Verksamheten i Europeiska unionen under 2003

Betänkande 2003/04:UU10

Utrikesutskottets betänkande2003/04:UU10

Verksamheten i Europeiska unionen under 2003

Sammanfattning



Utskottet  behandlar  i detta betänkande regeringens
skrivelse 2003/04:60 Berättelse om verksamheten inom
Europeiska  unionen  under   2003   samt  ett  antal
motioner från allmänna motionstiden 2002  respektive
2003   som   innehåller  yrkanden  med  avseende  på
samarbetet inom Europeiska unionen samt två motioner
som väckts med anledning av skrivelse 2003/04:60.
Utrikesutskottet har berett övriga berörda utskott
tillfälle   att    vad    avser    sina   respektive
beredningsområden yttra sig över skrivelsen  samt de
motioner som behandlas i anslutning till denna.  EU-
nämnden  har  beretts  tillfälle  att yttra sig över
skrivelsen.    Yttranden    har    inkommit     från
konstitutionsutskottet,             finansutskottet,
arbetsmarknadsutskottet och EU-nämnden.  Förutom att
dessa    yttranden   citeras   eller   refereras   i
betänkandet   är   de   i  sin  helhet  fogade  till
betänkandet.
I föreliggande betänkande tar utskottet upp frågor
kring den europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken
(GUSP)  till  särskild behandling.  Utrikesutskottet
tar   även   upp   frågor    som    gäller    övriga
samarbetsområden  i anslutning till de motioner  som
har väckts. Till följd  av  att konventet om Europas
framtid    avslutades    under    2003    men    att
regeringskonferensen  inte kunde avslutas  har  även
frågor kring EU:s framtid  givits omfattande utrymme
i betänkandet.
Till betänkandet har fogats 19 reservationer och 2
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Europeiska rådet
Riksdagen avslår motion 2003/04:U208 yrkande 1.

2. Utvidgningen

Riksdagen avslår motion 2003/04:K419 yrkande 2.

3. Ekonomiskt samarbete och ekonomisk
politik

Riksdagen    avslår   motionerna    2003/04:U18
yrkandena 6 och 12 samt 2003/04:U19 yrkande 3.
Reservation 1 (m, fp, kd, c)

4. Konventet och regeringskonferensen

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K206,
2002/03:K238    yrkandena    1-3,    2002/03:K288
yrkandena  1  och  2,  2002/03:Fi289  yrkande  1,
2002/03:U323 yrkande  17,  2002/03:U324 yrkandena
3-5, 2002/03:U326 yrkandena  13,  14,  17, 19, 20
och  23,  2003/04:K209,  2003/04:U18  yrkande  1,
2003/04:U19 yrkande 4 samt 2003/04:U211 yrkandena
1 och 2.
Reservation 2 (v, mp)
Reservation 3 (c)

5. Folkomröstning

Riksdagen avslår motion 2002/03:U324 yrkande 1.
Reservation 4 (v, mp)

6. Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:U206
yrkandena  1-3 och  5,  2002/03:U228  yrkande  4,
2002/03:U245  yrkande  3, 2002/03:U277 yrkande 2,
2002/03:U280 yrkandena 2, 3, 8, 9, 11, 13 och 14,
2002/03:U299 yrkandena 4-7,  2002/03:U326 yrkande
3, 2002/03:Fö261 yrkande 6, 2003/04:K419  yrkande
8, 2003/04:U14 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 7,
2003/04:U18 yrkande 3, 2003/04:U19 yrkandena 5, 8
och  10, 2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och  13,
2003/04:U208  yrkandena 2-5, 2003/04:U211 yrkande
4, 2003/04:U256  yrkande  3, 2003/04:U259 yrkande
6, 2003/04: U282 yrkandena 4 och 21, 2003/04:U289
yrkande 3, 2003/04:U292 yrkandena  1,  3  och  4,
2003/04:U325  yrkande  3, 2003/04:U329 yrkande 4,
2003/04:U340 yrkande 1,  2003/04:U342  yrkande 1,
2003/04:U348 yrkande 30, 2003/04:U350 yrkandena 6
och 7 samt 2003/04:Fö242 yrkandena 1 och 3.
Reservation 5 (m, fp)
Reservation 6 (v, mp)
Reservation 7 (c)

7. Ökade internationella åtaganden och
svenska försvarsmakten

Riksdagen avslår motion 2003/04:U256 yrkande 4.
Reservation 8 (m)

8. EU:s bilaterala relationer

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:U231
yrkande 9, 2002/03:U281  yrkande  7, 2002/03:U295
yrkande  4, 2002/03:U322 yrkande 14  2003/04:U248
yrkande 3 samt 2003/04:U339 yrkandena 3 och 4.
Reservation 9 (v)

9. Wider Europe

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U14 yrkande
5, 2003/04:U19  yrkandena  2  och 7, 2003/04:U220
yrkandena 7 och 8, 2003/04:U249  yrkandena  2 och
3,   2003/04:U329  yrkande  6  samt  2003/04:U342
yrkande 2.
Reservation 10 (m)
Reservation 11 (fp)
Reservation 12 (c)

10. Turkiet

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:U286
yrkandena 1 och 6 samt 2003/04:U19 yrkande 1.

11. Irak

Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 9.
Reservation 13 (m, fp, kd)

12. Den gemensamma handelspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18 yrkande
2, 2003/04:U19 yrkande 6, 2003/04:U348 yrkande 28
samt 2003/04:U351 yrkande 1.
Reservation 14 (fp) - motiv

13. Sysselsättning och socialpolitik

Riksdagen avslår  motion  2003/04:U18 yrkandena
10 och 11.
Reservation 15 (m, fp, kd)

14. Arbetstidsdirektivet

Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 11.
Reservation 16 (m)

15. Tjänstedirektivet

Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 12.

Reservation 17 (m)

16. Fri abort

Riksdagen   avslår   motionerna    2002/03:U235
yrkande 2 och 2003/04:U276 yrkande 2.

17. Jordbruk, fiske och miljö

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:U324
yrkande    17,    2002/03:U326     yrkande    10,
2002/03:MJ428   yrkande   50   samt   2003/04:U18
yrkandena 4 och 5.
Reservation 18 (c)
Reservation 19 (mp)

18. Konsumentpolitik

Riksdagen avslår motion 2003/04:U18 yrkande 7.

19. Människohandel och narkotikafrågor

Riksdagen    avslår    motionerna   2003/04:U18
yrkandena 8 och 9 samt 2003/04:U339  yrkandena  1
och 2.

20. Regeringens skrivelse 2003/04:60
Berättelse om verksamheten inom den
Europeiska unionen under 2003

Riksdagen   lägger  skrivelse  2003/04:60  till
handlingarna.


Stockholm den 27 april 2004

På utrikesutskottets vägnar


Urban Ahlin

Följande ledamöter  har deltagit i beslutet: Urban
Ahlin (s), Gunilla Carlsson  i  Tyresö  (m),  Berndt
Ekholm (s), Carl B Hamilton (fp), Alice Åström  (v),
Kent   Härstedt  (s),  Anders  Sundström  (s),  Agne
Hansson  (c),  Kenneth  G Forslund (s), Ewa Björling
(m), Veronica Palm (s), Lotta N Hedström (mp), Anita
Johansson (s), Birgitta Ohlsson  (fp) och Mats Odell
(kd).

2003/04

UU10



Redogörelse för ärendet


Ärendet och dess beredning

I   detta   betänkande   behandlar  utrikesutskottet
regeringens  skrivelse  2003/04:60   Berättelse   om
verksamheten inom Europeiska unionen under 2003 samt
ett  antal  motioner från allmänna motionstiden 2002
respektive 2003 som innehåller yrkanden med avseende
på  samarbetet  inom  Europeiska  unionen  samt  två
motioner  som  väckts  med  anledning  av  skrivelse
2003/04:60.
Utrikesutskottet   har   berett   övriga   utskott
tillfälle  att  yttra  sig  över  skrivelsen samt de
motioner som behandlas i anslutning  till denna i de
delar   som  har  samband  med  respektive  utskotts
beredningsområde.   Även   EU-nämnden   har  beretts
tillfälle    att    yttra   sig   över   skrivelsen.
Utrikesutskottet   har   erhållit   yttranden   över
skrivelsen        jämte        motioner         från
konstitutionsutskottet,             finansutskottet,
arbetsmarknadsutskottet    samt    yttrande     över
skrivelsen  från  EU-nämnden.  I  de frågor som inte
faller      inom      utrikesutskottets      primära
beredningsområde  har  relevanta avsnitt ur de andra
utskottens  yttranden  refererats   eller   citerats
relativt utförligt. Yttrandena återges också  i  sin
helhet  i bilagor till betänkandet. Även bedömningar
i de övergripande  frågor som faller inom respektive
utskotts  beredningsområde  och  som  utskotten  har
presenterat    i    sina   yttranden   redovisas   i
betänkandet. Därutöver  har  utrikesutskottet även i
vissa fall refererat eller citerat  egna betänkanden
eller betänkanden från andra utskott  i de delar som
berör  frågor  som  även  behandlas  i  föreliggande
betänkande.

Utskottet har i samband med beredningen av  ärendet,
och  avsnittet  om  EU:s förbindelser med omvärlden,
erhållit  en  föredragning  den  20  april  2004  av
ambassadören och  departementsrådet  Anders  Bjurner
och kanslirådet Anna-Karin Holm-Ericson.


Bakgrund


Enligt   10   kap.   1   §  riksdagsordningen  skall
regeringen fortlöpande informera  riksdagen  om  vad
som  sker  inom  ramen  för  samarbetet i Europeiska
unionen  samt  varje  år  till  riksdagen  lämna  en
skrivelse   med   berättelse  över  verksamheten   i
Europeiska  unionen.   Med   regeringens   skrivelse
2003/04:60   har   regeringen   lämnat  den  avsedda
redogörelsen till riksdagen gällande år 2003.


Skrivelsens huvudsakliga innehåll


Skrivelse 2003/04:60 Berättelse om verksamheten inom
Europeiska  unionen  under  2003 behandlar  samtliga
samarbetsområden  inom  EU, varav  kan  nämnas  EU:s
övergripande utveckling,  det ekonomiska och sociala
samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det
rättsliga  och  inrikes  samarbetet   samt  unionens
institutioner.

Verksamheten  under  2003 präglades av  arbetet  i
konventet och regeringskonferensen.  Arbetet med ett
nytt  fördrag,  syftar  bl.a.  till  ett effektivare
beslutsfattande i den utvidgade unionen.  Under året
antogs  för  första  gången ett strategiskt treårigt
arbetsprogram för rådet,  samt  en säkerhetsstrategi
för unionen. Anslutningsfördraget  med  de  tio  nya
medlemsstaterna   -   Cypern,   Estland,   Lettland,
Litauen,   Malta,   Polen,   Slovakien,   Slovenien,
Tjeckien  och  Ungern - undertecknades den 14  april
2004.
Skrivelsen redovisar  också  att  arbetet  med att
främja   en   hållbar   utveckling,  där  ekonomiska
reformer, sysselsättning  och  sociala  frågor  samt
miljöhänsyn kopplas samman, fortsatte inom ramen för
den s.k. Lissabonstrategin.
I  bilagor redovisas bl.a. mål av svenskt intresse
vid EG-domstolen  och  EG:s  förstainstansrätt  samt
viktigare domar och överträdelseärenden.
Den övergripande utvecklingen i
Europeiska unionen


Europeiska rådet under 2003


Skrivelsen


Förberedelserna  inför  utvidgningen  av unionen med
tio  nya  medlemsstater  samt arbetet med  ett  nytt
fördrag präglade i hög grad  arbetet under året. Vid
Europeiska rådets möte i december  konstaterades att
EU:s målsättning är att kunna välkomna Bulgarien och
Rumänien som medlemmar i januari 2007.  Turkiet  har
under  året  gjort  avsevärda  ansträngningar i sitt
reformarbete. Europeiska rådet konstaterade  dock  i
december att fortsatta reformer krävs för att landet
skall  anses  uppfylla  det  politiska kriteriet för
inträde,   som   är  ett  av  de  s.k.   Köpenhamns-
kriterierna,    och    som     krävs     för     att
medlemskapsförhandlingar skall kunna inledas.

Förberedelserna  inför  den nu pågående regerings-
konferensen,  som  bl.a.  syftar   till  effektivare
beslutsprocesser i den utvidgade unionen, slutfördes
under våren. Detta arbete skedde inom  ramen för det
s.k.  konventet  om  Europas framtid. Vid mötet  med
Europeiska rådet i Thessaloniki i juni bestämdes att
en regeringskonferens  skulle  sammankallas  redan i
oktober.  Det  italienska ordförandeskapets ambition
att avsluta förhandlingarna  i  december  kunde dock
inte infrias.
Arbetet  med  att  inom  unionen främja en hållbar
utveckling,   dvs.   ett   integrerat   synsätt   på
ekonomiska,  sociala/sysselsättnings-   och   miljö-
frågor,   fortsatte   under   året  inom  ramen  för
Lissabonstrategin.  Vid  Lissabonstrategins   tredje
uppföljningsmöte  i  Bryssel  betonades  att  miljö-
frågorna,  en  fråga  som drivits aktivt från svensk
sida, utgjorde ett bärande inslag i strategin. Euro-
peiska  rådet konstaterade  att  betydande  framsteg
gjorts sedan det senaste vårtoppmötet.
På  det   ekonomiska   området  antogs  de  årliga
allmänna ekonomiska riktlinjerna.  Dessa  lyfte fram
ett antal områden som viktiga för att åstadkomma  en
hållbar tillväxt, bl.a. en väl avvägd makroekonomisk
politik,    sunda    offentliga    finanser,   ökade
investeringar i kunskap och innovation  samt  bättre
fungerande   och   mer  konkurrenskraftiga  arbets-,
produkt- och kapitalmarknader.
Under    året   fortsatte    diskussionen    kring
utformningen  och  tillämpningen av stabilitets- och
tillväxtpakten. Kommissionens  s.k.  underskottsför-
faranden  avseende  Tyskland och Frankrike  inleddes
när det stod klart att  budgetunderskottet  i  dessa
länder  överstigit  treprocentsgränsen.  Rådet kunde
dock   inte   enas   kring  de  rekommendationer  om
förbättringar   i   de  tyska   respektive   franska
offentliga finanserna  som kommissionen presenterat.
I  stället  antogs icke förpliktande  rådsslutsatser
som  dock  i  sak  anslöt  mycket  nära  till  dessa
rekommendationer.
Den folkomröstning  om införandet av euron som den
svenska       regeringen       beslutade       efter
partiledaröverläggningar i slutet  av 2002 hölls som
planerat den 14 september. Utfallet  visade  att det
inte fanns stöd för ett beslut om att Sverige skulle
delta fullt ut i tredje etappen av EMU.
Under  året genomfördes en halvtidsöversyn av  den
gemensamma  jordbrukspolitiken.  Förhandlingarna  om
förslagen  pågick under våren och i juni nådde rådet
en politisk  överenskommelse  om  den framtida jord-
brukspolitiken.    Överenskommelsen   innebär    två
principiellt viktiga  förändringar av den gemensamma
jordbrukspolitiken, dels  att  de  nuvarande direkt-
stöden till jordbrukare omvandlas till  inkomststöd,
dels  att  medlemsstaterna ges ett större inflytande
över hur jordbrukspolitiken  skall  utformas  i  det
egna landet.
Fortsatta  steg  togs  i  syfte  att  upprätta  en
gemensam  asyl-  och  migrationspolitik för unionen.
Vid  Europeiska  rådet  i  Thessaloniki  bekräftades
målsättningen  att  få till  stånd  ett  effektivare
europeiskt asylsystem  för  att  snabbt  identifiera
skyddsbehövande. Den s.k. Dublinförordningen antogs.
Förordningen innehåller regler för att avgöra vilken
medlemsstat  som  ansvarar för att pröva en  asylan-
sökan.  Rådet  kunde   också   enas   i   frågan  om
miniminormer för mottagandevillkor för asylsökande i
medlemsstaterna. Diskussionen kring regler för pröv-
ningen av en asylansökan fortsatte. Under hösten var
frågor om laglig och illegal invandring i fokus.
Inom      den      gemensamma     utrikes-     och
säkerhetspolitiken präglades  arbetet  av  krisen  i
Irak.  Vid  ett  extra  möte  med Europeiska rådet i
februari  konstaterade stats- och  regeringscheferna
att  medlemsstaterna  trots  vissa  åsiktsskillnader
kunde  enas  i sitt stöd för FN:s ansträngningar att
finna   fredliga    lösningar.   Som   ett   led   i
uppföljningen av krisen  inleddes ett arbete med att
utarbeta  en  säkerhetsstrategi   för  unionen,  som
bekräftade    unionens    stöd   för   en   effektiv
multilateralism med FN i fokus. På svenskt initiativ
antogs   även   en   strategi   mot   spridning   av
massförstörelsevapen.
Genomförandet av den handlingsplan  mot  terrorism
som  beslutades  av  Europeiska  rådet vid ett extra
möte den 21 september 2001 fortsatte  att ligga till
grund  för  unionens  kamp mot terrorismen.  En  rad
åtgärder  vidtogs  för att  ytterligare  stärka  det
operativa polissamarbetet inom unionen.
Vid  mötet  med  Europeiska   rådet  i  Bryssel  i
december  antogs  även  unionens första  strategiska
treåriga arbetsprogram för  rådet.  Detta  skedde  i
enlighet  med  den  överenskommelse  som träffats av
Europeiska  rådet  i  Sevilla  i  juni 2002  om  att
effektivisera rådets arbete.

Europeiska rådets uppgifter enligt EU-fördraget
är att "ge unionen de impulser som behövs för
dess utveckling och fastställa allmänna
politiska riktlinjer för denna utveckling".
Resultaten av Europeiska rådets möten
presenteras i form av skriftliga slutsatser
från mötena. Dessa publiceras på rådets
webbplats. Under året hölls möten i Bryssel den
20-21 mars, i Thessaloniki den 19-20 juni samt
i Bryssel den 16-17 oktober och 12-13 december.
Ett extramöte för att diskutera krisen i Irak
hölls i Bryssel den 17 februari. Därutöver
hölls ett informellt möte för en diskussion om
konventet den 16 april.


Motionen


I den enskilda motionen 2003/04:U208  (m)  yrkande 1
diskuteras, mot bakgrund av utvidgningen av  EU, hur
Sverige  allmänt  förhåller  sig till det europeiska
integrationsarbetet. Det anses  beklagligt  att  det
Sverige, som inte minst på grund av sitt geografiska
läge  haft den stora lyckan att klara sig undan krig
och  förtryck,   inte   tillmäter   det   europeiska
samarbetet    större   betydelse.   Det   finns   en
isolationism  byggd   på  en  tro  att  den  svenska
välfärden skulle vara unik och dessutom oberoende av
omvärlden.  I  själva verket  har  Sveriges  välfärd
alltid byggt på  och  förutsatt djup integration med
omvärlden.

Utskottets överväganden


Utskottet vill framhålla  att  Sveriges medlemskap i
Europeiska unionen är ett uttryck för en strävan att
tillsammans   med   andra  länder  lösa   gemensamma
problem. Frågor som är  gränsöverskridande  och  där
det nationella beslutsfattandet inte räcker till för
att  nå  politiska mål behöver lösas i samverkan med
andra länder.  Det  kan  exempelvis röra miljöfrågor
och   kamp  mot  narkotika  och   gränsöverskridande
brottslighet,    men    också    röra    frågor   om
sysselsättning   och  tillväxt.  Europeiska  unionen
kommer tack vare utvidgningen i maj 2004 med tio nya
medlemsstater   att   bli   en   bredare   europeisk
samarbetsorganisation.  Ytterligare medlemsstater är
att vänta under kommande  år.  Strävan  är  att alla
medlemsstater  skall  delta  fullt  ut  i  de  olika
delarna  av  samarbetet, även om visst utrymme finns
för s.k. flexibel integration, dvs. att olika länder
rör sig i olika hastigheter mot samma mål.

Utskottet har  dubbla uppgifter när det gäller EU.
Utskottet ansvarar  t.ex.,  när så är behövligt, för
riksdagens beredning av övergripande  frågor som rör
Europeiska   unionen.   Det  innebär  att  utskottet
bereder  propositioner  om   medlemskap   i  EU,  om
fördragsändringar  samt regeringens årliga skrivelse
om  verksamheten  inom   EU.  Detta  arbete  sker  i
samarbete med andra berörda utskott. Utskottets roll
liknar   i   detta   sammanhang    den    roll   som
finansutskottet har vad gäller budgetfrågor.  Vidare
har utskottet, enligt riksdagsordningen, ansvar  att
följa  EU-frågorna  inom  sitt  beredningsområde som
fackutskott. Det bör dock samtidigt  noteras att EU-
frågor   berörs  i  nästan  samtliga  av  utskottets
betänkanden  under  varje riksmöte. Utskottet berörs
således i mycket hög  grad av EU-frågorna. Utskottet
ser positivt på detta arbete  och  tar  aktiv  del i
detsamma.   Utifrån   utskottets  funktion  som  det
utskott i riksdagen som  ansvarar för beredningen av
övergripande EU-frågor har  utskottet  ett  särskilt
ansvar att följa utvecklingen inom Europeiska rådet.

Med vad som ovan anförts anser
utskottet att de frågor som motionen
väckt är besvarade och avstyrker
därmed motion 2003/04:U208 (m)
yrkande 1.


Utvidgningen


Skrivelsen


Den    14    april   2003   undertecknade   de   tio
anslutningsländerna     och    de    15    dåvarande
medlemsstaterna anslutningsfördraget vid en ceremoni
i Aten. Nio anslutningsländer  höll folkomröstningar
som i samtliga fall gav ett positivt  utfall när det
gäller   ett   framtida   EU-medlemskap.  På  Cypern
fattades  beslut  om medlemskap  av  det  nationella
parlamentet.

Fortsatt   övervakning   av   de   tio   ländernas
reformframsteg  bedrivs  av  kommissionen genom s.k.
monitoring.  En  sista heltäckande  rapportering  om
övervakningen avgavs  i och med de översynsrapporter
som presenterades i november.  I dessa presenterades
läget  när  det  gäller  anpassningen  av  nationell
lagstiftning till EU:s regelverk  per  den 1 septem-
ber.  Kommissionen konstaterade att de tio  länderna
vid denna  tidpunkt  hade uppnått en hög grad av EU-
anpassning på flertalet områden till EU:s regelverk.
På ett mindre antal områden bedömde kommissionen att
länderna med befintlig  planering  inte skulle hinna
uppfylla sina åtaganden före anslutningen  den 1 maj
2004.

Motionen


I partimotion 2003/04:K419 (fp) yrkande 2 diskuteras
frågeställningar  om  s.k. övergångsregler inför  de
nya medlemsländernas inträde i EU.


Utskottets överväganden


Utskottet har vid flera tillfällen betonat värdet av
Europeiska unionens utvidgning.  I  det av riksdagen
den    17   december   2003   godkända   betänkandet
2003/04:UU4   Europeiska  unionens  utvidgning  2004
tillstyrkte   utskottet    regeringens   proposition
2003/04:25.

Utskottet anser, vilket framfördes  också i nämnda
betänkande, att anslutningsfördraget utgör  en  stor
framgång  efter  ett mångårigt och omfattande arbete
av förberedelser och  förhandlingar  för medlemskap.
Utvidgningen innebär att den konstlade  delningen av
Europa  upphör  och att Europeiska unionen  blir  en
bredare       europeisk       samarbetsorganisation.
Medlemsländernas  samarbete  ger möjlighet att skapa
bättre villkor för medborgarna. Utvidgningen innebär
även att de nya medlemsländerna  får  tillgång  till
EU:s inre marknad. Den inre marknaden växer kraftigt
och  en  ny  grund  för  ekonomisk  tillväxt skapas.
Utvidgningen  innebär  ökad  säkerhet  för   alla  i
Europa.
Utvidgningen har haft högsta prioritet för Sverige
alltsedan Sverige blev medlem i EU år 1995. I ljuset
av  slutsatserna  från  toppmötena  i  Göteborg  och
Laeken   verkade   Sverige   för   framsteg   enligt
tidtabellen      men      också      för     viktiga
förhandlingsprinciper   såsom,  framsteg   på   egna
meriter och möjlighet att  komma  i  kapp länder som
inlett förhandlingar tidigare. Sverige  fäste  också
vikt  vid  att  överenskommelser  som  nåtts med ett
eller flera kandidatländer även skulle tillämpas för
övriga  kandidatländer med liknande förutsättningar.
Sverige framhöll även vikten av fortsatta framsteg i
kandidatländernas anpassning och tillämpning av EU:s
regelverk  och  betydelsen  av att följa färdplanen.
Sveriges   ståndpunkter  i  förhandlingarna   utgick
samtidigt från  en  strävan att begränsa antalet och
omfattningen av övergångslösningar  för  tillämpning
av EU:s regelverk. Tidtabellens inverkan gjorde  att
förhandlingarna      präglades      av     betydande
ansträngningar   från   såväl   medlemsstater    som
kandidatländer  att finna förhandlingslösningar inom
de   flesta   områden.    Utskottet    noterar   med
tillfredsställelse att Sverige deltog aktivt i dessa
ansträngningar.
Utskottet    avser   att   särskilt   uppmärksamma
utvidgningen genom att flera av utskottets ledamöter
gör besök i Estland,  Lettland och Litauen i samband
med ländernas inträde i  unionen  den  1  maj  2004.
Utskottet anser det angeläget att Sverige fortsätter
att   arbeta   för   goda   relationer  med  de  nya
medlemmarna också efter den 1  maj  2004. De tio nya
medlemsstaterna kommer självfallet att  vara viktiga
aktörer  i  EU  och  delta  i  samarbetet  på  samma
grundläggande villkor som övriga medlemmar.
Utskottet  vill  vidare erinra om att utvidgningen
innebär att unionen  får  nya grannar. Kommissionens
arbete med frågan om den utvidgade unionen tar bl.a.
sikte  på att öka och förbättra  möjligheterna  till
gränsöverskridande samarbete mellan det utvidgade EU
och  dess  nya  grannar.  Utskottet  vill  framhålla
vikten  av  att frågan om relationerna till unionens
nya grannländer prioriteras.
Utskottet tog  i  december 2003 ställning till ett
motionsförslag i frågan om s.k. övergångsregler.

Regeringens   skrivelse    2003/04:119    har,   jämte   väckta
följdmotioner,             behandlats             av
socialförsäkringsutskottet i det av utskottet den 20
april     justerade    betänkandet    2003/04:SfU15.
Riksdagens   beslut  med  anledning  av  betänkandet
kommer att fattas  den  28  april. Att nu göra något
ställningstagande i anledning  av den långt tidigare
väckta motionen synes således inte relevant.

Med  vad  som  ovan anförts anser utskottet  att  de
frågor som motionen väckt är besvarade och avstyrker
därmed motion 2003/04:K419 (fp) yrkande 2.


Den ekonomiska och monetära unionen
- EMU


Skrivelsen


De   allmänna  riktlinjerna   för   den   ekonomiska
politiken   utgör   det  centrala  instrumentet  för
samordning  av  den ekonomiska  politiken  inom  EU.
Riktlinjerna består  av  en  allmän  del,  som anger
övergripande riktlinjer för den ekonomiska politiken
i  medlemsstaterna  och  gemenskapen, samt specifika
rekommendationer till varje medlemsstat. De omfattar
såväl  makroekonomisk politik  som  sysselsättnings-
och strukturpolitik.  Från och med år 2003 kommer en
fullständig revidering  av  riktlinjerna  att  göras
först  vart  tredje  år. Under treårsperioden kommer
endast mindre justeringar  att göras. Uppföljning av
genomförandet av riktlinjer sker dock årligen.

Riktlinjerna baserades som vanligt på ett s.k. Key
Issues    Paper   (KIP),   i   vilket    Ekofinrådet
identifierade   huvudfrågorna  inför  den  fortsatta
behandlingen. I mars  2003  förelades KIP Europeiska
rådet för att stats- och regeringscheferna skulle ge
politisk vägledning till det  fortsatta  arbetet med
utformningen av riktlinjerna. Med beaktande av denna
vägledning  presenterade  kommissionen  i  april  en
rekommendation    till    riktlinjer.    Ekofinrådet
presenterade   ett   utkast  till  riktlinjer  inför
Europeiska  rådet  i  Thessaloniki.  De  slutgiltiga
riktlinjerna antogs sedan av rådet den 25 juni.
De allmänna riktlinjerna  för  2003-2005 fokuserar
på  de viktigaste och högst prioriterade  ekonomisk-
politiska  frågorna  under  de  kommande  tre  åren.
Samtidigt som krav på kort sikt beaktas, inriktas de
allmänna   riktlinjerna   på   hur   den  ekonomiska
politiken  kan  bidra  till  att uppnå målsättningen
från Lissabon. I riktlinjerna  framhålls  ett  antal
faktorer som viktiga för att åstadkomma en höjd  och
långsiktigt hållbar tillväxt.
1         Sunda  makroekonomiska villkor och en sund
makroekonomisk politik.
2
3         En  starkare   företagaranda   och   ökade
investeringar i kunskap och innovation.
4
5         Bättre       fungerande       och      mer
konkurrenskraftiga  arbets-, produkt-  och
kapitalmarknader.
6
7         Främjandet   av  ekonomisk,   social   och
miljömässig hållbarhet.
8

Motionerna


I kommittémotion 2003/04:U19  (m) yrkande 3 begär
Moderaterna  att  regeringen  redogör   för   hur
Sverige,     särskilt     med     avseende     på
tillväxtfrågorna,   har  mött  utanförskapet  med
anledning    av   folkomröstningsresultatet    om
införande av euron.

I  Kristdemokraternas  kommittémotion  2003/04:U18
(kd)    yrkande     12    föreslås    ett,    enligt
Lissabonprocessen,    reformerat     skatte-     och
bidragssystem för att öka incitamenten att arbeta.
Enligt Kristdemokraterna har tillväxten i EU länge
släpat  efter  andra regioners. I motion 2003/04:U18
(kd) yrkande 6 hävdas  därför  att  byråkratin  inom
EU:s regelsystem behöver minska. Byråkratin inom EU-
systemet,  den  åldrande  befolkningen  och det höga
skattetrycket  är  hinder  för att EU skall  nå  det
uppsatta    målet    och    bli    världens     mest
konkurrenskraftiga  ekonomi före 2010. För att komma
till rätta med det problemet  krävs  åtgärder på EU-
nivå  i  en  rad  frågor. Konkurrensen inom  Europas
tjänste-, transport-  och  energisektorer måste öka.
Alla konkurrenshinder inom marknaderna  för  turism,
transporter och byggande bör undanröjas. En gemensam
marknad för finansiella tjänster bör skapas, och den
finansiella  marknaden  bör  göras  tillgänglig  för
privata   kunder   för   att   öka   tillgången   på
riskkapital. Byråkratin och bidragsberoendet inom EU
måste minska, och all ny EU-lagstiftning bör föregås
av kostnadsberäkningar för de europeiska företagen.

Finansutskottets yttrande


Finansutskottet  erinrar  om  att  Sveriges tillväxt
ligger över genomsnittet för EU och  att  Sverige är
det  land  som har flest placeringar på första  till
tredje  plats   bland   de   olika  indikatorerna  i
Lissabonstrategin. Det innebär  inte att den svenska
ekonomiska politiken inte kan utvecklas ytterligare,
men  i  ljuset av Sveriges framgångsrika  ekonomiska
utveckling,  inte minst i ett europeiskt perspektiv,
är motionärernas framställning missvisande.

Utskottet  vill   inte  föregripa  den  ekonomiska
vårpropositionen - som överlämnas till riksdagen två
dagar  efter  det  att detta  yttrande  beslutats  i
utskottet - men kan  konstatera  att  den ekonomiska
politik  som  har  förts  har bidragit till  en  god
ekonomisk tillväxt. En hållbar  ekonomisk utveckling
är  en  självklar  ledstjärna  för  politiken.   Som
utskottet   har   argumenterat  i  många  ekonomisk-
politiska  betänkanden  (t.ex.  bet.  2002/03:FiU20,
2003/04:FiU1)  skulle  inte  den  politik  som de nu
aktuella  motionärernas  partier  förespråkar  bidra
till tillväxt.

Motionsyrkandet   om   reformering  av  skatte-  och
bidragssystemen hänvisar till Lissabonprocessen. Som
framgår  av regeringens skrivelse  (skr.  2003/04:60
s.157 f.)  är det dock inom sysselsättningsstrategin
som  rekommendationen   har   givits.   I   Sveriges
handlingsplan  för  sysselsättning  2003 kommenteras
rekommendationen, och regeringen redovisar  där  att
de   genomsnittliga  marginaleffekterna  har  sänkts
betydligt sedan 1997. Ett långsiktigt arbete med att
minska  de kombinerade marginaleffekterna i skatte-,
transfererings-  och  bidragssystemen  bedrivs. Till
exempel  inleddes år 2001 en omfattande skattereform
inriktad på att sänka marginalskatterna för låg- och
medelinkomsttagare.  Reformen  består  av en stegvis
kompensation  för den allmänna egenavgiften  och  en
successiv minskning  av  andelen  skattebetalare som
betalar  statlig  inkomstskatt.  Skattereformen  har
tillsammans  med  reformer  i  bidragssystemen   och
införandet  av  en maxtaxa inom barnomsorgen medfört
ökade drivkrafter att söka och acceptera erbjudanden
om arbete samt att öka arbetsinsatsen från del- till
heltid.

Finansutskottet     erinrar    vidare    om    att
Egendomsskattekommittén       överlämnade       sitt
huvudbetänkande   Reformerade  egendomsskatter  (SOU
2004:36) till finansminister Bosse Ringholm måndagen
29 mars 2004 och att  kommittén  avser  att redovisa
återstående  delar  av utredningsuppdraget  (rörande
arvs- och gåvobeskattningen)  i ett slutbetänkande i
slutet  av  maj månad 2004. Utskottet  finner  ingen
anledning att  i  detta sammanhang ta ställning till
kommitténs huvudbetänkande.
Utskottet anser med  hänvisning  till  det anförda
att motionerna bör avstyrkas.

Till yttrandet är fogat en avvikande mening  av  (m,
fp, kd, c).


Utskottets överväganden


Utskottet    kan    dela    de    bedömningar    som
Finansutskottet  gjort  beträffande  motionsyrkanden
med   anknytning   till  ekonomiskt  samarbete   och
ekonomisk politik. Utskottet  anser  därmed  att  de
frågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och
avstyrker   därmed   motionerna   2003/04:U18   (kd)
yrkandena 6 och 12 och 2003/04:U19 (m) yrkande 3.


Konventet om Europas framtid och
regeringskonferensen


Skrivelsen


Konventet om  Europas  framtid gick under våren in i
sin  s.k.  beslutsfas. Den  26-27  maj  presenterade
konventets presidium  ett  samlat  fördragsutkast  i
fyra delar. Utkastet diskuterades därefter intensivt
under  de  tre  sista  plenarmötena  i maj och juni.
Konventets   presidium   valde   att   söka  undvika
alternativa skrivningar och eftersträvade  konsensus
kring breda kompromisser.

Konventsresultatet  presenterades  vid  Europeiska
rådets möte i Thessaloniki den 19-20 juni.  Utkastet
till konstitutionellt fördrag välkomnades som en god
grund  för  regeringskonferensen. En teknisk översyn
av  den del i  det  konstitutionella  fördraget  som
behandlar  politikområdena  genomfördes  sedan under
juli  månad.  Regeringskonferensens huvuduppgift  är
att   ta   ställning    till    det    utkast   till
konstitutionellt fördrag som framlagts av  konventet
samt ändringsförslag från medlemsstaterna.
Beslut  om  att  hålla  en  regeringskonferens  om
Europas framtid fattades redan vid Europeiska rådets
möten  i  Nice  år 2000 och i Laeken  år  2001.  Vid
toppmötet i Thessaloniki  bestämdes  att konferensen
skulle  sammankallas  redan  i  oktober  2003.   Vid
toppmötet  beslutades  vidare att konferensen skulle
fullborda  sitt  arbete  i   så   god  tid  att  den
europeiska   allmänheten   kunde   få  kännedom   om
resultatet före valen till Europaparlamentet  i juni
2004.  Det  nya  konstitutionella  fördraget  skulle
undertecknas  av samtliga medlemsstater, gamla såväl
som nya, så snart  som möjligt efter den 1 maj 2004.
Nuvarande och anslutande medlemsstater skall delta i
regeringskonferensen      på      samma     villkor.
Kandidatländerna  Bulgarien,  Rumänien  och  Turkiet
skall delta som observatörer.

Motionerna


I flera motioner diskuteras EU:s  framtidsfrågor.
I  två  motioner argumenteras för att  regeringen
aktivt  bör  verka  för  att  förhandlingarna  om
konventets  förslag  till  fördrag återupptas och
avslutas,   samt   att   regeringen    i    detta
förhandlingsarbete  följer  det  mandat riksdagen
tidigare   givit.   Moderaterna  gör,  i   motion
2003/04:U19  (m)  yrkande   4,  gällande  att  de
senaste månadernas utveckling  i världen och inom
EU gör det möjligt att återuppta  förhandlingarna
i  regeringskonferensen om ett nytt  fördrag.  Om
ordförandeskapet    nu    väljer    att   inkalla
regeringskonferens,    finns   möjligheter    att
slutföra  förhandlingarna   under   året.  Enligt
Moderaterna bör regeringen aktivt bidra  till att
förhandlingarna  återupptas  och  helst  avslutas
redan  under  våren.  Partiet  påpekar  också att
riksdagen    sedan    tidigare   definierat   det
förhandlingsmandat regeringen  har att respektera
och     driva     i    förhandlingarna.    Enligt
Kristdemokraterna  var  det  olyckligt  att  EU:s
medlemsregeringar inte  lyckades komma överens om
de strukturella förändringar som EU bör gå igenom
för   att   fungera  med  25  (och   senare   27)
medlemsländer   i  stället  för  som  i  dag  15.
Kristdemokraterna   menar  därför,  genom  motion
2003/04:U18 (kd) yrkande  1,  att  Sverige aktivt
måste verka för att EU snarast möjligt återupptar
förhandlingarna om en ny konstitution  och agerar
för  att  framtidskonventets  förslag  i så  stor
utsträckning som möjligt skall vara gällande.

I   motion   2002/03:U323   (m)  yrkande  17  lyfter
Moderaterna  fram  tre  utgångspunkter   som   anses
särskilt   viktiga   för   EU:s   framtid.  Den  ena
utgångspunkten är att det inte bör  vara lätt att ge
EU  ny kompetens. Medlemsländerna bör  noga  betänka
sig innan  de  överlåter till EU att ta ansvaret för
nya uppgifter. Den  andra  utgångspunkten är att när
EU har fått ett sådant ansvar måste unionen faktiskt
ha    möjlighet    att   fullfölja   sin    uppgift.
Beslutsordningarna  måste   vara  utformade  så  att
unionen verkligen kan leverera  till medborgarna det
som  de  förväntar  sig.  Det  är, för  det  tredje,
viktigt att medborgarna tydligt  ser var EU:s ansvar
ligger och att det finns möjlighet  att  utkräva ett
politiskt  ansvar från EU:s olika institutioner.  EU
grundas på fördrag  mellan  medlemsländerna.  EU  är
alltså  ingen självständig statsbildning utan makten
över EU ligger hos medlemsländerna.

I  ett  stort   antal   motioner   diskuteras   EU:s
beslutsprocedurer  och  institutionella frågor, dels
utifrån  frågeställningar  om  mellanstatlighet  och
överstatlighet,  dels  utifrån  olika  förslag  till
förändringar.

Centerpartiet  hävdar,  i  motion  2002/03:U326  (c)
yrkande  19,  att  EU:s konstitution bör delas upp i
två delar. Konstitutionen  bör  bestå av ett avsnitt
som bör vara mycket svårt att förändra,  till vilket
t.ex.  frågor  om  institutionella  arrangemang  och
rösträttsregler  kan  föras. Ett annat  avsnitt  kan
behandla    unionens    politiska    innehåll    och
kompetenskatalogen.  För det  senare  avsnittet  bör
formerna  för att fatta  beslut  om  ändringar  vara
enklare, även  om kravet på enhällighet bör kvarstå.
Vidare   hävdar   partiet,   i   yrkande   20,   att
beslutsprocedurens     behöver     förändras     och
förtydligas. Beslut i parlamentet borde kunna fattas
genom  enkel  majoritet  och  beslut i ministerrådet
genom ett slags kvalificerad dubbel  majoritet,  där
en  kvalificerad  mängd  röster  representerande  en
kvalificerad    majoritet    av    befolkningen    i
medlemsstaterna tillåts fälla avgörandet.

EU:s  utveckling  mot  en överstatlig politisk union
måste förhindras, enligt  vad  som framgår av motion
2002/03:Fi289   (v)  yrkande  1.  Också   i   motion
2002/03:K238   (c)   yrkande   1   hävdas   att   en
kompetenskatalog  måste  utarbetas  för att begränsa
EU:s  överstatliga  makt  och  för  att  stärka   de
nationella   parlamentens   makt.   Dessutom   menar
motionärerna,  i  yrkande  2,  att ett brett rådslag
bland folkrörelser och organisationer  skulle  kunna
utarbeta  ett  i  huvudsak mellanstatligt alternativ
till det federala statsbygget.  Motionärerna  önskar
också,  i  yrkande  3,  se  en  ökad  samverkan  med
Danmark,   Storbritannien   och  kandidatländerna  i
utarbetandet av en mellanstatlig samarbetsmodell.

I motion 2002/03:U326 (c) yrkande  14 drivs kravet
att  den  offentliga  makten  skall  byggas  ur  ett
underifrånperspektiv.     Makten     skall    enligt
motionärerna  ligga  på  den  lokala nivån  varifrån
befogenheter  skall  kunna lämnas  över  till  högre
nivåer. Vilken nivå ett  beslut  skall fattas på bör
avgöras  av  närheten  till  dem  som  berörs.  EU:s
huvudsakliga  ämnesområden  bör  omfatta sådant  som
inte kan hanteras lokalt, regionalt eller nationellt
utan sköts bättre på unionsnivå. Sådana  områden  är
fred    och   rättssäkerhet,   miljö   och   hållbar
utveckling,  främjandet  av ekonomisk utveckling och
välståndsutveckling. Till områden där frågorna löses
bättre på nationell eller regional nivå hör form och
val   av  utbildning,  kultur   och   socialpolitik.
Motionärerna anser det naturligt att medlemsstaterna
samarbetar  kring dessa frågor, men de bör inte vara
föremål för gemensamt beslutsfattande.
Centerpartiet  anser,  i  motion  2002/03:U326 (c)
yrkande 13, att EU bör utvecklas mot ett smalare och
effektivare  EU.  För  att  uppnå  att makten  skall
byggas  underifrån  bör  institutionernas  roll  och
utveckling  ses över. Att förändra  institutionerna,
som byggts upp sedan mitten av förra seklet, är dock
ett långsiktigt  arbete. Det är varken möjligt eller
önskvärt att genomföra  en  snabb totalrevidering av
alla fördragen, även om en revidering bör göras.
I motion 2002/03:K288 (v) yrkande  1 begärs att en
utredning  tillsätts  som  belyser  maktrelationerna
över lagstiftningen mellan Sveriges riksdag och EU:s
institutioner.  Vidare  hävdas,  i  yrkande  2,  att
regeringen i EU bör verka för att EU:s medlemsländer
gör  egna  utvärderingar  av den öppna samordningens
metod.
I motion 2002/03:U324 (mp)  yrkande  5  hävdas att
alla  av  EU  beslutade  regler  och lagar som berör
Sverige efter en tid borde tas upp  i  riksdagen för
att få de praktiska konsekvenserna belysta  och  att
riksdagen  bör  ha  möjlighet  att  göra  efter- och
omprövningar  av  redan  fattade  beslut  och  lämna
förändringsförslag till EU.

I  motionerna  2002/03:K206 (m) och 2003/04:K209 (m)
hävdar motionären  att  EU  inte  bör  ägna  sig  åt
detaljreglering.

Hur EU:s institutioner kan förändras uppmärksammas i
ett antal motioner.

I  motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 3 hävdas att EG-
kommissionens  ensamrätt  att lägga fram förslag bör
avskaffas  till förmån för en  förslagsrätt  för  de
nationella parlamenten och Europaparlamentet. Vidare
görs,  i yrkande  4,  gällande  att  EG-kommissionen
borde  avskaffas   och   ersättas   med   ett   rent
administrativt organ.

Behovet  av offentlig debatt och insyn i EU:s beslut
samt behovet av ökad folkbildning om EU diskuteras i
några olika motioner.

I motion  2002/03:U326  (c)  yrkande 23 anförs att
regeringen  bör  bli  mer aktiv i debatten  om  EU:s
framtidsfrågor. Motionärerna  anser  att  regeringen
bör  lägga  fram  sin syn på hur EU:s framtid  skall
formas  och att även  regeringens  representanter  i
konventet  bör  bli  mer  aktiva  i debatten om EU:s
framtidsfrågor. Centerpartiet lyfter vidare, i samma
motion yrkande 17, fram kravet på att EU måste få en
tydligare  beslutsstruktur.  En beslutsstruktur  där
besluten  måste passera båda institutionerna  skulle
underlätta  insyn och offentlig debatt. Motionärerna
anser att kommissionen  bör  underställas  de beslut
som fattas i de politiska institutionerna, att såväl
ministerrådet  som  parlamentet bör ha initiativrätt
och  att  de  förändringar   som   görs  i  de  båda
institutionerna bör kunna passera utan  att  på nytt
godkännas  av  kommissionen.  I  motion 2003/04:U211
(fp) yrkande 1 hävdas att det finns  ett stort behov
av  folkbildning  kring EU. Särskilt behövs,  enligt
motionens  yrkande 2,  en  kontinuerlig  demokratisk
dialog med ungdomar  kring  EU.  Miljöpartiet för, i
motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 1,  fram  kravet på
att  alla  nya EU-fördrag som innebär maktöverföring
till EU-nivå  skall  underställas  medborgarna  i en
folkomröstning.

Konstitutionsutskottets yttrande


I  frågan  om  slutförande  av  regeringskonferensen
konstaterar  konstitutionsutskottet  att  Europeiska
rådet nu enats  om  att  förhandlingarna om ett nytt
konstitutionellt fördrag skall vara avslutade senast
vid Europeiska rådets möte  i mitten av juni och att
den svenska regeringen synes  vara  inställd  på att
resultat  skall  uppnås.  Utskottet vill understryka
betydelsen  av  att  så  sker  och  utgår  från  att
regeringen  därvid  kommer  att  arbeta   enligt  de
ståndpunkter som angivits av riksdagen på förslag av
sammansatta  konstitutions-  och utrikesutskottet  i
betänkande 2003/04:KUU1. Utskottet  anser därmed att
några   sådana   tillkännagivanden   som  begärs   i
motionerna   2003/04:U18   (kd)   yrkande   1    och
2003/04:U19 (m) yrkande 4 inte behövs.

Såvitt  avser  synpunkterna  i motion 2002/03:U323
(m)  yrkande  17  vill  utskottet  hänvisa  till  de
ställningstaganden i olika delfrågor  som  gjorts  i
betänkande 2003/04:KUU1. Även såvitt avser de frågor
som   tas   upp   i   motionerna  2002/03:K206  (m),
2002/03:K238  (c)  yrkande   1,   2002/03:U324  (mp)
yrkandena  3 och 4, 2002/03:U326 (c)  yrkandena  13,
14,  17,  19  och   20  och  2003/04:K209  (m)  vill
utskottet  hänvisa  till   de  ställningstaganden  i
frågor   om   institutioner,   beslutsfattande   och
befogenheter  som  gjorts i det nämnda  betänkandet,
främst med anledning  av  motioner som väckts senare
än  de  nu  nämnda. Motionerna  avstyrks  i  berörda
delar.
I motionerna  2002/03:K288  (v)  yrkandena 1 och 2
och 2002/03:Fi289 (v) yrkande 1 tas  frågor om bl.a.
den   öppna  samordningsmetoden  och  EMU  upp   med
inriktning  på frågornas betydelse för en utveckling
mot  överstatlighet.   Även   frågor   om  en  sådan
utveckling     har    behandlats    i    betänkandet
2003/04:KUU1, och  utskottet  avstyrker motionerna i
berörda   delar,  liksom  motion  2002/03:K238   (c)
yrkandena 2 och 3.

Konstitutionsutskottet delar motionärens uppfattning
om behovet  av  folkbildning  och  debatt  kring EU.
Utskottet, som kommer att behandla en motion (fp) om
regeringens   ansvar   för   en   ökad   debatt   om
Europafrågor    i   betänkande   2003/04:KU19   över
demokratiskrivelsen,    anser    dock    att   något
tillkännagivande med anledning av motionen  inte  är
påkallat.

Konstitutionsutskottet  behandlade i sitt betänkande
2001/02:KU29   Lagstiftningsprocessen    m.m.    två
motionsyrkanden  (mp)  av  samma lydelse som det här
behandlade.  Utskottet  hänvisade   till   en  given
redovisning  varav  framgick  att det också inom  EU
bedrevs    ett   arbete   med   regelkvalitet    och
regelförenkling  och  att  det  också i detta arbete
fanns en inriktning på att analysera konsekvenser av
förslag till nya regler. Utskottet  hänvisade vidare
till   ett   tidigare   påpekande  om  att  EU   bör
eftersträva  ett  så  okomplicerat  regelsystem  som
möjligt. Därutöver påpekade  utskottet att riksdagen
bl.a.   inom   ramen  för  sitt  uppföljnings-   och
utvärderingsarbete   hade   möjlighet   att   belysa
konsekvenserna   av  EU-regler.  Någon  åtgärd  från
riksdagens sida med  anledning av vad som anfördes i
motionerna i berörd del var enligt utskottets mening
inte påkallad, utan de avstyrktes.

