Verksamheten i Europeiska unionen 1997
Betänkande 1997/98:UU20
Utrikesutskottets betänkande
1997/98:UU20
Verksamheten i Europeiska unionen under 1997
Innehåll
1997/98 UU20
1 Sammanfattning
Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 1997/98:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997 samt motioner väckta med anledning av skrivelsen. Därtill behandlas ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden 1997/98. Motionerna tar bl.a. upp frågor kring utvidgningen, reformer av vissa gemensamma politikområden, frågor kring EMU, unionens budget, miljö- och energifrågor samt olika aspekter av unionens relationer med omvärlden. Som underlag för utskottets överväganden har yttranden inhämtats från andra utskott. Utskottet konstaterar i betänkandet att under 1997 fattades många avgörande beslut för unionens framtida utveckling. En viktig milstolpe var beslutet att fördjupa utvidgningsprocessen genom att inleda genomgången av unionens regelverk med samtliga kandidatländer. Likaså var slutförandet av fördragsöversynen i regeringskonferensen och utrikesministrarnas undertecknande av Amsterdamfördraget ett viktigt steg mot en utvidgad och fördjupad union. Vid ett extraordinärt möte om sysselsättningen manifesterade unionens stats- och regeringschefer sitt engagemang i sysselsättningsfrågorna, något som också återspeglas i förändringar i Amsterdamfördraget vad gäller dessa frågor. Slutligen kan konstateras att under 1997 togs även viktiga steg mot förverkligandet av valutaunionen och införandet av en gemensam valuta. Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågor kring utvidgningen av EU. Utskottet har därvid framhållit att utvidgningen av unionen med länder i Central- och Östeuropa samt Cypern är en historisk uppgift för EU och dess medlemsstater. Att utsträcka samarbetet till dessa länder bidrar till en ökad politisk och ekonomisk stabilitet och är, enligt utskottets uppfattning, ett viktigt steg på vägen för att lägga grunden för en bestående freds- och säkerhetsordning i Europa. Utskottet finner att de frågor som väckts med anledning av utvidgningen har fått en utförlig genomlysning av de utredningar som regeringen tillsatte och vilkas resultat presenterades hösten 1997. Utskottet betonar också vikten av att utvidgningsprocessen inte stannar upp och att de länder som inte inleder medlemskapsförhandlingar i en första omgång snarast får tillfälle att göra detta, i synnerhet gäller detta Lettland och Litauen. Utskottet betonar i betänkandet behovet av reformer när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken och även vad avser den gemensamma struktur- och regionalpolitiken. Dessutom lyfter utskottet fram behovet av fortsatta ansträngningar för att uppnå en gradvis integrering och ett bredare samarbetsområde mellan EU och Ryssland. Därvid spelar det partnerskaps- och samarbetsavtal som trädde i kraft under 1997 en grundläggande roll. Utskottet konstaterar i betänkandet att regeringen i skrivelsen, förutom att lämna en utförlig presentation av verksamheten i EU under året, även redogör för sitt agerande i olika frågor som EU hade att hantera under 1997 och i synnerhet vad avser de av Sverige prioriterade frågorna. Skrivelsen utgör, enligt utskottets mening, en innehållsrik och värdefull redovisning av fakta, och utskottet vill framhålla att den spelar en viktig roll i informations- och samrådsprocessen kring EU-frågorna mellan riksdagen och regeringen. Samtliga motioner som behandlas i föreliggande betänkande avstyrks eller anses besvarade. Med det som anförts i betänkandet föreslår utskottet att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997 till handlingarna. Reservationer och särskilda yttranden har på enskilda avsnitt i betänkandet lämnats av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
2 Skrivelsen Regeringen redogör i skrivelse 1997/98:60 för verksamheten i Europeiska unionen under 1997 i enlighet med 10 kap. 1 § riksdagsordningen. Skrivelsen behandlar den övergripande utvecklingen inom unionen, det ekonomiska och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, inkluderande den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, samarbetet i rättsliga och inrikes frågor, unionens institutioner, svenska språkets ställning samt rekrytering av svenska medborgare till unionens institutioner. Regeringen yrkar i skrivelsen att riksdagen tar del av Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997.
3 Motionerna
Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:69 1997/98:U25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör verka för att allt material av väsentlig betydelse som ligger till grund för ställningstaganden i samarbetet i såväl första som andra och tredje pelaren skall följa sexveckorsregeln, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lobbyverksamhetens olika sidor inom EU skall kartläggas och registreras, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens försök att slutföra det multilaterala investeringsavtalet (MAI) utan dialog och utan diskussion om landspecifika reservationer för Sveriges del med riksdagen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen, inför nästa omgång förhandlingar om fördragsändringar, som svenskt mål sätter upp att det blir möjligt för enskilda stater att införa och upprätthålla högre miljöstandard när det gäller varor inom EU:s inre marknad, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom EU måste försvara sin rätt att utforma en egen regionalpolitik. 1997/98:U26 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör återkomma med en skrivelse kring vilka faktiska förändringar som EU-medlemskapet haft för medborgarna, hur de demokratiska möjligheterna påverkats och vilka konsekvenser EU haft såväl på den offentliga som den privata ekonomin, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör verka för att EU i högre grad inriktar sig på frågor som inte kan lösas på nationell nivå, i första hand miljöfrågor, och arbeta för att tona ned samarbetet inom områden som passar bättre på nationell eller regional nivå, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konvergensprogrammets krav på en minskad arbetslöshet och krav på minskad miljöskuld, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje upphandling, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisningen av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om EU:s bidragssystem, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige verkar för att utvecklingen av förnyelsebara energikällor prioriteras, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige verkar för att miljöfrågornas roll inom EU stärks och får en större tyngd och avgörande betydelse inom EU:s alla politikområden, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbetet med en omställning av vattenförsörjningssystem inom EU ges högsta prioritet, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall avstå från sitt observatörskap i VEU, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte godkänna MAI-avtalet i dess nuvarande form, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att inte tillåta någon inskränkning i svenska språkets ställning inom EU.
Övriga motioner 1997/98:U41 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en oberoende utvärdering av EU:s östutvidgning. 1997/98:U43 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att snabbt lösa EU:s institutionella frågor. 1997/98:U210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om verksamheten inom Europeiska unionen, 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hanteringen av EU:s strukturfonder, behovet av program för vänortssamarbete och horisontellt samarbete samt om behovet av en offensiv gemensam regionalpolitik inom EU, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att EU bör utveckla ett särskilt partnerskap med Ryssland. 1997/98:U501 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige i EU skall ge högsta prioritet åt unionens utvidgning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och riktlinjer för EU:s struktur- och regionalpolitik. 1997/98:U505 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om östutvidgningens prioritet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om subsidiaritetsprincipen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att arbeta för att få något EU-organ placerat i Sverige. 1997/98:U609 av Göran Lennmarker m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen inom ramen för EU:s Medelhavspolitik betonar kravet på mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade länderna. 1997/98:U618 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt bör styra och stödja aktionsplaner samt EU:s PHARE- och TACIS-program så att dessa utvecklar och förändrar energisystemet i ekologiskt hållbar riktning och inte stöder nya kärnkraftverk. 1997/98:U636 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den svenska regeringen i EU skall agera för att upprätta ett handelsavtal mellan EU och Kuba. 1997/98:U802 av Sten Tolgfors (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att Sverige verkar för att lyfta fram Östersjöperspektivet inom EU:s olika program och samarbetsområden, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige agerar för att den förestående utvidgningen av EU realiseras och följs av nya utvidgningsomgångar. 1997/98:U803 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör verka för att en järnväg längs Norrlandskusten med förbindelse mot Murmansk och Archangelsk blir ett av EU:s TEN-projekt. 1997/98:U805 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svenskt stöd till Nordsjösamarbetet. 1997/98:Fi218 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samarbete mellan de nordiska länderna för att mobilisera ekonomiskt stöd från EU för bekämpning av miljöproblemen i Östersjöområdet. 1997/98:A460 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska Europapolitiken, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gränsregionalt samarbete.
4 Ärendets beredning, yttranden från andra utskott, betänkandets disposition Den nu föreliggande skrivelsen behandlas av utrikesutskottet. Utrikesutskottet har berett övriga utskott tillfälle att yttra sig över skrivelsen samt de motioner som behandlas i anslutning till denna i de delar som har samband med respektive utskotts beredningsområde. Utrikesutskottet har erhållit yttranden över skrivelsen jämte motionerna från finansutskottet, näringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet. I de frågor som inte faller inom utrikesutskottets primära beredningsområde har relevanta avsnitt ur de andra utskottens yttranden refererats eller citerats relativt utförligt. Yttrandena återges också i sin helhet i bilaga 1 till betänkandet. Även bedömningar i de övergripande frågor som faller inom respektive utskotts beredningsområde och som utskotten har presenterat i sina yttranden redovisas i betänkandet. Därutöver har utrikesutskottet även i vissa fall refererat eller citerat egna betänkanden eller betänkanden från andra utskott i de delar som berör frågor som även behandlas i föreliggande betänkande. I betänkandets avsnitt 5 tas inledningsvis upp frågor av övergripande karaktär och frågor kring utvidgningen med länderna i Öst- och Centraleuropa och Cypern samt några frågor inom Agenda 2000. Därefter tas vissa frågor inom EG-samarbetet upp till behandling: sysselsättning, EMU, vissa budgetfrågor, transporter, energi- och miljöfrågor samt reformer av struktur- och regionalpolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken. I nästföljande avsnitt behandlas unionens externa relationer inkluderande den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. I ett avslutande avsnitt behandlas språkfrågan och frågan om lokalisering av EU-organ. Regeringens skrivelse är omfattande och täcker alla delar av unionssamarbetet. I sammanfattningarna av skrivelsen i detta betänkande fokuseras dels på vissa övergripande frågor, dels på vad som framgår av skrivelsen i de delar som behandlas i föreliggande betänkande. Skrivelsen innehåller således avsevärt mer och bredare information än vad som framgår av sammanfattningarna i detta betänkande. För den läsare som söker information på andra områden än de som behandlas i detta betänkande hänvisas således till regeringens skrivelse.
5 Utskottet
5.1 Allmänna överväganden och vissa övergripande frågor
Skrivelsen I skrivelsen framhåller regeringen att under Sveriges tredje år som medlem i Europeiska unionen präglades verksamheten i EU av arbetet med att förbättra och fördjupa samarbetet samt att förbereda unionen på att ta emot nya medlemmar. Regeringen framhåller att fred är Europeiska unionens yttersta syfte. Erfarenheterna från återkommande europeiska storkrig och två världskrig ligger bakom uppbyggandet av det som i dag är EU. Den grundläggande tanken är att genom integration och samarbete knyta Europas länder och folk så nära varandra att krig inte skall kunna uppkomma. I skrivelsen konstateras att EU-samarbetet har varit framgångsrikt. Historiska fiender har försonats. I dag är det omöjligt att tänka sig ett krig mellan EU:s medlemsländer. Regeringen anför vidare att den historiska uppgiften nu är att överbrygga den politiska och ekonomiska klyftan mellan väst och öst och att skapa ett Europa präglat av fred och välfärd, utan murar mellan länder och folk. Under 1997 fattade EU vid sitt toppmöte i Luxemburg i december det avgörande beslutet att inleda förhandlingsprocessen med de tio länder i Central- och Östeuropa samt Cypern vilka ansökt om medlemskap. Det viktigaste motivet för denna förestående utvidgning är detsamma som en gång banade väg för den europeiska integrationen, att genom ekonomiskt och politiskt samarbete minska risken för krig och konflikter. Detta är en politik som också ger Sverige ökad trygghet och säkerhet. Samtidigt med arbetet att utvidga unionen fördjupas och effektiviseras samarbetet, framhåller regeringen vidare. EU strävar efter att tydligare inrikta sig på de områden som upplevs som mest relevanta av medborgarna. Dit hör exempelvis frågor om fred, sysselsättning, arbetet för en god miljö, jämställdhet och kamp mot brottslighet. Det är en utveckling av samarbetet som Sverige starkt stöder. Vidare anför regeringen att under 1997 fattades viktiga beslut för att bättre samordna kampen mot arbetslösheten. Vid det extra toppmötet i Luxemburg i november antogs omfattande riktlinjer för sysselsättningspolitiken som i allt väsentligt överensstämmer med svenska ambitioner på området. Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) övergår den 1 januari 1999 till den tredje etappen. En gemensam centralbank upprättas och en gemensam valuta införs. Det är i svenskt intresse, menar regeringen, att valutaunionen blir framgångsrik. EU fortsätter att utveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP). Regeringen menar att genom denna samverkan kan medlemsländerna tillsammans få ett större inflytande och spela en mer aktiv roll på den världspolitiska scenen än om länderna hade agerat vart och ett för sig. Det gäller särskilt ett mindre medlemsland som Sverige. Genom att påverka den gemensamma politiken har Sverige kunnat få större inflytande också i andra internationella organisationer. EU är världens största biståndsgivare och verkar aktivt för att förebygga och bilägga konflikter i världen. EU tar ett särskilt stort ansvar i återuppbyggnadsarbetet i forna Jugoslavien, för Albanien samt spelar en aktiv roll i exempelvis Mellanöstern och vid de stora sjöarna i Afrika (Rwanda och Burundi). En grundläggande princip för samarbetet är att beslut skall fattas så nära medborgarna som möjligt. Regeringen menar att ett fördjupat europeiskt samarbete är nödvändigt och rationellt på vissa områden medan andra frågor hanteras bäst i medlemsländerna och värnar om denna s.k. närhetsprincip i EU- arbetet. Detta innebär t.ex. att EU-budgeten endast skall finansiera åtgärder när EU-nivån innebär ett mervärde jämfört med nationella åtgärder och nationell finansiering. Regeringen framhåller i skrivelsen att en god avvägning mellan den europeiska och den nationella kompetensen är i allas intresse och stärker medborgarnas förtroende för samarbetet inom EU. Regeringen konstaterar vidare att under 1997 har Sverige på ett framgångsrikt sätt kunnat föra fram sina synpunkter inom en mängd områden, inte minst i samband med förhandlingarna om Amsterdamfördraget och beslutet om att inleda utvidgningsprocessen. Sveriges inflytande står väl i nivå med det som jämförbara medlemsländer har, framhåller regeringen i skrivelsen. Under första halvåret 1997 prioriterades det reformarbete som fördes inom regeringskonferensens ram och som resulterade i Amsterdamfördraget. Under andra halvåret prioriterades arbetet inför det extra toppmötet om sysselsättningen, som hölls i november, samt förberedelserna för beslutet om att inleda utvidgningsprocessen, vilket fattades i december. Vidare prioriterades följande områden under 1997: - arbetet med försurningsstrategin, - inom kemikalieområdet har betydande ansträngningar gjorts vad gäller de s.k. övergångslösningarna, - ökad öppenhet och insyn i EU:s institutioner, - kampen mot den organiserade brottsligheten, bl.a. narkotikabekämpning, - på konsumentområdet har bl.a. aktiva insatser gjorts beträffande hälsa och livsmedelssäkerhet, - förberedelserna av den tredje etappen av EMU, bl.a. i förhandlingarna om stabilitets- och tillväxtpakten samt - unionens arbete för att främja fred och utveckling i världen. EU:s stats- och regeringschefer samlades som brukligt till två möten inom Europeiska rådet under året. Vidare genomfördes ett extraordinärt toppmöte om sysselsättningen i Luxemburg i november. Vid Europeiska rådets ordinarie möte i Amsterdam i mitten av juni 1997 enades stats- och regeringscheferna om ett nytt fördrag. Det nya fördraget kom att kallas Amsterdamfördraget och innebär nya villkor för samarbetet på en rad områden. Det gäller till exempel de av Sverige prioriterade frågorna om sysselsättningen, miljön, öppenheten, jämställdheten, konsumentpolitiken och utrikes- och säkerhetspolitiken framhåller regeringen. Viktiga reformer beslutades också när det gäller hur EU skall skapa fri rörlighet för personer inom EU och effektivare bekämpa internationell brottslighet. Regeringen bedömer att Amsterdamfördraget innebär väsentliga förbättringar av samarbetet inom EU på en rad områden. Framför allt gäller det sysselsättningen, som får en betydligt mer framskjuten plats i fördraget. De svenska kraven har i stor utsträckning tillgodosetts även inom de andra områden Sverige prioriterat menar regeringen. Syftet med det extra toppmötet om sysselsättningen var att i enlighet med den nya sysselsättningsavdelningen i Amsterdamfördraget utarbeta gemensamma riktlinjer för ökad sysselsättning. De antagna riktlinjerna ligger väl i linje med svensk politik menar regeringen. Det gäller särskilt åtgärder för att, framför allt genom utbildning, stärka individens ställning på arbetsmarknaden och prioriteringen av frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor. Ett centralt element i den nya avdelningen är en aktiv övervakning av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Sysselsättningsriktlinjerna följs upp av nationella handlingsplaner, och en första avstämning av dessa sker vid Europeiska rådets möte i Cardiff i juni 1998. Europeiska rådets möte i Luxemburg den 12-13 december 1997 var historiskt menar regeringen. Vid mötet gav EU beskedet att de tio kandidatländerna från Öst- och Centraleuropa samt Cypern är välkomna att bli medlemmar så snart de uppfyllt villkoren för medlemskap. Sverige och Danmark bedrev ett intensivt arbete under hösten 1997 för att alla ansökarländer skulle inkluderas i utvidgningsprocessen från dess start. Enligt det föreliggande förslaget från kommissionen skulle förhandlingar endast inledas med sex av kandidatländerna. Den kompromiss som antogs vid mötet innebär att utvidgningsprocessen inleds gemensamt med alla länder. Alla länder deltar i genomgången av EU:s regelverk. Sex länder - Estland, Polen, Tjeckien, Ungern, Slovenien och Cypern - får starta de konkreta förhandlingarna först, med möjlighet för de övriga att ansluta sig. Regeringen framhåller i skrivelsen att resultatet innebär att väsentliga element i det gemensamma förslaget från Sverige och Danmark fått gehör. Vidare fortsatte förberedelserna för EMU. En resolution antogs om samordning av ekonomisk politik, externa aspekter av EMU och rådets dialog med Europeiska centralbanken (ECB). Sverige, Danmark och Finland undertecknade i december 1996 ett anslutningsavtal till Schengensamarbetet samtidigt som Norge och Island undertecknade samarbetsavtal. Schengensamarbetet löper parallellt med och har en nära koppling till EU, vars regler inom samma områden automatiskt ersätter motsvarande Schengenregler. I linje härmed beslutades vid Europeiska rådet i Amsterdam i juni 1997 att Schengensamarbetet skall införlivas i EU. Därför är till Amsterdamfördraget fogat ett särskilt protokoll som reglerar Schengensamarbetets införlivande i EU. För den nordiska anslutningen till det operativa samarbetet inom Schengensamarbetet var det under 1997 viktigt att snabbt lösa frågan om hur Schengens informationssystem (SIS) skall uppgraderas inför utvidgningen till de nordiska länderna, framhåller regeringen. Tidtabellen för utvecklingen av det nya informationssystemet, SIS II, drog ut på tiden, men i oktober 1997 beslutades att det nuvarande informationssystemet skall uppgraderas för att rymma de nordiska länderna år 2000. Genom Norges och Islands samarbetsavtal med Schengenländerna från december 1996 säkerställdes den nordiska passunionens fortbestånd menar regeringen. Avtalsförhandlingarna kännetecknades av stor förståelse för Norges och Islands önskemål om deltagande understryker regeringen i skrivelsen. Enligt Amsterdamfördragets protokoll om införlivandet av Schengensamarbetet i EU skall Norge och Island associeras till genomförandet av Schengenregelverket genom särskilda avtal, baserade på samarbetsavtalen från 1996. I en gemensam förklaring till Amsterdamfördragets Schengenprotokoll anges att parterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att dessa avtal skall kunna träda i kraft samtidigt med Amsterdamfördraget. Europeiska rådet uttalade i sina slutsatser från toppmötet i Amsterdam att de lösningar som uppnåtts i regeringskonferensen gör det möjligt att bibehålla den nordiska passunionen inom ramen för ett bredare europeiskt samarbete om fri rörlighet för personer. Målsättningen att avtalen med Norge och Island skall kunna träda i kraft samtidigt med Amsterdamfördraget upprepades vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i december 1997.
Motionerna I partimotion U25 (v) yrkande 1 konstaterar motionärerna att det särskilda protokollet om de nationella parlamenten i Amsterdamfördraget innebär att de skall erhålla handlingar från kommissionen minst sex veckor före beslut i ministerrådet. Enligt protokollet berör nyordningen endast förslag från kommissionen angående rättsakter och gemensamma ståndpunkter, påpekar motionärerna. Motionärerna anför att detta är otillräckligt och menar att alla dokument av väsentlig betydelse som ligger till grund för ställningstaganden inom samarbetet i både första och tredje pelaren bör följa sexveckorsregeln. I partimotion U25 (v) yrkande 6 anför motionärerna att de transnationella företagen och deras organisationer har många personer verksamma för lobbyverksamhet. Dessa har upparbetade kanaler till kommissionens tjänstemän och företrädare för de nationella regeringarna och kan lätt komma i kontakt med beslutsfattare och förslagsställare, menar motionärerna. Däremot har miljörörelse, fackföreningar, konsumentrörelse och andra organisationer i långt mindre utsträckning denna möjlighet, framhålls det i motionen. Motionärerna menar att detta ger en obalans på den politiska arenan i EU-systemet och att lobbyverksamhetens inflytande på besluten inom EU därför bör kartläggas grundligt. I motionen framförs därför förslag om att regeringen bör ge Utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-talet tilläggsdirektiv med innebörden att kartlägga hur lobbyverksamheten påverkar besluten inom EU. Utredningen bör även presentera förslag på hur obalanserna i tillgång till beslutsfattare kan åtgärdas. I motion U26 (mp) yrkande 1 konstateras att regeringens skrivelse om verksamheten inom Europeiska unionen 1997 ger en översiktlig bild av utvecklingen inom EU under året. Motionärerna saknar emellertid en mer djupgående analys av vilka effekter EU-medlemskapet har haft och har på det svenska samhället och de enskilda medborgarna. De vill därför att regeringen återkommer med en skrivelse om vilka förändringar EU-medlemskapet medfört för medborgarna, hur möjligheter till demokratiskt inflytande har påverkats och vilka konsekvenser medlemskapet haft på såväl den offentliga som den privata ekonomin. I motion U26 (mp) yrkande 2 hävdar motionärerna att Sverige bör verka för att unionen i högre grad inriktar sig på frågor som inte kan lösas på nationell nivå, i första hand miljöfrågor, och tona ned samarbetet inom områden som passar bättre på nationell eller regional nivå. Motionärerna bakom motion U505 (fp) yrkande 3 menar att EU endast skall ägna sig åt frågor där de lokala, regionala och nationella nivåerna inte räcker till. De slår fast att EU måste vara effektivt, vilket innebär att unionen skall ägna sig åt rätt frågor. På dessa områden behöver unionen större befogenheter. Exempel på sådana områden är enligt motionärerna ekonomiska styrmedel för en bättre miljö, bl.a. miljöskatter, befogenheter när det gäller bekämpandet av den gränsöverskridande brottsligheten samt inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Områden som är exempel på motsatsen är beslut som rör den enskilde och hans familj, jordbrukspolitiken samt alkoholpolitiken. Subsidiaritetspincipen skall gälla, menar motionärerna, och föreslår inrättandet av en kompetenskatalog.
Utskottets överväganden I den aktuella skrivelsen lämnar regeringen en utförlig redovisning av verksamheten inom EU under 1997. Utskottet kan, liksom regeringen, konstatera att under 1997 fattades många avgörande beslut för unionens framtida utveckling. Efter omfattande förhandlingar kunde EU:s stats- och regeringschefer vid sitt möte i Amsterdam i juni 1997 enas om ändringar i grundfördragen. Dessa ändringar, formulerade i Amsterdamfördraget, har, enligt utskottets mening, stor betydelse för att göra samarbetet mer relevant för medborgarna, för att förstärka och effektivisera samarbetet samt för att lägga grunden för en fortsatt utvidgningsprocess. Regeringen har i proposition 1997/98:58 förelagt Amsterdamfördraget för riksdagens godkännande. Utskottet har behandlat propositionen i betänkande 1997/98:UU13 och riksdagen beslutade att godkänna fördraget den 29 april 1998 (rskr. 1997/98:197). I betänkandet framhåller utskottet bl.a. följande:
Regeringen har i den nu aktuella propositionen lämnat en redogörelse för resultatet i regeringskonferensen samt för vissa konstitutionella förutsättningar för Sveriges tillträde till fördraget. I propositionen framhåller regeringen att när det gällde utvecklingen av de delar inom EU- samarbetet som är relevanta för medborgarna, som sysselsättning, miljö, öppenhet, jämställdhet mellan kvinnor och män samt konsumentskydd, kommer unionen att få en klarare inriktning. Vidare framhåller regeringen att framsteg har skett när det gäller möjligheterna till krishantering. Utskottet kan för sin del konstatera att framsteg har skett på de områden som riksdagen i sin behandling av regeringens skrivelser, 1995/96:30 EU:s regeringskonferens 1996 och 1996/97:80 Berättelse om verksamheten inom Europeiska unionen 1996, angav som angelägna att ta upp i regeringskonferensen (bet. 1995/96:UU13 och bet. 1996/97:UU13). Utskottet vill framhålla att Sveriges agerande i regeringskonferensen starkt har bidragit till fokuseringen på sakfrågor som är viktiga för medborgarna. Detta gäller även unionens förstärkta möjligheter till humanitära insatser och krishantering där Amsterdamfördraget, enligt utskottets uppfattning, lägger grunden för ett förstärkt samarbete på området. Eftersom framsteg har skett på många av de områden där det finns svenska intressen måste förhandlingsresultatet i sin helhet betraktas som gott samtidigt som det innebär viktiga steg framåt för det europeiska samarbetet. Många av de frågor som ryms inom ramen för EU-samarbetet är angelägna ur ett svenskt perspektiv. I en så omfattande förhandling som en regeringskonferens - med ett stort antal deltagande stater - är det, enligt utskottets uppfattning, emellertid centralt att det sker en prioritering för att goda resultat skall kunna uppnås. Utskottet menar att den prioritering som under förhandlingarna, i samråd med riksdagen, gjordes till vissa områden (sysselsättning, miljö, öppenhet, jämställdhet, konsumentfrågor, krishantering) betydde mycket för slutresultatet. Konkreta svenska förslag presenterades på dessa områden utom beträffande konsumentfrågor, där Sverige i stället gav stöd till ett finskt förslag. Enligt utskottets uppfattning har den aktiva svenska förhandlingslinjen och den starka prioritering som skett varit betydelsefulla faktorer som lagt grunden för de svenska framgångarna i förhandlingarna. Ett viktigt skäl för Sverige att bli medlem i Europeiska unionen var att endast genom medlemskapet har Sverige möjlighet att påverka utvecklingen i centrala frågor i en alltmer internationaliserad värld. Som EU-medlem har Sverige säte och stämma i unionens beslutande organ och därmed möjlighet att direkt påverka beslut. Utskottet menar att utfallet av regeringskonferensen visar att Sverige har kunnat ge avgörande bidrag i förhandlingarna och påverka dessa i en riktning som svarar både mot svenska intressen och mot behovet av att bygga ett effektivare och för medborgarna mer relevant europeiskt samarbete. Sverige medverkar som EU-medlem även i den för freden och avspänningen i Europa mycket betydelsefulla utvidgningen av EU till de öst- och centraleuropeiska kandidatländerna samt Cypern. Efter regeringskonferensens avslutande har unionen fattat ett antal betydelsefulla beslut för att ta ytterligare steg i denna riktning. Det historiska beslutet att inleda medlemskapsprocessen med de tio kandidatländerna från Öst- och Centraleuropa samt Cypern fattades vid Europeiska rådets möte i Luxemburg i december 1997. Därmed fortsätter integrationsprocessen mellan Öst- och Västeuropa, en process som, enligt utskottets uppfattning, lägger grunden för en bestående freds- och säkerhetsordning i Europa. Utskottet vill även framhålla att kommissionen under 1997 presenterade en omfattande rapport om utvidgningen, Agenda 2000. Den innehåller en framtidsinriktad genomgång av unionens olika politikområden med avseende på av utvidgningen förväntade effekter samt förslag på hur förmedlemskapsstrategin skall förstärkas. Enligt utskottets uppfattning utgör kommissionens rapport och förslag en god grund för den vidare analysen och de fortsatta diskussionerna i medlemskretsen om vilka reformer av unionens politik som kan behövas inför den kommande utvidgningen. Behov av reformer föreligger främst vad avser den gemensamma jordbrukspolitiken och vad avser den gemensamma regional- och strukturpolitiken. Utöver den allmänna rapporten noterar utskottet att kommissionen under 1997 även presenterade rapporter om de olika kandidatländerna ur ett medlemskapsperspektiv. Utskottet noterar vidare att stats- och regeringscheferna i november 1997 under Luxemburgs ordförandeskap genomförde ett extraordinärt möte om sysselsättningen. Ett syfte var att i enlighet med den nya sysselsättningsavdelningen i Amsterdamfördraget utarbeta gemensamma riktlinjer för ökad sysselsättning. Utskottet kan konstatera att de antagna riktlinjerna ligger väl i linje med svensk politik. Det gäller särskilt åtgärder för att, framför allt genom utbildning, stärka individens ställning på arbetsmarknaden och prioriteringen av frågan om jämställdhet mellan män och kvinnor. Under 1997 togs viktiga steg mot förverkligandet av valutaunionen och införandet av en gemensam valuta. Stabilitets- och tillväxtpakten antogs vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997 och genom en rådsförordning införs en förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt en övervakning och samordning av den ekonomiska politiken. En annan förordning behandlar förfarandet vid alltför stora budgetunderskott. Sammantaget skapar dessa gemensamma beslut grunden för valutaunionen och för införandet av en gemensam valuta. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är i svenskt intresse att valutaunionen blir framgångsrik samtidigt som det är utskottets och riksdagens uppfattning att Sverige inte bör delta från starten 1999 (bet. 1997/98:FiU9). Utskottet noterar avslutningsvis i denna del att arbetet med en svensk och gemensam nordisk anslutning till Schengensamarbetet fortsatte under 1997. Utskottet framhåller att Amsterdamfördraget medför att Schengensamarbetet på sikt överförs till EU. En förutsättning för svenskt deltagande i Schengensamarbetet är att den fria rörligheten i Norden kan bevaras. Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelsen, förutom att lämna en utförlig presentation av verksamheten i EU under året, även redogör för sitt agerande i olika frågor som EU hade att hantera under 1997 och i synnerhet vad avser de av Sverige prioriterade frågorna. Skrivelsen utgör en innehållsrik och värdefull redovisning av fakta och utskottet vill framhålla att den spelar en viktig roll i informations- och samrådsprocessen mellan riksdagen och regeringen i enlighet med bestämmelserna i 10 kap. 1 § riksdagsordningen. Två av de utskott som har avlämnat yttranden över regeringens skrivelse till utrikesutskottet har utöver ställningstaganden till motionsyrkanden även redovisat vissa synpunkter på utvecklingen vad gäller respektive utskotts beredningsområde under 1997. Finansutskottet framhåller sålunda i sitt yttrande 1997/98:FiU3y:
Utskottet vill inledningsvis, i likhet med vad utskottet anförde i sitt yttrande över förra årets skrivelse (1996/97:FiU3y), framhålla att regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen fyller en viktig funktion. Utskottet noterar särskilt att regeringen redovisar Sveriges ställningstagande och agerande i de frågor som behandlas i skrivelsen i större utsträckning i årets skrivelse än i tidigare skrivelser. Utskottet förutsätter att regeringen även framdeles lägger stor vikt vid att redovisa Sveriges agerande i skrivelsen. Utskottet kan konstatera att verksamheten inom de områden som behandlas i skrivelsen och som berör utskottet redovisas på ett tillfredsställande sätt. Utskottet vill dock erinra om att som ett resultat av den regeringskonferens som avslutades i juni 1997 i Amsterdam kommer rådets befogenhet att inhämta den statistik som behövs för gemenskapens verksamhet att regleras i fördraget (jfr prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget s. 157-158). En mer utförlig redovisning av verksamheten inom statistikområdet kan således vara påkallad i kommande års skrivelser. Utrikesutskottet delar finansutskottets uppfattning att en utförligare redovisning av statistikområdet är påkallad i kommande års skrivelser. Näringsutskottet anför i sitt yttrande 1997/98:NU4y:
För att stärka näringsutskottets bevakning av EU-frågorna har utskottet tillsatt tre arbetsgrupper med vardera fem sex ledamöter från partierna samt en sekreterare från utskottskansliet. Tre bevakningsområden har prioriterats: energi, forskning och inre marknaden. I skrivelsen återfinns under flera avsnitt frågor inom näringsutskottets (och de tre nämnda gruppernas) beredningsområde: inre marknadens utveckling, metoder att minska tekniska handelshinder, turism, näringspolitik, energipolitik, forskning och den gemensamma handelspolitiken. Det som sägs i skrivelsen under några av dessa avsnitt har alltså varit föremål för en mer omfattande bevakning från näringsutskottets sida. Näringsutskottet har dock inte funnit anledning att i detta sammanhang, som en följd av utskottets mer fördjupade bevakning, redovisa några ställningstaganden i dessa delar med utgångspunkt från regeringens skrivelse. De sakfrågor som näringsutskottet valt att uppmärksamma i yttrandet är därmed uteslutande föranledda av de aktuella motionsyrkandena. Dessa tar sikte på EU:s insatser för att underlätta omställningen av energisystemen i Östeuropa, den fortsatta utvecklingen av förnybara energikällor inom unionen och slutligen de pågående förhandlingarna inom OECD (Organization for Economic Cooperation and Development) om ett multilateralt investeringsavtal som berör Sveriges hållning inom såväl den gemensamma som den nationella handelspolitiken. I partimotion U25 (v) yrkande 1 åberopas det protokoll i Amsterdamfördraget som medför att de nationella parlamenten skall erhålla handlingar från kommissionen minst sex veckor före beslut i ministerrådet. Motionärerna yrkar att denna regel skall gälla även beträffande den tredje pelaren. Utskottet behandlade denna fråga i betänkande 1997/98:UU13 Amsterdamfördraget på grundval av vad konstitutionsutskottet anförde i sitt yttrande 1997/98:KU9y. I yttrandet framhöll konstitutionsutskottet att sexveckorsfristen enligt protokollet om de nationella parlamentets roll gäller även förslag inom den tredje pelaren, i den mån kommissionen lagt fram förslaget. Utrikesutskottet delade konstitutionsutskottets uppfattning att någon åtgärd med anledning av yrkandet inte var påkallad. Utrikesutskottet vidhåller sin uppfattning och anser att motion U25 (v) yrkande 1 är besvarad. I samma motion yrkande 6 begärs att lobbyverksamheten inom EU skall kartläggas. Utskottet noterar att lobbyverksamheten inom EU har varit förmål för uppmärksamhet under senare år. Enligt vad utskottet erfarit förekommer sådan verksamhet både från intresseorganisationer som är representerade på Europanivå och från större företag och branschorganisationer. När det gäller parlamentet har utskottet inhämtat att ett arbete har genomförts internt för att skärpa regelsystemet kring lobbyverksamheten. Detta utmynnade under 1997 i ett betänkande (Betänkande om ordningsregler för lobbyister, A4-0107/97) från Europaparlamentets utskott för arbetsordningen, valprövning och ledamöters immunitet. I betänkandet presenterades ett förslag om upprättande av en uppförandekod när det gäller lobbyverksamheten. Förslaget antogs och de nya reglerna har införts i parlamentets arbetsordning. De nya bestämmelserna gäller för ambassader, konsulat, representationer för stater och regioner, affärsdrivande organisationer och utövare av offentliga angelägenheter som kommer i kontakt med personal och ledamöter i Europaparlamentet. Bestämmelserna innehåller krav på att sådana representanter som nämndes ovan skall låta registrera sig och de skall uppge vems eller vilkas intressen de företräder. Vidare skall lobbyisternas uppträdande präglas av ärlighet, rättvisa och öppenhet och de skall inte i vinstsyfte sprida dokument som erhållits från parlamentet till tredje part. Utskottet ser positivt på dessa förändringar och att lobbyverksamheten omges av vissa regler samt att det sker under en större öppenhet. Motionärerna efterlyser en kartläggning och anför i sammanhanget att Utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-talet bör ges tilläggsdirektiv med innebörden att kartlägga hur lobbyverksamheten påverkar besluten inom EU. Utskottet noterar att enligt direktiven (kommittédirektiv 1997:101) för den nämnda utredningen skall den belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet. Därvid skall utredningen bl.a. särskilt studera Sverige i Europeiska unionen och överväga på vilket sätt Sverige - inom ramen för unionens nuvarande beslutsformer - kan förbättra de svenska medborgarnas inflytande över och delaktighet i samarbetet inom EU. I kommitténs uppgift ingår även att belysa på vilket sätt erfarenheter från kommunal och regional verksamhet kan tillföras EU-arbetet. I direktiven konstateras vidare att beslutsfattare utsätts för påverkan av olika slag och att detta inte är något nytt. Flera företag och organisationer använder numera professionell expertis för att påverka. Enligt direktiven skall kommittén söka klargöra begreppen och definiera vad som menas med lobbying. I uppdraget ingår också att kartlägga och sammanfatta erfarenheter från andra länder samt eventuellt lämna förslag till åtgärder på området. Enligt vad utskottet inhämtat har kommittén för avsikt att i rapportform även problematisera och belysa lobbyverksamheten inom EU med tonvikt på regionala och kommunala verksamheter. Utskottet menar att därmed torde motionärernas syfte med yrkande 6 vara uppfyllt och menar att något riksdagens tillkännagivande i denna fråga ej är erforderligt. Med det anförda betraktar utskottet motion U25 (v) yrkande 6 som besvarad. I motion U26 (mp) yrkande 1 begärs en skrivelse från regeringen om vilka förändringar EU-medlemskapet medfört för medborgarna, hur möjligheter till demokratiskt inflytande har påverkats och vilka konsekvenser medlemskapet haft på såväl den offentliga som den privata ekonomin. Utskottet konstaterar inledningsvis att i föreliggande skrivelse redogör regeringen för verksamheten inom EU under 1997 och av denna kan utläsas effekter som medlemskapet har på många samhällsområden. Utskottet noterar även att denna skrivelse är den tredje i ordningen och att motsvarande redogörelser har avlämnats till riksdagen för åren 1995 och 1996, dvs. sedan Sverige blev medlemsland i Europeiska unionen. Vidare vill utskottet framhålla att regeringen i skrivelsen redovisar Sveriges bidrag till EU:s budget liksom återflödet till Sverige. Regeringen framhåller emellertid i skrivelsen att redovisningen av EU-budgeten inte är upplagd på ett sådant sätt att återflödet är lätt avläsbart. Utskottet vill understryka att återflödet är ett mått, dock inte ett uttömmande sådant, på de fördelar som tillkommer Sverige till följd av medlemskapet i EU. Betydelsen av att Sverige är med och påverkar Europas framtid är central men inte en i kvantitativa termer mätbar storhet. Likaså är tillgången till den inre marknaden av betydelse för den ekonomiska utvecklingen. Utskottet vill även påminna om att inför medlemskapet genomfördes ett flertal utredningar inom olika områden för att utröna vilka effekter medlemskapet skulle få för Sveriges vidkommande. De har publicerats i SOU-serien. Vidare vill utskottet framhålla att inför regeringskonferensen om en fördragsöversyn tillsattes en parlamentarisk utredning, EU96-kommittén, vilken bl.a. hade som uppgift att genomföra studier av de frågor som skulle komma att behandlas i konferensen och vilka effekter de skulle få för Sverige. Även dessa rapporter har publicerats i SOU-serien (se bet. 1996/97:UU13, s. 19 f.). Utskottet konstaterar vidare att regeringen genomfört ett antal studier kring effekterna av den utvidgning av medlemskretsen som man förväntar skall inledas i början av nästa årtionde. Dessa studier omfattar konsekvenserna för den gemensamma jordbrukspolitiken av WTO-åtagandena och en östutvidgning (SOU 1996:71), EU:s jordbrukspolitik, miljön och regional utveckling (SOU 1997:74), alternativa utvecklingsvägar för EU:s gemensamma jordbrukspolitik (SOU 1997:50), svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden (SOU 1997:102), konsekvenser inom regional- och strukturpolitik av utvidgningen (SOU 1997:160), miljön i ett utvidgat EU (SOU 1997:149), jordbrukspolitiken och östutvidgningen (SOU 1997:150), säkerhetspolitiska konsekvenser av utvidgningen (SOU 1997:43), konsekvenser inom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor (SOU 1997:159), konsekvenserna för personers fria rörlighet (SOU 1997:153) och samhällsekonomiska konsekvenser (SOU 1997:156). Vidare vill utskottet peka på att en parlamentarisk kommitté har tillkallats för att belysa de nya förutsättningar, problem och möjligheter som det svenska folkstyret möter inför 2000-talet. Kommittén, vilken tagit sig namnet Demokratiutredningen, skall när det gäller Sverige i EU bl.a. överväga på vilket sätt Sverige - inom ramen för EU:s nuvarande beslutsformer - kan förbättra de svenska medborgarnas inflytande över och delaktighet i samarbete inom EU. Utskottet konstaterar att de centrala frågor som Sverige och unionen har haft att hantera under senare år har blivit ordentligt genomlysta ur olika aspekter genom de studier och utredningar som har genomförts eller är under genomförande. Utskottet anser att motion U26 (mp) yrkande 1 är besvarad med vad som ovan anförts. I motion U26 (mp) yrkande 2 yrkar motionärerna att Sverige bör verka för att unionen i högre grad inriktar sig på frågor som inte kan lösas på nationell nivå, i första hand miljöfrågor. I motion U505 (fp) yrkande 3 framhåller motionärerna att på vissa områden behöver unionen större befogenheter och på andra områden kan frågorna i högre grad avgöras på nationell nivå. Motionärerna föreslår även inrättandet av en kompetenskatalog. Utskottet behandlade liknande yrkanden i sitt betänkande 1996/97:UU13 med anledning av regeringens skrivelse om verksamheten inom EU under 1996. Utskottet framhöll i betänkandet följande:
Subsidiaritets- eller närhetsprincipen regleras i Romfördragets art. 3b. Principen innebär att på områden där gemenskapen inte ensam är behörig - dvs. på områden där kompetensen är delad mellan medlemsländerna och kommissionen - skall gemenskapen vidta en åtgärd endast om målen för den planerade åtgärden bättre kan uppnås på gemenskapsnivå. Det bör framhållas att principen varken tilldelar eller fråntar gemenskapen beslutsbefogenheter utöver de som redan följer av fördragen. Den inverkar därför inte på den gällande kompetensfördelningen mellan EG och medlemsstaterna. Principen reglerar i stället utövandet av dessa befogenheter när kompetensen är delad. Regleringen av vilka kompetensområden som skall hanteras på EU-nivå ligger i fördragen under de olika substanskapitlen och kan därvid i princip endast ändras vid en regeringskonferens, dvs. alla medlemsländer måste vara överens. Utskottet anförde vidare:
Som utskottet tidigare har konstaterat är det viktigt att det, inom de områden där gemenskapskompetens råder, finns ett regelsystem som är enhetligt, som tillämpas och där sanktionsmöjligheter finns. Detta är fallet med direktiv och förordningar som har rättslig verkan i medlemsländerna och där EG-domstolen utgör högsta rättsvårdande instans. Inte minst för små och medelstora länder är det ett grundläggande intresse att EG:s karaktär av rättsgemenskap upprätthålls med ett starkt regelverk och starka institutioner. Det är viktigt inte minst ur konsumentsynpunkt men även allmänt för att upprätthålla önskvärda miniminivåer vad gäller hälsa, miljö och säkerhet. När det gäller den andra frågan, vilken nivå som skall ha kompetens på olika områden, noterar utskottet att i den omnämnda motion U505 (fp) yrkande 3 hävdas att EU behöver större befogenheter beträffande bl.a. miljöskatter, bekämpning av gränsöverskridande brottslighet samt inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Däremot vill man minska denna när det gäller t.ex. jordbrukspolitiken och således återföra detta kompetensområde till nationell nivå. Utskottet ser här anledning att upprepa vad som anfördes i betänkande 1996/97:UU13 med anledning av ett liknande yrkande:
Till gemenskapsnivån har medlemsländerna i samförstånd beslutat att föra frågor som är av gränsöverskridande karaktär och som bäst löses på denna nivå. Det gäller bl.a. delar av handelspolitiken. På andra områden är kompetensen delad, t.ex. beträffande miljöfrågor, frågor kring den inre marknaden samt arbetsmiljö- och arbetsrättsområdena. Utskottet finner att gemensamma regelsystem är nödvändiga på dessa områden. Utskottet anförde vidare:
När det gäller vilken nivå som skall hantera olika kompetensområden, är det enligt utskottets uppfattning en fråga där det finns anledning att allmänt sett ha beredskap att göra omprövningar. I vissa fall kan det i framtiden komma att finnas anledning att stärka den överstatliga kompetensen inom gemenskapen och i andra fall att återföra kompetenser till den nationella nivån. Olika delar av samarbetet måste alltid kunna förändras i riktning mot mer eller mindre överstatlighet beroende på hur den europeiska verkligheten samt medlemsländernas behov och gemensamma ambitioner utvecklar sig. Vidare menar motionärerna att en kompetenskatalog bär upprättas. Konstitutionsutskottet anförde i sitt yttrande 1995/96:KU5y med anledning av regeringens skrivelse om regeringskonferensen att det knappast är möjligt att i fördragstext göra någon exakt och uttömmande beskrivning av gemenskapens kompetens, även om denna i princip skall framgå av fördraget. Att upprätta en fullständig kompetenskatalog ter sig därför vanskligt, menade konstitutionsutskottet och ville därför inte förespråka en sådan åtgärd. Konstitutionsutskottet påpekade dock att det finns sammanställningar över de områden där EG har beslutsbefogenheter. Utrikesutskottet delade konstitutionsutskottets bedömning och upprepade vad som hade framhållits tidigare i betänkande 1996/97:UU13, att regleringen av vilka kompetensområden som skall hanteras på EU-nivå är uttryckt i Romfördraget under de olika substanskapitlen. Utrikesutskottet ser inte skäl att ändra sin bedömning på denna punkt. Utskottet noterar att även när det gäller bekämpning av gränsöverskridande brottslighet liksom vad gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer Amsterdamfördraget att medföra ett förstärkt samarbete, helt i linje med de önskemål som framförs i motion U505 (fp) yrkande 3. Utrikesutskottet har i betänkande 1997/98:UU13 Amsterdamfördraget utförligt redogjort för dessa förändringar i grundfördragen och välkomnar fördragets bidrag till ett förstärkt EU-samarbete. Vad gäller miljöfrågornas hantering inom EU vill utskottet erinra om att genom Amsterdamfördraget slås den grundläggande principen om hållbar utveckling fast i fördragets målartiklar. I enlighet med principens övergripande betydelse görs det klart att miljöhänsynen skall integreras i politiken på alla områden. Vidare noterar utskottet att miljögarantin stärks och kommer att omfatta viss möjlighet till nya nationella bestämmelser även efter det att harmoniserad lagstiftning har införts i EU. Utskottet vill understryka att Sverige under regeringskonferensen var pådrivande i arbetet med att ge miljöfrågorna en mer framskjuten plats i fördraget. Med vad som anförts ovan avstyrker utskottet motion U505 (fp) yrkande 3 och anser att motion U26 (mp) yrkande 2 är besvarad.
