Vissa äktenskapsrättsliga frågor

Betänkande 1989/90:LU11

Lagutskottets betänkande
1989/90: LU11

1989/90
LU 11

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 1989/90:30, vari föreslås
två ändringar i äktenskapsbalkens regler om bodelning. Den ena
ändringen innebär att ettårstiden i den s.k. vederlagsregeln förlängs till
tre år. Det andra ändringsförslaget innebär att en rätt till pensionsförsäkring
av sådant slag som normalt skall hållas utanför bodelning kan
dras in i bodelningen, om det skulle vara oskäligt att hålla rättigheten
utanför. Vidare behandlas i betänkandet fyra med anledning av propositionen
väckta motioner.

Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall till
samtliga motioner.

Till betänkandet har fogats tre reservationer och ett särskilt yttrande.

Propositionen

I proposition 1989/90:30 föreslår regeringen (justitiedepartementet)

— efter hörande av lagrådet — att riksdagen antar det i propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken.

Lagförslaget har intagits i bilaga till betänkandet.

Motionerna

1989/90:L1 av Ingegerd Troedsson och Ann-Cathrine Haglund (båda
m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning i syfte
att vid bodelning möjliggöra att hänsyn tas till den samlade pensionsrätt
som resp. make tjänat in under äktenskapet.

1989/90:L2 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas

1. att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om
kompletterande lagtext som ger möjlighet för makar att i förväg avtala
om fördelning av privata pensionsförsäkringar inför eventuell framtida
bodelning,

2. att riksdagen, i enlighet med vad som i motionen anförs, uttalar
att 10 kap. 3 § tredje stycket äktenskapsbalken inte skall ges en

restriktiv tolkning, 1

1 Riksdagen 1989190. 8 sami. Nr 11

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om bedömningen av samtliga pensioners fördelning
vid bodelning.

1989/90:L3 av Birger Andersson och Rosa Östh (båda c) vari yrkas att
riksdagen beslutar att 10 kap. 3 § 3 stycket i lagen om ändring i
äktenskapsbalken skall ha följande lydelse: "Rätt till pension som avses
i andra stycket skall dock helt eller delvis ingå i bodelning, om det
med hänsyn till framför allt äktenskapets längd men även makarnas
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle vara
oskäligt att undanta pensionsrätten från bodelning."

1989/90:L4 av Elisabeth Persson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring i ÄktB 10
kap. 3 § innebärande att privata pensionsförsäkringar skall ingå i
bodelning,

2. att riksdagen — om yrkande 1 avslås — beslutar att det klart
skall framgå av lagtexten hur oskäligheten bör beräknas.

Utskottet

Inledning

Den familjerättsliga lagstiftningen har under de senaste två årtiondena
varit föremål för en genomgripande omarbetning. Efter en lång rad av
delreformer under denna tid fattade riksdagen (prop. 1986/87:1, bet.
LU18, rskr. 159) i april 1987 beslut om att giftermålsbalken (GB)
skulle ersättas med en ny balk, äktenskapsbalken (ÄktB). Samtidigt
beslöts viktiga ändringar i ärvdabalken (AB) och införandet av en ny
lag om sambors gemensamma hem (sambolagen). Vidare beslöt riksdagen
samma år att anta en lag om homosexuella sambor (prop.
1986/87:124, bet. LU28, rskr. 350). Den nya lagstiftningen trädde i
kraft den 1 januari 1988.

I förhållande till GB innebär ÄktB betydelsefulla förändringar
främst i fråga om förmögenhetsordningen i äktenskapet och fördelningen
av makarnas egendom vid äktenskapets upplösning. Ett uttalat
syfte med förändringarna har varit att åstadkomma en högre grad av
ekonomisk rättvisa mellan makarna vid äktenskapsskillnad.

Ändringarna i äktenskapslagstiftningen har inneburit flera nyheter i
fråga om bodelning mellan makar. Möjligheterna att frångå huvudregeln
om likadelning vid bodelning med anledning av äktenskapsskillnad
har vidgats genom att den allmänna jämkningsregel som fanns
även tidigare givits ett något utökat tillämpningsområde. Sålunda kan
ena maken av sitt giftorättsgods få -behålla mer än sin andel av
giftorättsgodset om en likadelning skulle vara oskälig med hänsyn till
särskilt äktenskapets längd men även till makarnas ekonomiska förhållanden
och omständigheterna i övrigt. Vidare har i ÄktB införts en
särskild regel om jämkning av äktenskapsförord. Regeln innebär att
om ett villkor i ett äktenskapsförord är oskäligt med hänsyn till

