Verksamheten inom Europeiska unionen under 1995
Betänkande 1995/96:UU25
Utrikesutskottets betänkande
1995/96:UU25
Verksamheten inom Europeiska unionen under 1995
Innehåll
1995/96 UU25
1 Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1995/96:190 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1995 samt två motioner väckta med anledning av skrivelsen. I motionerna framställs framförallt önskemål om att skrivelsen i framtiden skall göra en grundligare och mer problematiserande genomgång av de redovisade frågorna samt att ökad tyngdpunkt bör läggas vid analys av Sveriges agerande i EU och av medlemskapets konsekvenser på olika områden.
Utskottet anser att skrivelsen ger en förtjänstfullt utförlig presentation av verksamheten i EU och Sveriges agerande under 1995. Flertalet av de frågor som aktualiseras i motionerna har varit föremål för riksdagens överväganden i flera tidigare sammanhang, särskilt i samband med behandlingen av regeringens proposition om Sveriges medlemskap i EU och, senast under våren 1996, inom ramen för det svenska förberedelsearbetet inför EU:s nu pågående regeringskonferens. Utskottet anser, i likhet med motionärerna, det angeläget att konsekvenserna på olika områden av Sveriges medlemskap i EU analyseras och noterar det utrednings- och analysarbete som fortgår löpande och som kommer att fortsätta i syfte att även framdeles få till stånd en bred insyn i och aktiv debatt kring frågor om EU:s verksamhet, Sveriges roll i unionen m.m.
Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över skrivelsen jämte motionerna. Yttranden har avgivits av socialförsäkringsutskottet samt bostadsutskottet. Yttrandena återges in extenso i bilaga till betänkandet. Utrikesutskottet anser bägge motionerna till sina huvuddelar besvarade. Med det som anförts i betänkandet föreslår utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:190 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1995 till handlingarna.
2 Skrivelsen
I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen under 1995 i enlighet med riksdagsordningens 3 kap. 6 §. Skrivelsen behandlar Europeiska unionens övergripande politiska och institutionella utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetsområdet, unionens förbindelser med omvärlden samt det inrikes och rättsliga samarbetet.
3 Motionerna
1995/96:U43 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skrivelse 1995/96:190.
1995/96:U44 av Bodil Francke Ohlsson (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att aktuella frågor och ärenden i det svenska EU-arbetet bör behandlas grundligare och i mer problematiserande form i framtida skrivelser om verksamheten inom EU.
4 Yttranden från andra utskott m.m.
Utrikesutskottet har berett samtliga övriga utskott tillfälle att yttra sig över skrivelsen jämte motioner i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde. Yttranden har avgivits av socialförsäkringsutskottet samt bostadsutskottet. Yttrandena återges in extenso i bilaga till betänkandet.
5 Utskottet
5.1 Skrivelsens huvudsakliga innehåll
Sveriges första år som medlem i Europeiska unionen har inneburit många nya erfarenheter. Inom statsförvaltningen görs en kontinuerlig uppföljning av dessa. Regeringen har, anförs det i skrivelsen, också lämnat konkreta uppdrag när det gäller att analysera det första årets erfarenheter. Som exempel på några viktiga intryck anges bl.a. den särskilda utmaning som har bestått i att möta den sammansmältning av inrikes- och utrikespolitik som blir en effekt av samarbetet i unionen. De beslut som fattas av EU:s ministerråd gäller i många fall lagstiftning om frågor av klart inrikespolitisk karaktär. Sverige trädde som ett nytt medlemsland in i EU:s pågående berednings- och förhandlingsprocess. Flertalet av de frågor som Sverige hade att ta ställning till under 1995 hade förberetts inom EU innan Sverige blev medlem av organisationen. Det har, anför regeringen, inneburit en viss ansträngning att tränga in i de många gånger komplicerade frågor som har behandlats utan att, som de gamla medlemsstaterna, ha haft möjlighet att fullt ut följa frågorna från början. Frågornas beredning sträcker sig inte sällan över flera år. Enligt vad som anförs i skrivelsen har dock Sverige, redan under detta första år, fått konkret gehör för sina ståndpunkter i många frågor. Sverige deltar nu i den tidiga beredningen av olika EU-ärenden och får därmed möjlighet till den framförhållning som är en förutsättning för ett framgångsrikt arbete i EU. Det första medlemskapsåret har, anför regeringen, visat att små medlemsländer har goda möjligheter till inflytande när de är väl förberedda och argumenterar för genomtänkta förslag. Andra medlemsländer förväntar sig dessutom att Sverige skall vara pådrivande inom områden, exempelvis öppenhetsfrågorna, där Sverige har viktiga erfarenheter.
Den sammantagna erfarenheten är, anför regeringen, att Sverige kan påverka i EU. Det mindre medlemslandet är en faktor att räkna med. Med konsekvens och fasthet, med samverkan med andra medlemsländer och med vilja att bidra till gemensamma europeiska lösningar, kan ett för Sverige betydande inflytande nås över unionens gemensamma politik. Också den kulturella aspekten av medlemskapet har givit viktiga nya erfarenheter, påpekas det i skrivelsen. Sveriges företrädare har verkat i en ny miljö både vad gäller organisation och arbetsformer och andra medlemsländers traditioner och synsätt inom olika sakområden. Stor kraft har ägnats åt att ta till sig de faktiska arbetsprocesserna liksom att lära sig förstå andras synsätt och förmedla kunskap om våra egna. I detta sammanhang nämner regeringen särskilt språkfrågan. Franska är det viktigaste arbetsspråket inom stora delar av EU:s institutioner. Det innebär att många dokument först tas fram på franska innan de översätts till övriga språk, vilket sker med viss fördröjning. Tolkning till och från svenska har skett i begränsad men ökande utsträckning. Institutionernas översättnings- och tolkningskapacitet har under 1995 successivt men dock inte fullt byggts ut. Det är, anför regeringen, ur Sveriges synvinkel sett ytterst viktigt att hävda det svenska språkets ställning i EU.
I skrivelsen noteras vidare att Sverige har gått in i medlemskapet utan att frångå den svenska förvaltningsmodellen. Arbetsfördelningen mellan riksdagen och regeringen och mellan regeringen och myndigheterna har förblivit i princip oförändrad. Någon ändring har inte heller skett beträffande statsmakternas förhållande till intresseorganisationer och andra berörda organ. Däremot har, som nämnts ovan, medlemskapet inneburit att i första hand arbetsmetoderna har anpassats till de nya förhållandena. Med anledning av den svenska förvaltningsmodellens särskilda struktur har regeringen uppdragit åt Statskontoret att kartlägga och analysera hur EU-medlemskapet under det första året påverkat statliga myndigheters organisation och arbetsformer och hur formerna för samverkan mellan regering och förvaltningsmyndigheter har utvecklats. Statskontoret skall i en huvudrapport under 1996 redovisa sin bedömning av den svenska förvaltningsmodellens ändamålsenlighet i ett EU-perspektiv och vilka för- och nackdelar den medfört i det praktiska arbetet.
I skrivelsen hänvisas bl.a. till 1995 års regeringsförklaring vari regeringen angett vilka områden som ges hög prioritet i EU-arbetet, nämligen sysselsättning och tillväxt, en hög skyddsnivå inom miljöområdet, öppenhet i EU:s institutioner, jämställdhet mellan kvinnor och män, större inflytande för konsumenterna, regional utjämning, frihandel, östutvidgningen, fred i det forna Jugoslavien, kampen mot internationell brottslighet inklusive narkotikabekämpning, fusk och bedrägeri med gemenskapsmedel samt samarbetet inom Östersjöområdet. Sverige har vidare, vid sidan av att hävda det svenska språkets ställning i samtliga institutioner, lagt stor vikt vid att den tilldelade kvoten av svenska tjänstemän vid EU:s institutioner uppfylls och att unionens personalpolitik främjar jämställdhet mellan könen. I ett särskilt kapitel i skrivelsen redovisas utvecklingen i EU- institutionerna under 1995 och bl.a. arbetet med rekrytering av svenskar till dessa.
Europeiska rådet, som består av medlemsländernas stats- och regeringschefer, möts normalt i slutet av varje ordförandeskapsperiod, dvs. två gånger per år. Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Essen i december 1994 och från 1995 års två möten i Cannes och Madrid återfinns i bilagor till skrivelsen. Europeiska rådets möte i Cannes i juni 1995 var det första av EU:s toppmöten där Sverige, Finland och Österrike deltog som fullvärdiga EU-medlemmar. (De tre länderna hade dock i praktiken deltagit fullt ut vid mötet i Essen i december 1994.) De viktigaste frågorna som diskuterades i Cannes var sysselsättningen, ekonomiska och monetära unionen (EMU), förbindelser med omvärlden, inrikes och rättsliga frågor samt förberedelser för regeringskonferensen 1996. Euopeiska rådets möte i Madrid i december 1995 behandlade framför allt EMU, sysselsättning, utvidgningsfrågan och regeringskonferensen. Regeringen redovisar även utförligare det s.k. partnerskapet Europa-Medelhavet som grundlades vid Medelhavskonferensen i Barcelona den 27-28 november 1995. En förteckning över viktigare rättsakter som antagits av rådet under 1995 finns som bilaga till skrivelsen. Också EU:s budget 1995 redovisas i särskild bilaga.
