Verksamheten inom Europarådet
Betänkande 1996/97:UU7
Utrikesutskottets betänkande
1996/97:UU07
Verksamheten inom Europarådet
Innehåll
1996/97 UU7
Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande dels regeringens skrivelser 1995/96:193 och 1996/97:140 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995 respektive år 1996, dels redogörelse till riksdagen 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling om verksamheten inom församlingen under 1996, dels fyra motioner väckta under allmänna motionstiden 1996/97 med anknytning till Europarådet. Utskottet föreslår att skrivelserna och redogörelsen läggs till handlingarna. Samtliga motioner besvaras eller avstyrks. Till betänkandet är fogat ett särskilt yttrande.
Motionerna
1996/97:K427 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt undertecknande av Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk. 1996/97:U604 av Per Lager m.fl. (mp) 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att snarast i Europarådet ta upp frågan om Turkiets fortsatta medlemskap. 1996/97:U630 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ratificera den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter CAHMIN, tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Wien 1993), European Charter on Regional and Minority Languages (Europarådet 1996) och ILO-konvention nr 169, 1996/97:Sf625 av Rose-Marie Frebran m.fl. (kd) 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige snarast bör ratificera Europarådskonventionen om regionala språk och minoritetsspråk för finskans del.
Utskottet
Regeringens skrivelse 1995/96:193
Ministerkommittémöten m.m. Ministerkommittén höll sina 96:e och 97:e ordinarie möten under år 1995. Tre ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet. Europarådets ordinarie budget uppgick under år 1995 till ca 800 miljoner franska franc. Därtill kom vissa överskottsmedel från föregående år. Sveriges totala bidrag till organisationen (inklusive bidrag till sidoordnade verksamheter) belöpte sig under kalenderåret på ca 39,5 miljoner kronor. Europarådet höll sitt 96:e ministerkommittémöte den 11 maj under ordförandeskap av den cypriotiske utrikesministern Alecos Michaelides. För de nordiska och baltiska delegationscheferna föregicks mötet av ett kort informellt samråd, som hade initierats av de baltiska utrikesministrarna. Det leddes av Finlands utrikesminister Tarja Halonen och utmynnade i en allmänt hållen rekommendation om ett regelbundet samrådsförfarande mellan de berörda ländernas permanenta delegationer i Strasbourg. Ministerkommittémötet behandlade under en inledande informell del Europarådets roll, bl.a. i ljuset av organisationens pågående utvidgning. Ministrarna konstaterade att tio central- och östeuropeiska länder hade beviljats inträde sedan år 1990. Ytterligare åtta hade ansökt om medlemskap: Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Makedonien, Moldova, Ryssland, Ukraina och Vitryssland (fyra av dessa blev medlemmar senare under året och ytterligare ett i februari 1996). Ministrarna uttalade beredskap att uppta kandidatländerna i Europarådskretsen så snart grundläggande krav kunde anses vara uppfyllda. Man beslutade att intensifiera såväl den politiska dialogen som samarbetsprogrammen med berörda stater, i avsikt att uppmuntra viktiga reformer beträffande Europarådets hörnstenar: respekt för demokrati, de mänskliga rättigheterna och rättsstatens principer. Ministrarna konstaterade vidare att den kontinuerliga utvidgningen av Europarådet krävde resurser. Finansieringsbehoven måste emellertid vägas in i den pågående översynen av prioriteringar inom organisationen som helhet. I anslutning till utvidgningsdiskussionen betonades betydelsen av att fortsätta och fördjupa samarbetet med Europeiska unionen (EU) och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE). Detta sågs som ett led i strävandena att uppnå stabilitet och demokratisk säkerhet i hela Europa. Man välkomnade att förhandlingarna om en europeisk stabilitetspakt hade avslutats framgångsrikt i Paris den 21 mars. Ånyo underströks det viktiga sambandet mellan minoritetsskydd och stabilitet i Europa. Ministrarna uttalade fortsatt stöd för arbetet med ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen om kulturella rättigheter av särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter. Flertalet länder, däribland Sverige, uttalade sig positivt om Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI). Samtidigt poängterades att dubbelarbete i förhållande till EU:s motsvarande kommission (den s.k. Kahn-kommissionen) måste undvikas. Ministrarna uttryckte tillfredsställelse över att den deklaration om efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden, som hade antagits vid föregående ministerkommittémöte (november 1994), nu hade kompletterats med en tillämpningsprocedur. I anslutning till ovanstående tog i princip samtliga västeuropeiska stater tillfället i akt att kommentera parlamentarikerförsamlingens rekommendation nr 1266 om Turkiet. I denna rekommendation från den 26 april uppmanades ministerkommittén kräva att Turkiet skulle dels dra tillbaka sina trupper från norra Irak, dels söka en fredlig lösning på kurdfrågan, dels slutligen sätta upp en tidtabell för att anpassa sin konstitution och lagstiftning till Europarådets normer. De länder som uttalade sig, däribland Sverige, var relativt samstämmiga i sin kritik av Turkiet. Europarådet höll sitt 97:e ministerkommittémöte den 9 november under ordförandeskap av den tjeckiske utrikesministern Josef Zieleniec. Ministerkommittémötet inleddes med en ceremoni för att markera Makedoniens och Ukrainas inträde i Europarådet som organisationens 37:e och 38:e medlemsländer. Mötets tema var demokratisk säkerhet i Europa. Europarådets grundläggande värderingar utgjorde basen för en framgångsrik tillämpning av det demokratiska säkerhetskonceptet. Man hoppades att de ideal som organisationen står för skulle komma att omfatta hela Europa inom en snar framtid. Särskilt EU- länderna uttryckte i sina inlägg stöd för ett snabbt ryskt upptagande i Europarådet, medan de baltiska länderna var mer återhållsamma och hänvisade till att villkoren först måste uppfyllas. Den pågående utvidgningen ställde krav på effektiv övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden, i förening med fortsatt stöd till reformsträvanden. Återuppbyggnaden i före detta Jugoslavien hade nu blivit en internationellt prioriterad uppgift. Från Europarådets sida var man beredd att bidra med den specialistkompetens som organisationen besitter. Ministrarna hälsade med tillfredsställelse att de s.k. fyrpartsmötena mellan representanter för Europarådet och EU nu åter ägde rum regelbundet. I kampen mot främlingsfientlighet och rasism borde Europarådet och EU i största möjliga utsträckning samordna sina ansträngningar. Ministrarna uttalade fortsatt stöd för Europarådets kommission mot rasism och intolerans (ECRI). Skyddet för nationella minoriteter var en viktig faktor i strävandena att uppnå stabilitet och demokratisk säkerhet i Europa. Ministrarna uttryckte förhoppningen att år 1996 skulle föra med sig konkreta resultat i det arbete på minoritetsområdet som initierats vid toppmötet i Wien hösten 1993. USA:s och Japans begäran om observatörsstatus vid Europarådet välkomnades av många talare och var enligt ministrarna att betrakta som ett erkännande av organisationens politiskt viktiga arbete för demokratisk säkerhet.
Den fortsatta utvidgningen Vid en ceremoni den 10 februari upptogs Lettland i Europarådet. Den sakliga prövningen av Lettlands ansökan hade dragit ut på tiden, bl.a. i avvaktan på att en för Europarådet godtagbar medborgarskapslag skulle antas. Så skedde i juli 1994 och detta i kombination med utlovade förbättringar i utlännings- lagstiftningen öppnade slutgiltigt vägen för medlemskap. Invalen av Albanien och Moldova i juli respektive Makedonien och Ukraina i november föregicks av diskussion om ländernas demokratiska och juridiska utvecklingsnivå i förhållande till de kriterier som formellt gäller för inträde i Europarådet. Slutresultatet blev dock i samtliga fall att såväl den parlamentariska församlingen som ministerkommittén ställde sig enhälligt positiva till medlemskap. Störst intresse under året tilldrog sig emellertid Rysslands ansökan. Trots den förnyade upptrappningen av krigshandlingarna i Tjetjenien omkring och efter årsskiftet röstade parlamentarikerförsamlingen den 25 januari 1996 med stor majoritet för ett ryskt medlemskap. På basis av parlamentarikernas rekommendation beslutade sedan ministerkommittén på ställföreträdarnivå den 8 februari enhälligt att inbjuda Ryssland att bli Europarådets 39:e medlemsland.
Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden Som kan utläsas i det föregående har en förskjutning ägt rum när det gäller kriterierna för upptagande av nya medlemsländer i Europarådet, från krav på en väl fungerande demokrati till det mera modesta önskemålet att kandidatlandet skall vara på rätt väg. Av det ovannämnda följer ökade krav på effektiv övervakning - efter tillträdet - av medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden. Detta bör kombineras med stödåtgärder som skall påverka utvecklingen i positiv riktning. Ministerkommittén antog en procedur för att verkställa den i november 1994 antagna deklarationen om efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden. Enligt denna tillämpningsprocedur skall övervakningen bl.a. grundas på konstruktiv dialog och icke-diskriminering. Europarådets generalsekreterare har vidare att presentera en översikt om medlemsstaternas efterlevnad av sina åtaganden. Översikten skall sedan behandlas i ministerkommittén under en följd av möten. Den formella behandlingen av generalsekreterarens första rapport om efterlevnaden av gjorda åtaganden inleds vid ministerkommitténs möte i juni 1996. Europarådets ministerkommitté får med denna granskning ytterligare en verksamhetsinriktning som tangerar OSSE-arbetet och därmed ger anledning till ökat samarbete mellan dessa båda organisationer.
Uppföljning av toppmötet i Wien hösten 1993 Europarådets toppmöte för medlemsländernas stats- eller regeringschefer i Wien i oktober 1993 - det första och hittills enda i organisationens historia - resulterade i en slutdeklaration med tre operativt inriktade bilagor som behandlar reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen, skydd för nationella minoriteter respektive åtgärder för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans.
Reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen I bilaga 1 till Wiendeklarationen understryks betydelsen av att reformera de organ som skall övervaka efterlevnaden av den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Syftet med en sådan reform var att effektivisera systemet för att komma till rätta med det ökande antalet icke färdigbehandlade ärenden och de långa handläggningstiderna. Vid Europarådets ministerkommittémöte i maj 1994 öppnades det elfte protokollet till Europakonventionen för undertecknande. Protokollet upptar de konventionsändringar som reformen nödvändiggör och innebär i korthet att de nuvarande övervakningsorganen (kommission och domstol) skall ersättas med en permanent domstol med en ledamot från varje konventionsstat. Vid utgången av år 1995 hade protokollet ratificerats av 17 medlemsstater, däribland Sverige. Reformen träder i kraft ett år efter det att samtliga konventionsstater har ratificerat protokollet.
Skydd för nationella minoriteter I bilaga 2 till Wiendeklarationen uppmanas ministerkommittén att utarbeta dels en ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, dels ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen avsett att reglera minoritetsrättigheter på det kulturella området. Den för ändamålet inrättade kommittén för nationella minoriteter (CAHMIN) har utarbetat en ramkonvention som antogs av ministerkommittén den 10 november 1994 och öppnades för undertecknande den 1 februari 1995. Ramkonventionen träder i kraft tre månader efter det att tolv av Europarådets medlemsstater förklarat sig bundna av den. Konventionen hade vid årsskiftet 1995/96 ratificerats av endast fyra stater, nämligen Rumänien, Slovakien, Spanien och Ungern. Ramkonventionen syftar till att i ett juridiskt instrument specificera de principer som staterna skall respektera för att tillförsäkra de nationella minoriteterna ett tillfredsställande skydd i nationell lagstiftning och rättstillämpning, men den innehåller ingen definition av vad som utgör en nationell minoritet. Konventionen ger inte heller upphov till några nya materiella rättigheter som staterna åtar sig att respektera. Vad beträffar toppmötets beslut om ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen var avsikten att i protokollet, som ett tillägg till rättighetskatalogen i Europakonventionen, uppta sådana kulturella rättigheter som är av särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter. Arbetet på tilläggsprotokollet inleddes i CAHMIN i november 1994. Redan från början uppstod emellertid betydande problem med att utforma en konventionstext. Någon enighet om utformningen av en sådan har därefter inte gått att nå och ministerkommittén beslutade i början av år 1996 att avbryta arbetet. En ny text bedömdes egentligen inte tillskapa några nya rättigheter utan riskerade i stället att urholka redan existerande rättigheter såsom de definierats i domstolens rättspraxis.
Åtgärder för att bekämpa rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans Wiendeklarationens bilaga 3 är uppdelad i en deklaration och en aktionsplan. I aktionsplanen ingår en ungdomskampanj mot rasism, som lanserades i Strasbourg den 10 december 1994 och som skall avslutas sommaren 1996. Ungdomskampanjen syftar till att mobilisera den allmänna opinionen för att motverka rasistiska och främlingsfientliga tendenser. Ett annat konkret resultat av aktionsplanen är tillsättandet av en ministerkommittén underställd expertkommitté, kommissionen mot rasism och intolerans (ECRI). Vid ECRI:s första möte i april 1994 valdes den svenske diskrimineringsombudsmannen till ordförande. ECRI lade under år 1995 fram förslag om sina arbetsformer, bl.a. om hur utvärderingen och bedömningen av medlemsstaters olika åtgärder mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans skall ske. I sammanhanget kan nämnas att det även inom EU har etablerats en rådgivande kommission mot rasism och främlingsfientlighet, ofta benämnd Kahn- kommissionen. Vid toppmötet i Cannes i juni 1995, fick Kahn- kommissionen mandat att - i nära samarbete med Europarådet - studera förutsättningarna för att upprätta vad som kommit att kallas ett observatorium mot rasism och främlingsfientlighet. Observatoriet skulle ha två huvuduppgifter, dels att samla in information om rasistiska handlingar och analysera grunderna för dessa, dels att utarbeta förslag till preventiva åtgärder och sanktioner mot rasistiska tendenser och yttringar. Det råder för närvarande osäkerhet både om Europarådets samspel med EU på området och om observatoriets framtid.
