Vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.
Betänkande 1990/91:SfU9
Socialförsäkringsutskottets betänkande
1990/91:SFU09
Vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m.
Innehåll
- Sammanfattning
- Propositionen
- Motioner väckta med anledning av propositionen
- Utskottet
- Hemställan
- Reservationer
1990/91 SfU9
Sammanfattning
I betänkandet behandlas proposition 1990/91:59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m. och åtta motioner som väckts med anledning av propositionen. Utskottet anser att regeringens förslag om sänkt kompensationsnivå inom sjuk- och föräldraförsäkringarna bör genomföras med vissa ändringar vad avser kompensationen till långtidssjuka och föräldrar som vårdar sjukt barn. Utskottet föreslår även några ändringar för att förenkla administrationen av de nya reglerna.
Utskottets förslag innebär att kompensationsnivån inom sjukpenningförsäkringen fr.o.m. den 1 mars 1991 kommer att för varje sjukperiod vara för de tre första sjukpenningdagarna 65 % för tid därefter t.o.m. den 90:e dagen 80 % fr.o.m. den 91:a dagen 90 %.
Den som lider av sådan sjukdom som kan antas medföra ett större antal sjukperioder per år skall kunna få kompensation med 80 % redan från den första dagen. Detta skall enligt utskottet tillämpas restriktivt.
När sjukpenning utges med 65 resp. 80 % skall denna minskas, om den försäkrade samtidigt får lön eller AGS-ersättning som överstiger dessa nivåer med 10 %. När sjukpenning utgår med 90% minskas sjukpenningen med sådana ersättningar.
Kompensationsnivån för tillfällig föräldrapenning skall från samma tidpunkt vara för de första 14 dagarna per barn och år 80 % fr.o.m. den 15:e dagen 90 %.
Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med ett förslag om införande av en arbetsgivarperiod om 14 dagar fr.o.m. den 1 januari 1992. Ett berättigat krav beträffande en sådan period är att kompensationsnivåerna blir rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden.
Till betänkandet har fogats nio reservationer och ett särskilt yttrande.
Propositionen
I proposition 1990/91:59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m. har regeringen (socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta de i propositionen framlagda förslagen till 1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, 3. lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m.
Lagförslag 3 återfinns i bilaga 2 till betänkandet.
Motioner väckta med anledning av propositionen
1990/91:Sf12 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av en helhetssyn på arbetsmiljö, arbetsskador, arbetsgivarperiod och försäkringskassornas engagemang i rehabiliteringsarbetet.
1990/91:Sf13 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1990/91:59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m., 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att arbetsgivaravgiften bör differentieras i förhållande till registrerad sjukfrånvaro/arbetsskada, ohälsa och dålig arbetsmiljö.
1990/91:Sf14 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om slopad förhandsregistrering av sjukpenninggrundande inkomst.
1990/91:Sf15 av Anita Modin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsgivares anmälningsskyldighet.
1990/91:Sf16 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag om s.k. arbetsgivarperiod med de i motionen angivna kompensationsreglerna, varvid även skall övervägas en eller flera karensdagar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ersättningen i sjukpenningförsäkringen efter 89 sjukdagar skall vara 90%, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett högriskskydd i sjukpenningförsäkringen, 4. att riksdagen beslutar att ersättningsnivån i föräldraförsäkringen skall vara 80% den 1mars 1991, 5. att riksdagen beslutar att garantinivån i föräldraförsäkringen skall höjas till 1/365 av basbeloppet, vilket 1991 skulle motsvara 88 kr. om dagen, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar av arbetsskadeförsäkringen.
1990/91:Sf17 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1990/91:59 om vissa ändringar i sjukförsäkringen m.m., 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om införande av lagfäst sjuklön och om kompensationsgrader för sjukpenning i enlighet med vad i motionen anförts, 3. att riksdagen om yrkande 1 ej vinner riksdagens bifall med avslag på proposition 1990/91:59 i denna del beslutar att kompensationsgraden för tillfällig föräldrapenning skall vara oförändrad i enlighet med vad i motionen anförts.
1990/91:Sf18 av Sigge Godin m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:59 hos regeringen begär ett förslag om sjuklön och förändringar i den allmänna försäkringen i enlighet med de riktlinjer som anges i motionen.
1990/91:Sf19 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag vad gäller den generella sänkningen av ersättningsnivån med 10 procentenheter i alla inkomstskikt efter den tredje karensdagen, 2. att riksdagen i stället beslutar att ersättning skall utgå enligt en inkomstberoende skala på sätt som anges i motionen, 3. att riksdagen beslutar att sjukersättning vid långtidssjukskrivning utöver 90 dagar skall utgå på sätt som anges i motionen, 4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning av regler för personer med frekvent sjukfrånvaro på sätt som anges i motionen, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag till undantag från sänkningen av den tillfälliga föräldrapenningen för lågavlönade och vissa ensamstående på sätt som anges i motionen.
Utskottet
Besparingar inom sjukpenningförsäkringen
Sjukpenning inom den allmänna försäkringen
Den som är försäkrad enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring, AFL, och bosatt i Sverige skall vara inskriven hos allmän försäkringskassa fr.o.m. den månad då hon eller han fyller 16 år. Inskrivningen medför rätt till sjukpenning om den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst (SGI) uppgår till minst 6000 kr. SGI motsvarar den inkomst i pengar och naturaförmåner som den försäkrade kan antas för år räknat komma att tills vidare erhålla av eget arbete, antingen på grund av anställning eller genom annat förvärvsarbete. Fr.o.m den 1 januari 1991 blir även andra skattepliktiga förmåner än naturaförmåner förmånsgrundande (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356). Vid beräkningen av SGI bortses från inkomstdelar som överstiger 7,5 basbelopp.
Sjukpenning utgår vid sjukdom som sätter ned arbetsförmågan med minst en fjärdedel. Om den försäkrade är föremål för rehabiliteringsåtgärd, skall arbetsförmågan anses nedsatt i den mån åtgärden hindrar henne eller honom att utföra förvärvsarbete. Saknar den försäkrade arbetsförmåga utges hel sjukpenning. I annat fall utges antingen tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels sjukpenning beroende på graden av nedsättning av arbetsförmågan.
Hel sjukpenning utgör för dag 90% av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365 (kalenderdagberäknad sjukpenning). Särskilda regler gäller dock fr.o.m. den 1 december 1987 för beräkning av sjukpenning under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall för försäkrade som har en SGI som helt eller delvis grundar sig på anställning (tim/dagberäknad sjukpenning). Ersättningen har i dessa fall anpassats till den ordinarie arbetstiden eller motsvarande normala arbetstid då den försäkrade skulle ha utfört förvärvsarbete om hon eller han inte blivit sjuk. Ersättningen utges enbart för de dagar då den försäkrade avstår från förvärvsarbete och fastställs med SGIn som utgångspunkt. Ersättningen per timme beräknas som kvoten av 90% av den försäkrades SGI och årsarbetstid, dvs. den ordinarie tid som den försäkrade beräknas utföra förvärvsarbete mätt i timmar per år.
Sjukförsäkringen finansieras till 15% med statsbidrag och till 85% med socialavgifter från arbetsgivare och egenföretagare. Avgiften till sjukförsäkringen utgör 10,1% av avgiftsunderlaget för arbetsgivare och 9,6% av avgiftsunderlaget för egenföretagare. De senare kan välja en karenstid om 3 eller 30 dagar för sjukpenning som grundar sig på inkomster av annat förvärvsarbete än anställning. Sjukförsäkringsavgiften utgår då med lägre procentsatser, för närvarande 7,3 resp. 5,8%, på inkomster upp till och med 7,5 basbelopp.
Avtalsbaserad ersättning vid sjukdom
Den allmänna sjukförsäkringen kompletteras på arbetsmarknaden av avtalsreglerad sjuklön för den helt övervägande delen av arbetstagarna och av avtalsgruppsjukförsäkringar (AGS). I propositionen lämnas en närmare redogörelse för sjuklön och AGS vid olika anställningar. I korta drag innebär avtalsregleringen att statligt anställda och försäkringskasseanställda erhåller sjuklön från arbetsgivaren, som uppbär den sjukpenning som annars skulle ha utbetalats till den anställde (s.k. arbetsgivarinträde). Övriga anställda i offentlig tjänst uppbär själva sin sjukpenning och får sjuklön av arbetsgivaren med 10% av lönebortfallet under högst 90 dagar av en sjukperiod. Tjänstemän och arbetare i privat tjänst är också berättigade till sjuklön med 10% av inkomstbortfallet, tjänstemän under insjuknandemånaden och tre månader därefter och arbetare under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall.
Kommunal- och landstingsanställda och arbetare i privat tjänst får kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom som varat mer än 14 dagar genom AGS-ersättningar. Beloppet varierar mellan 6 och 21 kr. per dag under ersättningstiden fram till dess sjukperioden varat 90 dagar. Efter 90 dagar är ersättningen 6 kr. per dag för alla. Ersättningarna som i dag är skattefria utgör fr.o.m. år 1991 skattepliktig inkomst av tjänst (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr.356).
Propositionen
I propositionen föreslås att kompensationsgraden inom sjukförsäkringen som en grundregel sänks till 65% för de tre första dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod och till 80% för tid därefter. Arbetsgivaren förutsätts därvid ge kompensation med ytterligare 10%.
För att skydda vissa kategorier försäkrade och uppnå en så långt möjligt enhetlig kompensationsgrad mellan olika försäkrade har förslagets grundregler kompletterats med undantagsregler som medger högre kompensation i vissa situationer och avräkningsregler för ersättningar som utges av arbetsgivare.
Den närmare innebörden av förslaget är följande.
Under de tre första dagarna som sjukpenning skall utges skall hel sjukpenning för dag utgöra 65% av den försäkrades SGI, vid kalenderdagberäkning delad med 365 och vid tim/dagberäkning med motsvarande arbetstidsfaktor. Om arbetsgivaren samtidigt utger lön eller andra skattepliktiga förmåner skall sjukpenningen minskas i den mån förmånerna, beräknade för hel dag, ger ett tillägg till sjukpenningen med mer än 10% av den försäkrades SGI omräknad till dagbelopp enligt den beräkningsmetod som skall tillämpas. Om anställningsförmånerna från arbetsgivaren för dag överstiger den högsta SGI som kan beräknas (7,5 basbelopp), omräknad till dagbelopp, skall förmåner som utges under sjukdom och som avser denna del av inkomsten beaktas för minskning i den mån delen överstiger 75%. Minskning av sjukpenningen sker därefter med det belopp som överstiger 10% av den försäkrades SGI, omräknad till dagbeloppet. Avräkning skall i första hand ske mot sjukpenning som avser samma tid som de förmåner som föranlett minskningen, men får även göras mot sjukpenning som avser annan tid.
I de fall den försäkrade lider av sjukdom som kan antagas medföra ett större antal sjukperioder med rätt till sjukpenning under en tolvmånadersperiod skall försäkringskassan dock efter skriftlig ansökan från den försäkrade kunna besluta att kompensationsgraden skall vara 80% även för de första tre sjukpenningdagarna.
Om sjukpenning skall utges efter de tre första ersättningsdagarna höjs ersättningsbeloppet till 80% av den försäkrades SGI omräknad till dagbelopp. Även i detta fall minskas sjukpenningen på grund av förmåner som utgår från arbetsgivare och som överstiger 10% av SGI omräknad till dagbelopp. För överskjutande förmåner över 7,5 basbelopp skall dock endast den del som överstiger 90% beaktas för minskning.
För tid efter den 90:e dagen i sjukperioden skall den försäkrade kunna ansöka om att sjukpenning skall utgå med 90 % av den försäkrades SGI delad med 365. Som förutsättning för att denna högre sjukpenning skall kunna utges skall gälla, dels att den försäkrade är föremål för rehabilitering eller bedöms inte kunna påbörja sådan åtgärd på grund av att sjukdomstillståndet hindrar det eller att sådan lämplig åtgärd inte står till buds, dels att han visar att han inte för samma tid som sjukpenningen avser erhåller lön eller andra skattepliktiga förmåner av arbetsgivare eller en AGS-ersättning.
I de fall en arbetsgivare på grund av s.k. arbetsgivarinträde är berättigad att uppbära den försäkrades sjukpenning skall denna kunna minskas enligt regler motsvarande dem som föreslås gälla beträffande överskjutande förmåner när den försäkrade själv uppbär sjukpenningen.
De föreslagna ändringarna av kompensationsnivån m.m. vid sjukdom skall gälla även för vissa andra förmåner som utges med belopp motsvarande sjukpenningen. Detta gäller havandeskapspenning, smittbärarersättning, sjukpenning vid arbetsskada under den s.k. samordningstiden och ersättning vid närståendevård. Även den tillfälliga föräldrapenningen berörs av förslaget, dock med en annorlunda utformning. Däremot skall föräldrapenning med anledning av ett barns födelse utgå med oförändrad kompensationsnivå även fortsättningsvis. Utskottet behandlar nedan under ett särskilt avsnitt besparingar m.m. inom föräldraförsäkringen.
Förändringarna avses träda i kraft den 1 mars 1991.
Regeringen beräknar att besparingarna inom sjukpenning- och föräldraförsäkringarna kommer att uppgå till sammanlagt 5,9 miljarder kronor för år räknat med utgångspunkt i förhållandena år 1991. Härav belöper 350 milj. kr. på föräldraförsäkringen.
