Viss fråga om arbetsplatsintroduktion för ungdomar
Betänkande 1995/96:AU5
Arbetsmarknadsutskottets betänkande
1995/96:AU05
Viss fråga om arbetsplatsintroduktion för ungdomar
Innehåll
1995/96 AU5
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett utskottsinitiativ angående anställningskravet för ungdomar i samband med arbetsplatsintroduktion (API). Utskottet anser att det bör öppnas möjlighet att göra undantag från detta krav om arbetsförmedlingen bedömer att det i det enskilda fallet finns omständigheter som talar för detta.
Särskilda yttranden har avgivits av företrädarna i utskottet för Moderata samlingspartiet samt Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet ävensom av företrädaren för Vänsterpartiet.
Utskottet
Bakgrund
Före den 1 juli 1995 fanns flera olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder som innefattade arbetsplatsförlagd praktik nämligen invandrarpraktik, akademikerpraktik, vidgad arbetsprövning, arbetsprövning inom AMI och praktikdelen inom ungdomsintroduktion. Gemensamt för alla dessa åtgärder var att arbetslösa fick möjlighet att för en period praktisera på en arbetsplats och att de fick utbildningsbidrag under tiden.
Genom riksdagens beslut (prop. 1994/95:218, AU15, rskr. 398, 399) ersattes dessa åtgärder från och med den 1 juli 1995 med en ny åtgärd, benämnd arbetsplatsintroduktion (API). Denna praktikåtgärd kan i princip användas för alla som är anmälda som arbetslösa sökande hos arbetsförmedlingen och som förmedlingen bedömer vara i behov av praktik. För ungdomar i åldrarna 20-24 år får åtgärden beviljas endast om den följs av en anställning som varar minst sex månader. Undantag gäller för praktik hos kommuner och ideella organisationer. Praktikperioden bör kunna vara upp till sex månader. För unga handikappade kan en längre tid medges. Anordnare som tillhandahåller arbetsplatsintroduktion betalar ett finansieringsbidrag på 1 000 kr i månaden för varje deltagare. Avgiften utgår dock inte för bl.a. äldre, invandrare och arbetshandikappade. Deltagarna i arbetsplatsintroduktion får utbildningsbidrag enligt de bestämmelser som gäller för dessa.
I sitt ovan nämnda betänkande underströk utskottet beträffande anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion för ungdomar i åldrarna 20-24 år särskilt möjligheterna till provanställning och visstidsanställning. Utskottets uppfattning var att gruppen i fråga är attraktiv på arbetsmarknaden och att man därför borde kunna ställa större krav på arbetsgivarna. En påtaglig fördel med denna konstruktion ansåg utskottet det vara att ungdomarnas chanser att pröva på riktiga arbeten ökade och att det stärkte ungdomarnas möjlighet att efter arbetsplatsintroduktionen få riktiga arbeten.
Anställningskravet i samband med API
Av AMS lämnade uppgifter om ungdomar i API framgår följande.
Vid utgången av oktober 1995 hade 24 500 ungdomar i åldrarna 20-24 år varit arbetslösa i mer än 100 dagar. Det motsvarar ca en tredjedel av samtliga arbetslösa i denna åldersgrupp. Procentsatsen för samtliga arbetslösa ungdomar i den ålderskategorin är 18,2 %. Ett skäl till att arbetslösheten i denna åldersgrupp inte gått ner ytterligare är enligt AMS att API inte har fått tillräcklig omfattning under hösten.
Antalet arbetslösa ungdomar i åldersgruppen 25-30 år uppgick enligt AMS i slutet av oktober till 68 841 personer eller 10,9 %. Dessa kunde ta arbete direkt.
Vid månadsskiftet oktober/november 1995 var antalet ungdomar i åldersgruppen 20-24 år på API-platser ca 12 000. Siffran 12 000 kan t.ex. jämföras med ungdomspraktikplatserna som vintern 1993-1994 omfattade ca 90 000 ungdomar och vintern därpå ca 50 000. Enligt AMS är behovet av en åtgärd med API:s syfte och innehåll större för den aktuella ungdomsgruppen än vad som hittills uppnåtts volymmässigt.
En faktor som kan förklara en stor del av trögheten är enligt AMS att för den aktuella gruppen 20-24-åringar finns kravet på anställning minst 6 månader hos anordnaren efter praktiken. Vissa undantag finns som ovan redovisats, bl.a. vid API hos kommuner och ideella organisationer.
AMS har i skrivelse till regeringen den 24 november 1995 tagit upp problem med den aktuella åtgärden och därvid bl.a. framhållit vikten av att introduktionsplatserna i näringslivet snabbt kan öka. Vissa ungdomar behöver även praktik utan att binda sig för anställning. Inför val av yrke och utbildning är det viktigt att de kan få erfarenhet från olika yrkesområden. Inte minst betydelsefullt är det att de som vill välja ett för sitt kön otraditionellt yrke kan pröva sig fram, framhåller AMS.