Som  konstitutionsutskottet   tidigare  påpekat  har
riksdagen  bl.a. inom ramen för  sitt  uppföljnings-
och   utvärderingsarbete    möjlighet   att   belysa
konsekvenser av regler som beslutats  på  EU-nivå  -
likaväl som konsekvenserna av andra regler. Liksom i
fråga  om  andra  regler har riksdagsledamöter också
möjlighet att motionsvis begära att regeringen skall
verka för förändringar.  Inom  EU  bedrivs  fortsatt
arbetet  med  regelkvaliteten. Utskottet anser  inte
att  någon  åtgärd  är  påkallad  med  anledning  av
motionen.

Konstitutionsutskottet  har  i  tidigare  sammanhang
redogjort    för    regeringsformens    regler    om
folkomröstning.   Utskottet   behandlade  frågor  om
folkomröstningsinstitutet som sådant  och  särskilda
frågor   om   grundlagsändring   och  folkomröstning
ingående     i     sitt    betänkande    2003/04:KU9
Författningsfrågor.

Sammansatta  konstitutions-   och   utrikesutskottet
behandlade  i  betänkande 2003/04:KUU1  motioner  om
folkomröstning     om      det      fördrag      som
regeringskonferensen skall utmynna i.

Utskottet  ansåg  att frågan om en folkomröstning om
det framtida fördraget  borde  prövas av den riksdag
som  har  att ta slutlig ställning  till  fördraget.
Sammanfattningsvis  fann  utskottet  ingen anledning
till   att  ställa  sig  bakom  motionsyrkanden   om
folkomröstning,       utan       de      avstyrktes.
Konstitutionsutskottet anser, liksom  tidigare,  att
avgörandet  av  om  folkomröstning  bör  hållas i en
fråga  bör  avgöras  från  fall till fall. Utskottet
vill också erinra om vad som tidigare sagts bl.a. om
att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett
representativt   och   parlamentariskt   statsskick.
Riksdagen  är  enligt  utskottets   uppfattning  väl
skickad att ta ställning i de frågor som nya fördrag
och fördragsändringar kan ge upphov till.  Utskottet
avstyrker motionen.

Till  yttrandet  är fogat tre avvikande meningar  av
(m), (c), och (mp).


Utskottets överväganden


Inledningsvis   vill   utskottet,   i   likhet   med
sammansatta  konstitutions-   och   utrikesutskottet
(bet.  2003/04:KUU1 s.36), framhålla att  konventets
arbete var framgångsrikt. Konventets förslag innebar
ett angeläget förtydligande av samarbetets natur och
omfattning  genom  att  reglerna  förs  samman i ett
samlat   och   välstrukturerat  fördrag.  Konventets
förslag    utgjorde     en     bra     grund     för
regeringskonferensen.  Utskottet  konstaterar,  inte
utan  viss  besvikelse,  att  det  inte  visade  sig
möjligt att slutförhandla regeringskonferensen redan
vid toppmötet i Bryssel den 12-13 december 2003.

Utskottet   noterar   dock  att  EU:s  stats-  och
regeringschefer vid toppmötet  i  Bryssel  den 25-26
mars 2004 enades om att återuppta förhandlingarna om
konstitutionen  med  sikte  på  att nå en uppgörelse
senast  till  EU:s toppmöte den 17-18  juni,  vilket
utskottet välkomnar.
Som  också  framgår   av   konstitutionsutskottets
yttrande har samtliga nu aktuella  motionsförslag om
hur   EU   bör   utvecklas   i  framtiden  och   hur
beslutsprocedurerna inom EU skall  formas behandlats
av  sammansatta  utskottet.  Utskottet  vill  därför
hänvisa   till   sammansatta   konstitutions-    och
utrikesutskottets betänkande 2003/04:KUU1, vilket de
alltjämt tillämpliga ställningstagandena för vad som
bör     vara     Sveriges    utgångspunkter    under
förhandlingarna om  ett  nytt  fördrag  framgår. Det
gäller också motionsförslag om att en folkomröstning
bör    hållas    i    Sverige   om   resultaten   av
regeringskonferensen.

Utskottet instämmer i det värdefulla i att folkbildning bedrivs
om   utvecklingen  inom  Europeiska   unionen.   Den
parlamentariskt tillsatta EU 2004-kommittén har till
uppgift  att  bl.a.  stimulera  en  bred,  offentlig
debatt om Europeiska unionen, särskilt i förhållande
till  regeringskonferensen.  Kommittén  skall  också
bidra  till  att  öka kunskaperna hos allmänheten om
aktuella frågeställningar  kring EU:s utveckling och
ge  företrädare  för olika åsiktsriktningar  utrymme
att argumentera för  sina  uppfattningar.  Kommittén
har   lämnat  projektbidrag  till  ett  stort  antal
projekt  som  nu  pågår i syfte att stimulera svensk
debatt   om   EU:s   framtidsfrågor.    Den    sista
bidragsomgången  ägde rum i december och i dagsläget
planeras  inte  någon  ny  bidragsomgång.  EU  2004-
kommitténs arbete  fortsätter under året, men kommer
enligt direktiven till utredningen att vara avslutat
senast den 1 september.

Utskottet delar uppfattningen att ungdomar behöver
involveras  i  den  demokratiska   diskussionen   om
Europeiska  unionens  framtida  utveckling  och  ser
därför  allvarligt  på det låga valdeltagandet bland
unga   i  valen  till  Europaparlamentsvalet   1999.
Utskottet noterar att Ungdomsstyrelsen i en särskild
ungdomssatsning  inför  Europaparlamentsvalet i juni
2004 beviljat ett stort antal ungdomsorganisationer,
gymnasieskolor, politiska  ungdomsförbund  och andra
aktörer bidrag och stöd.
Mot  bakgrund  av konstitutionsutskottets yttrande
och med vad som ovan  anförts anser utskottet att de
frågor  som  motionerna  väckt   är   besvarade  och
avstyrker   därmed   motionerna  2002/03:K206   (m),
2002/03:K238  (c) yrkandena  1-3,  2002/03:K288  (v)
yrkandena 1 och  2,  2002/03:Fi289  (v)  yrkande  1,
2002/03:U323   (m)  yrkande  17,  2002/03:U324  (mp)
yrkandena 1, 3-5, 2002/03:U326 (c) yrkandena 13, 14,
17,  19, 20 och 23,  2003/04:K209  (m),  2003/04:U18
(kd) yrkande  1,  2003/04:U19  (m)  yrkande  4  samt
2003/04:U211 (fp) yrkandena 1 och 2.
Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden


Den gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitik under 2003


Skrivelsen


Verksamheten  inom  GUSP  präglades  under  2003  av
krisen  i  Irak.  Trots vissa åsiktsskillnader kunde
medlemsstaterna  enas   i   sitt   stöd   för   FN:s
ansträngningar att finna fredliga lösningar. Som ett
led  i  uppföljningen  av krisen inleddes ett arbete
med att utarbeta en säkerhetsstrategi  för  unionen.
Detta    arbete    har    letts    av    den    höge
representanten/generalsekreteraren Javier Solana.

Säkerhetsstrategin  innehåller  tre  avsnitt.  Det
första  behandlar  globala utmaningar och hot, såsom
terrorism,      massförstörelsevapen,      regionala
konflikter, sönderfallande  stater  samt organiserad
brottslighet.  Det  andra avsnittet rör  strategiska
målsättningar  för EU:s  agerande  med  betoning  på
säkerhetsfrämjande  -  i  vid  bemärkelse  -  i EU:s
grannskap  samt effektiv multilateralism. Det tredje
och       avslutande       avsnittet       behandlar
säkerhetsstrategins politiska konsekvenser för EU.
Genom säkerhetsstrategin  har  EU:s  medlemsstater
enats    kring    en   gemensam   säkerhetsrelaterad
omvärldssyn liksom  kring  strategiska målsättningar
för EU:s GUSP-politik. Strategin  ger EU en gemensam
utgångspunkt  och  skapar  möjligheter   att  bättre
kommunicera  EU:s  ståndpunkter  till  andra länder.
Härmed   stärks   agerandet   inom  EU:s  gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitik.
Strategin antogs av Europeiska rådet vid dess möte
i Bryssel i december 2003, och under 2004 kommer ett
uppföljningsarbete att inledas  som  syftar till att
ta    fram    konkreta    handlingsplaner    utifrån
säkerhetsstrategin.   Dessa   handlingsplaner  avser
bl.a. stärkandet av effektiv multilateralism  med FN
i  fokus,  kampen  mot  terrorism,  en  strategi för
Mellanöstern och en sammanhållen EU-politik  i fråga
om Bosnien och Hercegovina.
Inom  GUSP finns det flera instrument tillgängliga
för  att  genomföra   den  gemensamma  utrikes-  och
säkerhetspolitiken.  De   viktigaste  är  gemensamma
strategier,    gemensamma    åtgärder,    gemensamma
ståndpunkter och gemensamma uttalanden.
Under året antogs 18 gemensamma  ståndpunkter  som
exempelvis  gällde  ändring  av restriktiva åtgärder
mot  Liberia,  kontroll av vapenförmedling  och  den
internationella brottmålsdomstolen.
Vidare antogs 19 gemensamma åtgärder om bl.a. EU:s
polismission i f.d.  jugoslaviska republiken Makedo-
nien  ("EUPOL  Proxima"),   fortsättande   av   EU:s
samarbetsprogram  för icke-spridning och nedrustning
i Ryska federationen  och  EU:s militära operation i
Demokratiska republiken Kongo ("Artemis").
Utöver detta har det inom  ramen  för  GUSP gjorts
138 uttalanden.
I  den s.k. GUSP-budgeten, som är en del  av  EU:s
totala budget, uppgick de finansiella medlen år 2003
till 47,5  miljoner  euro.  Denna  budget belastades
framför  allt  av kostnader för EU:s polismission  i
Bosnien och Hercegovina och EU:s polismission i f.d.
jugoslaviska republiken Makedonien.

Motionerna


I  partimotion  2002/03:U326  (c)  yrkande  3  menar
motionärerna att  EU:s utrikes- och säkerhetspolitik
skall stärkas och utvecklas  för att möta nya de nya
hot   som   vi  såg  exempel  på  i  USA   2001.   I
kommittémotion  2003/04:U350  (kd)  yrkande 7 anförs
att   framtida   hot   mot   säkerheten   i   Europa
företrädesvis  skall  hanteras  och  lösas gemensamt
inom ett utvidgat EU.

Folkpartiet menar i partimotion 2003/04:K419  (fp)
yrkande  8  att  det  måste  vidtas åtgärder för att
stärka  och effektivisera EU:s  gemensamma  utrikes-
och säkerhetspolitik. Enligt motionärerna är det ett
problem  att   GUSP   i  dag  leds  från  två  olika
institutioner,  dels från  ministerrådet  genom  den
höge representanten,  dels  från  kommissionen genom
den  ansvarige  kommissionären för utrikespolitiken.
Folkpartiet   välkomnar    följaktligen   konventets
förslag om att man skall slå  ihop  dessa funktioner
till en, för att på så vis effektivisera arbetet och
tydliggöra  att  EU  talar med en och samma  röst  i
frågor   som   rör  den  gemensamma   utrikes-   och
säkerhetspolitiken.      Moderaterna     anför     i
kommittémotion 2003/04:U19  (m) yrkande 5 att bättre
gemensamma  analysresurser,  en  utveckling  av  den
gemensamma   värdegrunden   och   definitionen    av
gemensamma mål för utrikespolitiken, tillsammans med
en  gemensam  utrikesminister,  kommer att ge bättre
förutsättningar  för en enad och trovärdig  utrikes-
och säkerhetspolitik i EU.
Motionären    bakom    den    enskilda    motionen
2003/04:U325 (m)  yrkande  3  anser  att EU, med sin
gemensamma  utrikes- och säkerhetspolitik,  har  ett
ansvar för att  medlemsländerna  gentemot länderna i
Mellanöstern   gemensamt   agerar  med   kraven   på
demokrati, respekt och tolerans  samt mänskliga fri-
och   rättigheter   som   grund.   I  kommittémotion
2003/04:U19 (m) yrkande 8 anför moderaterna  att den
strategi för Mellanöstern som är under process i EU,
och som förväntas antas i juni i år, måste utarbetas
i     nära    samverkan    med    den    amerikanska
administrationens  nya  Mellanösternpolitik. I samma
motion (yrkande 9) menar  motionärerna  att  Sverige
och  EU  bör  stödja  uppbyggnaden  av ett fredligt,
stabilt och demokratiskt Irak.
I  kommittémotion  2003/04:U282  (fp)  yrkande  21
förespråkar Folkpartiet att Sverige bör verka för en
tydligare  och  mer sammanhållen strategi  för  EU:s
arbete med mänskliga rättigheter i världen.
Moderaterna menar i kommittémotion 2003/04:U14 (m)
yrkande 10 att det  finns  all anledning för Sverige
och EU att genom tydliga krav  och  kontakter  bidra
till att demokratin får fotfäste i Europas grannskap
söder och öster om Medelhavet. Inrättandet av en  ny
parlamentarisk     församling,    Euro-Mediterranean
Parliamentary Assembly  (EMPA),  i  vilken  samtliga
kuststater förutom Libyen och Jordanien skall  ingå,
är ett steg i rätt riktning framhåller motionärerna.
I  kommittémotion  2003/04:U289 (m) yrkande 3  pekar
moderaterna likaledes  på  att EU:s MEDA-process bör
intensifieras    för    att    främja     frihandel,
miljösamarbete  och  en  demokratisk  utveckling.  I
kommittémotion  2003/04:U18  (kd)  yrkande   3  vill
motionärerna   understryka  betydelsen  av  att  den
svenska regeringen  aktivt  verkar  för  en  positiv
utveckling av Barcelonaprocessen. Motionärerna bakom
kommittémotion 2003/04:U340 (fp) yrkande 1 anser att
det politiska och ekonomiska stödet från Sverige och
EU  måste vara kopplat till huruvida parterna i  den
israelisk-palestinska    konflikten   gör   konkreta
framsteg i fredsprocessen. Motionärerna anför vidare
att det är fredsviljan och  åtgärder  för  fred  som
skall  belönas.  Därför  måste den israeliska staten
upphöra med bosättarpolitiken  och  den  palestinska
myndigheten    måste    fortsatt    vidta   seriösa,
långsiktiga,  konkreta och resultatgivande  åtgärder
för att stoppa terrordåden mot israeliska mål. Detta
måste vara ovillkorliga krav på parterna.
I den enskilda  motionen 2003/04:U211 (fp) yrkande
4 anser motionären att regeringen bör arbeta fram en
tydlig strategi för  att  vinna större svensk makt i
EU:s ställningstagande i viktiga  globala  frågor. I
kommittémotion  2002/03:U299  (v)  yrkande  6  begär
Vänsterpartiet  att  den  svenska  regeringen  skall
stoppa  beslut  inom  EU:s  framtidskonvent  som kan
tänkas leda till att Sverige måste ge ifrån sig makt
på  det  utrikes-,  säkerhets- och försvarspolitiska
området.
I den enskilda motionen  2002/03:U277 (mp) yrkande
2 anför motionären att Sverige  i  längden  inte kan
vara  tyst  och tolerera att USA går sin egen väg  i
den    internationella     politiken.     Motionären
konstaterar  att  det verkar som om Sverige förlorat
sin röst i världen.  Anledningen  till detta, hävdar
motionären, är EU-anpassningen och  EU:s krav på att
tala med en röst i världen. Motionären anser att den
svenska   regeringen   i  större  utsträckning   kan
framföra  Sveriges  egna åsikter  i  internationella
frågor, inte minst när  det  gäller  USA:s  politik.
Sverige   har,   avslutar   motionären,   genom  sin
historia,   en   moralisk  skyldighet  att  försvara
världens små länder mot världens orättvisor.
Motionären    bakom    den    enskilda    motionen
2003/04:U342 (fp) yrkande 1 menar att det är viktigt
att verka för att de nordiska länderna har en samlad
syn på den nordliga  dimensionen. Det nordiska i den
nordliga dimensionen måste stärkas.

Utskottets överväganden


Utskottet   vill   inledningsvis   understryka   att
Sverige, genom medlemskapet  i  Europeiska  unionen,
deltar i ett samarbete vars uttalade strävan  är att
förhindra krig på den europeiska kontinenten. EU har
starkt  bidragit till att bevara freden i Västeuropa
under  de  senaste  50  åren.  Utskottet  menar  att
unionens fortsatta fördjupning och utvidgning även i
fortsättningen  är  det  bästa  instrumentet för att
varaktigt   säkra  ett  förtroendefullt   och   nära
samarbete mellan  Europas  stater.  Möjligheten till
integration  i  EU  har  stark  dragningskraft,  och
integrationen  är  i sig själv säkerhetsbefrämjande.
Denna  integration förutsätter  demokrati  och  goda
grannrelationer.  Deltagandet  i  unionen  utvecklar
ömsesidig  solidaritet,  gemensamma värderingar  och
gemensamma politiska intressen.

Utskottet konstaterar vidare  att  frågan om ökad
effektivitet,    förbättrad    samordning     och
samstämmighet     i     EU:s     utrikes-     och
säkerhetspolitik samt frågan om inrättandet av en
utrikesministerfunktion  för EU har behandlats av
det        sammansatta        utrikes-        och
konstitutionsutskottet  (bet.  2003/04:KUU1). Det
sammansatta utskottet konstaterade  då  att  "det
finns  utrymme  för  ökad politisk samordning och
samverkan  i  EU:s yttre  agerande"  och  att  en
förstärkning  av   den  gemensamma  utrikes-  och
säkerhetspolitiken "ligger  i Sveriges intresse".
Vad       gäller      inrättandet      av      en
utrikesministerfunktion      konstaterade     det
sammansatta utskottet följande:
Utskottet  vill se förslaget om  att  inrätta  en
utrikesminister   mot   bakgrund   av  konventets
generella   ansats   beträffande  den  gemensamma
utrikes- och

säkerhetspolitiken. Utgångspunkten har varit att öka
effektiviteten i arbetet, förbättra samordningen och
samstämmigheten  mellan olika  områden  av  unionens
yttre    åtgärder   samt    skapa    en    tydligare
representation  gentemot  omvärlden. Utskottet delar
detta grundläggande synsätt  och anser att förslaget
om  en  utrikesminister kan passa  in  väl  i  denna
ansats.

Utskottet   ansluter   sig   till   det  sammansatta
utskottets tidigare ställningstaganden  angående  en
ökad  effektivitet  och  bättre  samordning  av EU:s
externa    relationer   samt   inrättandet   av   en
utrikesministerfunktion.

När det gäller  samstämmigheten,  eller  brist  på
sådan,  mellan  medlemsländerna  vad gäller utrikes-
och   säkerhetspolitiska   frågor   vill   utskottet
framhålla  att  GUSP  grundar  sig  på  en  gemensam
politik  och ej på en enhetlig politik. I  praktiken
kan EU endast  uttala sig och agera om det existerar
en  intressegemenskap   och  samstämmiga  positioner
mellan medlemsländerna. Det  bör  vara målsättningen
att arbetet i rådet skall styras av  ambitionen  att
nå   fram  till  en  gemensam  EU-position  i  olika
utrikes-  och  säkerhetspolitiska frågor men det bör
samtidigt  stå  klart  att  det  inte  är  politiskt
möjligt att alltid uppnå detta.
Det säkerhetspolitiska  läget  i  Mellanöstern har
allvarligt  försämrats  alltsedan  den  s.k.   andra
intifadans  inledning  i september 2000. Palestinier
och israeler tycks låsta  i en våldsspiral som antar
allt grymmare och blodigare former. Antalet döda och
skadade till följd av såväl  de  åtgärder som vidtas
av israeliska militära myndigheter  gentemot  civila
palestinier   som   palestinska   självmordsbombares
terror  gentemot  civila  israeler  växer  ständigt.
Någon  lösning  på  konflikten kan inte  förutses  i
närtid. I omedelbar geografisk anslutning till denna
explosiva region finns  ett  stort antal stater vars
politiska  stabilitet  vilar  på   mycket  bräckliga
fundament.  Såväl  den demografiska som  den  socio-
ekonomiska utvecklingen i hela området från Pakistan
i öster till Marocko  i  väster  ger  anledning till
stor oro.
Det är av stor vikt att staterna inom  EU  enas om
en  gemensam linje som hävdar kravet på att staterna
i Mellanöstern  måste främja demokrati och mänskliga
rättigheter. Utskottet anser att det internationella
samfundet alltför länge har prioriterat stabilitet i
Mellanöstern på bekostnad  av  såväl  stöd  till som
krav   på   reformer   syftande  till  ökad  folklig
delaktighet,  mänskliga rättigheter  och  demokrati.
Detta har varit  en  problematisk  linje.  Historien
visar   att   icke-demokratiska   regimer   har  ett
förfärande   register  av  grova  övergrepp  mot  de
mänskliga rättigheterna  på sina samveten. Utskottet
delar bedömningen att de senaste  årens  tilltagande
religiösa fundamentalism och terroristdåd  har  sitt
ursprung  i  den  förbittring,  rädsla  och  hat som
repressiva icke-demokratiska regimer ger näring åt.
Det  är  viktigt  att  såväl  enskilda  stater som
internationella  organisationer och sammanslutningar
av stater, såsom EU,  ger  stöd åt ambitioner att få
till   stånd   politiska  reformer   i   auktoritära
statssystem.  Instabila,  icke-demokratiska  stater,
vars legitimitet  är  djupt  ifrågasatt  hos de egna
befolkningarna, är farliga i sin oberäknelighet både
gentemot   omvärlden   och  den  egna  befolkningen.
Tyskland och Japan utgör  ovedersägliga  exempel  på
att  totalitära  icke-demokratier  kan omvändas till
civiliserade    partner    i   det   internationella
samhället.
Utskottet vill understryka  att  det i den nyligen
antagna säkerhetsstrategin för EU slås fast att "det
bästa  skyddet  för  vår  säkerhet är en  värld  med
välstyrda demokratiska stater".  Det  är viktigt att
EU också förmår leva upp till denna ambition.
Det  går  inte  att  komma  ifrån  att en fortsatt
nonchalans från EU:s sida inför bristen på demokrati
och mänskliga rättigheter i Mellanöstern till fromma
för upprätthållandet av en bräcklig och  väsentligen
fiktiv  stabilitet  i längden är en ohållbar  linje.
Förtryck   föder  intolerans,   fundamentalism   och
benägenhet att använda massivt våld. Det är värt att
notera att de  flesta  av  flygplanskaparna  den  11
september  2001 kom från Saudiarabien, ett land vars
regim utgör  en  av  de  mest repressiva i regionen.
Terrordådet  i  Madrid  den  11   mars   2004,   som
efterlämnade   202  döda  och  över  1  000  skadade
människor, visar att Europa på intet sätt går säkert
från storskaliga terrorhandlingar.
Utskottet  vill   understryka  vikten  av  att  EU
gemensamt  börjar  arbeta   för   ökad  demokrati  i
Mellanöstern. Detta bör ske parallellt  med insatser
för   att   uppnå   en  lösning  på  den  israelisk-
palestinska    konflikten.    Utskottet    välkomnar
följaktligen Europeiska  rådets initiativ i december
2003   till   att   utarbeta  en   EU-strategi   mot
Mellanöstern  som  bl.a.  har  som  mål  att  främja
demokrati    och   respekt    för    de    mänskliga
rättigheterna.
Vad beträffar  EU:s  Nordliga dimension, dvs. EU:s
handlingsplan för samarbetet  med  staterna  i norra
Europa,[1]  kan  utskottet  konstatera att det under
2003 tydligt framgått att den  nordliga  dimensionen
numera  utgör  en  etablerad  del  av  EU:s  politik
gentemot  partnerländerna.  Regeringen framhåller  i
sin  skrivelse  att unionens utvidgning  kommer  att
resultera i att den  nordliga dimensionen kommer att
bli ett, av flera, allt  viktigare instrument i EU:s
politik visavi Ryska federationen.  Detta  motiverar
enligt    utskottets   mening   att   den   nordliga
dimensionen ges en egen budget.
Nordiskt    samarbete   och   samsyn   beträffande
genomförandet av  den nordliga dimensionen är enligt
utskottets mening viktigt.  Minst  lika  viktigt  är
emellertid  att  även de övriga medlemsländerna i EU
känner  fortsatt  ansvar   för  utvecklandet  av  de
politiska,   ekonomiska,  sociala   och   kulturella
relationerna med  partnerländerna inom EU:s nordliga
dimension.
Med vad som ovan  anförts  anser  utskottet att de
frågor   som  motionerna  väckt  är  besvarade   och
avstyrker   därmed   motionerna   2002/03:U277  (mp)
yrkande 2, 2002/03:U299 (v) yrkande  6, 2002/03:U326
(c)   yrkande   3,  2003/04:K419  (fp)  yrkande   8,
2003/04:U14 (m) yrkande 10, 2003/04:U18 (kd) yrkande
3, 2003/04:U19 (m)  yrkandena  5, 8, 9, 2003/04:U211
(fp)  yrkande  4,  2003/04:U282  (fp)   yrkande  21,
2003/04:U289 (m) yrkande 3, 2003/04:U325 (m) yrkande
3,  2003/04:U340  (fp) yrkande 1, 2003/04:U342  (fp)
yrkande 1 samt 2003/04:U350 (kd) yrkande 7.

Terrorism


Skrivelsen


Åtgärder mot terrorism  har haft hög prioritet under
2003.  Till  grund  för  arbetet   har   legat   den
handlingsplan   mot   terrorism  som  beslutades  av
Europeiska rådet vid ett extra möte den 21 september
2001. Förutom det löpande  arbetet  med  att ta fram
hotbildsanalyser    och   sammanställa   strategiska
rapporter har arbetet  fokuserats på att hitta vägar
att förbättra det konkreta praktiska polissamarbetet
för att förebygga och bekämpa  terrorism. Behovet av
att  utveckla de nya medlemsländernas  kapacitet  på
området  har  uppmärksammats.  Ett  arbete  har även
inletts för att ta fram en handbok som sätter  ramar
för  närmare  samarbete och informationsutbyte inför
och under större sportevenemang.


Motionerna


Motionärerna    bakom    den    enskilda    motionen
2002/03:U206  (m)   yrkandena   1-3,  kommittémotion
2002/03:U228 (fp) yrkande 4, den  enskilda  motionen
2002/03:U245    (s)    yrkande   3,   kommittémotion
2002/03:U280   (kd)   yrkande   11,   kommittémotion
2003/04:U282   (fp)   yrkande    4,   kommittémotion
2003/04:U350  (fp) yrkande 6, den enskilda  motionen
2003/04:U259 (s) yrkande 6 och den enskilda motionen
2003/04:Fö242 (m)  yrkande  3  menar att terrorismen
utgör  ett allvarligt hot som måste  bekämpas  genom
internationellt samarbete.

Motionären    bakom    den    enskilda    motionen
2002/03:U206  (m) yrkande 5 menar att de stater  som
aktivt   stöder   terrorister    är    odemokratiska
diktaturer som bryter mot folkrätten. Samme motionär
framhåller i den enskilda motionen 2003/04:Fö242 (m)
yrkande   1   att   det   inte   går  "att  förklara
terroristers  agerande  med västerländska  politiska
ögon eftersom de per definition  inte  resonerar  på
det sätt som demokrater gör". Motionären konstaterar
dock    att   terroristorganisationerna   inte   har
fattigdomsbekämpning  som  mål  utan  endast strävar
efter makt i muslimska länder.
Kristdemokratiska  partiet  anser i kommittémotion
2002/03:U280  (kd)  yrkande  8  att   Europol  måste
tilldelas  tillräckliga  resurser  för  att  bedriva
spanings-  och  utredningsarbete inom ramen  för  en
särskild antiterroristenhet.  För  att  få överblick
över  och insyn i detta arbete skulle Europol  kunna
presentera      en     årlig     lägesrapport     om
terroristbekämpningen.  Europol  och  de myndigheter
som  samverkar  under dess paraply får inte  hindras
från att effektivt  efterspana och gripa terrorister
på andra medlemsstaters  territorium. I samma motion
(yrkande   9)   föreslår  motionärerna   också   att
terrorister bör kunna  ställas  inför  rätta  på det
internationella  planet.  Målet  måste vara att även
terroristbrott  skall införas i den  internationella
brottmålsdomstolens befogenheter. Alternativt bör en
specifik tribunal för terroristbrott upprättas.
Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U299 (v)
yrkande 4 begär att  regeringen  skall verka för att
EU tydligt deklarerar att ESFP inte  skall  användas
för terroristbekämpning.

Utskottets överväganden


Utskottet konstaterar inledningsvis att EU, som en direkt följd
av  terrorattentatet i Madrid den 11 mars 2004,  har
föreslagit   en   rad   konkreta  åtgärder  för  att
förhindra nya terrordåd.  Bland  annat  föreslås att
utbyte  av underrättelseinformation mellan  länderna
inom  EU skall  underlättas,  samt  att  arbete  mot
terrorism  skall  skrivas in som villkor i avtal med
tredjeland. Därtill  föreslås  inrättas  en särskild
EU-koordinator för anti-terrorism.

I  övrigt  fortgår  arbetet med att genomföra  den
handlingsplan mot terrorism som antogs av Europeiska
rådet den 21 september 2001. Handlingsplanen spänner
över en mängd områden såsom  utrikespolitik och sjö-
och  luftsäkerhet.  Tyngdpunkten   ligger   dock  på
straffrättsliga  frågor och polissamarbete. Konkreta
åtgärder  mot  terrorism   är  således  föremål  för
internationellt      samarbete.     Frågorna      om
internationellt samarbete  mot  terrorism  behandlas
också  i  annat sammanhang (bet. 2003/04:UU11).  Här
konstateras  bl.a. att "kampen mot terrorismen måste
föras på bred  front  och  med många olika verktyg".
Utskottet vill dock i detta  sammanhang  understryka
att  kampen  mot  terrorismen  alltid måste föras  i
enlighet med rättsstatliga principer och normer.
Det         sammansatta        utrikes-        och
konstitutionsutskottet   (bet.   2003/04:KUU1)   har
behandlat  och  uttalat  sin mening såväl i fråga om
Europol som i fråga om ramarna  för  den  gemensamma
europeiska säkerhets- och försvarspolitiken  (ESFP).
Det     europeiska     konventet     föreslog    att
polissamarbetet  inom  EU  i  stort skall  ha  samma
utformning som för närvarande,  dvs.  att stödja och
stärka medlemsstaternas polismyndigheters  och andra
brottsbekämpande    organs   insatser   samt   deras
ömsesidiga samarbete  i  den förebyggande kampen mot
allvarlig gränsöverskridande  brottslighet och sådan
brottslighet    som   skadar   ett   unionsintresse.
Utskottet  har uttalat  sitt  stöd  till  konventets
förslag.
Under förhandlingarna  kring  upprättandet  av den
internationella    brottmålsdomstolen    (den   s.k.
Romstadgan) pläderade ett antal stater för att också
internationella  terroristbrott  och  narkotikabrott
skulle    omfattas   av   domstolens   jurisdiktion.
Majoriteten  av  de deltagande staterna motsatte sig
detta   och   ansåg   att    endast   de   klassiska
folkrättsbrotten,   dvs.   folkmord,    brott    mot
mänskligheten och krigsförbrytelser, borde medtas.
Med  vad  som  ovan anförts anser utskottet att de
frågor  som  motionerna   väckt   är  besvarade  och
avstyrker   därmed   motionerna   2002/03:U206   (m)
yrkandena  1-3och  5, 2002/03:U228 (fp)  yrkande  4,
2002/03:U245  (s)  yrkande   3,   2002/03:U280  (kd)
yrkandena 8, 9 och 11, 2002/03:U299  (v)  yrkande 4,
2003/04:U259   (s)   yrkande  6,  2003/04:U282  (fp)
yrkande  4,  2003/04:U350   (fp)   yrkande   6  samt
2003/04:Fö242 (m) yrkandena 1 och 3.

Kris- och konflikthantering


Skrivelsen


Utvecklingen  av EU:s säkerhets- och försvarspolitik
(ESFP) fortsatte  i  snabb  takt under 2003. Unionen
inledde   sin   första  civila  krishanteringsinsats
någonsin, polismissionen  i Bosnien-Hercegovina. Den
första militära krishanteringsinsatsen, "Concordia",
påbörjades  i  mars i Republiken  Makedonien.  Efter
förfrågan från FN:s  generalsekreterare  genomfördes
en andra militär krishanteringsinsats, "Artemis",  i
Demokratiska  republiken  Kongo.  Sverige bidrog med
trupp till insatsen, som stod under  franskt  befäl.
"Artemis"  avslutades  för  EU:s del den 1 september
2003.


Motionerna


Motionärerna bakom kommittémotion  2002/03:U280 (kd)
yrkandena  2,  3  och  14 menar att demokratier  som
respekterar och skyddar  de  mänskliga rättigheterna
skall vara fundamentet i arbetet  med  att  bygga en
säkerhetspolitiskt    stabil    och   trygg   värld.
Säkerhetspolitikens övergripande  mål skall vara att
bidra  till  fred,  frihet  och  säkerhet  för  alla
människor i samhället. Den skall även syfta till att
solidariskt  bidra  till  en  fredlig  utveckling  i
omvärlden.  Det konfliktförebyggande  arbetet  måste
betonas. I partimotion  2003/04:U203  (c)  yrkande 5
sägs   att   konfliktförebyggande  åtgärder  och  en
fredlig  utveckling  är  en  förutsättning  för  att
demokratin  och  demokratiseringen inte skall sättas
ur spel.

Motionärerna bakom  partimotion  2003/04:U256  (m)
yrkande   3  menar  att  EU:s  civila  och  militära
konflikthantering  skall  ha  som mål att bidra till
fred och säkerhet varhelst i världen  det behövs. EU
och  dess  medlemsländer  måste  också kunna  infria
detta. I kommittémotion 2003/04:U19  (m)  yrkande 10
menar  moderaterna  att  en utveckling med tydligare
mandat och reella resurser  är  en förutsättning för
att  EU skall kunna bidra till internationell  kris-
och  konflikthantering  samt  fredsinsatser  där  så
behövs.  Sverige  bör aktivt skall verka för en ökad
solidaritet och ömsesidighet  på  det säkerhets- och
försvarspolitiska området. Centerpartiet  framhåller
i  partimotion  2003/04:U203  (c) yrkande 12 att  EU
framgent  bör  satsa  än mer på konfliktförebyggande
arbete, såväl inom unionens gränser som utanför.
Ambitionen  för  Europapolitiken  måste  vara  att
Sverige skall kunna  göra  mer  för  att  bidra till
stabilitet  och  krishantering  i Europa. Det  anser
motionären bakom den enskilda motionen  2003/04:U208
(m)  yrkande  3.  I  partimotion  2003/04:U256   (m)
yrkande   4   framhålls   likaledes  att  Sverige  i
betydligt större utsträckning måste ta ansvar för en
gemensam europeisk krishanteringsförmåga. Det kräver
både  ökade  anslag  och  en ny  inriktning  av  den
svenska     försvarsmakten.     I     kommittémotion
2002/03:Fö261 (mp) yrkande 6 anförs att  regeringen,
i  enlighet  med sitt eget handlingsprogram  för  en
konfliktförebyggande   politik,   måste   verka  för
Europaparlamentets        beslut        om        en
genomförbarhetsstudie för en civil fredskår inom EU.
Motionären    bakom    den    enskilda    motionen
2003/04:U292  (m) yrkandena 3 och 4 menar att  civil
krishantering försvåras  eller  omöjliggörs  utan en
trovärdig  militär  krishanteringsförmåga  inom  EU.
Motionären anför vidare att Sverige uttryckligen och
entydigt   måste   acceptera  formuleringarna  kring
mandatet  för krishantering  från  EU:s  toppmöte  i
Helsingfors.  I  samma motion (yrkande 1) hävdas att
den svenska regeringen  har varit medvetet otydlig i
frågan  om  vilket  mandat  som   krävs   för   EU:s
krishanteringsinsatser.   Sverige  riskerar,  enligt
motionären,  att bli ett hinder  i  situationer  där
civila  krishanteringsinsatser   inte   förslår  och
militära   insatser  blir  nödvändiga.  Mandatfrågan
måste därför,  noterar  motionären,  få  ett tydligt
svar.
Centerpartiet anser i partimotion 2003/04:U203 (c)
yrkande 13 att en krishanteringsinsats ovillkorligen
måste     kännetecknas     av    effektivitet    och
samstämmighet. Det gemensamma  behovet  av logistisk
kapacitet i krishanteringsarbetet behöver diskuteras
och lösas.
Kristdemokraterna anför i partimotion 2003/04:U348
(kd)  yrkande  30 att Sverige bör vara pådrivande  i
utvecklandet av  ett effektivare samarbete mellan EU
och FN. Motionärerna  bakom partimotion 2003/04:U203
(c)  yrkande 3 anser att  det  finns  ett  generellt
behov av att öka samordning, samverkan och samarbete
mellan  såväl  olika  aktörer  som  olika  typer  av
verksamheter  inom  området  för  konflikthantering,
både nationellt och internationellt.  Ett  fördjupat
samarbete  mellan  EU, OSSE och FN måste komma  till
stånd,  detta  för  att   undvika   duplicering   av
verksamheten  och  för  att  främja  samordning  och
erfarenhetsutbyte.    I    den   enskilda   motionen
2003/04:U208 (m) yrkandena 2,  4 och 5 framhålls att
EU är en unik aktör för freden därför att samarbetet
omfattar det vida säkerhetsbegreppets alla delar. EU
behöver  dock låna kapacitet från  Nato  vad  gäller
såväl    fredsframtvingande    som    fredsbevarande
operationer.   Motionärerna   bakom   kommittémotion
2003/04:U329  (fp)  yrkande  4  anser likaledes  att
utvecklingen  av  en europeisk krishanteringsförmåga
bör ske i nära samarbete  med  USA och att försök av
vissa europeiska länder att konkurrera  med  USA och
Nato i detta avseende bör motverkas.
Motionärerna bakom kommittémotion 2002/03:U299 (v)
yrkande  5  begär  att  regeringen skall stoppa alla
beslut   inom  EU  om  att  utvidga   mandatet   för
krishanteringsstyrkan      till      att     omfatta
terroristbekämpning  eller  kollektivt  försvar.   I
samma   motion   anförs   vidare   (yrkande  7)  att
regeringen    måste   stoppa   beslut   inom    EU:s
framtidskonvent   om   att   utvidga   mandatet  för
krishanteringsförmågan så att Sverige hamnar närmare
ett kollektivt EU-försvar.
Motionärerna   bakom  kommittémotion  2002/03:U280
(kd) yrkande 13 anser  att det finns ett stort behov
av att definiera och förklara  de centrala begreppen
i internationell krishantering.
I den enskilda motionen 2003/04:U17 (fp) yrkande 7
framhålls att det behövs beredskap  för  att  stärka
och    skydda    de    mänskliga   rättigheterna   i
internationella krishanteringsinsatser.  Som ett led
i  denna  strävan bör kopplingen mellan arbetet  för
mänskliga rättigheter och arbetet för fred ökas.

Utskottets överväganden


Utskottet vill  betona  att  hot  mot freden och vår
säkerhet  bäst  kan avvärjas i samarbete  med  andra
länder. Sverige och  alla  andra medlemsländer har i
EU-fördraget åtagit sig att  arbeta  tillsammans för
att    förstärka    och   utveckla   sin   politiska
solidaritet, även inom  den  gemensamma utrikes- och
säkerhetspolitiken. Utskottet  välkomnar  att EU som
en  del  av  detta arbete bygger upp en sammanhållen
civil  och militär  krishanteringsförmåga,  som  ett
komplement till diplomatiska och ekonomiska verktyg.

Vidare  noterar  utskottet att EU under föregående
år inledde civila och militära krishanteringsinsater
i Bosnien-Hercegovina, i Republiken Makedonien och i
Demokratiska republiken  Kongo.  Den av motionärerna
efterfrågade målsättningen att EU  skall kunna verka
för konflikt- och krishantering i såväl  Europa  som
på andra håll är således en realitet.
Vad  avser  Sveriges  bidrag  till  EU:s  och FN:s
krishanteringskapacitet kan utskottet konstatera att
Sverige har tagit sitt ansvar i detta sammanhang och
solidariskt   bidragit   till   unionens   och  FN:s
insatsstyrkor.  Vidare kan utskottet konstatera  att
Sverige bidrar med militära resurser vid ett flertal
pågående internationella  operationer.  Tyngdpunkten
ligger  på  bidrag  till de Natoledda insatserna  på
västra Balkan, framför allt den svenska bataljonen i
Kosovo. Därutöver har  Sverige lämnat bidrag till de
FN-sanktionerade    insatserna     i    Afghanistan,
International   Security   Assistance   Force    for
Afghanistan     (ISAF)    (senaste    riksdagsbeslut
2002/03:FöU1 med  anledning  av  prop.  2002/03:21),
Folkrepubliken     Kongo,     Förenta    nationernas
fredsoperation   i  Demokratiska  republiken   Kongo
(MONUC)  (senaste  riksdagsbeslut  2002/03:UU15  med
anledning av prop. 2002/03:58)  och Liberia, Förenta
nationernas   fredsoperation   i   Liberia   (UNMIL)
(senaste riksdagsbeslut 2003/04:UFöU1  med anledning
av prop. 2003/04:61). Sverige deltar även  i den EU-
ledda  fredsstyrkan  i Makedonien (prop. 2002/03:43,
bet. 2002/03:UU14).
Utskottet noterar att  frågan  om  ett effektivare
samarbete mellan EU och FN har uppmärksammats av den
svenska  regeringen  under  ordförandeskapet   2001.
Detta  har  bl.a.  resulterat  i upprättandet av ett
politiskt  ramverk  för  att  underlätta   fortsatta
kontakter  mellan  EU  och  FN  på  olika nivåer och
undertecknandet  i  september  2003  av en  gemensam
förklaring  om krishanteringssamarbete.  Vidare  har
fyra         samarbetsområden         identifierats:
konfliktförebyggande,   militär   respektive   civil
krishantering  samt  regionala kriser. EU har också,
under  sommaren  2003,  efter  förfrågan  från  FN:s
generalsekreterare, genomfört  sin  första  militära
krishanteringsinsats till stöd för FN i Demokratiska
Republiken  Kongo.  Under  hösten  2003  har EU haft
intensiva diskussioner om samarbetet med FN  i syfte
att skapa en sammanhållen FN-politik inom EU.
Utskottet  noterar  vidare  att man vid Europeiska
rådets   möte   för   allmänna  frågor   och   yttre
förbindelser   den   17-18   november   2003   antog
riktlinjer för samarbetet  mellan  EU  och OSSE inom
områdena  konfliktförebyggande,  krishantering   och
post-konfliktrehabilitering.   Riktlinjerna   byggde
vidare  på  ett  dokument  som  utarbetats under det
svenska ordförandeskapet i EU.
Utskottet  vill  betona  att en grundförutsättning
för  utvecklingen  av  en europeisk  säkerhets-  och
försvarspolitik är att EU,  förutom att bygga upp en
kris-hanteringsförmåga,   etablerar    en    närmare
samarbetsrelation  till Nato. Utskottet noterar  med
tillfredsställelse      att       EU:s      militära
krishanteringsinsats, "Concordia",  som  inleddes  i
Republiken  Makedonien i mars 2003, var den första i
sitt slag där  EU använde sig av Natoresurser så som
överenskommits i  de s.k. Berlin plus-arrangemangen.
Utskottet vill framhålla  att  en  grundtanke  bakom
denna  ståndpunkt  är  att EU inte skall utveckla en
egen    kapacitet    med    militära     högkvarter,
ledningssystem  och militära strukturer, som  skulle
kunna   utgöra  en  dubblering   och   konkurrerande
struktur i förhållande till Natos resurser.
Utskottet  menar  att de kapaciteter, såväl civila
som militära, som nu  utvecklas  inom  ramen för den
europeiska  säkerhets- och försvarspolitiken  (ESFP)
skall ses som ett stöd till EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik i syfte att stärka EU:s roll på
den    internationella     arenan     vad     gäller
konfliktförebyggande  och  krishantering. Samarbetet
inom ESFP är ett mellanstatligt  samarbete. Samtliga
medlemsstater i EU har, enligt fördraget,  rätt  att
fullt  ut  delta  i EU:s krishanteringsinsatser, men
det finns ingen skyldighet  att  delta. Det ankommer
på varje medlemsstat att avgöra om,  och i så fall i
vilken  omfattning,  staten  i fråga vill  göra  så.
Sverige fattar i varje enskilt  fall  och i enlighet
med   svensk   lag   beslut   om   medverkan   i  en
krishanteringsinsats.  En  förutsättning  för svensk
medverkan i en internationell fredsfrämjande  insats
är att denna vilar på folkrättslig grund. Enligt FN-
stadgan skall beslut om fredsframtvingande insatser,
dvs.    sådana    insatser    som    kan    innebära
våldsanvändning   utöver  vad  som  kan  anses  vara
självförsvar, fattas av FN:s säkerhetsråd.
Med vad som ovan  anförts  anser  utskottet att de
frågor   som  motionerna  väckt  är  besvarade   och
avstyrker   därmed   motionerna   2002/03:U280  (kd)
yrkandena   2,  3,  13  och  14,  2002/03:U299   (v)
yrkandena 5 och  7,  2002/03:Fö261  (mp)  yrkande 6,
2003/04:U17 (fp) yrkande 7, 2003/04:U19 (m)  yrkande
10,  2003/04:U203  (c)  yrkandena  3, 5,  12 och 13,
2003/04:U208  (m)  yrkandena  2-5, 2003/04:U256  (m)
yrkandena 3 och 4, 2003/04:U292  (m)  yrkandena 1, 3
och 4, 2003/04:U329 (fp) yrkande 4 samt 2003/04:U348
(kd) yrkande 30.

EU:s bilaterala relationer


Skrivelsen


EU  och  Ryssland  fortsatte  arbetet i strävan  att
utveckla   ett  strategiskt  partnerskap.   I   juli
påbörjades den  nya transitregimen från Kaliningrad,
genom Litauen, till övriga Ryssland.

Läget i Georgien  ägnades  stor  uppmärksamhet. EU
gav  fortsatt  stöd till skyddet av de  observatörer
från OSSE, som verkar  i  Georgien.  EU:s relationer
med Vitryssland var under 2003 fortsatt ansträngda.
Ett  toppmöte  mellan  EU  och länderna  i  västra
Balkan hölls i Thessaloniki. Toppmötet  fastslog att
det  inte  är  en  fråga  om  hur länderna på västra
Balkan kommer med i EU utan när.  Takten  bestäms av
ländernas  egen  vilja  och  förmåga  att genomdriva
nödvändiga reformer. Kroatien inlämnade  en  ansökan
om  EU-medlemskap  i  februari.  Makedonien  har för
avsikt  att  lämna in en ansökan om medlemskap 2004.
För  Serbien och  Montenegro,  i  likhet  med  andra
Balkanländer,        är        samarbetet        med
krigsförbrytartribunalen (ICTY) en avgörande fråga i
relationerna till EU.
Situationen i Irak stod högt på dagordningen under
många    EU-möten   under   2003.   Ett   omfattande
förberedelsearbete    har    pågått   i   EU   inför
återuppbyggnadsfasen i Irak.
Konflikten  mellan  israeler och  palestinier  har
under  året  fortsatt  att  stå  i  fokus  för  EU:s
ansträngningar   till   en  fredlig   utveckling   i
Mellanöstern. Den europeiska  gemenskapen tillhör de
få givare - övriga är arabstaterna  och  Norge - som
givit den palestinska myndigheten direkt budgetstöd.
EU   fortsatte  att  nära  följa  utvecklingen   i
Zimbabwe.  Den svenske kabinettssekreterares uppdrag
som EU-ordförandeskapets  särskilde  representant  i
Mano River-länderna Guinea, Liberia och Sierra Leone
fortsatte under 2003.
Till  följd  av kriget i Irak och dess förspel har
under det senaste  året  tillståndet i och framtiden
för den transatlantiska relationen  stått  i  fokus.
Relationen har dryftats bilateralt mellan europeiska
ledare  och  med  amerikanska  motparter. Europeiska
rådet    antog   i   december   en   "transatlantisk
deklaration". Syftet var att lyfta fram vikten av en
stark transatlantisk  länk  utifrån flera aspekter -
säkerhetspolitiska, ekonomiska och handelspolitiska.
Det helt dominerande temat  i  EU:s relationer med
Nordkorea  under  året  har  varit EU:s  kritik  mot
landets eventuella kärnvapenprogram.
Relationerna mellan EU och Kina  fördjupades under
året,  och  Kina publicerade för första  gången  ett
policydokument  om  EU.  Sverige fortsatte att genom
EU,  men  även  bilateralt,  driva   frågor   om  de
mänskliga rättigheterna i Kina.
Sverige   har  även  drivit  frågan  om  mänskliga
rättigheter i  Afghanistan,  i  synnerhet kvinnornas
rättigheter,   samt   understrukit  vikten   av   en
samordning av insatserna inom utvecklingssamarbetet.
Den 16 juni beslutade  Europeiska  rådet  att  med
omedelbar   verkan  införa  skärpta  sanktioner  mot
Burma. Detta  var  en  reaktion  på arresteringen av
oppositionsledaren Aung San Suu Kyi samt den allmänt
försämrade situationen i landet.