Motionerna
I motionerna Sf18 av Sigge Godin m.fl. och Sf17 av Karin Israelsson m.fl. yrkas att riksdagen skall avslå propositionen och begära förslag från regeringen om förändringar i sjukförsäkringen som innebär dels att en lagfäst sjuklön från arbetsgivaren införs under de första 14 dagarna av ett sjukdomsfall, dels ändringar i kompensationsnivån vid sjukdom. Ett skyndsamt förslag från regeringen om sjuklöneperiod och ändrade kompensationsnivåer inom sjukpenning- och föräldraförsäkringarna begärs också i motion Sf16 av Carl Bildt m.fl. Även Lars Werner m.fl. yrkar i motion Sf13 att riksdagen skall avslå propositionen, medan Claes Roxbergh m.fl. i motion Sf19 begär ändringar i kompensationsnivån som anknyter till inkomstförhållandena för den försäkrade.
Motionerna innebär i dessa delar följande beträffande sjukförsäkringen.
I motion Sf16 av Carl Bildt m.fl. framhålls att det är nödvändigt med åtgärder för att minska belastningen på framför allt sjukförsäkringen. Motionärerna pekar på att sambandet mellan arbetsmiljön i vid bemärkelse och sjukfrånvaron måste tydliggöras för att på ett konkret och reellt sätt kunna åtgärdas, vilket bäst sker genom införande av en arbetsgivarperiod inom sjukförsäkringen. Motionärerna anser att en sådan period skulle utgöra ett verkligt incitament för arbetsgivaren att förbättra arbetsmiljön och på så sätt få ned sjukfrånvaron på både kort och lång sikt. Arbetsgivaren skulle då se ett samband mellan utgifter och utfall. En arbetsgivarperiod skulle också minska arbetsbelastningen vid försäkringskassorna och frigöra resurser för rehabiliteringsarbetet. Egenföretagare och företag med få anställda skulle ha möjlighet att teckna tilläggsförsäkring hos t.ex. försäkringskassan för de två första veckorna för att inte drabbas vid hög sjukfrånvaro. Motionärerna anser att regeringens förslag till sänkta ersättningsnivåer bör gälla inom arbetsgivarperioden och för tiden därefter under de första 89 dagarna av ett sjukfall. För att undvika byråkrati bör emellertid antalet dagar med 65% ersättningsnivå begränsas till 15 per år i stället för den av regeringen föreslagna högre nivån för personer med ofta återkommande sjukdomsperioder. I ett sjuklönesystem bör också övervägas om de tre dagarna med lägst kompensationsnivå kan ersättas av en eller flera karensdagar. Vid sjukfall som överstiger 89 dagar bör ersättningsnivån vara 90%.
I motion Sf18 av Sigge Godin m.fl. framhåller motionärerna att den överenskommelse om en arbetsgivarperiod med lagfäst sjuklön under 14 dagar som träffades våren 1990 mellan regeringen och folkpartiet bör fullföljas. De anser att de föreslagna reglerna i propositionen blir utomordentligt svåra att tillämpa och kommer att kräva väsentligt ökade administrativa resurser inom försäkringskassorna eller en nedprioritering av andra uppgifter, t.ex. rehabilitering. Motionärerna erinrar bl.a. om att ett sjuklönesystem skulle ha sparat ca 2300 tjänster på försäkringskassorna som kunnat frigöras för rehabilitering och det angelägna arbetet med att sänka ohälsotalet. En sjuklöneperiod skulle också ge arbetsgivarna starka motiv för att genast ta itu med sjukfrånvaron genom olika initiativ till arbetsmiljöförbättringar och bättre arbetsorganisation och i praktiken innebära att arbetsgivarna i högre grad än för närvarande fick bära sina kostnader. Motionärerna prioriterar en reform med lagfäst sjuklön under 14 dagar före en sänkning av ersättningsnivån, men menar att de båda åtgärderna kan och skall kombineras, varför de begär ett nytt skyndsamt förslag från regeringen som kan träda i kraft den l juli 1991. Vad avser ersättningsnivån under arbetsgivarperioden anger motionärerna att de kan tänka sig samma nivå, totalt 75% de tre första dagarna och 90% därefter, som regeringen föreslagit. Därefter bör ersättningsnivån på sjukpenningen vara 80% och tillägget från arbetsgivaren 10%. Motionärerna vill emellertid inte utesluta en lösning med exempelvis en karensdag eller en ersättningsnivå på 50% under ett par dagar med ett särskilt skydd för hälsosvaga grupper. Motionärerna menar att det är ett viktigt mål att alla försäkrade påverkas av regeländringarna på lika villkor och ambitionen måste vara att de nya avtal som träffas i samband med införande av en lagfäst sjuklön uppfyller detta mål. Det bör därför framgå av riksdagsbeslutet att statsmakterna förväntar sig att nya avtal får en sådan utformning. Arbetsgivaravgifterna bör sänkas så att det motsvarar den ökade kostnad arbetsgivarna får ta på sig om de betalar den lägre ersättningsnivån. Möjligheten att ta ut en extra arbetsgivaravgift från arbetsgivare som träffar kollektivavtal som medger högre ersättningsnivåer bör enligt motionärerna prövas ytterligare i samband med att det nya förslaget utarbetas.
Även i motion Sf17 av Karin Israelsson m.fl. framhålls att förslaget är administrativt komplicerat och kommer att ta stora personella resurser i anspråk, vilket gör att det rehabiliteringsarbete som försäkringskassornas personal påbörjat ute på företagen kommer att avstanna. Motionärerna anser att man med en sjuklönereform uppnår stora fördelar i arbetet med rehabilitering, och reformen skulle frigöra ca 2000 tjänster hos försäkringskassorna för detta arbete. Den skulle också medföra betydande besparingar inom socialförsäkringssektorn. Även med den sjuklöneperiod om 14 dagar som motionärerna begär förslag om måste man, anför de, ha ett visst mått av självrisk. De förordar därför att ersättningsnivån för sjukpenning sänks till högst 50% för de första tre dagarna och till 80% därefter. Efter 90 dagar bör rehabiliteringslön utgå med 100%. Personer med sjukdom eller handikapp som förorsakar ofta förekommande sjukdomsperioder måste inom det förordade systemet tillförsäkras ett särskilt skydd så att arbetsgivaren inte åsamkas orimliga kostnader. Småföretagare bör också ha en möjlighet att hos försäkringskassan försäkra sig för kostnader över en viss nivå som följer av skyldigheten att betala sjuklön.
Motionärerna i motion Sf13 av Lars Werner m.fl. anför inledningsvis att de inte delar uppfattningen att den ekonomiska situationen gör det nödvändigt att skära i socialförsäkringssystemet. Det effektivaste sättet att angripa den ökande ohälsan är enligt motionärerna direkta åtgärder mot dålig arbetsmiljö, och arbetsmiljökommissionens förslag om differentierade arbetsgivaravgifter borde därför i stället prövas. Motionärerna anser också att regeringens förslag inte kommer att drabba alla grupper lika utan slår hårdare mot dem som arbetar inom vård och omsorg och inom livsmedelsbranschen, där det är olämpligt att arbeta och vara förkyld. Förslaget om skydd för vissa svagare grupper, som i och för sig är nödvändigt, är enligt motionärerna ett första steg till en systemförändring från en generell försäkring till en mer marknadsanpassad, där samhället till sist bara svarar för svagare gruppers skydd och i övrigt hänvisar till privata lösningar.
Motionärerna i motion Sf19 av Claes Roxbergh m.fl. anser att kostnaderna inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna måste begränsas men att regeringens förslag missgynnar låglönegrupper. Motionärerna tillstyrker förslaget såvitt det avser de tre första ersättningsdagarna, dock att situationen för personer med särskilt frekvent sjukfrånvaro skall lösas enligt ett i motionen framlagt alternativ. Motionärerna begär vidare att efter de tre första dagarna skall ersättningsnivån vara olika beroende på inkomstens storlek. För inkomster/inkomstdelar under 4 basbelopp skall ersättningsnivån vara 85% och för inkomstdelar över 4 basbelopp 50%. Efter 90 dagar skall ersättningsnivån för alla uppgå till minst 90%.
Utskottets bedömning
Såsom framgår av motionsredovisningen finns inom de flesta av riksdagens partier en bred enighet om att kompensationsnivåerna inom sjukförsäkringen kan minskas. Den nuvarande sjukpenningen med en kompensationsnivå på 90% kompletteras i de flesta fall med sjuklön eller ersättningar från avtalsförsäkringar som ger en kompensation motsvarande återstoden av inkomstbortfallet. Under sådana förhållanden delar utskottet regeringens bedömning att det finns utrymme för att sänka kompensationsgraden inom sjukförsäkringen i det angelägna syftet att snabbt komma till rätta med kostnadsökningarna inom socialförsäkringen och säkra möjligheterna för samhället att för framtiden genom den ge de försäkrade inkomsttrygghet vid sjukdom, ålderdom och handikapp.
Olika metoder har föreslagits för att nå detta syfte. Det framlagda förslaget tillgodoser emellertid ett viktigt krav för att man skall sänka kompensationsnivåerna, nämligen att alla så långt möjligt skall drabbas lika av nivåsänkningen. De modeller som i olika sammanhang tagits fram i syfte att minska kostnaderna inom sjukpenningförsäkringen tillgodoser inte utan ytterligare överväganden och kompletteringar kravet på likabehandling. Utskottet anser mot denna bakgrund att det förslag som nu lagts fram av regeringen bör genomföras med vissa av utskottet nedan föreslagna ändringar för att redan fr.o.m. den 1 mars 1991 åstadkomma besparingar inom sjukpenning- och föräldraförsäkringarna, och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf13, Sf17 och Sf18 i vad däri yrkats avslag på propositionen. Utskottet kan inte heller biträda förslaget i motion Sf19 om en differentiering av ersättningsnivåerna i förhållande till de försäkrades inkomst, då detta skulle medföra ett moment av inkomstprövning inom försäkringen som i alltför hög grad avviker från dess karaktär av generell försäkring.
I motionerna har riktats kritik mot förslaget för att det i administrativt hänseende är svårt att tillämpa och tar i anspråk stora personella resurser från försäkringskassorna som behövs för det angelägna arbetet med att sänka ohälsotalet. Det finns därför enligt utskottets mening anledning att erinra om vad departementschefen utgått från, nämligen att parterna på arbetsmarknaden skall anpassa avtalsbestämmelserna om förmåner under sjukdom på sådant sätt att de inryms inom de ramar som angetts i propositionen, och att hon avser att noga följa utvecklingen i detta avseende. Sker den förväntade anpassningen blir det, framhåller hon, inte nödvändigt för försäkringskassan att för det stora flertalet försäkrade göra några särskilda kontroller eller beräkningar av anställningsförmåner under sjukdom, och då behöver inte heller de försäkrade lämna några särskilda uppgifter om detta till försäkringskassan.
Utskottet har som utgångspunkt att parterna på arbetsmarknaden anpassar sina avtalsbestämmelser till de nya bestämmelserna om kompensation inom sjukförsäkringen. Minskningsreglerna har utformats på ett sådant sätt att parterna knappast har någon anledning att träffa avtal om kompensationsnivåer som ligger över de ramar som tillåts innan en minskning av sjukpenningen sker. Skulle de avtalade kompensationsnivåerna ligga högre än ramarna kommer detta sjukförsäkringen till godo genom att ersättningen från denna då får minskas. Utskottet vill också med anledning av vad som påtalats motionsledes om statstjänstemännens särställning inom sjukförsäkringssystemet i detta sammanhang starkt understryka de statliga arbetsgivarnas ansvar för att de avtal som träffas inom deras förhandlingsområde anpassas till de angivna ramarna.
Utskottet föreslår att inte enbart förmåner från arbetsgivaren skall beaktas för minskning utan även AGS-ersättningar. Detta är i konsekvens med vad som föreslagits i propositionen när det gäller möjligheten att få sjukpenning med en kompensationsnivå på 90%. Utskottet kommer nedan att föreslå ändringar i konstruktionen av denna nivå.
