan röstmottagning kan anordnas vid extra val eller folkomröstning före de ordinarie valen år 1997. Regeringen förordar därför en sådan ny lag motsvarande den som i dag gäller, men med de skillnader som föranleds i övrigt i propositionen angående valförfarandet.
Motionen
I motion 1992/93:K701 av Hans Nyhage och Lars Björkman (båda m) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna till brevröstning vid allmänna val.
I motiveringen anför motionärerna att möjligheten för varje röstberättigad svensk medborgare att utöva sin rösträtt vid de allmänna valen är en medborgerlig rättighet, som inte kan ifrågasättas. Detta gäller således oavsett var i världen vederbörande befinner sig. Motionärerna anser att de regler som gäller för svenska medborgare vid brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz mycket enkelt kan göras gällande över i princip hela världen. Enligt motionärerna kan de tidigare anförda skälen mot införande av generell brevröstning, nämligen den höga kassationsprocenten av brevröster, inte anses hållbara. Värdet av att alla ges en reell möjlighet att rösta uppväger risken av att en del röster blir ogiltiga. Genom förbättrad information bör också antalet ej godkända försändelser begränsas.
Vallagsutredningen/1993 års vallagskommitté
Vallagsutredningen som enligt sina direktiv haft att utreda frågor rörande utlandsröstningen, prövade även frågan om generell möjlighet att brevrösta från utlandet utöver de länder -- Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz -- där sådan ordning gällt enligt särskild lag. Kommittén (SOU 1992:108 s. 213 f.) anförde som argument mot generell brevröstning bl.a. att den medför en rad principiella och praktiska problem och stannade för att inte föreslå någon generell rätt till brevröstning. 1993 års vallagskommitté kommer att ytterligare överväga frågor rörande möjligheter att underlätta för utlandssvenskar att rösta.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker det framlagda förslaget till lag om brevröstning i Förbundsrepubliken i Tyskland och i Schweiz. Som ovan framgår ingår frågor om utlandsröstningen i Vallagskommitténs uppgifter. Under hänvisning härtill avstyrks motion 1992/93:K701.
6. Invandrarnas politiska deltagande
Motionen
I motion 1992/93:K702 av Charlotte Branting och Ingela Mårtensson (båda fp) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om invandrarnas politiska deltagande. I motiveringen anförs att fr.o.m. år 1976 utländska medborgare får delta i de kommunala valen, om de varit folkbokförda i Sverige minst tre år och uppfyller de vanliga villkoren för rösträtt. Antalet röstberättigade utländska medborgare har ökat sedan dess, men valdeltagandet har minskat från 60 % 1976 till omkring 40 % vid 1991 års kommunala val. Motionärerna anser att det vore bra om de utländska medborgarna med kommunal rösträtt i större omfattning deltog i den politiska processen. Förståelsen för den svenska samhällsstrukturen skulle öka. Det behövs enligt motionärerna mer riktad information till gruppen utländska medborgare angående deras rätt att delta i kommunalvalen.
Anslag till allmänna val
Anslag för allmänna val anvisas under andra huvudtiteln, Justitiedepartementet. För budgetåret 1993/94 har anvisats 29,6 miljoner kronor (prop. 1992/93:100 bil. 3, 1992/93:KU25). Riksskatteverket har i sin anslagsframställning för budgetåret 1994/95 begärt omkring 180 miljoner kronor. Av detta belopp har omkring 1 miljon kronor beräknats för informationsmaterial riktat till invandrare. Detta belopp avser främst den valbroschyr på 14 olika språk som sedan ett par val kommit till användning. Beredningen av nästa budgetproposition pågår för närvarande. Inför det senaste valet anvisades våren 1990 på tilläggsbudget drygt 12 miljoner kronor på anslaget Allmänna val avseende särskilda kostnader för information till invandrare.
Utskottets bedömning
Sedan kommunal rösträtt infördes för utländska medborgare som varit folkbokförda minst tre år i riket har betydande informationsinsatser gjorts. Bl.a. har en särskild informationsbroschyr på 14 olika språk utarbetats och distribuerats inför valen av valmyndigheterna. Särskilda insatser har invandrarmyndigheterna gjort, ofta i samverkan med invandrarnas organisationer.
Utskottet delar uppfattningen, som kommer till uttryck i motionen, att det är av vikt att de utländska medborgare som erhållit rösträtt i de kommunala valen i största möjliga utsträckning deltar i den lokala politiska processen. Förståelsen för den svenska samhällsstrukturen kan då öka. En bra information är en viktig förutsättning. Enligt utskottets mening har de centrala myndigheterna på området erhållit betydande resurser för verksamheten. Beredningen av anslagsförslagen pågår för närvarande i regeringskansliet. Utskottet förutsätter att behovet av medel för informationsinsatser särskilt beaktas. Något särskilt tillkännagivande från riksdagens sida är inte erforderligt. Under hänvisning till det anförda avstyrks motion K702.