1989/90:LU 11

förordets innehåll, omständigheterna vid förordets tillkomst, senare
inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt får det jämkas
eller lämnas utan avseende vid bodelningen. En förenkJing har också
skett av de s.k. vederlagsreglerna, vilka vid bodelning ger en make
kompensation i vissa fall då den andra maken har minskat sitt giftorättsgods.
I förhållande till GB innebär ÄktB även den förändringen
att privata pensionsförsäkringar som utgör giftorättsgods inte skall ingå
i bodelningen. En annan nyhet är att också enskild egendom kan dras
in i bodelningen, om makarna är överens om det.

Redan under 1987/88 års riksmöte väcktes motioner om ändringar i
den nya äktenskapslagstiftningen. Motionerna avslogs av riksdagen
under våren 1988 (se LU 1987/88:19). Under 1988/89 års riksmöte
väcktes nya motioner med förslag till förändringar av bl.a. reglerna om
bodelning mellan makar. 1 sitt av riksdagen godkända betänkande
1988/89:LU22 uttalade utskottet med anledning härav att de nya reglerna
tillämpats i föga mer än ett år och att erfarenheterna från den
praktiska tillämpningen således var begränsade. Det saknades därför
enligt utskottets mening ett tillfredsställande underlag för en bedömning
av i vad mån förändringar i regelsystemet var påkallade. Utan att
ta ställning i sak till de ändringsförslag som förts fram i motionerna
ansåg utskottet emellertid att tiden var mogen för en utvärdering av
den nya äktenskapslagstiftningen och särskilt då bestämmelsen om
privata pensionsförsäkringars ställning i bodelningshänseende. I avvaktan
på resultatet av denna utvärdering avstyrkte utskottet bifall till
motionerna.

Justitiedepartementet tog sedan initiativ till en hearing, vilken hölls
den 10 maj 1989, angående utfallet av 1987 års familjerättsreform.
Därefter utarbetades inom departementet en promemoria, (Ds
1989:41) Vissa äktenskapsrättsliga frågor, vilken innehåller förslag om
två mindre ändringar i äktenskapsbalken, nämligen i fråga om vederlagsregeln
och behandlingen av pensionsförsäkringar vid bodelning.
Promemorian har remissbehandlats och vidare har under beredningen
i departementet överläggningar hållits med företrädare för justitiedepartementen
i Danmark, Finland och Norge.

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av departementspromemorian föreslås i propositionen två
ändringar i äktenskapsbalkens regler om bodelning.

Den ena ändringen avser den s.k. vederlagsregeln i 11 kap. 4 §
äktenskapsbalken, som reglerar det fallet att den ena maken utan den
andra makens samtycke i inte obetydlig omfattning genom gåva har
minskat sitt giftorättsgods eller använt sitt giftorättsgods till att öka
värdet av sin enskilda egendom. Enligt den nuvarande regeln skall den
andra maken kompenseras för det vid bodelning med anledning av
äktenskapsskillnad, om gåvan eller motsvarande åtgärd har vidtagits
inom ett år innan talan om äktenskapsskillnad väcktes. Förslaget
innebär att denna ettårstid förlängs till tre år.

1989/90: LU 11

Den andra ändringen rör behandlingen av pensionsförsäkringar vid
bodelning. Förslaget innebär att en rätt till pensionsförsäkring av
sådant slag som normalt skall hållas utanför bodelning enligt 10 kap. 3
§ andra stycket äktenskapsbalken kan dras in i bodelningen, om det
skulle vara oskäligt att hålla rättigheten utanför.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den I januari 1990.

Utskottets överväganden

I 10 kap. 3 § ÄktB finns bestämmelser om att viss egendom eller
rättighet skall undantas från bodelning trots att egendomen eller rättigheten
utgör giftorättsgods. Av lagrummets första stycke följer att exempelvis
rätten till pension från arbetsgivaren skall hållas utanför bodelningen.
Detsamma torde gälla en anställds rätt enligt en pensionsförsäkring
som arbetsgivaren tecknat. Enligt andra stycket i paragrafen får
också rätt till pension på grund av en privat försäkring som någon av
makarna äger undantas. dock endast om utfallande belopp skall beskattas
som inkomst och om försäkringen gäller rätt till 1. ålderspension
eller invalidpension, eller 2. efterlevandepension i fall då rätt till
utbetalning av pension föreligger vid bodelningen (10 kap. 3 § ÄktB).