Afrika


Motionerna


Motionärerna bakom kommittémotion  2002/03:U295  (m)
yrkande  4 och 2003/04:U248 (m) yrkande 3 framhåller
att det inte  räcker  att  få  stopp  på  krigen och
möjliggöra  samtal mellan de krigförande parterna  i
Afrika. Det måste  också  byggas en organisation för
att förebygga framtida konflikter.  Sverige bör inom
FN och EU ta initiativ till en afrikansk  freds- och
säkerhetsordning  där det europeiska fredssamarbetet
med   ett  fast,  organiserat   och   förpliktigande
samarbete   mellan   länderna,   byggt   på   starka
organisationer kan ses som en förebild. Motionärerna
bakom  partimotion 2002/03:U322 (m) yrkande 14 pekar
på  att  Afrika   är   den   mest   konfliktdrabbade
kontinenten och att FN följaktligen måste prioritera
fredsfrämjande insatser där.


Utskottets överväganden


Utskottet noterar att EU under 2003 har  stärkt sitt
stöd   åt  afrikanska  organisationers  arbete   att
förebygga och hantera konflikter i Afrika. I oktober
presenterade  kommissionen formellt ett förslag till
beslut om att ge  finansiellt  stöd genom Europeiska
utvecklingsfonden (EUF) till fredsbevarande insatser
i Afrika för rådet (KOM 2003 638 slutlig). Förslaget
omfattar  250  miljoner  euro  och syftar  till  att
stödja Afrikas fredsansträngningar,  särskilt  genom
Afrikanska unionen (AU), för att stimulera afrikansk
konfliktlösning,  afrikansk  solidaritet  och  skapa
förutsättningar för utveckling i Afrika. Stödet  har
karaktär  av  fredsbevarande  insatser  och föreslås
huvudsakligen  ske  genom  Afrikanska unionen  eller
regionala organisationer.

Med vad som ovan anförts anser  utskottet  att  de
frågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och
avstyrker därmed motionerna 2002/03:U295 (m) yrkande
4, 2002/03:U322 (m) yrkande 14 samt 2003/04:U248 (m)
yrkande 3.

Balkan


Motionen


Motionärerna bakom  kommittémotion 2002/03:U281 (kd)
yrkande 7 menar att regeringen bör ta initiativ till
en   studie  kring  bekämpning   av   transnationell
organiserad  brottslighet  som emanerar från Balkan.
Man   bör   också   få   till  stånd   ett   konkret
åtgärdsprogram för att komma  till  rätta  med denna
typ  av  brottslighet. I kommittémotion 2003/04:U339
(kd) yrkande  3 menar motionärerna att EU genom sitt
utvecklingssamarbete   på   Balkan   bör  stödja  en
omfattande kompletteringsutbildning av  poliser  och
andra   myndigheter  för  utveckling  av  fungerande
rättssamhällen.  I  samma  motion (yrkande 4) anförs
vidare att EU bör genomföra en uppföljningskonferens
om transnationell organiserad  brottslighet  i  EU:s
närområde.


Utskottets överväganden


Utskottet  noterar  att  EG-kommissionen finansierar
flera av Europarådets biståndsprojekt, t.ex. projekt
mot organiserad brottslighet, på västra Balkan.

Med vad som ovan anförts  anser  utskottet  att de
frågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och
avstyrker därmed  motion 2002/03:U281 (kd) yrkande 7
och 2003/04:U339 (kd) yrkandena 3 och 4.

Mellanöstern


Motionen


I  partimotion  2002/03:U231  (v)  yrkande  9  pekar
Vänsterpartiet på  att  Israel  har  hållit inne med
skattemedel,  som  man  inkasserat på palestiniernas
vägnar och som skulle överförts  till palestinierna.
EU  har gått emellan och betalat motsvarade  belopp.
EU  har  dock  avstått  från  att  kräva  Israel  på
motsvarande  summa. Vänsterpartiet anser att Sverige
fortsättningsvis bör verka för att EU inkräver denna
skuld från Israel.


Utskottets överväganden


Utskottet noterar  att Sverige aktivt har verkat för
mänskliga rättigheter  i EU:s samarbete med länderna
runt   södra   och   östra  Medelhavet   (den   s.k.
Barcelonaprocessen).  Det  bistånd  som  kanaliseras
genom  MEDA  är  avsett  att   gå   till   ekonomisk
omvandling,   stärkande   av   den  socio-ekonomiska
jämvikten  och  stöd för utveckling  av  det  civila
samhället  samt regionalt  samarbete.  För  perioden
2000-2006 har  till  EU:s Medelhavsbistånd anslagits
5,3   miljarder   euro.   Därtill   har   Europeiska
Investeringsbanken  utlovat   krediter  på  drygt  7
miljarder euro. EU gav t.o.m. 2003  ett  regelbundet
budgetstöd  till den palestinska myndigheten.  Detta
stöd har syftat  till  att  myndigheten  skall kunna
fortsätta  bedriva  sin  verksamhet  med skolor  och
hälsovård.     Budgetstödet    har    varit    extra
betydelsefullt när  myndighetens egna resurser sinat
genom  Israels  vägran   att   överföra   innehållna
skattemedel. Däremot är det inte så att budgetstödet
har varit en ersättning för dessa medel. Något  krav
på  återbetalning  är  därför  inte aktuellt. Med en
sista  utbetalning på 18 miljoner  euro  under  2003
avslutades  EU:s direkta budgetstöd till palestinska
myndigheten   eftersom    Israel   nu   återupptagit
utbetalningar av skatteintäkter.

Med vad som ovan anförts  anser  utskottet  att de
frågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och
avstyrker därmed motion 2002/03:U231 (v) yrkande 9.

Turkiet


Skrivelsen


Vid  Europeiska  rådets   möte   i   december   2003
välkomnades  de  avsevärda  reformansträngningar som
den   turkiska   regeringen  gjort   för   att   öka
reformtakten vilka  innebar  betydande  framsteg mot
att       kunna      uppfylla      de      politiska
Köpenhamnskriterierna. Vidare underströks betydelsen
av att Turkiet  visar  politisk vilja att bidra till
en   lösning  av  Cypernfrågan.   Europeiska   rådet
betonade  att  en  lösning  i  hög grad skulle gagna
Turkiets  strävan efter medlemskap.  Flera  reformer
har antagits  bl.a.  för  att  stärka yttrande-, och
föreningsfriheterna,  kulturella   rättigheter   och
civil   kontroll   över   militären.   Turkiet   har
ratificerat    två    viktiga   FN-konventioner   om
medborgerliga   och   politiska   rättigheter   samt
ekonomiska, sociala och  kulturella  rättigheter och
protokoll  6  i Europakonventionen för de  mänskliga
fri-  och  rättigheterna.   Kampen  mot  tortyr  har
stärkts.  Möjligheten att få förnyad  rättegång  har
introducerats.  Åtgärder har vidtagits för att lyfta
förbudet mot radio- och TV-sändningar och utbildning
i   andra   språk   än    turkiska.    Hävandet   av
undantagstillståndet   i   sydöstra    Turkiet   har
generellt  minskat  spänningarna bland befolkningen.
Turkiet  har  även vidtagit  reformer  i  syfte  att
stärka   marknadsekonomin.   Vad   gäller   Turkiets
anpassning    till    det   gemensamma   regelverket
konstateras att framsteg gjorts på de flesta områden
och särskilt beträffande  den  del av EU:s regelverk
som  tullunionen  omfattar. Trots  framstegen  krävs
dock  fortsatta  reformer   för   att   uppfylla  de
politiska  Köpenhamnskriterierna.  I  praktiken   är
genomförandet av reformerna ännu ojämnt.


Motionerna


Motionärerna  bakom  kommittémotion 2003/04:U286 (c)
yrkande 1 anser att EU  fortsättningsvis måste bistå
Turkiet  i dess genomförande  av  interna  politiska
reformer.  I  samma  motion  (yrkande  6) anförs att
Turkiet  kan accepteras som kandidatland  först  när
landet kan  bevisa  att  de  formella  krav  som  EU
ställer   också   uppfylls   i  det  dagliga  livet.
Moderaterna menar i kommittémotion  2003/04:U19  (m)
yrkande    1   att   Sverige   aktivt   bör   stödja
reformprocessen i Turkiet med syfte att landet skall
få    möjlighet    till    medlemskapsförhandlingar.
Moderaternas   uppfattning   är  att  Turkiet  skall
behandlas  på  samma sätt som länderna  i  Öst-  och
Centraleuropa, där  EU bidragit till en demokratisk,
säkerhetsmässig och ekonomisk utveckling. Att stänga
ute Turkiet från den  europeiska  gemenskapen, anför
motionärerna       vidare,      skulle      försämra
förutsättningarna för  en  fortsatt  reformpolitik i
Turkiet  och  riskera en vidgad klyfta mellan  väst-
och arabvärlden.  Sverige  måste  vara  tydligt  och
pådrivande  för  att  Turkiet  skall bedömas utifrån
egna   meriter  och  på  lika  villkor   som   andra
kandidatländer.


Utskottets överväganden


Utskottet  noterar inledningsvis att Turkiet, enligt
kommissionens översynsrapport från november 2003, är
på rätt väg när det gäller att uppfylla de politiska
Köpenhamnskriterierna. Kommissionen påtalar dock att
det återstår  mycket att göra, inte minst vad gäller
genomförande av  beslutade  reformer  och nya lagar.
Samma  krav  skall ställas på Turkiet som  på  andra
kandidatländer  när det gäller respekt för mänskliga
rättigheter,     rättstatens      principer      och
marknadsekonomisk    mognad.   Köpenhamnskriterierna
måste uppfyllas i sin helhet.

Utskottet  menar att  Sverige  aktivt  bör  stödja
reformprocessen i Turkiet med syfte att landet skall
få  möjlighet till  medlemskapsförhandlingar.  Under
hösten   2004   kommer  en  ny  genomgång  från  EU-
kommissionen och  beslut  skall fattas av Europeiska
rådet   om  Turkiets  status.  Det   är   utskottets
uppfattning  att  Turkiet  skall  behandlas på samma
sätt som länderna i Öst- och Centraleuropa,  där  EU
har  bidragit  till  en demokratisk, säkerhetsmässig
och ekonomisk utveckling.  Att  stänga  ute  Turkiet
från  den  europeiska  gemenskapen  skulle  försämra
förutsättningarna  för  en fortsatt reformpolitik  i
Turkiet.  Sverige  måste,  anser   utskottet,   vara
tydligt och pådrivande för att Turkiet skall bedömas
utifrån  egna  meriter och på lika villkor som andra
kandidatländer.

Med vad som ovan  anförts  anser  utskottet  att  de
frågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och
avstyrker   därmed   motionerna   2003/04:U286   (c)
yrkandena 1 och 6 och 2003/04:U19 (m) yrkande 1.


Wider Europe


Motionerna


Motionärerna  bakom  kommittémotion  2003/04:U14 (m)
yrkande 5 och kommittémotion 2003/04:U19 (m) yrkande
2  pekar på att alla länder väster om Ryssland,  med
undantag för Moldavien, Ukraina och Vitryssland, har
givits  en  uttalad  möjlighet till medlemskap i den
europeiska   unionen.  Det   är   nu   dags,   anser
Moderaterna,  att   också   ge   dessa   tre  länder
medlemskapsperspektiv  för att därmed ge deras  folk
framtidshopp om att även  de  en dag skall få leva i
ett   samhälle   som   garanterar  och   respekterar
individens  grundläggande   fri-   och  rättigheter.
Sverige bör i EU driva denna fråga för att främja en
stadig  utveckling  mot  demokrati och  respekt  för
mänskliga rättigheter.

Centerpartiet     framhåller     i     partimotion
2003/04:U220 (c) yrkande  7  att  det är av yttersta
vikt att EU tar ett särskilt ansvar  för  att stärka
en demokratisk utveckling i Vitryssland, Ukraina och
Moldavien.  Utvecklingen  i framför allt Vitryssland
går för närvarande åt helt fel håll både ekonomiskt,
demokratiskt och säkerhetsmässigt.  Sverige bör inom
ramen   för  sitt  arbete  i  EU  uppmärksamma   hur
samarbetet  med  dessa  länder  fortskrider. Framför
allt   bör   frågor   som   demokratisk  utveckling,
mänskliga       rättigheter,      gränsöverskridande
brottslighet, jämställdhet  och miljö prioriteras. I
samma  motion  (yrkande  8) noteras  att  Europeiska
unionen tillsammans med organisationer  och nätverk,
såsom Transparency International och World  Movement
for  Democracy,  kan stödja och hjälpa länderna  att
motverka  korruption   och  stödja  uppbyggnaden  av
ansvarskännande    och    effektiva     demokratiska
institutioner.
Moderaterna  menar  i  kommittémotion 2003/04:U249
(m)  yrkande  2 och kommittémotion  2003/04:U19  (m)
yrkande  7  att  det  är  angeläget  att  skapa  ett
frihandelsområde   med   Ryssland.  Därmed  kan  man
undvika att bygga upp nya  skiljelinjer i Europa och
underlätta   en   snabb   och   uthållig   ekonomisk
utveckling   i   östligaste  delen  av   Europa.   I
kommittémotion 2003/04:U249  (m) yrkande 3 anges att
EU  bör  sträva  efter  visumfrihet  mellan  EU  och
Ryssland. Den organiserade  brottsligheten som utgör
ett allvarligt problem i Ryssland  stoppas  inte  av
krav  på  visum.  Visumkravet är däremot, framhåller
motionärerna, ett problem  för  normala  ryssar  som
dels  måste betala ett för den egna hushållsekonomin
ansenligt belopp, dels ansöka om visum i en storstad
där det finns ambassad eller konsulat.
Folkpartiet     framhåller     i    kommittémotion
2003/04:U329  (fp)  yrkande  6 att utvecklingen  mot
demokrati  och  marknadsekonomi   i  Ryssland  tagit
avgörande  och stora steg framåt. EU:s  politik  vad
gäller ekonomi  och handelspolitik gentemot Ryssland
är  dock,  menar motionärerna  protektionistisk  och
präglas för  mycket av högtidstalens retoriska flykt
till framtiden  och  har för litet fokus på konkreta
åtgärder  i  närtid. Det  gäller  framför  allt  att
nedmontera handelshinder av alla slag, inklusive dem
för jordbruksprodukter, stål, enklare kemikalier och
industrivaror. Som ett led i detta arbete bör EU öka
sina ansträngningar att säkra Rysslands medlemskap i
WTO.
Motionären    bakom    den    enskilda    motionen
2003/04:U342 (fp)  yrkande  2 menar att en stabilare
politisk,   social   och  ekonomisk   utveckling   i
Kaliningrad är både mål  och  förutsättning  för  en
starkare  integration  i  den  utveckling som sker i
Östersjöområdet. Kaliningrads strategiska  ställning
är  viktig  för  denna  utveckling  liksom  för  den
säkerhetspolitiska  stabiliteten  i södra Östersjön.
Nordiska  insatser  för att stödja civil  verksamhet
kan inte nog understrykas  och  behövs för att fylla
utrymmet   efter   den  tidigare  massiva   militära
närvaron i Kaliningrad.

Utskottets överväganden


Utskottet vill framhålla att unionens ansträngningar
att  genom  utvidgning   bidra   till   att   stärka
demokrati,   säkerhet  och  stabilitet  samt  bättre
marknadsvillkor, ökad tillväxt högre välstånd och en
hållbar utveckling i blivande medlemsländer inte får
stanna  vid  unionens  gränser.  Integrationens  och
utvecklingens  frukter  bör även komma EU:s blivande
grannländer  i  öster till  del.  Unionens  blivande
östgräns får inte  bli  en  fattigdomsgräns eller en
gräns mellan demokratier och  auktoritära  politiska
system.  Nya  skiljelinjer  i Europa måste undvikas.
Det finns enligt utskottets uppfattning  behov av en
aktiv  politik  gentemot  de  blivande grannländerna
såväl på multilateral EU-nivå som på bilateral nivå.

Utskottet   ser   positivt   på   EU:s    European
Neighbourhood  Policy  gentemot  unionens grannar  i
Östeuropa,  dvs.  Moldavien, Ryssland,  Ukraina  och
Vitryssland,  samt  staterna   söder  och  öster  om
Medelhavet    dvs.   Algeriet,   Egypten,    Israel,
Jordanien,  Libanon,  Libyen,  Marocko,  Palestinska
myndigheten, Syrien och Tunisien.
European Neighbourhood  Policy gick tidigare under
benämningen   Nya  grannlandsinitiativet   och   Det
utökade Europa,  Wider Europe. Utskottet konstaterar
att tyngdpunkten i unionens grannlandspolitik, i sin
nya tappning, tycks  ha  förskjutits från staterna i
Central- och Östeuropa, till att anta en geografiskt
sett   bredare  och  mindre  fokuserad   inriktning.
Utskottet vill understryka att det vore olyckligt om
denna tyngdpunktsförskjutning  får  till  följd  att
EU:s  grannar  i  Öst-  och  Centraleuropa framdeles
ägnas mindre engagemang och intresse  från  unionens
sida.
I  slutsatserna  från  Europeiska  rådets  möte  i
Köpenhamn   i   december   2002   sägs   att   genom
utvidgningen kommer förbindelserna med Ryssland  att
stärkas.   Europeiska   unionen   vill  även  stärka
förbindelserna  med Ukraina, Moldavien,  Vitryssland
och de södra Medelhavsländerna  på  grundval  av  en
långsiktig  strategi för att främja demokratiska och
ekonomiska reformer,  hållbar utveckling och handel,
och den utarbetar nya initiativ  i  denna  riktning.
Europeiska   rådet   välkomnade   kommissionens  och
generalsekreterarens/den höge representantens avsikt
att lägga fram förslag i detta syfte.
Kommissionen avlämnade sitt meddelande i mars 2003
under  rubriken "Ett utvidgat europeiskt  grannskap;
En ny ram  för förbindelserna med våra grannländer i
öster  och  söder"  (KOM  2003  104  slutlig).  Häri
behandlades frågan  om hur unionens förbindelser med
de grannländer som för  närvarande inte har utsikter
till  medlemskap  i EU kan  stärkas.  Målet  är  att
undvika nya skiljelinjer  i  Europa  och  att främja
stabilitet och välstånd inom och bortom unionens nya
gränser,  vilket  underströks vid Europeiska  rådets
möte i Köpenhamn i december 2002.
Rådet för allmänna  frågor  och yttre förbindelser
antog  i  juni  2003  slutsatser  som   sedan   även
Europeiska   rådet  anslöt  sig  till  vid  mötet  i
Thessaloniki   den   20-21   juni.   Huvuddragen   i
meddelandet under  rubriken  "På  väg  mot  ett nytt
grannskapsinstrument"   (KOM   2003   393   slutlig)
välkomnades   och  beslut  fattades  att  Europeiska
kommissionen skulle  ta  fram  handlingsplaner för i
första   hand  Ukraina,  Moldavien  och   de   södra
Medelhavsländer med vilka EU har associationsavtal.
Förslaget i det nya meddelandet innebär att man på
kort  sikt  (2004-2006)  skapar  nya  "Neighbourhood
Programmes", grannskapsprogram. Dessa skulle baseras
på  nuvarande   program   och  samtidigt  skapa  nya
lösningar  för  genomförande  av  gränsöverskridande
projekt.  Programmen   skall   bygga   på  nuvarande
Interregprogram     (program    inom    ramen    för
strukturfonderna för  samarbete mellan medlemsländer
och grannländer) vid EU:s  yttre  gränser  (och  för
Bulgarien  och  Rumänien  -  Phare  Cross Border Co-
operation-program).  På  längre  sikt  (efter  2006)
förutses  skapandet av ett nytt grannskapsinstrument
som  skall  täcka   alla  de  områden  som  ingår  i
existerande  samarbetsprogram   i   gränsregionerna.
Instrumentet   skall   innehålla  en  blandning   av
gränsöverskridande/gränsnära samarbete och regionalt
samarbete runt gränsområdena för det utvidgade EU.
Utskottet   har  inhämtat   att   Sverige   stöder
Europeiska    kommissionens    ansträngningar    att
genomföra målen  för Wider Europe och underlätta det
gränsnära samarbetet över EU:s nya gränser genom att
bygga  vidare  på  samordningen   mellan   de  olika
instrumenten och förenkla procedurerna för samarbete
över gränserna.
Utskottet  vill  framhålla att det är av vikt  att
unionen ökar sitt engagemang  i  förhållande till de
blivande     grannländerna.     När    det    gäller
Medelhavsområdet finns redan lämpliga  instrument  i
form  av  Medelhavssamarbete, Barcelonaprocessen och
MEDA-biståndet.    Det   saknas   dock   motsvarande
instrument i förhållande till de nya grannländerna i
öster: Ukraina, Vitryssland och Moldavien. Utskottet
välkomnar   att   EU   har    beslutat    ta    fram
handlingsplaner   för  i  första  hand  Ukraina  och
Moldavien, men vill  understryka  vikten  av  att en
liknande  handlingsplan  också  utarbetas  för  EU:s
relationer till Vitryssland.
Utskottet vill även framhålla att unionens politik
i   förhållande   till   de  blivande  grannländerna
Ukraina, Vitryssland och Moldavien bör innehålla ett
medlemskapsperspektiv.    Enligt    unionsfördragets
artikel 49 får varje europeisk  stat som respekterar
de  grundläggande principer som anges  i  fördragets
artikel 6.1 ansöka om att bli medlem i unionen.
Inom  ramen  för  unionens östpolitik måste enligt
utskottets  uppfattning  relationerna  med  Ryssland
ägnas särskild  uppmärksamhet. Utskottet noterar att
det sedan tidigare  finns  en  gemensam strategi för
Ryssland (denna löpte dock ut den  24  juni 2003 men
har förlängts på ettårsbasis av Europeiska  rådet  i
väntan på avslutningen av regeringskonferensen efter
vilken  en  ny  strategi  väntas utarbetas), och ett
partnerskaps- och samarbetsavtal,  vilket  riksdagen
godkände  1997 (prop. 1996/97:177, bet. 1997/98:UU5,
rskr.  1997/98:1).   Arbetet   med   att   uppnå  de
målsättningar som partnerskaps- och samarbetsavtalet
anger  bl.a.  inom  områdena  politik,  ekonomi  och
handel   hämmas   emellertid   av   bristande  ryskt
engagemang och intresse.
Enligt  utskottets  uppfattning  bör en  reviderad
strategi utarbetas som i högre grad  kan  bidra till
att    utveckla    de   politiska   och   ekonomiska
förbindelserna och bidra till tillväxt, välstånd och
hållbar utveckling och till att befästa demokratin i
Ryssland. En integration  av  Ryssland  i europeiskt
samarbete  gagnar  säkerheten  och  stabiliteten   i
Europa.
När  det  gäller unionens långsiktiga förbindelser
med  Ryssland  är  det  av  särskild  betydelse  att
utveckla handeln med Ryssland och att landet i högre
grad får  tillgång  till  unionens  marknad  för sin
export. Det är i ett längre perspektiv ohållbart att
unionen  begränsar  Rysslands  export  till  unionen
genom antidumpningsåtgärder och andra restriktioner.
En ökad rysk export är ett effektivt bidrag till att
skapa  tillväxt  i landet och därmed förutsättningar
för högre välstånd och i förlängningen skapa grunder
för en stabil politisk  utveckling  i landet. Enligt
utskottets  uppfattning bör motsvarande  motiv  vara
för  handen  för   att   utveckla  relationerna  med
Ukraina, Moldavien och Vitryssland.
En övergripande målsättning  för  EU  borde enligt
utskottets   mening   vara   att   det   skapas  ett
frihandelsområde som - med en angiven tidshorisont -
omfattar Ryssland och de nya grannländerna  Ukraina,
Vitryssland  och Moldavien. För att uppnå denna  bör
EU  i  första  hand   stödja   grannländernas   WTO-
anslutningar,  som  innebär  flera  viktiga steg mot
anpassning till EU-ländernas lagstiftning.  Därefter
kan  bilaterala/regionala  frihandelsavtal vara  ett
sätt att ytterligare fördjupa samarbetet.
Vad gäller Vitryssland vill  utskottet understryka
vikten  av  att  EU  förmår  samarbeta   med  lokala
myndigheter  på  lägre  nivå. Det är nödvändigt  att
redan  nu,  i  väntan  på Lukasjenkos  efterträdare,
etablera   kontakter   och   samarbetsmönster    med
reformvänliga     krafter     i     den     vitryska
administrationen  i  syfte att underlätta övergången
till  demokrati, marknadsekonomi  och  ett  framtida
närmare   samarbete   mellan   EU  och  Vitryssland.
Utskottet noterar vidare att det  är  fullt  möjligt
att bedriva verksamhet i landet genom kontakter  med
det civila samhället och den politiska oppositionen.
En  central  roll  kan  även enskilda organisationer
från  EU:s  medlemsländer  spela   i  att  upparbeta
kontakter i Vitryssland och bidra med  sitt kunnande
om hur det är att verka i ett demokratiskt  samhälle
där   respekten   för   de  mänskliga  rättigheterna
upprätthålls   och   pressfrihet   råder.   Det   är
väsentligt att kontakter  utvecklas  både bilateralt
och  multilateralt  för  att stödja de reformvänliga
krafterna som finns i Vitryssland.
Med vad som ovan anförts  anser  utskottet att de
frågor   som  motionerna  väckt  är  besvarade   och
avstyrker  därmed motionerna 2003/04:U14 (m) yrkande
5, 2003/04:U19  (m)  yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220
(c) yrkandena 7 och 8,  2003/04:U249 (m) yrkandena 2
och 3, 2003/04:U329 (fp) yrkande 6 samt 2003/04:U342
(fp) yrkande 2.

**FOOTNOTES**
[1]:  Den  nordliga  dimensionen   omfattar   det
geografiska  området  från  island  i  väst  till
nordvästra  Ryssland i öst, från Barents och Kara
hav i norr till  Östersjöns södra kust i syd. Den
nordliga dimensionen  stöds av EU samt de sju ND-
partnerländerna, dvs. Estland,  Island, Lettland,
Litauen, Norge, Polen och Ryska federationen.
Övriga samarbetsområden


Den gemensamma handelspolitiken


Skrivelsen


Sveriges mål är att värna och utveckla öppna, enkla,
rättvisa och legitima ramvillkor  för internationell
handel   och   investeringar.  Detta  gynnar   såväl
Sveriges  export,   import   och  investeringar  som
utvecklingsländernas   möjligheter   att   delta   i
världshandeln  och  dra  nytta  av  globaliseringens
fördelar. Sverige verkar för att detta synsätt skall
få genomslag i EU:s gemensamma handelspolitik både i
världshandelsorganisationen, WTO, och i andra forum,
inklusive     de     bilaterala    och     regionala
handelsavtalen, så att dessa medel ska samverka till
målen  att  skapa  förutsättningar   för   tillväxt,
sysselsättning  och hållbar utveckling i Sverige,  i
övriga EU och i omvärlden.


Motionerna


Fem motioner uppmärksammar handelspolitiska frågor.

Motionärerna  bakom  partimotion  2003/04:U348  (kd)
yrkande 28 anser  att  Sverige  bör verka för en mer
sammanhållen     utvecklings-,     handels-      och
utrikespolitik  inom EU och arbeta för att integrera
rättvisefrågorna  inom  alla  EU:s politikområden. I
motionerna    2003/04:U348    (kd)    yrkande    28,
2003/04:U351  (kd)  yrkande  1 och 2003/04:U18  (kd)
yrkande 2, krävs att regeringen  inom EU arbetar för
att  eliminera handelshinder för u-ländernas  export
till i-länder,  såsom ursprungsregler och gränsskydd
som försvårar handel.

För  att  åstadkomma   handelsliberaliseringar  på
jordbruksområdet och en genomgripande reformering av
EU:s   jordbrukspolitik   menar    Moderaterna,    i
kommittémotion   2003/04:U19   (m)  yrkande  6,  att
Sverige i EU måste verka för att  WTO:s ministermöte
i Hongkong hålls redan före 2004 års utgång.

Utskottets överväganden


Utskottet   vill   med   hänvisning  till   tidigare
ställningstaganden gjorda  av  riksdagen,  senast  i
bet.  2003/04:UU3 och 2003/04:UU12, framhålla att en
fri och  öppen handel med överenskomna spelregler är
ett  kraftfullt   instrument   för   att  åstadkomma
utveckling  och sprida ekonomiska framsteg.  Det  är
ett i högsta  grad  svenskt  intresse  att  värna om
frihandel och förespråka dess principer. En framsynt
handelspolitik  har  goda  förutsättningar att verka
stödjande  för möjligheterna  att  uppnå  målet  för
politiken för  global  utveckling. Det är utskottets
uppfattning att frihandel  gynnar ett lands och hela
världens             utveckling.            Ensidiga
handelsliberaliseringar  från olika länders sida kan
befrämja  tillväxt  och  välfärd   på   lång   sikt.
Övergångsvis  kan  dock  problem  uppkomma,  och det
finns,  särskilt på jordbruksområdet, anledning  att
uppmärksamma de effekter som kan påverka u-länderna.
Det råder  även  bred  enighet  om att friare handel
över  nationsgränserna  generellt leder  till  högre
sysselsättning  och  ökat  välstånd.  Betydelsen  av
utrikeshandel och internationella  investeringar för
ekonomisk  utveckling  är  också  väl  dokumenterad.
Utskottet  instämmer  i  tidigare ställningstaganden
som  framhållit  att internationell  handel,  liksom
andra  former  av  samarbete   över  gränserna,  har
positiva  effekter  för  demokrati   och   mänskliga
rättigheter  samt  bidrar  till att befrämja person-
och kunskapsutbyte mellan länder.

Enligt  utskottets mening medför  nedmontering  av
handelshinder möjligheter till ökad handel mellan i-
länderna och  u-länderna, men även mellan u-länderna
själva.  Sverige   driver   därför   en  långtgående
frihandelsvänlig   linje  inom  EU  med  syfte   att
eliminera handelshinder  för u-ländernas export till
i-länder.   Utskottet   vill  starkt   markera   det
angelägna i att den industrialiserade  världen  inte
låter  tid  gå  förlorad  när  det  handlar  om  att
avveckla   sina  handelshinder  och  att  regeringen
driver denna  linje inom EU. Utvecklingsländerna bör
ges  möjlighet  att  gradvis  öppna  sina  marknader
samtidigt som handelshinder  elimineras  i  snabbare
takt   vad   gäller   u-ländernas   export  till  i-
landsmarknaderna.  Utskottet  anser  att  det  finns
utrymme  att  föra  en  generös  politik vad  gäller
tidsgränser för u-ländernas implementering  av avtal
och   övergångsregler.  Utskottet  noterar  i  detta
sammanhang   att   utvecklingsländerna  inte  är  en
enhetlig grupp med lika  förutsättningar.  Många har
en styrka att bygga vidare på, medan andra är  svaga
och behöver betydligt större hänsynstaganden och mer
stöd.
Utskottet    anser   det   angeläget   att   också
handelshindren      utvecklingsländerna      emellan
uppmärksammas och att ansträngningar görs för att få
utvecklingsländerna    att     öka    handelsutbytet
sinsemellan,  bl.a.  genom  att dessa  handelshinder
avvecklas. Ett centralt inslag  i  svensk politik är
att ge utvecklingsländerna möjlighet  att  reformera
sin handelspolitik i en takt och i en sådan  ordning
att   processen   ingår   som   en   del  i  landets
övergripande    utvecklingsstrategi.    Det    finns
anledning  att  ge u-länder längre övergångsperioder
än i-länder för att införa specifika åtaganden.
Utskottet konstaterar att det av mandatet för WTO-
förhandlingarna,  som  antogs  i  Doha  hösten 2001,
framgår  att utvecklingsländernas marknadstillträde,
särskilt till  i-ländernas  marknader, skall öka och
att  interna  handelsstörande stöd  skall  reduceras
samt att alla former  av  exportstöd skall fasas ut.
Avsikten med mandatet är främst att åstadkomma öppna
och   rättvisa  spelregler  för   världshandeln   på
jordbruksområdet   med   u-ländernas   intressen   i
centrum. Denna politik har utskottets stöd.

Utskottet   noterar   vidare   att  Kommerskollegium
nyligen kommit med en rapport om  konsekvenserna för
u-länderna av WTO-avtalen, som gjorts  på uppdrag av
regeringen   efter   en  beställning  av  riksdagens
näringsutskott     (bet.     2002/03:NU5,      rskr.
2002/03:127).

Utskottet har senast i betänkande 2003/04:UU3  och
2003/04:UU12,  framhållit  att  det, mot bakgrund av
sammanbrottet   vid  ministermötet  i   Cancún,   är
centralt    att    snarast     möjligt     återuppta
Dohaförhandlingarna. Vidare har utskottet framhållit
att  det  kan  ske  på  basis  av  det  utkast  till
ministerdeklaration som förelåg i Cancún. Enligt vad
utskottet  kunnat  inhämta har regeringen verkat för
att förhandlingarna snarast skall återupptas. Ett av
skälen är att det ligger  i u-ländernas intresse att
målsättningen för utvecklingsdagordningen  från Doha
kan uppnås.
I enlighet med ministeruttalandet vid WTO-mötet  i
Cancún  hölls  ett  möte  i  WTO:s  allmänna  råd  i
december  2003. Vid mötet konstaterades att tilltron
till det multilaterala  handelssystemet  var utbredd
men  att  det saknades nödvändig politisk vilja  och
flexibilitet   för   att  kunna  överbrygga  sakliga
skillnader och återuppta  förhandlingarna. I januari
2004 tog Förenta staternas  chefsförhandlare  Robert
Zoellick ett initiativ genom att sända ett brev till
samtliga WTO-medlemmar med uppmaningen att återuppta
Dohaförhandlingarna.   Brevet   innehöll  också  ett
förslag om att hålla nästa ministermöte  i  Hongkong
redan  år 2004. Utskottet anser att USA:s engagemang
för förhandlingarna  är  positivt och kan bidra till
ny    energi    kring    Dohaförhandlingarna.    Ett
ställningstagande i frågan om en ministerkonferens i
Hongkong  år  2004  har  dock   skjutits   upp  till
halvårsskiftet 2004.
Det framgår av ministerdeklarationen från Doha att
en liberalisering av handeln på jordbruksområdet  är
en   fundamental  del  av  det  åtagande  alla  WTO-
medlemmar har gjort. En minskning av exportstöden är
en central  del  av  dessa förhandlingar. Regeringen
har    verkat    för   en   snabb    utfasning    av
exportsubventionerna,  vilket  framförts  såväl inom
som   utanför  EU-kretsen.  Detta  är  en  fråga  av
särskild vikt för u-länderna.

Med vad  som  ovan  anförts  anser  utskottet att de
frågor   som  motionerna  väckt  är  besvarade   och
avstyrker därmed motionerna 2003/04:U18 (kd) yrkande
2, 2003/04:U19  (m)  yrkande  6,  2003/04:U348  (kd)
yrkande 28 samt 2003/04:U351 (kd) yrkande 1.


Sysselsättning och socialpolitik


Skrivelsen


Sysselsättning  ligger  sedan  mitten  av 1990-talet
högt  upp på EU:s dagordning. Syftet med  samarbetet
är att  "främja en anpassningsbar arbetskraft och en
arbetsmarknad      mottaglig      för     ekonomiska
förändringar".

Vid toppmötet i Lissabon 2000 antog  EU  den  s.k.
Lissabonstrategin   med   målet   att,   genom  nära
samverkan       mellan       ekonomisk      politik,
sysselsättningspolitik  och  socialpolitik,   stärka
unionens  konkurrenskraft  och stimulera till arbete
och  hållbar  tillväxt.  EU  enades   även   om  att
medlemsstaterna  ska sträva mot full sysselsättning,
och  i denna strävan  bidra  till  att  nå  följande
genomsnittliga  delmål  i  EU:  Den  totala  syssel-
sättningsgraden skall vara 67 % 2005, och 70 % 2010.
Sysselsättningsgraden  för  kvinnor skall vara 57  %
2005, och 60 % 2010. Sysselsättningsgraden för äldre
(55-64 år) skall vara 50 % 2010.
Den  arbetsform  som  används   för   att  bedriva
samarbetet     och     samordna     medlemsstaternas
sysselsättningspolitik  mot gemensamma  mål  är  den
"öppna            samordningsmetoden".            På
sysselsättningsområdet     används     den     öppna
samordningsmetoden enligt artikel 125 i fördraget.
Sociala   dialogen   och  goda  relationer  mellan
arbetsmarknadens  parter  står  i  centrum  för  den
europeiska  sociala   modellen.   Europeiska  rådet,
arbetsmarknadens   parter   och   kommissionen   har
upprepade gånger betonat vikten av  social dialog på
alla   nivåer  för  att  främja  modernisering   och
förändringar   såväl  inom  unionen  som  i  de  nya
medlemsstaterna.   Kommissionen  utvecklade  i  sitt
meddelande (KOM (2002)  341  slutlig)  synpunkter på
den sociala dialogens framtid, både som nyckelfaktor
för  bättre styrelseformer i en utvidgad  union  och
som  en   drivkraft   för   ekonomiska  och  sociala
reformer.  I  juli 2002 lade kommissionen  fram  ett
förslag till rådsbeslut  som  innebär  att  Ständiga
sysselsättningskommittén   skall  ersättas  med  ett
socialt    trepartstoppmöte   för    tillväxt    och
sysselsättning.  Den  6 mars fattade rådet beslut om
inrättande  av  ett  socialt   trepartstoppmöte  för
tillväxt  och sysselsättning. Toppmötet,  som  skall
sammanträda minst en gång om året, skall fungera som
samrådsorgan  mellan rådet, kommissionen och arbets-
marknadens parter.  Det  skall  ge  arbetsmarknadens
parter  på europeisk nivå möjlighet att  inom  ramen
för den sociala dialogen bidra till de olika delarna
av den strategi  som  inleddes vid Europeiska rådets
möte i Lissabon.
År 2000 inrättades Kommittén  för  social trygghet
(se  avsnitt  13.5.2  i  skrivelsen  för  år  2000).
Kommittén har till uppgift att främja samarbetet  på
det sociala trygghetsområdet på europeisk nivå genom
utbyte   av   information  och  erfarenheter  mellan
medlemsstaterna.     Arbetet    har    under    2003
huvudsakligen inriktats  på  frågor om pensioner och
social sammanhållning.

Motionerna


Flera  motioner  innehåller  förslag   i  syfte  att
stimulera sysselsättningen inom unionen.

Enligt  Moderaternas motion 2003/04:U19 (m)  yrkande
11 bör Sverige  utnyttja möjligheterna till undantag
som  EU:s  s.k.  arbetstidsdirektiv  medger.  Enligt
motionärerna  är  det   ett   direktiv  som  kan  få
konsekvenser för hela samhällsekonomin om regeringen
inte  utnyttjar  de  möjligheter till  undantag  och
avvikelser som direktivet  medger.  Moderaterna  har
därför  i  Europaparlamentet  röstat  emot  det s.k.
arbetstidsdirektivet   med   bestämmelser  om  bl.a.
dygnsvila,   begränsning  av  veckoarbetstiden   och
nattarbete.

Vidare anser Moderaterna,  i  motion 2003/04:U19 (m)
yrkande  12, att fri rörlighet för  tjänster  och  i
princip  fri   etableringsrätt   måste   garanteras.
Moderaterna anser att tjänstesektorn i i Sverige och
i  EU måste utvecklas. Därför bör fri rörlighet  för
tjänster   och   i   princip   fri   etableringsrätt
garanteras.  Regeringen  uppmanas att aktivt  stödja
arbetet med det sk. Tjänstedirektivet.

I  kommittémotion  2003/04:U18   (kd)   yrkande   10
föreslås  ett  införande  av  jobbguider i Sverige i
syfte att förbättra tillvaratagandet  av invandrares
kompetens.  Kristdemokraterna påpekar i  sin  motion
att invandrare  i  dag har svårt att snabbt komma in
på arbetsmarknaden trots  att många är högutbildade.
Det     är    därför    oerhört    angeläget     att
kunskapsvalideringen  förbättras  så  att exempelvis
invandrare med akademisk utbildning snabbt kan komma
in     på    arbetsmarknaden.    För    många    med
invandrarbakgrund   krävs   det   ibland   specifika
åtgärder  eftersom många saknar ett socialt nätverk,
kontakter  och  erfarenhet  av  att  söka  arbete  i
Sverige. Kristdemokraterna  vill  införa  så kallade
jobbguider för invandrare som är nya på den  svenska
arbetsmarknaden.

Kristdemokraterna     önskar     i    kommittémotion
2003/04:U18  (kd) yrkande 11 främja  en  effektivare
återintegrering      på      arbetsmarknaden     för
långtidssjukskrivna.  Kristdemokraterna   menar  att
Sverige fortfarande har långt kvar för att  uppfylla
kommissionens rekommendationer på området.

På  det  sociala  samarbetsområdet lyfter motionerna
2002/03:U235 (fp) yrkande  2  och  2003/04:U276 (fp)
yrkande 2 fram kravet att Sverige bör  verka för att
kvinnors  rätt  till fri abort främjas inom  EU  och
blir ett nytt krav för ansökarländerna.


Arbetsmarknadsutskottets yttrande


Arbetsmarknadsutskottet   slår   fast  att  den  för
Sverige alltför låga sysselsättningen  och  den höga
arbetslösheten är några av de största problemen  som
Sverige  har  att ta sig an. Den svenska regeringens
övergripande mål är att uppnå full sysselsättning. I
denna strävan ingår  som  två väsentliga komponenter
dels   att  halvera  ohälsotalet,   dels   att   öka
invandrares     integrering     på    den    svenska
arbetsmarknaden.

Utskottet  pekar  vidare  på kommissionens  utkast
till gemensam rapport om sysselsättning  (KOM (2004)
24  slutlig)  som innehåller en första bedömning  av
medlemsstaternas    genomförande    av    den    nya
sysselsättningsstrategin.  Kommissionen  konstaterar
att arbetsmarknadsläget innebär en stor utmaning för
att  uppnå  Lissabonstrategins mål. Sysselsättningen
inom  EU slutade  att  öka  i  början  av  2003  och
förväntas bara öka långsamt 2004-2005.
Arbetslösheten  inom  EU  har successivt ökat till
8,1 % 2003. När det gäller Lissabonmålet om en total
sysselsättningsintensitet på  70  %  senast 2010 har
det   inte   gjorts  några  framsteg,  och  med   en
sysselsättningsintensitet  på  64,3  %  står  det nu
klart att EU inte kommer att uppnå det delmål på  67
%  som  fastställdes  för  2005. Fyra medlemsländer,
bl.a. Sverige, ligger dock redan över målet om minst
70  %  sysselsättning  2010. Sysselsättningen  bland
kvinnor i EU ökade 2002  (55,6  %),  och möjligheten
finns fortfarande att delmålet för 2005  (57  %) kan
komma att uppnås. Huruvida målet för 2010 kommer att
nås   beror  på  hur  sysselsättningen  bland  äldre
personer  utvecklas.  Även om sysselsättningen bland
äldre arbetstagare har  ökat  till  drygt 40 % under
2002 ligger man ännu långt från målet  på  50 % till
2010.
Sverige har den högsta sysselsättningsgraden  i EU
för  kvinnor  och  äldre  (55-64  år)  samt en av de
lägsta nivåerna för långtidsarbetslöshet.  Rapporten
anger att Sveriges framtida utmaningar ligger  i att
fortsätta   arbeta  för  att  få  in  invandrare  på
arbetsmarknaden, halvera antalet sjukdagar till 2008
och  att  fortsätta   minska  marginaleffekterna  av
skatte-   och   bidragssystemen    för    att    öka
drivkrafterna till arbete.
Europeiska rådet höll den 25 och 26 mars 2004 sitt
årliga möte om Lissabonstrategin och den ekonomiska,
sociala  och  miljörelaterade situationen i unionen.
Vid mötet, som  hölls  i  Bryssel, konstaterades att
det krävs stark ekonomisk tillväxt  och  skapande av
arbetstillfällen  tillsammans  med  en  hög grad  av
social   sammanhållning   och  miljöskydd  för   att
tillgodose förväntningarna hos Europas befolkning om
högre levnadsstandard och bättre  livskvalitet.  Det
fastställdes  att  de  viktigaste politiska frågorna
som  leder  till  ökad tillväxt  och  sysselsättning
måste prioriteras.  Mötet  inriktades  därför på två
frågor,  nämligen  hållbar  tillväxt  och  fler  och
bättre  arbetstillfällen. Man gav också uttryck  för
att  ökad   sysselsättningsgrad   är   av  avgörande
betydelse   för  bl.a.  ekonomisk  tillväxt.   Rådet
betonade  att   medlemsstaterna  måste  förnya  sitt
åtagande att uppnå Lissabonmålen för sysselsättning.
Europeiska rådet  uppmanade kommissionen att inrätta
en ny högnivågrupp  under ledning av Wim Kok för att
genomföra en oberoende  översyn av hur Lissabonmålen
kan uppfyllas på bästa sätt i synnerhet mot bakgrund
av utvidgningen. Rapporten  skall  läggas  fram  för
kommissionen senast den 1 november 2004.

Att  öka de utlandsföddas inträde på arbetsmarknaden
är en  central  uppgift för arbetsmarknadspolitiken.
Det är av stor betydelse  att  ta  till  vara  allas
vilja    att    arbeta    och   att   motverka   all
diskriminering. Det är också  en  viktig  del  av de
särskilda sysselsättningsriktlinjerna. Alla skall ha
samma  rätt  och möjlighet att försörja sig med eget
arbete. Detta  är  också  viktigt  för  att skapa en
integrerad arbetsmarknad för alla. Utskottet  har  i
budgetbetänkande 2003/04:AU1 redogjort för en del av
de  insatser  som pågår för att integrera invandrare
på  arbetsmarknaden  och  hänvisar  därför  i  detta
yttrande  till  den  sammanställningen. Här kan dock
nämnas   att   utskottet   pekat   på   behovet   av
tillräckliga          personalresurser           vid
arbetsförmedlingarna     i     de    mest    utsatta
storstadsområdena,      försöksverksamheten      med
arbetsplatsintroduktion för vissa invandrare och den
särskilda  satsningen  på  bristyrkesutbildning  för
redan anställda där ett särskilt  mål  satts upp för
personer med utländsk högskoleutbildning.

Utskottet  pekar  på  att  det  finns flera pågående
kommittéarbeten     på     diskriminerings-      och
integrationsområdet.   Diskrimineringskommittén  har
ett omfattande utredningsuppdrag  att bl.a. överväga
en  gemensam  lagstiftning  mot  diskriminering  som
omfattar alla eller flertalet diskrimineringsgrunder
och samhällsområden och överväga om regler om aktiva
åtgärder  bör  införas  i  arbetslivet   för   andra
diskrimineringsgrunder    än    kön    och    etnisk
tillhörighet.  En annan utredning på området är  den
om  strukturell diskriminering.  I  uppdraget  ingår
bl.a.   att   föreslå   åtgärder  för  att  motverka
strukturell diskriminering  på grund av etnisk eller
religiös tillhörighet och att  föreslå  åtgärder för
att   fylla   luckor   i  kunskapen  om  strukturell
diskriminering  på  dessa  grunder.  Regeringen  har
också föreslagit en ny  utredning om diskriminering,
integration och makt.

Integrationsverket  har  i  rapporten  Integration
2003  presenterat  en  rad,  som  utskottet  finner,
intressanta  men  även  alarmerande   uppgifter   om
integrationen  bl.a. på den svenska arbetsmarknaden.
Så  länge  Integrationsverket   har   kunnat   följa
statistiken  har  utrikes födda lägre sysselsättning
än de som är födda i Sverige.
Integrationsverket har konstaterat att det sker en
hög utvandring av utrikes  födda med hög utbildning,
vilket  innebär  att  den  svenska   arbetsmarknaden
förlorar  välutbildad  arbetskraft.  Den   risk  för
förlust av kompetens som detta innebär förstärks  av
att   återinvandringen   tillbaka  till  Sverige  är
betydligt lägre bland utrikes födda än bland inrikes
födda.
Utskottet  pekar  också  på   att  Institutet  för
arbetsmarknadspolitisk  utvärdering  (IFAU)  nyligen
har presenterat en rapport  (2004:5)  om praktik som
åtgärd för invandrares integration och socialisation
i arbetslivet. Slutsatsen i rapporten är  att de som
anordnar  praktik  för  nyanlända invandrare kan  ha
ganska olika föreställningar  om  vad  praktiken har
för  syfte.  Praktiken  står inte alltid i  relation
till den enskildes tidigare  yrkeserfarenheter.  Det
kan  finnas  en  risk  att  praktiken  leder till en
"inlåsning"  i  okvalificerade  arbetsuppgifter  och
bidrar   till   en   framtida   etnisk  delning   av
arbetsmarknaden.
Utskottet  understryker  att  frågan  om  hur  väl
integrationen  på  arbetsmarknaden   lyckas  får  en
avgörande  betydelse  för Sveriges möjligheter  till
framgång när det gäller  att  öka tillväxten och att
uppnå  målet  om  80  % reguljär sysselsättningsgrad
2004.
I  betänkande  2003/04:AU1   behandlades  liknande
yrkanden som de som återfinns i  motion  U18 yrkande
10 om att ta till vara invandrares kompetens och att
införa    jobbguider.   AMS   arbetar   aktivt   med
integrationsfrågorna  och  genomför flera satsningar
på området. Arbetsmarknadsutskottet  anser  att  det
inte  finns  anledning att föreslå några ytterligare
åtgärder med anledning  av  motionen,  varför motion
U18 yrkande 10 bör avstyrkas.

Arbetsmarknadsutskottet  ser, trots att utvecklingen
har vänt och att antalet sjukskrivningar nu minskar,
med oro på de fortsatt höga sjukskrivningssiffrorna.
Riksförsäkringsverket (RFV) konstaterade den 19 mars
2004 att ohälsotalet - som är ett mått på de samlade
utbetalningarna   för   sjukpenning,    sjuk-    och
aktivitetsersättning  samt rehabiliteringsersättning
- inte ökar för första  gången  på  mycket lång tid.
Enligt   utskottets   mening   måste   sjukfrånvaron
fortsätta  att  bringas ned både för att minska  den
enskildes lidande  och  för  att  minska  samhällets
kostnader genom att ge fler chansen att försörja sig
genom    eget    arbete.    För    långsiktigt   hög
sysselsättning  måste utvecklingen av  sjukfrånvaron
minskas   ytterligare.   Utskottet   vill   särskilt
framhålla att  det är arbetsplatsen och parterna som
måste  stå i fokus  för  arbetet  med  ett  hållbart
arbetsliv.  Arbetsgivarna måste ta ett större ansvar
än i dag för  att  integrera  det  förebyggande  och
rehabiliterande  arbetet  i  verksamheten. Utskottet
understryker  vikten  av  att  kvinnornas  situation
särskilt uppmärksammas i arbetet mot ohälsan.