Verksamheten inom vissa huvudområden
Mänskliga rättigheter Under året undertecknades Europakonventionen av Albanien, Lettland, Makedonien, Moldova och Ukraina. Vidare ratificerade Litauen konventionen. Utöver de stater som under år 1995 erhållit medlemskap i Europarådet var det vid årsskiftet 1995/96 endast Andorra och Estland som inte ratificerat konventionen. Ministerkommittén övervakade liksom tidigare år, fortlöpande verkställandet av Europadomstolens domar och den granskade och överprövade de rapporter som den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (Europakommissionen) avgett över klagomål. Ministerkommittén antog 441 resolutioner i sådana ärenden under året, vilket innebär en avsevärd ökning av ministerkommitténs arbete i detta avseende jämfört med föregående år. Det stora flertalet resolutioner rör mål mot Italien. Två mål mot Sverige har behandlats av ministerkommittén under 1995, målen Fredin II och Persson. I målet Fredin II antogs en slutresolution av ministerkommittén. I målet Persson avvaktar ministerkommittén svenska lagstiftningsåtgärder innan en slutresolution kan antas. Lagstiftningsåtgärder avvaktas av ministerkommittén också i målet Holm. Frågan om lagstiftningsåtgärder med anledning av domen övervägs för närvarande inom Regeringskansliet. Under år 1995 registrerades 3 481 nya klagomål hos kommissionen, varav 165 mot Sverige. Motsvarande siffror för år 1994 var 2 927 respektive 161. Antalet klagomål till kommissionen fortsätter således att öka. Under året hänsköts 113 mål till domstolens prövning. Av de sammanlagt ca 530 mål som domstolen avgjort sedan den tillkom rör 31 klagomål mot Sverige. Det löpande arbetet på området för mänskliga rättigheter bedrevs i övrigt liksom under tidigare år i styrkommittén för mänskliga rättigheter (CDDH) och i dess expertkommittéer. Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m., som trädde i kraft den 1 februari 1989, hade vid utgången av år 1995 ratificerats av samtliga medlemsstater utom Albanien, Andorra, Estland, Lettland, Litauen, Makedonien, Moldova och Ukraina. Litauen har dock undertecknat konventionen. Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att undersöka behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m. inledde sin verksamhet år 1990. Under 1995 besökte kommittén Bulgarien, Italien, Malta, Portugal, Rumänien, Slovakien och Slovenien. De rapporter som kommittén avfattar efter sina besök är inte offentliga men kan offentliggöras, om den berörda staten begär det. Rapporten från det första besöket i Sverige, som tillställdes Utrikesdepartementet i februari 1992, har offentliggjorts liksom det svar som den svenska regeringen lämnade kommittén i augusti 1992 och den rapport från kommitténs besök i Sverige år 1994 som tillställdes regeringen i mars 1995.
Jämställdhet Styrkommittén för jämställdhet mellan kvinnor och män (CDEG) sammanträdde två gånger under året. I början av februari ägde konferensen Jämställdhet och demokrati: utopi eller utmaning rum i Strasbourg. Ordförande för konferensen var Sveriges vice statsminister och jämställdhetsminister Mona Sahlin och Sloveniens premiärminister Janez Drnovsek. Två seminarier anordnades under 1995. Det ena behandlade kvinnor och migration och ägde rum i juli i Strasbourg. Det andra handlade om nationell politik rörande jämställdhet mellan kvinnor och män och ägde rum i november i Budapest. Tre expertgrupper fortsatte sitt arbete: en - i samarbete med styrkommittén för migrationsfrågor (CDMG) - om migration, kulturell mångfald och jämställdhet mellan kvinnor och män, en om våld mot kvinnor och en om rätt till fri abort.
Regeringens skrivelse 1996/97:140
Ministerkommittémöten m.m. Ministerkommittén höll sina 98:e och 99:e ordinarie möten under 1996. Till ministrarnas ställföreträdare, dvs. medlemsstaternas ambassadörer i Strasbourg, har av praktiska skäl delegerats rätten att behandla och fatta beslut i ärenden inom ministerkommitténs kompetensområde när ministrarna inte är samlade. Ställföreträdarna sammanträdde varje månad, utom i augusti, dels för att behandla allmänna frågor, dels för att vid särskilda möten behandla ärenden rörande mänskliga rättigheter. Vid ett möte i december beslutades om 1997 års budget. Sex ordinarie fackministerkonferenser arrangerades inom Europarådet. Europarådet höll sitt 98:e ministerkommittémöte den 3 maj under ordförandeskap av Danmarks utrikesminister Niels Helveg Petersen. Ministrarna uttryckte tillfredsställelse över det nära samarbete och den arbetsfördelning som etablerats mellan Europarådet och OSSE i Bosnien- Hercegovina. Kommissionens för mänskliga rättigheter båda organ hade påbörjat sin verksamhet. Europarådet hade utsett de internationella ledamöterna i den ena underavdelningen, kammaren för mänskliga rättigheter, medan OSSE stod bakom valet av oberoende ombudsman. Vidare noterades att Europarådets domstol för mänskliga rättigheter hade utsett tre ledamöter till en i enlighet med Daytonavtalet upprättad kommitté för flyktingar och internflyktingar. Ministrarna betonade Europarådets fortsatta beredskap att, i samarbete med andra internationella organisationer och då inte minst OSSE, bidra till den demokratiska återuppbyggnaden i regionen. Förenta staterna välkomnades som observatör i Europarådet. I anslutning till mötet antog ministrarna dels en deklaration och en rekommendation om skydd för journalister i konfliktsituationer, dels en deklaration om uppföljning av Europarådets ungdomskampanj mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans, vilken lanserats i samband med det första toppmötet i oktober 1993. Europarådets 99:e ministerkommittémöte ägde rum den 7 november under ordförandeskap av Estlands utrikesminister Siim Kallas. I samband med det formella mötet välkomnades Kroatien som Europarådets 40:e medlemsland. Ministrarna välkomnade även att Kanada, i likhet med Förenta staterna tidigare under året, hade erhållit observatörsstatus i Europarådet. Frankrike upprepade sin inbjudan till ett toppmöte hösten 1997, vilket hälsades med tillfredsställelse. Ministrarna konstaterade att Europarådets utvidgning fortsatte och att integrationen av nya medlemmar pågick kontinuerligt. Detta överensstämde väl med de beslut som fattats vid organisationens första toppmöte i Wien 1993 och som syftade till att främja demokratisk säkerhet i hela Europa. I sammanhanget välkomnades EU:s beslut att bidra till Europarådets stabilitetsskapande stödprogram, primärt rörande Ryssland och Ukraina. Fortsatt uppmärksamhet måste ägnas de områden som gavs högsta prioritet i slutdeklarationen från Wien: skydd för nationella minoriteter, kamp mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans samt reformering av övervakningssystemet enligt den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). De länder som ännu inte ratificerat Europakonventionen respektive dess protokoll nr 11 (som gäller just reformeringen av övervakningssystemet) uppmanades att snarast uppfylla sina åtaganden i detta avseende. Samarbete med andra internationella organisationer utgjorde ett viktigt led i strävandena att bygga upp ett demokratiskt och stabilt Europa. I samband med ett s.k. fyrpartsmöte mellan Europarådet och EU i oktober hade en uppdaterad skriftväxling antagits, vilken formaliserade ett fördjupat samarbete mellan de båda organisationerna. Detta hälsades med tillfredsställelse av ministrarna liksom pågående ansträngningar att, enligt principer om effektivt resursutnyttjande och undvikande av dubbelarbete, förbättra samordningen mellan Europarådet och OSSE.
Ett andra toppmöte år 1997 Hösten 1993 anordnades i Wien det första toppmötet för stats- och regeringschefer i Europarådets historia. Initiativet till ett andra toppmöte kommer ursprungligen från Europarådets parlamentariska församling. Huvudargumenten för ett sådant möte kan sammanfattas som följer:
- Efter den snabba medlemsutvecklingen bör Europarådet dels göra ett politiskt bokslut av vad som skett efter det första toppmötet, dels ta ut färdriktningen för framtiden i det nya Europa, vars institutionella landskap kommer att se annorlunda ut än i dag. - Behov föreligger av en diskussion på högsta nivå för att klargöra Europarådets framtida arbetsuppgifter, bl.a. i syfte att undvika onödigt dubbelarbete med andra aktörer (främst EU och OSSE). - En alleuropeisk manifestation mot slutet av 1997 skall också ses mot bakgrund av behovet att aktivt involvera de stater som ej direkt berörs av utvidgningen av EU och NATO i det europeiska samarbetet.