5.2 Agenda 2000 och utvidgningen
Skrivelsen I skrivelsen från regeringen framhålls att kommissionen den 16 juli 1997 presenterade sitt meddelande Agenda 2000. Kommissionen föreslår i Agenda 2000 att förhandlingar om EU-medlemskap skall inledas med Estland, Polen, Slovenien, Tjeckien och Ungern. Enligt tidigare beslut skall förhandlingar också inledas med Cypern. En årlig genomgång av framstegen i de länder som inte ingick i den första gruppen - Lettland, Litauen, Bulgarien, Rumänien och Slovakien - får enligt kommissionens förslag avgöra när man kan inleda förhandlingar med dessa länder. Kommissionens bedömning baseras på de kriterier som antogs av Europeiska rådet i Köpenhamn 1993: de politiska kraven (dvs. institutioner som garanterar demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter), en fungerande marknadsekonomi och förmåga att klara konkurrensen på den gemensamma marknaden samt möjlighet att påta sig medlemskapets förpliktelser. Inget kandidatland uppfyller i dag helt dessa krav framhåller regeringen och menar att det finns uppenbara problem i alla kandidatländer t.ex. då det gäller kvaliteten på deras förvaltningar och rättssystem. Enligt kommissionens bedömning borde emellertid de länder som den föreslår förhandlingar med, på vissa villkor, kunna uppfylla kraven för medlemskap på medellång sikt, dvs. fem till sex år. Vid Europeiska rådet i Amsterdam i juni 1997 gavs utrikesministrarna i uppdrag att under hösten förbereda en rapport till Europeiska rådets möte i Luxemburg i december om kommissionens yttranden och Agenda 2000. Hur beslutet i Luxemburg skulle utformas påverkar förhållandet mellan Europas länder för en lång tid framöver konstaterar regeringen i skrivelsen. Sverige har därför förordat en gemensam förhandlingsstart för alla kandidatländer som uppfyller Köpenhamnskriterierna för en demokratisk stat, dvs. i dagsläget alla utom Slovakien. Sverige delar i många avseenden kommissionens bedömningar av de enskilda länderna, men det går inte att bortse från att bedömningarna i många avseenden är statiska. Utvecklingen i många kandidatländer går snabbt framåt menar regeringen, och på kort tid kan den inbördes rangordningen mellan länderna förändras. Genom att låta samtliga kandidatländer inleda förhandlingar samtidigt och låta dessa fortsätta efter varje lands individuella förutsättningar, beaktar man det dynamiska elementet framhåller regeringen. Processen blir heltäckande och lämnar ingen utanför. En motsatt inriktning skulle däremot kunna ge en mycket negativ reaktion i kandidatländerna och medverka till att reformprocessen bromsas. Det skulle även kunna ge direkta effekter på utländska investeringar etc. En samtidig start innebär däremot inte att länderna samtidigt inträder som medlemmar. Inträdeskraven skall, framhåller regeringen, vara rigoröst uppfyllda innan medlemskap blir aktuellt. Förhandlingstakten bör avpassas efter ländernas förutsättningar, och varje kandidatland måste behandlas individuellt och granskas utifrån objektiva kriterier. Under hösten har en ökad förståelse för den svenska synen vuxit fram bland medlemsländerna anför regeringen. Europeiska rådet fattade i Luxemburg beslutet om den förestående anslutnings- och förhandlingsprocessen. Resultatet stämmer i stora delar överens med det förslag som Sverige och Danmark gemensamt presenterade före toppmötet menar regeringen. Det innebär att anslutnings- och förhandlingsprocessen i enlighet med fördragets stadganden (artikel O) inleds samtidigt med samtliga elva kandidatländer den 30 mars 1998. För hela förhandlingsprocessen finns en gemensam ram som innefattar de elva kandidatländerna. Under 1998 får samtliga kandidatländer en av kommissionen ledd genomgång av unionens regelverk. För de sex länder som kommissionen sommaren 1997 rekommenderade för förhandlingar upprättas individuella mellanstatliga konferenser. För övriga fem kandidatländer äger genomgången rum inom ramen för den s.k. förmedlemskapsstrategin, som syftar till att stödja samtliga kandidatländers anpassning till de krav EU-medlemskapet ställer. Ett extra stöd om 100 miljoner ecu utfästes för de fem kandidatländer som inte får inleda mellanstatliga konferenser direkt. Kommissionen kan genom regelbundna rapporter, som görs för samtliga elva kandidatländer, med början redan år 1998 rekommendera att mellanstatliga konferenser öppnas med ett eller flera av de fem återstående kandidatländerna. Beslut om en sådan övergång tas av medlemsstaterna i allmänna rådet. Endast de länder som uppfyller de politiska kriterierna får inleda mellanstatliga konferenser. I en särskild uppmaning riktad till Cypern ombeds dess regering att i handling visa sin vilja att inkludera representanter för den turkcypriotiska befolkningen i sin förhandlingsdelegation. Europeiska rådet bekräftade att Turkiet har ett medlemskapsperspektiv på lång sikt. Mot den bakgrunden kom medlemsländerna överens om att ange en strategi för att föra Turkiet närmare unionen på alla områden. Förslaget ligger i linje med de svenska idéer om en särskild Turkietstrategi som lades fram under hösten framhåller regeringen. I samband med sina yttranden över de centraleuropeiska och baltiska kandidatländerna presenterade kommissionen även ett förslag till förstärkt förmedlemskapsstrategi. Denna bygger i första hand vidare på den strategi som utformades efter Europeiska rådets möten i Köpenhamn 1993 och Essen 1994 och som syftade till att underlätta och påskynda de central- och östeuropeiska kandidatländernas EU-anpassning. Kommissionens förslag till ny strategi består av tre delar, varav Europaavtalen alltjämt utgör en, och utvidgat deltagande i gemenskapsprogrammen en annan. Den tredje delen består av en ram för samverkan med varje kandidatland, kallad partnerskap för anslutning (accession partnership). Ett sådant skall upprättas för samtliga berörda länder, oberoende av om de anses mogna för förhandlingar eller ej. Två centrala aspekter på medlemskapsförberedelserna står i centrum för den förstärkta strategin framhåller regeringen: stärkandet av den institutionella och administrativa kapaciteten i kandidatländerna samt utvecklandet av infrastrukturen i vid mening. För Phareprogrammet har nya riktlinjer utarbetats. Enligt den föreslagna fördelningen skall ca 30 % av insatserna förutses gå till institutions- uppbyggnad och resterande till investeringsstöd. Den faktiska fördelningen kommer emellertid att variera både från land till land och över tiden. Dessutom skall man, så långt möjligt, kombinera utveckling av infrastrukturen med förstärkning av institutionerna. Jordbrukets konkurrenskraft skall, enligt kommissionens förslag, öka genom en ökad marknadsorientering med sänkta priser, vilket skall gynna konsumenterna men även underlätta utvidgningen och nästa runda med världshandelsorganisationen WTO. Prissänkningarna kompenseras i huvudsak genom direktstöd till jordbrukarna. Budgetmässigt innebär förslagen för EU besparingar på 3,7 miljarder ecu genom ett minskat prisstöd och utgifts- ökningar på 12,5 miljarder ecu för direktstöd och kompletterande åtgärder. Med en ökad konkurrenskraft avser kommissionen också säkra livsmedel av hög kvalitet och en miljöanpassad produktion i vilken hänsyn tas till djurens välfärd. En skälig levnadsstandard för jordbrukarna är fortfarande en viktig utgångspunkt. Det föreslås också att miljömål integreras i den gemensamma jordbrukspolitiken. Regeringen menar att förslagen är ett steg i rätt riktning, då man inriktar sig på prissänkningar och inte på ytterligare produktionsbegränsningar. De är dock i flera delar inte så långtgående som är önskvärt. En genomgripande reform av CAP, innebärande en marknadsanpassning, bör i stället förespråkas menar regeringen. Det är också angeläget att reformer påbörjas innan nya medlemsstater ansluts, så att dessa ges möjligheter att delta i jordbrukspolitiken och konkurrera på lika villkor. Målet är ett jordbruk som verkar på marknadsmässiga villkor och som samtidigt fyller högt ställda miljökrav. Kommissionen föreslår ett tak för hur mycket direktstöd ett jordbruksföretag totalt får ta emot per år. Dessutom är avsikten att medlemsstaterna skall få möjlighet att differentiera direktstöden efter företagsstorlek på nationell nivå (s.k. modulering) enligt vissa gemensamma regler. Från svensk sida finns en tveksamhet till förslagen framhåller regeringen. Skälet är att de, om de genomförs, riskerar att hindra utvecklingen av ett konkurrenskraftigt jordbruk, eftersom strukturrationaliseringen kan motverkas och konkurrensen snedvridas. Förslagen kan även innebära betydande kontroll- problem. Kommissionen föreslår en förstärkning och utökning av de miljöåtgärder som infördes 1992. Denna inriktning är positiv menar regeringen, som anser att de miljötjänster som jordbrukarna utför behövs och att ersättning för dessa bör vara en allt viktigare del av politiken. Stöden bör utformas som en ersättning för de specifika miljötjänster som jordbrukarna utför åt samhället i övrigt. Miljöersättning och andra miljöåtgärder bör vara frikopplade från marknadsordningarna, därför att riktade miljöåtaganden inom miljöprogrammen är mer ändamålsenliga. Nuvarande programperiod för EU:s regional- och strukturpolitiska insatser löper ut år 1999 och en ny programperiod avses påbörjas år 2000. Förslag till inriktning på nästa programperiod och förändringar av nuvarande politik presenterades av Europeiska kommissionen Agenda 2000. Förslagen i Agenda 2000 inriktas på att koncentrera, effektivisera och förenkla de regional- och strukturpolitiska insatserna. En geografisk koncentration av insatser eftersträvas liksom en reducering av antalet mål och gemenskapsinitiativ. De ekonomiskt minst utvecklade länderna och regionerna samt perifert belägna och glest befolkade regioner ges högst prioritet. Förslagen syftar också till ett ökat ansvar för medlemsländerna i enlighet med närhetsprincipen samt effektivare kontroll och uppföljning. Regeringen ställer sig positiv till förslagen om koncentration och effektivare kontroll och uppföljning. Budgeten för regional- och strukturpolitiska insatser bör reduceras menar regeringen, vilket kan uppnås bl.a. genom att koncentrera, effektivisera och förenkla insatserna. Regeringen anser att man så långt möjligt skall decentralisera ansvar för programarbete och genomförande, vilket ligger i linje med närhetsprincipen. Kommissionen föreslår vidare i Agenda 2000 att taket för de egna medlen bör uppgå till 1,27 % av BNI för perioden 2000-2006. Detta är samma relation till BNI som 1999, det sista året då nuvarande beslut gäller. Enligt kommissionens bedömningar skall utnyttjandet dock bli 1,22 % för den senare delen av perioden. Jordbruksriktlinjen, som innebär att taket för jordbruksutgifterna tillåts öka med 74 % av EU:s samlade BNI-tillväxt, föreslås bibehållas oförändrad. Strukturutgifterna föreslås bibehållas på nuvarande nivå, 0,46 % av EU:s samlade BNI. Dessutom föreslås utgiftsnivån för strukturfonderna, liksom nu, vara ett mål i sig. Regeringen menar att förslaget ej i tillräcklig utsträckning beaktar en kommande utvidgning. Regeringens ståndpunkt är att taket för gemenskapens budget, även efter en fullständig utvidgning, bör vara 1,27 % av gemenskapens samlade BNI. Utgifterna för jordbrukspolitiken och för strukturpolitiken bör minska, och dessa politikområden bör reformeras mer långtgående än vad kommissionen föreslår. Vidare bör budgetnivåerna inte kopplas till BNI utan fastställas i nominella termer. Därtill bör utgiftsmålet för strukturutgifterna avskaffas framhåller regeringen i skrivelsen. Regeringen menar att även finansieringen av budgeten bör ses över. En korrigeringsmekanism bör införas för att undvika att enskilda medlemsstater får stå för en orimlig finansieringsbörda. Regeringen beslutade i början av 1997 om sju utredningar inför EU:s kommande utvidgning för att analysera utvidgningens konsekvenser inom områdena säkerhetspolitik, samhällsekonomi, jordbruk, regional utveckling, miljö, personers fria rörlighet samt samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Utredningarna lades fram under november och december 1997.
Motionerna Centerpartiet anför i sin motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) från allmänna motionstiden att utvidgningen av EU till länderna i Öst- och Centraleuropa, inklusive Baltikum, innebär en historisk möjlighet för EU att medverka till ökad stabilitet och säkerhet på den europeiska kontinenten. Därvid får inte geopolitisk diskriminering eller stormaktshänsyn tillåtas styra utvidgningen. Unionen skall följa tydliga och objektiva villkor som kvalifikationsgrund för kandidatländerna. Vidare framhålls i motionen att Centerpartiet stödjer ansträngningarna att intensifiera unionens stöd till kandidatländerna inför anslutningen. Motionärerna menar även att parallellt med utvidgningen skall unionen söka fördjupa samarbetet med övriga partnerländer i unionens närhet. Ryssland, Vitryssland och Ukraina skall ha möjligheter att fördjupa samarbetet med EU och därvid gå utöver vad som regleras i dagens olika former av avtal med EU. I samma motion yrkande 19 anförs att för att även de länder som i dag inte tillhör EU skall ha en chans att utveckla sin inhemska produktion måste nuvarande handelshinder tas bort. En viktig åtgärd i det sammanhanget är att EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal med Ryssland snarast ratificeras av EU- länderna. Vidare framhålls i motionen att Sverige bör intensifiera ansträngningarna att knyta ett demokratiskt Ryssland närmare till övriga Europa. Den potential som finns i samarbetet med Ryssland måste tas tillvara, menar motionärerna som också anser att EU har ett betydande ansvar för att Ryssland kan få del av den inre marknaden och för ett närmare politiskt samarbete. Motionärerna menar att den övergripande målsättningen måste vara att parallellt med unionens historiska utvidgningsprocess till länderna i Central- och Östeuropa bör EU - i likhet med Nato - ägna stor möda åt att utveckla ett särskilt partnerskap med Ryssland och att detta bör ges regeringen till känna. I partimotion U501 (m) yrkande 1 från allmänna motionstiden anförs att EU skall ha en strategi för snar utvidgning så att de nya demokratier som uppfyller kraven snarast kan bli medlemmar. Det har stor betydelse för länderna själva men även för hela Europas frihet, säkerhet och stabilitet, menar motionärerna. Vidare framhålls i motionen att framtida medlemsländer måste uppfylla höga krav vad gäller respekten för mänskliga rättigheter och demokrati. Förhandlingsprocessen för utvidgningen måste vägledas av principen att varje kandidatland skall bedömas på egna meriter. Motionärerna framhåller som särskilt viktigt att ett baltiskt land, Estland, skall påbörja medlemskapsförhandlingarna tidigt. Genom att snarast möjligt inleda förhandlingar med ett baltiskt land understryker EU att medlemskapsprocessen avser samtliga kandidatländer, oavsett deras geopolitiska situation. Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande om att Sverige i EU skall ge unionens utvidgning högsta prioritet. I samma motion yrkande 2 framhålls att kommissionens förslag till förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken inte är särskilt genomgripande. Motionärerna anför att EU behöver en långsiktig strategi för den gemensamma jordbrukspolitiken som en del av den inre marknaden och att reform- arbetet bör koordineras med WTO. Därigenom skulle en sund världsmarknad för jordbruksprodukter kunna etableras. I stället för att höja subventionsnivåerna för nya medlemmar bör de nuvarande sänka subventionerna så att de kan konvergera till en gemensam enhetlig nivå genom en successiv anpassning. Producenterna måste ges rimlig till att anpassa sig till den nya politiken samtidigt som full marknadsanpassning bör kunna uppnås på längre sikt, menar motionärerna. Motionärerna finner inte heller kommissionens förslag till förändringar av struktur- och regionalpolitiken särskilt genomgripande. Struktur- och regionalstöd borde betraktas som övergångslösningar och inte som permanenta subsidier. När det gäller ekonomierna i Öst- och Centraleuropa får inte införandet av struktur- och regionalstöd innebära en ny form av centralplanering, anför motionärerna. Det stöd som erhålls från EU skall gå till svaga och eftersatta regioner. Det bör i första hand bestå av ekonomiskt stöd för att bygga upp och stärka institutioner för en fungerande marknadsekonomi, viss fysisk infrastruktur som inte kan marknadsfinansieras, utbildning samt viss miljövård. Vidare menar motionärerna att stöden inte får vara annat än en övergångslösning. Motionärerna begär ett riksdagens tillkännagivande om vad som i motionen anförts om en reform av EU:s gemensamma jordbrukspolitik och riktlinjer för unionens struktur- och regionalpolitik. I motion U505 (fp) yrkande 1 framhålls att det är en stor framgång att ett baltiskt land är med i första omgången av länder som inleder medlemskapsförhandlingar med EU. Motionärerna menar att EU:s huvuduppgift är att möjliggöra utvidgningen och anför att det krävs en koncentration på denna uppgift och en vilja att driva på de förändringar som krävs för att utvidgningen skall vara möjlig. Exempel på sådana förändringar som krävs är enligt motionärerna en inskränkning av vetorätten, förstärkning av Europaparlamentet på ministerrådets bekostnad och reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken samt av regional- och strukturpolitiken. Motionärerna bakom motion U802 (m) yrkande 5 finner det glädjande att Estland finns med i den första grupp av länder som förhandlar om medlemskap i EU. Sverige får dock inte ge upp ambitionen att alla baltiska stater skall kunna bli medlemmar i EU, menar motionären. Därvid bör särskilt svenskt stöd riktas till Lettland och Litauen. Motionären anför också att det för Sveriges del är viktigt att agera så att den första utvidgningsomgången verkligen realiseras samt att den följs av ytterligare utvidgningsomgångar. I motion U805 (fp) anförs att Regionernas Europa har blivit ett begrepp; exempel på sådana är Östersjöregionen och Nordsjöregionen. Motionären konstaterar att Östersjösamarbetet utvecklas i snabb takt och tillförs resurser i finansiella och administrativa termer. Däremot, menar motionären, märks inte det svenska engagemanget på samma sätt inom Nordsjösamarbetet. I motionen yrkas att regeringen skall visa ett större engagemang i Nordsjösamarbetet och att detta måste komma till uttryck såväl i nationella budgetsammanhang som i det europeiska samarbetet. I partimotion Fi218 (c) yrkande 5 framhåller Centerpartiet att det är av vikt att de nordiska länderna samarbetar för att mobilisera ekonomiskt stöd från EU för bekämpning av miljöproblemen i Östersjöområdet. I motion U618 (mp) yrkande 5 anförs att EU:s insatser för Östeuropa skall vara ekologiskt hållbara genom att bidrag till miljövänliga energislag prioriteras framför stöd till nya kärnkraftverk. Motionärerna anser att det är viktigt att Sverige verkar för att kärnavfall, utbrända bränsleelement, atomreaktorer etc. omhändertas på ett tillförlitligt sätt. I motionen anförs att Sverige aktivt bör styra och stödja aktionsplaner samt EU:s PHARE- och TACIS-program så att dessa utvecklar och förändrar energisystemet i ekologiskt hållbar riktning och inte stödjer nya kärnkraftverk. I motion U41 (v) yrkande 3 med anledning av proposition 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa 1999-2001 - anförs att det finns både för- och nackdelar med ett medlemskap i EU och att Sverige borde dela med sig av sina nyvunna erfarenheter från medlemskapsförhandlingar och ett färskt medlemskap. Sverige bör då redovisa alla aspekter i allsidiga analyser för de länder som eftersträvar medlemskap, menar motionärerna. De begär ett riksdagens tillkännagivande att en oberoende utredning av unionens utvidgning bör genomföras. I motion U43 (mp) yrkande 5 - tillika med anledning av regeringens proposition om östsamarbetet - anför motionärerna att i regeringskonferensen som ledde till Amsterdamfördraget misslyckades medlemsstaterna med att lösa de institutionella frågorna. Motionärerna menar att det är av vikt att unionens medlemsländer snabbt löser de institutionella frågorna, innan anslutningsförhandlingarna avancerat för långt.
Utskottets överväganden Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat frågor kring utvidgningen av EU. Utskottet har därvid framhållit att utvidgningen av unionen med länder i Central- och Östeuropa samt Cypern är en historisk uppgift för EU och dess medlemsstater. Att utsträcka samarbetet till dessa länder bidrar till en ökad politisk och ekonomisk stabilitet och är enligt utskottets uppfattning ett viktigt steg på vägen för att lägga grunden för en bestående freds- och säkerhetsordning i Europa. I sitt betänkande 1996/97:UU13 anförde utskott:
Utskottet vill framhålla att sammanlänkningen av länderna och människorna i östra och västra Europa, för att på så sätt bana väg för ett ökat välstånd och en allomfattande freds- och säkerhetsordning på den europeiska kontinenten, är den historiska uppgift som åligger EU och unionens medlemsländer. Målet måste vara att göra krig i Europa otänkbart, att befästa demokratins idé, att säkra kontinentens miljö och att forma ett europeiskt samarbete för dess medborgare. Utskottet vill även anföra att utvidgningen är ett historiskt tillfälle för unionen och dess medlemsländer att bidra till inre stabilitet och välstånd i de länder som står i begrepp att bli medlemmar i EU. På samma sätt som medlemskapet i det dåvarande EG bidrog till att befästa demokratin i de före detta diktaturerna i Grekland, Spanien och Portugal under sjuttio- och åttiotalen bidrar själva integrationsprocessen och möjligheten till medlemskap i EU till inre politisk stabilitet, till demokratins befästande och till att de nödvändiga ekonomiska reformerna fortskrider. Möjligheten till medlemskap har ... både en stabiliserande och en pådrivande inverkan på de enskilda ländernas inre politiska liv. Det är lätt att föreställa sig att signaler till något eller några av dessa länder om att medlemskap ej är möjligt eller uppskjuts på en osäker framtid skulle kunna riskera att bl.a. leda till att reformarbetet bromsas eller helt stannar upp och att inre politisk oro uppstår. Det är därför enligt utskottets uppfattning av särskild vikt att det kontinuerligt görs framsteg i utvidgningsprocessen. Det är med stor tillfredsställelse som utskottet nu kan konstatera, vilket även regeringen gör i skrivelsen, att utvidgningsprocessen har tagit ytterligare och avgörande steg framåt. Det har skett dels genom beslutet att starta genomgång av regelverket för samtliga kandidatländer, dels att vissa länder har inlett förhandlingar inom ramen för individuella mellanstatliga konferenser och dels att länderna, i synnerhet de som ej inleder mellanstatliga konferenser i den första omgången, blir föremål för ett särskilt riktat ekonomiskt stöd för att underlätta deras anpassning till och inträde i EU. En särskild fråga i sammanhanget är Cypern. Förhandlingar om ett cypriotiskt medlemskap inleddes 30-31 mars 1998. Detta var i överensstämmelse med den utfästelse som Europeiska rådet hade gjort 6 mars 1995. Cyperns medlemskapsförhandlingar kompliceras av den alltjämt olösta Cypernfrågan. Det är utskottets förhoppning att de båda parterna genom förhandlingar skall kunna närma sig varandra. Utskottet vill understryka betydelsen av att de FN-ledda fredssamtalen snarast återupptas och vill även framhålla betydelsen av alla de internationella ansträngningar som görs för att få parterna till förhandlingsbordet. Om dessa ansträngningar lyckas skapas enligt utskottets mening förutsättningar för att Republiken Cypern kan företrädas av en delegation som representerar hela öns befolkning. Enligt utskottets mening är det önskvärt att så sker. Utskottet noterar i sammanhanget att den medlemskapsansökan som godtagits av EU omfattar hela republiken Cypern. Utskottet ser därvid positivt på den alltjämt öppna inbjudan till turkcypriotiskt deltagande i den cypriotiska förhandlingsdelegationen som president Clerides framförde 12 mars 1998. I motion U41 (v) yrkande 3 begär motionärerna ett riksdagens tillkännagivande om att en oberoende utredning av unionens utvidgning genomförs. Utskottet vill inledningsvis framhålla att regeringen i början av 1997 beslutade om sju utredningar inför unionens kommande utvidgning. Utredningarna resulterade, som framhållits tidigare i detta betänkande, i ett antal rapporter som har publicerats i SOU-serien. Utvidgningens konsekvenser belyses i dessa rapporter inom områdena säkerhetspolitik, samhällsekonomi, jordbruk, regional utveckling, miljö, personers fria rörlighet samt inom samarbetet i rättsliga och inrikes frågor. Rapporternas innehåll presenteras mer utförligt i regeringens skrivelse. Utskottet menar att dessa rapporter utgör utförliga analyser av utvidgningens effekter på ett antal viktiga områden. Utöver dessa analyser har Kommerskollegium genomfört och presenterat två utredningar om effekterna av en kommande utvidgning. Dessa studier omfattar dels handelspolitiska effekter av unionens utvidgning, dels effekterna på varors fria rörlighet ur ett inremarknads- och konsumentperspektiv. Dessutom har kommissionen inom ramen för sitt förberedelsearbete sammanställt och publicerat ett antal rapporter. Huvudrapporten Agenda 2000 innehåller såväl en framtidsinriktad genomgång av unionens olika politikområden som en översikt av utvidgningens förväntade effekter på unionen. Denna rapport kompletteras av yttranden över de enskilda länderna och deras förmåga att på sikt bli medlemmar av unionen. Utskottet finner att utvidgningsfrågan har blivit belyst ur en mångfald olika infallsvinklar och på ett tämligen uttömmande sätt. Samtidigt är det, som utskottet har framhållit i tidigare betänkanden, viktigt att understryka att utvidgningen är en process. Utvecklingen i framtiden kommer till stor del att bero på utvecklingen i de enskilda länderna och beredskapen respektive beredvilligheten i dessa länder att genomföra de åtgärder som krävs för att bli ett medlemsland i EU liksom av de nuvarande medlemsstaternas förmåga att genomföra nödvändiga anpassningar. Det innebär att det även framgent kommer att finnas behov av såväl uppföljning av tidigare studier som nya utredningar kring utvidgningsprocessen. Med det anförda anser utskottet att motion U41 (v) yrkande 3 är besvarad. I motion U501 (m) yrkande 1 begärs att Sverige i EU skall ge unionens utvidgning högsta prioritet och i motion U43 (mp) yrkande 5 menar motionärerna att det är av vikt att unionens medlemsstater snabbt löser de institutionella frågorna. I motion U802 (m) yrkande 5 anförs att Sverige bör agera så ytterligare utvidgningsomgångar genomförs. Utskottet har ovan framhållit den vikt som Sverige lägger vid utvidgningen och att riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat sig i denna riktning (bl.a. i bet. 1996/97:UU16 och bet. 1997/98:UU13). Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion U501 (m) yrkande 1 och kan också konstatera att Sverige inom EU under 1997 har gett högsta prioritet åt utvidgningen. Under andra halvåret 1997 när frågan om vilka länder som skulle omfattas av förhandlingar var Sverige pådrivande i medlemskretsen för en gemensam förhandlingsstart för alla länder som uppfyller de politiska kraven, vilket även blev det slutgiltiga politiska beslutet vid Europeiska rådets möte i Luxemburg. Utskottet kan också konstatera att de beslut som har fattats innebär att alla kandidatländer som uppfyller kraven omfattas av samma process och att de bedöms efter samma måttstock. Slutmålet är att alla kandidatländer skall bli medlemmar. Hur lång tid det tar blir beroende av hur snabbt anpassningen i respektive land kan ske. Inget land får enligt utskottets mening fördröjas av andra länder som inte kommit lika långt i sina interna reformer. Utskottet kan vidare konstatera att processen är densamma för alla kandidatländer. Förhandlings- och anslutningsprocessen inleddes, i enlighet med unionsfördragets artikel O, samtidigt för alla elva kandidatländer den 30 mars 1998. För hela förhandlingsprocessen finns en gemensam ram som innefattar alla kandidatländer och som inleds med en av kommissionen ledd genomgång av unionens regelverk. Mellanstatliga konferenser har också upprättats för sex av kandidatländerna omfattande de länder som kommissionen 1997 rekommenderade för medlemskap, dvs. i den första utvidgningsomgången. När det gäller processen för alla elva kandidatländerna skall kommissionen under 1998 avge en rapport om utvecklingen i länderna och därefter regelbundet. Kommissionen kan därvid rekommendera ministerrådet att mellanstatliga konferenser öppnas med ytterligare kandidatländer. Ministerrådet fattar sedan beslut i frågan. För Sveriges vidkommande är det enligt utskottets mening av största betydelse att Lettland och Litauen, och andra länder som inte ingår i den första gruppen, snarast kan inleda förhandlingar om medlemskap. Utskottet menar, liksom motionärerna bakom motion U802 (m) yrkande 5, att det är av vikt att utvidgningsprocessen inte stannar upp efter det att den första gruppen av kandidatländer har erhållit unionsmedlemskap. Det är emellertid inte bara kandidatländerna som har att gå igenom en förändringsprocess innan en utvidgning kan äga rum. När det gäller den nuvarande medlemskretsen skall det ske förändringar vad gäller vissa institutionella frågor. Medlemsstaterna diskuterade i anslutning till regeringskonferensen om ett nytt fördrag vilka förändringar som behövs för att unionen skall kunna fungera med upp till elva nya medlemsländer. Som regeringen konstaterar i proposition 1997/98:58 om Amsterdamfördraget nådde regeringskonferensen inte sina mål på detta område. Regeringen framhåller i nämnda proposition att det hade varit en fördel för utvidgningsprocessen om dessa frågor hade fått en varaktig lösning redan i samband med denna regeringskonferens. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning men konstaterar samtidigt att dessa frågor kommer att diskuteras igen i anslutning till utvidgningen eftersom medlemsstaterna i Amsterdamfördraget (Protokoll D.11) åtagit sig att återkomma till dessa frågor. Därmed torde syftet med motion U43 (mp) yrkande 5 vara tillfredsställt anser utskottet. Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motionerna U501 (m) yrkande 1, U802 (m) yrkande 5 och U43 (mp) yrkande 5 som besvarade. I motion U501 (m) yrkande 2 understryks vikten av genomgripande reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och föreslås vissa riktlinjer för unionens struktur- och regionalpolitik. Även i motion U505 (fp) yrkande 1 framhålls att reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken och av struktur- och regionalpolitiken är nödvändiga inför utvidgningen. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande 1997/98:AU7y till utrikesutskottet behandlat vissa yrkanden om den gemensamma regional- och strukturpolitiken. Arbetsmarknadsutskottet anför allmänt vad gäller denna del av unionens politik följande:
Den gemensamma regional- och strukturpolitiken är det viktigaste instrumentet för att minska obalanserna och skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan regionerna i EU. På så sätt kan en högre grad av social och ekonomisk sammanhållning inom unionen skapas. Dessutom är minskade regionala skillnader en nödvändighet om alla regioner inom unionen till fullo skall kunna dra nytta av den inre marknaden och andra tillväxtinriktade åtgärder. För svensk del har medlemskapet i EU inneburit en betydande ökning av resurserna för regionalt och lokalt utvecklingsarbete. En ny period för EU:s regional- och strukturpolitik avses gälla för åren 2000-2006. En koncentration av strukturfondspolitiken till de länder och regioner som är minst ekonomiskt utvecklade och en minskning av budgetanslaget för denna politik bör eftersträvas. Detta innebär sannolikt att de geografiskt avgränsade målområdena kommer att begränsas, detta även för svensk del. Sverige bör dock inrikta sig på att, inom ramen för en minskad totalbudget, öka återflödet i förhållande till andra medlemsländer. En ökad decentralisering av programarbete m.m. är också eftersträvansvärd. Arbetsmarknadsutskottet framhåller i yttrandet att utskottet nyligen har behandlat regeringens proposition 1997/98:62 Regional tillväxt - för arbete och välfärd samt ett stort antal motioner med avseende på regionalpolitiska frågor och fortsätter:
Som regeringen uttalar i den regionalpolitiska propositionen bör åtgärderna inom regional- och strukturpolitiken enligt utskottets mening inriktas på att åstadkomma regional balans, understödja sysselsättningstillväxt, stärka konkurrenskraften hos främst småföretagen och på kompetensutveckling. Politiken bör också inriktas på lika möjligheter för kvinnor och män. Samordningen med den nationella regionalpolitiken bör öka. Arbetsmarknadsutskottet anser att motion U501 (m) yrkande 2 bör avstyrkas. Jordbruksutskottet har nyligen i betänkande 1997/98:JoU23 behandlat regeringens proposition 1997/98:12 Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen. I betänkandet tar utskottet ställning till regeringens förslag vad gäller den framtida inriktningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och även till frågor rörande utvidgningen och jordbrukspolitiken. Jordbruksutskottet framhåller i betänkandet att det är angeläget att de Central- och Östeuropeiska länderna blir fullvärdiga medlemmar av EU så snart som möjligt och fortsätter:
Utgångspunkten bör vara att EU:s grundprinciper om en gemensam inre marknad och en gemensam jordbrukspolitik även skall omfatta de nya medlemsländerna. En östutvidgning försvåras med nuvarande jordbrukspolitik och understryker behovet av att den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras. För att underlätta en utvidgning, men också för att underlätta de nya medlemsländernas förberedelser och anpassning till ett EU-medlemskap, är det angeläget att reformerna påbörjas så snart som möjligt. Övergångsåtgärder kan emellertid bli nödvändiga, bl.a. eftersom det finns stora skillnader mellan kandidatländerna och EU. Övergångsåtgärderna bör dock av bl.a. konkurrensskäl i största möjliga mån begränsas. När det gäller inriktningen av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken framhåller jordbruksutskottet att den måste utgå från konsumenternas efterfrågan och ge dem bättre möjligheter att påverka inriktningen och storleken på produktionen av livsmedel och andra jordbruksvaror och fortsätter:
Samtidigt är det angeläget att förutsättningar skapas för jordbruksföretagen att agera på en konkurrensutsatt marknad. Därmed kan jordbrukspolitiken övergå från att i huvudsak ha varit producentstyrd till att främst styras av konsumenternas efterfrågan. De livsmedel som erbjuds konsumenterna skall dessutom vara säkra från hälsosynpunkt. Det är företagens uppgift att ansvara för att inte några livsmedel som kan skada människors hälsa släpps ut på marknaden. Samhället bör dock genom lagstiftning formulera vissa grundkrav avseende livsmedlens kvalitet. Vidare bör marknadsmässiga och från konsumentsynpunkt skäliga priser ingå som ett mål för jordbrukspolitiken. Priserna på jordbruksprodukter och livsmedel skall i första hand bestämmas av utbud och efterfrågan på marknaden. I detta sammanhang bör även tillgängligheten när det gäller viktigt information om t.ex. prisskillnader och livsmedlens olika kvalitetsegenskaper uppmärksammas. Sverige bör vidare inom EU verka för att en hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion uppnås. Som framhålls i propositionen är jordbruks- och livsmedelssektorn viktig i omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle, eftersom all jordbruks- och livsmedelsproduktion förutsätter ett brukande av naturresurserna. En ekologiskt hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion är en produktion som är resursbevarande, miljöanpassad och etiskt godtagbar. Avslutningsvis delar utskottet regeringens uppfattning att EU skall medverka till att förbättra den globala livsmedelssäkerheten i enlighet med deklarationen från konferensen om livsmedelssäkerhet i Rom. En reform av den gemensamma jordbrukspolitiken är en förutsättning för att kunna bidra till detta mål. Därigenom ökar möjligheterna för en ekonomisk utveckling och minskad fattigdom i u-länderna, vilket är en viktig del av arbetet med att förbättra livsmedelssäkerheten. För att målet skall uppnås bör EU inom jordbruks- och livsmedelssektorn verka för bl.a. en ökad liberalisering av handeln på jordbruksområdet. Utrikesutskottet noterar arbetsmarknads- och jordbruksutskottens uppfattningar och vill för sin del anföra att de av kommissionen aviserade reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma regional- och strukturpolitiken utgör steg i rätt riktning för att förbereda unionen för den kommande utvidgningen. De är dock enligt utskottets uppfattning, vilket även regeringen framhåller i skrivelsen som sin uppfattning, inte tillräckligt långtgående. Utrikesutskottet finner även att regeringen har framfört dessa uppfattningar vid möten i ministerrådet och konstaterar att vad motionärerna vill uppnå är i linje med svensk politik på området. Därmed torde syftet med motionerna U501 (m) yrkande 2 och U505 (fp) yrkande 1 vara uppfyllt, och utrikesutskottet anser att något riksdagens tillkännagivande med anledning av dessa två motioner i berörda delar inte är nödvändigt. Utrikesutskottet anser att motionerna U501 (m) yrkande 2 och U505 (fp) yrkande 1 med det anförda är besvarade. I motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) menar motionärerna att Ryssland, Vitryssland och Ukraina skall ha möjligheter att fördjupa samarbetet med EU och därvid gå utöver vad som regleras i dagens olika avtal med EU. I samma motion yrkande 19 framhåller motionärerna att EU bör ägna stor möda åt att utveckla ett särskilt partnerskap med Ryssland. Utskottet delar motionärernas uppfattning om att Ryssland, Vitryssland och Ukraina skall ha möjligheter att fördjupa sitt samarbete med EU och att särskild kraft bör inriktas på att förstärka och fördjupa relationerna med Ryssland. Utskottet noterar att regeringen i skrivelsen framhåller att relationerna till Ryssland intar en central roll för EU och att ett gott förhållande mellan EU och ett demokratiskt Ryssland är av avgörande betydelse för stabiliteten i Europa. Utskottet delar denna uppfattning samt uppfattningen att ett övergripande mål bör vara att integrera Ryssland i europeiska samarbetsstrukturer och inte skapa nya skiljelinjer i Europa. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att en utvidgning av EU, bl.a. med de till Ryssland gränsande baltiska staterna och Polen, kommer att främja en dynamisk ekonomisk utveckling i hela regionen och därmed även ha positiva ekonomiska effekter för Ryssland. Utskottet konstaterar vidare, liksom regeringen i skrivelsen, att ett PSA- avtal (Partnerskaps- och samarbetsavtal) mellan gemenskaperna och deras medlemsstater och Ryssland ingicks 1994. Avtalet syftar till att skapa en bas för politisk dialog, främja handel och investeringar, stärka politiska och ekonomiska friheter och till att ge en ram för gradvis integrering mellan EU och Ryssland och ett bredare samarbetsområde mellan EU och Ryssland. Avtalet trädde i kraft 1 december 1997. Vidare kan utskottet konstatera att unionen år 1995 även antagit en Rysslandsstrategi och en handlingsplan för Ryssland år 1996. Utskottet noterar att regeringen aktivt har deltagit i arbetet med utarbetandet av Rysslandsstrategin och handlingsplanen och att Sverige inom EU verkar för ett snabbt genomförande av handlingsplanen. Vidare noterar utskottet att Sverige på bilateral grund har utbyte med Ryssland inom samtliga de områden som täcks av handlingsplanen och på så sätt ger ett särskilt stöd till EU:s arbete vad gäller relationerna till Ryssland. Slutligen konstaterar utskottet i denna del att Tacis-programmet för Ryssland 1997 uppgick till 128 miljoner ecu och avsåg insatser inom företagsrestrukturering, utbildning, socialt reformarbete, transporter, energi, miljö samt stöd till förbättringar av kärnsäkerheten. Vad gäller Ukraina kan utskottet, liksom regeringen i skrivelsen, konstatera att unionen fortsatt ägnade betydande uppmärksamhet åt relationerna med denna stat under 1997. Prioriteringarna för bidrag till en demokratisk och ekonomisk reformutveckling i Ukraina fortsatte att gälla. I september 1997 hölls det första toppmötet mellan EU och Ukraina, där såväl EU:s ordförandeskap som kommissionen betonade vikten av att Ukraina genomför ekonomiska och sociala reformer. Utskottet noterar vidare att unionens PSA-avtal med Ukraina beräknas träda i kraft under 1998 vilket kommer att ytterligare bidra till att utveckla relationerna mellan unionen och Ukraina. Även utvecklingen i Vitryssland är föremål för uppmärksamhet från unionens sida. Ministerrådet har i upprepade slutsatser och uttalanden intagit ståndpunkter med anledning av den rådande bekymmersamma konstitutionella, politiska och ekonomiska situationen i landet. Grava inskränkningar av de grundläggande friheterna och kränkningar av de mänskliga rättigheterna har förekommit. Utskottet ser allvarligt på utvecklingen i dessa delar vad beträffar Vitryssland. Det är positivt att unionen har markerat sin uppfattning genom att tills vidare avbryta genomförandet av interimsavtalet, skjuta upp ingåendet av PSA-avtal och dra tillbaka unionens stöd för Vitrysslands medlemskap i Europarådet. Utskottet menar emellertid att när förhållandena i Vitryssland medger, dvs. när förändringar i demokratisk riktning har genomförts, respekten för de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna har återupprättats och andra åtgärder i demokratisk riktning har genomförts, bör unionen ha beredskap för att upprätta ett långtgående samarbete med Vitryssland. Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motion U210 (c) yrkandena 8 (delvis) och 19 som besvarade. I motion U805 (fp) yrkas att regeringen skall visa ett större engagemang i Nordsjösamarbetet och att detta måste komma till uttryck såväl i nationella budgetsammanhang som i det europeiska samarbetet. Utskottet vill inledningsvis framhålla att Nordsjöprogrammet omfattar, vad gäller Sverige, västra Götalands län, Hallands län och Värmlands län, dvs. ett mindre omfattande geografiskt område än Östersjöprogrammet. Vidare kan utskottet konstatera att genom ett Interreg II C-program har 1,5 miljoner ecu fördelats på Nordsjöprogrammet från EU. Dessutom kan dessa län i västra Sverige delta i samtliga Interreg II C-program som Sverige berörs av. Utskottet har vidare inhämtat att enligt regeringens uppfattning återspeglar den ekonomiska fördelningen mellan Östersjöprogrammet och Nordsjöprogrammet förutom programmens geografiska utbredning även ekonomiska prioriteringar såväl inom EU som från svensk sida. Enligt utskottets mening är den fördelning som sker rimlig och visar att Nordsjöprogrammet uppmärksammas av regeringen. Utskottet menar att något riksdagens tillkännagivande ej är nödvändigt med anledning av motion U805 (fp). Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U805 (fp). I motion Fi218 (c) yrkande 5 menar motionärerna att de nordiska länderna skall samarbeta för att mobilisera stöd från EU för bekämpning av miljöproblemen i Östersjöområdet. Utskottet behandlade en liknande motion i betänkande 1996/97:UU16 och framhöll därvid följande:
Nya möjligheter att minska europeiska och svenska miljöproblem har öppnat sig genom Sveriges medlemskap i den europeiska unionen. Sveriges miljöpolitik inriktas bl.a. på att utveckla möjligheterna till internationell samverkan för att minska gränsöverskridande föroreningar och bidra till en långsiktigt hållbar utveckling i regionen. Detta har satt spår inom TACIS-samarbetet för länderna inom Oberoende staters samvälde (OSS) där en ny EU-förordning för samarbetsprogrammet har förhandlats fram. I den nya EU-förordningen nämns nu miljösektorn som ett av de prioriterade samarbetsområdena. Vid behandlingen av den nya förordningen hörde Sverige till de medlemsstater som drev kraven på att miljöfrågorna skulle ges större utrymme och att cross border-samarbete skulle inkluderas i programmet. Den av statsministern sammankallade regeringskonferensen om Östersjösamarbetet, som ägde rum i Visby i maj månad 1996, beslutade om en vidgad samverkan bl.a. för förbättring av miljön. Vid utrikesministrarnas möte senare samma år inom ramen för Östersjörådet antogs ett omfattande handlingsprogram för Östersjöregionen, som framförhandlades under det svenska ordförandeskapet i Östersjörådet 1995/96. Handlingsprogrammet innefattar åtaganden från medlemsländerna på tre områden, bl.a. avseende förbättring av miljön. Vidare är det regeringens uppfattning att det samarbete på miljöområdet som påbörjades genom Ronnebytoppmötet 1990 ytterligare bör fördjupas och breddas. Bl.a. eftersträvar regeringen att en regional Agenda 21 utarbetas. Uppdatering av det gemensamma Åtgärdsprogrammet för Östersjön har redan påbörjats och kommer att följas upp av HELCOM (The Baltic Marine Environment Protection Commission) och föreläggas HELCOM:s miljöministermöte år 1998. I statsrådsberedningen har ett rådgivande organ - statsministerns Östersjöråd - inrättats. Rådets arbete kommer att koncentreras till fem områden, bl.a. samarbete för att skydda miljön runt Östersjön. En fond omfattande 1 miljard kronor har skapats genom regeringens sysselsättningsproposition (prop. 1995/96:222, bet. FiU 1995/96:15, rskr. 1995/96:307). Vidare kan framhållas att de nordiska länderna har enats om att upprätta en särskild miljölåneordning i den nordiska investeringsbanken. Ordningen finansieras av de nordiska länderna och uppgår till 100 miljoner ecu. Utlåningen kommer att avse angelägna miljöprojekt i det nordiska närområdet. I detta sammanhang kan också omnämnas de insatser på miljöområdet som genomförs även av multilaterala finansieringskällor som Världsbanken och EBRD. Regeringen finner det angeläget att möjligheterna till samfinansiering mellan bilaterala och multilaterala program och projekt tas till vara. Det gäller särskilt program som kräver stora investeringar, t.ex. inom energi-, transport- och miljöområdena. Utskottet finner att motionens syfte ligger i linje med vad som ovan redovisats. Med det anförda anser utskottet att motion Fi218 (c) yrkande 5 är besvarad. I motion U618 (mp) yrkande 5 anförs att Sverige aktivt bör styra och stödja aktionsplaner samt EU:s PHARE- och TACIS-program så att dessa utvecklar och förändrar energisystemet i ekologiskt hållbar riktning och inte stödjer nya kärnkraftverk. Näringsutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande 1997/98:NU4y till utrikesutskottet och lämnar inledningsvis vissa kompletterande upplysningar:
Kommissionen har ett för PHARE och TACIS gemensamt kärnsäkerhetsprogram, som har till huvudsyfte att förbättra teknisk utrustning, utbildning och administrativa rutiner för att höja säkerheten vid existerande kärnkraftverk i Central- och Östeuropa. I några fall har stöd till avslutande av arbetena vid inte helt färdigbyggda kärnkraftverk aktualiserats, nämligen då dessa kan möjliggöra stängning av i drift varande, mindre säkra anläggningar. Även åtgärder för att ta hand om avfall m.m. ingår i kärnsäkerhetsprogrammet. Inom ramen för de reguljära landprogrammen bidrar PHARE och TACIS till utvecklingen på energiområdet under förutsättning att detta ingår i mottagarländernas prioriteringar. Effektivare energianvändning (inkl. sparåtgärder) har dominerat insatserna. När det gäller själva energipolitiken, t.ex. frågan om eventuell utbyggnad av kärnkraften, har kommissionen betonat att denna, liksom i EU:s egna medlemsstater, faller under den nationella kompetensen. Detta hindrar inte att länderna själva i många fall velat ha hjälp med att åstadkomma en mer balanserad fördelning på olika energikällor. I PHARE kan man räkna med att den s.k. förstärkta förmedlemskapsstrategin inför utvidgningen, som skall styra den framtida inriktningen av programmet, kommer att leda till ökat stöd till en rad infrastrukturprojekt på energiområdet; syftet är att bidra till kandidatländernas EU-anpassning. I arbetsplanen för det nyligen bildade samarbetsrådet mellan EU och Ryssland, byggd på en överenskommelse om partnerskap och samarbete (PSA-avtal), framgår att förstärkt samarbete skall etableras inom bl.a. miljöområdet och kärnsäkerheten. Under våren 1998 kommer därutöver ett G 8-möte (Förenta staterna, Kanada, Japan, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien) att äga rum i Moskva som helt skall ägnas åt energifrågan. Vid energiministerrådet i december 1997 beslutades om en ettårig förlängning av programmet för energisamarbete med tredje land (SYNERGY). Programmet ger i huvudsak stöd till informations- och utbildningsaktiviteter, och ambitionen är att ytterligare införliva länder i Central- och Östeuropa i det europeiska energisamarbetet. Näringsutskottet anför vidare i sitt yttrande:
Näringsutskottet kan konstatera att mycket stora ansträngningar görs från EU:s sida - manifesterat i tillförsel av betydande finansiella resurser - i syfte att åstadkomma förbättringar på både kort och lång sikt i Östeuropas energiförsörjning. Många av åtgärderna är av tvingande, historiska skäl inriktade på att förbättra kärnsäkerheten och att mildra avfallsproblemen kring kärnkraftverken, men också som i fallet Tjernobyl att förhindra ytterligare läckage av radioaktivitet. De långsiktiga ambitionerna i EU:s insatser på energiområdet för Östeuropa synes ligga i linje med den inriktning som motionärerna förordar, samtidigt som näringsutskottet erinrar om att gemenskapens strävanden härvidlag med nödvändighet måste fullgöras under hänsynstagande till det kärnkraftsberoende som föreligger. Många av de aktuella staterna är nämligen uteslutande hänvisade till kärnkraften för sin energiförsörjning - ett förhållande som på kort sikt inte går att påverka, men på lång sikt är en omständighet som måste vägas in i EU:s omställningsprogram för berörda länder.