Arbetsmarknadsutskottet instämmer  i uppfattningen
i   motion   U18   att   det  höga  ohälsotalet   är
oacceptabelt    och    att    man    skall    främja
återintegrering      på      arbetsmarknaden     för
långtidssjukskrivna.    Utskottet    redovisade    i
betänkande   2003/04:AU1   pågående   åtgärder   som
tillsammans   skall   bidra  till   ökad   hälsa   i
arbetslivet.
Arbetsmarknadsutskottet   ser   positivt   på  det
omfattande arbete som regeringen bedriver inom ramen
för  strategin för ökad hälsa i arbetslivet och  det
s.k.  elvapunktsprogrammet.   Tillsammans   med   de
ytterligare   åtgärder   som   redovisats   här  bör
ohälsotalet  kunna  pressas  ned  mot  målet  om att
halvera   antalet   sjukdagar   till  år  2008.  Med
hänvisning  till vad som ovan anförts  är  utskottet
inte i nuläget berett att ställa sig bakom förslaget
i motion U18 yrkande 11.

Genomförandet  av arbetstidsdirektivet i svensk rätt
har varit föremål  för  diskussion under mycket lång
tid. Frågan om lagstiftningen  på  arbetstidsområdet
är mycket komplicerad, bl.a. eftersom  man  på stora
delar av arbetsmarknaden reglerat arbetstiden  genom
kollektivavtal.  På så sätt har parterna kunnat göra
nödvändiga   anpassningar    till   branschen   m.m.
Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att 1993
års arbetstidsdirektiv i fråga  om  undantag  har en
hänvisning till ramdirektivet 89/391 om åtgärder för
att  främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet
och hälsa  i  arbetet.  Denna hänvisning finns kvar,
vilket  innebär att vissa  sektorer  fortfarande  är
undantagna från arbetstidsdirektivets regler.

Flera  utredningar   har   lämnat  betänkanden  på
området.  EG-domstolen  har dessutom  bidragit  till
rättsutvecklingen  genom  sin   dömande  verksamhet.
Förutsättningarna     har    ändrats    för     både
arbetsmarknadens parter  och  lagstiftaren.  Därtill
har kommissionen aktivt drivit vissa frågor avseende
det  svenska  införlivandet  på området och i somras
avgett det ovannämnda motiverade yttrandet.
Utskottet  konstaterar  att  arbetstidsfrågan   är
komplex  och har starka parts- och branschintressen.
Regeringen   har  aviserat  att  en  proposition  på
arbetstidens  område  skall  lämnas  till  riksdagen
senare i vår. Utskottet  anser att denna proposition
bör avvaktas. Motionsyrkandet bör därför avstyrkas.

Till yttrandet finns fogat två avvikande meningar av
(m, fp, kd) och (m).


Utskottets överväganden


Utskottet      vill      inledningsvis      uttrycka
tillfredsställelse  över att  Lissabonprocessen  och
dess genomförande, samt sysselsättningssamarbetet är
bland de högst prioriterade  frågorna  i regeringens
EU-politik.  Utskottet ser positivt på målsättningen
att  EU  skall  bli   världens  mest  dynamiska  och
konkurrenskraftiga ekonomi  till år 2010 där strävan
efter full sysselsättning är  en  central komponent.
Det  är utskottets uppfattning att Lissabonstrategin
i  kombination   med  de  andra  ekonomisk-politiska
processerna,          Cardiffprocessen           och
sysselsättningsstrategin (Luxemburgprocessen), utgör
viktiga  verktyg  för att modernisera den europeiska
ekonomin.  Dessutom   kommer  Lissabonstrategin  att
utgöra ett värdefullt redskap  för  att integrera de
nya  medlemsländerna  i  det  europeiska  ekonomiska
samarbetet.

Utskottet       vill       särskilt      framhålla
Lissabonstrategins ambitiösa målsättningar  och  ser
positivt  på  att  Sverige kunnat uppnå överlag höga
betyg i EU-kommissionens  jämförelser över hur långt
medlemsländerna har kommit  i  arbetet  för  att  nå
strategins  ambitiösa mål. För att nå målet att till
år  2010  vara   världens  mest  konkurrenskraftiga,
dynamiska   och   kunskapsbaserade    ekonomi,   med
möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt  med  fler
och  bättre  arbetstillfällen  och  en högre grad av
social sammanhållning krävs dock en betydligt större
politisk vilja. Utskottet vill vidare  framhålla att
Sveriges   tillväxt   är  god  och  har  legat  över
genomsnittet  för  EU:s medlemsländer.  I  fråga  om
incitamenten att arbeta  kan nämnas att regeringen i
Sveriges  handlingsplan  för   sysselsättning   2003
redovisar  att  de genomsnittliga marginaleffekterna
har sänkts betydligt  sedan  1997.  Målet  inom EU:s
sysselsättningsstrategi  är att man mot bakgrund  av
de nationella omständigheterna  senast 2010 skall ha
åstadkommit en betydande sänkning  av höga effektiva
marginalskatter   och   när   så   är   befogat   av
skattetrycket på lågavlönad arbetskraft.

Vid Europeiska rådets möte i Köpenhamn i  juni  1993
fastslogs   villkoren  för  EU-medlemskap,  de  s.k.
Köpenhamnskriterierna.  Kriterierna  är av politisk,
ekonomisk respektive administrativ karaktär.

De   politiska   kriterierna   innebär   att   ett
kandidatland,   för  att  kunna  bli  medlem,  skall
uppvisa   stabila   institutioner   som   garanterar
demokrati, rättssäkerhet,  mänskliga rättigheter och
respekt för och skydd av minoriteter.  De ekonomiska
kriterierna  innebär att landet, för att  kunna  bli
medlem, skall  vara  en  fungerande  marknadsekonomi
samt  ha förmåga att hantera den konkurrens  och  de
marknadskrafter   som  uppträder  på  unionens  inre
marknad. De administrativa  kriterierna  innebär att
landet,  för att kunna bli medlem, skall ha  förmåga
att  fullgöra   de   skyldigheter   som   följer  av
medlemskap i EU. Kriterierna avser ländernas förmåga
att överta och efterleva EU:s regelverk, vilket till
stor del är beroende av deras administrativa förmåga
och nivån på deras rättsväsende.
Utskottet  menar  att  Sverige  i  internationella
sammanhang måste fortsätta att verka för  att frågan
om  kvinnors  sexuella  och  reproduktiva hälsa  och
rättigheter  har  ett  starkt  skydd  och  utskottet
vidhåller tidigare ställningstaganden,  framförda  i
betänkandena  2003/04:UU3  och 2003/04:UU9, att alla
kvinnor skall ha rätt till fri  och säker abort. Att
däremot  verka  för  att  fri  abort  införs   bland
kriterierna i de s.k. Köpenhamnskriterierna kan dock
förefalla mindre ändamålsenligt.
Mot  bakgrund  av  arbetsmarknadsutskottets yttrande
och med vad som ovan  anförts anser utskottet att de
frågor  som  motionerna  väckt   är   besvarade  och
avstyrker   därmed   motionerna  2002/03:U235   (fp)
yrkande 2, 2003/04:U276  (fp) yrkande 2, 2003/04:U18
(kd)  yrkandena  10  och  11  samt  2003/04:U19  (m)
yrkandena 11 och 12.

Jordbruk, fiske och miljö


Skrivelsen


Under  2003  har  arbetet,  liksom   föregående  år,
präglats    av    reformen    av    den   gemensamma
jordbrukspolitiken.  Den  26  juni nådde  jordbruks-
ministrarna en politisk överenskommelse  och  den 29
september fattades formellt beslut. Under hösten har
förhandlingar  om en fortsatt reformering påbörjats;
marknadsordningarna  för tobak, olivolja, bomull och
humle skall reformeras  i samma anda som de sektorer
som  ingick  i  juniöverenskommelsen.  Dessutom  har
diskussioner  påbörjats   om   en  reform  av  mark-
nadsordningen    för   socker.   I   oktober    höll
kommissionen  en konferens  om  landsbygdsutveckling
fr.o.m. 2007 och  i  slutet  av året lämnade Sverige
till   kommissionen   en  halvtidsöversyn   av   det
nuvarande     miljö-    och    landsbygdsprogrammet.
Förenkling   av   regelverket    för    miljö-   och
landsbygdsutvecklingsprogrammet,  märkning  av  vin,
handelsavtal   med   tredjeland   om  vin   och   en
handlingsplan  för  ekologiskt  jordbruk  har  också
varit  aktuella  frågor  under  året.  Inom  området
djurskydd  och  djurhälsa har rådet  under  året,  i
vissa fall efter mycket långa förhandlingar, antagit
bestämmelser om bl.a. fodertillsatser, bekämpning av
mul-  och  klövsjuka,  bekämpning  och  kontroll  av
zoonoser samt  märkningssystem för identifiering och
registrering av får och get.

Den   gemensamma    fiskeripolitiken    är    helt
harmoniserad. Målet för politiken är att säkerställa
att  levande  akvatiska  resurser  utnyttjas  på ett
hållbart sätt i ekonomiskt, miljömässigt och socialt
hänseende.  Bestämmelserna omfattar fiskerinäringens
alla aspekter,  bl.a. regler för fiskets bedrivande,
kvoter, kontrollåtgärder  och  att marknadsordningen
för  fisket tillämpar gemensamma  saluföringsformer,
skapar  ett  system  för  prisstöd  samt ordning för
handeln  med tredje land. Genom fiskefonden  främjas
även en omstrukturering  och utveckling av näringens
alla        sektorer,       såsom       yrkesfisket,
fiskförädlingsindustrin och vattenbruket.
EU:s miljöpolitik  skall  bidra  till  att bevara,
skydda  och förbättra miljön, skydda människors  liv
och  hälsa,  utnyttja  naturresurserna  varsamt  och
rationellt  samt  främja  åtgärder på internationell
nivå.      Hållbar     utveckling     är,      sedan
Amsterdamfördraget   trädde   i   kraft   1999,  ett
övergripande  mål  för  alla  politikområden  i  EU.
Ytterligare  steg  för att utveckla de grundläggande
principerna för skyddet  av  miljö  har tagits under
året.  Rådet  lyckades förstärka miljödimensionen  i
Lissabonprocessen     och     de     miljörelaterade
strukturella indikatorerna. På klimatområdet befäste
unionen sin pådrivande roll i det fortsatta  arbetet
inom klimatkonventionen och arbetade vidare med  ett
flertal  frågor i syfte att genomföra EU:s åtaganden
enligt Kyotoprotokollet,  bl.a. antogs direktivet om
handel  med utsläppsrätter för  växthusgaser.  Rådet
har beslutat om gemensamma ståndpunkter om bl.a. ett
direktiv  om  ansvar  för att förebygga och avhjälpa
miljöskador. Direktiv om  buller-  och avgaskrav för
fritidsbåtar  samt avgaskrav för arbetsmaskiner  har
antagits. Rådet  har även antagit slutsatser om EU:s
strategi för den marina  miljön,  utsläpp från havs-
gående   fartyg  och  en  integrerad  produktpolitik
(IPP). Under  hösten startade förhandlingarna om ett
omfattande förslag om ny kemikalielagstiftning.

Motionerna


Miljöpolitiska  frågeställningar  diskuteras  i  ett
flertal motioner.

I  motion  2002/03:U326  (c)  yrkande  10 framförs
förslag  om  hur EU:s inre miljöarbete skulle  kunna
bidra till en  radikalt  förbättrad miljösituation i
Europa. En gemensam miljöpolitik bör vara EU:s nästa
stora projekt och målet för  en  sådan  politik  bör
vara  att  ambitionsnivån  i  EU:s  inre miljöarbete
måste stärkas. EU bör främja en gradvis  omställning
till ett ekologiskt hållbart samhälle.
Centerpartiet  anser,  enligt motion 2002/03:MJ428
(c) yrkande 50, att miljöområdet  utgör  ett  område
där   ökad  överstatlighet  är  nödvändig.  En  ökad
överstatlighet  på  miljöområdet är speciellt viktig
om EU skall kunna agera  som  en  stark kraft på den
internationella  miljöscenen.  Samtidigt   som   det
behövs en ökad överstatlighet på miljöområdet är det
viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna
gå  längre  i  miljöarbetet om det finns klara motiv
för detta.
Miljöpartiet anser,  i  motion  2002/03:U324  (mp)
yrkande 17, att den s.k. miljögarantin i artikel  95
i  EG-fördraget  behöver  stärkas och att regeringen
aktivt bör arbeta för detta.
Kristdemokraterna  framför  i  motion  2003/04:U18
(kd) yrkande 5 förslag  om  att medlemsländerna inom
EU  skall införa miljöskatter.  För  att  skapa  ett
grönare  Europa måste marknadsmekanismerna göras mer
miljövänliga  och  miljöskatter  införas  på EU-nivå
samtidigt som användningen av hållbara bränslen  för
transport-   och   energisektorn   stimuleras  genom
långsiktiga  skattelättnader.  Miljöskatt  bör  även
införas på flygbränsle.

Den  nya  kemikaliestrategin,  REACH,   tas   upp  i
Kristdemokraternas  motion  2003/04:U18 (kd) yrkande
4.  Det  är  viktigt,  menar Kristdemokraterna,  att
arbetet fortskrider utan alltför stora fördröjningar
och att förslaget blir så innehållsrikt som möjligt.
Det  är  viktigt  att  Sverige  är  drivande  i  det
fortsatta  arbetet och motverkar  en  urholkning  av
regelverket.


Utskottets överväganden


Utskottet vill  i  detta sammanhang hänvisa till att
frågor  med  liknande   innebörd   som  nu  aktuella
motionsyrkanden nyligen har behandlats av miljö- och
jordbruksutskottet   i  de  av  riksdagen   godkända
betänkandena 2003/04:MJU8  och  2003/04:MJU10,  till
vilka hänvisas.

Utskottet  konstaterar,  i  likhet  med  miljö-  och
jordbruksutskottet,  att miljöpolitiken inom unionen
har stor betydelse inte bara för Sveriges miljö utan
även  för  det  svenska  agerandet  internationellt.
Betydelsen av samverkan i  olika  ländergrupperingar
ökar i internationella sammanhang.  Tillsammans  med
övriga  EU-länder  kan  Sverige driva på det globala
och  regionala  miljöarbetet.  Inom  internationella
miljökonventioner  är  EU:s  agerande  av stor vikt.
Genom  samordning  kan  EU  bli  en  stark  aktör  i
förhandlingarna.     Ett    tydligt    exempel    är
klimatkonventionen  och  Kyotoprotokollet  där  EU:s
agerande   har   varit   avgörande.    Vidare    bör
uppmärksammas   att   det   vid   världstoppmötet  i
Johannesburg    år    2002   beslutades   att    ett
internationellt  tioårigt  ramverk  av  program  för
hållbar konsumtion och produktion skall utvecklas.

Utskottet     utgår,     liksom      miljö-      och
jordbruksutskottet,  från att Sverige fortsätter att
vara pådrivande för att  EU skall ta en ledande roll
i  utvecklandet  och  genomförandet   av  ramverket.
Miljö- och jordbruksutskottet (bet. 2003/04:MJU8, s.
15)   anförde   att   stöd  för  renare  produktion,
kapacitetsuppbyggnad    och     teknikutbyte     med
utvecklingsländer    och    övergångsekonomier   bör
prioriteras. Dessutom bör förutsättningar skapas och
hinder     undanröjas     i    de    internationella
handelsregelverken   avseende   miljöprodukter   och
miljömärkning.

Utskottet  har i betänkande  2003/04:UU3  lyft  fram
sambanden mellan  fattigdomsbekämpning  och  hållbar
utveckling. Att bekämpa fattigdom är nödvändigt  för
att  uppnå  en hållbar utveckling, inte minst för de
minst utvecklade länderna. En betydande samsyn råder
i dag om att  kampen  mot fattigdomen är en gemensam
internationell   utmaning.    EG   tillsammans   med
medlemsstaterna är för närvarande  världens  största
finansiär av utvecklingssamarbete.

Flera     rättsakter     på     miljöområdet    är
minimidirektiv.   Utskottet   kan   konstatera   att
minimidirektiv   innebär  att  medlemsstaterna   har
möjlighet att anta  strängare regler än de som anges
i  direktiven.  Eftersom   flertalet  rättsakter  på
miljöområdet är minimidirektiv finns det möjligheter
till   mer   långtgående   åtgärder    i    enskilda
medlemsländer.  Sådana  åtgärder  måste  utformas  i
enlighet med de principer och den praxis som  gäller
inom   EU.   Därutöver   kan   medlemsländerna   med
ekonomiska   och  marknadsmässiga  styrmedel  främja
produkter  som   är   miljömässigt  bättre  än  EU:s
minimikrav.  I  de  fall  en   rättsakt   kräver  en
fullständig harmonisering på ett område innebär  det
i princip att den gemensamma kravnivå som föreskrivs
måste genomföras i alla medlemsstater. Den rättsliga
grunden  för detta slag av direktiv är artiklarna 94
och 95 i EG-fördraget  som  syftar till upprättandet
av den inre marknaden med dess krav på fri rörlighet
för varor och tjänster. I artikel  95 i EG-fördraget
finns   den  s.k.  miljögarantin  som  under   vissa
förutsättningar  ger  en  medlemsstat  möjlighet att
behålla  eller  införa  strängare regler än  de  som
angetts i ett direktiv. Om  nya regler skall införas
gäller  att  de  nationella  reglerna   skall   vara
grundade  på nya vetenskapliga belägg. De skall vara
nödvändiga för att lösa ett problem som är specifikt
för medlemsstaten  i  fråga  och  som  har uppkommit
efter beslutet om harmonisering. Utskottet  kan, som
miljö-   och   jordbruksutskottet  gjorde  i  nämnda
betänkande, anse  att  dessa  begränsningar  ställer
stora krav på ett enskilt lands grundarbete för  att
driva  på  arbetet  inom EU, t.ex. på det av Sverige
prioriterade kemikalieområdet.
Utskottet menar att  ett  av de viktigaste syftena
med förslaget till ny gemensam kemikalielagstiftning
för EU (REACH) är att ta fram  den kunskap som i dag
saknas  om egenskaper och risker  med  kemikalierna.
Enligt  utskottets   mening   utgör   de  föreslagna
reglerna sammantaget en förbättring jämfört  med vad
som gäller i dag, även om ytterligare ansträngningar
kan   göras   för   att   uppnå   en   så   fullödig
kemikalielagstiftning    som    möjligt.   Utskottet
förutsätter att regeringen agerar  i syfte att uppnå
sådana förbättringar av de föreslagna reglerna.
Utskottet    vill,   precis   som   i   betänkande
2003/04:MJU8 (s. 12), framhålla att det är angeläget
att regeringen - inom ramen för regeringskonferensen
om   EU:s  framtida   konstitutionella   fördrag   -
fortsätter  att  verka  aktivt  för  förbättringar i
fördraget   när   det   gäller   tillämpningen    av
försiktighetsprincipen   och   en   introduktion   i
fördraget  av den s.k. substitutionsprincipen. Dessa
principer bör  beaktas  vid  harmonisering  och  vid
tillämpning   av   harmoniserade  bestämmelser.  Det
sistnämnda avser särskilt  den  s.k.  miljögarantin.
Bestämmelserna  i fördraget får inte leda  till  att
medlemsstaterna måste sänka sina miljökrav.
Vidare har miljö-  och  jordbruksutskottet i annat
sammanhang  bl.a.  konstaterat   att  Sverige  genom
medlemskapet  i  EU  sedan  1995  är bundet  av  den
rättsordning som gäller för Europeiska  gemenskapen.
EG:s direktiv kan kräva en fullständig harmonisering
av medlemsstaternas nationella regler men  kan också
ange endast de minimikrav som måste garanteras (s.k.
minimidirektiv).    Att    rättsakten    kräver   en
fullständig  harmonisering  på ett område innebär  i
princip att den gemensamma kravnivå  som  föreskrivs
måste  genomföras  i alla medlemsstater. Miljö-  och
jordbruksutskottet har  framhållit därvid att det är
svårt att bedöma hur långt miljögarantin i praktiken
sträcker sig, då någon praxis  ännu inte vuxit fram,
och   att   förslagen   om   miljöbestämmelserna   i
konventets tredje del i huvudsak  överensstämmer med
bestämmelserna i nuvarande fördrag. Vidare betonades
betydelsen av att enskilda länder är  pådrivande och
goda  föredömen. I betänkande 2003/04:MJU8  (s.  12)
instämnde    miljö-    och    jordbruksutskottet   i
uppfattningen  att  Sverige  bör utnyttja  den  s.k.
miljögarantin  i  artikel  95  i  EG-fördraget   när
förutsättningarna    för    att   införa   strängare
nationella åtgärder anses vara  för  handen  i syfte
att  försöka  flytta  fram  EU:s  positioner när det
gäller miljöanpassning av kemikalieanvändning.
Utskottet    kan   dela   den   av   miljö-    och
jordbruksutskottet   framförda  uppfattningen  (bet.
2003/04:MJU8, s. 37) att  Sverige  bör verka för att
miniminivåer för miljörelaterade skatter  införs  på
EU-nivå  inom  fler  områden samt att miniminivåerna
sätts    till    lämpliga   nivåer.    Miljö-    och
jordbruksutskottet anförde:

I          energiskattedirektivet          införs
minimiskattenivåer  för kol, naturgas och el samt
höjda  miniminivåer  för   oljor.   De  fastlagda
nivåerna är dock låga och Sverige bör  verka  för
höjda  minimiskattenivåer  på  fossila  bränslen.
Energiskattedirektivet     ger    medlemsstaterna
möjlighet att beskatta bränsle  för  yrkesmässigt
flyg  och  sjöfart  nationellt och via bilaterala
avtal mellan medlemsstater  inom  EU. Sverige bör
undersöka  möjligheterna  att  införa   en  sådan
beskattning.  Om det är möjligt att införa  någon
form av beskattning av flyg- och sjöfartsbränslen
och om detta kan  leda till minskad miljöpåverkan
bör införandet av en sådan skatt kunna övervägas.
Sverige bör i detta  sammanhang  verka för att EU
internationellt  driver  att  särskilda  åtgärder
vidtas  för  att  minska utsläpp av  växthusgaser
från luftfarten och  sjöfarten, såsom anges i det
sjätte miljöhandlingsprogrammet.  Skatteutskottet
har  tidigare  anfört  i  samband  med riksdagens
behandling av skrivelsen Europeiska  konventet om
EU:s framtid (2003/04:SkU2y) att en förutsättning
för att riksdag och regering skall kunna driva en
effektiv  ekonomisk  politik är att en oinskränkt
rådighet över beslut som  rör  skatter finns kvar
på    den   nationella   nivån.   Skatteutskottet
konstaterade  vidare  att  de  utgångspunkter för
arbetet    i   regeringskonferensen   beträffande
skattefrågor   som  redovisas  i  skrivelsen  kan
förväntas  få  stöd   av  en  stor  majoritet  av
riksdagens ledamöter. Mot  denna  bakgrund  fanns
inte  någon  erinran mot regeringens utgångspunkt
beträffande   skattefrågor    i    de   fortsatta
förhandlingarna, d.v.s. att hålla fast vid kravet
på   enhällighet   när   EU   skall   besluta   i
skattefrågor. Det sammansatta konstitutions-  och
utrikesutskottet      delade     skatteutskottets
uppfattning (bet. 2003/04:KUU1 s. 121).

Utskottet gör inte något annat  ställningstagande  i
detta sammanhang.

Med  vad  som  ovan  anförts  anser utskottet att de
frågor  som  motionerna  väckt  är   besvarade   och
avstyrker   därmed   motionerna   2002/03:U324  (mp)
yrkande    17,   2002/03:U326   (c)   yrkande    10,
2002/03:MJ428  (c)  yrkande 50 samt 2003/04:U18 (kd)
yrkandena 4 och 5.


Konsumentpolitik


Skrivelsen


Ett flertal viktiga förslag  har presenterats på det
konsumentpolitiska området under  2003  och  arbetet
har  varit  förhållandevis  intensivt.  Sedan en tid
behandlas    konsumentfrågorna    i   två   rådskon-
stellationer:   Konkurrenskraftsrådet,   dvs.   inre
marknad, industri  och  forskning,  och EPSCO-rådet,
dvs.   sysselsättning,  socialpolitik,  hälso-   och
sjukvård  samt  konsumentfrågor.  Två  av konsument-
ministrarnas rådsmöten år 2003 ägde rum  i den förra
rådskonstellationen (19 maj och 10 november) och ett
i   den  senare  (1  december).  Avseende  2004  har
ordförandeskapet  meddelat  att  samtliga konsument-
frågor skall behandlas i Konkurrenskraftsrådet.


Motionen


Kristdemokraterna    föreslår    i    kommittémotion
2003/04:U18 (kd) yrkande 7 att Sverige bör verka för
en förstärkning av den gemensamma konsumentpolitiken
inom  Europeiska  unionen.  Kristdemokraterna   vill
stärka   konsumentskyddet   och   införa  gemensamma
minimiregler för bl.a. produktsäkerhet, tvistlösning
och handel med finansiella tjänster och e-handel.


Utskottets överväganden

Inom  EU  har  på  det  konsumenträttsliga   området
beslutats  en  rad  olika  rättsakter, huvudsakligen
direktiv, sedan 1980-talet.  Direktiven kan delas in
i två huvudgrupper; dels horisontella  direktiv  med
allmänna  bestämmelser  om  exempelvis  vilseledande
reklam och prismärkning, dels vertikala direktiv som
reglerar  olika  sektorer eller försäljningsmetoder,
exempelvis hemförsäljning  och  avtal om time-share.
Vissa  av  dessa  direktiv  är  utformade  som  s.k.
minimiharmoniseringsdirektiv,  vilket   innebär  att
medlemsstaterna  är  oförhindrade att behålla  eller
införa regler till konsumenternas  fördel utöver vad
direktivet  föreskriver, så länge bestämmelserna  är
förenliga med EG-rätten i övrigt. Andra bestämmelser
är utformade som harmoniseringsdirektiv som inte kan
frångås av medlemsländerna.
Regeringen   överlämnade   våren  2002  skrivelsen
2001/02:148    Mål    och   inriktning    för    det
konsumentpolitiska arbetet  inom  EU till riksdagen.
Skrivelsen   behandlades   av   lagutskottet   (bet.
2001/02:LU28).
Vad gäller frågan om den framtida  utformningen av
den  konsumenträttsliga  lagstiftningen  på  EU-nivå
anförde  regeringen  i  skrivelse   2001/02:148  att
gemensamma regler med hög konsumentskyddsnivå gynnar
utvecklingen  av  en konkurrenskraftig  marknad  med
bredare  utbud,  större   valmöjligheter   och  ökad
prispress.   Gemensamma  regler  gör  det  dessutom,
anfördes det vidare,  lättare  för konsumenterna att
få  grepp  om  sina  rättigheter. Att  sträva  efter
gemensamma regler var  således  angeläget på områden
där    splittrade    nationella    regler    hindrar
utvecklingen  av  den  inre  marknaden.   Gemensamma
regler  med  hög  skyddsnivå  blir  också viktiga  i
samband med att den europeiska gemenskapen  utvidgas
till att omfatta nya länder.
Regeringen  drog  mot den nu redovisade bakgrunden
slutsatsen  att  Sverige   bör  verka  för  att  ett
gemensamt konsumentskydd kommer  till stånd inom den
gemensamma  marknaden så långt det  är  möjligt  och
rimligt. Konsumentskyddet skall, anförde regeringen,
vara det bästa  möjliga, och inriktningen skall vara
att  uppnå  en  marknad  som  är  på  konsumenternas
villkor i lika hög  grad  som  företagens.  Fullt ut
harmoniserade regler ansågs dock, enligt skrivelsen,
inte alltid vara det mest ändamålsenliga. Frågan  om
harmoniseringsgrad   måste  således,  på  såväl  det
marknadsrättsliga som  det  civilrättsliga  området,
bedömas  från  fall  till  fall  med hänsyn till det
aktuella  ämnet för lagstiftning och  vad  som  mest
gynnar konsumenternas intressen.

Lagutskottet   ställde   sig,  i  det  av  riksdagen
godkända   betänkandet   2001/02:LU28,   bakom   den
redovisade inriktningen av  regeringens  arbete  och
underströk   därvid   vikten  av  att  regeringen  i
kommande   lagstiftningsarbeten   verkar   för   att
konsumentskyddet blir så starkt som möjligt, oavsett
om det är fråga  om minimiregler eller harmoniserade
regler. Lagutskottet  har  dock,  senast  i  det  av
riksdagen  godkända  betänkandet  2003/04:LU8 (prot.
2003/04:85),   avslagit   ett  motionsyrkande   vari
förespråkas att Sverige inom  EU  skall verka för en
ökad   harmonisering   av   den   konsumenträttsliga
lagstiftningen.

Utskottet kan instämma i gjorda ställningstaganden
i lagutskottet.

Med  vad som ovan anförts anser utskottet  att  de  frågor  som
motionen  väckt  är  besvarade  och avstyrker därmed
motion 2003/04:U18 (kd) yrkande 7.


Rättsliga och inrikes frågor:
människohandel och narkotikafrågor


Skrivelsen


Människohandel, sexuellt utnyttjande av barn
och barnpornografi

Den  22  december  antogs inom EU ett  rambeslut  om
bekämpande  av  sexuellt  utnyttjande  av  barn  och
barnpornografi.  I   rambeslutet   återfinns   bl.a.
bestämmelser   om  vad  som  skall  vara  straffbart
sexuellt  utnyttjande   av   barn   och   straffbara
förfaranden  med barnpornografi, samt vilka  straff-
rättsliga påföljder  som dessa gärningar skall kunna
leda till. Regeringen  föreslog i en proposition den
25  september  2003  att riksdagen  skulle  godkänna
rambeslutet om bekämpande av sexuellt utnyttjande av
barn och barnpornografi  (prop.  2003/04:12), vilket
skedde  den  16  december  2003 (bet.  2003/04:JuU9,
rskr. 2003/04:108).

Människosmuggling

Vid  rådsmötet  den  28  november  2002  antogs  ett
direktiv    (2002/90/EG)    och     ett    rambeslut
(2002/946/RIF)  i  syfte  att förstärka  kampen  mot
olaglig  invandring och människosmuggling.  Avsikten
med direktivet och rambeslutet är att vidareutveckla
Schengen-regelverket  och  att  fastställa effektiva
straffrättsliga   påföljder  för  människosmuggling.
Direktivet anger vilka  handlingar  som  skall  vara
förbjudna  medan rambeslutet innehåller bestämmelser
om  vilka  påföljder   som  skall  kunna  dömas  ut.
Dessutom  innehåller  rambeslutet   bestämmelser  om
domsrätt, utlämning och åtal.

Narkotika

Under    våren    behandlades   ett   förslag   till
handlingsplan   för  minskning   av   tillgång   och
efterfrågan på narkotika (8926/2/03). I de delar som
avser minskning av  tillgången  tas  frågor  som rör
insamling,  analys och utvärdering av underrättelser
upp tillsammans med frågor om utbildning, vinning av
narkotikahandel samt bästa metoder för bekämpning av
narkotikahandel.  Genomförandet  skall kontinuerligt
följas  upp  i  den  horisontella  narkotikagruppen.
Aktiviteter som nu genomförs rör bl.a.  kriminaltek-
niska  analyser  av narkotikabeslag. När det  gäller
handlingsplanen   mot    syntetisk   narkotika   som
slutbehandlades  under det  danska  ordförandeskapet
har  bl.a. Europol  genomfört  aktiviteter  som  rör
distributionsnäten för syntetisk narkotika.

Under  hösten 2003 färdigbehandlades en resolution
om placerande av narkotikasambandsmän i Albanien och
en  resolution   om   utbildning  för  tjänstemän  i
rättsvårdande, narkotikarelaterade yrken (11051/6/03
och 11052/4/03).
På narkotikaområdet har under slutet av året också
inletts ett arbete med den framtida strategin och en
handlingsplan för 2005-2010. Detta arbete kommer att
fortsätta under 2004 tillsammans  med  den  slutliga
utvärderingen    av    nu   gällande   handlingsplan
2000-2004.

Motionerna


Människohandel och narkotikaproblem  aktualiseras  i
några motioner.

I   motionerna   2003/04:U339  (kd)  yrkande  2  och
2003/04:U18 (kd) yrkande 8, föreslås satsningar inom
EU  för  att stoppa  människosmuggling  via  de  nya
medlemsländerna.   Sverige  bör  verka  för  att  EU
högprioriterar kampen  mot  människosmugglingen  och
ger   tullen   och   Europol   ökade   resurser  och
befogenheter  att  agera  mot  könshandeln.   Enligt
kommittémotion 2003/04:U339 (kd) yrkande 1 måste  EU
i   sitt   samarbete   med  de  nya  medlemsländerna
prioritera  ett  fungerande   yttre  gränsskydd  och
korruptionsbekämpning.
Kristdemokraterna  anser  vidare,  i  kommittémotion
2003/04:U18 (kd) yrkande 9, att Sverige bör motverka
alla  tendenser  till  drogliberalisering  inom  EU.
Kristdemokraterna vill att  Sverige  agerar vakthund
och försöker blockera all sådan liberalisering.


Utskottets överväganden


Utskottet konstaterar inledningsvis att  arbetet mot
människohandel  var  en  av  de  högst  prioriterade
frågorna     för     regeringen    under    Sveriges
ordförandeskap i rådet  under  det  första  halvåret
2001.   Under   år  2002  antogs  ett  rambeslut  om
bekämpande  av  människohandel,  med  minimikrav  på
medlemsstaternas    straffrättsliga    lagstiftning.
Riksdagen  godkände  rambeslutet  den 24 april  2002
genom  justitieutskottets  betänkande  2001/02:JuU28
(rskr. 2001/02:219). Rambeslutet  antogs därefter av
rådet  den  19  juli  2002 (rambeslut 2002/629/RIF).
Rambeslutet   omfattar   människohandel   för   dels
arbetskraftsexploatering, dels sexuell exploatering.
Det  behandlar  bl.a.  definitioner   av   straffbar
människohandel,  lägsta  maximistraff  och  vad  som
skall   anses   utgöra  försvårande  omständigheter,
ansvar  och  påföljder   för   juridiska   personer,
jurisdiktion  och brottsoffer. Vidare bör framhållas
att EU:s medlemsstater före den 1 augusti 2004 skall
ha vidtagit de  åtgärder  som  är nödvändiga för att
följa     rambeslutet.    Regeringens    proposition
2003/04:111    Ett    utvidgat    straffansvar   för
människohandel   innehåller   förslag   till   bl.a.
lagändringar   som   krävs  för  att  Sverige  skall
uppfylla  åtagandena  i  rambeslutet.  Propositionen
behandlas för närvarande  av  justitieutskottet, som
den   11   maj   planerar  att  justera   betänkande
2003/04:JuU20.  De   föreslagna   lagändringarna  är
tänkta att träda i kraft den 1 juli 2004.

I    november    2003   överlämnades   proposition
2003/04:35   Människosmuggling   och   tidsbegränsat
uppehållstillstånd  för målsägande och vittnen, m.m.
till riksdagen. I propositionen  föreslogs att vissa
straffbestämmelser   i  utlänningslagen   (1989:529)
skärps  för att uppfylla  kraven  i  direktivet  och
rambeslutet.     Bland     annat    föreslogs    att
maximistraffet  för  grovt  brott   när  det  gäller
människosmuggling   skall  skärpas  till   sex   års
fängelse. Propositionen  har  behandlats  i  det  av
riksdagen godkända betänkande 2003/04:Sfu6.

Utskottet  anser  att  det  inom samhället finns ett
starkt stöd för satsningar på  bekämpning  av  såväl
narkotika   som  narkotikaliberala  idéer.  I  dessa
satsningar ingår  bl.a.  det  av  riksdagen godkända
förslaget  till  en nationell narkotikahandlingsplan
(prop. 2001/02:91,  bet.  2001/02:SoU15,  samt yttr.
2001/02:JuU5y)     och     justitieutskottets    och
socialutskottets    beslutade    samarbete     under
innevarande  valperiod om narkotikafrågorna (se bet.
2002/03:JuU13).   En   av   huvudpunkterna   i   den
nationella        narkotikahandlingsplanen        är
internationellt  samarbete. Enligt utskottets mening
bör det framhållas  att svenskt agerande i dag utgår
ifrån den restriktiva  narkotikapolitik  som  kommer
till  uttryck  i  FN:s narkotikakonventioner och som
också är basen för  den  svenska narkotikapolitiken.
Sverige har genom en konsekvent hållning, också inom
Europeiska unionen, närmast  blivit  en  symbol  för
denna  restriktiva  politik och stor tyngd läggs vid
svenska synpunkter.

Med  vad som ovan anförts  anser  utskottet  att  de
frågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och
avstyrker därmed motionerna 2003/04:U18 (kd) yrkande
8 och 9 samt 2003/04:U339 (kd) yrkandena 1 och 2.

Skrivelsens inriktning och omfattning


Skrivelsen

Enligt   10  kap.  1   §   riksdagsordningen   skall
regeringen  fortlöpande  informera  riksdagen om vad
som  sker  inom  ramen  för samarbetet i  Europeiska
unionen  samt  varje  år  till  riksdagen  lämna  en
skrivelse   med  berättelse  över   verksamheten   i
Europeiska unionen.  Skrivelse 2003/04:60 Berättelse
om verksamheten inom Europeiska  unionen  under 2003
behandlar  samtliga samarbetsområden inom EU,  varav
kan  nämnas  EU:s   övergripande   utveckling,   det
ekonomiska    och   sociala   samarbetet,   unionens
förbindelser  med   omvärlden,   det  rättsliga  och
inrikes samarbetet samt unionens institutioner.


Finansutskottets yttrande


Finansutskottet    välkomnar    den    genomarbetade
redovisningen   av   skilda  områden  i  regeringens
skrivelse.  Som  utskottet  anfört  tidigare  fyller
redovisningen både  ett  uppföljande  syfte  och ett
framåtblickande    syfte   (yttr.   1999/2000:FiU3y,
2001/02:FiU7y).  Dels   kan   riksdagen   följa  upp
regeringens agerande under det gångna året, dels kan
riksdagen   i  sitt  löpande  arbete  med  EU-frågor
utnyttja skrivelsen för de många frågor i skrivelsen
som kommer att  vara  aktuella  också under kommande
år.


EU-nämndens yttrande


EU-nämnden  menar  att  skrivelsens  utformning  och
innehåll har utvecklats väsentligt  över tid och att
den  utgör  en mycket värdefull översikt  över  EU:s
hela verksamhet.  Den  utgör också en bekräftelse på
att regeringen har fullgjort  sin  informations- och
samrådsskyldighet  visavi  riksdagen.  Alla  viktiga
sakfrågor som tas upp i skrivelsen har behandlats av
EU-nämnden. Många frågor som  behandlas i skrivelsen
är  också  aktuella under flera år  framöver  vilket
medför  att skrivelsen  är  ett  viktigt  verktyg  i
riksdagens löpande arbete med EU-frågorna.

I likhet  med  förra  årets  skrivelse  har  vissa
bilagor  som fanns i tidigare skrivelser ersatts  av
en  lista  över  Internetadresser.  Liksom  tidigare
anser  nämnden  att  detta  till  största  delen  är
motiverat. En mängd information kan nu återfinnas på
Internet.   På   GUSP-området  och  på  området  för
rättsliga  och  inrikes   frågor  går  det  att  via
Internet hitta förteckningar över antagna beslut. På
gemenskapspolitikens  område   konstaterade  nämnden
dock  förra  året att det krävs att  en  sökfunktion
utnyttjas och  ansåg  att  -  på  samma  sätt  som i
tidigare  skrivelser  -  en  bilaga  över  viktigare
förordningar,  direktiv  och  beslut  (dvs. bindande
rättsakter)  antagna  under verksamhetsåret,  liksom
uppgift  om grönböcker och  vitböcker  beslutade  av
kommissionen  under året, borde finnas i skrivelsen.
I den nu aktuella  skrivelsen finns dock inga sådana
uppgifter. Ett alternativ  till  sådana  bilagor kan
vara   att   i   stället   hänvisa  till  Europeiska
kommissionens  årliga  allmänna   rapport   om  EU:s
verksamhet  som  kommissionen i enlighet med artikel
212 i EG-fördraget  offentliggör  varje år senast en
månad före öppnandet av Europaparlamentets  session.
I denna allmänna rapport - som finns tillgänglig  på
Internet  - finns uppgifter om beslut inom ramen för
GUSP och tabeller  med  uppgifter  om rättsakter och
internationella  avtal.  Likaså finns  uppgifter  om
grön- och vitböcker utgivna under verksamhetsåret.
EU-nämnden konstaterade  i samband med förra årets
skrivelse att det vore värdefullt  om  uppgifter  om
hur  Sverige  röstat i rådet redovisades inte bara i
den löpande texten utan också samlat på ett ställe i
skrivelsen så att  riksdagen  kan få en komplett och
översiktlig bild av hur regeringen har agerat i EU i
detta  avseende.  Någon sådan redovisning  kan  dock
inte återfinnas i årets  skrivelse. Det vore således
värdefullt  om  nästa  års skrivelse  innehåller  en
samlad redovisning för de  fall  i rådet där Sverige
röstat nej eller avstått från att rösta.
EU-nämnden  har  tidigare  framhållit  att  det  i
skrivelsen bör redovisas i vilka fall som regeringen
har  mottagit  yttrande  från fackutskott  till  EU-
nämnden och hur regeringen  agerat  eller  avser att
agera med anledning av ett sådant yttrande. Under år
2003  erhöll  EU-nämnden  ett  sådant  yttrande från
trafikutskottet (2002/03:TU6y) angående  förslag  om
inrättande     av     en    europeisk    nät-    och
informationssäkerhetsbyrå. EU-nämnden, som vid flera
tillfällen behandlat detta ärende, beslöt den 3 juni
2003 att ansluta sig till  yttrandet  och  överlämna
det  till  regeringen  för beaktande i den fortsatta
processen    beträffande    förslaget.    EU-nämnden
behandlade också ärendet vid  ytterligare tillfällen
inför slutförhandlingarna. I skrivelsen  nämns  inte
att regeringen har mottagit yttrandet.

Utskottets överväganden


Utskottet  noterar  de uttalanden som EU-nämnden gör
angående  skrivelsens   inriktning  och  omfattning.
Utrikesutskottet kan, vilket  också framförts i bet.
2002/03:UU10, instämma i vissa  av de påpekanden som
görs, t.ex. att regeringens agerande  i  vissa  fall
kunde  beskrivas  mer utförligt. Samtidigt vill dock
utskottet  betona att  skrivelsen  har  ett  gediget
omfång, täcker  många  frågor och ger en god bild av
EU-samarbetet.  Utökade  krav   på   redovisning   i
skrivelsen  måste  enligt  utrikesutskottets  mening
vägas   mot  önskemålet  att  skrivelsen  inte  blir
alltför  omfattande   och   att   den   måste  kunna
framställas med en rimlig arbetsinsats.

Skrivelsen  innebär  en värdefull återrapportering
av verksamheten inom EU  under  året  som  varit. Av
stort  värde för riksdagen är också de återrapporter
som, enligt  tillkännagivanden  till  regeringen och
förarbetena  till riksdagsordningens 10  kap.  1  §,
skall    inges   till    riksdagen    efter    varje
ministerrådsmöte (Riksdagskommitténs huvudbetänkande
2000/01:RS1,  s.  140  och bet. 2000/01:KU23). Under
2003 har det emellanåt brustit i rutinerna för dessa
återrapporter, som därvidlag  inkommit med betydande
tidsfördröjning till riksdagen.  Utskottet menar att
det försvårar för riksdagen att på  ett meningsfullt
sätt både följa och följa upp verksamheten  inom  EU
och finner detta förhållande oacceptabelt.

Med vad utskottet anfört i detta betänkande föreslår
utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse
2003/04:60  Berättelse  om verksamheten i Europeiska
unionen under 2003 till handlingarna.

Reservationer



Utskottets    förslag   till   riksdagsbeslut    och
ställningstaganden     har     föranlett    följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som
behandlas i avsnittet.


1. Ekonomiskt samarbete och ekonomisk politik
(punkt 3)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton
(fp),   Agne   Hansson  (c),  Ewa  Björling  (m),
Birgitta Ohlsson (fp) och Mats Odell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen motionerna  2003/04:U18 yrkandena 6 och 12
samt 2003/04:U19 yrkande 3.

Ställningstagande

Den   viktigaste  uppgiften   för   den   ekonomiska
politiken är att få fart på svensk ekonomi och uppnå
en  högre   långsiktig   tillväxt.   Det   är  också
nödvändigt att förstärka incitamenten att arbeta  om
vi långsiktigt skall klara den sociala tryggheten.

Den  politik  som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet  för  leder  dock Sverige in på fel
väg. De s.k. tillväxtsamtalen har uppenbarligen inte
påverkat   politikens   inriktning.   Den   statliga
budgeten går med underskott  och  Socialdemokraterna
och  dess  stödpartier  hankar  sig fram  genom  att
skjuta viktiga beslut på framtiden. Regeringen borde
ägna    mer    energi    åt    att   ta   fasta   på
rekommendationerna  från  EU  om  reformeringen   av
skatte- och bidragssystemen i stället för att skryta
över  att  Sverige ligger före vissa andra EU-länder
avseende några nyckeltal i Lissabonprocessen.

Den  svenska   uthålliga  tillväxtpotentialen  måste
förbättras.   Skattetrycket    ligger   omkring   10
procentenheter över det europeiska  genomsnittet och
försvagar incitamenten till företagande,  arbete och
utbildning.   Ett  ogynnsamt  företagsklimat  håller
tillbaka nyföretagandet och försvårar inte minst för
små och medelstora  företag.  Arbetskraftsbristen är
stor på vissa områden samtidigt  som närmare 20 % av
den   arbetsföra   befolkningen   är  arbetslös,   i
åtgärder,   förtidspensionerad  eller   sjukskriven.
Diskriminering    och    otillräcklig    integration
försvårar och hindrar många nya svenskars inträde på
arbetsmarknaden.

Egendomsskattekommitténs  förslag  om  sänkning   av
grundavdraget   bör  avvisas.  Det  är  typiskt  att
Socialdemokraterna  inte  kan  tänka  sig  att sänka
tillväxthindrande   skatter   utan  att  höja  andra
skatter som skadar tillväxten.

Utgången av folkomröstningen om  införande  av euron
innebär   att   den  penningpolitiska  regimen  blir
oförändrad  med  ett   inflationsmål   och  flytande
växelkurs. Inget i det rådande ramverket förändras.

Finanspolitiken  kan  därmed  i  huvudsak  ägnas  åt
struktur-     och    fördelningspolitiska    frågor.
Huvuduppgiften  är  att  finansiera  det  som det är
angeläget att det offentliga svarar för. Det behöver
långt  ifrån  alltid handla om utförande i offentlig
regi, avgörande är den offentliga finansieringen. De
grundläggande uppgifter  som  det  offentliga  skall
svara  för  är  de  genuint  kollektiva  varorna och
tjänsterna som rättsväsende, försvar, grundforskning
och   infrastruktur.  Dessutom  har  det  offentliga
ansvaret  för  att alla människor i vårt land får en
god vård, omsorg  och utbildning. Verksamheterna bör
utföras av en mångfald av huvudmän.

Vad som anförts här  bör  med  delvis bifall till de
aktuella  motionerna  ges  regeringen   till  känna.
Förslaget   lämnas   med   anledning  av  motionerna
2003/04:U18  yrkandena  6  och  12  och  2003/04:U19
yrkande 3.


2. Konventet och regeringskonferensen (punkt 4)

av Alice Åström (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen. Därmed  bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:K288 yrkandena 1 och 2,
2002/03:Fi289 yrkande  1, 2002/03:U324 yrkandena 3-5
samt  avslår  motionerna 2002/03:K206,  2002/03:K238
yrkandena 1-3, 2002/03:U323 yrkande 17, 2002/03:U326
yrkandena 13, 14,  17,  19, 20 och 23, 2003/04:K209,
2003/04:U18 yrkande 1, 2003/04:U19  yrkande  4  samt
2003/04:U211 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Det  är  tydligt  att  alltfler  moment  leder  EU:s
utveckling  i  riktning mot överstatlighet. Vi anser
att  denna  utveckling   bör   motverkas   och   att
maktrelationerna   mellan   EU:s  institutioner  och
Sveriges riksdag därför bör belysas  i en utredning,
exempelvis  i  den  författningsutredning   som  för
närvarande  diskuteras  mellan  partierna.  Sveriges
ambition  borde  vara  att  kraftigt  verka  för att
omvandla   EU   till  att  i  högre  grad  vara  ett
mellanstatligt samarbete.

Våra  partiers syn  på  de  frågor  som  regleras  i
konventets   förslag   till   nytt  konstitutionellt
fördrag  framfördes  hösten  2003   i   samband  med
behandlingen   i   sammansatta  konstitutions-   och
utrikesutskottets   betänkande    2003/04:KUU1.   Vi
hänvisar, såvitt avser de i motionerna  2002/03:K288
yrkandena  1  och  2, 2002/03:Fi289 yrkande  1  samt
2002/03:U324 yrkande   3-5 här behandlade yrkandena,
till vad Vänsterpartiet respektive Miljöpartiet i de
aktuella frågorna anfört  i  reservationer  till det
betänkandet.

