Verksamheten inom Europarådet
Betänkande 1990/91:UU10
Utrikesutskottets betänkande
1990/91:UU10
Verksamheten inom Europarådet
Innehåll
1990/91 UU10
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas dels redogörelse 1990/91:3 från riksdagens europarådsdelegation avseende Europarådets parlamentariska (rådgivande) församlings 41:a session samt regeringens skrivelse 1989/90:156 med bilagd redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1989, dels motion 1989/90:U518 (c), yrkande 10, om Europarådets roll för det framtida demokratiska utvecklingsarbetet samt om framtida kontakter med icke-medlemsländer i Europa samt motion 1989/90:U519 (mp), yrkande 4, om initiativ att snabbt utvidga Europarådet till att omfatta alla Europas demokratier och motion 1990/91:U5 (v), yrkande 1, om att i Europarådet väcka frågan om de irakiska kurdernas situation i de turkiska flyktinglägren samt yrkande 2 om anmälan av Turkiet till Europarådet för brott mot de europeiska konventionerna till skydd för de mänskliga rättigheterna och till förhindrande av tortyr.
Redogörelserna
Europarådets parlamentariska församlings 41:a session var fördelad på fyra delsessioner, vilka samtliga hölls i Strasbourg.
Sessionen inleddes med att den svenske riksdagsledamoten och medlemmen av europarådsdelegationen Anders Björck valdes till församlingens president. Till ny generalsekreterare, för en femårsperiod, valdes Catherine Lalumière, Frankrike.
Vid Europarådets 41:a session deltog för första gången delegationer från Jugoslavien, Polen, Sovjetunionen och Ungern som speciella gäster. Sovjetunionens president höll ett uppmärksammat anförande, varvid han belyste olika aspekter på "det gemensamma europeiska huset".
Vad gäller politiska frågor behandlades i övrigt bl.a. situationen i Libanon, iranska hot mot medborgare från västländerna, de aktuella öst-västrelationerna i Europa, utsikterna för fred i Mellanöstern, Europarådets allmänna policy och öst-västsamarbetet fram till sekelskiftet, frågan om återgången till demokrati i Chile, vapenhandel och mänskliga rättigheter samt situationen i Central- och Östeuropa.
Utöver politiska frågor har församlingens arbete berört alla de sektorer som täcks av de fjorton utskotten.
I bilagan till regeringens skrivelse 1989/90:156 redogörs för verksamheten i Europarådets ministerkommitté. Kommittén höll under år 1989 två ordinarie och ett extra möte. Ministrarnas ställföreträdare sammanträdde nio gånger. Under året arrangerades sex ordinarie fackministerkonferenser: en socialförsäkringsministerkonferens i Lugano, en idrottsministerkonferens i Reykjavik, en jämställdhetsministerkonferens i Wien, en familjeministerkonferens i Nicosia, en utbildningsministerkonferens i Istanbul och en arbetsmarknadsministerkonferens i Köpenhamn. Därtill hölls ett informellt justitieministermöte i Haag.
Regeringens skrivelse innehåller dessutom en redogörelse för verksamheten inom Europarådets nio huvudsektorer, vilken till del bedrivits i olika kommittéer och expertgrupper.
Det 84:e ministerkommittémötet hölls den 5 maj i Strasbourg i anslutning till firandet av Europarådets 40-årsjubileum. Mötet inleddes med en ceremoni för att markera Finlands inträde i Europarådet som organisationens 23:e medlemsland. Vid mötet behandlades bl.a. frågan om en översyn av Europarådets verksamhet, prioriteringarna i det fortsatta arbetet och utvecklingen av organisationens förbindelser med länder i Östeuropa. Dessutom antogs en politisk deklaration, som bl.a. drar upp riktlinjerna för Europarådets framtida organisation och arbetsinriktning. Vidare innehåller den avsnitt om Europarådets förbindelser med EG och länderna i Östeuropa. För att stärka kontakterna med EG förutses bl.a. fyrpartsmöten 1--2 gånger per år, mellan ordföranden i Europarådets ministerkommitté och Europarådets generalsekreterare å ena sidan och ordföranden i EG:s ministerråd och EG-kommissionens president å den andra. Ministerrådet beslöt att Polen och Ungern skulle inbjudas att ansluta sig till den europeiska kulturkonventionen.