Med det sagda avstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i här berörd del. Utrikesutskottet delar näringsutskottets uppfattning och avstyrker motion U618 (mp) yrkande 5.
5.3 Visst samarbete inom ramen för Europeiska gemenskapen - EG
Skrivelsen
Ekonomiska och monetära unionen Regeringen framhåller i skrivelsen att förberedelserna för starten av den tredje etappen av EMU intensifierades under året. Viktiga beslut kopplade till införandet av den gemensamma valutan fattades i samband med Europeiska rådets möten i juni i Amsterdam och i december i Luxemburg. EMU-processen dominerades under det första halvåret 1997 av följande frågor: - förhållandet mellan EU-länder som deltar i valutaunionen och länder som står utanför (ERM 2), - säkerställandet av budgetdisciplin i den tredje etappen (stabilitets- och tillväxtpakten) samt - eurons legala status. I Amsterdam inbjöds rådet och kommissionen av Europeiska rådet att förbereda en rapport om förberedelserna inför tredje etappen till toppmötet i Luxemburg. Denna rapport innehöll avsnitt om - samordning av ekonomisk politik (Euro-X), - externa aspekter av euron (artikel 109) samt - organisation av rådets dialog med den europeiska centralbanken. Därutöver har bl.a. övergångsregler för senare medlemmar, euromyntens utformande, tillsättandet av Europeiska centralbankens direktion och tidtabellen för beslut om deltagare i valutaunionen våren 1998 varit föremål för diskussion under det gångna året. Vid det informella Ekofinrådets möte i september beslutades att samtidigt som stats- och regeringscheferna redovisar vilka medlemsstater som skall delta i valutaunionen från start så kommer de bilaterala omräkningskurserna mellan de deltagande medlemsstaternas valutor att kungöras. Vid Europeiska rådets möte i Madrid i december 1995 ombads Ekofinrådet att studera relationerna mellan valutaunionen och de EU-länder som inte deltar. Denna begäran följdes av ett omfattande arbete inom rådet, kommissionen och Europeiska monetära institutet (EMI) med att utforma en växelkursmekanism som kan träda i kraft då den tredje etappen av EMU startar. En resolution om ERM 2 antogs av Europeiska rådet i Amsterdam i juni 1997. Vid Europeiska rådets möte i Dublin i december 1996 enades stats- och regeringscheferna om huvudelementen i stabilitets- och tillväxtpakten. De uppdrog åt Ekofinrådet att slutföra förhandlingarna om pakten i tid till Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997. Under våren 1997 fördes omfattande förhandlingar för att lösa de resterande frågorna om pakten. Ett flertal utestående förhandlingsfrågor fick sin lösning vid det informella Ekofinrådsmötet i Noordwijk i april 1997. Stabilitets- och tillväxtpakten antogs planenligt vid Europeiska rådets möte i Amsterdam samt vid det efterföljande Ekofinrådsmötet sommaren 1997. Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att säkerställa varaktig budgetdisciplin i tredje etappen av EMU. Pakten föreskriver både förebyggande och avskräckande åtgärder och består av två rådsförordningar och en vägledande resolution från Europeiska rådet. Den omfattar samtliga medlemsstater, med viktiga inskränkningar för dem som inte deltar i valutaunionen. I resolutionen från Europeiska rådet utfäster sig medlemsstaterna, kommissionen och rådet att strikt och punktligt tillämpa bestämmelserna i pakten. Medlemsstaterna åtar sig att respektera det medelfristiga målet för den offentliga sektorns finanser nära balans eller överskott. Under våren 1997 lade kommissionen fram en rekommendation till allmänna riktlinjer för hur den ekonomiska politiken skall bedrivas innevarande år. På grundval av denna rekommendation presenterade rådet ett utkast till allmänna riktlinjer, vilket behandlades av Europeiska rådets möte i Amsterdam i juni 1997. Slutsatserna från mötet i Amsterdam låg sedan till grund för en rekommendation som antogs av Ekofinrådet i juli. En uppföljning av 1996 års allmänna riktlinjer skedde när man utarbetade nu gällande riktlinjer. Enligt resolutionen om tillväxt och sysselsättning, som antogs av Europeiska rådet i Amsterdam i juni 1997, skall de allmänna riktlinjerna stärkas och utvecklas vad gäller sysselsättningen. Resolutionen uppmanar rådet att beakta de fleråriga sysselsättningsprogrammen såsom det var tänkt i Essenförfarandet, när de allmänna riktlinjerna formuleras. Denna förstärkta samordning av den ekonomiska politiken skall komplettera bestämmelserna i den nya avdelningen om sysselsättning. Från svensk sida har man verkat för att sysselsättningsfrågan ges större utrymme i de allmänna riktlinjerna framhåller regeringen, vilket ligger väl i linje med synen på sysselsättningspolitiken som en integrerad del av den ekonomiska politiken i stort. De allmänna riktlinjerna är av stor betydelse då dessa anger inriktningen på och målen för den ekonomiska politiken för gemenskapen och medlemsstaterna under det kommande året. I riktlinjerna, vilka antogs i juli 1997, betonas vikten av en fortsatt stabilitetsinriktad politik i unionen. Uppnådda resultat i fråga om pris- och växelkursstabilitet måste befästas. Budgetkonsolideringen bör drivas vidare och utan avsteg från uppsatta mål. Ju mer budgetkonsolideringen bedrivs med sikte på de medelfristiga målen i stabilitets- och tillväxtpakten, desto mer kan penningpolitiken och de monetära förhållandena understödja tillväxt och sysselsättning. Europeiska rådet uppdrog i juni i Amsterdam åt ministerrådet och kommissionen att granska den ekonomiska samordningen i tredje etappen av EMU och ange hur den kan förbättras. Vid Europeiska rådets möte i Luxemburg mottogs en rapport om förberedelserna för den tredje etappen av EMU, och en resolution antogs om samordning av den ekonomiska politiken samt om artiklarna 109 och 109b i fördraget. I resolutionen slås fast att EMU kommer att stärka banden mellan ekonomierna i de länder som deltar i eurosamarbetet. Det anges i resolutionen att övergången till en gemensam valuta kräver en förstärkt övervakning och samordning från gemenskapens sida av den ekonomiska politiken i medlemsstaterna inom euroområdet. Det fastslås vidare att det kommer att finnas ett starkt ömsesidigt beroende mellan deltagande och icke deltagande medlemsstater eftersom samtliga ingår i den inre marknaden. Samordningen inbegriper övervakning av den makroekonomiska utvecklingen i medlemsstaterna för att säkerställa varaktig konvergens och av utvecklingen av eurons växelkurs, övervakning av den offentliga sektorns finanser och av budgetpolitiken i enlighet med fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten, övervakning av medlemsstaternas strukturpolitik inom arbets-, varu- och tjänstemarknaderna samt av kostnads- och pristrender, särskilt i den mån det påverkar möjligheterna att uppnå varaktig icke-inflatorisk tillväxt och skapa arbetstillfällen, främjande av skattereformer för att höja effektiviteten och åtgärder för att motverka skadlig skattekonkurrens. I resolutionen fastslås att Ekofinrådet står i centrum för samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik och att det är det enda organ som kan fatta beslut. Vid Europeiska rådet beslutades dock att ministrarna från de stater som ingår i valutaunionen får mötas informellt för att diskutera frågor som har samband med det särskilda ansvar som de delar för den gemensamma valutan. Däremot skall frågor av gemensamt intresse alltid diskuteras av ministrarna från samtliga medlemsstater. Vidare framhåller regeringen att den under hösten 1997 lade fram förslag till riksdagen om Sveriges förhållning till deltagande i valutaunionen. Regeringen föreslog i propositionen att Sverige inte bör införa euron då den tredje etappen av EMU inleds den 1 januari 1999, men att Sverige bör hålla dörren öppen för ett senare deltagande. Största möjliga handlingsfrihet bör upprätthållas inför framtiden. Arbetet med de praktiska förberedelserna kommer att fortsätta. Vidare framförs att om regeringen senare finner att Sverige bör delta, skall frågan underställas svenska folket för prövning. Det är önskvärt att en sådan prövning sker i ett allmänt val, men det kan inte heller uteslutas att det i stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter ankommer det på riksdagen att fatta slutligt beslut. Riksdagen fattade sedermera beslut i enlighet med regeringens förslag konstaterar regeringen i skrivelsen. Som nybliven medlem i EU presenterade Sverige i juni 1995 ett konvergensprogram för den ekonomiska politiken. Regeringen framhåller att det övergripande syftet med programmet är att Sverige skall uppfylla konvergenskriterierna för deltagande i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) oavsett om Sverige ansluter sig till valutaunionen eller inte. I konvergensprogrammet redovisades ett konsolideringsprogram för de offentliga finanserna på 118 miljarder kronor i budgetförstärkande åtgärder till och med år 1998 för att uppnå de budgetpolitiska målen. Det ursprungliga konsolideringsprogrammet utökades till 126 miljarder kronor i april 1996. Denna utökning noterades inom EU. I konvergensprogrammet angavs vidare att regeringen varje halvår skall göra avstämningar. Den fjärde avstämningen av konvergensprogrammet, vilken gjordes i samband med den ekonomiska vårpropositionen i april 1997, visade att de offentliga finanserna förbättrats snabbare än vad som förutsattes i konvergensprogrammet, trots en svagare tillväxt. Inga nya budgetförstärkande åtgärder bedömdes behövas för att målen i konvergensprogrammet skulle uppnås. Prognosen för de offentliga finanserna under 1998 visade på ett överskott. Regeringen framhåller att inom ramen för de budgetpolitiska målen fanns det därför utrymme för det åtgärdsprogram för att reducera arbetslösheten som föreslogs i den ekonomiska vårpropositionen. Den femte avstämningen gjordes i samband med budgetpropositionen i september 1997. Även denna avstämning visade att de offentliga finanserna fortsatte att förbättras snabbare än vad som beräknades i konvergensprogrammet. Med ett finansiellt sparandeunderskott 1997 på 1,6 % av BNP, beräknat enligt EU:s redovisningsprinciper, och en fortsatt fallande bruttoskuldkvot bedöms Sverige uppnå konvergenskriterierna för de offentliga finanserna. Den pågående konjunkturuppgången förväntas förstärkas i år vilket, inom ramen för målet om balans i de offentliga finanserna, ger utrymme för de åtgärder som föreslogs i budgetpropositionen för 1998.
Inre marknaden Vid Europeiska rådet i Dublin beslutades att kommissionen skulle utarbeta en målinriktad handlingsplan för att förbättra funktionen av den inre marknaden. Inremarknadsministrarna har vid ett flertal tillfällen framfört sina synpunkter på innehållet i kommissionens förslag till handlingsplan framhåller regeringen i skrivelsen. Handlingsplanen antogs på Europeiska rådets möte i Amsterdam och innehåller fyra strategiska mål som är likvärdiga och måste fullföljas parallellt till den 1 januari 1999. Målen innebär att reglerna skall effektiviseras, orsakerna till snedvridning av konkurrensen skall analyseras, sektoriella hinder för marknadsintegration skall avskaffas och den inre marknaden skall vara till nytta för samtliga medborgare. För att man skall följa utvecklingen kommer handlingsplanen att avrapporteras vid varje möte i Europeiska rådet fram till december 1998. Inriktningen av handlingsplanen ligger väl i linje med Sveriges syn på hur arbetet skall drivas vidare på den inre marknaden och vad som framkom av skrivelsen om Sverige och den inre marknaden (skr. 1996/97:83), som överlämnades till riksdagen i början av mars 1997. I enlighet med handlingsplanens tidsplan inkom Sverige med underlag om genomförandeläget den 1 oktober. Dessutom har Sverige i enlighet med handlingsplanen utsett Kommerskollegium till samordningscentral som skall tillse att problem mellan myndigheter i olika medlemsstater och kommissionen blir lösta inom rimliga tidsfrister. Kommerskollegium utsågs även till central kontaktpunkt dit företag och medborgare kan vända sig med inremarknadsproblem, framhåller regeringen. Enligt handlingsplanen för den inre marknaden skall kommissionen var sjätte månad genomföra en revision av den inre marknaden för att se hur medlemsstaterna, rådet och kommissionen uppfyller sina skyldigheter enligt planen. Informationen sammanställs i form av en s.k. resultattavla som redovisar tre huvudsakliga delar: - genomförande av inre marknadsdirektiv i nationell lagstiftning, - problemlösning och effektiv tillämpning i medlemsstaterna, - genomförande av åtgärderna i handlingsplanen, gällande såväl EU:s institutioner som medlemsstaterna. Kommissionen kommer kontinuerligt att redogöra för hur näringslivet och medborgarna i medlemsländerna upplever den inre marknaden och undersöka ett specifikt område på den inre marknaden. Det första område som tas upp är offentlig upphandling. Regeringen framhåller att den ställer sig positiv till resultattavlan och dess utformning såsom den presenterats i den första utgåvan. Den ger en bra överblick över den inre marknadens funktion och redogör för återstående problem menar regeringen. Vid ett flertal tillfällen har regeringen emellertid påtalat vikten av att kriterierna för redovisningen måste vara klara, objektiva och förutsebara. I Europa uppmärksammas alltmer betydelsen av en väl fungerande marknadskontroll, dvs. kontrollen av att alla produkter som säljs på den inre marknaden uppfyller gällande krav på säkerhet och funktion. Bland annat har kommissionen pekat på behovet av gemensamma principer för kontrollen. I handlingsplanen för den inre marknaden utpekas marknadskontroll som ett prioriterat område. EU:s metod för regelförenkling, Simpler Legislation for the Internal Market (SLIM), gick in i sin andra fas (SLIM II) under 1997. De nya områden som skall analyseras är moms, finansiella tjänster (bankväsendet), tullnomenklaturen för handel med tredje land och lagstiftningen som rör gödningsmedel. Sverige deltar med en representant i tullnomenklaturgruppen. Parallellt med SLIM II pågår arbetet med att genomföra de förslag till förenklingar som framkommit i SLIM I. Sverige har vid ett flertal tillfällen framfört att SLIM är ett viktigt initiativ och att det är angeläget att uppnå konkreta resultat. Kommissionen presenterade en sammanställning över dagsläget i sin rapport KOM (97) 618. En särskild arbetsgrupp, Business Environment Simplification Task Force (BEST), tillsattes av kommissionen på uppmaning av Europeiska rådet i Amsterdam. Gruppens uppgift är att arbeta med regelförenkling för små och medelstora företag. Sverige representeras av en småföretagare, och gruppens slutliga rapport skall ges in till Europeiska rådets möte i juni 1998. Kommissionens förslag om ändring av upphandlingsdirektiven har under år 1997 diskuterats i en rådsarbetsgrupp. Förslaget innebär att GPA-reglerna (Government Procurement Agreement) skall införlivas i upphandlingsdirektiven. Förslaget är nu färdigbehandlat i arbetsgruppen. Kommissionen presenterade i november 1996 en grönbok om offentlig upphandling. Regeringen har i ett yttrande över grönboken framfört att det viktigaste är att medlemsländerna snarast genomför upphandlingsdirektiven och att det blir en likartad tillämpning av reglerna i alla berörda länder samt att det är angeläget att kommissionen noggrant följer upp genomförandet av upphandlingsdirektiven. I yttrandet förs också fram att regeringen anser att det finns ett stort behov av att utreda vilka miljökrav som får ställas i upphandlingssammanhang, eftersom det är viktigt att i framtiden kunna ta större hänsyn till miljön. Av skrivelsen framgår vidare att kommissionen under 1998 skall presentera en handlingsplan när det gäller offentlig upphandling.
EU:s budget EU-budgeten omfattar Europeiska gemenskapens samtliga förväntade inkomster och utgifter. I viss utsträckning kan också utgifter avseende unionens utrikes- och säkerhetspolitiska samarbete samt samarbetet i rättsliga och inrikes frågor hanteras inom ramen för EU-budgeten. Budgeten finansieras huvudsakligen av de s.k. egna medlen, vilka utgörs av avgifter från medlemsländerna. Övriga inkomster ger bidrag till finansieringen och utgörs av eventuellt överskott från föregående år, diverse gemenskapsskatter, räntor på böter, EES-ländernas bidrag och diverse övriga inkomster. Vid Europeiska rådets möte i Edinburgh 1992 träffades en överenskommelse om gemenskapsbudgetens utveckling och finansiering under perioden 1993-1999. Överenskommelsen har därefter formaliserats i rådets beslut om gemenskapens egna medel, vilket under 1996 antogs i enlighet med fördraget. Beslutet fastställer budgetens totala volymutveckling genom att fastställa utvecklingen för uttaget av egna medel. Taket är fastställt i förhållande till gemenskapens samlade BNI. Beslutet innebär att budgetens högsta möjliga omslutning under perioden ökar från 1,20 % av BNI till 1,27 % 1999. Principerna för fördelningen mellan medelsslagen fastställs också i egna medelsbeslutet. Där anges en successiv förskjutning av tyngdpunkten från momsbasavgiften mot BNI-avgiften. Detta tar sig uttryck i att momsbasuttaget under perioden 1995-1999 minskas i lika steg från 1,4 % 1994 till 1 % 1999, samt att taket för uttaget av momsbasavgift under samma period för medlemsländer med BNI per capita lägre än 90 % av gemenskapsgenomsnittet sänks till 50 % 1995 och för övriga sänks i lika steg under perioden från 55 % till 50 % av BNI 1999. Detta är uttryck för en önskan att åstadkomma större progressivitet i uttaget från medlemsländerna. I beslutet förlängs också den brittiska budgetreduktionen. För svensk del innebär beslutet att vår andel av finansieringen av budgeten kan förväntas öka under perioden. Sverige får enligt anslutningsfördraget under de fyra första åren av medlemskapet en successivt minskande återbetalning av delar av avgiften enligt den s.k. infasningsöverenskommelsen. Avgiften för 1997 uppgick enligt preliminärt utfall för statsbudgeten till 20 181 miljoner kronor. Återbetalningen till följd av infasningsöverenskommelsen motsvarade 661 miljoner kronor. Nettoavgiften blev därmed 19 520 miljoner kronor. EU:s budget omfattade år 1997 ca 89,1 miljarder ecu i s.k. åtagandebemyndiganden, vilket motsvarar ca 760 miljarder kronor. Ungefär hälften av utgifterna går till jordbruksstöd under utgiftskategori 1 och omkring en tredjedel till olika former av strukturstöd såsom regional- och arbetsmarknadsstöd under utgiftskategori 2. EU-budgeten finansierar inom ramen för utgiftskategori 3 dessutom olika åtgärder som hänger samman med den inre marknaden, t.ex. forskning och utveckling, miljöåtgärder, kulturstöd och investeringar i infrastruktur. Vidare finansieras utrikespolitiska åtgärder (kategori 4), främst i form av bistånd, samt administrationskostnader för EU:s olika institutioner (kategori 5). Utgiftskategorierna 3-5 tar i anspråk ca 5 % vardera av EU-budgeten. Regeringen understryker i skrivelsen att Sverige generellt driver en återhållsam budgetpolitik inom EU. Det anförs att en förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s medel bör prioriteras. Besparingen som Europaparlamentet och rådet enades kring innebär att de svenska avgiftsinbetalningarna under 1998 minskar med 300 miljoner kronor jämfört med vad som blivit fallet med kommissionens ursprungliga budgetförslag. Även om regeringen skulle vilja se mer strukturellt inriktade besparingar - framför allt genom förändringar av jordbruks- och strukturfondspolitiken och genom att minska åtagandebemyndiganden på andra områden - ligger den överenskomna besparingen väl i linje med svenska intressen framhåller regeringen i skrivelsen. Med återflöde brukar normalt avses de utgifter på EU:s budget som riktar sig mot ett särskilt medlemsland. Regeringen menar att det inte är möjligt att beskriva hela EU-budgeten i sådana termer. Redovisningen av EU-budgeten är inte heller upplagd på ett sådant sätt att återflödet för ett enskilt land är lätt avläsbart. Återflödet är intressant bl.a. som ett uttryck för hur man använder de resurser som medlemsländerna genom sina betalningar till budgeten ställer till EU:s förfogande. För 1997 finns ännu inga sammanställningar över budgetens utfall i detta perspektiv. Kommissionen har dock överlämnat en sammanställning över utgifterna för 1996 fördelade på medlemsländerna. I sammanställningen framgår att det faktiska återflödet till Sverige 1996 uppgick till 1 260 miljoner ecu (mecu) eller 10,8 miljarder kronor vid kursen 8,60 kr/ecu, vilket är den kurs som redovisas för betalningarna 1996. I detta belopp ingår den s.k. infasnings- återbetalningen i enlighet med anslutningsfördraget. Infasningen uppgick 1996 till ca 3,6 miljarder kronor. Kontrollen över hur EU:s budgetmedel används har givits stor uppmärksamhet även under 1997. EG-fördraget föreskriver att medlemsstaterna skall bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens finansiella intressen. Medlemsstaterna har också förbundit sig att låta nationella förvaltningar samarbeta med kommissionen för att skydda medlemsstaterna mot bedrägerier. I den förra fördragsöversynen som beslutades i Maastricht infördes för första gången en särskild bestämmelse i fördraget, artikel 209a, som klargjorde medlemsstaternas ansvar att skydda EU-medlen mot bedrägerier. Kampen mot bedrägerier och andra oegentligheter med EU:s medel har fortsatt stått mycket högt på unionens dagordning, vilket har resulterat i flera viktiga tillägg till dessa bestämmelser framhåller regeringen. Beslut om att införa horisontella regler för att bekämpa bedrägerier, dvs. som berör samtliga sektorer och som inte avser rent straffrättsliga åtgärder, ingår numera också bland de frågor som till följd av regeringskonferensen skall beslutas med kvalificerad majoritet i rådet. Tidigare krävdes enhällighet, vilket innebar att viktiga beslut om åtgärder kunde blockeras av en enskild medlemsstat. En straffrättslig konvention om skydd för EG:s finansiella intressen (bedrägerikonventionen) skrevs under av medlemsstaterna den 26 juli 1995 (EGT C nr 316, 27.11.1995, s. 48). Konventionen innebär att staterna åtar sig att straffbelägga olika former av bedrägerier som skadligt kan påverka EU:s budget. Ett första protokoll till konventionen med bestämmelser om korruption som kan inverka menligt på EG:s finanser undertecknades den 27 september 1996 (EGT C nr 313, 23.10.1996, s. 1). Den arbetsgrupp som tagit fram dessa instrument har under året färdigställt ett andra protokoll till bedrägerikonventionen. Protokollet undertecknades den 19 juni 1997 (EGT C nr 221, 19.7.1997, s. 11). Under 1997 har flera viktiga åtgärder beslutats inom ramen för kommissionens program för förbättrad styrning och kontroll, SEM 2000 (Sound and Efficient Management), i linje med de rekommendationer som Europeiska rådet ställde sig bakom i december 1996. Den särskilda gruppen med personliga representanter för finansministrarna har under året sammanträtt tre gånger under kommissionsledamöterna Gradins och Liikanens ledning. Uppgiften har varit att följa arbetet samt försöka lösa vissa utestående frågor. Lägesrapporter har lämnats till Ekofinrådet i juni och november 1997. Den senare rapporten överlämnades även till Europeiska rådet i Luxemburg i december. De viktigaste framstegen har gjorts inom strukturfondsområdet. Ett annat viktigt område där åtgärder inletts är transitområdet, dvs. förtullningssystemet för varor och tjänster inom EU. Ett gemensamt datoriserat system för samtliga tullkontor t.ex. är under uppbyggnad. Ett tredje område är den utvecklade dialogen mellan revisionsrätten, kommissionen och medlemsstaterna.
Energi- och miljöfrågor Av skrivelsen framgår att energiarbetet under 1997 har dominerats av behandlingen av kommissionens förslag till direktiv om gemensamma regler för en inre marknad för naturgas (gasmarknadsdirektivet). Ett motsvarande direktiv för el antogs av rådet i december 1996. Elmarknadsdirektivet skall vara genomfört i nationell lagstiftning till februari 1999. Regeringen noterar i skrivelsen att gasmarknadsdirektivet syftar till att skapa gemensamma regler för en inre marknad för gas. Det innehåller allmänna regler för sektorns organisation och för tillträde till marknaden, liksom regler för lagring, överföring och distribution av naturgas. Under en tioårsperiod får gaskunderna gradvis rätt att utnyttja andras gasledningar för att kunna köpa gas på marknaden i stället för att vara beroende av ett monopolföretag. Efter tioårsperioden skall minst 33 % av gasmarknaden vara öppen för konkurrens. Vidare skall då alla kraftproducenter och alla andra gaskunder med en årlig gaskonsumtion som överstiger 5 miljoner kubikmeter vara berättigade att utnyttja andras gasledningar. Vidare konstateras att i november 1996 presenterade kommissionen en grönbok om en strategi för förnybara energikällor. Ministermötet i maj 1997 enades om en resolution i vilken rådet uppmanade kommissionen att utarbeta en strategi för att främja dessa energikällor. I strategin föreslås bl.a. som ett indikativt mål att medlemsstaterna fram till år 2010 fördubblar andelen förnybara energikällor till 12 % av den totala energianvändningen. Kommissionen anser att politiken bör inriktas på att främja användningen av biomassa, vindkraftverk och solenergi. Enligt kommissionen kan strategin bidra till att skapa ett konkurrenskraftigt energisystem för hela Europa med betydande möjligheter för export av kunnande och investeringar till tredje land. Vidare framgår av skrivelsen att vid energirådsmötet i december 1997 enades ministrarna även om en tvåårig budget för ALTENER II-programmet, vilket innebär en fortsättning och utvidgning av ALTENER som löpte ut 1997. Regeringen konstaterar att programmets övergripande mål är att bidra till att skapa de nödvändiga villkoren för en aktionsplan för förnybara energikällor särskilt vad gäller de legala, socio-ekonomiska och administrativa villkoren. Programmet skall också bidra till att uppmuntra privata och offentliga investeringar i produktion och användning av energi från sådana energikällor. ALTENER utgör en betydelsefull del av EU:s strategi för att minska gemenskapens koldioxidutsläpp från energisektorn. Rådet enades den 27 maj om slutsatser om klimatförändringar och energipolitik. I stora drag innebär slutsatserna att EU, med hänvisning till främst FN:s klimatkonvention, på ett tidigt stadium skall medverka i utformningen av klimatpolitiken i de delar som är relevanta för energiområdet. Dessa delar omfattar bl.a. initiativ kring förnybara energikällor och energieffektiviseringar. Regeringen konstaterar vidare att två för Sverige viktiga TEN-studier på energiområdet är under genomförande. Det är den s.k. Baltic Ring för el och Nordic Grid för gas. Under 1997 har hållits fyra miljöministerrådsmöten. Vidare arrangerades i april ett informellt ministermöte om miljön och de små och medelstora företagen. Regeringen framhåller i skrivelsen att försurning är ett allvarligt miljöproblem i Sverige och konstaterar att merparten av de luftföroreningar som bidrar till försurningen kommer från andra länder (ca 80 %). Av dessa kommer ca 50 % från övriga EU-stater. Mot denna bakgrund är det naturligt att se försurningen som en prioriterad miljöfråga i EU-arbetet, anför regeringen. I mars 1995 lyckades Sverige få gehör för att kommissionen skulle få i uppgift att ta fram en strategi för att begränsa utsläppen av försurande ämnen. Kommissionen presenterade sitt meddelande, KOM (97) 88, om en strategi för att bekämpa försurningen i mars 1997. Vid utarbetandet av strategin deltog en svensk nationell expert framhåller regeringen. I EU:s femte miljöhandlingsprogram sägs att utsläppen av försurande ämnen skall minskas så att kritiska belastningsgränser inte överskrids någonstans i unionen. Detta är också det långsiktiga målet i kommissionens strategi, men i denna fastställs också ett delmål som innebär en minskning av den areal som består av oskyddade ekosystem med 50 % till år 2010. Kommissionens meddelande innebär långtgående åtgärder och kommer att medföra en betydlig förbättring för svensk del, menar regeringen. Om strategin genomförs kommer 1,6 % av Sveriges yta att vara över den kritiska belastningsgränsen år 2010 jämfört med 23 % år 1990. Under året har det pågått förhandlingar om ett protokoll till FN:s ramkonvention för klimatförändringar. Frågan behandlades vid konventionens tredje partsmöte som ägde rum i Kyoto i december 1997. Förhandlingarna har förberetts i en förhandlingsgrupp som tillsattes av det första partsmötet i Berlin 1995. Vid mötena i gruppen förhandlades bl.a. om bindande utsläppsreduktioner för alla industriländer (de s.k. annex-1-länderna) samt gemensamma åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna. EU har varit drivande under det globala förhandlingsarbetet konstaterar regeringen. EU:s ståndpunkter har förberetts i en särskild rådsarbetsgrupp, ad hoc-gruppen för klimatfrågor. Under hösten 1996 började gruppen mer konkret diskutera ett förhandlingsbud för EU vad gäller bindande utsläppsreduktioner. Ståndpunkterna utvecklades vidare under det nederländska ordförandeskapet våren 1997. I rådsslutsatser i mars och juni 1997 presenterades EU:s förslag till reduktionsåtaganden: att alla industriländer skall minska sina sammanvägda utsläpp av koldioxid, metan och dikväveoxid med 15 % till år 2010 och med minst 7,5 % till år 2005. I rådsslutsatserna i mars presenterades också en indikativ bördefördelning för hur EU skulle kunna fördela ett gemensamt mål. Det betonades dock att denna fördelning skulle omarbetas beroende på utfallet av förhandlingarna i Kyoto. Sverige fick, i likhet med Finland och Österrike, i samband med inträdet i EU rätten att till utgången av 1998 tillämpa sina strängare regler på vissa specificerade delar av kemikalieområdet. Liksom under år 1996 har kommissionen haft två möten med de tre nya medlemsländerna om läget beträffande de olika övergångslösningarna på kemikalieområdet. Unionen har förbundit sig att under övergångstiden se över de gemensamma reglerna. Detta arbete har pågått under året, och både Regeringskansliet och myndigheterna i Sverige arbetar aktivt för att EU:s regler skall anpassas till den svenska säkerhetsnivån. Regeringen menar att positiva resultat redan har uppnåtts i fråga om klassificeringen av enskilda ämnen. Översynen är dock inte slutförd, och slutliga beslut i flera av frågorna kan inte väntas förrän under 1998. Kemikalieinspektionen har lagt ned stora resurser på att ta fram ett faktaunderlag som kan användas vid revideringen av de rättsakter från vilka Sverige har undantag. Av betydelse för de svenska undantagen är det förslag till ändring av direktivet om klassificering och märkning av farliga beredningar som nu behandlas i rådet och parlamentet framhåller regeringen. I övrigt kommer de flesta av undantagen att kunna behandlas av kommissionen genom beslut enligt kommittéförfaranden. Detta gäller t.ex. det så kallade begränsningsdirektivet (76/769/EEG) som behöver ändras med hänsyn till de strängare svenska reglerna för PCP, arsenik, kadmium och tennorganiska föreningar. För att få underlag till en revidering av bestämmelserna för dessa ämnen har kommissionen anlitat konsultföretag som gör en miljö- och hälsomässig bedömning av ämnena. Dessutom skall för- och nackdelar med ytterligare begränsningar belysas. De första utkasten till rapporter har blivit tillgängliga under hösten. Kommissionen har under 1997 arbetat med ett förslag till ändring av direktivet om batterier och ackumulatorer som innehåller farliga ämnen. Bl.a. diskuteras en utvidgning av direktivets tillämpningsområde till att omfatta alla batterier, liksom införande av avvecklingsmål för kadmium och kvicksilver i batterier. Den globala FN-konventionen om biologisk mångfald är en viktig utgångspunkt för arbetet inom unionen på detta område menar regeringen. Kommissionen har under året i samråd med medlemsstaterna arbetat med att utveckla en strategi för biologisk mångfald. Med utgångspunkt från tidigare erfarenheter av arbete med nationella strategier har Sverige agerat för att integrera bevarandet och det hållbara nyttjandet av den biologiska mångfalden framför allt inom de areella näringarna. Sverige har då betonat principen om sektorsintegrerat miljöansvar. Den svenska linjen har vunnit gott gehör i medlemskretsen framhåller regeringen. I det förslag till strategi som finns har sektorsansvaret för den biologiska mångfalden förts in som en bärande princip. Strategin inriktas i första hand på sektorer med en stor grad av gemensamhetspolitik, som t.ex. jordbruk och fiske, men behandlar även andra sektorer som naturvård, bistånd, turism, skog etc. där den kommer att utgöra en grund för utvecklandet av sektorsvisa aktionsplaner inom relevanta sektorer. Strategin beräknas bli antagen under första delen av 1998. Kommissionen har även arbetat fram en rapport till partsmötet inom ramen för konventionen om biologisk mångfald. I denna redovisas EU:s hittillsvarande arbete med och erfarenheter av att genomföra konventionen. Vidare konstaterar regeringen i skrivelsen att ministerrådet har under året behandlat två nya förslag från kommissionen om skärpta avgaskrav för nya fordon. Förslagen har tagits fram genom det s.k. Auto/Oilprogrammet och avser personbilar och lätta lastbilar och bussar. För båda förslagen drev Sverige aktivt, och fick gehör för, två viktiga principer: - Ett gemensamt system för hållbarhetskrav i kombination med tillverkar-ansvar skall införas inom EU. Hållbarhetskrav kommer att gälla för samtliga fordon som godkänts enligt direktivet. - Särskilda kallkörningskrav skall införas för nya bensindrivna fordon vilka införs med början år 2002. Förslagen innebär i övrigt att avgaskraven för samtliga berörda fordon skärps med början år 2000. En indikativ kravnivå för år 2005 införs för att kunna gynnas med ekonomiska styrmedel. Vidare kommer krav om datoriserade felindikeringssystem för avgasreningsutrustningen att införas. Miljöministrarna kom i december 1996 överens om en gemensam ståndpunkt i fråga om översynen av det femte miljöhandlingsprogrammet. Översynens förslag till aktionsplan har under 1997 behandlats av Europaparlamentet enligt medbeslutandeförfarandet. I juli antog parlamentet ett trettiotal förslag till ändringar av vilka kommissionen accepterade hälften. Rådets behandling pågår och ett förlikningsförfarande förbereds. Regeringen förutser dock att ett slutligt beslut bör kunna fattas under 1998.
Motionerna
EMU, inre marknaden, budget I motion U26 (mp) yrkande 3 FiU hävdar motionärerna att ett svenskt deltagande i EMU innebär stora inskränkningar i Sveriges möjligheter att bedriva en självständig ekonomisk politik och anser att frågan bör föregås av en folkomröstning. I samma motion yrkande 4 FiU menar motionärerna att det i konvergensprogrammet som presenterades 1995 även ingick krav på minskad arbetslöshet och minskad miljöskuld. Motionärerna menar att dessa krav inte har uppfyllts och att de i fortsättningen måste prioriteras högre. I motion U26 (mp) yrkande 5 FiU menar motionärerna att gemenskapens regler för offentlig upphandling har inverkat negativt på möjligheten att ställa miljökrav i upphandlingssammanhang. Motionärerna instämmer med regeringen att det behövs en utredning om vilka miljökrav som får ställas i dessa sammanhang. Motionärerna vill dock gå längre och menar att en prioriterad fråga för Sverige borde vara att det inom gemenskapen skall vara möjligt att ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje upphandling, även om detta innebär begränsningar av den inre marknaden. I motion U26 (mp) yrkande 6 FiU menar motionärerna att regeringens beskrivning av Sveriges budgetbidrag lämnar vissa luckor. De efterlyser en redovisning där även kostnader för ökad administration och resor tas med i beräkningen.