Den fortsatta utvidgningen Europarådet fortsätter att expandera. Efter Rysslands och Kroatiens tillträde under 1996 har organisationen 40 medlemmar. Det ryska medlemskapet utgör en stor utmaning för Europarådet - av politiska men också av organisatoriska och administrativa skäl. Bland annat aktualiseras med Rysslands inträde frågan om eventuellt införande av ytterligare arbetsspråk eller officiella språk. Under året var det dock turerna kring Kroatiens tillträde som stod i blickpunkten. I april 1996 avgav parlamentarikerna ett yttrande som utmynnar i en rekommendation till ministerkommittén att inbjuda Kroatien att bli medlem i Europarådet. I yttrandet specificeras en mängd krav som landet förväntas leva upp till. I fallet Kroatien valde ministerkommittén att, för första gången i organisationens historia, frångå praxis och inte omgående följa parlamentarikernas rekommendation. Efter att ha diskuterat ärendet i maj preciserade kommittén vid ett möte i början av juni, som komplement till parlamentarikerförsamlingens krav, ett antal åtaganden (beträffande mänskliga rättigheter, mediefrihet, Daytonavtalet samt lokala och regionala myndigheter) som sedan tillställdes den kroatiske utrikesministern. Den kroatiska regeringens svar inkom den 14 juni. Mot bakgrund därav fattade ministerkommittén den 2 juli ett principbeslut om medlemskap, men med uppskjuten verkan. Sverige stödde beslutet att uppskjuta upptagandet av Kroatien i Europarådskretsen. Under tidig höst dryftades Kroatiens medlemskap såväl i Strasbourg som i olika EU-organ i Bryssel. Resultatet av diskussionerna blev att ministerkommittén den 16 oktober bekräftade sitt principbeslut från juli och samtidigt fastställde datum för Kroatiens tillträdesceremoni till den 6 november. Avgörande för den slutliga bedömningen var bl.a. det faktum att den kroatiska oppositionen stödde regeringens önskan att bli medlem liksom att flera andra länder redan beviljats medlemskap sedan de förbundit sig att i efterhand och så snart som möjligt anpassa sin lagstiftning och rättstillämpning till Europarådets krav. Ännu en gång ansågs stödet till reformistiska krafter vara av största vikt. Den linje befästes som har som utgångspunkt att framsteg uppnås genom att engagera ett land i samarbete, snarare än genom att utestänga det. Efter Rysslands och Kroatiens inträde föreligger för närvarande fem ansökningar om medlemskap: från Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien-Hercegovina, Georgien och Vitryssland.
Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden Kriterierna för upptagande av nya medlemsländer har förskjutits, från krav på en fungerande demokrati till det mera modesta önskemålet att kandidatlandet skall utfästa sig att så snart som möjligt uppfylla villkoren och visa prov på god vilja i den riktningen. Av det ovannämnda följer ett ökat behov av effektiv övervakning - efter tillträdet - av medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden. Övervakningen bör givetvis kombineras med stödinsatser. I november 1994 antog ministerkommittén, som ett komplement till redan existerande instrument på området, en deklaration om efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden. Deklarationen följdes i maj 1995 upp med ett beslut om en tillämpningsprocedur. Under 1996 togs ett viktigt steg framåt så till vida att den reella övervakningen inleddes.
Samarbets- och biståndsprogram Som redan framhållits i föregående avsnitt bör övervakningen av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden kombineras med stödåtgärder för att påverka utvecklingen i positiv riktning. Här spelar Europarådets samarbets- och biståndsprogram en viktig roll. Det gäller primärt de insatser i både nya medlemsländer och kandidatländer som finansieras inom ramen för organisationens egen budget. Dessutom har generalsekreteraren lanserat ett stabilitetsskapande program som i första hand omfattar Ryssland och Ukraina. Detta s.k. nya initiativ bygger på samfinansiering med EU, och under hösten lämnades klartecken för bidrag därifrån. Förhoppningen är att initiativet i ett senare skede skall kunna inbegripa även Moldova samt kandidatländerna Armenien, Azerbajdzjan, Georgien och Vitryssland. Programmen är huvudsakligen inriktade på uppbyggnad av rättssamhället och förankring av de mänskliga rättigheterna i det legala och politiska systemet. Målet är att utveckla och konsolidera demokratisk säkerhet i hela Europa. Av största vikt i sammanhanget är att en samsyn om effektivast möjliga resursutnyttjande kan uppnås mellan Europarådet och de länder där programinnehållet konkretiseras.
Samarbete med andra internationella organisationer Europarådet samverkar med andra internationella organisationer. Det gäller t.ex. FN och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) men i synnerhet, som redan framgått, OSSE och EU. Generellt kan konstateras att det finns åtskilliga områden där två eller flera internationella organisationer samtidigt är verksamma. På grund av skilda mandat, medlemskretsar etc. torde en strikt arbetsfördelning dem emellan inte kunna uppnås och en sådan vore i dagsläget sannolikt inte heller önskvärd. Som eftersträvansvärda grundregler i det internationella umgänget gäller dock a) att organisationerna skall vara ömsesidigt stödjande, dvs. arbeta med och inte mot varandra, b) att respektive organisations unika kompetens tillvaratas och c) att revirtänkande och onödigt dubbelarbete undviks, bl.a. genom öppenhet och informationsutbyte. Europarådet och OSSE arbetar i hög grad för likartade mål i form av respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatens principer. Genom Europarådets utvidgning krymper skillnaden i medlemskrets kontinuerligt. Europarådets ministerkommitté har uppdragit åt en särskild arbetsgrupp att bevaka samarbetet med OSSE. Efter Finlands, Sveriges och Österrikes inträde i EU tillhör 15 Europarådsmedlemmar samtidigt unionen. Någon egentlig EU-samordning förekommer dock inte i Strasbourg även om regelbundna samråd äger rum. Sedan 1989 arrangeras s.k. fyrpartsmöten mellan EU, representerat av ordförandena i ministerrådet och kommissionen, och Europarådet, representerat av ordföranden i ministerkommittén och generalsekreteraren. Under 1996 antogs också en uppdaterad skriftväxling om relationerna mellan organisationerna, genom vilken utökat samarbete bl.a. i form av deltagande i varandras möten möjliggörs.
Budget och finansiering Europarådets ordinarie budget för 1996 uppgick till knappt 845 miljoner franska franc. Därtill kom vissa överskottsmedel från föregående år. Den svenska bidragsandelen var 2,53 %. Medlemmarna iakttar generellt god betalningsdisciplin. Med anledning av det kärva ekonomiska läge som råder i medlemsstaterna har de senaste årens budgetbehandling inte resulterat i någon real resursökning utan endast i inflationsjustering samt någon extra procentenhet. Sverige instämmer i den utbredda synen att de nya krav som ställs på Europarådet i första hand bör bekostas genom omprioriteringar i och effektivisering av verksamheten. Under kalenderåret utbetalades för svenskt vidkommande via Utrikesdepartementets budget drygt 33 miljoner kronor till organisationens verksamhet.
Vissa av verksamhetens huvudområden
Mänskliga rättigheter och demokratifrågor
Europakonventionen Under året undertecknades den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europa-konventionen) av Ryssland och Kroatien som nya medlemmar av Europarådet. Vidare ratificerade Albanien, Andorra och Estland konventionen. Av Europarådets medlemsstater är det endast Kroatien, Lettland, Makedonien (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien), Moldova, Ryssland och Ukraina som inte ratificerat konventionen. Ministerkommittén övervakade, liksom tidigare år, fortlöpande verkställandet av Europadomstolens domar och den granskade och överprövade de rapporter som den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna (Europakommissionen) avgett över klagomål. Ministerkommittén antog över 600 resolutioner i sådana ärenden, vilket innebär en fortsatt ökning av arbetet i detta avseende jämfört med tidigare år. Det stora flertalet resolutioner rör alltjämt mål mot Italien. För första gången har problem uppstått med att förmå en medlemsstat (Grekland) att erlägga ett av domstolen utdömt skadestånd. Under året har ett mål mot Sverige avgjorts av Europadomstolen (Gustafsson mot Sverige). Målet rörde om en av en facklig organisation initierad stridsåtgärd mot en oorganiserad arbetsgivare, i syfte att förmå denne att träffa kollektivavtal, innebar ett brott mot dennes rätt till skydd för den negativa föreningsrätten och om staten, genom sin underlåtenhet att skydda arbetsgivaren mot stridsåtgärderna genom att inte tillhandahålla sådan lagstiftning och erforderliga rättsmedel, kunde göras ansvarig för konventionsbrott. Domstolen besvarade dessa frågor nekande och något konventionsbrott ansågs således inte ha förevarit. Klaganden har härefter begärt att Europadomstolen omprövar målet. För närvarande är fem mål mot Sverige under handläggning i domstolen. Under 1996 registrerades 4 758 nya klagomål hos kommissionen, varav 169 mot Sverige. Motsvarande siffror för år 1995 var 3 481 respektive 165. Antalet klagomål till kommissionen fortsätter således att öka kraftigt varför den genomsnittliga handläggningstiden för mål i kommissionen är fortsatt lång - flera år. Under året hänsköts 165 mål till domstolens prövning. Av de sammanlagt 564 mål som domstolen avgjort sedan den tillkom rör 32 klagomål mot Sverige.
