Vissa ändringar i tobakslagen (1993:581)
Betänkande 1993/94:SoU17
Socialutskottets betänkande
1993/94:SOU17
Vissa ändringar i tobakslagen (1993:581)
Innehåll
1993/94
SoU17
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:98, sex motioner som väckts med anledning av förslaget och ett tiotal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994.
Utskottet tillstyrker förslaget till lag om ändring i tobakslagen med undantag för ikraftträdandebestämmelserna till tobakslagen. Vidare föreslår utskottet en följdändring i 14 § tobakslagen. Med anledning av motionsyrkanden om förbud mot s.k förtäckt tobaksreklam föreslår utskottet ett tillkännagivande om att regeringen skyndsamt skall utreda frågan och därefter återkomma till riksdagen. Övriga motionsyrkanden avstyrks. Utskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter reserverar sig i fråga om förtäckt tobaksreklam och avstyrker de aktuella motionerna.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen (Socialdepartementet) att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581).
Lagförslaget fogas till betänkandet som bilaga 1.
Motioner
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:So33 av Mikael Odenberg och Knut Billing (m) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1993/94:98.
1993/94:So34 av Margareta Winberg (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär dels lagförslag som förbjuder direkt tobaksreklam, dels förslag till lagstiftning och eventuellt andra åtgärder som motverkar förtäckt tobaksreklam.
1993/94:So35 av Fanny Rizell och Liisa Rulander (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag om ett förbud mot förtäckt reklam för tobaksvaror.
1993/94:So36 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds, m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyndsam behandling av förbud mot indirekt reklam, s.k. smygreklam, mot tobak.
1993/94:So37 av Nils Nordh och Bengt Kronblad (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tobaksindustrins ansvar för produkternas hälsorisker.
1993/94:So38 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om indirekt reklam.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1994
1993/94:So406 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av Socialstyrelsens nya, större varningstexter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av tobaksprodukter.
1993/94:So440 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en åldersgräns för inköp av tobaksvaror,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att denna åldersgräns bör sättas vid 18 år.
1993/94:So465 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en intensifierad information och undervisning om vikten av att alla barn får växa upp i en rökfri miljö,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av en medveten och kontinuerlig satsning på att få barn och ungdomar att aldrig börja röka,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upplysning och information till vuxna som önskar sluta att röka,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att upplysningen och undervisningen bör understödjas av hälsoinformation i radio och TV.
1993/94:So491 av Torgny Larsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbud mot förtäckt tobaksreklam.
Utskottet
Propositionen i huvuddrag
Riksdagen antog den 28 maj 1993 regeringens förslag till tobakslag (prop. 1992/93:185, SoU26, rskr. 356). Samtidigt gav riksdagen som sin mening regeringen till känna vad socialutskottet anfört om rökfria miljöer, åldersgräns för inköp av tobaksvaror, direkt tobaksreklam och produktkontroll. Tobakslagen trädde, med undantag för 12 § andra stycket andra meningen, i kraft den 1 juli 1993. Vid samma tidpunkt upphörde lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror samt lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror att gälla.
De i propositionen nu föreslagna lagändringarna har initierats av riksdagen. Ändringarna innefattar förbud mot rökning på skolgårdar och motsvarande områden utomhus vid förskolor och fritidshem samt i lokaler där offentliga tillställningar eller allmänna sammankomster anordnas liksom i andra lokaler dit allmänheten har tillträde. Sistnämnda ändringsförslag omfattar inte restauranger och andra serveringsställen. Arbetsgivare föreslås, i andra fall än de som omfattas av reglerna om begränsning av rökning i vissa lokaler och utrymmen, svara för att en arbetstagare inte mot sin vilja utsätts för tobaksrök i den arbetslokal eller det liknande utrymme där arbetstagaren är verksam. Förslag framläggs vidare om förbud mot marknadsföring av tobaksvara i en kommersiell annons i periodisk skrift. Slutligen föreslås att regeringens rätt att föreskriva att tillverkare eller importörer av tobaksvaror skall utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter upphävs. Sådan tillverkare eller importör skall i stället, i den utsträckning regeringen föreskriver, till Socialstyrelsen lämna de uppgifter som behövs för att varans hälsorisker skall kunna bedömas.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.