Även om den förväntade anpassningen av avtalen sker till de angivna ramarna förutser utskottet betydande administrativa problem vid den praktiska tillämpningen av minskningsreglerna. Detta hänger samman med att minskningen relaterats till den försäkrades SGI, som, i synnerhet när den beräknats på inkomster från flera anställningar, kan avvika från aktuell lön under samma tid som sjukdomen, medan sjuklönen beräknas på den aktuella lönen, ofta enligt i avtal bestämda avdragsformler. Sålunda gäller inom den privata sektorn för ett stort antal anställda att för tjänstemän månadslönen och för arbetare medeltimförtjänsten på tidlön och ackord (inklusive ev. premielönedelar, bonus o.d.) enligt senast kända kvartalslönestatistik utgör utgångspunkten för beräkningen av sjuklönen. För den som enbart har timlön beräknas sjuklönen på denna. Även AGS-ersättningar är under de första 90 dagarna beloppsmässigt knutna till lönen. Uppgifter om att sjuklön och i förekommande fall AGS-förmåner enligt avtal inte överstiger 10% av den lön som den försäkrade skulle haft om han varit i arbete eller den lön som ligger till grund för sjuklönen enligt avtal torde därför vara lätta att få fram, medan en närmare beräkning i det övervägande antalet sjukpenningärenden sannolikt måste göras av att ersättningarna i fråga inte också överstiger 10% av SGI. Dessutom blir jämförelsen i sak felaktig i de fall SGI grundas på flera inkomster. Utskottet föreslår därför i stället att minskningen relateras till löneförmåner som den försäkrade skulle ha haft om han varit i arbete. Om sjuklönen enligt avtal beräknas enligt en bestämd avdragsformel kan enligt utskottets uppfattning minskningen vid den praktiska tillämpningen i stället relateras till den lön som ligger till grund för beräkningen av sjuklönen. Med en sådan utformning och tillämpning av minskningsreglerna vet avtalsparterna när de håller sig inom angivna ramar, och kontrollen för försäkringskassorna och uppgiftslämnandet från arbetsgivare och försäkrade kan underlättas väsentligt. Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna kan från avtalsparterna eller deras organisationer få tillgång till de avtal som kommer att gälla för den övervägande delen av de försäkrade inom såväl den offentliga som enskilda sektorn. Utskottet förutsätter att blanketten för den försäkrades skriftliga försäkran i samband med sjukdomsfall kommer att i erforderlig omfattning få kompletteras med andra upplysningar av betydelse för bedömningen av sjukpenningens storlek. Försäkringskassans kontroller och avstämningar med arbetsgivarna kan därvid väsentligt minskas.
Utskottet har under behandlingen av propositionen uppmärksammats på de särskilda konsekvenser som uppstår på grund av såväl nivåsänkningen som minskningsreglerna när det gäller arbetsgivarnas möjligheter att uppbära sjömäns sjukpenning.
Sjömäns rätt till sjukersättning regleras i sjömanslagen (1973:282). Enligt 34§ nämnda lag utgår lön till en sjöman ombord även om han är arbetsoförmögen på grund av sjukdom eller skada. Rätt till lön föreligger också under begränsad tid dels efter det sjömannen lämnat sin befattning ombord, dels under väntetid. Arbetsgivaren har å sin sida rätt att uppbära sjömannen tillkommande sjukpenning. Genom den lagstadgade rätten till full lön vid sjukdom innebär sänkningen av kompensationsgraden inom sjukpenningförsäkringen i sig en kostnadsökning för arbetsgivaren, eftersom den sjukpenning han får uppbära för arbetstagarens del blir lägre än för närvarande.
Utskottet anser det inte rimligt att det i dessa fall är arbetsgivaren som får bära hela kostnaden för nivåsänkningen inom sjukpenningförsäkringen genom att den sjukpenning han har rätt att uppbära minskas till 65 resp. 80%. Än mindre rimligt är det att arbetsgivaren dessutom måste vidkännas minskning av sjukpenningen genom att han enligt lag måste utge full lön och därmed inte har möjlighet att undvika att lönen under sjukdom överstiger de angivna ramarna för sammanlagd kompensationsnivå. Utskottet föreslår därför att regeringen får ett bemyndigande att när lön vid sjukdom måste utges enligt lag föreskriva undantag från sjukpenningförsäkringens regler om kompensationsnivå och arbetsgivarinträde.
Utskottet anser också att det finns anledning för regeringen att snarast överväga om sjömän längre skall ha full kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom, när andra försäkrade får vidkännas en ökad självrisk inom sjukpenningförsäkringen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Administrativa svårigheter kan också förutses när andra skattepliktiga förmåner under sjukdom än lön skall beaktas för minskning. Utskottet vill i anslutning till förslaget i denna del erinra om att skattepliktiga naturaförmåner för närvarande ingår i beräkningsunderlaget för SGI. Utskottet har senast i sitt av riksdagen godkända betänkande 1987/88:SfU22 avstyrkt motionsförslag om att sjukpenningen skulle minskas i sådana fall där naturaförmåner får behållas under sjukdom och därvid anfört att det för en helt rättvisande kompensationsnivå fordras en särskild utredning vid varje sjukfall om i vilken utsträckning förmånerna har kunnat utnyttjas. Kostnaden för administrationen av ett sådant utredningsförfarande ansåg utskottet inte svara mot de besparingar som skulle kunna göras i de fall sjukpenningen reducerades i förhållande till de under sjukdomstiden utnyttjade naturaförmånerna. Utskottet anser att detta synsätt i än högre grad äger aktualitet om alla skattepliktiga förmåner skall beaktas vid minskningen av sjukpenningen. I synnerhet vid sjukskrivning under del av dag torde det uppkomma i det närmaste omöjliga bedömningar av hur stor del av t.ex. bilförmån eller subventionerad kost som skall beaktas för minskning. Utskottet föreslår därför att man vid minskningen bortser från andra skattepliktiga förmåner än lön och AGS-ersättningar.
Enligt förslaget måste den försäkrade själv begära hos försäkringskassan att nivån på sjukpenningen skall vara 90% efter de första 90 dagarna av en sjukperiod. Som förutsättning för att denna högre sjukpenning skall kunna utges skall gälla, dels att den försäkrade är föremål för rehabilitering eller bedöms inte kunna påbörja sådan åtgärd på grund av att sjukdomstillståndet hindrar det eller att sådan lämplig åtgärd inte står till buds, dels att han visar att han inte för samma tid som sjukpenningen avser erhåller lön eller andra skattepliktiga förmåner av arbetsgivare eller en AGS-ersättning. Utskottet förutser att den helt övervägande delen av försäkrade med så långa sjukdomsfall kommer att ansöka om att få den högre nivån och också i regel beviljas den. Behandlingen av sådana ansökningar kommer att medföra ett betydande administrativt arbete. Det finns i detta sammanhang anledning att erinra om att försäkringskassan redan i dag genom bestämmelserna i 20 kap. 3§ andra stycket AFL har en möjlighet att dra in eller minska sjukpenning om den försäkrade utan giltig anledning vägrar att underkasta sig bl.a. rehabilitering. Utskottet anser på grund av det anförda att sjukpenning generellt bör utgå med en kompensationsnivå om 90% efter den nittionde dagen i ett sjukfall, men minskas om lön och AGS-ersättningar utges som överstiger denna nivå.
Förslaget i vad det avser möjligheten för försäkrade som lider av sjukdom som kan antagas medföra ett större antal sjukperioder med rätt till sjukpenning under en tolvmånadersperiod att ansöka om förhöjd kompensationsnivå under de tre första dagarna med sjukpenning kan också förutsättas vålla tillämpningsproblem vid försäkringskassorna. Enligt utskottets uppfattning bör man vara restriktiv vid tillämpningen och avgränsa den grupp försäkrade som kan beviljas den högre nivån, så att endast försäkrade med medicinskt väl dokumenterade sjukdomstillstånd beviljas den högre nivån. I de fall försäkringskassan inte har god kännedom om den försäkrades sjukdom bör i regel krävas att den försäkrades uppgifter styrks med läkarintyg.
Med de ändringar och förtydliganden som utskottet föreslagit synes behovet av en lagfäst utökad upplysningsplikt för arbetsgivaren i enlighet med vad som föreslagits i motion Sf15 av Anita Modin m.fl. inte längre föreligga. Det bör ligga i arbetsgivarnas eget intresse att samarbeta med försäkringskassorna vid tillämpningen av de nya reglerna och lämna uppgifter till försäkringskassorna om de avtal om sjuklön m.m. som tillämpas inom resp. företag, för att arbetsgivarna på så sätt skall kunna undvika förfrågningar om varje enskilt fall.
Utskottet anser också att det av administrativa skäl bör finnas en regel som såväl materiellt som i tiden begränsar möjligheten att göra avdrag på annan sjukpenning än den som är aktuell för minskning. Dels bör minskningen, i förekommande fall tillsammans med det avdrag för sjukhusvård som gjorts före minskningen, beloppsmässigt aldrig vara större än sjukpenningen, dels bör en minskning, som av utredningstekniska m.fl. skäl inte kunnat ske vid utbetalning av den sjukpenning som skall minskas, göras senast vid nästa utbetalning av sjukpenning. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om möjligheten för försäkringskassorna att tillämpa bestämmelserna i 20 kap. 4§ AFL när ersättningar obehörigen utgått med för höga belopp.
Även om kontroller och uppgiftslämnande till stor del kan undvikas med de ändringar utskottet föreslagit ovan och om avtalen anpassas till de angivna ramarna, är utskottet medvetet om att tillämpningen av de nya bestämmelserna kommer att ta större personella resurser i anspråk vid försäkringskassorna än vad som är fallet med det nuvarande sjukpenningsystemet. I vad mån detta kan balanseras genom omprioriteringar inom andra områden har utskottet inget underlag för att bedöma. I motion Sf14 av Anita Modin m.fl. har framhållits möjligheten att slopa förhandsregistreringen av SGI och på så sätt frigöra resurser hos försäkringskassorna, och utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att denna möjlighet närmare skall övervägas. Utskottet har erfarit att även andra möjligheter till omfördelning av de personella resurserna vid försäkringskassorna har aktualiserats inom riksförsäkringsverket, och utskottet utgår från att verket och regeringen noga prövar alla möjligheter till rationaliseringar. Utskottet vill samtidigt kraftigt understryka att det angelägna arbetet med att sänka det s.k. ohälsotalet genom aktiva insatser från kassornas sida i rehabiliteringsarbetet måste prioriteras. Regeringen måste därför fortlöpande följa upp behovet av administrativa resurser vid försäkringskassorna, så att inte detta arbete blir eftersatt.
Arbetsgivarperiod
I regeringsförklaringen den 7 mars 1990 uttalades att lagfäst sjuklön för de första 14 dagarna av en sjukdomsperiod skulle införas från den 1 januari 1991. Regeringen återkom till denna fråga i proposition 1989/90:114 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m., enligt vilken regeringen avsåg att senare under år 1990 lägga fram förslag om att arbetsgivarna fr.o.m. den 1 januari 1991 ålades att betala ut sjuklön till sina anställda för de första 14 dagarna av varje sjukdomsperiod. Åtgärden gav enligt propositionen förutom besparingar inom sjukförsäkringen arbetsgivarna starkare direkta incitament att förbättra arbetsmiljö och arbetsorganisation så att sjukfrånvaron minskar. Regeringen beslutade också den 28 juni 1990 om remiss till lagrådet av ett förslag till lag om sjuklön. Även i regeringsförklaringen den 2 oktober i år uttalades att en lagfäst sjuklön skulle införas. Tidpunkten härför angavs till den 1 juni 1991.
Den nämnda lagrådsremissen med förslag till lag om sjuklön innehöll även förslag om möjligheter till avsteg från arbetsgivarens slutliga kostnadsansvar för sjuklönen. Avsteg skulle enligt förslaget kunna göras beträffande arbetstagare som på grund av sjukdom kunde antas komma att vara borta från arbetet i särskilt stor omfattning. I dessa fall skulle kunna beslutas om ersättning från den allmänna försäkringen för kostnader för sjuklön till arbetstagaren med undantag för de första två dagarna vid varje sjukdomsfall. -- Vidare föreslogs i lagrådsremissen att företag med få anställda skulle ges möjlighet att försäkra sig hos försäkringskassan mot de sjuklönekostnader som företaget kunde drabbas av vid onormalt hög sjukfrånvaro hos de anställda. Rätt att teckna en sådan försäkring skulle finnas för en arbetsgivare vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår -- efter avdrag för sociala avgifter o.d. -- beräknades inte överstiga summan av 50 basbelopp enligt AFL. De närmare villkoren för denna försäkring skulle bestämmas av regeringen.
I motionerna Sf16, Sf17 och Sf18 har, som redovisats ovan, begärts att en arbetsgivarperiod på 14 dagar snarast skall införas och att riksdagen som sin mening skall ge regeringen detta till känna. I motionerna har samtidigt angetts olika alternativ som bör prövas när det gäller utformningen av självrisken inom sjukförsäkringen och skyddet för försäkrade med ofta återkommande sjukdomsfall och långtidssjukdom. Även i motion Sf12 av Mona Saint Cyr framhålls att en arbetsgivarperiod bör införas i stället för det föreliggande förslaget för att man skall kunna frigöra resurser vid försäkringskassorna. Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen om att en helhetssyn måste eftersträvas vid hanteringen av arbetsskador, arbetsgivarperiod och försäkringskassornas engagemang i rehabiliteringsarbetet.
I regeringens nyligen avgivna skrivelse 1990/91:50 om åtgärder för att stabilisera ekonomin och begränsa tillväxten av de offentliga utgifterna framhålls att intresse har visats från olika håll för att tillämpa ett arbetsgivarinträde under de första 14 dagarna av en sjukperiod, dvs. att arbetsgivaren betalar ut lön till arbetstagaren under sjukdom och därefter har rätt att uppbära dennes sjukpenning. Regeringen avser enligt skrivelsen att föreslå att utökade möjligheter till arbetsgivarinträde under de första 14 dagarna av ett sjukfall införs, och mot denna bakgrund kommer något förslag om lagfäst sjuklön inte att läggas fram. Finansutskottet har i sitt med anledning av bl.a. den nämnda skrivelsen nyligen avgivna betänkande 1990/91:FiU10 framhållit att förslaget om en arbetsgivarperiod har fördelarna att det skapar incitament för arbetsgivaren att reducera korttidsfrånvarons orsaker samt att resurser frigörs hos försäkringskassan för att underlätta rehabiliteringen av långtidssjuka. Dessa effekter kan enligt finansutskottets mening också uppnås om man inför ökade möjligheter till arbetsgivarinträde under de första 14 dagarna av ett sjukfall. Finansutskottet anser att det ankommer på socialförsäkringsutskottet att göra den slutliga avvägningen mellan de olika förslagen.