1 propositionen föreslås att 10 kap. 3 § ÄktB kompletteras med en
jämkningsbestämmelse. Enligt den nya regeln skall rätt till pension på
grund av en privat försäkring som skall undantas ändå helt eller delvis
ingå i bodelningen om det med hänsyn till äktenskapets längd, makarnas
ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt skulle
vara oskäligt att pensionsrätten hålls utanför.

I motion L2 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) anförs att införandet
av äktenskapsbalken i flera olika avseenden medfört att kvinnans
ställning blivit mindre trygg. Det sagda gäller enligt motionärerna inte
minst bestämmelsen i 10 kap. 3 § ÄktB om behandlingen av pensionsförsäkringar
vid bodelning. Motionärerna anser att förslaget i propositionen
inte tillmötesgår den kritik som riktats mot regeln och hänvisar
till vad som anförs i propositionen om att jämkningsbestämmelsen är
en undantagsregel som skall tillämpas restriktivt. Motionärerna yrkar
(yrkande 2) att riksdagen skall uttala att jämkningsregeln inte skall ges
en restriktiv tillämpning.

Motionärerna i motion L2 framhåller vidare att makar som vill och
kan sinsemellan ordna sina pensionsfrågor och andra ekonomiska
förhållanden bör ha en möjlighet till det. Motionärerna uppfattar det
som en brist att regeringen inte framlagt något förslag om avtalsrätt
beträffande pensionsförsäkringar och anser att det vid sidan av jämkningsregeln
bör finnas en möjlighet för makar att träffa avtal om hur
pensionsförsäkringar skall fördelas dem emellan. Motionärerna hänvisar
härvidlag till vad Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört i sitt
remissyttrande över den till grund för propositionen liggande departementspromemorian.
En sådan avtalsmöjlighet bör gälla både försäkringar
som tecknas i framtiden och redan tecknade försäkringar.
Motionärerna yrkar (yrkande 1) att regeringen snarast skall framlägga

1989/90: L Ull

förslag till lagändring som medger makar att i förväg avtala om hur
pensionsförsäkringar skall fördelas vid en eventuell framtida bodelning.

I motion L3 av Birger Andersson och Rosa Östh (båda c) framhålls
att det — särskilt för parterna i det enskilda fallet — kan bli svårt att
tillämpa den föreslagna nya regeln. Motionärerna anser det angeläget
att makarnas ekonomiska ställningstaganden underlättas och förordar
därför att äktenskapets längd skall vara den viktigaste omständigheten
vid skälighetsprövningen. I motionen yrkas att jämkningsbestämmelsen
utformas så att hänsyn framför allt skall tas till äktenskapets längd.

I motion L4 av Elisabeth Persson (vpk) hävdas att privata, frivilliga
pensionsförsäkringar alltid bör ingå i bodelningen och motionären
yrkar (yrkande 1) att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring
i äktenskapsbalken i enlighet med det sagda. För den händelse
yrkandet inte vinner gehör yrkar (yrkande 2) motionären att jämkningsregeln
ges en sådan lydelse att det uttryckligen framgår vilka
kriterier som skall ligga till grund för skälighetsbedömningen. Till stöd
för yrkandet framhåller motionären att den i propositionen föreslagna
bestämmelsen innebär risker för att den ekonomiskt svagare parten
inte kan göra sin rätt gällande.

Enligt utskottet är det angeläget att de problem som uppkommit vid
tillämpningen av regeln i 10 kap. 3 § ÄktB om behandlingen av
privata pensionsförsäkringar får en lösning. Flera tänkbara utvägar står
härvidlag till buds. En möjlighet är att som förordas i motion L4
behandla pensionsförsäkringarna som annat giftorättsgods, vilket skulle
innebära att man återgår till den ordning som gällde innan ÄktB
trädde i kraft. Huvudregeln var då att privata pensionsförsäkringar
ingick i bodelningen medan flertalet andra pensionsförmåner i enlighet
med vad som också nu gäller enligt 10 kap. 3 § första stycket ÄktB
hölls utanför.

