Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1993/94
Betänkande 1992/93:FöU9
Försvarsutskottets betänkande
1992/93:FÖU09
Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1993/94
Innehåll
1992/93 FöU9
I betänkandet behandlas förslag som regeringen efter föredragning av statsrådet Björck har förelagt riksdagen i proposition 1992/93:100 bilaga 5 (i det följande kallad propositionen). Vidare behandlas Riksdagens revisorers förslag angående det militära försvarets kostnader för resor (förs. 1991/92:22).
I betänkandet behandlas dessutom 118 motionsyrkanden från 68 motioner. I bilaga 1 ges en översikt över motionernas behandling.
Under arbetet med betänkandet har inför utskottet lämnats upplysningar av bl.a. företrädare för Försvarsdepartementet samt personer i ledande ställning inom totalförsvaret. Utskottet har också mottagit uppvaktningar och skrivelser i skilda frågor.
Sammanfattning
Betänkandet behandlar främst verksamhet och anslag inom totalförsvaret budgetåret 1993/94.
Beträffande inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken konstaterar utskottet att de säkerhetspolitiska målen enligt 1992 års försvarsbeslut ligger fast.
De säkerhetspolitiska målen formulerades då på följande sätt:
Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för oss att -- såsom enskild nation eller i självvald samverkan med andra länder -- kunna utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat avseende. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken är att utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och demokratisk utveckling.
Ett centralt mål är därvid att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och angränsande områden, med yttersta syfte att minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller konflikter.
Säkerhetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken.
Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett Europa som förändras. Den nya politiska situationen skapar nya möjligheter för deltagande också i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra europeiska stater.
De strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och nordatlantiska området innebär dock att den hårda kärnan i vår säkerhetspolitik fortfarande är den militära alliansfriheten med dess skyldighet att upprätthålla en betryggande försvarsförmåga för att vi skall kunna vara neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, och vi försvarar bara Sverige.
Utskottet anser i likhet med regeringen att de mål och uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut i allt väsentligt bör bestå.
Till dessa fogas vissa ytterligare preciseringar vad gäller kraven på beredskap för olika delar av totalförsvaret med hänsyn till de fortsatta militärpolitiska förändringarna i vårt närområde.
Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall, dvs. ett angrepp som med kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och endast med kort militär förvarning riktas mot vitala funktioner inom Sveriges nationella ledningssystem och inom totalförsvaret.
Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat angrepp över kust alternativt landgräns, enligt den ambition som 1992 års försvarsbeslut anger, behöver fullt ut tillgodoses först efter något års komplettering av utrustning och utbildning. Efter en högst ettårig återtagningsperiod skall alla väsentliga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full effekt omedelbart efter mobilisering.
Utskottet anser att riksdagen bör godkänna propositionens förslag till preciseringar vad gäller kraven på beredskap. Enligt utskottets mening är det viktigt att regeringen följer upp beredskapen inom totalförsvaret för återtagning och att den regelbundet redovisas för riksdagen.
I en reservation föreslår utskottets socialdemokratiska ledamöter en oberoende civil kommission om den främmande ubåtsverksamheten i svenska vatten.
Utskottets majoritet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition. I en reservation (s) hävdas att regeringen bör arbeta om och komplettera förslagen till besparingar för att uppnå krisuppgörelsens besparingsmål.
Utskottet har vid sin uppföljning av verksamheten inom försvarssektorn kunnat konstatera att några obehandlade riksdagsskrivelser inom utskottets ansvarsområde från riksmöten före budgetåret 1991/92 inte kvarstår. Alla riksdagens ställningstaganden i 1992 års försvarsbeslut är också behandlade av regeringen, om än inte slutligt avgjorda. Utskottet kan som en erfarenhet av den just avslutade ärendeberedningen konstatera att det beslutsunderlag som utskottet fått del av i vissa frågor varit svårt att tolka och utnyttja men också i delar varit otillräckligt genomarbetat. Utskottet är samtidigt medvetet om att underlagsarbetet skett under stor tidspress.
Beträffande ekonomiska ramar m.m. förordar utskottet att riksdagen fastställer utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 till 35986841000 kr och att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 till 2091036000 kr. I en reservation (s) hävdas att någon särskild uppräkning av anslagen för anskaffning av materiel med "teknikfaktorn" 1,5% inte skall ske för tiden efter år 1997. Reservanterna anser vidare att försvarsprisindex bör justeras så att ingen kompensation utgår till försvaret för effekterna av nedskrivningen av kronans värde hösten 1992.
Under rubriken Organisationsfrågor m.m. behandlar utskottet bl.a. styrningen av myndigheten Försvarsmakten, Högkvarterets organisation, Försvarsmaktens hälso- och sjukvård, Försvarets civilförvaltning, Civilbefälhavarna, Trafikflygarhögskolan samt helikoptrar i totalförsvaret.
När det gäller styrningen av myndigheten Försvarsmakten förutsätter utskottet att de ändringar som nu sker kommer att medge goda möjligheter till insyn, styrning och uppföljning från riksdagens sida av verksamheten inom Försvarsmakten.
Utskottet biträder förslaget att Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ner den 30 juni 1994 och att Försvarets sjukvårdscentrum inrättas inom Försvarsmakten den 1 juli 1994 med lokalisering till Karlstad. Utskottet anser att olika alternativ till lokaliseringen av Sjukvårdscentrum inom Karlstadsregionen noga bör prövas.
Förslaget att Försvarets civilförvaltning läggs ner den 30 juni 1994 biträds av utskottet.
Utskottet biträder också förslaget att de nuvarande myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra resp. Västra civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde läggs ner den 30 juni 1994. Den 1 juli 1994 inrättas två nya myndigheter, benämnda Civilbefälhavaren i Norra (CB N) resp. Södra (CB S) civilområdet. Myndigheterna i de nya civilområdena lokaliseras till Luleå resp. Malmö. Utskottets ställningstagande innebär vidare att Gävleborgs län överförs från Nedre Norrlands civilområde till Mellersta civilområdet den 1 juli 1993.
Beträffande finansieringen av Trafikflygarhögskolan föreslår utskottet ett tillkännagivande att medel skall återföras för anskaffning av reservdelar till civila flygplan och att medel som tidigare förts över från försvaret i framtiden bör utnyttjas för finansieringen av Trafikflygarhögskolan.
I reservationer (s) föreslås att militärområdesnivån avskaffas och att antalet flygkommandon reduceras för att bl.a. uppnå besparingar.
Beträffande totalförsvarets militära del tillstyrker utskottet regeringens förslag till medel för försvarsmaktens olika delar.
Utskottet biträder regeringens förslag att militärunderhållsregementen inrättas i varje militärområde. När underhållsorganisationen i Södra militärområdet utformas förutsätter utskottet att hänsyn tas till den besvärliga arbetsmarknadssituationen i Karlsborg.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att omdefiniera JAS-ramen och föreslår att riksdagen fastställer denna till 60200000000 kr i prisläget februari 1992. Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner vad i övrigt i propositionen anförts om JAS 39-projektet.
När det gäller personalfrågor föreslår utskottet ett tillkännagivande att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning, grundad på en helhetssyn, av de personalfrågor som har sammanhang med aktuell personalavveckling och framtida personalförsörjning. Utskottet biträder regeringens förslag att yrkesofficersaspiranter skall fullgöra sin utbildning med värnpliktsförmåner. Härav följer att utskottet är berett att tillstyrka att riksdagen antar förslaget till ändring av lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m.
Beträffande försvarsmaktens kostnader för den anställda personalens resor föreslår utskottet ett tillkännagivande med anledning av riksdagens revisorers förslag. Utskottet anser att regeringen och myndigheterna noga bör överväga förslagen och omsätta dem i åtgärder som reducerar kostnaderna. Särskilt angeläget synes det vara att de s.k. huvudprogram 5-myndigheternas resekostnader, särskilt vid Försvarets materielverk, bringas ned.
Utskottet förutsätter att regering och myndigheter även i fortsättningen noggrant prövar och tillvaratar möjligheterna att minska grundutbildningsvolymen mot bakgrund av att de för brigadförband redan utbildade skall utnyttjas på bästa sätt i krigsorganisationen. I en reservation (s) förutsätts att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag så att ytterligare några tusen värnpliktiga inte behöver inkallas.
Åtgärder för att begränsa kostnaderna för de värnpliktigas resor bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Utskottet föreslår ett tillkännagivande med anledning av riksdagens revisorers förslag om kostnader för värnpliktsresor.
Beträffande arméförband anser utskottet att framtida förändringar i arméns grundorganisation inte kan uteslutas. Utskottets majoritet anser dock att beslut inte nu bör fattas om en inriktning med så långtgående förändringar som förordas i partimotion Fö316 (s). Frågan om fortsatta strukturförändringar inom armén, och om dubbelbrigadregementen i så fall är en lämplig utbildningsorganisation, bör ingå som delar i den helhetssyn för ett framtida svenskt militärt försvar som bör föreligga inför nästa långsiktiga försvarsbeslut. I en reservation (s) hävdas att regeringen utan dröjsmål bör låta utarbeta en långsiktig plan för fredsorganisatoriska förändringar inom armén. En av målsättningarna bör vara att två brigader utbildas inom samma garnison.
Den samlade bedömning som gjorts av luftvärnets utbildningorganisation i södra Sverige har hos utskottets majoritet lett fram till att regeringsförslaget om samlokalisering av Skånska luftvärnsregementet (Lv4) och Göta luftvärnsregemente (Lv6) inte bör genomföras. I enlighet med 1992 års försvarsbeslut bör Lv6 flytta till Halmstad och samlokaliseras med Hallands regemente (I16) och Luftvärnets tekniska skola (LvTS) flytta till Östersund. Lv4 bör behålla verksamhet och lokalisering i Ystad. I en reservation (s) avvisas också regeringens förslag att flytta Lv4 från Ystad. Reservanterna anser vidare att riksdagsbeslutet i juni 1992 att flytta Lv6 från Göteborg till Halmstad inte bör genomföras utan att Lv6 i stället flyttas till Ystad och där slås samman med Lv4.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande att en ytterligare samordning och rationalisering av produktionen i Östersunds garnison bör ske så att den lösning som redovisats av berörda myndigheter i Östersund noggrant prövas i detta syfte. Denna lösning, som är ett avsteg från regeringens förslag, innebär att huvuddelen av nuvarande anläggningar för Jämtlands fältjägarregemente (I 5) och Norrlands artilleriregemente (A 4) behålls.
I en reservation (s) föreslås en annorlunda inriktning av arméns materielanskaffning främst avseende anskaffning av stridsvagnar.
Beträffande marinförband biträder utskottet regeringens förslag om bemyndigande att överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privat ägt aktiebolag. I en reservation (s) anförs att Muskövarvet bör förbli en av staten kontrollerad verksamhet.
Beträffande flygvapenförband anser utskottets majoritet att det är väsentligt att den inledda utredningen om flygvapnets grundorganisation får fullföljas. Den skall skapa underlag för ett långsiktigt hållbart beslut om organisationen. Det vore att föregripa pågående utredning om det redan nu bestämdes att flygvapnets verksamhet i framtiden skall lokaliseras till fem storflottiljer, som socialdemokraterna föreslår i sin partimotion. I en reservation (s) hävdas att inriktningen för planeringen bör vara lokalisering till fem flottiljer om den pågående koncessionsprövningen så medger.
Beträffande totalförsvarets civila del tillstyrker utskottet regeringens förslag, som gäller bl.a. inriktning i stort för det civila försvaret samt inriktning och medel för funktionerna Civil ledning och samordning, Befolkningsskydd och räddningtjänst, Psykologiskt försvar och Försörjning med industrivaror.
Utskottet konstaterar att det föreligger vissa osäkerheter i prognoserna för det framtida bostadsbyggandet, vilket påverkar storleken på de bemyndiganden för skyddsrumsbyggande som regeringen begär. Utskottet anser därför att delar av dessa bemyndiganden bör ställas till regeringens disposition i avvaktan på ett säkrare underlag. Utskottet anser också att kommittén med uppdrag att utreda fredstida påfrestningar och risker samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del skall ta upp frågan om skyddsrumsbyggandet.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande att försöksverksamhet med vidgat ansvar för räddningtjänsten avseende brandorsaksundersökningar bör komma till stånd.
Under rubriken Övrig verksamhet behandlar utskottet bl.a. frågor om samordning av den statliga maritima verksamheten och det icke-militära motståndet.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande att en särskild parlamentarisk utredning bör pröva möjligheten att effektivisera den samlade statliga maritima verksamheten. En strategi för denna verksamhet bör i första hand omfatta Marinens, Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och sjöpolisens verksamhet. Uppgiftsfördelning, organisation och lagstiftning för området bör ses över av utredningen.
Beträffande det icke-militära motståndet ser utskottet inga skäl att ändra sitt ställningstagande enligt 1992 års försvarsbeslut. Utskottet ser inget hinder för att Delegationens för icke-militärt motstånd verksamhet nu prövas.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medel för de verksamheter som hänförts till avsnittet.
Propositionen
Regeringen har i propositionen
i avsnitt 1 1. berett riksdagen tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om Sveriges säkerhetspolitik (avsnitt1.1.2) och om försvarspolitikens inriktning (avsnitt1.1.3).
i avsnitt 2 föreslagit
2. att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.1),
3. att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.2),
4. att riksdagen godkänner förslaget om nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning i civilområden samt vad i propositionen anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.4.3),
i avsnitt 3 föreslagit
5. att riksdagen till Försvarsdepartementet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 57152000 kr,
6. att riksdagen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 12900000kr,
i avsnitt 4:1--8 föreslagit
7. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om militärområdesunderhållsregementen (avsnitt 4.1),
8. att riksdagen godkänner att 1982 års JAS-ram omdefinieras till 60200000000 kr i prisläget februari 1992 (avsnitt 4.3),
9. att riksdagen godkänner vad i propositionen i övrigt anförts om JAS 39-projektet (avsnitt 4.3),
10. att riksdagen antar förslaget till ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m. (avsnitt 4.4 och bilaga 5.1),
11. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om vissa frågor rörande försvarsindustrin (avsnitt 4.2),
12. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om personal (avsnitt 4.4),
13. att riksdagen bereds tillfälle ta del av vad i propositionen anförts om försvarsmakten och miljön (avsnitt 4.6),
i avsnitt 4:9 föreslagit
14. att riksdagen godkänner vad som anförts om förändringar i arméns grundorganisation,
15. att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen i övrigt av arméförbanden,
16. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8638903000 kr,
17. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 3777295000kr,
18. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 13441500000 kr,
19. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 603200000kr,
i avsnitt 4:10 föreslagit
20. att riksdagen bemyndigar regeringen att överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privat ägt aktiebolag,
21. att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen i övrigt av marinförbanden,
22. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2754180000 kr,
23. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2 920355000 kr,
24. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får göras inom en kostnadsram av 5127200000 kr,
25. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 166000000 kr,
i avsnitt 4:11 föreslagit
26. att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen av flygvapenförbanden,
27. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5364947000 kr,
28. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 7547 941000 kr,
29. att riksdagen bemyndigar regeringen att på anslaget Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 disponera en kredit i Riksgäldskontoret på 1700000000 kr,
30. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får göras inom en kostnadsram av 2194000000 kr,
31. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 423 600 000 kr,
i avsnitt 4:12 föreslagit
32. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1125342000 kr,
33. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 117396000 kr,
34. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Operativ ledning får göras inom en kostnadsram av 111300000kr,
35. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 79580000 kr,
36. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 167218000 kr,
37. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av utvecklingsarbete för Operativ ledning får läggas ut inom en kostnadsram av 140000000 kr,
i avsnitt 4:13 föreslagit
38. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 46099000kr,
39. att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
40. att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1 318 841 000 kr,
41. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att Försvarets materielverk, för uppdrag som innebär beställningar av förnödenheter och som inte belastar materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, får göra beställningar så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 100000000 kr,
42. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 389 195 000 kr,
43. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 213 772 000 kr,
44. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 104 802 000 kr,
45. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 157 710 000 kr,
46. att riksdagen till Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1000kr,
47. att riksdagen till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 70463000kr,
i avsnitt 5:2 föreslagit
48. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 63648000 kr,
49. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 87 692 000 kr,
50. att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 35 246 000 kr,
i avsnitt 5:3 föreslagit
51. att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 684 857 000 kr,
52. att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 495 613 000 kr,
53. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1993/94 medge att ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 533 400 000 kr,
54. att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 på grund av underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93,
55. att riksdagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 25 000 000 kr,
56. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
57. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 77 790 000 kr,
58. att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 13 827 000 kr,
59. att riksdagen till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 119 499 000 kr,
i avsnitt 5:4 föreslagit
60. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 10547000kr,
i avsnitt 5:5 föreslagit
61. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 82371000 kr,
62. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100000000kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
63. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 9246000 kr,
64. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 167 950 000 kr,
65. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
i avsnitt 6 föreslagit
66. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
67. att riksdagen till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 485713000kr,
68. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
69. att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 309481000kr,
70. att riksdagen till Anskaffning av materiel för Kustbevakningen anvisar ett reservationsanslag på 54000000 kr,
71. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för Kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram om 61200000 kr,
72. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 20 993 000 kr,
73. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
74. att riksdagen till Försvarets mediecenter för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
75. att riksdagen till Försvarets förvaltningshögskola för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 17827000kr,
76. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8786000 kr,
77. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 15710000 kr,
78. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 40604000 kr,
79. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 18575000 kr,
80. att riksdagen till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1993/94 anvisar ett förslagsanslag på 870000 kr,
81. att riksdagen till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1993/94 anvisar ett anslag på 1000 kr,
i avsnitt 7 föreslagit
82. att riksdagen fastställer utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 till 35986841000 kr,
83. att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera om medel mellan anslag inom den militära utgiftsramen i enlighet med vad som anförts härom,
84. att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 till 2091036000 kr,
85. att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,
86. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 medge överskridande av den militära utgiftsramen och anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl.
Förslaget
Förslag 1991/92:22
Riksdagens revisorer hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört om det militära försvarets kostnader för resor.
Motionerna
Motioner avlämnade under allmänna motionstiden 1993
1992/93:Fö201 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om önskemålet att neddragningen till 16 divisioner krigsflygplan i flygvapnet görs i former som minimerar omskolningsbehovet och tillvaratar befintlig materiel på ett ekonomiskt sätt,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att i syfte att kunna använda så mycket som möjligt av försvarsmedlen till materiell förnyelse dels inte utbilda fler värnpliktiga än som behövs, dels nyttiggöra personal utbildad för nyligen eller snart utgående brigader i andra fältförband,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet att snarast möjligt införa ett system där utbildningstiden för vapenfria styrs av utbildningsmålet,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om angelägenheten av att mest ekonomiska lösning väljs för lokalisering av Mellersta värnpliktskontoret,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om belysning av möjligheten att utöka eller modernisera försvarets materielinnehåll genom import av utländsk överskottsmateriel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om önskemålet att äntligen få genomslag för den av riksdagen uttalade tanken om en mer medveten prioritering inom skyddsrumsbyggandet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om önskvärdheten av att i de nya större civilområdena få heltidsanställda civilbefälhavare,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det otillfredsställande i att stora delar av Armémuseets samlingar av erövrade textilier inte i dag vårdas på ett tillfredsställande sätt.
1992/93:Fö202 av Stefan Attefall och Rose-Marie Frebran (kds) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av bredare information om möjligheterna med icke-militärt motstånd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att tydligare klargöra att civilmotstånd innebär att våld ej möts med motvåld,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av ett organisatoriskt självständigt icke-militärt motstånd i Sverige.
1992/93:Fö203 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av Totalförsvarets personalverk till Skövde.
1992/93:Fö204 av Göthe Knutson m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling.
1992/93:Fö301 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning vad gäller påföljdssystem för totalvägrare.
1992/93:Fö302 av Rosa Östh och Stina Gustavsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändrade regler för anstånd med värnpliktstjänstgöring.
1992/93:Fö303 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en senareläggning av nedläggningen av F 13 i Norrköping.
1992/93:Fö304 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att militära resurser används för miljöändamål samt om etablering av en miljövärnskår i Kristianstad.
1992/93:Fö305 av Bertil Persson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pansarförbanden i Skåne.
1992/93:Fö306 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1992/93:100 vad avser flyttningen av Lv 4 från Ystad,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Lv 6 i Göteborg bör flyttas till Ystad och där samlokaliseras med Lv 4,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen i övrigt anförts om Skånes försvar.
1992/93:Fö307 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslutsordningen för inköp av nya helikoptrar för sjuktransporter.
1992/93:Fö308 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skånes försvar.
1992/93:Fö309 av Per Stenmarck m.fl. (m, fp, c, kds) vari yrkas 1. att riksdagen under våren förutsättningslöst låter klarlägga förutsättningarna för en samlokalisering av Lv 4/Lv 6 i antingen Ystad, Halmstad eller Göteborg,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att denna utredning bör få ligga till grund för ett beslut om var samlokaliseringen skall ske.
1992/93:Fö310 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att säkerställa traditionerna från de gamla regementena P6 och T4,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Fo 14 från den 1 juli 1994 benämns Norra skånska regementet.
1992/93:Fö311 av Ulf Melin och Göte Jonsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vidmakthålla kompetens vad avser målsökarstyrda robotar.
1992/93:Fö312 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande större flexibilitet vid inkallelse till värnpliktstjänstgöring.
1992/93:Fö314 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en oberoende civil ubåtskommission, med de uppgifter som redovisats i motionen, snarast bör tillsättas.
1992/93:Fö315 av Ian Wachtmeister och Robert Jousma (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den materiella upprustningen inom armén prioriteras till 12 brigader och att de övriga fyra brigaderna får leva vidare med ett minimerat uppdrag,
2. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag att redovisa ett minimerat behov av värnpliktiga inom armén,
3. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag att redovisa ett minimerat behov av utbildningsetablissemang,
4. att riksdagen hos regeringen begär att ÖB får i uppdrag att föreslå ytterligare kostnadsbesparingar inom armén och i sammanhanget relevanta tidsfaktorer,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Lv 4 och Lv 6 samlokaliseras i Ystad,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att I 20 läggs ned och att den utbildning som bedrivs där i dag och som bedöms som nödvändig flyttas till Boden eller annan ort som av ÖB bedöms vara lämplig,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare rationaliseringspotential inom armén i fråga om inköpsrutiner och annat som uppmärksammats av RRV,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försvarsledningen bör få i uppdrag att återkomma med förslag på vilket eller vilka förband som lämpar sig för samlokalisering,
9. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en sammanslagning av kustbevakningen och kustflottan,
10. att riksdagen hos regeringen begär en utredning om en sammanslagning av sjöfartsverket och kustflottan,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om strukturella ingrepp i den nuvarande funktionsuppdelningen inom marinen och uppgiftsfördelningen mellan försvarsgrenarna armén och marinen utreds förutsättningslöst i syfte att eliminera vissa motsättningar inom marinen,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet flygflottiljer,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att noggrant undersöka om en framtida JAS-export kan underlättas om man kan erbjuda ett färdigt beväpningsprogram,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i krigsmateriellagstiftningen att det generella förbudet mot export upphävs och ersätts med en generell rätt för de svenska företagen att sälja och utveckla försvarsmateriel, oavsett det svenska försvarets behov av produkten, dock med viss anmälningsplikt,
15. att riksdagen hos regeringen begär att ett krav ställs på de myndigheter och andra verksamheter som sorterar under begreppet försvar att de internt rationaliserar med 5% av sin budget fr.o.m. budgetåret 1994/95.
1992/93:Fö316 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att någon särskild uppräkning av anslagen för anskaffning av materiel med "teknikfaktorn" 1,5 % inte skall ske i försvarsplaneringen för tiden efter år 1997,
2. att riksdagen beslutar att försvarsprisindex skall justeras så att ingen kompensation utgår till försvaret för effekterna av nedskrivningen av kronans värde hösten 1992,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtta garnisoner för huvuddelen av arméns fredstida brigadutbildning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fem storflottiljer inom flygvapnet,
5. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om sammanslagning av flottan och kustartilleriet utreds så att beslut om en sådan strukturförändring kan fattas under år 1994,
6. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av möjligheterna att effektivisera den statliga maritima verksamheten -- marinen, kustbevakningen och Sjöfartsverket -- genom en integrerad ledningsstruktur så att beslut om förändringar kan fattas under år 1994,
7. att riksdagen beslutar att försvarets uppdelning i tre militärområden skall upphöra enligt vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar att flygvapnet bör ledas via två flygkommandon,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag om samlokalisering med storflottiljerna av flygets skolor samt av mål- och transportflyget,
10. att riksdagen beslutar att Lv 4 i Ystad och Lv 6 i Göteborg slås samman och att frågan om lokalisering avgörs först sedan allt utredningsmaterial från den nyss tillsatta utredningen om luftvärnet har redovisats,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utnyttjande av arméns hela reserv av brigadutbildade värnpliktiga,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att arbeta om och komplettera regeringens förslag för att uppnå krisuppgörelsens besparingsmål.
1992/93:Fö317 av Torgny Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en för Södra militärområdet samlad luftvärnsutbildning i Göteborg.
1992/93:Fö318 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arméns brigadorganisation,
3. att riksdagen beslutar att I 20 i Umeå skall avvecklas,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Muskövarvet,
5. att riksdagen beslutar att F 10 i Ängelholm skall avvecklas,
6. att riksdagen beslutar att F 16 i Uppsala skall avvecklas,
7. att riksdagen till totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 anslår 3 770 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 32 216 841 000 kr,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om icke-militärt motstånd.
1992/93:Fö319 av Sonja Rembo och My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksdagen under våren förutsättniningslöst låter utreda förutsättningarna för en samlokalisering av Lv 6/Lv 4 i antingen Göteborg, Halmstad eller Ystad.
1992/93:Fö320 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den beslutade fusionen av A 9 och I2 med lokalisering till Kristinehamn skyndsamt igångsätts.
1992/93:Fö321 av Ingegerd Sahlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen fattar beslut så att omlokaliseringen av Lv 6 till Halmstad genomförs och att därmed Halmstad armégarnison bildas, omfattande I 16/Fo 31, Hallandsbrigaden och Lv 6.
1992/93:Fö322 av Rune Rydén och Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av flygvapnets grundutbildning.
1992/93:Fö323 av Elisabeth Fleetwood och Charlotte Cederschiöld (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av Försvarets sjukvårdscentrum.
1992/93:Fö324 av Ingela Mårtensson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av helikopter för ambulanstransporter i Västsverige.
1992/93:Fö325 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Karlskrona som plats för ett framtida svenskt dykericentrum.
1992/93:Fö326 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en lagändring beträffande skälen för uppskov eller befrielse från militärtjänstgöring.
1992/93:Fö327 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av Försvarets sjukvårdscentrum till Stockholmsområdet.
1992/93:Fö328 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringsmodeller för hjälpminfartyg i marinen.
1992/93:Fö329 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyttningen av luftvärnets tekniska utbildning (LvTS) från Göteborg till Halmstad.
1992/93:Fö330 av Rune Thorén m.fl. (c, fp, kds) vari yrkas
1. att riksdagen under våren låter utreda förutsättningarna för en samlokalisering av Lv 6/Lv 4 till antingen Göteborg, Halmstad eller Ystad,
2. att riksdagen, med utgångspunkt i denna utredning, beslutar om var samlokaliseringen skall ske.
1992/93:Fö331 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsplaneringen.
1992/93:Fö332 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över utbildningen av marin personal.
1992/93:Fö401 av Maud Ekendahl och Kenneth Lantz (m, kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Styrelsen för psykologiskt försvar.
1992/93:Fö402 av Lennart Brunander och Lars Sundin (c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyldighet för kommunerna att organisera driftvärn för att i kris- och krigsläge skydda viktiga kommunala anläggningar.
1992/93:Fö403 av Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av reglerna för befattningspeng.
1992/93:Fö404 av Fanny Rizell och Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anskaffningen av andningsskydd till civilbefolkningen.
1992/93:Fö405 av Rune Evensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsrumsbyggande.
1992/93:Fö601 av Bo Arvidson och Per Stenmarck (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förnyad prövning av placering av en flygkuststation på Sturup.
1992/93:Fö602 av Alwa Wennerlund och Kenneth Lantz (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ompröva frågan om flygkuststationernas placering så att stationen i Sturup kan bibehållas.
1992/93:Fö603 av Ulla Tillander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående behovet av att behålla kustbevakningsflyget på Sturup.
1992/93:Fö604 av Anita Jönsson och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kustbevakningsflyg på Sturup.
1992/93:Fö605 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska kustbevakningen.
1992/93:Fö606 av Elving Andersson och Rune Thorén (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel för genomförande av projektet Västkustens Flygcentrum--Säve bör tillföras Länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att marinens ubåtsjaktflygplan bör utgångsbaseras vid tolfte helikopterdivisionen, Säve.
1992/93:Fö607 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kustbevakningens roll i kontrollarbetet av lastsäkringar vid färjeterminaler.
1992/93:Fö608 av Kaj Larsson och Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av kustbevakningens arbete och befogenheter i samband med överträdelser.
1992/93:Fö609 av Johan Brohult (-) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ett ballongburet Östersjöövervakningssystem bör studeras.
1992/93:Fö610 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade resurser till tullen och kustbevakningen i sydöstra Sverige.
1992/93:Fö611 av Roland Larsson och Karl-Göran Biörsmark (c, fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fast organiserad samverkan mellan kustbevakning och polis.
1992/93:Fö612 av Robert Jousma (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att till kustflottan bör ges sådana order att den kan användas till att i samverkan med sjöpolisen och kustbevakningen preja och avvisa sådana fartyg som sysslar med illegal befraktning av människor.
1992/93:Fö701 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av bestämmelserna för räddningstjänsten så att kompetensutbildning för deltidsbefäl möjliggörs.
1992/93:Fö702 av Lars Björkman och Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett upphävande av sotningsmonopolet.
1992/93:Fö703 av Maud Ekendahl och Leif Carlson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arkiveringstiden för inspelade samtal till larmcentraler.
1992/93:Fö704 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra sotning av egen villafastighet.
1992/93:Fö706 av Leif Bergdahl (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättringar av räddningstjänsten inom glesbygd,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att räddningstjänstlagstiftningen ses över.
1992/93:Fö710 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sotningsmonopolets avveckling.
1992/93:Fö711 av Bengt Silfverstrand och Jan Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om restvärdesräddning.
1992/93:Fö712 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om borttagandet av monopol inom sotningsväsendet.
1992/93:Fö714 av Arne Andersson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidgat ansvar för räddningstjänsten.
1992/93:Fö901 av Stefan Attefall (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna behovet av att utreda möjligheterna att införa samhällsplikt i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:T215 av Olle Schmidt m.fl. (fp) vari yrkas 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Malmö marina bevakningsområde,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av flygkuststation på Sturup.
1992/93:T222 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besked från försvaret om framtida markanvändning vid nedlagda försvarsanläggningar.
1992/93:A476 av Jan Fransson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att staten utan ekonomiskt anspråk till Karlsborgs kommun bör överlämna mark och lokaler som friställs genom nedläggningen av F 6.
1992/93:Fi211 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rationaliseringar inom försvaret,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en sammanslagning av den maritima verksamheten inom försvaret.
1992/93:Ju846 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i syfte att förhindra stölder ur militära förråd.
1992/93:U284 av Hans Göran Franck (s) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avveckling av JAS-projektet,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om väsentlig minskning av försvarsanslagen på tilläggsbudgeten enligt vad som anförts i motionen.
Utskottet
Inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken
Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s.7--13) har anfört om Sveriges säkerhetspolitik och försvarspolitikens inriktning. Utskottet behandlar också motion Fö308 (fp) vad avser ny inriktning av försvarsmakten och motion Fö314 (s).
Regeringen behandlar Sveriges säkerhetspolitik och försvarspolitikens inriktning mot bakgrund av en redovisning av de delar av det senaste årets internationella utveckling som har särskild betydelse för den säkerhetspolitiska situationen i norra Europa (s.7--11).
Inriktningen av säkerhetspolitiken
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs om Sveriges säkerhetspolitik. I propositionen anför regeringen följande (s.11--12):
Våra säkerhetspolitiska mål formulerades i 1992 års försvarsbeslut på följande sätt:
Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet för oss att -- såsom enskild nation eller i självvald samverkan med andra länder -- kunna utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat avseende. Ett viktigt inslag i säkerhetspolitiken är att utåt verka för avspänning, nedrustning, samarbete och demokratisk utveckling.
Ett centralt mål är därvid att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och angränsande områden, med yttersta syfte att minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller konflikter. Säkerhetpolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken.
Den svenska säkerhetspolitikens utformning förändras i ett Europa som förändras. Den nya politiska situationen skapar nya möjligheter för deltagande också i utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra europiska stater.
De strategiska realiteterna i det nordeuropeiska och nordatlantiska området innebär dock att den hårda kärnan i vår säkerhetspolitik fortfarande är den militära alliansfriheten med dess skyldighet att upprätthålla en betryggande försvarsförmåga för att vi skall kunna vara neutrala i händelse av ett krig i vårt närområde. Ingen annan försvarar Sverige, och vi försvarar bara Sverige.
Med hänvisning till vad som anförts i det föregående bör dessa säkerhetspolitiska mål ligga fast.
Utskottet konstaterar att de säkerhetspolitiska målen som beslutades i 1992 års försvarsbeslut ligger fast. Utskottet anser att riksdagen bör lämna utan erinran vad regeringen anfört om Sveriges säkerhetspolitik.
Inriktningen av försvarspolitiken
Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs om försvarspolitikens inriktning. Regeringen anför i propositionen följande (s.12--13):
Slutet på det kalla kriget och utvecklingen mot en ny säkerhetsordning i Europa grundad på dialog, samarbete och gemenskap har bidragit till att öka Sveriges säkerhet.
Avgörande för Sveriges säkerhets- och försvarspolitik är dock att situationen alltjämt präglas av ett stort mått av osäkerhet när det gäller utvecklingen av ett antal säkerhetspolitiskt betydelsefulla förhållanden. Den tidigare hotbilden har ersatts av ett nytt riskmönster med instabilitet och svårförutsägbarhet i stora delar av Öst- och Centraleuropa. Bedömningen kvarstår att den fortsatta utvecklingen i det tidigare Sovjetunionen, och därvid främst Ryssland, för oss kommer att utgöra den största säkerhetspolitiska osäkerhetsfaktorn under överskådlig framtid.
Sverige har små möjligheter att på egen hand påverka utvecklingen i dessa områden. Det är därför viktigt för Sverige att tillsammans med övriga Västeuropa och USA med utrikespolitiska och ekonomiska medel söka bidra till en positiv och stabiliserande utveckling i de berörda staterna. Härutöver kan svensk medverkan komma att aktualiseras i fredsbevarande och humanitära insatser för att förhindra att akuta konflikter uppstår eller för att begränsa de omedelbara konsekvenserna av sådana.
Jämsides med dessa strävanden att främja fred och stabilitet i Europa måste vi alltjämt gardera oss också mot mer hotande utvecklingar. De mål och uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut bör därför i allt väsentligt bestå. Till dessa fogas här vissa ytterligare preciseringar vad gäller kraven på beredskap för olika delar av totalförsvaret med hänsyn till de fortsatta militärpolitiska förändringarna i vårt närområde.
Totalförsvaret skall sålunda ha en betryggande förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall, dvs. ett angrepp som med kvantitativt begränsade styrkor av hög kvalitet och med endast kort militär förvarning riktas mot vitala funktioner inom Sveriges nationella ledningssystem och inom totalförsvaret.
Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat angrepp över kust alternativt landgräns, enligt den ambition som 1992 års försvarsbeslut anger, behöver fullt ut tillgodoses först efter något års komplettering av utrustning och utbildning. Efter en högst ettårig återtagningsperiod skall alla väsentliga delar av totalförsvaret kunna utnyttjas med full effekt omedelbart efter mobilisering. Planläggningen för en sådan forcerad återtagning får förutsätta att genomförandet sker utan direkta ekonomiska restriktioner. Återtagningen skall vidare kunna ske även jämsides med en uppväxande internationell kris som begränsar möjligheterna till import av strategiska varor.
Ökad vikt skall läggas vid totalförsvarets förmåga att medverka i humanitära insatser och fredsbevarande operationer under FN:s eller ESK:s ledning.
De nedrustningsavtal som ingåtts både inom kärnvapen- och C- vapenområdena ger inte motiv för avsteg från den inriktning av våra skyddsåtgärder mot A-, B- och C-stridsmedel som angavs i 1992 års försvarsbeslut. I synnerhet skyddet mot kemiska stridsmedel har stor betydelse för försvaret mot strategiskt överfall.
I motion Fö308 (fp) om Skånes försvar uttalas att Sverige måste kunna genomföra ett trovärdigt luft-, sjö- och markförsvar av södra Sverige. Vidare framhålls att det nu är ofrånkomligt att satsa på en ny inriktning av försvarsmakten och då i enlighet med tre grundbegrepp: flexibelt försvar, europeisk anpassning och ekonomisk hållbarhet. Denna omvandling föreslås beredas genom Försvarsberedningen.
Utskottet anser i likhet med regeringen att de mål och uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut i allt väsentligt bör bestå. Utskottet anser vidare att riksdagen bör godkänna propositionens förslag till preciseringar vad gäller kraven på beredskap. Enligt utskottets mening är det viktigt att regeringen följer upp beredskapen inom totalförsvaret för återtagning och att den regelbundet redovisas för riksdagen.