Transporter, energi, miljö Motionärerna bakom motion U803 (v) yrkande 3 framhåller att för att Barentssamarbetet skall kunna byggas ut och få ekonomisk vikt för regionen och för att minska behovet av regionalpolitiskt stöd måste en hållbar infrastruktur byggas upp. Därvid är det särskilt viktigt att det existerande järnvägsnätet förstärks så att gods- och persontrafik mellan norra Skandinavien och Murmansk/Archangelsk kan ske, menar motionärerna. Ett sådant utvecklingsprojekt utgör öppnandet av en järnvägsförbindelse via finska Salla till Murmansk och via Kostmus till Archangelsk, en spårviddsväxlingsstation i Haparanda och en framtida Botniabana och Norrbotniabana. Motionärerna yrkar att regeringen skall verka för att dessa planer skall kunna bli projekt inom TEN (transeuropeiska nätverk inom infrastruktur) och därmed erhålla EU-stöd. Motionärerna bakom motion U26 (mp) yrkande 8 är kritiska till att det s.k. ITER-projektet ännu hålls vid liv och anser att EU i stället borde prioritera omfattande forskning om utveckling av förnyelsebara energikällor. I partimotion U25 (v) yrkande 9 konstateras att miljöskyddskraven får en viss särställning genom de nya skrivningarna i Amsterdamfördraget och skall beaktas vid beslut inom olika politikområden. Motionärerna ser detta som ett framsteg. Vad gäller de nya skrivningarna i artikel 100a 4 inskränks enligt motionärerna däremot tillämpningen i förhållande till den ordning som är fastställd enligt nu gällande formuleringar i EG-fördraget. Vänsterpartiet ser detta som ett misslyckande för Sveriges förhandlare. De lyckades inte, menar motionärerna, med att skapa en ovillkorlig rätt för medlemsstaterna att införa och upprätthålla högre miljökrav beträffande varor på den inre marknaden samt att få till stånd ett rimligt tvistlösningsförfarande. Därför vill motionärerna att regeringen inför nästa regeringskonferensen bör ha som mål att det skall vara möjligt för enskilda medlemsstater att införa och upprätthålla en högre miljöstandard inom det egna landet. Motionärerna bakom motion U26 (mp) yrkande 10 menar att en prioriterad fråga för Sverige vad gäller EU:s femte miljöprogram måste vara att miljöfrågornas roll inom EU stärks och får en större tyngd och avgörande betydelse inom unionens alla politikområden. Vidare framhåller motionärerna i samma motion yrkande 11 att enligt undersökningar av vattensituationen framgår att vattenuttaget i Europa är större än regenerationen av nytt vatten. Därför, menar motionerna, måste arbetet med en omställning av vattenförsörjningssystem ges högsta prioritet inom EU.
Regional- och strukturpolitik I partimotion U25 (v) yrkande 10 framhåller motionärerna att den nationella regionalpolitiken är av mycket större betydelse än den EU-finansierade. Samtidigt har kommissionen en gransknings- och interventionsrätt vad gäller den nationella regionalpolitiken. Motionärerna konstaterar att det har skett, och sker, en prövning av kommissionen av vissa statliga stödprogram i Sverige. Motionärerna menar att den svenska regionalpolitiken har en försumbar inverkan på den inre marknaden och anser att Sverige måste försvara sin rätt att utforma en egen regionalpolitik. Centerpartiet anför i motion U210 (c) yrkande 17 från allmänna motionstiden att den svenska hanteringen av unionens strukturfondsmedel kännetecknas av byråkrati och finner det märkligt att något Interregprogram för Östersjöregionen inte har förverkligats. Motionärerna menar att regeringen skyndsamt bör se över den nationella administrationen av EU:s strukturfonder. Vidare är resurserna inom de horisontella programmen för bland annat vänortssamarbete alltför knappt tilltagna vilket gör att många goda projekt inte kan förverkligas, framhåller motionärerna. När det gäller stundande förhandlingar om gemenskapsbudgeten för perioden 2000-2006 menar Centerpartiet att Sverige bör verka för en offensiv gemensam regionalpolitik som syftar till att göra perifert belägna områden långsiktigt bärkraftiga och som särskilt tar fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden. I detta sammanhang, framhåller motionärerna, är det viktigt att Sverige får gehör för en gemensam Östersjöpolitik där Östersjöregionen ses som ett integrerat område i behov av en integrerad politik. Motionärerna yrkar att vad som anförts om hanteringen av strukturfonderna, behovet av program för vänortssamarbete och horisontellt samarbete samt behovet av en offensiv gemensam regionalpolitik bör ges regeringen till känna. Motionärerna bakom partimotion A460 (c) yrkande 22 konstaterar att under de närmaste åren står unionen inför betydande uppgifter. Den gemensamma budgeten för nästa period skall förhandlas fram, jordbruks-, regional- och biståndspolitiken reformeras, den gemensamma valutan introduceras, Amsterdamfördraget förverkligas och kontakterna med länder utanför unionen intensifieras. Centerpartiet anser i motionen att regeringen och svenska institutioner inte tillräckligt väl förmått att göra medborgarna delaktiga i denna viktiga process. På den gemensamma jordbrukspolitikens och den gemensamma regionalpolitikens områden har den svenska regeringen intagit ståndpunkter som på ett allvarligt sätt hotar förutsättningarna för levande regioner, menar motionärerna. När så dessa ståndpunkter kombineras med krav på sänkt svensk medlemsavgift riskerar den svenska regeringen att försena eller underminera förutsättningarna för ett brett stöd inom EU för utvidgningen. Motionärerna efterlyser mer av helhetssyn i den svenska Europapolitiken och begär ett riksdagens tillkännagivande med denna innebörd. I yrkande 23 i samma motion anförs att Sverige bör verka för en offensiv gemensam regionalpolitik inom EU som syftar till att göra perifert belägna områden långsiktigt bärkraftiga och som särskilt tar fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden. I motion U26 (mp) yrkande 7 framhåller motionärerna att de. liksom regeringen, är positiva till att regeringen bedriver en återhållsam budgetpolitik inom EU och att förbättrad budgetdisciplin vid användning av unionens medel är en prioriterad fråga. Däremot är motionärerna kritiska till unionens bidragssystem som de menar karakteriseras av rundvandring av pengar från medlemsstat till EU och sedan tillbaka till medlemsstaten. Motionärerna menar att Sverige har bättre förutsättningar att styra pengar till angelägna projekt i Sverige. Kostnader för administration skulle då också bortfalla.
Utskottets överväganden
Sysselsättning Utrikesutskottet noterar att inga motioner har väckts i den del i utskottets ärende som berör sysselsättningsfrågorna. Samtidigt står det klart att avgörande steg har tagits inom denna del av unionssamarbetet under 1997. Arbetsmarknadsutskottet uppmärksammar detta i sitt yttrande 1997/98:AU7y till utrikesutskottet och anför därför följande:
Arbetsmarknadsutskottet vill påminna om att utskottet nyligen i ett annat yttrande till utrikesutskottet behandlat regeringens proposition om Amsterdamfördraget vad beträffar sysselsättningsfrågor, frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män samt en del sociala frågor. I den del regeringens skrivelse om verksamheten i EU under 1997 avser Amsterdamfördraget hänvisar utskottet till vad som sagts i det tidigare yttrandet (yttr. 1997/98:AU6y). Utskottet ser det som en betydande framgång för svenskt vidkommande att sysselsättningsfrågorna nu fått en ökad tyngd i EU-samarbetet och att formerna för samarbetet blivit fastlagda i Amsterdamfördraget. Det är vidare positivt att dessa nya former för samarbetet kunnat börja tillämpas i förtid genom att Europeiska rådet antagit riktlinjer för sysselsättningspolitiken för år 1998. Riktlinjerna bygger på fyra grundidéer, nämligen att förbättra möjligheterna till inträde på arbetsmarknaden (anställbarhet), att utveckla företagarandan, att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka jämställdheten. Utskottet anser att den svenska sysselsättningspolitiken ligger väl i linje med sysselsättningsriktlinjerna. Det handlar bland annat om att ta till vara de betydande resurser som kan mobiliseras i ett samhälle där ingen ställs utanför arbetslivet på grund av kön, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell läggning eller funktionshinder. Regeringen kommenterar riktlinjerna och den svenska sysselsättningspolitiken i den nationella handlingsplanen för sysselsättning som finns intagen som bilaga 4 i 1998 års ekonomiska vårproposition. Arbetskraftens anställbarhet skall främjas genom att aktiva åtgärder, såsom utbildning och kompetensutveckling, prioriteras framför passivt kontantstöd. Utskottet anser att detta är angeläget. Det är vidare viktigt att göra det lättare för människor att starta och att driva företag. I detta sammanhang vill utskottet peka på att en ny lag om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet trädde i kraft vid årsskiftet. Syftet med lagen är att stödja nyföretagande genom att underlätta för arbetstagare att starta och bedriva näringsverksamhet. Som regeringen anför i nyss nämnda proposition bör medlemsstaternas skatte- och bidragssystem utformas på ett gynnsamt sätt för sysselsättningen. Behovet av anpassning av förhållandena på arbetsmarknaden till nya förutsättningar är uppenbart. Såväl utbildning av ungdomar inom ramen för den reguljära utbildningen som kompetensutveckling i arbetslivet måste anpassas till den kommande efterfrågan på arbetskraft. Även arbetsorganisationer och arbetsformer måste moderniseras som en anpassning till ändrade förhållanden. En politik som främjar anpassningsförmågan hos företag och anställda är därför betydelsefull. Här spelar arbetsmarknadens parter en viktig roll. Utskottet menar att det är positivt att ökad jämställdhet lyfts fram som en del i sysselsättningspolitiken. Enligt uppgift från Arbetsmarknadsdepartementet har Sverige tillsammans med Storbritannien och Italien nyligen presenterat en gemensam satsning mot arbetslösheten. Satsningen syftar till att få till stånd ett utbyte av arbetslösa praktikanter mellan de tre länderna och att jämföra arbetslösas möjligheter att bli företagare. Sammanfattningsvis kan sägas att resultatet av de nya former för samarbete på sysselsättningsområdet som införs genom Amsterdamfördraget, och som redan innan fördraget trätt i kraft har tillämpats i praktiken, hittills väl har motsvarat svenska förväntningar. Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömningar och vill för sin del även hänvisa till utskottets betänkande 1997/98:UU13 Amsterdamfördraget. Resultatet vad avser sysselsättningsfrågan i regeringskonferensen samt motioner på området behandlas i nämnda betänkande.
EMU, inre marknaden, budget I skrivelsen behandlas ett stort antal frågor som faller inom finansutskottets beredningsområde. Finansutskottet konstaterar, vilket även har framgått tidigare i detta betänkande, i sitt yttrande 1997/98:FiU3y till utrikesutskottet att områden som berör utskottet och som behandlas i skrivelsen redovisas på ett tillfredsställande sätt. I motion U26 (mp) yrkande 3 hävdas att ett svenskt deltagande i EMU bör föregås av en folkomröstning. Utrikesutskottet förmodar att vad motionärerna avser är en folkomröstning inför ett eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen, dvs. införandet av den gemensamma valutan. Som medlem i Europeiska unionen är Sverige redan deltagare i EMU-samarbetet men hittills endast i fas två i samarbetet, konvergensstadiet. Utskottet vill vidare erinra om att rådet i sammansättning av stats- och regeringschefer vid ett möte i maj 1998 konstaterat att 11 medlemsländer uppfyller de nödvändiga villkoren för valutaunionen och kan genomföra denna med början den 1 januari 1999 samtidigt som den tredje fasen av EMU inleds. Finansutskottet, som behandlar denna fråga i sitt yttrande 1997/98:FiU3y till utrikesutskottet, framhåller följande med anledning av ovanstående yrkande:
Utskottet anförde följande i sitt av riksdagen den 5 december 1997 godkända betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och den ekonomiska och monetära unionen:
Utskottet delar regeringens uppfattning att, om det efter den 1 januari 1999 bedöms lämpligt att Sverige deltar i valutaunionen, frågan skall underställas svenska folket för prövning. Som regeringen anför är det önskvärt att en sådan prövning sker i ett allmänt val, men det kan inte helt uteslutas att det i stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter ankommer det på riksdagen att fatta slutligt beslut. Utskottet såg i sitt yttrande 1997/98:FiU1y till KU om Riksbankens ställning ingen anledning att ändra sin uppfattning i denna fråga och ser inte heller denna gång någon anledning till omprövning. Finansutskottet anser att motionen i berörd del bör avstyrkas. Utrikesutskottet delar finansutskottets uppfattning och avstyrker motion U26 (mp) yrkande 3. I motion U26 (mp) yrkande 4 understryks konvergensprogrammets krav på en minskad arbetslöshet och en minskad miljöskuld. Finansutskottet anför i sitt yttrande 1997/98:FiU3y följande:
I budgetpropositionen för år 1998 angavs att regeringens viktigaste uppgift är att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Vidare redovisades i budgetpropositionen en satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt hållbar riktning. Regeringen har vid fem tillfällen, i bilagor till vår- respektive budgetpropositionerna, lämnat halvårsvisa avstämningar av konvergensprogrammet. Vid det senaste tillfället, i budgetpropositionen hösten 1997, fanns en underbilaga med rubriken ?Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken?. I budgetpropositionen hösten 1996 angav regeringen att man varje halvår kommer att inför riksdagen redovisa en avstämning i förhållande till målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 (prop. 1996/97:1, s. 44). Sådana avstämningar har lämnats i bilagor till vår- respektive budgetpropositionen under år 1997. Utskottet kan således konstatera att regeringens politik syftar dels till att minska arbetslösheten, dels till en omställning i en ekologiskt hållbar riktning. Utskottet kan också notera att regeringen fortlöpande lämnar avstämningar om konvergensprogrammet samt i förhållande till målet om en halverad öppen arbetslöshet.
Någon riksdagens åtgärd är inte påkallad med anledning av motion U26 (mp) yrkande 4 som således bör avstyrkas. Utrikesutskottet delar finansutskottets bedömning och avstyrker motion U26 (mp) yrkande 4. I motion U26 (mp) yrkande 5 menar motionärerna att Sverige skall verka för kravet att varor är närproducerade vid varje upphandling. Finansutskottet anför i sitt yttrande följande med anledning av detta yrkanden:
Utskottet behandlade motioner angående miljöhänsyn vid upphandling i sitt betänkande 1997/98:FiU7 om ändringar i lagen om offentlig upphandling (s. 13-15). I betänkandet framhölls att den omfattande offentliga upphandlingen bör vara ett effektivt instrument för att påverka utbudet på marknaden så att beståndet av produkter snabbare kan anpassas till kraven på ekologisk hållbarhet. Utskottet kunde konstatera att regeringen vidtar ett antal åtgärder för att miljöhänsyn i större utsträckning skall kunna tas vid offentlig upphandling. Utskottet redovisade t.ex. att regeringen avsåg att inrätta en delegation som bl.a. skulle vara pådrivande för en miljöanpassad offentlig upphandling. Utskottet kan nu konstatera att delegationen har inrättats genom ett regeringsbeslut i januari 1998 (dir. 1998:8). Utskottet finner inte någon riksdagens åtgärd påkallad av motion U26 (mp) yrkande 5 som därmed bör avstyrkas. Utrikesutskottet har ingen annan uppfattning och avstyrker motion U26 (mp) yrkande 5. I motion U26 (mp) yrkande 6 efterlyser motionärerna en redovisning av Sveriges kostnader för EU-medlemskapet där även kostnader för ökad administration och resor tas med i beräkningen. Finansutskottet anför i sitt yttrande följande:
Av skrivelsen framgår att Sveriges avgift till EU under år 1997 enligt preliminärt utfall för statsbudgeten uppgick till 20 181 miljoner kronor. Återbetalningen till följd av infasningsöverenskommelsen motsvarar 661 miljoner kronor och redovisas på inkomsttitel 7000. På statsbudgeten bruttoredovisas det återflöde som administreras av svenska myndigheter, vilket innebär att betalningar från kommissionen redovisas mot inkomsttitel, medan de utbetalningar svenska myndigheter gör på kommissionens vägnar redovisas mot anslag på statsbudgetens utgiftssida. Alla betalningar av detta slag från kommissionen till svenska myndigheter redovisas under inkomsttitel 6000 vars preliminära utfall år 1997 uppgår till ca 8 700 miljoner kronor. Det bör noteras att svenska myndigheter inte administrerar samtliga utgifter på EU-budgeten som riktar sig till Sverige och som alltså borde ingå i termen återflöde. Exempel på återflöde som inte går över statsbudgeten är forskningsstöd inom ramprogrammet för forskning. Som utskottet påpekade i yttrandet över förra årets skrivelse om verksamheten i EU är återflödet till Sverige bara ett mått, och inte ens det bästa, på vad Sverige får ut av medlemskapet i EU. Vid sidan av betydelsen av att Sverige är med och påverkar Europas framtid, har t.ex. tillgången till den inre marknaden betydelse för vår ekonomis utveckling. Vidare kan utskottet notera att redovisningen i skrivelsen av EU:s budget och av återflödet till Sverige är mer detaljerad än i tidigare års skrivelser (jfr skr. 1995/96:190 s. 48-50 och skr. 1996/97:80 s. 96-99). Den svenska regeringen har tillsammans med andra medlemsländer i Ekofinrådet aktualiserat ett tak för medlemsavgiften som bl.a. syftar till att minska Sveriges nettobidrag till EU. Utskottet finner inte något tillkännagivande av det slag som förordas i den nu aktuella motionen påkallat. Motion U26 (mp) yrkande 6 bör således avstyrkas. Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört och avstyrker motion U26 (mp) yrkande 6.
Transporter, energi och miljö I motion U803 (v) yrkande 3 anför motionerna att regeringen bör verka för att en järnväg längs Norrlandskusten blir ett av EU:s TEN-projekt. Utskottet behandlade ett motsvarande yrkande i sitt betänkande 1996/97:UU13 och anförde då följande:
Trafikutskottet har nyligen i sitt betänkande 1996/97:TU7 Trafikpolitikens inriktning behandlat liknande yrkanden. Utskottet konstaterar i nämnda betänkande att de olika länderna i Barentsregionen - Norge, Sverige, Finland och Ryssland - för diskussioner i syfte att undersöka möjligheterna att förbättra kommunikationerna i regionen. Angående en eventuell utbyggnad av Botniabanan längs Norrlandskusten till Luleå och en utbyggnad av Haparandabanan framhåller trafikutskottet i sitt betänkande att Sverige har ett centralt läge i Barentsregionen och att i regionen finns goda förutsättningar för en dynamisk utveckling. För att möta näringslivets behov av ökade godsflöden mellan Skandinavien och nya exportmarknader på Nordkalotten är det därför angeläget med effektiva gränsöverskridande transportmöjligheter, anför utskottet. För järnvägen innebär detta krav på god banstandard för längre och tyngre tåg med högre axellaster. En standardhöjning av järnvägen mellan Haparanda och Boden kan därför framstå som angelägen, menar trafikutskottet. Vidare krävs en smidig anpassning till de finska och ryska järnvägarna som har en större spårvidd än järnvägarna i Västeuropa. Vidare konstaterar trafikutskottet att Länsstyrelsen i Norrbottens län samt Vägverkets och Banverkets nordligaste regioner har initierat ett utredningsarbete om möjligheterna att förbättra infrastruktur och kommunikationer. Trafikutskottet anför att det förutsätter att resultatet av detta utredningsarbete kommer att ligga till grund för framtida beslut om infrastrukturprojekt men framhåller att utskottet inte är berett att nu ta något initiativ med anledning av de motioner som behandlar en utbyggnad av Haparandabanan. Utrikesutskottet noterar vad trafikutskottet anfört och vill för sin del fram- hålla vad utskottet uttalade i betänkande 1996/97:UU16 Sveriges samarbete med Central- och Östeuropa: En angelägen uppgift är att utveckla infrastrukturen i regionen. Utskottet har inhämtat att transportministrarna i Barentsrådet genomförde ett möte i Archangelsk i september 1996 för att diskutera utvecklingen av regionens transportsystem och prioriteringar mellan olika projekt. Ministrarna kom då överens att inlemma alla projekt under en gemensam rubrik, den s.k. euroarktiska korridoren, som föreslogs bli en transportkorridor i nivå med de övriga nio alleuropeiska transportkorridorerna. En sådan lösning möjliggör ett större engagemang från unionens sida. Bland de projekt som kan komma att utvecklas i den euroarktiska korridoren hör gränspassager, hamnar samt väg- och järnvägsförbindelser. Därutöver vill utrikesutskottet hänvisa till att trafikutskottet i sitt betänkande 1997/98:TU10 Transportpolitik för en hållbar utveckling tillstyrkt en utbyggnad av Botniabanan längs Norrlandskusten och förutsatt att Sverige deltar aktivt i det internationella samarbetet vad gäller bl.a. utvecklingen av kommunikationerna i Barentsregionen och den arktiska regionen. Med vad som ovan anförts anser utrikesutskottet att motion U803 (v) yrkande 3 är besvarad. I motion U26 (mp) yrkande 8 anförs att EU borde prioritera omfattande forskning om utveckling av förnybara energikällor. Näringsutskottet behandlar detta yrkande i sitt betänkande 1997/98:NU4y och lämnar inledningsvis vissa kompletterande upplysningar. Näringutskottet framhåller därvid att kommissionen har presenterat ett förslag till flerårigt ramprogram för energi. Avsikten är att rådet i maj 1998 skall fatta beslut om det fleråriga ramprogrammet. Näringsutskottet noterar att kommissionen lyfter fram tre huvudmålsättningar för programmet: - att förbättra gemenskapens försörjningstrygghet, - att bidra till en förbättrad konkurrenskraft, - att åstadkomma ett förbättrat miljöskydd genom att öka det internationella samarbetet på energiområdet, att fortsatt främja förnybara energikällor och att ytterligare stimulera en effektiv energianvändning. Näringsutskottet fortsätter:
Avsikten är också att rådet vid samma beslutstillfälle i maj 1998 skall diskutera förslagen i kommissionens vitbok om en strategi och en handlingsplan för gemenskapen för att främja förnybara energikällor. Denna plan är en del av gemenskapens insatser för att uppfylla EU:s klimatåtaganden efter klimatkonferensens tredje partsmöte i Kyoto. Programmet enligt vitboken är sektorsövergripande till sin karaktär och skall bidra till måluppfyllelse inom en rad områden som t.ex. sysselsättning, miljö, forskning, regionalpolitik och jordbrukspolitik. Planerna är att en omfattande koordination, som innefattar finansiella åtaganden, skall etableras mellan åtgärder vidtagna på gemenskapsnivå och existerande nationella strategier. Principerna för utformningen av programmet påminner om uppbyggnaden av ramprogrammet för energi. Den tidshorisont som vitboken överblickar utsträcker sig, som tidigare nämnts, fram till år 2010. Det brittiska ordförandeskapet har energi och miljö som sitt tema, och vid energirådsmötet i maj 1998 kommer rådet att anordna en öppen debatt om energi och miljö. Ordförandeskapets ambition är att åstadkomma enighet om rådsslutsatserna om energi och miljö och som kan överlämnas till miljöministrarna. Näringsutskottet anför vidare i sitt yttrande:
Näringsutskottet gör bedömningen att förutsättningarna för att effektivisera resursinsatserna i syfte att öka användningen av förnybara energikällor och att åstadkomma en förbättrad energieffektivitet, i enlighet med de intentioner som anmäls i berättelsen för år 1997, kan vinna väsentliga framsteg under de närmaste åren. Den nödvändiga förstärkningen av insatserna realiseras genom kraven på långsiktighet och samordning av olika finansieringskällor i enlighet med kommande rådsbeslut. Ordförandeskapets prioritering av dessa frågor är ur svensk synpunkt glädjande. Den politiska uppmärksamhet som på detta sätt skapas är enligt näringsutskottets uppfattning nödvändig för att få de nationella resursinsatserna infogade på ett strukturerat sätt med de gemensamma åtgärderna. Det arbete som ordförandeskapet och rådet inom kort igångsätter enligt nyss angivna riktlinjer sträcker sig också över den tidsperiod under vilken Sverige kommer att inneha ordförandeskapet i rådsarbetet. Detta ger enligt näringsutskottets mening goda möjligheter för svenskt vidkommande att påverka den fortsatta prioriteringen av dessa frågor.
Med det anförda avstyrker utskottet den aktuella motionen i här berörd del. Utrikesutskottet har inget att anföra utöver vad näringsutskottet anfört och avstyrker motion U26 (mp) yrkande 8. Motionärerna bakom motion U25 (v) yrkande 9 är kritiska till de nya skrivningarna i artikel 100a.4 i EG-fördraget och menar att regeringen skall verka för en uppstramning av artikeln inför nästa regeringskonferens. I motion U26 (mp) yrkande 10 anför motionärerna att Sverige skall verka för att miljöfrågorna får en större tyngd och avgörande betydelse inom unionens alla poli- tikområden. Utskottet vill framhålla att hållbar utveckling slås fast som ett övergripande mål för hela EU och kravet på att integrera miljöaspekter i den politik som bedrivs på andra samarbetsområden fördragsfästs. Dessa förändringar ligger i linje med de förslag som Sverige presenterade under regeringskonferensen. De ligger även i linje med motionärernas önskemål i motion U26 (mp) yrkande 10. Utskottet konstaterar således att vad motionärerna eftersträvar redan är uppfyllt. Vidare vill utskottet framhålla att det delar motionärernas synpunkt att det är viktigt att arbeta vidare med dessa frågor inom EU. Utskottet noterar att motionärerna ifrågasätter värdet av ändringarna i Amsterdamfördraget av artikel 100a.4. Utskottets uppfattning är att den nya lydelsen av artikeln innebär väsentliga förändringar, både genom förtydliganden av tidigare oklarheter och en utvidgning av tillämpningsområdet för bestämmelsen. Utskottet vill framhålla att genom ändringarna klarläggs bl.a. rätten att under vissa förutsättningar införa nationella regler på områden där det redan finns harmoniserade regler. Utskottet vill även framhålla att det är vid ett eventuellt införande av nya nationella regler inom ett område med ett harmoniserat regelsystem som hänvisning görs till att förutsättningar i form av vetenskapligt stöd och landspecifika problem skall föreligga. Utskottet vill understryka att för redan befintliga nationella regler gäller inte detta krav. Andra viktiga nyheter som utskottet vill peka på är att miljögarantin kan tillämpas på rättsakter som beslutas av kommissionen efter delegation från rådet och parlamentet, och att kommissionen får en tidsfrist för beslut när regeln åberopas av en medlemsstat. Det klargörs även att en medlemsstat inte behöver ha röstat mot en rättsakt för att åberopa miljögarantin. Med anledning av vad som i motionens yrkande 9 sägs om fastställandet av svenska mål inför nästa omgång förhandlingar om fördragsändringar, vill utskottet understryka att några sådana förhandlingar inte är omedelbart förestående. Emellertid är det utskottets övertygelse att regeringen i det löpande EU-samarbetet aktivt verkar för fortsatta framsteg på miljöområdet. Enligt utskottets bedömning utgör de förändringar inom miljöpolitiken som följer av Amsterdamfördraget en betydelsefull och positiv utveckling av de grundläggande principerna för EU:s politik. Enligt utskottets mening är det nu angeläget att verka för att det nya innehållet i EG-fördraget blir praktisk verklighet när Amsterdamfördraget träder i kraft. Utskottet noterar slutligen att på svenskt initiativ uppmanade Europeiska rådet vid sitt möte i december 1997 kommissionen att utarbeta en strategi för hur miljöskyddskraven skall integreras i unionens olika politikområden i syfte att nå målet om en hållbar utveckling. Kommissionens strategi kommer enligt vad utskottet inhämtat att presenteras inför Europeiska rådets möte i juni 1998. Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motion U25 (v) yrkande 9 och anser att motion U26 (mp) yrkande 10 är besvarad. I motion U26 (mp) yrkande 11 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att arbetet med en omställning av vattenförsörjningssystem inom EU ges högsta prioritet. Utskottet vill med anledning av detta yrkande inledningsvis framhålla att på inbjudan av rådet och Europaparlamentets miljöutskott, presenterade kommissionen under våren 1997 ett förslag till ramdirektiv för Europeiska gemenskapens vattenpolitik. Det övergripande syftet med förslaget är att skydda ytvatten, flodmynningar, kustvatten, i vissa avseenden även territorialvatten och andra havsområden samt grundvatten i EU-området. I detta ligger enligt vad utskottet inhämtat att ekosystemen i vattnet - och landområden beroende av sådant vatten - skall skyddas. Däri ligger även att en ekologiskt hållbar vattenkonsumtion skall främjas genom ett långsiktigt skydd av de tillgängliga vattenresurserna, både med avseende på kvantitet och kvalitet. Direktivets syften skall uppnås på i huvudsak fyra sätt: - föreskrifter ges om förfaranden som skall säkerställa att vattenfrågor som f.n. inte behandlas tillfredsställande identifieras och att åtgärder skall vidtas, - föreskrifter ges även om insamling och analys av tillståndet för vattenmiljön vilket skall medföra att behöriga myndigheter erhåller ett fullständigare beslutsunderlag, - föreskrifter ges om öppenhet, insyn, och allmänhetens deltagande, - ett över hela gemenskapen gripande nätverk för utbyte av information och kunskap skall upprättas. Utskottet vill framhålla att direktivförslaget utgår från att utsläppsminskningar skall genomföras dels genom att regler om gränsvärden för utsläpp från enskilda förorenande källor tillämpas, dels genom att miljökvalitetsnormer fastställs för att begränsa den sammanlagda effekten av enskilda källors föroreningar. Sådana miljökvalitetsnormer omfattar både vattnets kvalitet och kvantitet. Utskottet konstaterar att på grundval av direktivet kommer medlemsstaterna att behöva identifiera myndigheter som för respektive avrinningsområde ansvarar för direktivets genomförande, bl.a. vad avser upprättande av åtgärdsprogram och planer för att uppnå de fastställda miljökvalitetsnormerna. Utskottet välkomnar förslaget och ser det som ett mycket värdefullt bidrag till arbetet med vattenfrågor inom EU. Särskilt värdefullt anser utskottet det vara att man inför miljökvalitetsnormer som ett nytt styrinstrument samt att man kombinerar regler om miljökvalitetsnormer med regler om gränsvärden för utsläpp. Med det anförda anser utskottet att motion U26 (mp) yrkande 11 är besvarad.
Regional- och strukturpolitik Motionärerna bakom motion U25 (v) yrkande 10 menar att Sverige måste försvara sin rätt att utforma sin egen regionalpolitik. Arbetsmarknadsutskottet behandlar detta yrkande i sitt yttrande 1997/98:AU7y och framhåller att varken regering eller riksdag har annat än mycket begränsade möjligheter att påverka den nationella stödområdesindelningen eftersom den numera bestäms av regler som utfärdas av kommissionen. Arbetsmarknadsutskottet avstyrker motion U25 (v) yrkande 10. Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömning och vill för sin del anföra att de regionalpolitiska frågorna var föremål för omfattande uppmärksamhet under medlemskapsförhandlingarna. Förhandlingsresultatet inom detta område bedömdes i sin helhet som gott för Sveriges vidkommande och innebar att additionella resurser tillfördes vissa regioner i Sverige som en följd av medlemskapet i EU. Med det anförda avstyrker utrikesutskottet motion U25 (v) yrkande 10. I motion U210 (c) yrkande 17 begärs ett riksdagens tillkännagivande om vad som anförs i motionen om hanteringen av EU:s strukturfonder, behovet av program för vänortssamarbete och horisontellt samarbete samt om behovet av en offensiv gemensam regionalpolitik inom EU. I motion A460 (c) yrkande 22 efterlyses en helhetssyn i den svenska Europapolitiken och i yrkande 23 ett riksdagens tillkännagivande om vad som anförs i motionen om gränsregionalt samarbete. Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande till utrikesutskottet att större förändringar i organisationen kring strukturfondsarbetet bör vänta till nästa programperiod för åren 2000-2006. Arbetsmarknadsutskottet anför i sitt yttrande:
Vad gäller Centerpartiets uppfattning att regionalpolitiken inom EU särskilt bör ta fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden vill utskottet peka på att särskild prioritet skall ges gemenskapsinitiativ som innebär transnationellt och gränsöverskridande samarbete enligt förslag som kommissionen lämnat inför nästa programperiod för åren 2000-2006. I den s.k. positionspromemoria som regeringen upprättat i juni förra året och som anger den svenska regeringens positioner inför förhandlingarna med kommissionen sägs att de gemenskapsinitiativ som förordas för Sveriges del bör kunna inriktas på gränsöverskridande samarbete med bl.a. Finland, Danmark och Norge samt transnationellt samarbete dels med Östersjöstater och främst Barentsregionen i Ryssland, dels mellan perifera regioner och ekonomiskt starka regioner i övriga EU-länder. Arbetsmarknadsutskottet anför vidare följande:
Centerpartiet tar också upp frågan om EU:s budget för regionalpolitik vid utvidgningen av antalet medlemsländer. Regeringen har i denna fråga i nämnda positionspromemoria anfört följande. Utgångspunkten för översynen av EU:s regional- och strukturpolitik bör vara att regelverket, liksom budgeten, utformas så att det kan tillämpas så snart kandidatländerna blir medlemmar. Det påverkar valet av kriterier för olika typer av prioriteringar. Medlemsutvidgningen kommer att ställa stora krav på omprioriteringar framför allt på längre sikt. För att möjliggöra detta måste insatserna minska bland nuvarande medlemsländer. Utvidgningen bör genomföras med minskad eller oförändrad totalbudget och med minskad strukturfondsbudget. I denna fråga har utskottet samma inställning som regeringen. Arbetsmarknadsutskottet hänvisar i övrigt till vad som sägs i betänkande 1997/98:AU11 och avstyrker motionerna U210 (c) yrkande 17 samt A460 (c) yrkandena 22 och 23. Utrikesutskottet delar de bedömningar som arbetsmarknadsutskottet redovisar och vill för sin del anföra att de övergripande målen för Sveriges politik när det gäller EU:s budget och dess olika utgiftsområden redovisas i proposition 1994/95:40 om budgeteffekter av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen m.m. (bet. 1994/95:FiU5, rskr. 1994/95:67). Målen innebär att Sverige skall eftersträva en begränsning av den svenska avgiften. Inför den nya programperioden för åren 2000-2006 är det utrikesutskottets och regeringens uppfattning att unionens kostnader bör rymmas inom det tak på 1,27 % av medlemsländernas samlade BNI som gäller för närvarande för unionens budget. Kopplingen till BNI innebär till yttermera visso en automatisk ökning av tillgängliga resurser. Enligt utrikesutskottets uppfattning är ett viktigt element i regeringens politik att det måste ske en reformering av de dominerande utgiftsområdena jordbrukspolitiken och regional- och strukturpolitiken. En sådan reformering är enligt utskottets uppfattning nödvändig inför utvidgningen men även av andra skäl. Dels är utgiftsnivåerna för höga allmänt sett, dels föreligger behov av att anpassa jordbrukspolitiken till konsumenternas önskemål, och insatser som finansieras via strukturfonderna bör förenklas och koncentreras. Utrikesutskottet konstaterar vidare att en av målsättningarna med unionens regional- och strukturpolitik är att utjämna inkomstskillnader mellan olika regioner i Europa. Enligt utskottets mening innebär solidariteten mellan medlemsländerna att insatserna i framtiden i stor utsträckning kommer att behöva riktas mot Central- och Östeuropa. I det perspektivet är det enligt utskottets mening viktigt att inte alltför stora utgifter binds upp till de nuvarande medlemsländerna. Utskottet konstaterar vidare att Sverige tillhör de största nettobidragsgivarna till unionen. Bördefördelningen i dag återspeglar enligt utskottets uppfattning inte medlemsländernas relativa välfärd. En viktig målsättning bör därför enligt utskottets mening vara att åstadkomma en rimligare bördefördelning mellan medlemsländerna. Utrikesutskottet avstyrker med det anförda motionerna U210 (c) yrkande 17 samt A460 (c) yrkandena 22 och 23. I motion U26 (mp) yrkande 7 framför motionärerna kritik mot unionens bidragssystem som de menar karakteriseras av rundgång av pengar från medlemsstat till EU och sedan tillbaka till medlemsstaten. Sverige har bättre förutsättningar att styra pengar till angelägna projekt i Sverige anför Miljöpartiet i motionen. Arbetsmarknadsutskottet konstaterar i sitt yttrande vad gäller ytterligare åtgärder mot fusk och oegentligheter med EU:s budgetmedel att regeringen i 1998 års ekonomiska vårproposition föreslår att det införs svenska lagregler om kontroll och tillsyn av strukturstöd i de fall lagregler inte redan är upprättade. Arbetsmarknadsutskottet anser mot bakgrund därav att motion U26 (mp) yrkande 7 bör avstyrkas. Utrikesutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömningar och avstyrker motion U26 (mp) yrkande 7.