Arbetet för sysselsättning och tillväxt har lett fram till rekommendationer till medlemsländerna att koncentrera sina sysselsättningsfrämjande åtgärder till fem nyckelområden. Sverige har, enligt vad regeringen anför i skrivelsen, förordat att arbetet inriktas på de områden som skall stärka arbetskraftens kompetens och företagens konkurrenskraft samt öka arbetskraftens rörlighet på arbetsmarknaden, såväl geografiskt som yrkesmässigt. En annan viktig del av EU:s åtgärder för att skapa tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft är satsningen på de s.k. transeuropeiska nätverken inom sektorerna transport, telekommunikationer och energi. Ett omfattande arbete har bedrivits under året, men några slutliga beslut har inte fattats. De små och medelstora företagen spelar enligt svensk uppfattning en viktig roll i arbetet med att åstadkomma tillväxt och sysselsättning. Inom EU bedrivs ett omfattande samarbete inom detta område, bl.a. i form av ett särskilt program för dessa företag.
När det gäller den ekonomiska och monetära unionen fastslog stats- och regeringscheferna vid Europeiska rådets möten i Cannes och Madrid att EMU:s tredje fas skall inledas den l januari 1999. Man antog även ett scenario för införandet av den gemensamma valutan, euro . Sverige redovisade under 1995 i sitt konvergensprogram hur man avser att uppnå de s.k. konvergenskriterierna. Det svenska konvergensprogrammet mottogs väl av rådet.
En av de frågor som Sverige särskilt drivit under 1995 har gällt öppenheten, framför allt i rådets arbete. Genom inte minst svenska och danska ansträngningar har öppenhetsfrågorna nu en given plats på EU:s dagordning, anförs det i skrivelsen. En av framgångarna det första året är att resultatet från rådets omröstningar i lagstiftningsärenden alltid skall offentliggöras. Dessutom skall protokoll samt förklaringar som EU-länderna avger om beslutade rättsakter förutsättas vara offentliga om inte ett enskilt medlemsland begär motsatsen.
EU:s regeringskonferens som skall se över och revidera EU:s grundläggande fördrag har förberetts av en reflektionsgrupp bestående av företrädare för samtliga medlemsstater. I skrivelsen redovisas förberedelserna inför konfersen utförligare. I den slutrapport som reflektionsgruppen överlämnade vid Europeiska rådets möte i Madrid analyserades och presenterades olika lösningar och konsekvenser av eventuella fördragsändringar.
En stor del av det ekonomiska samarbetet inom unionen sker inom ramen för EG och rör den inre marknaden - fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital - och angränsande politikområden. Den sociala dimensionen av samarbetet syftar till att motverka negativa konsekvenser av den inre marknaden och berör framför allt arbetstagare. Utgångspunkten för samarbetet inom den gemensamma varumarknaden har varit att säkerställa den fria rörligheten. Regelverket för den inre marknaden är nu i huvudsak på plats. Den intensiva lagstiftningsfasen har gått över i en fas där tyngdpunkten läggs vid att få de gemensamma reglerna att fungera effektivt. Inom tjänsteområdet beslutade rådet om flera direktiv som rör den finansiella sektorn. Avregleringen av unionens telekommunikationsmarknad har fortskridit och skall vara genomförd senast den 1 januari 1998. Sverige, som redan har en avreglerad telemarknad, bevakar att arbetet bedrivs enligt tidsplanen.
Inom jämställdhetsområdet har Sverige bl.a. drivit frågorna om s.k. mainstreaming (integrering av ett jämställdhetsperspektiv inom alla politikområden) och om kvinnors inflytande på beslutsprocessen i EU:s institutioner.
Svenska prioriteringar inom miljösamarbetet är kampen mot försurning och klimatpåverkan, kemikaliekontroll, kretsloppsanpassning samt biologisk mångfald. Sverige har, anför regeringen, varit mycket pådrivande, och ett svenskt initiativ inom försurningsområdet har lett till att kommissionen nu utarbetar en särskild strategi mot försurningar. Sverige har också stött åtgärder som skall skapa en miljömässigt hållbar utveckling inom transportsektorn. Inom denna sektor fattades också ett för Sverige mycket viktigt beslut beträffande lastbilars längd. Beslutet innebär att svenska lastbilar i inrikes trafik även i fortsättningen får vara 24 meter långa. Enligt ett kommissionsförslag skulle lastbilars längd i samtliga EU-länder anpassas till högst 18,75 meter. Den föreslagna ändringen hade, enligt vad som anförs i skrivelsen, kunnat innebära negativa konsekvenser för Sverige ur såväl ekonomisk som miljömässig synvinkel samt beträffande trafiksäkerheten. Till transportpolitiken hör också sjösäkerhetsfrågorna som Sverige ger hög prioritet i EU-arbetet. Under 1995 har rådet t.ex. antagit en förordning om säkerhetsorganisationen på vissa färjor.
Inom regionalpolitiken har bl.a. utformats utvecklingsprogram för vissa särskilt behövande regioner. Inte minst glesbygdsstödet och socialfondens bidrag till bekämpandet av arbetslöshet har getts hög prioritet från svensk sida.
Kommissionen har till rådet överlämnat ett analysunderlag om konsekvenserna för den gemensamma jordbrukspolitiken med anledning av dels de nya åtagandena i världshandelsorganisationen WTO, dels förberedelserna inför EU:s framtida utvidgning. Sverige har pekat på behovet av att modernisera jordbrukspolitiken för att kunna minska unionens marknadsregleringar och sänka de interna prisnivåerna. Sverige har under 1995 utarbetat ett miljöprogram för jordbruket. En av de viktigare frågorna inom animalieområdet har varit förhandlingarna om ett temporärt avtal mellan EU och Norge i syfte att bibehålla existerande handel med bearbetade jordbruksprodukter. Användning av hormoner inom animalieproduktionen har varit i högsta grad aktuell under året. Sverige har bl.a. verkat för att det nuvarande förbudet mot hormoner i produktionshöjande syfte inte skall uppluckras.
I juni 1995 antog ministerrådet ett direktiv som fastställer regler om transporttider, raster och veterinärbesiktningar vid djurtransporter. Sverige var ett av de mest pådrivande länderna för sådana regler, men kunde inte rösta för förslaget, eftersom transporttiderna för vissa djurslag fortfarande är för långa och rasterna för korta.
Höstens förhandlingar om nya fiskeavtal i Västerhavet ledde till överenskommelser mellan EU och Norge i fråga om Nordsjön och Skagerrak. Däremot kunde förhandlingarna om det bilaterala avtalet mellan EU (Sverige) och Norge (det s.k. Naboavtalet) inte slutföras.
EU:s utvidgning har, enligt vad som anförs i skrivelsen, varit en fråga som prioriterats högt av den svenska regeringen under 1995. Sverige ser utvidgningen som ett viktigt politiskt, ekonomiskt och miljöpolitiskt steg för ett enat Europa. Europeiska rådet antog i Cannes i juni 1995 en vitbok om anpassning av de berörda central- och östeuropeiska staternas lagar och administrativa strukturer till regelverket på EU:s inre marknad. I Cannes fastställdes också att förhandlingarna om Maltas och Cyperns anslutning till unionen skall inledas sex månader efter det att regeringskonferensen avslutats. I Madrid i december 1995 underströk Europeiska rådet utvidgningens politiska och ekonomiska betydelse för EU och uttalade som sin strävan att den inledande förhandlingsfasen för de associerade länderna i Central- och Östeuropa skall sammanfalla med att förhandlingarna med Cypern och Malta inleds. Sverige drev ståndpunkten att de baltiska staterna skulle behandlas likvärdigt med övriga central- och östeuropeiska kandidatländer, vilket också hörsammades i Europeiska rådets slutsatser. Regeringen erinrar i skrivelsen om den svenska målsättningen att medlemskapsförhandlingar för samtliga kandidatländer skall inledas sex månader efter regeringskonferensens avslutande.