Ministerkommitténs 85:e möte, som ägde rum den 16 november i Strasbourg, ägnades nästan uteslutande åt utvecklingen i Östeuropa och förutsättningarna för ett utvidgat samarbete mellan Europarådet och vissa öststater. I anslutning till mötet ägde sammanträffanden rum med Jugoslaviens, Polens och Ungerns utrikesministrar. Ungerns önskemål om medlemskap hänvisades till den parlamentariska församlingen för utredning. Enighet nåddes om att pröva möjligheten att, oavsett frågor om medlemskap, snabbt utbygga kontakterna med Jugoslavien, Polen och Ungern. Ministrarna beslöt att i positiv anda behandla sovjetiska önskemål om samarbete bl.a. på det kulturella området. Vid mötet undertecknade ett stort antal länder, däribland Sverige, en konvention för bekämpande av doping inom idrotten och ett tilläggsprotokoll till farmakopékonventionen, som möjliggör EG:s tillträde till konventionen. Polen och Ungern undertecknade i samband med mötet ett flertal konventioner. Ministrarna enades vidare om en partiell överenskommelse rörande skapandet av ett nord-syd-centrum i Lissabon.
Ministerkommitténs extra möte, den 22 mars, ägnades en diskussion om innehållet i den ovan nämnda deklarationen om Europarådets framtid, vilken sedermera antogs vid det ordinarie ministermötet den 5 maj. Vidare antogs en resolution som innehåller en plan för översyn av arbetet inom Europarådets nio huvudsektorer. Det beslöts också att skapa en ordförandebyrå bestående av sittande ordförande jämte närmast föregående och efterföljande ordförandeland.
Motionerna
1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Europarådets roll för det framtida demokratiska utvecklingsarbetet samt om framtida kontakter med icke-medlemsländer i Europa,
1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör ta initiativ till att snabbt utvidga Europarådet till att omfatta alla Europas demokratier.
1990/91:U5 av Bengt Hurtig och Berith Eriksson (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i Europarådet väcka frågan om de irakiska kurdernas situation i de turkiska flyktinglägren, 2. att riksdagen hos regeringen begär att regeringen anmäler Turkiet till Europarådet för brott mot dels Europeiska konventionen till skydd för de mänskliga rättigheterna, dels Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr m.m.
Sammanfattning av motionerna
I motion 1989/90:U518 av Olof Johansson m.fl. (c) erinras om att Europarådet ursprungligen tillkom som ett organ för att efter andra världskriget skapa ett enat och demokratiskt Europa. I det nya Europa, vilket nu håller på att växa fram, har organisationen därmed en stor roll att fylla. Inför det intresse för samarbete inom Europarådets ram, som ett flertal av de östeuropeiska staterna visar, är det väsentligt att rådets samlade kompetens och erfarenheter, särskilt inom områdena demokrati och mänskliga rättigheter, erbjuds dessa länder. Motionärerna betonar vikten av Sveriges ansvar i arbetet med att skapa ett fredligt Europa samt av ett brett svenskt engagemang och deltagande i europeiska samarbetsorgan.
Mot denna bakgrund menar motionärerna att riksdagen bör ge regeringen till känna, att Sverige i Europarådets ministerkommitté bör ta initiativ till ett arbete inom rådet i syfte att utvidga kontakterna med de länder i Europa som i dag står utanför Europarådets arbete.
I motion 1989/90:U519 av Inger Schörling m.fl. (mp) anförs i motionen att ett ökat samarbete mellan öst och väst är särskilt viktigt nu för att underlätta ekologisk återuppbyggnad och fri och hälsosam handel utan politisk eller ekonomisk ofrihet. Europarådet och ECE (Economic Commission for Europe) bör medverka i detta.