Genom 1992 års försvarsbeslut angavs de säkerhetspolitiska grunderna för det svenska totalförsvaret. Häri ingick bedömningar av tänkbara hot mot olika delar av Sverige. Inriktningen för försvarsmaktens utveckling beslutades bl.a. med utgångspunkt härifrån. Utskottet anser att det inte finns skäl att ändra denna bedömning. Motion Fö308 (fp) bör därför avslås av riksdagen i denna del.
Utskottet behandlar här också motion Fö314 (s). Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär att en oberoende civil ubåtskommission tillsätts snarast. Uppgiften för en sådan kommission anges vara att utvärdera och analysera det senaste årtiondets undervattenskränkningar, indikationer om undervattenskränkningar och den ubåtsjakt som har bedrivits. Enligt motionärerna bör kommissionen också genom internationella kontakter försöka skapa ökad klarhet kring den främmande ubåtsverksamheten på svenskt territorialvatten. Rapporten från kommissionen förutsätts sedan bli vägledande för framtida åtgärder inom området.
Utskottet anser att förutsättningarna har förbättrats för att nå ett klarläggande av omständigheterna kring undervattenskränkningarna av svenskt territorium. I den deklaration som utfärdades efter mötet mellan statsminister Carl Bildt och president Jeltsin i Moskva i februari 1993 sägs: "Parterna är tillfredsställda med förloppet av diskussionerna på expertnivå om problemet med utländska undervattensbåtar på svenskt territorium. Även om slutsatser i alla avseenden ej har nåtts i detta arbete, så har experterna kommit till den slutsatsen att aktivitet av undervattensfarkoster ägt rum i svenska inre vatten. Parterna kommer att fortsätta det inledda arbetet med målet att slutgiltligt få klarhet i detta problem. Deras avsikt är att därigenom söka stärka freden och säkerheten i Östersjöområdet samt att öka förtroendet mellan staterna." Utskottet anser att motionärernas syfte kan komma att tillgodoses genom de ansträngningar att vinna klarhet som nu förekommer. I detta läge bör inte förutsättas att en särskild kommission skall träda till. Riksdagen bör enligt utskottets mening avslå motionsyrkandet.
Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition
Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen har redovisat i propositionen (s.14--17) om konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition. Utskottet behandlar också partimotion Fö316 (s) yrkande 12.
I propositionen anför regeringen att anslagen för totalförsvaret till följd av stabiliseringspropositionen (prop. 1992/93:50) skall reduceras med 1,2 miljarder kronor per år vid fullt genomslag. Detta skall enligt regeringen ske genom att den samlade anslagsnivån sänks budgetårsvis enligt följande:
1993/94 med400 miljoner kronor 1994/95 med600 miljoner kronor 1995/96 med600 miljoner kronor 1996/97 med1200 miljoner kronor
I stabiliseringspropositionen anges olika åtgärder för att delar av sparmålet skall nås. Det framgår också att regeringen avsåg att återkomma till riksdagen med närmare redovisning av förslagens innebörd för budgetåret 1993/94 samt med en inventering av ytterligare åtgärder som kan vidtas för att uppnå besparingsmålet inom den period som 1992 års försvarsbeslut omfattar.
Regeringen har mellan statsbudgetens huvudtitlar fördelat kostnader för Sveriges EG-anpassning. Försvarsdepartementets andel är 9 miljoner kronor, vilket medför att den samlade anslagsnivån för totalförsvaret för budgetåret 1993/94 sänkts med 409 miljoner kronor.
Av besparingen under budgetåret 1993/94 föreslås 284 miljoner kronor hänföra sig till anslag inom den militära utgiftsramen, 100 miljoner kronor till anslag inom den civila planeringsramen och 25 miljoner kronor till anslag inom Övrig verksamhet.
Enligt regeringen behövs utöver de besparingsåtgärder som föreslogs i stabiliseringspropositionen ytterligare åtgärder vidtas för att de totala besparingsmålen skall nås. Överbefälhavaren har mot denna bakgrund lämnat förslag. Överbefälhavarens förslag överensstämmer med regeringens förslag.
Besparingen inom den militära utgiftsramen under budgetåret 1993/94 fördelar sig sammantaget enligt följande:
00>Nedläggning av F 6 70>35 mkr 00>Värnpliktsresor 70>55 mkr 00>Värnpliktigas dagersättning 70>33 mkr 00>Officersutbildning 70>37 mkr 00>Materielanskaffning 70>57 mkr 00>Byggåtgärder 70>50 mkr 00>Viss lönekompensation 70>17 mkr
00>SUMMA 70>284 mkr
De förslag till besparingar som föreslås för det civila försvaret för budgetåret 1993/94 är av kortsiktig karaktär. Sammantaget fördelar sig besparingarna på funktioner enligt följande:
00>Ledning och samordning 70>10,0 mkr 00>Befolkningsskydd och räddningstjänst 70>40,0 mkr 00>Psykologiskt försvar 70>0,2 mkr 00>Hälso- och sjukvård 70>5,3 mkr 00>Transporter 70>5,0 mkr 00>Arbetskraft 70>26,5 mkr 00>Livsmedelsförsörjning m.m. 70>8,0 mkr 00>Energiförsörjning 70>2,3 mkr 00>Försörjning med industrivaror 70>2,7 mkr
00>SUMMA 70>100,0 mkr
För budgetåret 1993/94 föreslås också en besparing på 23 miljoner kronor för Gemensam försvarsforskning och 2 miljoner kronor för Kustbevakningen.
I partimotion Fö316 (s) anförs att regeringens sparprogram för det militära försvaret inte ger en permanent besparing på 1,2 miljarder kronor fr.o.m. budgetåret 1996/97. Motionärerna hemställer därför (yrkande 12) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av att arbeta om och komplettera regeringens förslag för att uppnå krisuppgörelsens besparingsmål.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition. Motion Fö316 (s) yrkande 12 bör därför avslås av riksdagen.
Försvarsutskottets uppföljning
Utskottet har en uppföljningsuppgift beträffande verksamheten inom försvarssektorn. Uppgiften är inte författningsreglerad men är uttalad i förarbetena till författningsreformen (prop. 1973:90, KU 26). Utskottet har sedan länge initierat och genomfört uppföljningsaktiviteter, efter 1987 års försvarsbeslut i alltmer systematiserad form.
Inför utskottets behandling av regeringens budgetförslag för försvarssektorn har utskottet försökt skaffa sig en överblick över det aktuella läget inom såväl den militära som den civila delen av totalförsvaret, styrka och svagheter i organisationen samt resultatet av föregående års produktion. Dessa insatser har bl.a. innefattat föredragningar från departement och myndigheter, uppföljning av regeringens behandling av 1992 års försvarsbeslut samt besök vid myndigheter, förband och försvarsindustrier. Vidare har särskilda uppföljningsinsatser diskuterats med Riksdagens revisorer. Revisorerna har härvid funnit det lämpligt att granska de regionalekonomiska konsekvenserna av vissa förbandsnedläggningar under 1980-talet.
1992 års försvarsbeslut syftar till att rätta till de obalanser som under senare år uppstått mellan givna uppgifter och resurser och mellan kvalitet och kvantitet. Beslutet innebar en omformulering av såväl det militära som det civila försvarets uppgifter. För det militära försvaret innebar det dessutom en viss resursförstärkning i kombination med en omfattande strukturförändring mot minskad kvantitet. En förmåga att återta försvarseffekt har förutsatts. Höstens krisuppgörelse har sedan accentuerat behovet av sparåtgärder för att uppnå en långsiktigt stabil balans mellan uppgifter och resurser.
Utskottet anser att det efter det första året i den femåriga försvarsbeslutsperioden är för tidigt att avge något utlåtande om möjligheterna att förverkliga försvarsbeslutets intentioner. Utskottet avser att följa utvecklingen.
Utskottet kan efter sin granskning konstatera att några obehandlade riksdagsskrivelser inom utskottets ansvarsområde inte kvarstår från riksmöten före budgetåret 1991/92. Alla riksdagens ställningstaganden i 1992 års försvarsbeslut är också behandlade av regeringen, om än inte slutligt avgjorda. Denna uppföljning redovisas närmare i bilaga 3 till detta betänkande. Utskottet vill i sammanhanget peka på att inriktningen av vissa funktioner inom det civila försvaret inte direkt delgetts myndigheterna. Det naturliga synes vara att inriktningen för det civila försvarets funktioner, liksom inriktningen för det militära försvarets olika delar, delges myndigheterna genom beslut om regleringsbrev.
Regeringen anför i anslutning till sin resultatbedömning i propositionen (s. 77, 84, 90 och 98) att den förutsätter en utveckling som gör att återredovisningen av verksamhetens resultat och förbrukade resurser bättre kan relateras till varandra. Utskottet understryker behovet av en sådan utveckling.
Utskottet kan som en erfarenhet av den just avslutade ärendeberedningen konstatera att det beslutsunderlag som utskottet fått ta del av i vissa frågor varit svårt att tolka och utnyttja men också i delar varit otillräckligt genomarbetat. Vad som närmast avses är förslagen om förändringar av luftvärnets utbildningsorganisation, garnisonssamordning i Östersund och inrättandet av Försvarets sjukvårdscentrum. Utskottet har i dessa fall noterat anmärkningsvärda skillnader i grundvärden och beräkningar i det underlag som utskottet från olika håll fått ta del av. Utskottet är samtidigt medvetet om att stor tidspress rått i underlagsarbetet. En erfarenhetsdiskussion mellan berörda bör ske i syfte att utveckla metoderna för att ta fram beslutsunderlag inför framtida förändringar av det militära försvarets grundorganisation.
Ekonomiska ramar m.m.
Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i propositionen har föreslagit riksdagen beträffande ekonomiska ramar (s.165--175) och merbelastning av anslaget H2. Skyddsrum m.m. (s.131). Utskottet tar här upp vissa tekniska justeringar av anslagen för budgetåret 1993/94. Utskottet behandlar också motionerna Fö315 (nyd) yrkande 15, Fö316 (s partimotion) yrkandena 1 och 2, Fö318 (v partimotion) yrkande 7, U284 (s) yrkande 4 och Fi211 (nyd) yrkande 20.
Totalförsvarets militära del
Propositionen
Den ekonomiska ramen för totalförsvarets militära del finansierar verksamheter inom armén, marinen, flygvapnet, den operativa ledningen samt vissa för försvaret gemensamma myndigheter.
Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92 redovisas av regeringen till ett underutnyttjande om 406,3 miljoner kronor.
Regeringen har beräknat det sammanlagda medelsbehovet för totalförsvarets militära del till 35 986 841 000 kr för budgetåret 1993/94. Beräkningen har skett med utgångspunkt i de delfaktorer som ingår i det försvarsprisindex som beslutades i 1992 års försvarsbeslut. I beräkningen ingår också en särskild kompensation om 1,5%, utöver försvarsprisindex, för att säkerställa planerad materielanskaffning. I beräkningen har vidare hänsyn tagits till besparingsåtgärder dels enligt 1992 års stabiliseringsproposition, dels för finansiering av gemensamma EG-kostnader. Besparingen inom den militära utgiftsramen uppgår till 284 miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen fastställer utgiftsramen.
Härutöver hemställer regeringen på sedvanligt sätt om riksdagens bemyndigande att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex och att under budgetåret 1993/94 medge överskridande av den militära utgiftsramen och av lämnade beställningsbemyndiganden om det skulle behövas av beredskapsskäl. Regeringen hemställer vidare om riksdagens bemyndigande att få disponera om medel mellan anslag inom den militära utgiftsramen. Motivet för detta bemyndigande är att intäkter från försäljning av fast egendom kan disponeras för reinvesteringar, varigenom frigjorda medel kan disponeras för andra ändamål.
Utskottet
Utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 berörs i flera motioner. I partimotion Fö318 (v) yrkande 7 föreslås att riksdagen anslår 3770000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller totalt 32216841000 kr. I motion U284 (s) yrkande 4 hemställs att riksdagen hos regeringen begär förslag om en väsentlig minskning av försvarsanslagen på tilläggsbudgeten. I motion Fi211 (nyd) yrkande 20 anförs att försvaret kan spara 2 miljarder kronor budgetåret 1993/94 och 4 miljarder kronor årligen därefter genom rationaliseringar.
Utskottet konstaterar att en minskning av utgiftsramen för totalförsvarets militära del i enlighet med yrkandena i här berörda motioner inte är förenlig med den inriktning av det militära försvaret som lades fast i 1992 års försvarsbeslut. Betydande rationaliseringar inom det militära försvaret förutsattes också i beslutet. Utskottet konstaterar att det förslag om ändrade ekonomiska resurser till det militära försvaret som föreslås i motion U284 (s) yrkande 4 avser tilläggsbudgeten och därmed budgetåret 1992/93. Med hänsyn till det här anförda förordar utskottet att riksdagen fastställer utgiftsramen för budgetåret 1993/94 till 35986841000 kr. Motion Fö318 (v) yrkande 7, motion U284 (s) yrkande 4 och motion Fi211 (nyd) yrkande 20 bör i enlighet härmed avslås.
Utskottet konstaterar att det begärda bemyndigandet att få disponera om medel mellan anslag motiveras utifrån behovet att finansiera luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE. Utskottet har med detta begränsade syfte för bemyndigandet ingen erinran. Riksdagen bör således lämna de begärda bemyndigandena med anknytning till det militära försvaret.
I några motioner berörs utgiftsramen för totalförsvarets militära del efter budgetåret 1993/94. I motion Fö315 (nyd) yrkande 15 hemställer motionärerna att riksdagen hos regeringen begär att ett krav ställs på de myndigheter och andra verksamheter som sorterar under begreppet försvar att de internt rationaliserar med 5% av sin budget fr.o.m. budgetåret 1994/95. I partimotionen Fö316 (s) hemställs i yrkande 1 att riksdagen beslutar att någon särskild uppräkning av anslagen för anskaffning av materiel med "teknikfaktorn" 1,5% inte skall ske i försvarsplaneringen för tiden efter 1997. I yrkande 2 i samma motion hemställs att riksdagen beslutar att försvarsprisindex skall justeras så att ingen kompensation utgår till försvaret för effekterna av nedskrivning av kronans värde hösten 1992.
Utskottet anser i enlighet med vad som tidigare redovisats att 1992 års försvarsbeslut redan innebär att betydande krav ställs på rationaliseringar av försvaret under hela försvarsbeslutsperioden. Utskottet anser det därför inte möjligt att ålägga ytterligare krav i den storleksordning som förespråkas i motion Fö315 (nyd) utan att verksamheten kommer att påverkas negativt. Motionsyrkandet bör således avslås av riksdagen.
Utskottet anser vidare att den särskilda uppräkningsfaktor för materielanslagen med 1,5% -- s.k. teknikfaktor-- som infördes i priskompensationssystemet i 1992 års försvarsbeslut är en förutsättning för att i rimlig omfattning säkerställa att planerad materielanskaffning kan genomföras.
Utskottet anser därför att motion Fö316 (s partimotion) yrkande 1 bör avslås av riksdagen.
Försvarsprisindex är ett led i en mycket omfattande och långsiktig försvarsplanering. En justering av försvarsprisindex så att försvaret inte skulle kompenseras för effekterna av nedskrivningen av kronans värde hösten 1992 kan först göras hösten 1993 inför den prisomräkning som avser budgetåret 1994/95. Beräkningen baseras bl.a. på utvecklingen av importprisindex under budgetåret 1992/93. Det skulle få omfattande och svårberäknade följder för stabiliteten i försvarsplaneringen om en sådan justering gjordes.
Utskottet förordar därmed att motion Fö316 (s partimotion) yrkande 2 bör avslås.
Totalförsvarets civila del
Propositionen
Den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del finansierar beredskapsåtgärder inom följande funktioner: Civil ledning och samordning, Befolkningsskydd och räddningstjänst, Psykologiskt försvar, Socialförsäkringar, Hälso- och sjukvård, Transporter, Arbetskraft, Livsmedelsförsörjning, Energiförsörjning och Försörjning med industrivaror.
Det ekonomiska utfallet för budgetåret 1991/92 redovisas av regeringen till ett underutnyttjande om 47,9 miljoner kronor.
Regeringen har beräknat medelsbehovet för den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del till 2 091 036 000 kr för budgetåret 1993/94. I beräkningen har tagits hänsyn till besparingar om 100 miljoner kronor i enlighet med 1992 års stabiliseringsproposition.
I statens totala kostnader för totalförsvarets civila del tillkommer även anslag inom andra huvudtitlar och anslag för kapitalkostnader. Dessa kostnader ingår inte i den civila planeringsramen.
I den sammanställning som regeringen redovisar i propositionen (s.168--171) över anslagen för totalförsvarets civila del framgår ett totalt beräknat medelsbehov på 3 172,9 miljoner kronor. I detta ingår förutom den ekonomiska planeringsramen även kapitalkostnader och övriga kostnader. Kapitalkostnaderna för beredskapslagring beräknas till 675,8 miljoner kronor och övriga kostnader till 406,1 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 till 2 091 036 000 kr. Härutöver hemställer regeringen om riksdagens bemyndigande dels att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex, dels att under budgetåret 1993/94 medge överskridande av anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl, dels att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 på grund av underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till ekonomisk ram för totalförsvarets civila del. Utskottet förordar därför att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 till 2 091 036 000 kr.
Utskottet har vidare ingen erinran mot vad som anförts i propositionen om behov av vissa riksdagens bemyndiganden med anknytning till det civila försvaret. Utskottet föreslår att riksdagen lämnar de begärda bemyndigandena.
Tekniska justeringar av anslagen
I propositionen framhålls att anslagen har budgeterats utan hänsyn till vissa tekniska justeringar som närmare redovisats i budgetpropositionens bilaga 1. Riksdagen har godkänt den av regeringen föreslagna inriktningen i denna fråga (1992/93:FiU10 och 20, rskr. 189).
Organisationsfrågor m.m.
Utskottet behandlar i detta avsnitt vad regeringen i propositionen (s.20--49) under rubriken Organisationsfrågor m.m. har anfört om regeringens styrning av myndigheten Försvarsmakten, Högkvarterets organisation, Gemensamma myndigheter, trafikflygarutbildning och helikoptrar i totalförsvaret.
Utskottet har under beredningen fått särskilda föredragningar av myndighetsföreträdare när det gäller bildandet av Försvarets sjukvårdscentrum samt anskaffningen av helikoptrar.
I avsnittet behandlas också motionerna Fö201 (fp) yrkandena 4 och 7, Fö203 (c), Fö307 (c), Fö316 (s partimotion) yrkande 7, Fö323 (m), Fö324 (fp), Fö325 (c), Fö327 (s) samt Fö401 (m, kds), som rör dessa frågor.
Styrning av myndigheten Försvarsmakten
Regeringen redogör, utan förslag till riksdagen, för det arbete som bedrivs inom Försvarsdepartementet med att utveckla formerna för mål och resultatstyrning. Det anmäls bl.a. att bildandet av den nya myndigheten Försvarsmakten påverkar anslagsstrukturen. I det fortsatta arbetet kommer regeringen att pröva möjligheten att sammanföra berörda anslag till ett eller ett fåtal anslag. Regeringen avser att återkomma till riksdagen i denna fråga.
Riksdagen har i 1992 års försvarsbeslut godkänt en ny ledningsstruktur för Försvarsmakten. Utskottet konstaterar att den nya ledningsorganisationen påverkar utformningen av anslagsstrukturen. Utskottet har inhämtat att regeringen i mars 1993 i de s.k. planeringsanvisningarna inriktat Försvarsmakten mot att ett anslag kommer att begäras av riksdagen. Enligt dessa anvisningar kommer sedan regeringen i regleringsbrevet att fördela anslaget på anslagsposter, en per program. Utskottet förutsätter att de ändringar som nu sker kommer att medge goda möjligheter till insyn, styrning och uppföljning från riksdagens sida av verksamheten inom Försvarsmakten. När det gäller utformningen av underlag som presenteras för riksdagen bör sålunda frågor av särskilt intresse redovisas. Vad utskottet bl.a. har i åtanke är att propositionen disponeras så att insyn ges i organisations-, materiel-, fastighets-, lokaliserings-, personal-, värnplikts-, frivillig-, industri- och utlandssamarbetsfrågor. Utskottet förutsätter vidare att anslagets fördelning på anslagsposter redovisas inför riksdagen. För de beställningsbemyndiganden som begärs av riksdagen bör, enligt utskottet, också finnas en redovisning av större/viktigare materielobjekt.
Högkvarterets organisation
Vad avser Högkvarterets organisation har utskottet tagit del av vad som, utan förslag till riksdagen, anförs därom i propositionen. Av redovisningen framgår att direkt under överbefälhavaren skall finnas enheter för operationsledning, underrättelse- och säkerhetstjänst, arméledning, marinledning, flygvapenledning, avvägning, gemensamma funktioner samt internrevision. Vidare framgår att det i Högkvarteret skall finnas en ledningsgrupp bestående av överbefälhavaren, chefen för operationsledningen, de tre företrädarna för försvarsgrenarna och de tre militärbefälhavarna, medan chefen för avvägningsfunktionen skall vara föredragande.
Utskottet har vidare delgivits information i frågan genom särskild föredragning av Försvarsdepartementet.
I socialdemokraternas partimotion Fö316 yrkande 7 anförs att det i krigsplanläggningen är realistiskt att utgå från två invasionshot: ett via hav och luft i södra Sverige och ett över landgränsen i norr. Planeringen och ledningen av kriget i söder sägs med fördel kunna ske av högkvarteret medan uppgiften i norr bör anförtros åt en armékårstab. I de utgångspunkter för framtida förändringar av försvaret som redovisas i motionen förordas därför att uppdelningen i tre militärområden skall upphöra.
I anslutning till 1992 års försvarsbeslut prövade utskottet förslag till olika varianter av ledningsorganisationer; bl.a. övervägdes alternativ där militärområdesnivån utgick. Riksdagen fastställde att det skall finnas ett högkvarter och tre militärområden. Det finns enligt utskottet inte någon anledning att ompröva denna indelning. Motion Fö316 (s partimotion) yrkande 7 bör därför avslås.
Försvarsmaktens hälso- och sjukvård
Propositionen
Regeringen föreslår riksdagen att godkänna förslaget om att Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad i övrigt har angetts i anslutning härtill.
Regeringen föreslår:
Försvarets sjukvårdsstyrelse (SjvS) läggs ned den 30 juni 1994. Dess uppgifter av stabs- och ledningskaraktär utförs av en sjukvårdsledning i den nya Försvarsmaktens högkvarter.
Tillsynen över efterlevnaden av lagar och andra författningar avseende hälso- och sjukvård m.m. inom den nya Försvarsmakten utövas av en särskild tjänsteman i högkvarteret (generalläkaren) som i detta avseende inte skall vara underställd överbefälhavaren.
Ett Försvarets sjukvårdscentrum inrättas inom Försvarsmakten den 1 juli 1994 med lokalisering till Karlstad. Arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska skäl samt det förhållandet att SjvS är lokaliserad till Karlstad talar för en lokalisering dit. Nuvarande produktionsuppgifter inom SjvS avseende personal och materiel bör utföras i väsentlig mån av Försvarets sjukvårdscentrum.
Försvarets sjukvårdshögskola i Solna avvecklas den 30 juni 1994. Motsvarande uppgifter utförs vid Förvarets sjukvårdscentrum.
Utbildningen vid Marinens sjukvårdsskola i Göteborg av kvalificerad medicinalpersonal utförs vid Försvarets sjukvårdscentrum.
Självständiga enheter inom Försvarsmakten för naval- resp. flygmedicin bildas den 1 juli 1994.
Utskottet
I två motioner, Fö323 (m) och Fö327 (s), tar motionärerna upp frågan om lokaliseringen av Försvarets sjukvårdscentrum. Motionärerna framhåller bl.a. att behovet av samverkan och samordning med instanser som har uppgifter som berör verksamheten vid Försvarets sjukvårdscentrum talar för att myndigheten bör lokaliseras till Stockholmsområdet.
Utskottet har vid behandlingen av detta ärende tagit del av särskilda redovisningar från Chefen för armén och Försvarets sjukvårdsstyrelse. Utskottet har härvid funnit att verksamheten vid Försvarets sjukvårdscentrum skulle kunna fungera väl både vid en lokalisering till Stockholmsområdet och till Karlstad. Utskottet har vid sina överväganden stannat för att, i likhet med vad som anförs i propositionen, förorda Karlstad främst av arbetsmarknadspolitiska och regionalpolitiska skäl. Utskottet förutsätter i sammanhanget att en lokalisering till Karlstad inte blir väsentligt dyrare än en lokalisering till Karlberg. Inför utskottet har redovisats olika möjliga platser för Sjukvårdscentrums gruppering i Karlstadsområdet. Utskottet anser att olika alternativ till lokaliseringen av Sjukvårdscentrum inom Karlstadsregionen noga bör prövas. Motionerna Fö323 (m) och Fö327 (s) bör inte bifallas av riksdagen.
I motion Fö325 (c) anser motionären att ett framtida svenskt dykericentrum bör placeras i Karlskrona. Motionären påpekar att såväl gjorda investeringar som kompetens och kapital utnyttjas på bästa sätt vid en sådan lokalisering. Sålunda finns i Karlskrona marinens dykarskola. Där finns också sedan lång tid tillbaka ett dyktorn där bl.a. utbildning i fri uppstigning sker. Vid anläggningen bedrivs också kvalificerade dykerimedicinska undersökningar. På platsen finns dessutom en tryckkammare som kan användas av civila intressenter. I Karlskrona finns även dykerifartyget Ägir. Motionären understryker vidare att det pågår en uppbyggnad av en anläggning för utbildning och övning i sjöräddning inom marinens område i Karlskrona. Motionären menar att ett lämpligt sätt att få till stånd ett sambruk mellan olika myndigheter och andra intressenter är att göra Karlskrona till ett dykericentrum.
Utskottet kan konstatera att Marinens dykericentrum jämte andra resurser för dykeriverksamhet finns koncentrerade till Stockholmsområdet medan resurser också finns i Karlskronaområdet såsom anges i motionen. Utskottet har inhämtat att det inom ramen för organiserandet av den nya myndigheten Försvarsmakten även pågår en översyn av marinens dykeriverksamhet. Utskottet förutsätter att det pågående utredningsarbetet beaktas vid kommande ställningstaganden i denna fråga. Utskottet utgår från att vid dessa överväganden tillgängliga resurser för dykeriverksamheten organiseras på ett optimalt sätt varvid bl.a. resurskrävande investeringar bör hållas nere. Vidare menar utskottet att värdet av sambruk mellan olika intressenter, såväl militära som civila, bör beaktas så att ett optimalt utnyttjande av samhällets totala investeringar inom detta område uppnås. Motion Fö325 (c) bör enligt utskottet inte bifallas av riksdagen.
Utskottet har i övrigt inte något att invända mot vad regeringen har anfört om Försvarsmaktens hälso- och sjukvård och föreslår att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets sjukvårdsstyrelse läggs ned och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill.
Försvarets civilförvaltning
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill.
Regeringen föreslår:
Försvarets civilförvaltning (FCF) läggs ned den 30 juni 1994.
Försvarsmakten och övriga myndigheter under Försvarsdepartementet skall, var och en inom sitt ansvarsområde, senast den 1 juli 1994 ansvara för:
*användning av ekonomi- och personaladministrativa system
*personaladministrativt stöd
*fordringsbevakning och indrivning av fordringar samt ansvara över det allmänna rättsliga stödet och för reglering av ansvarsskador.
Riksrevisionsverket skall senast den 1 juli 1994 ansvara inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde för att utveckla och tillhandahålla ekonomi- och personaladministrativa system samt för normering beträffande redovisning och medelshantering.
FCF:s nuvarande ansvar för utfärdande av tillämpningsföreskrifter i fråga om värnpliktsförmåner, beslut om ekonomisk hjälp vid repetitionsutbildning samt prövning av överklaganden i fråga om förmåner för värnpliktiga m.fl., övertas av Värnpliktsverket den 1 juli 1993.
Patentverksamheten vid FCF övertas av Försvarets materielverk den 1 juli 1993.
De uppgifter och den verksamhet som FCF har i fråga om främst trafikskadereglering övertas av Kammarkollegiet senast den 1 juli 1994.
Utskottet har inte något att invända mot vad regeringen har anfört och föreslår att riksdagen godkänner förslaget om att Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill.
Civilbefälhavarna
Propositionen
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner förslaget om nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning i civilområden, vad som anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som angetts i anslutning härtill.
Regeringen föreslår:
De nuvarande myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra resp. Västra civilområdet samt Nedre Norrlands resp. Övre Norrlands civilområde läggs ned den 30 juni 1994.
Den 1 juli 1994 inrättas två nya myndigheter, benämnda Civilbefälhavaren i Norra (CB N) resp. Södra (CB S) civilområdet. Myndigheterna i de nya civilområdena lokaliseras till Luleå resp. Malmö med hänsyn till deras samverkans- och kontaktnät.
Fr.o.m. den 1 juli 1993 överförs Gävleborgs län från Nedre Norrlands civilområde till Mellersta civilområdet.
I propositionen framhålls att omfattningen av den samverkan som sker på regional nivå mellan det militära försvaret och totalförsvarets civila del gör att civilområdena och militärområdena bör ha sammanfallande gränser. Förslagen i propositionen innebär att så kommer att bli fallet.
Utskottet
I motion Fö201 (fp) yrkande 7 framförs att vid övergången till endast tre civilområden anledningen ökar för regeringen att utse heltidsanställda civilbefälhavare.
Utskottet konstaterar att det i och för sig finns skäl som talar för heltidsanställda civilbefälhavare men anser att nuvarande ordning med landshövdingar som civilbefälhavare bör gälla tills erfarenheter vunnits av den nya civilområdesindelningen. Motion Fö201 (fp) yrkande 7 bör således inte bifallas av riksdagen.
Utskottet har inte något att erinra mot vad regeringen har anfört och föreslår att riksdagen godkänner förslaget om nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning i civilområden samt vad som anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har angetts i anslutning härtill.
Trafikflygarhögskolan
Propositionen
I propositionen redovisas, utan förslag till riksdagen, att Försvarsdepartementet bör ha ansvaret för att uppdra åt Chefen för flygvapnet att bedriva trafikflygarutbildning. När ansvaret fördes över till Kommunikationsdepartementet år 1987 fördes också medel för driftskostnaderna för Trafikflygarhögskolan (TFHS) över från Försvarsdepartementet. Nu avses 25,4 miljoner kronor under sjätte huvudtitelns reservationsanslag E 1. Beredskap för civil luftfart få disponeras av Chefen för flygvapnet.
I 1993 års budgetproposition, bilaga 7, Kommunikationsdepartementet, lämnas förslag till riksdagen att medel under det ovannämnda anslaget E 1. får användas för TFHS.
Utskottet
Utskottet har i denna fråga inhämtat synpunkter från Överbefälhavaren och Överstyrelsen för civil beredskap. Båda har vänt sig mot att anslaget E 1. Beredskap för civil luftfart utnyttjas för att finansiera TFHS. De konstaterar att medlen är avsedda att användas för anskaffning av reservdelar till bl.a. flygplan som skall användas för inryckningstransporter och sjuktransporter i krig. Utskottet anser att reservdelsanskaffningen är viktig och förutsätter att den långsiktiga planeringen inom området genomförs och att motsvarande medel återförs till det anslag som är avsett för detta ändamål. Utskottet noterar också att medel avsedda för verksamheten vid TFHS tidigare förts över från försvarsdepartementets till kommunikationsdepartementets verksamhetsområde. Utskottet anser att TFHS har en betydelsefull roll när det gäller att långsiktigt säkerställa behovet av piloter och att motsvarande medel som tidigare förts över från försvaret i framtiden bör utnyttjas för finansieringen av TFHS. Vad utskottet har anfört om finansieringen av TFHS och anskaffningen av reservdelar till flygplan bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Helikoptrar i totalförsvaret
Propositionen
Enligt 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) skall sjuktransportkapaciteten i krig och fred förstärkas genom att fem till sex helikoptrar anskaffas med medel från anslag under Försvarsdepartementet och Socialdepartementet. Regeringen anmäler att Chefen för armén i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 fått i uppdrag att anskaffa helikoptrarna. Anskaffningen, som skall ske efter hörande av sjukvårdshuvudmännen vad gäller helikoptertyp och fredsbasering, skall möjliggöra en effektiv fredsanvändning. Avsikten är att helikoptrarna skall kunna levereras under senare delen av år 1993.
Regeringen behandlar även helikopterberedskapen för sjö- och flygräddningstjänst och erinrar inledningsvis om att försvarsutskottet (1991/92:FöU12) anfört att det förutsätter att lösningar övervägs som tillgodoser beredskapskraven.
Sjöfartsverket har i maj 1992 till regeringen anmält att en tillfredsställande sjöräddningstjänst inte längre kan upprätthållas i vissa farvatten eftersom förutsättningarna för att hålla beredskap med försvarsmaktens helikoptrar har ändrats.
Regeringen har uppdragit dels åt Överbefälhavaren att hålla helikoptrar i tillfredsställande beredskap för sjöräddningstjänst, dels åt Sjöfartsverket att analysera nuvarande sjöräddningstjänst bl.a. med avseende på beredskap. I en delredovisning konstaterar Sjöfartsverket att det finns en tillfredsställande geografisk täckning med fartyg och båtar för sjöräddningstjänst men att försvarsmaktens tunga helikoptrar utgör en viktig komponent i verksamheten. Merkostnaden för att hålla en rimlig helikopterberedskap uppskattas till 3--4 miljoner kronor per år.
Regeringen avser återkomma till riksdagen med en samlad redogörelse för helikopterverksamheten.
Utskottet
Två motioner behandlar ambulanstransporter med helikopter i fredstid. I motion Fö307 (c) kritiseras beslutsordningen i den nu aktuella anskaffningen. Motionären betonar vikten av att tillgodose sjukvårdshuvudmännens behov och menar att de uppsatta kraven medför att den nya helikoptern blir onödigt stor för civila sjuktransporter. En marginell förändring av kravspecifikationen sägs öppna möjligheter för inköp av 10--12 mindre helikoptrar för samma summa som för de nu aktuella 5--6, vilket skulle vara gynnsamt från civil synpunkt. Eftersom anskaffningen berör flera olika intressenter anser motionären att det slutliga valet av helikoptertyp bör göras av en från särintressen fristående part, förslagsvis regeringen.
Motion Fö324 (fp) refererar situationen i Västsverige, speciellt för skärgårdsbefolkningen, och anser att någon av de helikoptrar som nu skall anskaffas bör placeras i Göteborg. Härvid bör det finnas möjlighet för polisen att med egen besättning disponera denna arméägda helikopter för bl.a. ambulanstransporter.
Utskottet har bl.a. genom en föredragning av företrädare för berörda militära myndigheter samt representanter för Landstingsförbundet informerat sig i ärendet. De aktuella helikoptrarnas tänkta användning, och därav betingade krav på dessa, redovisades vid tillfället liksom hur upphandlingsprocessen hittills har genomförts. Det är utskottets uppfattning att intentionerna i 1992 års försvarsbeslut i frågan har tillgodosetts, såväl beträffande inriktningen av anskaffningen -- sett ur riksdagens synvinkel -- som när det gäller samrådstagningen med sjukvårdshuvudmännen. Med detta konstaterande anser utskottet att motion Fö307 (c) bör avslås.
Riksdagen har ställt krav på en effektiv fredsbasering och att sjukvårdshuvudmännen tillfrågas inför beslut i frågan. Utskottet ser inga hinder för att någon helikopter kan komma att stationeras i Göteborg när systemet är utbyggt men frågan om basering bör avgöras efter förhandlingar mellan berörda. Även regeringen synes kunna komma att ta initiativ i frågan. Förhandlingarna bör också vara avgörande för vilka besättningar som skall flyga helikoptrarna. Härav följer att riksdagen inte bör uttala sig på det sätt som föreslås i motion Fö324 (fp) om behovet av helikopter för ambulanstransporter i Västsverige. Motionen bör därför avslås.
Vissa övriga organisationsfrågor
I detta avsnitt behandlar utskottet motioner om vissa övriga organisationsfrågor.
I motion Fö201 (fp) yrkande 4 framhåller motionären att i besparingssyfte bör Mellersta värnpliktskontoret (VKM) förläggas till befintliga lokaler vid S 1 i Enköping och att försvaret snarast lämnar Näsby Park.
Utskottet har erfarit att en stor del av de värnpliktiga som mönstrar vid VKM är bosatta i Stockholmsområdet. En lokalisering av VKM till Enköping kan därför komma att innebära ökade kostnader för kost och logi. Utskottet anser därför att VKM bör vara lokaliserat till Stockholmsområdet. Vad avser försvarets nyttjande av Näsby Park-etablissementet framhöll utskottet i betänkande 1991/92:FöU12 (s. 128) att lokalisering av myndigheter inom en region närmast är en fråga för regeringen att fatta beslut om, medan däremot omlokaliseringar av myndigheter mellan olika regioner kräver riksdagsbeslut. Med anledning av det anförda anser utskottet att motion Fö201 (fp) yrkande 4 bör avslås av riksdagen.