Europeiska unionens förbindelser med omvärlden har ytterligare utvecklats under 1995. Till de viktigaste frågorna, anförs det i skrivelsen, har hört fredsprocesserna i f.d. Jugoslavien och i Mellanöstern, EU:s relationer med Turkiet, Ryssland och andra stater i Central- och Östeuropa, USA och Kanada samt länderna i södra Medelhavet. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) har av naturliga skäl till stor del handlat om att nå en varaktig fred i f.d. Jugoslavien. Fredsprocessen, som ledde fram till fredsavtalet i Dayton, har haft såväl den svenska regeringens som de övriga medlemsländernas fulla stöd. Utvecklingen av EU:s relationer med de central- och östeuropeiska länderna, inklusive de baltiska staterna, har fortsatt genom slutande av s.k. Europaavtal. EU har vidare under 1995 förlängt olika samarbetsavtal med Ryssland och övriga OSS-stater, Medelhavsländerna, Israel samt med Mercosur-staterna i Latinamerika. EU ingick också en tullunion med Turkiet. I bilagor till skrivelsen återfinns sammanställningar över de viktigaste avtalen och överenskommelserna som slutits under 1995 mellan EG och dess medlemsstater och tredje land samt över de gemensamma ståndpunkter, åtgärder och deklarationer som antagits inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Sverige har traditionellt ett starkt engagemang för frihandel och strävar efter att EU:s gemensamma handelspolitik även fortsatt, och i ökad utsträckning, skall drivas i frihandelsvänlig riktning. I bilaga till skrivelsen återfinns statistiska uppgifter över Sveriges handel med EU:s medlemsstater 1994 och 1995. En central fråga under året har varit att fullborda rollen för den nya världshandelsorganisationen VHO (World Trade Organization/WTO). Medlemskapet har visat sig ge oss goda möjligheter, anser regeringen, att tillsammans med andra frihandelsinriktade medlemsländer påverka EU:s handelspolitik i positiv riktning. Exempelvis har Sverige lyckats få igenom kraftiga sänkningar av EU:s tullar på elektronikkomponenter.
Genom medlemskapet i EU deltar Sverige även i den gemensamma biståndspolitiken. EU:s bistånd (inklusive samarbete med Central- och Östeuropa) uppgick 1995 till ca 4,8 miljarder ecu. Sverige bidrar till den gemensamma biståndspolitiken via medlemsavgiften och dessutom med 350 miljoner ecu till Europeiska utvecklingsfonden för kommande femårsperiod.
EU har också arbetat mycket aktivt för de mänskliga rättigheterna. Under 1995 har EU publicerat ett flertal deklarationer och genomfört ett stort antal uppvaktningar i tredje land där allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter förekommit eller hotat. Nedrustning och icke-spridning av massförstörelsevapen har ägnats ett intensivt samarbete, bl.a. inför förlängningen och granskningen av icke- spridningsavtalet och utarbetandet av skärpta internationella regler för truppminor och laservapen.
Inom ramen för samarbetet på det inrikes och rättsliga området har bl.a. åtgärder vidtagits under 1995 för att effektivisera kampen mot narkotikahandel och annan grov kriminalitet. Det internationella polissamarbetet har fördjupats inom flera områden. Den strategi för narkotikabekämpning som diskuterats under året syftar till att minska både utbud och efterfrågan. Europolkonventionen om den europeiska polisbyrån, Europol, undertecknades i juli 1995. En viktig fråga som återstår att besluta är EG-domstolens behörighet att tolka konventionen.
Medlemsstaterna har också sökt effektivisera det civil- och straffrättsliga samarbetet. En ny konvention om ett förenklat utlämningsförfarande undertecknades i mars 1995. Vad avser arbetet inom asyl- och invandringsområdet har arbetet med att dels ratificera den s.k. Dublinkonventionen, dels försöka slutföra förhandlingarna om yttre gränskontrollkonventionen fortgått. Inte i något av fallen har arbetet kunnat slutföras. En resolution om minimigarantier för asylsökande har dock antagits, och rådet har också enats om en gemensam ståndpunkt rörande en harmoniserad tolkning av flykting- begreppet.
Samarbetet på tullområdet har bl.a. resulterat i den s.k. CIS-konventionen som undertecknades i juli 1995. Den syftar till att förhindra, utreda och sakföra allvarliga brott mot narkotikalagar avseende införsel och utförsel av narkotika. Dessutom omfattar konventionen penningtvätt vid narkotikahandel. Arbete har också bedrivits med förslag till en konvention om ökat tullsamarbete, den s.k. Neapel II-konventionen. Åtgärderna mot fusk och bedrägeri med gemensamma EU-medel har prioriterats högt, såväl av unionen som helhet som av Sverige. När det gäller de rent rättsliga åtgärderna som vidtagits har t.ex. medlemsstaterna skrivit under den s.k. bedrägerikonventionen i juli 1995. Genom konventionen straffbeläggs olika former av bedrägerier som riktar sig mot EU:s finansiella intressen. I slutet av 1995 beslutade därefter rådet att även anta en förordning om administrativa åtgärder och sanktioner som skall vidtas vid exempelvis missbruk av gemenskapsmedel. Den svenska kommissionären, Anita Gradin, är ansvarig för dessa frågor inom kommissionen.
5.2 Sammanfattning av motionerna
I kommitttémotionen U43 (v) anförs att regeringens skrivelse kan sägas ge en god översikt över vilka frågor som behandlats i unionen under 1995 och att den kan vara en källa till baskunskaper om EU-frågor. Motionärerna anser dock att skrivelsen ger skönmålande beskrivningar av konsekvenserna av EU- medlemskapet. I skrivelsen anförs att Sverige fått inflytande över den europeiska kontinentens, och därmed sin egen, framtid. Däremot sägs inte, anför motionärerna, att de övriga 14 medlemsländerna fått ökat inflytande över Sverige. Beslutsmakten har, anförs det i motionen, flyttats från riksdag till regering och initiativrätten från riksdagen till EG-kommissionen. Samrådet med riksdagen fungerar av flera olika skäl illa.
Motionärerna anser att EU är en rikemansklubb med stormaktsambitioner. Då och då, hävdar de, finns en tendens inom EU att betrakta världens tillgångar som en resurs just för det rika Västeuropa. Som exempel nämns bl.a. en beskrivning som kommissionen gjort av Barentsregionen som Europas kommande Ruhrområde . En av de frågor som diskuterats mest inom EU under 1995 - Frankrikes kärnvapenprov i Stilla havet - behandlas inte explicit i skrivelsen, påpekas det. Någon mer ingående säkerhetspolitisk analys finns inte heller i skrivelsen. Ej heller ges någon beskrivning av mer svenska självständiga säkerhetspolitiska ställningstaganden, anför motionärerna. Även på handelsområdet är EU en stormakt. Någon analys av konse-kvenserna för Sveriges utrikeshandel av EU-medlemskapet ges dock inte i skrivelsen.
I motionen tas också upp den ökande ojämlikheten i världen och EU-staternas bistånd, bl.a. inom ramen för Lomékonventionen. Det påpekas att livsmedelsbistånd, som ingår i EU:s olika former av bistånd, måste vara väl samordnat med de mottagande staternas jordbruks- och livsmedelspolitik så att inte den lokala livsmedelsförsörjningen slås ut. I motionen sägs också att EU- staternas vapenexportpolitik skämmer bilden av ett EU som en union som verkar för regional säkerhet, fred och stabilitet. I skrivelsen markeras inte att Sverige avser behålla sin egen kontroll av krigsmateriel.
Genom EU-medlemskapet har Sverige, anförs det vidare, fått en lägre profil i andra internationella organisationer, bl.a. FN. Sverige måste såväl inom som utom EU mer kraftfullt stå upp för internationell solidaritet och rättvisa samt försvara de små ländernas rätt i en värld där en ogenomtänkt stormaktspolitik kan hota fred och stabilitet. Motionärerna anser att anklagelserna att EU utvecklas mot en fästning Europa synes bli alltmer berättigade. Oron gäller särskilt asylrätten och den personliga integriteten. Svensk flyktingpolitik har blivit mer restriktiv, hävdas det i motionen. Schengensamarbetet förstärker yttterligare dessa negativa tendenser. I skrivelsen analyseras inte konsekvenserna av alla de åtgärder som nu vidtas för att skärpa kontrollen av såväl EU:s egna medborgare som medborgare i länder utanför EU.
I motionen hänvisas vidare till vad Vänsterpartiet tidigare anfört om sin syn på EMU. Regeringens skrivelse innehåller inte någon närmare analys av sambandet mellan EMU:s konvergenskrav och kraven på den ekonomiska politiken efter det att den gemensamma valutan införts. Där diskuteras heller inte det demokratiska problemet med att flytta besluten över penning- och valutapolitiken från en myndighet under riksdagen till en av regeringar och parlament oberoende ledning för en europeisk centralbank. Vidare saknas hänvisning till någon analys som skulle peka på att just EU är ett s.k. optimalt valutaområde.