Socialförsäkringsutskottet delar finansutskottets uppfattning att en arbetsgivarperiod inom sjukpenningförsäkringen på 14 dagar skulle innebära ett starkt incitament för arbetsgivarna att reducera korttidsfrånvarons orsaker. Det skulle också frigöra avsevärda resurser hos försäkringskassorna för att fortsätta det redan påbörjade arbetet med att aktivt verka för en rehabilitering av sjukskrivna försäkrade redan i ett tidigt stadium av sjukperioden. Även ett arbetsgivarinträde under 14 dagar skulle kunna ge fördelar i sådana hänseenden, men inte i lika hög grad. Det finns därför anledning för regeringen att snarast återkomma till riksdagen med ett förslag om införande av en arbetsgivarperiod på 14 dagar. Ett berättigat krav beträffande en sådan period är emellertid att kompensationsnivåerna blir rättvisa och lika mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Beträffande tidpunkten för ett genomförande av ett system med arbetsgivarperiod/sjuklön vill utskottet erinra om att -- som också lagrådet pekat på i sitt yttrande över regeringens remissförslag om sjuklön -- en omläggning till ett sådant system kräver nya personaladministrativa och kamerala rutiner hos arbetsgivarna och leder till stora ändringar i verksamheten hos försäkringskassorna. Vidare kan åtskilliga av förändringarna med säkerhet framtvinga ändringar i dataprogram. Utskottet anser därför att den 1 januari 1992 är en mer realistisk tidpunkt för genomförande av en sådan period än den 1 juli 1991. Förslaget bör därför läggas fram i sådan tid att det kan träda i kraft senast den 1 januari 1992.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna med anledning av motionerna Sf16, Sf17 och Sf18.
Självrisken inom sjukpenningförsäkringen
Beträffande de olika önskemålen om tillkännagivanden om andra konstruktioner av självrisken inom sjukpenningförsäkringen i motionerna Sf16 yrkandena 2 och 3, Sf17 och Sf18 i dessa delar och Sf19 yrkande 4 vill utskottet anföra följande.
Förslagen om självrisk i form av karensdagar eller sänkt kompensationsnivå till 50% under några dagar av ett sjukdomsfall är inte förenliga med den av Sverige undertecknade ILO-konventionen nr 121, vilket däremot är fallet med det av utskottet biträdda förslaget om en nivåsänkning till 65% för de första tre sjukpenningdagarna. Av denna anledning kan utskottet inte biträda motionsyrkandena i dessa delar. När det gäller förslagen om en annorlunda utformning av skyddet för försäkrade som ofta är sjuka anser utskottet att de undantagsregler som utskottet ovan förordat på ett bättre sätt än en villkorslös höjning av nivån efter ett visst antal sjukdagar tillgodoser syftet att endast försäkrade som är i verkligt behov av en skyddsregel också får den. Såvitt avser kompensationsnivån inom sjukförsäkringen vid långtidssjukdom har utskottet ovan föreslagit att kompensationsnivån efter 90 dagar i en sjukperiod skall vara 90%. Motionerna i dessa delar tillgodoses med vad utskottet föreslagit. Vad slutligen avser ett tillkännagivande om att en rehabiliteringspenning med en kompensationsnivå på 100% skall utgå efter 90 dagar i en sjukperiod anser utskottet att den beredning som pågår inom regeringskansliet av rehabiliteringsberedningens förslag om en särskild rehabiliteringspenning med högre kompensationsnivå bör avvaktas.
Utskottet har ovan haft som utgångspunkt att avtalen på arbetsmarknaden skall anpassas till de ramar som angivits för kompensationsnivåerna. Att som föreslagits i motion Sf18 ta ut en förhöjd arbetsgivaravgift, som i realiteten blir en form av böter, för sådana arbetsgivare som träffar kollektivavtal som ger högre ersättningsnivåer i ett system med arbetsgivarperiod är enligt utskottets uppfattning inte lämpligt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf16 yrkandena 2 och 3, Sf17 och Sf18, båda i dessa delar, och Sf19 yrkande4.
Besparingar inom föräldraförsäkringen
Föräldrapenning kan utgå såväl med anledning av ett barns födelse som i form av tillfällig föräldrapenning. Den senare ersättningen utges till en förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för att vårda barn under tolv år bl.a. till följd av sjukdom eller smitta hos barnet eller barnets vårdare eller vid besök i samhällets förebyggande barnhälsovård. Den kan under nämnda förutsättningar också utges för vård av barn som har fyllt tolv men inte sexton år i de fall barnet på grund av sjukdom, psykisk utvecklingsstörning eller annat handikapp är i behov av särskild tillsyn eller vård och tillsynsbehovet inte grundat rätt till vårdbidrag. Tillfällig föräldrapenning kan utges under högst 120 dagar per barn och år.
Föräldrapenningen motsvarar beloppsmässigt förälderns sjukpenning, dock lägst garantinivån 60 kr. om dagen.
I propositionen föreslås att kompensationsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen sänks till 80%. Den lägre kompensationsnivån under de första tre dagarna med sjukpenning skall således inte gälla den tillfälliga föräldrapenningen. Har tillfällig föräldrapenning utgetts för samma barn under 90 dagar under ett år skall kompensationsgraden utgöra 90% för återstående 30 dagar under året. Förmåner som eventuellt utges från arbetsgivare skall inte minska den särskilda föräldrapenningen.
I motionerna Sf18 av Sigge Godin m.fl., Sf17 av Karin Israelsson m.fl. och Sf13 av Lars Werner m.fl. yrkas avslag på propositionen även i denna del. I den förstnämnda motionen framhåller motionärerna att i det nya förslag om arbetsgivarperiod och sänkta kompensationsnivåer som regeringen bör lägga fram skall den tillfälliga föräldrapenningen inte sänkas till 80% för längre tid än 14 dagar per barn och år. Därigenom kommer inte föräldrar som utnyttjar försäkringen under lång tid eller vid upprepade tillfällen att drabbas alltför hårt. Karin Israelsson m.fl. anser att rättvise- och jämställdhetsaspekter talar för att bibehålla den nuvarande ersättningsnivån och att ensamstående kvinnor med minderåriga barn skulle drabbas särskilt hårt. Även Lars Werner m.fl. anser att förändringen får stor ekonomisk betydelse för småbarnsföräldrar och särskilt ensamstående föräldrar med små barn. Motionärerna framhåller att det inte finns några skäl till att den särskilda föräldrapenningen skall följa sjukpenningen vad gäller nivåsänkningen.
Claes Roxbergh m.fl. begär i motion Sf19 att regeringen skall lägga fram förslag till undantagande från sänkningen av den tillfälliga föräldrapenningen för lågavlönade och vissa ensamstående. De anser att nuvarande ersättningsnivå skall få bibehållas i de familjer där hushållets sammanlagda sjukpenninggrundande inkomst inte uppgår till 4,5 basbelopp. Vid högre inkomster bör en lämplig avtrappning ske av ersättningsnivån.
Motionärerna i motion Sf16 av Carl Bildt m.fl. anser att besparingar bör göras inom hela föräldraförsäkringen. De begär att riksdagen skall besluta att fr.o.m. den 1 mars 1991 sänka ersättningsnivån inom föräldraförsäkringen till 80%. Samtidigt skall garantibeloppet inom denna försäkring höjas till 1/365 av basbeloppet, vilket för år 1991 skulle motsvara 88 kr. per dag.
Den tillfälliga föräldrapenningen utgår huvudsakligen under barnets sjukdom, och utskottet delar departementschefens uppfattning att den har sådana likheter med sjukpenningen att kompensationsnivån från försäkringen bör med vissa avvikelser vara lika beträffande de båda ersättningsformerna. Den högre kompensationsnivå som föreslagits när föräldrapenning utgetts under 90 dagar under året för ett barn ansluter visserligen nära till vad som föreslagits beträffande sjukpenning. Utskottet anser dock att en så lång tid innan den högre kompensationsnivån uppnås skulle drabba i synnerhet lågavlönade föräldrar och föräldrar med flera barn som ofta är sjuka alltför hårt. Till denna bedömning bidrar att kompensation för mistad lön när tillfällig föräldrapenning uppbärs sällan utges från arbetsgivarna. Utskottet föreslår att den högre kompensationsnivån skall tillämpas när tillfällig föräldrapenning utgetts under 14 dagar för ett barn under året. Med det anförda anser utskottet att motion Sf18 i denna del tillgodoses, ävensom till en del motionerna Sf13 yrkande 1 i denna del, Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande 2 och Sf19 yrkande 5. Det förslag som framförts i den senare motionen om att vissa ensamstående och lågavlönade skall undantas från nivåsänkningen har utskottet inte ansett sig kunna biträda med hänsyn till att en sådan skyddsregel skulle vålla stora gränsdragningsproblem i den praktiska hanteringen.
Vad avser yrkandena i motion Sf16 om en generellt sänkt kompensationsnivå och höjt garantibelopp inom föräldraförsäkringen har utskottet senast behandlat sådana yrkanden i sitt av riksdagen godkända betänkande 1989/90:SfU11. Utskottet har därvid ansett att en sänkning av kompensationsnivån inom föräldraförsäkringen till 80% skulle innebära ett alltför kännbart ingrepp i försäkringsskyddet vid föräldraledighet. Även om utskottet ovan tillstyrkt en sänkning av kompensationsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen för de första 14 dagarna som ett barn är sjukt under ett år vidhåller utskottet sitt tidigare ställningstagande beträffande föräldrapenning med anledning av barns födelse som i allmänhet utges under ett års tid utan avbrott. I det förenämnda betänkandet har utskottet också ansett att garantinivån inte skall bestämmas genom en automatisk anknytning till basbeloppsutvecklingen utan att även andra omständigheter måste tas med vid bedömningen, såsom det statsfinansiella läget och behovet av andra familjepolitiska åtgärder inom och utom föräldraförsäkringen. Utskottet anser fortfarande att något ekonomiskt utrymme inte finns för en höjning av garantinivån. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion Sf16 yrkandena 4 och5.
Förändringar i arbetsskadeförsäkringen
I propositionen förutskickas att regeringen återkommer under våren till riksdagen till frågan om en mer fullständig samordning av arbetsskadeförsäkringen med sjukpenningen. Detta skall ske i samband med att riksdagen föreläggs förslag som grundar sig på rehabiliteringsberedningens betänkande (SOU 1988:41) Tidig och samordnad rehabilitering.
I motion Sf16 av Carl Bildt m.fl. anför motionärerna att det mest radikala och verkningsfulla är att man ersätter arbetsskadeförsäkringen med en obligatorisk och lagfäst arbetsskadeförsäkring som alla arbetsgivare skall vara skyldiga att teckna för sina anställda. Premien för denna försäkring skulle kunna relateras till det förväntade skadeutfallet och på så sätt skulle det uppstå ett betydligt intresse vid företagen att arbeta med aktiva miljöåtgärder. Det skulle också ligga i företagens och försäkringsbolagens intresse att snabbt rehabilitera långtidssjukskrivna. Motionärerna begär i yrkande 6 i motionen ett tillkännagivande härom till regeringen.
Lars Werner m.fl. begär i motion Sf13 yrkande 2 ett tillkännagivande om att arbetsgivaravgifterna bör differentieras i förhållande till registrerad sjukfrånvaro/arbetsskada, ohälsa och dålig arbetsmiljö.
Utskottet har i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU15 avstyrkt bifall till ett motionsförslag av samma innebörd som det nu förevarande i motion Sf16. Utskottet har därvid hänvisat till att arbetsmiljökommissionen hade till uppgift att överväga ekonomiska styrmedel för att förmå arbetsgivarna att skapa bättre arbetsmiljöer. Utskottet hänvisade också till att utskottet i det nämnda betänkandet tillstyrkt att revisorernas förslag om bl.a. differentierade arbetsgivaravgifter m.m. överlämnades till regeringen. Utskottet kunde inte se något skäl till att den nuvarande arbetsskadeförsäkringen i sin helhet skulle ersättas med ett försäkringssystem enligt den modell som föreslagits i motionen.
Arbetsmiljökommissionen har i sitt betänkande (SOU 1990:49) Arbete och hälsa lagt fram ett principförslag för ett system med differentierade avgifter som skall utgöra utgångspunkter för vidare beredning. Betänkandet bereds för närvarande inom regeringskansliet. Utskottet anser att denna beredning ävensom beredningen av det förslag om en mer fullständig samordning av arbetsskadeförsäkringen och sjukpenningförsäkringen som regeringen nu aviserat bör avvaktas och utskottet avstyrker bifall till motionerna Sf13 yrkande 2 och Sf16 yrkande6.