I motion 1990/91:U5 av Bengt Hurtig och Berith Eriksson (båda v) anförs att Turkiet har vägrat att erkänna de ca 35000 irakiska kurder, vilka 1988 kom till Turkiet, som flyktingar, och att man nekat internationella hjälporganisationer att komma in i de militärbevakade läger i vilka kurderna vistas. Vidare påpekas att Turkiet i maj 1990 antagit lagar innebärande att tidningsredaktioner kan stängas, strejker förbjudas och människor tvångsförflyttas utan att beslut om dylika åtgärder kan överklagas. Turkiet har dessutom i en skrivelse till Europarådet i augusti 1990 deklarerat att man inte kommer att följa artiklarna 5--6, 8, 10--11 och 13 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Motionärerna redovisar också rapporter från Amnesty International om tortyr i Turkiet.
Utskottet
Redogörelserna
Utskottet har tagit del av redogörelserna från europarådsdelegationen och regeringen och konstaterar med tillfredsställelse att Europarådet behandlat en rad frågor av central politisk, ekonomisk, social, kulturell och rättslig betydelse. Inte minst frågor rörande skyddet av de männskliga rättigheterna samt Europarådets roll i formandet av det nya Europa och demokratiseringen av Central- och Östeuropa är härvid av stor vikt.
Utskottet föreslår att de båda redogörelserna läggs till handlingarna.
Motionerna
Utskottet har i tidigare betänkanden konstaterat att Europarådet satt upp som mål att utveckla förbindelserna med staterna i Central- och Östeuropa. Det kan noteras, att mycket gjorts i detta syfte, och att detta arbete bedrivits inom såväl ministerrådet som den parlamentariska församlingen. Europarådet har i olika avseenden spelat en roll vad gäller de nämnda staternas utveckling i riktning mot parlamentarisk demokrati, alltifrån att vara valövervakare till att stödja de nya parlamenten genom att ställa expertis på olika områden till förfogande. Även utanför det i snäv mening politiska området har Europarådet, inte minst genom konventionssamarbete, bidragit till att främja förbindelserna mellan medlemsstaterna och övriga europeiska stater där så varit möjligt.
På olika sätt har Europarådet strävat efter att markera sin roll i det bredare europeiska sammanhanget. Detta har bl.a. skett genom att man verkar för nya kanaler i samarbete med EG i form av s.k. fyrpartsmöten två gånger per år mellan ordföranden i Europarådets ministerkommitté och Europarådets generalsekreterare å ena sidan och ordföranden i EG:s ministerråd och EG-kommissionens president å den andra. Ett annat uttryck för samma strävan har varit att Europarådet förklarat sig berett att stödja ESK-processen på de områden där man besitter särskild kompetens, samt att man sökt bidra till utformandet av en parlamentarisk dimension inom ESK.
Europarådet har tillkommit för att främja samarbetet mellan Europas demokratier. Kraven för att bli medlem är högt satta. Medlemskap i Europarådet ses därför av staterna i Central- och Östeuropa som en bekräftelse på att man uppnått status som parlamentarisk demokrati, att de mänskliga rättigheterna respekteras och att man bekänner sig till ett lagbundet samhällsskick. Hittills har Ungern erhållit medlemskap. Ytterligare några stater står i kö och förväntas bli medlemmar under det kommande året. I första hand gäller detta Polen och Tjeckoslovakien.
Enligt utskottets mening är det angeläget att de stater som uppfyller kraven på medlemskap -- parlamentarisk demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och lagbundet samhällsskick -- så snart som det låter sig göras upptas som medlemmar i Europarådet.
Yrkande 10 i motion 1989/90:U518 och yrkande 4 i motion 1989/90:U519 får därmed anses besvarade.