När det gäller skyddet för miljö, hälsa och säkerhet anförs i motionen att det av skrivelsen framgår att det ännu inte finns full klarhet över vad som skall hända med Sveriges undantag för våra lite hårdare regler när övergångstiden löper ut. Situationen i EU:s medlemsstater präglas av arbetslöshet, ekonomisk kris och nedskärningar av sociala utgifter. Allt fler barn drabbas av den sociala utslagningen. Miljoner barn växer upp utan det skydd som tillmäts dem via FN:s barnkonvention. Det vore fullt möjligt för EU att förbinda sig att följa denna konvention utan att därför ges kompetens att lagstifta på barnpolitikens område. Kommissionen borde få uppdraget att systematiskt granska alla förslag till förordningar, direktiv och förslag till beslut ur barnets perspektiv. En särskild barnombudsman, som bevakar att EU:s beslut är i enlighet med FN:s barnkonvention, kunde utses. I skrivelsen, anförs det, finns ingen redogörelse för vad regeringen gjort på detta område. Motionärerna hemställer att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförs i motionen.
I motion U44 (mp) välkomnas regeringens skrivelse, men efterlyses samtidigt mer grundlig och problematiserande genomgång av alla de frågeställningar som behandlats inom EU under 1995. Önskemålet bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. I skrivelsen hänvisar regeringen till att man agerat i och drivit en rad frågor. Faktum är dock, sägs det i motionen, att EU:s ministerråd inte sammanträder offentligt, varför det är omöjligt att veta vem som verkligen har agerat och varit pådrivande i olika frågor. I motionen hänvisas till att Miljöpartiet i EU-nämnden löpande framfört sina åsikter om och sin kritik mot regeringens agerande i där behandlade frågor. I motionen återkommer motionären bl.a. till EMU-projektet och konvergenskriterierna. Frågan om svensk medverkan i EMU är så viktig att den bör bli föremål för en folkomröstning. Motionären anser vidare att den utrikespolitiska synen i skrivelsen är anmärkningsvärd. Medlemskapet i EU har varit ytterst negativt för Sveriges förmåga att driva en självständig utrikespolitik. Bland de av regeringen prioriterade områdena för arbetet inom EU återfinns inte solidaritet och utvecklingssamarbete med tredje världen. Även på samarbetet inom den tredje pelaren har regeringen en anmärkningsvärt okritisk syn och kommenterar i skrivelsen inte de problem som flera av de aktuella åtgärderna där kan tänkas innebära.
Medan regeringen hävdar att Sverige kan påverka i EU är det odiskutabelt att EU påverkar Sverige, anför motionären vidare. En redogörelse för all den nya lagstiftning som Sverige måst inkorporera och anpassa sig till som en följd av EU-medlemskapet hade mot denna bakgrund varit på sin plats, sägs det i motionen. I motionen hävdas att en majoritet av EU-nämndens medlemmar ansåg att Sverige, med hänsyn till situationen avseende de mänskliga rättigheterna i Turkiet, skulle säga nej till EU:s tullunion med detta land. Regeringen skall dock ha valt att köra över majoriteten i denna fråga. Avslutningsvis noteras i motionen att Frankrikes kärnvapenprovsprängningar i Stilla havet var en av de viktigaste frågorna för EU under fjolåret, men att regeringen i årsberättelsen väljer att över huvud taget inte nämna ärendet och sitt agerande.
5.3 Utskottets överväganden
Sverige, Finland och Österrike inträdde i EU den 1 januari 1995. Därmed utökades EU:s medlemsstater till 15, och unionens tyngdpunkt flyttades i riktning mot Nordeuropa och Östersjöområdet. Av de nordiska ländernas befolkning finns nu 80 % inom EU. Tillsammans har de nya länderna 11 röster vid beslut i EU:s ministerråd, vilket är en röst mer än vad var och en av de fyra största medlemsländerna har. De tre nya medlemsstaterna är alla nettobidragsgivare till EG:s budget.
Samarbetet inom EU bygger på ett antal fördrag som slutits mellan medlemsstaterna och som i demokratisk ordning godkänts av varje enskild medlemsstats parlament, i vissa fall efter folkomröstningar. Varje framtida fördragsändring kräver enhällighet mellan medlemsstaterna och måste godkännas av dessa i överensstämmelse med varje medlemsstats konstitutionella regler. Grunden för samarbetet är alltså strikt mellanstatligt och medlemsstaterna är i folkrättslig mening suveräna stater. Det som skiljer samarbetet i EU från traditionellt internationellt samarbete är att det bygger på att de enskilda medlemsstaterna i högre grad än annars avstår från en del av sina statsorgans beslutsbefogenheter och överlåter dessa till gemenskapens institutioner. EU:s centrala roll i den europeiska utvecklingen bygger på denna unika och i demokratiska former beslutade kombination av överstatlighet och mellanstatlighet - varje lands egenart respekteras, samtidigt som förutsättningar har skapats för ett effektivt gemensamt handlande på centrala områden.
Utskottet tar med det sagda avstånd från resonemanget i motion U43 (v) om att beslutsmakten i Sverige i och med EU- medlemskapet de facto skulle ha flyttats från riksdag till regering och initiativrätten från riksdagen till EU- kommissionen (sic!). Utskottet konstaterar att riksdagen genom bestämmelserna i riksdagordningens 3 kap. 6 §, 4 kap. 10 § och 8 kap. 15 §, om samråd med och information till riksdagen i EU-frågor, tillförsäkrats ett inflytande på förhand över de frågor som behandlas i Europeiska unionens råd. Därutöver har riksdagen en kontrollfunktion i efterhand med hjälp av en rad instrument, bl.a. den granskning som sker i konstitutionsutskottet. Vad gäller de vidare svenska övervägandena inför beslutet att ansöka om medlemskap i EU har utskottet flera gånger tidigare belyst dessa, bl.a. med utgångspunkt i sådana säkerhetspolitiska bedömningar som efterlyses i motionen (U43 (v)). För sådana redovisningar får utskottet således hänvisa till tidigare betänkanden om EU:s utveckling och Sveriges relationer till unionen, särskilt 1994/95:UU5 med anledning av regeringens proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.
Som också konstateras i föreliggande skrivelse från regeringen har inträdet i EU inneburit en stor omställning för Sverige och den svenska statsförvaltningen. De nya medlemsländerna har övertagit EU:s fördrag och regelverk, inklusive avtal med tredje land. I den mån länderna inför inträdet hade speciella problem löstes dessa normalt genom övergångsbestämmelser. För svenskt vidkommande är de aktuella övergångsperioderna i flertalet fall fyra år och återfinns framför allt på områdena miljö, fiske, jordbruk och skattefrågor. Flera av bestämmelserna, inklusive frågan om eventuell förlängning av dem, kommer - som också framgår av regeringens skrivelsen - att tas upp till beslut på nytt vid senare tillfälle, då Sverige givetvis sitter med och beslutar som medlem av unionen. Utskottet anser att det hade varit värdefullt om regeringen i skrivelsen mer genomgående i de olika berörda avsnitten erinrat om övergångsbestämmelsernas innebörd och kommenterat förutsättningarna för de förhandlingar som kan komma att äga rum såvitt dessa aktualiserats under det första medlemsåret.
Som också påpekas i skrivelsen kom EES- avtalet, som slutligen hade trätt i kraft vid årsskiftet 1993/94, att bli en för kandidatstaterna viktig förberedelse för medlemskapet i EU. För väsentliga delar av den inre marknaden hade Sverige, Finland och Österrike infört lagstiftning och administrativa regelverk som överensstämde med EU:s regler. I dessa avseenden fanns det bara ett fåtal frågor att ta upp under medlemskapsförhandlingarna. Utskottet noterar att anslutningen till den gemensamma jordbrukspolitiken tillhör de områden som i praktiken har inneburit störst förändringar för Sverige jämfört med EES-situationen. Även deltagandet i EU:s regionalpolitiska program har fått stora effekter i Sverige och i de andra nya medlemsstaterna.
Genom medlemskapet i EU kan Sverige aktivt utöva ett inflytande på de skeenden i Europa som vi under alla omständigheter är en del av. Den svenska ambitionsnivån i EU-arbetet har redan från början varit hög, vilket också framgår av regeringens redovisning av det första medlemsåret. Enligt utskottets uppfattning ger skrivelsen en förtjänstfullt utförlig presentation av verksamheten i EU och Sveriges agerande under 1995.