Fråga om avslag på propositionen
I motion So33 av Mikael Odenberg och Knut Billing (m) yrkas att riksdagen avslår propositionen. Enligt motionärerna andades tobakslagen redan i sin ursprungliga lydelse förmyndarmentalitet och övetro på det politiska beslutsfattandets möjligheter att påverka mänskligt beteende. Denna inriktning förstärks genom de föreslagna skärpningarna av lagen. Förbudet mot kommersiell tobaksreklam i tidningar och tidskrifter innebär en inskränkning i yttrande- och tryckfriheten.
Utskottets bedömning
Utskottet ser positivt på de ändringar i tobakslagen som regeringen föreslagit i propositionen. Förslagen ansluter väl till de tillkännagivanden som riksdagen gjorde med anledning av propositionen om tobakslag (1992/93:185, SoU26, rskr. 356). Motion So33 (m) avstyrks.
Varningstexter
I motion So406 av Tuve Skånberg (kds) begärs ett tillkännagivande om behovet av större varningstexter på cigarettpaket och cigarettlimpor (yrkande 1). Motionären anför att Socialstyrelsen i januari 1991 presenterade ett förslag till nya varningstexter på tobaksprodukter, där varningstexterna är tre gånger större än de nu förekommande. Vidare presenterades texter med tobaksrelaterade sjukdomsbeskrivningar på cigarettlimpor, som i dag saknar varningstexter. Dessa varningstexter är illustrerade med symboler som dödskallar, kors, foster i rökande mammas mage, passivt rökande barn m.m. På grund av fyra tobaksbolags kraftiga reaktion samt överklagande, har dessa texter inte kommit i bruk. Enligt motionären är det av största vikt att varningstexterna nu snarast införs, då vi vid ett ingående i EG har mycket lättare att få behålla de varningstexter vi redan tidigare brukat.
Gällande rätt
Nuvarande bestämmelser om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror återfinns i tobakslagen (9--11 §§). Dessa bestämmelser motsvarar i huvudsak de bestämmelser som tidigare fanns i lagen (1975:1154) om varningstext och innehållsdeklaration på tobaksvaror. Denna lag upphörde att gälla den 1 juli 1993, dvs. samtidigt som tobakslagen trädde i kraft. I 9 § tobakslagen talas om varningstexter, vilket avser att markera att det, liksom inom EG, skall föreskrivas att en förpackning skall ha mer än en text. Av 9 § andra stycket framgår att regeringen kan överlämna åt en myndighet att lämna föreskrifter beträffande varningstexter och innehållsdeklaration. Regeringen har överlåtit till Socialstyrelsen att meddela föreskrifter om varningstexter och innehållsdeklaration (4 § förordningen (1985:796) med vissa bemyndiganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m.) Tillverkaren eller importören svarar för att förpackning till tobaksvara förses med varningstexter och innehållsdeklaration (10 §).
Utskottets bedömning
Informationen om tobakens skadeverkningar är en väsentlig del av arbetet med att åstadkomma en minskning av tobaksbruket. Det är enligt utskottets mening därför av stor vikt att förpackningar av tobaksvaror förses med tydliga varningstexter. Bestämmelser härom finns också i tobakslagen. Lagens bestämmelser överensstämmer med EG:s rådsdirektiv om märkning av tobaksvaror (89/622/EEG). Enligt direktivet skall alla förpackningar med tobaksvaror förses med en i direktivet särskilt angiven allmän varningstext. Förpackningar med cigaretter skall, förutom den allmänna varningstexten, ha en av flera alternativa särskilda varningstexter. De särskilda varningstexterna finns angivna i en bilaga till direktivet. Direktivet omfattas av EES-avtalet. De svenska föreskrifterna om varningstexter kan därför inte avvika från de materiella märkningsregler som anges i EG:s direktiv. Motion So406 (kds) yrkande 1 avstyrks.
Marknadsföring av tobaksprodukter
Propositionen
I propositionen föreslås att en bestämmelse införs i 12 § tobakslagen som innebär att det vid marknadsföring av en tobaksvara är förbjudet att använda en kommersiell annons i periodisk skrift eller annan därmed jämförbar skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Som skäl för förslaget anges att riksdagen gett regeringen till känna att man önskar förbud mot tobaksreklam och att förslaget bör ges en liknande utformning som det som gäller för alkoholdrycker. (För en närmare redovisning över nu gällande regler om marknadsföring av tobaksvaror och bakgrunden till dessa regler hänvisas till propositionen (s. 16 f.).