Under förarbetena till ÄktB framhöll departementschefen (se prop.
1986/87:1 s. 162 f.) att det stora flertalet människor har sin pensionering
ordnad på det sättet att förmånen inte ingår i en bodelning. Till
försvar för att pension på grund av pensionsförsäkring enligt då
gällande regler däremot ingick i bodelningen brukade enligt departementschefen
anföras att betalningen av försäkringspremierna i realiteten
belastar bägge makarnas ekonomi och därför får anses utgöra
resultatet av deras gemensamma uppoffringar. Det hade också framhållits
att pensionsförsäkringar ofta innefattade mycket stora ekonomiska
tillgångar. Skatteaspekter och andra hänsyn hade medverkat till att
pensionsförsäkringar ofta hade karaktär av kapitalplacering.

Emellertid hade enligt departementschefen också kritik riktats mot
att pensionsförsäkringarna inte följde samma regler som annan pension.
Kritiken mot att dessa försäkringar omfattades av bodelning efter
äktenskapsskillnad framträdde med särskild styrka i det fallet att den
andra maken hade en rätt till pension vars värde inte ingick i bodelningen.
I anslutning till detta uttalande erinrade departementschefen
om att pensionsförsäkringar i kommunalskattelagens bemärkelse numera
är inskränkta till sådana former av försäkring som tillgodoser

1989/90: LU11

pensioneringsbehov. Vid inkomstbeskattningen tillåts inte heller avdrag
för högre premier än som anses behövliga för att försäkringstagaren
skall erhålla en normal pension. Försäkringstagaren saknar vidare

— med vissa i sammanhanget betydelselösa undantag — möjligheter
att disponera över det förmögenhetsvärde som försäkringen representerar.

Med hänsyn till anförda förhållanden ansåg departementschefen att
det inte längre borde göras någon skillnad vid bodelning mellan vanlig
pension och pensionsförmåner från pensionsförsäkring. En lagändring
i enlighet härmed skulle dessutom innebära ett närmande till vad som
gäller i Finland och Norge. Motsvarande försäkringar i dessa länder
hade nämligen sedan länge betraktats som sådana personliga rättigheter
som inte skall ingå i bodelning.

Enligt utskottets mening har de skäl som åberopats till stöd för att
rätt till pension på grund av pensionsförsäkring skall hållas utanför
bodelningen alltjämt giltighet. I sammanhanget vill utskottet särskilt
peka på den fördel som bestämmelsen i 10 kap. 3 § AktB ger den
efterlevande maken vid bodelning med anledning av den andra makens
död. Enligt tidigare gällande ordning kunde den efterlevande
maken tvingas att från sin andel av giftorättsgodset utge kompensation
till den avlidne makens bröstarvingar för värdet av den pensionsrätt
som tillkom henne enligt en försäkring, och detta gällde både i fall då
hon själv tecknat försäkringen och i fall då hon insatts som förmånstagare
till makens försäkring. Utskottet är således inte berett att förorda
en återgång till den ordning som gällde före införandet av ÄktB. Vid
justitiedepartementets hearing angående utfallet av äktenskapsreformen
har också — som redovisats i propositionen — framkommit att det
inte finns anledning att ändra regeln om behandling av pensionsförsäkringar
så att man återgår till det äldre regelsystemet. Utskottet avstyrker
alltså bifall till yrkande 1 i motion L4.

Vad härefter angår förslaget i motion L2 kan utskottet ha förståelse
för tanken att makarna vid sidan av den i propositionen föreslagna
jämkningsregeln bör ha en möjlighet att själva avtala om hur pensionsrättigheterna
enligt föreliggande försäkringar skall fördelas vid en
framtida bodelning. Enligt utskottets mening kan det emellertid på
goda grunder ifrågasättas huruvida det finns ett mera utbrett behov av
en sådan möjlighet att träffa avtal. Som framhålls i propositionen har
dock en avtalslösning vissa nackdelar eftersom den kräver aktivitet
från båda makarnas sida innan bodelningen aktualiseras och vidare att
båda makarna måste vara överens samt att den förutsätter att makarna
har goda kunskaper om lagens innehåll. Det kan därför antas att en
möjlighet att avtala om pensionsförsäkringarna skulle kunna utnyttjas
av ett relativt litet antal äkta makar. Särskilt när det gäller försäkringar
som tecknats före avtalet är det vidare inte alltid givet att en uppdelning
av försäkringen kan genomföras av försäkringstekniska skäl. Härtill
kommer att — som närmare redovisas i propositionen — makarna
redan enligt gällande rätt har en möjlighet att genom bodelning under
pågående äktenskap omfördela rättigheterna på grund av pensionsförsäkringar,
låt vara att det i enstaka fall kan vara vissa nackdelar