Europeiska konventionen mot tortyr m.m. Den europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m., som trädde i kraft den 1 februari 1989, hade vid utgången av år 1996 ratificerats av samtliga medlemsstater utom Andorra, Kroatien, Lettland, Litauen, Makedonien, Moldova, Ryssland och Ukraina. Den kommitté som upprättats enligt konventionen för att undersöka behandlingen av frihetsberövade i syfte att stärka skyddet mot tortyr m.m. inledde sin verksamhet 1990. Under 1996 besökte kommittén Cypern, Danmark, Frankrike, Polen, Schweiz och Tyskland. Särskilda besök avlades också i Grekland, Italien och Portugal. Turkiet har besökts vid flera tillfällen, vilket resulterat i kritiska granskningsrapporter. I december antog kommittén ett offentligt uttalande enligt artikel 10 i konventionen varav framgår att, åtgärder i form av lagstiftning etc. till trots, tortyr och andra former av misshandel förekommer på polisinstitutioner i Turkiet. Sådan behandling förekommer inte bara som ett led i bekämpningen av terrorism utan också vad gäller personer misstänkta för vanliga brott. De rapporter som kommittén avfattar efter sina besök är inte offentliga men kan offentliggöras om den berörda staten begär det. Så har skett med de rapporter som rör Sverige. De flesta länder som utsatts för granskning har samtyckt till att rapporterna offentliggörs.
Nationella minoriteter Den för ändamålet inrättade kommittén för nationella minoriteter (CAHMIN) har utarbetat en ramkonvention som antogs av ministerkommittén den 10 november 1994 och öppnades för undertecknande den 1 februari 1995. Ramkonventionen träder i kraft tre månader efter det att tolv av Europarådets medlemsstater förklarat sig bundna av den. Konventionen hade vid årsskiftet 1996/97 ratificerats av endast sju stater, nämligen Cypern, Moldova, Rumänien, San Marino, Slovakien, Spanien och Ungern. Frågan om svensk ratifikation behandlas för närvarande av Minoritetsspråkkommittén (Jo 1995:03) som skall avge sitt betänkande före den 30 juni 1997. Ramkonventionen syftar till att i ett juridiskt instrument specificera de principer som staterna skall respektera för att tillförsäkra personer som tillhör en nationell minoritet ett tillfredsställande skydd i nationell lagstiftning och rättstillämpning, men den innehåller ingen definition av vad som utgör en nationell minoritet. Konventionen ger inte heller upphov till några nya materiella rättigheter som staterna åtar sig att respektera. Det åligger ministerkommittén att övervaka att konventionens principer efterlevs. De närmare formerna för hur detta skall ske övervägs för närvarande i kommittén med biträde av en särskild expertkommitté (CAHMEC). Arbetet på ett tilläggsprotokoll till Europakonventionen avseende sådana kulturella rättigheter som är av särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter avbröts i början av året. Det hade då visat sig att någon enighet om utformningen inte kunde nås. Ett sådant protokoll bedömdes egentligen inte heller tillskapa några nya rättigheter utan riskerade i stället att urholka redan existerande rättigheter såsom de definierats i domstolens rättspraxis.
Redogörelse 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling Europarådets parlamentariska församlings session 1996 var fördelad på fyra delsessioner vilka samtliga hölls i Strasbourg. Delsessionerna ägde rum 22-26 januari, 22-26 april, 24-28 juni och 23-27 september.
Nya medlemsländer, övervakning Efter Berlinmurens fall har antalet medlemsstater ökat snabb, från 23 år 1989 till 40 genom utvidgning till de nya demokratierna i Central- och Östeuropa. Europarådet är därmed på väg att förverkliga målet att bli en alleuropeisk organisation där Europas gamla och nya stater tillsammans slår vakt om de demokratiska principerna för staters styrande. Den snabba omvandlingen till en numerärt större och avsevärt mindre homogen organisation kan förväntas innebära förändringar av verksamheten och kräva delvis nya arbetsformer. Utvidgningsfrågorna dominerade församlingens arbete under första delen av 1996 års session, med Rysslands medlemskapsansökan i januari och Kroatiens i april. Frågan om medlemskap för Ryssland hade debatterats vid två tillfällen under 1995 men beslutet hade skjutits upp. Anledningen till församlingens tövan var läget i Tjetjenien men också tveksamhet till rysk vilja och förmåga att uppfylla villkoren för medlemskap och bävan inför den förändring av arbetsformer ett ryskt medlemskap skulle innebära. Efter rekommendation av den parlamentariska församlingen och beslut av ministerkommittén upptogs Ryssland som Europarådets 39:e medlem den 28 februari 1996. Kroatien blev medlem nr 40 först den 6 november, trots att församlingen rekommenderat medlemskap vid aprilsessionen. I fallet Kroatien valde ministerkommittén att inte omgående följa parlamentarikernas rekommendation. Med hänvisning till läget i landet sköt man några månader på tidpunkten för inträde för att ge möjlighet att pröva hur Kroatien uppfyllde sina åtaganden enligt Daytonavtalet. Vidare beslutade församlingen om gäststatus för tre länders parlament, de tre Kaukasusländerna Armenien, Georgien och Azerbajdzjan. Sedan tidigare har Bosnien-Hercegovina gäststatus. Detta gäller även Vitryssland, vars gäststatus dock suspenderades i januari 1997. I och med att så många nya medlemsstater upptagits på kort tid har behovet ökat av en strikt granskning av att de uppfyller sina åtaganden. Övervakning, ?monitoring?, har blivit mer betydelsefull och samtidigt mer arbetskrävande. Församlingen utarbetade under 1995-96 en ny struktur för övervakning innebärande att de grannlaga granskningsuppgifterna som tidigare legat på tre utskott sammanförs till ett nyinrättat utskott. Den nya övervakningsproceduren gäller alla medlemsländer, såväl nya som gamla. Beslut om den nya kommittéstrukturen togs i januari 1997.
Politiska frågor En betydande del av församlingens överväganden under året ägnades utrikespolitiska frågor. Ett dominerande tema var utvecklingen i f.d. Jugoslavien, speciellt de civila aspekterna av genomförandet av Daytonavtalet, återuppbyggnad, valen, flyktingsituationen. Läget i Tjetjenien liksom utvecklingen i Albanien och fredsprocessen i Mellanöstern uppmärksammades kontinuerligt. Turkiets bristande respekt för mänskliga rättigheter fortsatte att oroa församlingen som upprepade krav på reformer av konstitutionen och annan lagstiftning. Ett annat centralt tema var utvecklingen i och samarbetet med de nya central- och östeuropeiska medlemsstaterna.