Beträffande marknadsföring av alkoholdrycker sägs följande i propositionen. Marknadsföringen av alkoholdrycker regleras i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker (alkoholreklamlagen). Denna lag har samma principiella uppbyggnad som den tidigare gällande lagen (1978:764) med vissa bestämmelser om marknadsföring av tobaksvaror (tobaksreklamlagen) vars regler överförts till tobakslagen. Alkoholreklamlagen avser näringsidkares marknadsföring av alkoholdrycker till konsumenter. Således omfattas inte reklam i tidigare säljled. I lagen föreskrivs -- i likhet med vad som nu på motsvarande sätt gäller för tobaksvaror enligt 12 § första stycket tobakslagen -- att näringsidkare som marknadsför alkoholdryck till konsumenter skall iaktta särskild måttfullhet. Reklam eller annan marknadsföring som är påträngande, uppsökande eller uppmanar till bruk av alkohol får inte förekomma. I lagen finns vidare förbud mot att vid marknadsföring av alkoholdryck använda kommersiell annons i ljudradio- eller televisionsprogram. I 12 § andra stycket tobakslagen finns ett motsvarande förbud vid marknadsföring av tobaksvaror.
I alkoholreklamlagen finns vidare ett förbud mot att vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl använda kommersiell annons i periodisk skrift eller annan därmed jämförbar skrift på vilken tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Förbudet fanns med redan vid införandet av lagen. Av hänsyn till den svenska tobaksindustrin togs något motsvarande förbud inte in i den numera upphävda tobaksreklamlagen. Regeringen har enligt propositionen tolkat riksdagens uttalanden i betänkandet 1992/93:SoU26 (tobaksbetänkandet) som att riksdagen velat ha en motsvarande reglering för tobakens del. Regeringen föreslår därför att en bestämmelse om förbud mot kommersiell annonsering för tobaksvaror i periodiska skrifter tas in i tobakslagen. Mot bakgrund av den föreslagna utformningen av annonsförbudet anser regeringen att bestämmelsen i 13 § tobakslagen om återgivande av varningstexter m.m. är obehövlig och att den därför bör utgå. I specialmotiveringen till lagförslaget lämnas en närmare redogörelse för vad som omfattas av förbudet liksom vad som avses med begreppet kommersiell annons.
I alkoholreklamlagen föreskrivs undantag från annonsförbudet för sådan skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för den dryck som marknadsföringen avser. Som motiv för bestämmelsen anfördes det väsentliga i att information kan lämnas på försäljningsställe för varan (prop. 1977/78:178). I propositionen föreslås inte något sådant undantag beträffande tobaksvaror. Skälet härför är att sådana varor säljs i stort sett överallt såsom t.ex. i livsmedelsaffärer, kiosker, bensinstationer, gatukök m.fl. ställen.
I tobaksbetänkandet uttalade socialutskottet -- med anledning av motioner med krav på förbud mot förtäckt tobaksreklam -- att frågan om förtäckt reklam t.ex. genom att använda samma varumärke för tobak och andra varor måste övervägas ytterligare av regeringen. Denna fråga behandlas inte i den nu föreliggande propositionen. Enligt regeringen beror detta på att frågan är av komplicerad natur och kräver ytterligare överväganden.
Motionerna
I motion So34 av Margareta Winberg (s) hemställs att riksdagen hos regeringen dels begär lagförslag som förbjuder direkt tobaksreklam, dels förslag till lagstiftning och eventuellt andra åtgärder som motverkar förtäckt tobaksreklam. Motionären anser att de i propositionen föreslagna ändringarna i tobakslagen inte innehåller något förbud mot direkt tobaksreklam utan endast ett förbud mot annonsering i periodisk skrift. Till följd av detta kommer tobaksreklamen att vara mindre reglerad än alkoholreklamen. Reklamförbudet bör även omfatta skyltning i och i anslutning till säljställen för tobak, s.k. cigarettflickor i särskilda kläder med märkesreklam för olika tobaksprodukter, tobaksannonser i prislistor och liknande samt märkesreklam för tobak på personalkläder, pennor och andra tillbehör. Vidare anser motionären det vara angeläget att regeringen påskyndar sitt arbete med att överväga åtgärder mot förtäckt tobaksreklam.