Utskottet konstaterar att flertalet av de enskilda sakfrågor som aktualiseras i motionerna, t.ex. om EU:s handels- och biståndspolitiska relationer till omvärlden, det ekonomiska och monetära samarbetet, flyktingpolitiken m.m, varit föremål för riksdagens överväganden med anledning av tidigare nämnda proposition om Sveriges medlemskap i EU (prop. 1994/95:19, bet. 1994/95:UU5). Dessa och andra frågor, bl.a. den om barnets rättigheter som omnämns i motion U43 (v), har därefter varit aktuella inom ramen för de svenska övervägandena inför den regeringskonferens som EU:s medlemsstater inledde i Turin den 29 mars 1996 och vilken beräknas pågå fram till juni 1997. Konferensen har till uppgift att undersöka vilka bestämmelser i EU:s fördrag som behöver ändras för att de mål för unionen som står angivna där skall kunna uppfyllas. I skrivelse 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 har regeringen lämnat en redogörelse för förberedelsearbetet inför konferensen samt för vissa principiella ställningstaganden i de frågor som konferensen kan komma att behandla. Skrivelsen jämte motioner har behandlats i det av riksdagen godkända betänkandet 1995/96:UU13 EU:s regeringskonferens, till vilket utrikesutskottet inhämtat yttranden från 13 andra utskott. I betänkandet framhölls bl.a. att regeringskonferensen måste leda till en fördjupning av samarbetet inom EU och till konkreta resultat på de områden som prioriteras av Sverige. Andra frågor, som inte står på regeringskonferensens dagordning, bl.a. den om EMU och relaterade spörsmål, har även i andra sammanhang varit föremål för riksdagens överväganden (se t.ex. 1994/95:FiU10).
I motion U43 (v) sägs att konsekvenserna av det svenska EU-medlemskapet på olika områden inte redovisas i regeringens nu föreliggande skrivelse. Enligt motion U44 (mp) hade en redogörelse för all den nya lagstiftning som Sverige infört och anpassat sig till som en följd av EU- medlemskapet varit på sin plats i skrivelsen. Med anledning av motionerna får utskottet erinra om att innebörden av ett EU-medlemskap belystes grundligt i sex av regeringen tillsatta konsekvensutredningar som presenterades i början av år 1994 (EG, kvinnorna och välfärden SOU 1993:117; Kommunerna, landstingen och Europa SOU 1994:2; Sverige och Europa, en samhällsekonomisk konsekvensanalys SOU 1994:6; EU, EES och miljön SOU 1994:7, Historiskt vägval SOU 1994:8 samt Suveränitet och demokrati SOU 1994:12). Därutöver fick den s.k. Grundlagsutredningen (SOU 1993:14) i uppdrag att överväga vilka grundlagsändringar som kunde vara nödvändiga vid ett svenskt EU- medlemskap. Som också påpekas i motion U44 (mp) har ett medlemskap i EU, utöver grundlagsändringar, även förutsatt övergripande lagstiftning av annat slag. Den s.k. EG-lagsutredningen (SOU 1994:10) belyste, mot denna bakgrund, övertagandet av EG:s fördrag och sekundärrätt, överlåtelse av beslutanderätt, behovet av samråd mellan regering och riksdag, m.m.
I motion U43 (v) efterlyses särskilt en analys av konsekvenserna av EU- medlemskapet för Sveriges utrikeshandel. Utskottet får därför erinra om att en sådan genomgripande analys gjordes inför EU-medlemskapet och redovisades bl.a. i medlemskapspropositionen (prop. 1994/95:19). I samma proposition redovisades även den lagstiftning som Sverige måste inkorporera och anpassa sig till med anledning av medlemskapet. Utskottet noterar att det i nu föreliggande skrivelse, bilaga 1, redovisas viktigare rättsakter som antagits av rådet under 1995. Denna lagstiftning gäller i Sverige och skall i förekommande fall inkorporeras i svensk rätt.
Utskottet delar givetvis den generella uppfattning som kommer till uttryck i motionerna, nämligen att det är angeläget att konsekvenserna på olika områden av Sveriges medlemskap i EU analyseras. Vissa erfarenheter har redan redovisats (t.ex. i utredningen EU- medlemskapets effekter på svensk statsförvaltning, Statskontorets rapport 1996:7, samt Ett år med EU. Svenska statstjänstemäns erfarenhet av arbetet i EU, SOU 1996:6). Även inom ramen för EU 96-kommitténs arbete har ett omfattande analysarbete genomförts och givits en betydande spridning.
Vad gäller EMU-projektets konsekvenser noterar utskottet - som också framgår av regeringens skrivelse - att en utredning tillsatts med uppdraget att analysera bl.a. konsekvenserna av en monetär union, effekterna av ett svenskt deltagande i EMU:s tredje etapp, de åtgärder som skulle kunna vidtas för att uppnå en god ekonomisk utveckling om Sverige väljer att delta respektive att inte delta i hela EMU-projektet, samt lämpliga växelkursarrangemang i olika scenarier. Utredningen avser att presentera sina resultat före utgången av oktober 1996. Utskottet konstaterar att riksdagen under hösten 1997 kommer att fatta beslut i frågan om ett svenskt deltagande i EMU:s tredje etapp.
Utskottet utgår från att utvärderings- och analysarbetet inom regeringskansliet och på myndighetsnivå avseende olika EU- frågor inte kommer att avslutas i och med att nämnda kommittéuppdrag löper ut. Enligt vad utskottet erfarit pågår diskussioner inom regeringskansliet och statsförvaltningen i stort om formerna för det fortsatta utrednings- och analysarbetet med syfte att få till stånd en forsatt bred insyn i och aktiv debatt kring frågor om EU:s verksamhet, Sveriges roll i unionen m.m.
Utskottet konstaterar att olika former av analys- och utvärderingsarbete givetvis också sker kontinuerligt i regeringskansliet inom ramen för det löpande arbetet. På det säkerhetspolitiska området utgör särskilt samarbetet i EU:s utrikespolitiska arbetsgrupper en stor tillgång, enligt vad utskottet erfarit. I arbetsgrupperna redovisas medlemsstaternas bedömningar, och utbyte av bakgrundsinformation äger rum. Sverige har bl.a. i detta sammanhang betonat den säkerhetspolitiska dimensionen av EU:s utvidgning, vikten av fördjupat samarbete mellan EU och Ryssland samt betydelsen av en vidgad dialog med de stater i Central- och Östeuropa som ansökt om medlemskap i unionen.
Utskottet utgår från att det på större politikområden och vid lämpliga tidpunkter vidtas mer genomgripande utvärderingar som redovisas på ändamålsenligt sätt. Sådana större utvärderingar torde, enligt utskottets mening, lämpligen redovisas i särskild ordning och ej inrymmas i regeringens årsberättelse om verksamheten i EU.
Utskottet noterar att regeringen, genom en kortare version av skrivelsen som lyfter fram de viktigaste besluten och ställningstagandena under året ( i EU 1995 ), valt att göra framställningen till föremål för en bredare remissbehandling i vilken alla, såväl enskilda människor som organisationer, är välkomna att delta och lämna synpunkter. I en kommande skrift, Folkets röst om EU , avser regeringen låta sammanställa de inkomna synpunkterna.
Utskottet välkomnar detta initiativ.
Ärendemängden har för svenskt vidkommande i och med EU-medlemskapet ökat påtagligt, särskilt vad gäller utrikesfrågor samt på bl.a. jordbruks-, miljö- och det regionalpolitiska området. Som också framgår av regeringens skrivelse har Sverige tagit flera initiativ, i vissa fall tillsammans med andra medlemsstater. Samtidigt har det ställts höga krav på snabba ställningstaganden, eftersom Sverige inte ensamt kan avgöra dagordningen för EU:s beslutsprocess. Organisation och arbetsformer har utvecklats såväl avseende beredningen i regeringskansliet och inom myndigheterna (inklusive det arbete som utförs vid Sveriges representation i Bryssel), som vad gäller samrådet med riksdagens EU- nämnd och de löpande kontakterna med berörda fackutskott. Utskottet noterar att regeringen i regeringsförklaringen den 22 mars 1996 framhållit att EU- frågorna skall ges en ökad tyngd i den inrikespolitiska processen. Utskottet finner en sådan utveckling naturlig.
I motion U44 (mp) hävdas att EU- medlemskapet varit negativt för Sveriges förmåga att driva en självständig utrikespolitik. Med anledning härav får utskottet ånyo slå fast den uppfattning som framförts ett flertal gånger tidigare av riksdagen (bl.a. i bet. 1995/96:UFöU1 Sveriges säkerhetspolitik), nämligen att deltagandet i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP) ger goda möjligheter att aktivt driva svenska uppfattningar och intressen. Utskottet erinrar om att GUSP-samarbetet i EU är och förblir ett i grunden mellanstatligt samarbete där varje deltagande stat även i framtiden självklart kommer att ha rätt att självständigt fatta beslut i alla frågor som rör vitala nationella säkerhetsintressen. De frågor som under det första medlemsåret stått i fokus för Sveriges ansträngningar har en lång tradition i svensk politik. Som exempel kan nämnas det svenska engagemanget för att förbättra EU:s konfliktförebyggande och fredsskapande förmåga.