5.4 Unionens förbindelser med omvärlden och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
Skrivelsen Regeringen konstaterar i skrivelsen att under 1997 har medlemsstaterna genomfört gemensamma démarcher i ett antal olika frågor. En god sammanhållning har, menar regeringen, bidragit till en tydlig attityd i den politiska dialogen med länder där brister i respekten för de mänskliga rättigheterna förekommer. Uppföljningen av EU:s förbindelser med Kuba och med Kina är exempel på detta. EU har bl.a. enats om gemensamma ståndpunkter om stöd till konfliktförebyggande i Afrika, om EU:s deltagande i de internationella insatserna i Albanien, samt om fortsatta sanktioner mot Burma (Myanmar) och Nigeria mot bakgrund av brister i respekten för de mänskliga rättigheterna. EU har också enats om att gemensamt följa upp FN:s sanktioner mot UNITA i Angola och mot Sierra Leone. EU-insatser inom ramen för GUSP genomförs genom beslut av rådet om gemensamma åtgärder. De finansiella medel som behövs tas som regel från ett särskilt anslag i gemenskapsbudgeten (30 miljoner ecu under 1997). Under året har EU på detta sätt lämnat stöd till fredsprocessen i Mellanöstern och till OSSE:s insatser för valprocessen i Bosnien-Hercegovina. Vidare har EU deltagit i det internationella samfundets ansträngningar i området kring de stora sjöarna i Afrika. Betydande bidrag till röjning av antipersonella minor har också lämnats, framhåller regeringen i skrivelsen. Regeringen noterar att inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken har unionens medlemsländer samordnat sin politik på ett antal områden av säkerhetspolitisk betydelse. Till de viktigaste frågorna hör enligt regeringen förberedelserna för EU:s utvidgning till Öst- och Centraleuropa. Europeiska rådets beslut vid toppmötet i Luxemburg har direkt relevans för utvecklingen i Sveriges närområde. Vidare framhåller regeringen att Balkan även under 1997 har stått högt på EU:s dagordning. EU har såsom den enskilt största bidragsgivaren aktivt stött fredsprocessen i Bosnien-Hercegovina, framför allt genom återuppbyggnadsinsatser. Efter den svåra krisen i Albanien i början av 1997 har EU bidragit till återuppbyggnads- och säkerhetsinsatser i landet. EU har också givit finansiellt stöd till den polisrådgivningsinsats (MAPE) som VEU genomför inom ramen för OSSE:s övergripande mandat i Albanien. EU:s egen övervakningsinsats i Balkanområdet (ECMM) har verksamt bidragit till fredsprocessen i Bosnien och Kroatien. En ECMM-grupp har även tjänstgjort i Albanien. EU fortsatte under 1997 att utveckla relationerna med Ryssland i syfte att stärka Rysslands demokratiska och ekonomiska reformer och att integrera landet i de europeiska samarbetsstrukturerna framhåller regeringen vidare. Under året har genomförandet av EU:s handlingsplan för Ryssland fortsatt. EU ägnade också betydande uppmärksamhet åt relationerna med Ukraina, där framför allt insatser för att stärka den stagnerande reformprocessen stått i fokus. Oenighet kring genomförandet av 1995 års överenskommelse mellan EU och Ukraina att stänga kärnkraftverket Tjernobyl senast år 2000 har fortsatt utgjort en stötesten i relationerna konstaterar regeringen. I OSSE samordnar EU-kretsen sina ståndpunkter inom flertalet områden framhåller regeringen i skrivelsen. Stor uppmärksamhet har under 1997 ägnats främjandet av demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatliga principer, bl.a. genom unionens fältmissioner på Balkan. EU och VEU har under året upprättat närmare institutionella relationer i enlighet med utfallet av EU:s regeringskonferens. Samarbetet handlar framför allt om att utveckla arbetsrelationerna mellan EU och VEU så att EU effektivt skall kunna använda sig av VEU för att göra insatser vid kriser. Vidare framhålls i skrivelsen att unionens även samarbetar inom nedrustningsområdet. I FN:s generalförsamling intog EU-länderna en gemensam hållning i flertalet resolutioner och beslut som fördes till omröstning. På kemvapenområdet verkade EU bl.a. genom démarcher i USA och Ryssland för dessa länders ratificering av C-vapenkonventionen. Beredning av möjliga stödinsatser i Medelhavsområdet och i konfliktområden, exempelvis i Afrika, pågår löpande. Regeringen understryker i skrivelsen att inom EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik intar de mänskliga rättigheterna (MR) en framträdande plats. Samarbetet kring dessa frågor är intensivt och frågor om mänskliga rättigheter kommer in som ett viktigt element i ett ökat antal utrikes- och biståndspolitiska överväganden anför regeringen. Stärkandet av och skyddet för de mänskliga rättigheterna ses som en viktig konfliktförebyggande och fredsbevarande insats. EU:s politik i detta avseende stämmer väl överens med Sveriges traditionella syn på dessa frågor menar regeringen. MR-frågor kommer i EU upp i en rad bilaterala och regionala sammanhang. Vidare konstateras i skrivelsen att inom nedrustningsområdet skedde under året ett nära samarbete inom EU mellan medlemsstaterna. I den inledande allmänna debatten i FN:s generalförsamlings första utskott, där nedrustningsfrågorna behandlas, höll ordförandelandet i EU ett gemensamt anförande. EU:s medlemsländer intog en gemensam hållning i fråga om 17 av de 22 resolutioner och beslut som fördes till omröstning i generalförsamlingen. I två fall var röstfördelningen mellan EU-länderna helt splittrad med såväl ja- som nej-röster och avståenden. Det ena fallet gällde resolutionen om Internationella domstolens rådgivande yttrande om lagligheten av hot om eller användning av kärnvapen. Arbetet för att stärka det internationella atomenergiorganets (IAEA), safeguards-system (kärnämneskontroll) fortsatte under året. Förhandlingarna i Wien om ett s.k. modellprotokoll slutfördes. EU-länderna utarbetade därefter gemensamt mandat för kommissionen att förhandla med IAEA om tilläggsprotokoll till safe-guards-avtalen med organisationen på basis av modellprotokollet. Förhandlingsmandaten antogs av rådet den 1 december. IAEA:s kärnämneskontroll utgör ett viktigt element i stärkandet av den internationella icke- spridningsregimen på kärnvapenområdet. Mellan EU-länderna sker vidare ett regelbundet och mycket omfattande samarbete i FN-frågor. Medlemsstaternas delegationer i FN-huvudstäderna New York, Genève, Wien, Nairobi m.fl. förbereder och samordnar under ordförandeskapets ledning EU:s ställningstaganden, anföranden m.m. i praktiskt taget alla aktuella ärenden. Ett intensivt samarbete förekommer också vid större konferenser, vissa fackorgans styrelsemöten och kommittémöten etc. EU är därigenom sedan ett antal år en av huvudaktörerna i FN. Sverige upprätthåller sin traditionellt mycket aktiva roll i FN-sammanhang framhåller regeringen i skrivelsen. Som medlem i den betydelsefulla EU-gruppen kan Sverige sägas ha vunnit i inflytande, även om den nationella profilen kanske i vissa fall blivit mindre framträdande. Huvudregeln är att när det råder enighet i en fråga framförs endast EU:s gemensamma ståndpunkt, medan det annars står varje medlemsland fritt att i samråd med ordförandeskapet framföra egna nationella synpunkter. EU-samordningen sträcker sig inte till FN:s säkerhetsråd, utan varje medlem svarar där för sina egna ställningstaganden. Europeiska unionens gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik präglar i stor utsträckning verksamheten inom OSSE. Samråd och utarbetande av gemensamma ståndpunkter inom unionen sker inom merparten av OSSE:s verksamhetsområden. Unionen har också regelbundna möten med associationsländerna i aktuella frågor. Frågorna om rustningskontroll inom OSSE är normalt inte föremål för EU- samordning. Starkast märks unionens samordning i frågor som rör OSSE:s operativa verksamhet i fält menar regeringen. Vad gäller Östersjösamarbetet är det till stor del centrerat kring Östersjöstaternas råd (CBSS - Council of the Baltic Sea States). I detta råd är Europeiska kommissionen medlem sedan starten 1992. Rådet består i övrigt av de fem nordiska länderna, de tre baltiska staterna, Polen, Ryssland och Tyskland. Rådet ger härmed unika möjligheter för samordnade insatser för regionens utveckling framhåller regeringen. Kommissionens ?Östersjöinitiativ?, som sedermera fastställdes av Europeiska rådet och lades fram vid Östersjöstaternas regeringschefsmöte i Visby 1996, tar fasta på detta förhållande. Som en uppföljning av initiativet och Visbymötet, antog utrikesministrarna i Kalmar den 2-3 juli 1996 ett handlingsprogram inom områdena mellanfolkligt samarbete, medborgerlig säkerhet, ekonomiskt samarbete samt miljö. Huvuddelen av programmet berör frågor av betydelse för anpassningen av kandidatländerna till EU menar regeringen. Kommissionen bidrar till genomförandet av Visbyprocessen genom att delta aktivt i den av regeringscheferna initierade aktionsgruppen mot organiserad brottslighet samt genom att under verksamhetsåret 1996/97 leda den viktiga arbetsgruppen för ekonomiskt samarbete. Kommissionen har tagit initiativ till att organisera ett näringslivsråd (Baltic Sea Business Advisory Council) för att stärka det ekonomiska samarbetet i regionen. Detta förberedde under hösten tillsammans med det s.k. Baltic Sea Business Summit (sammanslutning av företagsledare i Östersjöregionen) förslag som överlämnades vid det toppmöte mellan Östersjöstaternas regeringschefer som ägde rum i Riga i januari 1998. Regeringen framhåller i skrivelsen att en viktig aspekt på samarbetet i Östersjöstaternas råd är att Ryssland är medlem. Ett förstärkt regionalt samarbete grannländer emellan ökar den politiska stabiliteten i området. Det finska initiativet under 1997 till en ?nordlig dimension? befäster ytterligare de möjligheter och behov som finns för en fortgående integrering av alla länder i norr. I denna process spelar EU en allt viktigare roll. Regeringen konstaterar att kommissionen stödjer CBSS:s MR-kommissarie genom sekondering av personal från de baltiska staterna och Ryssland. Bidrag till den gemensamma satsningen på reformering av universiteten i Tartu, Riga och Vilnius genom EuroFaculty har lämnats av samtliga medlemmar i CBSS. Europeiska unionen har också på andra sätt visat Östersjöregionen fortsatt uppmärksamhet framhåller regeringen i skrivelsen. Det gränsöverskridande regionala samarbetet (Cross Border Cooperation, CBC) har vidareutvecklats, bl.a. genom utökade möjligheter att stödja småskaliga samarbetsprojekt mellan de vid Östersjön belägna EU-staterna och Estland, Lettland, Litauen och Polen. Riktlinjer har också utarbetats för bidrag till CBC-projekt i vilka man kan kombinera samarbetsprogrammen för de centraleuropeiska och baltiska staterna (PHARE) respektive Ryssland och övriga OSS-länder (TACIS) med varandra och med EU:s särskilda program för regional fysisk planering, Interreg II C. För att avhjälpa vissa brister i den administrativa kapaciteten, framför allt i de baltiska staterna, har kommissionen gett särskilt stöd till de regionala och lokala organ som skall ansvara för genomförandet av projekten i CBC-programmen. Vad gäller partnerskapet Europa-Medelhavet (den s.k. Barcelonaprocessen) framhåller regeringen i skrivelsen att syftet är att skapa en bas för samarbetet mellan EU och tolv icke-medlemsländer i Medelhavsregionen: Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Israel, Jordanien, Syrien, Libanon, Turkiet, Cypern och Malta samt den palestinska myndigheten. Samarbetet skall omfatta politisk dialog, säkerhetspolitik, ekonomiskt och finansiellt stöd till partnerländerna och utbyte på de kulturella, sociala och tekniska områdena. Den politiska dialogen skall främja utvecklingen av demokratiska institutioner och respekten för mänskliga rättigheter. Den skall också tjäna som instrument för säkerheten i regionen. Barcelonaprocessen är inte avsedd att ersätta andra åtgärder för fred, stabilitet och utveckling i området. Däremot kan den bidra till att göra dessa framgångsrika. Motsatsen kan emellertid inträffa, dvs. att Barcelonaprocessen påverkas av en negativ utveckling i andra processer som berör regionen. Sålunda försvårades det politiska och säkerhetspolitiska arbetet under året i Barcelonaprocessen genom avsaknaden av framsteg i fredsprocessen i Mellanöstern. Ministermötet på Malta i april skulle ha ägnats åt att granska processen sedan november 1995 och ange prioriteringar för det kommande arbetet men kom i stället huvudsakligen att ägnas diskussioner om åtgärder för att åter få i gång fredsprocessen. Ett möte mellan Yassir Arafat och den israeliska utrikesministern Levy kom till stånd. Trots ett politiskt trögare förhandlingsklimat sökte partnerländerna under 1997 att, inom ramen för den politiska dialogen, fortsätta arbetet med att genomföra ett antal förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder. Dessa innefattade upprättandet av ett nätverk mellan politiska forskningsinstitut i Europa och Medelhavsländerna samt ett system för att förhindra och bemästra katastrofer. Andra förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder mellan partnerländerna har diskuterats under året inklusive möjligheten att på lång sikt upprätta en säkerhetsstadga för Medelhavet. Inom ramen för det ekonomiska och finansiella partnerskapet har arbetet med att bedöma investeringshinder och att främja investeringar hos de tolv sydliga parterna i Medelhavsregionen fortsatt. En konferens om privata investeringar hölls i London i mars 1997. En analys görs av de sydliga parternas behov i fråga om ekonomisk modernisering. Ett expertmöte med detta syfte hölls i Bryssel i mars 1997. Ett Europa-Medelhavsenergiforum inrättades i maj 1997 i syfte att stärka energisamarbetet runt Medelhavet. Dess allmänna syfte är att bidra till att organisera och övervaka energisamarbetet samt utgöra en permanent ram för dialog och informationsutbyte. Frihandel och ekonomiskt stöd är två viktiga komponenter i EU:s politik för Medelhavsområdet menar regeringen. EU har inlett förhandlingar om associeringsavtal med en rad Medelhavsländer i syfte att på sikt skapa ett frihandelsområde runt Medelhavet. Som ett första steg skall frihandel för industrivaror vara införd till år 2010. Hittills har avtal slutits med Israel, Marocko och Tunisien år 1995, med Jordanien i april 1997 samt med den palestinska myndigheten i juli 1997. Sverige ratificerade de tre förstnämnda under 1996 och kommer att ratificera avtalet med Jordanien under första halvåret 1998. Med undantag av interimsavtalet med den palestinska myndigheten, vilket är ett gemenskapsavtal och således inte behöver godkännas av EU-ländernas parlament, har de övriga avtalen ännu inte trätt i kraft eftersom ratificeringsprocessen i EU-länderna inte avslutats. Förhandlingar om associeringsavtal pågår med Egypten, Libanon och Algeriet. Förberedande samtal har under året förts med Syrien. EU har anslagit 4 685 miljoner ecu för perioden 1996-1999 till utvecklingssamarbetet med länderna i Medelhavsregionen. Av detta svarade Sverige under 1997, genom sin medlemsavgift till EU, för 170 miljoner kronor. Angående unionens relationer till Kuba framhåller regeringen i skrivelsen att den 2 december 1996 antog rådet en gemensam ståndpunkt som klargör EU:s politik. I ståndpunkten fastställs att EU vill uppmuntra en fredlig övergångsprocess till pluralistisk demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt en hållbar återhämtning och förbättring av det kubanska folkets levnadsstandard. Vidare uttrycker EU en stark önskan att bli Kubas partner i den fortskridande öppningen i den kubanska ekonomin samtidigt som det slås fast att ett närmare samarbete kommer att vara beroende av att läget förbättras vad avser de mänskliga rättigheterna. Under 1997 har unionen gjort ansträngningar för att följa upp den gemensamma ståndpunkten genom att söka få till stånd en resultatinriktad och konstruktiv dialog med den kubanska regeringen. Det har särskilt gällt respekten för mänskliga rättigheter och demokrati, där EU protesterat mot fängslanden av dissidenter och företrädare för människorättsorganisationer. Trots att inga påtagliga resultat kan påvisas är rådet ense om att stå fast vid den gemensamma ståndpunkten. Den 3 december 1997 upprepade rådet att EU:s mål när det gäller Kuba fortfarande är att främja en process i enlighet med den gemensamma ståndpunkten såsom den fastställdes den 2 december 1996 framhåller regeringen. Förhandlingar om ett multilateralt investeringsavtal pågår sedan hösten 1995 i OECD framhåller regeringen vidare i skrivelsen. Tidsfristen för förhandlingarna har utsträckts till OECD:s ministermöte våren 1998. I förhandlingarna deltar OECD-länderna och kommissionen, men avtalet skall även vara öppet för andra länder att ansluta sig. Målsättningen med avtalet är att skapa säkra, icke-diskriminerande, förutsättningar för utländska investerare och investeringar. Det skall finnas en hög nivå på åtaganden om investeringsliberalisering och skydd av investeringar samt en effektiv tvistlösningsmekanism konstaterar regeringen. Sedan förhandlingarnas början har stora steg tagits mot ett färdigt avtal. Textförslag har presenterats för flertalet av de element som skall bygga upp i avtalet. Vissa frågor kvarstår emellertid att lösa; t.ex. tilldrar sig miljö, arbetstagares rättigheter och extraterritoriell tillämpning av lagar på investeringsområdet stort intresse i förhandlingarna. Nyckelproblemen inför slutfasen av förhandlingarna gäller i vilken utsträckning olika typer av undantag skall medges från huvudregeln om icke-diskriminering. Regeringen menar att det är av stor vikt att ett avtal kommer till stånd med så liberala och bindande regler som möjligt och att länder utanför OECD-kretsen ansluter sig till avtalet.
Motionerna Motionärerna bakom motion U26 (mp) yrkande 12 menar att genom Amsterdamfördraget kopplas VEU närmare EU, och EU ges befogenhet att utföra militära operationer utanför EU:s territorium. Motionärerna är kritiska till denna utveckling och anser att Sverige skall avstå från sitt observatörskap i VEU. I motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) från allmänna motionstiden framhåller Centerpartiet att unionen bör utnyttja de möjligheter fördraget ger att samverka i humanitära uppdrag, räddningsinsatser, krishantering och fredsbevarande insatser, i de fall utvecklingen i unionens omvärld så kräver. Motionärerna menar att VEU i vissa fall bör kunna användas för att genomföra unionens beslut. Därvid krävs att alla medlemsländer som deltar, även observatörsländer som Sverige, fullt ut skall kunna medverka i planering och beslutsfattande, anför motionärerna. I motion U609 (m) yrkande 1 konstaterar motionärerna att EU har en strategi för samarbetet med länderna runt Medelhavet och har upprättat eller kommer att upprätta Europa-Medelhavsavtal med dessa länder. Inom ramen för dessa avtal upprättas en dialog i politiska frågor och motionärerna menar att det är viktigt att frågor om mänskliga rättigheter och demokrati betonas starkare i denna dialog. Den hittillsvarande utvecklingen har inte visat att respekten för mänskliga rättigheter och utvecklingen mot demokrati har kommit så långt som det är rimligt att kräva. Motionärerna bakom motion U636 (v) yrkande 2 konstaterar att Kuba har omfattande kontakter med EU genom olika humanitära insatser och att en politisk dialog finns. Däremot saknas ett handelsavtal mellan Kuba och EU, menar motionärerna. Det framhålls vidare i motionen att sådana avtal finns med övriga länder i Latinamerika och skulle vara av stort värde också för Kuba. I motion U802 (m) yrkande 2 anförs att Sverige måste se den historiska möjlighet som samarbetet mellan länderna kring Östersjön ger. Det ligger i Sveriges ekonomiska och säkerhetspolitiska intresse att stödja sina grannländer runt Östersjön, menar motionären. Vidare anförs att Sverige bör ha en utrikes- och säkerhetspolitik med stark europeisk identitet. I detta ligger inte endast en ambitiös och klar EU-politik, utan även en tydlig strategi för Östersjöländernas samarbete och integration, framhålls det i motionen. Motionären begär att regeringen verkar för att Östersjöperspektivet lyfts fram inom unionens olika program och samarbetsområden. I partimotion U25 (v) yrkande 8 tar motionärerna upp förhandlingarna om ett multilateralt investeringsavtal, det s.k. MAI. Motionärerna menar att Sverige jämfört med många andra länder begärt att få landspecifika reservationer trots att regeringen säger sig lägga vikt vid ett så liberalt och bindande investeringsavtal som möjligt. Motionärerna anför vidare att Europaparlamentet i sitt betänkande om detta avtal rekommenderar unionen och medlemsstaterna att ej godkänna nuvarande avtalsförslag. Motionärerna har intrycket att regeringen avser att slutföra förhandlingarna om detta avtal utan dialog med riksdagen och utan att diskutera vilka landspecifika reservationer Sverige skall ha och finner detta oacceptabelt. Även i motion U26 (mp) yrkande 13 tar motionärerna upp det multilaterala avtalet om investeringar, MAI, och konstaterar att Europaparlamentet i en resolution har rekommenderat medlemsländerna att inte godkänna avtalet i dess nuvarande form. Motionärerna instämmer i detta och anser att Sverige inte skall godkänna MAI-avtalet med den nuvarande utformningen.
Utskottets överväganden I motion U26 (mp) yrkande 12 framför motionärerna synpunkten att Sverige skall avstå från sitt observatörskap i VEU. Motionärerna bakom motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) menar däremot att VEU i vissa fall bör kunna användas för att genomföra unionens beslut vid krishantering och fredsbevarande insatser. Utskottet har behandlat liknande yrkanden i betänkande 1996/97:UU13 Verksamheten inom Europeiska unionen 1996 och i betänkande 1997/98:UU13 Amsterdamfördraget. Utskottet konstaterade där att en ökad arbetsfördelning mellan FN och regionala organisationer har öppnat nya möjligheter för preventiv diplomati. Utskottet framhöll att särskilt OSSE, som knutits närmare FN, har skaffat sig en bred erfarenhet. Även andra regionala organisationer, i Europa främst EU och Nato, utför värdefullt konfliktförebyggande arbete, utifrån sina olika utgångspunkter. Utskottet menade att EU-länderna, för att säkra freden i Europa, också i fortsättningen måste lägga ner betydande arbete på fredsbevarande verksamhet, katastrofhjälp, evakueringsinsatser och krishantering och fortsatte:
Utskottet anser att det är väsentligt för Sverige att kunna följa den säkerhetspolitiska diskussion som förs mellan de europeiska stater som i olika former deltar i VEU. Därvid vill utskottet särskilt framhålla att Sverige i VEU kan bidra med betydande erfarenheter från en mångårig erfarenhet av fredsbevarande och fredsfrämjande insatser, katastrofhjälp och humanitära insatser. Utskottet menar att Sverige måste vara berett att ta sin del av ansvaret för dessa uppgifter. Att så är fallet visas bl.a. av svenskt deltagande i den fredsbevarande insatsen i Bosnien liksom det svenska engagemanget i Partnerskap för fred och i VEU. Utskottet konstaterar att genom Amsterdamfördraget erhåller Sverige och övriga observatörer i VEU rätt att bidra till en insats som EU tagit initiativ till och, när så sker, rätt att delta fullt ut i planering och beslutsfattande i VEU. Sverige och andra medlemsstater är emellertid inte skyldiga att delta. Beslut om deltagande är i varje enskilt fall ett nationellt beslut. För svenskt vidkommande är en förutsättning för deltagande med svensk trupp att det föreligger ett mandat beslutat av FN eller OSSE. Enär VEU:s fördrag innehåller en förpliktelse om militärt bistånd som inte är förenlig med Sveriges militära alliansfrihet har utskottet vid flera tillfällen uttalat att medlemskap i VEU inte skulle gagna svenska säkerhetspolitiska intressen. Däremot är det riksdagens uppfattning att observatörskap är förenligt med Sveriges militära alliansfrihet. Observatörskap i VEU ger Sverige den nödvändiga insynen i verkställigheten av de EU-beslut som har försvarspolitiska implikationer. Utskottet ser inte skäl att ändra sina bedömningar på detta område och avstyrker motion U26 (mp) yrkande 12. Utskottet anser att motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) är besvarad. I motion U609 (m) yrkande 1 begärs ett riksdagens tillkännagivande om att regeringen inom EU:s Medelhavspolitik betonar kravet på mänskliga rättigheter och demokrati i dialogen med de associerade länderna. Utskottet konstaterar inledningsvis i denna fråga att i unionens samarbete med ett antal Medelhavsländer (Marocko, Algeriet, Tunisien, Egypten, Jordanien, Israel, Libanon, Syrien, Turkiet, Malta, Cypern och den palestinska myndigheten) Barcelonaprocessen inför främjandet av respekten för de mänskliga rättigheterna och demokrati som en mycket viktig del. Utskottet noterar att i den förklaring som de deltagande 27 ländernas utrikesministrar antog i Barcelona i november 1995 fastslås att ministrarna är:
- - - övertygade om att det övergripande målet att runt Medelhavet skapa ett område med dialog, utbyte och samarbete som garanterar fred, stabilitet och välstånd, kräver förstärkt demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna, en hållbar balanserad ekonomisk och social utveckling, åtgärder för att kämpa mot fattigdomen och främjandet av en större förståelse mellan olika kulturer. Mot denna bakgrund pågår inom ramen för Barcelonaprocessens politiska och säkerhetspolitiska partnerskap en fortlöpande diskussion om och informationsutbyte runt alla aspekter på demokrati och mänskliga rättigheter. Utskottet behandlade ett liknande yrkande i sitt betänkande 1996/97:UU13. I betänkandet framhöll utskottet följande:
Utskottet vill inledningsvis framhålla att bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna i enskilda länder ständigt är föremål för uppmärksamhet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det framgår även av regeringens skrivelse där regeringen anför att EU:s politik när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna stämmer väl överens med Sveriges traditionella syn i dessa frågor. Vidare vill utskottet erinra om att ett av målen (art. J.1 andra stycket i Unionsfördraget) för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, vilket även anförts tidigare i detta betänkande, är att utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Motsvarande mål gäller även för utvecklingssamarbetet (art. 130u.2 i Romfördraget). I de avtal som unionen upprättar med tredje land (Europaavtal, partnerskapsavtal, Europa-Medelhavsavtal samt biståndsavtal) ingår särskilda artiklar där det framhålls att parterna skall beakta och respektera de mänskliga rättigheterna. På grundval av dessa avtal kan en politisk dialog föras mellan parterna, dvs. skulle brott mot de mänskliga rättigheterna förekomma i ett samarbetsland kan det påtalas inom ramen för dialogen med det aktuella samarbetslandet. Mot bakgrund av vad som ovan anförts vill utskottet framhålla att när det är nödvändigt att påtala brister i respekten för de mänskliga rättigheterna i ett samarbetsland, utgör de medel som står till förfogande genom EU-samarbetet ett värdefullt komplement till de möjligheter som finns att i bilaterala kontakter påtala bristerna. Enligt utskottets mening ger således avtalen mellan EU och tredje land ytterligare en, inte minst för Sverige, värdefull möjlighet att påverka regeringar i länder där brister i respekten för - eller brott mot - de mänskliga rättigheterna förekommer. Utskottet ser även positivt på unionens allmänna politik när det gäller de mänskliga rättigheterna där skyddet och stärkandet av dessa är en viktig konfliktförebyggande och fredsbevarande insats. Vidare vill utskottet anföra att i reglerna för unionens biståndssamarbete med de sydliga partnerländerna, MEDA-förordningen ingår en paragraf som ställer krav på respekt för demokratins och rättsstatens principer samt respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I paragrafen fastslås att EU kan vidta sanktioner mot de länder som inte uppfyller dessa grundläggande förutsättningar för MEDA-samarbetet. Vidare noterar utskottet att på initiativ av Europaparlamentet upprättades 1996 en särskild budgetlinje, MEDA demokratisamarbete, för insatser i de länder som omfattas av MEDA-förordningen. Detta särskilda anslag syftar till att ge stöd till insatser inom demokratifrämjande, insatser som avser främjande av de mänskliga rättigheterna samt insatser för att förstärka det civila samhället. År 1996 fördelades 9 miljoner ecu och år 1997 8 miljoner ecu till projekt inom följande områden: politiska, medborgerliga och socio-ekonomiska rättigheter samt stöd till särskilt utsatta grupper. Förutom detta kan stöd till insatser för att främja de mänskliga rättigheterna ges inom ramen för de ländervisa indikativa programmen. Under 1996-1997 pågick, för att nämna ett exempel, sjutton projekt för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna i Turkiet till en kostnad av 2,1 miljoner ecu. Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U609 (m) yrkande 1 är besvarad. I motion U636 (v) yrkande 2 framhåller motionärerna att ett handelsavtal ej har upprättats mellan EU och Kuba och att ett sådant avtal skulle vara av stort värde också för Kuba. Utskottet konstaterar inledningsvis i denna del att situationen när det gäller efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna i Kuba är otillfredsställande. Utskottet konstaterar att regeringen såväl bilateralt som multilateralt genom FN och EU agerat för att respekten för de mänskliga fri- och rättigheterna och demokratin på Kuba skall förbättras. Vidare har utskottet erfarit att regeringen såväl som andra företrädare för Sverige vid flera tillfällen tagit upp situationen beträffande läget för de mänskliga rättigheterna med den kubanska regeringen. Genom EU har gjorts konkreta framställningar till förmån för fängslade företrädare för oberoende människorättsorganisationer och dissidenter. Utskottet har även inhämtat att inom EU-kretsen pågår lokalt på Kuba ett arbete med att utvidga och fördjupa samarbetet på detta område. Utskottet konstaterar vidare att unionen har antagit en gemensam ståndpunkt som klargör unionens politik gentemot Kuba, vilket även framgår av regeringens skrivelse. I december 1997 bekräftade ministerrådet att det vidhåller sina ställningstaganden i den gemensamma ståndpunkten. Målet för EU är att uppmuntra en övergångsprocess till en pluralistisk demokrati och till att respekten för de mänskliga rättigheterna upprätthålls samt att en hållbar förbättring av det kubanska folkets levnadsstandard kommer till stånd. Vidare uttalas i ståndpunkten en klar önskan om att unionen kan bli partner i den fortskridande öppningen i den kubanska ekonomin samtidigt som det slås fast att ett närmare samarbete kommer att vara beroende av att läget beträffande de mänskliga rättigheterna förbättras. Detta innebär emellertid inte att allt samarbete med Kuba från unionens sida är uteslutet. Utskottet vill framhålla att Kuba erhåller ett omfattande katastrofbistånd från unionen. Vidare kan noteras att Kuba kan komma att ingå i det regionala samarbete som unionen försöker bygga upp i det karibiska området inom ramen för Lomésamarbetet. Utskottet ser positivt på att unionen med dessa medel kan etablera samarbete inom olika områden med Kuba. Utskottet vill framhålla att detta även ger möjlighet till en fortsatt dialog mellan företrädare för unionen och Kuba. Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U636 (v) yrkande 2 är besvarad. I motion U802 (m) yrkande 2 begär motionären att regeringen verkar för att Östersjöperspektivet lyfts fram inom unionens olika program och samarbetsområden. Utskottet delar motionärernas uppfattning och vill i detta sammanhang framhålla att det mest värdefulla bidraget från svensk sida i denna riktning utgör initiativet till det möte med Östersjöstaternas regeringschefer som sammankallades i Visby i maj månad 1996. Till mötet inbjöds även kommissionens ordförande och mötet anses ha befäst kommissionens intresse för det regionala samarbetet i Östersjöområdet. Ett nytt regeringschefsmöte ägde rum i januari 1998 i Riga. Utskottet konstaterar att Europeiska kommissionen genom aktiva insatser i Östersjöstaternas råd och i Barentsrådet markerar den vikt den tillmäter den regionala dimensionen av samarbetet med Central- och Östeuropa. Utskottet vill vidare framhålla att integrationsarbetet i hela dess bredd utgör en viktig del i arbetet med att främja utvecklingen och sammanhållningen i Östersjöregionen. Utskottet konstaterar att två Östersjöländer ingår i den första omgången av kandidatländer som inleder en genomgång av regelverket inför medlemskapsförhandlingar. Utskottet noterar att även de övriga två kandidatländerna i regionen, Lettland och Litauen, efter bl.a. svensk tillskyndan i förhandlingarna inom EU även de kommer att vara föremål för en prövning vad gäller unionens regelverk med möjlighet att starta förhandlingar när förhållandena så medger. Vidare noterar utskottet att särskilda ansträngningar kommer att göras i syfte att underlätta den interna omställningen och bana väg för en ökad integration för de länder som inte i första omgången kan inleda medlemskapsförhandlingar,. Kommissionen har för detta byte avsatt 100 miljoner ecu som bland andra kommer Lettland och Litauen till del. Utskottet noterar vidare att regeringen i proposition 1997/98:70 Att utveckla ett grannlandssamarbete framhåller att Sverige skall ägna särskild uppmärksamhet åt att förebygga risken för en tudelning av Östersjöregionen. En betydande faktor i det sammanhanget är enligt regeringen att den s.k. andra vågen av kandidatländer så snart som möjligt får inleda förhandlingar. Det blir en viktig uppgift att se till att dessa länder får ett så omfattande stöd som möjligt i sina förberedelser för medlemskapet. Detta kan ske, menar regeringen, genom att fördela stödinsatserna så att extra hjälp ges åt de länder som har störst behov. Vidare framhåller regeringen i propositionen att Sverige också bör agera för att PHARE- och Tacisprogrammen, som kanaliseras till den decentraliserande nivån och som spelar en viktig roll för svenska aktörers insatser, ökar. Utskottet har erfarit att den svenska ambitionen härvidlag givit resultat vid utarbetandet av Phareprogrammets nya riktlinjer. I riktlinjerna sägs uttryckligen att gränsöverskridande och interregionalt samarbete skall kunna ske mellan kandidatländer och även mellan kandidatländer och OSS-stater utöver det samarbete som redan existerar mellan dessa länder och unionens medlemsländer. Utskottet menar att denna nya möjlighet är av stor betydelse när det gäller samverkan i Östersjöregionen i syfte att främja integrationen. Utskottet har även erfarit att den svenska regeringen i samarbete med de danska och finska regeringarna noga följer att EU-relaterade aktiviteter i Östersjöregionen tillförsäkras en långsiktig finansiering. Med vad som ovan anförts betraktar utskottet motion U802 (m) yrkande 2 som besvarad. I motionerna U25 (v) yrkande 8 och U26 (mp) yrkande 13 tar motionärerna upp förhandlingarna om ett multilateralt investeringsavtal (MAI). Näringsutskottet behandlar dessa motioner i berörda delar i sitt yttrande 1997/98:NU4y till utrikesutskottet. Inledningsvis lämnar näringsutskottet i sitt yttrande vissa kompletterande upplysningar. I debatten vid sessionen i Strasbourg den 10 mars 1998 i samband med behandlingen av det i motionerna nämnda betänkandet om MAI-avtalet (A4- 0073/98) underströk kommissionär Sir Leon Brittan att förhandlingarna är långt ifrån avslutade och att de största framstegen i förhandlingarna oftast görs under de sista månaderna när det gäller internationella avtal. Han underströk vidare, framhåller näringsutskottet i sitt yttrande, att EU behöver MAI-avtalet eftersom unionen sammantaget och globalt sett är den största investeraren och att 50 % av dess investeringar går till OECD-länder. Samtidigt menade Brittan att EU är det område som är mest öppet för invest-eringar från tredje land varför det ligger i unionens intresse att det antas tydliga regler som bygger på öppenhet och icke-diskriminering. Kommissionären betonade i sitt framträdande vikten av att avtalet kan göra det möjligt att skydda miljön såväl nu som i framtiden samt att arbetsnormer respekteras av investerare. Han underströk också att avtalet måste göra det möjligt att bevara den ekonomiska och sociala integration som EU bygger på. Det behövs därför en särskild klausul i MAI som tillåter detta såväl inom unionen som gentemot de länder som ansökt om medlemskap. Vidare framhölls att kommissionen noga kommer att analysera i vilken mån avtalet överensstämmer med andra internationella avtal och med unionens interna politik innan det överlämnas till rådet och parlamentet för godkännande. Dessutom skall parlamentet få ge sitt samtycke till avtalet innan det får träda i kraft. Samtidigt betonades av Brittan att det inte är kommissionens avsikt att nå fram till ett avtal till varje pris. Viktigt är att uppnå ett avtal som främjar unionens intressen och skyddar u-länderna. Näringsutskottet redogör vidare i sitt yttrande för ett interpellationssvar med anledning av sju interpellationer framställda av företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet om MAI-avtalet. Dessa besvarades den 27 mars 1998 av handelsminister Leif Pagrotsky. Handelsministern framhöll inledningsvis i sitt interpellationssvar att den ursprungliga tidplanen för MAI- förhandlingarna om avslut i april 1998 inte skulle komma att uppfyllas. Handelsministerns bedömning var i stället att förhandlingarna kommer att utsträckas ett eller ett par år. Han framhöll vikten av att riksdagen hålls informerad och är med i diskussionen om det avtal som successivt växer fram och om de svenska reservationer som begärts mot bakgrund av avtalet. Det underströks i svaret att avtalet inte gäller för Sverige innan det har godkänts av riksdagen. Han förklarade också att regeringen har för avsikt att fortsättningsvis visa stor öppenhet beträffande förhandlingarna. Avtalet skall utvärderas av någon som är fristående från Regeringskansliet innan det lämnas över till riksdagen för beslut. Dessutom, fortsatte statsrådet, är avsikten att redan innan förhandlingarna slutförts göra oberoende konsekvensanalyser av delområden i det föreslagna avtalet. Näringsutskottet noterar vidare i sitt yttrande att handelsministern i sitt svar framhöll att MAI-avtalet är ett försök att åstadkomma tydliga regler och överenskommelser i en globaliserad ekonomi. Strävan från regeringens sida är, poängterades det, att ett avtal skall innebära en begränsning av företagens möjligheter att pressa fram eftergifter från regeringar vad gäller miljö- och arbetsrättskrav. Han betonade att Sverige driver på i förhandlingarna för att särskild hänsyn skall kunna tas till individuella utvecklingsländers problem om och när dessa önskar bli medlemmar av MAI. Sverige kommer också, anfördes det, att verka för att en bredare krets av länder involveras i den fortsatta förhandlingsprocessen. Enligt näringsutskottet framkom i ett inlägg av handelsministern under denna interpellationsdebatt att regeringen planerar att hålla en hearing om MAI- förhandlingarna i juni 1998. Näringsutskottet anför i sitt yttrande vidare:
Näringsutskottet vill inledningsvis understryka att det svenska stödet för MAI och det aktiva deltagandet i förhandlingarna inom OECD är i linje med det traditionella svenska engagemanget för en fri och öppen världshandel baserad på gemensamma regler. Målet med förhandlingarna är att skapa ett avtal med hög standard på åtaganden om investeringsliberalisering, att värna om icke- diskriminering och investeringsskydd samt att åstadkomma en effektiv tvistlösningsmekanism. Bristen på överskådliga, lätt tillgängliga regler och ett sammanhängande gemensamt synsätt har inneburit ett stort mått av osäkerhet och oförutsägbarhet för både offentliga och privata aktörer på marknaden. Ett enhetligt multilateralt regelverk för investeringar skulle alltså innebära minskad osäkerhet och en kraftig förenkling jämfört med den nuvarande situationen. Det skulle också på ett positivt sätt påverka flödet av internationella investeringar till utvecklingsländerna. Näringsutskottet vill i anslutning till dessa påpekanden om de bakomliggande motiven till förhandlingarna erinra om att det från svensk sida förespråkas att bestämmelser skall införas i avtalet som skall förbjuda s.k. positiv diskriminering på miljö- och arbetsrättsområdet samt att skrivningar skall inarbetas i avtalet så att statens normala regleringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte kan ifrågasättas. Näringsutskottet konstaterar att den omfattande diskussion som förevarit om bl.a. miljöhänsyn och arbetsrättsliga frågeställningar samt, för EU:s vidkommande, avtalets förenlighet med fördragen och i övrigt MAI-avtalets överensstämmelse med andra viktiga internationella avtal har lett till att förhandlingarna kraftigt försenats. Det talas nu om en tidsutdräkt på ett till två år. Enligt näringsutskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Näringsutskottet noterar den utfästelse som görs från regeringens sida att hålla riksdagen informerad om förhandlingsläget och att avtalet blir föremål för utvärdering innan det föreläggs riksdagen för beslut. Näringsutskottet menar att eftersom MAI-avtalet långt ifrån är färdigförhandlat saknas anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan. Näringsutskottet avstyrker de aktuella motionerna i berörda delar. Utrikesutskottet delar de bedömningar som framförs av näringsutskottet. Utöver vad näringsutskottet anfört vill utrikesutskottet framhålla att information om MAI-förhandlingarna har givits kontinuerligt såväl av OECD som av den svenska regeringen. Regeringen har vidare informerat riksdagen, bl.a. i de berättelser om verksamheten inom EU (skrivelserna 1995/96:160, 1996/97:80 och 1997/98:60) som tillställts riksdagen. Utrikesutskottet konstaterar sammanfattningsvis att enligt regeringens bedömning är inte ett avslut av MAI-förhandlingarna nära förestående. Utskottet gör ingen annan bedömning i denna fråga och ser därför inte skäl att redan nu uttala sig om ett eventuellt resultat av dessa. Utskottet konstaterar dessutom att vid OECD:s ministerrådsmöte den 28 april 1998 beslutade organisationen att förhandlingarna om MAI-avtalet skall återupptas först i oktober 1998. Sammantaget ger detta enligt utskottets mening tillräckligt med tid för riksdagen att ta del av frågeställningarna kring avtalet och till att föra en dialog i dessa frågor med regeringen. Vidare noterar utskottet att regeringen har uttalat att den har för avsikt att även fortsättningsvis informera riksdagen om utvecklingen av förhandlingarna, att ett slutförhandlat avtal kommer att föreläggas riksdagen för beslut samt att regeringen innan dess skall låta genomföra en oberoende utvärdering av avtalet och dess innehåll. Utskottet ser inget skäl att påfordra något ytterligare agerande från regeringens sida. Avslutningsvis vill utrikesutskottet understryka vad kommissionär sir Leon Brittan sade vid Europaparlamentets behandling av MAI-avtalet den 10 mars 1998. Han påpekade då att det är viktigt att ett avtal även skyddar u-ländernas intressen. Utskottet delar denna uppfattning och finner det naturligt att denna tanke genomsyrar ett framtida avtal. Med vad som ovan anförts avstyrker utskottet motionerna U25 (v) yrkande 8 och U26 (mp) yrkande 13.
5.5 Institutioner, språk och lokalisering av EU-organ
Skrivelsen Regeringen framhåller i skrivelsen att svenskans ställning som ett av de officiella EU-språken är av stor principiell betydelse för Sverige. God kommunikation på det egna språket med EU:s institutioner är ett effektivt medel för fortsatta strävanden efter större öppenhet i och djupare demokratisk förankring av EU-samarbetet. Regeringen fortsätter därför även efter de första årens medlemskap att fästa stor vikt vid att tolkning och översättning till och från svenska fungerar på ett fullgott sätt inom institutionerna. De inledande svårigheter svenskan som nytt språk medfört för institutionerna hanteras nu allt smidigare, även om problemen kvarstår på vissa områden konstaterar regeringen i skrivelsen. Tolkning till och från svenska, och det andra nya språket finska, förekommer ännu inte i samma utsträckning som för övriga jämförbara EU-språk, t.ex. danska, grekiska och portugisiska. Arbetet med uppbyggnaden av de svenska översättartjänsterna hos kommissionen och rådet kan i det närmaste betraktas som avslutat, men för tolktjänsterna finns behov av ytterligare rekrytering. Det kommer även att krävas ytterligare några år av inarbetning för att kvaliteten på tjänsterna skall bli fullgod. Detta gäller främst för tolktjänsterna, där institutionernas rekryteringsarbete försvårats av bristande underlag konstaterar regeringen. En del av de nya inom den svenska tolktjänsten är yngre, nyutbildade tolkar som ännu inte hunnit bli rutinerade. Inom EU sker tolkning normalt till tolkens modersmål, och den svenska tolktjänsten tolkar därför företrädesvis till svenska. Till de tjänster som krävs för att svenskan skall fungera som officiellt EU-språk hör därför även tolkning från svenska till övriga språk. Detta arbete utförs huvudsakligen av tolkar med andra modersmål. Det är därför angeläget att se över kunskaperna i passiv svenska hos tolkar med andra modersmål inom institutionerna. SCIC genomför för närvarande intern utbildning i svenska där 13 tolkar deltar. Dessa kommer att komplettera utbildningen med studievistelser i Sverige. SCIC har även tagit initiativ som riktar sig till unga svenska tolkar som, efter att ha godkänts vid prov, garanteras minst 50 tolkdagar per år samt pedagogiskt stöd och uppföljning. SCIC har under 1997 subventionerat utbildning av konferenstolkar i Sverige och lämnat pedagogiskt bistånd i olika former konstaterar regeringen. Intresse finns för att samverka med svenska institutioner vid utbildning av tolkar, med såväl svenska som andra språk som modersmål, för att tillgodose framtida behov inom EU-institutionerna. Ett mer djupgående sådant samarbete kommer eventuellt att kunna genomföras under 1998 framhåller regeringen. I Sverige har utbildning av konferenstolkar med EU- inriktning skett under 1997 vid Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet. En ytterligare utbildningsomgång påbörjas under hösten 1998. Kvaliteten på översättningar till svenska av rättsakter och andra principiellt viktiga dokument har under år 1997 förbättrats avsevärt i förhållande till tidigare år menar regeringen. Översättare och juristlingvister inom institutionerna börjar nu tillsammans med ansvariga tjänstemän inom den svenska statsförvaltningen finna former för samarbete för att säkerställa korrekta och kvalitetsmässigt hållbara översättningar. En del arbete är dock fortfarande utestående innan ett fullgott resultat kan uppnås, särskilt vad gäller tidsaspekten, framhåller emellertid regeringen. Att översättningar till svenska av rättsakter fortfarande ofta inte föreligger förrän ganska sent i beslutsprocessen medför en hel del komplikationer i arbetet hos institutionerna och i den svenska förvaltningen. De språkprinciper som fastställts gälla som svensk policy 1996 har givits ut i ett cirkulär (EU-sekr./cirk. 6:1996) med riktlinjer för hur de som företräder Sverige i olika EU-forum skall förhålla sig i situationer då en fullgod tolk- eller översättningstjänst inte erbjuds av EU:s institutioner. Arbete med en utvärdering av hur språkpolicyn fungerat har inletts under senhösten 1997, upplyser regeringen i skrivelsen.
Motionerna I yrkande 14 i motion U26 (mp) anges att Europeiska patentorganisationen (EPO) har drivit frågan att endast en mindre del av ett patent skall behöva översättas till det lands språk i vilket man söker patent. Hela patentet skall endast översättas till engelska, tyska och franska. Detta skulle innebära en inskränkning i svenska språkets ställning i EU menar motionärerna som sedan skulle kunna komma att följas av ytterligare inskränkningar. Därför framhåller motionärerna att det är av vikt att inte göra något avkall på svenska språkets ställning inom EU och de begär ett riksdagens tillkännagivande om att regeringen inte skall tillåta någon inskränkning i svenska språkets ställning inom EU. I motion U505 (fp) yrkande 4 hävdas att nästa decentraliserade kontor som kommissionen utlokaliserar bör förläggas till Sverige. Motionärerna konstaterar att det finns elva sådana kontor men inget är lokaliserat till Sverige. Om ett EU-organ placeras i Sverige skulle det inte bara skapa nya arbetstillfällen utan även underlätta förankringen av EU hos det svenska folket, menar motionärerna.
Utskottets överväganden När det gäller det svenska språkets ställning som ett av de officiella språken i EU framhåller regeringen i skrivelsen att frågan är av stor principiell betydelse för Sverige. Regeringen framhåller att god kommunikation på det egna språket med EU:s institutioner är ett effektivt medel för fortsatta strävanden efter större öppenhet och djupare demokratisk förankring av EU-samarbetet. Därför fortsätter regeringen även efter de första årens medlemskap att fästa stor vikt vid att tolkning och översättning till och från svenska fungerar på ett fullgott sätt inom unionens institutioner. Utskottet delar denna uppfattning och noterar att en utvärdering av resultaten av den svenska inställningen i språkfrågan har inletts i Regeringskansliet under hösten år 1997. Angående motion U26 (mp) yrkande 14 noterar utskottet inledningsvis att den europeiska patenträttskonventionen (EPC) som trädde i kraft 1977 bygger på ett EG-initiativ. Konventionen omfattar emellertid inte bara EG-medlemsländer. Utöver de femton EU-medlemsländerna omfattar konventionen även Liechtenstein, Monaco och Schweiz. Syftet med konventionen är att centralisera och förbilliga utfärdandet av patent. En patentsökande kan genom ett enhetligt prövningsförfarande erhålla patent i så många av de anslutna länderna som sökanden önskar. När ett patent är meddelat av Europeiska patenträttsorganisationen (EPO) gäller det i vart och ett av de länder som sökanden begärt. I varje sådant land får patentet samma rättsställning som om det vore meddelat av den nationella patentmyndigheten med rättsverkningar enligt den nationella lagstiftningen. Utskottet vill här framhålla att Sverige var anslutet till konventionen långt före medlemskapet i EU. Som motionärerna påpekar har det inom EPO diskuterats att endast översätta vissa delar av patent till nationella språk i de länder där patentet skall gälla. I dag gäller att de anslutna länderna kan kräva att sökanden tillhandahåller en fullständig översättning av hela patentet till nationella språk i alla länder där det skall gälla. Enligt vad utskottet erfarit är diskussionerna inom EPO - som inte är ett EU-organ - ännu inte avslutade. Utskottet konstaterar att kommissionen i en grönbok har föreslagit att unionen får ökat inflytande när det gäller patent med giltighet i medlemsstaterna. Viktiga delar i kommissionens grönbok är att patenten skall gälla i alla medlemsstater och inte som enligt EPO-förfarandet i de länder sökanden väljer. En följd av detta skulle bli att alla patent i samtliga fall översätts till alla officiella språk inom EU. Diskussionen om att begränsa översättningarna till vissa delar av patenten har av rationalitetsskäl därför aktualiserats även i detta sammanhang. Utskottet konstaterar att alltsedan inträdet i EU har den svenska hållningen varit att hävda det svenska språkets ställning som officiellt EU-språk. Syftet med denna inställning har varit att förmå unionens institutioner att ta sitt fulla ansvar och garantera att fullgoda tjänster erbjuds för tolkning och översättning till och från svenska. En avvikelse i EU-sammanhang bör enligt utskottets uppfattning endast göras om det finns synnerliga skäl. Utskottet konstaterar att inom det industritekniska området förekommer en del texter av teknisk natur som endast är av intresse för en begränsad krets tillverkare och där engelska som arbetsspråk är vanligt förekommande. Utskottet noterar att det av unionens medlemsstater ibland av kostnadsskäl ansetts alltför resurskrävande att översätta sådana texter till alla de elva officiella språken. Utskottet utgår ifrån att när regeringen har att ta ställning till frågan om översättning av patent i EU-sammanhang kommer den svenska inställningen i språkfrågan att utgöra ett viktigt inslag bland de överväganden som måste göras för att åstadkomma en rimlig ordning på detta område. Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U26 (mp) yrkande 14 är besvarad. Motionärerna bakom motion U505 (fp) yrkande 4 menar att nästa decentraliserade kontor som kommissionen utlokaliserar bör förläggas till Sverige. Utskottet vill i denna fråga framhålla att det är ett starkt svenskt intresse att ett EU-organ etableras i Sverige. Utskottet vill framhålla att arbete i denna riktning pågår kontinuerligt, och utskottet konstaterar att regeringen ger frågan hög prioritet. Utskottet har inhämtat att en utgångspunkt i regeringens arbete med denna fråga är att det bör vara ett organ som har som syfte att effektivisera unionens arbete och att Sverige, vid val av placering, har så stora komparativa fördelar att landet framstår som en trovärdig kandidat. Utskottet delar denna bedömning. Enligt utskottets uppfattning skulle en lokalisering av ett lämpligt gemenskapsorgan till Sverige förutom vissa arbetstillfällen medföra bl.a. positiva sidoeffekter beträffande EU-kompetens i Sverige. Som motionärerna framhåller skulle det även innebära en starkare förankring av EU hos svenska folket. Med vad som ovan anförts anser utskottet att motion U505 (fp) yrkande 4 är besvarad.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande EU-handlingar som tillställs de nationella parlamenten att riksdagen förklarar motion 1997/98:U25 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört, 2. beträffande lobbyverksamheten inom EU att riksdagen förklarar motion 1997/98:U25 yrkande 6 besvarad med vad utskottet anfört, 3. beträffande skrivelse om EU-medlemskapets konsekvenser att riksdagen förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört, 4. beträffande unionens respektive medlemsstaternas befogenheter att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U505 yrkande 3 förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, res. 1 (fp, kd) 5. beträffande utredning om utvidgningen att riksdagen förklarar motion 1997/98:U41 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört, 6. beträffande utvidgningens prioritet m.m. att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U43 yrkande 5, 1997/98:U501 yrkande 1 och 1997/98:U802 yrkande 5 besvarade med vad utskottet anfört, 7. beträffande reformer av gemensamma politikområden att riksdagen förklarar motionerna 1997/98:U501 yrkande 2 och 1997/98:U505 yrkande 1 besvarade med vad utskottet anfört, 8. beträffande unionens relationer med Ryssland, Vitryssland och Ukraina att riksdagen förklarar motion 1997/98:U210 yrkandena 8 (delvis) och 19 besvarad med vad utskottet anfört, 9. beträffande Nordsjösamarbetet att riksdagen avslår motion 1997/98:U805, 10. beträffande miljöarbetet i Östersjöområdet att riksdagen förklarar motion 1997/98:Fi218 yrkande 5 besvarad med vad utskottet anfört, 11. beträffande unionens östbistånd och ekologisk hänsyn att riksdagen avslår motion 1997/98:U618 yrkande 5, res. 2 (mp) 12. beträffande folkomröstning om valutaunionen att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 3, 13. beträffande konvergensprogrammet att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 4, res. 3 (mp) 14. beträffande miljöhänsyn vid offentlig upphandling att riksdagen avslår motion1997/98:U26 yrkande 5, res. 4 (mp) 15. beträffande Sveriges kostnader för EU-medlemskapet att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 6, res. 5 (v, mp) 16. beträffande ny järnväg längs vissa delar av Norrlandskusten att riksdagen förklarar motion 1997/98:U803 yrkande 3 besvarad med vad utskottet anfört, 17. beträffande forskning och utveckling av förnybara energikällor att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 8, res. 6 (mp) 18. beträffande miljöfrågorna i EG-fördraget att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U25 yrkande 9 förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 10 besvarad med vad utskottet anfört, res. 7 (v, mp) 19. beträffande omställning av vattenförsörjningssystem att riksdagen förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 11 besvarad med vad utskottet anfört, 20. beträffande nationell regionalpolitik att riksdagen avslår motion 1997/98:U25 yrkande 10, res. 8 (v) 21. beträffande unionens regional- och strukturpolitik att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U210 yrkande 17 och 1997/98:A460 yrkandena 22 och 23, res. 9 (c, kd) 22. beträffande unionens bidragssystem att riksdagen avslår motion 1997/98:U26 yrkande 7, 23. beträffande VEU:s roll och Sveriges relation till VEU att riksdagen med avslag på motion 1997/98:U26 yrkande 12 förklarar motion 1997/98:U210 yrkande 8 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört, res. 10 (v, mp) 24. beträffande de mänskliga rättigheterna i unionens Medelhavs- politik att riksdagen förklarar motion 1997/98:U609 yrkande 1 besvarad med vad utskottet anfört, res. 11 (m, kd) 25. beträffande handelsavtal mellan unionen och Kuba att riksdagen förklarar motion 1997/98:U636 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, 26. beträffande Östersjöperspektivet i unionens olika program och samarbetsområden att riksdagen förklarar motion 1997/98:U802 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört, 27. beträffande multilateralt investeringsavtal (MAI) att riksdagen avslår motionerna 1997/98:U25 yrkande 8 och 1997/98:U26 yrkande 13, res. 12 (v, mp, kd) 28. beträffande svenskans ställning som officiellt språk inom EU att riksdagen förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 14 besvarad med vad utskottet anfört, 29. beträffande EU-kontor i Sverige att riksdagen förklarar motion 1997/98:U505 yrkande 4 besvarad med vad utskottet anfört, 30. beträffande regeringens skrivelse att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1997/98:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997 till handlingarna.