Motionären i motion Fö203 (c) anser att Totalförsvarets personalverk bör lokaliseras till Skövde. Motionären anför att Skövde kommun under lång tid byggt upp goda förutsättningar för totalförsvaret. Flyttningar av myndigheter från Skövde har under senare år skett vid olika tillfällen efter statsmaktsbeslut. Enligt motionären är det därför rimligt att välja Skövde som lokaliseringsort för Totalförsvarets personalverk. Motionären påpekar också att Skövde erbjuder goda lokaliseringsförutsättningar.
Utskottet konstaterar att den fråga som motionären tar upp enligt nuvarande planer kommer att behandlas under nästa riksmöte med anledning av Pliktutredningens förslag. Motion Fö203 (c) bör därför avslås.
I motion Fö401 (m, kds) framför motionärerna att Styrelsen för psykologiskt försvar (SPF) bör få förbli en fristående organisation. Motionärerna menar att om SPF skulle knytas till civilförsvaret och därmed ges en mer perifer roll så minskar inte bara organisationens möjligheter att fungera utan även dess trovärdighet. Endast som en självständigt arbetande enhet i händelsernas centrum kan enligt motionärerna det psykologiska försvaret verka på rätt sätt.
Utskottet anser att SPF har betydelsefulla uppgifter inom totalförsvaret. Utskottet anser, inför den översyn av den civila delen av totalförsvaret som nu förestår i den s.k. LEMO-utredningen, att den funktion som styrelsen har att företräda även i framtiden måste säkerställas på ett sådant sätt att fortsatt förtroende skapas hos media och andra berörda. Något uttalande av riksdagen med anledning av motion Fö401 (m, kds) är inte påkallat.
Försvarsdepartementet m.m.
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen (s. 50--51) har föreslagits om Försvarsdepartementet m.m.
Utskottet konstaterar att förslagen till riksdagen uteslutande rör anslagsfrågor.
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar medel för Försvarsdepartementet m.m. i enlighet med regeringens förslag. Utskottets ställningstaganden i de olika anslagsfrågorna framgår av utskottets hemställan.
Totalförsvarets militära del
Läget inom försvarsmakten
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s.73) utan hemställan har anfört om läget inom försvarsmakten.
Propositionen
Regeringen konstaterar, med utgångspunkt i en redovisning från Överbefälhavaren, att försvarsmakten i dagsläget inte har en kvalitet som svarar mot ställda operativa krav. Ett återtagningsskede erfordras.
Inom luftförsvaret uppges sålunda delar av flygstridskrafterna ha bristande uthållighet. Vissa luftvärnsförband uppfyller heller inte ställda krav. Försvarsmakten sägs också ha begränsningar i förmågan att hävda vårt sjöterritorium. I första hand bör ubåtsskyddsförmågan förbättras. Inte heller försvarsmaktens sammantagna förmåga mot kust/gränsinvasion anses helt godtagbar. För att stärka denna förmåga krävs främst materiell förnyelse, ökad uthållighet och samövningar av krigsförbanden.
Regeringen anser att försvarsmaktens förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall under de närmaste åren kommer att ha vissa begränsningar. I huvudsak beror detta på att delar av arméstridskrafterna inte är fullt användbara direkt efter mobilisering. Sjö- och flygstridskrafternas höga initialeffekt innebär dock att försvarsmaktens samlade effekt mot strategiskt överfall bedöms som godtagbar. I förhållande till tänkbara krav under de närmaste åren är den betryggande.
Den krisdämpande förmågan bedömer regeringen vara god medan den krigsavhållande förmågan behöver stärkas, främst genom förbättring av den personella och materiella kvaliteten i de prioriterade förbanden.
Utskottet
Enligt 1992 års försvarsbeslut skall totalförsvaret ha betryggande förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall. Kraven i övrigt på försvarets förmåga att möta ett väpnat angrepp över kust eller gräns behöver kunna tillgodoses först efter en återtagningsperiod, vilket är en mer begränsad ambition än som gällt tidigare.
Utskottet noterar att regeringen anser att försvarsmakten har en godtagbar förmåga, om än med vissa begränsningar, mot det strategiska överfallet. Utskottet kan acceptera detta men anser att berörda delar av arméstridskrafterna på några års sikt skall ges sådan krigsduglighet att de svarar mot de krav som det strategiska överfallet ställer.
Utskottet noterar vidare att regeringen anmäler att försvarsmakten i dagsläget inte har en kvalitet som svarar mot ställda operativa krav och att en återtagning erfordras. Utskottet anser att här föreligger en oklarhet. Rimligen bör de operativa kraven ställas mot den i försvarsbeslutet reducerade ambitionen, som förutsätter en återtagning. Om det är mot denna reducerade ambition som den operativa förmågan är otillräcklig bör detta klart framgå.
Vad som utskottet här anfört om läget inom försvarsmakten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ledningsfrågor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 52--54) har anfört dels om benämningar på militärområden samt deras geografiska gränser, dels om inrättandet av s.k. militärområdesunderhållsregementen.
Militärområden
Enligt 1992 års försvarsbeslut skall Sverige delas in i tre militärområden med staberna i fred förlagda till Kristianstad, Strängnäs och Boden. Överbefälhavaren har föreslagit att de benämns Götalands, Svealands resp. Norrlands militärområde.
Regeringen anser emellertid att de aktuella gränserna för militärområdena inte överensstämmer med vad som traditionellt brukar kallas Götaland, Svealand och Norrland. Regeringen avser därför att fastställa benämningarna Södra, Mellersta resp. Norra militärområdet. Härutöver anmäler regeringen sin beslutsavsikt att föra Gävleborgs försvarsområde till Mellersta militärområdet.
Utskottet har ingen erinran mot det anförda och förordar att propositionen i denna del läggs till handlingarna.
Militärområdesunderhållsregementen
Riksdagen har i anslutning till sitt beslut (1989/90:FöU10, rskr. 312) att organisera Övre Norrlands underhållsregemente angett att regeringen, innan den beslutar om ytterligare förändringar i fråga om underhållsfunktionens utveckling, för riksdagen skall redovisa erfarenheterna från organisationen i Övre Norrland.
Regeringen redovisade i underlaget inför 1992 års försvarsbeslut sin principiella uppfattning att i varje militärområde på sikt borde organiseras ett underhållsregemente. Regeringen anför nu att underhållsregementets organisationsprincip har prövats vid operativa och taktiska fältövningar och vid krigsplanläggning. Verksamheten vid s.k. underhållsgrupp har också prövats praktiskt i fält under övningen Nordanvind år 1991. Erfarenheterna ger vid handen att det nya underhållsregementet ger förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av underhållsresurserna. Regeringen förordar därför att tre underhållsregementen organiseras i såväl grund- som krigsorganisationen den 1 juli 1994. Samtidigt bör den tidigare organisationen -- Södra, Västra, Mellersta och Nedre Norrlands militärområdes materiel- och verkstadsförvaltningar samt Övre Norrlands underhållsregemente -- läggas ned.
För krigsorganisationens behov bör inom underhållsregementena ett antal allsidigt sammansatta underhållsgrupper organiseras, i fred som kaderförband, enligt Överbefälhavarens bestämmande.
Regeringen, som föreslår att staberna för de nya underhållsregementena lokaliseras till Kristianstad, Strängnäs och Boden, hemställer om riksdagens godkännande av vad som anförts om underhållsregementen.
Utskottet delar regeringens uppfattning att effektivitetsvinster erhålls om underhållsregementen inrättas i varje militärområde. Utskottet är samtidigt medvetet om att bildandet av ett underhållsregemente med ett antal underhållsgrupper i det blivande Södra militärområdet kommer att innebära att uppgifterna för nuvarande stabsdelar för verkstads- och förrådsförvaltningarna i Karlsborg kommer att överföras till Kristianstad. Med hänsyn till den besvärliga arbetsmarknadssituationen i Karlsborg erinrar utskottet om att riksdagen i sitt beslut att lägga ned F 6 (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134 s.97) ansåg det synnerligen angeläget att insatser görs för den personal som berörs. Såväl försvars- som finansutskottet påpekade angelägenheten av att regeringen noga följer utvecklingen i Karlsborg och tillsammans med berörda myndigheter vidtar de arbetsmarknadspolitiska åtgärder m.m. som behövs i samband med nedläggningen. Utskottet förutsätter att sådana hänsyn kommer att tas när underhållsorganisationen för det blivande Södra militärområdet utformas. Efter detta konstaterande anser utskottet att riksdagen bör bifalla propositionens förslag om militärområdesunderhållsregementen.
Försvarsindustrin
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 54--59) har anfört om försvarsindustrin. Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö311 (m) och Fö315 (nyd) yrkande 14.
Propositionen
Regeringen anför att försvarsindustriell kompetens alltjämt är en värdefull säkerhetspolitisk och industripolitisk tillgång. Senare tids förändringar i omvärlden har inte gett anledning till annan bedömning. Så långt som möjligt bör därför sådan industriell kompetens bevaras som säkerställer leveransmöjligheter inom områden som är av stor betydelse för försvaret. Vidare måste försvarets materiel kunna underhållas så att den är operativt användbar.
Regeringen konstaterar samtidigt det svårförenliga i att behålla en livskraftig försvarsindustri, att minska försvarsmaktens omfattning -- och därmed försvarsindustrins marknad -- och också föra en restriktiv exportpolitik gentemot en krympande internationell marknad. Att stora delar av övrig industri i nuvarande lågkonjunktur har svårt att få avsättning för sina produkter försvårar dessutom försvarsindustrins omställning till civil produktion. Regeringen drar därför slutsatsen att 1992 års försvarsbeslut, trots satsningen på försvarsmaktens materiella förnyelse, inte ger underlag för en sådan beläggning vid industrin att en nedgång av den försvarsindustriella kompetensen kan undvikas. En avveckling inom flera materielområden sägs inte kunna uteslutas och en fortsatt omstrukturering torde vara nödvändig. De nödvändiga strukturförändringarna är främst ett ansvar för industrin att själv initiera och genomföra.
Regeringen redogör för kompetensläget och dess förväntade utveckling inom olika delområden. Härvid anförs att vissa delar av svensk robotindustri kan behöva reduceras i brist på uppdrag. Den kompetens som i så fall riskerar att förloras finns inom området mark- och sjömålsrobotar och anknutna teknikområden såsom radar-, infraröd- och TV-målsökare. Detta sägs kunna komma att äventyra våra framtida möjligheter att renovera och modifiera befintliga robotsystem baserade på dessa tekniker, liksom anpassning till svenska förhållanden när robotar anskaffas utomlands. Förmågan att utveckla luftvärns- och pansarvärnsrobotar bedöms däremot komma att bestå med de uppdrag som för närvarande finns inplanerade.
Inom pjäsmaterielområdet kan, anför regeringen, den tidigare mycket goda kompetensen inte behållas till följd av brist på nya projekt. Detta kommer också att påverka vår förmåga att utveckla stridsfordon, vilken bedöms upphöra i och med fullföljandet av Stridsfordon 90.
För ammunitionsindustrin planeras produktion av ett begränsat sortiment som medger att en utvecklingskompetens kan behållas inom vissa delar av ammunitionsområdet. Utlandsberoendet kommer att öka vilket försvårar försörjningen med ammunition och explosivämnen i kris- och krigslägen. Regeringen anser det dock nödvändigt att basera fortsatt utveckling och produktion av krut- och sprängämnen i Sverige på samverkan med företag i utlandet.
Inom övriga teknikområden anger regeringen att den försvarsindustriella kompetensen torde komma att kunna behållas i erforderlig grad.
Utskottet
I motion Fö311 (m) erinrar motionärerna om Gulfkriget och senare händelser i Irak som visar på svårigheterna att med där använda luftvärnsrobotsystem bekämpa de svåraste målen, bl.a. kryssningsmissiler och signalsökande robotar. Genom att luftvärnsroboten under hela förloppet aktivt måste styras från marken riskerar luftvärnet att mättas. Samtidigt kan spaningsradar och styrradar slås ut av radarsökande missiler. Autonoma luftvärnsrobotsystem med målsökare sägs i stor utsträckning kunna eliminera dessa nackdelar.
Motionärerna konstaterar att regeringen avser att fortsätta utvecklingen av luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE, vilket är uppbyggt enligt principen med en radar som styr roboten under hela bekämpningsförloppet. Det finns målsökarstyrda luftvärnsrobotsystem under utveckling, bl.a. i Norge. Det är därför enligt motionärerna allvarligt att, som antyds i propositionen, den kompetens som finns i landet på målsökande robotar riskerar att gå förlorad. Detta slags kompetens bör i stället vidmakthållas.
Utskottet underströk inför 1992 års försvarsbeslut (1991/92:FöU12 s. 100) att det är av fortsatt stor säkerhetspolitisk betydelse att vi inom landet kan behålla en försvarsindustriell kompetens även i framtiden. Försvarsindustrins bidrag till svensk industris teknologiska utveckling är också en tillgång för svenskt näringsliv. Samtidigt insåg utskottet att det minskade behovet av försvarsmateriel, tilltagande teknisk komplexitet och höga utvecklingskostnader kommer att innebära att hittillsvarande bredd och självständighet i svensk försvarsindustri inte kommer att kunna vidmakthållas, vilket leder till strukturförändringar och behov av ökat internationellt samarbete.
Utskottet fann också anledning att i samband med behandlingen nyligen (1992/93:FöU2y) av regeringens förslag till ny lag om krigsmateriel (prop. 1991/92:174) ånyo betona försvarsindustrins betydelse ur såväl ett säkerhetspolitiskt som ett nationellt försvarspolitiskt perspektiv. Utskottet gör nu ingen annan bedömning i dessa delar och konstaterar samtidigt att regeringen i propositionen inom några områden konkretiserar förväntade strukturförändringar och kompetensförluster. I motion Fö311 (m) framhålls risken för att förlora inhemsk robotteknisk kompetens. Utskottet delar motionärernas oro inför en sådan utveckling och anser för sin del att det vore en fördel för försvaret om robotkompetensen kunde vidmakthållas också inom målsökarområdet, exempelvis genom en högre grad av samordning av den robottekniska verksamheten. Utskottet vill dock poängtera att det inte är riksdagens uppgift att uttala sig om förändringar som berör enskilda företag. Med stöd av det anförda förordar utskottet att riksdagen avslår motion Fö311 (m) samt lägger propositionen i den del som avser försvarsindustrin till handlingarna.
Motion Fö315 (nyd) kritiserar reglerna för export av krigsmateriel. Motionärerna förordar att det generella exportförbudet för sådan materiel upphävs och ersätts med en laglig rätt för svenska företag att sälja och utveckla försvarsmateriel, oavsett det svenska försvarets behov av produkten. Den nuvarande tillståndslagen bör därför, enligt motionärerna, bytas ut mot en lag som föreskriver en anmälningsplikt före eller under en pågående affär. Exporten skall dock inte vara helt fri. Förbuden föreslås begränsas till tre punkter: Vapen får inte säljas till krigförande part. Handel med krigsmateriel får inte ske på sådant sätt att det står i strid med svenska intressen eller kan innebära ett hot mot riket. Handel med krigsmateriel skall inte ske med ett land som grovt förbryter sig mot de mänskliga rättigheterna.
Motionärerna hemställer därför (yrkande 14) att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i krigsmateriellagstiftningen med den innebörd som här har redovisats.
Utskottet konstaterar att samma motionärer med anledning av regeringens förslag till ny lag om krigsmateriel (prop. 1991/92:174) framfört ett yrkande (mot. 1992/93:U5) med i huvudsak samma innebörd. Utskottet förordade avslag (1992/93:FöU2y) vid sin behandling av denna motion. Detta blev också riksdagens beslut (1992/93:UU1, rskr. 61). Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Riksdagen bör därför avslå motion Fö315 (nyd) yrkande 14.
Redovisning av JAS 39-projektet
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 59--63) har anfört om JAS 39-projektet. Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö315 (nyd) yrkande 13 och U284 (s) yrkande 3.
Propositionen
Enligt riksdagens beslut (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU18, rskr. 374) om riktlinjer för utveckling och anskaffning av JAS-systemet skall regeringen årligen orientera riksdagen om läget i JAS-projektet.
Regeringen inleder den nu aktuella redovisningen med en teknisk värdering av projektet. Tekniska krav när det gäller specificerade egenskaper och prestanda sägs i allt väsentligt komma att kunna uppfyllas efter det att avtalade modifieringsåtgärder har vidtagits på delserie 1. Dessa skall påbörjas år 1999. Det första serieflygplanet kommer att levereras i mitten av år 1993 varefter utprovning och inledande typinflygning kan inledas. Omskolning från andra flygsystem bedöms kunna påbörjas år 1995. Den tvåsitsiga versionen avses levereras med början år 1998.
Enligt regeringen kommer de nu planerade delarna av vapensystemet för JAS 39 att vara operativt och taktiskt användbara i slutet av år 1995. När en ny radarjaktrobot kan vara operativ blir beroende på vilken typ som kommer att väljas. Spaningsfunktionen bedöms vara operativ senast i samband med avlösningen av flygplan 37.
Regeringen hänvisar beträffande de näringspolitiska aspekterna på projektet till de redovisningar som lämnats i 1988 och 1992 års försvarspropositioner. De uppnådda resultaten för industriell samverkan mellan industrigruppen JAS utländska leverantörer och svensk industri anses väl motsvara de ställda förväntningarna. JAS-projektet har därutöver genererat en omfattande verksamhet med civila tillämpningar.
I sin redovisning av de ekonomiska förutsättningarna för JAS-projektet anmäler regeringen att den totala medelsförbrukningen under den gångna tioårsperioden fram t.o.m. den 30 juni 1992 uppgår till 19,0 miljarder kronor i löpande priser varav 2,7 miljarder kronor utbetalats under budgetåret 1991/92.
JAS-projektets planeringsram fastställdes i 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102 bil. 2, FöU18, rskr. 374) till 25,7 miljarder kronor i prisläget februari 1982. Regeringen anför att den ursprungliga ramen från 1982 omräknad till prisläget februari 1992 motsvarar 50,0 miljarder kronor.
Regeringen konstaterar att förändringarna i JAS 39-projektets materielinnehåll och tidsplan sedan 1982 och de ekonomiska tillskott som givits i 1987 och 1992 års försvarsbeslut -- 0,8 resp. 9,3 miljarder kronor -- medfört att en alltmer komplicerad planeringsteknik blivit nödvändig. För att på nytt åstadkomma en planeringssituation för projektet där det föreligger en överensstämmelse mellan ekonomi och materiellt innehåll föreslår regeringen, på förslag av överbefälhavaren, att den ursprungliga ramen på 50 miljarder kronor omdefinieras med detta syfte. Regeringen hemställer sålunda att riksdagen godkänner att 1982 års JAS-ram omdefinieras till 60200000000 kr i prisläget februari 1992. Regeringen hemställer vidare att riksdagen godkänner vad som i övrigt anförts om JAS 39-projektet.
Avslutningsvis anför regeringen att regler och anvisningar för den fortsatta ekonomiska redovisningen av projektet vid behov kommer att ses över. Den regelbundna rapporteringen från Försvarets materielverk, Chefen för flygvapnet och Överbefälhavaren till regeringen sägs komma att ske i stort som tidigare enligt reglerna i beslutet år 1982 om kontroll och styrning av JAS-projektet.
Utskottet
Regeringens redovisning av JAS 39-projektet har föranlett två motionsyrkanden. I motion U284 (s) uppmärksammas förslaget om ändring av JAS-ramen från 50 till 60,2 miljarder kronor. Motionären anser att det är nödvändigt att nu så långt möjligt stoppa detta resursslukande projekt. Snarast bör därför utredas alternativa möjligheter för en snar avveckling, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna (yrkande 3).
En annan syn kommer till uttryck i motion Fö315 (nyd) där en noggrann undersökning förordas av om en framtida JAS-export kan underlättas för det fall ett färdigt beväpningsprogram kan erbjudas (yrkande 13). Motionärerna har därvid närmast i åtanke ett svensk-brittiskt samarbetsprojekt för en radarjaktrobot, benämnt robot 225 X.
Utskottet konstaterar att luftförsvaret prioriterats i de tre senaste försvarsbesluten. I 1992 års beslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) uttalade sig riksdagen för en fortsättning av JAS 39-projektet. Härefter har i juni 1992 utveckling av den tvåsitsiga versionen JAS 39B beställts liksom anskaffning av delserie 2 (96 flygplan 39 A och 14 flygplan 39 B) med stödsystem. Som framgått har till i juni 1992 utbetalats 19 miljarder kronor. Enligt utskottet har ingenting framkommit som gör att projektet nu bör ifrågasättas. Motion U284 (s) yrkande 3 bör därför avslås.
Anskaffning av en ny radarjaktrobot förbereds med sikte på att statsmakterna skall kunna besluta i frågan under år 1994. Utskottet har erfarit att tre alternativa robotar övervägs. Utskottet utgår från att exportmöjligheterna, liksom frågan om försvarsindustriellt samarbete, kommer att prövas och vägas in vid valet av en ny jaktrobot. Sedan beslut om en sådan har fattats föreligger ett komplett beväpningsprogram, vilket torde underlätta exportansträngningarna. Utskottet anser därmed att syftet med motion Fö315 (nyd) yrkande 13 blir tillgodosett varför riksdagen inte bör bifalla motionen i denna del.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag att omdefiniera JAS-ramen och föreslår att riksdagen fastställer denna till 60200000000 kronor i prisläget februari 1992. Utskottet föreslår vidare att riksdagen godkänner vad i övrigt i propositionen anförts om JAS 39-projektet.
Personal
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 63--68) har anfört om anställd och värnpliktig personal. Till avsnittet har också förts behandlingen av riksdagens revisorers förslag (förs. 1991/92:22) angående det militära försvarets kostnader för resor. Vidare behandlas motionerna Fö201 (fp) yrkande 2, Fö301 (c), Fö302 (c), Fö312 (kds), Fö315 (nyd) yrkande 2, Fö316 (s partimotion) yrkande 11, Fö326 (s) och Fö901 (kds).
Anställda
Regeringen anmäler att arbetet med att minska överskottet av anställd personal inom försvarsmakten i enlighet med 1992 års försvarsbeslut har inletts och genomförs av myndigheterna inom ramen för det statliga trygghetssystemet. För att möjliggöra avveckling av officerare med fullmakt har regeringen föreskrivit dels att pension får beviljas den som fyller 55 år senast den 31 december 1994 om vederbörande inte längre behövs i krigsorganisationen, dels att fullmaktstjänsterna successivt skall dras in. Vidare har Statens arbetsgivarverk bemyndigat myndigheterna inom försvarsmakten att besluta om ytterligare åtgärder för att stimulera yrkesofficerare att gå över till annan verksamhet. Detta innebär att fullmaktssystemet för yrkesofficerare kommer att avvecklas i takt med att nuvarande fullmaktsinnehavare lämnar sina tjänster.
Regeringen framhåller behovet av att vidta åtgärder för att förbättra åldersstrukturen för yrkesofficerskåren för att komma till rätta med bristen på yngre befäl i de prioriterade krigsförbanden. Överbefälhavaren har därför fått i uppdrag att lämna förslag till sådana förbättringar i befälsordningen som kan medverka till en balanserad och över tiden stabil åldersstruktur.
För att tillgodose personalbehovet i såväl krigs- som fredsorganisationen kan det, enligt regeringen, finnas skäl att pröva frågan om att ge möjlighet att anställa vissa yrkesofficerare på tidsbegränsade förordnanden, liksom att i ökad utsträckning anställa reservofficerare och värnpliktigt befäl för kortare tid.
Regeringen avser att undersöka varför personalkostnadernas andel av utgifterna för ledning och förbandsverksamhet har ökat. Kostnadsökningar har sålunda konstaterats bl.a. för olika slags beredskapstjänstgöring, främst inom marinen.
Under sin tvååriga utbildning vid officershögskola till yrkesofficer har aspiranten månadslön och andra anställningsförmåner enligt kollektivavtal. För att minska personalkostnaderna föreslår regeringen att yrkesofficersaspiranterna inte längre skall anställas och uppbära lön utan, i likhet med reservofficersaspiranterna, fullgöra sin utbildning med värnpliktsförmåner. Regeringen förutsätts få besluta härom.
I nuvarande system omfattas en anställd officersaspirant av disciplinansvarsreglerna i lagen (1976:600) om offentlig anställning. Eftersom aspiranterna enligt förslaget inte längre skall vara anställda föreslår regeringen att det disciplinansvarssystem som gäller för värnpliktiga också tillämpas på dessa aspiranter. För detta krävs en ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän m.m. Regeringen föreslår att riksdagen antar föreslagen ändring i denna lag. Reformen förutsätts kunna genomföras för de aspiranter som påbörjar sin utbildning fr.o.m. den 1 juli 1993.
Riksdagens revisorer har granskat det militära försvarets resor. Kostnaderna för dessa uppgick budgetåret 1990/91 till ca 1700 miljoner kronor, varav drygt 70 % hänförde sig till anställdas resor och återstoden till s.k. värnpliktsresor. Revisorerna anser att kostnaderna är för höga och att åtgärder bör vidtas för att begränsa dem.
När det gäller anställdas resor anger revisorerna genomsnittskostnaden per anställd till 29000 kr men med stark variation mellan myndigheter. Den högsta kostnaden, 48900 kr, redovisas för de s.k. Huvudprogram 5-myndigheterna (Hpg5), främst Försvarets materielverk, medan myndigheter som Överbefälhavaren och Militärbefälhavarna ligger lägst med 18000 kr.
Revisorerna anser att uppmärksamheten särskilt bör riktas mot veckopendlingen till tjänstgöring på annan ort eller till utbildning vid centrala skolor.
Revisorerna konstaterar att försvarets myndigheter vidtar olika åtgärder för att begränsa resekostnaderna. De anser dock att nuvarande krav på personalrörlighet för personal i karriären leder till höga kostnader varför dessa krav bör omprövas för att få ned antalet fall där anställda byter stationeringsort utan att flytta. Berörda myndigheter bör få i uppdrag att se över sin personalpolitik i berörd del. Vidare förslås Hpg5-myndigheterna få i uppdrag att analysera sin reseverksamhet i syfte att hitta möjliga besparingar. Vad som här har anförts föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet konstaterar att arbetet inletts med att minska överskottet av personal inom försvarsmakten som följd av 1992 års försvarsbeslut. Arbetet bedrivs av myndigheterna inom ramen för det statliga trygghetssystemet. Regeringens anmälan i ärendet visar att vissa frågor klarats ut, t.ex. avvecklingen av fullmaktssystemet, men att mycket arbete återstår. Bl.a. har ännu inga avtal slutits om den militära personalens pensionsålder.
Utskottet är medvetet om de stora svårigheter som är förknippade med att minska överskottet av anställda inom försvarsmakten. Inför det fortsatta arbetet vill utskottet erinra om vad som inför försvarsbeslutet anfördes (1991/92:FöU12 s. 110) i pensionsåldersfrågan. Utskottet konstaterade då att varje generell pensionsålder för militär personal måste, om inte denna pensionsålder är mycket låg, kompletteras med andra åtgärder beträffande personalförsörjningssystemet. Dessa åtgärder, ansåg utskottet, bör vara utformade så att de leder till vissa avgångar före pensionsåldern och även i övrigt tillgodoser behovet av en välavvägd ålderssammansättning bland yrkesofficerarna. Även under nämnda förutsättningar fann utskottet att en höjning av pensionsåldern skulle stå i viss motsättning till den omstrukturering som försvarsbeslutet syftar till.
Utskottet vill, liksom regeringen, uppmärksamma att åtgärder vidtas för att förbättra åldersstrukturen hos yrkesofficerskåren. Denna fråga berör personalförsörjningssystemets och befälsordningens framtida utformning. Den berör även den civila personalens uppgifter i krigsorganisationen. Utskottet förväntar sig att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning, grundad på en helhetssyn, av de personalfrågor som har samband med aktuell personalavveckling och framtida personalförsörjning, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
Utskottet biträder regeringens förslag att yrkesofficersaspiranter skall fullgöra sin utbildning med värnpliktsförmåner. Härav följer att utskottet är berett att tillstyrka att riksdagen antar förslaget till ändring av lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Regeringens lagförslag har fogats som bilaga 2 till detta betänkande.
Riksdagens revisorer anser att försvarsmaktens kostnader för den anställda personalens resor är för höga. Åtgärder föreslås för att nedbringa dem.
Utskottet har erfarit att försvarsmakten inom ramen för sin rationaliseringsverksamhet vidtagit eller avser att vidta åtgärder för att begränsa resekostnaderna. Utskottet anser dock att ytterligare ansträngningar, med samma syfte, bör göras och utskottet kan ansluta sig till vad revisorerna anför i denna del. Regeringen och myndigheterna bör således noga överväga förslagen och i tillämpliga delar omsätta dem i åtgärder som reducerar kostnaderna. Särskilt angeläget synes det vara att de s.k. Hpg5-myndigheternas resekostnader, särskilt vid Försvarets materielverk, bringas ned. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Värnpliktiga
När det gäller värnpliktigas utbildning hänvisar regeringen till 1992 års försvarsbeslut som bl.a. slår fast att endast de värnpliktiga som behövs i krigsorganisationen eller för den fredstida beredskapen skall utbildas. Övriga värnpliktiga skall ingå i en utbildningsreserv. Regeringen erinrar om att utskottet räknade med att regeringen skulle återkomma i frågan då erfarenheter vunnits om den nya ordningen, särskilt utbildningsreserven.
Regeringen redogör sedan för sina åtgärder när det gäller utbildning av mobiliserings- och förplägnadsförband.
Pliktutredningen har nyligen lämnat sina förslag i betänkandet (SOU 1992:139) Totalförsvarsplikt. Vid sidan av Pliktutredningen arbetar en särskild utredning (Fö 1992:1) med författningsreglering av Pliktutredningens förslag till nytt pliktsystem. Förslag kommer att avges under våren 1993. Regeringen har för avsikt att efter remissbehandling återkomma till riksdagen i frågan.
Sex motioner behandlar, från något skilda utgångspunkter, regelverket för värnpliktigas uttagning och utbildning. En av dessa motioner, Fö313 (s) om mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga i armén, har utskottet valt att behandla i ett senare betänkande (1992/93:FöU11) tillsammans med ett regeringsförslag (prop. 1992/93:328) om vissa ändringar i värnpliktslagen (1941:967).
I motion Fö901 (kds) anförs att vi i framtiden kan se ett minskat behov av värnpliktiga i takt med att det sker besparingar i den militära sektorn. De som inte tas ut till militärtjänst borde enligt motionären i stället få göra en samhällsplikt. En sådan ny och mera omfattande plikt förutsätts omfatta såväl män som kvinnor. Uppgifterna för samhällsplikten sägs finnas inom flera områden, t.ex. miljöområdet, vården, fritidsområdet, skolan och biståndsområdet. Samhällsplikten sägs också kunna omfattas av uppgifter inom totalförsvaret såsom civilförsvar, psykologiskt försvar, ekonomiskt försvar samt olika former av icke-militärt motstånd.
Frågan om tjänsteplikt inom totalförsvaret har, som framgått, nyligen utretts och redovisats i Pliktutredningens betänkande. I detta föreslås en utvidgad tjänstgöringsplikt inom totalförsvaret vilket, enligt utskottets mening, till del synes kunna tillgodose motionens syfte. Allmän samhällsplikt för män och kvinnor är en vidare fråga. Förslag att utreda en sådan har senast behandlats av utskottet i betänkandet 1989/90:FöU7 (s. 25) och då inte föranlett någon åtgärd. Utskottet gör nu samma bedömning. Riksdagen bör således avslå motion Fö901 (kds).
Motion Fö301 (c) behandlar påföljden vid totalvägran. Motionärerna anser det viktigt att lagen underlättar för försvaret att frikalla eller anvisa icke-militära tjänstgöringsalternativ åt dem som ansöker om vapenfri tjänst. Det är t.ex. inte rimligt att någon som genomgått grundutbildning och därefter ansöker om vapenfri tjänst kallas in. Än mer stötande anser motionärerna det vara när en person i den aktuella situationen döms till fängelse. Riksdagen bör därför hos regeringen begära en utredning om påföljdssystem för totalvägrare.
Utskottet har erfarit att Pliktutredningen i sitt betänkande (SOU 1992:139) Totalförsvarsplikt bl.a. ansett det angeläget att överväga frågan om nytt påföljdssystem. Detta bör enligt utredningen ske inom den s.k. Straffsystemkommittén (Ju1992:7). Utskottet utgår från att regeringen kommer att ta erforderliga initiativ i den aktuella frågan och att därmed syftet med motionen blir tillgodosett. Motion Fö301 (c) bör därför inte bifallas.
Motionärerna i motion Fö326 (s) anser militärtjänstgöring vara en självklar skyldighet som svenska ungdomar måste acceptera. Det finns dock fall då personliga förhållanden är av sådan karaktär att befrielse eller alternativ tjänstgöring skall kunna ges. Motionärerna hänvisar till två aktuella i pressen uppmärksammade fall där de anser att byråkratisk stelbenthet lett till att ungdomar som sökt uppskov eller befrielse från militärtjänst kommit i svårigheter. En lagändring bör därför övervägas som ger utrymme för en mer flexibel bedömning beträffande skälen för uppskov eller befrielse från militärtjänstgöring.
Likartade yrkanden framförs i motionerna Fö302 (c) och Fö312 (kds). Hanteringen av anståndsansökningar upplevs av dessa motionärer många gånger som anmärkningsvärd. Reglerna för anstånd och inkallelse till värnpliktstjänstgöring föreslås därför göras flexiblare och tillämpas generösare än i dagsläget.
Utskottet konstaterar att Pliktutredningen har tagit upp frågan om anstånd m.m. samt att utredningen inte anser att regelverket bör ändras. Utredningen (Fö1992:1) om författningsreglering med anledning av Pliktutredningens förslag torde komma att utarbeta regler för anstånd med plikttjänstgöring. Mot denna bakgrund anser utskottet att motion Fö302 (c), Fö312 (kds) och Fö326 (s) bör avslås.
Tre motioner behandlar behovet av värnpliktsutbildning sett mot bakgrund av den nu aktuella situationen där krigsförband med redan utbildade utgår ur organisationen. I motion Fö201 (fp) sägs sålunda att det är ett statsfinansiellt och mänskligt slöseri att de närmaste åren fortsätta att utbilda värnpliktiga motsvarande 16 brigader i åttaårsrytm när det finns tusentals redan brigadutbildade som inte utnyttjas. Motionären anser att det är möjligt att krigsplacera, helst bataljonsvis, de värnpliktiga "som blir över" när brigaderna i Gävle och Kristianstad dras in. Han anser också att den av regeringen i propositionen förutsatta minskningen av utbildningsbehovet under två år med 1000 värnpliktiga per år är för liten. Vidare bör minskningen påbörjas redan budgetåret 1993/94. Riksdagen bör därför enligt motionären (yrkande 2) dels anmoda regeringen att inte utbilda fler värnpliktiga än som behövs, dels nyttiggöra utbildad personal ur nyligen utgångna eller utgående brigader i andra fältförband.
En motsvarande syn kommer till uttryck i partimotionen Fö316 (s). Det är enligt motionärernas mening möjligt att under två år avstå från att utbilda fler än de 1000 per år som propositionen anger. Antalet värnpliktiga skulle ändå räcka till krigsorganisationens 16 brigader. Motionärerna föreslår (yrkande 11) att armén i besparingssyfte utnyttjar hela den till förfogande stående reserven med utbildade värnpliktiga. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i denna fråga.
Med utgångspunkt i besparingskravet förordas i motion Fö315 (nyd) yrkande 2 att riksdagen hos regeringen begär att Överbefälhavaren får i uppdrag att redovisa ett minimerat behov av värnpliktiga i armén.
Utskottet konstaterar att propositionen anger att värnpliktstillgången i de krigsförband som är under avveckling till följd av 1992 års försvarsbeslut bör tillvaratas i ökad omfattning för fältförbanden. Bedömningen görs att ca 1000 värnpliktiga färre behöver inkallas under vartdera av utbildningsåren 1995/96 och 1996/97.
Utskottet har från Överbefälhavaren erfarit att de värnpliktiga som är under 32 år och för närvarande är krigsplacerade i någon av de brigader som läggs ned efter 1994 kommer att få en plats i krigsorganisationen. Utskottet kan vidare konstatera att regeringen nyligen i sina anvisningar för programplaner och anslagsframställningar till myndigheterna uppdragit åt Överbefälhavaren att redovisa hur de värnpliktiga, som utbildats i armébrigader som avvecklas, tillvaratas i arméns kvarvarande krigsorganisation.
Den i 1992 års försvarsbeslut antagna ändringen av 4§ värnpliktslagen (1941:967) innebär att endast det antal värnpliktiga som det finns behov av för försvarsmaktens krigsorganisation eller fredstida beredskap skall tas ut till utbildning. Utskottet delar således motionärernas uppfattning att inte fler värnpliktiga än nödvändigt skall utbildas och att de för brigadförband redan utbildade skall utnyttjas på bästa sätt i krigsorganisationen, i första hand för det de utbildats för. Utskottet förutsätter att regering och myndigheter även i fortsättningen noggrant prövar och tillvaratar möjligheterna att minska grundutbildningsvolymen. Utskottet utgår från att regeringen, när erfarenheter föreligger, återkommer med en redovisning till riksdagen. Syftet med motionerna Fö201 (fp) yrkande 2 och Fö316 (s partimotion) yrkande 11 synes därmed kunna bli tillgodosett varför riksdagen bör lämna dem utan bifall.