Vi   föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget   lämnas  med  anledning   av   motionerna
2002/03:K288   yrkandena   1  och  2,  2002/03:Fi289
yrkande 1 samt 2002/03:U324 yrkande  3-5.


3. Konventet och regeringskonferensen (punkt 4)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen motionerna  2002/03:U326 yrkandena 13, 14,
17,  19,  20 och 23 och 2002/03:K238  yrkandena  1-3
samt avslår  motionerna  2002/03:K206,  2002/03:K288
yrkandena   1   och  2,  2002/03:Fi289  yrkande   1,
2002/03:U323 yrkande 17, 2002/03:U324 yrkandena 3-5,
2003/04:K209,  2003/04:U18  yrkande  1,  2003/04:U19
yrkande 4 samt 2003/04:U211 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Centerpartiets samlade syn på de frågor som regleras
i  konventets  förslag  till  nytt  konstitutionellt
fördrag framfördes  hösten 2003 i en partimotion som
behandlades   i   sammansatta   konstitutions-   och
utrikesutskottets   betänkande   2003/04:KUU1.   Jag
hänvisar, såvitt avser  de i motionerna 2002/03:U326
(c) och 2002/03:K238 (c)  här  behandlade yrkandena,
till vad Centerpartiet i de aktuella frågorna anfört
i reservationer till det betänkandet.

Jag   föreslår   att   riksdagen  tillkännager   för
regeringen som sin mening  vad  som  ovan  framförs.
Förslaget    lämnas    med   anledning   av   motion
2002/03:U326 yrkandena 13,  14,  17,  19,  20 och 23
samt 2002/03:K238 yrkandena 1-3.


4. Folkomröstning (punkt 5)

av Alice Åström (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:U324 yrkande 1.

Ställningstagande

Sedan  Sverige  blev  medlem  i EU 1995 har  unionen
förändrats på många punkter, inte minst genom de nya
fördrag som antagits. Vi anser  att  det  vid  varje
nytt   fördrag,   även  kallat  EU:s  grundlag,  som
föreslås    skall    genomföras     en     nationell
folkomröstning  i  Sverige. Det måste anses ligga  i
allas intresse att kunskapen om EU är på en hög nivå
och att medborgarna  känner  till  vem som bestämmer
vad. Detta är särskilt viktigt vid de  tillfällen då
riksdag  och  regering  har för avsikt att  överföra
maktbefogenheter från riksdagen  till  EU.  Vi anser
därför  att  det borde vara självklart att alla  nya
fördrag som innebär  att  mera  makt  förs över från
Sveriges   riksdag   till  EU:s  institutioner   bör
underställas medborgarna i en folkomröstning.

Alltfler länder i Europeiska  unionen  ansluter  sig
till   uppfattningen  att  en  folkomröstning  skall
genomföras  när  ett förslag om ett nytt fördrag har
kunnat  framförhandlas   i   en   regeringskonferens
bestående av EU:s medlemsstater. Nu  senast  var det
den  socialdemokratiska  regeringen i Storbritannien
som föreslog en folkomröstning  och  därmed betonade
vikten av att ställa ett förslag till  nytt  fördrag
inför folkets prövning.

En  folkomröstning  om  det  snart färdigförhandlade
förslaget till konstitutionellt  fördrag  för EU bör
således vara en självklarhet.

Vi   föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget   lämnas   med   anledning    av    motion
2002/03:U324 yrkande 1.


5. Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden (punkt 6)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton
(fp), Ewa Björling (m) och Birgitta Ohlsson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen   motionerna   2003/04:K419   yrkande   8,
2003/04:U19  yrkandena  5,  och  10,  2003/04:  U282
yrkande  21  och  2003/04:U329 yrkande 4 samt avslår
motionerna  2002/03:U206   yrkandena   1-3   och  5,
2002/03:U228  yrkande  4,  2002/03:U245  yrkande  3,
2002/03:U277 yrkande 2, 2002/03:U280 yrkandena 2, 3,
8,  9,  11,  13  och 14, 2002/03:U299 yrkandena 4-7,
2002/03:U326 yrkande  3,  2002/03:Fö261  yrkande  6,
2003/04:U14   yrkande  10,  2003/04:U17  yrkande  7,
2003/04:U18  yrkande   3,   2003/04:U19  yrkande  8,
2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och 13, 2003/04:U208
yrkandena 2-5, 2003/04:U211 yrkande  4, 2003/04:U256
yrkande  3,  2003/04:U259  yrkande 6, 2003/04:  U282
yrkande  4,  2003/04:U289  yrkande  3,  2003/04:U292
yrkandena  1,  3  och  4,  2003/04:U325  yrkande  3,
2003/04:U329  yrkande  4,  2003/04:U340  yrkande  1,
2003/04:U342  yrkande  1, 2003/04:U348  yrkande  30,
2003/04:U350 yrkandena 6  och  7  samt 2003/04:Fö242
yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Ett problem är att GUSP i dag leds  från  två  olika
institutioner,  dels  från  ministerrådet  genom den
höge  representanten,  dels från kommissionen  genom
den ansvarige kommissionären  för  utrikespolitiken.
Därför välkomnar vi konventets förslag  om  att  man
skall  slå  ihop  dessa delar till en, för att på så
vis  effektivisera arbetet  och  tydliggöra  att  EU
talar  med  en  och  samma röst i frågor som rör den
gemensamma utrikes- och  säkerhetspolitiken. Arbetet
med  GUSP  måste  drivas  framåt   med   kraft   och
beslutsamhet.

Inom  ramen  för  en övergripande strategi finns det
gott  om utrymme för  nya  initiativ  för  specifika
frågor.  EU-institutionerna  bör  t.ex.  upprepa att
individen  är det centrala i all verksamhet  för  de
mänskliga rättigheterna,  och  de  bör fortsätta att
uppmärksamma  fall  där enskilda personer  förföljs.
Sverige  bör  verka  för   en   tydligare   och  mer
sammanhållen  strategi för EU:s arbete med mänskliga
rättigheter i världen.

Krigen   i   f.d.  Jugoslavien   avslöjade   tydligt
frånvaron  av  verkningsfulla   instrument  för  att
hantera  kriser med militära inslag  i  Europa.  Det
blev  startskottet   för  både  den  mer  gemensamma
utrikes- och säkerhetspolitiken  och  en  europeisk,
EU-ledd, krishanteringsförmåga. Europa kommer  genom
bl.a.  det  nya fördraget i högre grad att samla sig
till åtgärder  av  såväl  civil som militär karaktär
för  att  hantera  kriser  och   konflikter  i  vårt
närområde. Däremot är det viktigt  att  se att denna
utveckling  av  en  europeisk  krishanteringsförmåga
sker - och även fortsättningsvis  bör  ske  - i nära
samarbete   med   USA   inom   det   transatlantiska
samarbetet. Varje försök att se dessa ansträngningar
som ett sätt för Europa att konkurrera  med  USA bör
motverkas.

Vi   föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget   lämnas  med  anledning   av   motionerna
2003/04:K419  yrkande 8, 2003/04:U19 yrkandena 5 och
10, 2003/04:U282 yrkande 21 och 2003/04:U329 yrkande
4.


6. Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden (punkt 6)

av Alice Åström (v) och Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen  motion 2002/03:U299  yrkandena  4-7  samt
avslår motionerna  2002/03:U206 yrkandena 1-3 och 5,
2002/03:U228  yrkande  4,  2002/03:U245  yrkande  3,
2002/03:U277 yrkande 2, 2002/03:U280 yrkandena 2, 3,
8,  9,  11,  13  och  14,  2002/03:U326  yrkande  3,
2002/03:Fö261 yrkande  6,  2003/04:K419  yrkande  8,
2003/04:U14   yrkande  10,  2003/04:U17  yrkande  7,
2003/04:U18 yrkande  3,  2003/04:U19  yrkandena 5, 8
och  10,  2003/04:U203  yrkandena 3, 5, 12  och  13,
2003/04:U208 yrkandena 2-5,  2003/04:U211 yrkande 4,
2003/04:U256  yrkande  3,  2003/04:U259  yrkande  6,
2003/04:  U282  yrkandena  4  och  21,  2003/04:U289
yrkande  3,  2003/04:U292  yrkandena  1,  3  och  4,
2003/04:U325  yrkande  3,  2003/04:U329  yrkande  4,
2003/04:U340  yrkande  1,  2003/04:U342  yrkande  1,
2003/04:U348  yrkande 30, 2003/04:U350  yrkandena  6
och 7 samt 2003/04:Fö242 yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

I dagsläget är  EU:s  säkerhets- och försvarspolitik
(ESFP)   begränsad  till  krishantering.   Det   har
emellertid  funnits  anledning att tvivla på om EU:s
regeringar verkligen kommer  att  stå fast vid denna
begränsning,  eftersom vi har sett att  debatten  om
ett tätare försvarssamarbete  har  fortskridit i ett
flertal EU-länder.

Med anledning av terrordåden i USA i  september 2001
och  i  Spanien  i  mars  2004, har diskussionen  om
användandet    av   ESFP   för   terrorismbekämpning
intensifierats kraftigt.  Man  har  talat om att EU-
länderna  "efter  vars och ens förmåga"  skall  vara
beredda att stödja en militär motattack och länderna
har enats om att agera  i  den  anda som anges i det
som kallas solidaritetsklausulen i förslaget till ny
konstitution  för  EU. En sådan utvidgning  av  ESFP
innebär  ett  steg in  i  en  suddig  gråzon  mellan
krishantering  och   kollektivt  försvar.  Detta  är
oförenligt med den svenska alliansfriheten.

Självklart skall EU engagera  sig  mot  terrorismen,
med  detta  bör  inte  göras  genom  att utöka  EU:s
militära  mandat. EU bör i stället öka  satsningarna
på   att  förebygga   väpnade   konflikter,   främja
demokratisk  utveckling och bekämpa fattigdom. FN är
och       bör      förbli       den       viktigaste
säkerhetsorganisationen.   Regeringen  skall  därför
stoppa alla förslag om att utvidga mandatet för EU:s
krishanteringsstyrka      till      att      omfatta
terrorismbekämpning och kollektivt försvar i den nya
EU-konstitutionen.   I  konstitutionsförhandlingarna
skall regeringen vara  tydlig med att förhindra alla
beslut som kan tänkas leda till att Sverige måste ge
ifrån  sig  makt  på  det utrikes-,  säkerhets-  och
försvarspolitiska området,  då  detta  är oförenligt
med den svenska alliansfriheten.

Vi   föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget   lämnas   med   anledning    av    motion
2002/03:U299 yrkandena 4-7.


7. Europeiska unionens förbindelser med
omvärlden (punkt 6)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller
riksdagen   motion   2002/03:U326  yrkande   3   och
2003/04:U203 yrkandena  3,  5, 12 och 13 samt avslår
motionerna  2002/03:U206  yrkandena   1-3   och   5,
2002/03:U228  yrkande  4,  2002/03:U245  yrkande  3,
2002/03:U277 yrkande 2, 2002/03:U280 yrkandena 2, 3,
8,  9,  11,  13  och 14, 2002/03:U299 yrkandena 4-7,
2002/03:Fö261 yrkande  6,  2003/04:K419  yrkande  8,
2003/04:U14   yrkande  10,  2003/04:U17  yrkande  7,
2003/04:U18 yrkande  3,  2003/04:U19  yrkandena 5, 8
och  10,  2003/04:U208  yrkandena  2-5, 2003/04:U211
yrkande  4,  2003/04:U256  yrkande  3,  2003/04:U259
yrkande  6,  2003/04:  U282  yrkandena  4  och   21,
2003/04:U289 yrkande 3, 2003/04:U292 yrkandena 1,  3
och  4, 2003/04:U325 yrkande 3, 2003/04:U329 yrkande
4, 2003/04:U340  yrkande  1, 2003/04:U342 yrkande 1,
2003/04:U348  yrkande 30, 2003/04:U350  yrkandena  6
och 7 samt 2003/04:Fö242 yrkande 1 och 3.

Ställningstagande

Stabilitet och  säkerhet är utan tvivel en fråga som
för  tillfället  står  högt  på  alla  dagordningar.
Därför är detta en  fråga  som bör prioriteras. EU:s
utrikes- och säkerhetspolitiska arbete skall stärkas
och utvecklas för att möta de  nya  hot  som  vi såg
exempel på i USA 2001. Det finns skäl att ha en  mer
samordnad  EU-policy  inom  det konfliktförebyggande
området.     Samtliga     de     instrument      för
konfliktförebyggande    samt   civil   och   militär
krishantering som EU och dess medlemsstater förfogar
över skall utnyttjas så effektivt som möjligt.

Skillnaden i utveckling är  dock  stor  mellan olika
länder.  Förändringarna är snabba och innebär  stora
omställningsproblem  som ibland leder till våldsamma
konfrontationer  när olösta  konflikter  kommer  upp
till ytan. Över hela  världen  står  samhällen inför
bördan     av     befolkningsökning,    strukturella
förändringar   i  världsekonomin,   migration   till
städer,  ökande  miljöproblem   och  snabba  sociala
förändringar.   Samhällen   som  har  institutioner,
regler och normer för hur konflikter skall hanteras,
liksom  väletablerade  styrelseskick,  är  generellt
sett bättre på att anpassa  sig  till  förändringar.
Samhällen  med  svagare styrelseskick och  obetydlig
konsensus om värden  eller  traditioner  kommer  mer
sannolikt inte att klara av förändringen.

När    gamla    samhällsstrukturer   förändras   kan
demokratier och en demokratiseringsprocess hotas och
få   bakslag.   När   väpnade   konflikter   drabbar
befolkningen blir instabiliteten stor och demokratin
kan  sättas  ur spel. Konfliktförebyggande  åtgärder
och en fredlig  utveckling  är  en förutsättning för
att  demokratin  och  demokratiseringen  inte  skall
sättas ur spel.

Det finns ett behov av  att  förstärka förmågan till
konfliktförebyggande arbete. EU har goda traditioner
av preventiv diplomati. Genom denna tradition kan EU
balansera  USA i konflikthantering.  EU  skall  inte
ersätta USA.  Båda  behövs  för  utvecklingen mot en
säkrare  och tryggare värld. För att  unionen  skall
kunna utveckla  konflikt- och krishantering bör EU:s
ministerråd  ha  ett   permanent   sekretariat   som
självständigt  kan  analysera kriser och händelser i
världen och komma med  förslag till åtgärder. EU bör
framgent   satsa   än   mer   på    det   preventiva
konflikthanteringsarbetet,   såväl   inom   unionens
gränser som utanför.

En    krishanteringsinsats    måste    ovillkorligen
kännetecknas av två ting, nämligen effektivitet  och
samstämmighet.  Unionen  bör snabbt kunna mobilisera
sin militära resurs i samband med krishantering. Den
kan inte begränsa sig till  uttalanden  om  operativ
kapacitet eller styrkekataloger. Den bör kunna fatta
beslut  snabbt  och  effektivt.  Det  handlar om att
utrusta  unionen med nödvändiga instrument  för  att
försvara sina  mål  och  värderingar  och bidra till
fred  och  stabilitet  i  världen  i  enlighet   med
principerna  i FN-stadgan och folkrätten. En uppgift
som behöver diskuteras  och  lösas är det gemensamma
behovet      av      logistisk      kapacitet      i
krishanteringsarbetet.

Det finns ett generellt behov av att öka samordning,
samverkan och samarbete mellan såväl  olika  aktörer
som  mellan olika typer av verksamheter inom området
för   konflikthantering,    både    nationellt   som
internationellt. På det internationella planet måste
ett fördjupat samarbete mellan EU, OSSE  och  FN fås
till  stånd.  Detta  för  att undvika duplicering av
verksamheten  och  för  att  främja  samordning  och
erfarenhetsutbyte.

Jag   föreslår   att   riksdagen  tillkännager   för
regeringen som sin mening  vad  som  ovan  framförs.
Förslaget    lämnas    med   anledning   av   motion
2002/03:U326 yrkande 3 samt  2003/04:U203  yrkandena
3, 5, 12 och 13.


8. Ökade internationella åtaganden och svenska
försvarsmakten (punkt 7)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  7 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U256 yrkande 4.

Ställningstagande

Internationellt   samarbete   kommer  att  vara   av
grundläggande  betydelse för svensk  säkerhet  under
2000-talet. De hot Sverige kan stå inför i framtiden
kan inte bemötas på egen hand, utan måste avvärjas i
gemenskap med andra  fria och demokratiska nationer.
Ett nära samarbete mellan  Europa  och USA utgör här
den bästa fredsgarantin.

Efterfrågan   från   världssamfundet   på    svenskt
deltagande   i   internationella   insatser   kommer
sannolikt  att  öka.  Samtidigt  måste Europa ta ett
ökat  ansvar  för sin egen säkerhet.  Det  ligger  i
svenskt intresse  att  erbjuda  såväl  militära  som
civila  resurser  för att därmed med kraft och fullt
ut bidra till fred  och säkerhet i Europas närområde
och omvärlden. Den nationella  försvarsförmågan  och
den  internationella  förmågan  bör utvecklas hand i
hand. Dessa är varandras förutsättningar.

Det   är   mot  denna  bakgrund  som  vi   moderater
formulerar våra  krav  på  förnyelsen av det svenska
försvaret.  Det svenska försvarets  möjligheter  att
verka  i  olika   situationer   skall   vara  reell.
Nödvändiga ambitioner kräver höjda anslag.

Vi   föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad  som  ovan anförs.
Förslaget    lämnas    med   anledning   av   motion
2003/04:U256 yrkande 4.


9. EU:s bilaterala relationer (punkt 8)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:U231  yrkande 9 samt avslår
motionerna  2002/03:U281  yrkande   7,  2002/03:U295
yrkande  4,  2002/03:U322  yrkande  14, 2003/04:U248
yrkande 3 samt 2003/04:U339 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

När  Israel  hållit  inne med skattemedel,  som  man
inkasserat på palestiniernas  vägnar  och som skulle
överförts  till  palestinierna, har EU gått  emellan
och betalt motsvarade  belopp.  EU  har dock avstått
från att kräva Israel på motsvarande  summa. Sverige
borde  under sin ordförandetid i EU första  halvåret
2001 ha verkat för att EU inkrävde dessa pengar från
Israel.  Sverige bör i EU fortsättningsvis verka för
att EU inkräver  denna  skuld  från  Israel,  då det
knappast  varit EU:s mening att ge Israel ekonomiskt
bistånd.

Jag  föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget   lämnas   med   anledning    av    motion
2002/03:U231 yrkande 9.


10. Wider Europe (punkt 9)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi  anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:U249 yrkande 3 samt  avslår
motionerna   2003/04:U14   yrkande   5,  2003/04:U19
yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220 yrkandena  7  och 8,
2003/04:U249 yrkande 2, 2003/04:U329 yrkande 6  samt
2003/04:U342 yrkande 2.

Ställningstagande

Sverige  och EU skall föra en aktiv politik gentemot
Ryssland.  Det  ligger i Sveriges intresse att bistå
Ryssland att bygga  de  strukturer som krävs för att
utveckla   en   stark   demokrati    med   grund   i
rättsstatsprincipen,     respekt    för    mänskliga
rättigheter  och  en väl fungerande  marknadsekonomi
där individen har full frihet.

Det är angeläget att inte bygga upp nya skiljelinjer
i Europa. Sverige bör  därför  driva  att  EU  skall
sträva  efter  visumfrihet  med  Ryssland. Det finns
farhågor  att visumfrihet skulle medföra  ökad  risk
för   kriminalitet    med   ursprung   i   Ryssland.
Erfarenheter   pekar   på   att   den   organiserade
brottsligheten  som utgör ett  allvarligt  problem i
Ryssland  inte stoppas av krav på visum. Visumkravet
är däremot  ett  problem för normala ryssar som dels
måste  betala  ett  för  den  egna  hushållsekonomin
ansenligt belopp, dels ansöka om visum i en storstad
där det finns ambassad eller konsulat.

När   EU   nu   utvecklar  en   mer   sammanhängande
Rysslandsstrategi  har  Sverige  en  viktig roll att
spela.  Det  hade  underlättat  vår  möjlighet   att
påverka   och   ta   ledarskap   om   Sveriges  egen
Rysslandsstrategi  tidigare  kunnat  vara  klar  och
också förankrad i den svenska riksdagen.

Vi   föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad  som ovan  anförs.
Förslaget    lämnas    med   anledning   av   motion
2003/04:U249 yrkande 3.


11. Wider Europe (punkt 9)

av  Carl  B Hamilton (fp)  och  Birgitta  Ohlsson
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:U329  yrkande 6 samt avslår
motionerna   2003/04:U14   yrkande  5,   2003/04:U19
yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220  yrkandena  7 och 8,
2003/04:U249  yrkandena  2  och  3 samt 2003/04:U342
yrkande 2.

Ställningstagande

EU:s  politik vad gäller ekonomi och  handelspolitik
gentemot  Ryssland  är  protektionistisk och präglas
för  mycket av högtidstalens  retoriska  flykt  till
framtiden  och  har  för  litet  fokus  på  konkreta
åtgärder  i  närtid.  Det  gäller  framför  allt att
nedmontera handelshinder av alla slag, inklusive dem
för jordbruksprodukter, stål, enklare kemikalier och
industrivaror. Som ett led i detta arbete bör EU öka
sina ansträngningar att säkra Rysslandsmedlemskap  i
WTO.

Vi   föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget   lämnas   med   anledning    av    motion
2003/04:U329 yrkande 6.


12. Wider Europe (punkt 9)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U220 yrkandena 7 och 8 samt
avslår motionerna 2003/04:U14 yrkande 5, 2003/04:U19
yrkandena 2 och 7, 2003/04:U249 yrkandena  2  och 3,
2003/04:U329 yrkande 6 samt 2003/04:U342 yrkande 2.

Ställningstagande

Europeiska  unionen  uttryckte  på Europeiska rådets
möte i december 2002 att unionen  vill  stärka  sina
förbindelser  med Ukraina, Moldavien och Vitryssland
på grundval av en långsiktig strategi för att främja
demokratiska och  ekonomiska  reformer  samt hållbar
utveckling och handel. Efter Europeiska rådets  möte
i Thessaloniki beslutade kommissionen om ytterligare
steg   för   att  främja  sin  politik  rörande  ett
"utvidgat europeiskt grannskap".

När det gäller  länder  som Vitryssland, Ukraina och
Moldavien kan deras problem lätt bli EU:s. Det är av
yttersta vikt att EU tar ett särskilt ansvar för att
stärka  en demokratisk utveckling  i  dessa  länder.
Utvecklingen  i  framför  allt  Vitryssland  går för
närvarande   åt   helt  fel  håll  både  ekonomiskt,
demokratiskt  och  säkerhetsmässigt.  Sverige  måste
genom EU lägga mer tyngd  i  sitt engagemang för det
närområde  som  finns  strax bortom  EU:s  utvidgade
gränser.

Sverige  bör  inom  ramen  för   sitt  arbete  i  EU
uppmärksamma   hur   samarbetet  med  dessa   länder
fortskrider. Framför allt bör frågor som demokratisk
utveckling,          mänskliga          rättigheter,
gränsöverskridande  brottslighet,  jämställdhet  och
miljö prioriteras i EU:s  samarbete med Vitryssland,
Ukraina och Moldavien.

Jag   föreslår   att  riksdagen   tillkännager   för
regeringen som sin  mening  vad  som  ovan framförs.
Förslaget    lämnas    med   anledning   av   motion
2003/04:U220 yrkandena 7 och 8.


13. Irak (punkt 11)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton
(fp), Ewa Björling (m), Birgitta Ohlsson (fp) och
Mats Odell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:U19 yrkande 9.

Ställningstagande

Utvecklingen  i  Irak   ter  sig  oviss.  Trots  det
upplever många irakier att  de  har en större frihet
än någonsin tidigare och att de trots  dagens osäkra
och instabila förhållanden lever ett bättre  liv  nu
än  under  den tidigare brutala diktaturregimen. Det
är viktigt att  Sverige  och EU politiskt sluter upp
med  USA,  Storbritannien  och   övriga   länder   i
alliansen  i  deras  ambition  att nå en fredlig och
demokratisk utveckling i landet.

I  samband med maktöverlämnandet  vill  vi  starkt
understryka FN:s roll och närvaro.
Det  som sker i Irak kommer att få stor betydelse,
inte  bara   för   landet   självt  utan  också  för
Mellanöstern och arabvärlden i stort.

Omvärlden får inte vända det  irakiska folket ryggen
när  förhoppningen om en bättre  framtid  försiktigt
börjar  gro  och  det  finns krafter vars mål är att
omintetgöra en fredlig och demokratisk utveckling.

Vi menar att Sverige och  EU bör stödja uppbyggnaden
av  ett  fredligt,  stabilt och  demokratiskt  Irak.
Sverige bör överväga att utöka sin närvaro genom att
bidra med ytterligare civila insatser för att främja
en stabil utveckling i landet.

Vi   föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin mening  vad  som  ovan  anförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U19
yrkande 9.


14. Den gemensamma handelspolitiken (punkt 12,
motiveringen)

av  Carl B Hamilton  (fp)  och  Birgitta  Ohlsson
(fp).

Ställningstagande

Under  utskottets  överväganden  om  den  gemensamma
handelspolitiken  anser  vi  att  viktiga  tillägg i
resonemanget kring u-länder och handelspolitik borde
ha gjorts.

EU  kan  ge  ett  väsentligt  stöd  till u-ländernas
bättre  resursutnyttjande  och  fortsatta   tillväxt
genom    att   avveckla   sina   handelshinder   för
jordbruksprodukter   och  livsmedel,  men  även  för
arbetskraftsintensivt  producerade industrivaror och
tjänster   (teko,   skor,   leksaker,    elektronik,
transporttjänster,    m.m.).   Det   innebär   bl.a.
nedläggning   av  delar  av   jordbruket   i   bl.a.
Västeuropa, inklusive delar av Sverige.

Men utskottet betonar  att  man  inte  ensidigt  bör
fokusera  på  i-ländernas  politik, även om många u-
landspolitiker väldigt gärna  skulle  vilja att vi i
EU  gjorde  det:  Möjligheten  att  häva fattigdomen
beror nästan alltid, och i första hand, på ledarna i
tredje  världen.  U-ländernas fattigdom  beror  inte
primärt på omvärlden.  Länderna  i Asien, Afrika och
Latinamerika  möter  inte radikalt olika  omvärldar,
och ändå utvecklas de  olika. Därför är - förutom en
friare ekonomi - demokrati,  fri  press  och respekt
för mänskliga rättigheter omistliga inslag  för  att
förbättra de fattigastes levnadsvillkor.

U-länder  bör  för  sin  egen  utvecklings  skull  i
allmänhet   driva  en  öppen  utrikeshandel  i  WTO-
stadgans anda. Det kan kanske låta sympatiskt att u-
länderna   skall   vänta   med   att   ta  ned  sina
skyddstullar och andra handelshinder, och att EU och
USA bör "gå före".

Men de som står för detta råd riskerar dessvärre att
göra  u-länderna  en ofta allvarlig björntjänst.  De
människor  som i u-länderna  förlorar  på  det  egna
landets protektionistiska  politik  är främst de som
inte  får  några  jobb  med högre produktivitet  och
lönebetalningsförmåga  i  exportsektorn,  liksom  de
människor som därför inte heller  får  tillverka och
sälja varor och tjänster till dem som hade kunnat få
en högre lön. Vidare drabbas de kvinnor  som tvingas
gå kvar hemma i jordbruket, gifta sig och föda flera
barn redan i tonåren i stället för att komma  ur  en
traditionell  roll,  få  en  liten  egen inkomst och
gifta sig senare. Drabbas gör också de människor som
inte  får chans till utbildning och sjukvård  därför
att de  totala resurserna är mindre än de hade varit
med ett bättre  resursutnyttjande,  bl.a. genom ökad
frihandel. Andra människor i u-länderna som förlorar
på  u-landsprotektionism  är  alla  konsumenter  som
tvingas hålla till godo med varor av låg eller ojämn
kvalitet,  och som antingen tvingas att  helt  avstå
eller tvingas  betala  priser  över  de  potentiella
importpriserna  för  sina  varor.  Det gäller  t.ex.
livsmedel,  kläder  och  bussar för kollektivtrafik.
Orsakssamband och analyskedjor kan följas vidare.

Ytterligare en viktig aspekt  av  frihandel  -  inte
minst  för  vanliga  människor  i  u-länder - är att
handel och gränsöverskridande kontakter också gynnar
importen av kunskap, t.ex. om värderingar av den typ
som  finns  i  FN:s  stadga  om mänskliga  fri-  och
rättigheter.

De  människor  i  u-länder som tjänar  på  u-landets
protektionism    är   de    skyddade,    ineffektiva
företagarna,  en  eventuell  "arbetararistokrati"  i
dessa anläggningar samt politiker och byråkrater som
efter mutor delar ut  licenser och tillstånd för att
bedriva utrikeshandel.  Se t ex på hur det gick till
i Marcos Filippinerna eller Suhartos Indonesien!

Alltså:  Det är ett olyckligt  och  kontraproduktivt
råd till u-länderna  att  de bör vänta på EU och USA
innan de monterar ned sina  egna handelshinder: dels
kommer  det  att  ta  årtionden  innan  EU  och  USA
liberaliserat  sin  utrikeshandel,  dels  skadar  u-
ländernas    handelshinder   u-ländernas   fattigare
grupper, bromsar  uppkomsten av en modern medelklass
och gynnar etablerade, privilegierade grupper. Några
kanske vilseleds av WTO/GATT:s på balanstänkande och
reciprocitet byggda  förhandlingsmetod.  Metoden har
dock  inte  haft  sin utgångspunkt i  ett ekonomiskt
synsätt eller sociala konsekvensanalyser.

I själva verket har Sverige en mycket viktig uppgift
i att företräda de  fattiga  i  u-länderna mot deras
egna herrar, snarare än att företräda  dessa  herrar
på den internationella arenan.

U-länderna  bör  också  driva  en  långsiktigt  sund
ekonomisk   politik   i   IMF-reglernas   och   EU:s
stabilitetspakts  anda.  Därigenom  kan de förbättra
sina  möjligheter till ett långsiktigt  och  stabilt
utnyttjande  av  de  egna ekonomiska resurserna. Det
behövs   också   starkare   och   bättre   utformade
nationella  institutioner  i  u-länderna  (kompetent
centralbank,       fungerande      finansinspektion,
självständigt rättssystem,  m.m.).  Även bistånd kan
hjälpa till, förutsatt att det är rätt  utformat och
försett med rimliga villkor.

På det internationella planet finns framförda en rad
förslag  om  hur  man  bl.a. kan öka den finansiella
stabiliteten  genom  ett  reformerat   IMF   och  en
förstärkning  av  Världshandelsorganisationen (WTO).
Om denna typ av förslag  genomförs  skulle det bl.a.
minska   riskerna  för  internationella  finansiella
kriser  och  att  nya  handelshinder  reses  mot  u-
ländernas  export  och  import. Därmed minskar också
risken för situationer som  erfarenhetsmässigt  slår
oerhört  hårt  mot de fattigas köpkraft, t.ex. lokal
hyperinflation i jordbrukspriser.

Med vad som ovan  anförts  anser  utskottet  att  de
frågor   som   motionerna  väckt  är  besvarade  och
avstyrker  därmed   motionerna   om  den  gemensamma
handelspolitiken.


15. Sysselsättning och socialpolitik (punkt 13)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m), Carl B Hamilton
(fp), Ewa Björling (m), Birgitta Ohlsson (fp) och
Mats Odell (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:U18 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

Sverige har en alltför  låg  sysselsättning  och hög
arbetslöshet.  Över  en miljon människor i arbetsför
ålder   står   kvartal   efter    kvartal    utanför
arbetsmarknaden    på    grund    av   arbetslöshet,
sjukskrivning  eller  förtidspensionering.  En  allt
mindre  andel av befolkningen  måste  försörja  inte
bara sig själv utan en växande grupp som saknar egen
försörjning.  Detta  är  en  oacceptabel  utveckling
såväl ekonomiskt som socialt.

Europeiska rådets rekommendationer 2003 till Sverige
gick  alla  ut  på  att  förstärka  och upprätthålla
utbudet  av  arbetskraft  och  utnyttja  potentiella
källor   till   arbetskraft   särskilt  genom  högre
deltagande   av   invandrare,  att  minska   antalet
långtidssjukskrivna   personer   och  att  reformera
skatte-   och   bidragssystemen.   Vi   menar    att
situationen  på arbetsmarknaden är allvarlig och att
regeringen  inte   vidtar   tillräckligt  kraftfulla
åtgärder för att komma till rätta med problemen. Det
är av stor vikt att öka antalet  arbetade  timmar  i
Sverige.

När  det   gäller den svenska sysselsättningsgraden,
är det visserligen  riktigt  att Sverige har uppnått
EU:s mål om en sysselsättningsgrad  på 70 %. Men det
är   inte  korrekt  att  jämföra  den  siffran   med
Konjunkturinstitutets   uppgift   om   en   reguljär
sysselsättningsgrad   på   76,8   %,  mätt  som  ett
årsgenomsnitt.  Det senare måttet avser  personer  i
åldern 20-64 år och  ger  därmed  en högre siffra än
EU:s statistik som avser personer i åldern 16-64 år.
En annan omständighet som förrädiskt  höjer nivån på
sysselsättningen      är     att     den     svenska
sysselsättningsstatistiken  räknar  både  den som är
sjukskriven  och den som innehar sjukvikariatet  som
sysselsatta. I  statistiken  ger  alltså  en  tjänst
utslag  som  om  två  personer  är  sysselsatta. Det
innebär att när sjukskrivningarna ökar,  ökar  också
sysselsättningen.

Ett  bättre mått när det gäller sysselsättningen  är
antalet  arbetade  timmar.  Ända sedan 1990, som var
ett  toppår i detta sammanhang,  har  trenden  varit
tydligt   sjunkande.   Det   genomsnittliga  antalet
arbetade timmar per person i befolkningen  i  åldern
16-64  år  blir  allt  lägre. Detta leder till sämre
skatteintäkter för offentlig  service  och  utgör  i
förlängningen  ett  hot  mot välståndet och hela det
svenska välfärdssystemet.

Vi   föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen som sin mening  vad  som  ovan  framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U18
yrkandena 10 och 11.


16. Arbetstidsdirektivet (punkt 14)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservationen.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2003/04:U19 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi befarar att arbetstidsdirektivet kan komma att få
negativa  konsekvenser för hela samhällsekonomin  om
inte möjligheterna till undantag tas till vara i det
kommande lagförslaget  på  området. Detta har mycket
klart  framgått i de uppvaktningar  från  såväl  den
privata  som  den  offentliga  sektorn som utskottet
tagit emot. Undantag bör göras t.ex. för läkare inom
sjukvården   som  arbetar  jourtid  men   även   för
yrkesgrupper  inom   andra  områden.  Vi  anser  att
Sverige  måste ha ett mera  flexibelt  regelverk  på
arbetstidens   område.   Frågan   om  arbetstid  och
arbetande  timmar  hänger tätt samman  med  Sveriges
förmåga  att  skapa  ökat   välstånd  och  tillväxt.
Regeringen bör därför tillse  att  Sverige utnyttjar
de  möjligheter  till  undantag  och avvikelser  som
arbetstidsdirektivet  medger.  Det förhållandet  att
det  nu  pågår  en  översyn  av arbetstidsdirektivet
understryker ytterligare vikten  av  att  Sverige  i
denna  process  mycket  tydligt  markerar behovet av
flexibilitet     och    utrymme    för    nationella
särlösningar.

Vi  föreslår  att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U19
yrkande 11.

17. Tjänstedirektivet (punkt 15)

av Gunilla Carlsson i Tyresö (m) och Ewa Björling
(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2003/04:U19 yrkande 12.

Ställningstagande

EU kan inte lösa Sveriges grundläggande problem. Men
många frågor som rör handel och företagande avgörs i
EU,  och  då  måste  en  mer  tillväxtfrämjande  och
jobbskapande politik prägla EU:s ekonomiska politik.
Sverige  måste bättre tillvarata  möjligheterna  med
EU:s inre marknad.

Den inre marknaden  måste utvidgas till nya områden:
till tjänstesektorn för utbildning, till vårdsektorn
och  till bank- och försäkringstjänster.  Så  skapas
alternativ  och  bättre konkurrens, lägre priser för
konsumenterna och  möjligheter  för  svenska företag
att vara med på en större marknad.

Offentliga monopol bör därför öppnas för  konkurrens
över  gränserna  genom  att  offentlig  finansiering
tillåts   följa   den   enskilde   över   gränserna.
Mervärdesskattedirektivet bör ändras så att  privata
alternativ  inom  välfärdssektorn kan konkurrera  på
likvärdiga villkor med offentliga alternativ.

Inom  sjukvårdens och  utbildningens  område  kommer
detta inte bara, att skapa konkurrens och utveckling
utan även  ökad  mångfald och valfrihet med sikte på
den  enskilde  medborgarens   behov.  Den  dynamiska
utvecklingen  inom  olika  regioner   oberoende   av
nationella  gränser  underlättas.  Det  kommer också
leda till olika framväxande centrum för kvalitet och
föregångsverksamhet inom dessa sektorer.

Detta  har  stor betydelse för medborgarna  som  kan
välja   sjukvård   och   utbildning   oberoende   av
nationsgränserna.  Det  är  särskilt  viktigt för de
många  patienter i Sverige som inte får  sjukvård  i
tid, utan lider i operationsköerna.

Regeringen  agerar i EU i helt annan riktning, t.ex.
gällande förslaget  om  att  skydda s.k. tjänster av
allmänt intresse. Vi anser att  det  strider  mot de
målsättningar EU har satt upp för att utvecklas till
en  mer dynamisk ekonomi. Förslaget syftar i stället
till att ge skydd åt nationella monopol via EU.

Inte  minst inom tjänstesektorn finns stor potential
för tillväxt  och  nya  jobb.  Regeringen  har redan
förklarat att det tjänstedirektiv som nu framarbetas
i  Bryssel  inte  kan  förvänta  sig  Sveriges stöd.
Moderaterna  anser  att tjänstesektorn i  EU  och  i
Sverige måste utvecklas.  Därför  bör  fri rörlighet
för  tjänster  och  i  princip  fri  etableringsrätt
garanteras.  Med  den  inriktningen  skulle  Sverige
fullfölja   den  roll  vi  haft  i  EU.  Genom   att
förespråka  konkurrens  och  rivande  av  nationella
monopol har tillgång  och  mångfald ökat, och därmed
möjliggjort  lägre  priser  och  valmöjligheter  för
konsumenterna.

Vi   föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad  som ovan  anförs.
Förslaget lämnas med anledning av motion 2003/04:U19
yrkande 12.


18. Jordbruk, fiske och miljö (punkt 17)

av Agne Hansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen motionerna  2002/03:U326  yrkande  10  och
2002/03:MJ428  yrkande  50  samt  avslår  motionerna
2002/03:U324 yrkande 17 och 2003/04:U18 yrkandena  4
och 5.

Ställningstagande

Centerpartiet  anser  att ambitionsnivån i EU:s inre
miljöarbete  måste  stärkas   och  att  EU  bör  bli
föregångare  för  en  gradvis omställning  till  ett
ekologiskt hållbart samhälle. Genom utvidgningen med
fler  länder  och  genom  ett   massivt  miljö-  och
utvecklingsbistånd till övriga länder  i  närområdet
kan miljösituationen i Europa radikalt förbättras.

Centerpartiet  förespråkar  gemensamma  miljöskatter
och gemensamma lagstiftning för hela EU och att alla
medlemsländer  agerar gemensamt och inte väljer  att
utnyttja lägre miljökrav  i syfte att locka till sig
företag     och     jobb    (s.k.    miljödumpning).
Miljöstyrningen  på  EU-området  måste  vara  tydlig
eftersom   nationella   konkurrensvillkor    alltmer
ersätts   av   internationell   konkurrens   på  den
gemensamma  marknaden.  Olika  konkurrensvillkor  på
grund  av  olika  miljöregler  och miljöskatter  kan
fungera som en drivkraft men också  som  ett hinder.
Gemensamma miljöskatter är ett av verktygen  för att
komma     till     rätta    med    sådana    hinder.
Skatteinstrumentet kan  stimulera teknikutvecklingen
samtidigt  som  länderna  inom   EU   inte  utsätter
varandra  för  skattekonkurrens  på  ett så  viktigt
område som miljön.

Hittills har den svenska regeringen varit kallsinnig
till att införa gemensamma miniminivåer. Det är dock
angeläget,  menar  Centerpartiet,  att  Sverige  mer
aktivt    börjar   arbeta   för   miniminivåer   för
miljöskatterna  i  EU och för att dessa skattenivåer
kan beslutas genom majoritetsbeslut.  Detta vore bra
för  miljön,  och  det  är  ett  bra sätt att  skapa
likvärdiga konkurrensvillkor inom EU.

Att införa gemensamma miniminivåer  för miljöskatter
betyder  inte att EU skall ha harmoniserade  skatter
på alla områden. Miljön utgör ett tydligt område där
ökad  överstatlighet   är  nödvändig.  Detta  gäller
naturligtvis även på miljöskatteområdet.  Den  ökade
överstatligheten på miljöområdet är speciellt viktig
om  EU  skall  kunna agera som en stark kraft på den
internationella   miljöscenen.   Samtidigt  som  det
behövs en ökad överstatlighet på miljöområdet är det
viktigt att slå fast att enskilda länder måste kunna
gå  längre i miljöarbetet om det finns  klara  motiv
för detta.

Jag  föreslår   att   riksdagen   tillkännager   för
regeringen  som  sin  mening  vad som ovan framförs.
Förslaget   lämnas  med  anledning   av   motionerna
2002/03:U326  yrkande  10  och 2002/03:MJ428 yrkande
50.


19. Jordbruk, fiske och miljö (punkt 17)

av Lotta N Hedström (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  17
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs  i  reservationen.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:U324 yrkande 17 samt avslår
motionerna   2002/03:U326  yrkande 10, 2002/03:MJ428
yrkande 50 och 2003/04:U18 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Begreppet miljögaranti (artikel  95  i EG-fördraget)
är  centralt för EU-arbetet. Begreppet  innebär  att
enskilda  medlemsländer skall ha rätt att gå före på
miljöområdet  och  införa  strängare  lagstiftning i
syfte  att skydda miljö och hälsa. Konventsförslaget
gav  tyvärr   inte   länderna  någon  verklig  sådan
möjlighet.  Miljöpartiet  anser  att  EU måste få en
riktig  miljögaranti som verkligen säkerställer  att
länderna  kan  driva  en aktiv miljöpolitik utan att
hindras  av EU. Miljökrav  får  inte  betraktas  som
handelshinder  utan  varje  land  skall  ha rätt att
fatta  beslut för att skydda miljön. Miljöfrågor  är
ett av de  få  områden  där  överstatliga beslut kan
vara nödvändiga, men EU har hittills  inte  varit så
offensiv på miljöområdet.

Jag   föreslår   att  riksdagen  tillkännager  för
regeringen som sin mening  vad  som  ovan  framförs.
Förslaget    lämnas    med   anledning   av   motion
2002/03:U324 yrkande 17.




Särskilda yttranden



Utskottets  beredning  av   ärendet   har  föranlett
följande  särskilda  yttranden.  I  rubriken   anges
vilken    punkt    i    utskottets    förslag   till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Turkiet, punkt 10 (mp)

av Lotta N Hedström (mp).

Enligt Miljöpartiets mening är förhoppningen,  såsom
den   kommer  till  uttryck  i  utskottsmajoritetens
ställningstagande,   om   Turkiets   reformarbete  i
riktning  mot  uppfyllda  Köpenhamnskriterier  något
optimistisk.  Dessutom  tenderar   majoriteten   och
regeringen  att  försköna uppnådda resultat. Viktiga
aspekter av Turkiets  roll,  som  Natos  postering i
Mellanöstern,      förbises     också     helt     i
utskottsmajoritetens  överväganden,  vilket  inte är
oproblematiskt.  Anledning  finns  också att hänvisa
till  de ställningstaganden som utskottet  gjorde  i
betänkande  2003/04:UU9  Mänskliga  rättigheter  och
relationer   till  andra  länder  jämte  den  i  det
betänkandet  väckta  reservationen  av  Miljöpartiet
(reservation 18).


2. Regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse
om verksamheten inom Europeiska unionen
under 2003, punkt 20 (fp) och (kd)

av Carl B Hamilton (fp) och Birgitta Ohlsson (fp)
och Mats Odell (kd).

Samrådet inför Europeiska rådets möten regleras inte
i  riksdagsordningen  till  skillnad  mot  reguljära
ministerrådsmöten. EU-nämnden har på grund av denna,
i dagsläget som lapsus i riksdagsordningen betraktad
kunnat  påbörja  en försöksverksamhet med offentliga
sammanträden inför  Europeiska  rådets  möten. Detta
har  slagit  väl  ut  och EU-nämnden har också  haft
offentligt samråd inför  Europeiska  rådets  vårmöte
2004.  För  att det skall bli möjligt att helt eller
delvis hålla öppna sammanträden med EU-nämnden inför
reguljära  ministerrådets  möten  krävs  däremot  en
ändring  av  riksdagsordningen  som  för  närvarande
dessvärre föreskriver  att sådana sammanträden skall
ske inom stängda dörrar.

Vi vill hävda vikten av  ökad öppenhet och skulle,
i likhet med vad EU-nämnden  anfört  i sitt yttrande
till       utrikesutskottet,       välkomna      att
riksdagsordningen   ändras   för  att  främja   både
öppenhet och EU-frågornas legitimitet,  på  det sätt
som  företrädare  från  Sverige  med all rätt brukar
hävda inte minst i EU-sammanhang.
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Skrivelsen

Regeringens   skrivelse  2003/04:60  Berättelse   om
verksamheten i Europeiska unionen 2003.

Följdmotioner


2003/04:U18 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
verkar   för   att   snarast   möjligt   återuppta
förhandlingarna  om en ny konstitution och  agerar
för att Framtidskonventets  förslag  -  såsom  det
presenterades för riksdagen under hösten 2003 -  i
så   stor  utsträckning  som  möjligt  skall  vara
gällande.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att Sverige  bör
verka för en ökad samordning och effektivitet inom
ramen   för  EU:s   handels-,   utvecklings-   och
jordbrukspolitik.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om betydelsen av  att
den   svenska  regeringen  aktivt  verkar  för  en
positiv utveckling av Barcelonaprocessen.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att Sverige  bör
vara  drivande   i   det   fortsatta  arbetet  med
kemikalielagstiftningen  och  aktivt  motverka  en
fördröjning av det föreslagna regelverket.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige bör
verka  för  att  man   inom  EU  beslutar  om  att
medlemsländerna skall införa miljöskatter.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige bör
verka  för  att  minska   byråkratin   inom   EU:s
regelsystem  och  kräva  att  all lagstiftning bör
föregås av kostnadsberäkningar  för  de europeiska
företagen.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att Sverige bör
verka   för  en  förstärkning  av  den  gemensamma
konsumentpolitiken.

8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att Sverige  bör
verka  för  att   EU   högprioriterar  kampen  mot
människosmugglingen  och  ge  tullen  och  Europol
ökade  resurser  och befogenheter  att  agera  mot
könshandeln.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige bör
verka för att man  inom  EU stoppar alla tendenser
till drogliberalisering inom EU.

10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om införandet av
jobbguider     i     Sverige     och    förbättrat
tillvaratagande av invandrares kompetens.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att främja en
effektivare återintegrering på arbetsmarknaden för
långtidssjukskrivna.

12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att reformera
skatte-      och      bidragssystemen,      enligt
Lissabonprocessen,  i  syfte  att öka incitamenten
att arbeta.

2003/04:U19 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
skall stödja reformprocessen i Turkiet i syfte att
möjliggöra  medlemskapsförhandlingar,   samt   att
Turkiet  skall bedömas utifrån egna meriter och på
lika villkor som andra kandidatländer.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige  skall
verka  för  att EU skall ge Moldavien, Ukraina och
Vitryssland medlemskapsperspektiv.

3.  Riksdagen begär  hos  regeringen  att  den  till
riksdagen  snarast  återkommer  med en redogörelse
för   hur  Sverige  har  mött  utanförskapet   med
anledning    av    folkomröstningsresultatet    om
införande av euron.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  regeringen
aktivt  bör  bidra   till  att  förhandlingarna  i
regeringskonferensen   om    ett    nytt   fördrag
återupptas och avslutas under våren.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att en enad och
trovärdig utrikes- och säkerhetspolitik  i  EU kan
skapas genom bättre gemensamma analysresurser,  en
utveckling  av  den  gemensamma  värdegrunden  och
definitionen     av     gemensamma     mål     för
utrikespolitiken,       samt      en      gemensam
utrikesminister.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att Sverige i EU
skall verka för  att  ett WTO-ministermöte hålls i
Hongkong redan före detta  års  utgång i syfte att
handelsliberaliseringar på jordbruksområdet och en
genomgripande reformering av EU:s jordbrukspolitik
skall kunna ske så snart som möjligt.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att Sverige skall
verka för att nuvarande  frihandelsområde utvidgas
genom en avveckling av handelstullarna  mellan  EU
och Ryssland.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  den  strategi
för Mellanöstern, som är under utarbetande  i  EU,
måste   utarbetas   i   nära   samverkan  med  den
amerikanska          administrationens         nya
Mellanösternpolitik.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige och EU
bör  stödja  uppbyggnaden av ett fredligt, stabilt
och demokratiskt Irak.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt
skall  verka  för  en  utveckling inom EU mot ökad
solidaritet och ömsesidighet på det säkerhets- och
försvarspolitiska området.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att Sverige  bör
utnyttja de möjligheter  till  undantag  som  EU:s
arbetstidsdirektiv medger.