Lagförslagen
Utskottet har ovan föreslagit vissa ändringar i propositionens förslag som medför ändringar i de i propositionen framlagda förslagen till lag om ändring i lagen om allmän försäkring och lag om ändring i lagen om arbetsskadeförsäkringen. Utskottet lägger därför i bilaga 1 till betänkandet fram nya lagförslag. I förhållande till propositionen har dessa ändrats i bl.a följande avseenden.
Utskottets förslag att en kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen på 90 % skall gälla generellt efter den nittionde dagen i en sjukperiod föranleder ändringar i förhållande till regeringens lagförslag i 3 kap. 4 § och, beroende på att tim/dagberäknad sjukpenning i vissa fall kan utges efter 14 dagar i en sjukperiod, 10 a och 10 b §§ AFL samt följdändringar i minskningsreglernas utformning i 3 kap. 4 § fjärde stycket och 16 § sjätte stycket. Utskottet har föreslagit vissa ändringar i minskningsreglerna som kommenterats ovan i betänkandet och som påverkat utformningen av 3 kap. 4 § fjärde--sjätte styckena och 16 § sjätte stycket.
Som en följd av att en högsta generell kompensationsnivå på 90 % föreslås skola vara kvar inom sjukpenningförsäkringen har ändringar i förhållande till regeringens förslag vidare gjorts i 3 kap. 7a § avseende högsta belopp för ersättning för merutgifter vid resor till och från arbetet och i 21 kap. 1 § avseende inträde i och ersättning från den frivilliga sjukpenningförsäkringen.
Bemyndigandet för regeringen i nya 3 kap. 16 a § är föranlett av vad utskottet anfört ovan om de särskilda förhållanden som gäller för lön under sjukdom till sjömän.
I utskottets förslag till lag om ändring i lagen om arbetsskadeförsäkring har i 3 kap. 5 § tredje stycket tagits in ett förtydligande om att det sammanlagda beloppet för utbetald sjukpenning skall ökas med vad som avräknats på sjukpenning innan beloppet ökas med de angivna procentsatserna, då någon minskning av sjukpenningen från arbetsskadeförsäkringen på grund av överskjutande lön från arbetsgivaren inte är avsedd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m. att riksdagen med anledning av propositionen i motsvarande del och motionerna 1990/91:Sf16 yrkande 2 och 1990/91:Sf19 yrkande 3 samt med avslag på motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkandena 1 och 2 antar a) av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap., 4 kap. 6, 7 och 18§§ och 21 kap. 1§, b) av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, c) i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m. res. 1 (fp) res. 2 (v) res. 3 (mp)
2. beträffande sjömän att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, res. 2 (v)
3. beträffande upplysningsplikt för arbetsgivare att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf15,
4. beträffande SGI-registrering att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 5. beträffande arbetsgivarperiod att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Sf12, 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del och 1990/91:Sf18 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en arbetsgivarperiod, res. 1 (fp) res. 2 (v) res. 3 (mp)
6. beträffande nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande4, res. 1 (fp) res. 4 (m) res. 5 (mp)
7. beträffande tillfällig föräldrapenning att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 5 antar det av utskottet framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det inte berörts ovan under moment1, res. 1 (fp) res. 2 (v) res. 6 (c) res. 7 (mp)
8. beträffande sänkt kompensationsnivå inom hela föräldraförsäkringen och höjd garantinivå att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf16 yrkandena 4 och5, res. 8 (m)
9. beträffande förändringar i arbetsskadeförsäkringen att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf16 yrkande6, res. 9 (m)
10. beträffande differentierade arbetsgivaravgifter att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf13 yrkande2. res. 2 (v)
Stockholm den 10 december 1990
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Doris Håvik
Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik* (s), Margit Gennser (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Barbro Sandberg* (fp), Rune Backlund* (c), Margó Ingvardsson (v), Christina Pettersson* (s), Bertil Persson* (m) och Gösta Lyngå* (mp).
* Ej närvarande vid justeringen av utskottets lagförslag under momenten 1 och 7.
Reservationer
1. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m., arbetsgivarperiod, nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. och tillfällig föräldrapenning (mom. 1, 5, 6 och7)
Sigge Godin och Barbro Sandberg (båda fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottets bedömning" och på s. 17 slutar med "praktiska hanteringen." bort ha följande lydelse:
Den snabba utgiftsökningen inom socialförsäkringssystemet har under 1980-talet haft en tendens att tränga undan andra angelägna behov. Detta är ett tecken på att regeringen misslyckats med att förvalta och utveckla den svenska välfärden. Transfereringarnas tillväxt har lämnat ett mycket blygsamt utrymme såväl för ökade insatser inom en rad viktiga offentliga verksamheter som för reallöneökningar. Det glömda Sverige har blivit lidande av regeringens oförmåga att ta itu med välfärdspolitikens baksidor.
Våren 1990 fick utskottet -- i samband med en överenskommelse mellan regeringen och folkpartiet om stabiliseringspolitiken -- uppfattningen att en rad angelägna åtgärder inom området skulle genomföras, bl.a. en reformering av arbetsskadeförsäkringen och införande av en lagfäst sjuklön. Utskottet konstaterar att regeringen emellertid misskött den fortsatta hanteringen av dessa åtgärder.
En omläggning av sjukförsäkringen måste råda bot på felaktigheterna i dess struktur. Den måste också vara lätt att förstå och enkel att administrera samt uppmuntra till arbete och förbättrade arbetsmiljöer.
Utskottet anser att fördelarna med en sjuklönereform är uppenbara:
Arbetsgivarna får starka motiv att genast ta itu med sjukfrånvaron genom olika initiativ till arbetsmiljöförbättringar och bättre arbetsorganisation.
De långa sjukfallen bör kunna bli färre i framtiden, eftersom alla långa sjukfall börjar som korta sjukfall. Arbetsgivarnas ökade engagemang för att minska korttidsfrånvaron genom arbetsmiljöinsatser bör i viss utsträckning kunna förebygga uppkomsten av långa sjukfall.
Det faktum att sjukförsäkringsavgiften för närvarande inte är kopplad till faktiskt utnyttjande ger arbetsgivarna dåliga incitament till initiativ för att förbättra arbetsmiljön och på så vis minska sjukfrånvaron.
En sjuklönereform medför i praktiken en differentiering av sjukförsäkringsavgiften, och arbetsgivarna får i högre grad än för närvarande bära sina kostnader.
Eventuellt fusk inom sjukförsäkringen skulle försvåras.
Den misslyckade timsjukpenningreformen avskaffas och de orättvisor i form av överkompensation den medfört försvinner.
Skattetrycket sänks.
Försäkringskassorna avlastas tunga och meningslösa administrativa uppgifter, och resurser frigörs för rehabilitering.
Utskottet anser att en sänkt ersättningsnivå inom sjukförsäkringen samtidigt måste kombineras med en lagstadgad sjuklönereform. Utskottet hemställer därför att riksdagen avslår regeringens förslag. Utskottet menar att riksdagen bör begära att regeringen snarast återkommer med ett nytt förslag till lagstiftning i början av nästa år. De nya reglerna skall träda i kraft den 1 juli1991.
Utskottet anser att ett nytt förslag bör ha följande huvudsakliga inriktning.
En lagstadgad sjuklöneperiod på 14 dagar införs. Under denna period har arbetsgivarna ansvaret för att utbetala sjuklön till sina anställda.
De första dagarna bör ersättningsnivån vara lägre för att åstadkomma ett starkare inslag av självrisk också för löntagarna. Utskottet kan acceptera en nivå på totalt 75% de tre första dagarna, dvs. samma nivå som regeringen förutsätter. Utskottet vill dock inte helt utesluta att även andra modeller kan visa sig vara lämpliga, exempelvis en karensdag eller en ersättning på 50% under ett par dagar. Den exakta utformningen bör övervägas närmare under arbetet med propositionen.
I förslaget bör givetvis ingå regler som skyddar arbetstagare med ofta återkommande sjukfall. För hälsosvaga grupper måste speciella regler gälla så att deras situation på arbetsmarknaden inte försämras. För små arbetsgivare bör finnas en möjlighet till återförsäkring.
Under resten av sjuklöneperioden bör ersättningsnivån vara 90%, dvs. samma nivå som regeringen förutsätter.
Utskottet vill betona att det är ett viktigt mål att alla försäkrade påverkas av förändringar i dessa regelsystem på lika villkor.
Ambitionen måste vara att de nya avtal som träffas i samband med införande av en lagfäst sjuklön skall ge alla lika villkor. Utskottet förväntar sig att nya avtal får en sådan utformning. Arbetsgivaravgifterna bör sänkas så att de motsvarar den ökade kostnad arbetsgivarna får ta på sig om de betalar ut den lägre ersättningsnivån. Ett ytterligare incitament skulle kunna skapas om någon typ av extra arbetsgivaravgift togs ut av arbetsgivare som träffar kollektivavtal som ger ersättning utöver 75 resp. 90%. Sådana möjligheter bör prövas ytterligare i samband med att förslaget utarbetas.
Hur reglerna mera exakt skall utformas bör riksdagen ta ställning till när förslag till sjuklön och reformer beträffande arbetsskadeförsäkring och rehabilitering föreläggs riksdagen i ett sammanhang våren 1991.
Regeringens förslag beträffande långtidssjuka är både ofullständigt och otillfredsställande. Trots de uttalade ambitionerna i det ekonomiska paketet från våren 1990 finns fortfarande inga åtgärder utarbetade från regeringen beträffande arbetsskadeförsäkring och rehabilitering. Det är oklart hur de olika regelsystemen inkl. den rehabiliteringspenning som aviseras kommer att förhålla sig till varandra. Det är enligt utskottets mening inte lämpligt eller tillräckligt att i detta sammanhang bara införa en rätt att få 90% ersättning från försäkringskassan efter särskild ansökan. Vid en given tidpunkt -- t.ex. efter 90 dagar eller tidigare -- bör ersättningen i form av sjukpenning i stället automatiskt gå upp från 80% till 90%.
Regeringens förslag till sänkning av kompensationsnivån vid tillfällig föräldrapenning från 90% till 80% under 90 dagar per barn och år kan drabba ett mindre antal barnfamiljer alltför hårt. Det är ett fåtal föräldrar som utnyttjar denna försäkring under lång tid eller vid flera upprepade tillfällen. För att inte dessa skall drabbas alltför hårt av ett ekonomiskt avbräck menar vi att den tillfälliga föräldrapenningen skall sänkas till 80% bara under 14 dagar per barn och år. Om fler dagar måste utnyttjas för ett och samma barn bör ersättningen för resterande dagar vara 90%.
dels att momenten 1, 5, 6 och 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 1 och med anledning av motion 1990/91:Sf16 yrkande 2 samt med avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkandena 2 och 3 avslår i propositionen framlagda förslag till a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap., 4 kap. 6, 7 och 18§§ och 21 kap. 1§, b) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, c) lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m.,
5. beträffande arbetsgivarperiod att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf18 i denna del och med anledning av motionerna 1990/91:Sf12, 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. beträffande nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf18 i denna del och med anledning av motionerna 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om sjukpenningsystemets utformning,
7. beträffande tillfällig föräldrapenning att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande 3 och 1990/91:Sf18 i denna del och med avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkande 5, dels avslår propositionens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det inte berörts ovan under moment1, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m., sjömän, arbetsgivarperiod, tillfällig föräldrapenning och differentierade arbetsgivaravgifter (mom. 1, 2, 5, 7 och10)
Margó Ingvardsson (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottets bedömning" och på s. 17 slutar med "praktiska hanteringen." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte uppfattningen att den ekonomiska situationen gör det nödvändigt att skära i socialförsäkringssystemet. Det höga ohälsotalet beror inte på ökande frånvaro på grund av sjukdom utan är en följd av ökat antal arbetsskador och att allt fler blir förtidspensionerade. Det effektivaste sättet att angripa den ökande ohälsan är i stället direkta åtgärder mot dålig arbetsmiljö, och arbetsmiljökommissionens förslag om differentierade arbetsgivaravgifter borde därför i stället ha prövats. Ett sådant system skulle innebära att de arbetsgivare som genom dåliga arbetsmiljöer förorsakar stor ohälsa skulle få betala större del av kostnaden för detta.
Regeringens förslag kommer inte att drabba alla grupper lika, utan slår hårdare mot dem som arbetar inom vård och omsorg och inom livsmedelsbranschen, där det är olämpligt att arbeta och vara förkyld. Förslaget om skydd för vissa svagare grupper, som i och för sig är nödvändigt, anser utskottet vara ett första steg till en systemförändring från en generell försäkring till en mer marknadsanpassad, där samhället till sist bara svarar för svagare gruppers skydd och i övrigt hänvisar till privata lösningar.
Regeringens motivering för att sänka även nivån för den tillfälliga föräldrapenningen, nämligen att det är naturligt att denna följer reglerna inom sjukförsäkringen, anser utskottet vara konstruerad. Det finns enligt utskottets uppfattning inga som helst praktiska skäl till att föräldraförsäkringen skall följa sjukpenningförsäkringen i detta avseende. Förändringen får en stor ekonomisk betydelse för småbarnsföräldrar och särskilt ensamstående föräldrar med små barn som kanske drabbas av alla barnsjukdomar.
Propositionen bör på grund av det anförda avslås. I konsekvens härmed behövs inget tillkännagivande om sjömännens sjuklön.