Demokrati och mänskliga rättigheter, konventioner Många olika aspekter på kärnfrågan för Europarådet, demokrati och mänskliga rättigheter, uppmärksammades av den parlamentariska församlingen under året. Utöver granskningen inför medlemskap som redovisats ovan var det främst skyddet för minoritetsrättigheter, barns rättigheter och avskaffande av dödsstraffet som var föremål för debatt. Församlingen följde upp genomförandet av de konventioner om skydd för nationella minoriteter som Europarådet antagit under senare år, ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter och Europeiska stadgan för regionala eller minoritetsspråk. Vid första delsessionen diskuterade församlingen en rapport om nationella minoriteters rättigheter (dok. 7442) och antog en rekommendation (rek. 1285) som uppmanade de stater som ännu inte undertecknat eller ratificerat Europeiska stadgan för regionala eller minoritetsspråk och ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter att göra det snarast. Konventionerna borde kompletteras med tilläggsprotokoll om kulturella rättigheter, och möjligheten att skapa en hård kärna av rättigheter under stadgan för regionala och minoritetsspråk borde undersökas (dir. 513). Frågan om minoritetsrättigheter följdes upp vid tredje delsessionen, då församlingen antog en rekommendation om Skydd för minoritetsrättigheter (dok. 7572, rek. 1300) och behovet av en genomförandemekanism för ramkonventionen. Förslaget om en hård kärna av rättigheter under minoritetsspråksstadgan (se ovan) avvisades, efter ett negativt yttrande från Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen). Ett starkt engagemang för barns rättigheter kom till uttryck i arbetet med en europeisk strategi för barn och den rekommendation mot sexuellt utnyttjande av barn som följde upp Världskongressen mot kommersiellt sexuellt utnyttjande av barn som hölls i Stockholm i augusti 1996. Mot bakgrund av uppgifter om att flera nya medlemsstater fortsatt att tillämpa dödsstraff trots utfästelser om att inte verkställa avrättningar tog församlingen återigen upp frågan om dödsstraffets avskaffande. Rekommendationen till ministerkommittén 1994 om ett tilläggsprotokoll till MR-konventionen om avskaffande av dödsstraffet upprepades. Under 1996 slutfördes arbetet med konventionen om biomedicin och mänskliga rättigheter. Bioetikkonventionen är ett viktigt steg mot en gemensam europeisk standard på det bioetiska området och den första internationellt bindande text som syftar till att skydda människor mot missbruk av ny biologisk och medicinsk forskning.
Socialpolitik, kultur, jordbruk, miljö, ekonomi På det sociala området debatterade församlingen ett utkast till en europeisk strategi för barn, åtgärder mot arbetslöshet och behovet av ny socialpolitik. På kulturens område uppmärksammades europeisk kulturpolitik och samarbete i kulturfrågor mellan EU och Europarådet samt historieundervisning och historieforskning. Ett förslag till stadga för landsbygdens utveckling överlämnades till ministerkommittén. I en granskning av miljösamarbetet i Europa på regeringsnivå, inklusive miljöministerkonferenserna, lades särskild vikt vid strategin för biologisk mångfald och landskapets variation. Liksom tidigare år hade den parlamentariska församlingen uppdraget att som folkvald församling granska verksamheten i internationella regeringsorgan som Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Europeiska utvecklingsbanken (EBRD), Världshandelsorganisationen (WTO) och Internationella Röda kors-kommittén (ICRC).
Juridiska frågor och mänskliga rättigheter Vid första delsessionen diskuterade församlingen en rapport om nationella minoriteters rättigheter (dok. 7442) och antog en rekommendation (rek. 1285) som uppmanade de stater som ännu inte undertecknat eller ratificerat Europeiska stadgan för regionala eller minoritetsspråk och ramkonventionen till skydd för nationella minoriteter att göra det snarast. Konventionerna borde kompletteras med tilläggsprotokoll om kulturella rättigheter, och möjligheten att skapa en hård kärna av rättigheter under stadgan för regionala och minoritetsspråk borde undersökas (dir. 513). Frågan om minoritetsrättigheter följdes upp vid tredje delsessionen, då församlingen antog en rekommendation om Skydd för minoritetsrättigheter (dok. 7572, rek. 1300) och behovet av en genomförandemekanism för ramkonventionen. Förslaget om en hård kärna av rättigheter under minoritetsspråksstadgan (se ovan) avvisades, efter ett negativt yttrande från Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen).
Motionerna Folkpartiet tar i kommittémotion K427 (fp) yrkande 2 upp frågan om svenskt undertecknande av Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk. Motionärerna pekar på att en kommitté bestående av parlamentariker och av representanter för Sametinget, Svenska tornedalingars riksförbund och Svenskfinska Riksförbundet sedan 1995 överväger frågan om ett svenskt undertecknande av nämnda konvention samt att denna kommitté enligt uppgift skulle ha avgivit sitt betänkande under hösten 1996. Konventionen syftar till att skydda och utveckla historiska minoritetsspråk inom olika europeiska länder och innehåller såväl bestämmelser mot diskriminering som rekommendationer om aktiva åtgärder för att sådana språk skall överleva. Enligt motionärernas uppfattning är det angeläget att en svensk anslutning till konventionen kan äga rum. Europarådskonventionen om regionala språk och minoritetsspråk tas upp också i motion Sf625 (kd) yrkande 7. Motionärerna påpekar att samiska och finska, vid sidan om svenska, är de äldsta språken i Sverige. Det finska språket kan inte raderas ut i Sverige. Den finskspråkiga minoriteten är stor, kontakterna över Östersjön är täta och en folklig, finskspråkig kultur är levande i vårt land. Trots att så många brukar finska i den svenska vardagen finns det, enligt motionärerna, risk för att finskan i Sverige blir ett subkulturspråk med låg status. Mot denna bakgrund behöver det finska språkets ställning i Sverige förstärkas. Motionärerna anser därför att nämnda Europarådskonvention bör ratificeras av Sverige ?för finskans del?. Minoriteters rättigheter i vid mening är ämnet för motion U630 (mp), i vars yrkande 1 krävs att Sverige bör ratificera den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Wien 1993), European Charter on Regional and Minority Languages (Europarådet 1996) och ILO-konvention nr 169. I motivtexten framhålls det beträffande de konventioner som utarbetats inom Europarådet bl.a. följande. Europarådets kommitté för nationella minoriteter slutförde under 1994 arbetet på en europeisk ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Ramkonventionen är det första juridiskt bindande multilaterala instrumentet ägnat minoritetsfrågor. Syftet med konventionen är att specificera de juridiska principer som stater åtar sig att respektera för att tillförsäkra skydd för nationella minoriteter. Det innebär att konventionen i sig inte ger upphov till några rättigheter. Vid Europarådets toppmöte om mänskliga rättigheter i Wien i oktober 1993 beslutade man att utarbeta ett förslag till tilläggsprotokoll till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Protokollet tar upp sådana kulturella rättigheter som är av särskild betydelse för skyddet av nationella minoriteter. Slutförandet av detta arbete har mött svårigheter, främst att identifiera specifika individuella kulturella rättigheter som kan betraktas som fundamentala, universella och separata från andra redan i konventionen garanterade rättigheter. I januari avbröts arbetet tills vidare. European Charter on Regional and Minority Languages har ännu inte ratificerats av Europarådsstaterna. Motionärerna framhåller vidare att det sedan 1989 finns en ILO-konvention (nr 169) som berör urbefolkningar i självstyrande länder, enligt vilken regeringarna har att se till att ursprungsfolkens och stamfolkens rättigheter skyddas. Dessutom har dessa folk samma rättigheter som andra medborgare har enligt den nationella lagstiftningen. Sverige röstade för denna konvention men har ännu inte undertecknat den. I motion U604 (mp) yrkande 2 framhålls att Turkiet, som sedan 1950 är medlem i Europarådet, på sätt som bl.a. exemplifieras i motionen, ständigt bryter mot de mänskliga rättigheterna. Motionärerna anser att Sverige måste kräva att Turkiet omedelbart lever upp till de principer som man som europarådsmedlem ställt sig bakom. Om Turkiet inte är villigt att göra så bör någon form av sanktion tillgripas. Så kan Sverige ta initiativ till en tillfällig suspendering, till att ta ifrån Turkiet dess rösträtt eller till en faktisk uteslutning ur Europarådet.