12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om att garantera fri
rörlighet   för   tjänster   och  i  princip   fri
etableringsrätt och om att aktivt  stödja  arbetet
med det s.k. tjänstedirektivet.

Motioner från allmänna motionstiden
2002/03

2002/03:K206 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om EU:s detaljreglering.

2002/03:K238 av Håkan Larsson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om  att  en
kompetenskatalog utarbetas för att  begränsa  EU:s
överstatliga makt och för att stärka de nationella
parlamentens makt.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om  att  utifrån
ett   brett   rådslag   bland   folkrörelser   och
organisationer    utarbeta    ett    i    huvudsak
mellanstatligt   alternativ   till   det  federala
statsbygget.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som i motionen anförs om att om möjligt
samverka   med   Danmark,    Storbritannien    och
kandidatländerna    i    utarbetandet    av    den
mellanstatliga samarbetsmodellen.


2002/03:K288 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen i enlighet med vad
i  motionen  anförs  tillsätter  en  utredning som
belyser   maktrelationerna   över   lagstiftningen
mellan Sveriges riksdag och EU:s institutioner.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om att regeringen i
EU bör verka för att EU:s medlemsländer  gör  egna
utvärderingar av den öppna samordningens metod.

2002/03:Fi289 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  Sverige  inom
EU  skall  verka för att EU:s utveckling - med EMU
som dess viktigaste  byggsten - mot en överstatlig
politisk union förhindras.

2002/03:U206 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om terrorismen som
hot mot det demokratiska  systemet  och det öppna,
västerländska samhällssystemet.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  det  gemensamma
ansvaret   för   världens   länder   att  motverka
terrorism.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  behovet  av
internationell samverkan mot terrorism.

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om regimer som stöder
eller  skyddar  terrorism genom att ge terrorister
möjlighet  att träna,  ha  baser,  finansiera  sin
verksamhet  och   planera   terror  utifrån  deras
territorier.

2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  vikten  av  att
bekämpa  terrorismen,  vilken  utgör  ett  hot mot
demokratin och rättsstaten.

2002/03:U231 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  Sverige  i EU
skall   verka   för  att  EU  av  Israel  inkräver
ersättning för uppkommen  skuld för de palestinska
skattemedel  som  Israel  vägrat   utbetala   till
palestinierna, men som i stället utbetalats av  EU
till palestinierna.

2002/03:U235 av Birgitta Ohlsson (fp):

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om  att  Sverige
bör  verka  för  att  kvinnors rätt till fri abort
främjas  inom  EU  och  blir  ett  nytt  krav  för
ansökarländerna.

2002/03:U245 av Hillevi Larsson (s):

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
självmordsbombningar och andra former av terrorism
där civila drabbas måste fördömas och bekämpas.

2002/03:U277 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att Sverige måste
höja sin röst gentemot USA.

2002/03:U280 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att demokratier
som   respekterar   och   skyddar   de   mänskliga
rättigheterna skall vara fundamentet i arbetet med
att bygga en säkerhetspolitiskt  stabil  och trygg
värld.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening    vad   i   motionen   anförs    om    att
säkerhetspolitikens  övergripande  mål  skall vara
att bidra till fred, frihet och säkerhet  för alla
människor  i  samhället  och att solidariskt bidra
till en fredlig utveckling i omvärlden.

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att inom Europol
förstärka samarbetet mot terrorism.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att terrorister
måste kunna dömas på det internationella planet.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att kampen mot
terrorism förutsätter internationellt samarbete.

13. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att de centrala
begreppen  inom internationell  krishantering  och
fredsfrämjande   verksamhet   bör  definieras  och
tydliggöras.

14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
konfliktförebyggande  arbete   skall   betonas   i
arbetet för en fredligare värld.

2002/03:U281 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  ta  initiativ
till   en  studie  kring  samt  till  ett  konkret
åtgärdsprogram  för  bekämpning  av transnationell
organiserad brottslighet som emanerar från Balkan.

2002/03:U295 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  en  afrikansk
freds- och säkerhetsordning.

2002/03:U299 av Lars Ohly m.fl. (v):

4. Riksdagen begär  att regeringen verkar för att EU
tydligt deklarerar  att  ESFP  inte skall användas
till terroristbekämpning.

5.  Riksdagen  begär  att  regeringen  stoppar  alla
beslut  inom  EU  om  att  utvidga   mandatet  för
krishanteringsstyrkan     till     att     omfatta
terroristbekämpning eller kollektivt försvar.

6.  Riksdagen  begär  att  regeringen stoppar beslut
inom EU:s framtidskonvent som kan tänkas leda till
att  Sverige  måste  ge  ifrån  sig  makt  på  det
utrikes-,    säkerhets-    och   försvarspolitiska
området.

7.  Riksdagen  begär att regeringen  stoppar  beslut
inom EU:s framtidskonvent  om att utvidga mandatet
för krishanteringsförmågan så  att  Sverige hamnar
närmare ett kollektivt EU-försvar.

2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (m):

14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att FN omedelbart
måste prioritera fredsfrämjande insatser i Afrika.

2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):

17. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i   motionen   anförs   om   EU:s
framtidsfrågor.

2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att alla nya EU-
fördrag som innebär  maktöverföring  till  EU-nivå
skall     underställas     medborgarna     i    en
folkomröstning.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  avskaffa  EG-
kommissionens  ensamrätt  att  lägga  fram förslag
till  förmån  för  förslagsrätt  för de nationella
parlamenten och EU-parlamentet.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att   EG-
kommissionen  skall avskaffas och ersättas med ett
rent administrativt organ.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att alla av EU
beslutade regler och lagar som berör Sverige efter
en tid skall tas upp i riksdagen  för  att  få  de
praktiska konsekvenserna belysta och att riksdagen
bör  ha möjlighet att göra efter- och omprövningar
av    redan     fattade     beslut    och    lämna
förändringsförslag till EU.

17. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om artikel 95 i EG-
fördraget, även kallad miljögarantin.

2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att EU:s utrikes-
och säkerhetspolitik  skall  stärkas och utvecklas
för att möta nya hot.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   stärkt
ambitionsnivå i EU:s inre miljöarbete.

13.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  EU:s  inriktning
mot ett smalare och effektivare EU.

14.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  bygga  den
offentliga makten ur ett underifrånperspektiv.

17.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  att en tydligare
beslutsstruktur  där  beslut  måste  passera  båda
institutionerna   skulle   underlätta  insyn   och
offentlig debatt.

19. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om en uppdelning av
EU:s konstitution i två delar.

20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om beslutsprocedurens
förändring och förtydligande.

23.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
bli mer aktiv i debatten om EU:s framtidsfrågor.

2002/03:Fö261 av Lars Ångström m.fl. (mp):

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att i enlighet med
sitt      eget     handlingsprogram     för     en
konfliktförebyggande     politik     verka     för
Europaparlamentets        beslut       om       en
genomförbarhetsstudie för en  civil  fredskår inom
EU.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

50.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening    vad    i   motionen   anförs   om   ökad
överstatlighet på miljöområdet inom EU.


Motioner från allmänna motionstiden
2003/04


2003/04:K209 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om EU:s detaljreglering.

2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att  alla
medborgare i ett utvidgat  EU  skall  kunna  resa,
arbeta  och  leva på samma villkor, vilket innebär
att Sverige inte bör tillämpa s.k. övergångsregler
inför de nya medlemsländernas inträde i EU.

8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om åtgärder för att
stärka och effektivisera  EU:s gemensamma utrikes-
och säkerhetspolitik.

2003/04:U14 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att Moldavien,
Ukraina och Vitryssland bör  ges medlemsperspektiv
i EU.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om arbetet i den nya
parlamentariska  församlingen  inom ramen för EU:s
Medelhavsdimension.

2003/04:U17 av Cecilia Wigström m.fl. (fp):

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om betydelsen av att
öka  kopplingen  mellan  arbetet   för   mänskliga
rättigheter och arbetet för fred.

2003/04:U203 av Maud Olofsson m.fl. (c):

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen anförs  om  ett  fördjupat
samarbete mellan EU, OSSE och FN.

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
konfliktförebyggande  åtgärder   och   en  fredlig
utveckling  är  förutsättningar för att demokratin
och demokratiseringen inte skall sättas ur spel.

12. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att EU framgent
bör satsa än mer  på  konfliktförebyggande arbete,
såväl inom unionens gränser som utanför.

13. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om effektiviteten och
den      logistiska     kapaciteten     i     EU:s
krishanteringsarbete.

2003/04:U208 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om utvidgningen  av
EU.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att Sverige skall
vara med i den europeiska säkerhetsordningens alla
delar.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att ambitionen för
Europapolitiken måste vara att Sverige skall kunna
göra   mer  för  att  bidra  till  stabilitet  och
krishantering i Europa.

4. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om EU som verktyg för
det breda säkerhetsbegreppet.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om vikten  av  Natos
strukturer   för  EU:s  möjligheter  att  agera  i
fredsbevarande operationer.

2003/04:U211 av Ana Maria Narti (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
folkbildning kring EU.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om en kontinuerlig
demokratisk dialog med ungdom kring EU.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en strategi för
förstärkt svenskt  inflytande  över  EU:s  globala
politik.

2003/04:U220 av Agne Hansson m.fl. (c):

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om prioriteringar  i
EU:s  samarbete   med   Vitryssland,  Ukraina  och
Moldavien.

8.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om samarbetet mellan
EU och olika organisationer för demokratisering av
Vitryssland, Ukraina och Moldavien.

2003/04:U248 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att FN nu skall
fokusera  på  fred   i   Afrika   och   omedelbart
prioritera fredsfrämjande insatser samt att FN och
EU  skall  stödja  utvecklingen  av  en  afrikansk
freds- och säkerhetsordning.

2003/04:U249 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  EU  bör
etablera ett frihandelsområde med Ryssland.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att EU bör sträva
efter visumfrihet mellan EU och Ryssland.

2003/04:U256 av Bo Lundgren m.fl. (m):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att EU:s civila
och militära konflikthantering  skall  kunna bidra
till frihet och fred både i och utanför Europa.

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om att Sverige måste
uppfylla  sin  del  av  ansvaret för  en  gemensam
europeisk krishanteringsförmåga.

2003/04:U259 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs  om att alla
former av terrorism som drabbar civila,  inklusive
självmordsbombningar, måste fördömas.

2003/04:U276 av Birgitta Ohlsson (fp):

2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att  Sverige bör
verka för att kvinnors rätt till fri abort främjas
inom    EU    och   blir   ett   nytt   krav   för
ansökarländerna.

2003/04:U282 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om vikten av att
bekämpa  terrorismen,  vilken  utgör ett  hot  mot
demokratin,  rättsstaten  och enskilda  människors
liv och hälsa.

21. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige bör
verka  för  en  tydligare   och  mer  sammanhållen
strategi för EU:s arbete med mänskliga rättigheter
i världen.

2003/04:U286 av Eskil Erlandsson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  EU  även
fortsättningsvis   måste   bistå  Turkiet  i  dess
reformeringsprocess.

6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  Turkiets
kandidatskap i Europeiska unionen.

2003/04:U289 av Göran Lennmarker m.fl. (m):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om   att  EU:s
Medaprocess   bör  intensifieras  för  att  främja
frihandel,  miljösamarbete   och   en  demokratisk
utveckling.

2003/04:U292 av Sten Tolgfors (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  mandatfrågan  i
EU:s krishantering.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att   civil
krishantering  försvåras eller omöjliggörs utan en
trovärdig militär krishanteringsförmåga inom EU.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  Sverige
uttryckligen   skall  acceptera  Helsingforsmötets
slutsatser    angående     mandatet    för    EU:s
krishanteringsinsatser.

2003/04:U325 av Gunnar Hökmark (m):

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   svensk
utrikespolitik och den gemensamma utrikespolitiken
inom EU.

2003/04:U329 av Carl B Hamilton m.fl. (fp):

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om att  utvecklingen
av en europeisk  krishanteringsförmåga  bör  ske i
nära  samarbete  med  USA  och att försök av vissa
europeiska länder att konkurrera  med USA och Nato
i detta avseende bör motverkas.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om Ryssland och EU:s
politik gentemot Ryssland.

2003/04:U339 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att EU i sitt
samarbete   med   de  nya  medlemsländerna   skall
prioritera  ett fungerande  yttre  gränsskydd  och
korruptionsbekämpning.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om EU-satsningar för
att   stoppa    människosmuggling   via   de   nya
medlemsländerna.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att verka för att
EU  genom   sitt  utvecklingssamarbete  på  Balkan
stöder en omfattande  kompletteringsutbildning  av
poliser  och  andra  myndigheter för utveckling av
fungerande rättssamhällen.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  EU  bör
genomföra      en     uppföljningskonferens     om
transnationell  organiserad  brottslighet  i  EU:s
närområde.

2003/04:U340 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att det politiska
och ekonomiska  stödet  från  Sverige och EU måste
vara  kopplat  till huruvida respektive  part  gör
konkreta framsteg  i fredsprocessen och att det är
fredsviljan  och  åtgärder   för  fred  som  skall
belönas.

2003/04:U342 av Runar Patriksson (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  EU:s  nordliga
dimension.

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om att verka för  en
ekonomisk  och  demokratisk  utveckling i enklaven
Kaliningrad.

2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (kd):

28.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att Sverige bör
verka  för  en  mer   sammanhållen   utvecklings-,
handels- och utrikespolitik inom EU och arbeta för
att  integrera  rättvisefrågorna  inom  alla  EU:s
politikområden.

30.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att Sverige bör
vara pådrivande i utvecklandet av ett  effektivare
samarbete mellan EU och FN.

2003/04:U350 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om att alla former av
nationell  och  internationell   terrorism   skall
fördömas och bekämpas.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  framtida  hot
mot   säkerheten   i  Europa  företrädesvis  skall
hanteras och lösas gemensamt inom ett utvidgat EU.

2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen
inom   EU   skall   arbeta   för   att   eliminera
handelshinder  för  u-ländernas  export   till  i-
länder,  såsom ursprungsregler och gränsskydd  som
försvårar handel.

2003/04:Fö242 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  terrorismens
orsaker och mål.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om gemensamma insatser
mot terrorism.

Bilaga 2

Konstitutionsutskottets yttrande 2003/04:KU4y


Till utrikesutskottet



Utrikesutskottet  har  den  1  april  2004  beslutat
bereda  bl.a. konstitutionsutskottet  tillfälle  att
avge yttrande  över regeringens skrivelse 2003/04:60
Berättelse  om  verksamheten  i  Europeiska  unionen
under 2003 jämte motioner.
Konstitutionsutskottet  yttrar sig över motionerna
2003/04:U18  (kd)  yrkande  1  och  2003/04:U19  (m)
yrkande 4, som väckts med anledning  av  skrivelsen,
motion  2003/04:U211  (fp)  yrkandena  1 och 2,  som
väckts   under  allmänna  motionstiden  2003,   samt
motionerna 2002/03:Fi289 (v) yrkande 1, 2002/03:U323
(m) yrkande  17,  2002/03:U324  (mp) yrkandena 1 och
3-5 och 2002/03:U326 (c) yrkandena  13,  14, 17, 19,
20  och  23,  som väckts under allmänna motionstiden
2002.
Konstitutionsutskottet   lämnar   tillsammans  med
yttrandet över motion 2003/04:K209 (m),  som  väckts
under  allmänna  motionstiden  2003, samt motionerna
2002/03:K206 (m), 2002/03:K238 (c) yrkandena 1-3 och
2002/03:K288 (v) yrkandena 1 och 2, som väckts under
allmänna motionstiden 2002.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll av
betydelse för
konstitutionsutskottets
beredningsområde


Skrivelsen  inleds med ett övergripande  avsnitt  om
samarbetet i  Europeiska unionen som ett svenskt och
europeiskt  intresse.  Där  uttalas  bl.a.  att  EU-
arbetet  under  2003  präglades  av  förberedelserna
inför utvidgningen  med  tio  nya medlemsstater samt
arbetet med ett nytt fördrag.

I skrivelsen påminner regeringen  om att presidiet
för    Europeiska    konventet   om   EU:s   framtid
presenterade ett samlat  fördragsutkast  i  maj, att
Europeiska  rådet i Thessaloniki välkomnade utkastet
som en god grund  för  regeringskonferensen,  att  i
Sverige       en      departementspromemoria      om
fördragsutkastet     remissbehandlades    och    att
regeringskonferensen   sammankallades   i   oktober.
Regeringens   utgångspunkter    inför    konferensen
redovisades  i  en  skrivelse till riksdagen  den  7
oktober. Skrivelsen behandlades  av  ett  sammansatt
konstitutions- och utrikesutskott, vars förslag till
riksdagsbeslut bifölls av riksdagen den 20 november.
Det   italienska   ordförandeskapets   ambition  att
avsluta  förhandlingarna i december infriades  inte.
Europeiska   rådet  i  Bryssel  gav  det  inkommande
irländska ordförandeskapet  i  uppdrag  att  värdera
läget till vårtoppmötet i slutet av mars 2004.
Regeringen  påpekar att en ny svensk lag om förbud
mot  diskriminering  även  utanför  arbetslivet  och
högskolan trädde i kraft den 1 juli och är ett led i
genomförandet av två direktiv om likabehandling.
På   området    elektroniska   kommunikationer   -
informationsteknik  och  samhället  omtalas  att  en
styrgrupp    för   handlingsplanen   e-Europa   2005
inrättats.  Planens  syfte  är  att  få  fram  säkra
tjänster och  tillämpningar  och innehåll som bygger
på   lättillgänglig   bredbandsinfrastruktur.    Den
omfattar    bl.a.   e-förvaltning   och   en   säker
informationsinfrastruktur.   Rådet  antog  även  ett
program     (Modinis)     för     övervakning     av
handlingsplanen, för spridning av goda arbetsmetoder
och förbättrad nät- och informationssäkerhet. Beslut
fattades   om   att   en   ny  europeisk  nät-   och
informationssäkerhetsbyrå skall  upprättas  som  ett
expert-        och        kompetenscentrum       för
informationssäkerhetsfrågor.  Byrån  skall  ha  sitt
säte i Grekland.
Ett   nytt   direktiv   om   vidareutnyttjande  av
information från den offentliga  sektorn  antogs. En
minsta   uppsättning   gemensamma   regler   införs.
Bestämmelser  om  tillgång till handlingar och skydd
av personuppgifter påverkas inte. De nya reglerna är
också förenliga med internationella överenskommelser
om skydd av immateriella rättigheter.
Rådet antog slutsatser  avseende  tillgången  till
informationssamhällets      nya     tjänster     och
tillämpningar genom öppna plattformar  inom digital-
TV    och   3G-system   för   mobil   kommunikation.
Medlemsstaterna uppmanas att, där det är möjligt, se
till att  de  offentliga  elektroniska tjänsterna är
tillgängliga   genom   olika   typer   av   tekniska
plattformar, för att få ett så stort  genomslag  som
möjligt och bredda marknaderna.
Under  året  inleddes  arbetet med att föra samman
EU:s båda rättsdatabaser,  EUR-lex  och  Celex.  Den
gemensamma  databasen,  som  tas  i bruk 2004, skall
vara    gratis    och   tillhandahållas   på    alla
medlemsspråk.
Inom kultur- och medieområdet fortsatte arbetet på
en översyn av direktivet om TV utan gränser. Sverige
har framfört synpunkter  till  kommissionen angående
reklam  riktad  till  barn  samt en  uppmaning  till
kommissionen      att      granska     den      s.k.
sändarlandsprincipen.
Vid rådsmötet i maj godkändes  också en resolution
om   tillgängligheten  för  funktionshindrade   till
kulturell infrastruktur och aktiviteter.
I fråga  om  institutionernas verksamhet framhålls
att   -   för   att   effektivisera   ministerrådets
förberedelser  och  genomförande   av   möten  inför
utvidgningen  - beslut togs om en uppförandekod  för
rådet.  Kommissionen,  rådet  och  Europaparlamentet
enades om  ett  nytt  interinstitutionellt  avtal om
"bättre  lagstiftning".  Avtalet  föreskriver  bl.a.
större   öppenhet   i   lagstiftningsprocessen  samt
uppdatering och reducering  av  lagstiftningsvolymen
och  är  ett  led  i genomförandet av  kommissionens
regelförbättringspaket.
Diskussionen  fortsatte   om   att   upprätta  ett
gemensamt  regelverk  för  löner,  skatt  och  andra
villkor  för  Europaparlamentets  ledamöter. I  juni
2003 antog Europaparlamentet ett nytt  förslag  till
ledamotsstadga,  vilket reviderades i december efter
kritik från rådet.
I november antogs  Europaparlamentets  och  rådets
förordning   om   regler  för  och  finansiering  av
politiska partier på europeisk nivå.
Diskussionerna om  en  förändring av ombudsmannens
status, som initierades av  Europaparlamentet  under
2002, har ännu inte lett till något beslut.
Under    året    begärde    nationella   domstolar
förhandsavgörande från EG-domstolen  i  ca 200 fall.
Av  dessa kom 5 från svenska domstolar. Den  svenska
regeringen  yttrade  sig  i  tio  mål  om  förhands-
avgörande.
Regionkommitténs verksamhet dominerades under året
av framtidskonventet och regeringskonferensen.
I  skrivelsen framhålls att Sverige fortsatte  att
verka   för   ökad   öppenhet   och   insyn  i  EU:s
institutioner  och  att  yttrandefriheten  för  EU:s
tjänstemän     kommer    att    skrivas     in     i
tjänsteföreskrifterna  till  följd  av  ett  svenskt
initiativ.

Konstitutionsutskottet  anser inte att skrivelsen  i
sig föranleder något uttalande  av utskottet i detta
sammanhang.


Riksdagsbehandling av det förslag
till konstitutionellt fördrag som
lagts fram av Europeiska konventet
om EU:s framtid


Riksdagen behandlade under hösten  2003  regeringens
skrivelse  2003/04:13 Europeiska konventet  om  EU:s
framtid. Skrivelsen  och de motioner som väcktes med
anledning    av   skrivelsen    remitterades    till
konstitutionsutskottet.       Konstitutionsutskottet
överlämnade  skrivelsen  och  de  med  anledning  av
skrivelsen väckta motionerna samt ett antal motioner
som väckts under allmänna motionstiden 2002 och 2003
med  anknytning till de frågor som aktualiserades  i
skrivelsen  till  ett  sammansatt konstitutions- och
utrikesutskott för beredning.  De  med  anledning av
skrivelsen väckta motionerna omfattade parti-  eller
kommittémotioner    från   samtliga   partier   utom
Socialdemokraterna.   Det    sammansatta   utskottet
behandlade skrivelsen och motionerna  i  betänkandet
2003/04:KUU1, vilket debatterades i kammaren  den 20
november 2003. Riksdagen fattade samma dag beslut  i
överensstämmelse med utskottets förslag.

De   motioner   som  utrikesutskottet  nu  bereder
konstitutionsutskottet  tillfälle att yttra sig över
avser i huvudsak frågor av  den  art som behandlades
av     det     sammansatta    konstitutions-     och
utrikesutskottet i det nämnda betänkandet.

Frågor inom konventsförslaget


Motioner


I  de  två motioner  som  väckts  med  anledning  av
regeringens  skrivelse  om  verksamheten  i EU under
2003 finns yrkanden som avser slutförande av arbetet
med  det  konstitutionella  fördraget i den pågående
regeringskonferensen. Det gäller  motion 2003/04:U19
av Gunilla Carlsson i Tyresö  m.fl.  (m)  yrkande 4,
vari  begärs ett tillkännagivande för regeringen  om
att den  bör bidra aktivt till att förhandlingarna i
regeringskonferensen  om ett nytt fördrag återupptas
och avslutas under våren, samt motion 2003/04:U18 av
Holger Gustafsson m.fl.  (kd) yrkande 1, vari begärs
ett tillkännagivande för regeringen  om  att Sverige
aktivt  verkar  för  att  snarast  möjligt återuppta
förhandlingarna om en ny konstitution och agerar för
att   framtidskonventets   förslag   -   såsom   det
presenterades för riksdagen under hösten 2003 - i så
stor utsträckning som möjligt skall vara gällande.

Härutöver    finns    motioner    från    allmänna
motionstiden  2002  som  har  nära  anknytning  till
frågan om att avsluta arbetet med konventets förslag
till konstitutionellt fördrag.
I  motion  2002/03:U323  av  Bo Lundgren m.fl. (m)
yrkande   17   begärdes  ett  tillkännagivande   för
regeringen om EU:s framtidsfrågor. De synpunkter som
förs   fram   i  motionen   utvecklades   i   motion
2003/04:K10,   som    väcktes   med   anledning   av
regeringens    skrivelse    2003/04:13    Europeiska
konventet  om  EU:s framtid. I  den  motionen  knöts
synpunkterna  dessutom   till   mera   specificerade
tillkännagivanden.
En   del   av   motionerna   avser   huvudsakligen
institutionella frågor.
I motion 2002/03:U326 av Maud Olofsson  m.fl.  (c)
yrkande   13   begärdes   ett  tillkännagivande  för
regeringen om EU:s inriktning  mot  ett  smalare och
effektivare  EU.  Institutionernas  roll bör  enligt
motionärerna  ses  över och en revidering  göras  av
fördragen  för  att  åstadkomma   ett   smalare  och
effektivare EU.
I samma motion  begärdes tillkännagivanden i andra
institutionella frågor. Motionärerna ansåg  (yrkande
17)  att  en  tydligare  beslutsstruktur  där beslut
måste passera båda institutionerna skulle underlätta
insyn   och   offentlig   debatt.   De   ansåg   att
kommissionen bör underställas de beslut som fattas i
de     politiska    institutionerna,    att    såväl
ministerrådet  som  parlamentet bör ha initiativrätt
och  att  de  förändringar   som   görs  i  de  båda
institutionerna bör kunna passera utan  att  på nytt
godkännas  av kommissionen. De önskade (yrkande  19)
en uppdelning  av  EU:s konstitution i två delar: en
fast kärna som bör vara mycket svår att förändra och
ett   avsnitt  som  behandlar   unionens   politiska
innehåll,  däribland  kompetenskatalogen.  Beslut  i
fråga  om kompetenskatalogen bör enligt motionärerna
kunna fattas under enklare former men med bibehållet
krav på  enhällighet. De önskade vidare (yrkande 20)
förändring  och  förtydligande av beslutsproceduren.
Beslut i parlamentet  borde kunna fattas genom enkel
majoritet och beslut i ministerrådet genom ett slags
kvalificerad dubbel majoritet,  där  en kvalificerad
mängd   röster   representerande   en   kvalificerad
majoritet av befolkningen i medlemsstaterna  tillåts
fälla avgörandet.
I  motion  2002/03:U324  av  Ulf  Holm  m.fl. (mp)
begärdes  tillkännagivanden  för  regeringen om  att
avskaffa EG-kommissionens ensamrätt  att  lägga fram
förslag   till   förmån   för  förslagsrätt  för  de
nationella parlamenten och  EU-parlamentet  (yrkande
3)  och  om att EG-kommissionen skall avskaffas  och
ersättas med  ett rent administrativt organ (yrkande
4).

Vissa motioner  har  mer  uttalat varit inriktade på
subsidiaritetsprincipen.

I motion 2002/03:U326 av  Maud  Olofsson m.fl. (c)
yrkande   14   begärdes  ett  tillkännagivande   för
regeringen om att bygga den offentliga makten ur ett
underifrånperspektiv.     Makten     skall    enligt
motionärerna  ligga  på  den  lokala nivån  varifrån
befogenheter  skall  kunna lämnas  över  till  högre
nivåer. Vilken nivå ett  beslut  skall fattas på bör
avgöras  av  närheten  till  dem  som  berörs.  EU:s
huvudsakliga  ämnesområden  bör  omfatta sådant  som
inte kan hanteras lokalt, regionalt eller nationellt
utan sköts bättre på unionsnivå. Sådana  områden  är
fred    och   rättssäkerhet,   miljö   och   hållbar
utveckling,  främjandet  av ekonomisk utveckling och
välståndsutveckling. Till områden där frågorna löses
bättre på nationell eller regional nivå hör form och
val   av  utbildning,  kultur   och   socialpolitik.
Motionärerna anser det naturligt att medlemsstaterna
samarbetar  kring  dessa frågor men de bör inte vara
föremål för gemensamt beslutsfattande.
I motion 2002/03:K238  av  Håkan Larsson m.fl. (c)
yrkande  1  har  begärts  ett  tillkännagivande  för
regeringen om att en kompetenskatalog  bör utarbetas
för att begränsa EU:s överstatliga makt  och för att
stärka de nationella parlamentens makt.
Rolf  Gunnarsson (m) har i motionerna 2002/03:K206
och  2003/04:K209   begärt   tillkännagivanden   för
regeringen   om   att   EU  inte  bör  ägna  sig  åt
detaljreglering.

I   några   motioner  betonas   den   mellanstatliga
dimensionen.

I motion 2002/03:K238  av  Håkan Larsson m.fl. (c)
har begärts tillkännagivanden  för regeringen om att
utifrån  ett  brett rådslag bland  folkrörelser  och
organisationer     utarbeta     ett    i    huvudsak
mellanstatligt   alternativ   till   det    federala
statsbygget  (yrkande  2)  och  om  att  om  möjligt
samverka    med    Danmark,    Storbritannien    och
kandidatländerna     i     utarbetandet    av    den
mellanstatliga samarbetsmodellen (yrkande 3).
I motion 2002/03:K288 av Gudrun  Schyman m.fl. (v)
har begärts tillkännagivanden för regeringen  om att
den   bör   tillsätta   en   utredning  som  belyser
maktrelationerna mellan Sveriges  riksdag  och  EU:s
institutioner över lagstiftningen (yrkande 1) och om
att   regeringen   i  EU  bör  verka  för  att  EU:s
medlemsländer gör egna  utvärderingar  av  den öppna
samordningens metod (yrkande 2). Motionärerna  anser
att  EU  under de senaste 15 åren befunnit sig i ett
permanent  krisläge  vad  gäller ökad misstro mellan
medborgare och elit samt att  detta sammanfaller med
betydande  maktförskjutningar  från  medlemsstaterna
till  EU:s  olika  organ.  De  anser   att  det  för
Europaparlamentet,   som   den  mest  federalistiska
institutionen,  ofta  är ett självändamål  att  föra
över   så   mycket  makt  som   möjligt   till   den
överstatliga  nivån  och  att  även  kommissionen är
pådrivande  för  att  utvidga sin egen och  unionens
kompetens.    Motionärerna    anför    vidare    att
ambitionsnivån  på det välfärdspolitiska området har
ökat  sedan  EMU  introducerades.   Det   är  enligt
motionärerna  en  historisk erfarenhet att sambandet
mellan en gemensam  valuta  och en gemensam skatte-,
finans- och välfärdspolitik är  starkt. En självklar
förklaring till detta är att ett valutaområde nästan
alltid  också  utgör  gränsen  för  en   stat  eller
federation.  Det  är  enligt  motionärerna  i  detta
perspektiv ambitionerna inom välfärdspolitiken skall
ses. Motionärerna anser att det är kommissionen  som
är  drivande  kraft  inom  den  öppna  samordningens
metod,  och  de  motsätter  sig att ett överstatligt
tjänstemannaorgan  som kommissionen  har  inflytande
över     välfärds-    och    sysselsättningspolitik.
Utvecklingen  skall  styras av de demokratiskt valda
församlingarna. Motionärerna  anser  det viktigt att
medlemsländerna gör egna utvärderingar  av den öppna
samordningsmetoden  och  att  Sverige bör föra  fram
detta till rådet.
I motion 2002/03:Fi289 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
yrkande  1  har  begärts  ett  tillkännagivande  för
regeringen om att Sverige inom EU  skall  verka  för
att  EU:s  utveckling  - med EMU som dess viktigaste
byggsten  -  mot  en  överstatlig   politisk   union
förhindras.  Motionärerna kritiserar att EU, förutom
valutan, har tagit  över eller är på väg att ta över
alltfler   politikområden    som   normalt   tillhör
självständiga länders kärnuppgifter, bl.a. utrikes-,
säkerhets-, gräns-, flykting-  och  asylpolitik  och
polisiära  frågor  samt därutöver även visar tydliga
ambitioner  på  det  välfärdspolitiska  området  och
alltmer vill intervenera i ländernas skattepolitik.

Bakgrund


Slutförande av regeringskonferensen

Som  regeringen  anför  i   sin  skrivelse  öppnades
regeringskonferensen  om  ett nytt  konstitutionellt
fördrag  den 4 oktober 2003,  varefter  hölls  flera
förhandlingstillfällen   under   hösten,   och   det
italienska   ordförandeskapets   ambition   var  att
slutförhandla    regeringskonferensen    redan   vid
toppmötet  i  Bryssel  den  12-13  december.   Detta
visade   sig   omöjligt.  Det  inkommande  irländska
ordförandeskapet  fick  i  uppdrag att värdera läget
till vårtoppmötet i slutet av mars 2004.

Den svenska regeringen är enligt skrivelsen beredd
att      återuppta     förhandlingarna      närhelst
förutsättningarna finns att nå en överenskommelse.
Vid sitt  möte  i  Bryssel  den  25-26 mars enades
Europeiska rådet om att förhandlingarna  om ett nytt
konstitutionellt fördrag skall vara avslutade senast
vid  toppmötet  i  mitten  av juni. Ordförandeskapet
fick i uppdrag att fortsätta sina konsultationer med
enskilda medlemsländer, så att  regeringskonferensen
kan  återuppta  sitt formella arbete  så  snart  som
möjligt.
I den rapport från  Europeiska rådets marsmöte som
statsministern  lämnade  i  riksdagen  den  1  april
förklarade han att  intrycket  från diskussionen vid
mötet var att det nu finns en politisk  vilja att nå
ett slutligt resultat. Samtidigt varnade han för att
underskatta svårigheterna i att finna en  lösning på
de kvarstående makt- och sakfrågorna. Statsministern
förklarade  att regeringen kommer att fortsätta  att
driva en linje  som  syftar  till  att  både  bevaka
viktiga  svenska  intressen  och samtidigt säkra den
europeiska beslutskraft som behövs i en union med 25
medlemmar.   På  fråga  om  svenska   prioriteringar
framhöll  han  att   det   inte  finns  någon  annan
prioritering än inför förhandlingen  strax före jul,
och  om han skulle nämna en svensk huvudprioritering
så var det att "vi får ett resultat".

Frågor av institutionellt slag, inklusive
frågor om befogenheter och om överstatlighet

Som framgår  ovan  har ett sammansatt konstitutions-
och   utrikesutskott  under   innevarande   riksmöte
behandlat  frågor  om  Europeiska  unionens framtid.
Utskottets    ställningstaganden    redovisades    i
betänkande    2003/04:KUU1.   Konstitutionsutskottet
redovisar  här  i   översikt  delar  av  sammansatta
utskottets  ställningstaganden.  I  övrigt  hänvisas
till det nämnda betänkandet.

Sammansatta  konstitutions-  och  utrikesutskottet
uttalade  bl.a. att konventets förslag  innebar  att
beslutsfattandet  i  unionen skulle komma att ske på
ett   tydligare   sätt,   varmed   ansvarsutkrävande
underlättades utan att parlamentarism införs och att
det  inte  fanns  någon  anledning  att  frångå  den
rådande ordningen inom EU,  där  institutionerna  är
fristående från varandra och maktdelning råder.
Utskottet  uttalade vidare att kommissionen spelar
en central roll  i  Europeiska  unionens verksamhet.
Även   om  detaljer  alltid  kan  diskuteras   borde
kommissionens  grundläggande  roll  inte ändras. Det
innebär,  framhöll utskottet, att kommissionen  även
fortsättningsvis  bör ha exklusiv initiativrätt (med
de undantag som konventet  föreslog  och  som  redan
fanns:  frågor  inom  straffrättsligt  samarbete och
polissamarbete  samt  den  gemensamma  utrikes-  och
säkerhetspolitiken). Inte minst ökningen  av antalet
frågor   där  beslut  kan  fattas  med  kvalificerad
majoritet  i  ministerrådet  gjorde enligt utskottet
att  kommissionens  exklusiva  initiativrätt   borde
bevaras. I annat fall riskerade små stater att få en
sämre ställning.
Utskottet  framhöll  att  EU styrs av principen om
tilldelade befogenheter och att  denna princip är av
grundläggande betydelse för såväl  den politiska som
den rättsliga kontrollen av hur unionen  utövar  sin
makt.  Utskottet  betonade  att  det - till skillnad
från i nuvarande fördrag - uttryckligen  anges i det
konstitutionella  fördraget att de befogenheter  som
inte  har tilldelats  unionen  i  fördraget  tillhör
medlemsstaterna  och  att unionen inte kan utöka sin
egen  kompetens.  Utskottet   välkomnade  konventets
förslag  om kompetensavgränsning,  som  innebär  ett
angeläget    förtydligande    jämfört   med   dagens
situation. Någon närmare reglering av vad som ligger
på  medlemsstatsnivå  vore enligt  utskottet  direkt
missvisande,  eftersom det  är  medlemsstaterna  som
överlämnar kompetens inom begränsade områden för att
gemensamt fatta beslut inom dessa områden.
Utskottet   välkomnade   konventets   förslag   om
förenkling av beslutsprocedurerna. Konventsförslaget
innebar  enligt   utskottet   att  man  fastslår  en
beslutsregel som är lättförståelig  och hållbar. Det
vanliga  lagstiftningsförfarandet skulle  komma  att
tillämpas  i  ett åttiotal fall när europeiska lagar
och ramlagar antas.  I  drygt  25  fall  skulle  ett
särskilt lagstiftningsförfarande komma att tillämpas
enligt   de  bestämmelser  som  anges  i  respektive
artikel. Ofta  skulle  det röra sig om enhällighet i
rådet och yttrande från Europaparlamentet.
Förslaget om röstregler  i  rådet  innebar  enligt
utskottet en balans mellan principen om en röst  per
land  och  principen  om  en  röst  per  medborgare.
Utskottet  erinrade  om  att majoritetsbeslut  redan
tillämpas för många politikområden  inom gemenskapen
och   ansåg   det  rimligt  att  konventet  föreslog
kvalificerad   majoritet   på   flertalet   områden.
Utskottet    fann    det,     när     det     gäller
Europaparlamentets     ställning,     rimligt    att
parlamentet normalt sett är medbeslutande när beslut
fattas  med  kvalificerad majoritet i rådet,  vilket
innebär att det parlamentariska inflytandet stärks.
Utskottet   var   kritiskt   mot   möjligheten   i
konventets förslag att fatta beslut om övergång från
en   beslutsregel    till    en   annan,   de   s.k.
passerellerna.  De  avser i huvudsak  möjlighet  för
Europeiska  rådet  att   beträffande  ministerrådets
beslutsfattande besluta om övergång från enhällighet
till kvalificerad majoritet.  Utskottet motsatte sig
att  Europeiska  rådet  skulle  kunna  fatta  sådana
beslut. Regeringen borde enligt utskottet  verka för
att     passerellerna     inte     finns    med    i
regeringskonferensens  slutliga  överenskommelse.  I
denna  fråga  gjorde  riksdagen ett tillkännagivande
för regeringen.
Utskottet   erinrade   om   att   unionen   enligt
subsidiaritetsprincipen bör  vidta  en åtgärd endast
om   målet  som  skall  uppnås  inte  i  tillräcklig
utsträckning  kan  uppnås  av medlemsstaterna själva
(och därför bättre kan uppnås på unionsnivå) och att
konventet föreslog att de nationella parlamenten ges
möjlighet   att  pröva  hur  subsidiaritetsprincipen
tillämpas  redan   när   kommissionen   lägger  sina
lagstiftningsförslag.  Utskottet  erinrade   om  att
kontrollen  av  subsidiaritetsprincipen stärks genom
den  nya mekanismen  som  involverar  de  nationella
parlamenten,  som  får  både  en  möjlighet  och ett
ansvar  att  kontrollera  att  kommissionens förslag
inte går utöver unionens befogenheter.
Utskottet framhöll att Europeiska  unionen inte är
en  statsbildning,  men inte heller uppbyggd  enligt
traditionell form för mellanstatlig samverkan. EU är
en organisation av ett  nytt slag med inslag av både
överstatlighet   och   mellanstatlighet.    Det   är
medlemsstaterna som äger fördragen. Samtidigt  borde
det  hållas  i  minnet  att  EU-samarbetet  inte  är
statiskt,  utan  dynamiskt,  och att medlemsstaterna
genom  fördragsändringar kan utveckla  och  förändra
EU.
Till      sammansatta      konstitutions-      och
utrikesutskottets betänkande fogades ett stort antal
reservationer.

Frågor om maktrelationerna  mellan  Sveriges riksdag
och  EU:s  institutioner och om utvärdering  av  den
öppna samordningsmetoden  har  behandlats i tidigare
betänkanden.

En   motion   om   en   utredning   som    belyser
maktrelationerna  mellan  Sveriges  riksdag och EU:s
institutioner vad gäller lagstiftningen  behandlades
av konstitutionsutskottet i betänkande 2001/02:KU34.
Utskottet  påpekade  att  frågan  om  maktrelationen
mellan  Sveriges riksdag och EU:s institutioner  var
ett ämne som ägnats uppmärksamhet i olika akademiska
studier.  Inom  ramen  för  Demokratiutredningen (se
betänkandet En uthållig demokrati,  SOU 2000:1) hade
publicerats  uppsatser i ämnet i forskarvolymer  och
småskrifter.    Den    av    regeringen    tillsatta
Expertgruppen  för   EU-frågor   (Sieps)  hade  till
uppgift    att   bedriva   och   främja   forskning,
utvärdering,  analys  och  studier i Europapolitiska
frågor.   Verksamheten  skulle   inriktas   på   att
självständigt  och  objektivt  fördjupa  och  bredda
underlaget  för  sådana  ställningstaganden som hade
betydelse för utvecklingen  av  EU  och för Sveriges
EU-politik, främst inom områdena ekonomi och handel,
statsvetenskap   och   juridik.  Den  likaledes   av
regeringen  tillsatta EU  2004-kommittén  hade  till
uppgift bl.a. att sammanställa analyser av de frågor
som     kunde    komma     att     behandlas     vid
regeringskonferensen  2004.  Utskottet pekade på att
ett  grovt mått på maktrelationen  mellan  riksdagen
och  EU-institutionerna   var   att   räkna  andelen
propositioner   till   ett  riksmöte  som  har   EU-
anknytning    och    att    detta    gjorts    under
Riksdagskommitténs arbete som mynnade ut i förslaget
Riksdagen  inför  2000-talet (förslag  2000/01:RS1).
Ett  annat  grovt  mått   användes   i   regeringens
skrivelser  med  redogörelse  för  behandlingen   av
riksdagens  skrivelser,  som  lämnas årligen (senast
skr.  2003/04:75).  Där  redovisas   andelen  grund-
respektive    ändringsförfattningar    (lagar    och
regeringsförordningar) som genomför EG-direktiv. För
en   närmare   bedömning   krävdes  också,  framhöll
utskottet,   en   analys   av  betydelsen   av   EG-
förordningar, som är direkt tillämpliga och som inte
tillåter  någon  nationell  implementering,  och  av
betydelsen   av  samrådet  mellan   regeringen   och
riksdagen i EU-nämnden.   Utskottet  ville erinra om
att   frågorna   om   kompetensfördelningen   mellan
medlemsstaterna och EU  var en central fråga för det
konvent som då arbetade inför regeringskonferensen.
Utrikesutskottet  behandlade   i  sitt  betänkande
2001/02:UU10 en motion om att regeringen  i  EU  bör
verka för att medlemsländerna gör egna utvärderingar
av  den  öppna samordningens metod. Utrikesutskottet
ansåg bl.a.  att  kommissionen  var  väl skickad att
genomföra  utvärdering  av måluppfyllnad  men  ville
samtidigt,  liksom arbetsmarknadsutskottet  gjort  i
ett yttrande  till  utrikesutskottet,  framhålla att
utvärderingar  även  borde  genomföras  på nationell
nivå.  Utrikesutskottet  ansåg  att  motionen  kunde
anses besvarad med vad som anförts.

Konstitutionsutskottets ställningstagande


I  frågan  om  slutförande  av  regeringskonferensen
konstaterar utskottet att Europeiska  rådet nu enats
om  att förhandlingarna om ett nytt konstitutionellt
fördrag  skall  vara avslutade senast vid Europeiska
rådets möte i mitten  av  juni  och  att den svenska
regeringen synes vara inställd på att resultat skall
uppnås. Utskottet vill understryka betydelsen av att
så sker och utgår från att regeringen  därvid kommer
att  arbeta  enligt de ståndpunkter som angivits  av
riksdagen på förslag  av  sammansatta konstitutions-
och  utrikesutskottet  i  betänkandet  2003/04:KUU1.
Utskottet    anser   därmed   att    några    sådana
tillkännagivanden    som    begärs    i   motionerna
2003/04:U18  (kd)  yrkande  1  och  2003/04:U19  (m)
yrkande 4 inte behövs.

Såvitt  avser  synpunkterna i motion  2002/03:U323
(m)  yrkande  17  vill  utskottet  hänvisa  till  de
ställningstaganden  i  olika  delfrågor som gjorts i
betänkande 2003/04:KUU1. Även såvitt avser de frågor
som   tas   upp   i  motionerna  2002/03:K206   (m),
2002/03:K238  (c)  yrkande   1,   2002/03:U324  (mp)
yrkandena  3 och 4, 2002/03:U326 (c)  yrkandena  13,
14,  17,  19  och   20  och  2003/04:K209  (m)  vill
utskottet  hänvisa  till   de  ställningstaganden  i
frågor   om   institutioner,   beslutsfattande   och
befogenheter  som  gjorts i det nämnda  betänkandet,
främst med anledning  av  motioner som väckts senare
än  de  nu  nämnda. Motionerna  avstyrks  i  berörda
delar.
I motionerna  2002/03:K288  (v)  yrkandena 1 och 2
och 2002/03:Fi289 (v) yrkande 1 tas  frågor om bl.a.
den   öppna  samordningsmetoden  och  EMU  upp   med
inriktning  på frågornas betydelse för en utveckling
mot  överstatlighet.   Även   frågor   om  en  sådan
utveckling     har    behandlats    i    betänkandet
2003/04:KUU1, och  utskottet  avstyrker motionerna i
berörda   delar,  liksom  motion  2002/03:K238   (c)
yrkandena 2 och 3.

Andra frågor


Debatt och folkbildning

Två motioner  tar  särskilt upp frågor om debatt och
folkbildning kring EU.

I motion 2002/03:U326  av  Maud Olofsson m.fl. (c)
yrkande   23   begärdes  ett  tillkännagivande   för
regeringen om att  regeringen  borde bli mer aktiv i
debatten   om   EU:s  framtidsfrågor.   Motionärerna
hänförde sig till konventet och ansåg att regeringen
borde lägga fram  sin syn på hur EU:s framtid skulle
formas  och att även  regeringens  representanter  i
konventet  borde  bli  mer aktiva i debatten om EU:s
framtidsfrågor.
Önskemål om folkbildning kring EU tas upp i motion
2003/04:U211 av Ana Maria  Narti  (fp).  I  motionen
begärs  tillkännagivanden  för regeringen om behovet
av  folkbildning  kring EU (yrkande  1)  och  om  en
kontinuerlig demokratisk  dialog med ungdom kring EU
(yrkande 2).

I  betänkandet 2003/04:KUU1  redogjorde  sammansatta
konstitutions-  och  utrikesutskottet  för  bl.a. EU
2004-kommitténs  verksamhet,  som innebar bl.a.  att
stimulera en bred, offentlig debatt  om EU inför och
under regeringskonferensen.

I      regeringens      skrivelse      2003/04:110
Demokratipolitik hänvisar regeringen till  att den i
demokratipropositionen (prop. 2001/02:80) lyfte fram
vikten av att öka kunskapen och medvetenheten  om de
nya formerna av beslutsfattande som växer fram i och
med  det  alltmer  komplexa flernivåstyret samt till
att  strukturer  bör  skapas   som  ger  medborgarna
möjlighet till god insyn, delaktighet och inflytande
liksom goda förutsättningar för ansvarsutkrävande. I
skrivelsen  framhålls  behovet  av   tillgång   till
information  och  kunskap  om det politiska systemet
och  samhället  för människors  förutsättningar  att
utöva makt över sin  egen  vardag och livssituation.
Skolan,  massmedier  och  folkbildningen  anges  som
exempel på betydelsefulla aktörer när det gäller att
förmedla sådan information och kunskap.

Konstitutionsutskottet delar motionärens uppfattning
om  behovet av folkbildning  och  debatt  kring  EU.
Utskottet, som kommer att behandla en motion (fp) om
regeringens   ansvar   för   en   ökad   debatt   om
Europafrågor    i   betänkande   2003/04:KU19   över
demokratiskrivelsen,    anser    dock    att   något
tillkännagivande med anledning av motionen  inte  är
påkallat.

Regelreformering

I motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande
5  begärs ett tillkännagivande för regeringen om att
alla  av  EU  beslutade  regler  och lagar som berör
Sverige efter en tid skall tas upp  i  riksdagen för
att få de praktiska konsekvenserna belysta  och  att
riksdagen  bör  ha  möjlighet  att  göra  efter- och
omprövningar  av  redan  fattade  beslut  och  lämna
förändringsförslag till EU.