Det nyss sagda innebär att något uppdrag inte bör ges till regeringen att låta Överbefälhavaren redovisa ett minimerat behov av värnpliktiga. Således bör inte heller motion Fö315 (nyd) yrkande 2 bifallas.
När det gäller värnpliktigas förmåner erinrar regeringen om riksdagens beslut med anledning av stabiliseringspropositionen (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134). Den årliga uppräkningen av kontantförmånerna bör således inte ske under budgetåret 1993/94. Denna åtgärd beräknas ge en besparing på 33 miljoner kronor. Nämnda beslut innebar också att de värnpliktiga i princip skall ha rätt till endast en fri hemresa var fjortonde dag. Regeringen bedömer att den årliga besparingen härav blir ca 55 miljoner kronor.
Genom ändring (1989:403 och 1064) i värnpliktslagen (1941:967) har grundutbildningstiderna för vissa värnpliktsbefattningar utvidgats. Regeringen bedömer det nödvändigt, utan att avge förslag till riksdagen, att höja förmånerna för denna grupp värnpliktiga. Detta avses ske genom att höja dagersättningen med 90 kronor för den grundutbildningstid som överstiger 450 dagar.
Utskottet har ingen erinran mot det anförda.
Riksdagens revisorer, som lämnat sina förslag (förs. 1991/92:22) i juni 1982, anför att genomförd granskning visar att en stor del av kostnaderna för värnpliktsresor kan hänföras till de ledighetsresor som fjärrekryterade värnpliktiga genomför under sin grundutbildning. Stora besparingar sägs därför kunna göras om fjärrekryteringen koncentreras till orter med goda kommunikationer. Oplanerad fjärrekrytering bör också kunna motarbetas genom en systematisk uppdatering av värnpliktsuttagningarna. Revisorerna bedömer vidare att betydande besparingar kan uppnås genom omprövning av de förmåner som utgår vid värnpliktsresor. Vad som därvid i första hand bör ifrågasättas är den av riksdagen godtagna principen att den värnpliktige skall vara hemma före midnatt den dag då tjänsten slutar (midnattsregeln). Enligt revisorernas mening bör det s.k. 10--4-systemet, rätt tillämpat, också rymma besparingsmöjligheter. Revisorerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som revisorerna anfört om det militära försvarets resor.
Utskottet har erfarit att i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 Värnpliktsverket getts i uppgift att verka för en anpassning av rekryteringsområdena så att kostnaderna för värnpliktsresorna minskar med 10 %. Utskottet kan också konstatera att riksdagens beslut (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134) som följd av stabiliseringspropositionen innebär att antalet fria hemresor reduceras till en resa var fjortonde dag. Dessa båda åtgärder är i linje med vad revisorerna har föreslagit.
Utskottet anser för sin del att åtgärderna för att begränsa kostnaderna för värnpliktsresorna bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Den s.k. midnattsregeln bör alltjämt vara vägledande men avsteg bör kunna ske när dess bokstavliga tillämpning leder till orimligt höga kostnader. Med anledning av riksdagens revisorers förslag föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet har anfört om värnpliktsresor.
Åtgärder för jämställdhet
Regeringen har vid ett antal tidigare tillfällen redovisat erfarenheter och åtgärder med anledning av kvinnors utbildning och anställning som yrkesofficerare. I propositionen kommenteras utvecklingen under det senaste året.
Regeringen anför att antalet kvinnor som söker militär grundutbildning ökar, om än måttligt. I november 1992 var 227 kvinnor anställda som yrkesofficerare och 63 som reservofficerare. 119 genomgick militär grundutbildning. Utvecklingen anses positiv och kommer även fortsättningsvis att uppmuntras.
Regeringen framhåller betydelsen av att jämställdhetsaspekterna -- både vad gäller civil och militär personal -- beaktas i samband med det omstruktureringsarbete som nu pågår inom försvarsmakten. I uppföljningsarbetet avses dessa frågor beaktas.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om åtgärder för jämställdhet.
Mark, anläggningar och lokaler
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 68--69) utan hemställan har anfört om mark, anläggningar och lokaler. Till avsnittet har också förts behandlingen av motion T222 (fp) yrkande 6.
Regeringen anför att kontors- och skolfastigheter m.m. som förvaltas av Fortifikationsförvaltningen skall överföras till och förvaltas av den nybildade statliga fastighetskoncernen. Överföringen skall vara genomförd den 30 juni 1993. Från och med den 1 juli 1992 har vidare ansvaret för vissa myndigheters lokalhållning flyttats över till Byggnadsstyrelsen. Regeringen anmäler att den ändrade fastighetsförvaltningen och lokalhållningen för vissa myndigheter kommer att medföra ökade hyreskostnader och att myndigheterna bör kompenseras för detta. Anslagen för berörda myndigheter sägs ha beräknats med hänsyn härtill.
I motion T222 (fp) om infrastrukturen på Södertörn konstateras att det nyligen fattade försvarsbeslutet ändrat planeringsförutsättningarna för vissa kommuner. Sålunda har tidigare beslut om en utökad verksamhet vid F 18 i Tullinge rivits upp samt beslutats att Ing 1 i Södertälje skall läggas ned. Motionärerna anser det viktigt att berörda kommuner i detta läge får besked om försvarets framtida planer för de berörda markområdena (yrkande 6).
Enligt gällande planering skall försvarets nuvarande verksamheter inom de aktuella områdena upphöra den 1 juli 1994. Utskottet har erfarit att F 18 eventuellt kan komma att utnyttjas som krigsbas vilket medför behov av landningsbanan. Berganläggningens framtida användning utreds av Överbefälhavaren. Utskottet har vidare erfarit att regeringen avser att uppdra åt Fortifikationsförvaltningen att i samråd med Statens lokalförsörjningsverk utreda förutsättningarna för en eventuell avyttring av de båda områdena. Häri ingår att klarlägga om det finns andra statliga verksamheter som kan lokaliseras dit. Med stöd av vad som här har anförts förordar utskottet att motion T222 yrkande 6 avslås av riksdagen.
Försvarsmakten och miljön
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 69--71), utan att avge förslag, har anfört om försvarsmakten och miljön. Till avsnittet har också förts behandlingen av motionen Fö304 (s).
Föredragande statsrådet, som i dessa frågor samrått med cheferna för Kommunikationsdepartementet och Miljö- och naturresursdepartementet, sammanfattar den redovisning som Överbefälhavaren på uppdrag av regeringen har gjort i programplanen ÖB 93 avseende åtgärder för att förbättra miljön. Redovisningen behandlar pågående miljöarbete, destruktion av ammunition, återställning av miljöskadade områden efter militär verksamhet, civila krav som medför miljökonsekvenser samt inriktning av fortsatt miljöarbete. Förslag till en övergripande miljöpolicy för försvarsmakten har utarbetats. En av de åtgärder som anmäls är att inrätta en "försvarets miljöberedning" med uppgift att samordna och styra miljöarbetet, att inleda arbetet med försvarets miljöplan och att hålla en årlig miljökonferens. Samma bestämmelser i miljöhänseende gäller för försvarsmakten som för annan verksamhet.
Regeringen noterar med tillfredsställelse det omfattande miljöarbetet inom försvarsmakten. Vikten av att Överbefälhavaren fortsätter detta framhålls. Vidare framhåller regeringen det väsentliga i att myndigheterna fortlöpande håller regeringen underrättad om utvecklingen av metoderna för destruktion av ammunition samt om återställning efter militär verksamhet. Värdet av att försvarsmakten även i fortsättningen lämnar bistånd vid miljökatastrofer betonas. Berörda militära och civila organ bör fortlöpande utveckla möjligheterna för sådan hjälp så att försvarsmaktens resurser så långt det är möjligt kan komma till nytta vid miljökatastrofer och liknande i fred.
Enligt regeringens mening är det angeläget att Sverige även när det gäller försvarsmaktens verksamhet lever upp till de förväntningar som den nyligen avslutade FN-konferensen i Rio de Janeiro skapat. Med anledning av de punkter som tas upp i konferensens Agenda 21 tillfogar regeringen vissa kommentarer. När det gäller frågan om att omfördela resurser från militär verksamhet till miljövårdande verksamhet m.m. betonar sålunda regeringen att huvuduppgiften för den svenska försvarsmakten sedan länge är att kunna möta ett väpnat angrepp. Försvarsmaktens yttersta syfte är alltså att förhindra att kriget med sin totala förstörelse av liv, egendom och miljö når vårt land. Resurserna är -- mot andra ändamål -- avvägda för att kunna svara mot detta krav. De resurser som frigörs genom rationaliseringar i grundorganisationen bör -- för att kunna vidmakthålla detta, allt övergripande mål -- även fortsättningsvis i första hand användas för att förbättra den materiella kvaliteten inom försvarsmakten.
Regeringen anser att det fortsatta miljöarbetet bör drivas vidare i huvudsak i enlighet med den inriktning som Överbefälhavaren har angett i ÖB 93. Överbefälhavaren bör härvid relatera arbetet till de nationella miljömål som riksdagen har beslutat om. Detta sägs inledningsvis kunna göras bl.a. genom att kartlägga försvarsmaktens utsläpps- och föroreningsnivåer. Härutöver bör arbetet bedrivas i enlighet med andemeningen i Riodeklarationen och Agenda 21.
Motion Fö304 (s) hänvisar till nämnda konferens i Rio de Janeiro och att denna behandlat en FN-studie om hur militära resurser kan användas till civila strävanden för att rädda och återställa miljön. Motionärerna framhåller att man från svensk sida varit positiv till FN-studien. Genom att två regementen i Kristianstad nu läggs ned kommer där att finnas ledig personal och materiella resurser. P6-området sägs vidare vara en mycket lämplig plats för en miljövärnskår. Regeringen bör därför snabbt ta fram en aktionsplan med uppdrag att sätta upp en sådan kår i Kristianstad. Det bör också övervägas att föra dit försvarets miljöberedning och den verksamhet i övrigt som byggts upp för miljöarbetet inom försvaret.
Efter att ha tagit del av regeringens redovisning konstaterar utskottet att det inom försvarsmakten pågår en omfattande verksamhet med syfte att vårda och återställa miljön. Utskottet vill, liksom regeringen, betona värdet av att försvarsmakten även fortsättningsvis lämnar bistånd vid miljökatastrofer och att militära och alla berörda civila organ utvecklar formerna för samverkan i detta avseende. Miljöarbetet bör, som regeringen anför, bedrivas i enlighet med andemeningen i Riodeklarationen och Agenda 21.
I propositionen framhåller regeringen att försvarsmaktens huvuduppgift sedan länge är att kunna möta ett väpnat angrepp. Försvarsmaktens yttersta syfte är därför att "förhindra att kriget med sin totala förstörelse av liv, egendom och miljö når svenskt territorium". Denna inriktning synes ligga väl i linje med principerna i Riodeklarationen. Resurser som avsätts för försvarsmakten är avvägda för att svara mot denna uppgift. En omvandling av militära resurser för att inrätta en särskild miljövärnskår, vilket motionärerna föreslår, skulle minska försvarsmaktens möjligheter att lösa den uppgift statsmakterna ställt på den. Utskottet anser därför att riksdagen bör avslå motion Fö304 (s).
Övriga frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 72--73) utan hemställan har anfört om försvarsmusik och förrådshållning av vapen.
Försvarsmusik
Regeringen anmäler att planering och budgetering för försvarsmusiken fr.o.m. den 1 juli 1993 skall skötas av Chefen för armén. Denne har fått i uppdrag att förhandla med berörda landsting, kommuner och Svenska Rikskonserter i syfte att ingå avtal om tjänstemusik för försvarsmakten samt om parad- och ceremonimusik. Medel för försvarsmusik har beräknats under anslaget B 1. Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört.
Förrådshållning och förvaring av vapen
Med referens till riksdagens tillkännagivande i 1992 års försvarsbeslut beträffande förvaring av vapen m.m. anmäler regeringen att Överbefälhavaren i september 1992 redovisat ett regeringsuppdrag att granska reglerna för bevakning och vapenförvaring. Ett antal konkreta åtgärder anges inom områdena ledning, sekretesskydd, infiltrationsskydd, tillträdesskydd samt beträffande hemvärnets utrustning med vapen. Överbefälhavaren anmäler att de reduceringar som nu görs i krigsorganisationen ger möjligheter att på sikt avveckla ett antal byggnadstekniskt mindre motståndskraftiga förråd. Han anför vidare att han upphäver kravet på att fast anställd personal skall förvara tjänstevapen i bostaden samt att personbedömningen skall få ökad betydelse vid antagning av hemvärnsmän.
Regeringen säger sig inte ha någon erinran mot de åtgärder som Överbefälhavaren avser att vidta.
I partimotionen Ju846 (s) om kriminalpolitiken anförs att en stor fråga i det brottsförebyggande arbetet är att begränsa tillgången på illegala vapen. Merparten av vapentillgreppen sägs ske i bostäder men stölder i försvarets anläggningar och försvarets förråd är också vanliga och gäller då oftast grövre skjutvapen och sprängmedel. Med hänsyn till de risker som är förknippade med dessa vapen anser motionärerna att skyndsamma åtgärder måste vidtas i syfte att förhindra stölder ur militära förråd. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 7). Också frågan om behovet av en ökad kontroll och säkrare förvaring av de vapen som finns i hemvärnet bör övervägas.
Utskottet anser att frågan om säkrare vapenförvaring är mycket viktig och hänvisar till vad som anförts härom i betänkandet 1991/92:FöU12 (s. 56--58). Utskottet utgår från att de åtgärder som motionärerna efterlyser är beaktade eller kommer att beaktas i det arbete som drivs av Överbefälhavaren och som regeringen orienterat om i propositionen. Riksdagen bör därför inte bifalla motion Ju846 (s) yrkande 7.
Arméförband
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s.75--82) har anfört dels om resultatet av den verksamhet som för arméförbanden genomförts under budgetåret 1991/92, dels om långsiktig inriktning för arméförbanden, dels om verksamhet och anslag för budgetåret 1993/94. Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö201 (fp) yrkandena 1 och 5, Fö303 (s), Fö305 (m), Fö306 (s) i denna del, Fö308 (fp) i denna del, Fö309 (m, fp, c, kds), Fö310 (m), Fö315 (nyd) yrkandena 1, 3--8 och 11--12, Fö316 (s partimotion) yrkandena 3--5 och 8--10, Fö317 (s), Fö318 (v partimotion) yrkandena 2--6, Fö319 (m), Fö320 (s), Fö321 (s), Fö322 (m), Fö329 (m), Fö330 (c, fp, kds), Fö331 (s), Fö332 (s), A476 (s) yrkande 1 samt T215 (fp) yrkande 9.
Propositionen
När det gäller resultatet för budgetåret 1991/92 anför regeringen att Chefen för armén har genomfört verksamheten i allt väsentligt i enlighet med givna uppdrag. Krigsförbandsutvecklingen har därvid i huvudsak nått angivna mål. Begränsad krigsduglighet föreligger fortfarande vid vissa förband till följd av uteblivna eller reducerade övningstillfällen samt materiella brister. Enligt regeringens bedömning bör därför grund- och repetitionsutbildningen samt den materiella förnyelsen ha fortsatt hög prioritet.
Regeringen anmäler att försöken med förkortad grundutbildning har avbrutits. Detta fick till följd att cirka 3600 värnpliktiga kunde hemförlovas samt att 4800 värnpliktiga inte behövde kallas in.
Förtidsavgångarna för yrkesofficerare har minskat jämfört med föregående år och en stor del av den tjänstlediga personalen har valt att återgå i tjänst.
Chefen för armén har underutnyttjat sina anslag med sammanlagt 550 miljoner kronor, främst genom att färre värnpliktiga har behövt utbildas samt genom förskjutningar i materielbeställningarna. Riksrevisionsverket har bedömt årsredovisningen som rättvisande.
Regeringen anmäler att Riksrevisionsverket har lämnat en rapport om materiell beredskap. Regeringen säger sig komma att beakta rapporten i det fortsatta arbetet med att utveckla regeringens styrning av försvarsmakten.
Beträffande långsiktig inriktning är det regeringens mening att målet för arméns krigsorganisation kan behållas i enlighet med 1992 års försvarsbeslut. Som villkor för att detta skall vara möjligt anförs att den påbörjade omstruktureringen fullföljs med nedläggning av fredsetablissement så att den nya grundorganisationen kan vara intagen senast den 1 juli 1994.
För att kunna uppfylla sparmålen i 1992 års stabiliseringsproposition (prop. 1992/93:50) krävs åtgärder utöver de som ingår i 1992 års försvarsbeslut. Sålunda föreslår regeringen en ytterligare samordning och rationalisering i Östersunds garnison med innebörd att huvuddelen av Norrlands artilleriregemente (A 4) lämnar sitt etablissement senast den 30 juni 1994.
Regeringen föreslår vidare att luftvärnsutbildningen i det blivande Södra militärområdet koncentreras till ett verksamhetsställe. En långsiktig besparingseffekt, med bibehållen erforderlig kompetensutveckling, sägs därmed kunna uppnås. Regeringen erinrar om riksdagens beslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) att omlokalisera Göta luftvärnsregemente (Lv 6) till Halmstad samt föreslår nu att utbildningen vid Skånska luftvärnsregementet (Lv 4) i Ystad överförs företrädesvis till Halmstad (I16) och Norrtälje (Lv 3). Lv 4 bör därvid läggas ned och dess etablissement avvecklas senast den 31 december 1994. Verksamheten vid P 7/Fo 11 lokaliseras som följd härav i sin helhet till Revingehed.
Härutöver kan besparingar göras genom att i ökad omfattning ta tillvara värnpliktstillgången i de krigsförband som avvecklas i enlighet med 1992 års försvarsbeslut. Regeringen förutsätter att ca 1000 färre värnpliktiga härigenom skulle behöva kallas in till grundutbildning under åren 1995/96 och 1996/97.
Regeringen räknar för närvarande med att luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE under vissa förutsättningar kan inrymmas i den ekonomi som följer av 1992 års försvarsbeslut. Dessa förutsättningar är bl.a. att projektet kan genomföras i en något långsammare takt och med ett större ansvarstagande från industrin i jämförelse med tidigare inriktning. Finansiering bör ske dels med medel under arméns materielanslag, dels genom omfördelning av medel mellan anslag. Dessutom förutsätts viss finansiering kunna ske genom att ta i anspråk medel från försäljning av oljeprodukter som hittills beredskapslagrats för krig.
Den materiella förnyelsen bör enligt regeringen omfatta fortsatt mekanisering av stridskrafterna. Eldkraften bör förbättras vad avser indirekt och direkt pansarvärnseld. Regeringen anmäler att beslut har fattats att i Tyskland inköpa begagnade pansarbandvagnar typ MT-LB för att ge vissa infanteri- och norrlandsförband splitterskyddad transportkapacitet samt att medel har avdelats för den pansarbrytande målsökande artillerigranaten BONUS.
När det gäller verksamhetsmål och anslag för budgetåret 1993/94 anmäler regeringen avsikten att genomföra repetitionsutbildningen i en omfattning som tillgodoser förbandens behov med hänsyn till kraven på krigsduglighet och beredskap.
Med utgångspunkt i åtgärderna för att stabilisera den svenska ekonomin avser regeringen göra reduceringar i förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiranter.
Regeringen anmäler sitt beslut att uppdra åt Chefen för armén att påbörja samlokalisering av Värmlands regemente (I 2) med Bergslagens artilleriregemente (A 9) i Kristinehamn så att samlokaliseringen kan vara genomförd senast den 30 juni 1994.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner vad som anförts om förändringar i arméns grundorganisation, godkänner den förändrade inriktningen i övrigt för arméförbanden, till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 8638903000 kronor, till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 3777295000 kronor, bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 13441500000 kronor, till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 603200000 kronor.
Utskottet
Utskottet behandlar inledningsvis två motioner som föreslår en annan krigsorganisaton för arméförbanden än den som innefattas i 1992 års försvarsbeslut. I Vänsterpartiets partimotion Fö318 ifrågasätts sålunda arméns brigadorganisation. Motionärerna anser att det är diskutabelt om det verkligen finns ett behov av dessa enheter i vårt lands neutralitetsförsvar. Pansarbrigaderna bör därför avvecklas och antalet brigader i övrigt minskas till tio. På sikt bör en avveckling av hela brigadorganisationen övervägas. Vad som i motionen anförts om arméns brigadorganisation föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 2).
Motion Fö315 (nyd) ifrågasätter inte det krigsorganisatoriska målet men anser att den materiella upprustningen bör prioriteras för 12 brigader. De fyra återstående brigaderna bör finnas kvar men utbildning och materielomsättning till dem bör minimeras. Om det säkerhetspolitiska läget motsäger en avveckling av dessa förband förutsätts att resurser satsas så att förbandens krigsduglighet kan föras upp till samma nivå som hos de 12 prioriterade brigaderna.
Enligt utskottet skulle en reducering till 10 brigader och en avveckling av pansarbrigaderna innnebära krav på en helt ny operativ inriktning. Intentionerna i 1992 års försvarsbeslut skulle inte kunna innehållas. Motion Fö318 (v) yrkande 2 bör därför avslås.
Utskottet finner inte skäl för att ändra försvarsbeslutets inriktning mot 16 armébrigader av skilda typer och med olika operativa uppgifter. Inom ramen för den kvalitetshöjning som är en av hörnstenarna i försvarsbeslutet torde det dock, såväl av ekonomiska skäl som av produktionsskäl, vara nödvändigt att styra materieltillförseln till vissa brigader före andra. Härigenom uppstår ett slags differentiering i den materiella upprustningen i linje med vad som förordas i motion Fö315 (nyd) yrkande 1, om än inte lika påtaglig. Utskottet anser därför att motionsyrkandet inte bör bifallas av riksdagen.
Utskottet övergår till att behandla motioner som rör grundorganisationens utveckling. I den socialdemokratiska partimotionen Fö316 erinras om att fjolårets försvarsbeslut innebar en fortsatt reduktion av såväl krigs- som fredsorganisationen. Enligt motionärerna blev denna neddragning tyvärr inte tillräckligt omfattande. De anser det uppenbart att anslagen inte räcker till för att höja kvaliteten till en godtagbar nivå inom alla de 16 brigader som skall utgöra kärna inom armén. Regeringen kritiseras för att den inte tillräckligt konsekvent satsar på krigsorganisationens kvalitet framför dess kvantitet. I en av de utgångspunkter som motionen anger för framtida förändringar av försvaret sägs att det vore ekonomiskt rationellt att som huvudregel utbilda två brigader vid varje regemente. Därmed skulle väsentligt mer pengar kunna användas för att stärka krigsorganisationen. Motionen föreslår därför (yrkande 3) att det inom armén under 1990-talet skapas åtta garnisoner där huvuddelen av den fredstida brigadutbildningen genomförs. Inom garnisonerna kan två brigader utbildas medan mobiliseringen förutsätts ske utspridd som för närvarande. Regeringen bör föreslå vilka åtta garnisoner som bör väljas för huvuddelen av brigadutbildningen.
Besparingsmotiv tas i motion Fö315 (nyd) också som utgångspunkt för förslag om ett minskat antal utbildningsställen. Utbildning av två brigader per regemente bör sålunda ske i största möjliga mån. Motionärerna hemställer att riksdagen hos regeringen begär dels att Överbefälhavaren får i uppdrag att redovisa ett minimerat behov av utbildningsetablissement (yrkande 3), dels att försvarsledningen får i uppdrag att lämna förslag om vilket eller vilka förband som lämpar sig för samlokalisering (yrkande 8).
En samlokalisering av utbildningen för två brigader till samma garnison skulle ge besparingar. Enligt en kalkyl som Överbefälhavaren låtit utskottet ta del av kan 20--30 miljoner kronor årligen sparas i driftkostnader under förutsättning att huvuddelen av ett kasernetablissement avvecklas. En flyttning av ett regemente kräver samtidigt ca 200 miljoner kronor i engångskostnader varav ca 150 miljoner kronor i investeringar och ca 50 miljoner kronor för flyttningen. Besparingarna får fullt genomslag först sedan samlokaliseringen är helt genomförd, vilket tar flera år från beslut.
Genom hittills genomförd garnisonssamordning har utbildningsförband ur specialtruppslagen i stor utsträckning samlokaliserats med eller kommer att samlokaliseras med brigadproducerande regementen. Detta begränsar antalet brigadregementen där en avveckling och flyttning skulle ge nämnda besparingar, om inte tillhörande förband ur specialtruppslag också flyttas, vilket i sin tur skulle öka investeringsbehovet.
En förbandsnedläggning medför konsekvenser för den operativa planläggningen, för berörda kommuner och län samt för den anställda personalen. Varje nedläggning bör därför övervägas noga och de förväntade besparingarna ställas mot nackdelarna. Enligt utskottets uppfattning kan inte framtida förändringar i arméns grundorganisation uteslutas. Utskottet anser dock att beslut inte nu bör fattas om en inriktning med så långtgående förändringar som förordas i partimotionen Fö316 (s) yrkande 3. Frågan om fortsatta strukturförändringar inom armén, och om dubbelbrigadregementen i så fall är en lämplig utbildningsorganisation, bör ingå som delar i den helhetssyn för ett framtida svenskt militärt försvar som bör föreligga inför nästa långsiktiga försvarsbeslut. Dessa frågor kan övervägas inom ramen för försvarsberedningens arbete. Riksdagen bör därför inte bifalla motion Fö316 (s) yrkande 3. Utskottet anser att riksdagen inte heller bör bifalla motion Fö315 (nyd) yrkandena 3 och 8 eftersom de förslag som där framförs till sin karaktär anknyter till den nyss behandlade frågan om dubbelbrigadregementen.
I motion Fö308 (fp) om Skånes försvar anför motionärerna att ställningstaganden till det framtida försvaret av Sverige bl.a. måste utgå från det osäkra säkerhetspolitiska läge som för närvarande råder. En lämplig modell -- anpassad till de nya av regeringen förordade ekonomiska ramarna -- sägs kunna innebära en satsning på "storgarnisoner" som kompletteras med "minigarnisoner" för att garantera förmågan att växla upp till en organisation med fullständiga brigader. Motionärerna förordar sålunda att en "storgarnison" upprättas i Hässleholm med uppgift att utbilda en sydsvensk pansarbrigad. Två garnisoner bör upprätthållas i Kristianstad resp. Revinge i form av "minigarnisoner" med uppgift att genomföra territoriellt försvar och att vidmakthålla var sin brigadledning med möjlighet att växla upp antalet brigader i Skåne från en till tre.
Utskottet konstaterar att den i motionen föreslagna utformningen av grundorganisationen i Skåne innebär en utökning i förhållande till den inriktning som lagts fast i 1992 års försvarsbeslut. Utskottet ser inga skäl för att ändra försvarsbeslutet i den riktning som motionärerna förordar. Motionen bör därför avslås i denna del.
Västerbottens regemente (I 20) i Umeå bör läggas ned av besparingsskäl enligt vad som föreslås i motion Fö315 (nyd) yrkande 6. Den utbildning som bedrivs där i dag, och som bedöms nödvändig i framtiden, bör flyttas till Boden. En avveckling av I 20 förordas även i Vänsterpartiets partimotion (yrkande 3).
I 20 utbildar en Norrlandsbrigad som ingår i de 16 brigader som skall utgöra kärna i arméns krigsorganisation. En nedläggning av I20 och flyttning av utbildningen till en annan ort, t.ex. Boden som motionärerna föreslår, skulle kräva investeringar som ger nettobesparingar först under den senare delen av den närmaste tioårsperioden. Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att en nedläggning av I20 nu är en lämplig besparingsåtgärd. Frågan om den framtida brigadorganisationen och därmed sammanhängande utbildningsorganisation får övervägas inför nästa långsiktiga försvarsbeslut. Sådana överväganden kan ske i försvarsberedningen. Motion Fö315 (nyd) yrkande 6 bör därför inte bifallas. Riksdagen bör inte heller bifalla motion Fö318 (v) yrkande 3.
Grundorganisationen behandlas också i motion Fö320 (s). Motionärerna anser att den av riksdagen i 1992 års försvarsbeslut bestämda fusionen av I 2 i Karlstad med A 9 i Kristinehamn har haft stor betydelse för att trygga verksamhet och sysselsättning för kommande år. Fusionen kräver investeringar i storleksordningen 100 miljoner kronor. Dessa investeringar i Kristinehamn kommer vid en tidpunkt när arbetslösheten i regionen inom byggnadssektorn uppgår till ca 30%. Enligt motionärerna är det därför synnerligen angeläget att den beslutade samlokaliseringen i Kristinehamn skyndsamt igångsätts.
Utskottet erinrar om att riksdagen i fjolårets försvarsbeslut bestämde att samlokaliseringen mellan I 2 och A 9 skulle genomföras. Då osäkerhet avseende övningsbetingelserna för de samlokaliserade förbanden förelåg i Kristinehamnsalternativet bemyndigade riksdagen regeringen att besluta i lokaliseringsfrågan sedan klarhet vunnits om dessa betingelser.
Regeringen beslutade i december 1992 om samlokalisering till Kristinehamn och har därefter uppdragit åt Chefen för armén att fullfölja beslutet. Syftet med motionen torde därmed bli tillgodosett utan något uttalande från riksdagen. Motion Fö320 (s) bör därför avslås.
Utskottet konstaterar dock att de farhågor som för ett år sedan gjorde att utskottet inte då tog ställning till fusioneringsort alltjämt råder. Således är miljöprövningen fortfarande inte så långt gången att några slutsatser kan dras om övningsbetingelserna för I2 i Kristinehamn. Härav följer att tidpunkten för samlokaliseringen -- 1 juli 1994 -- inte kan hållas om inte det vanskliga alternativet väljs att genomföra investeringarna och samlokalisera förbanden utan att känna till de framtida övningsbetingelserna. Om resultatet av miljöprövningen inväntas torde tidsförskjutningen göra att varken planerade investeringar eller förväntade besparingar kan innehållas. Utskottet ser med oro på förutsättningarna för att genomföra samlokaliseringen av I 2 och A 9 i Kristinehamn.
Ett flertal motionsyrkanden har avgivits när det gäller luftvärnets grundorganisation. I motion Fö306 (s) avvisas propositionens förslag att lägga ned Lv 4 och flytta dess utbildning till företrädesvis Halmstad och Norrtälje (yrkande 1). Motionärerna anser att det i Skåne måste finnas ett välutrustat och insatsberett luftvärn som kan fungera i alla typer av väderförhållanden. De erinrar om att luftvärnet är en del av det högprioriterade luftförsvaret. Den föreslagna omflyttningen och uppsplittringen kommer att försvaga hela luftvärnet i Södra militärområdet för lång tid. Regeringens förslag strider därför mot intentionerna i 1992 års försvarsbeslut. En sammanslagning av Lv 4 och Lv 6 anser motionärerna sannolikt vara motiverad av rationaliseringsskäl, men de förordar att en sådan i stället skall ske i Ystad (yrkande 2). Detta skulle bli betydligt billigare, och den samlade luftvärnskapaciteten skulle utsättas för mera begränsade störningar. Samövningsmöjligheterna med flyget och de två pansarbrigaderna i Skåne anses också vara av stort värde.
Motsvarande förslag framförs i motion Fö315 (nyd) yrkande 5.
Även motion Fö317 (s) avvisar propositionens förslag till lokalisering av den samlade luftvärnsutbildningen i södra Sverige. Motionärerna anser att såväl operativa som utbildningsmässiga och produktionstekniska skäl talar för en samlokalisering av Lv 4, Lv 6 och Luftvärnets tekniska skola (LvTS) till Göteborg. Investeringskostnaderna sägs inte bli högre än på andra orter till följd av att lokaler frigörs när Luftvärnets officershögskola flyttar till Norrtälje. Även personalsociala skäl talar för Göteborg som bästa lokaliseringsort.
LvTS lokalisering behandlas även i motion Fö329 (m). Motionären framhåller några enligt hans mening allvarliga nackdelar med att fullfölja riksdagens beslut från i våras att lokalisera skolan till Östersund. I denna stad finns inget luftvärnsförband. Därmed kan den tekniska utbildningen inte enkelt och praktiskt samordnas med förbandsutbildningen i luftvärnstjänst. Vidare är det också svårare att tillgodose materielbehovet i form av övningsobjekt för den tekniska utbildningen. Sådan materiel kommer att behöva lånas från förbanden i Boden och Norrtälje. Härtill kommer att mycket få av officerarna i teknisk tjänst sagt sig vara beredda att flytta till Östersund. Motionären anser att propositionens förslag med en samlokalisering av luftvärn till Halmstad har skapat en ny situation. Han ser det som sannolikt att Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14) kommer att avvecklas och att lokaler då frigörs som utan större investeringar skulle kunna övertas av LvTS. Han förordar därför att LvTS flyttar från Göteborg till Halmstad, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
Motionärerna i motion Fö321 (s) anser att det inte skulle vara försvarbart att nu riva upp försvarsbeslutet vad gäller flyttningen av Lv6 till Halmstad. De hänvisar till att omfattande förberedelser vidtagits i Halmstad och att huvuddelen av den berörda personalen är inställd på att följa med vid omlokaliseringen. Viss personal på Lv 6 sägs redan ha flyttat till Halmstad. Motionärerna framhåller också de goda utbildningsbetingelserna och de långsiktiga besparingarna som skäl för att fullfölja lokaliseringen av Lv 6 till Halmstad. Motionärerna hemställer därför att riksdagen fattar beslut så att omlokaliseringen av Lv 6 till Halmstad genomförs och att därmed Halmstads armégarnison bildas, omfattande I 16/Fo 31, Hallandsbrigaden och Lv 6.
Socialdemokraterna anför i sin partimotion Fö316 att man delar regeringens uppfattning att luftvärnsregementena Lv 4 och Lv 6 kan slås samman. Samtidigt hänvisar man till uppfattningen hos en samstämmig luftvärnsexpertis med innebörd att den av regeringen föreslagna och delvis redan beslutade omflyttningen kommer att medföra att den samlade luftvärnskompetensen drastiskt kommer att sänkas under större delen av 1990-talet, främst genom att kvalificerade luftvärnsofficerare lämnar organisationen i samband med flyttningen. Vidare kommer flyttningen till Halmstad att kräva stora investeringar -- 130 miljoner kronor. För att uppnå största möjliga effektivitet och samtidigt bibehålla värdefull kompetens anser motionärerna att en sammanslagning av Lv 4 och Lv 6 är nödvändig. Riksdagen bör därför besluta om en sådan liksom att frågan om lokalisering till Halmstad, Ystad eller Göteborg bör avgöras först sedan allt utredningsmaterial från den nyss tillsatta utredningen om luftvärnet har redovisats (yrkande 10).
Samma krav, men med delvis annorlunda motiv, framförs i tre andra motioner nämligen Fö309 (m, fp, c, kds), Fö319 (m) och Fö330 (c, fp, kds).
Utskottet har i samband med behandlingen av regeringens förslag till samlokalisering av luftvärnsutbildningen i det blivande Södra militärområdet fått föredragningar av Försvarsdepartementet och Överbefälhavaren. Chefen för armén har på utskottets uppdrag låtit utreda konsekvenserna av de olika lokaliseringsalternativen, främst vad avser ekonomi, personalförhållanden och utbildningsbetingelser. Detta fördjupade underlag i luftvärnsfrågan har redovisats för utskottet och kommenterats av Chefen för armén. Utskottet har besökt aktuella förband och mottagit synpunkter i ärendet från berörda länsstyrelser, kommuner och förbandschefer. Härutöver har företrädare för Ystads kommun, Lv 4 och Lunds universitet i samband med en uppvaktning överlämnat en egen utredning. Utskottet har vidare mottagit skrivelser i frågan från myndigheter och enskilda.
Regeringen har föreslagit samlokalisering av luftvärnet i besparingssyfte. Under den närmaste tioårsperioden förväntas ca 100 miljoner kronor sparas utöver de ca 200 som i försvarsbeslutet förutsattes som följd av Lv 6 flyttning till Halmstad och LvTS omlokalisering till Östersund. Utskottet har därför vid sina överläggningar ägnat de ekonomiska kalkylerna särskilt intresse. Det har därvid visat sig svårt att få en entydig bild av möjliga besparingar i de olika alternativen, dels till följd av att olika kalkylmetoder använts i det underlag utskottet fått ta del av, dels att olika utsagor stått mot varandra om besparingseffekten av skilda åtgärder.
Utskottet har erfarit att osäkerhet råder om luftvärnets framtida krigsorganisation och därmed om utbildningsbehovet på sikt. Detta sägs främst vara en följd av att det ännu inte är klarlagt i vilken omfattning nuvarande luftvärnsbataljoner med automatkanoner kommer att ersättas med mindre personalkrävande förband utrustade med robot 23 BAMSE. Till detta kommer en osäkerhet beträffande förbanden med robot 77 HAWK. De behöver efter sekelskiftet omsättas med ny eller modifierad materiel, om de skall kunna vara kvar i krigsorganisationen.
Det underlag som utskottet fått ta del av visar att det finns stor risk för en betydande nedgång i krigsdugligheten för de operativt viktiga förbanden med robot 77 HAWK, om utbildningen av dessa förband omlokaliseras.