EU-medlemskapet låter sig även väl förenas med Sveriges övergripande globala engagemang och bör enligt utskottets uppfattning ses som ett ytterligare medel att förverkliga våra utrikespolitiska strävanden. Som EU- medlem har Sverige ofta större genomslagskraft i det globala samarbetet dn tidigare. FN-arbetet spelar alltjämt en central roll i svensk utrikespolitik (se även utskottets betänkande 1995/96:UU1 FN inför framtiden). Den höga prioritet Sverige ger FN:s verksamhet kommer till uttryck också i den svenska kandidaturen till säkerhetsrådet för perioden 1997-1998. Sverige verkar självfallet för att EU:s ställningstaganden i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor även sker utifrån ett globalt perspektiv och i överensstämmelse med FN-stadgan. En naturlig utgångspunkt i sammanhanget är Maastrichtfördragets föreskrift att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i överensstämmelse med principerna i Förenta Nationernas stadga... (artikel J.1).
Som också framgått ovan har utskottet utförligare redovisat sina överväganden på det säkerhetspolitiska området i bl.a. betänkandet 1995/96:UU13 EU:s regeringskonferens. Tio stater i Central- och Östeuropa samt Cypern och Malta har ansökt om medlemskap i EU. Utskottet har bl.a. mot denna bakgrund uttalat att en fördjupad och utvidgad integration är den bästa vägen för att skapa bestående fred i Europa och för att nå en hållbar ekonomisk utveckling som kan lägga en stabil grund för välfärden och skapa nya arbetstillfällen. En långsiktigt hållbar utveckling förutsätter att miljöfrågorna integreras i allt arbete. Utvidgningen av unionen kan bli ett viktigt steg på vägen mot den alleuropeiska freds- och säkerhetsordning som Sverige eftersträvar (bet. 1995/96:UU13). Dessa bedömningar kvarstår.
Med anledning av att det i såväl motion U43 (v) som motion U44 (mp) påpekas att regeringens skrivelse inte nämner Frankrikes kärnvapenprov får utskottet erinra om att EU-samarbetet inte inkluderar militära frågor, varför Frankrikes agerande härvidlag inte stått på EU:s dagordning under 1995. Utskottet konstaterar att Sverige likväl framfört kritik mot proven i EU-sammanhang samt såväl direkt till Frankrike som i olika internationella organ, bl.a. FN, kritiserat det franska agerandet. Utskottet noterar att det i föreliggande skrivelse bl.a. redovisas hur EU- staterna röstade beträffande en resolution som uppmanar till kärnvapenprovstopp.
I motion U43 (v) noteras vidare att skrivelsen ej innehåller någon markering om att Sverige avser behålla sin egen kontroll av krigsmateriel. Utskottet får därför erinra om att varje EU-stat har sin egen nationella lagstiftning i fråga om krigsmaterielexport. I regeringens skrivelse hänvisas också till detta förhållande. Riksdagen har nyligen åter slagit fast att någon förändring av det svenska regelverket avseende krigsmaterielexport för att uppnå ökad harmonisering med andra länder inte är aktuell (bet. 1995/96:UU3, bet. 1995/96:UU13).
Europeiska unionens grundläggande mål är att trygga freden, friheten, demokratin och välfärden i hela Europa. EU står nu inför utmaningen att förverkliga dessa mål och därmed också möjliggöra anslutningen av nya medlemsstater. Unionens stora interna utmaningar består bl.a. i att söka få till stånd en ökad förankring av EU hos dagens unionsmedborgare. EU-samarbetet måste förenklas och göras mer begripligt för EU:s invånare. Ökad öppenhet och effektivare beslutsprocesser kan bidra till att stärka medborgarnas förtroende för unionen och öka insikten om behovet av internationellt samarbete för att söka lösa gemensamma problem. Utskottet har tidigare understrukit att EU måste göra mer för att öka sysselsättningen och förbättra miljön, stärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, främja jämställdheten, stärka konsumenternas och löntagarnas ställning samt bekämpa brottsligheten (bet. 1995/96:UU13). Dessa stora och för EU:s framtid viktiga frågor tillhör också de områden som regeringen i bl.a. 1995 års regeringsförklaring framhållit som högt prioriterade i Sveriges EU-arbete.
EU:s regeringskonferens, som nu pågår, spelar av naturliga skäl en central roll i EU-staternas strävan att skapa bättre förutsättningar för unionen att lösa gemensamma problem. Utskottet har dock också tidigare erinrat om att alla frågor varken kan eller behöver lösas vid regeringskonferensen (bet. 1995/96:UU13). Flera stora frågor - bland dem frågor som rör jordbruks- och strukturfonderna, frihandelssystemet inom världshandelsorganisationen VHO/WTO samt de regelrätta medlemskapsförhandlingarna med kandidatländerna - kommer att bli föremål för separata förhandlingar, där regeringskonferensens resultat kommer att utgöra enbart en av flera viktiga faktorer. Särskilt viktigt i ett utvidgningsperspektiv blir självfallet förhandlingarna inom VHO/WTO, där särskilt den ur svensk synvinkel önskvärda liberaliseringen av handeln med jordbruksprodukter kan väntas få stor betydelse för den framtida inriktningen av den gemensamma jordbrukspolitiken inom EU.
En särskild fråga, som aktualiseras i motion U43 (v), gäller det s.k. Schengensamarbetet, dvs. det samarbete som syftar till att avskaffa gränskontrollerna för persontrafik mellan de avtalsslutande parterna, samt etablera ökad kontroll vid de externa gränserna, gemensam viseringspolitik och utökat informationsutbyte. Ett viktigt steg på vägen mot fullt svenskt deltagande i Schengensamarbetet har tagits i och med att Sverige och övriga nordiska länder fr.o.m. den 1 maj 1996 gått in i samarbetet som observatörer. I utskottets betänkande 1995/96:UU23 Nordiskt samarbete framhölls att den nordiska passfriheten kommer att bestå inom ramen för Schengensamarbetet. Genom en samverkan mellan de nuvarande tio medlemsstaterna i Schengensamarbetet och de fem nordiska länderna uppnås en väsentlig utvidgning av den fria rörligheten för enskilda människor i Europa och bidrar därmed till att förverkliga målsättningen om medborgarnas Europa.
Skrivelsens avsnitt om Schengenavtalet (avsnitt 11.1) jämte motion U43 (v) i berörd del behandlas i socialförsäkringsutskottets yttrande till utrikesutskottet (1995/96:SfU4y). Socialförsäkringsutskottet delar inte de uppfattningar som motionen ger uttryck för beträffande innebörden av Schengensamarbetet. Förhandlingsarbetet beträffande en eventuell anslutning till Schengen fortsätter, och innan en sådan anslutning sker ankommer det på riksdagen att ta ställning till ett anslutningsfördrag. Socialförsäkringsutskottet avstyrker därmed bifall till motion U43 (v) i berörd del.
Utrikesutskottet delar, som också framgått ovan, socialförsäkringsutskottets uppfattning angående Schengensamarbetets innebörd. Med det anförda avstyrker således utrikesutskottet motion U43 (v) i berörd del.
Bostadsutskottet behandlar i sitt yttrande till utrikesutskottet (1995/96:BoU8y) vad i skrivelsen anförts under avsnitt 9.1.2 Harmoniserad lagstiftning (s. 55-56) i vad gäller byggproduktdirektivet och avsnitt 9.9 Byggfrågor (s. 68). Bostadsutskottet erinrar i yttrandet bl.a. om att vi i vårt land givit hög prioritet åt det standardiserings- och harmoniseringsarbete som inom EU bl.a. omfattas av byggproduktdirektivet. Bostadsutskottet beklagar att arbetet med detta direktiv går så trögt. Därmed försvåras, anför utskottet, bl.a. möjligheterna att främja och underlätta handeln med byggprodukter inom EU. Detta i sin tur innebär att konkurrensen inom byggsektorn hämmas. Sverige bör i EU- arbetet agera så att de syften som kan hävdas med stöd av direktivet kommer att kunna förverkligas utan ytterligare försening. Bostadsutskottet finner det viktigt att regeringen uppmärksammar det problem som nu beskrivits. Regeringen bör inom ramen för EU-arbetet sålunda med kraft verka för att arbetet med byggproduktdirektivet intensifieras. Bostadsutskottet anser det motiverat att utrikesutskottet föreslår riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen med denna innebörd.