Utskottet motsätter sig att en arbetsgivarperiod införs där arbetsgivaren betalar sjuklön under de första 14 dagarna. Utskottet hänvisar i detta sammanhang till en reservation i sjukpenningkommitténs betänkande (SOU 1981:22) Sjukersättningsfrågor av bl.a. kommitténs socialdemokratiska ledamöter. Enligt den reservationen skulle en sådan period innebära mycket genomgripande förändringar av socialförsäkringssystemet och med långtgående konsekvenser. Det skulle försvåra överskådligheten, och mycket av nuvarande enhetlighet och enkelhet skulle försvinna. Vidare skulle det innebära en hårdare sortering bland de arbetssökande vid nyanställning och därmed stora risker för förstärkt utslagning. Det skulle också innebära ett större beroende för de anställda i förhållande till arbetsgivarna, och utskottet tror inte heller att det skulle stimulera arbetsgivarna till förbättringar av arbetsmiljön. Dessutom skulle det få negativa administrativa effekter genom att det kräver en dubbel administration, en hos arbetsgivarna och en hos försäkringskassorna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort utgå,
dels att momenten 1, 5, 7 och 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf16 yrkande 2 och 1990/91:Sf19 yrkandena 2 och 3 avslår de i propositionen framlagda förslagen till a) lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap., 4 kap. 6, 7 och 18§§ och 21 kap. 1§, b) lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, c) lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m.,
5. beträffande arbetsgivarperiod att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf12, 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del och 1990/91:Sf18 i denna del,
7. beträffande tillfällig föräldrapenning att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande 3 och 1990/91:Sf18 i denna del och med avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkande 5 avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det inte berörts ovan under moment1,
10. beträffande differentierade arbetsgivaravgifter att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf13 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m. och arbetsgivarperiod (mom. 1 och5)
Gösta Lyngå (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "generell försäkring." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att kostnaderna inom sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna måste begränsas. Det förslag som lagts fram i propositionen missgynnar emellertid låglönegrupperna. Nivåsänkningarna bör därför utformas så att det efter de första tre ersättningsdagarna ger en ersättningsnivå som är olika beroende på den försäkrades inkomst. För inkomster/inkomstdelar under 4 basbelopp anser utskottet att ersättningsnivån skall vara 85% och för inkomstdelar över 4 basbelopp 50%. Efter 90 dagar skall ersättningsnivån för alla uppgå till minst 90%. Utskottet anser att regeringen bör lägga fram ett förslag med denna inriktning som kan träda i kraft den 1 mars 1991.
Utskottet anser att i stället för en arbetsgivarperiod med sjuklön bör vidgade möjligheter till ett arbetsgivarinträde prövas. Härigenom kommer försäkringskassorna även i fortsättningen att avgöra den enskildes rätt till sjukförmåner, vilket är av väsentlig betydelse för försäkrade som ofta är sjuka.
dels att momenten 1 och 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf19 yrkandena 1--3 och med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf16 yrkande 2, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf18 i denna del dels antar a) av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser 3 kap., 4 kap. 6, 7 och 18§§ och 21 kap. 1§, med den ändringen att 3 kap. 4§ första stycket skall ha följande lydelse: Om inte annat följer av 10--10b§§ utgör hel sjukpenning för dag följande andel av den fastställda sjukpenninggrundande inkomsten, delad med 365, nämligen 1. 65 procent för de första tre dagarna med sjukpenning i varje sjukperiod, dock med undantag som anges i 4b§, 2. 90 procent för annan tid. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. b) av utskottet framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring, c) i propositionen framlagt förslag till lag om ändring i lagen (1990:327) om skatteavdrag från sjukpenning m.m., dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om kompensationsnivåerna inom sjukpenningförsäkringen,
5. beträffande arbetsgivarperiod att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf12, 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del och 1990/91:Sf18 i denna del,
4. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (mom.6)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Förslagen om" och slutar med "dessa delar." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan accepterat förslaget om sänkt kompensationsnivå under de tre första sjukpenningdagarna och högriskskyddets utformning. Utskottet anser emellertid att regeringen vid beredningen av ett förslag om sjuklön närmare bör överväga om de tre dagarna kan ersättas av en eller flera karensdagar. Genom det förslag som lagts fram i reservation 9 (m) beträffande arbetsskadeförsäkringen behöver ett sådant förslag inte stå i strid med internationella konventioner. Regeringen bör också lägga fram förslag om en konstruktion av högriskskyddet, som innebär att man efter en viss tid, t.ex. 15 dagars sjukdom per år med kompensationsnivån 65%, kunde få den högre kompensationsnivån 80%. Detta skulle innebära väsentliga förenklingar för såväl den enskilde som försäkringskassorna.
dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del och yrkande 3 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (mom.6)
Gösta Lyngå (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "När det" och slutar med "får den." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan godtagit förslaget om sänkt kompensationsnivå under de tre första sjukpenningdagarna. När det gäller högriskskyddet anser emellertid utskottet att regeringen bör lägga fram förslag om en konstruktion som innebär att man efter en viss tid, t.ex. 20 eller 25 dagars sjukdom per år med kompensationsnivån 65%, kunde få den högre kompensationsnivån 80%. Detta skulle innebära väsentliga förenklingar för såväl den enskilde som försäkringskassorna. dels att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
6. beträffande nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf19 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1990/91:Sf16 yrkande 1 i denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf17 yrkande 2 i denna del och 1990/91:Sf18 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Tillfällig föräldrapenning (mom.7)
Karin Israelsson och Rune Backlund (båda c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.17 börjar med "Den tillfälliga" och slutar med "praktiska hanteringen." bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening talar rättvise- och jämställdhetsapekter för att bibehålla den nuvarande ersättningsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen. En sänkt kompensationsnivå för vård av sjukt barn kommer, även med de ändringar som utskottet föreslagit, att medföra att många föräldrar inte anser sig ha råd att vara hemma med barnen och därigenom blir barnens behov av vård och trygghet åsidosatta. Särskilt ensamstående föräldrar kommer att drabbas av nivåsänkningen, och propositionen bör därför avslås i denna del.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande tillfällig föräldrapenning att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande 3 och 1990/91:Sf18 i denna del och med avslag på motion 1990/91:Sf19 yrkande 5 dels avslår det av utskottet framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring såvitt avser ändringar i 4 kap. 14 och 14a§§, dels antar lagförslaget i övrigt i vad det inte berörts ovan under moment1,
7. Tillfällig föräldrapenning (mom.7)
Gösta Lyngå (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.17 börjar med "Den tillfälliga" och slutar med "praktiska hanteringen." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en sänkning av kompensationsnivån för den tillfälliga föräldrapenningen vid vård av sjukt barn kommer att slå särskilt hårt mot ensamstående lågavlönade. Nuvarande kompensationsnivå, 90%, bör därför behållas i familjer där hushållets sammanlagda sjukpenninggrundande inkomst understiger ca 4,5 basbelopp. I högre inkomstlägen bör ersättningen trappas ner på lämpligt sätt. Det får ankomma på regeringen att snarast lägga fram ett förslag med regler av denna innebörd.
dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
7. beträffande tillfällig föräldrapenning att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:Sf13 yrkande 1 i denna del, 1990/91:Sf17 yrkande 1 i denna del och yrkande 3, 1990/91:Sf18 i denna del och 1990/91:Sf19 yrkande 5 dels antar utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring i vad det inte berörts ovan under moment1, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Sänkt kompensationsnivå inom hela föräldraförsäkringen och höjd garantinivå (mom.8)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Vad avser" och slutar med "och5." bort ha följande lydelse:
Utskottet har ovan tillstyrkt att kompensationsnivån sänks såväl för sjukpenning efter de första tre dagarna som för tillfällig föräldrapenning till normalt 80%. Av statsfinansiella skäl bör enligt utskottets uppfattning samma kompensationsnivå kunna godtas även för föräldrapenning som utgår med anledning av barns födelse. Detta skulle samtidigt ge visst utrymme för att genomföra erforderlig förändring av sättet att bestämma garantinivån inom föräldraförsäkringen. Denna nivå visar enligt utskottets uppfattning en tendens att släpa efter i värde, och detta drabbar främst de ekonomiskt sämst ställda familjerna. En regel bör därför införas som gör att garantinivån automatiskt följer med förändringen av penningvärdet. För att åstadkomma detta bör den ersättning som utgår enligt garantinivån bestämmas till en trehundrasextiofemtedel av basbeloppet, vilket för år 1991 skulle motsvara 88kr. om dagen. Det bör ankomma på regeringen att snarast utarbeta förslag i enlighet med det anförda och lägga fram det för riksdagen.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande sänkt kompensationsnivå inom hela föräldraförsäkringen och höjd garantinivå att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf16 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Förändringar i arbetsskadeförsäkringen (mom.9)
Gullan Lindblad, Margit Gennser och Bertil Persson (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet har" och slutar med "yrkande6." bort ha följande lydelse:
Arbetsskadeförsäkringen har i sin nuvarande utformning visat sig vara ett mycket svårhanterligt och alltför kostnadskrävande instrument för att tillgodose behovet av extra försäkringsskydd utöver den allmänna sjukförsäkringen för dem som skadar sig i arbetet. Enligt utskottets mening bör därför en ny utredning av arbetsskadeförsäkringen omgående tillsättas. En utgångspunkt för utredningen bör vara att den allmänna sjukförsäkringen -- oavsett orsaken till skadan eller sjukdomen -- skall täcka alla vårdkostnader och det huvudsakliga inkomstbortfallet under sjukskrivningstiden. Utredningen bör få i uppdrag att undersöka om försäkringsskyddet för dem som får sin arbetsförmåga bestående nedsatt till följd av arbetsskada kan tillgodoses genom en obligatorisk ansvarighetsförsäkring för arbetsgivare. En sådan ansvarighetsförsäkring bör kunna tecknas i försäkringsbolag, och det bör vara möjligt att i avtal mellan parterna reglera hur försäkringen i detalj skall vara uppbyggd. En ansvarighetsförsäkring enligt denna modell skall också kunna omfatta i dag oförsäkrade grupper eller enskilda personer. Försäkringspremierna som en arbetsgivare skall erlägga bör kunna relateras till det förväntade skadeutfallet. Detta skulle utgöra ett incitament för arbetsgivaren att ta ett ökat ansvar för arbetsmiljön. Den personal som i dag handlägger arbetsskadeärenden vid försäkringskassorna skulle i stället kunna ägna sig åt rehabilitering av långtidssjukskrivna och handikappade. Utskottet tillstyrker således bifall till motion Sf16 yrkande6.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande förändringar i arbetsskadeförsäkringen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf16 yrkande6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilt yttrande
Gullan Lindblad (m), Karin Israelsson (c), Margit Gennser (m), Rune Backlund (c) och Bertil Persson (m) anför:
Införandet av en arbetsgivarperiod innebär betydande kostnadsminskningar i sjukförsäkringen, och vi anser därför att en arbetsgivarperiod omgående borde ha införts. För att snabbt hejda kostnadsexplosionen inom sjukförsäkringen har vi dock inte motsatt oss regeringens förslag att inom nuvarande system sänka kompensationsnivåerna med vissa förändringar som utskottet förordat. Vi konstaterar att besparingen inom sjukförsäkringen fram till dess en arbetsgivarperiod kan införas den 1 januari 1992 beräknas uppgå till 4 miljarder kronor.
Vi anser också att det är nödvändigt att sänka arbetsgivaravgifterna och förutsätter därför att regeringen även lägger fram förslag härom i samband med förslaget om en arbetsgivarperiod. I likhet med vad som föreslogs i regeringens lagrådsremiss om lagfäst sjuklön förutsätter vi även att företagare med få anställda ges möjlighet att försäkra sig mot höga kostnader för de anställdas sjukdom. Vi anser även att gränsen för möjligheten till tilläggsförsäkring bör sättas högre än de 50 basbelopp som tidigare varit aktuellt i regeringens lagrådsremiss.
Av utskottet framlagda lagförslag
1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring
Bilaga 1
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1962:381) om allmän försäkring1
dels att 3 kap. 4, 7 a, 10 a, 10 b och 16 §§, 4 kap. 6, 7, 14, 14 a och 18 §§ samt 21 kap. 1 § skall ha följande lydelse,
dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 3 kap. 4 b § och 16 a § av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
3 kap.
4 §2
Om inte annat följer av Om inte annat följer av
10--10 b §§ utgör hel 10--10 b §§ utgör hel
sjukpenning för dag 90 sjukpenning för dag
procent av den fastställda följande andel av den
sjukpenninggrundande fastställda
inkomsten, delad med 365. sjukpenninggrundande
Sjukpenningen avrundas till inkomsten, delad med 365,
närmaste hela krontal. nämligen 1. 65 procent
för de första tre
dagarna med sjukpenning i
varje sjukperiod, dock med
undantag som anges i 4 b§,
2. 80 procent för tid
därefter till och med den
nittionde dagen i
sjukperioden, 3. 90 procent
för tid därefter.
Sjukpenningen avrundas till
närmaste hela krontal.
För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenning enligt denna lag minskas med 65 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela krontal.
Andra stycket gäller inte i fråga om sjukpenning för tid då den försäkrade uppbär hel ålderspension enligt denna lag.