När det gäller den berörda personalens situation har utskottet förstått att de som nu tjänstgör vid Lv 6 i Göteborg till alldeles övervägande del har inriktat sig på att flytta till Halmstad och i flera fall också vidtagit åtgärder för bostadsanskaffning m.m. Detta förhållande anser utskottet bör tillmätas särskild betydelse. En ändring av beslutad lokaliseringsort under pågående förberedelser för flyttning skulle inte bara leda till negativa reaktioner hos berörd personal utan även undergräva förtroendet för långsiktigheten och konsekvensen i statsmakternas beslut. Detta har relevans även när det gäller beslutet att flytta LvTS till Östersund.
Utskottet har också granskat utbildningsbetingelserna i de skilda lokaliseringsalternativen. Utan tvekan föreligger därvid de bästa möjligheterna i Ystad men de bedöms kunna bli bra i Halmstad och godtagbara i Göteborg.
Den samlade bedömning som utskottet gjort leder fram till att regeringsförslaget om samlokalisering av Lv 4 och Lv 6 inte bör genomföras. 1992 års försvarsbeslut bör fullföljas när det gäller Lv 6 och LvTS. Detta innebär att Lv 6 senast den 30 juni 1994 flyttar till Halmstad och samlokaliseras med Hallands regemente I 16/Fo 31. Lv 6 etablissement i Göteborg avvecklas. att LvTS samlokaliseras senast den 30 juni 1994 med Arméns materielunderhållscentrum (AMC) i Östersund.
Lv 4 bör behålla verksamhet och lokalisering i Ystad. Som följd härav bör inte de delar av P 7/Fo 11 som nu ligger i Ystad flytta till Revingehed, vilket regeringen föreslagit. Investeringarna för luftvärnsutbildning i Halmstad skall genomföras mot bakgrund av att endast Lv6 lokaliseras dit. Möjligheten att minska kostnaden ytterligare för investeringsprogrammet bör tas till vara.
Utskottet anser vidare att luftvärnets framtida krigsorganisation skall klarläggas. Ett underlag för beslut om krigsorganisationen, och om sammanhängande behov av produktionsresurser och deras lokalisering, bör föreligga så att erforderliga ställningstaganden kan göras i nästa långsiktiga försvarsbeslut.
Utskottet är medvetet om att vad som här har förordats gör att besparingar som regeringen räknat med kommer att utebli. Utskottet utgår från att besparingar sker till motsvarande belopp och förutsätter att regeringen vidtar erforderliga åtgärder så att det sammanlagda sparmålet kan innehållas.
Vad utskottet här har anfört om luftvärnets lokalisering innebär bifall till motionerna Fö306 (s) yrkande 1, Fö309 (m, fp, c, kds) yrkande 1, Fö319 (m), Fö321 (s) och Fö330 (c, fp, kds) yrkande 1 samt delvis bifall till motionerna Fö309 (m, c, fp, kds) yrkande 2 och Fö330 (c, fp, kds) yrkande 2.
Utskottets ställningstagande innebär vidare avslag dels på propositionen i den del som rör samlokaliseringen av Lv4 och Lv6, dels på motionerna Fö306 (s) yrkande 2, Fö315 (nyd) yrkande 5, Fö316 (s partimotion) yrkande 10, Fö317 (s) samt motion Fö329 (m).
Regeringen föreslår i propositionen (s. 77) en ytterligare samordning och rationalisering av produktionen i Östersunds garnison. Huvuddelen av Norrlands artilleriregemente (A 4) förutsätts därvid lämna sitt etablissement och samlokaliseras med Jämtlands fältjägarregemente (I5) senast den 30 juni 1994. Inga motioner har avgivits med anledning härav.
Utskottet har i samband med beredningen av denna fråga uppvaktats av företrädare för Länsstyrelsen i Jämtlands län, Östersunds kommun, militära myndigheter i Östersund samt Högskolan i Östersund. Härutöver har utskottet erhållit skriftligt material. Den bild utskottet därvid fått är att en flyttning av A 4 till I 5 är investeringskrävande och innebär vissa nackdelar från verksamhetssynpunkt. Både Högskolan och Vårdhögskolan i Östersund har behov av att i närtid skaffa nya lokaler. De hyr i dag, inom ramen för det s.k. sambruksprojektet, lokaler inom Arméns materielunderhållscentrums (AMC) och Försvarets förvaltningshögskolas (FörvHS) område. Efter ombyggnad skulle högskolorna kunna utnyttja A 4:s etablissement men ingen förordar ett sådant alternativ. Bl.a skulle investeringskostnaderna bli höga.
Den lösning som i stället redovisats för utskottet innebär att huvuddelen av I 5:s, A 4:s och AMC:s nuvarande anläggningar behålls och att de försvarsmyndigheter som nu hyr lokaler i Östersund flyttar och inrättar sig på befintliga kasernområden. De civila högskolorna erbjuds lokaler i och utbyggnadsmöjligheter vid AMC:s och FörvHS:s skolhus. Alternativet uppges under en tioårsperiod kunna bli 80 till 300 miljoner kronor billigare för staten jämfört med propositionens förslag, beroende på beräkningssätt.
Utskottet anser det rimligt att se frågan i ett vidare perspektiv än från försvarssynpunkt, i synnerhet om detta bredare synsätt leder till större besparingar än regeringens förslag. Utskottet förordar att den lösning som redovisats av berörda myndigheter i Östersund noggrant prövas i detta syfte, och att A 4:s etablissement sålunda ej bör lämnas. En förutsättning är dock att försvaret kan uppnå besparingar i minst planerad omfattning. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionens förslag om garnisonssamordning i Östersund ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.
Utskottet behandlar härefter vissa motioner som berör arméns materielanskaffning. I motion Fö201 (fp) framhålls problemet med gammal materiel som drar stora underhållskostnader. Motionären uppmärksammar, med gillande, regeringens beslut nyligen att till en mycket låg kostnad köpa begagnade östtyska pansarbandvagnar. Han anser att Sverige de närmaste åren bör granska om det finns mer sådan billig materiel som skulle kunna köpas in från stater som minskar sina försvarsmakter. Eventuellt kan det också vara lämpligt att svensk industri efter några år får genomföra modifieringar och moderniseringar på sådan inköpt materiel. Motionären hemställer (yrkande 5) därför att riksdagen som sin mening till regeringen ger till känna vad som anförts om belysning av möjligheten att utöka eller modernisera försvarets materielinnehåll genom import av utländsk överskottsmateriel.
Utskottet har erfarit att försvarsmakten bevakar och värderar de möjligheter till köp av begagnad materiel som yppar sig på världsmarknaden. I värderingen granskas faktorer som operativ effekt, livstidskostnader, säkerhet, miljöfaktorer, underhållsfrågor m.m. Utskottet anser att syftet med motion Fö201 yrkande 5 kommer att tillgodoses varför yrkandet bör avslås.
I motion Fö305 (m) sägs försvaret av Östersjöutloppen även i framtiden vara en strategiskt viktig fråga. Det är därför av stor betydelse att de brigader som skall verka i det öppna skånska landskapet har tillräcklig tyngd och styrka. Motionärerna uppmärksammar att den pansarbrigad som nu utbildas i Revinge enligt gällande planering endast skall utgöra ett mekaniserat förband och utrustas med äldre modifierade stridsvagnar. Det sägs vara angeläget att de mekaniserade förbanden i Skåne snabbt får del av den moderna materiel som är nödvändig för Skånes försvar. I ett inledningsskede bör därför alla pansar- och mekaniserade brigader på fastlandet utrustas med 48 nya stridsvagnar. Vid förändrat säkerhetspolitiskt läge och vid bättre ekonomi kan sedan uppväxling ske till ett valfritt antal brigader med 72 stridsvagnar.
Utskottet erinrar om att den planerade anskaffningen av stridsvagnar omfattar totalt 200 stycken. Skulle samtliga pansar- och mekaniserade brigader på fastlandet utrustas med 48 nya vagnar, vilket förordas i motion Fö305 (m), skulle 240 stycken behöva anskaffas. Ett sådant antal ryms inte i avsatta ramar. Härutöver ifrågasätter utskottet om det är en fråga för riksdagen att besluta om hur många stridsvagnar som skall ingå i olika slags förband och den närmare fördelningen på olika brigader. Detta bör närmast vara en fråga för regeringen och Överbefälhavaren. Motionen bör därför avslås.
Även motion Fö306 (s) betonar betydelsen av pansarbrigader i den öppna terräng som är utmärkande för Skåne. Motionärerna konstaterar att det nu, sedan kustinvasionshotet inte längre anses lika aktuellt, varit möjligt att minska krigsorganisationen med en pansarbrigad. Södra skånska regementet (P7) har inte ifrågasatts som brigadproducerande förband. Revinge sägs erbjuda mycket goda utbildningsmöjligheter och kommer att behövas för att utbilda en stor del av de värnpliktiga från Skåne. Motionärerna anser att frågan om vilken utrustning Revingebrigaden skall ha i framtiden måste bli föremål för diskussion. De anser att det i nuvarande säkerhetspolitiska läge borde vara möjligt att köpa ganska nya stridsvagnar och förse dem med svensk teknik. Vad som anförts om Skånes försvar bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna (yrkande 3).
Utskottet har erfarit att modifierade stridsvagnar avses införas i den brigad som produceras i Revinge. Som ett alternativ undersöks förutsättningarna för att i stället köpa begagnade utländska vagnar. Med denna inriktning av frågan anser utskottet att syftet med motion Fö306 (s) yrkande 3 i denna del kommer att tillgodoses varför motionen bör avslås.
När det gäller arméfrågor i övrigt anför motionärerna i motion Fö315 (nyd) att det säkert borde finnas en ytterligare rationaliseringspotential inom armén. Riksdagen föreslås därför hos regeringen begära att Överbefälhavaren får i uppdrag att föreslå ytterligare kostnadsbesparingar och i sammanhanget relevanta tidsfaktorer (yrkande 4). Samma motionärer föreslår också att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om ytterligare rationaliseringspotential inom armén i fråga om inköpsrutiner och annat som uppmärksammats av Riksrevisionsverket (RRV) (yrkande 7).
Utskottet vill erinra om att betydande besparingar ålagts försvarsmakten. I ledningsorganisationen skall t.ex. ca 30 % sparas till följd av de förslag som LEMO-utredningen lämnat. Härutöver har Överbefälhavaren själv påtagit sig ytterligare besparingar fram till år 1997. Finns det en ytterligare rationaliseringspotential inom armén, som motionären antyder, bör den självfallet tas till vara. Utskottet utgår från att så kommer att ske utan något riksdagens uttalande. Motion Fö315 (nyd) yrkande 4 bör därför inte bifallas.
Den av motionärerna åsyftade RRV-rapporten (F 1992:13) synes avse en nyligen genomförd granskning av anskaffningen inom försvaret där lokala arméförband och vissa regionala myndigheter inom det Mellersta militärområdet har studerats. RRV påpekar bristande samordning av inköp vilket lett till att resurserna inte utnyttjats effektivt. Det finns också brister i styrningen av verksamheten och i kompetensen. RRV föreslår ett antal åtgärder som syftar till att utnyttja de samlade resurserna för anskaffning bättre, vilket vid en femprocentig förbättring skulle leda till årliga besparingar på ca 200 miljoner kronor.
Utskottet har erfarit att analys av RRV:s rapport pågår såväl i regeringskansliet som hos Överbefälhavaren. Utskottet utgår från att erforderliga beslut för att uppnå möjliga besparingar och effektivitetsvinster kommer att fattas utan något riksdagens uttalande i frågan. Motion Fö315 (nyd) yrkande 7 bör därför inte bifallas.
Motion Fö310 (m) behandlar bevarandet av traditionerna från Norra skånska regementet (P 6) och Skånska trängregementet (T 4). Nedläggning av dessa förband sägs innebära en svår förlust för de starkt engagerade försvarsvännerna i Skåne. Motionären anser att inte minst sociala skäl motiverar att traditionerna och minnena bevaras genom fortlevande kamratföreningar. "Norringarna" sägs vara ett begrepp för Norra skånska regementet, som kan bevaras om försvarsområdet Fo 14 får ta över traditionerna. Försvarsområdesstaben flyttar snart till Hässleholm. Fo 14 föreslås då byta namn till Norra skånska regementet. Traditionerna för T 4 föreslås föras vidare genom det underhållsregemente som enligt regeringens förslag nästa år skall organiseras i Kristianstad.
Utskottet har erfarit att frågan om benämning av försvarsområden för närvarande bereds inom regeringskansliet samt att regeringen i regleringsbrev för budgetåret 1992/93 har delegerat ansvaret för traditionsfrågor till Överbefälhavaren. Motion Fö310 (m) bör därför avslås.
När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts om arméförbanden anser utskottet att riksdagen bör godkänna den förändrade inriktningen i övrigt, att riksdagen bör anvisa begärda anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen bör bemyndiga regeringen att medge beställningar av materiel och utvecklingsarbete inom den begärda kostnadsramen.
Marinförband
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s.83--88) har anfört dels om resultatet av den verksamhet som för marinförbanden genomförts under budgetåret 1991/92, dels om långsiktig inriktning för marinförbanden, dels om verksamhet och anslag för budgetåret 1993/94. Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö306 (s) yrkande 3 i denna del, Fö308 (fp) i denna del, Fö315 (nyd) yrkande 11, Fö316 (s partimotion) yrkande 5, Fö318 (v partimotion) yrkande 4, Fö328 (m), Fö332 (s) och T215 (fp) yrkande 9.
Propositionen
När det gäller resultatet för budgetåret 1991/92 anför regeringen att Chefen för marinen i allt väsentligt har genomfört verksamheten i enlighet med givna uppdrag. I regleringsbrevet gavs Chefen för marinen möjlighet att i besparingssyfte bl.a. minska gångtidsuttaget och hålla en lägre beredskap. Regeringen anmäler att denna möjlighet endast delvis synes ha utnyttjats. En medgiven reducerad repetitionsutbildning har lett till att de av krigsförbandscheferna krävda utbildningsnivåerna i många fall inte kunnat uppnås. Regeringen anser därför det viktigt att repetitionsutbildningen efter hand kan återgå till normal nivå.
Chefen för marinen har överutnyttjat sina anslag med sammanlagt 319,9 miljoner kronor, främst till följd av belastningen på materielanslaget. Riksrevisionsverket har bedömt årsredovisningen vara rättvisande.
Under budgetåret 1992/93 kommer den med en minskande organisation sammanhängande avvecklingen av övertalig personal och anläggningar att genomföras så snabbt som förhållandena medger.
Regeringen anmäler att Riksrevisionsverket har lämnat en rapport om materiell beredskap. Regeringen säger sig komma att beakta rapporten i det fortsatta arbetet med att utveckla regeringens styrning av försvarsmakten.
Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att marinens långsiktiga inriktning i enlighet med 1992 års försvarsbeslut får ligga fast. Detta innebär bl.a. att ubåtsskyddsförmågan, uppsättningen av amfibieförband samt ubåtsförbandens förmåga bör säkerställas. Repetitionsutbildningen bör efterhand återgå till normal nivå. Samtidigt måste besparingar även ske inom marinen som följd av krisuppgörelsen hösten 1992. Regeringen avser sålunda att ändra förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiranter på motsvarande sätt som angetts för arméförbanden. Härutöver föreslår regeringen att Muskövarvet skiljs ut från Ostkustens marinkommando och bildar en egen resultatenhet. Varvet bör överlåtas till ett statligt eller privat aktiebolag.
Överbefälhavaren har på regeringens uppdrag redovisat i vad mån sjöstridskrafternas produktionsledning helt eller delvis kan överföras från kustflottan till marinkommandona. Han föreslår inte någon förändring. Regeringen anser att beslut i frågan bör fattas först sedan Överbefälhavaren återkommit med ett samlat förslag om styrning, produktion och uppföljning av förbandsproduktionen i anslutning till LEMO-utredningen.
Överbefälhavaren har vidare på regeringens uppdrag utrett möjligheterna att samutnyttja marinens ubåtsjaktflygplan inom kustbevakningen och marinen. Han föreslår att flygplanet behålls i marinen med nuvarande uppgifter och lydnadsförhållanden. Denna uppfattning delas av regeringen.
När det gäller verksamhetsmål och anslag för budgetåret 1993/94 anför regeringen att verksamheten vid Karlskrona örlogsskolor (KÖS) och Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) bör samordnas, främst i fråga om lednings- och administrativa funktioner samt den del av utbildningen som genomförs vid båda skolorna.
Regeringen anser att anpassningen av antalet krigsförband till en minskad organisation bör fortsätta. Det sägs vidare vara angeläget att samgrupperingen av ledningarna för kustbevakningsregioner och marinkommandon slutförs.
Chefen för marinen har anmält att förändringarna av marinens organisation samt genomförandet av ålagd produktion kan komma att leda till högre kostnader än vad som förutsatts i försvarsbeslutet, om det visar sig att gjorda antaganden om kostnaderna för avvecklingsåtgärder inte håller. Överbefälhavaren anser att erforderliga medel avdelats. Denna bedömning delas av regeringen som förutsätter att Chefen för marinen genomför verksamheten inom tilldelad ram.
Regeringen hemställer att riksdagen bemyndigar regeringen att överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privatägt aktiebolag, godkänner den förändrade inriktningen i övrigt för marinförbanden, till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2754180000 kronor, till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 2920355000 kronor, bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av 5127200000 kronor, till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 166000000 kronor.
Utskottet
I två motioner ifrågasätts funktionsuppdelningen av marinen i de båda vapenslagen flottan och kustartilleriet. Socialdemokraterna anser i sin partimotion Fö316 att denna uppdelning ofrånkomligen leder till bristande effektivitet och personliga lojalitetskonflikter. Risken sägs vara stor att de interna motsättningarna inom marinen hindrar nödvändigt förändringsarbete. Riksdagen bör därför, enligt yrkande 5 i motionen, hos regeringen begära att frågan om sammanslagning av flottan och kustartilleriet utreds så att beslut om en sådan strukturförändring kan fattas under år 1994.
En likartad syn framförs i motion Fö315 (nyd). En utredning med i huvudsak samma syfte förordas i denna motions yrkande 11.
Utskottet, som inte är obekant med den gamla rivaliteten mellan flottan och kustartilleriet, har erfarit att dessa båda funktioner inom marinen har samordnats inom flera områden, främst inom ledning och officersutbildning. Utskottet har vidare erfarit att Chefen för marinen tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att överväga ytterligare integrering mellan funktionerna, t.ex. en gemensam personalkår. Härutöver konstaterar utskottet att Chefen för marinen i sin programskrift "Nya Hårda Bud, Marinen på 90-talet: Mål och Inriktning" i kraftfulla ordalag vänder sig mot dem som ensidigt företräder en viss funktion. Han anför (s. 10):
Revirtänkande mellan flottan och kustartilleriet är osunt och ovärdigt. Nu måste det bli slut på att enskilda grupper drar åt olika håll och förbrukar resurser på dubbelarbete och onyttig och onödig konkurrens inom marinen.
Han anför vidare (s. 17):
Funktionsföreträdare på olika nivåer måste anstränga sig att se till den totala försvarseffekten och inte enbart driva sina egna fögderiers talan.
Utskottet vill uttala sitt stöd åt Chefen för marinen i värvet att uppnå ett bättre och mer förtroendefullt fungerande samarbete mellan marinens olika funktioner. Utskottet utgår från att den process som har inletts kommer att leda till avsett resultat varför någon riksdagens åtgärd inte nu synes befogad i denna fråga. Utskottet förutsätter dock att regeringen återkommer med en erfarenhetsredovisning till riksdagen.
Det sagda innebär att utskottet förordar att riksdagen inte bifaller motionerna Fö315 (nyd) yrkande 11 och Fö316 (s partimotion) yrkande 5.
Utbildningen av marin personal vid samtliga utbildningsanstalter måste, enligt motion Fö332 (s), utredas innan man gör lokala minskningar och sammandragningar. Enligt motionärerna bör utbildningen förläggas till två områden -- Karlskrona och Vaxholm-Berga. Nuvarande utbildning vid Fårösund bör dock behållas av regionalpolitiska skäl. Vidare anser motionärerna att del av den militära utbildningen bör säljas på den civila marknaden, t.ex. skyddsutbildning. Riksdagen föreslås begära att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att se över utbildningen av marin personal.
Marinens krigs- och grundorganisation har utretts inför det senaste försvarsbeslutet. Utskottet har erfarit att Chefen för marinen nu genomför en fortsatt översyn av utbildningen i syfte att ytterligare samordna resurserna och anpassa grundorganisationen till krigsorganisationen. Utskottet har vidare erfarit att civilt utnyttjande av vissa av marinens utbildningsresurser redan sker i dag, exempelvis när det gäller skydds- och radarutbildning. Det anförda antyder att motionens syfte i väsentliga delar bör kunna bli tillgodosett. Riksdagen bör därför lämna motion Fö332 (s) utan bifall.
Tre motioner behandlar Malmö marina bevakningsområde. I motion Fö306 (s) framhålls att Skåne har kust på tre sidor och att Öresund är en av världens mest trafikerade farleder. Olyckstillbud förekommer dagligen och risken för miljökatastrofer får inte underskattas. Motionärerna anser vidare att de flesta kränkningarna av svenskt territorium såväl till sjöss som i luften sker kring Skånes sydkust. Det är därför viktigt med en marin närvaro i området. Marinens nyutrustade sjöbevakningscentral i Malmö sägs vara av ovärderlig nytta när det gäller att överblicka de olika fartygsrörelserna. Vad som i motionen anförts om Skånes försvar föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ett motsvarande yrkande framförs i motion Fö308 (fp). Motionärerna anser sålunda att Malmö marina bevakningsområde (BoMö) snarast bör omorganiseras till Öresunds marindistrikt som en egen myndighet under militärbefälhavaren i Södra militärområdet.
Även motion T215 (fp) framhåller BoMö:s stora betydelse för den marina verksamheten i södra Sverige. Motionärerna anser att det inte skulle vara tillfredsställande om BoMö, som i dag är egen myndighet, underställdes endera Marinkommando syd i Karlskrona eller Marinkommando väst i Göteborg och att därmed den marina operativa ledningen i Malmö avvecklades.
Utskottet har erfarit att Överbefälhavaren nyligen utrett BoMö:s verksamhet och organisatoriska ställning. Han konstaterar att verksamheten i Öresund och de uppgifter och skyldigheter som följer härav bedöms kvarstå under lång tid. Det primära sägs vara att den marina verksamhet som i dag bedrivs i Öresundsområdet även fortsättningsvis kan ledas och genomföras på ett adekvat sätt. Utskottet kan instämma i detta och vill härutöver peka på att det inte är aktuellt att behålla BoMö som myndighet eftersom hela försvarsmakten från och med den 1 juli 1994 kommer att utgöra en enda myndighet. Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att motionerna Fö306 (s) yrkande 3 i denna del, Fö308 (fp) i denna del samt T215 (fp) yrkande 9 inte bör bifallas av riksdagen.
Frågan om Muskövarvets bolagisering behandlas i Vänsterpartiets partimotion Fö318. I denna framförs att omvandlingen av detta varv till ett aktiebolag endast kan accepteras om det blir ett helägt statligt bolag. I yrkande 4 hemställs att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om Muskövarvet.
Frågan omnämns även, utan yrkande, i Socialdemokraternas partimotion Fö316. Motionärerna motsätter sig inte en förändring av ägarförhållandena, men anser att de speciella omständigheterna motiverar att Muskövarvet förblir en av staten kontrollerad verksamhet.
Utskottet anser att om avtal sluts om överlåtelse av verksamheten vid Muskövarvet till ett aktiebolag så måste avtalet innehålla klausuler som tillgodoser statens krav på insyn och inflytande på verksamheten. Köparen måste således åta sig att utföra varvets krigsuppgifter, tillse att erforderliga resurser finns för detta, upprätthålla anbefalld beredskap, uppfylla sekretesskraven m.m. Sådana åtaganden har t.ex. Karlskronavarvet. Kan dessa krav tillgodoses synes det vara av underordnad betydelse om köparen är ett statligt eller privat aktiebolag. Utskottet förordar därför att riksdagen bifaller regeringens hemställan om bemyndigande att överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privat ägt aktiebolag. Motion Fö318 (v partimotion) yrkande 4 bör i enlighet härmed avslås.
I motion Fö328 (m) föreslås en väg att öka antalet hjälpminfartyg. Motionären pekar på det ringa antalet hjälpminfartyg i dag jämfört med förr. Främst sägs detta bero på att antalet lämpliga fiskefartyg har minskat kraftigt. En lösning på detta problem sägs vara att marinen inom ramen för sin fartygsanskaffning finge bidra till att förbereda fiskefartyg för minröjningsfunktioner när de byggs. För att locka fiskebåtsbeställare att anpassa sina fartyg för marinens behov i krig och avspärrning skulle därjämte speciella lån eller lånevillkor kunna tillämpas. Vad som anförts om finansieringsmodeller för hjälpminfartyg i marinen föreslås riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet har erfarit att såväl ekonomiska som operativa faktorer legat bakom den av motionären beskrivna minskningen av hjälpminfartygsflottan. Den moderna minkrigföringen sägs ställa sådana krav på utrustning och specialkunskaper att värdet av hjälpminfartyg inte bedöms motsvara kostnaderna. Utskottet förordar därför att riksdagen avslår motion Fö328 (m).
Utskottet vill med anledning av den ekonomiska kris inom marinen som nyligen anmälts, och av Chefen för marinen kommenterats inför utskottet, fästa uppmärksamheten på att marinen redan budgetåret 1991/92 redovisade ett stort överutnyttjande på materielanslaget. Den utfallsprognos för budgetåret 1992/93 som redovisats för utskottet pekar på ett betydande överutnyttjande för anslaget för ledning och förbandsverksamhet och att utfallet för materielanslaget är osäkert. Utskottet vill betona vikten av att det inom marinen snarast skapas balans i den totala budgeten, såväl i det nära perspektivet som för försvarsbeslutsperioden. Utskottet utgår från att det av Chefen för marinen redovisade åtgärdsprogrammet kommer att ge avsedd effekt.
När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts om marinförbanden anser utskottet att riksdagen bör godkänna den förändrade inriktningen i övrigt, att riksdagen bör anvisa begärda anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen bör bemyndiga regeringen att medge beställningar av materiel och utvecklingsarbete inom den begärda kostnadsramen.
Flygvapenförband
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s.89--96) har anfört dels om resultatet av den verksamhet som för flygvapenförbanden genomförts under budgetåret 1991/92, dels om långsiktig inriktning för flygvapenförbanden, dels om verksamhet och anslag för budgetåret 1993/94. Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö201 (fp) yrkande 1, Fö303 (s), Fö306 yrkande 3 i denna del, Fö308 (fp) i denna del, Fö315 (nyd) yrkande 12, Fö316 (s partimotion) yrkandena 4 och 8--9, Fö318 (v partimotion) yrkandena 5--6, Fö322 (m), Fö331 (s) och A476 (s) yrkande 1.
Propositionen
När det gäller resultatet för budgetåret 1991/92 anför regeringen att Chefen för flygvapnet har genomfört verksamheten i allt väsentligt enligt vad som angivits i regleringsbrevet. Regeringen anser resultatet vara bra.
Chefen för flygvapnet uppges inte helt ha utnyttjat regeringens medgivande att i besparingssyfte minska flygtidsuttaget inom AJ/S37-systemet. Skälen till detta, vilka regeringen godtagit, är dels behovet av flygtid för att förarna skall uppnå erforderlig kompetens, dels kravet på incidentberedskap.
Repetitionsutbildningen har enligt medgivande från regeringen begränsats. Detta har fått negativ effekt för bl.a. stril- och basförbanden. Regeringen anser det därför viktigt att efter hand återgå till normal nivå för repetitionsutbildningen.
Personalläget sägs generellt ha förbättrats men brister finns fortfarande inom vissa funktioner.
Chefen för flygvapnet har underutnyttjat sina anslag med sammanlagt 171 miljoner kronor, till sin huvuddel beroende på förseningar i uteliggande beställningar för vissa materielobjekt. Riksrevisionsverket har bedömt årsredovisningen som rättvisande.
Beträffande långsiktig inriktning anser regeringen att vad som angetts i 1992 års försvarsbeslut i sina huvuddrag bör gälla. Detta innebär att målet 16 krigsflygdivisioner behålls. De förändringar som regeringen anger är avvecklingen av Västgöta flygflottilj (F 6) i Karlsborg i enlighet med beslutet om stabiliseringspropositionen (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134) samt besparingar i förmånssystemen för värnpliktiga och officersaspiranter, vilket också föreslagits för armén och marinen. I besparingssyfte föreslås vidare att flygräddningsorganisationen ses över under innevarande försvarsbeslutsperiod, liksom målflygdivisionen vid Malmen.
Enligt regeringens mening bör uppdraget till Överbefälhavaren att senast i september 1995 lämna förslag till förändrad grundorganisation för flygvapnet kompletteras med att jämväl omfatta en översyn av lokaliseringen av vissa delar av flygvapnets skolverksamhet, i första hand Krigsflygskolan (F 5) i Ljungbyhed och Flygvapnets Halmstadsskolor (F 14). Regeringen bedömer att det under budgetåret 1995/96 kommer att finnas ett fullgott underlag för beslut om en ny grundorganisation för flygvapnet.
Regeringen anmäler att ett förenklat system för yt- och luftövervakning den 1 juli 1994 avses ersätta den nuvarande optiska luftbevakningen. Förbanden avses organiseras med frivilligpersonal. Enligt regeringens uppfattning bör statsmakterna besluta om det nya systemet för yt- och luftövervakning i samband med 1994 års budgetproposition, då ett slutligt förslag från Överbefälhavaren bedöms föreligga.
Regeringen anmäler vidare att nuvarande sektorstaber den 1 juli 1993 ombildas till flygkommandon -- Södra, Mellersta resp. Norra flygkommandot -- med lokalisering till Ängelholm, Uppsala och Luleå. Lokaliseringen till Luleå sägs dock vara preliminär i avvaktan på slutligt lokaliseringsförslag år 1995. Den 1 juli 1996 bedöms flygkommandona helt ha övertagit första flygeskaderns uppgifter, varvid denna myndighet upphör.
Regeringen understryker vikten av att planerad integrering av Viggensystemen AJ och S37 till AJS37 fullföljs.
När det gäller verksamhet och anslag för budgetåret 1993/94 anför regeringen att nedläggningen av F 6 bör genomföras något snabbare än tidigare planerat. Den bör vara avslutad senast den 30 juni 1994.
Genom 1992 års försvarsbeslut infördes ett särskilt s.k. 1000-kronorsanslag avsett att belastas med eventuella utgifter till följd av betalningsförskjutningar i JAS-systemet. Regeringen bedömer det vara mer ändamålsenligt att Chefen för flygvapnet i stället medges utnyttja en kredit i Riksgäldskontoret för att kunna möta eventuella betalningsförskjutningar. Krediten bör vara kopplad till anslaget Anskaffning av materiel. Som följd härav bör anslaget D 4. Flygvapenförband: JAS-systemet, betalningsförskjutningar utgå i och med slutet av budgetåret 1992/93.
Regeringen hemställer att riksdagen godkänner den förändrade inriktningen av flygvapenförbanden, till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 5364947000 kronor, till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 7547941000 kronor, bemyndigar regeringen att på anslaget Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 disponera en kredit i Riksgäldskontoret på 1700000000 kronor, bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 2194000000 kronor, till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 423600000 kronor.
Utskottet
Utskottet behandlar inledningsvis en motion som berör flygvapnets krigsorganisation. I motion Fö201 (fp) diskuteras olika alternativ för att på mest rationella sätt anpassa krigs- och grundorganisation som följd av beslutad nedläggning av F 6. En av F 6:s nuvarande divisioner skall vara kvar och ombaseras, och det långsiktiga målet är 16 krigsflygdivisioner. Motionären granskar för- och nackdelar med att föra den F 6-division som skall vara kvar till F 7 i Såtenäs, till F 16 i Uppsala eller till F 10 i Ängelholm. Han diskuterar även möjligheten av att lägga ned en JA 37-division i stället för nu beslutad AJS 37 division. I syfte att minimera omskolningsbehovet och för att på bästa sätt ta till vara arvet av personal och materiel förordar motionären en successiv förändring. Det bör överlåtas åt myndigheten att på ekonomiskt bästa sätt lösa dessa frågor. Han hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om önskemålet att neddragningen till 16 divisioner krigsflygplan i flygvapnet görs i former som minimerar omskolningsbehovet och tillvaratar befintlig materiel på ett ekonomiskt sätt.
Utskottet förutsätter att regering och myndigheter genomför den av riksdagen beslutade förändringen till 16 krigsflygdivisioner på mest rationella sätt. Något riksdagens uttalande om detta synes inte erforderligt varför motion Fö201 (fp) yrkande 1 bör avslås.
I Socialdemokraternas partimotion Fö316 avges förslag som berör flygvapenförbandens ledningsorganisation. Som en konsekvens av motionens förord för att avveckla militärområdena -- tidigare behandlat av utskottet -- anser motionärerna att flygoperationerna kan ledas från två flygkommandon i stället för de tre som propositionen föreslår (yrkande 8). En sådan förändring sägs kunna leda till en betydande besparing.
Utskottet konstaterar att LEMO-utredningen övervägt antalet flygkommandon och därvid satt in dem i en helhetslösning för ledningen på central och regional nivå. Antalet flygkommandon bör därvid överensstämma med antalet militärområden. Utskottet har ingen annan uppfattning. Frågan om antalet flygkommandon kan således inte behandlas fristående. Motion Fö316 (s partimotion) yrkande 8 bör därför avslås.
Utskottet övergår till att behandla motioner med yrkanden som avser flygvapenförbandens grundorganisation. I motion Fö315 (nyd) anses satsningarna på flygvapnet riktiga, men dyra. För att hålla nere kostnaderna bör bl.a. antalet flottiljer minimeras. Antalet bör i avvaktan på resultatet av pågående utredningar inte låsas men fem flottiljer sägs vara en intressant arbetshypotes, vilket föreslås att riksdagen ger regeringen till känna (yrkande 12).
I syfte att skapa en säkrare ekonomi för ett flygvapen, vars kärna består av 16 divisioner, föreslår den socialdemokratiska partimotionen Fö316 att den fredstida verksamheten inriktas på att under 1990-talet vara lokaliserad till fem storflottiljer. Vidare anförs att det främst av miljöskäl kan vara lämpligt att bedriva del av den fredstida verksamheten vid detachement, varvid Karlsborg bör kunna utgöra ett sådant till storflottiljen F 7 i Såtenäs. Regeringen bör därför förelägga riksdagen förslag om lokaliseringen av fem storflottiljer (yrkande 4).
I samma motion förordas även att riksdagen hos regeringen begär förslag om samlokalisering med storflottiljerna av flygets skolor samt av mål- och transportflyget (yrkande 9). Som motionärerna konstaterar har regeringen gett Överbefälhavaren i uppdrag att till år 1995 lämna förslag om en förändrad grundorganisation för flygvapnet. Inriktningen är att det skall bli färre och större flottiljer. Målflyget och transportflyget innefattas i utredningsuppdraget. Som framgår av propositionen har detta kompletterats med att omfatta även flygvapnets skolverksamhet.
En viktig del av arbetet är den miljöprövning som skall göras av Koncessionsnämnden för miljöskydd. Gällande tidsplan utgår från denna prövning. I sitt förslag till statsmakterna skall Överbefälhavaren ha vägt in resultatet av miljöprövningen med de andra faktorer som bör få påverka beslutet, t.ex. ekonomi och operativa förhållanden.
För att det skall vara möjligt att kunna fatta ett långsiktigt hållbart beslut om flygvapnets grundorganisation anser utskottet att det är väsentligt att den inledda utredningen får fullföljas. Det vore att föregripa pågående utredning om det redan nu bestämdes att flygvapnets verksamhet i framtiden skall lokaliseras till fem storflottiljer.
Att förlägga ett detachement ur F 7 till Karlsborg skulle innebära att en icke obetydlig verksamhet i form av infrastruktur med trafikledning, räddning, underhåll m.m. blir kvar där. Innebörden skulle bli att delar av förväntade besparingar uteblir. Utskottet kan därför inte förorda en sådan inriktning.
Med stöd av det anförda förordar utskottet att riksdagen avslår motionerna Fö315 (nyd) yrkande 12 och Fö316 (s partimotion) yrkandena 4 och 9.
Flottiljnedläggningar behandlas i flera motioner. Sålunda förordas i Vänsterpartiets partimotion Fö318 att såväl F 10 i Ängelholm (yrkande 5) som F 16 i Uppsala (yrkande 6) avvecklas.
Motionärerna i motion Fö331 (s) framför å sin sida flera skäl för att behålla flygflottiljen F 17 i Ronneby. De hävdar att varje antydan om nedläggning och utpekande av förband skapar stor oro hos personalen. Vad som anförts i motionen om försvarsplaneringen bör riksdagen ge regeringen till känna.
Den av riksdagen i juni 1992 beslutade nedläggningen av F 13 i Norrköping är utgångspunkten för yrkandet i motion Fö303 (s). Med hänvisning till behovet av tid för att utveckla nya verksamheter föreslår motionärerna att avvecklingen av F 13 senareläggs.
Mot bakgrund av nyss nämnda skäl, främst att pågående utredning inte skall föregripas, bör heller inte nu någon flottilj utpekas som nedläggningsförband. Därmed torde syftet med motion Fö331 (s) bli tillgodosett varför den inte bör bifallas, liksom inte heller motionen Fö318 (v parti) yrkandena 5 och 6.