I motion So35 av Fanny Rizell och Liisa Rulander (kds) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om förslag om förbud mot förtäckt reklam för tobaksvaror. Motionärerna noterar med stor tillfredsställelse att regeringen i propositionen föreslår ett förbud mot reklam av tobaksprodukter i tidningar, radio och TV. Motionärerna anser det allvarligt att reklamförbudet inte omfattar all marknadsföring. Från reklamförbudet undantas affischer, reklambroschyrer, foldrar, etiketter, prislistor och liknande tryckalster. Därmed öppnas dörren för vidgade marknadsföringsåtgärder just genom sådana tryckalster. Om förtäckt reklam inte förbjuds kommer, enligt motionärerna, s.k. brand stretching att expandera drastiskt. Motionärerna pekar på att tobaksbolagen i länder, där det finns restriktioner för marknadsföring av tobaksvaror, i ökad utsträckning saluför kläder, klockor, skor m.m. med tobaksmärkets namn. Varorna är tydligt riktade till ungdomar. I och med att direkt reklam förbjuds tror motionärerna att sådana marknadsföringsåtgärder kommer att öka även i Sverige.
I motion So36 av Jerzy Einhorn och Elisabeth Fleetwood (kds, m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om skyndsam behandling av förbud mot indirekt reklam av tobaksvaror. Motionärerna framhåller att den s.k. smygreklamen är praktiskt taget helt inriktad på att stimulera rökdebut hos barn och ungdomar. Sådan marknadsföring återfinns på barn- och ungdomskläder, i reklam på diskotek m.m. Till följd av denna mycket påträngande smygreklam börjar många ungdomar röka tobak, och flertalet av dessa är sedan under sitt liv hänvisade till det lidande som tobaksbruket medför. Det är därför enligt motionärernas mening angeläget att arbetet med att utreda frågan om förbud mot smygreklam bedrivs skyndsamt och att ett förslag kan läggas fram för riksdagen under våren 1994.
I motion So38 av Eva Zetterberg m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om indirekt reklam. Motionärerna pekar på att den förtäckta tobaksreklamen, som bl.a. återfinns på kläder, sportartiklar och liknande, är omfattande. Det finns anledning att befara att denna typ av marknadsföring kommer att öka i och med att den direkta reklamen förbjuds.
I motion So491 av Torgny Larsson (s) hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om förbud mot förtäckt tobaksreklam. Motionären anser att det behövs en översyn av hur regelsystemet för reklamförbudet skall tolkas.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att ett förbud mot direkt reklam för tobaksvaror bör införas i tobakslagen. Utskottet tillstyrker således regeringens förslag om ändring i 12 § tobakslagen och avstyrker motion So34 (s) i denna del. Utskottet tillstyrker också att bestämmelsen i 13 § tobakslagen om återgivande av varningstexter utgår. Till följd härav bör även 14 § tobakslagen ändras på så sätt att hänvisningen till 13 § utgår. Utskottet föreslår att riksdagen antar det av utskottet utarbetade förslaget till ändring i 14 § i bilaga 2.
Utskottet konstaterar att frågan om förbud mot förtäckt tobaksreklam övervägs inom regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör regeringen skyndsamt utreda frågan och därefter återkomma till riksdagen. Detta bör ges regeringen till känna med anledning av motionerna So34 (s) delvis, So35 (kds), So36 (kds, m), So38 (v) och So491 (s).
Åldersgräns vid inköp av tobaksvaror
I motion So406 av Tuve Skånberg (kds) hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en åldersgräns på 18 år för inköp av tobak (yrkande 3). Ett förbud mot försäljning av tobaksvaror till ungdom under 18 år är enligt motionären ett normbildande och lättadministrerat sätt att förhindra eller skjuta upp tobaksdebuten hos ungdomar.