Stockholm den 14 maj 1998
På utrikesutskottets vägnar
Viola Furubjelke
I beslutet har deltagit: Viola Furubjelke (s), Göran Lennmarker (m), Inga-Britt Johansson (s), Nils T Svensson (s), Berndt Ekholm (s), Inger Koch (m), Urban Ahlin (s), Helena Nilsson (c), Bertil Persson (m), Karl-Göran Biörsmark (fp), Tone Tingsgård (s), Eva Zetterberg (v), Agneta Brendt (s), Lars Hjertén (m), Bodil Francke Ohlsson (mp), Ingrid Näslund (kd) och Magnus Johansson (s).
Reservationer
1. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4) Karl-Göran Biörsmark (fp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?Utskottet ser här? och på s. 18 slutar med ?yrkande 2 är besvarad? bort ha följande lydelse: Utskottet menar att tilltron till EU bland medborgarna i medlemsländerna undergrävs såväl av att unionen inte är kapabel att fatta beslut i genuint gemensamma frågor som att unionen fattar beslut i frågor som den inte borde syssla med. Det är därför inte enbart av principiell vikt att rätt fråga handläggs på rätt plats. Ett sätt att på sikt åstadkomma detta är enligt utskottets uppfattning införandet av en kompetenskatalog, som utifrån närhetsprincipen klarar ut på vilka nivåer besluten skall fattas. Utskottet menar att Sverige bör verka för att EU endast skall ägna sig åt frågor där de lokala, regionala och nationella beslutsnivåerna inte räcker till. Vidare anser utskottet att EU måste vara effektivt. Det betyder att beslutsmaskineriet måste vara effektivt. Men det innebär också att EU skall ägna sig åt rätt frågor. Det finns i dag frågor där beslutsmöjligheterna på EU- nivån enligt utskottets mening är för små. Ett exempel på frågor där möjligheterna är för små är ekonomiska styrmedel för en bättre miljö. Det finns också frågor där möjligheterna att besluta är för stora. Utskottet tillstyrker därmed motion U505 (fp) yrkande 3 och anser att motion 1997/98:U26 (mp) yrkande 2 är besvarad med vad utskottet anfört. dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande unionens respektive medlemsstaternas befogenheter att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U505 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 2 besvarad med vad utskottet anfört,
2. Unionens östbistånd och ekologisk hänsyn (mom. 11) Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 34 börjar med ?Utrikesutskottet delar? och på s. 34 slutar med ?U618 (mp) yrkande 5? bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noterar näringsutskottets bedömning men vill för sin del anföra att enligt utrikesutskottets uppfattning agerar inte EU tillräckligt för att möjliggöra en omställning till miljövänliga energislag i Östeuropa. Målsättningen för unionens biståndsprogram inom ramen för PHARE- och TACIS- programmen bör vara ett förändrat energisystem i ekologiskt hållbar riktning så att befintliga kärnkraftverk kan stängas och nya ej byggas. Utskottet tillstyrker därmed motion U618 (mp) yrkande 5. dels att utskottets hemställan under moment 11 bort ha följande lydelse: 11. beträffande unionens östbistånd och ekologisk hänsyn att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U618 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Konvergensprogrammet (mom. 13) Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 50 börjar med ?Utrikesutskottet delar? och som på s. 50 slutar med ?U26 (mp) yrkande 4? bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört men vill för sin del framhålla att trots den ekonomiska återhämtningen i Sverige under de senaste åren har inte tillräckliga åtgärder vidtagits inom miljöområdet. Utrikesutskottet konstaterar att miljöskulden ökar och att arbetet mot en minskad miljöskuld borde prioriteras högre. Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 4. dels att utskottets hemställan under moment 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande konvergensprogrammet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Miljöhänsyn vid offentlig upphandling (mom. 14) Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 50 börjar med ?Utrikesutskottet har ingen? och som på s. 50 slutar med ?U26 (mp) yrkande 5? bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört men vill för sin del framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning är gemenskapens regelverk om offentlig upphandling, i dess nu gällande utformning, till nackdel för möjligheten att bedriva miljövänlig upphandling. Utskottet menar att det inom gemenskapen skall vara möjligt att ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje upphandling, även om detta innebär begränsningar av den inre marknaden. Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 5. dels att utskottets hemställan under moment 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande miljöhänsyn vid offentlig upphandling att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Sveriges kostnader för EU-medlemskapet (mom. 15) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 51 börjar med ?Utrikesutskottet noterar? och som på s. 51 slutar med ?U26 (mp) yrkande 6? bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noterar vad finansutskottet anfört men vill för sin del framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning är Sveriges medlemsavgift till EU inte den enda kostnadsökning som EU-medlemskapet medfört. För att en mer rättvisande bild skall erhållas anser utskottet att det är angeläget att även kostnader för administration och resor som föranleds av EU-medlemskapet tas med i kommande redovisningar. Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 6. dels att utskottets hemställan under moment 15 bort ha följande lydelse: 15. beträffande Sveriges kostnader för EU-medlemskapet att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Forskning och utveckling av förnybara energikällor (mom. 17) Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 53 börjar med ?Utrikesutskottet har inget? och som på s. 53 slutar med ?U26 (mp) yrkande 8? bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noterar vad näringsutskottet anfört men vill för sin del framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning tar inte unionen utvecklingen av förnybara energikällor på tillräckligt allvar. Utskottet menar att det nyss antagna gasmarknadsdirektivet är ett exempel på hur fossila bränslen fortfarande gynnas inom EU. Utskottet menar även att bristen på framsteg vad gäller forskning och utveckling av förnybara energikällor kan komma att äventyra avvecklingen av kärnkraft i Sverige. Utskottet tillstyrker därmed motion U26 (mp) yrkande 8. dels att utskottets hemställan under moment 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande forskning och utveckling av förnybara energikällor att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Miljöfrågorna i EG-fördraget (mom. 18) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 53 börjar med ?Utskottet noterar att? och som på s. 54 slutar med ?yrkande 10 är besvarad? bort ha följande lydelse: Vad gäller den nya lydelsen, efter Amsterdamfördragets ikraftträdande, av artikel 100a.4 i EG-fördraget menar utskottet att trots de nya skrivningarna i artikeln kommer det att bli mycket svårt för ett enskilt medlemsland att införa strängare miljöregler än vad som gäller i EU i övrigt. Enligt utskottets mening kommer en sådan regel alltid, i någon mening, att kunna sägas hindra den inre marknadens funktion. Utskottet anser även att det torde vara svårt för det enskilda medlemslandet att bevisa att en miljöregel måste införas av skäl som är specifika för just det medlemslandet. Utskottets uppfattning är att inför ett miljöhot som kan bekräftas på internationell nivå bör ett enskilt medlemsland kunna införa strängare miljöregler genom politiska beslut, även om det problem som åsyftas inte är landspecifikt. Det är i betydande utsträckning en politisk fråga, menar utskottet, vilka risker en regering vill utsätta sitt lands befolkning för. Utskottet vill därför framhålla vikten av att regeringen har som mål att det skall vara möjligt för enskilda medlemsstater att införa och upprätthålla en högre miljöstandard inom det egna landet. Regeringen bör redan nu ges uppdraget att verka för en ny och skarpare skrivning av artikel 100a.4 så att en förändring kan komma till stånd i den riktning som utskottet eftersträvar. Med det anförda tillstyrker utskottet motion U25 (v) yrkande 9 och anser att motion U26 (mp) yrkande 10 är besvarad. dels att utskottets hemställan under moment 18 bort ha följande lydelse: 18. beträffande miljöfrågorna i EG-fördraget att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U25 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion 1997/98:U26 yrkande 10 besvarad med vad utskottet anfört,
8. Nationell regionalpolitik (mom. 20) Eva Zetterberg (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 55 börjar med ?Utrikesutskottet delar? och som på s. 55 slutar med ?U25 (v) yrkande 10? bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noterar vad arbetsmarknadsutskottet anfört men vill för sin del framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning talar mycket för att det bör finnas en någorlunda gemensam strategi när det gäller regionalpolitiken inom EU. Utskottet menar att den ingående kontroll av den nationella regionalpolitiken som kommissionen utövar inte är förenlig med subsidiaritetsprincipen. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att Sverige genom en förordning tvingats stoppa regionalt utvecklingsstöd till områden som tidigare godkänts av kommissionen som strukturomvandlingsområden. Utskottet menar att regeringen bör verka för en ändring av beslutanderätten över den nationella strukturpolitiken. Med det anförda tillstyrker utskottet motion U25 (v) yrkande 10. dels att utskottets hemställan under moment 20 bort ha följande lydelse: 20. beträffande nationell regionalpolitik att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U25 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Unionens regional- och strukturpolitik (mom. 21) Helena Nilsson (c) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 56 börjar med ?Utrikesutskottet delar de? och som på s. 57 slutar med ?yrkandena 22 och 23? bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noterar vad arbetsmarknadsutskottet anfört men vill för sin del framhålla att enligt utrikesutskottets uppfattning bör Sverige verka för en offensiv gemensam regionalpolitik inom EU. Regionalpolitiken bör enligt utskottets mening syfta till att göra perifert belägna områden långsiktigt bärkraftiga och särskilt ta fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden. Utskottets uppfattning är att på den gemensamma regionalpolitikens område har regeringen intagit ståndpunkter som på ett allvarligt sätt hotar förutsättningarna för levande regioner. När detta kombineras med krav på en sänkt medlemsavgift finns det risk för att ett brett stöd för en utvidgning av EU försenas eller undermineras. Utskottet menar att det behövs mer av helhetssyn och bättre förankring av den svenska Europapolitiken. Utskottet vill framhålla att det är olyckligt att regeringen förespråkar att budgeten för strukturfondspolitiken bör minska även med beaktande av kommande utvidgning av antalet medlemsländer. Det kommer även framdeles, när EU:s utvidgning till länderna i Central- och Östeuropa äger rum, att behövas en solidarisk utjämningspolitik inom hela EU. Utskottet menar att med en minskad budget kommer sannolikt de geografiska klyftorna att öka. När det gäller en inom EU gemensam Östersjöpolitik är det enligt utskottets uppfattning viktigt att Sverige får gehör för att Östersjöregionen ses som ett integrerat område som skall vara föremål för en integrerad politik. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna U210 (c) yrkande 17 och A460 (c) yrkandena 22 och 23. dels att utskottets hemställan under moment 21 bort ha följande lydelse: 21. beträffande unionens regional- och strukturpolitik att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U210 yrkande 17 och 1997/98:A460 yrkandena 22 och 23 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. VEU:s roll och Sveriges relation till VEU (mom. 23) Eva Zetterberg (v) och Bodil Francke Ohlsson (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 64 börjar med ?Utskottet konstaterar att? och som på s. 64 slutar med ?yrkande 8 (delvis) är besvarad? bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet konstaterar att Amsterdamfördraget medför en avsevärd integration av VEU och EU. Sveriges observatörskap i VEU skiljer sig inte enligt utskottets uppfattning i något väsentligt avseende från statusen som fullvärdig medlem. Utskottets uppfattning är att Sverige skall avstå från sitt observatörskap i VEU. Med det anförda tillstyrker utskottet motion U26 (mp) yrkande 12 och anser att motion U210 (c) yrkande 8 (delvis) är besvarad. dels att utskottets hemställan under moment 23 bort ha följande lydelse: 23. beträffande VEU:s roll och Sveriges relation till VEU att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U26 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört samt förklarar motion 1997/98:U210 yrkande 8 (delvis) besvarad med vad utskottet anfört,
11. De mänskliga rättigheterna i unionens Medelhavspolitik (mom. 24) Göran Lennmarker, Inger Koch, Bertil Persson och Lars Hjertén (alla m) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 65 börjar med ?Utskottet behandlade ett? och på s. 66 slutar med ?yrkande 1 är besvarad? bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet menar att mänskliga rättigheter och demokrati är ett viktigt inslag inom ramen för EU:s Medelhavspolitik. Med det anförda tillstyrker utskottet motion U609 (m) yrkande 1. dels att utskottets hemställan under moment 24 bort ha följande lydelse: 24. beträffande de mänskliga rättigheterna i unionens Medelhavspolitik att riksdagen med bifall till motion 1997/98:U609 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Multilateralt investeringsavtal (MAI) (mom. 27) Eva Zetterberg (v), Bodil Francke Ohlsson (mp) och Ingrid Näslund (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande på s. 70 börjar med ?Utrikesutskottet delar? och på s. 70 slutar med ?yrkande 13? bort ha följande lydelse: Utrikesutskottet noterar vad näringsutskottet anfört men vill för sin del framhålla att utrikesutskottet finner att den information som regeringen lämnat till riksdagen varit mycket kortfattad eller framställt MAI-avtalet i förskönande ordalag. Utskottet finner vidare att informationen inte varit tillräcklig för att riksdagens ledamöter grundligt skall kunna sätta sig in i frågan. Utskottet menar att regeringens agerande hittills i denna fråga har skapat intrycket att regeringen strävar efter att slutförhandla det mycket kontroversiella avtalet utan att samråda med riksdagen. Utskottet noterar att ett stort antal organisationer runt om i världen har protesterat mot avtalets utformning, och denna våg av protester har medverkat till att förhandlingarna nu tar en paus. Utskottet menar att riksdagen måste ges möjlighet att utförligt diskutera MAI-avtalet innan det slutförhandlas. Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna U25 (v) yrkande 8 och U26 (mp) yrkande 13. dels att utskottets hemställan under moment 27 bort ha följande lydelse: 27. beträffande multilateralt investeringsavtal (MAI) att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:U25 yrkande 8 och 1997/98:U26 yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. EU-handlingar som tillställs de nationella parlamenten (mom. 1) Eva Zetterberg (v) anför: Vänsterpartiet anser att allt material av väsentlig betydelse, inte bara förslag från kommissionen, borde vara de nationella parlamenten till handa senast sex veckor innan frågorna kommer upp på ministerrådets dagordning. Det är av största vikt att de nationella parlamenten även får möjlighet att i god tid ta del av de förslag som kommer från ett eller flera medlemsländer.
2. Skrivelse om EU-medlemskapets konsekvenser (mom. 3) Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Miljöpartiet anser att även om regeringen har presenterat ett antal utredningar och konsekvensstudier kring medlemskapet saknas en ordentlig genomlysning av vilka förändringar EU-medlemskapet medfört för medborgarna, hur möjligheter till demokratisk inflytande har påverkats och vilka konsekvenser medlemskapet haft på såväl den offentliga som den privata ekonomin. Detta saknas även i föreliggande skrivelse om verksamheten inom EU under 1997. Miljöpartiet framför därför förslaget att skrivelsen till nästa år innefattar en beskrivning av helhetsbilden vad gäller EU-medlemskapets ekonomiska och demokratiska konsekvenser.
3. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4) Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Amsterdamfördraget medför enligt Miljöpartiets uppfattning en utveckling mot en allt större och icke önskvärd överstatlighet. Detta gäller alla tre pelarna i samarbetet. Dessutom införs möjligheten till s.k. flexibel integration, vilket öppnar för en mindre grupp medlemsländer att driva fram ett mer överstatligt samarbete. Miljöpartiet anser att många frågor i stället kan återföras till nationell nivå och att unionen i högre utsträckning borde ägna sig åt frågor som inte kan lösas på nationell nivå, i första hand miljöfrågor.
4. Omställning av vattenförsörjningssystem (mom. 19) Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: Miljöpartiet finner att vattensituationen i Europa är mycket oroväckande. Vattenuttaget är alltför stort i förhållande till regenerationen av nytt vatten: 30 % mindre mängd vatten förnyas än vad som används. Även om vi ännu inte ser vattenbristen tydligt eller upplever den som ett hot måste arbete med en omställning av vattenförsörjningssystem inom EU ges högsta prioritet.
5. Unionens bidragssystem (mom. 22) Bodil Francke Ohlsson (mp) anför: I motionen framförs kritik mot unionens bidragssystem. Enligt Miljöpartiets uppfattning karakteriseras bidragssystemet av rundgång av pengar från medlemsstat till EU och sedan tillbaka till landet i fråga. Miljöpartiet menar att pengarna i stället bör gå direkt till angelägna projekt i Sverige. Vi anser också att fusk och andra oegentligheter med EU:s budgetmedel måste stoppas. Arbetsmarknadsutskottets yttrande att ytterligare åtgärder bör vidtas mot fusk och oegentligheter visar enligt vår uppfattning att problemets art inte analyserats tillräckligt. När det gäller en rättvis fördelning av EU:s medel är även det faktum att avståndet ökar mellan beslutsfattare och de som berörs av besluten ett problem. Om beslut fattas på alltför hög nivå är kännedomen om regionala och lokala förutsättningar inte tillräckligt stor. Finansutskottets yttrande 1997/98:FiU3y
Verksamheten i Europeiska unionen under 1997 (skr. 1997/98:60)
Till utrikesutskottet Utrikesutskottet har beslutat bereda bland andra finansutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1997/98:60 om verksamheten i Europeiska unionen under 1997 jämte de motioner som har samband med utskottets beredningsområde. Finansutskottet yttrar sig över skrivelsen och fyra yrkanden i den med anledning av skrivelsen väckta motionen 1997/98:U26 (mp). Finansutskottet föreslår att de i yttrandet behandlade motionsyrkandena avstyrks. Till yttrandet har fogats 5 avvikande meningar.
Regeringens skrivelse Enligt riksdagsordningen 10 kap. 1 § skall regeringen fortlöpande informera riksdagen om vad som sker inom ramen för samarbetet i Europeiska unionen samt varje år till riksdagen lämna en skrivelse med berättelse över verksamheten i Europeiska unionen. Årets skrivelse, 1997/98:60, som rör verksamheten under år 1997, behandlar Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner, svenska språket och rekrytering av svenskar. Följande avsnitt i skrivelsen berör finansutskottets beredningsområde: 3 Agenda 2000, i vad avser 3.4 EU:s budget 3.5.4 Ett större och bättre Europa 4 Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) 7 Inre marknadens utveckling, i vad avser 7.6 Offentlig upphandling 9 Fri rörlighet för tjänster och kapital, i vad avser 9.1 Finansiella tjänster 11 Tillväxt och sysselsättning 13 EU:s budget 14 Åtgärder mot fusk och andra oegentligheter 23 Konsumentpolitik, i vad avser 23.6 Finansiella tjänster Bilaga 6 EU-budgeten 1997
Motionsyrkandena
Motion med anledning av skrivelse 60 1997/98:U26 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en folkomröstning skall avgöra om Sverige skall gå med i EMU, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konvergensprogrammets krav på en minskad arbetslöshet och krav på minskad miljöskuld, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje upphandling, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisningen av de faktiska kostnaderna för EU-medlemskapet.
Utskottet Utskottet vill inledningsvis, i likhet med vad utskottet anförde i sitt yttrande över förra årets skrivelse (1996/97:FiU3y), framhålla att regeringens skrivelse om verksamheten i Europeiska unionen fyller en viktig funktion. Utskottet noterar särskilt att regeringen redovisar Sveriges ställningstagande och agerande i de frågor som behandlas i skrivelsen i större utsträckning i årets skrivelse än i tidigare skrivelser. Utskottet förutsätter att regeringen även framdeles lägger stor vikt vid att redovisa Sveriges agerande i skrivelsen. Utskottet kan konstatera att verksamheten inom de områden som behandlas i skrivelsen och som berör utskottet redovisas på ett tillfredsställande sätt. Utskottet vill dock erinra om att som ett resultat av den regeringskonferens som avslutades i juni 1997 i Amsterdam kommer rådets befogenhet att inhämta den statistik som behövs för gemenskapens verksamhet att regleras i fördraget (jfr prop. 1997/98:58 Amsterdamfördraget s. 157-158). En mer utförlig redovisning av verksamheten inom statistikområdet kan således vara påkallad i kommande års skrivelser. Utskottet övergår nu till att behandla de motionsyrkanden som berör utskottets område.
Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU
Motionen Enligt motion U26 (mp) innebär ett svenskt deltagande i EMU stora inskränkningar i Sveriges möjligheter att bedriva en självständig ekonomisk politik. Frågan är därför av en sådan art att ett svenskt inträde i EMU måste föregås av en folkomröstning (yrkande 3).
Finansutskottets ställningstagande Utskottet anförde följande i sitt av riksdagen den 5 december 1997 godkända betänkande 1997/98:FiU9 om Sverige och den ekonomiska och monetära unionen:
Utskottet delar regeringens uppfattning att, om det efter den 1 januari 1999 bedöms lämpligt att Sverige deltar i valutaunionen, frågan skall underställas svenska folket för prövning. Som regeringen anför är det önskvärt att en sådan prövning sker i ett allmänt val, men det kan inte helt uteslutas att det i stället kan ske genom ett extraval eller en folkomröstning. Därefter ankommer det på riksdagen att fatta slutligt beslut. Utskottet såg i sitt yttrande 1997/98:FiU1y till KU om Riksbankens ställning ingen anledning att ändra sin uppfattning i denna fråga och ser inte heller denna gång någon anledning till omprövning. Motion U26 (mp) yrkande 3 bör således avstyrkas.
Konvergensprogrammet
Motionen I motion U26 (mp) erinras om att Sverige i juni 1995 presenterade ett konvergensprogram med det övergripande syftet att Sverige skall uppfylla konvergenskriterierna. Motionärerna vill påminna om att konvergensprogrammet innehöll ytterligare två krav: krav på en minskad arbetslöshet samt krav på minskad miljöskuld. Dessa krav har enligt motionärerna inte uppfyllts och måste i det fortsatta arbetet prioriteras högre (yrkande 4).
Finansutskottets ställningstagande I budgetpropositionen för år 1998 angavs att regeringens viktigaste uppgift är att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten. Vidare redovisades i budgetpropositionen en satsning på att bygga om Sverige i en ekologiskt hållbar riktning. Regeringen har vid fem tillfällen, i bilagor till vår- respektive budgetpropositionerna, lämnat halvårsvisa avstämningar av konvergensprogrammet. Vid det senaste tillfället, i budgetpropositionen hösten 1997, fanns en underbilaga med rubriken ?Miljöhänsyn i den ekonomiska politiken?. I budgetpropositionen hösten 1996 angav regeringen att man varje halvår kommer att inför riksdagen redovisa en avstämning i förhållande till målet om en halverad öppen arbetslöshet till år 2000 (prop. 1996/97:1, s. 44). Sådana avstämningar har lämnats i bilagor till vår- respektive budgetpropositionen under år 1997. Utskottet kan således konstatera att regeringens politik syftar dels till att minska arbetslösheten, dels till en omställning i en ekologiskt hållbar riktning. Utskottet kan också notera att regeringen fortlöpande lämnar avstämningar om konvergensprogrammet samt i förhållande till målet om en halverad öppen arbetslöshet. Någon riksdagens åtgärd är inte påkallad av motion U26 (mp) yrkande 4 som således bör avstyrkas.
Offentlig upphandling
Motionen Enligt motion U26 (mp) har EU:s regler för offentlig upphandling inverkat negativt på möjligheten att ställa miljökrav i upphandlingssammanhang. Motionärerna instämmer i regeringens skrivning om att det behövs en utredning kring vilka miljökrav som får ställas men vill gå ett steg längre. Motionärerna anser att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att göra det möjligt att ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje upphandling, även om detta innebär begränsningar av den inre marknaden (yrkande 5).
Finansutskottets ställningstagande Utskottet behandlade motioner angående miljöhänsyn vid upphandling i sitt betänkande 1997/98:FiU7 om ändringar i lagen om offentlig upphandling (s. 13-15). I betänkandet framhölls att den omfattande offentliga upphandlingen bör vara ett effektivt instrument för att påverka utbudet på marknaden så att beståndet av produkter snabbare kan anpassas till kraven på ekologisk hållbarhet. Utskottet kunde konstatera att regeringen vidtar ett antal åtgärder för att miljöhänsyn i större utsträckning skall kunna tas vid offentlig upphandling. Utskottet redovisade t.ex. att regeringen avsåg att inrätta en delegation som bl.a. skulle vara pådrivande för en miljöanpassad offentlig upphandling. Utskottet kan nu konstatera att delegationen har inrättats genom ett regeringsbeslut i januari 1998 (dir. 1998:8). Utskottet finner inte någon riksdagens åtgärd påkallad av motion U26 (mp) yrkande 5 som därmed bör avstyrkas.
EU:s budget och återflödet till Sverige
Motionen I motion U26 (mp) hävdas att regeringens redovisning av EU:s budget lämnar vissa luckor. Även om Sveriges avgift och i viss mån också återflödet redovisas, anser motionärerna att även ökade administrativa kostnader, resekostnader etc. måste tas med i beräkningen för att det klart skall framgå vad det kostar Sverige att vara medlem i unionen (yrkande 6).
Finansutskottets ställningstagande Av skrivelsen framgår att Sveriges avgift till EU under år 1997 enligt preliminärt utfall för statsbudgeten uppgick till 20 181 miljoner kronor. Återbetalningen till följd av infasningsöverenskommelsen motsvarar 661 miljoner kronor och redovisas på inkomsttitel 7000. På statsbudgeten bruttoredovisas det återflöde som administreras av svenska myndigheter, vilket innebär att betalningar från kommissionen redovisas mot inkomsttitel, medan de utbetalningar svenska myndigheter gör på kommissionens vägnar redovisas mot anslag på statsbudgetens utgiftssida. Alla betalningar av detta slag från kommissionen till svenska myndigheter redovisas under inkomsttitel 6000 vars preliminära utfall år 1997 uppgår till ca 8 700 miljoner kronor. Det bör noteras att svenska myndigheter inte administrerar samtliga utgifter på EU-budgeten som riktar sig till Sverige och som alltså borde ingå i termen återflöde. Exempel på återflöde som inte går över statsbudgeten är forskningsstöd inom ramprogrammet för forskning. Som utskottet påpekade i yttrandet över förra årets skrivelse om verksamheten i EU är återflödet till Sverige bara ett mått, och inte ens det bästa, på vad Sverige får ut av medlemskapet i EU. Vid sidan av betydelsen av att Sverige är med och påverkar Europas framtid, har t.ex. tillgången till den inre marknaden betydelse för vår ekonomis utveckling. Vidare kan utskottet notera att redovisningen i skrivelsen av EU:s budget och av återflödet till Sverige är mer detaljerad än i tidigare års skrivelser (jfr skr. 1995/96:190 s. 48-50 och skr. 1996/97:80 s. 96-99). Den svenska regeringen har tillsammans med andra medlemsländer i Ekofinrådet aktualiserat ett tak för medlemsavgiften som bl.a. syftar till att minska Sveriges nettobidrag till EU. Utskottet finner inte något tillkännagivande av det slag som förordas i den nu aktuella motionen påkallat. Motion U26 (mp) yrkande 6 bör således avstyrkas.
Stockholm den 2 april 1998
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Sören Lekberg (s), Lars Tobisson (m), Bo Nilsson (s), Lennart Hedquist (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Fredrik Reinfeldt (m), Carl B Hamilton (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Mats Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s), Göran Lindblad (m), Ronny Korsberg (mp) och Andreas Carlgren (c).
Avvikande meningar
1. Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU (v, mp) Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets ställningstagande under rubriken Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU bort ha följande lydelse: Utskottet ser stora risker med EMU och är positivt till att Sverige inte kommer att införa euron när den tredje etappen av EMU inleds den 1 januari 1999. Ett svenskt deltagande i EMU skulle innebära stora inskränkningar i Sveriges möjligheter att bedriva en självständig ekonomisk politik. Med de långtgående demokratiska ambitioner som finns i Sverige kan det inte vara rimligt att avstå från en folkomröstning om EMU. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet anser således att motion U26 (mp) yrkande 3 bör tillstyrkas.
2. Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU (c) Andreas Carlgren (c) anser att finansutskottets ställningstagande under rubriken Folkomröstning om Sveriges deltagande i EMU bort ha följande lydelse: Ett medlemskap i en ekonomisk och monetär union, med en gemensam valuta, är ett stort steg. Det är således viktigt att ett eventuellt svenskt EMU- medlemskap föregås av en folkomröstning. Det finns dock ingen anledning att utlysa en folkomröstning förrän ett medlemskap eventuellt skulle aktualiseras av en regering eller en majoritet i riksdagen. Utskottet finner således inte att riksdagen bör göra något tillkännagivande med anledning av motion U26 (mp) yrkande 3. Motionen bör därmed avstyrkas.
3. Konvergensprogrammet (v, mp) Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets ställningstagande under rubriken Konvergensprogrammet bort ha följande lydelse: Sverige presenterade i juni 1995 ett konvergensprogram med det övergripande syftet att Sverige skall uppfylla konvergenskriterierna. Utskottet vill erinra om att konvergensprogrammet innehöll ytterligare två krav: krav på en minskad arbetslöshet samt krav på minskad miljöskuld. Utskottet anser att dessa krav inte har uppfyllts och att de i det fortsatta arbetet måste prioriteras högre. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion U26 (mp) yrkande 4 bör därmed tillstyrkas.
4. Offentlig upphandling (v, mp) Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets ställningstagande under rubriken Offentlig upphandling bort ha följande lydelse: Utskottet delar uppfattningen i motion U26 (mp) att EU:s regler för offentlig upphandling har inverkat negativt på möjligheten att ställa miljökrav i upphandlingssammanhang. Utskottet instämmer i regeringens skrivning om att det behövs en utredning kring vilka miljökrav som får ställas. I likhet med motion U26 (mp) anser utskottet dock att ytterligare steg bör tas. Utskottet anser att en prioriterad fråga för Sverige att driva i EU skall vara att göra det möjligt att ställa hårda miljökrav och krav på att varor är närproducerade vid varje upphandling, även om detta innebär begränsningar av den inre marknaden. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion U26 (mp) yrkande 5 bör således tillstyrkas.
5. EU:s budget och återflödet till Sverige (v, mp) Johan Lönnroth (v) och Ronny Korsberg (mp) anser att finansutskottets ställningstagande under rubriken EU:s budget och återflödet till Sverige bort ha följande lydelse: Utskottet anser att avsnitten i regeringens skrivelse om EU:s budget lämnar vissa luckor. Utskottet noterar att det inte, även om Sveriges avgift och i viss mån också återflödet redovisas, görs någon komplett redovisning av hur mycket EU-medlemskapet kostar Sverige. För att en sådan redovisning skall vara rättvisande måste även de ökade administrativa kostnaderna och resekostnaderna för den statliga förvaltningen tas med i beräkningen. Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motion U26 (mp) yrkande 6 bör således tillstyrkas.
Näringsutskottets yttrande 1997/98:NU4y
Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997
Till utrikesutskottet Utrikesutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1997/98:60 med berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997 jämte motioner, i de delar som berör näringsutskottets beredningsområde. Näringsutskottet yttrar sig över sammanlagt fyra yrkanden som återfinns dels i de två motionerna 1997/98:U25 (v) och 1997/98: U26 (mp) väckta med anledning av skrivelsen, dels i motion 1997/98:U618 (mp) från den allmänna motionstiden. Näringsutskottet föreslår att de i yttrandet behandlade motionsyrkandena avslås. Till yttrandet har fogats 3 avvikande meningar (mp; v, mp).
Skrivelsen I skrivelsen redogör regeringen för verksamheten i Europeiska unionen under år 1997 i enlighet med riksdagsordningens 10 kap. 1 §. Skrivelsen behandlar Europeiska unionens övergripande utveckling, det ekonomiska och sociala samarbetet, unionens förbindelser med omvärlden, det rättsliga och inrikes samarbetet samt unionens institutioner, svenska språket och rekrytering av svenskar.
Motionerna De motioner som väckts med anledning av skrivelse 1997/98:60 och som behandlas här är följande: 1997/98:U25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (8) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens försök att slutföra det multilaterala investeringsavtalet (MAI) utan dialog och utan diskussion om landspecifika reservationer för Sveriges del med riksdagen. 1997/98:U26 av Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att Sverige verkar för att utvecklingen av förnyelsebara energikällor prioriteras, 13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte godkänna MAI-avtalet i dess nuvarande form. Den motion från allmänna motionstiden som behandlas här är 1997/98:U618 av Eva Goës och Ragnhild Pohanka (båda mp) såvitt gäller yrkandet (5) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt bör styra och stödja aktionsplaner samt EU:s PHARE- och TACIS-program så att dessa utvecklar och förändrar energisystemet i ekologiskt hållbar riktning och inte stöder nya kärnkraftverk.
Näringsutskottet
Inledning För att stärka näringsutskottets bevakning av EU-frågorna har utskottet tillsatt tre arbetsgrupper med vardera fem-sex ledamöter från partierna samt en sekreterare från utskottskansliet. Tre bevakningsområden har prioriterats: energi, forskning och inre marknaden. I skrivelsen återfinns under flera avsnitt frågor inom näringsutskottets (och de tre nämnda gruppernas) beredningsområde: inre marknadens utveckling, metoder att minska tekniska handelshinder, turism, näringspolitik, energipolitik, forskning och den gemensamma handelspolitiken. Det som sägs i skrivelsen under några av dessa avsnitt har alltså varit föremål för en mer omfattande bevakning från näringsutskottets sida. Näringsutskottet har dock inte funnit anledning att i detta sammanhang, som en följd av utskottets mer fördjupade bevakning, redovisa några ställningstaganden i dessa delar med utgångspunkt från regeringens skrivelse. De sakfrågor som näringsutskottet valt att uppmärksamma i yttrandet är därmed uteslutande föranledda av de aktuella motionsyrkandena. Dessa tar sikte på EU:s insatser för att underlätta omställningen av energisystemen i Östeuropa, den fortsatta utvecklingen av förnybara energikällor inom unionen och slutligen de pågående förhandlingarna inom OECD (Organization for Economic Cooperation and Development) om ett multilateralt investeringsavtal som berör Sveriges hållning inom såväl den gemensamma som den nationella handelspolitiken. Näringsutskottet behandlar i det följande de nämnda motionsyrkandena tillsammans med korresponderande avsnitt i skrivelsen under tre rubriker: Omställningen av energisystemen i Östeuropa, Utveckling av förnybara energikällor och Det multilaterala investeringsavtalet.
Omställningen av energisystemen i Östeuropa
Motionerna I motion 1997/98:U618 (mp) anförs att EU:s insatser för Östeuropa skall vara ekologiskt hållbara genom att bidrag till miljövänliga energislag prioriteras framför stöd till nya kärnkraftverk. Motionärerna anser att det är viktigt att Sverige verkar för att kärnavfall, utbrända bränsleelement, atomreaktorer etc. omhändertas på ett tillförlitligt sätt. Det konstateras att Sverige bidrar genom såväl bilaterala som multilaterala insatser till omställningen av energisystemen i Östeuropa. Inom ramen för EU:s program PHARE (Poland and Hungary Aid for Restructuring of the Economies) och TACIS (Technical Assistance to the Commonwealth of Independent States and Georgia) medverkar Sverige till att utveckla och förändra energisystemet i bl.a. Ryssland. Förhoppningsvis, sägs det, kan den ryska energipolitiken påverkas i rätt riktning.
Skrivelsen I skrivelsen (s. 212) sägs att TACIS-programmet spelar en viktig roll i EU:s ansträngningar att understödja Rysslands demokratiska och ekonomiska reformprocesser. TACIS-programmet för år 1997 uppgick till ca 128 miljoner ecu och inriktades på företagsrestrukturering, utbildning, socialt reformarbete, transporter, energi och miljö. I programmet ingår fortsatt stöd till förbättrandet av kärnsäkerheten. Även ett utökat regionalt samarbete vid Rysslands västgränser är en del i TACIS-samarbetet. Regeringen erinrar om att kommissionen, G 7-länderna (Förenta staterna, Kanada, Japan, Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien) och Ukraina år 1995 upprättade ett Memorandum of Understanding med bl.a. ett ömsesidigt åtagande att stänga kärnkraftverket i Tjernobyl senast år 2000. Uppfyllandet av förpliktelserna i detta dokument beskrivs i skrivelsen som en stötesten i relationerna mellan EU och Ukraina. Under år 1997 har beslutats att en ny sarkofag över den havererade reaktorn i Tjernobyl skall byggas. EU har förbundit sig att bidra finansiellt till detta projekt, där även Sverige avser att bidra bilateralt. Ett nytt TACIS-program för år 1998 som omfattar samarbetsprojekt inom institutionsbyggnad, ekonomiska reformer och utveckling av den privata sektorn samt energi och miljö är under förhandling.
Vissa kompletterande uppgifter Kommissionen har ett för PHARE och TACIS gemensamt kärnsäkerhetsprogram, som har till huvudsyfte att förbättra teknisk utrustning, utbildning och administrativa rutiner för att höja säkerheten vid existerande kärnkraftverk i Central- och Östeuropa. I några fall har stöd till avslutande av arbetena vid inte helt färdigbyggda kärnkraftverk aktualiserats, nämligen då dessa kan möjliggöra stängning av i drift varande, mindre säkra anläggningar. Även åtgärder för att ta hand om avfall m.m. ingår i kärnsäkerhetsprogrammet. Inom ramen för de reguljära landprogrammen bidrar PHARE och TACIS till utvecklingen på energiområdet under förutsättning att detta ingår i mottagarländernas prioriteringar. Effektivare energianvändning (inkl. sparåtgärder) har dominerat insatserna. När det gäller själva energipolitiken, t.ex. frågan om eventuell utbyggnad av kärnkraften, har kommissionen betonat att denna, liksom i EU:s egna medlemsstater, faller under den nationella kompetensen. Detta hindrar inte att länderna själva i många fall velat ha hjälp med att åstadkomma en mer balanserad fördelning på olika energikällor. I PHARE kan man räkna med att den s.k. förstärkta förmedlemskapsstrategin inför utvidgningen, som skall styra den framtida inriktningen av programmet, kommer att leda till ökat stöd till en rad infrastrukturprojekt på energiområdet; syftet är att bidra till kandidatländernas EU-anpassning. I arbetsplanen för det nyligen bildade samarbetsrådet mellan EU och Ryssland, byggd på en överenskommelse om partnerskap och samarbete (PCA - Partnership and Cooperation Agreement), framgår att förstärkt samarbete skall etableras inom bl.a. miljöområdet och kärnsäkerheten. Under våren 1998 kommer därutöver ett G 8-möte (Förenta staterna, Kanada, Japan, Ryssland, Tyskland, Frankrike, Italien och Storbritannien) att äga rum i Moskva som helt skall ägnas åt energifrågan. Vid energiministerrådet i december 1997 beslutades om en ettårig förlängning av programmet för energisamarbete med tredje land (SYNERGY). Programmet ger i huvudsak stöd till informations- och utbildningsaktiviteter, och ambitionen är att ytterligare införliva länder i Central- och Östeuropa i det europeiska energisamarbetet.
Näringsutskottets ställningstagande Näringsutskottet kan konstatera att mycket stora ansträngningar görs från EU:s sida - manifesterat i tillförsel av betydande finansiella resurser - i syfte att åstadkomma förbättringar på både kort och lång sikt i Östeuropas energiförsörjning. Många av åtgärderna är av tvingande, historiska skäl inriktade på att förbättra kärnsäkerheten och att mildra avfallsproblemen kring kärnkraftverken, men också som i fallet Tjernobyl att förhindra ytterligare läckage av radioaktivitet. De långsiktiga ambitionerna i EU:s insatser på energiområdet för Östeuropa synes ligga i linje med den inriktning som motionärerna förordar, samtidigt som näringsutskottet erinrar om att gemenskapens strävanden härvidlag med nödvändighet måste fullgöras under hänsynstagande till det kärnkraftsberoende som föreligger. Många av de aktuella staterna är nämligen uteslutande hänvisade till kärnkraften för sin energiförsörjning - ett förhållande som på kort sikt inte går att påverka, men på lång sikt är en omständighet som måste vägas in i EU:s omställningsprogram för berörda länder. Med det sagda avstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i här berörd del.
Utveckling av förnybara energikällor
Motionen Miljöpartiet de gröna ser allvarligt på att EU:s arbete med energifrågor inte i tillräcklig grad inriktas på förnybara energikällor, framhålls det i motion 1997/98:U26 (mp). Motionärerna vill fästa uppmärksamhet på att det gasmarknadsdirektiv som är under utarbetande kan innebära att Sverige blir ytterligare beroende av fossila energikällor. Det riktas också kritik mot att ITER-projektet (International Thermonuclear Experimental Reactor) ännu hålls vid liv. I stället borde EU stödja och prioritera en mer omfattande forskning och utveckling av förnybara energikällor som t.ex. solceller.