Som en följd av händelser i Irak 1988 flydde ca 50 000 irakiska medborgare, företrädesvis kurder, till Turkiet. Ungefär 30 000 av dessa befinner sig nu i läger i sydöstra delen av landet. Levnadsförhållandena i lägren är dåliga, medföljande barn får inte tillgång till skolundervisning och internationella, humanitära hjälporganisationer nekas tillträde. Inte minst mot bakgrund av att det rör sig om tältläger bedömer utskottet situationen inför vintern som allvarlig.
Med hänvisning till en reservation i samband med undertecknandet anser Turkiet att dessa flyktingar inte omfattas av bestämmelserna i 1951 års Genève-konvention om flyktingars status.
Frågan om situationen för de nämnda flyktingarna har uppmärksammats av och är redan under behandling i Europarådet.
Det kan tilläggas, att utskottet noterat, att Sverige, både bilateralt gentemot Turkiet och i andra internationella sammanhang, agerat för att få Turkiet att medge internationella hjälporganisationer tillträde till de aktuella flyktinglägren.
Sverige verkar sålunda för att FN:s flyktingkommissarie mera permanent skall kunna etablera närvaro i de tältläger där flyktingarna vistas. Medel har också anslagits för att ersätta det flyktingläger i vilket situationen är svårast. Vidare har Sverige mottagit 50 flyktingar från den aktuella gruppen. Enligt utskottets uppfattning bör utökade insatser övervägas, om möjlighet att på ett effektivt sätt lämna hjälp uppkommer.
Yrkande 1 i motion 1990/91:U5 får därmed anses besvarat.
Det ankommer på den europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna att, när enskilda fall uppkommer, pröva frågan om huruvida Turkiet genom s.k. derogation är undantaget från skyldigheten att tillämpa vissa artiklar i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Enligt utskottets uppfattning måste därför domstolens utlåtande i ett enskilt fall inväntas, innan det är möjligt att ta ställning till huruvida frågan om brott föreligger mot de i motionen nämnda artiklarna av Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna.
Vad gäller frågan om övriga delar av nämnda konvention noterar utskottet att Turkiet numera erkänner enskildas klagorätt, vilket innebär att fall kan tas upp inför den europeiska MR-kommissionen och vidare inför Europadomstolen. Ett flertal individuella klagomål mot Turkiet är för närvarande under behandling i kommissionen.
I utrikesutskottets betänkande 1989/90:UU22 uttryckte utskottet sin oro över rapporter om fortsatta kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet, däribland uppgifter om tortyr. Frågan om anmälan av Turkiet inför Europakommissionen resp. Europadomstolen borde, enligt utskottets då uttalade mening, kunna övervägas i ljuset av den rapport som skulle bli resultatet av ett besök av övervakningskommissionen i Turkiet.
Övervakningskommissionen, som handlar inom ramen för konventionen mot tortyr, har nyligen besökt Turkiet. Den kommer att avlägga en rapport om besöket till Turkiets regering. Enligt konventionen är en dylik rapport hemlig. Övervakningskommissionen skall dock i annan ordning rapportera till Europarådets ministerkommitté. Den har också möjlighet att på ett mera allmänt sätt offentliggöra sin syn på de förhållanden som undersökts.
Enligt vad som uppges av den turkiska regeringen söker man vidta åtgärder för att uppnå reella förbättringar av MR-situationen i landet. Trovärdigheten av detta skulle, enligt utskottets uppfattning, väsentligt ökas om Turkiets regering lät publicera övervakningskommissionens rapport, något som den enligt tortyrkonventionen har möjlighet att göra.
Utskottet vill ånyo uttrycka sin oro över rapporterna om fortsatta kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Samtidigt förutsätter utskottet att åtgärder vidtas mot Turkiet om den av övervakningskommissionen företagna undersökningen visar att tortyr har förekommit.