Utskottets överväganden I strävandena att bygga ett Europa grundat på frihet, demokrati, respekt för rättsstatens principer och mänskliga rättigheter spelar Europarådet en central roll. Detta har varit uppenbart inte minst under 1990-talet, då den politiska utvecklingen ställt organisationen inför betydande utmaningar. Som framgår av i detta betänkande behandlade redogörelse och skrivelser är Europarådet nu på god väg att förverkliga målet att bli en alleuropeisk organisation där Europas gamla och nya stater tillsammans slår vakt om de demokratiska principerna för staters styrande. Samtidigt som Europarådet verksamt bidragit till förändringen av Europas politiska landskap håller organisationen själv på att få en ny identitet och annorlunda uppgifter. Dessa frågor kommer att behandlas vid toppmötet mellan Europarådsländernas stats- och regeringschefer i Strasbourg hösten 1997. Ett nytt element av särskild betydelse är organisationens förändrade syn på vilka krav som skall ställas på medlemsstaterna. Som kan utläsas av regeringens skrivelser har en förskjutning ägt rum när det gäller kriterierna för upptagande av nya medlemsländer i Europarådet, från krav på en väl fungerande demokrati till det mera modesta önskemålet att kandidatlandet skall utfästa sig att så snart som möjligt uppfylla villkoren och visa prov på god vilja i den riktningen. Som en konsekvens härav har initiativ tagits för att säkerställa en effektiv övervakning - efter tillträdet - av medlemsstaternas efterlevnad av gjorda åtaganden. Syftet är att detta skall kombineras med stödåtgärder som skall påverka utvecklingen i positiv riktning. I november 1994 antog Ministerkommittén, som ett komplement till redan existerande instrument på området, en deklaration om efterlevnad av medlemsstaternas åtaganden. Deklarationen följdes i maj 1995 upp med ett beslut om en tillämpningsprocedur. Under 1996 togs ett viktigt steg framåt så till vida att den reella övervakningen inleddes. Utskottet ser betydande fördelar med den beskrivna utvecklingen men vill samtidigt framhålla vikten av att såväl övervakningen av gjorda åtagandens efterlevnad som stödåtgärder avseende behövande medlemsstater prioriteras. Med anledning av redogörelsen och skrivelserna noterar utskottet att även en rad andra ämnen av central politisk, ekonomisk, kulturell och rättslig betydelse behandlades av Europarådet under de aktuella perioderna. Enligt utskottets uppfattning har verksamheten lämnat betydande bidrag till framväxten av en ny och positiv ordning i Europa. Utskottet föreslår med det anförda att regeringens skrivelser 1995/96:193 och 1996/97:140 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995 respektive år 1996 samt redogörelsen till riksdagen 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling om verksamheten inom församlingen under 1996 läggs till handlingarna. Frågan om Sveriges anslutning till Europarådets konvention om regionala språk och minoritetsspråk (?minoritetsspråkskonventionen?) tas upp i motionerna K427 (fp) yrkande 2, Sf625 (kd) yrkande 7 och U630 (mp) yrkande 1 (delvis). Nämnda konvention har ännu ej trätt i kraft eftersom den ej ratificerats av ett tillräckligt antal stater. Frågor av betydelse för ett eventuellt svenskt tillträde till konventionen behandlas, som framgår av regeringens skrivelse nr 140, för närvarande av Minoritetsspråkskommittén (Jo 1995:03), som i enlighet med sitt uppdrag skall avge betänkande före den 30 september 1997. Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av den pågående utredningen inväntas innan något ställningstagande i sakfrågan görs. Därmed anser utskottet motionerna K427 (fp) yrkande 2, Sf625 (kd) yrkande 7 och U630 (mp) yrkande 1 (delvis) besvarade. Motionen U630 (mp) yrkande 1 (delvis) innehåller också krav på att Sverige ratificerar den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter. Inte heller denna konvention har ännu ratificerats av ett tillräckligt antal stater för att ha trätt i kraft. I avsikt att senare tillträda konventionen undertecknades den 1995 av Sverige. Eftersom även de frågor som behandlas i denna konvention är föremål för utredning av Minoritetsspråkskommittén bör, enligt utskottets förmenande, ett ställningstagande i sakfrågan anstå. Därmed betraktar utskottet motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) som besvarad. I motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) hemställs att ?tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna? ratificeras. Som framgår såväl av regeringens skrivelse som av motionstexten finns inte något färdigt tilläggsprotokoll, varför förutsättningar för ratifikation ej föreligger. Motionen U630 (mp) yrkande 1 avstyrks därför i berörd del. I motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) begärs att ILO-konventionen nr. 169 om urbefolkningar i självstyrande länder bör ratificeras. Frågor av betydelse för ett eventuellt svenskt tillträde till konventionen behandlas för närvarande av urbefolkningsdelegationen (Jo 1995:A). Enligt utskottets uppfattning bör resultatet av de pågående övervägandena inväntas innan något ställningstagande i sakfrågan kan ifrågakomma. Därmed betraktar utskottet motion U630 (mp) yrkande 1 (delvis) som besvarad. Åtgärder inom Europarådets ram mot Turkiet med anledning av brott mot de mänskliga rättigheterna tas upp i motion U604 (mp) yrkande 2. Turkiet har som medlem i Europarådet, men också i FN och OSSE, gjort långtgående åtaganden angående respekten för de mänskliga rättigheterna. Dessa åtaganden måste uppfyllas. Alla individer har en självklar rätt till sin identitet, sitt språk sin kultur och sin religion. Utskottet noterar att Sverige, såväl i bilaterala kontakter som i internationella forum, kräver respekt för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Europarådets parlamentariska församling antog den 26 april 1995 rekommendation 1266 i vilken ministerkommittén bl.a. uppmanades att kräva att Turkiet gör upp en tidtabell för att anpassa sin konstitution och lagstiftning till Europarådets standard och principer. Om inte Turkiet hade gjort avsevärda framsteg mot uppfyllande av dessa krav före parlamentarikerförsamlingens möte den 26-30 juni 1995, uppmanades ministerkommittén att överväga att suspendera Turkiets deltagande i Europarådet. Antagandet av resolution 1266 ledde till att den turkiska parlamentarikerdelegationen påföljande dag avbröt allt samarbete med församlingen. Ministermötet i maj 1995 präglades, som framgår av regeringens skrivelse 1995/96:193, av Turkietfrågan. Kritiken från EU-länderna var massiv. Från svensk sida betonades bl.a. att det var Turkiet självt, som genom sitt agerande, hade avgörandet i sin hand. Kritisk dialog förespråkades framför uteslutning. I ministerkommitténs framförhandlade svar den 23 juni 1995 till den parlamentariska församlingen informerades om att kommittén inlett en dialog med Turkiet och att parlamentarikerförsamlingen skulle hållas underrättad om framsteg i densamma. Sverige, som hade synpunkter på ministerkommitténs svar, gjorde i sammanhanget ett uttalande vari förklarades att Sverige accepterade texten ?in a spirit of compromise, and with some reluctance?. Ledamöterna i den turkiska parlamentarikerdelegationen ansåg svaret vara tillräckligt balanserat för att den skulle kunna återuppta sin medverkan i församlingen, något som formellt aviserades den 7 juli. Under 1996 antog parlamentarikerförsamlingen en rekommendation om Turkiets respekt för åtaganden avseende konstitutionella och juridiska reformer (rek. 1298). I rekommendationen uppmanar församlingen de turkiska myndigheterna att bl.a. fortsätta reformerna av rättssystemet så att det motsvarar Europarådets normer. Kritik framfördes beträffande den fortsatta bristen på fullgott skydd för de mänskliga rättigheterna. Församlingen beslutade att utvecklingen i Turkiet i fortsättningen skulle granskas enligt Europarådets övervakningsprocedur. Turkiet har vid några tidigare tillfällen fällts av Europadomstolen för brott mot tortyrförbudet. Europarådets kommitté mot tortyr har också funnit belägg för att tortyr används mer eller mindre systematiskt vid förhör av frihetsberövade i Turkiet, inte bara i de kurdiska områdena Utskottet noterar att Europarådets kommitté mot tortyr den 6 december 1996 offentliggjorde