1989/90: LU11

förbundna med en sådan omfördelning. Mot motionärernas förslag
talar vidare att regelsystemet i ÄktB skulle ytterligare kompliceras, och
utskottet vill härvidlag bl.a. peka på att en avtalsmöjlighet sannolikt
skulle kräva en särskild bestämmelse om jämkning. Inte heller från
mera principiella utgångspunkter är förslaget invändningsfritt. ÄktB
bygger på principen att avtal mellan makar om kommande bodelning
skall träffas i form av äktenskapsförord. Endast inför en omedelbart
förestående äktenskapsskillnad får s.k. föravtal träffas, och sådana avtal
har inte verkan mot tredje man. Om makar skall få möjlighet att
avtala om pensionsförsäkringar måste överenskommelserna således ha
äktenskapsförordets form. Nu förhåller det sig emellertid så enligt
ÄktB att äktenskapsförord skall användas endast för avtal om egendomsordningen
i äktenskapet, dvs. i fråga om uppdelningen i giftorättsgods
och enskild egendom. Ett avtal om framtida delning av
pensionsrättigheter har dock inte den karaktären utan avser den faktiska
fördelningen mellan makarna av det giftorättsgods som utgörs av
pensionsförsäkringar. Att låta även avtal ha formen av äktenskapsförord
skulle enligt utskottets mening bryta systematiken i ÄktB och
medföra ytterligare komplikationer. Vidare skulle det strida mot principerna
bakom svensk äktenskapslagstiftning — såväl den nuvarande
som den tidigare — att tillåta att avtal ingås långt i förväg om hur viss
egendom faktiskt skall fördelas vid bodelning.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att det i vart fall
för närvarande inte finns anledning att införa en sådan regel som
förespråkas i motion L2, och utskottet avstyrker därför bifall till
yrkande 1 i motionen.

Förslaget att de problem som uppkommit i anslutning till tillämpningen
av 10 kap. 3 § ÄktB skall lösas genom en särskild jämkningsregel
har fått brett stöd under remissbehandlingen av departementspromemorian.
och utskottet anser i likhet med departementschefen att en
möjlighet till jämkning bör öppnas. När det gäller den närmare
utformningen av den föreslagna jämkningsregeln vill utskottet framhålla
att äktenskapets längd självfallet är en omständighet av betydelse
som bör vägas in vid skälighetsbedömningen. Utskottet kan emellertid
inte dela uppfattningen i motion L3 att denna omständighet skall
tillmätas särskild betydelse. En sådan ordning kan lätt medföra omotiverade
tröskeleffekter och även eljest leda till oskäliga resultat i det
enskilda fallet. Liksom fallet är vid tillämpningen av bestämmelsen i
12 kap. 3 § ÄktB om jämkning av äktenskapsförord måste i stället en
helhetsbedömning ske av samtliga förhållanden varvid äktenskapets
längd, makarnas pensionsskydd och andra ekonomiska förhållanden är
några av de faktorer som bör beaktas. Som framhålls i propositionen
bör vidare hänsyn kunna tas till om pensionsförsäkringen mer framstår
som en kapitalplacering än som ett normalt pensionsskydd. Som
en jämkningsfaktor bör också kunna gälla att pensionsförsäkringen
byggts upp under tiden före ÄktB:s ikraftträdande. Vid jämförelse med
vad som gällde beträffande försäkringen innan ÄktB trädde i kraft kan
ÄktB:s regler leda till att utfallet av bodelningen blir väsentligen sämre
för den maken som inte har försäkringen på sin sida. De övergångs -

1989/90: LU11

problem som uppkommit när det gäller äldre pensionsförsäkringar
kan således i vart fell delvis fä en lösning genom tillämpning av den
nya jämkningsregeln. Åtskilliga andra än nu angivna omständigheter
måste emellertid också vägas in, och i propositionen anges flera sådana
jämkningsfaktorer. Att i enlighet med önskemålet i motion L4 precisera
samtliga de kriterier som bör kunna föranleda jämkning låter sig
dock inte göras. Förhållandena i ett äktenskap varierar från fall till
fall, och lagstiftaren kan inte rimligen förutse alla de situationer då en
jämkning kan bli aktuell. På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till
motionerna L3 och L4 yrkande 2. Utskottet förordar sålunda att den
nya jämkningsregeln får den i propositionen föreslagna lydelsen.