Skrivelsen I skrivelsen (s. 129) sägs att energiarbetet under år 1997 har dominerats av behandlingen av kommissionens förslag till direktiv om gemensamma regler för en inre marknad för naturgas (gasmarknadsdirektivet). Direktivet innehåller allmänna regler för sektorns organisation och för tillträde till marknaden, liksom regler för lagring, överföring och distribution av naturgas. Under en tioårsperiod får gaskunderna gradvis rätt att utnyttja andras gasledningar för att kunna köpa gas på marknaden i stället för att vara beroende av ett monopolföretag. Efter tioårsperioden skall minst en tredjedel av gasmarknaden vara öppen för konkurrens. Vidare skall då alla kraftproducenter och alla andra gaskunder med en årlig gaskonsumtion som överstiger 5 miljoner kubikmeter vara berättigade att utnyttja andras gasledningar. I november 1996 presenterade kommissionen en grönbok om en strategi för förnybara energikällor. Vid ministermötet i maj 1997 förelåg enighet om en resolution i vilken rådet uppmanade kommissionen att utarbeta en strategi för att främja dessa energikällor. I strategin, som kommissionen överlämnade i form av en vitbok (KOM/97/599) till rådet i början av december 1997, föreslås bl.a. som ett indikativt mål att medlemsstaterna fram till år 2010 fördubblar andelen förnybara energikällor till 12 % av den totala energianvändningen. Kommissionen anser att politiken bör inriktas på att främja användningen av biomassa, vindkraft och solenergi. Enligt kommissionen kan strategin bidra till att skapa ett konkurrenskraftigt energisystem för hela Europa med betydande möjligheter för export av kunnande och investeringar till tredje land. Vid energirådsmötet i december 1997 enades ministrarna om en tvåårig budget för ALTENER II-programmet (Alternative Energy), vilket innebär en fortsättning och utvidgning av det första ALTENER-programmet som löpte ut år 1997. Programmets övergripande mål är att bidra till att skapa de nödvändiga villkoren för en aktionsplan för förnybara energikällor, särskilt vad gäller de legala och administrativa villkoren. Programmet skall också bidra till att uppmuntra privata och offentliga investeringar i produktion och användning av energi från sådana energikällor. ALTENER-programmet utgör en betydelsefull del av EU:s strategi för att minska gemenskapens koldioxidutsläpp från energisektorn. Vid nyssnämnda rådsmöte presenterade kommissionen också ett förslag till ramprogram för energi (KOM/97/550). Enligt förslaget inordnas där bl.a. programmen SAVE II (Special Action for Vigorous Energy Efficiency), SYNERGY (finansierar internationella samarbetsprojekt med tredje land för utveckling och implementering av energikällor) och ALTENER II samt delar av THERMIE (demonstrations- och spridningsprogram inriktat på icke-nukleär energi i det fjärde ramprogrammet för forskning och utveckling) i syfte att skapa en mer samlad struktur. Ambitionen är att ramprogrammet skall möjliggöra tydligare prioriteringar och bättre samordning av gemenskapens arbete inom energiområdet.
Vissa kompletterande uppgifter Avsikten är att rådet i maj 1998 skall fatta beslut om det nyssnämnda, fleråriga ramprogrammet (1992-2002) för energisektorn. Kommissionen lyfter fram tre huvudmålsättningar för programmet: att förbättra gemenskapens försörjningstrygghet, att bidra till en förbättrad konkurrenskraft och att åstadkomma ett förbättrat miljöskydd. Det handlar bl.a. om att öka internationellt samarbete på energiområdet, att fortsatt främja förnybara energikällor och att ytterligare stimulera en effektiv energianvändning. Avsikten är också att rådet vid samma beslutstillfälle i maj 1998 skall diskutera förslagen i kommissionens vitbok om en strategi och en handlingsplan för gemenskapen för att främja förnybara energikällor. Denna plan är en del av gemenskapens insatser för att uppfylla EU:s klimatåtaganden efter klimatkonferensens tredje partsmöte i Kyoto. Programmet enligt vitboken är sektorsövergripande till sin karaktär och skall bidra till måluppfyllelse inom en rad områden som t.ex. sysselsättning, miljö, forskning, regionalpolitik och jordbrukspolitik. Planerna är att en omfattande koordination, som innefattar finansiella åtaganden, skall etableras mellan åtgärder vidtagna på gemenskapsnivå och existerande nationella strategier. Principerna för utformningen av programmet påminner om uppbyggnaden av ramprogrammet för energi. Den tidshorisont som vitboken överblickar utsträcker sig, som tidigare nämnts, fram till år 2010. Det brittiska ordförandeskapet har energi och miljö som sitt tema, och vid energirådsmötet i maj 1998 kommer rådet att anordna en öppen debatt om energi och miljö. Ordförandeskapets ambition är att åstadkomma enighet om rådsslutsatserna om energi och miljö och som kan överlämnas till miljöministrarna.
Näringsutskottets ställningstagande Näringsutskottet gör bedömningen att förutsättningarna för att effektivisera resursinsatserna i syfte att öka användningen av förnybara energikällor och att åstadkomma en förbättrad energieffektivitet, i enlighet med de intentioner som anmäls i berättelsen för år 1997, kan vinna väsentliga framsteg under de närmaste åren. Den nödvändiga förstärkningen av insatserna realiseras genom kraven på långsiktighet och samordning av olika finansieringskällor i enlighet med kommande rådsbeslut. Ordförandeskapets prioritering av dessa frågor är ur svensk synpunkt glädjande. Den politiska uppmärksamhet som på detta sätt skapas är enligt näringsutskottets uppfattning nödvändig för att få de nationella resursinsatserna infogade på ett strukturerat sätt med de gemensamma åtgärderna. Det arbete som ordförandeskapet och rådet inom kort igångsätter enligt nyss angivna riktlinjer sträcker sig också över den tidsperiod under vilken Sverige kommer att inneha ordförandeskapet i rådsarbetet. Detta ger enligt näringsutskottets mening goda möjligheter för svenskt vidkommande att påverka den fortsatta prioriteringen av dessa frågor. Med det anförda avstyrker utskottet den aktuella motionen i här berörd del.
Det multilaterala investeringsavtalet
Motionerna Regeringens beskrivning av det multilaterala investeringsavtalet MAI (Multilateral Agreement on Investment) måste sägas vara något av ett rekord i skönmålning, heter det i partimotionen 1997/98:U25 (v). Regeringen säger sig, anför motionärerna, vilja lägga stor vikt vid ett så liberalt och bindande investeringsavtal som möjligt. I en kritisk ton konstateras att Sverige jämfört med många andra länder har begärt ganska få landspecifika reservationer. I motionen påpekas att 560 frivilligorganisationer från hela världen har riktat skarp kritik mot avtalet. Den analys som gjorts, fortsätter motionärerna, om detta avtal i ett betänkande i Europaparlamentet - framlagt i början av år 1998 - utmynnade i en resolution där unionen och medlemsstaterna rekommenderades att ej underteckna nuvarande avtalsförslag. Regeringen har tydligen avsett att slutföra förhandlingarna om detta avtal utan att föra någon dialog med riksdagen, hävdar motionärerna och anser att ett sådant arbetssätt är oacceptabelt. I motion 1997/98:U26 (mp) påstås att regeringen inte nämner MAI-avtalet i skrivelsen. Det är uppenbart, sägs det, att detta är ett led i försöken att sopa detta odemokratiska och i många avseenden skamliga avtal under mattan. Även i denna motion hänvisas till resolutionen från EU-parlamentet att medlemsländerna inte skall godkänna avtalet i nuvarande form, och det understryks att Miljöpartiet kräver att regeringen hörsammar detta krav.
Skrivelsen Under rubriken Den gemensamma handelspolitiken (s. 200) beskrivs de förhandlingar som pågått sedan hösten 1995 i OECD om ett multilateralt investeringsavtal. I förhandlingarna deltar OECD-länderna, där EU:s medlemsländer också företräds av kommissionen. Avsikten är att avtalet även skall vara öppet för andra länder att ansluta sig till. Målsättningen är att skapa säkra, icke-diskriminerande, förutsättningar för utländska investerare och investeringar. Ambitionen är att det skall finnas en hög nivå på åtaganden om investeringsliberalisering och skydd av investeringar samt en effektiv tvistlösningsmekanism. Den ursprungliga tidsplanen för förhandlingarnas avslutande har inte hållit, och i skrivelsen sägs att tidsfristen för förhandlingarna har utsträckts till OECD:s ministermöte våren 1998. Av skrivelsen framgår att vissa frågor kvarstår att lösa. Så tilldrar sig t.ex. frågorna om miljö, arbetstagares rättigheter och extraterritoriell tillämpning av lagar på investeringsområdet stort intresse i förhandlingarna. Nyckelproblemen inför slutfasen av förhandlingarna gäller, sägs det, i vilken utsträckning olika typer av undantag skall medges från huvudregeln om icke- diskriminering. Sverige lägger stor vikt vid, framhåller regeringen, att ett avtal med så liberala och bindande regler som möjligt kommer till stånd och att länder utanför OECD-kretsen ansluter sig till det.
Vissa kompletterande uppgifter I debatten vid sessionen i Strasbourg den 10 mars 1998 i samband med behandlingen av det i motionerna nämnda betänkandet om MAI-avtalet (A4-0073/98) - föredragande var den tyske företrädaren Wolfgang Kreissl-Dörfler (De gröna) - underströk kommissionär Sir Leon Brittan att förhandlingarna är långt ifrån avslutade och att de största framstegen i förhandlingarna oftast görs under de sista månaderna när det gäller internationella avtal. Han underströk vidare att EU verkligen behöver MAI-avtalet eftersom unionen sammantaget är den största investeraren i hela världen och att 50 % av dess investeringar går till OECD- länder. Samtidigt är EU det område som är mest öppet för investeringar från tredje land varför det ligger i unionens intresse att det antas tydliga regler som bygger på öppenhet och icke-diskriminering, sade han. Kommissionären ville betona vikten av att avtalet kan göra det möjligt att skydda miljön såväl nu som i framtiden samt att arbetsnormer respekteras av investerare. Han underströk också att avtalet måste göra det möjligt att bevara den ekonomiska och sociala integration som EU bygger på, och att det behövs en särskild klausul i MAI som tillåter detta såväl inom unionen som gentemot de länder som ansökt om medlemskap. Vidare framhölls att kommissionen noga kommer att analysera i vilken mån avtalet överensstämmer med andra internationella avtal och med unionens interna politik innan det överlämnas till rådet och parlamentet för godkännande. Dessutom skall parlamentet få ge sitt samtycke till avtalet innan det får träda i kraft. Samtidigt betonades att det inte är kommissionens avsikt att nå fram till ett avtal till varje pris. Viktigt är att uppnå rätt sorts MAI-avtal som främjar unionens intressen och skyddar u- länderna. I ett interpellationssvar den 27 mars 1998 med anledning av sju interpellationer framställda av företrädare för Vänsterpartiet och Miljöpartiet om MAI-avtalet sade handelsminister Leif Pagrotsky inledningsvis att tidsplanen för MAI-förhandlingarna inte håller och att något avtal inte skulle vara möjligt att träffa i april 1998 enligt de ursprungliga intentionerna. Handelsministerns bedömning var i stället att förhandlingarna kommer att utsträckas ett eller ett par år. Han framhöll vikten av att riksdagen hålls informerad och är med i diskussionen om det avtal som successivt växer fram och om de svenska reservationer som begärts mot bakgrund av avtalet. Det underströks i svaret att avtalet inte gäller för Sverige innan det har godkänts av riksdagen. Han förklarade också att regeringen har för avsikt att fortsättningsvis visa stor öppenhet beträffande förhandlingarna. Avtalet skall utvärderas av någon som är fristående från Regeringskansliet innan det lämnas över till riksdagen för beslut. Dessutom, fortsatte statsrådet, är avsikten att redan innan förhandlingarna slutförts göra oberoende konsekvensanalyser av delområden i det föreslagna avtalet. Leif Pagrotsky menade att MAI-avtalet är ett försök att åstadkomma tydliga regler och överenskommelser i en globaliserad ekonomi. Strävan från regeringens sida är, poängterades det, att ett avtal skall innebära en begränsning av företagens möjligheter att pressa fram eftergifter från regeringar vad gäller miljö- och arbetsrättskrav. Han betonade att Sverige driver på i förhandlingarna för att särskild hänsyn skall kunna tas till individuella utvecklingsländers problem om och när dessa önskar bli medlemmar av MAI. Sverige kommer också, anfördes det, att verka för att en bredare krets av länder involveras i den fortsatta förhandlingsprocessen. Under denna interpellationsdebatt framkom också i ett inlägg av handelsministern att regeringen planerar att hålla en hearing om MAI- förhandlingarna i juni 1998.
Näringsutskottets ställningstagande Näringsutskottet vill inledningsvis understryka att det svenska stödet för MAI och det aktiva deltagandet i förhandlingarna inom OECD är i linje med det traditionella svenska engagemanget för en fri och öppen världshandel baserad på gemensamma regler. Målet med förhandlingarna är att skapa ett avtal med hög standard på åtaganden om investeringsliberalisering, att värna om icke- diskriminering och investeringsskydd samt att åstadkomma en effektiv tvistlösningsmekanism. Bristen på överskådliga, lätt tillgängliga regler och ett sammanhängande gemensamt synsätt har inneburit ett stort mått av osäkerhet och oförutsägbarhet för både offentliga och privata aktörer på marknaden. Ett enhetligt multilateralt regelverk för investeringar skulle alltså innebära minskad osäkerhet och en kraftig förenkling jämfört med den nuvarande situationen. Det skulle också på ett positivt sätt påverka flödet av internationella investeringar till utvecklingsländerna. Näringsutskottet vill i anslutning till dessa påpekanden om de bakomliggande motiven till förhandlingarna erinra om att det från svensk sida förespråkas att bestämmelser skall införas i avtalet som skall förbjuda s.k. positiv diskriminering på miljö- och arbetsrättsområdet samt att skrivningar skall inarbetas i avtalet så att statens normala regleringsmöjligheter på t.ex. miljöområdet inte kan ifrågasättas. Näringsutskottet konstaterar att den omfattande diskussion som förevarit om bl.a. miljöhänsyn och arbetsrättsliga frågeställningar samt, för EU:s vidkommande, avtalets förenlighet med fördragen och i övrigt MAI-avtalets överensstämmelse med andra viktiga internationella avtal har lett till att förhandlingarna kraftigt försenats. Det talas nu om en tidsutdräkt på ett till två år. Enligt näringsutskottets uppfattning hade det varit en styrka om ett enhetligt, globalt regelverk för investeringar hade kunnat förhandlas fram inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Näringsutskottet noterar den utfästelse som görs från regeringens sida att hålla riksdagen informerad om förhandlingsläget och att avtalet blir föremål för utvärdering innan det föreläggs riksdagen för beslut. Med hänvisning till det nu sagda och att MAI-avtalet långt ifrån är färdigförhandlat saknas enligt näringsutskottets uppfattning anledning för riksdagen att göra något särskilt uttalande i frågan. De aktuella motionerna avstyrks alltså i här berörda delar.
Stockholm den 21 april 1998
På näringsutskottets vägnar
Birgitta Johansson
I beslutet har deltagit: Birgitta Johansson (s), Christer Eirefelt (fp), Reynoldh Furustrand (s), Karin Falkmer (m), Sylvia Lindgren (s), Mikael Odenberg (m), Marie Granlund (s), Chris Heister (m), Dag Ericson (s), Lennart Beijer (v), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Goës (mp), Göran Hägglund (kd), Laila Bäck (s), Hans Hoff (s), Sten Tolgfors (m) och Kerstin Warnerbring (c).
Avvikande meningar
1. Omställningen av energisystemen i Östeuropa Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets ställningstagande i avsnittet om omställningen av energisystemen i Östeuropa bort ha följande lydelse: Näringsutskottet instämmer i det som sägs i motion 1997/98:U618 (mp) om att Sverige på ett aktivt sätt inom ramen för PHARE- och TACIS-programmen, liksom i andra sammanhang, bör stödja omställningen av energisystemen i Östeuropa i ekologiskt hållbar riktning. Innebörden i detta är enligt näringsutskottets uppfattning att resurser i första hand skall gå till utveckling av miljövänliga energislag framför fortsatta investeringar i nya kärnkraftsreaktorer. Även om de senare insatserna är motiverade av att mindre säkra reaktorer kan stängas av, blir effekten att berörda länder även fortsättningsvis låses in i ett fortsatt kärnkraftsberoende. Det är av största vikt att denna onda cirkel bryts vid de beslutstillfällen som nu inträder både i samband med utvidgningen och inom ramen för det förstärkta samarbetet mellan EU och Ryssland genom den nyligen träffade överenskommelsen om partnerskap och samarbete. Med det anförda tillstyrker näringsutskottet den nämnda motionen i berörd del.
2. Utveckling av förnybara energikällor Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets ställningstagande i avsnittet om utveckling av förnybara energikällor bort ha följande lydelse: Näringsutskottet kan konstatera med ledning av den beskrivning som lämnas i årsberättelsen att tyngdpunkten i energiarbetet har legat på behandlingen av gasmarknadsdirektivet. Detta visar på ett tydligt och olyckligt sätt vilka prioriteringar som gäller i det gemensamma energiarbetet. Den nuvarande dominansen för fossila bränslen och kärnkraft i Europa präglar de energipolitiska programmen och tränger undan de nödvändiga, framtidsinriktade investeringarna i förnybara energikällor. De planerade, enorma europeiska investeringarna i nya gasnät och kabelnät för elöverföring kommer enligt näringsutskottets mening allvarligt att påverka möjligheterna att genomföra energiomställningen i vårt land på det sätt som avsetts. Det ankommer nu på den svenska regeringen att försöka utöva inflytande på andra medlemsländer och tillsammans med dem få till stånd en omorientering av de energipolitiska programmen till förmån för en kraftfull resursförstärkning på förnybara energikällor. Enligt näringsutskottets uppfattning föreligger det för närvarande ett gynnsamt tillfälle för ett sådant alliansskapande arbete inför det svenska ordförandeskapet i rådsarbetet under våren 2001. Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion 1997/98:U26 (mp) i här aktuell del.
3. Det multilaterala investeringsavtalet Lennart Beijer (v) och Eva Goës (mp) anser att näringsutskottets ställningstagande i avsnittet om det multilaterala investeringsavtalet bort ha följande lydelse: Näringsutskottet vill i likhet med vad som sägs i motionerna 1997/98:U25 (v) och 1997/98:U26 (mp) uttrycka sin oro för det sätt på vilket förhandlingarna i OECD om ett multilateralt investeringsavtal (MAI) har bedrivits. Förhandlingarna har förts i tysthet och den nödvändiga demokratiska insynen i processen har varit undermålig. Riksdagen bör enligt näringsutskottets uppfattning uttala att förhandlingarna i fortsättningen skall föras med ledning av en fördjupad dialog med riksdagen. Det föreliggande avtalsutkastet uppvisar enligt näringsutskottets mening mycket stora brister där hänsyn inte tas till miljö- och kulturfrågor samt sociala frågor. Dessutom framstår avtalets förhållande till konventioner om skydd för mänskliga rättigheter som ytterst oklart. Så här långt är det investerarens rätt till en oavkortad handlingsfrihet som har styrt utformningen av avtalet. Inriktningen på det fortsatta förhandlingsarbetet måste därför vara att hävda staters rätt att på demokratisk grund besluta om regelverk som syftar till skydd mot t.ex. miljöförstöring, djurplågeri och utnyttjande av arbetskraft, utan att det uppfattas som handelshinder. Näringsutskottet vill i detta sammanhang också uttala tvivel om räckvidden i EU:s gemensamma positioner i dessa delar i de fortsatta förhandlingarna; den gemensamma handelspolitiken tar i alltför liten utsträckning hänsyn till utvecklingsländernas behov och förutsättningar. Med hänvisning till det sagda tillstyrker näringsutskottet motionerna 1997/98:U25 (v) och 1997/98:U26 (mp) i här berörda delar.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1997/98:AU7y
Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997
Till utrikesutskottet Utrikesutskottet har den 26 mars berett fyra av riksdagens utskott, däribland arbetsmarknadsutskottet, tillfälle att yttra sig över regeringens skrivelse 1997/98:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 1997, över de motioner som väckts med anledning av skrivelsen och över elva motioner väckta under den allmänna motionstiden under hösten 1997, i de delar de berör respektive utskotts beredningsområde. Utskottet yttrar sig i det följande över valda delar av avsnittet 11 Tillväxt och sysselsättning samt avsnittet 21 Regional- och strukturpolitik. Utskottet yttrar sig också över motionerna 1997/98:U501 (m) (yrk. 2 delvis), 1997/98:U210 (c) (yrk. 17 delvis), 1997/98:A460 (c) (yrk. 22 delvis och 23 delvis), 1997/98:U25 (v) (yrk. 10), 1997/98:U26 (mp) (yrk. 7 delvis).
Sysselsättningspolitik
Skrivelsen Resultaten av sysselsättningsmötet i Luxemburg i november 1997 visar redan nu betydelsen av de nya fördragsbestämmelserna om sysselsättning. Redan innan fördraget träder i kraft har förutsättningar skapats för att bestämmelserna skall få genomslag i praktiken. Bl.a. antog Europeiska rådet slutsatser om sysselsättningsriktlinjer för 1998 och angav en konkret uppföljning av dessa. Europeiska rådet ställde sig också bakom Europeiska investeringsbankens sysselsättningsinitiativ.
Utskottets ställningstagande Några motioner har inte väckts i denna del i utrikesutskottets ärende. Arbetsmarknadsutskottet vill påminna om att utskottet nyligen i ett annat yttrande till utrikesutskottet behandlat regeringens proposition om Amsterdamfördraget vad beträffar sysselsättningsfrågor, frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män samt en del sociala frågor. I den del regeringens skrivelse om verksamheten i EU under 1997 avser Amsterdamfördraget hänvisar utskottet till vad som sagts i det tidigare yttrandet (yttr. 1997/98:AU6y). Utskottet ser det som en betydande framgång för svenskt vidkommande att sysselsättningsfrågorna nu fått en ökad tyngd i EU-samarbetet och att formerna för samarbetet blivit fastlagda i Amsterdamfördraget. Det är vidare positivt att dessa nya former för samarbetet kunnat börja tillämpas i förtid genom att Europeiska rådet antagit riktlinjer för sysselsättningspolitiken för år 1998. Riktlinjerna bygger på fyra grundidéer, nämligen att förbättra möjligheterna till inträde på arbetsmarknaden (anställbarhet), att utveckla företagarandan, att uppmuntra företagens och de anställdas anpassningsförmåga och att stärka jämställdheten. Utskottet anser att den svenska sysselsättningspolitiken ligger väl i linje med sysselsättningsriktlinjerna. Det handlar bland annat om att ta till vara de betydande resurser som kan mobiliseras i ett samhälle där ingen ställs utanför arbetslivet på grund av kön, etnisk tillhörighet, ålder, sexuell läggning eller funktionshinder. Regeringen kommenterar riktlinjerna och den svenska sysselsättningspolitiken i den nationella handlingsplanen för sysselsättning som finns intagen som bilaga 4 i 1998 års ekonomiska vårproposition. Arbetskraftens anställbarhet skall främjas genom att aktiva åtgärder, såsom utbildning och kompetensutveckling, prioriteras framför passivt kontantstöd. Utskottet anser att detta är angeläget. Det är vidare viktigt att göra det lättare för människor att starta och att driva företag. I detta sammanhang vill utskottet peka på att en ny lag om rätt till ledighet för att bedriva näringsverksamhet trädde i kraft vid årsskiftet. Syftet med lagen är att stödja nyföretagande genom att underlätta för arbetstagare att starta och bedriva näringsverksamhet. Som regeringen anför i nyss nämnda proposition bör medlemsstaternas skatte- och bidragssystem utformas på ett gynnsamt sätt för sysselsättningen. Behovet av anpassning av förhållandena på arbetsmarknaden till nya förutsättningar är uppenbart. Såväl utbildning av ungdomar inom ramen för den reguljära utbildningen som kompetensutveckling i arbetslivet måste anpassas till den kommande efterfrågan på arbetskraft. Även arbetsorganisationer och arbetsformer måste moderniseras som en anpassning till ändrade förhållanden. En politik som främjar anpassningsförmågan hos företag och anställda är därför betydelsefull. Här spelar arbetsmarknadens parter en viktig roll. Utskottet menar att det är positivt att ökad jämställdhet lyfts fram som en del i sysselsättningspolitiken. Enligt uppgift från Arbetsmarknadsdepartementet har Sverige tillsammans med Storbritannien och Italien nyligen presenterat en gemensam satsning mot arbetslösheten. Satsningen syftar till att få till stånd ett utbyte av arbetslösa praktikanter mellan de tre länderna och att jämföra arbetslösas möjligheter att bli företagare. Sammanfattningsvis kan sägas att resultatet av de nya former för samarbete på sysselsättningsområdet som införs genom Amsterdamfördraget, och som redan innan fördraget trätt i kraft har tillämpats i praktiken, hittills väl har motsvarat svenska förväntningar.
Regional- och strukturpolitik
Skrivelsen I skrivelsen lämnas en redogörelse för målområden och gemenskapsinitiativ.
Motionerna Moderata samlingspartiet anför i motion U501 följande. Struktur- och regionalstöd bör betraktas som övergångslösningar. Medlemsavgift och stöd bör på sikt kvittas mot varandra. I takt med att stödområdet kommit i kapp skall stödet avvecklas. Det stöd som erhålls från EU skall gå till svaga och eftersatta regioner. Sådant stöd bör i första hand avse hjälp att bygga upp och stärka institutioner för en fungerande marknadsekonomi, viss fysisk infrastruktur som inte kan marknadsfinansieras, utbildning samt viss miljövård. Det finns också ett utrymme för gemensamma insatser vad gäller de transeuropeiska nätverken (yrk. 2 delvis). Centerpartiet menar i motion U210 att den svenska hanteringen av EU:s strukturfondsmedel kännetecknas av omfattande byråkrati. Regeringen bör skyndsamt se över den nationella administrationen av EU:s strukturfonder. Sverige bör verka för en offensiv gemensam regionalpolitik inom EU som syftar till att göra perifert belägna områden långsiktigt bärkraftiga och som särskilt tar fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden (yrk. 17 delvis). Centerpartiet för fram motsvarande tankegångar också i motion A460 (yrk. 23 delvis). Därutöver anför partiet i den senare motionen följande. På den gemensamma jordbrukspolitikens och den gemensamma regionalpolitikens områden har den svenska regeringen intagit ståndpunkter som på ett allvarligt sätt hotar förutsättningarna för levande regioner. När dessa ståndpunkter kombineras med krav på sänkt medlemsavgift riskerar den svenska regeringen dessutom att försena eller underminera förutsättningarna för ett brett stöd inom EU för den historiska utvidgningen (yrk. 22). Vänsterpartiet anför i motion U25 följande. EG:s fördrag begränsar den ?lilla? nationella regionalpolitiken. I framtiden kan delar av regionalpolitiken stoppas av kommissionen samtidigt som stödet från EU sannolikt kommer att dras ned på grund av kostnaderna för EU:s utvidgning. Det är av utomordentlig vikt att regeringen försvarar Sveriges rätt att utforma en egen regionalpolitik (yrk. 10). Bodil Francke Ohlsson m.fl. (mp) är i motion U26 kritiska till EU:s bidragssystem. Motionärerna anser att det innebär en rundvandring av pengar mellan EU och medlemsstaterna. Ytterligare åtgärder måste vidtas mot fusk och oegentligheter med EU:s budgetmedel (yrk. 7).
Utskottets ställningstagande Den gemensamma regional- och strukturpolitiken är det viktigaste instrumentet för att minska obalanserna och skillnaderna i ekonomisk utveckling mellan regionerna i EU. På så sätt kan en högre grad av social och ekonomisk sammanhållning inom unionen skapas. Dessutom är minskade regionala skillnader en nödvändighet om alla regioner inom unionen till fullo skall kunna dra nytta av den inre marknaden och andra tillväxtinriktade åtgärder. För svensk del har medlemskapet i EU inneburit en betydande ökning av resurserna för regionalt och lokalt utvecklingsarbete. En ny period för EU:s regional- och strukturpolitik avses gälla för åren 2000-2006. En koncentration av strukturfondspolitiken till de länder och regioner som är minst ekonomiskt utvecklade och en minskning av budgetanslaget för denna politik bör eftersträvas. Detta innebär sannolikt att de geografiskt avgränsade målområdena kommer att begränsas, detta även för svensk del. Sverige bör dock inrikta sig på att, inom ramen för en minskad totalbudget, öka återflödet i förhållande till andra medlemsländer. En ökad decentralisering av programarbete m.m. är också eftersträvansvärd. Utskottet har i dagarna behandlat regeringens proposition 1997/98:62 Regional tillväxt - för arbete och välfärd och ett stort antal motioner som är väckta med anledning av den eller under allmänna motionstiden hösten 1997 (bet. 1997/98:AU11). Som regeringen uttalar i den regionalpolitiska propositionen bör åtgärderna inom regional- och strukturpolitiken inriktas på att åstadkomma regional balans, understödja sysselsättningstillväxt, stärka konkurrenskraften hos främst småföretagen och på kompetensutveckling. Politiken bör också inriktas på lika möjligheter för kvinnor och män. Samordningen med den nationella regionalpolitiken bör öka. En del av de synpunkter som förs fram av motionärerna i detta ärende har också aktualiserats i det regionalpolitiska betänkandet. Detta gäller frågor om den allmänna inriktningen av EU:s regional- och strukturpolitik (motionerna U210 yrk. 17 delvis, U501 yrk. 2 och A460 yrk. 22 och 23), frågor om administrativa förenklingar för strukturfonderna (U210 yrk. 17 delvis) och frågor om EU:s inverkan på den nationella regionalpolitiken (U25 yrk. 10 och U26 yrk. 7 delvis). I korthet sägs i betänkandet bl.a. att större förändringar i organisationen kring strukturfondsarbetet bör vänta till nästa programperiod. Utskottet påpekar också att varken regeringen eller riksdagen har annat än mycket begränsade möjligheter att påverka den nationella stödområdesindelningen eftersom den numera bestäms av regler som utfärdas av kommissionen. Utskottet hänvisar i övrigt till vad som sagts i betänkandet i avsnitten 4.2 Stödområdesfrågor och 6. EG:s strukturfonder. Arbetsmarknadsutskottet anser att utrikesutskottet bör avstyrka de nu berörda motionsyrkandena. Vad gäller Centerpartiets uppfattning att regionalpolitiken inom EU särskilt bör ta fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden vill utskottet peka på att särskild prioritet skall ges gemenskapsinitiativ som innebär transnationellt och gränsöverskridande samarbete enligt förslag som kommissionen lämnat inför nästa programperiod för åren 2000-2006. I den s.k. positionspromemoria som regeringen upprättat i juni förra året och som anger den svenska regeringens positioner inför förhandlingarna med kommissionen sägs att de gemenskapsinitiativ som förordas för Sveriges del bör kunna inriktas på gränsöverskridande samarbete med bl.a. Finland, Danmark och Norge samt transnationellt samarbete dels med Östersjöstater och främst Barentsregionen i Ryssland, dels mellan perifera regioner och ekonomiskt starka regioner i övriga EU-länder. Även motionerna U210 och U460 i berörda delar bör avstyrkas. Centerpartiet tar också upp frågan om EU:s budget för regionalpolitik vid utvidgningen av antalet medlemsländer. Regeringen har i denna fråga i nämnda positionspromemoria anfört följande. Utgångspunkten för översynen av EU:s regional- och strukturpolitik bör vara att regelverket, liksom budgeten, utformas så att det kan tillämpas så snart kandidatländerna blir medlemmar. Det påverkar valet av kriterier för olika typer av prioriteringar. Medlemsutvidgningen kommer att ställa stora krav på omprioriteringar framför allt på längre sikt. För att möjliggöra detta måste insatserna minska bland nuvarande medlemsländer. Utvidgningen bör genomföras med minskad eller oförändrad totalbudget och med minskad strukturfondsbudget. I denna fråga har utskottet samma inställning som regeringen. Motionen A460 yrkande 22 i berörd del bör avstyrkas. Slutligen vad gäller det som sägs i motion U26 om att ytterligare åtgärder måste vidtas mot fusk och oegentligheter med EU:s budgetmedel konstaterar utskottet att regeringen i 1998 års ekonomiska vårproposition föreslår att det införs svenska lagregler om kontroll och tillsyn av sådana strukturstöd som inte redan i dag omfattas av sådan lagstiftning. Utskottet anser mot bakgrund därav att motionen i berörd del bör avstyrkas.
Stockholm den 23 april 1998
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Johnny Ahlqvist
I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver Jonsson (fp), Sten Östlund (s), Berit Andnor (s), Ingvar Johnsson (s), Kent Olsson (m), Martin Nilsson (s), Elving Andersson (c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Sonja Fransson (s), Hans Andersson (v), Kristina Zakrisson (s), Christel Anderberg (m), Barbro Johansson (mp), Anna Åkerhielm (m) och Michael Stjernström (kd).
Avvikande meningar
1. Den allmänna inriktningen av regional- och strukturpolitiken Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet Regional- och strukturpolitik, i den del det avser den allmänna inriktningen av EU:s regional- och strukturpolitik, bort ha följande lydelse: Kommissionens förslag om ändringar av regional- och strukturfondspolitiken inför nästa programperiod åren 2000-2006 är inte särskilt genomgripande. De nuvarande medlemsländerna beräknas år 2006 ta 70 % av strukturfonderna i anspråk. Regional- och strukturstöd borde vara övergångslösningar men tenderar att bli permanenta subsidier. Enligt utskottet borde Sverige agera för en avveckling av stödet i takt med att stödområdenas situation förbättras. Det bör också betonas att stöden inte får innebära centralplanering och snedvridning av ekonomierna i Central- och Östeuropa. Utskottet delar Moderaternas uppfattning att det är meningslöst för medlemsländerna att först betala in avgifter till EU för att sedan få tillbaka dem i form av strukturstöd. På sikt bör därför medlemsavgifter och stöd kvittas mot varandra. Det är dock viktigt att påpeka att eventuella nationella stöd inte får strida mot EU:s konkurrensneutralitet. Stödet från EU bör inriktas på svaga eller eftersatta regioner. Det kan också stimulera till samverkan över nationsgränserna. I första hand bör stödet bestå av hjälp att bygga upp och stärka institutioner för en fungerande marknadsekonomi, viss fysisk infrastruktur som inte marknadsfinansieras, utbildning samt viss miljövård. Den nationella planeringen och nationella monopol har ofta snedvridit transportsystemen, främst avseende järnvägen, eldistribution och i viss mån vägnätet. Även här kan EU ha en konstruktiv roll i de gränsöverskridande förbindelserna. Moderaternas motion U501 i berörd del bör tillstyrkas.
2. EU:s regional- och strukturpolitik Elving Andersson (c) och Michael Stjernström (kd) anser dels att utskottets ställningstagande i avsnittet Regional- och strukturpolitik, styckena 6-8, i den del det behandlar förslag från Centerpartiet, bort ha följande lydelse: Den omfattande byråkrati som kännetecknar den svenska hanteringen av EU:s strukturfondsmedel har utsatts för en stark kritik. Utskottet anser därför att regeringen skyndsamt bör se över den nationella administrationen av EU:s strukturfonder. Utskottet är vidare oroat över att EG-kommissionen förespråkar en minskning av de horisontella stödprogrammen. Sverige bör i de pågående förhandlingarna med EG-kommissionen om strukturfondspolitiken verka för en offensiv gemensam regionalpolitik inom EU som syftar till att göra perifert belägna områden långsiktigt bärkraftiga och som särskilt tar fasta på gränsregionalt samarbete i unionens ytterområden. På den gemensamma regionalpolitikens område har regering intagit ståndpunkter som på ett allvarligt sätt hotar förutsättningarna för levande regioner. När detta kombineras med krav på en sänkt medlemsavgift finns det risk för att ett brett stöd för en utvidgning av EU försenas eller undermineras. Slutligen vill utskottet framhålla att det är olyckligt att regeringen förespråkar att budgeten för strukturfondspolitiken bör minska även med beaktande av kommande utvidgning av antalet medlemsländer. Det kommer även framdeles att behövas en solidarisk utjämningspolitik inom hela EU. Med en minskad budget kommer sannolikt de geografiska klyftorna att öka. Utskottet förordar med det anförda ett tillstyrkande av motionerna U210 yrkande 17 i motsvarande del och U460 yrkandena 22 och 23, bägge i motsvarande delar.
3. Den nationella stödområdesindelningen Hans Andersson (v) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet Regional- och strukturpolitik, i det stycke som börjar med ?En del av de? såvitt det avser motion U25, bort ha följande lydelse: Den nationella regionalpolitiken har en större betydelse än den EU- finansierade. Genom EG:s fördrag begränsas den ?lilla? regionalpolitiken (artiklarna 92 och 93 i EG-fördraget). Regeringen har nyligen utfärdat en förordning som förbjuder att regionalt utvecklingsstöd utbetalas inom de områden i Sverige som har godkänts av EG-kommissionen som strukturomvandlingsområden. Enligt utskottet innebär detta en oacceptabel inskränkning i den nationella beslutanderätten till men för den regionala utvecklingen. Det är av utomordentlig vikt att regeringen försvarar Sveriges rätt att utforma en egen regionalpolitik. Detta bör enligt utskottet ges regeringen till känna. Med det anförda tillstyrker utskottet motion U25 yrkande 10. Övriga i detta avsnitt behandlade motioner bör avstyrkas.
4. Kostnader för EU m.m. Barbro Johansson (mp) anser att utskottets ställningstagande i avsnittet Regional- och strukturpolitik, i den del det behandlar motion U26, bort ha följande lydelse: Utskottet är kritiskt till EU:s bidragssystem eftersom det medför en onödig rundvandring av pengar. Sverige har bättre förutsättningar än EU att styra pengar till verkligt angelägna projekt i svenska regioner än vad EU har. Åtgärder måste också enligt utskottet vidtas mot fusk och andra oegentligheter med EU:s budgetmedel. Detta bör ges regeringen till känna. Utskottet tillstyrker motion U26 yrkande 7 i berörd del. Övriga motioner behandlade i detta avsnitt avstyrks.
Särskilda yttranden
1. Sysselsättningspolitik
Kent Olsson, Patrik Norinder, Christel Anderberg och Anna Åkerhielm (alla m) anför: Hög och ihållande arbetslöshet är ett problem som plågar många av EU:s medlemsstater. Det innebär dock inte att problemen kan lösas gemensamt. Arbetsmarknadens regler och funktionssätt avgörs i allt väsentligt på nationell nivå. Ansvaret för att reformera arbetsmarknaden och bringa ned det höga skattetrycket på arbete och företagande ligger t.ex. hos de enskilda länderna. Förutsättningarna för en gemensam sysselsättningspolitik kommer att bli än mindre vid en utvidgning av antalet medlemsländer. Centralt reglerad arbetsmarknad och löneavtal kan få förödande konsekvenser för bräckliga ekonomier i snabb tillväxt. Arbetstagarnas trygghet i den traditionella europeiska modellen har byggt på regler som styr anställning och friställande. Sådana regler har delvis varit kontraproduktiva. Sverige är ett exempel på ett land med en stel arbetsmarknad, hög arbetslöshet och låga reallöner. Stora grupper har här ställts utanför arbetsmarknaden. Tryggheten bör i stället komma genom att det finns ett rikt utbud av anställningsmöjligheter så att varje individ kan hitta det som passar henne eller honom. För att detta skall vara möjligt krävs en union där företag kan skapas och växa. En fortsatt fördjupning av den inre marknaden och ett undanröjande av kvarvarande nationella hinder för företagande och monopol är det bästa sättet att på unionsnivå angripa arbetslösheten. Sverige bör verka för att EU-samarbetet får denna inriktning.
2. Sysselsättningspolitik Hans Andersson (v) anför: En ny avdelning om sysselsättning har införts i EG-fördraget. Liksom majoriteten i utskottet tycker jag att det är bra att dessa frågor nu behandlas mer samordnat, regelbundet och institutionaliserat, men jag vill samtidigt betona att fördelarna inte får överdrivas. Jag återkommer till vad jag tidigare sagt i samband med behandlingen av regeringens proposition om Amsterdamfördraget, nämligen att EMU-processen, med prisstabilitetsmål och budgetdisciplin, är överordnad kampen mot arbetslösheten. Konvergenskrav och stabilitetspakt motverkar enligt min mening arbetet för en god sysselsättningsutveckling.