Konstitutionsutskottet     behandlade    i    sitt
betänkande 2001/02:KU29 Lagstiftningsprocessen  m.m.
två motionsyrkanden (mp) av samma  lydelse  som  det
här  behandlade.  Utskottet  hänvisade till en given
redovisning varav framgick att  det  också  inom  EU
bedrevs    ett    arbete   med   regelkvalitet   och
regelförenkling och  att  det  också  i detta arbete
fanns en inriktning på att analysera konsekvenser av
förslag till nya regler. Utskottet hänvisade  vidare
till  ett  tidigare påpekande att EU bör eftersträva
ett  så  okomplicerat   regelsystem   som   möjligt.
Därutöver  påpekade  utskottet  att  riksdagen bl.a.
inom    ramen    för    sitt    uppföljnings-    och
utvärderingsarbete   hade   möjlighet   att   belysa
konsekvenserna   av  EU-regler.  Någon  åtgärd  från
riksdagens sida med  anledning av vad som anfördes i
motionerna i berörd del var enligt utskottets mening
inte påkallad, utan de avstyrktes.
Som konstitutionsutskottet  tidigare  påpekat  har
riksdagen  bl.a.  inom  ramen för sitt uppföljnings-
och   utvärderingsarbete   möjlighet    att   belysa
konsekvenser  av  regler som beslutats på EU-nivå  -
likaväl som konsekvenserna av andra regler. Liksom i
fråga om andra regler  har  riksdagsledamöter  också
möjlighet att motionsvis begära att regeringen skall
verka  för  förändringar.  Inom  EU bedrivs fortsatt
arbetet  med regelkvaliteten. Utskottet  anser  inte
att  någon  åtgärd  är  påkallad  med  anledning  av
motionen.

Folkomröstning

I motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp) yrkande
1 begärs  ett tillkännagivande för regeringen om att
alla nya EU-fördrag  som innebär maktöverföring till
EU-nivå   skall  underställas   medborgarna   i   en
folkomröstning.

Konstitutionsutskottet  har  i tidigare sammanhang
redogjort    för    regeringsformens    regler    om
folkomröstning.   Utskottet  behandlade  frågor   om
folkomröstningsinstitutet  som  sådant och särskilda
frågor   om   grundlagsändring   och  folkomröstning
ingående     i     sitt    betänkande    2003/04:KU9
Författningsfrågor.
Sammansatta  konstitutions-  och  utrikesutskottet
behandlade  i betänkande  2003/04:KUU1  motioner  om
folkomröstning      om      det      fördrag     som
regeringskonferensen skall utmynna i.
Utskottet ansåg att frågan om en folkomröstning om
det framtida fördraget borde prövas av  den  riksdag
som  har  att  ta  slutlig ställning till fördraget.
Allmänt  sett ville dock  utskottet  erinra  om  att
Europeiska    unionen    förblir   ett   i   grunden
mellanstatligt samarbete där varje stats godkännande
krävs för att förändra EU:s kompetens på ett område.
Utskottet   erinrade   om   att   riksdagen   utan
föregående   folkomröstning  haft   att   pröva   om
Amsterdamfördraget    och    Nicefördraget    skulle
godkännas för svenskt vidkommande, och utskottet såg
inte  "nu"  skäl  till  någon  annan ordning för det
kommande fördraget.
Utskottet    erinrade    om   att   den    svenska
folkstyrelsen förverkligas genom  ett representativt
och parlamentariskt statsskick och  att  den svenska
traditionen  lägger stor vikt vid de allmänna  valen
och vid det aktiva  folkrörelsearbetet mellan valen.
Utskottet erinrade vidare  bl.a.  om  att riksdagens
beslut om överlåtelse av beslutanderätt  inom  ramen
för  samarbete  i  Europeiska unionen kräver stöd av
minst    tre    fjärdedelar     av    de    röstande
riksdagsledamöterna eller beslut i samma ordning som
vid  stiftande  av grundlag, dvs. beslut  med  enkel
majoritet före och efter ett riksdagsval.
Sammanfattningsvis  fann utskottet ingen anledning
till  att  ställa  sig  bakom   motionsyrkanden   om
folkomröstning, utan de avstyrktes.
Frågan   om  folkomröstning  om  det  fördrag  som
regeringskonferensen   kommer  fram  till  har  åter
väckts i en motion (mp) med anledning av regeringens
skrivelse        2003/04:110       Demokratipolitik.
Konstitutionsutskottet  kommer att behandla motionen
senare   i   vår  i  sitt  betänkande   2003/04:KU19
Demokratifrågor.
Konstitutionsutskottet  anser,  liksom tidigare, att
avgörandet  av  om folkomröstning bör  hållas  i  en
fråga bör avgöras  från  fall  till  fall. Utskottet
vill också erinra om vad som tidigare sagts bl.a. om
att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom ett
representativt   och   parlamentariskt   statsskick.
Riksdagen  är  enligt  utskottets  uppfattning   väl
skickad att ta ställning i de frågor som nya fördrag
och  fördragsändringar kan ge upphov till. Utskottet
avstyrker motionen.











Stockholm den 18 april 2004

På konstitutionsutskottets vägnar


Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Gunnar Hökmark (m),
Göran Magnusson (s), Barbro
Hietala Nordlund (s), Helena
Bargholtz (fp), Pär Axel
Sahlberg (s), Kenth Högström
(s), Ingvar Svensson (kd), Mats
Berglind (s), Anders Bengtsson
(s), Tobias Krantz (fp),
Kerstin Lundgren (c), Helene
Petersson (s), Nils Fredrik
Aurelius (m), Billy Gustafsson
(s), Gustav Fridolin (mp) och
Bertil Kjellberg (m).


Avvikande meningar


1. Gunnar Hökmark (m), Nils Fredrik Aurelius (m) och
Bertil Kjellberg (m) anför:

Frågorna  som  tas  upp  i  motion  2002/03:U323 (m)
yrkande   17   har   med   anledning  av  en  senare
partimotion behandlats i sammansatta  konstitutions-
och  utrikesutskottets  betänkande 2003/04:KUU1.  Vi
hänvisar till vad som i de aktuella frågorna anförts
i reservationer till det  betänkandet av ledamöterna
från Moderaterna.

2. Kerstin Lundgren (c) anför:

Centerpartiets samlade syn på de frågor som regleras
i  konventets  förslag  till  nytt  konstitutionellt
fördrag framfördes hösten 2003  i en partimotion som
behandlades   i   sammansatta   konstitutions-   och
utrikesutskottets   betänkande   2003/04:KUU1.   Jag
hänvisar, såvitt avser de i motion  2002/03:U326 (c)
här behandlade yrkandena, till vad jag i de aktuella
frågorna    anfört   i   reservationer   till    det
betänkandet.

3. Gustav Fridolin (mp) anför:

Som  anförs  i   motionerna   2002/03:K288  (v)  och
2002/03:Fi289  (v)  tillkommer alltfler  moment  som
leder EU:s utveckling i riktning mot överstatlighet.
Jag anser att denna utveckling bör motverkas och att
därför maktrelationerna  mellan  EU:s  institutioner
och  Sveriges  riksdag bör belysas i en utredning  -
exempelvis  i  den   författningsutredning  som  för
närvarande diskuteras  mellan  partierna  - samt att
regeringen  bör  verka  för att medlemsstaterna  gör
egna utvärderingar av den  öppna samordningsmetodens
betydelse och mot att alltfler  politikområden  förs
över till EU-nivån.

Miljöpartiets   samlade   syn  på  de  frågor  som
regleras    i   konventets   förslag    till    nytt
konstitutionellt fördrag framfördes hösten 2003 i en
motion som behandlades  i sammansatta konstitutions-
och utrikesutskottets betänkande  2003/04:KUU1.  Jag
hänvisar  såvitt avser de i motion 2002/03:U324 (mp)
framställda  yrkandena  om  kommissionens  ställning
till   mina   ställningstaganden  för  Miljöpartiets
räkning i det betänkandet.
Såvitt avser  uppföljning  av  nya EU-regler anser
jag  att  alla regler som EU beslutat  och  som  rör
Sverige efter en tid bör tas upp i riksdagen, varvid
de praktiska  konsekvenserna  av  reglerna  bör  bli
belysta.  Riksdagen  bör också ha möjlighet att göra
efter- och omprövningar  av redan fattade beslut och
lämna       förändringsförslag       till        EU.
Subsidiaritetsprincipens  tillämpning  bygger på att
man noggrant följer effekter och förändrade  villkor
i  de  olika  medlemsländerna.  Jag anser därför att
motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 5 bör bifallas.

Jag anser vidare att det borde vara  självklart  att
alla nya fördrag som innebär att mera makt förs över
från  Sveriges  riksdag  till EU:s institutioner bör
underställas medborgarna i en folkomröstning. Motion
2002/03:U324 (mp) bör därför  bifallas  även  såvitt
avser yrkande 1.



Bilaga 3

Finansutskottets yttrande 2003/04:FiU3y


Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet   har  beslutat  att  bereda  bl.a.
finansutskottet  tillfälle   att   yttra   sig  över
regeringens  skrivelse  om verksamheten i Europeiska
unionen under 2003 (skr. 2003/04:60) jämte motioner.

Finansutskottet yttrar sig över
de två yrkanden i
följdmotionerna U18 (kd) och
U19 (m) som rör utskottets
område. Utskottet föreslår att
motionerna avstyrks.


Utskottet


Skrivelsen


I skrivelsen redogör regeringen för
verksamheten i Europeiska unionen
under 2003. Bland de områden som rör
finansutskottet finns den ekonomiska
och monetära unionen, EU:s budget,
statistik, offentlig upphandling
samt finansiella tjänster.


Motionerna


Politiken efter folkomröstningen om euron


I motion U19 av Gunilla Carlsson  m.fl.  (m)  begärs
att regeringen snarast återkommer till riksdagen med
en    redogörelse   för   hur   Sverige   har   mött
utanförskapet         med        anledning        av
folkomröstningsresultatet   om  införande  av  euron
(yrkande 3).

Enligt  motionärerna gör folkomröstningsresultatet
det  än  viktigare   med   en  regeringspolitik  som
underlättar för företagande  och nya jobb i Sverige.
Den fortsatt höga arbetslösheten,  tröga  ekonomiska
återhämtningen och svaga tillväxtförmågan i  Sverige
ger  utrymme  till oro. Det krävs en långsiktig  och
ansvarsfull politik  med  lägre  skatter, flexiblare
arbetsmarknad och en bred kunskapssatsning.
I  samband med folkomröstningsresultatet  utlovade
statsministern    en   bred   satsning   på   bättre
tillväxtförutsättningar      i      Sverige.      Av
tillväxtsatsningar  blev  enligt motionärerna intet.
De utlovade tillväxtsamtalen verkar ha tystnat innan
de   ens   började.   I   stället   upplever   många
småföretagare    att    skatte-    och   regelbördan
ytterligare  har  ökat,  vilket  i  sin tur  minskar
möjligheten till mer av företagande och  nya  jobb i
Sverige.

Incitamenten att arbeta


I motion U18 av Holger Gustafsson m.fl. (kd) erinras
om   att   kommissionen  rekommenderar  Sverige  att
reformera skatte-  och  bidragssystemen  i syfte att
öka  incitamenten  att arbeta. Vad vi ser i  dag  är
enligt motionärerna  en  motsatt  utveckling. Skulle
regeringen       till       exempel       gå      på
Egendomsskatteutredningens förslag om att finansiera
en  sänkning  av förmögenhetsskatten genom att  höja
inkomstskatten  är det ett steg i helt fel riktning.
Motionärerna föreslår  ett tillkännagivande om vad i
motionen  anförs  om  att  reformera   skatte-   och
bidragssystemen,  enligt  Lissabonprocessen, i syfte
att öka incitamenten att arbeta (yrkande 12).


Utskottets ställningstagande


Utskottet välkomnar den genomarbetade  redovisningen
av  skilda  områden  i  regeringens  skrivelse.  Som
utskottet anfört tidigare fyller redovisningen  både
ett  uppföljande syfte och ett framåtblickande syfte
(yttr.  1999/2000:FiU3y,  2001/02:FiU7y).  Dels  kan
riksdagen  följa  upp regeringens agerande under det
gångna  året,  dels kan  riksdagen  i  sitt  löpande
arbete  med EU-frågor  utnyttja  skrivelsen  för  de
många  frågor  i  skrivelsen  som  kommer  att  vara
aktuella också under kommande år.

När   det    gäller    motionerna   vill   utskottet
inledningsvis erinra om att Sveriges tillväxt ligger
över genomsnittet för EU och att Sverige är det land
som  har flest placeringar  på  första  till  tredje
plats     bland    de    olika    indikatorerna    i
Lissabonstrategin.  Det innebär inte att den svenska
ekonomiska politiken inte kan utvecklas ytterligare,
men  i ljuset av Sveriges  framgångsrika  ekonomiska
utveckling,  inte minst i ett europeiskt perspektiv,
är motionärernas framställning missvisande.

Utskottet  vill   inte  föregripa  den  ekonomiska
vårpropositionen - som överlämnas till riksdagen två
dagar efter att detta yttrande beslutats i utskottet
- men kan konstatera  att den ekonomiska politik som
har  förts  har  bidragit   till  en  god  ekonomisk
tillväxt.  En  hållbar ekonomisk  utveckling  är  en
självklar ledstjärna  för  politiken.  Som utskottet
har   argumenterat   i   många   ekonomisk-politiska
betänkanden (t.ex. bet. 2002/03:FiU20, 2003/04:FiU1)
skulle   inte   den  politik  som  de  nu   aktuella
motionärernas   partier   förespråkar   bidra   till
tillväxt.

Motionsyrkandet  om   reformering   av  skatte-  och
bidragssystemen hänvisar till Lissabonprocessen. Som
framgår av regeringens skrivelse (skr. 2003/04:60 s.
157  f.)  är  det dock inom sysselsättningsstrategin
som  rekommendationen   har   givits.   I   Sveriges
handlingsplan  för  sysselsättning  2003 kommenteras
rekommendationen och regeringen redovisar där att de
genomsnittliga    marginaleffekterna   har    sänkts
betydligt sedan 1997. Ett långsiktigt arbete med att
minska de kombinerade  marginaleffekterna i skatte-,
transfererings-  och bidragssystemen  bedrivs.  Till
exempel inleddes år  2001 en omfattande skattereform
inriktad på att sänka marginalskatterna för låg- och
medelinkomsttagare. Reformen  består  av  en stegvis
kompensation  för den allmänna egenavgiften  och  en
successiv minskning  av  andelen  skattebetalare som
betalar  statlig  inkomstskatt.  Skattereformen  har
tillsammans  med  reformer  i  bidragssystemen   och
införandet  av  en maxtaxa inom barnomsorgen medfört
ökade drivkrafter att söka och acceptera erbjudanden
om arbete samt att öka arbetsinsatsen från del- till
heltid.

Finansutskottet anförde följande i bet. 2003/04:FiU1
s. 101 f.:

Som     framgår     av      t.ex.     regeringens
fördelningspolitiska        redogörelse         i
vårpropositionen för 2003 bilaga 3 har både löne-
och inkomstspridningen ökat under senare delen av
1990-talet  efter att successivt ha minskat sedan
mitten  av  1970-talet.   Till   följd   av   den
ekonomiska   krisen   i   början   av  1990-talet
marginaliserades vissa grupper i samhället.  Till
exempel    har    antalet    människor   som   är
långtidsarbetslösa, långtidssjuka  eller beroende
av   socialbidrag   under   långa   tider   ökat.
Regeringens  politik  syftar till att bryta detta
utanförskap.   Marginaleffekter   ska   samtidigt
minskas så att det  lönar  sig bättre att studera
och arbeta.
Beslutet    om    att    införa    maxtaxa    i
förskoleverksamheten  och  barnomsorgen   är  ett
exempel  på  åtgärder  som bidrar till att minska
marginaleffekterna. Sänkning av marginalskatterna
genom  höjningen  av den nedre  skiktgränsen  för
statlig  inkomstskatt   och   kompenseringen   av
egenavgifterna  är  andra exempel på åtgärder som
vidtagits under senare år. Enligt beräkningar som
redovisades i vårpropositionen  för  2002 hade en
ensamstående    förälder    med   två   barn   en
marginaleffekt på ungefär 65  %  år  1999.  Under
förra   året   hade  marginaleffekten  för  denna
familjetyp sjunkit  med  nästan 7 procentenheter,
till 58,6 %. För sammanboende  med  två barn hade
marginaleffekterna under samma period sjunkit med
omkring 5 procentenheter.

Utskottet  vill  i  detta sammanhang erinra  om  att
regeringen i vårpropositionen för 2003 angav att den
avser att se över hur marginaleffekterna kan minskas
ytterligare i syfte att  öka arbetskraftsdeltagandet
och minska utanförskapet och socialbidragsbehovet.

Motionärerna tar vidare upp Egendomsskattekommittén.
Utskottet vill erinra om att  kommittén  överlämnade
sitt   huvudbetänkande  Reformerade  egendomsskatter
(SOU 2004:36)  till  finansminister  Bosse  Ringholm
måndagen  29  mars 2004 och att kommittén avser  att
redovisa återstående  delar  av  utredningsuppdraget
(rörande   arvs-   och  gåvobeskattningen)   i   ett
slutbetänkande i slutet av maj månad 2004. Utskottet
finner ingen anledning  att  i  detta  sammanhang ta
ställning till kommitténs huvudbetänkande.

Utskottet  anser  med hänvisning till det  anförda
att motionerna bör avstyrkas.

Stockholm den 13 april 2004

På finansutskottets vägnar


Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Sven-Erik Österberg
(s), Mikael Odenberg (m), Carin
Lundberg (s), Sonia Karlsson
(s), Agneta Ringman (s), Gunnar
Axén (m), Christer Nylander
(fp), Lena Ek (c), Hans Hoff
(s), Tomas Högström (m), Agneta
Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp),
Gunnar Nordmark (fp), Olle
Sandahl (kd), Siv Holma (v),
Tommy Ternemar (s) och Lars
Johansson (s).


Avvikande mening


Den ekonomiska politiken efter folkomröstningen
om euron och i ljuset av Lissabonprocessen (m,
fp, kd, c)
av Mikael Odenberg (m),  Gunnar  Axén  (m), Christer
Nylander  (fp),  Lena  Ek  (c), Tomas Högström  (m),
Gunnar Nordmark (fp) och Olle Sandahl (kd).

Ställningstagande

Den   viktigaste   uppgiften  för   den   ekonomiska
politiken just nu är  att  få fart på svensk ekonomi
och uppnå en högre långsiktig tillväxt. Det är också
nödvändigt att förstärka incitamenten  att arbeta om
vi långsiktigt ska klara den sociala tryggheten.

Den politik som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet
och Miljöpartiet för leder dock Sverige  in  på  fel
väg. De s.k. tillväxtsamtalen har uppenbarligen inte
påverkat   politikens  inriktning.  Överenskommelsen
mellan  de  tre   partierna   inför  den  ekonomiska
vårpropositionen innehåller inga reformer som kan få
fart på tillväxten. I stället tycks  den mest handla
om att dela ut bidrag till kommunerna med pengar som
över   huvud   taget   inte  finns  i  den  statliga
kassakistan.   Den   statliga   budgeten   går   med
underskott   och   Socialdemokraterna    och    dess
stödpartier hankar sig fram genom att skjuta viktiga
beslut  på  framtiden.  Regeringen  borde  ägna  mer
energi åt att ta fasta på rekommendationerna från EU
om  reformeringen  av  skatte- och bidragssystemen i
stället för att skryta över  att Sverige ligger före
vissa  andra EU-länder avseende  några  nyckeltal  i
Lissabonprocessen.

Den  svenska   uthålliga  tillväxtpotentialen  måste
förbättras.   Skattetrycket    ligger   omkring   10
procentenheter över det europeiska  genomsnittet och
försvagar incitamenten till företagande,  arbete och
utbildning.   Ett  ogynnsamt  företagsklimat  håller
tillbaka nyföretagandet och försvårar inte minst för
små och medelstora  företag.  Arbetskraftsbristen är
stor på vissa områden samtidigt  som närmare 20 % av
den   arbetsföra   befolkningen   är  arbetslös,   i
åtgärder,   förtidspensionerad  eller   sjukskriven.
Diskriminering    och    otillräcklig    integration
försvårar och hindrar många nya svenskars inträde på
arbetsmarknaden.

Men     det     kanske    allvarligaste    svenska
tillväxthindret  är   socialdemokratins   låga   och
sjunkande   tilltro   till  den  enskildes  förmåga.
Självbestämmandet hos Sveriges  medborgare  är i dag
kraftigt  inskränkt.  Funktionen i bidrags-, skatte-
och transfereringssystemen  är  med  dagens  politik
överordnad individens välbefinnande.

Egendomsskattekommitténs   förslag  om  sänkning  av
grundavdraget  bör  avvisas.  Det   är  typiskt  att
Socialdemokraterna  inte  kan  tänka sig  att  sänka
tillväxthindrande  skatter  utan  att   höja   andra
skatter som skadar tillväxten.

Utgången  av  folkomröstningen om införande av euron
innebär  att  den   penningpolitiska   regimen  blir
oförändrad   med   ett  inflationsmål  och  flytande
växelkurs. Inget i det rådande ramverket förändras.

Finanspolitiken kan  därmed  i  huvudsak  ägnas åt
struktur-     och    fördelningspolitiska    frågor.
Huvuduppgiften  är  att  finansiera  det  som det är
angeläget att det offentliga svarar för. Det behöver
långt  ifrån  alltid handla om utförande i offentlig
regi, avgörande är den offentliga finansieringen. De
grundläggande uppgifter som det offentliga ska svara
för är de genuint  kollektiva varorna och tjänsterna
som   rättsväsende,  försvar,   grundforskning   och
infrastruktur.  Dessutom har det offentliga ansvaret
för att alla människor  i vårt land får en god vård,
omsorg och utbildning. Verksamheterna bör utföras av
en mångfald av huvudmän.
Vad som anförts här bör  med delvis bifall till de
aktuella motionerna ges regeringen till känna.

Bilaga 4

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2003/04:AU5y

Till utrikesutskottet


Utrikesutskottet har den 1 april  2004  berett bl.a.
arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över
regeringens  skrivelse  2003/04:60  Årsboken  om  EU
-Berättelse  om  verksamheten  i Europeiska  unionen
under 2003 och över de motioner som utrikesutskottet
planerar att behandla i samband  med  skrivelsen. Av
de  motioner som väckts med anledning av  skrivelsen
avser  motionerna  2003/04:U18  av Holger Gustafsson
m.fl.  (kd) yrkandena 10 och 11 och  2003/04:U19  av
Gunilla  Carlsson  m.fl.  (m)  yrkande  11 frågor på
arbetsmarknadsutskottets           beredningsområde.
Motionerna anges fortsättningsvis utan  angivande av
årtal.

Motion  U18  yrkandena  10  och  11  avser  rådets
rekommendationer   till   Sverige   om  den  svenska
sysselsättningspolitiken.  Motion  U19   yrkande  11
avser    frågan    om   Sveriges   införlivande   av
arbetstidsdirektivet   och  om  att  regeringen  bör
tillse  att Sverige utnyttjar  de  möjligheter  till
undantag och avvikelser som direktivet medger.
Utskottet  begränsar i huvudsak sitt yttrande till
de frågor som  aktualiserats  motionsvis.  Därmed är
detta  yttrande  inte  någon heltäckande redogörelse
för  arbetsmarknadsutskottets   synpunkter  på  EU:s
sysselsättningsstrategi m.m.


Sysselsättningsfrågor



Regeringens skrivelse


Frågan  om  sysselsättning  ligger  högt   på   EU:s
dagordning sedan mitten av 1990-talet. Vid toppmötet
i  Lissabon 2000 antog EU den s.k. Lissabonstrategin
med målet att, genom nära samverkan mellan ekonomisk
politik,  sysselsättningspolitik  och socialpolitik,
stärka unionens konkurrenskraft och  stimulera  till
arbete  och  hållbar  tillväxt.  Medlemsstaterna ska
sträva  efter  full  sysselsättning,   och  det  har
fastlagts en rad delmål att uppnå på vägen till full
sysselsättning.   EU:s  sysselsättningsstrategi   är
sedan  1997  inskriven  i  fördraget  om  Europeiska
unionen och är  ett  nyckelinstrument  för att uppnå
ambitionerna från Lissabon. Kommissionen  ska  varje
år   presentera  ett  förslag  till  riktlinjer  för
sysselsättningen.          Huvudansvaret         för
sysselsättningspolitiken  ligger   dock   kvar   hos
medlemsstaterna.

Rådet    fattade    i    juli   2003   beslut   om
sysselsättningsriktlinjerna   för   2003.   De   nya
riktlinjerna  ska  i  princip  ligga  fast  i tre år
(t.o.m. 2006) och ska ha en tydligare inriktning  på
att      uppnå      Lissabonmålen     till     2010.
Sysselsättningsriktlinjerna      innefattar      tre
övergripande  mål  och  tio särskilda riktlinjer. De
tre  övergripande  målen  är:  full  sysselsättning,
förbättrad kvalitet och produktivitet i arbetet samt
ökad  social  sammanhållning  och  en  arbetsmarknad
öppen för alla.  De  tio  särskilda riktlinjerna är:
att      vidta      aktiva      och     förebyggande
arbetsmarknadsåtgärder,  skapa nya  arbetstillfällen
och företagaranda, hantera  förändringar  och främja
anpassbarhet   och   rörlighet  på  arbetsmarknaden,
främja   utveckling   av  humankapitalet   och   det
livslånga  lärandet,  öka   arbetskraftsutbudet  och
främja ett aktivt åldrande, arbeta för jämställdhet,
främja  integration och motverka  diskriminering  på
arbetsmarknaden, initiera drivkrafter som gör arbete
till ett attraktivt alternativ, omvandla odeklarerat
arbete till  reguljär  sysselsättning och ta itu med
regionala skillnader i sysselsättning.  Riktlinjerna
understryker även vikten av att fler aktörer på alla
nivåer involveras i genomförandet av strategin.
Sverige fick 2003 tre rekommendationer  av  rådet.
Det    konstateras    att    svensk    arbetsmarknad
karakteriseras  av mycket höga sysselsättningsnivåer
och att alla de gemensamma  sysselsättningsmålen har
nåtts. Med tanke på den åldrande befolkningen kommer
landet att bli tvunget att se till att det finns ett
utbud   av   arbetskraft.  Sverige   fick   följande
rekommendationer:

att  förstärka  de  insatser  som  syftar  till  att
upprätthålla  utbudet  av  arbetskraft  på lång sikt
genom  att  utnyttja  alla  potentiella källor  till
arbetskraft, särskilt genom ett  högre deltagande av
invandrare,

att  minska  antalet  långtidssjukskrivna   personer
genom  att förbättra arbetsförhållandena och anpassa
lagstiftningen    för   att   främja   en   effektiv
återintegrering på arbetsmarknaden,

att  arbeta vidare med  reformerna  av  skatte-  och
bidragssystemen  i  syfte  att  öka incitamentet att
arbeta, i synnerhet för grupper för  vilka samspelet
mellan  skatter  och  bidrag  har  de mest  negativa
effekterna på utbudet av arbetskraft,  och fullfölja
reformen av skatterna på arbetsinkomst.

Sveriges handlingsplan 2003 överlämnades  i  oktober
2003  till  kommissionen  och rådet. Handlingsplanen
ger en situationsbeskrivning  mot bakgrund av de tre
övergripande målen, de tio riktlinjerna  och  de tre
rekommendationerna och framtida insatser beskrivs.

Den    av   rådet   utsedda   högnivågruppen   för
sysselsättning  som  leddes  av Wim Kok presenterade
sin   rapport   den  26  november  2003.   Rapporten
fokuserade   på   fyra    områden,   nämligen   ökad
anpassningsbarhet,      ökat      arbetskraftsutbud,
investeringar   i   humankapital   samt  effektivare
genomförande av reformer.

Motion


Kristdemokraterna  vill  i  kommittémotion  U18  med
anledning av de rekommendationer  som  rådet  avgett
till  Sverige  att  s.k.  jobbguider  ska  införas i
Sverige och att invandrares kompetens tas till  vara
bättre  (yrk.  10)  och  att  de långtidssjukskrivna
återintegreras bättre på arbetsmarknaden  (yrk. 11).
Kristdemokraterna  instämmer  i  rådets  kritik  och
understryker behovet av kraftfullt agerande från den
svenska    regeringen    inom    de    områden   som
rekommendationerna    avser.   Integrationspolitiken
måste  förbättras,  och fler  invandrare  måste  ges
tillträde  till den svenska  arbetsmarknaden.  Många
har   svårt   att    komma   in   på   den   svenska
arbetsmarknaden trots  hög utbildning. Det är därför
viktigt att kunskapsvalideringen  förbättras  så att
t.ex. invandrare med akademisk utbildning snabbt kan
komma   in  på  arbetsmarknaden.  Ibland  krävs  det
specifika  åtgärder eftersom många invandrare saknar
ett socialt nätverk, kontakter och erfarenhet av att
söka  arbete   i   Sverige.   Partiet   vill  införa
jobbguider    för   invandrare   som   är   nya   på
arbetsmarknaden.  Det  höga ohälsotalet i Sverige är
oacceptabelt    och    måste    åtgärdas.    Otaliga
utredningar, statistiska uppdrag  och  "pratgrupper"
har tillsatts, men det har inte gett många  konkreta
förslag till åtgärder. Det mesta har präglats av ett
ostrukturerat lappande och lagande.


Utskottets ställningstagande


Det allmänna sysselsättningsläget

Utskottet  vill  redan från början slå fast att  den
för Sverige alltför  låga  sysselsättningen  och den
höga arbetslösheten är några av de största problemen
som   Sverige   har  att  ta  sig  an.  Den  svenska
regeringens  övergripande  mål  är  att  uppnå  full
sysselsättning.   I  denna  strävan  ingår  som  två
väsentliga komponenter  att  halvera ohälsotalet och
att  öka  invandrares  integrering  på  den  svenska
arbetsmarknaden.

Inledningsvis vill utskottet peka på kommissionens
utkast till gemensam rapport  om sysselsättning (KOM
(2004)   24  slutlig)  som  innehåller   en   första
bedömning  av  medlemsstaternas  genomförande av den
nya      sysselsättningsstrategin.      Kommissionen
konstaterar att arbetsmarknadsläget innebär  en stor
utmaning   för  att  uppnå  Lissabonstrategins  mål.
Sysselsättningen inom EU slutade att öka i början av
2003 och förväntas bara öka långsamt 2004-2005.
Arbetslösheten  inom  EU  har successivt ökat till
8,1 % 2003. När det gäller Lissabonmålet om en total
sysselsättningsintensitet på  70 %  senast  2010 har
det   inte   gjorts   några  framsteg,  och  med  en
sysselsättningsintensitet  på  64,3 %  står  det  nu
klart  att  EU  inte  kommer att uppnå det delmål på
67 % som fastställdes för  2005. Fyra medlemsländer,
bl.a. Sverige, ligger dock redan över målet om minst
70  %  sysselsättning  2010. Sysselsättningen  bland
kvinnor i EU ökade 2002  (55,6  %),  och möjligheten
finns fortfarande att delmålet för 2005  (57  %) kan
komma att uppnås. Huruvida målet för 2010 kommer att
nås   beror  på  hur  sysselsättningen  bland  äldre
personer  utvecklas.  Även om sysselsättningen bland
äldre arbetstagare har  ökat  till  drygt 40 % under
2002 ligger man ännu långt från målet  på  50 % till
2010.
Sverige har den högsta sysselsättningsgraden  i EU
för  kvinnor  och  äldre  (55-64  år)  samt en av de
lägsta nivåerna för långtidsarbetslöshet.  Rapporten
anger att Sveriges framtida utmaningar ligger  i att
fortsätta   arbeta  för  att  få  in  invandrare  på
arbetsmarknaden, halvera antalet sjukdagar till 2008
och  att  fortsätta   minska  marginaleffekterna  av
skatte-   och   bidragssystemen    för    att    öka
drivkrafterna till arbete.
Europeiska rådet höll den 25 och 26 mars 2004 sitt
årliga möte om Lissabonstrategin och den ekonomiska,
sociala  och  miljörelaterade situationen i unionen.
Vid mötet, som  hölls  i  Bryssel, konstaterades att
det krävs stark ekonomisk tillväxt  och  skapande av
arbetstillfällen  tillsammans  med  en  hög grad  av
social   sammanhållning   och  miljöskydd  för   att
tillgodose förväntningarna hos Europas befolkning om
högre levnadsstandard och bättre  livskvalitet.  Det
fastställdes  att  de  viktigaste politiska frågorna
som  leder  till  ökad tillväxt  och  sysselsättning
måste prioriteras.  Mötet  inriktades  därför på två
frågor,  nämligen  hållbar  tillväxt  och  fler  och
bättre  arbetstillfällen. Man gav också uttryck  för
att  ökad   sysselsättningsgrad   är   av  avgörande
betydelse   för  bl.a.  ekonomisk  tillväxt.   Rådet
betonade  att   medlemsstaterna  måste  förnya  sitt
åtagande att uppnå Lissabonmålen för sysselsättning.
Europeiska rådet  uppmanade kommissionen att inrätta
en ny högnivågrupp  under ledning av Wim Kok för att
genomföra en oberoende  översyn av hur Lissabonmålen
kan uppfyllas på bästa sätt i synnerhet mot bakgrund
av  utvidgningen.  Rapporten  ska  läggas  fram  för
kommissionen senast den 1 november 2004.
Utskottet ser med stor oro på att arbetslösheten i
Sverige  är  hög.  Det   är   den   höga   nivån  på
arbetslösheten  som  oroar snarare än situationen  i
förhållande till andra  EU-länder.  I  januari  2004
hade  Sverige  två procentenheter lägre arbetslöshet
än  genomsnittet  för  EU,  och  för  kvinnorna  var
arbetslösheten    ca    4    procentenheter    under
genomsnittet.  Som  redovisats  ovan har EU:s mål om
70 % sysselsättning redan uppnåtts i Sverige. Enligt
Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) var  det drygt 234 000
personer,  eller.5,4 %  av  arbetskraften,  som  var
inskrivna  som arbetslösa i mars  2004.  Det  är  en
ökning med 1  procentenhet  eller 42 000 personer på
ett  år.  Enligt  AMS är ingen påtaglig  uppgång  på
arbetsmarknaden  synbar.  Statistiska  centralbyråns
(SCB) arbetskraftsundersökning  (AKU)  för  februari
2004 visar att det har skett en minskning av antalet
anställda.  Det  gäller  framför  allt tidsbegränsat
anställda  kvinnor,  till  stor  del inom  vård  och
omsorg. Den ökade arbetslösheten har  påverkat  alla
åldersgrupper,  men mest har ungdomar i åldern 16-24
år  drabbats. Trots  den  minskade  sysselsättningen
uppvisar   det  totala  antalet  arbetade  timmar  i
genomsnitt per  vecka  ingen statistiskt säkerställd
skillnad jämfört med februari  för ett år sedan. Den
reguljära  sysselsättningsgraden   för   personer  i
åldern  20-64 år sjunker enligt Konjunkturinstitutet
till 76,8  %  2004,  mätt som ett årsgenomsnitt. Det
innebär att målet om en reguljär sysselsättningsgrad
på 80 % 2004 inte uppnås.
Utskottet anser att situationen på arbetsmarknaden
kräver kraftfulla insatser.  Arbetet  i enlighet med
Sveriges  handlingsplan  för  sysselsättning   måste
fortsätta  och  intensifieras.  Det  är av avgörande
betydelse  för  utvecklingen på arbetsmarknaden  att
det finns en god  beredskap  för  att  på olika sätt
möta den ökande arbetslösheten. Stora ansträngningar
måste   göras   för   att  nå  sysselsättningsmålen.
Utskottet    utgår    från    att    regeringen    i
vårpropositionen som i dagarna  ska  överlämnas till
riksdagen lämnar förslag om åtgärder för  att  vända
utvecklingen på den svenska arbetsmarknaden.

Särskilt om invandrare på arbetsmarknaden

Att  öka de utlandsföddas inträde på arbetsmarknaden
är som  utskottet  redan  inledningsvis  betonat  en
central  uppgift för arbetsmarknadspolitiken. Det är
av stor betydelse  att  ta till vara allas vilja att
arbeta och att motverka all  diskriminering.  Det är
också    en    viktig    del    av    de   särskilda
sysselsättningsriktlinjerna. Alla ska ha  samma rätt
och  möjlighet  att  försörja  sig  med eget arbete.
Detta är också viktigt för att skapa  en  integrerad
arbetsmarknad    för    alla.    Utskottet   har   i
budgetbetänkande 2003/04:AU1 redogjort för en del av
de  insatser som pågår för att integrera  invandrare
på  arbetsmarknaden  och  hänvisar  därför  i  detta
yttrande  till  den  sammanställningen. Här kan dock
nämnas   att   utskottet   pekat   på   behovet   av
tillräckliga          personalresurser           vid
arbetsförmedlingarna     i     de    mest    utsatta
storstadsområdena,      försöksverksamheten      med
arbetsplatsintroduktion för vissa invandrare och den
särskilda  satsningen  på  bristyrkesutbildning  för
redan anställda där ett särskilt  mål  satts upp för
personer med utländsk högskoleutbildning.

Utskottet  noterar  att  den i budgetpropositionen
föreslagna valideringsdelegationen  numera är utsedd
och  på  plats i Norrköping. Valideringsdelegationen
har i uppdrag  att  t.o.m. år 2007 främja och stödja
validering.   Med   validering   brukar   avses   en
bedömning, värdering  och  erkännande i strukturerad
form av kunskaper och kompetens  som uppnåtts både i
och   utanför   det   formella  utbildningsväsendet.
Utskottet menar att valideringsdelegationen  har  en
viktig   uppgift  både  när  det  gäller  invandrade
akademiker och andra invandrade grupper.
Utskottet  vill  också peka på att det finns flera
pågående  kommittéarbeten  på  diskriminerings-  och
integrationsområdet.  Diskrimineringskommittén (dir.
2002:11    och   2003:69)   har    ett    omfattande
utredningsuppdrag  att  bl.a.  överväga  en gemensam
lagstiftning  mot  diskriminering som omfattar  alla
eller    flertalet    diskrimineringsgrunder     och
samhällsområden  och  överväga  om  regler om aktiva
åtgärder   bör  införas  i  arbetslivet  för   andra
diskrimineringsgrunder    än    kön    och    etnisk
tillhörighet.   Utredningen  beräknas  avsluta  sitt
arbete  den  1 juli  2005.  En  annan  utredning  på
området är den  om  strukturell diskriminering (dir.
2003:118).  I  uppdraget  ingår  bl.a.  att  föreslå
åtgärder för att motverka strukturell diskriminering
på grund av etnisk  eller  religiös tillhörighet och
att  föreslå  åtgärder  för  att   fylla   luckor  i
kunskapen  om  strukturell  diskriminering  på dessa
grunder.  Utredningen  beräknas  avsluta sitt arbete
den 31 mars 2005. Därtill kommer att  regeringen har
föreslagit   en   ny  utredning  om  diskriminering,
integration och makt. Avsikten är att regeringen ska
besluta  om direktiv  för  denna  utredning  i  vår.
Professor    Masoud   Kamali   har   av   regeringen
föreslagits bli särskild utredare.
Integrationsverket  har  i  rapporten  Integration
2003  presenterat  en  rad,  som  utskottet  finner,
intressanta   men   även  alarmerande  uppgifter  om
integrationen bl.a. på  den svenska arbetsmarknaden.
Så  länge  Integrationsverket   har   kunnat   följa
statistiken  har  utrikes födda lägre sysselsättning
än de som är födda  i  Sverige.  Dessa  skillnader i
sysselsättning  kan  enligt Integrationsverket  inte
förklaras av individuella  egenskaper som de utrikes
föddas kön, ålder, utbildning  eller civilstånd. Det
är tvärtom så att utbildning, ålder  och  civilstånd
inte  påverkar  chanserna  på  arbetsmarknaden  lika
mycket för utrikes som för inrikes  födda.  Det sker
en  sortering på arbetsmarknaden som innebär att  de
som  är   födda  i  Asien  eller  Afrika  har  lägre
sysselsättning  än andra, oavsett hur länge de varit
i Sverige och oavsett  kön,  utbildning,  ålder  och
civilstånd.  När  man jämför män och kvinnor framgår
det att kvinnor har  lägre  sysselsättning  än  män.
Detta  gäller  särskilt  utrikes  födda  kvinnor som
varit i Sverige upp till 10 år.
När   det   gäller   frågan   om   kompetens   och
arbetsmarknad   är   Integrationsverkets  slutsatser
följande.  Det är inte  någon  större  skillnad  vad
avser  högre  utbildning  än  grundskolenivå  mellan
inrikes  och  utrikes  födda.  Trots detta är det är
mycket      stora      skillnader     i     arbetets
kvalifikationsgrad mellan inrikes och utrikes födda.
Nästan 50 procent av män  som är födda i Sverige har
ett kvalificerat arbete, jämfört  med  mindre  än 20
procent  av  dem  som  är  födda i ett land i Afrika
eller Sydeuropa (inkluderat  f.d.  Jugoslavien). Det
är  däremot  inga  större skillnader mellan  inrikes
födda  män  och  kvinnor  när  det  gäller  arbetets
kvalifikationsgrad.  Bland utrikes födda skiljer det
sig dock mellan män och  kvinnor, framför allt genom
att  det är betydligt vanligare  att  utrikes  födda
kvinnor   har   arbeten   utan   några   som   helst
utbildningskrav. De största skillnaderna mellan  män
och kvinnor finns för dem som är födda i ett land  i
Asien    (utom    Mellanöstern)    och    Sydeuropa.
Arbetsmarknaden  för  utrikes  födda är alltså  inte
bara  är  segregerad  efter  kön  utan  också  efter
födelseregion.
Av en studie som Integrationsverket  hänvisar till
som berör akademikers sysselsättning framgår  att de
utrikes  födda  i  hög grad har en inriktning på sin
utbildning  som  redan   i  dag  är  efterfrågad  på
arbetsmarknaden och sannolikt  kommer  att  bli ännu
mer efterfrågad i framtiden. Trots detta har  endast
60 %  av  utrikes  födda  akademiker  ett arbete som
motsvarar  deras  utbildningsnivå  -att jämföra  med
80 %  av  de  akademiker  som  är  födda i  Sverige.
Skillnaderna   mellan  utrikes  och  inrikes   födda
akademiker följer den rangordning på arbetsmarknaden
som redovisats ovan.
Integrationsverket konstaterar att det sker en hög
utvandring  av utrikes  födda  med  hög  utbildning,
vilket  innebär   att  den  svenska  arbetsmarknaden
förlorar  välutbildad   arbetskraft.  Den  risk  för
förlust av kompetens som  detta innebär förstärks av
att  återinvandringen  tillbaka   till   Sverige  är
betydligt lägre bland utrikes födda än bland inrikes
födda.
Integrationsverket  pekar  på  att  den  bild  som
framkommer   vid   internationella   jämförelser  om
integration  är  att  arbetsmarknadssituationen  för
invandrade  är  mest  gynnsam   i   de   transoceana
(Australien, Nya Zeeland, Kanada och USA)  och  i de
sydeuropeiska   (Grekland,   Italien,   Spanien  och
Portugal)  länderna  samt  på  Irland.  För samtliga
dessa länder finns uppgifter som visar att en mycket
stor  del  av  de invandrade som ingår i statistiken
utgörs av arbetskraftsinvandrare, som valts ut efter
poäng-      eller     kvotsystem      eller      där
uppehållstillståndet är knutet till att personen har
ett  arbete.  För   flera  av  dessa  länder  gäller
dessutom att en hög andel  av  de  invandrade kommer
från  länder  där  samma  språk  talas.  Den  sämsta
situationen   på   arbetsmarknaden   för  invandrade
återfinns    i    Belgien,    Danmark,    Frankrike,
Nederländerna och Sverige. För inget av dessa länder
har   Integrationsverket   funnit   tecken   på  att
arbetskraftsinvandringen    skulle   vara   särskilt
omfattande.  Integrationsverkets   slutsats  är  att
mycket tyder på att den internationella  statistiken
jämför  olika  saker  och  endast visar det tämligen
självklara  att  sysselsättningen   är   hög   bland
invandrade  som  väljs ut i enlighet med efterfrågan
på arbetsmarknaden.
I detta sammanhang  vill  utskottet  peka  på  att
Institutet  för  arbetsmarknadspolitisk  utvärdering
(IFAU)  nyligen har presenterat en rapport  (2004:5)
om praktik  som  åtgärd  för invandrares integration
och  socialisation  i  arbetslivet.   Slutsatsen   i
rapporten   är  att  de  som  anordnar  praktik  för
nyanlända   invandrare    kan    ha   ganska   olika
föreställningar  om  vad  praktiken har  för  syfte.
Praktiken  står  inte alltid  i  relation  till  den
enskildes tidigare yrkeserfarenheter. Det kan finnas
en risk att praktiken  leder  till  en "inlåsning" i
okvalificerade  arbetsuppgifter och bidrar  till  en
framtida etnisk delning av arbetsmarknaden.
Utskottet vill  åter understryka att frågan om hur
väl integrationen på  arbetsmarknaden  lyckas får en
avgörande  betydelse  för Sveriges möjligheter  till
framgång när det gäller  att  öka tillväxten och att
uppnå  målet  om  80 %  reguljär sysselsättningsgrad
2004.
I  betänkande  2003/04:AU1   behandlades  liknande
yrkanden som de som återfinns i  motion  U18 yrkande
10 om att ta till vara invandrares kompetens och att
införa    jobbguider.   AMS   arbetar   aktivt   med
integrationsfrågorna  och  genomför flera satsningar
på  området.  Till exempel arbetar  sedan  september
2003 närmare 300  särskilt  utbildade förmedlare med
att  "coacha" personer med utländsk  bakgrund  under
hela inträdet  på  arbetsmarknaden. Det individuella
stödet  kan också ges  genom  att  arbetsförmedlaren
till en början  finns  med  ute på arbetsplatsen för
att    bistå   med   stöd   i   introduktionen    av
arbetsuppgifter    och    annat    som    krävs    i
arbetssituationen.  Arbetsmarknadsverket  har  under
våren  avslutat en stor utbildningssatsning för alla
arbetsförmedlingschefer  som bl.a. handlat om att se
mekanismer   när   det   gäller    integration   och
diskrimineringsfrågor. Överensstämmelsen  i  sak  är
enligt utskottets uppfattning stor mellan AMS arbete
med  integrationsfrågorna som redovisats här och vad
som sagts  i  betänkande  2003/04:AU1  och motionens
förslag. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet
att  det  inte  finns  anledning  att föreslå  några
ytterligare åtgärder med anledning av motionen.
Med beaktande av det som sagts ovan bör motion U18
yrkande 10 avstyrkas.

Ohälsotalet sjunker

Utskottet ser, trots att utvecklingen  har  vänt och
att  antalet sjukskrivningar nu minskar, med oro  på
de    fortsatt     höga     sjukskrivningssiffrorna.
Riksförsäkringsverket (RFV) konstaterade den 19 mars
2004 att ohälsotalet - som är ett mått på de samlade
utbetalningarna   för   sjukpenning,    sjuk-    och
aktivitetsersättning  samt rehabiliteringsersättning
- inte ökar för första  gången  på  mycket lång tid.
Under  februari 2004 betalades sjukpenning  ut  till
289 600  personer,  vilket var 29 500 färre än under
februari  2003 och 9 000  färre  än  månaden  innan.
Enligt   utskottets   mening   måste   sjukfrånvaron
fortsätta  att  bringas  ned både för att minska den
enskildes  lidande  och för  att  minska  samhällets
kostnader genom att ge fler chansen att försörja sig
genom    eget    arbete.   För    långsiktigt    hög
sysselsättning måste  utvecklingen  av sjukfrånvaron
minskas   ytterligare.   Utskottet   vill   särskilt
framhålla att det är arbetsplatsen och parterna  som
måste  stå  i  fokus  för  arbetet  med ett hållbart
arbetsliv. Arbetsgivarna måste ta ett  större ansvar
än  i  dag  för  att integrera det förebyggande  och
rehabiliterande arbetet  i  verksamheten.  Utskottet
understryker  vikten  av  att  kvinnornas  situation
särskilt uppmärksammas i arbetet mot ohälsan.

Utskottet   noterar   att   en   analysgrupp  inom
Socialdepartementet  har  utarbetat  rapporten   Den
svenska     sjukan     II     -     regelverk    och
försäkringsmedicinska bedömningar i åtta  länder (Ds
2003:63).     Av     rapporten     framkommer    att
kunskapsunderlaget  måste förbättras.  En  studie  i
nära   samverkan   med   några   andra   länder   av
sjukförsäkring, förtidspension  och  olika  typer av
kompletterande  avtalsförmåner  skulle vara av  stor
betydelse för att kunna förklara  den  höga  svenska
sjukfrånvaron.
Utskottet  instämmer i uppfattningen i motion  U18
att det höga ohälsotalet är oacceptabelt och att man
ska främja återintegrering  på  arbetsmarknaden  för
långtidssjukskrivna.    Utskottet    redovisade    i
betänkande   2003/04:AU1   pågående   åtgärder   som
tillsammans ska bidra till ökad hälsa i arbetslivet.
Därtill    kommer    den    avsiktsförklaring    som
Socialdemokraterna,  Vänsterpartiet och Miljöpartiet
presenterade   den   18   december   2003   om   ett
hälsosammare  arbetsliv. Dokumentet  slår  fast  ett
antal åtgärder  för  att nå målet om en halvering av
antalet      sjukdagar     fram      till      2008.
Avsiktsförklaringen  innehåller  åtgärder  på  flera
områden,  t.ex.  när det gäller sjukförsäkringen och
arbetsmiljön. För  att  nämna  några  andra aktuella
regeringsinitiativ  infördes  den  1  januari   2004
permanent       finansiell      samordning      inom
rehabiliteringsområdet.    Människor    ska    kunna
rehabiliteras  tillbaka  i  arbetslivet  effektivare
genom finansiell samordning mellan fyra olika parter
(allmän  försäkringskassa,  länsarbetsnämnd,  kommun
och landsting). Ett annat exempel  är att regeringen
fr.o.m. den 1 mars 2004 har infört ett tidsbegränsat
anställningsstöd  för  långtidssjukskrivna   som  är
bosatta  i  vissa  delar  av  landet.  Syftet är att
stimulera   anställningar   av   personer  som   har
svårigheter  att  få  reguljärt arbete.  Stödet  kan
lämnas   för  anställning   av   personer   som   är
långtidssjukskrivna  från  anställningar  de  bedöms
inte  kunna återgå till. Ett ytterligare exempel  är
regeringens   förslag   (prop.  2003/04:69)  att  en
sammanhållen  statlig  myndighet  ska  inrättas  för
socialförsäkringsadministration  där  bl.a.  RFV och
försäkringskassorna   ska   inordnas.   Syftet   med
reformen  är  att  ge nya och bättre förutsättningar
för socialförsäkringsadministrationen  att  fullgöra
de   uppdrag   som  ges  av  riksdag  och  regering.
Regeringen hoppas  även  åstadkomma  en mer enhetlig
rättstilllämpning  på  socialförsäkringsområdet,  en
bättre  styrning  av  IT-verksamheten  och  en  ökad
flexibilitet och samsyn inom organisationen. Nyligen
har också en promemoria  (Ds 2004:16) om drivkrafter
för   minskad   sjukfrånvaro  presenterats   av   en
arbetsgrupp   i   Regeringskansliet.   Förslagen   i
promemorian  syftar   till   att  arbetsgivarna  ska
stimuleras till aktiva insatser  för  att underlätta
för den sjukskrivne att komma tillbaka till arbetet.
Utskottet  ser  positivt på det omfattande  arbete
som regeringen bedriver inom ramen för strategin för
ökad   hälsa   i   arbetslivet    och    det    s.k.
elvapunktsprogrammet. Tillsammans med de ytterligare
åtgärder  som  redovisats  här bör ohälsotalet kunna
pressas  ned  mot  målet  om  att   halvera  antalet
sjukdagar till år 2008. Med hänvisning  till vad som
ovan anförts är utskottet inte i nuläget  berett att
ställa sig bakom förslaget i motion U18 yrkande 11.