en deklaration i vilken graverande förhållanden i Turkiet påtalades. Utskottet konstaterar att Sverige nära följer de åtaganden som Turkiet gjort genom tillträde till Europarådets och FN:s konventioner mot bruket av tortyr och att regeringen, bilateralt och i olika internationella forum, verkar för att förmå Turkiet att förbättra förhållandena för fängslade personer. Förhoppningar om en förbättring av respekten för de mänskliga rättigheterna efter de ovan nämnda författningsändringarna i Turkiet har ännu inte infriats. Aviserade reformer, bl.a. rörande reducering av häktningstiden och förflyttning av vissa mål från de s.k. säkerhetsdomstolarna till allmänna domstolar, har inte färdigbehandlats i parlamentet. Utskottet noterar att korruption och rättsröta har fortsatt att prägla det politiska livet. Utskottet ser med oro på läget beträffande den fortsatta bristande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Utskottet ser positivt på de nordiska utrikesministrarnas kommuniké från mötet i Oslo i februari 1997 i vilken bl.a. situationen i Turkiet tas upp. I kommunikén framförs att ministrarna är eniga om vikten av att föra en dialog med Turkiet för att hålla kvar landet inom den europeiska samarbetsstrukturen. Bekymmer uttrycks över situationen på MR-området samt framförs att de nordiska länderna önskar bidra till att förbättra situationen beträffande respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Detta kan enligt ministrarna ske genom konsultationer och i samarbete med turkiska myndigheter och internationella organisationer såsom Europarådet, OSSE och FN. Utskottet stöder regeringens ansträngningar för att förmå Turkiet att leva upp till sina internationella åtaganden och att samarbeta med Europarådets och FN:s olika uppföljningsorgan. Enligt utskottets mening skulle ett turkiskt utträde ur Europarådet inte ligga i Sveriges intresse. Sverige prioriterar medlemskap framför utanförskap såsom ett sätt att kunna påverka utvecklingen och stödja demokratiska krafter. Det bör självfallet eftersträvas att Turkiet skall leva upp till sina åtaganden inom Europarådet, och kraftfulla medel för att uppnå detta kan inte uteslutas. En avstängning eller uteslutning borttar dock för närvarande möjligheten att kunna påverka och bistå Turkiet i positiv riktning. Med det anförda anser utskottet motion U604 (mp) yrkande 2 besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande Europarådsdelegationens redogörelse att riksdagen lägger redogörelsen till riksdagen 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling till handlingarna, 2. beträffande regeringens skrivelse 1995/96:193 att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1995/96:193 Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995 till handlingarna, 3. beträffande regeringens skrivelse 1996/97:140 att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:140 Redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1996 till handlingarna, 4. beträffande minoritetsspråkskonvetionen att riksdagen förklarar motionerna 1996/97:K427 yrkande 2, 1996/97:U630 yrkande 1 (delvis) och 1996/97:Sf625 yrkande 7 besvarade med vad utskottet anfört, 5. beträffande den europeiska ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter att riksdagen förklarar motion 1996/97:U630 yrkande 1 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört, 6. beträffande tilläggsprotokollet till Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna att riksdagen avslår motion 1996/97:U630 yrkande 1 (delvis), 7. beträffande ILO-konvention nr. 169 att riksdagen förklarar motion 1996/97:U630 yrkande 1 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört, 8. beträffande åtgärder mot Turkiet att riksdagen förklarar motion 1996/97:U604 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört.
Stockholm den 29 april 1997
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Inga-Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Carina Hägg (s), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd), Magnus Johansson (s), Henrik Landerholm (m) och Ingbritt Irhammar (c).
Särskilt yttrande
Mål mot Sverige i Europadomstolen (mom. 2 och 3) Inger Koch, Bertil Persson, Lars Hjertén och Henrik Landerholm (alla m) anför: Med anledning av redovisningen i regeringens skrivelser 1995/96:193 och 1996/97:140 om verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1995 respektive 1996 bör betonas att svenska statens företrädare vid mål i Europadomstolen måste framföra helt korrekta och fullständiga uppgifter.
Förteckning över medlemsländer
--------------------------------------------------------------------- | | | | Albanien | Moldova| --------------------------------------------------------------------- |Andorra | Nederländerna| --------------------------------------------------------------------- |Belgien | Norge | --------------------------------------------------------------------- |Bulgarien | Polen | --------------------------------------------------------------------- |Cypern | Portugal| --------------------------------------------------------------------- |Danmark | Rumänien| --------------------------------------------------------------------- |Estland | Ryssland| --------------------------------------------------------------------- |Finland | San | | |Marino | --------------------------------------------------------------------- |Frankrike | Schweiz| --------------------------------------------------------------------- |Grekland | Slovakien| --------------------------------------------------------------------- |Irland | Slovenien| --------------------------------------------------------------------- |Island | Spanien| --------------------------------------------------------------------- |Italien | Storbritannien| --------------------------------------------------------------------- |Kroatien | Sverige| --------------------------------------------------------------------- |Lettland | Tjeckien| --------------------------------------------------------------------- |Liechtenstein | Turkiet| --------------------------------------------------------------------- |Litauen | Tyskland| --------------------------------------------------------------------- |Luxemburg | Ukraina| --------------------------------------------------------------------- |Makedonien (f.d. jugoslaviska | Ungern | --------------------------------------------------------------------- |republiken Makedonien) | Österrike| --------------------------------------------------------------------- |Malta | | ---------------------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................2 Regeringens skrivelse 1995/96:193...................2 Ministerkommittémöten m.m.........................2 Den fortsatta utvidgningen......................4 Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden 4 Uppföljning av toppmötet i Wien hösten 1993.....4 Reformering av övervakningssystemet enligt Europakonventionen5 Verksamheten inom vissa huvudområden..............6 Mänskliga rättigheter...........................6 Jämställdhet....................................7 Regeringens skrivelse 1996/97:140...................8 Ministerkommittémöten m.m.........................8 Ett andra toppmöte år 1997........................9 Den fortsatta utvidgningen........................9 Ministerkommitténs övervakning av efterlevnaden av medlemsstaternas åtaganden 10 Samarbets- och biståndsprogram...................11 Samarbete med andra internationella organisationer11 Budget och finansiering..........................12 Vissa av verksamhetens huvudområden..............12 Mänskliga rättigheter och demokratifrågor......12 Redogörelse 1996/97:ER1 från Sveriges delegation vid Europarådets parlamentariska församling 14 Nya medlemsländer, övervakning...................14 Politiska frågor.................................15 Demokrati och mänskliga rättigheter, konventioner15 Socialpolitik, kultur, jordbruk, miljö, ekonomi..16 Juridiska frågor och mänskliga rättigheter.......16 Motionerna.........................................17 Utskottets överväganden............................18 Hemställan.........................................22 Särskilt yttrande....................................23 Bilaga: Förteckning över medlemsländer...............24