Yrkande 2 i motion 1990/91:U5 får därmed anses besvarat.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande europarådsdelegationens redogörelse att riksdagen lägger redogörelse 1990/91:3 från Sveriges redogörelse vid Europarådets parlamentariska (rådgivande) församling rörande församlingens 41:a session till handlingarna,
2. beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1989/90:156 med redogörelse för verksamheten inom Europarådets ministerkommitté under år 1989 till handlingarna,
3. beträffande Europarådet och de nya demokratierna i Europa att riksdagen förklarar yrkande 10 i motion 1989/90:U518 och yrkande 4 i motion 1989/90:U519 besvarade med vad utskottet anfört,
4. beträffande de irakiska kurdernas situation att riksdagen förklarar yrkande 1 i motion 1990/91:U5 besvarat med vad utskottet anfört,
5. beträffande anmälan av Turkiet till Europarådet att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U5 besvarat med vad utskottet anfört. res. 1 (v, mp)
Stockholm den 6 december 1990
På utrikesutskottets vägnar
Pär Granstedt
Närvarande: Pär Granstedt (c), Sture Ericson (s), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Birgitta Hambraeus (c), Per Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s), Anneli Hulthén (s), Eva Björne (m), Gertrud Sigurdsen (s), Maria Leissner (fp), Arne Mellqvist (s) och Bengt Hurtig (v).
Reservationer
Anmälan av Turkiet till Europarådet (mom. 5)
Bengt Hurtig (v) och Per Gahrton (mp) anser:
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Det ankommer" och slutar med "därmed anses besvarat" bort ha följande lydelse:
Rapporter från Amnesty International, Middle East Watch och mänskliga rättighetsorganisationer i Turkiet ställer det utom allt tvivel att brotten mot de mänskliga rättigheterna i Turkiet har ökat under den senaste tiden.
Grunden för de fortsatta brotten mot mänsklig rätt i Turkiet är landets lagar och rättegångsförfarande.
I snart tio års tid har Turkiets regering lovat att situationen vad gäller mänskliga rättigheter skall förbättras. Men inget händer. Politiska motståndare till regimen fängslas, torteras och döms efter år i fängelse till olika långa fängelsestraff.
Det tar minst tio år att uttömma överklagningsmöjligheterna inom domstolssystemet. Det medför i sin tur att det tar en oerhörd tid innan överklagning kan ske till Europadomstolen. Ett exempel är fallet med den förbjudna fackföreningen DISK:s ledare. Domstolsbehandlingen som inleddes 1981 har ännu inte slutförts!
Europadomstolen behandlar nu frågan huruvida Turkiet genom s.k. derogation, enligt artikel 15, är undantaget från skyldigheten att tillämpa vissa artiklar i Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna. Men då frågan ännu inte är avgjord av domstolen gäller alltjämt konventionen, som Turkiet således bevisligen bryter emot, exempelvis genom att tortyr ofta används mot landets fångar.
Med anledning av ovanstående bifalls yrkande 2 i motion 1990/91:U5.
dels att moment 5 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
5. beträffande anmälan av Turkiet till Europarådet att riksdagen med bifall till yrkande 2 i motion 1990/91:U5 hos regeringen begär att regeringen anmäler Turkiet till Europarådet för brott mot de i yrkandet nämnda konventionerna.
Särskilt yttrande
Kurdiska flyktingar i Turkiet
Bengt Hurtig (v) anför:
Utskottets skrivning om situationen för de kurdiska flyktingarna i Turkiet och Sveriges agerande borde ha kunnat preciseras ytterligare. Det är av vikt att veta var, när och hur Sverige agerat för att få Turkiet att medge internationella hjälporganisationer tillträde till de aktuella flyktinglägren.
Vidare kunde ha berörts det faktum att Turkiet inte velat medverka till att någon form av enkla bostäder kunnat ersätta de tält flyktingarna bor i. Slutligen kunde också ha nämnts Amnestys rapport om att ca 4000 kurder sänts tillbaka till Irak och att ca 2000 av dessa anses saknade.
Om möjligheter till att ge effektiv hjälp till dessa flyktingar uppstår måste hjälpinsatser genomföras.