I motion So440 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) begärs tillkännagivanden om vad i motionen anförts dels om behovet av åldersgräns (yrkande 1), dels om att denna åldersgräns bör sättas vid 18 år (yrkande 2). Motionärerna pekar på att majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder och att många studier visar att tobaksrökning medför större risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är därför viktigt att en åldersgräns för inköp av tobak införs. Denna kan sättas vid 18 år. Samma åldersgräns gäller för inköp av öl (klass II). Ingen har föreslagit att den skall avskaffas även om den inte efterlevs till fullo. Alkohol och åldergränsers positiva inverkan på ett minskat drickande är väl belagt. Detta tyder på att en åldersgräns snarare är avskräckande än lockande. Ett ytterligare skäl att förhindra rökdebut bland barn och ungdomar är att benägenheten att pröva narkotika har visat sig vara större bland ungdomar som röker än bland dem som inte röker.
Tidigare behandling
Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om åldersgräns för inköp av tobak, senast i samband med riksdagens behandling av regeringens proposition 1992/93:185 om tobakslag. I tobaksbetänkandet uttalade utskottet följande.
Många studier och undersökningar visar att tobaksrökning medför större risker ju tidigare rökdebuten sker. Det är också väl känt att majoriteten rökare börjar röka före 20 års ålder. Utskottet ser med oro på att allt fler ungdomar börjar röka. Insatser för att förhindra att barn och ungdomar börjar använda tobak måste enligt utskottet ges högsta prioritet. Information och utbildning om tobakens skadeverkningar är viktig. Skolans förebyggande insatser mot rökning måste prioriteras. Särskild vikt måste enligt utskottet läggas vid att nå de ungdomsgrupper som vi i dagsläget vet röker mycket. Effekterna av Folkhälsoinstitutets informationsinsatser och forskningen kring ungdomars rökvanor bör noga följas. En åldersgräns för inköp av tobaksvaror kan innebära ett stöd för osäkra ungdomar. Den kan också i sämsta fall göra rökningen mer spännande. Om rökning bland ungdomar inte minskar bör regeringen enligt utskottet överväga införande av en åldersgräns för tobaksinköp och återkomma till riksdagen i frågan.
Utskottet avstyrkte de då aktuella motionerna om införande av åldersgräns och hemställde att riksdagen skulle ge regeringen till känna vad utskottet anfört. Riksdagen följde utskottet (rskr. 356).
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker motionerna So406 (kds) yrkande 3 och So440 (kds).
Tillverkares och importörs ansvar
Enligt nuvarande lydelse av 15 § tobakslagen skall tillverkare eller importör av tobaksvara, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen, utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter.
I propositionen föreslås att denna bestämmelse tas bort och ersätts med en bestämmelse enligt vilken tillverkare eller importör av tobaksvaror skall, i den utsträckning som föreskrivs av regeringen, till Socialstyrelsen lämna de uppgifter om tobaksvaror som behövs för att varornas hälsorisker skall kunna bedömas. I propositionen har regeringen redovisat de skäl som talar för att det bör ankomma på Socialstyrelsen att som opartisk myndighet i förekommande fall utreda hälsovådligheten hos tobaksvaror. Uppgifterna skall vanligen ligga till grund för bedömningar rörande innehållsdeklarationer. Även när det gäller bedömningar rörande förbud enligt 16 § tobakslagen kan det bli aktuellt för en tillverkare eller importör att lämna uppgifter till Socialstyrelsen.
Som skäl för förslaget anförs i propositionen att socialutskottet uttalat att det inte bör ankomma på tobaksindustrin att själv utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna har hälsovådliga effekter. Detta borde enligt utskottet åligga en opartisk myndighet. Utskottet önskade en lagreglering i enlighet härmed.
I motion So37 av Nils Nordh och Bengt Kronblad (s) begärs ett tillkännagivande av vad i motionen anförts om tobaksindustrins ansvar för produkternas hälsorisker. Motionärerna anför att om Tobaksbolaget upphör med sin produktutveckling som en följd av ett reklamförbud innebär det att man springer ifrån det ansvar som varje industri har och i synnerhet en sådan som tillverkar hälsofarliga produkter. Enligt motionärernas mening har tobaksindustrin en skyldighet att göra allt den kan för att minska hälsoriskerna i samband med rökning. Regeringen och de hälsovårdande myndigheterna bör i överläggningar med tobaksindustrin påtala vilket ansvar industrin har för att minska hälsoriskerna för de människor som använder tobaksprodukter, anser motionärerna.