För att vidga ungdomarnas praktikmöjligheter i näringslivet bör enligt AMS arbetsförmedlingen få bemyndigande att avgöra när anställningskravet skall gälla och när undantag från detta krav skall tillämpas. Konkurrenssvaga grupper bör kunna få API-plats utan att arbetsgivaren förbinder sig att anställa ungdomarna. Vidare bör undantag från anställningskravet kunna göras om berörd facklig organisation ger sitt medgivande, något som bör kunna begränsa undanträngning av normala anställningar.
Anställningskravet i API för ungdomar i åldersgruppen 20-24 år bör således enligt AMS kunna variera från fall till fall. Arbetsförmedlingen bör få rätt att avgöra när anställningskravet skall gälla.
Överväganden
Utskottet ser allvarligt på arbetsmarknadssituationen för ungdomarna.
Olika initiativ har under årens lopp tagits för att komma till rätta med ungdomsarbetslösheten och så långt som möjligt söka förhindra negativa effekter av en omfattande arbetslöshet. Förutom åtgärder från statsmakternas sida vill utskottet peka på de initiativ som tagits av parterna på arbetsmarknaden. Uppmärksammas bör i detta sammanhang de avtal som har träffats mellan Sveriges Verkstadsindustrier och Svenska Metallindustriarbetareförbundet resp. ALMEGA och Industrifacket. Båda dessa avtal har syftat till att erbjuda ungdomar kompetensutveckling i verkstadsföretag resp. ungdomsanställning i företag. Avtalen har emellertid enligt vad utskottet erfarit inte gett några egentliga genomslag på arbetsmarknaden.
Under vårriksdagen ställde sig riksdagen bakom regeringens mål att alla ungdomar under 25 år skall vara i arbete, utbildning eller aktiv arbetsmarknadspolitisk åtgärd inom 100 dagars arbetslöshet. Siffror som redovisats ovan är därför alarmerande. Av ungdomarna i åldersgruppen 20-24 år har en tredjedel varit arbetslösa mer än 100 dagar. En sådan utveckling kan inte accepteras utan att statsmakterna reagerar. Situationen måste tas på stort allvar och åtgärder så snabbt som möjligt vidtas för att söka bryta denna negativa trend.
Det finns enligt utskottets mening skäl att fråga sig om det obligatoriska anställningskravet har inneburit en återhållande faktor när arbetsgivaren vverväger att ta emot en ungdom i den aktuella åldersgruppen som praktikant. Det kan inte uteslutas att det förhåller sig så. Eftersom ingen möjlighet får lämnas oprövad när det gäller att få ned ungdomsarbetslösheten finns det anledning överväga om man skall kunna göra undantag från det obligatoriska kravet på anställning efter praktiken även i andra fall än de som gäller i dag. En mycket viktig faktor i sammanhanget är också att ge ungdomar vidgade möjligheter att komma i kontakt med en arbetsmarknad med ett brett utbud av arbetstillfällen. Inte minst angeläget är det att ungdomar får ökade möjligheter till arbetstillfällen i näringslivet.
Det är utskottets uppfattning att ambitionen vid beviljande av API för den aktuella åldersgruppen alltjämt skall vara att praktikanordnaren anställer den unge under minst sex månader efter praktiktiden. För att uppnå det av statsmakterna uppsatta målet om att ungdomar under 25 år inte skall behöva vara arbetslösa under en längre tid är utskottet emellertid berett förorda att det obligatoriska anställningskravet kan frångås när det föreligger särskilda skäl. Enligt utskottets mening bör frågan om efterföljande anställning få avgöras från fall till fall och vid en samlad bedömning av arbetsförmedlingen. Samråd bör därvid ske med berörd facklig organisation, något som borgar för att risken för undanträngningseffekter uppmärksammas. Det lokala fackets medverkan är naturlig mot bakgrund av att berörd facklig organisation med de bestämmelser som gäller i dag ges tillfälle att yttra sig innan länsarbetsnämnden första gången anvisar någon till API på en arbetsplats.
Sammanfattningsvis anser utskottet att övervägande skäl talar för att det - med beaktande av vad ovan anförts om vad som skall gälla vid bedömningen - skall finnas möjlighet att medge undantag från bestämmelsen om att API för ungdom under 25 år får beviljas endast om den följs av en anställning som varar minst sex månader.
Utskottet anser slutligen att regeringen noga bör följa denna fråga och vid lämpligt tillfälle återkomma till riksdagen med en redovisning.
Med stöd av initiativrätten enligt RO 3:7 föreslår utskottet att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Hemställan
Utskottet hemställer
beträffande anställningskravet vid arbetsplatsintroduktion m.m.
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Stockholm den 8 december 1995
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Ulrica Messing (s), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Christina Zedell (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds), Kristina Zakrisson (s), Anna Åkerhielm (m) och Annika Jonsell (m).