Utrikesutskottet noterar bostadsutskottets synpunkter och den strävan som finns från svensk sida för att byggproduktdirektivet skall kunna tillämpas på avsett sätt. Utskottet utgår från att regeringen även fortsatt aktivt verkar för att arbetet med direktivet intensifieras.
Samarbetet mellan EU och dess medlemsstater, kandidatländerna samt med stater och regioner i andra delar av världen vidgas och utvecklas. Samtidigt som EU har vuxit med tre nya medlemsstater fr.o.m.1995 och står inför en fortsatt utvidgning fördjupas även samarbetet inom unionen. Europas folk förs närmare varandra. Regeringen anför i skrivelsen att Sverige, som fullvärdig medlem i EU, fått ett vidgat inflytande över den europeiska kontinentens, och därmed sin egen, framtid.
Utskottet delar denna uppfattning.
Utrikesutskottet har även tidigare framhållit att EU står för sådana grundläggande värden i den europeiska utvecklingen som respekt för de mänskliga fri- och rättigheterna, demokrati och rättsstatens principer. Varje lands egenart respekteras, samtidigt som EU skapar förutsättningar för ett effektivt, gemensamt handlande på centrala områden. Sverige har ett medansvar för att slå vakt om och främja dessa grundläggande värden. Det är en fråga både om solidaritet och om att värna vår egen framtid.
Det europeiska samarbetet kan emellertid inte ha som enda mål att utveckla välfärden och säkra stabiliteten i vår egen del av världen. Som också framgått ovan delar utskottet inte den oro i dessa avseenden som kommer till uttryck i motionerna. EU har i Sverige en av sina främsta förespråkare för ökad öppenhet och ett globalt ansvarstagande från Europas sida. EU-medlemskapet ger, bland mycket annat, Sverige möjlighet att delta i och direkt påverka inriktningen av EU:s olika former av bistånd som sammantaget svarar för mer än 60 % av västländernas bistånd. Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen framhållit att Sverige aktivt bör verka för en förändring av EU:s livsmedelsbistånd (senast i bet. 1994/95:UU15). Av regeringens skrivelse framgår att det svenska arbetet också bedrivs med den inriktning utskottet uttalat. I samband med ett av utskottet nyligen arrangerat seminarium om biståndsfrågor framkom att de svenska ansträngningarna inte varit utan framgång.
Utskottet har i tidigare sammanhang upprepade gånger framhållit vikten av att EU och de högt industrialiserade länderna i Europa som helhet bör vara öppna mot omvärlden. Unionens strävan till fortsatt integration och utvidgning får inte ske på bekostnad av EU:s engagemang och lyhördhet för utvecklingsländernas behov. I betänkandet om Sveriges medlemskap i EU (bet. 1994/95:UU5) anfördes bl.a. följande:
Handel och bistånd, miljö och utveckling måste gå hand i hand med strävan att bekämpa fattigdomen. En stark Europeisk union måste enligt utskottets uppfattning vara generös mot omvärlden.
Denna grundläggande svenska syn på EU:s roll och ansvar bör självklart även framdeles genomsyra Sveriges arbete och strävanden i unionen.
Med det anförda betraktar utrikesutskottet motionerna U43 (v) i berörd del samt U44 (mp) som besvarade. Utrikesutskottet föreslår därmed att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:190 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1995 till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Schengensamarbetet
att riksdagen avslår motion 1995/96:U43 i berörd del,
2. beträffande EU och Sveriges agerande i övrigt
att riksdagen förklarar motionerna 1995/96:U43 i berörd del samt 1995/96:U44 besvarade med vad utskottet anfört,
3. beträffande regeringens skrivelse 1995/96:190
att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:190 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1995 till handlingarna.
Stockholm den 23 maj 1996
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Berndt Ekholm (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Eva Zetterberg (v), Carina Hägg (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kds), Agneta Brendt (s), Ronny Olander (s) och Anna Corshammar-Bojerud (c).
Särskilt yttrande
Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anför:
Utskottet borde enligt vår mening klart ha markerat att många synpunkter i motionerna är väl värda att beakta. Problem, svårigheter och svenska misstag borde ha redovisats öppet. Det är för de flesta uppenbart att beslutsmakt i och med svenskt medlemskap i EU har förflyttats från den svenska riksdagen till regeringen. Genom samrådet mellan regering och riksdag har naturligtvis riksdagen vissa möjligheter till inflytande, men detta kan inte jämställas med beslutsmakt. Inom i synnerhet den första pelaren har kommissionen monopol på initiativrätt. Rådet kan ofta inte besluta i ett ärende om inte kommissionen lagt ett förslag. Inget medlemsland eller nationellt parlament kan tvinga ministerrådet att ta beslut om ja eller nej till ett förslag till lagstiftning. På de politikområden som tidigare var svensk inrikespolitik hade i princip varje riksdagsledamot möjligheten att tvinga riksdagen att ta ställning till ett förslag till lagstiftning. Hur den demokratiska legitimiteten inom EU skall stärkas diskuteras inom de pågende regeringsförhandlingarna, men måste konkretiseras.
När det gäller påståendet att de tre nya medlemsländerna alla är nettobidragsgivare till EU:s budget har uppgifter framkommit som tyder på att Finland för 1995 och 1996 i det praktiska utfallet kommer att bli nettobidragsmottagare.
Vad gäller de franska kärnvapenproven som förbigås i regeringens skrivelse, påpekar utskottet att Sverige framfört kritik både direkt och i internationella sammanhang mot Frankrike. Vi vill dock framhålla att den svenska regeringen borde ha sett till att Frankrikes agerande förts upp på EU:s dagordning. EU har förvisso inte till uppgift att hantera militära frågor. Men enligt Euratomfördraget finns reglering av hur farliga kärntekniska experiment skall förhindras. Miljökonsekvenserna av dessa kärnvapenprov är omfattande och borde ha behandlats av EU. Likaså borde en redogörelse för den nya lagstiftning som Sverige har infört och anpassat sig till funnits med i skrivelsen.
Slutligen vill vi påpeka att beskrivningen av Schengensamarbetet är alltför positiv. Schengensamarbetet innebär ökade svårigheter för asylsökande och ökad integritetskränkande kontroll av individer. Att avskaffa de inre gränskontrollerna för att uppnå fri rörlighet för personer innebär, förutom effekter som förstärkt polis och utökade dataregister, minskade möjligheter att stoppa inflödet av droger.
Yttranden från andra utskott
Socialförsäkringsutskottets yttrande
1995/96:SfU4y
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 28 mars 1996 beslutat att bereda bl.a. socialförsäkringsutskottet tillfälle att avge yttrande över regeringens skrivelse 1995/96: 190 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1995 jämte motioner i de delar som har samband med utskottets beredningsområde.
Socialförsäkringsutskottet yttrar sig nedan om skrivelsens avsnitt 11.1 Schengenavtalet jämte motion 1995/96:U43 i denna del.
Schengenavtalet (Avsnitt 11.1)
I skrivelsen uppges att i syfte att påskynda förverkligandet av den fria rörligheten för personer inom EU ingick Frankrike, Tyskland och Benelux-länderna år 1985 det s.k. Schengenavtalet, vilket syftade till en avveckling av alla personkontroller vid de gemensamma inre gränserna. Senare har även Spanien, Portugal, Italien, Grekland och Österrike kommit att ingå i samarbetet. Schengenavtalets tillämpningskonvention har den 29 juni 1995 trätt i kraft mellan sju av de tio EU-länder som anslutit sig. Italien, Grekland och Österrike har hittills inte kunnat tillämpa avtalet eftersom man saknar relevant lagstiftning och vissa tekniska förutsättningar.
Sedan Danmark under år 1994 ansökt om observatörskap i Schengensamarbetet, med sikte på fullt medlemskap, följde Sveriges och Finlands motsvarande ansökningar året efter. De tre länderna har alla, i sina ansökningar, gjort det uttryckliga förbehållet att den nordiska passunionen måste kunna upprätthållas vid ett framtida Schengenmedlemskap. Sverige gjorde även det förbehållet att de s.k. kompensatoriska åtgärderna skulle uppfylla även svenska behov vad gäller säkerhet och skyddsåtgärder, särskilt vad gäller kampen mot narkotika.
Vid ett möte i december 1995 fattade Schengens exekutivkommitté beslut om att inleda förhandlingar med de nordiska länderna med sikte på fullt medlemskap för de tre EU-medlemmarna och ett samarbetsavtal med Norge och Island. Den 18 april 1996 beslöt exekutivkommittén att de fem nordiska länderna den 1 maj 1996 kunde inträda som observatörer i Schengensamarbetet. Sedan sistnämnda tidpunkt deltar således de nordiska länderna som observatörer. Regeringen anför i skrivelsen att härefter torde, efter att anslutningsfördrag utarbetats och ratificerats av alla nationella parlament, ett slutgiltigt Schengenmedlemskap för de nordiska länderna bli möjligt i början av år 1998.