Som utskottet ovan anfört bör principen alltjämt vara att de nu
ifrågavarande pensionsförsäkringarna skall hållas utanför bodelningen.
Den nya jämkningsbestämmelsen får därför ses som en undantagsregel
och bör således, som departementschefen framhåller, tillämpas restriktivt.
I anslutning härtill vill utskottet betona att jämkning enligt den
nya regeln inte är det enda medel som står till förfogande när det
gäller att förhindra oskäliga verkningar av bestämmelsen i 10 kap. 3 §
ÄktB. Också reglerna om jämkning av bodelning och av äktenskapsförord
liksom bestämmelserna om engångsunderhåll kan utnyttjas i
detta syfte. Utskottet vill även påpeka att den i propositionen föreslagna
ändringen av den s.k. vederlagsregeln ger en make ökade möjligheter
att fa kompensation för värdet av de pensionsförsäkringar som den
andra maken tagit. Utskottet kan således inte ställa sig bakom önskemålet
i motion L2 om en mera liberal tillämpning och avstyrker
följaktligen bifall till yrkande 2 i motionen.

I två motioner tas frågan upp om behandlingen av makarnas samtliga
pensionsrättigheter vid bodelningen. I motion L1 av förste vice talman
Ingegerd Troedsson och Ann-Cathrine Haglund anförs att vid bodelning
efter ett mer långvarigt äktenskap bör makarnas totala pensionsskydd
beaktas. Om den ene maken under äktenskapet sålunda har
intjänat en betydande rätt till ATP och avtalspensioner medan den
andre maken huvudsakligen haft oavlönat arbete med hem och barn
borde detta kunna beaktas vid bodelningen. Enligt motionärerna skulle
detta kunna ske genom att den sämre ställda maken tilldelades en
större andel av det gemensamma boet för att underlätta åtgärder som
bidrar till tryggandet av försörjningen på äldre dagar. Mot denna
bakgrund begärs i motionen en utredning i syfte att vid bodelning
möjliggöra att hänsyn tas till den samlade pensionsrätt som resp. make
tjänat in under äktenskapet. I motion L2 av Charlotte Cederschiöld
m.fl. anförs att det — bl.a. mot bakgrund av urholkningen av ATPsystemet
— kan finnas skäl att vid bodelningen till viss del väga in
även makarnas kollektiva pensionsrättigheter, och motionärerna begär
ett tillkännagivande härom (yrkande 3).

Med anledning av vad som anförs i motionerna vill utskottet erinra
om den år 1984 tillsatta pensionsberedningen (S 1984:03) som har till
uppgift att göra en översyn av vissa frågor inom den allmänna pensioneringen.
Beredningen, som avser att slutföra sitt arbete under våren

1989/90: LU11

1990, har i betänkandet (SOU 1987:55) Efterlevandepension uppmärksammat
frågan om delning mellan makar av deras gemensamt intjänade
pensionspoäng inom ATP och därvid förklarat att den avser att
återkomma till frågan i samband med sina överväganden angående
intjänande av ATP-rätt. I avvaktan på resultatet av pensionsberedningens
arbete anser utskottet att det inte finns skäl att förorda några
förändringar av ÄktB:s bodein i ngsregler på sätt som begärts i motionerna
L1 och L2. Utskottet vill tillägga att rätten till egen pension i
form av allmän pension eller avtalspension är en sådan rättighet som i
regel inte kan överlåtas och att den därför i likhet med andra sådana
rättigheter — enligt vad som länge gällt inom äktenskapsrätten — undantas
från bodelning. En förändring i detta avseende skulle innebära
att man frångår en grundläggande princip på området. Avslutningsvis
vill utskottet peka på att den i propositionen föreslagna jämkningsregeln
ger en viss möjlighet att — i de fall privata pensionsförsäkringar
finns — beakta makarnas totala pensionsskydd. Enligt propositionen
är det nämligen av betydelse för bedömningen av makarnas ekonomiska
förhållanden hur makarna har sitt pensionsskydd ordnat. Ar det
fråga om en stor pensionsförsäkring som inte balanseras av en motsvarande
pension på den andra makens sida, kan det finnas skäl att
överväga en indragning helt eller delvis av försäkringen i bodelningen.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L1 och L2
yrkande 3.