Arbetsmarknadsfrågor -
arbetstidsdirektivet



Regeringens skrivelse


Om det svenska genomförandet av EU:s
arbetstidsdirektiv

Det  ursprungliga  arbetstidsdirektivet  (93/104/EG)
har genomgått vissa ändringar och ett nytt  direktiv
(2000/34/EG)  har antagits. Ändringarna innebar  att
de  sektorer  som  tidigare  varit  undantagna  från
tillämpning kom att omfattas av direktivets regler.

Kommissionen   tillställde   under  sommaren  2003
regeringen  ett  s.k.  motiverat  yttrande  angående
brister   i   genomförandet  av  bestämmelserna   om
dygnsvila,  begränsning   av   veckoarbetstiden  och
nattarbete.  Regeringen  avser  att   överlämna   en
proposition   på  arbetstidsområdet  till  riksdagen
under våren 2004.

Motion


Moderaterna anser i kommittémotion U19 (yrk. 11) att
Sverige bör utnyttja  de  möjligheter  till undantag
som arbetstidsdirektivet medger. Partiet  menar  att
direktivet    kan    få    konsekvenser   för   hela
samhällsekonomin om regeringen  inte utnyttjar dessa
möjligheter. Frågan om arbetstid och arbetade timmar
hänger  tätt samman med Sveriges förmåga  att  skapa
ökat välstånd och tillväxt.


Utskottets ställningstagande


Genomförandet  av arbetstidsdirektivet i svensk rätt
har varit föremål  för  diskussion under mycket lång
tid. Frågan om lagstiftningen  på  arbetstidsområdet
är mycket komplicerad, bl.a. eftersom  man  på stora
delar av arbetsmarknaden reglerat arbetstiden  genom
kollektivavtal.  På så sätt har parterna kunnat göra
nödvändiga   anpassningar    till   branschen   m.m.
Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att 1993
års arbetstidsdirektiv i fråga  om  undantag  har en
hänvisning till ramdirektivet 89/391/EEG om åtgärder
för   att  främja  förbättringar  av  arbetstagarnas
säkerhet och hälsa i arbetet. Denna hänvisning finns
kvar, vilket  innebär att vissa sektorer fortfarande
är undantagna från arbetstidsdirektivets regler.

Flera  utredningar   har   lämnat  betänkanden  på
området.  EG-domstolen  har dessutom  bidragit  till
rättsutvecklingen  genom  sin   dömande  verksamhet.
Förutsättningarna     har    ändrats    för     både
arbetsmarknadens parter  och  lagstiftaren.  Därtill
har kommissionen aktivt drivit vissa frågor avseende
det  svenska  införlivandet  på området och i somras
avgett det ovannämnda motiverade yttrandet.
Det  ska också nämnas att utskottet  uppvaktats  i
fråga om  arbetstidsdirektivet och dess genomförande
i   svensk  lagstiftning   av   representanter   för
arbetsmarknadens parter på arbetsgivarsidan.
Utskottet  kan  konstatera  att  arbetstidsfrågan är
komplex och har starka parts- och  branschintressen.
Regeringen  har  aviserat  att  en  proposition   på
arbetstidens område ska lämnas till riksdagen senare
i  vår.  Utskottet  anser  att denna proposition bör
avvaktas. Motionsyrkandet bör därför avstyrkas.
Stockholm den 13 april 2004

På arbetsmarknadsutskottets vägnar


Anders Karlsson

Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Anders Karlsson
(s), Margareta Andersson (c),
Laila Bjurling (s), Anders G
Högmark (m), Erik Ullenhag
(fp), Sonja Fransson (s),
Patrik Norinder (m), Lars Lilja
(s), Berit Högman (s), Henrik
Westman (m), Britta Lejon (s),
Ulf Holm (mp), Mauricio Rojas
(fp), Annelie Enochson (kd),
Anders Wiklund (v), Britt-Marie
Lindkvist (s) och Christer
Erlandsson (s).





Avvikande meningar


1. Sysselsättningsfrågor på den svenska
arbetsmarknaden m.m. (m, fp, kd)
av  Anders  G Högmark (m),  Erik  Ullenhag  (fp),
Patrik Norinder (m), Henrik Westman (m), Mauricio
Rojas (fp) och Annelie Enochson (kd).

Sverige har en alltför  låg  sysselsättning  och hög
arbetslöshet.  Över  en miljon människor i arbetsför
ålder   står   kvartal   efter    kvartal    utanför
arbetsmarknaden    på    grund    av   arbetslöshet,
sjukskrivning  eller  förtidspensionering.  En  allt
mindre  andel av befolkningen  måste  försörja  inte
bara sig själv utan en växande grupp som saknar egen
försörjning.  Detta  är  en  oacceptabel  utveckling
såväl ekonomiskt som socialt.

Europeiska   rådets   rekommendationer  2003  till
Sverige   gick   alla  ut  på  att   förstärka   och
upprätthålla utbudet  av  arbetskraft  och  utnyttja
potentiella  källor till arbetskraft särskilt  genom
högre deltagande  av  invandrare, att minska antalet
långtidssjukskrivna  personer   och   att  reformera
skatte-    och   bidragssystemen.   Vi   menar   att
situationen  på arbetsmarknaden är allvarlig och att
regeringen  inte   vidtar   tillräckligt  kraftfulla
åtgärder för att komma till rätta med problemen. Det
är av stor vikt att öka antalet  arbetade  timmar  i
Sverige.
När  det  gäller  den statistik som utskottet valt
att  redovisa  i yttrandet  vill  vi  göra  följande
kommentarer. AMS  arbetslöshetssiffra  för mars 2004
uppgår  till  5,4  %  av  arbetskraften (motsvarande
siffra för februari var 5,7  %).  Enligt SCB uppgick
arbetslösheten  i  februari  2004  till   6,0  %  av
arbetskraften. SCB:s siffror för mars 2004  har ännu
inte     publicerats.     Statistik     från    EU:s
statistikmyndighet   Eurostat   anger  ett  relativt
arbetslöshetstal som är omkring 1 procentenhet högre
än SCB:s. En anledning till denna  skillnad  är  att
man inte mäter exakt samma sak, t.ex. är kriterierna
för  vem  som  betraktas  som arbetslös olika. SCB:s
statistik har snävare kriterier  för  att  räkna  en
person  som  arbetslös.  Oavsett vilken mätmetod som
används  ger  statistiken  en  allvarlig  signal  om
tillståndet  på  den  svenska  arbetsmarknaden.  Den
negativa  bilden förstärks av tillgänglig  statistik
på EU-nivå.
I  majoritetstexten   står   det  att  ohälsotalet
sjunker, och det redovisas att antalet  personer som
det   betalades   sjukpenning   till  februari  2004
minskade  med 29 500 personer jämfört  med  februari
2003. Det utskottet  "glömmer"  att nämna är att det
den 1 juli 2003 infördes ett ansvar för arbetsgivare
att  betala sjuklön även för den tredje  sjukveckan.
Det  är   en   omständighet  som  självklart  är  en
förklaring till  minskningen  även  om vi i dag inte
exakt  vet  i  vilken  grad.  Vi kan konstatera  att
situationen även på detta område  är  värre  än  vad
utskottsmajoriteten vill göra gällande.
När    det    slutligen    gäller    den   svenska
sysselsättningsgraden,  är  det visserligen  riktigt
att   Sverige   har   uppnått   EU:s   mål   om   en
sysselsättningsgrad på 70 %. Men det är inte korrekt
att  jämföra  den  siffran med Konjunkturinstitutets
uppgift  om  en  reguljär   sysselsättningsgrad   på
76,8 %,  mätt  som  ett  årsgenomsnitt.  Den  senare
måttet  avser  personer  i  åldern  20-64 år och ger
därmed en högre siffra än EU:s statistik  som  avser
personer  i  åldern  16-64 år. En annan omständighet
som förrädiskt höjer nivån  på  sysselsättningen  är
att  den  svenska  sysselsättningsstatistiken räknar
både  den som är sjukskriven  och  den  som  innehar
sjukvikariatet  som  sysselsatta.  I statistiken ger
alltså  en  tjänst  utslag  som  om två personer  är
sysselsatta.  Det  innebär att när sjukskrivningarna
ökar, ökar också sysselsättningen.
Ett bättre mått när det gäller sysselsättningen är
antalet arbetade timmar.  Ända  sedan  1990, som var
ett  toppår  i  detta sammanhang, har trenden  varit
tydligt  sjunkande.   Det   genomsnittliga   antalet
arbetade  timmar  per person i befolkningen i åldern
16-64 år blir allt  lägre.  Detta  leder  till sämre
skatteintäkter  för  offentlig  service och utgör  i
förlängningen ett hot mot välståndet  och  hela  det
svenska välfärdssystemet.

2. Arbetstidsdirektivet (m)

av  Anders G Högmark (m), Patrik Norinder (m) och
Henrik Westman (m).
Vi befarar  att arbetstidsdirektivet kan komma att
få negativa konsekvenser  för  hela samhällsekonomin
om inte möjligheterna till undantag  tas till vara i
det  kommande  lagförslaget  på området.  Detta  har
mycket klart framgått i de uppvaktningar  från såväl
den privata som den offentliga sektorn som utskottet
tagit emot. Undantag bör göras t.ex. för läkare inom
sjukvården   som   arbetar   jourtid  men  även  för
yrkesgrupper  inom  andra  områden.   Vi  anser  att
Sverige  måste  ha  ett mera flexibelt regelverk  på
arbetstidens  område.   Frågan   om   arbetstid  och
arbetade  timmar  hänger  tätt  samman med  Sveriges
förmåga  att  skapa  ökat  välstånd  och   tillväxt.
Regeringen  bör  därför tillse att Sverige utnyttjar
de  möjligheter till  undantag  och  avvikelser  som
arbetstidsdirektivet  medger.  Det  förhållandet att
det  nu  pågår  en  översyn  av arbetstidsdirektivet
understryker ytterligare vikten  av  att  Sverige  i
denna  process  mycket  tydligt  markerar behovet av
flexibilitet     och    utrymme    för    nationella
särlösningar.

Bilaga 5

EU-nämndens yttrande 2003/04:EUN1y


Till utrikesutskottet

Utrikesutskottet har  den 1 april  2004 beslutat att
ge  EU-nämnden  tillfälle   att   yttra   sig   över
regeringens   skrivelse   2003/04:60  Berättelse  om
verksamheten i Europeiska unionen under 2003.

EU-nämnden behandlar i detta  yttrande  - liksom i
tidigare  års  yttranden  -  dels vissa övergripande
frågor   som   gäller   skrivelsens   innehåll   och
regeringens samråd med riksdagen,  dels  vissa av de
frågor  som  redovisas i skrivelsen och som  nämnden
velat särskilt uppmärksamma.

Regeringens skrivelse



I skrivelsen om  verksamheten  i  Europeiska unionen
under    2003    behandlas    Europeiska    unionens
övergripande    utveckling    (del    1),   unionens
förbindelser  med omvärlden (del 2), ekonomiska  och
finansiella frågor (del 3) och rättsliga och inrikes
frågor (del 4).  Vidare  behandlas  unionens  övriga
politikområden  (del  5-10).  Slutligen redogörs för
unionens institutioner m.m. (del 11).

EU-nämnden



Allmänna synpunkter på innehållet i skrivelsen

Enligt 10 kap. 6 § regeringsformen  skall regeringen
fortlöpande  informera  riksdagen  och  samråda  med
organ  som  utses av riksdagen om vad som sker  inom
ramen för samarbetet i Europeiska unionen. Enligt 10
kap. 1 § riksdagsordningen skall regeringen varje år
till riksdagen  lämna  en  skrivelse  med berättelse
över  verksamheten i Europeiska unionen.  Regeringen
skall dessutom  redovisa  sitt  agerande  i  EU  för
riksdagen.  Den  första  skrivelsen  lämnades i mars
1996, och detta är således den nionde skrivelsen som
lämnas till riksdagen.

EU-nämnden bereddes tillfälle att yttra  sig  över
skrivelsen  för  första  gången  våren  1999 och har
därefter  yttrat  sig över varje års skrivelse.  Det
kan   konstateras  att  skrivelsens  utformning  och
innehåll har utvecklats väsentligt och att den utgör
en  mycket  värdefull   översikt   över   EU:s  hela
verksamhet.  Den utgör också en bekräftelse  på  att
regeringen  har   fullgjort  sin  informations-  och
samrådsskyldighet  visavi  riksdagen.  Alla  viktiga
sakfrågor som tas upp i skrivelsen har behandlats av
EU-nämnden. Många frågor  som behandlas i skrivelsen
är också aktuella under flera  år  framöver,  vilket
medför  att  skrivelsen  är  ett  viktigt  verktyg i
riksdagens löpande arbete med EU-frågorna.
I  likhet  med  förra  årets  skrivelse  har vissa
bilagor  som fanns i tidigare skrivelser ersatts  av
en  lista  över  Internetadresser.  Liksom  tidigare
anser  nämnden  att  detta  till  största  delen  är
motiverat. En mängd information kan nu återfinnas på
Internet.   På   GUSP-området  och  på  området  för
rättsliga  och  inrikes   frågor  går  det  att  via
Internet hitta förteckningar över antagna beslut. På
gemenskapspolitikens  område   konstaterade  nämnden
dock  förra  året att det krävs att  en  sökfunktion
utnyttjas och  ansåg  att  -  på  samma  sätt  som i
tidigare  skrivelser  -  en  bilaga  över  viktigare
förordningar,  direktiv  och  beslut  (dvs. bindande
rättsakter)  antagna  under verksamhetsåret,  liksom
uppgift  om grönböcker och  vitböcker  beslutade  av
kommissionen  under året, borde finnas i skrivelsen.
I den nu aktuella  skrivelsen finns dock inga sådana
uppgifter. Ett alternativ  till  sådana  bilagor kan
vara   att   i   stället   hänvisa  till  Europeiska
kommissionens  årliga  allmänna   rapport   om  EU:s
verksamhet  som  kommissionen i enlighet med artikel
212 i EG-fördraget  offentliggör  varje år senast en
månad före öppnandet av Europaparlamentets  session.
I denna allmänna rapport - som finns tillgänglig  på
Internet  - finns uppgifter om beslut inom ramen för
GUSP och tabeller  med  uppgifter  om rättsakter och
internationella  avtal.  Likaså finns  uppgifter  om
grön- och vitböcker utgivna under verksamhetsåret.
EU-nämnden konstaterade  i samband med förra årets
skrivelse att det vore värdefullt  om  uppgifter  om
hur  Sverige röstat  i rådet redovisades inte bara i
den löpande texten utan också samlat på ett ställe i
skrivelsen  så  att riksdagen kan få en komplett och
översiktlig bild av hur regeringen har agerat i EU i
detta avseende. Någon  sådan  redovisning  kan  dock
inte  återfinnas i årets skrivelse. Det vore således
värdefullt  om  nästa  års  skrivelse  innehåller en
samlad redovisning för de fall där Sverige  i  rådet
röstat nej eller avstått från att rösta.
EU-nämnden  har  tidigare  framhållit  att  det  i
skrivelsen bör redovisas i vilka fall som regeringen
har  mottagit  yttrande  från  fackutskott  till EU-
nämnden  och  hur regeringen agerat eller avser  att
agera med anledning av ett sådant yttrande. Under år
2003  erhöll EU-nämnden  ett  sådant  yttrande  från
trafikutskottet  (2002/03:TU6y)  angående förslag om
inrättande     av     en    europeisk    nät-    och
informationssäkerhetsbyrå. EU-nämnden, som vid flera
tillfällen behandlat detta ärende, beslöt den 3 juni
2003 att ansluta sig till  yttrandet  och  överlämna
det  till  regeringen  för beaktande i den fortsatta
processen    beträffande    förslaget.    EU-nämnden
behandlade också ärendet vid  ytterligare tillfällen
inför slutförhandlingarna. I skrivelsen  nämns  inte
att  regeringen  har  mottagit yttrandet (se avsnitt
35.2).

Den övergripande utvecklingen i Europeiska
unionen (del 1)


I  skrivelsen  redogörs  i   denna   del  bl.a.  för
regeringens   information   till   och  samråd   med
riksdagen.  Av  redogörelsen  framgår,  som  nämnden
också inledningsvis konstaterat,  att regeringen har
fullgjort sin informationsskyldighet bl.a. genom att
överlämna faktapromemorior om betydelsefulla förslag
från kommissionen och att regeringen har samrått med
EU-nämnden  om den svenska ståndpunkten  dels  inför
beslut  som regeringen  bedömt  som  betydelsefulla,
dels i andra frågor som nämnden bestämt. Vidare sägs
att information  till  fackutskotten om arbetet inom
EU:s olika politikområden  har  lämnats  fortlöpande
under  året.  Det skriftliga underlag som regeringen
överlämnat  finns,  som  påpekas  i  skrivelsen,  på
riksdagens  webbplats   där   också   kallelser  och
föredragningslistor  till  EU-nämndens  sammanträden
finns   liksom  stenografiska  uppteckningar    från
nämndens överläggningar med regeringen.

Därutöver  vill nämnden framhålla att nämnden även
fått   information    om     Sveriges    uppdaterade
konvergensprogram  samt  att regeringen har  samrått
med EU-nämnden inför vissa  informella ministermöten
-   förutom   inför   det   s.k.  Gymnichmötet   med
utrikesministrarna, informella  Ekofinmöten  och det
informella  ministermötet  om  EU:s  regionalpolitik
efter 2006.
Regeringen redovisar vidare i denna  del  (avsnitt
2) resultaten av Europeiska rådets möten under året.
Europeiska  rådet,  som  inte  är  en institution  i
fördragens  mening,  har  utvecklats  till   ett  av
unionens viktigaste organ. I regeringskonferensen om
ett   nytt   konstitutionellt  fördrag  för  EU  har
föreslagits  att  Europeiska  rådet  skall  vara  en
institution och  kunna  fatta vissa formella beslut.
Den    i   riksdagsordningen   reglerade    formella
samrådsskyldigheten gentemot riksdagen gäller beslut
som    fattas    av    Europeiska    unionens    råd
(ministerrådet),  men enligt av riksdagen fastställd
praxis har regeringen  också  samrått med EU-nämnden
inför  Europeiska  rådets möten.  Eftersom  samrådet
inför  Europeiska  rådets   möten  inte  regleras  i
riksdagsordningen har EU-nämnden  under  året kunnat
påbörja    en   försöksverksamhet   med   offentliga
sammanträden  inför  Europeiska  rådets möten. Detta
har, sett från EU-nämndens synpunkt,  slagit  väl ut
och  EU-nämnden  har  också  haft  offentligt samråd
inför Europeiska rådets vårmöte 2004.  För  att  det
skall  bli möjligt att helt eller delvis hålla öppna
sammanträden  med  EU-nämnden  inför  ministerrådets
möten  krävs däremot en ändring av riksdagsordningen
som   för    närvarande   föreskriver   att   sådana
sammanträden skall  ske inom stängda dörrar. För att
kunna  främja  öppenhet   och   kunskap  beträffande
Sveriges  EU-politik skulle EU-nämnden  välkomna  en
sådan ändring i riksdagsordningen.
EU-nämnden har liksom under tidigare år ägnat stor
uppmärksamhet  åt  frågan  om  EU:s  utvidgning. EU-
nämnden har följt processen med folkomröstningar och
ratifikationerna   av   anslutningsfördraget    samt
kommissionens     återkommande    översynsrapporter.
Förhandlingarna  med  Bulgarien  och  Rumänien  samt
utvecklingen i Turkiet  har  ägnats  stort intresse.
Vidare  har  EU-nämnden  fäst  stor  vikt  vid   den
utvidgade  unionens  förbindelser med grannländerna:
frågan om "Ett utvidgat  Europa  -  Nytt  grannskap"
(Wider   Europe   Neighbourhood).  Denna  fråga  har
behandlats  ett  flertal   gånger   i   nämnden  och
regeringen  har  också  ansett  frågan angelägen.  I
årsboken har emellertid "Wider Europe"  fått  mycket
litet  utrymme; det nämns bara mycket kortfattat  på
några  ställen,   och   ger   inte   någon   närmare
information om vad som inryms i detta begrepp.
Tillsammans  med  övrig information som lämnats  i
riksdagen  om utvidgningsprocessen  har  regeringens
samråd med EU-nämnden  inneburit  att  huvuddragen i
anslutningsfördraget,  som  undertecknades   den  16
april  2003,   varit väl kända. Detta har i sin  tur
möjliggjort  en  snabb   och  positiv  behandling  i
riksdagen  av  propositionen   om   godkännande   av
fördraget.
I  EU-nämndens  besöksutbyte  och övriga kontakter
med kolleger i andra parlament i medlemsländerna och
anslutningsländerna har utvidgningsfrågorna tidigare
varit ett dominerande diskussionstema. Under år 2003
har ökande uppmärksamhet kommit att  ägnas frågor om
förhandlingarna om ett nytt konstitutionellt fördrag
och om hur medlemsstaternas nationella parlament kan
arbeta med EU-frågorna. Ofta har diskussionerna rört
sig på ett mycket konkret, praktiskt plan  och gällt
bl.a.  hur man i den svenska riksdagen utformat  ett
system för  mandatgivning  till  regeringen  och för
kontroll  och uppföljning av regeringens agerande  i
EU.  Också  frågor  om  den folkliga förankringen av
EU-frågor      liksom      hur     den      framtida
subsidiaritetskontrollen  som  konventet  föreslagit
skall  kunna utformas är frågor  som  besökare  från
andra    medlemsländers    och    anslutningsländers
parlament ofta ställer.
Andra övergripande  frågor som tas upp i denna del
i  skrivelsen och som EU-nämnden  behandlat  är  det
italienska  ordförandeskapets  tillväxtinitiativ med
satsningar  på infrastruktur (avsnitt  2.4).  I  EU-
nämnden har på  detta område framförts synpunkter om
att miljöfrågorna  bör  beaktas  liksom åtgärder för
att  effektivisera  befintlig infrastruktur.  Vidare
nämns i skrivelsen de  allmänna riktlinjerna för den
ekonomiska        politiken        samt         EU:s
sysselsättningsstrategi (avsnitt 4, se nedan).
I denna del nämns också den regeringskonferens som
förbereddes  av  det  s.k.  konventet  (avsnitt  6).
Riksdagen  har  nära följt konventsarbetet  genom de
av   riksdagsstyrelsen    utsedda    ledamöterna   i
konventet.  EU-nämnden  har  följt och följer  detta
arbete bl.a. genom en särskild  beredningsgrupp  med
företrädare    för   alla   riksdagspartier.   Under
Europeiska rådets  möte  i  december  2003  hade EU-
nämnden  extra  sammanträden  med telefonuppkoppling
till   förhandlingsdelegationen.    Utrikesministern
informerade       nämnden       fortlöpande       om
förhandlingsläget.
Som  nämns  i  skrivelsen  är  utgångspunkten  för
regeringens förhandlingsarbete det mandat som givits
genom   riksdagens   beslut  med  anledning  av  det
sammansatta  konstitutions-   och  utrikesutskottets
betänkande   om   Europeiska  konventet   och   EU:s
framtidsfrågor  (bet.   2003/04:KUU1).   Som   också
framhålls   i   skrivelsen   kommer   de   fortsatta
kompromisserna  att  behöva förankras hos riksdagens
partier i de former för  samråd  som  gäller.  I det
sammansatta  utskottets  nyss  nämnda betänkande (s.
43)  uttalades i detta sammanhang  följande:  "Genom
samrådet   i   EU-nämnden   ges  riksdagen  insyn  i
förhandlingsprocessen och regeringen  skall  där  få
accept  för  de  olika  vägval som kommer att behöva
göras under förhandlingarna och som ibland kan komma
att innebära avvikelser från  de  utgångspunkter som
riksdagen godkänt."

EU:s förbindelser med omvärlden (del 2)


Under  år  2003 har uppbyggnaden av EU:s  säkerhets-
och försvarspolitik fortsatt på grundval av tidigare
fastlagda principer.  Liksom  under  förra  året har
uppbyggnaden av både militär och civil kapacitet  på
området   för   krishantering   stått   i   centrum.
Regeringen har under året samrått med EU-nämnden  om
de  olika  krishanteringsinsatserna som ägt rum. EU-
nämnden har  också  följt utvecklingen i Irak, bl.a.
genom ett telefonsammanträde inför Europeiska rådets
extrainkallade möte den 17 februari om situationen i
Irak.

Regeringen har vidare  samrått  med  EU-nämnden om
sina   ställningstaganden   inom   ramen   för   den
gemensamma    utrikes-    och    säkerhetspolitiken.
Ministerrådet,    och    därmed   EU-nämnden,    har
kontinuerligt    följt    utvecklingen    i    Irak,
Mellanöstern och på västra  Balkan. Vidare har bl.a.
EU:s  förbindelser  med såväl Ryssland  som  de  nya
grannarna i öst (Vitryssland, Ukraina och Moldavien)
behandlats   vid   flera    tillfällen.    En   ofta
återkommande  fråga  har  varit återuppbyggnaden  av
Irak som har engagerat  EU-nämnden  mycket.  I detta
sammanhang  har i EU-nämnden bl.a. framhållits  FN:s
ansvar och att  enskilda  länders  egenintressen bör
motverkas.
I skrivelsen tas frågor upp om EU:s arbete för att
främja  respekten  för mänskliga rättigheter,  bl.a.
dialogmötena med Iran  och  Kina  (avsnitt  7.7).  I
detta  sammanhang  kan nämnas att EU-nämnden nyligen
diskuterat  EU:s ståndpunkt  inför  innevarande  års
möte i FN:s kommission för mänskliga rättigheter och
därvid uttalat sig för att Sverige bör verka för att
EU tar initiativ  till  en särskild FN-resolution om
Iran respektive Kina.
Mot  bakgrund  av  Irakkonflikten   har   inom  EU
arbetats fram en säkerhetsstrategi för EU som antogs
av Europeiska rådet i Bryssel i december  2003.  EU-
nämnden  har  vid  flera  tillfällen behandlat denna
strategi,  som  beskrivs  utförligt   i   skrivelsen
(avsnitt  7).  I  nämnden  har  därvid  nämnts bl.a.
behovet  av  att komplettera strategin med  konkreta
aktionsplaner  och  det  angelägna  i  att strategin
tydligt behandlar även andra säkerhetsaspekter än de
rent  militära.  Nämnden  följer  genomförandet   av
säkerhetsstrategin liksom strategin mot spridning av
massförstörelsevapen   som   är   en  del  av  detta
genomförande.
I skrivelsen redogörs kortfattat (avsnitt 7.5) för
beslutet  att  inrätta  en  europeisk  förmåge-  och
försvarsmaterielbyrå.    Det    kan   förtjäna   att
uppmärksammas   att   frågor   kring   denna    byrå
diskuterats     utförligt     i    EU-nämnden    med
statsministern  (den 19 mars), med  näringsministern
(den  9  maj)  och  med  försvarsministern  vid  två
tillfällen (den 16 maj  och  den  14  november). EU-
nämnden  har  därvid  ställt  sig  tveksam till  ett
närmare  samarbete  om  försvarsmaterielfrågor   men
varit   positiv   till  att  byrån  skall  bygga  på
mellanstatlighet och  frivillighet  och  ansett  att
dess  organisation  och  funktion  måste  återspegla
detta.
Kampen mot terrorism tas upp i skrivelsen  i flera
avsnitt (avsnitt 5.2, 7.12, 16.1.5, 16.4.3, 34.3.1).
Som  framhålls i skrivelsen spänner denna kamp  över
en mängd områden. EU-nämnden, som har överblick över
alla dessa  områden,  har  behandlat dessa frågor på
såväl   utrikespolitikens  som   transportpolitikens
områden  och   också   inom  ramen  för  Ekofin  och
rättsliga  och  inrikes frågor.  Frågorna  har  fått
förnyad aktualitet  genom  bombdåden i Madrid den 11
mars 2004.
Även WTO-frågorna, som nämnden  har diskuterat vid
ett  flertal  tillfällen och därvid gett  regeringen
accept för sina  ståndpunkter,  spänner  över  flera
områden, bl.a. jordbruksområdet, tjänstehandeln  och
immaterialrätten.

Ekonomiska och finansiella frågor (del 3)


Under  denna  rubrik  behandlas  i skrivelsen främst
skattefrågor  och  frågor rörande EU:s  budget.  Det
ekonomisk-politiska   samarbetet   och   frågor   om
finansiella   tjänster   tas  däremot  upp  i  andra
avsnitt.

De skattefrågor inom EU  som  främst stått i fokus
för  den politiska uppmärksamheten  under  2003  rör
liksom under förra året dels det s.k. skattepaketet,
dels  förslaget   om   ett   direktiv   som   täcker
beskattningen   av   samtliga  energiprodukter.  EU-
nämnden  har  vid ett flertal  tillfällen  behandlat
dessa förslag som bägge har antagits under året.
De finansiella  frågorna  behandlas i avsnittet om
fri rörlighet för tjänster och kapital (avsnitt 28).
En viktig fråga under 2002 var  beslutet  om  en  ny
lagstiftningsprocess,  den s.k. Lamfalussy-modellen,
på   värdepappersområdet.    Under   år   2003   har
kommissionen lagt fram förslag  om  att  förfarandet
skall     tillämpas     även     på     bank-    och
försäkringsområdet.      EU-nämnden     kommenterade
Lamfaluss-modellen i sitt  yttrande över förra årets
skrivelse och konstaterade bl.a. att förfarandet som
innebär   ett   ökat   inflytande   för   det   s.k.
kommittéväsendet  innebär  en  svårighet  för  såväl
Europaparlamentet som  för nationella parlament. EU-
nämnden   framhöll   i  det  sammanhanget   att   de
nationella parlamentens  arbete  inför antagandet av
nya rättsakter på EU-nivå i huvudsak inriktar sig på
att styra och granska respektive regerings  agerande
i  ministerrådet,  medan  man av både praktiska  och
andra skäl har svårare att  följa  eller påverka vad
som sker inom ramen för kommittéväsendet.
Samarbetet  i  fråga  om den ekonomiska  politiken
behandlas  i  skrivelsen  under   avsnittet  om  den
ekonomiska och monetära unionen - EMU  (avsnitt  4).
Det  kan  påpekas  att  frågor  inför  och efter den
svenska  folkomröstningen den 14 september  2003  om
införandet  av  euron  är svenska, nationella frågor
som inte behandlas i EU-nämnden.
Vad  gäller  de  allmänna   riktlinjerna  för  den
ekonomiska  politiken  har  EU-nämnden   under  året
diskuterat  och  gett  synpunkter  på  innehållet  i
dessa.  Senast i februari i år godkände nämnden  ett
utkast  till  rådsslutsatser  om  dessa  riktlinjer.
Nämnden har bl.a. välkomnat att riktlinjerna nu blir
treåriga,  och att större vikt kommer att läggas vid
uppföljning.     Beträffande     tillämpningen    av
stabilitets-  och tillväxtpakten har  nämnden  stött
regeringen i frågan  om  underskottsförfarandena mot
Frankrike  och  Tyskland. Härutöver  har  i  nämnden
också  diskuterats   frågan   om  en  mera  flexibel
tolkning av stabilitetspakten för länder som uppnått
hållbarhet i de offentliga finanserna.

Rättsliga och inrikes frågor (del 4)


I skrivelsen redovisas på detta  område  bl.a.  både
tidigare  beslutade  rättsakter  som  är föremål för
svenskt genomförande, under året antagna rättsakter,
beslut  om politiska överenskommelser samt  tidigare
och under  året  framlagda  förslag  som fortfarande
förhandlas. Beträffande rambeslut sker  regelmässigt
det   svenska  genomförandet  i  två  steg  -  först
godkännandet  av  själva  beslutet och vid en senare
tidpunkt antagandet av den  eventuella  lagstiftning
som  krävs för att genomföra rambeslutet i  Sverige.
Som framhölls  i  EU-nämndens  yttrande  över  förra
årets  skrivelse  har  det  i  nämnden,  även om  en
majoritet har gett stöd åt regeringens ståndpunkter,
samtidigt uttryckts oro över att konsekvenserna  för
det  svenska  rättssystemet  av  rambeslut  kan vara
svåra att överblicka.

Regeringen  redogör  i flera fall för när besluten
beräknas vara genomförda  i Sverige. Samtidigt skall
framhållas  att  Europeiska rådets  förklaring  från
mars   2004   om  terroristbekämpning   medför   att
tidsmarginalerna    för    genomförandet    avsevärt
minskats  vad  gäller  flera  av  dessa  beslut  som
Europeiska  rådet  nu  uppmanar medlemsstaterna  att
ratificera eller genomföra  senast  under  år  2004.
Detta   gäller   t.ex.   konventionen  om  ömsesidig
rättshjälp i brottmål och  rambeslutet om ömsesidigt
erkännande och verkställighet  av beslut om frysning
av  egendom  som  skall vara ratificerad  respektive
genomfört senast i december 2004. Vidare skall bl.a.
rambeslutet om penningtvätt, identifiering m.m. vara
genomfört senast i juni 2004.
I  november  i  samband   med  återupptagandet  av
förhandlingarna    om   rambeslutet    om    olaglig
narkotikahandel upprepade  EU-nämnden  sitt stöd för
att  även handel med små mängder av narkotika  skall
vara olaglig  och  beläggas med straff samt att alla
medlemsländerna skall tillämpa reglerna efter att de
antagits.
Frågor om  asyl och  invandring samt fri rörlighet
för personer (avsnitt 17)  har under året behandlats
av  EU-nämnden. EU-nämnden har  ingående  diskuterat
minimidirektiven för familjeåterförening och för när
medlemsländerna  skall bevilja internationellt skydd
(skyddsgrundsdirektivet).    Nämnden    har   därvid
framhållit   vikten   av   att  en  lägsta  normnivå
etableras   i   flykting-   och   asylfrågor   inför
utvidgningen, men att nivån inte får bli hur låg som
helst.  Beträffande  det  brittiska initiativet  att
inrätta  skyddszoner  för  asylsökande  har  nämnden
instämt   i   regeringens   kritik.    Vad    gäller
gränskontroller   har  EU-nämnden  tidigare,  liksom
regeringen, varit tveksam  men  välkomnat och ställt
sig  bakom  inrättandet  av en byrå  för  den  yttre
kontrollen       (gränsförvaltningsbyrå)       under
förutsättning att  det  inte  hindrar det nationella
självbestämmandet och att finansieringen  sköts inom
befintliga  ramar.  Inrättandet  av  denna byrå  har
också  fått aktualitet efter bombdåden  i  Madrid  i
mars 2004,  och  förordningen  om  denna  byrå skall
enligt  Europeiska rådets förklaring från mars  2004
vara i kraft  den  1 januari  2005, dvs. samma datum
som nämns i skrivelsen (avsnitt 16.4.4).

Sysselsättning och socialpolitik m.m. (del 5)


I  skrivelsen redogörs  för  arbetet  med  den  s.k.
Lissabonstrategin        och        de        årliga
sysselsättningsriktlinjerna.      EU-nämnden     har
givetvis  varit  involverad i detta arbete och också
informerats  om  den   svenska  handlingsplanen  för
sysselsättning som överlämnats till kommissionen och
rådet i oktober 2003. I samband med att EU-nämnden i
mars ställde sig bakom rådets beslut att inrätta ett
socialt trepartstoppmöte  för att stärka den sociala
dialogen   förde   nämnden  också   en   principiell
diskussion om för- och  nackdelar  med  att bjuda in
arbetsmarknadens parter att delta i beslutsprocessen
på EU-nivå.

I övrigt behandlas i sysselsättningsrådet  en  rad
områden  som  också  har  anknytning till frågor som
behandlas i andra rådskonstellationer.   Det  gäller
bl.a.   Lissabonstrategin,   frågor  om  invandring,
integration och sysselsättning, tobak, narkotika och
konsumentfrågor. Detta förhållande  belyser  behovet
av  en  samordnad syn  på de frågor som behandlas  i
EU:s  olika   ministerrådssammansättningar   och   i
Europeiska rådet.

Konkurrenskraftsfrågor m.m. (del 6)


I  detta  avsnitt  behandlas  frågor på en rad olika
områden.     Ambitionen    med    inrättandet     av
konkurrenskraftsrådet är, som sägs i skrivelsen, att
uppnå en integrering  av  inre marknads-, industri-,
forsknings- och turismfrågor  i syfte att bidra till
att uppnå Lissabonmålen. Liksom på andra områden kan
konstateras att frågorna har anknytning  till frågor
som  behandlas  i andra ministerrådskonstellationer,
bl.a.       konsumentfrågor,       läkemedelsfrågor,
forskningsfrågor   inklusive   stamcellsfrågor   och
frågor  om fri rörlighet för personer. Detta belyser
ytterligare  vad som nyss sagts om samordning av EU-
frågorna.

Beträffande   förlängningen  av  stödet  till  den
europeiska varvsindustrin  kan  framhållas  att  EU-
nämnden  i  mars  2004  i  enlighet  med regeringens
ståndpunkt   har   avvisat   den   förlängning    av
stödordningen som nämns i skrivelsen.

Jordbruk och fiske (del 8)


Liksom   under   2002   har   under   föregående  år
halvtidsöversynen       av       den      gemensamma
jordbrukspolitiken  varit  ett  viktigt   tema   vid
jordbruksministerns   samråd   med  EU-nämnden.  EU-
nämnden ställde sig i september bakom förslagen till
rättsakter  vad  gäller  de  olika elementen  i  den
gemensamma      jordbrukspolitiken.       EU-nämnden
diskuterade  också  i  det sammanhanget reformen  av
marknadsordningarna för  bomull,  olivolja och tobak
och  välkomnade  en inriktning mot frikopplade  stöd
även inom dessa sektorer  och  att  regeringen avsåg
att  verka  för  en snabb reform av tobaksstödet.  I
mars 2004 har EU-nämnden  gett  regeringen  stöd för
att   acceptera   en  kompromiss  som  innebär  full
frikoppling  av  tobaksstödet.  Samtidigt  slog  EU-
nämnden  fast  att  Sverige  skulle  deklarera  sitt
principiella  motstånd  mot  tobaksstödet  genom  en
röstförklaring till rådets beslut.

Den  gemensamma   fiskeripolitiken   behandlas   i
skrivelsen   (avsnitt  38).  Bland  annat  sägs  att
viktigt   för  Sverige   är   att   tillämpning   av
försiktighetsprincipen  och  ekosystemansatsen skall
utgöra grunden för besluten, vilket  innebär   bl.a.
användning   av  vetenskapligt  bestämda  biologiska
gränsvärden. I  detta  sammanhang kan nämnas att EU-
nämnden  inför jordbruks-  och  fiskerådets  möte  i
oktober  var   enig   om   att   den   vetenskapliga
rådgivningen för fiskeripolitiken behöver förbättras
och att den bör präglas av ökad öppenhet  och  ske i
samarbete med fiskerinäringen.

Miljö (del 9)


På     miljöområdet    har    EU-nämnden    särskilt
uppmärksammat  strategin  för hållbar utveckling som
antogs   under  det  svenska  ordförandeskapet   och
miljödimensionen         i        Lissabonstrategin,
miljöskadedirektivet   och   kemikalielagstiftningen
samt uppföljningen av Kyotoprotokollet.  Beträffande
miljöskadedirektivet anges i skrivelsen att  Sverige
agerade  aktivt  i  förhandlingarna  för  ett större
ansvarstagande  hos  verksamhetsutövarna. EU-nämnden
hade  inför den politiska  överenskommelsen  i  juni
framhållit  bl.a.  att  Sverige skulle ställa sådana
krav  och  att  möjligheten   till   undantag  måste
begränsas    för    att    direktivet    skall   bli
verkningsfullt.  I  EU-nämnden  har  också  ingående
diskuterats  förhandlingarna  om förslaget till  ett
direktiv   om  sammanlänkning  av  Kyotoprotokollets
flexibla  mekanismer.   I   nämnden   har   i  detta
sammanhang   framkommit  synpunkten  att  direktivet
kunde innebära  en risk för att nationella åtaganden
om utsläppsminskningar blir svårare att uppfylla.


EU:s institutioner m.m. (del 11)


I detta avsnitt redogörs  bl.a. för institutionernas
och  olika organs verksamhet,  öppenhet  och  insyn,
personalpolitik  i  EU:s  institutioner samt svenska
språket  och regelförenkling.  Vidare  redogörs  för
s.k. överträdelseärenden.

När  det   gäller   rådets  arbetsformer  anges  i
skrivelsen att rådet inför utvidgningen har beslutat
att införliva en uppförandekod  i sin arbetsordning.
I  skrivelsen sägs att regeringen  välkomnar  rådets
uppförandekod,  men  någon  beskrivning av vad denna
uppförandekod innebär lämnas  inte.  Nämnas  kan att
ordföranden   i   Folketingets   EU-udvalg   nyligen
uppmärksammat   ett   antal   tjänstemän   i   olika
nationella parlament och i Europaparlamentet på  att
EU-udvalget diskuterat denna uppförandekod. Särskilt
har EU-udvalget uppmärksammat bestämmelsen att ingen
fråga skall placeras på rådets dagordning enbart för
presentation    från    kommissionens    eller    en
medlemsstats   sida,   om  inte  en  debatt  om  nya
väsentliga    initiativ   planeras.    Den    danske
utrikesministern   har   lovat   att  förbereda  ett
förklarande  papper  om  konsekvenserna  av  de  nya
bestämmelserna,   särskilt  med   hänsyn   till   de
nationella parlamentens förhållanden.
I  sitt  yttrande  över   förra   årets  skrivelse
välkomnade  EU-nämnden  det ökade samarbetet  mellan
ordförandeskapen liksom införandet  av operativa och
strategiska  arbetsprogram.  EU-nämnden  framhöll  i
yttrandet    att    sådana    arbetsprogram    också
underlättar för nationella  parlament  att följa och
få  inflytande i EU-arbetet. Nämnden framhöll  också
det  angelägna   i   att  regeringen  för  riksdagen
redovisar och samråder  om  utformningen  av  sådana
program.    Vidare   redovisade   EU-nämnden   vissa
svårigheter  förknippade  med  reformen  om  de  nya
rådssammansättningarna. Denna reform har medfört att
ett  stort  antal   frågor  av  skiftande  slag  som
sorterar  under  ett  antal  olika  departement  och
statsråd  behandlas  på  ett   och  samma  rådsmöte.
Nämnden  framhöll  i  det sammanhanget  att  det  är
angeläget att det statsråd  som  svarar för aktuella
sakfrågor också närvarar vid nämndens  sammanträden.
Nämnden  kunde  dessutom konstatera att rådsreformen
inte   medfört  någon   förändring   i   övrigt   av
beredningen   av   rådets  möten  med  t.ex.  längre
tidsfrister  för  beredningen  av  frågorna,  vilket
inneburit svårigheter för nationella parlamentariker
att hinna sätta sig in i frågorna. Någon förbättring
härvidlag har inte skett under 2003.
När  det gäller beredningen  i  EU-nämnden  av  de
frågor som  skall  beslutas  av  ministerrådet  vill
nämnden framhålla vikten av att relevanta skriftliga
underlag   i   form   av  utkast  på  svenska  finns
tillgängliga inför EU-nämndens  sammanträden  så att
samrådet kan ske på ett meningsfullt sätt.
I  avsnittet  om  Europaparlamentet  tas frågan om
förslaget  till  ledamotsstadga upp. Här kan  nämnas
att en majoritet i EU-nämnden i januari i år ställde
sig  bakom  regeringens   ståndpunkt   att  välkomna
Europaparlamentets  kompromissförslag  med  undantag
av den föreslagna arvodesnivån som en enig EU-nämnd,
liksom  regeringen,  ansåg  vara  alltför  hög.  För
förslaget till ledamotsstadga  fanns  inte nödvändig
kvalificerad majoritet varför förslaget  inte  kunde
antas vid rådsmötet.
Beträffande   öppenheten   och   insynen  kan  det
konstateras att alltfler handlingar i rådsstrukturen
blir tillgängliga inte minst på Internet. Vad gäller
öppenhetsartikeln  i  ministerrådets  arbetsordning,
anser  EU-nämnden  liksom  tidigare  att  denna  bör
utvidgas till att i princip omfatta inte bara rådets
lagstiftande  arbete  och vissa debatter utan  också
rådets verksamhet i övrigt.
Angelägna    frågor   är   också    arbetet    med
regelförbättring och svenska språkets ställning. EU-
nämnden vill, i  likhet med vad som sagts i tidigare
yttranden, återigen  framhålla att översättning till
svenska   av  dokument  bör   föreligga   redan   då
ministerrådet  avses  fatta  någon form av politiskt
beslut i ärendet.
EU-nämnden värnar starkt om  det  svenska språkets
ställning inom ramen för arbetet i EU, också när det
gäller  tolkning.  Rådet  har  nu,  när  det  gäller
tolkning,  inom  ramen  för stora delar av det  egna
arbetet,  beslutat  om  en  regim   som   bör  kunna
tillfredsställa rimligt ställda krav på kvalitet och
tillgänglighet    för   samtliga   språk.   En   del
rationaliseringar och  besparingar har kunnat göras,
bl.a. med systemet Request  and  Pay  för tolkning i
vissa sammanhang. Samtidigt bibehålls full  tolkning
på   politisk   nivå,   vilket  är  väsentligt  från
demokratisk synpunkt. Även  riksdagen och EU-nämnden
arbetar inom sina områden för  det  svenska språkets
ställning. Riksdagens ordförandekonferens  fattade i
slutet  av år 2003 beslut om språkstöd för ledamöter
i  samband   med   officiella   resor   och   besök.
Huvudprincipen  är  att  ingen  ledamot skall behöva
känna sig i underläge på grund av  språkproblem. Det
innebär att någon form av språkligt  stöd,  anpassat
till  behoven  i  varje  enskilt  fall, alltid skall
finnas  om någon ledamot anger behov  av  detta.  På
internationell  politisk  nivå,  t.ex. i samband med
COSAC-möten (Conferénce des organes spécialisés dans
les  affaires  communautaires,  Konferensen  för  de
särskilda  organen  för EU-frågor),  skall  tolkning
alltid  finnas.  En  förfrågan  från  det  irländska
ordförandeskapet för COSAC  om  minskad  tolkservice
inkom  under  året. I sitt svar, där förslaget  inte
accepterades, underströk  nämndens  förra ordförande
särskilt att full tolkningstjänst är  nödvändig, bl.
a.  för  att  ingen  ledamot skall behöva känna  sig
handikappad på grund av  bristande språkförståelse i
internationella sammanhang.

I      skrivelsen      redovisas     också      s.k.
överträdelseärenden och  mål av svenskt intresse vid
EG-domstolen  och  EG:s förstainstansrätt  under  år
2003. EU-nämnden vill  här,  liksom  i  anledning av
förra  årets  skrivelse,  framföra  att det vore  av
intresse  att  som  en jämförelse få information  om
antalet  överträdelseärenden   och   fällande  domar
beträffande    övriga   medlemsländer.   Beträffande
fällande  domar  mot   Sverige   (inklusive  mål  om
förhandsavgöranden) skulle det också vara värdefullt
med   en   redogörelse   i   skrivelsen  för   vilka
konsekvenser sådana domar har  fått, t.ex. i form av
förslag till ändring av nationell lagstiftning.

Stockholm den 14 april 2004

På EU-nämndens vägnar


Tommy Waidelich

Följande ledamöter har deltagit  i beslutet: Tommy
Waidelich (s), Carl B Hamilton (fp),  Sonia Karlsson
(s),  Göran  Lennmarker (m), Joe Frans (s),  Hillevi
Larsson (s), Mats  Odell  (kd),  Per  Rosengren (v),
Karin Granbom (fp), Margareta Andersson (c), Lennart
Hedquist   (m),   Kenneth  G  Forslund  (s),  Anders
Karlsson (s), Gunilla  Carlsson i Tyresö (m), Sylvia
Lindgren (s), Majléne Westerlund  Panke  (s), Gustav
Fridolin (mp).