I motion U43 i denna del av Bengt Hurtig m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om vad som anförs i motionen. Motionärerna anför bl.a. att Schengenkonventionen från början under stor sekretess utarbetats av fem EU- länder. Europaparlamentet har förklarat att detta förfarande var ett brott mot demokratiska principer. Konventionen står i princip utanför parlamentarisk och rättslig kontroll. I praktiken kommer enligt motionärerna makten i stor utsträckning att ligga hos exekutivkommittén som består av Schengenländernas justitie- eller invandrarministrar. Genom borttagande av personkontrollen vid de inre gränserna kommer kontrollen vid de yttre gränserna att behöva skärpas. I stor utsträckning kommer exekutivkommittén att bestämma vilken kategori av människor som får rätt till inresa. I skrivelsen analyseras enligt motionärerna inte konsekvenserna av de åtgärder som nu vidtas för att skärpa kontrollen av såväl EU-medborgarna som medborgare i länder utanför EU.
Schengenöverenskommelsen, som är helt skild från EU, innebär som framgått en överenskommelse mellan vissa av EU- länderna att avskaffa gränskontrollerna för persontrafik länderna emellan samt ökad kontroll vid de yttre gränserna, gemensam viseringspolitik och utökat informationsutbyte. Utskottet delar inte de uppfattningar som motionen ger uttryck för beträffande innebörden av Schengensamarbetet. Förhandlingsarbetet beträffande en eventuell anslutning till Schengen fortsätter, och innan en sådan anslutning sker ankommer det på riksdagen att ta ställning till ett anslutningsfördrag. Utskottet avstyrker bifall till motion U43 i denna del.
Stockholm den 7 maj 1996
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Börje Nilsson
I beslutet har deltagit: Börje Nilsson (s), Gullan Lindblad (m), Margareta Israelsson (s), Maud Björnemalm (s), Margit Gennser (m), Lennart Klockare (s), Gustaf von Essen (m), Sigge Godin (fp), Ronny Olander (s), Ulla Hoffmann (v), Mona Berglund Nilsson (s), Ragnhild Pohanka (mp), Rose-Marie Frebran (kds), Siw Wittgren-Ahl (s), Sofia Steiner (s) och Karin Israelsson (c).
Avvikande mening
Ulla Hoffmann (v) och Ragnhild Pohanka (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med Schengenöverenskommelsen, som och slutar med denna del. bort ha följande lydelse:
Schengenöverenskommelsen innehåller två huvudelement, avskaffandet av kontroller vid de inre gränserna och överflyttning av dessa till de yttre gränserna. I mars 1995 trädde Schengenavtalets tillämpningskonvention i kraft. Konventionen innehåller bestämmelser om praktiska åtgärder för att genomföra avvecklingen av de inre gränskontrollerna, de s.k. kompensatoriska åtgärderna, bl.a. harmoniserad viseringspolitik och förstärkning av den yttre gränskontrollen. Kontrollen skall omfatta alla utländska medborgare och avse identitet och den inresandens rätt att resa in i landet. Vidare skall transportbolag åläggas skyldighet att kontrollera passagerare. Konventionen innehåller också bestämmelser om polissamarbete över gränserna innebärande bl.a. informationsutbyte och rätten att följa efter och gripa brottslingar över gränser, bestämmelser om förstärkt kontroll av person- och varutrafiken samt av transportmedel vid de yttre gränserna i syfte att förhindra olaglig import av narkotika och narkotiska läkemedel. Inom ramen för Schengenkonventionen finns också Informationssystemet Schengen (SIS) som är ett gemensamt datoriserat system för utbyte av personuppgifter. Syftet med SIS är att underlätta för myndigheterna att bevara ordning och säkerhet inom avtalsparternas område. Dessutom skall uppgifter som lagras i systemet användas vid tillämpningen av konventionens bestämmelser om personers rörlighet. Konventionen om ett europeiskt informationssystem (EIS) avses ta över de uppgifter som ankommer på SIS.
Innehållen i konventionen innebär enligt utskottets uppfattning åtgärder som får konsekvenser för såväl avtalsparternas medborgare som medborgare i länder som står utanför avtalet. Bestämmelserna kan också komma att få negativa konsekvenser beträffande Sveriges traditionella flyktingpolitik. Enligt utskottets mening är det nödvändigt med en noggrann analys av innehållet i tillämpningskonventionen för att belysa vad denna egentligen innebär för svenska medborgare liksom för utländska medborgare som av olika skäl avser att söka skydd här i landet. En sådan analys saknas helt i regeringens skrivelse. Utrikesutskottet bör med bifall till motion U43 i denna del föreslå att det anförda ges regeringen till känna.
Bostadsutskottets yttrande
1995/96:BoU8y
Till utrikesutskottet
Utrikesutskottet har den 28 mars 1996 beslutat bereda bl.a. bostadsutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1995/96:190 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen 1995 jämte motioner i de delar som berör utskottets beredningsområde.
Utskottet
Utskottet behandlar i detta yttrande vad i skrivelsen anförts under avsnitt 9.1.2 Harmoniserad lagstiftning (s. 55-56) i vad gäller byggproduktdirektivet och avsnitt 9.9 Byggfrågor (s. 68).
Beträffande frågan om harmoniserad lagstiftning erinras i skrivelsen om att EU sedan slutet av 1980-talet tillämpat en harmoniseringsmetod som innebär att man begränsar harmoniseringen av myndighetsföreskrifter till väsentliga krav, medan de tekniska detaljlösningarna fastställs av de europeiska standardiseringsorganen i s.k. harmoniserade standarder. Produkter som överensstämmer med det direktiv som ligger till grund för harmoniseringen skall märkas med det s.k. CE-märket. I skrivelsen anges att det tar lång tid att utarbeta de standarder som behövs för att direktiven skall kunna fungera på avsett sätt. Exempelvis anges att det s.k. byggproduktdirektivet ännu inte kan tillämpas eftersom harmoniserade standarder fortfarande saknas, detta trots att direktivet infördes redan år 1991. Några CE-märkta produkter med byggproduktdirektivet som grund finns alltså inte. Kommissionen arbetar för närvarande med en rapport om hur arbetet skall fungera framöver.
Bostadsutskottet vill erinra om att vi i vårt land givit hög prioritet åt det standardiserings- och harmoniseringsarbete som inom EU bl.a. omfattas av byggproduktdirektivet. Att Sverige även i ett EU-perspektiv anser dessa frågor betydelsefulla framgår av det faktum att riksdagen redan år 1992, dvs. före inträdet i EU, antog en lag - byggproduktlagen - som omfattade samma produkter som EG:s byggproduktdirektiv (se bet. 1992/93:BoU6). Denna lag upphörde den 1 juli 1995 då den ersattes med lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m.
Att arbetet med byggproduktdirektivet går så trögt som det gör är att beklaga. Därmed försvåras bl.a. möjligheterna att främja och underlätta handeln med byggprodukter inom EU. Detta i sin tur innebär att konkurrensen inom byggsektorn hämmas. Sverige bör i EU- arbetet agera så att de syften som kan hävdas med stöd av direktivet kommer att kunna förverkligas utan ytterligare försening. Bostadsutskottet finner det viktigt att regeringen uppmärksammar det problem som nu beskrivits. Regeringen bör inom ramen för EU-arbetet sålunda med kraft verka för att arbetet med byggproduktdirektivet intensifieras. Bostadsutskottet anser det motiverat att utrikesutskottet föreslår riksdagen att göra ett tillkännagivande till regeringen med denna innebörd.
Stockholm den 7 maj 1996
På bostadsutskottets vägnar
Knut Billing
I beslutet har deltagit: Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Britta Sundin (s), Marianne Carlström (s), Rigmor Ahlstedt (c), Lars Stjernkvist (s), Stig Grauers (m), Erling Bager (fp), Lena Larsson (s), Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Inga Berggren (m), Per Lager (mp), Ulf Björklund (kds), Carina Moberg (s) och Peter Weibull Bernström (m).
Innehållsförteckning
1. Sammanfattning 1 2. Skrivelsen 1 3. Motionerna 2 4. Yttranden från andra utskott m.m. 2 5. Utskottet 2 5.1. Skrivelsens huvudsakliga innehåll 2 5.2 Sammanfattning av motionerna 8 5.3 Utskottets överväganden 10 Hemställan 17 Särskilt yttrande 18 Bilaga: Yttranden från andra utskott 20 Socialförsäkringsutskottets yttrande 1995/96:SfU4y 20 Bostadsutskottets yttrande 1995/96:BoU8y 23