Vissa termer och förkortningar
-------------------------------------------------------- |Associationsavtal |EG:s associationsavtal enligt Rom-| | |fördragets artikel 238. Överenskom-| | |melserna är baserade på ömsesidighet| | |vad gäller rättigheter och| | |skyldigheter, men medger vanligen| | |viss förmånsbehandling av den| | |associerade parten.| | |Associationsavtal finns med bl.a.| | |Turkiet och Cypern. Sedan 1991 har| | |särskilda associationsavtal, s.k.| | |Europaavtal, undertecknats med| | |Polen, Ungern, Tjeckien m.fl.| | |central- och östeuropeiska stater.| | |Europaavtalen innehåller en referens| | |till framtida EU-medlemskap. Jämför| | |Europaavtal. | -------------------------------------------------------- |Associerade |Länder och territorier utanför| |transoceana |gemenskapen med associationsstatus| |länder och |på grund av sina juridiska| |territorier |bindningar med vissa medlemsstater| | |(t.ex. Martinique med Frankrike). | -------------------------------------------------------- |Benelux |Ekonomisk union etablerad genom| | |Haagöverenskommelsen 1948 mellan| | |Belgien, Nederländerna och| | |Luxemburg. | -------------------------------------------------------- |Beslut |Är bindande för dem de riktar sig| | |till. Beslut har t.ex. fattats om| | |införande av system för informa-| | |tionsutbyte om vattenkvalitet. | -------------------------------------------------------- |BNI/BNP |Bruttonationalinkomst/Bruttonationalprodukt.| -------------------------------------------------------- |Bulletin of the |En EG-publikation som redogör för| |European |kommissionens och andra gemenskaps-| |Communities |institutioners arbete. Publiceras 11| | |gånger om året. | -------------------------------------------------------- |CAP/PAC |Common Agricultural Policy/Politique| | |Agricole Commune - EG:s gemensamma| | |jordbrukspolitik. I artikel 39 i| | |Romfördraget fastställs att gemen-| | |skapens jordbrukspolitik syftar till| | |att öka produktionen av| | |jordbruksprodukter, garantera| | |jordbrukare en dräglig levnads-| | |standard, stabilisera jord- | | |bruksmarknaderna samt garantera| | |rimliga priser för konsumenterna.| | |Knappt 60 % av EG:s totala budget| | |går till CAP. | -------------------------------------------------------- |CE |Communauté Européenne (CE)/Euro-| | |peiska gemen-skapen (EG). | -------------------------------------------------------- |CECA |Communauté Européenne du Charbon et| | |de l'Acier/Europeiska kol- och| | |stålgemenskapen (EKSG). | -------------------------------------------------------- |CELEX |EG-kommissionens rättsdatabas. Inne-| | |håller i full text bl.a. EG:s grund-| | |läggande traktater (t.ex. Rom-| | |fördraget), sekundär lagstiftning| | |(förordningar, direktiv, beslut,| | |etc.), avtal mellan EG och tredje| | |land samt rättsfallen från EG-| | |domstolen. | -------------------------------------------------------- |CERN |Conseil Européen pour la Recherche| | |Nucléaire/ European Organization for| | |Nuclear Research - Europeiska| | |atomforskningscentret med säte utan-| | |för Genève. Bildades 1954 för att| | |utföra och koordinera forskning inom| | |partikelfysik. | -------------------------------------------------------- |CFP |Common Fisheries Policy - EG:s| | |gemensamma fiskeripolitik. Enligt| | |dess grundläggande bestämmelser| | |skall fiskeresurserna mellan EU:s| | |medlemsstater fördelas utifrån| | |följande kriterier: traditionellt| | |fiske, förlust av fiskemöjligheter| | |på grund av införande av 200-| | |milsgräns för fiskezoner, priori-| | |tering av områden som är starkt| | |beroende av fiske (Irland, norra| | |Storbritannien). | | | | -------------------------------------------------------- |CIS | | | |Custom Information System.| | |Konvention undertecknad i juli 1995| | |syftande till att möjliggöra ett| | |gemensamt agerande av| | |tullmyndigheterna i EU och utbyte av| | |information för brottsbekämpande| | |verksamhet. | | | | -------------------------------------------------------- |Citizen´s | | |Europe/Europe des |Medborgarnas Europa. Blev i mitten| |Citoyens |av 1980-talet ett samlingsnamn för| | |de fördelar som de enskilda| | |medborgarna i EG skulle få av den| | |inre marknaden. Medborgarnas Europa| | |har ingen egen tidtabell. Det syftar| | |på alla de åtgärder på| | |arbetsmarknadens, socialpolitikens,| | |konsumentpolitikens, ut-bildningens,| | |miljöns och den fria rörlighetens| | |områden som direkt gagnar de| | |enskilda EU-medborgarna. | | | | -------------------------------------------------------- |Cohesion |EU:s målsättning att uppnå ekonomisk| |(Sammanhållning) |och social utjämning inom| | |gemenskapen. Detta påverkar all| | |verksamhet inom unionen men bedrivs| | |främst genom de tre strukturfonderna| | |- regionalfonden, socialfonden och| | |jordbruksfondens utvecklingssektion.| | |Enligt Unionsfördraget i Maastricht| | |skall en särskild utjämningsfond| | |(cohesion fund) för de ekonomiskt| | |mindre utvecklade medlemsstaterna| | |inrättas. | -------------------------------------------------------- |Community Support |Utfästelser gjorda av EG-| |Frameworks (CSFs) |kommissionen till medlemsländerna om| | |på vilka områden och med hur mycket| | |regionalfonderna kan användas för| | |nationella regionalpolitiska| | |stödåtgärder. Som regel lämnar EU| | |bidrag motsvarande högst 70 % av| | |totalkostnaderna för ett projekt. | -------------------------------------------------------- |Coreper |Comité des Représentants| | |Permanents/Committee for Permanent| | |Representatives: de ständiga| | |representanternas kommitté som| | |består av medlemsstaternas EG-| | |ambassadörer och deras| | |ställföreträdare. Coreper| | |sammanträder varje vecka och har| | |till huvuduppgift att förbereda| | |ministerrådets möten. Kommittén| | |leder hela den mångfald| | |arbetsgrupper som bearbetar| | |kommissionens förslag inför behand-| | |ling i ministerrådet. | | | | -------------------------------------------------------- |COREU |Correspondence Européen, EU:s in-| | |terna kommunikationsnät för det| | |utrikespolitiska samarbetet mellan| | |medlemsstaterna. | | | | -------------------------------------------------------- |Correspondence |Motsvarande Euro-Info-Centres inom| |Centres |EU som vänder sig till tredje land| | |med prioritering av EFTA-länderna| | |och länderna i Central- och| | |Östeuropa. | | | | -------------------------------------------------------- |Council of |EU:s ministerråd. Se ministerrådet.| |Ministers | | -------------------------------------------------------- |Davignonrapporten |EG:s medlemsstater ingick i oktober| | |1970 en överenskommelse om att| | |inleda ett närmare och oförbindligt| | |utrikespolitiskt samarbete. Rikt-| | |linjerna till detta samarbete hade| | |skisserats i en rapport av Etienne| | |Davignon, belgisk diplomat och| | |sedermera framträdande ledamot av| | |EG-komissionen. Beslutet om närmare| | |utrikespolitiskt samarbete inom| | |gemenskapen var bl.a. ett avgörande| | |skäl för Sveriges beslut att inte| | |ansöka om EG-medlemskap vid denna| | |tidpunkt. | | | | -------------------------------------------------------- |Delors |Europeiska rådet tillsatte 1988 en| |Plan/Report |kommitté under ledning av EG-kommis-| | |sionens dåvarande president Jacques| | |Delors med uppgift att utreda och| | |föreslå steg i riktning mot en| | |ekonomisk och monetär union, EMU. På| | |våren 1989 presenterade kommittén| | |sitt förslag som rekommenderar att| | |EMU införs i tre faser och omfattar| | |gemensam penning- och valutapolitik,| | |samordning av den ekonomiska| | |politiken, gemensam centralbank och| | |en enhetlig valuta. | | | | -------------------------------------------------------- |DG |Directorate General -| | |generaldirektorat. EG-kommissionens| | |sekretariat är organiserat i sju| | |stabsfunktioner och 23 general-| | |direktorat (GD) för olika fack-| | |områden. Dessa är externa förbin-| | |delser (GD I), ekonomi och finans| | |(GD II), inre marknad och| | |industripolitik (GD III), konkurrens| | |(GD IV), sysselsättning, arbets-| | |marknads- och socialpolitik (GD V),| | |jordbruk (GD VI), transporter (GD| | |VII), bistånd (GD VIII), personal| | |och administration (GD IX),| | |information, kommunikation och| | |kultur (GD X), miljö, nukleär-| | |säkerhet och civilskydd (GD XI),| | |vetenskap, forskning och utveckling| | |(GD XII), informationsteknologi och| | |innovation (GD XIII), fiske (GD| | |XIV), finansinstitutioner och| | |direkta skatter (GD XV),| | |regionalpolitik (GD XVI), energi (GD| | |XVII), kredit och investeringar (GD| | |XVIII), budget (GD XIX), revision| | |(GD XX), tullunion och indirekta| | |skatter (GD XXI), samordning av| | |strukturpolitiken (GD XXII) och| | |företagspolitik, handel, turism och| | |kooperation (GD XXIII). | | | | -------------------------------------------------------- |Direktiv |Är bindande för EU:s medlemsstater| | |när det gäller målen som skall| | |uppnås, men ger varje stat valfrihet| | |beträffande medlen. Ofta innehåller| | |direktiven åtaganden om tid för| | |införande. | | | | -------------------------------------------------------- |Dublinkonventionen|EU:s konvention om asyl under-| | |tecknades i Dublin 11 juni 1990 av| | |11 medlemsstater. | | | | -------------------------------------------------------- |EC |European Community - Europeiska ge-| | |menskapen. Se EG. | | | | -------------------------------------------------------- |ECB/ECBS |European Central Bank/European Cent-| | |ral Bank System - den europeiska| | |centralbanken respektive det| | |europeiska centralbankssystemet| | |(inkl. de nationella| | |centralbankerna) som avses upprättas| | |i EMU:s fas tre i slutet av 1990-| | |talet (jämför EMU). | | | | -------------------------------------------------------- |Ecofin |Ministerrådsmöte i EU sammansatt av| | |medlemsstaternas ekonomi- och| | |finansministrar. Är tillsammans med| | |General Affairs Council (som be-| | |handlar frågor av allmän och| | |utrikespolitisk karaktär) ett av de| | |viktigaste ministerrådsmötena i EU.| | | | -------------------------------------------------------- |EDF |European Development Fund -| | |Europeiska utvecklingsfonden som| | |förvaltar EU:s biståndsmedel till| | |AVS/ACP-staterna under| | |Lomékonventionen. Har sitt säte i| | |Luxemburg. Medel tillskjuts i| | |femårsramar knutna till Lomékon-| | |ventionen. | | | | -------------------------------------------------------- |EEA |1. European Environment Agency -| | |Europeiska miljöbyrån med säte i Kö-| | |penhamn. Dess roll är främst| | |rådgivande till EG i miljöfrågor| | |samt ett informationscenter för| | |statistik över miljösituationen i| | |medlemsstaterna. | -------------------------------------------------------- | |2. European Economic Area -| | |Europeiska ekonomiska samarbets-| | |området. Se EES. | -------------------------------------------------------- |EEG |Europeiska ekonomiska gemenskapen.| | |Se EG/EC/CE. | -------------------------------------------------------- |EES |Europeiska ekonomiska samarbets-| | |området, be- | | |stående av EG:s och EFTA:s samtliga| | |medlemsstater. Avtalet om att| | |upprätta EES trädde i kraft den 1| | |januari 1994. Avtalet omfattar de| | |fyra friheterna samt angränsande| | |politikområden (t.ex. utbildnings-| | |och forskningssamarbete). Det om-| | |fattar också de legala och| | |institutionella frågor som ligger| | |till grund för avtalet. Avtalet| | |bygger på EG:s regelverk - acquis| | |communautaire - exklusive den| | |gemensamma jordbrukspolitiken,| | |fiskepolitiken, handelspolitiken och| | |skattepolitiken, m.fl. områden.| | |Medlemmar är Island, Norge och| | |Liechtenstein. | -------------------------------------------------------- |EFTA |European Free Trade Association -| | |den europeiska| | |frihandelssammanslutningen som| | |grundades 1960. | | |Medlemmar är Island, Norge, Schweiz| | |och Liechtenstein. Sverige,| | |Finland, Österrike, Danmark,| | |Portugal och Storbritannien var| | |medlemmar av EFTA fram till dess de| | |anslutit sig till EG/EU. | -------------------------------------------------------- |EG-fördraget |Detta fördrag som slöts år 1957 om| | |den europeiska ekonomiska| | |gemenskapen (EEG), med senare| | |tillägg och ändringar, kan kallas| | |EG:s grundlag och regeringsform.| | |Till sin egentliga natur är| | |fördraget en överenskommelse mellan| | |stater som behåller sin nationella| | |handlingsfrihet, men samtidigt är| | |beredda att på klart angivna villkor| | |och inom precist definierade områden| | |begränsa eller avstå från sin| | |suveräna handlingsfrihet och| | |överlämna denna till gemenskapen. | -------------------------------------------------------- |EG/EC/CE |Europeiska gemenskapen (EG)/European| | |Community (EC)/Communauté Européenne| | |(CE). Består av EKSG, EEG och| | |Euratom. EG:s medlemsstater är| | |Belgien (1951), Frankrike (1951),| | |Italien (1951), Luxemburg (1951),| | |Nederländerna (1951), Tyskland (1951| | |för Västtyskland och 1990 för f.d.| | |DDR), Danmark (1973), Irland (1973),| | |Storbritannien (1973), Grekland| | |(1981), Portugal (1986), Spanien| | |(1986), Sverige (1995), Finland| | |(1995) samt Österrike (1995). Se| | |också EU. | -------------------------------------------------------- |EG-domstolen |Court of Justice of the European| | |Communities, med säte i Luxemburg.| | |Är högsta uttolkare av EG-fördragen| | |och gemenskapens lagstiftning.| | |Domstolen består av 15 ledamöter och| | |9 generaladvokater (vars uppgift det| | |är att i varje mål framlägga ett| | |förslag till beslut) och har ca 600| | |anställda. | -------------------------------------------------------- |EG-kommissionen |Är ett utredande, förslagsställande,| | |verkställande och övervakande organ.| | |Kommissionen består av 20 ledamöter| | |- två från vart och ett av de fem| | |stora medlemsstaterna (Frankrike,| | |Italien, Spanien, Storbritannien och| | |Tyskland), en från vart och ett av| | |de övriga. Ledamöterna i kom-| | |missionen nomineras av| | |medlemsstaterna och utses för en| | |femårsperiod. Kommissionen leds av| | |en president som väljs för en period| | |av två år. Varje ledamot har ett| | |eller flera ansvarsområden.| | |Kommissionen biträds av ett| | |sekretariat som är organiserat i| | |stabsfunktioner, generaldirektorat| | |(jämför DG) och andra enheter. Ca 13| | |000 tjänstemän arbetar i| | |kommissionen, vars säte är Bryssel.| -------------------------------------------------------- |EG:s regelverk |Acquis communautaire, det samlade| | |regelverket inom EG bestående av| | |grundfördragen, förordningar,| | |direktiv, och domstolsavgöranden. | -------------------------------------------------------- |EGT |Europeiska gemenskapens officiella| | |tidning. EG:s sammanställning av| | |direktiv, förordningar, etc. som| | |antagits av ministerrådet. Kan| | |jämföras med Svensk| | |författningssamling i Sverige. | -------------------------------------------------------- |EIB |European Investment Bank -| | |Europeiska inve-steringsbanken är| | |ett självständigt EG-organ med egen| | |förvaltning. Etablerades i och med| | |Rom-fördraget, med syftet att till| | |speciellt utsatta och mindre| | |utvecklade regioner i EG:s| | |medlemsstater ge lån främst för| | |investeringar i infrastruktur,| | |energisektorn och industriell| | |modernisation. Lån ges också till| | |staterna i Central- och Östeuropa| | |och till de stater som är anknutna| | |till Lomékonventionen. Banken har| | |sitt säte i Luxemburg. Styrelsen| | |består av de 15 medlemsstaternas| | |finans- och ekonomiministrar. | -------------------------------------------------------- |EIS |European Information System. EU:s| | |datainformationsnät som skall| | |regleras i en konvention och som| | |syftar till att underlätta| | |kontrollen vid gemenskapens yttre| | |gränser. Den skall utgöra ett| | |komplement till konventionen om de| | |yttre gränserna. | -------------------------------------------------------- |Ekonomiska och |Är ett rådgivande organ inom EU med| |sociala kommittén |representanter från arbetsmarknadens| | |parter, producent- och konsumentint-| | |ressen, jordbruk, m.m. Kommittén har| | |189 ledamöter och ett sekretariat| | |med säte i Bryssel med ca 500| | |anställda. | -------------------------------------------------------- |EKSG |Europeiska kol- och stålgemenskapen.| | |Bildades 1951 genom det s.k.| | |Parisfördraget. De sex ur-sp-| | |rungliga medlemsstaterna - Belgien,| | |Frankrike, Italien, Luxemburg,| | |Nederländerna och Västtyskland -| | |samordnade sina befogenheter att| | |be-stämma i frågor som påverkar pro-| | |duktion och distribution av kol och| | |stål i den nya organisationen. | -------------------------------------------------------- |EMS |Europeiska monetära| | |systemet/European Monetary System -| | |EG:s monetära samarbetssystem| | |skapades 1978/79 och är lagfäst i| | |Europeiska enhetsakten från 1987.| | |Samarbetet inriktas på att| | |vidareutveckla växelkursmekanismen,| | |ERM, och främja ömsesidigt| | |ekonomisk-politiskt närmande, s.k.| | |konvergens. EMS består av en| | |gemensam valuta, ecu,| | |växelkursmekanismen, ERM, den mo-| | |netära samarbetsfonden, EMCF, samt| | |kreditstödsfacili-teter. | -------------------------------------------------------- |EMU |Economic and Monetary Union - EU:s| | |ekonomiska och monetära union. En av| | |EG:s två regeringskonferenser, som| | |inleddes i december 1990, behandlade| | |EMU. EMU är tänkt att genomföras i| | |tre faser: den första innebär dels| | |upprättandet av den inre marknaden| | |och införandet av fria kapital-| | |rörelser mellan EU-staterna, dels| | |att alla valutor knyts till| | |växelkursmekanismen i EMS. Fas två| | |innebär huvudsakligen en| | |förstärkning av den ekonomisk-poli-| | |tiska samordningen och fas tre| | |skapandet av en gemensam| | |centralbank, att man låser växel-| | |kurserna mellan medlemsstaterna och| | |att en enhetlig valuta införs. Den| | |enhetliga valutan kommer att kallas| | |?euro?. Den tredje fasen skall| | |enligt Unionsfördraget inledas| | |senast 1999. | -------------------------------------------------------- |Enhetsakten |Acte Unique. Reviderade 1987 EG:s| | |gemenskapsfördrag - Romfördraget och| | |Parisfördraget. Innebar ökad an-| | |vändning av majoritetsbeslut, för-| | |stärkning av Europaparlamentets roll| | |och fördragsfäste målet att till ut-| | |gången av 1992 upprätta den inre| | |marknaden. Fördragsfäste även om-| | |rådena miljö, arbetsmiljö,| | |regionalstöd och forskning samt det| | |europeiska utrikespolitiska| | |samarbetet, EPS (numera GUSP). | -------------------------------------------------------- |EPU |European Political Union - EG:s| | |politiska union. En central| | |målsättning alltsedan Kol- och| | |stålgemenskapens tillkomst 1951 har| | |varit att skapa en politisk union. I| | |Romfördraget från 1957 framhålls| | |också de fördragsslutande parternas| | |beslutsamhet att ?lägga grunden till| | |ett ständigt fastare förbund mellan| | |de europeiska folken?. Denna| | |målsättning bekräftades i och med| | |enhetsakten från 1987. I december| | |1990 inleddes en av två| | |regeringskonferenser för att| | |behandla EG:s allmänpolitiska och| | |institutionella utveckling i| | |riktning mot en ?politisk union?.| | |Resultatet av denna konferens och| | |den om ekonomisk och monetär union| | |blev överenskommelsen i Maastricht i| | |december 1991 om skapandet av| | |Europeiska unionen. | -------------------------------------------------------- |ERM |Exchange Rate Mechanism - växelkurs-| | |samarbetet inom EMS. Inom ERM har| | |varje valuta en fastställd| | |centralkurs uttryckt i ecu. På| | |grundval av denna bestämmer man| | |kurser gentemot de andra valutorna i| | |systemet. Grekland deltar ej i ERM.| -------------------------------------------------------- |EU |Europeiska unionen, dvs. den påbyg-| | |gnad och fördjupning av gemenskaps-| | |arbetet som överenskoms i Maastricht| | |i december 1991. Begreppet EU| | |används om den övergripande helhet| | |som omfattas av Maastrichtfördraget.| | |Av de tre s.k. pelare som unionen| | |vilar på är det pelare två (gemensam| | |utrikes- och säkerhetspolitik) och| | |pelare tre (området för rättsliga| | |frågor och inrikes angelägenheter)| | |som bildar unionens nya samarbets-| | |områden. Begreppet EG betecknar| | |också fortsättningsvis det| | |traditionella ekonomiska samarbetet| | |inom unionen (dvs. EG, EKSG samt| | |Euratom). | -------------------------------------------------------- |Euratom |European Atomic Energy Community -| | |Europeiska atomenergigemenskapen.| | |Bildades i samband med EEG i Rom| | |1957. Euratom har gemensamma regler| | |om frågor som berör kärnsäkerhet och| | |kärnenergi, i vilka ingår en| | |gemensam marknad för| | |uranförsörjning, reaktorer och delar| | |av reaktorer. Fungerar som| | |kontrollorgan och driver ett| | |europeiskt fusionsforskningsprogram.| -------------------------------------------------------- |Euro-Info-Centres |Inom ramen för den EG-aktionsplan| | |som särskilt inriktas på att öka| | |möjligheterna för små och medelstora| | |företag att tillgodogöra sig| | |fördelarna av den inre marknaden,| | |har informationskontor, s.k. Euro-| | |Info-Centres, upprättats i medlems-| | |staterna. Syftar främst till att| | |möjliggöra bättre information mellan| | |företagen samt mellan företagen och| | |allmänheten. | --------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------- |Europaavtal |Associationsavtal mellan EU och| | |vissa stater i Central- och| | |Östeuropa. Avtal har undertecknats| | |med Polen, Ungern, Tjeckien, Estland| | |m.fl. central- och östeuropeiska| | |stater. | | |Europaavtalen innebär att ett fri-| | |handelsområde skall upprättas inom| | |tio år. EG åtar sig att å sin sida| | |avveckla handelshinder för industri-| | |varor redan inom fem år. Avtalen| | |innehåller vidare regler om| | |arbetstagares rörlighet,| | |investeringar, tjänstehandel,| | |konkurrensrätt, ekonomiskt samar-| | |bete, kulturellt utbyte och en| | |utrikespolitisk dialog. I avtalens| | |inledande avsnitt anges också att de| | |skall ses som ett första steg på| | |vägen mot ett framtida EU-med-| | |lemskap. Jämför Association Agre-| | |ements. | -------------------------------------------------------- |Europaparlamentet |Är rådgivande, kontrollerande och i| | |vissa fall - t.ex. i budgetfrågor -| | |medbeslutande organ. Består av 626| | |ledamöter, valda direkt för fem år.| | |Parlamentet håller vanligen sina| | |sessioner en vecka varje månad (utom| | |i augusti) i Strasbourg. Normalt| | |möts utskott och partigrupper i| | |Bryssel. Huvuddelen av parlamentets| | |sekretariat, som har ca 3 000| | |anställda, finns i Luxemburg. | -------------------------------------------------------- |Europarådet |Dess stadgar undertecknades 1949 i| | |London. Syftet är att samarbeta inom| | |en rad områden: mänskliga| | |rättigheter, sociala frågor,| | |utbildning, kultur, ungdomsfrågor,| | |hälsofrågor och naturvård. Organi-| | |sationen har i dag 39 medlemmar,| | |senast upptogs Ryssland som medlem.| | |Har sitt säte i Strasbourg. Rådets| | |generalsekreterare är f.n. svensken| | |Daniel Tarschys. | -------------------------------------------------------- |European |Europarådets konvention om de mänsk-| |Convention on |liga rättigheterna och de| |Human Rights |grundläggande friheterna. Se| | |Europarådet. | -------------------------------------------------------- |European Court of |Europeiska domstolen för mänskliga| |Human Rights |rättigheter. Domstolen, med säte i| | |Strasbourg, skall se till att| | |Europarådets konvention från 1950 om| | |de mänskliga rättigheterna| | |efterföljs. | --------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------- |European |I varje EU-stat finns ett antal| |Documentation |informationscentrum med uppgift att| |Centre |tillhandahålla information om EG:s| | |regelverk, institutioner etc. Är| | |oftast knutna till universitet eller| | |högskolor. | -------------------------------------------------------- |European |Europeiska miljöbyrån. Upprättades| |Environmental |1974 med syftet att fungera som ett| |Bureau |informationsnätverk för miljöfrågor| | |i Europa, främst i EU:s medlems-| | |stater. Består i dag av ca 200| | |miljöorganisationer. Har sitt säte i| | |Bryssel. | -------------------------------------------------------- |Europeiska rådet |Detta EU:s toppmöte, som tillkom på| | |informell basis 1974, består av| | |medlemsstaternas stats- och| | |regeringschefer och EG-kommissionens| | |ordförande. Europeiska rådet| | |stadgefästes först i enhetsakten| | |1987 och förs i det nya unions-| | |fördraget in i den formella| | |beslutshierarkin. Skall sammanträda| | |två gånger per år för att bl.a. ge| | |politiska impulser i arbetet och| | |behandla större frågor. | -------------------------------------------------------- |Europol |EU-organ för polissamarbete inom| | |ramen för Maastrichtavtalets tredje| | |pelare för att förhindra och bekämpa| | |terrorism, narkotikahandel och annan| | |internationell brottslighet. Ett| | |första steg är informationssamarbete| | |kring illegal narkotikahandel genom| | |narkotikaenheten (Europol Drugs| | |Unit). | -------------------------------------------------------- |EU:s sociala |Antogs av alla EG-stater utom| |stadga |Storbritannien i form av en| | |deklaration 1989. Betraktas som ett| | |politiskt instrument med ?moraliska| | |förpliktelser? för medlemsstaterna| | |att se till att de grundläggande| | |sociala rättigheter som stadgan| | |behandlar garanteras i respektive| | |stat. Den ger också en uppmaning| | |till kommissionen att lägga fram| | |förslag till direktiv och| | |rekommendationer eller på andra sätt| | |söka genomföra innehållet i stadgan| | |som bl.a. omfattar arbetsmarknads-| | |och yrkesutbildningsfrågor,| | |jämställdhet, arbetsmiljö- och| | |handikappfrågor. Har följts upp via| | |ett speciellt handlingsprogram. | -------------------------------------------------------- |Fusionsfördraget |Fusionsfördraget. Överenskommelser| | |från 1965 som samlade de tre ge-| | |menskapsfördragen - EKSG, EEG och| | |Euratom - under gemensam kontroll av| | |en kommission och ett ministerråd.| | |Överenskommelsen trädde i kraft i| | |juli 1967. | -------------------------------------------------------- |Förordning |Antas av EU-rådet på förslag från| | |kommissionen. Är omedelbart bindande| | |för alla medlemsstater liksom för| | |företag och enskilda inom EU.| | |Förordning tar över nationell lag. | -------------------------------------------------------- |Förstainstansrätten|EG:s förstainstansrätt - EG-| | |domstolens lägre instans som| | |handlägger konkurrensärenden, EKSG-| | |mål samt arbetsrättsliga frågor| | |mellan och inom gemenskapens| | |institutioner. Besluten kan| | |överklagas hos domstolens högre| | |instans. 15 domare. | -------------------------------------------------------- |GUSP/CFSP |Den gemensamma utrikes- och säker-| | |hetspolitik som EU:s medlemsstater| | |utvecklar inom ramen för fördraget| | |om Europeiska unionen (eng. Common| | |Foreign and Security Policy). | -------------------------------------------------------- |Gymnich |Informellt utrikesministermöte inom| | |EU varje halvår, som ägnas en allmän| | |diskussion om övergripande utrikes-| | |politiska frågor. Uppkallat efter| | |den by utanför Bonn där det första| | |mötet ägde rum. | -------------------------------------------------------- |Harmonisering |EU-term som syftar på ändring av| | |nationell lagstiftning så att den| | |överensstämmer med EG:s regelverk. | -------------------------------------------------------- |Icke- |Bekräftelse från EG-kommissionen att| |ingripandebesked |ett förfarande inte strider mot EG:s| | |konkurrensregler. | -------------------------------------------------------- |IGC |Inter-governmental Conference; den| | |regerings-konferens mellan EU:s| | |medlemsstater som enligt| | |Maastrichtfördraget inkallades 1996| | |för att undersöka vilka bestämmelser| | |i fördraget som skall revideras för| | |att de i fördraget angivna målen| | |skall kunna uppfyllas. Konferensen| | |inleddes i Turin den i mars 1996 och| | |avslutades i Amsterdam i juni 1997.| -------------------------------------------------------- |IMF |International Monetary Fund - Inter-| | |nationella valutafonden med säte i| | |Washington DC, USA. Upprättades 1947| | |genom Bretton Woods-överens-| | |kommelsen. | -------------------------------------------------------- |INFO 92 |EG-kommissionens vitboksdatabas.| | |Presenterar med en sammanfattning| | |innehåll, syfte, användningsområde,| | |m.m. av de 289 förslagen i EG:s| | |vitbok. Uppgifter lämnas vidare om| | |var i beslutsprocessen förslagen| | |befinner sig, ikraftträdandedatum,| | |referens till var de är publicerade,| | |m.m. | -------------------------------------------------------- |Interreg |EG:s regionalpolitiska program för| | |stöd till gränsregioner mellan| | |medlemsstaterna. Programmet syftar| | |främst till att förbereda ekonomiskt| | |mindre utvecklade gränsregioner för| | |den ökade konkurrensen i och med| | |upprättandet av den inre marknaden.| -------------------------------------------------------- |ISO |International Organization for Stan-| | |dardization - internationella| | |standardiseringsorganisationen. | -------------------------------------------------------- |JO/OJ/EGT |Journal Officiel/Official Journal-| | |/Europeiska gemenskapernas| | |officiella tidning. Se EGT. | -------------------------------------------------------- |Kommitologin |EU:s kommittésystem. Som ett led i| | |strävan att effektivisera| | |beslutsprocessen i EG-organen, få| | |ett snabbare beslutsfattande och| | |lösa upp blockeringar på grund av| | |motsättningar mellan medlemsländerna| | |tillsätts kommittéer med olika| | |status. Vissa har beslutanderätt,| | |andra är bara rådgivande. | -------------------------------------------------------- |Lomékonventionen |Ramavtal för EU:s bistånd till de 70| | |s.k. AVS-staterna i Afrika,| | |Västindien och Stillhavsområdet.| | |Lomékonventionen är ett avtal om| | |handel, samarbete och bistånd. De| | |viktigaste inslagen i konventionen| | |gäller handelslättnader, kom-| | |mersiellt, ekonomisk-finansiellt och| | |industriellt samarbete samt bestäm-| | |melser avsedda att stabilisera| | |utvecklingsländernas | | |exportinkomster. Den nuvarande| | |fjärde konventionen (Lomé IV) slöts| | |1990 för tio år. Biståndsåtaganden| | |under konventionen förvaltas av| | |Europeiska utvecklingsfonden (EDF).| | |Jämför ACP/AVS och EDF. | -------------------------------------------------------- |Luxemburg- |Vid två EG-möten i januari 1966| |kompromissen |beslutades efter franskt villkor att| | |viktiga beslut i ministerrådet även| | |fortsättningsvis skulle fattas| | |enhälligt, dvs. varje medlemsstat| | |kunde inlägga veto mot beslut vars| | |genomförande den ansåg skada dess| | |nationella intressen. Detta beslut,| | |som både brukades och missbrukades| | |under de följande åren, utgjorde en| | |av de främsta anledningarna till att| | |EG:s besluts-kraft försvagades fram| | |till 1987 då enhetsakten införde| | |ökad användning av majoritetsbeslut.| -------------------------------------------------------- |Luxemburgprocessen|Startade med en gemensam deklaration| | |i anslutning till ministermötet| | |EFTA-EG i Luxemburg år 1984, om att| | |skapa ett breddat och fördjupat| | |samarbete parterna emellan. | -------------------------------------------------------- |Medbeslutande- |EU-uttryck som syftar på Europa-| |proceduren |parlamentets medbeslutande i| | |beslutsprocessen. I och med | | |Maastrichtfördraget infördes en ny| | |beslutsprocedur (artikel 189c) som| | |för första gången ger parlamentet| | |vetorätt inom ett femtontal områden,| | |såsom inre marknadsfrågor,| | |utbildning, kultur, hälsovård,| | |konsumentskydd, transport,| | |kommunikation, forskning och miljö.| | |Jämför Cooperation procedure. | -------------------------------------------------------- |Meddelanden |Skrivelser som används av EG-kom-| | |missionen för att exempelvis| | |informera medlemsländerna eller| | |lägga fram förslag om förordningar,| | |beslut, direktiv osv. | -------------------------------------------------------- |Ministerrådet |EU:s utrikesministrar och| | |fackministrar sammanträder i rådet.| | |Antar rekommendationer, fattar| | |beslut om budget, direktiv och| | |förordningar. | -------------------------------------------------------- |NAC |North Atlantic Council - Nord-| | |atlantiska rådet består av de 16| | |Nato-staternas utrikesministrar.| | |Håller regelbundet återkommande| | |möten. | -------------------------------------------------------- |NACC |North Atlantic Cooperation Council -| | |Nordatlantiska samarbetsrådet är ett| | |samrådsforum för säkerhetsfrågor| | |mellan Natos medlemsstater, de f.d.| | |Warszawapaktsstaterna och OSS-| | |staterna. | -------------------------------------------------------- |Nato |North Atlantic Treaty Organization -| | |den nordatlantiska försvarsorgani-| | |sationen, även kallad Atlantpakten,| | |grundades 1949 med säte i Bryssel.| | |De 16 medlemmarna är Island, Norge,| | |USA, Kanada och Turkiet samt de 15| | |medlemsstaterna i EU med undantag| | |för Sverige, Finland, Österrike och| | |Irland. | -------------------------------------------------------- |Notices |Icke bindande tillkännagivanden av| | |EG-kom-missionen: tolkning av gäl-| | |lande bestämmelser. | -------------------------------------------------------- |NPT |Icke-spridningsfördraget (Non| | |Proliferation Treaty) - avtal om| | |icke-spridning av kärnvapen. | -------------------------------------------------------- |Närhetsprincipen |Även benämnd| | |subsidiaritetsprincipen. Denna EU-| | |princip går ut på att endast det som| | |inte kan göras effektivt på| | |nationell, regional eller lokal nivå| | |skall göras på gemenskapsnivå. Dvs.| | |beslut inom gemenskapen bör fattas| | |så nära medborgarna som möjligt.| | |Principen fördragsfästes i och med| | |Maastrichtavtalet om en europeisk| | |union men har redan tidigare varit| | |vägledande för arbetet på många| | |områden. | -------------------------------------------------------- |OECD |Organization for Economic Coope-| | |ration and Development - Organi-| | |sationen för ekonomiskt samarbete| | |och utveckling. Hette ursprungligen| | |OEEC - Organization for European| | |Economic Cooperation (organisationen| | |för europeiskt ekonomiskt samarbete)| | |- och skapades 1948 för att främja| | |återuppbyggnaden i Europa efter| | |kriget. OECD, som har sitt säte i| | |Paris, omfattar i dag 24| | |?västekonomier? (Europa,| | |Nordamerika, Japan, Australien och| | |Nya Zeeland) och ägnar sig främst åt| | |informationsutbyte, analys och viss| | |samordning av ett brett spektrum av| | |ekonomiska frågor. | -------------------------------------------------------- |OSS |Oberoende staters samvälde (f.d.| | |Sovjetunionen). Oberoende staters| | |samvälde (OSS) är en lös samarbets-| | |organisation mellan de f.d. Sovjet-| | |repub-likerna utom Georgien och de| | |tre baltiska staterna Estland,| | |Lettland och Litauen. Organisationen| | |har sitt säte i Vitrysslands| | |huvudstad Minsk. | -------------------------------------------------------- |OSSE/OSCE |Organization for Security and| |Organisationen |Cooperation in Europe, tidigare ESK,| |för säkerhet och |den europeiska| |samarbete i |säkerhetsorganisationen. Kallas| |Europa |ibland Helsingforsprocessen då| | |arbetet inleddes i Helsingfors 1975.| | |Omfattar alla stater i Europa och| | |det forna Sovjetunionen samt USA och| | |Kanada. Till ämnen som behandlas| | |inom OSSE hör säkerhetsfrågor av| | |militär och politisk art; eko-| | |nomiskt, vetenskapligt, teknologiskt| | |och miljömässigt samarbete liksom| | |frågor med anknytning till det| | |humanitära och kulturella området,| | |ofta kallade ESK:s/OSSE:s mänskliga| | |dimension. Arbetet leds av ett| | |ordförandeland som till sitt stöd| | |har en generalsekreterare och tre| | |institutioner - ett sekretariat i| | |Prag, ett konfliktlösningscenter i| | |Wien och ett demokratistödscenter i| | |Warszawa. | -------------------------------------------------------- |Parisstadgan |Slutdokument från ESK:s (numera| | |OSSE) toppmöte i Paris i november| | |1990, som beseglade försoningen| | |mellan Öst- och Västeuropa. Är| | |tillsammans med Helsingfors-| | |dokumentet från 1975 grunddokument| | |för ESK:s (OSSE:s) verksamhet. | -------------------------------------------------------- |PFF/PFP |Partnerskap för fred/Partnership for| | |Peace; samarbete på det| | |fredsbevarande området i vilket| | |deltar Natostaterna och nästan alla| | |stater i Central- och Östeuropa samt| | |Sverige och Finland. | -------------------------------------------------------- |PHARE |Poland and Hungary Aid for| | |Restructuring of the Economies - den| | |del av EU-staternas tekniska bistånd| | |till samtliga central- och| | |östeuropeiska stater, som| | |kanaliseras via EU:s budget och| | |administreras av EG-kommissionen.| | |Har i takt med den politiska| | |utvecklingen utsträckts till alla| | |staterna i Central- och Östeuropa.| | |1992 uppgick detta bistånd till 1| | |miljard ecu. | -------------------------------------------------------- |POCO |Politiska kommittén, som består av| | |chefstjänstemän från| | |medlemsstaternas utrikesdepartement,| | |är högsta tjänstemannaorgan för det| | |utrikespolitiska samarbetet mellan| | |EU-staterna. | -------------------------------------------------------- |PPP |Polluter Pays Principle. EG:s miljö-| | |princip om att ?förorenaren| | |betalar?. | -------------------------------------------------------- |Proportionality |En EU-princip ofta använd av EG:s| | |domstol för att hindra| | |oproportionella åtgärder (i form av| | |importförbud, tullar, o.d.) av en| | |medlemsstat mot en annan. | -------------------------------------------------------- |REGEN |EG:s energiprogram med syfte att| | |utvidga den inre energimarknaden| | |till ekonomiskt mer eftersatta| | |regioner inom gemenskapen. Ett annat| | |syfte är att uppmuntra till större| | |gasanvändning än hittills för att på| | |så vis undvika ett alltför stort| | |oljeberoende. | -------------------------------------------------------- |Regionkommittén |Inrättades genom Maastrichtfördraget| | |och består av företrädare för| | |lokala och regionala organ (i| | |Sverige kommuner och landsting) . | -------------------------------------------------------- |Rekommendationer |Recommendations and Opinions. An-| |och yttranden |tagna av EU-rådet på förslag från| | |kommissionen. Saknar legal verkan| | |och är således inte bindande. | -------------------------------------------------------- |Revisionsrätten |Har sitt säte i Luxemburg. Är EG:s| | |högsta revisionsorgan. Domstolen har| | |15 ledamöter och ett sekretariat med| | |drygt 300 anställda. | -------------------------------------------------------- |Rådgivande |Rådgivande kommittéer upprättade av| |kommitté |EG-kommissionen. Deras uppgift är| | |att ge råd och yttra sig över| | |specifika frågor: exempelvis yttrar| | |sig EG:s rådgivande kommitté för| | |konsumentfrågor (Consumer´s| | |Consultative Committee) över förslag| | |till beslut som rör konsumentfrågor.| --------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------- |Rådssekretariatet |EU-ministerrådets sekretariat med| | |över 2 300 anställda (som leds av en| | |generalsekreterare). Råds-| | |sekretariatet bistår ministerrådet,| | |Coreper och dem underställda| | |arbetsgrupper i beslutsberedningen.| | |Har sitt säte i Bryssel. | -------------------------------------------------------- |Sammanhållning |Se Cohesion | -------------------------------------------------------- |Samarbetsproceduren|I Europeiska enhetsakten från 1987| | |fick Europaparlamentet större| | |möjlighet att påverka EG:s| | |lagstiftning genom det s.k.| | |samarbetsförfarandet (artikel 189c).| | |Detta tillämpas inom de områden där| | |ministerrådet fattar beslut med| | |majoritet. Det gäller framför allt| | |den s.k. harmoniseringen av EG:s| | |lagar för den inre marknaden.| | |Dessutom gäller det vissa andra| | |områden, forskningsprogram, den| | |regionala fonden samt vissa sociala| | |frågor. Allt som allt handlar det om| | |ett tiotal artiklar i Romfördraget.| | |Samarbetsförfarandet utsträcks i| | |Maastrichtfördraget till att gälla| | |omkring 15 nya områden, samtidigt| | |som det bibehålls för tre gamla.| | |Jämför Medbeslutandeproceduren. | -------------------------------------------------------- |Schengen |Överenskommelse 1985 mellan| | |Beneluxländerna, Frankrike och| | |Tyskland med syftet att avskaffa| | |gränskontrollerna för persontrafik| | |staterna emellan, samt etablera ökad| | |kontroll vid de externa gränserna,| | |gemensam viseringspolitik och utökat| | |informationsutbyte. Flera andra EU-| | |stater har sedermera anslutit sig| | |till avtalet. Sverige avser, som ett| | |första steg, att bli observatör i| | |Schengensamarbetet. | -------------------------------------------------------- |SIS |Schengen Information System. Ett| | |datainformationsnät som syftar till| | |att underlätta kontrollen av| | |Schengenstaternas yttre gränser.| | |Systemet utgör modell för EIS som på| | |sikt skall omfatta samtliga EU-| | |stater. | -------------------------------------------------------- |Standing |Konferens, med säte i Strasbourg,| |Conference of |som bildades 1987 och som i dag| |Local and |samlar delegater från den regionala| |Regional |och kommunala nivån i Europarådets| |Authorities of |medlemsstater. Har som syfte att| |Europe |stödja regionalt och lokalt| | |samarbete i Europa. | -------------------------------------------------------- |Strukturfonderna |För perioden 1994-99 kommer de tre| | |strukturfonderna (regionalfonden,| | |socialfonden och| | |utvecklingssektionen av jordbruks-| | |fonden) att disponera ca 1 300 mil-| | |jarder kronor för regionala| | |utvecklingsprogram med syfte att| | |utjämna de regionala och lokala| | |ojämlikheterna inom gemenskapen.| | |Bidragen går huvudsakligen (70 %)| | |till de fattigaste regionerna men| | |även till industriregioner på| | |tillbakagång liksom till| | |landsbygdsutveckling och sysselsät-| | |tningsskapande projekt i de rikare| | |medlemsstaterna. Ytterligare bidrag| | |för dessa ändamål kan erhållas i| | |form av lån från EIB. | -------------------------------------------------------- |Subsidiaritetsprincipen|Se Närhetsprincipen. | -------------------------------------------------------- |TACIS |Technical Assistance to the| | |Commonwealth of Independent States| | |and Georgia. EG-kommissionens bis-| | |tåndsprogram för staterna i forna| | |Sovjetunionen (utom de tre baltiska| | |staterna, som faller under PHARE-| | |programmet). 1992 uppgick detta| | |bistånd till 450 miljoner ecu,| | |katastrofbistånd oräknat. | -------------------------------------------------------- |TBTs |Technical Barriers to Trade -| | |tekniska handelshinder. Syftar på| | |problem som uppstår genom att skilda| | |stater har olika regler om hur en| | |produkt skall vara beskaffad i fråga| | |om t.ex. dimensioner,| | |säkerhetsordningar och| | |märkningsbestämmelser. | -------------------------------------------------------- |Trojka |Trepartsgrupp inom EU:s utrikes-| | |ministerråd bestående av den| | |tidigare, den pågående och den| | |kommande ordförandeskapsstaten| | |assisterade av EG-kommissionen.| | |Trojkan företräder ofta EU gemensamt| | |i utrikespolitiska sammanhang. | -------------------------------------------------------- |VEU/WEU |Västeuropeiska unionen/Western Euro-| | |pean Union - organisation för| | |försvars- och säkerhetspolitiskt| | |samarbete, som upprättades 1948.| | |Medlemmar är EU:s medlemsstater utom| | |Irland och Danmark (som dock båda är| | |observatörer). Sverige är| | |observatör. | -------------------------------------------------------- |Visegradstaterna |En beteckning på de fyra central-| | |europeiska staterna Polen, Ungern,| | |Tjeckien och Slovakien. Dessa ut-| | |vecklar ett allt närmare samarbete,| | |med bl.a. frihandelsplaner, och| | |söker samtidigt gemensamt ett| | |närmande till EU och EFTA. Bl.a. har| | |man med EU förhandlat fram| | |associationsavtal, s.k. Europaavtal| | |(se detta ord). | -------------------------------------------------------- |VHO/WTO |World Trade Organization, den| | |internationella | | |världshandelsorganisationen som| | |omfattar, förstärker och utvidgar| | |det hittillsvarande regelverket inom| | |GATT (General Agreement on Tariffs| | |and Trade). | --------------------------------------------------------
Innehållsförteckning
1 Sammanfattning....................................1 2 Skrivelsen........................................2 3 Motionerna........................................2 Motioner väckta med anledning av regeringens skrivelse 1997/98:692 Övriga motioner...................................4 4 Ärendets beredning, yttranden från andra utskott, betänkandets disposition 5 5 Utskottet.........................................6 5.1 Allmänna överväganden och vissa övergripande frågor6 Skrivelsen......................................6 Motionerna......................................9 Utskottets överväganden........................11 5.2 Agenda 2000 och utvidgningen.................18 Skrivelsen.....................................18 Motionerna.....................................22 Utskottets överväganden........................25 5.3 Visst samarbete inom ramen för Europeiska gemenskapen EG34 Skrivelsen.....................................34 Ekonomiska och monetära unionen..............34 Inre marknaden...............................37 EU:s budget..................................39 Energi- och miljöfrågor......................41 Motionerna.....................................44 EMU, inre marknaden, budget....................44 Transporter, energi, miljö.....................45 Regional- och strukturpolitik..................46 Utskottets överväganden........................47 Sysselsättning.................................47 EMU, inre marknaden, budget....................48 Transporter, energi och miljö..................51 Regional- och strukturpolitik..................55 5.4 Unionens förbindelser med omvärlden och den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 57 Skrivelsen.....................................57 Motionerna.....................................62 Utskottets överväganden........................64 5.5 Institutioner, språk och lokalisering av EU-organ70 Skrivelsen.....................................70 Motionerna.....................................72 Utskottets överväganden........................72 Hemställan.......................................74 Reservationer......................................76 1. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4)76 2. Unionens östbistånd och ekologisk hänsyn (mom. 11)77 3. Konvergensprogrammet (mom. 13)................77 4. Miljöhänsyn vid offentlig upphandling (mom. 14)78 5. Sveriges kostnader för EU-medlemskapet (mom. 15)78 6. Forskning och utveckling av förnybara energikällor (mom. 17)79 7. Miljöfrågorna i EG-fördraget (mom. 18)........79 8. Nationell regionalpolitik (mom. 20)...........80 9. Unionens regional- och strukturpolitik (mom. 21)80 10. VEU:s roll och Sveriges relation till VEU (mom. 23)81 11. De mänskliga rättigheterna i unionens Medelhavspolitik (mom. 24)82 12. Multilateralt investeringsavtal (MAI) (mom. 27)82 Särskilda yttranden................................83 1. EU-handlingar som tillställs de nationella parlamenten (mom. 1)83 2. Skrivelse om EU-medlemskapets konsekvenser (mom. 3)83 3. Unionens respektive medlemsstaternas befogenheter (mom. 4)83 4. Omställning av vattenförsörjningssystem (mom. 19)83 5. Unionens bidragssystem (mom. 22)..............84 Bilaga 1 Finansutskottets yttrande 1997/98:FiU3y............85 Näringsutskottets yttrande 1997/98:NU4y...........92 Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1997/98:AU7y...103 Bilaga 2 Vissa termer och förkortningar....................111