Nedläggningen av F 13 beslutades som besparingsåtgärd. För att uppnå förväntade besparingar inom försvarsramen är det nödvändigt att tidsplanen för avvecklingen följs. Utskottet kan därför inte ställa sig bakom förslaget i motion Fö303 (s) att senarelägga avvecklingen av F13. Motionen bör avslås.
Motion Fö306 (s) poängterar att F 10 med J 35 Draken i Ängelholm har en viktig uppgift i det högt prioriterade luftförsvaret. Motionärerna konstaterar att F 10 redan har koncession att flyga med tre divisioner, vilket ingen annan flottilj har, samt att JAS 39 bullrar ungefär som Draken. Enligt motionärerna är det därför mest logiskt att planera för byte av Drakensystemet på F 10 till JAS39-systemet, när detta är klart. I yrkande 3 föreslås att riksdagen ger regeringen bl.a. detta till känna. Även motion Fö308 (fp) förordar att Draken-systemet vid F 10 i Ängelholm på sikt byts ut mot JAS.
Utskottet konstaterar att F 10 i Ängelholm sedan den 1 juli 1992 producerar två divisioner J35. Utskottet konstaterar vidare att inriktningen vad avser JAS 39-förbanden är att två divisioner skall kunna krigsorganiseras i slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod. Planeringen utgår vidare från att dessa två divisioner lokaliseras till F 7 i Såtenäs. Lokaliseringen av följande JAS-divisioner bör avgöras först sedan tidigare nämnd utredning om flygvapnets grundorganisation föreligger. Det anförda innebär enligt utskottet att motionerna Fö306 (s) yrkande 3 i denna del och Fö308 (fp) i denna del inte bör bifallas.
Motion Fö322 (m) behandlar flygvapnets grundutbildning. Motionärerna hänvisar bl.a. till de stora investeringar som skett och planeras vid Krigsflygskolan i Ljungbyhed. Flygfältet sägs vara oöverträffat när det gäller grundläggande flygutbildning. Med hänvisning till den utredning som pågår om flygvapnets skolverksamhet anser motionärerna att det vore lämpligt, både vad avser ekonomi och utbildning, att delar av grundutbildningen, t.ex. Officershögskolan, flyttas till F 5.
Utskottet anser inte att nämnda utredning skall föregripas varför motionen bör avslås.
Det svåra arbetsmarknadspolitiska läget i Karlsborg, främst till följd av beslutet att avveckla F 6, tas upp till behandling i motion A476 (s). Motionärerna framhåller att staten har ett självskrivet socialt ansvar för att effekterna av nedläggningen av F6 mildras i största möjliga utsträckning. De föreslår att riksdagen som sin mening ger regering till känna att staten, utan ekonomiskt anspråk till Karlsborgs kommun, bör överlämna mark och lokaler som friställs genom nedläggningen av F6 (yrkande 1).
Utskottet har erfarit att F6 kommer att behållas som krigsbas. Utskottet utgår från att regeringen på motsvarande sätt som vid andra förbandsnedläggningar uppdrar åt Fortifikationsförvaltningen att försöka sälja området. Häri bör ingå att med kommunen diskutera framtida användning av mark och byggnader. Motionen A476 (s) yrkande 1 bör med hänsyn till det anförda avslås.
När det gäller vad som i propositionen i övrigt anförts om flygvapenförbanden anser utskottet att riksdagen bör godkänna den förändrade inriktningen, att riksdagen bör anvisa begärda anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen bör lämna regeringen begärda bemyndiganden att disponera kredit i Riksgäldskontoret resp. att medge beställningar av materiel och utvecklingsarbete inom den angivna kostnadsramen.
Operativ ledning
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s.97--101) har anfört dels om resultatet av den verksamhet som för den operativa ledningen m.m. har genomförts under budgetåret 1991/92, dels om långsiktig inriktning för den operativa ledningen m.m., dels om verksamhetsmål och anslag för budgetåret 1993/94.
Propositionen
Regeringen anser att Överbefälhavaren har genomfört verksamheten i enlighet med vad som angetts i regleringsbrevet och att det under budgetåret 1991/92 uppnådda resultatet i allt väsentligt överensstämmer med fastlagda mål.
Ett omfattande organisationsarbete har bedrivits med anledning av de förslag som LEMO-utredningen avgett.
Överbefälhavaren har underutnyttjat sina anslag med sammanlagt 80 miljoner kronor. Härav uppges 26 miljoner kronor härröra från att uppgifter inom ledning och förbandsverksamhet senarelagts som följd av omorganisationsarbetet samt 52 miljoner kronor från att medelsramen inom anslaget för forskning och utveckling utökades sent under budgetåret.
Regeringen anför att den långsiktiga inriktning som bestämts i 1992 års försvarsbeslut alltfort bör gälla. Den operativa ledningen skall därvid
uppfylla de krav på ledningsförmåga som ställs för att försvaret skall ha en betryggande förmåga att förhindra framgång för ett strategiskt överfall, stödjas av en effektiv och väl fungerande underrättelse- och säkerhetstjänst som i tid kan ge underlag för beslut, ha beredskap för att snabbt kunna komplettera utbildningen och den materiella tillgängligheten så att den samlade ledningsförmågan förstärks, skapa förutsättningar för samordnade och kraftsamlade försvarsoperationer med stridskrafterna och deras stödresurser.
Beredskapssystemet skall vidmakthållas och medge kontinuerlig ledning i olika konfliktnivåer.
Regeringen anför vidare under verksamhetsmål för budgetåret 1993/94 att besparingar skall genomföras som följd av stabiliseringspropositionen, främst i form av senareläggning av viss materielanskaffning och vissa investeringar. Modernisering av gemensamma stabsplatser och försvarets telenät, liksom utbyggnaden av datorstödet för den operativa ledningen, bör ske i långsammare tempo än som förutsetts i försvarsbeslutet.
Regeringen har i beräkningen av anslaget E 1. Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet tillfört medel för finansiering av personal i FN-högkvarteret och åtaganden enligt ESK.
Regeringen hemställer att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 1125342000 kr, till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 117396000 kr, bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för operativ ledning får göras inom en kostnadsram av 111300000 kr, till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 anvisar ett reservationsanslag på 79580000 kr, till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1993/94 anvisar ett ramanslag på 167218000 kr, bemyndigar regeringen att medge att beställningar av utvecklingsarbete för operativ ledning får läggas ut inom en kostnadsram av 140000000 kr.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförs om operativ ledning m.m. Utskottet förordar därför att riksdagen anvisar begärda anslag för budgetåret 1993/94 samt att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställningar av materiel och utvecklingsarbete inom de begärda kostnadsramarna.
Gemensamma myndigheter och funktioner m.m. inom försvarsmakten
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen (s.102--118) har föreslagits om Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten.
Utskottet konstaterar att förslagen till riksdagen uteslutande rör anslagsfrågor.
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar medel för Gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten i enlighet med regeringens förslag. Utskottets ställningstaganden i de olika anslagsfrågorna framgår av utskottets hemställan.
Totalförsvarets civila del
Beredskapsläge och inriktning i stort
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som redovisats i propositionens avsnitt 5.1 (s.119--120).
Här tar utskottet också upp motionerna Fö204 (m, fp, c, kds) yrkande 2 och Fö402 (c, fp).
I propositionen framhålls att det ännu återstår mycket arbete, innan det är möjligt att mer preciserat kunna dra slutsatser om förmågan inom alla väsentliga områden. De åtgärder som vidtagits inom totalförsvarets civila del sedan 1987 års försvarsbeslut har medfört att beredskapsläget har förbättrats och några allvarliga balansproblem mellan olika funktioner kan inte längre bedömas föreligga.
I propositionen understryks att det är väsentligt att underlaget när det gäller det militära försvarets behov av stöd från totalförsvarets civila del förbättras och att arbetet med att förbättra möjligheterna att bedöma förmågan hos totalförsvarets civila del under kriser och i krig prioriteras i den fortsatta planeringen.
Det anmäls också i propositionen att besparingsåtgärderna inom den civila delen av totalförsvaret, 100 miljoner kronor för 1993/94, bör ges en kortsiktig inriktning. Överstyrelsen för civil beredskap kommer, enligt propositionen, att lämna förslag till hur besparingarna under efterföljande budgetår bör fördelas på ett långsiktigt lämpligt sätt.
I motion Fö204 (m, fp, c, kds) yrkande 2 framhålls att regering och riksdag måste ta beredskapshänsyn i de beslut där det är påkallat, vilket bl.a. kan ske genom att detta regleras i den pågående översynen av planlagstiftningen.
Utskottet delar motionärernas syn på vikten av att det bör tas beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling. Utskottet förutsätter att sådana hänsyn tas av berörda instanser i den fortlöpande verksamheten. Något uttalande från riksdagen är således inte påkallat med anledning av motion Fö204 (m, fp, c, kds) yrkande 2.
I motion Fö402 (c, fp) föreslås en skyldighet för kommunerna att organisera driftvärn för skydd för viktiga anläggningar under kriser och i krig.
Utskottet behandlade motsvarande motion i sitt betänkande 1991/92:FöU12 (s. 123) och anförde då:
Utskottet delar uppfattningen att skyddet mot sabotage på kommunala anläggningar är en viktig fråga. Med en god fredstida skyddsnivå som utgångspunkt är det angeläget att kommunerna planerar för ytterligare åtgärder, främst bevakning, vid en beredskapshöjning. Kommunledningen har anledning att samråda om behov och möjligheter med sina förvaltningschefer, polismyndigheten och den lokala militära chefen.
Driftvärnet är en del av hemvärnet, som har till uppgift att skydda hembygd och arbetsplats. Driftvärnets uppgift är att skydda myndighets eller företags egna anläggningar och egen verksamhet och får inte utan medgivande av myndigheten eller företaget användas för andra uppgifter. Ansökan om tillstånd att organisera driftvärn vid kommunal myndighet eller enskilt företag skall inges till rikshemvärnschefen, som med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen (hemvärnskungörelsen, 1970:304). Driftvärn vid kommunal myndighet finns bl.a. i Uppsala kommun.
En riskutsatt kommun har anledning att särskilt skydda sådana anläggningar som har stor betydelse för befolkningens överlevnad och försörjning eller för möjligheterna att stödja försvarsmakten. Att bilda ett driftvärn kan vara en god lösning. En sådan åtgärd måste dock prövas utifrån kommunens förutsättningar. Det är inte lämpligt att införa en skyldighet för kommunerna att organisera driftvärn. Motionen bör därför inte bifallas av riksdagen.
Utskottet gör nu samma bedömning och föreslår att motion Fö402 (c, fp) avslås.
Funktionen Civil ledning och samordning
Under denna rubrik behandlar utskottet vad som redovisats och föreslagits i propositionens avsnitt 5.2 (s.121--124).
I propositionen redovisas att den inriktning som funktionen Civil ledning och samordning gavs i 1992 års försvarsbeslut i stort ligger fast. Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har enligt propositionen några av anslagen reducerats.
Utskottet har i det föregående i avsnittet Organisationsfrågor m.m. behandlat rikets indelning i civilområden och antalet civilbefälhavare samt föreslagit avslag på motion Fö201 (fp) yrkande 7 om heltidsanställda civilbefälhavare.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag till bemyndiganden och medelsanvisningar för anslagen under Civil ledning och samordning budgetåret 1993/94. Utskottets ställningstaganden framgår av av utskottets hemställan.
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som redovisats och föreslagits i propositionens avsnitt 5.3 (s. 124--131) om funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt funktionen Arbetskraft.
Här tar utskottet också upp motionerna Fö201 (fp) yrkandena 3 och 6, Fö403 (kds), Fö404 (kds), Fö405 (s), Fö701 (m), Fö702 (m), Fö703 (m), Fö704 (c), Fö706 (nyd) yrkandena 1 och 2, Fö710 (m), Fö711 (s), Fö712 (m) och Fö714 (m).
I propositionen redovisas att under 1991/92 har skyddsrumsverksamheten fått en större omfattning än vad som planerats beroende på att fler byggnadsobjekt än vad som förväntats färdigställts eller påbörjats.
Produktionen av skyddsrum koncentreras enligt propositionen till riskområden med högsta och hög prioritet.
I propositionen anmäls att antalet färdigställda skyddsrum i samband med nyproduktion bedöms bli något färre än vad Statens räddningsverk har angett. Planerade bristtäckningsåtgärder under budgetåret 1993/94 bör enligt propositionen begränsas.
Det betonas i propositionen att målet att bygga upp och vidmakthålla en organisation bestående av 30000 hemskyddsombud snarast bör uppnås. Vidare understryks att repetitionsutbildning av krigsplacerad personal inom funktionen Arbetskraft även fortsättningsvis bör prioriteras.
Det redovisas vidare i propositionen att den inriktning som funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst gavs i 1992 års försvarsbeslut i stort ligger fast. Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition har, enligt propositionen, några av anslagen reducerats.
I avsnittet Ekonomiska ramar har utskottet behandlat regeringens förslag till riksdagen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94.
Utskottet föreslår att riksdagen i övrigt bifaller regeringens förslag till bemyndiganden och medelsanvisning för anslagen under Befolkningsskydd och räddningstjänst m.m. budgetåret 1993/94. Utskottets ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.
Skyddsrumsbyggandet behandlas i två motioner.
I motion Fö201 (fp) yrkande 6 anförs att den av riksdagen uttalade tanken om en mer medveten prioritering inom skyddsrumsbyggandet äntligen bör få genomslag. Motionären anser att skyddsrumsbyggandet bör skäras ned och att hela besparingen inom det civila försvaret på 100 miljoner kronor bör tas på skyddsrumsanslaget.
Enligt vad utskottet erfarit koncentreras skyddsrumsbyggandet till riskområden med högsta och hög prioritet i enlighet med 1992 års försvarsbeslut. Utskottet har vidare kunnat konstatera att det föreligger vissa osäkerheter i prognoserna för det framtida bostadsbyggandet vilket påverkar storleken på de bemyndiganden för skyddsrumsbyggande som regeringen nu begär. Utskottet anser därför att delar av dessa bemyndiganden bör ställas till regeringens disposition i avvaktan på ett säkrare underlag. Utskottet anser att kommittén med uppdrag att utreda fredstida påfrestningar och risker samt vissa frågor inom totalförsvarets civila del under sitt arbete skall ta upp frågan om skyddsrumsbyggandet. Motion Fö201 (fp) yrkande 6 bör avslås.
I motion Fö405 (s) anser motionären att för att skapa fler arbeten inom byggnadssektorn bör fler skyddsrum byggas.
Utskottet är inte berett att ställa sig bakom något utökat skyddsrumsbyggande i enlighet med vad som förordas i motionen. Motion Fö405 (s) bör därför avslås.
I motion Fö404 (kds) understryks att i krig är det fysiska skyddet för civilbefolkningen inkl. andningsskydd av största betydelse. Motionärerna föreslår att utredningen om det civila försvaret bör få till uppgift att noggrant analysera och ta fram underlag för den fortsatta anskaffningen av andningsskydd för civilbefolkningen.
Utskottet anser att frågan om att förse hela befolkningen med andningsskydd är av största vikt. Enligt 1992 års försvarsbeslut skall anskaffningen av andningsskydd till hela civilbefolkningen vara genomförd under budgetåret 1993/94. Utskottet har vidare inhämtat att Statens räddningsverk har påbörjat ett arbete med att ta fram tekniskt underlag för en eventuell framtida produktion av en ny folkskyddsmask. Utskottet anser att motionärernas syfte därmed är tillgodosett. Något uttalande till riksdagen är inte påkallat med anledning av motion Fö404 (kds).
Motionären i motion Fö701 (m) anser att bestämmelserna för räddningstjänsten bör ändras så att kompetensutbildning för deltidsbefäl möjliggörs.
Utskottets bedömning är att det i huvudsak finns en god tillgång på personal som har befogenhet att tjänstgöra som räddningsledare. Enligt vad utskottet informerats om har Statens räddningsverk en utbildning som riktar sig till kommuner med deltidsstyrkor. Vad som i motionen anförts om behovet av en kompetensutbildning för deltidsbefäl är således tillgodosett. Fö701 (m) bör därför avslås.
I motion Fö703 (m) framhålls att inspelade samtal till landets larmcentraler bör betraktas som journaler och därmed arkiveras lika lång tid som andra sjukvårdsdokument.
I yttrande över motionen har Socialstyrelsen bl.a. framhållit att patientjournallagen i nuläget inte bör göras tillämplig på banden. I stället bör närmare utredas förutsättningarna för att få tillgång till dessa. I det sammanhanget kan, enligt Socialstyrelsen, eventuellt också journalföringen tas upp. Socialstyrelsen anser vidare att det finns skäl att i särskild ordning se över nuvarande regler beträffande larmcentralernas verksamhet bl.a. mot bakgrund av de förändringar den kommande utvecklingen kan medföra. Utskottet har ingen annan uppfattning än Socialstyrelsen i denna fråga. Utskottet förutsätter att de frågor som berörs i motion Fö703 (m) blir föremål för granskning inom ramen för de löpande översyner som sker inom detta område. Motionens syfte får därmed anses tillgodosett. Något uttalande av riksdagen är inte påkallat.
Motionären i Fö706 (nyd) anser i yrkande 1 att innevånare i en glesbygdskommun i likhet med övriga kommuner bör ha tillgång till en räddningstjänst som följer Räddningsverkets riktlinjer. I yrkande 2 föreslår motionären att Räddningsverkets rekommendationer bör göras tvingande.
Utskottet anser att det är viktigt att innevånarna i glesbygdskommunerna skall ha tillgång till en fullvärdig räddningstjänst i likhet med vad som gäller i övriga delar av landet. Kommunernas ansvar för räddningstjänsten regleras i räddningstjänstlagen (1986:1102). Enligt lagen skall det för varje kommun finnas en räddningstjänstplan som bl.a. beskriver räddningstjänstens organisation och beredskap. Tillsynen av den kommunala räddningstjänsten utövas av resp. länsstyrelse och av Statens räddningsverk. Om verket finner att en räddningstjänstplan uppvisar allvarliga brister kan verket anmäla förhållandet till regeringen. Regeringen äger rätt att när en sådan framställning gjorts besluta om ändring i planen. Enligt vad utskottet inhämtat har regeringen beslutat om en sådan ändring i räddningstjänstplanen för Finspångs kommun. Utskottet anser att nuvarande lagstiftning är till fyllest, varför något uttalande i linje med vad som anförs i motion Fö706 (nyd) yrkandena 1 och 2 inte är påkallat.
Motion Fö711 (s) behandlar s.k. restvärdesräddning i samband med bränder. Motionärerna pekar på de mycket stora samhälleliga förlusterna årligen för brand- och vattenskador och hävdar att kostnaderna kan reduceras genom en effektivare restvärdesräddning. Motionärerna anser att räddningstjänstlagen bör ändras. Motionärerna föreslår också att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se över behovet av utbildning och materiel samt räddningstjänstledarens direktiv under akutskedet av en olyckshändelse. Motionärerna nämner att motsvarande motion tidigare behandlats av försvarsutskottet och anser att det är rimligt att, innan motionen behandlas, den remitteras till bl.a. Statens räddningsverk.
Utskottet konstaterar att Statens räddningsverk i sitt yttrande över motionen påpekar att, redan vid behandlingen av den tidigare motionen, verket fått möjlighet att till utskottet framföra sin syn i frågan. Räddningsverket uppger sig inte ha anledning att ändra inställning och anser att restvärdesräddningen kan effektiviseras utan någon åtgärd från riksdagens sida. Inte heller utskottet anser sig ha anledning att frångå vad som anförts i betänkande 1992/93:FöU1 i denna fråga. Motion Fö711 (s) bör således avslås.
I motion Fö714 (m) framhåller motionären att det vid brand är angeläget att redan vid brandtillfället kunna samla kunskap om brandorsaken. Enligt motionären kan polisens insats inte ersättas men väsentligen underlättas om räddningstjänsten hade instruktion att, vid sidan av det egentliga släckningsarbetet, få ökat ansvar avseende brandorsaksundersökningar. Motionären föreslår att riksdagen beslutar om försöksverksamhet med vidgat ansvar. I detta sammanhang bör det enligt motionären närmare utredas hur kostnaderna för vidgat ansvar för räddningstjänsten skall bestridas.
Utskottet delar motionärens uppfattning om det angelägna i denna fråga. Försöksverksamhet med vidgat ansvar för räddningstjänsten samt utredning av kostnadsansvaret i linje med vad som förordas i motion Fö714 (m) bör således ske. Utskottet anser att riksdagen med anledning av motionsyrkandet som sin mening bör ge regeringen detta till känna.
Sotningsmonopolet behandlas i fyra motioner.
Motionärerna i Fö702 (m), Fö710 (m) och Fö712 (m) anser att sotningsmonopolet bör avvecklas. Motionärerna i Fö704 (c) anser att sådan ändring i räddningstjänstlagen skall ske att enskild fastighetsägare i framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra sotning av egen villafastighet.
Utskottet har vid ett flertal tillfällen och senast i sitt yttrande 1992/93:FöU3y understrukit att sotningsväsendet behöver förändras. Utskottet har nu erfarit att regeringen tillsatt en särskild utredare med uppgift att bedöma sotningens brandförebyggande betydelse, pröva om en avreglering av den föreskrivna sotningen kan göras och om formerna för att utse skorstensfejarmästare kan förändras så att inslaget av konkurrens ökar. Motionärernas synpunkter får därmed anses tillgodosedda. Något uttalande med anledning av motionerna Fö702 (m), Fö704 (c), Fö710 (m) och Fö712 (m) är således inte påkallat.
I motion Fö201 (fp) yrkande 3 påpekar motionären att Pliktutredningen lämnar förslag om att utbildningsbehovet och inget annat skall styra utbildningstiden. Fram till dess utredningens förslag remissbehandlats och lett till riksdagsbeslut kan, enligt motionären, en tid gå. När det gäller utbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga är frågan, menar motionären, så brådskande att riksdagen bör fatta beslut redan innan. Om utbildningstiden minskas till vad som erfordras för uppgiften skulle staten göra besparingar.
Riksdagen har nyligen fattat beslut om en sänkning av lägsta antalet tjänstgöringsdagar för vapenfria tjänstepliktiga från 270 till 220 dagar. Pliktutredningen har föreslagit att ingen skall utbildas längre tid än vad som bedöms nödvändigt för krigsuppgiften. Utskottet delar denna uppfattning. Enligt vad utskottet erfarit arbetar för närvarande den s.k. Pliktlagkommittén med att omsätta dessa principer i förslag. Utskottet anser inte att motion Fö201 (fp) yrkande 3 bör bifallas av riksdagen.
I motion Fö403 (kds) föreslås att reglerna för utbetalning av befattningspeng inom civilförsvaret ändras. Motionären pekar på att det ofta är små belopp som utbetalas (4 kr/dag) och att utbetalningarna innebär ganska höga administrativa kostnader.
Utskottet har erfarit att regeringen nu ändrat bestämmelserna för befattningspengens utbetalande. Utskottet anser därför att motionens syfte är tillgodosett och att något uttalande av riksdagen inte är påkallat.
Funktionen Psykologiskt försvar
Här behandlar utskottet vad som redovisats och föreslagits i propositionens avsnitt 5.4 (s. 132--133) om funktionen Psykologiskt försvar.
I propositionen redovisas bl.a. att beredskapsläget på den centrala nivån är gott. Beredskapsläget inom Sveriges Radio uppges vara tillfredsställande.
Utskottet har i det föregående i avsnittet Organisationsfrågor m.m. behandlat motion Fö401 (m, kds) om Styrelsen för psykologiskt försvar.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag till medelsanvisning för Styrelsen för psykologiskt försvar budgetåret 1993/94. Utskottets ställningstagande framgår av utskottets hemställan.
Funktionen Försörjning med industrivaror
I detta avsnitt tar utskottet upp vad som redovisats och föreslagits i propositionens avsnitt 5.5 (s. 134--136) om funktionen Försörjning med industrivaror.
I propositionen framhålls att mot bakgrund av det militära försvarets återtagningsbehov i en säkerhetspolitisk krissituation bedöms att beredskapsläget inte är godtagbart. Med hänsyn till detta finns det inget skäl att ändra den inriktning eller det funktionsmål som angavs i försvarsbeslutet. Den långsiktiga förstärkningen av funktionen bör därför, enligt propositionen, fortsätta.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag till medelsanvisning för anslagen inom funktionen Försörjning med industrivaror budgetåret 1993/94. Utskottets ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.
Funktioner hörande till andra departement
Under denna rubrik redovisas i propositionens avsnitt 5.6 (s.136--139), Funktioner hörande till andra departement.
I propositionen redovisas sammanfattningsvis, utan förslag till riksdagen, vad som i andra bilagor till propositionen anförs bl.a. om funktionerna hälso- och sjukvård telekommunikationer transporter livsmedelsförsörjning arbetskraft energiförsörjning.
Konsekvenser för totalförsvarets civila del av en anslutning till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och ett svenskt medlemskap i Europeiska gemenskapen (EG)
Under denna rubrik redovisas, utan förslag till riksdagen, i propositionen (s.140--141) att studier och konsekvensanalyser fortsättningsvis bör genomföras inom hela det civila försvaret för att främst ligga till grund för en anpassning av regelsystemet för det civila försvaret inför ett EG-medlemskap. Det framhålls i propositionen att Överstyrelsen för civil beredskap här har ett övergripande samordningsansvar.
Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering av utbildning inom den civila delen av totalförsvaret
Under denna rubrik anmäls, utan förslag till riksdagen, i propositionen (s.141) att en rapport för närvarande bereds i regeringskansliet om behovet av utbildning inom den civila delen av totalförsvaret och utnyttjandet av befintliga utbildningsresurser.
Övrig verksamhet
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen (s.142--164) har föreslagits om de verksamheter som hänförts till avsnittet Övrig verksamhet.
Utskottet konstaterar att förslagen till riksdagen uteslutande rör anslagsfrågor.
I avsnittet behandlas också motionerna Fö201 (fp) yrkande 8, Fö202 (kds), Fö315 (nyd) yrkandena 9 och 10, Fö316 (s partimotion) yrkande 6, Fö318 (v partimotion) yrkande 8, Fö601 (m), Fö602 (kds), Fö603 (c), Fö604 (s), Fö605 (m), Fö606 (c), Fö607 (s), Fö608 (s), Fö609 (nyd), Fö610 (s), Fö611 (c, fp), Fö612 (nyd), Fi211 (nyd) yrkande 21 och T215 (fp) yrkande 10.
Ett flertal motioner föreslår en effektivisering av den statliga maritima verksamheten genom bättre samordning. I motion Fö316 (s partimotion) anförs att det nu finns anledning att ordentligt pröva möjligheterna att samordna Marinen, Kustbevakningen och Sjöfartsverket. En ökad integrering mellan närbesläktade funktioner ger långsiktiga kostnadsbesparingar. Motionärerna föreslår därför att en särskild utredning prövar möjligheten att effektivisera den statliga maritima verksamheten genom en integrerad ledningsstruktur med inriktning att beslut skall kunna fattas år 1994. I motionerna Fi211 (nyd), Fö315 (nyd) och Fö605 (m) framförs motsvarande förslag. I motion Fö611 (c, fp) berörs frågan om samordningen mellan Kustbevakningen och Polisen. Motionärerna anför att då det trots uppenbara fördelar inte kommit till stånd någon fast organiserad samverkan mellan Kustbevakningen och Polisen bör riksdagen uttala sig för en sådan.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att frågan om organisation och uppgiftsfördelning när det gäller bevakning m.m. inom det svenska sjöterritoriet, fiskezonen och den ekonomiska zonen liksom räddningstjänsten till sjöss utreddes i olika omgångar under 1980-talet. Som ett resultat bildades år 1988 Kustbevakningen som en självständig civil myndighet, varvid den centrala ledningen lokaliserades till Karlskrona. Kustbevakningen hänfördes till Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Syftet var att säkerställa en effektiv fortlöpande samverkan mellan försvarsmakten och Kustbevakningen avseende bl.a. ledningsfunktioner och materielanskaffning.
Utskottet har tidigare behandlat frågan om Kustbevakningens ställning (FöU1987/88:10) och Kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen m.m. (1989/90:FöU8). Utskottet har härvid uppmärksammat Kustbevakningens civila profil, behovet av ytterligare samordning mellan Kustbevakningen och sjöpolisen samt Kustbevakningens uppgifter när det gäller ledningen av sjöräddningsinsatser.
Utskottet kan konstatera att efter år 1988 har ett arbete bedrivits för att utveckla samarbetsformer mellan berörda myndigheter, bl.a. har gemensamma centraler för övervakning och ledning organiserats mellan Marinen och Kustbevakningen. En utredning har också nyligen sett över sjöpolisens verksamhet (SOU 1992:51). Regeringen har i mars 1992 tillsatt en interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda frågor om gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG-medlemskapsperspektiv.
Utskottet finner emellertid att förutsättningarna för den statliga maritima verksamheten i väsentliga hänseenden har förändrats sedan år 1988. Det säkerhetspolitiska läget i Europa är annorlunda. Trafiken från det tidigare stängda Östeuropa har ökat. Denna trafik är övervägande positiv, men tendenser till ökad illegal verksamhet över havet kan också ses. Samtidigt kvarstår de utökade uppgifterna avseende havsfiskeövervakning m.m. Härtill kommer att den statsfinansiella situationen ställer stora krav på ekonomiska besparingar inom den statliga verksamheten. En samordning över sektorsgränser som leder till sådana besparingar måste därför tas till vara.
Utskottet anser mot denna bakgrund att en särskild parlamentarisk utredning bör pröva möjligheten att effektivisera den samlade statliga maritima verksamheten. En strategi för denna verksamhet bör i första hand omfatta Marinens, Kustbevakningens, Sjöfartsverkets och sjöpolisens verksamhet. Uppgiftsfördelning, organisation och lagstiftning för området bör ses över av utredningen.
Vad utskottet här med anledning av motionerna Fö315 (nyd) yrkandena 9 och 10, Fö316 (s) yrkande 6, Fö605 (m), Fö611 (c, fp) och Fi211 (nyd) yrkande 21 har anfört om en parlamentarisk utredning för effektivisering av den statliga maritima verksamheten bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ett flertal motioner berör förhållanden som kan komma att övervägas av den av utskottet förordade utredningen. Dessa behandlas i det följande.
Flera motioner berör frågan om en flygkuststation på Sturup. I motionerna Fö601 (m), Fö602 (kds), Fö603 (c), Fö604 (s) och T215 (fp) anför motionärerna sålunda att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att frågan om flygkuststationernas placering bör omprövas så att en flygkuststation kan placeras på Sturup i stället för på Säve.
I motion Fö606 (c) hemställer motionärerna att medel för genomförande av projektet Västkustens Flygcentrum-Säve bör tillföras Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län och att marinens ubåtsjaktflygplan bör utgångsbaseras vid tolfte helikopterdivisionen på Säve.
I motion Fö607 (s) anför motionärerna, bl.a. mot bakgrund av olyckan med den polska färjan Jan Heweliusz, att det är mycket angeläget att kontrollen av lastsäkring förbättras och blir effektivare så att säkerheten på färjorna inte äventyras av detta. Motionärerna föreslår att Kustbevakningen bör få befogenheter att lämna förelägganden och att rollen i kontrollarbetet av lastsäkring bör fastställas på ett tydligare sätt.
I motion Fö608 (s) anför motionärerna att Kustbevakningens arbete med överträdelser på havet snarast bör ses över och förenklas. I likhet med Polisen borde kustbevakningens personal få befogenheter att vid enklare överträdelser utfärda böter på platsen.
I motion Fö612 (nyd) föreslår motionären att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att till kustflottan bör ges sådana order att den kan användas till att i samverkan med sjöpolisen och Kustbevakningen preja och avvisa fartyg som sysslar med illegal befraktning av människor.
Utskottet ser positivt på förslag till bättre samordning av den statliga maritima verksamheten. Förslag med detta syfte i här berörda motioner torde komma att prövas av den av utskottet förordade utredningen. Utskottet finner inte anledning att föregripa utredningens resultat eller i övrigt bifalla motionerna. Motionerna Fö601 (m), Fö602 (kds), Fö603 (c), Fö604 (s), T215 (fp) yrkande 10, Fö606 (c), Fö607 (s), Fö608 (s) och Fö612 (nyd) bör därför avslås av riksdagen.
I motion Fö609 (-) anför motionären att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att ett ballongburet Östersjöövervakningssystem bör studeras. Utskottet konstaterar att övervakningssystem av detta slag kan studeras inom ramen för berörda myndigheters ordinarie studieprocess, om behov av ett sådant system anses föreligga. Något uttalande från riksdagens sida är därför inte påkallat. Motion Fö609 (-) bör därför avslås av riksdagen.
I motion Fö610 (s) anför motionärerna, bl.a. mot bakgrund av att det tidigare stängda Östeuropas gränser har öppnats, att Kustbevakningen i sydöstra Sverige bör få utökade resurser. Utskottet har i det tidigare behandlat behovet av att effektivisera den statliga maritima verksamheten för att bl.a. tillgodose det syfte som motionärerna redovisar. Till följd av 1992 års stabiliseringsproposition skall Kustbevakningen spara 2 miljoner kronor budgetåret 1993/94. Motion Fö610 (s) bör därför avslås av riksdagen.
I motion Fö201 (fp) anför motionären att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som anförs om det otillfredsställande i att stora delar av Armémuseets samlingar av erövrade textilier inte i dag vårdas på ett tillfredsställande sätt. Utskottet har erfarit att åtgärder vidtas för att förbättra vården av Statens trofésamling. Utskottet kan vidare konstatera att frågan om utförsel av kulturföromål, som också berörs av motionären, har behandlats av kulturutskottet (1990/91:KrU7), varvid framhållits att det endast undantagsvis finns skäl för Sverige att pröva frågan om återförande av kulturföromål till ursprungslandet, om inte ursprungslandet framställer önskemål därom. Något uttalande från riksdagens sida är mot denna bakgrund inte påkallat. Motion Fö201 (fp) yrkande 8 bör därför avslås av riksdagen.
Regeringen redovisar utan förslag till riksdagen sin avsikt att under det kommande budgetåret pröva i vad mån Delegationens för icke-militärt motstånd verksamhet alltjämt är ändamålsenlig.
I motion Fö318 (v partimotion) anför motionärerna att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att Delegationen för icke-militärt motstånd bör fortsätta sin verksamhet.
I motion Fö202 (kds) anför motionärerna att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som anförs om behovet av bredare information om möjligheterna med icke-militärt motstånd, om behovet att tydligare klargöra att civilmotstånd innebär att våld ej möts med motvåld och om utvecklingen av ett organisatoriskt självständigt icke-militärt motstånd i Sverige.
Utskottet behandlade det icke-militära motståndet vid 1992 års försvarsbeslut (1991/92:FöU12). Härvid framhölls bl.a. att det icke-militära motståndet är allt som i motståndssyfte utförs mot en angripare och som inte utförs av reguljära förband eller delar av sådana. De åtgärder som täcks av begreppet spänner över ett stort område -- från olika former av demonstrationer mot en angripare som har besatt eller ockuperat ett område till sabotage och väpnade överfall på angriparen, utförda av en organiserad motståndsrörelse. Det icke-militära motståndet är ett komplement till andra försvarsåtgärder. Utskottet konstaterade att det icke-militära motståndet är en del av vårt totalförsvar. Utskottet ser inga skäl att ändra sitt ställningstagande enligt 1992 års försvarsbeslut.
Delegationen för icke-militärt motstånd har verkat i snart sex år. Utskottet ser inget hinder för att delegationens verksamhet nu prövas. Något uttalande från riksdagens sida är därför inte påkallat. Motionerna Fö202 (kds) och Fö318 (v) yrkande 8 bör därför avslås av riksdagen.
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1993/94 anvisar medel för de verksamheter som hänförts till avsnittet Övrig verksamhet i enlighet med regeringens förslag. Utskottets ställningstaganden i de olika anslagsfrågorna framgår av utskottets hemställan.
Hemställan
Utskottet hemställer
Inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken
1. beträffande Sveriges säkerhetspolitik att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
2. beträffande inriktningen av försvarspolitiken att riksdagen med godkännande av vad regeringen anfört lägger propositionen i denna del till handlingarna,
3. beträffande ny inriktning av försvarsmakten att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö308 i denna del,
4. beträffande oberoende civil ubåtskommission att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö314, res. 1 (s)
Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition
5. beträffande krisuppgörelsens besparingsmål att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 12, res. 2 (s)
Ekonomiska ramar
6. beträffande utgiftsram för totalförsvarets militära del att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1992/93:Fö318 yrkande 7, 1992/93:U284 yrkande 4 och 1992/93:Fi211 yrkande 20 fastställer utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 till 35 986 841 000 kr, men. (v)-delvis
7. beträffande rationaliseringar inom försvaret att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 15,
8. beträffande den s.k. teknikfaktorn att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 1, res. 3 (s)
9. beträffande försvarsprisindex att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 2, res. 4 (s)
10. beträffande den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del att riksdagen med bifall till regeringens förslag fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1993/94 till 2 091 036 000 kr,
11. beträffande bemyndiganden a) att riksdagen bemyndigar regeringen att disponera om medel mellan anslag inom den militära utgiftsramen i enlighet med vad som anförts härom,
b) att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,
c) att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1993/94 medge överskridande av den militära utgiftsramen och anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl,
d) att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 på grund av underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1992/93,
Organisationsfrågor m.m.