1 Lagen omtryckt 1982:120. 2 Senaste lydelse 1990:161.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Om den försäkrade av
arbetsgivaren erhåller
lön under sjukdom för
samma tid som sjukpenningen
avser, skall sjukpenning som
utges med den procentandel som
anges i första stycket 1
eller 2 minskas med det belopp
som lönen under sjukdom
överstiger 10 procent av
vad den försäkrade
skulle ha fått i lön om
han varit i arbete, och
sjukpenning som utges med den
procentandel som anges i
första stycket 3 minskas
med hela lönen under
sjukdom. Till den del lönen
under sjukdom utges i
förhållande till lön
i arbete som för år
räknat överstiger den
högsta sjukpenninggrundande
inkomst som kan beräknas
enligt 2 § skall minskning
dock endast ske med belopp som
överstiger 75 procent av
lönen i arbete när
sjukpenning utges med den
procentandel som anges i
första stycket 1 och 90
procent av lönen i arbete
när sjukpenning utges med
den procentandel som anges i
första stycket 2 eller 3.
Vid tillämpning av
bestämmelserna i fjärde
stycket skall ersättning
som utges på grund av
förmån av fri
gruppsjukförsäkring som
åtnjuts enligt grunder som
fastställs i kollektivavtal
mellan arbetsmarknadens
huvudorganisationer anses som
lön under sjukdom från
arbetsgivare.
Det belopp varmed minskning
skall göras avrundas till
närmast lägre hela
krontal. Avräkning skall i
första hand göras vid
utbetalning av sjukpenning som
avser samma tid som den lön
under sjukdom som föranlett
minskningen men får
också göras vid
närmast följande
utbetalning av sjukpenning.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
4 b §
Den allmänna
försäkringskassan kan
efter skriftlig ansökan av
den försäkrade besluta
att hel sjukpenning för dag
skall utges med 80 procent av
den försäkrades
sjukpenninggrundande inkomst
delad med 365 eller, vid
sjukpenningberäkning enligt
10 a §, med motsvarande
arbetstidsfaktor, även
för de tre första
dagarna med sjukpenning i
varje sjukperiod. Ett
sådant beslut får
meddelas endast om den
försäkrade lider av
sjukdom som kan antas
medföra ett större antal
sjukperioder med rätt till
sjukpenning under en
tolvmånadersperiod.
Ett beslut enligt första
stycket gäller från och
med den kalendermånad då
ansökan gjordes hos
försäkringskassan, om
inte annat sägs i beslutet.
Beslutet skall gälla för
viss tid som anges i beslutet
eller, om det finns
särskilda skäl, tills
vidare. Beslutet skall
upphävas om villkoret
enligt första stycket andra
meningen inte längre är
uppfyllt.
En försäkrad som har
gjort ansökan enligt
första stycket är
skyldig att genomgå
undersökning av läkare
eller tandläkare och att ge
in utlåtande över
undersökningen, om
försäkringskassan finner
att det behövs för
ärendets bedömning.
För den försäkrades
utgifter för
undersökningen och för
utlåtande över
undersökningen lämnas
ersättning i enlighet med
vad regeringen förordnar.
7 a §3
För att underlätta återgång till arbete i anslutning till ett sjukdomsfall får i stället för den sjukpenning som annars skulle ha utgetts enligt 7 § andra stycket ersättning utges för den försäkrades merutgifter för resor till och från arbetet.
Merutgifterna skall ha uppkommit på grund av att den försäkrades hälsotillstånd inte tillåter honom att utnyttja det färdsätt som han normalt använder för sådana resor.
3 Senaste lydelse 1990:157.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Ersättning för dag
får utges med högst ett
belopp som svarar mot hel
sjukpenning beräknad enligt
4 § första stycket på
en sjukpenninggrundande
inkomst som uppgår till sju
och en halv gånger
basbeloppet.
Ersättning för dag
får utges med högst ett
belopp som svarar mot hel
sjukpenning beräknad enligt
4 § första stycket 3
på en sjukpenninggrundande
inkomst som uppgår till sju
och en halv gånger
basbeloppet.
Ersättning enligt denna paragraf får utges endast med den försäkrades samtycke.
10 a §4
Om den försäkrades Om den försäkrades
sjukpenning i fall som avses i sjukpenning i fall som avses i
10 § svarar mot 10 § svarar mot
sjukpenninggrundande inkomst sjukpenninggrundande inkomst
av enbart anställning, av enbart anställning
skall till grund för beräknas beloppet av hel
beräkningen av beloppet av sjukpenning för dag enligt
hel sjukpenning för dag vad som följer av denna
läggas det tal som paragraf. Skall sjukpenning
erhålls när 90 procent utges för mer än tre
av den sjukpenninggrundande dagar görs skilda
inkomsten delas med beräkningar för var och
årsarbetstiden. en av de perioder som avses i
tredje--femte styckena. Av 4 b
§ framgår att den i
fjärde stycket angivna
procentsatsen i vissa fall
skall gälla även när
sjukpenning beräknas för
de tre första dagarna. Vid
sådan beräkning skall
tid som avses i tredje och
fjärde styckena anses som
en period.
Skall sjukpenning utges för Skall sjukpenning utges för
endast en dag multipliceras endast en dag skall till grund
det enligt första stycket för beräkningen
erhållna talet med antalet läggas det tal som
timmar av ordinarie arbetstid erhålls när 65 procent
eller däremot svarande av den sjukpenninggrundande
normal arbetstid. Produkten inkomsten delas med
utgör hel sjukpenning årsarbetstiden. Talet
för dagen. avrundas till närmaste hela
krontal. Det multipliceras
därefter med antalet timmar
av ordinarie arbetstid eller
däremot svarande normal
arbetstid. Produkten utgör
hel sjukpenning för dagen.
4 Senaste lydelse 1987:1321.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Skall sjukpenning utges för Skall sjukpenning utges för
mer än en dag multipliceras mer än en dag skall, vid
det enligt första stycket beräkning av sjukpenning
erhållna talet med det för de första tre
sammanlagda antalet timmar av dagarna, det tal som
ordinarie arbetstid eller erhållits enligt andra
däremot svarande normal stycket andra meningen
arbetstid som belöper på multipliceras med det
dagarna. Det tal som därvid sammanlagda antalet timmar av
erhålls delas med antalet ordinarie arbetstid eller
dagar med sjukpenning. Kvoten däremot svarande normal
utgör beloppet av hel arbetstid som belöper på
sjukpenning för dag. Skall dagarna. Det tal som därvid
sjukpenning utges efter olika erhålls delas med antalet
grader av nedsatt dagar med sjukpenning. Kvoten
arbetsförmåga utgör beloppet av hel
sammanläggs dock de timmar sjukpenning för dag. Skall
som avser samma grad för sjukpenning utges efter olika
sig. Sjukpenning beräknas grader av nedsatt
för varje sådan period arbetsförmåga
för sig. sammanläggs dock de timmar
som avser samma grad för
sig. Sjukpenning beräknas
för varje sådan period
för sig.
Skall sjukpenning utges för
mer än tre dagar skall till
grund för beräkningen av
sjukpenning för den
fjärde dagen och
därefter följande dagar
till och med den nittionde
dagen i sjukperioden läggas
det tal som erhålls när
80 procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten
delas med årsarbetstiden.
Talet avrundas till
närmaste hela krontal. Om
sjukpenning inte skall utges
för mer än fyra dagar
tillämpas andra stycket
tredje och fjärde
meningarna i fråga om
sjukpenning för den
fjärde dagen. Skall
sjukpenning utges för mer
än fyra dagar tillämpas
i stället tredje stycket
på motsvarande sätt
beträffande sjukpenning som
beräknas för den
fjärde dagen och
därefter följande dagar.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Skall sjukpenning utges för
tid efter den nittionde dagen
i sjukperioden skall till
grund för beräkningen av
sjukpenning för den
nittioförsta dagen och
därefter följande dagar
läggas det tal som
erhålls när 90 procent
av den sjukpenninggrundande
inkomsten delas med
årsarbetstiden. Talet
avrundas till närmaste hela
krontal. Om sjukpenning inte
skall utges för mer än
nittioen dagar tillämpas
andra stycket tredje och
fjärde meningarna i
fråga om sjukpenning för
den nittioförsta dagen.
Skall sjukpenning utges för
mer än nittioen dagar
tillämpas i stället
tredje stycket på
motsvarande sätt
beträffande sjukpenning som
beräknas för den
nittioförsta dagen och
därefter följande dagar.
Det enligt första stycket Om antalet timmar eller det erhållna talet avrundas sammanlagda antalet timmar till närmaste hela krontal. enligt andra--femte styckena Om antalet timmar enligt andra inte uppgår till ett helt stycket eller det sammanlagda timtal skall avrundning ske antalet timmar enligt tredje till närmaste hela timtal, stycket inte uppgår till varvid halv timme avrundas ett helt timtal skall uppåt. Sjukpenning avrundas avrundning ske till till närmaste hela krontal. närmaste hela timtal, varvid halv timme avrundas uppåt. Sjukpenning avrundas till närmaste hela krontal.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, riksförsäkringsverket får meddela föreskrifter om schablonberäkning av ordinarie arbetstid och däremot svarande normal arbetstid.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
10 b §5
Om den försäkrades Om den försäkrades sjukpenning i fall som avses i sjukpenning i fall som avses i 10 § svarar mot 10 § svarar mot sjukpenninggrundande inkomst sjukpenninggrundande inkomst av såväl anställning av såväl anställning som annat förvärvsarbete som annat förvärvsarbete beräknas beloppet av hel beräknas beloppet av hel sjukpenning för dag enligt sjukpenning för dag enligt följande. Den del av följande. Den del av sjukpenningen som svarar mot sjukpenningen som svarar mot inkomst av anställning inkomst av anställning beräknas enligt 10 a § beräknas enligt 10 a § första--fjärde styckena. första--sjätte styckena. Den del som svarar mot inkomst Den del som svarar mot inkomst av annat förvärsarbete av annat förvärsarbete beräknas enligt 4 § beräknas enligt 4 § första stycket. första stycket.
16 §6
Om en arbetstagare har rätt till lön under sjukdom enligt statliga, kommunala eller landstingskommunala bestämmelser, kan regeringen föreskriva undantag helt eller delvis från bestämmelserna om rätt till sjukpenning.
I den mån sådant undantag inte har föreskrivits får arbetsgivaren i den ordning regeringen bestämmer uppbära arbetstagarens sjukpenning till den del den inte överstiger den utbetalda lönen.
En överenskommelse, som innebär att en arbetsgivare som har utgivit lön till en arbetstagare under sjukdom har rätt att uppbära dennes sjukpenning, är bindande för försäkringskassan om den har form av kollektivavtal och på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation som är att anse som huvudorganisation. Ett sådant kollektivavtal får en arbetgivare som är bunden av avtalet efter överenskommelse åberopa även i fråga om arbetstagare som inte omfattas av avtalet men sysselsätts i arbete som avses i det. Regeringen får meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning och handläggning av sjukfall för arbetstagare hos staten som omfattas av sådant avtal.
Regeringen får även meddela föreskrifter om sjukpenningberäkning för arbetstagare med statligt reglerad anställning som är anställda hos en annan arbetsgivare än staten och som omfattas av sådant kollektivavtal som anges i tredje stycket.
Har en försäkrad drabbats av sjukdom utom riket och därvid erhållit underhåll genom utrikesförvaltningens försorg får förvaltningen i den ordning regeringen bestämmer från försäkringskassan erhålla den försäkrades sjukpenning i den mån den inte överstiger vad som har utgivits i underhåll.
5 Senaste lydelse 1987:223. 6 Senaste lydelse 1987:223.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Sjukpenning som betalas ut
enligt denna paragraf till en
arbetsgivare skall minskas med
lön under sjukdom som
arbetsgivaren utger till
arbetstagaren för samma tid
som sjukpenningen avser, dock
endast med den del av lönen
under sjukdom som
överstiger lönen i
arbetet med 75 procent när
sjukpenning utges med den
procentandel som anges i 4
§ första stycket 1 och
med 90 procent när
sjukpenning utges med den
procentandel som anges i 4
§ första stycket 2 eller
3. Härvid har
bestämmelserna i 4 §
femte och sjätte styckena
motsvarande tillämpning.
16 a §
Regeringen kan föreskriva
undantag från
bestämmelserna i 4 §
första stycket, 10 a §,
10 b § och 16 §
sjätte stycket när
lön under sjukdom utges
enligt lag.
4 kap.
6 §7
Hel föräldrapenning utgör lägst 60 kronor om dagen (garantinivå).
Föräldrapenning för de första 180 dagarna utges med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, om föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller den beräknade tidpunkten härför har varit försäkrad för en sjukpenning över garantinivån.
Utöver vad som anges i andra stycket utges föräldrapenning för varje barn för 180 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.
Vid flerbarnsbörd utges föräldrapenning enligt 3 § andra stycket för 90 dagar med belopp motsvarande förälderns sjukpenning, beräknad enligt femte stycket, och 90 dagar med belopp enligt garantinivån.