Den i propositionen föreslagna ändringen av den s.k. vederlagsregeln
föranleder inte några uttalanden från utskottets sida.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande behandlingen av privata pensionsförsäkringar vid
bodelningen

att riksdagen avslår motion 1989/90:L4 yrkande 1,

2. beträffande avtal om pensionsförsäkringar

att riksdagen avslår motion 1989/90:L2 yrkande 1,

res. 1 im. fp. c. mp)

3. beträffande utformningen av jämkningsregeln

att riksdagen med avslag på motion 1989/90:L3 och motion
1989/90:L4 yrkande 2 antar det i proposition 1989/90:30 framlagda
förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken såvitt avser

10 kap. 3 §,

4. beträffande tillämpningen av jämkningsregeln
att riksdagen avslår motion 1989/90:L2 yrkande 2,

res. 2 (m)

5. beträffande beaktande av det totala pensionsskyddet vid bodelning att

riksdagen avslår motion 1989/90:L1 och motion 1989/90:L2
yrkande 3,

res. 3 (mi

1989/90: LU11

6. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i äktenskapsbalken, i den mån förslaget inte omfattas
av vad utskottet hemställt ovan under mom. 3.

Stockholm den 23 november 1989

På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s), Allan
Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s), Lena Boström
(s), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson (c), Elisabeth
Persson (vpk). Elisabet Franzén (mp), Anita Jönsson (s), Gunilla
Andersson (s) och Charlotte Cederschiöld (m).

Reservationer

1. Avtal om pensionsförsäkringar (mom. 2)

Rolf Dahlberg (m), Ulla Orring (fp). Martin Olsson (c), Allan Ekström
(m), Bengt Harding Olson (fp). Stina Eliasson (c), Elisabet
Franzén (mp) och Charlotte Cederschiöld (m) anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Vad
härefter" och på s. 7 slutar med "i motionen." bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion L2 anser utskottet att makar
som vill och kan sinsemellan ordna sina pensionsfrågor och andra
ekonomiska förhållanden bör ha en möjlighet till det. Det bör således
råda fullständig avtalsfrihet för makar i fråga om privata pensionsförsäkringar.
I enlighet härmed bör det vid sidan av jämkningsregeln

— som Svenska försäkringsbolags riksförbund anfört i sitt remissyttrande
över den till grund för propositionen liggande departementspromemorian
— finnas en möjlighet för makar att träffa avtal om hur
pensionsförsäkringar skall fördelas dem emellan. En sådan avtalsmöjlighet
bör gälla både försäkringar som tecknas i framtiden och redan
tecknade försäkringar. Regeringen bör därför snarast framlägga förslag
till lagändring som medger makar att i förväg avtala om hur pensionsförsäkringar
skall fördelas vid en eventuell framtida bodelning. Vad
utskottet med bifall till motion L2 yrkande 1 således anfört bör ges
regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande avtal om pensionsförsäkringar
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L2 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

1989/90: LU11

2. Tillämpningen av jämkningsregeln (mom. 4)

Rolf Dahlberg, Allan Ekström och Charlotte Cederschiöld (alla m)
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Som
utskottet" och slutar med "i motionen." bort ha följande lydelse:

Utskottet har ovan accepterat den i propositionen föreslagna lydelsen
av den nya jämkningsregeln, som innebär att pensionsförsäkringar
helt eller delvis skall ingå i bodelningen om det med beaktande av
vissa angivna omständigheter skulle vara oskäligt att undanta pensionsrätten
från bodelningen. Enligt utskottets mening får dock de begränsningar
för tillämpningen av bestämmelsen som framgår av dess lydelse
anses tillräckliga. Utskottet är därför inte berett att ställa sig bakom
departementschefens motivuttalanden om att den nya jämkningsregeln
skall betraktas som en undantagsregel, som skall tillämpas restriktivt.
Utskottets vill i stället framhålla att man vid tillämpningen av jämkningsregeln
bör sträva efter faktisk rättvisa i det enskilda fallet.

Riksdagen bör med bifall till motion L2 yrkande 2 godkänna vad
utskottet anfört.

dels utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande tillämpningen av jämkningsregeln

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:L2 yrkande 2 godkänner
vad utskottet anfört,

3. Beaktande av det totala pensionsskyddet vid
bodelning (morn.5)

Rolf Dahlberg, Allan Ekström och Charlotte Cederschiöld (alla m)
anser att

dels den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med "Med
anledning" och på s. 9 slutar med "yrkande 3." bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är frågan om behandlingen av makarnas
samtliga pensionsrättigheter vid bodelningen betydelsefull. De i motionerna
framförda synpunkterna bör därför övervägas närmare i lämpligt
sammanhang. Vad utskottet med anledning av motionerna L1 och
L2 yrkande 3 sålunda anfört bör ges regeringen till känna.