Utskottets bedömning
Som utskottet tidigare uttalat bör det inte ankomma på tobaksindustrin att själv utreda om de kemiska och toxikologiska egenskaperna hos tobaksvaror har hälsovådliga effekter. Utskottet instämmer i förslaget om att införa en skyldighet för tillverkare eller importör av tobaksvaror att till Socialstyrelsen lämna de uppgifter som behövs för att bedöma varornas hälsorisker. Det bör som föreslås i propositionen ankomma på regeringen att närmare ange uppgiftsskyldighetens omfattning.
Utskottet tillstyrker förslaget till ändring i 15 § tobakslagen.
Såväl i Sverige som utomlands förekommer produktutveckling i syfte att åstadkomma tobaksvaror som innehåller mindre mängder av skadliga ämnen. Detta gäller särskilt cigaretter. Utskottet anser det vara angeläget att denna utveckling fortsätter och delar därför de synpunkter som framförts i motionen. Utskottet utgår från att regeringen och de hälsovårdande myndigheterna för tobaksindustrin påtalar det ansvar industrin har för produktutvecklingen. Något tillkännagivande med anledning av motion So37 (s) behövs därför inte. Motionen avstyrks.
Lagförslaget i övrigt
Med hänsyn till att 12 § andra stycket andra meningen tobakslagen trätt i kraft den 1 januari 1994 (SFS 1993:1646) behövs inte någon ändring av ikraftträdandebestämmelserna till tobakslagen. Förslaget avstyrks därför i denna del.
Utskottet tillstyrker övriga förslag till ändringar i tobakslagen.
Information om tobakens skadeverkningar
I motion So465 av Ingrid Näslund och Fanny Rizell (kds) begärs tillkännagivanden om vad som anförts i motionen om vikten av att barn får växa upp i en rökfri miljö, om vikten av en medveten och kontinuerlig satsning på att förhindra rökdebut hos barn och ungdomar, om behovet av upplysning och information till vuxna som önskar sluta röka och om att upplysning och undervisning bör understödjas av hälsoinformation i radio och TV (yrkandena 1--4).
Tidigare behandling, m.m.
Frågan om information och upplysning om tobakens skadeverkningar har behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen. I tobaksbetänkandet avstyrkte utskottet motioner angående information och utbildning om tobakens skadeverkningar med följande motivering. Riksdagen följde utskottet (rskr. 356). Utskottet anförde:
Information om tobakens skadeverkningar har sedan länge bedrivits i vårt land. Även om andra åtgärder vidtas för att minska tobaksbruket är enligt utskottet olika former av information och utbildning fortfarande grundläggande element i ett samhälleligt åtgärdsprogram mot tobaksbruket. Genom det tobaksprogram som det nyligen inrättade Folkhälsoinstitutet bedriver har de hälsoupplysande informativa insatserna mot tobaksbruket förstärkts på central nivå, vilket utskottet anser vara mycket betydelsefullt. Det är också viktigt att informationen om tobakens skadeverkningar intensifieras på lokal nivå inom skolor, primärvården, frivilliga organisationer etc. Skolans förebyggande insatser måste få hög prioritet och stort utrymme på skolschemat. Särskild vikt måste läggas vid att nå de ungdomsgrupper som vi vet i dagsläget röker mycket. Sjuk- och primärvårdens kunskaps- och informationsmaterial om tobakens skadeverkningar måste komma skolor och övriga myndigheter till del. Utskottet vill ånyo understryka vikten av att gravida kvinnor och småbarnsföräldrar informeras om tobakens skadliga effekter. I detta sammanhang har mödravården och sjukvården en viktig roll liksom Folkhälsoinstitutet. Utskottet delar de synpunkter som förs fram i motionerna och som i huvudsak sammanfaller med vad regeringen anfört i propositionen. De aktuella motionerna får anses vara tillgodosedda. -- -- --
I tobaksbetänkandet s. 28 f. lämnas en utförlig redogörelse över vad utskottet tidigare uttalat i frågan.