12. beträffande uppdelningen i tre militärområden att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 7, res. 5 (s)
13. beträffande lokaliseringen av Försvarets sjukvårdscentrum att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1992/93:Fö323 och 1992/93:Fö327 godkänner regeringens förslag,
14. beträffande dykericentrum i Karlskrona att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö325,
15. beträffande Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i övrigt att riksdagen med bifall till propositionen godkänner förslagen om Försvarsmaktens hälso- och sjukvård i övrigt,
16. beträffande Försvarets civilförvaltning att riksdagen med bifall till propositionen godkänner förslaget om att Försvarets civilförvaltning läggs ned och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill,
17. beträffande heltidsanställda civilbefälhavare att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 7,
18. beträffande Civilbefälhavarna att riksdagen med bifall till propositionen godkänner förslaget om nedläggning av civilbefälhavare och om ny indelning i civilområden samt vad som anförts om lokaliseringen av civilbefälhavarnas kanslier samt riktlinjer i övrigt som har angetts i anslutning härtill,
19. beträffande finansieringen av Trafikflygarhögskolan och anskaffningen av reservdelar till flygplan att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
20. beträffande beslutsordningen vid inköp av helikoptrar för sjuktransporter att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö307,
21. beträffande behovet av helikopter för ambulanstransporter i Västsverige att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö324,
22. beträffande lokalisering av Mellersta värnpliktskontoret att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 4,
23. beträffande lokalisering av Totalförsvarets personalverk att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö203,
24. beträffande Styrelsen för psykologiskt försvar att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö401,
Försvarsdepartementet m.m.
25. beträffande anslag till Försvarsdepartementet att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarsdepartementet för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 57152000 kr,
26. beträffande anslag till Utredningar m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Utredningar m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 12900000 kr,
Totalförsvarets militära del
Läget inom försvarsmakten
27. beträffande läget inom försvarsmakten att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
Ledningsfrågor
28. beträffande gränser för militärområden att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
29. beträffande militärområdesunderhållsregementen att riksdagen med bifall till propositionen godkänner regeringens förslag,
30. beträffande försvarsindustrin att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Fö311 lägger vad som i propositionen anförts om försvarsindustrin till handlingarna,
31. beträffande ändring av krigsmateriellagstiftningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 14, res. 6 (nyd)
JAS 39-projektet
32. beträffande avveckling av JAS-projektet att riksdagen avslår motion 1992/93:U284 yrkande 3, men. (v)-delvis
33. beträffande underlättande av JAS-export att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 13,
34. beträffande omdefiniering av JAS-ramen att riksdagen med bifall till propositionen godkänner att 1982 års JAS-ram omdefinieras till 60200000000 kr i prisläget februari 1992, men. (v)-delvis
35. beträffande JAS-projektet i övrigt att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om JAS-projektet i övrigt, men. (v)-delvis
Personal
36. beträffande personalavveckling m.m. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
37. beträffande resekostnader för anställd personal inom försvarsmakten att riksdagen med anledning av förslag 1991/92:22 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
38. beträffande lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. att riksdagen antar det i propositionen framlagda lagförslaget,
39. beträffande utredning om samhällsplikt att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö901,
40. beträffande utredning om påföljdssystem för totalvägrare att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö301,
41. beträffande anståndsregler vid värnpliktstjänstgöring att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö302, 1992/93:Fö312 och 1992/93:Fö326,
42. beträffande behovet av värnpliktsutbildning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö201 yrkande 2 och 1992/93:Fö316 yrkande 11, res. 7 (s)
43. beträffande uppdrag att redovisa minimerat behov av värnpliktiga att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkande 2,
44. beträffande värnpliktsresor att riksdagen med anledning av förslag 1991/92:22 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
45. beträffande personalfrågor i övrigt att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
Mark, anläggningar och lokaler
46. beträffande framtida markanvändning att riksdagen avslår motion 1992/93:T222 yrkande 6,
Försvarsmakten och miljön
47. beträffande etablering av miljövärnskår att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö304,
48. beträffande försvarsmakten och miljön att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
Övriga frågor
49. beträffande åtgärder mot stölder ur militära förråd att riksdagen avslår motion 1992/93:Ju846 yrkande 7,
Arméförband
50. beträffande Arméns brigadorganisation att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 1 och 1992/93:Fö318 yrkande 2,
51. beträffande storgarnisoner för brigadutbildning att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö308 i denna del, 1992/93:Fö315 yrkandena 3 och 8 samt 1992/93:Fö316 yrkande 3, res. 8 (s)
52. beträffande nedläggning av Västerbottens regemente att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 6 och 1992/93:Fö318 yrkande 3, men. (v)-delvis
53. beträffande samlokaliseringen av Värmlands regemente (I 2) och Bergslagens artilleriregemente (A 9) att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö320,
54. beträffande luftvärnets grundorganisation att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö306 yrkande 1, 1992/93:Fö309 yrkande 1, 1992/93:Fö319, 1992/93:Fö321 och 1992/93:Fö330 yrkande 1 och med anledning av motionerna 1992/93:Fö309 yrkande 2 och 1992/93:Fö330 yrkande 2 samt med avslag på propositionen i denna del och på motionerna 1992/93:Fö306 yrkande 2, 1992/93:Fö315 yrkande 5, 1992/93:Fö316 yrkande 10, 1992/93:Fö317 och 1992/93:Fö329 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
res. 9 (s) 55. beträffande samordning i Östersunds garnison att riksdagen med anledning av propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
56. beträffande import av utländsk överskottsmateriel att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 5,
57. beträffande utrustning av pansarförbanden i Skåne att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö305 och 1992/93:Fö306 yrkande 3 i denna del,
58. beträffande ytterligare kostnadsbesparingar inom Armén att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö315 yrkandena 4 och 7,
59. beträffande traditioner från nedlagda regementen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö310,
60. beträffande förändrad inriktning i övrigt för arméförbanden att riksdagen godkänner vad som i propositionen anförts om förändrad inriktning i övrigt för arméförbanden,
61. beträffande anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8638903000 kr,
62. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 3777295000 kr,
63. beträffande bemyndigande rörande Arméförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 13441500000 kr, res. 10 (s)
64. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av anläggningar att riksdagen med bifall till propositionen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 603200000 kr,
Marinförband
65. beträffande sammanslagning av flottan och kustartilleriet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 11 och 1992/93:Fö316 yrkande 5, res. 11 (s)
66. beträffande utbildning av marin personal att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö332,
67. beträffande Malmö marina bevakningsområde att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö306 yrkande 3 i denna del, 1992/93:Fö308 i denna del samt 1992/93:T215 yrkande 9,
68. beträffande Muskövarvets bolagisering att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1992/93:Fö318 yrkande 4 bemyndigar regeringen att överlåta statens tillgångar och skulder i verksamheten vid Muskövarvet till ett statligt eller privatägt aktiebolag, res. 12 (s)
69. beträffande finansieringsmodeller för hjälpminfartyg att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö328,
70. beträffande förändrad inriktning i övrigt av marinförbanden att riksdagen med bifall till propositionen godkänner den förändrade inriktningen i övrigt av marinförbanden,
71. beträffande anslag till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2754180000 kr,
72. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 2920355000 kr,
73. beträffande bemyndigande rörande Marinförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av 5127200000 kr,
74. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av anläggningar att riksdagen med bifall till propositionen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 166000000 kr,
Flygvapenförband
75. beträffande neddragningen till 16 krigsflygdivisioner att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 1,
76. beträffande flygkommandon att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö316 yrkande 8, res. 13 (s)
77. beträffande storflottiljer att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö315 yrkande 12 och 1992/93:Fö316 yrkandena 4 och 9, res. 14 (s)
78. beträffande nedläggningar av flygflottiljer att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö303, 1992/93:Fö318 yrkandena 5--6 samt 1992/93:Fö331,
79. beträffande ersättning av Draken-systemet med JAS-systemet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö306 yrkande 3 och 1992/93:Fö308, båda i denna del,
80. beträffande lokalisering av flygvapnets grundutbildning att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö322,
81. beträffande friställda lokaler vid F 6 att riksdagen avslår motion 1992/93:A476 yrkande 1,
82. beträffande förändrad inriktning för flygvapenförband att riksdagen godkänner den i propositionen föreslagna förändrade inriktningen av flygvapenförbanden,
83. beträffande anslag till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 5364947000 kr,
84. beträffande anslag till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 7547941000 kr,
85. beträffande kredit att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att på anslaget Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln disponera en kredit i Riksgäldskontoret på 1700000000 kr,
86. beträffande bemyndigande rörande Flygvapenförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 2194000000 kr,
87. beträffande anslag till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar att riksdagen med bifall till propositionen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 423600000 kr,
Operativ ledning
88. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1125342000 kr,
89. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 117396000 kr,
90. beträffande bemyndigande rörande Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för operativ ledning får läggas ut inom en kostnadsram av 111300000 kr,
91. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 79580000 kr,
92. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 167218000 kr,
93. beträffande bemyndigande rörande Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av utvecklingsarbete för operativ ledning får läggas ut inom en kostnadsram av 140000000 kr,
Gemensamma myndigheter
94. beträffande anslag till Försvarets sjukvårdsstyrelse att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 46099000 kr,
95. beträffande anslag till Fortifikationsförvaltningen att riksdagen med bifall till propositionen till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr,
96. beträffande anslag till Försvarets materielverk att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets materielverk för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1318841000 kr,
97. beträffande bemyndigande angående Försvarets materielverk att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att Försvarets materielverk, för uppdrag som innebär beställningar av förnödenheter och som inte belastar materielanskaffningsanslag för budgetåret 1993/94, får göra beställningar så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 100000000 kr,
98. beträffande anslag till Försvarets radioanstalt att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 389195000 kr,
99. beträffande anslag till Värnpliktsverket att riksdagen med bifall till propositionen till Värnpliktsverket för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 213772000 kr,
100. beträffande anslag till Militärhögskolan att riksdagen med bifall till propositionen till Militärhögskolan för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 104802000 kr,
101. beträffande anslag till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 157710000 kr,
102. beträffande anslag till Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter att riksdagen med bifall till propositionen till Särskilda avvecklingskostnader för Försvarets datacenter för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
103. beträffande anslag till Ersättningar för kroppsskador att riksdagen med bifall till propositionen till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 70463000 kr,
Totalförsvarets civila del
104. beträffande beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö204 yrkande 2,
105. beträffande kommunala driftvärn att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö402,
106. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning att riksdagen med bifall till propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 63648000 kr,
107. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 87692000 kr,
108. beträffande anslag till Civilbefälhavarna att riksdagen med bifall till propositionen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 35246000 kr,
109. beträffande anslag till Befolkningsskydd och räddningstjänst att riksdagen med bifall till propositionen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 684857000 kr,
110. beträffande anslag till Skyddsrum m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 495613000 kr,
111. beträffande bemyndigande angående skyddsrum att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 533400000 kr,
112. beträffande anslag till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor att riksdagen med bifall till propositionen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 25000000 kr,
113. beträffande anslag till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
114. beträffande anslag till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 77790000 kr,
115. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen att riksdagen med bifall till propositionen till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 13827000 kr,
116. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga att riksdagen med bifall till propositionen till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 119499000 kr,
117. beträffande prioritering inom skyddsrumsbyggandet att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 6,
118. beträffande utökat skyddsrumsbyggande att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö405,
119. beträffande andningsskydd till civilbefolkningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö404,
120. beträffande kompetensutbildning för deltidsbefäl inom räddningstjänsten att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö701,
121. beträffande arkiveringstid för inspelade samtal till larmcentraler att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö703,
122. beträffande räddningstjänsten inom glesbygd att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö706 yrkandena 1 och 2,
123. beträffande restvärdesräddning i samband med bränder att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö711,
124. beträffande vidgat ansvar för räddningstjänsten att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö714 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
125. beträffande sotningsmonopolet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö702, 1992/93:Fö704, 1992/93:Fö710 och 1992/93:Fö712,
126. beträffande utbildningstiden för vapenfria tjänstepliktiga att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 3,
127. beträffande befattningspeng inom civilförsvaret att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö403,
128. beträffande anslag till Styrelsen för psykologiskt försvar att riksdagen med bifall till propositionen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 10547000 kr,
129. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror att riksdagen med bifall till propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 82371000 kr,
130. beträffande bemyndigande angående Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100000000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
131. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder att riksdagen med bifall till propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 9246000 kr,
132. beträffande Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader att riksdagen med bifall till propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 167950000 kr,
133. beträffande Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr,
Övrig verksamhet
134. beträffande effektivisering av den statliga maritima verksamheten att riksdagen med anledning av motionerna 1992/93:Fö315 yrkandena 9 och 10, 1992/93:Fö316 yrkande 6, 1992/93:Fö605, 1992/93:Fö611 och 1992/93:Fi211 yrkande 21 samt med avslag på motionerna 1992/93:Fö601, 1992/93:Fö602, 1992/93:Fö603, 1992/93:Fö604, 1992/93:Fö606 yrkandena 1 och 2, 1992/93:Fö607, 1992/93:Fö608, 1992/93:Fö612 och 1992/93:T215 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en parlamentarisk utredning för effektivisering av den statliga maritima verksamheten,
135. beträffande ballongburet Östersjöövervakningssystem att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö609,
136. beträffande utökade resurser till Kustbevakningen att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö610,
137. beträffande Armémuseets samlingar att riksdagen avslår motion 1992/93:Fö201 yrkande 8,
138. beträffande icke-militärt motstånd att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Fö202 yrkandena 1, 2 och 3 och 1992/93:Fö318 yrkande 8, men. (v)-delvis
139. beträffande anslag till Försvarets civilförvaltning att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr,
140. beträffande anslag till Gemensam försvarsforskning att riksdagen med bifall till propositionen till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 485713000 kr,
141. beträffande anslag till Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets forskningsanstalt: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr,
142. beträffande anslag till Kustbevakningen att riksdagen med bifall till propositionen till Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 309481000 kr,
143. beträffande anslag till Anskaffning av materiel för Kustbevakningen att riksdagen med bifall till propositionen till Anskaffning av materiel för Kustbevakningen för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 54000000 kr,
144. beträffande bemyndigande för anskaffning av materiel m.m. för Kustbevakningen att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen medge att beställningar av materiel m.m. för Kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram om 61200000 kr,
145. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten att riksdagen med bifall till propositionen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 20993000 kr,
146. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet att riksdagen med bifall till propositionen till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr,
147. beträffande anslag till Försvarets mediecenter att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets mediecenter för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr,
148. beträffande anslag till Försvarets förvaltningshögskola att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets förvaltningshögskola för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 17827000 kr,
149. beträffande anslag till Försvarshögskolan att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarshögskolan för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8786000 kr,
150. beträffande anslag till Krigsarkivet att riksdagen med bifall till propositionen till Krigsarkivet för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 15710000 kr,
151. beträffande anslag till Statens försvarshistoriska museer att riksdagen med bifall till propositionen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 40604000 kr,
152. beträffande anslag till Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område att riksdagen med bifall till propositionen till Vissa nämnder m.m. inom Försvarsdepartementets område för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 18575000 kr,
153. beträffande anslag till Utredning av allvarliga olyckor att riksdagen med bifall till propositionen till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 870000 kr,
154. beträffande anslag till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1993/94 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1000 kr.
Stockholm den 27 april 1993
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Wiggo Komstedt (m), Iréne Vestlund (s), Lars Sundin (fp), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m) och Britt Bohlin (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Oberoende civil ubåtskommission (mom. 4)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 24 börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "avslå motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det angeläget att samtalen mellan ryska och svenska ubåtsexperter fortsätter. Det som hittills uppnåtts i sakfrågan är att ryska experter i november 1992 konstaterade att svenska ljudinspelningar inte kan ha orsakats av några naturfenomen utan kommer från ett konstgjort föremål, som kan vara en ubåt. Politiskt är det av värde att Rysslands president vill fortsätta de gemensamma ansträngningarna att skapa klarhet i frågan och att han ser det som ett sätt att öka förtroendet mellan staterna.
En oberoende civil ubåtskommission skulle inte störa dessa expertsamtal, som uppenbarligen kan komma att pågå under mycket lång tid. Kommissionens uppgift är att utvärdera och analysera det senaste årtiondets undervattenskränkningar, indikationer om kränkningar och ubåtsjaktverksamhet. Genom internationella kontakter bör ytterligare information kunna tillföras analysen. Kommissionens rapport bör kunna bli vägledande för framtida åtgärder.
Den svenska ubåtsjaktverksamheten och speciellt statsministerns agerande i samband med den har såväl inom som utom vårt land mötts med skepsis från många håll. Trots den nya politiska och militära öppenhet som nu råder längs Östersjöns stränder har inga nya fakta redovisats. Försvarets trovärdighet, och då speciellt marinens, skadas om kravet på en oberoende civil ubåtskommission på nytt avvisas.
Det är inte minst angeläget att svenska folket som via sina skatter har betalat stora summor för denna verksamhet nu genom en oberoende civil ubåtskommission får en utförlig redovisning av alla relevanta fakta.
Riksdagen bör enligt utskottets mening bifalla motion Fö314 (s), vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande oberoende civil ubåtskommission att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö314 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
2. Krisuppgörelsens besparingsmål (mom. 5)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 26 börjar med "Utskottet har ingen" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
I stabiliseringspropositionen 1992/93:50 slås fast att försvarets andel av den strukturella budgetbesparingen skall vara 1,2 miljarder kronor per år fr.o.m. budgetåret 1996/97. Under innevarande försvarsbeslutsperiod 1992--1997 blir den totala besparingen 2,8 miljarder.
Eftersom de i krisuppgörelsen utpekade sparobjekten inte räckte till för att uppnå sparmålet lovade försvarsministern återkomma: "Jag kommer att inventera möjliga ytterligare åtgärder som kan vidtas för att uppnå besparingsmålet inom den period som försvarsbeslutet omfattar. Förslag om sådana åtgärder kommer att redovisas i budgetpropositionen 1993 för beslut under vårriksdagen."
Detta löfte har försvarsministern inte hållit. Tyvärr är detta ett av en rad exempel på hur moderata statsråd brutit mot krisuppgörelsen.
I budgetpropositionen hänvisar försvarsministern till att han begärt in förslag på ytterligare besparingar från ÖB: "Överbefälhavarens förslag överensstämmer med mitt förslag." Dessa förslag till åtgärder för att uppnå besparingsmålet ger inte den eftersträvade stabila besparingsnivån fr.o.m. budgetåret 1996/97. Exempel på sådana anges däremot i den socialdemokratiska partimotionen Fö316.
Besparingsmålet blir ännu mer avlägset sedan försvarsministern i en partipolitisk uppgörelse med Ny demokrati retirerat från riksdagsbeslutet i juni 1992 om att avveckla Ing 1. Även uppgörelsen mellan regeringen och Ny demokrati om att inte slå samman de två luftvärnsregementena i Södra militärområdet för bort från besparingsmålet.
Utskottet instämmer därför med motion Fö316 (yrkande 12) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om behovet av att arbeta om och komplettera regeringens förslag för att uppnå krisuppgörelsens besparingsmål.
dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande krisuppgörelsens besparingsmål att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
3. Den s.k. teknikfaktorn (mom. 8)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 29 börjar med "Utskottet anser vidare" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Mitt under brinnande Gulfkrig beslutade den amerikanska kongressen att skära ned USA:s försvarsutgifter med 25% President Clinton har utöver detta inlett nedskärningar med 80 miljarder dollar under de närmaste åren. Det innebär att mer än en tredjedel av USA:s militära organisation avvecklas under första hälften av 90-talet.
Ryssland ärvde ungefär hälften av Sovjetunionens Röda armé. Den ekonomiska krisen har lett till synnerligen drastiska minskningar i den militära apparaten. Enligt CFE-avtalet skall Ryssland skrota tiotusentals stridsvagnar och mängder av annan tung krigsmateriel under de närmaste åren. Nya vapenprojekt har stoppats och betydande osäkerhet, för att inte säga förvirring, tycks råda kring Rysslands framtida militära organisation.
Det enade Tysklands försvar skärs nu ned till mindre än hälften. Belgien och Holland halverar sina stridskrafter. Storbritannien minskar sin militärbudget. Schweiz skär ned med omkring 25%. Österrike, som gränsar till krigets Jugoslavien, ökar inte sina militära anslag. De fattiga tidigare Warszawapaktsstaterna i Centraleuropa reducerar drastiskt sina resp. försvar.
Även våra nordiska grannar minskar sina försvarskostnader. I Danmark har en bred försvarsuppgörelse lett till stora besparingar. Norge avser att minska sin armé från 13 brigader till endast 6. Finland gör en 10-procentig neddragning av försvarsutgifterna.
Det är bara Sverige som ökar sina militärutgifter. Ökningen inleddes med 1987 års försvarsbeslut och kommer efter fjolårets försvarsbeslut att fortsätta fram till 1997. Enligt gällande planering kommer ökningen av försvarsanslagen att bli ännu större efter 1997.
Detta är enligt försvarsminister Anders Björck nödvändigt eftersom de svenska försvarskostnaderna efter 1972 var realt oförändrade under 15 år. Sant är att borgerliga majoriteter 1977 och 1982 tog femåriga försvarsbeslut på ungefär oförändrad nivå i fasta priser. Anders Björck deltog i dessa beslut. Skulden för denna s.k. nedrustning av det svenska försvaret brukar dock läggas på Socialdemokraterna.
Riksdagens femåriga försvarsbeslut våren 1992 gick alltså klart emot trenden i resten av Europa och innebar en ökning med över 7 miljarder kronor. Orsaken var att moderaterna inför valet hade lovat en ökning med 27 miljarder.
Moderata samlingspartiet var alltså 1991 -- och har sedan fortsatt att vara -- totalt i otakt med den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa. Carl Bildt som gjort säkerhetspolitik och försvar till sina specialfrågor har inte kunnat förmå sitt parti att anpassa sig till den säkerhetspolitiska verklighet som nu dominerar utvecklingen i resten av Europa.
Det militära etablissemanget slår vakt om gamla "hotbilder" i god konservativ anda och betraktar det moderata regeringsinnehavet som en senkommen skördetid.
Det är inte troligt att Sverige, oberoende av vilka partier som bildar regering, under någon längre tid kan gå emot den alleuropeiska trenden att göra kraftiga minskningar av de militära utgifterna. Den stegvisa reala ökning av försvarskostnaderna under en femårsperiod som riksdagen på moderat initiativ beslutade våren 1992 gör vårt land helt unikt i dagens Europa.
Det var speciellt olyckligt att den borgerliga majoriteten byggde in en automatisk real uppräkning av materielanslagen med 1,5% per år. Denna s.k. teknikfaktor innebar ett flagrant avsteg från det av Folkpartiet ledda Finansdepartementets ambitioner att undvika automatiska anslagsuppräkningar. Det bör noteras att denna särskilda uppräkning av anslagen för anskaffning av materiel m.m. sker utöver den kompensation för prisutvecklingen som ges enligt försvarsprisindex.
Innevarande femåriga förvarsbeslutsperiod innebär "teknikfaktorn" en anslagshöjning med ca 3 miljarder kronor. Under femårsperioden efter 1997 innebär den en automatisk anslagshöjning med drygt 8 miljarder och under den därpå följande perioden blir ökningen 13 miljarder.
Argumentet för denna automatiska anslagshöjning är att förvarsmaterielen blir allt dyrare och att priserna stiger snabbare än på civila produkter. Man bör dock också beakta att de nya vapnens effekt ju ökar mycket snabbare än vad som i allmänhet gäller för civila produkter.
Det bör dessutom noteras att produktivitetsutvecklingen varit mycket snabb inom verkstadsindustrin. Verkstadsföreningens chefsekonom Anders Rune säger till Dagens Industri (1993-03-25): "Vi har analyserat produktivitetsutvecklingen sedan 1960. Varje år har den, rensat för konjunktursvängningar, ökat med 4,5--5%. Även våra utländska konkurrenter har samma siffror."
Borde inte de som förhandlar om köp av materiel för försvaret kunna tillgodogöra sig åtminstone en del av denna produktivitetsökning? Det bör vara en självklar målsättning i framtiden.
En övergripande central målsättning i den reviderade finansplanen (prop. 1992/93:150 bil. 1 s. 27) är realt oförändrade utgifter för offentlig konsumtion. Detta står i direkt strid mot den reala uppräkning som "teknikfaktorn" utgör -- utöver sedvanlig pris- och löneuppräkning.
Realismen i det socialdemokratiska förslaget att i den militära planeringen inte längre räkna med "teknikfaktorn" efter 1997 förstärks av följande rader ur regeringens reviderade finansplan: "Även den statliga verksamheten kommer att utsättas för omfattande krav på rationaliseringar och effektiviseringar. Om omvärldsutvecklingen blir gynnsam kommer det att påverka utgiftsnivån i 1997 års försvarsbeslut."
Utskottet instämmer med den socialdemokratiska partimotionens Fö316 yrkande 1 att någon särskild uppräkning av anslagen för anskaffning av materiel med "teknikfaktorn" 1,5% inte bör ske i försvarsplaneringen för tiden efter 1997.
För att säkerställa nödvändig materiell förnyelse, främst inom armén, fordras därför betydande besparingar i organisationen. Förslag om sådana besparingar framförs i flera socialdemokratiska reservationer till detta betänkande.
dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande den s.k. teknikfaktorn att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
4. Försvarsprisindex (mom. 9)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 29 börjar med "Försvarsprisindex är" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Priskompensationssystemet ändrades i försvarsbeslutet 1992 för att ta hänsyn till prisutvecklingen på de olika typer av varor och tjänster som försvaret utnyttjar. Det innebär bl.a. att ett försvarsspecifikt löneindex och ett anpassat index för inhemsk materiel används. Regeringen kan numera själv besluta om viktningen av de olika delindex som ingår i försvarsprisindex.
Utskottet instämmer med konstaterandet i partimotionen Fö316 att det inte är rimligt att försvaret kompenseras för effekterna av kronans depreciering i november 1992. Finansminister Wibble slog i december 1992 i riksdagen fast att ingen skall få kompensera sig för kronans sänkta värde. Det drabbar direkt pensionärer, handikappade och andra som för sin levnadsstandard är beroende av förändringar i basbeloppet. Även försvaret bör naturligtvis ge sitt bidrag i detta sammanhang.
Metodiken i beräkningen av försvarsprisindex gör att denna besparing sker först fr.o.m. budgetåret 1994/95. Beloppets storlek avgörs av nivån på importprisindex i juni 1993. Det finns därför möjligheter att i god tid ta hänsyn till deprecieringseffekten i försvarets planering.
Utskottet instämmer i yrkande 2 i motion Fö316 att riksdagen beslutar att försvarsprisindex justeras så att ingen kompensation utgår till försvaret för effekterna av nedskrivningen av kronans värde hösten 1992.
dels att utskottets hemställan i moment 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande försvarsprisindex att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
5. Uppdelningen i tre militärområden (mom. 12)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar med "I anslutning" och slutar med "därför avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den uppfattning som redovisas i partimotionen Fö316 (s) om avveckling av de tre militärområdesstaberna. Krigsplaneringen bör utgå från två invasionshot: ett via hav och luft i den södra hälften av landet, ett annat via land i övre Norrland. Planeringen och ledningen av försvaret kan med fördel skötas direkt av högkvarteret, med stöd av en armékårsstab i norr. Krigets förande i landets södra hälft är en enda operativ uppgift, varför uppdelningen i två militärområden och två flygkommandon är en byråkratisk otymplighet.
Försvarets regionala ledningsorganisation är en kvarleva från den tid då "storanfallet" var dimensionerande angreppsfall. Kännetecknen var långa förberedelsetider, flera angreppsriktningar, uthållig försvarsstrid, stort antal förband och begränsad taktisk och operativ rörlighet. Totalförsvarssamordningen blev helt naturligt en central uppgift.
"Storanfallet" framstår inte längre som en rimlig utgångspunkt för planeringen. Det är i stället det "strategiska överfallet" med begränsade stridskrafter och ett invasionshot med ett års förvarning som är startpunkten för planeringen. Det gör det möjligt att minska antalet beslutsnivåer. Det handlar i framtiden om stor rörlighet, snabba tidsförlopp, större områden, snabb samordning och hög tillgänglighet. Den relativa betydelsen av kvalificerade flyg- och sjöstridskrafter har ökat. Den snabba utvecklingen i fråga om sambands- och ledningssystem, liksom att antalet kvalificerade förband minskar, gör det nu möjligt att avskaffa militärområdesnivån.
Den civila samhällsutvecklingen går tydligt i riktning mot större organisationsenheter. Gränserna för den gamla länsindelningen sprängs nu på område efter område även inom totalförsvarets civila delar. Det militära försvaret släpar efter. Det får inte vara så att militära byråkratier bevaras av sysselsättningsskäl.
Med bifall till partimotion Fö316 (s) yrkande 7 anser utskottet att riksdagen bör ge regeringen till känna vad som här har anförts.
dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande uppdelningen i tre militärområden att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
6. Ändring i krigsmateriellagstiftningen (mom. 31)
Robert Jousma (nyd) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 44 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "yrkande 14" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att krigsmateriellagstiftningen bör ändras. Med den av motionärerna förordade inriktningen skulle industrin i större utsträckning få handla på eget ekonomiskt och moraliskt ansvar. Man skulle därigenom komma ifrån nuvarande krångliga tillståndsbyråkrati, underlätta försvarsindustrins exportansträngningar och på sikt uppnå besparingar inom försvarsbudgeten.
Riksdagen bör därför med bifall till motion Fö315 (nyd) yrkande 14 hos regeringen begära förslag till sådan ändring i krigsmateriellagstiftningen att det generella förbudet mot export upphävs och ersätts med en generell rätt för de svenska företagen att sälja och utveckla försvarsmateriel, oavsett det svenska försvarets behov av produkten, dock med viss anmälningsplikt.
dels att utskottets hemställan i moment 31 bort ha följande lydelse: 31. beträffande ändring i krigsmateriellagstiftningen att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö315 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
7. Behovet av värnpliktsutbildning (mom. 42)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s.51 börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "utan bifall" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det sedan fem brigader (om vardera ca 5000 man) nyligen lagts ned eller kommer att läggas ned den närmaste tiden finns ett stort antal brigadutbildade värnpliktiga. Denna reserv bör självfallet utnyttjas i de 16 brigader som kvarstår. Att krigsplacera dem i territorialförsvaret innan de uppnått den ålder då detta normalt sker vore att slösa med nedlagt utbildningskapital.
Eftersom det redan finns ett stort antal brigadutbildade värnpliktiga bör armén under de närmaste åren avstå från att utbilda fler än vad som verkligen behövs i de 16 brigaderna. En brigad förnyas med en åttondel av sitt personalbehov varje år. Regeringens förslag att avstå från att utbilda 2000 värnpliktiga under innevarande försvarsbeslutsperiod innebär att bara en mindre del av den brigadutbildade värnpliktsreserven tillvaratas i brigadorganisationen.
Utskottet förutsätter att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag av innebörden, att de närmaste årens överflöd av brigadutbildade värnpliktiga tillvaratas i brigaderna, så att ytterligare några tusen värnpliktiga inte behöver inkallas. Det kan leda till betydande engångsbesparingar som ökar arméns förmåga att klara sin ansträngda budget.
Utskottet förutsätter vidare att den år 1992 ändrade värnpliktslagens både bokstav och anda följs i detta sammanhang.
Med bifall till partimotionen Fö316 (s) yrkande 11 och den enskilda motionen Fö201 (fp) yrkande 2 bör vad som här har anförts ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 42 bort ha följande lydelse: 42. beträffande behovet av värnpliktsutbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö201 yrkande 2 och 1992/93:Fö316 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
8. Storgarnisoner för brigadutbildning (mom. 51)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s.60 börjar med "En förbandsnedläggning" och slutar med "om dubbelbrigadregementen" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till det förslag till tvåbrigadutbildning som framförs i den socialdemokratiska partimotionen Fö316. Det är en allmänt omfattad åsikt att försvarsanslagen inte kommer att räcka till för att utrusta 16 moderna armébrigader under 90-talet. Genom att rationalisera fredsorganisationen kan dock betydande summor frigöras för materielinköp.
Genom att utbilda huvuddelen av våra sexton brigader inom åtta stora armégarnisoner kan årligen hundratals miljoner kronor frigöras för andra ändamål. Försvarsminister Anders Björck hade nyligen följande att säga om förslaget i ett tal i Sälen (1993-01-31): "Besparingseffekten kan uppskattas till cirka 300 miljoner kronor per år fr.o.m. 1996." Försvarsministern hade då kalkylerat med tio garnisonsorter och han motsatte sig självfallet det socialdemokratiska förslaget.
I realiteten torde besparingen bli större. De ÖB-kalkyler som tidigare refererats torde baseras på siffermaterial från Arméstaben. Flera av de fredsorganisatoriska förändringar som arméchefen föreslagit på senare tid har haft till syfte att försvåra tvåbrigadsutbildning inom storgarnisoner. Det främsta medlet har varit att göra stora investeringar i samlokalisering av utbildningsförband ur specialtruppslagen med brigadproducerande regementen.
Östersund är en av de orter där tvåbrigadsutbildning med fördel skulle kunna genomföras. Exempel på andra garnisonsorter med ledig kapacitet, och där därför investeringarna blir låga vid tvåbrigadsutbildning, är Skövde och Linköping.
En parallell med en privat företagskoncern kan dras. Vilken företagsledare skulle avstå från rationaliseringar i produktionen som ger besparingar på flera hundra miljoner kronor per år? Trots det allt besvärligare ekonomiska läget, där hårda nedskärningar görs även inom högprioriterade samhällsområden, tycks arméchefen och försvarsministern leva i en värld för sig.
Utskottet anser att regeringen utan dröjsmål bör låta utarbeta en långsiktig plan för fredsorganisatoriska förändringar inom armén. En av målsättningarna bör vara att två brigader utbildas inom samma garnison. På Gotland bör även i fortsättningen endast en brigad utbildas. I enlighet med vad som anförs i den socialdemokratiska partimotionen Fö316 bör investeringsprojekt i närtid som skulle kunna binda den framtida handlingsfriheten beträffande fredsorganisationens struktur uppskjutas.
Utskottet anser att riksdagen med bifall till partimotionerna Fö316 (s) yrkande 3 och Fö315 (nyd) yrkandena 3 och 8 bör ge regeringen till känna vad som ovan anförts om tvåbrigadsutbildning.
dels att utskottets hemställan i moment 51 bort ha följande lydelse: 51. beträffande storgarnisoner för brigadutbildning att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö315 yrkandena 3 och 8 och 1992/93:Fö316 yrkande 3 samt med avslag på motion 1992/93:Fö308 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
9. Luftvärnets grundorganisation (mom. 54)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 64 börjar med "När det" och på s.65 slutar med "motion Fö329 (m)" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar med beklagande att regeringens förslag inför försvarsbeslutet 1992 att flytta Lv 6 i Göteborg till Halmstad byggde på bristfälliga utredningar. De ekonomiska fördelarna med förslaget "överdrevs" med flera tiotal miljoner. Förslaget byggde inte heller på en samlad bedömning av en lämplig fredsorganisation för luftvärnsutbildningen i Södra militärområdet.
Den socialdemokratiska reservationen (1991/92:FöU12, res. 16) innebar att Lv 6 skulle bli kvar i Göteborg och att armén borde "avstå från nyinvesteringar i avvaktan på den översyn av luftvärnets struktur som skall göras i samband med att luftvärnet ombeväpnas senare under 1990-talet". Regeringen kunde dock med stöd av Ny demokrati genomdriva sin linje.
Ett drygt halvår senare föreslog så regeringen överraskande och utan ingående beredning att Lv 4 i Ystad skulle flyttas till Halmstad och slås samman med Lv 6. Bristerna i beslutsunderlaget var nu ännu mer uppenbara. Arméns högste ansvarige för truppslaget, luftvärnsinspektören, avgick under uppseendeväckande former. Regeringen tvingades beordra Chefen för armén att tillsätta en snabbutredning för att få fram tillförlitligare underlag för sitt förslag.
Resultatet har blivit att regeringspartierna nu efter en politisk uppgörelse med Ny demokrati drar tillbaka förslaget att flytta Lv 4 från Ystad. Beslutet att flytta Lv 6 till Halmstad kvarstår dock.
Utskottet noterar att den socialdemokratiska partimotionen Fö316 instämmer i regeringens förslag att slå samman de två luftvärnsregementena i Södra militärområdet. En sådan sammanslagning skulle på sikt innebära betydande besparingar utan att den i försvarsbeslutet prioriterade luftvärnsfunktionen försvagas. Motionen tog i avvaktan på den pågående utredningen inte ställning till frågan om lokaliseringsort.
Utskottet finner att den i regeringens förslag liksom i partimotionen Fö316 (s) och i motion Fö315 (nyd) förordade sammanslagningen av Lv4 och Lv6 bör genomföras.
Den av Chefen för armén tillsatta utredningen redovisade att de överlägset bästa övningsbetingelserna för luftvärnet finns vid Lv4 i Ystad. Där finns också redan moderna övningshallar och logement i tillräcklig mängd för ett sammanslaget luftvärnsregemente. Det enda som krävs är att ett femtiotal luftvärnsofficerare flyttar till Ystad från det nedlagda Lv6. Genom en sådan lokalisering behöver armén inte investera närmare 140 miljoner i logement och övningshallar i Halmstad. Därmed uppnås väsentliga besparingar och en ökad rationalitet i luftvärnsutbildningen i Södra militärområdet.