Särskilda yttranden
1. Patrik Norinder, Christel Anderberg, Anna Åkerhielm och Annika Jonsell (alla m) anför:
Vi konstaterar att det system som nu gäller för att få in ungdomar på arbetsmarknaden inte räcker för att dämpa arbetslösheten, speciellt inte i gruppen 20-24 år. Dessutom är det uppenbart att konstruktionen med ett närmast obligatoriskt krav på anställning efter praktiktidens utgång utgör hinder i strävandena att få in ungdomar på arbetsmarknaden.
Den arbetsmarknadspolitiska åtgärd - ungdomspraktik - som infördes av den förra regeringen den 1 juli 1992 var mycket enkel att hantera och gav mycket snabbt stora volymer. Redan vintern 1992/93 var volymen 80 000-90 000 och nådde sin kulmen i slutet av februari 1993 med 93 000 ungdomar i ungdomspraktik. Som framgår av redovisningen i utskottets betänkande var volymerna mycket stora även vintrarna därpå. De utvärderingar som gjorts av ungdomspraktiken visar att åtgärden var framgångsrik. En utvärdering som AMS har gjort av ungdomspraktiken visar således att vid tre mätperioder, januari 1993, december 1993 och december 1994 låg andelen ungdomspraktikanter inom enskilda företag runt 58 %. Andelen inom kommunerna låg på 26-32 %.
Vi anser att det är angeläget att ungdomar får ökade möjligheter till arbetstillfällen i näringslivet. Det är lätt att inse att nuvarande regler innebär en spärr i detta hänseende för den aktuella åldersgruppen.
Utskottets initiativ att öppna större möjligheter att introducera ungdomar på arbetsmarknaden är välkommet. Det utgör en bekräftelse - om än senkommen - på att det var felaktigt att avveckla den ungdomspraktik som tidigare visade sig så framgångsrik.
Utskottets initiativ är emellertid halvhjärtat. I stället för att avveckla anställningskravet införs en slags dispensordning där arbetsförmedlingen i samverkan med de fackliga organisationerna skall fälla avgörandet.
Syftet med särskilda introduktioner för ungdomar är naturligtvis att bereda vägen för anställning. Som det senaste årets erfarenhet visat leder emellertid överdrivna villkor på företagen till att dessas intresse för att bistå nya arbetssökande blir mindre än vad som vore önskvärt. Det drabbar direkt de arbetssökande ungdomarna.
Utskottsinitiativet går år rätt håll, men är alltså likväl otillräckligt. Av konstitutionella orsaker saknas möjlighet att nu påyrka en mera ändamålsenlig lösning av ett viktigt problem. Av det förstnämnda skälet bör initiativet bifallas samtidigt som det av det sistnämnda skälet finns anledning för riksdagen att vid tidigast möjliga tidpunkt fatta beslut om en ordning motsvarande den tidigare ungdomspraktiken.
2. Elver Jonsson (fp), Elving Andersson (c) och Dan Ericsson (kds) anför:
Även vi anser att situationen för ungdomarna är så alarmerande att det krävs ett särskilt initiativ från utskottets sida. Vi har därför anslutit oss till utskottets förslag. Vi förutsätter att de bestämmelser som utfärdas som en följd av initiativet kommer att utformas på ett sådant sätt att största rationalitet och smidighet i hanteringen uppnås. Därvid bör de positiva erfarenheterna från den arbetsmarknadspolitiska åtgärden ungdomspraktik tas till vara.
Det är även viktigt att regeringen återkommer med en redovisning. Vi menar att denna redovisning bör ske under innevarande budgetår.
3. Hans Andersson (v) anför:
Jag anser att man måste angripa ungdomsarbetslösheten på ett mer aktivt sätt än vad som hittills har skett. I likhet med vad Vänsterpartiet tidigare har föreslagit anser jag att man på sikt måste överväga införandet av ett system med obligatoriska praktikplatser på medelstora och stora företag i näringslivet. Praktikantplatser skall ge både praktik och kompetenshöjning och avtalad praktiklön skall utgå. Ett sådant förslag innebär att produktionen får ett ekonomiskt och praktiskt ansvar för ungdomars sysselsättning och framtida möjligheter.
De frivilliga avtal som trots allt har träffats för vissa branscher och som syftat till att ge ungdomar en inträdesbiljett på arbetsmarknaden har inte lett till önskat resultat. Detta är beklagligt och visar att näringslivet i praktiken inte är berett att ta ett rimligt finansiellt och socialt ansvar.
Jag kan mot bakgrund av vad som är känt om den akuta situationen för ungdomarna acceptera en viss uppmjukning av de regler som styr arbetsplatsintroduktionen. Jag utgår från att den redovisning som utskottet anser att regeringen skall göra lämnas under innevarande budgetår.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Utskottet 1
Bakgrund 1
Anställningskravet i samband med API 2
Överväganden 3
Hemställan 4
Särskilda yttranden 5
1. (m) 5
2. (fp), (c), (kds) 6
3. (v) 6
Gotab, Stockholm 1995