7. Propositionens lagförslag i övrigt
I propositionens förslag till ändring av vallagen, 14 kap. 4 §, behandlas frågan om när avgivna valsedlar skall anses ogiltiga. Nuvarande bestämmelse är att i de fall ett valkuvert innehåller två eller tre valsedlar som alla bär samma partibeteckning skall en valsedel räknas som giltig. I förslaget till ny lydelse föreslås att begränsningen till två eller tre ersätts av bestämningen flera.
Motsvarande bestämmelser finns i lagen om folkomröstning, 13 §. Någon ändring i denna har inte tagits upp i propositionen. Enligt utskottets mening bör på samma grunder som anförts för ändringen i vallagen en konsekvensändring göras i 13 § lagen om folkomröstning.
Utskottet tillstyrker i övrigt de i propositionen framlagda lagförslagen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande vallagen
att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:K806, 1993/94:K1 och 1993/94:K2 och med anledning av motion 1993/94:K3 antar i proposition 1993/94:21 framlagt förslag till lag om ändring i vallagen (1972:620) med följande ändrade lydelse av ikraftträdandebestämmelse 2:
2. Vid val år 1994 får innerkuvert användas vid röstning med valsedelsförsändelse.
2. beträffande tillhandahållande av valsedlar
att riksdagen avslår motion 1993/94:K4, res. (nyd)
3. beträffande folkomröstningslagen
att riksdagen antar propositionens förslag till ändring i folkomröstningslagen (1979:369) med följande ändrade lydelse av 13 §:
Röstsedel är ogiltig om den
1. ej är sådan som för omröstningen har tillhandahållits av centrala valmyndigheten eller
2. är försedd med kännetecken som uppenbarligen har blivit anbragt på röstsedeln med avsikt.
Finns i ett röstkuvert flera likalydande röstsedlar, skall endast en röstsedel räknas. Finns i annat fall i ett röstkuvert mer än en röstsedel, är röstsedlarna ogiltiga.
4. beträffande generell brevröstning
att riksdagen avslår motion 1992/93:K701,
5. beträffande invandrarnas politiska deltagande
att riksdagen avslår motion 1992/93:K702,
6. beträffande lagförslagen i övrigt
att riksdagen antar följande i propositionen framlagda lagförslag: a) lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.,
b) lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,
c) lag om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994,
d) lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz.
Stockholm den 18 november 1993
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Kurt Ove Johansson (s), Ingvar Johnsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Henrik S Järrel (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Ola Karlsson (m), Elvy Söderström (s), Björn von der Esch (m), Ulla Pettersson (s), Ingela Mårtensson (fp) och Christina Linderholm (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Tillhandahållande av valsedlar (mom. 2)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med "Skilda frågor" och slutar med "motion K4" bort ha följande lydelse:
De ändringar som kan följa av regler om förhandsanmälan kan emellertid inte komma att gälla förrän vid det val som skall ske 1997, eller 1998 om valperioden förlängs. Enligt utskottet är det lämpligt att redan nu göra sådan precisering i det aktuella lagrummet att serviceregeln om utdelning av partimarkerade valsedlar inte får negativa konsekvenser. Det är både orimligt och vilseledande att valsedlar för visst val delas ut av myndigheterna i röstningslokaler trots att partiet i fråga inte alls ställer upp. Det är heller inte försvarligt ur kostnadssynpunkt. Därför föreslår utskottet att regeringen får i uppdrag att skyndsamt lägga fram förslag till lösning av problemet,
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande tillhandahållande av valsedlar
att riksdagen med anledning av motion 1993/94:K4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Propositionens lagförslag
Bilaga
2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:935) om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor
Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor i lagens lydelse enligt lagen (1993:935) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna: 1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem, 2. ärvdabalken, 3. jordabalken, 4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken, 5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken, 6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen (1928:370), 7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 8. 6 § lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden, 9. bostadsrättslagen (1991:614), 10. 9 § rättshjälpslagen (1972:429), 11. lagen (1981:131) om kallelse på okända borgenärer,
12. 5 kap. 18 § tredje 12. 5 kap. 18 § tredje stycket stycket fastighetsbildningslagen fastighetsbildningslagen (1970:988) samt (1970:988),
13. 10 § insiderlagen 13. 10 § insiderlagen
(1990:1342). (1990:1342),
14. 11 kap. 3 § första
och andra styckena och 5 §
andra stycket vallagen
(1972:620),
15. 36 § första stycket
lagen (1972:704) om
kyrkofullmäktigval, m.m.
samt
16. 2 § andra stycket lagen
(1993:000) om brevröstning
i Förbundsrepubliken
Tyskland och i Schweiz.
Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.