dels utskottets hemställan under moment 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande beaktande av del totala pensionsskyddet vid bodelning att

riksdagen med anledning av motionerna 1989/90:L1 och
1989/90:L2 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

1989/90: LU11

Särskilt yttrande

1989/90: LU11

Behandlingen av privata pensionsförsäkringar vid
bodelningen

Elisabeth Persson (vpk) anför:

Privata pensionsförsäkringar har i vissa fall mer karaktär av kapitalplacering
än att tillgodose ett pensioneringsbehov. Det är den rikare
maken som på ett skattemässigt gynnsamt sätt placerar sina pengar i en
pensionsförsäkring och genom bodelningsreglerna får möjlighet att
undandra dessa pengar från den andra maken. En sådan ordning är
enligt min mening otillfredsställande. Det principiellt riktiga skulle i
stället vara en återgång till tidigare gällande regler som innebar att
privata pensionsförsäkringar alltid ingår i bodelningen. Som framgår
av vad utskottet anfört kunde emellertid denna ordning medföra
negativa konsekvenser för den efterlevande maken vid bodelning med
anledning av den andra makens död. Med hänsyn härtill och till att
den i propositionen föreslagna jämkningsregeln kan tillämpas för att
åstadkomma en bättre situation för den ekonomiskt svagare maken i
de mest flagranta fallen avstår jag nu från något yrkande i frågan.

Propositionens lagförslag
Förslag till

Lag om ändring i äktenskapsbalken

Härigenom föreskrivs att 10 kap. 3 § och 11 kap. 4 § äktenskapsbalken
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10 kap.

3§

Rättigheter som inte kan överlåtas eller som i annat fall är av personlig
art skall inte ingå i bodelning om det skulle strida mot vad som gäller för
rättigheten.

Även om det inte följer av första stycket, skall rätt till pension på grund
av en försäkring som någon av makarna äger inte ingå i bodelning, om
utfallande belopp skall beskattas som inkomst och försäkringen gäller rätt
till

1. ålderspension eller invalidpension, eller

2. efterlevandepension i fall då rätt till utbetalning av pensionen föreligger
vid bodelningen.

Rätt till pension som avses i andra
stycket skall dock helt eller delvis
ingå i bodelning, om det med hänsyn
till äktenskapets längd, makarnas
ekonomiska förhållanden och
omständigheterna i övrigt skulle
vara oskäligt att undanta pensionsrätten
från bodelning.

11 kap.

4§

Har den ena maken utan den Har den ena maken utan den
andra makens samtycke inom ett år andra makens samtycke inom tre år

innan talan om äktenskapsskillnad innan talan om äktenskapsskillnad

väcktes i inte obetydlig omfattning väcktes i inte obetydlig omfattning

genom gåva minskat sitt giftorätts- genom gåva minskat sitt giftorätts gods

eller använt sitt giftorättsgods gods eller använt sitt giftorättsgods

till att öka värdet av sin enskilda till att öka värdet av sin enskilda

egendom, skall den andra makens egendom, skall den andra makens

andel vid bodelning med anledning andel vid bodelning med anledning

av äktenskapsskillnad beräknas av äktenskapsskillnad beräknas

som om gåvans värde eller värdet som om gåvans värde eller värdet

av det använda giftorättsgodset av det använda giftorättsgodset

alltjämt hade ingått i den först- alltjämt hade ingått i den förstnämnda
makens giftorättsgods. nämnda makens giftorättsgods.

Dennes del i det sammanlagda gif- Dennes del i det sammanlagda giftorättsgodset
skall minskas i mot- torättsgodset skall minskas i motsvarande
mån. svarande mån.

1989/90: LU11
Bilaga

Vad som sägs i första stycket om enskild egendom skall även gälla
sådana rättigheter som enligt 10 kap. 3 § inte skall ingå i bodelning. Därvid
skall med ökning av värdet av en sådan rättighet jämställas förvärv av

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

rättigheten. Vidare skall, om en makes användning av sitt giftorättsgods
har medfört att värdet av egen pensionsförsäkring ökat eller att maken
förvärvat förmån på grund av sådan försäkring, bestämmelserna i första
stycket tillämpas även om den andra maken har samtyckt till åtgärden.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

2. Ligger den dag som avses i 9 kap. 2 § äktenskapsbalken före den 1
januari 1990 tillämpas 10 kap. 3 § och 11 kap. 4 § i deras äldre lydelse.

1989/90:LU 11
Bilaga