Information och opinionsbildning ingår som ett led i Folkhälsoinstitutets Tobaksprogram. I Institutets verksamhetsberättelse för 1993/94 anges att institutet kommer att prioritera sådana insatser som syftar till att förebygga tobaksdebut samt sådana insatser som syftar till att få till stånd fler rökfria miljöer. Inom Tobaksprogrammet kommer man också att noga följa tobaksbranschens insatser. Ett fördjupat samarbete kommer att ingås med Världshälsoorganisationen, WHO, EG och de nordiska länderna. Vidare kommer Tobaksprogrammet att ta initiativ till en nationell kraftsamling för insatser i skolan, förbättra fortbildningen i tobaksfrågor för olika nyckelgrupper, såsom personal inom mödra- och barnavård samt lärare, initiera riktade insatser till tonårsflickor och unga kvinnor och nyframställa visst basalt informationsmaterial. Av årets budgetproposition (prop.1993/94:100, bil. 6) framgår att Folkhälsoinstitutet har för avsikt att under kommande verksamhetsår vidareutveckla det tvärsektoriella arbete där etableringen av programmen för kvinnors samt barns och ungdomars hälsa kommer att bidra till särskilda målgruppsinriktade satsningar.
Utskottets bedömning
Utskottet delar i allt väsentligt motionärernas uppfattning som också väl överensstämmer med vad utskottet anförde i samband med behandlingen av propositionen med förslag till tobakslag. Något tillkännagivande till regeringen behövs inte varför utskottet avstyrker motion So465 (kds).
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motion 1993/94:So33, 2. beträffande varningstexter att riksdagen avslår motion 1993/94:So406 yrkande 1, 3. beträffande marknadsföring av tobaksprodukter att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So34 i denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) såvitt avser 12 och 13 §§, 4. beträffande 14 § tobakslagen att riksdagen dels beslutar att 14 § tobakslagen skall erhålla ändrad lydelse i enlighet med Utskottets förslag i bilaga 2, dels beslutar om sådan ändring av ingressen till regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) som föranleds härav, 5. beträffande förtäckt tobaksreklam att riksdagen med anledning av motionerna 1993/94:So34 delvis, 1993/94:So35, 1993/94:So36, 1993/94:So38 och 1993/94:So491 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. (m, fp, c, kds) 6. beträffande åldersgräns för inköp av tobaksvaror att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So406 yrkande 3 och 1993/94:So440, 7. beträffande tillverkares och importörs ansvar att riksdagen med avslag på motion 1993/94:So37 antar regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) såvitt avser 15 §, 8. beträffande ikraftträdandebestämmelserna att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) såvitt avser ny lydelse av ikraftträdandebestämmelserna till tobakslagen, 9. beträffande lagförslaget i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt under tidigare moment, 10. beträffande information om tobakens skadeverkningar att riksdagen avslår motion 1993/94:So465.
Stockholm den 15 februari 1994 På socialutskottets vägnar Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ulla Orring (fp), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif Bergdahl (nyd), Maj-Inger Klingvall (s), Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s), Maud Ekendahl (m) och Chatrine Pålsson (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Förtäckt tobaksreklam (mom. 5)
Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Ulla Orring (fp), Rosa Östh (c), Ingrid Hemmingsson (m), Maud Ekendahl (m) och Chatrine Pålsson (kds) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 7 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "So491 (s)." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att frågan om förbud mot förtäckt reklam övervägs inom regeringskansliet.
Ett ingripande genom lagstiftningsåtgärder mot den indirekta reklamen är förenat med avsevärda svårigheter och komplikationer av såväl varumärkesrättslig som tryckfrihets-, yttrandefrihets- och näringsfrihetsrättslig natur. Noggranna överväganden måste därför, som regeringen anför i propositionen, föregå varje ansats att utvidga det annonsförbud som regeringen i enlighet med den dåvarande riksdagsmajoritetens begäran har lagt fram. Det är därför naturligt att denna fråga inte har kunnat behandlas i den nu framlagda propositionen utan måste bli föremål för fortsatta överväganden.
Motionerna So34 (s) delvis, So35 (kds), So36 (kds, m), So38 (v) och So491 (s) avstyrks.
dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:
5. beträffande förtäckt tobaksreklam att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So34 delvis, 1993/94:So35, 1993/94:So36, 1993/94:So38 och 1993/94:So491,
I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga 1
Av utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag till lag om ändring i tobakslagen
Bilaga 2
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
14 §
Marknadsföringsåtgärd Marknadsföringsåtgärd som strider mot 12 § eller som strider mot 12 § skall 13 § skall vid vid tillämpningen av tillämpningen av marknadsföringslagen marknadsföringslagen (1975:1418) anses vara (1975:1418) anses vara otillbörlig mot otillbörlig mot konsumenter. konsumenter.