När föräldrapenning När föräldrapenning
enligt andra--fjärde enligt andra--fjärde
styckena skall utges med styckena skall utges med
belopp motsvarande belopp motsvarande
förälderns sjukpenning, förälderns sjukpenning,
skall beräkningen ske skall beräkningen ske
enligt 3 kap. med undantag av enligt 3 kap. med undantag av
5 § fjärde och femte 5 § fjärde och femte
styckena samt 10 a och 10 b styckena samt 10 a och 10 b
§§. §§. Därvid skall dock
föräldrapenning för
dag beräknas efter 90
procent av den fastställda
sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365.
7 Senaste lydelse 1989:100. Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Utan hinder av vad som föreskrivs i andra--fjärde styckena skall, om förälderns sjukpenninggrundande inkomst har sänkts enligt 3 kap. 5 § tredje stycket 5, föräldrapenningen till dess barnet fyller två år beräknas lägst på grundval av den sjukpenninggrundande inkomst som gällde innan sänkningen skedde eller den högre inkomst som löneutvecklingen inom yrkesområdet därefter föranleder, om föräldern avstår från förvärvsarbete för vård av barn. Är kvinnan gravid på nytt vid utgången av denna tid och beräknas barnets födelse ske inom sex månader eller föds barnet inom nämnda tid, skall hennes föräldrapenning även fortsättningsvis beräknas på motsvarande sätt.
7 §8
Hel föräldrapenning Hel föräldrapenning
för dag utges med belopp för dag utges med belopp
motsvarande förälderns motsvarande förälderns
sjukpenning när sjukpenning, beräknad
föräldern inte enligt 6 § femte stycket,
förvärvsarbetar. Halv när föräldern inte
eller fjärdedels förvärvsarbetar. Halv
föräldrapenning med eller fjärdedels
belopp motsvarande föräldrapenning med
förälderns sjukpenning belopp motsvarande
utges när föräldern förälderns sjukpenning,
förvärvsarbetar högst beräknad enligt nämnda
hälften respektive tre lagrum, utges när
fjärdedelar av normal föräldern
arbetstid. förvärvsarbetar högst
hälften respektive tre
fjärdedelar av normal
arbetstid.
Vid tillämpning av första stycket skall som förvärvsarbete inte betraktas vård av barn, som har tagits emot för stadigvarande vård och fostran i förälderns hem. Vårdar föräldern ett sådant barn och betalas ersättning för vården, skall vid beräkningen av föräldrapenning bortses från den del av den sjukpenninggrundande inkomsten som grundas på ersättningen för vården. Hel föräldrapenning skall dock alltid utgöra lägst 60 kronor om dagen.
14 §9
Hel tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som avstår från förvärvsarbete. Halv eller fjärdedels tillfällig föräldrapenning utges till en förälder som arbetar högst hälften respektive högst tre fjärdedelar av den tid han skulle ha arbetat om han inte vårdat barnet. Bestämmelserna i 7 § andra stycket gäller i tillämpliga delar även i fråga om tillfällig föräldrapenning.
8 Senaste lydelse 1986:384. 9 Senaste lydelse 1989:219.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Tillfällig
föräldrapenning utges
med belopp som svarar mot
förälderns sjukpenning
och beräknas, för den
tid som förmånen avser,
enligt 3 kap. 10 a § när
den skall utges på grundval
av sjukpenninggrundande
inkomst av anställning och
enligt 10 b § nämnda
kapitel när den skall utges
på grundval av
sjukpenninggrundande inkomst
av såväl anställning
som annat
förvärvsarbete.
Om inte annat följer av
tredje eller fjärde stycket
eller 14 a § skall till
grund för beräkningen av
beloppet för hel
tillfällig
föräldrapenning för
dag läggas det tal som
erhålls när 80 eller,
efter det att förmånen
utgetts för 14 dagar för
samma barn under ett år, 90
procent av den
sjukpenninggrundande inkomsten
av anställning delas med
årsarbetstiden. Vid
beräkningen tillämpas 3
kap. 10 a § på
motsvarande sätt för den
tid som förmånen avser.
Tillfällig Skall tillfällig
föräldrapenning som föräldrapenning utges
utges på grundval av enbart på grundval av inkomst av
inkomst av annat annat förvärvsarbete
förvärvsarbete beräknas hel förmån
beräknas enligt 3 kap. 4 för dag efter 80 eller,
§ första stycket. efter det att förmånen
utgetts för 14 dagar för
samma barn under ett år, 90
procent av den fastställda
sjukpenninggrundande
inkomsten, delad med 365.
Beloppet avrundas till
närmaste hela krontal.
Skall tillfällig
föräldrapenning utges
på grundval av
sjukpenninggrundande inkomst
av såväl anställning
som annat förvärvsarbete
beräknas den del av
förmånen som svarar mot
inkomst av anställning
enligt andra stycket medan den
del av förmånen som
svarar mot inkomst av annat
förvärvsarbete
beräknas enligt tredje
stycket.
14 a §10
Utan hinder av Tillfällig föreskrifterna i 14 § föräldrapenning andra stycket beräknas beräknas enligt 14 § tillfällig tredje stycket föräldrapenning enligt 3 kap. 4 § första stycket
1. när den försäkrade 1. när den försäkrade skall uppbära tillfällig skall uppbära tillfällig föräldrapenning för föräldrapenning för tid då annars tid då annars havandeskapspenning eller havandeskapspenning eller föräldrapenning skulle föräldrapenning skulle ha uppburits, eller ha uppburits, eller
10 Senaste lydelse 1989:1046.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2. i fall som avses i 3 kap. 2. i fall som avses i 3 kap. 10 c § första stycket 1 10 c § första stycket 1 och 3 samt andra stycket. och 3 samt andra stycket.
18 §11
Bestämmelserna i 3 kap. 13 Bestämmelserna i 3 kap. 13
§ första stycket, 16 § första stycket, 16
§ och 17 § första § första--femte styckena
stycket a) och c) samt andra och 17 § första stycket
stycket tillämpas även i a) och c) samt andra stycket
fråga om tillämpas även i
föräldrapenningförmåner. fråga om
Bestämmelserna i 3 kap. 15 föräldrapenningförmåner.
§ och 17 § första Bestämmelserna i 3 kap. 15
stycket b) tillämpas § och 17 § första
även i fråga om stycket b) tillämpas
tillfällig även i fråga om
föräldrapenning. tillfällig
föräldrapenning.
Vid beräkning av antalet dagar med rätt till föräldrapenningförmån anses två dagar med halv eller fyra dagar med fjärdedels föräldrapenning som en dag.
Om en föräldrapenningförmån tillkommer en förälder som inte har fyllt 18 år, får försäkringskassan på framställning av socialnämnden besluta att föräldrapenningen helt eller delvis skall utbetalas till annan person eller till nämnden att användas till förälderns och familjens nytta.
Är en kvinna vid tiden för förlossningen intagen i kriminalvårdsanstalt eller ett hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga, får försäkringskassan på framställning av föreståndaren för inrättningen besluta, att den föräldrapenning som tillkommer kvinnan skall utbetalas till föreståndaren för att användas till kvinnans och barnets nytta.
21 kap.
1 §12
Den som är inskriven hos en Den som är inskriven hos en allmän allmän försäkringskassa, men försäkringskassa, men inte är försäkrad inte är försäkrad för en sjukpenning som, för en sjukpenning som, beräknad enligt 3 kap. 4 beräknad enligt 3 kap. 4 § första stycket, § första stycket 3, uppgår till garantinivån uppgår till garantinivån enligt 4 kap. 6 §, skall enligt 4 kap. 6 §, skall kunna genom frivilliga kunna genom frivilliga avgifter försäkra sig avgifter försäkra sig för erhållande av för erhållande av sjukpenning eller sjukpenning eller sjukpenningtillägg. sjukpenningtillägg.
11 Senaste lydelse 1990:56. 12
Senaste lydelse 1987:223.
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
Den som inte har rätt till
sjukpenning enligt 3 kap. 1
§ får försäkra sig
för sjukpenning som
uppgår till lägst 20
kronor och högst till
garantinivån enligt 4 kap.
6 §. Den som har rätt
till sjukpenning enligt 3 kap.
1 § får försäkra
sig för
sjukpenningtillägg, som
tillsammans med den
sjukpenning som han är
berättigad till enligt 3
kap. 4 § första stycket
uppgår till lägst 20
kronor och högst till
garantinivån.
Den som inte har rätt till
sjukpenning enligt 3 kap. 1
§ får försäkra sig
för sjukpenning som
uppgår till lägst 20
kronor och högst till
garantinivån enligt 4 kap.
6 §. Den som har rätt
till sjukpenning enligt 3 kap.
1 § får försäkra
sig för
sjukpenningtillägg, som
tillsammans med den
sjukpenning som han är
berättigad till enligt 3
kap. 4 § första stycket
3 uppgår till lägst 20
kronor och högst till
garantinivån.
En frivillig försäkring påverkas inte av att den försäkrades sjukpenning enligt 3 kap., under där angivna förutsättningar, beräknas med tillämpning av 5 § femte stycket eller 10 a eller 10 b § nämnda kapitel.
Försäkringen skall efter den försäkrades val gälla utan karenstid eller med en karenstid av 3 eller 30 dagar.
Rätt till inträde i den frivilliga försäkringen eller förkortning av gällande karenstid enligt tredje stycket tillkommer endast den som är under 55 år.
Ersättning enligt denna paragraf utges inte för tid efter ingången av den månad då den försäkrade börjar uppbära hel förtids- eller ålderspension.
1. Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991. 2. Äldre föreskrifter i 3 kap. 4, 7 a, 10 a, 10 b och 16 §§ samt 4 kap. 14 och 14 a §§ tillämpas fortfarande i fråga om ersättning som avser tid före ikraftträdandet.
2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 5 § lagen (1976:380) om arbetsskadeförsäkring1 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Utskottet förslag
3 kap.
5 §2
Vid sjukdom som efter samordningstidens slut sätter ned den försäkrades förmåga att skaffa sig inkomst genom arbete med minst en fjärdedel utges sjukpenning från arbetsskadeförsäkringen.
Saknar den försäkrade förmåga att skaffa sig inkomst, utges hel sjukpenning. Om denna förmåga inte saknas helt men är nedsatt med minst tre fjärdedelar utges tre fjärdedels sjukpenning. Är förmågan nedsatt i mindre grad men med minst hälften utges halv sjukpenning. I annat fall utges en fjärdedels sjukpenning.
Om inte annat följer av 5 Om inte annat följer av 5
a--5 c §§ utgör hel a--5 c §§ utgör hel
sjukpenning för dag en sjukpenning för dag en
trehundrasextiofemtedel av den trehundrasextiofemtedel av den
försäkrades försäkrades
sjukpenningunderlag enligt 6 sjukpenningunderlag enligt 6
§. Sjukpenningen avrundas §. Sjukpenningen avrundas
till närmaste hela krontal. till närmaste hela krontal.
När sjukpenning skall utges När sjukpenning skall utges
till den försäkrade till den försäkrade
för sådan tid, för för sådan tid, för
vilken denne har erhållit vilken denne har erhållit
sjukpenning enligt lagen sjukpenning enligt lagen
(1962:381) om allmän (1962:381) om allmän
försäkring, får försäkring, får
sjukpenningen dock beräknas sjukpenningen dock beräknas
till det sammanlagda belopp till det sammanlagda belopp
som har betalats ut för som har betalats ut för
samma tid ökat med en samma tid med tillägg
niondel. Det sålunda för vad som avräknats
beräknade beloppet avrundas enligt 3 kap. 4 §
till närmaste hela krontal. fjärde--sjätte styckena
lagen om allmän
försäkring och ökat
med 54, 25 eller 11 procent,
beroende på om den tidigare
ersättningen utgetts på
grundval av 65, 80 eller 90
procent av den
sjukpenninggrundande
inkomsten.
Som sjukperiod anses tid, under vilken en försäkrad i oavbruten följd lider av sjukdom som avses i första stycket.
Denna lag träder i kraft den 1 mars 1991.
1 Lagen omtryckt 1977:264. 2 Senaste lydelse 1990:158.
I propositionen framlagt lagförslag Bilaga 2
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Propositionen2 Motioner väckta med anledning av propositionen2 Utskottet3 Besparingar inom sjukpenningförsäkringen3 Sjukpenning inom den allmänna försäkringen3 Avtalsbaserad ersättning vid sjukdom4 Propositionen5 Motionerna6 Utskottets bedömning9 Arbetsgivarperiod13 Självrisken inom sjukpenningförsäkringen15 Besparingar inom föräldraförsäkringen16 Förändringar i arbetsskadeförsäkringen18 Lagförslagen18 Hemställan19
Reservationer21 1. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m., arbetsgivarperiod, nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. och tillfällig föräldrapenning (fp)21 2. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m., sjömän, arbetsgivarperiod, tillfällig föräldrapenning och differentierad arbetsgivaravgifter (v)24 3. Sänkt kompensationsnivå inom sjukpenningförsäkringen m.m. och arbetsgivarperiod (mp)26 4. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (m)27 5. Nytt förslag om kompensationsnivåer m.m. (mp)27 6. Tillfällig föräldrapenning (c)28 7. Tillfällig föräldrapenning (mp)28 8. Sänkt kompensationsnivå inom hela föräldraförsäkringen och höjd garantinivå (m) 29 9. Förändringar i arbetsskadeförsäkringen (m)30 Särskilt yttrande30
Bilaga 1 Utskottets lagförslag32 Bilaga 2 Propositionens lagförslag45