Utskottet avvisar därmed regeringens förslag att flytta Lv 4 från Ystad. Utskottet förordar vidare att riksdagsbeslutet i juni 1992 att flytta Lv 6 från Göteborg till Halmstad inte genomförs utan att Lv 6 i stället flyttas till Ystad och där slås samman med Lv 4.
Detta innebär bifall till partimotionen Fö316 (s) yrkande 10 samt till motionerna Fö306 (s) yrkandena 1 och 2, Fö309 (m, fp, c, kds) yrkande 1, Fö315 (nyd) yrkande 5, Fö319 (m) och Fö330 (c, fp, kds) yrkande 1, delvis bifall till motionerna Fö309 (m, fp, c, kds) yrkande 2 och Fö330 (c, fp, kds) yrkande 2 samt avslag på propositionen i denna del och motionerna Fö317 (s), Fö321 (s) och Fö329 (m), vilket riksdagen bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha följande lydelse: 54. beträffande luftvärnets grundorganisation att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö306 yrkandena 1 och 2, 1992/93:Fö309 yrkande 1, 1992/93:Fö315 yrkande 5, 1992/93:Fö316 yrkande 10, 1992/93:Fö319 och 1992/93:Fö330 yrkande 1, med anledning av motionerna 1992/93:Fö309 yrkande 2 och 1992/93:Fö330 yrkande 2 samt med avslag på propositionen i denna del och motionerna 1992/93:Fö317, 1992/93:Fö321 och 1992/93:Fö329 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
10. Bemyndigande rörande Arméförband: Anskaffning av materiel (mom. 63)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att utskottets anförande på s. 68, efter andra stycket, bort följas av:
Inom det bemyndigande på 13441500000 kr som regeringen begär för beställningar av materiel för armén m.m. och utvecklingsarbete för arméförband ligger pengar för ett planerat köp av moderna stridsvagnar med ett belopp på ca 5 miljarder kronor. Enligt vad som uppgivits för utskottet avser regeringen att i en första omgång köpa 120 stridsvagnar med option på ytterligare 80. Totalt torde den av regeringen planerade anskaffningen av stridsvagnar för pansarbrigaderna komma att kosta mer än 10 miljarder kronor.
Utskottet nödgas i detta sammanhang beklaga att regeringspartierna stödda av Ny demokrati i juni 1992 avvisade det socialdemokratiska förslaget (1991/92:FöU12 res. 8) som innebar följande:
Regeringen bör ge Överbefälhavaren i uppdrag att göra en samlad bedömning av pansarvärnsförmågan och mekaniseringsproblematiken varvid inte bara behovet av stridsvagnar skall beaktas utan även behovet av lättare stridsfordon, pansarbrytande vapen samt pansarvärnshelikoptrar. De senaste årens snabba internationella utveckling på detta område gör det nödvändigt att göra en ny total utvärdering av det svenska försvarets behov av nya stridsvagnar. För att upprätthålla kompetensen och utveckla utbildningen vid pansarskolan i Skövde bör ett mindre antal moderna stridsvagnar anskaffas i slutet av försvarsbeslutsperioden.
Närmare ett år har nu gått utan att denna översyn inletts. Regeringen har i stället låtit genomföra tester av tre typer av moderna stridsvagnar från Frankrike, Tyskland och USA. Försvarsminister Anders Björck har för avsikt att några månader före nästa val, under våren 1994, skriva under kontrakt om köp av en av dessa stridsvagnstyper.
Det blir det största enskilda vapenköp i utlandet som Sverige någonsin genomfört. Detta sker i ett läge då alla andra europeiska länder kraftigt reducerar sina försvarsbudgetar och genomför drastiska minskningar i den militära organisationen. Genomförandet av CFE-avtalet innebär en skrotning av tiotusentals stridsvagnar speciellt i de tidigare Warszawapaktsländerna.
Utskottet understryker önskvärdheten av den samlade översyn av vårt behov av stridsvagnar, pansarbrytande vapen, attackhelikoptrar och andra vapensystem som redan i fjol begärdes av Socialdemokraterna.
Utskottet understryker vidare det önskvärda i att upprätthålla kompetensen och att utveckla systemkunnandet även på detta centrala område inom armén. Därför bör ett mindre antal moderna stridsvagnar anskaffas före 1997. Utskottet anser att endast hälften av det planerade beloppet på 5 miljarder nu bör användas för anskaffande av en modern stridsvagnstyp.
Den samlade översyn utskottet begär liksom den framtida säkerhetspolitiska utvecklingen får sedan avgöra hur många stridsvagnar ytterligare armén bemyndigas inköpa.
De ca 2,5 miljarder kronor som på detta sätt frigörs inom bemyndigandet säkrar finansieringen av andra angelägna materielobjekt inom armén.
Utskottet anser att riksdagen bör ge regeringen till känna vad som ovan anförts samt i anslutning därtill bemyndiga regeringen att medge beställningar inom den begärda kostnadsramen.
dels att utskottets hemställan i moment 63 bort ha följande lydelse: 63. beträffande bemyndigande rörande Arméförband: Anskaffning av materiel att riksdagen dels i enlighet med propositionen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 13441500000 kr, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
11. Sammanslagning av flottan och kustartilleriet (mom. 65)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 70 börjar med "Utskottet utgår" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den process som nu inletts inte får bli lång och utdragen till men för den verksamhet Marinen har att bedriva. Det är också angeläget att även på detta område söka efter besparingar och rationaliseringar. Enligt utskottet bör därför riksdagen med bifall till partimotion Fö316 (s) yrkande 5 och med anledning av motion Fö315 (nyd) yrkande 11 hos regeringen begära att frågan om sammanslagning av flottan och kustartilleriet utreds, så att beslut om en sådan strukturförändring kan fattas under år 1994.
dels att utskottets hemställan i moment 65 bort ha följande lydelse: 65. beträffande sammanslagning av flottan och kustartilleriet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 5 och med anledning av motion Fö315 yrkande 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
12. Muskövarvets bolagisering (mom. 68)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 72 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "härmed avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet kan inte instämma i regeringens förslag som öppnar möjligheten för ett privat aktiebolag att överta Muskövarvet. Med hänsyn till de speciella omständigheter som råder vid Musköanläggningen och den betydelse den har för Marinens rent militära verksamhet anser utskottet att Muskövarvet bör förbli en av staten kontrollerad verksamhet. Detta utesluter givetvis inte att varvsverksamheten bedrivs av ett statligt bolag. Med bifall till partimotion Fö318 (v) yrkande 4 bör riksdagen ge regeringen detta till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 68 bort ha följande lydelse: 68. beträffande Muskövarvets bolagisering att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö318 yrkande 4 och med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
13. Flygkommandon (mom. 76)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s.75 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "därför avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att LEMO-utredningen övervägt antalet flygkommandon och därvid satt in dem i en helhetslösning för ledningen på central och regional nivå. LEMO har därvid stannat vid att antalet flygkommandon bör överensstämma med antalet militärområden. Utskottet konstaterar vidare att LEMO:s betänkande SOU 1991:112 lämnades till regeringen i december 1991 och beslut fattades av riksdagen i juni 1992. Sedan dess har väsentliga ingångsvärden förändrats som påverkar utformingen av den framtida ledningsorganisationen. Främst är det fråga om en ny säkerhetspolitisk situation. Därtill kommer förändringar i kvantitet och kvalitet på de i närområdet grupperade militära enheterna. Intressant i sammanhanget är också de organisatoriska förändringarna i NATO:s områdesindelning. Många av dessa förändringar har genomförts och kommer att genomföras med anledning av bl.a. erfarenheterna från Gulfkriget. Då LEMO:s förslag lämnades till regeringen var erfarenheterna av Gulfkriget inte helt utvärderade och inte omsatta i de förändringar som nu genomförts vad avser organisation, uppgifter, ansvar och områdesindelning inom NATO och i Ryssland.
Ovan nämnda utveckling i kombination med att våra flygförband minskat i kvantitet medför att kravet på våra flygstridskrafter blivit betydligt större vad avser ett flexibelt utnyttjande och möjligheter att kraftsamla till olika delar av landet med korta tidsintervaller. Därutöver kommer den begränsade tillgången på kvalificerad ledningspersonal.
Det är utskottets bestämda uppfattning, grundad bl.a. på synpunkter från operativa och taktiska chefer i försvaret, att militärbefälhavarnivån är en nivå för mycket när det gäller ledning av flygstridskrafter i krig. Samordningsfrågor kan lösas genom samverkan direkt på flygkommandonivå utan omvägen via en militärbefälhavare. Därutöver medför det höga tempo, som en angripare kommer att utnyttja, stora krav på att våra stridskrafters omdisposition kan genomföras utan onödig stabsbehandling, överföring av ansvar, information m.m. Mot den bakgrunden måste antalet flygkommandon minimeras.
Med hänsyn till ovanstående bör nuvarande förändringsarbete vad avser ledning av flygstridskrafterna i krig och fred inriktas mot ett centralt högkvarter/flygkommando. Detta bör utvecklas ur den organisation som kommer att gälla den 1 juli 1994 med Högkvarter/flygvapenledning, Första flygeskadern, de två sydliga flygkommandostaberna samt ett nordligt flygkommando.
Som alternativ bör ett Högkvarter och två flygkommandon prövas. I båda alternativen förutsätts att flygkommando samverkar med marinkommandon och den territoriella nivån.
Motiven för avveckling av militärbefälhavarna, dvs. den högre regionala nivån, framgår av LEMO:s förslag (SOU 1991:112). Där står: "reduktion av antalet kvalificerade förband med hög kvalitet och stor rörlighet i förening med kommunikations- och informationsteknikens utveckling skulle möjliggöra -- eller till och med göra det lämpligt -- att den operativa ledningen utövas enbart centralt."
Dessa motiv bedömdes dock år 1991 inte tillräckliga för att avveckla militärbefälhavarnivån, och alternativet förkastades utan att utredningen diskuterat detta (enligt dokumentationen). Enligt utskottets förmenande har dock motiven för avveckling förstärkts avsevärt sedan utredningen avlämnade sitt betänkande.
I dag, och än mera vid sekelskiftet, är detta starka skäl för att redan nu avskaffa militärbefälhavarnivån. Det säkerhetspolitiska läget är dessutom lämpligt för en sådan åtgärd. Det mest betydelsefulla motivet för att förändra ledningen är emellertid angriparens handlingsmöjligheter, vilka inte redovisas i LEMO:s betänkande. Det måste vara hotets krav som, i kombination med våra möjligheter -- bl.a. resurser -- utgör grundstenarna för att bygga upp vår ledningsorganisation. Då är 1966 års militärområdesorganisation föråldrad. Det är således hög tid att vi anpassar oss till de krav som ett krig ställer i dag och i framtiden. Med hänsyn till pågående förändringsarbete och nu redovisad inriktning bör den nya organisationen vara inrättad den 1 juli 1997.
Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att motiven för en förändrad ledningsorganisation, både vad avser militärområdesnivån och ledningen av flygstridskrafterna, har förstärkts med den förändrade hotbilden och våra alltmer begränsade resurser. Det är därför en naturlig utveckling att nu avveckla den föråldrade "högre regionala ledningen". En koncentration bör i stället ske till en central operativ nivå och en lägre regional taktisk nivå. Därmed skulle det svenska försvaret också få en efter krigets krav anpassad ledningsorganisation -- två nivåer.
Vad utskottet här har anfört bör riksdagen med bifall till yrkande 8 i den socialdemokratiska partimotionen Fö316 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 76 bort ha följande lydelse: 76. beträffande flygkommandon att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
14. Storflottiljer (mom. 77)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s.76 börjar med "För att" och slutar med "och 9" bort ha följande lydelse:
Utskottet förutsätter att regering och myndigheter genomför den av riksdagen beslutade förändringen till 16 krigsflygdivisioner på mest rationella sätt. Strävan bör därvid vara att söka minimera investeringar i närtid. Alla förändringar som vidtas i organisationen skall ses mot bakgrund av att ytterligare reducering av fredsorganisationen skall ske efter koncessionsprövning 1995. Så kan exempelvis viss verksamhet temporärt bibehållas i Karlsborg såsom detachement till F7 Skaraborgs flygflottilj. Inriktningen för planeringen bör vara lokalisering till fem flottiljer om koncessionsprövningen så medger.
Vad utskottet här har anfört innebär bifall till partimotion Fö316 (s) yrkandena 4 och 9 samt delvis bifall till motion Fö315 (nyd) yrkande 12, vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 77 bort ha följande lydelse: 77. beträffande storflottiljer att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö316 yrkandena 4 och 9 och med anledning av motion 1992/93:Fö315 yrkande 12 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
Särskilda yttranden
1. Inriktningen av försvarspolitiken (mom. 2)
Sture Ericson, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Britt Bohlin (alla s) anför:
De preciseringar av försvarspolitikens inriktning som görs i propositionen styr den framtida planeringen. Vårt totalförsvar skall i framtiden främst klara två uppgifter. Det skall dels ha förmåga att motstå ett s.k. strategiskt överfall, dels efter en högst ettårig återtagningsperiod kunna möta en invasion över kust eller landgräns.
För hanteringen av dessa frågor bör sannolika alternativ för s.k. strategiskt överfall fortlöpande analyseras. Bedömningar av möjliga angripares militära kapacitet och politiska avsikter bör leda till stegvisa anpassningar av våra egna förberedelser för att kunna möta angrepp.
Den precisering av återtagningstiden till högst ett år som görs i propositionen, och som utskottet ansluter sig till, kan självfallet diskuteras. Många bedömare, främst utomlands, räknar exempelvis redan i dag med att det kan komma att krävas mycket lång tid -- fem till tio år -- för en ny regim i Moskva att återupprätta en rysk militär styrka, som kan utgöra ett hot mot det Västeuropa som vårt land nu alltmer integreras med. Detta är naturligtvis bakgrunden till de mycket drastiska nedskärningar i militärbudgetar och militär organisation som nu genomförs i de västeuropeiska länderna.
Om den säkerhetspolitiska utvecklingen i vår omvärld fortsätter i positiv riktning blir det möjligt att planera för längre återtagningstid än ett år. Därmed kan mycket betydande ekonomiska besparingar göras.
Redan den nu fastlagda återtagningsperioden på ett år möjliggör dock, om den tillämpas konsekvent inom hela totalförsvaret, stora besparingar. Sålunda bör vi exempelvis kunna avstå från att bygga skyddsrum för närmare en halv miljard om året och i stället göra förberedelser för att -- om det blir nödvändigt -- under återtagningsperioden kunna bygga alla de skyddsrum som behövs.
2. Lokalisering av dykericentrum till Karlskrona (mom. 14)
Gunhild Bolander (c) och Christer Skoog (s) anför:
Vi instämmer i huvudsak med vad utskottet framhåller om ett framtida svenskt dykericentrum.
Vi vill i detta sammanhang starkt betona att den översyn av dykeriverksamheten som nu pågår i marinen måste ta vederbörlig hänsyn till de synpunkter som framförts såväl i motionen som av utskottet.
Enligt vår mening talar övervägande skäl för att ett dykericentrum bör inrättas och lokaliseras till Karlskrona. De skäl vi främst har i åtanke är personella, ekonomiska och sambruksskäl.
Om det finns skäl att ytterligare pröva frågan anser vi att denna lämpligen bör behandlas av den parlamentariska utredning som skall se över den samlade statliga maritima verksamheten.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en annan uppfattning än utskottets majoritet.
1. Utgiftsram för totalförsvarets militära del (mom. 6)
I enlighet med den inriktning som föreslås i partimotionen Fö318 (v) yrkande 7 bör riksdagen till det militära försvaret anslå 3770000000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 32216841000 kr.
2. JAS 39-projektet (mom. 32, 34--35)
Vänsterpartiet har en lång följd av år förordat en nedläggning av JAS 39-projektet. De mycket höga kostnaderna gör att projektet inte är samhällsekonomiskt försvarbart, i synnerhet inte i dagens statsfinansiella läge. Härutöver kan också det operativa behovet av detta vapensystem ifrågasättas. Vänsterpartiet vidhåller sin uppfattning att JAS 39-projektet snarast bör avvecklas. Detta innebär att riksdagen bör bifalla motion U284 (s) yrkande 3 och avslå dels regeringens förslag till omdefiniering av JAS-ramen, dels vad regeringen har anfört om JAS-projektet i övrigt.
3. Nedläggning av Västerbottens regemente (mom. 52)
De nedskärningar och besparingar som regeringen föreslår i krigs- och grundorganisationen är inte tillräckliga. Antalet brigader bör t.ex. minskas och som följd härav Västerbottens regemente (I 20) i Umeå läggas ned. Detta bör riksdagen, med bifall till partimotion Fö318 (v) yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.
4. Icke-militärt motstånd (mom. 138)
Riksdagen beslöt år 1986 att icke-militära motståndsformer skall ingå som ett komplement i totalförsvaret. Detta gäller fortfarande. Regeringen avser nu att pröva om Delegationens för icke-militärt motstånd verksamhet är ändamålsenlig. Enligt Vänsterpartiets uppfattning bör delegationen fortsätta sitt arbete. Riksdagen föreslås, med bifall till partimotion Fö318 (v) yrkande 8, som sin mening ge regeringen detta till känna. Härutöver instämmer jag i allt väsentligt i de synpunkter som företrädarna för Socialdemokraterna för fram i reservationerna 1, 5 och 12.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 6, 32, 34, 35, 52 och 138 borde ha hemställt:
6. beträffande utgiftsram för totalförsvarets militära del att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö318 yrkande 7 samt med avslag på propositionen och motionerna 1992/93:Fi211 yrkande 20 och 1992/93:U284 yrkande 4 fastställer utgiftsramen för totalförsvarets militära del för budgetåret 1993/94 till 32216841000 kr,
32. beträffande avveckling av JAS-projektet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:U284 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
34. beträffande omdefiniering av JAS-ramen att riksdagen avslår propositionen i denna del,
35. beträffande JAS-projektet i övrigt att riksdagen inte godkänner vad som anförts om JAS-projektet i övrigt,
52. beträffande nedläggning av Västerbottens regemente att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Fö318 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
138. beträffande icke-militärt motstånd att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö202 och 1992/93:Fö318 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts,
Översikt av utskottets behandling av motionerna
Bilaga 1
Motion/yrkande Utskottets Utskottets Reservation 1992/93 betänkande hemställan nummer sida moment Fö201 1 75 75 2 51 42 7 3 85 126 4 38 22 5 66 56 6 82 117 7 35 17 8 89 137 Fö202 1 89 138 2 89 138 3 89 138 Fö203 38 23 Fö204 2 80 104 Fö301 50 40 Fö302 50 41 Fö303 77 78 Fö304 55 47 Fö305 66 57 Fö306 1 64 54 9 2 65 54 9 3 67,71,77 57,67,79 Fö307 37 20 Fö308 24,60,71,77 3,51,67,79 Fö309 1 64 54 9 2 64 54 9 Fö310 1 68 59 2 68 59 Fö311 43 30 Fö312 50 41 Fö314 24 4 1 Fö315 1 59 50 2 51 41 3 60 51 8 4 67 58 5 65 54 9 6 61 52 7 67 58 8 60 51 8 9 87 134 10 87 134 11 70 94 11 12 76 77 14 13 46 33 14 44 31 6 15 29 7 Fö316 1 29 8 3 2 29 9 4 3 60 51 8 4 76 77 14 5 70 65 11 6 87 134 7 32 12 5 8 8,75 76 13 9 76 77 14 10 65 54 9 11 51 42 7 12 26 5 2 Fö317 65 54 9 Fö318 2 59 50 3 61 52 4 72 68 12 5 76 78 6 76 78 7 29 6
Motion/yrkande Utskottets Utskottets Reservation 1992/93 betänkande hemställan nummer sida moment Fö318 8 89 138 Fö319 64 54 9 Fö320 61 53 Fö321 64 53 9 Fö322 77 80 Fö323 33 13 Fö324 37 21 Fö325 34 14 Fö326 50 41 Fö327 33 13 Fö328 72 69 Fö329 65 54 9 Fö330 1 64 54 9 2 64 54 9 Fö331 76 78 Fö332 71 66 Fö401 38 24 Fö402 81 105 Fö403 85 127 Fö404 82 119 Fö405 82 118 Fö601 88 134 Fö602 88 134 Fö603 88 134 Fö604 88 134 Fö605 87 134 Fö606 1 88 134 2 88 134 Fö607 88 134 Fö608 88 134 Fö609 88 135 Fö610 89 136 Fö611 87 134 Fö612 88 134 Fö701 82 120 Fö702 84 125 Fö703 83 121 Fö704 84 125 Fö706 1 83 122 2 83 122 Fö710 84 125 Fö711 84 123 Fö712 84 125 Fö714 84 124 Fö901 49 39 A476 1 77 81 Fi211 20 29 6 21 87 134 Ju846 7 56 49 T215 9 71 67 10 88 134 T222 6 53 46 U284 3 45 32 4 29 6
Förslag till Lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. Bilaga 2
Uppföljning av regeringens behandling av riksdagens beslut, tillkännagivanden och uttalanden Bilaga 3
Regeringen har den 8 oktober 1992 (skr. 1992/93:15) lämnat redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen. Skrivelsen redovisar de beslut som regeringen har fattat med anledning av riksdagens beslut och tillkännagivanden. Utskottet har följt upp denna redogörelse mot de hemställanspunkter -- moment -- som ingår i de utskottsbetänkanden som legat till grund för riksdagsbesluten. Resultatet av uppföljningen framgår i det följande.
Utskottet har upprättat och delgett bl.a. regeringskansliet en PM över riksdagens 14 tillkännagivanden och 18 uttalanden i 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337). Regeringens skrivelse 1992/93:15 behandlar inte riksdagens uttalanden eftersom dessa inte åtföljs av någon hemställan. Utskottet har därför gjort en särskild uppföljning av hur riksdagens uttalanden åtgärdats. Även detta resultat redovisas i det följande. De hänvisningar som därvid görs till "Fö" avser ett skriftligt underlag som Försvarsdepartementet på begäran lämnat till utskottet.
Ärenden som behandlas i regeringens skrivelse 1992/93:15
Inga riksdagsskrivelser från riksmöten före 1991/92 kvarstår obehandlade.
Beredskapsbudget för totalförsvarets civila del är inte slutbehandlad. Detta är rutin. Budgeten vilar till resp. budgetårs slut då den läggs till handlingarna, såvitt den inte sätts i tillämpning genom höjd beredskap.
Ett flertal moment från försvarsbeslutet 1992 (rskr. 337) uppges i regeringens skrivelse 1992/93:15 ännu inte vara slutbehandlade:
Mom. 6 om parlamentarisk beredning för att följa genomförandet av 1992 års försvarsbeslut. En beredning tillsattes den 29 oktober 1992.
Mom. 23 om förbandsomsättningstider. De av FöU förutsatta förbandsomsättningstiderna -- 12 år för brigadförband och 17 år för fördelningsförband -- tillämpas redan.
Mom. 31 om antagning av hemvärnsmän och mom. 32 om förvaring av vapen behandlas i budgetpropositionen (s. 71--73). Med hänvisning till en redovisning av ÖB i september 1992 anmäls en rad åtgärder för att försvåra vapenstölder samt att personbedömning skall få ökad betydelse vid antagning av hemvärnsmän. Utbildning och kontroll av hemvärnsmän skall också utvecklas.
Mom. 93 om åldersstrukturen hos yrkesofficerare behandlas dels i Fö:s redovisning, dels i budgetpropositionen (s. 63--65). I budgetpropositionen redovisas hittillsvarande åtgärder för att uppnå en mera balanserad åldersstruktur. Regeringen anmäler att ÖB fått uppdrag att senast den 1 april 1993 lämna förslag till förbättringar av befälsordningen som kan medverka till en balanserad och stabil åldersstruktur. Redovisningen har lämnats till regeringen i föreskriven tid. Vidare säger sig regeringen ha för avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder för att inom ramen för bestämmelserna om anställningsskydd kunna anställa vissa yrkesofficerare på tidsbegränsade förordnanden.
Mom. 104 om tillsättande av en utredning om totalförsvarets civila del. En utredning tillsattes den 21 december 1992.
Mom. 110, 111 a, 113, 116 och 117 om inriktningen av funktionerna Domstolsväsende m.m., Kriminalvård, Ordning och säkerhet, m.m., Utrikeshandel, Enskild försäkring m.m., Skatte- och uppbördsväsende, Flyktingverksamhet, Energiförsörjning samt Prisreglering har inte beslutats i regleringsbrev för budgetåret 1992/93. Ansvaret för att fatta inriktningsbeslut åvilar andra departement än Försvarsdepartementet.
I september och december 1992 har regeringen delgett berörda myndigheter inriktningen för Utrikeshandel, Energiförsörjning och Prisreglering. För övriga funktioner föreligger ännu inte något regeringens inriktningsbeslut.
Mom. 118 om utförsäljning av olja från krigslagren. I regleringsbrev för budgetåret 1992/93 uppdrogs åt NUTEK att sälja olja. Regeringsbeslut om fördelning av det engångsbelopp på 79 miljoner kronor som enligt försvarsbeslutet skall fördelas avses fattas under år 1993.
Mom. 119 om riktlinjer för beredskapslagring av olja för kriser och krig. Beslut härom fattas i april 1993.
Mom. 129 om utnyttjande av totalförsvarets resurser för civila ändamål m.m. I Fö förbereds ett uppdrag till Statskontoret att redovisa erfarenheterna från hittillsvarande sambruk av resurser. Denna redovisning skall utgöra grund för arbetets fortsatta inriktning.
Mom. 132 om budgetering i genomförandepris. Genomförandeprisbudgetering tillämpas för det militära försvaret fr.o.m. budgetåret 1992/93. Erfarenheter härifrån, och att övergången från fastprisbudgetering inte i sig inneburit resursförändringar för det militära försvaret, kan därför inte redovisas förrän i 1994 års budgetproposition. Regeringen avser återkomma då.
Mom. 134 om kapitalkostnader inom den militära utgiftsramen. Utskottet anförde (1991/92:FöU12 s. 140) bl.a. att det kunde ställa sig bakom införande av kapitalkostnader för att effektivisera förvaltningen av mark, byggnader och anläggningar. I sammanhanget sågs dock en risk att förändringen skulle leda till ett svårhanterligt och byråkratiskt system. Man borde sträva efter enkla lösningar som inte står i strid med syftet att effektivisera verksamheten. Riksdagen har senare beslutat (prop. 1992/93:37, FiU8) bl.a. att kapitalkostnader skall införas från den 1 juli 1994. Enligt Fö är dagens ekonomiadministrativa system så uppbyggt att kapitalkostnader kan införas utan större administrativa arbetsinsatser. En organisationskommitté för genomförandet tillsattes den 21 december 1992.
Övriga frågor:
Mom. 33 om förplägnads- och mobiliseringsförband. Utskottet anförde inför försvarsbeslutet (1991/92:FöU12 s. 59--60) bl.a. att volymen och de närmare förutsättningarna för dessa värnpliktigas utnyttjande i krigsorganisationen samt utbildningens innehåll borde beslutas först sedan Pliktutredningen lämnat sina förslag. Utskottet förutsatte att regeringen utan tidsspillan skulle återkomma till riksdagen med förslag i frågan.
Försvarsbeslutet innefattade ändringar i värnpliktslagen med innebörd bl.a. att utbildningstiden för kategori E-värnpliktiga, dit mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga hör, fastställdes till lägst 265 och högst 315 dagar.
Regleringsbrev för budgetåret 1992/93 (s. 19) citerar utskottets uttalande samt gav Chefen för armén (CA) i uppdrag att med beaktande av riksdagens beslut fortsätta sådana förberedelser som möjliggör att detta slags värnpliktiga kan påbörja sin befattningstjänstgöring fr.o.m. den 1 juli 1993.
Regeringsskrivelsen 1992/93:15 (beslutad den 8 oktober 1992) anmäler i frågan att regeringen beslutat regleringsbrev.
Pliktutredningens yttrande i frågan lämnades till Fö den 17 oktober 1992.
Fö anmälde vid föredragning inför utskottet den 12 november avsikten att uppdra åt CA att "med beaktande av pliktutredningens synpunkter genomföra utbildningen av mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga".
Regeringen beslutade den 10 december 1992 att uppdra åt CA att -- med beaktande av Pliktutredningens synpunkter -- genomföra utbildningen av värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst för krigsorganisationens behov.
I budgetpropositionen (s. 66--67) refereras ärendets gång.
Regeringen beslutade den 25 mars 1993 om ändrade grundutbildningstider för vissa värnpliktiga, m.m. (prop. 1992/93:228). I propositionen föreslås riksdagen godkänna riktlinjer för värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst.
Samlokalisering av I 2 och A 9. Regeringsskrivelsen 1992/93:15 anmäler att regeringen beslutat regleringsbrev.
I budgetpropositionen (s. 79) refereras inriktningen mot samlokalisering i Kristinehamn "om övningsbetingelserna blir tillräckligt goda". Anmälan görs att CA under hösten tagit ställning med innebörd "att övningsverksamheten i Kristinehamn kan bedrivas på en nivå som tillgodoser brigadens och artilleriets behov". Vidare anmäls att Länsstyrelsen i Värmlands län bedömer att närövningsfältet i Kristinehamn kan utvidgas med hänsyn till bestämmelserna i naturresurslagen. Slutligen anförs att regeringen nyligen uppdragit åt CA att påbörja samlokalisering av I 2 och A 9 i Kristinehamn och att denna skall vara avslutad senast den 30 juni 1994.
Uppföljningsfrågor i övrigt och som inte behandlas i regeringens skrivelse 1992/93:15
Uppföljning och kontroll. Utskottet anförde (1991/92:FöU12 s. 38): "-- -- -- räknar utskottet med att regeringen successivt och aktivt följer och redovisar hur genomförd verksamhet leder mot de mål som riksdagen beslutar om för den nu aktuella försvarsbeslutsperioden. Likaså förväntar utskottet att regeringen lämnar en sammanfattande redovisning till riksdagen efter periodens slut."
Fö har anmält avsikten att i budgetpropositionen särskilt redovisa regeringens bedömning av verksamhetsresultatet vid myndigheterna. En första sådan återrapportering avses ske i budgetpropositionen 1994. Årets budgetproposition refererar myndigheternas årsredovisningar.
Riksdagsbeslut i samband med grundorganisationsförändringar. Utskottet förutsatte (1991/92:FöU12 s. 45) att tillkomsten av den nya myndigheten Försvarsmakten inte kommer att inskränka riksdagens möjligheter att utifrån bl.a. regionalpolitiska överväganden besluta om försvarsmaktens grundorganisation.
Fö har anfört att riksdagens uttalande kommer att beaktas i arbetet med instruktionen för den nya myndigheten.
Ledningsorganisationen. Utskottet förutsatte (1991/92:FöU12 s. 46) att samverkan mellan militärt och civilt försvar, bl.a. på den högre regionala nivån, blir ytterligare belysta och redovisade för riksdagen. Frågan belyses i budgetpropositionen (s. 42--45 och 52).
Lägesredovisningar. Utskottet utgår (1991/92:FöU12 s. 49) från att framtida propositioners lägesredovisningar utvecklas vidare och ges ett klart sammanhang med överväganden om bristtäckning i förhållande till andra förslag om verksamhetens inriktning.
Fö har anfört att det är regeringens uppfattning att den lägesredovisning som görs i propositionerna skall vara en utgångspunkt för de förslag om verksamhetens inriktning som framställs. I arbetet med dessa förslag ingår även överväganden om täckning av brister i det redovisade läget. Budgetpropositionen redovisar läget i försvarsmakten (s. 73) och beredskapsläget inom det civila försvaret (s. 119).
Kustflottans ställning. Utskottet anför (1991/92:FöU12 s. 62) med hänvisning till LEMO att frågan om besparingar kan erhållas om kustflottans stab avlastas administrativa uppgifter genom att dessa förs till marinkommando.
Fö hänvisar till att ÖB i "ÖB 93" anser att ingen förändring bör genomföras men säger samtidigt att frågan för närvarande övervägs i departementet. Budgetpropositionen tar inte upp frågan.
Anskaffning av radarjaktrobot. Utskottet sade sig vilja ha ett inflytande i ärendet (1991/92:FöU12 s. 69).
Fö har anfört att regeringen återkommer år 1994.
JAS 39. Utskottet framförde farhågor (1991/92:FöU12 s. 75) för att den av regeringen föreslagna konstruktionen med 1000-kronorsanslag för reglering av betalningsförskjutningar i JAS-projektet kan leda till att statsmakternas insyn och möjlighet att påverka projektet försvåras.
Fö har anfört att statsmakternas insyn är tillräcklig, dels genom programplanen, dels genom att regeringsbeslut krävs för att få utnyttja anslaget D 4. Budgetpropositionen föreslår (s. 94) att anslaget D 4 upphör och i stället behov av betalningsmedelsförskjutningar i JAS-projektet tillgodoses genom en kredit i Riksgäldskontoret.
Metodik vid framtagning av underlag i fredsorganisationsfrågor. Utskottet anförde (1991/92:FöU12 s. 82--83) att det utgick från att det inför ett nytt flerårigt försvarsbeslut skulle komma att ges förbättrade möjligheter till att väga skilda alternativ mot varandra, till bedömning av ekonomiska kalkyler och till en samlad politisk värdering.
Fö hävdar, med hänvisning till Försvarsberedningen, att så kommer att bli fallet.
Malmö marina bevakningsområde (BoMö). Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i frågan (1991/92:FöU12 s. 93).
Fö hänvisar till att ÖB i bilaga 5 till "ÖB 93" föreslår att BoMö:s verksamhet tills vidare behålls. Frågan sägs övervägas i Fö och berörs inte i budgetpropositionen.
Försvarsindustriella strukturförändringar. Det är enligt utskottets mening (1991/92:FöU12 s. 100) viktigt att erforderlig kontroll kan upprätthållas över den del av försvarsindustrin som har utländska delägare.
Fö hävdar att avsikten är att hålla erforderlig kontroll och att frågan följs mycket noga. Inget explicit sägs i budgetpropositionen.
BAMSE och BONUS. Enligt utskottets mening (1991/92:FöU12 s. 101) är det angeläget att dessa materielprojekt genomförs.
Budgetpropositionen anger (s. 78) att BAMSE beräknas inrymmas i de ramar som följer av 1992 års försvarsbeslut men behöver genomföras i något reducerat tempo och med ett större ansvarstagande för industrin än vad som förutsattes i försvarsbeslutet. Del av finansieringen förutsätts genom ianspråktagande av medel från försäljning av olja. Vissa medel har avsatts för utveckling av artillerigranaten BONUS.
Krutbeställningar. Utskottet anser (1991/92:FöU12 s. 101) att alla möjligheter bör prövas att lägga ut krutbeställningar inom områden där det finns ett behov i syfte att ge en tidsfrist för omstruktureringar och möjligheter att få till stånd utlandssamarbete.
Fö har anmält att åsyftade krutbeställningar har inplanerats av armén. Budgetpropositionen (s. 58) anger att det planeras produktion av ett begränsat sortiment inom ammunitionsindustrin för att behålla utvecklingskompetens. Det anses nödvändigt att fortsatt utveckling av krut och sprängämnen i Sverige baseras på utlandssamverkan.
Utbildningsreserven. Utskottet framhöll (1991/92:FöU12 s. 111--112) Pliktutredningens avgörande betydelse bl.a. för lag- och författningsregleringen av uttagningen till utbildningsreserven. Utskottet räknar med att regeringen i lämpligt sammanhang återkommer till riksdagen i frågan då erfarenheter vunnits av den nya ordningen.
I budgetpropositionen anförs (s. 67) att Pliktutredningen väntas avge sina förslag vid utgången av år 1992. Vidare sägs att vid sidan av Pliktutredningen arbetar en särskild utredning (Fö 1992:1) om författningsreglering med anledning av Pliktutredningens förslag om nytt pliktsystem. Enligt direktiven skall utredningen redovisa sitt arbete senast den 30 april 1993. Efter remissbehandling avser regeringen återkomma till riksdagen i frågan.
Lokalförsörjning och fastighetsförvaltning. Utskottet pekar på (1991/92:FöU12 s. 127) det angelägna i att en nära samordning sker mellan LEMO och Kommittén för ombildning av Byggnadsstyrelsen m.m.
Regeringen har tagit upp behovet av denna samverkan i proposition 1992/93:37 om ny organisation för förvaltning av statens fastigheter och lokaler.
Näsby Park m.m. Utskottet framhöll (1991/92:FöU12 s. 128) att lokalisering av myndigheter inom en region närmast är en fråga för regeringen att fatta beslut om, medan däremot omlokaliseringar av myndigheter mellan olika regioner kräver riksdagsbeslut.
Regeringen har den 25 mars 1993 beslutat om projektering och ombyggnad.
Helikoptrar i totalförsvaret. Utskottet förutsätter (1991/92:FöU12 s. 131) att lösningar övervägs som på ett tillfredsställande sätt tillgodoser beredskapskraven. Utskottet förutsätter vidare att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av resultatet av anskaffning och utnyttjande av helikoptrarna. Utskottet räknar också med att redovisningen omfattar helikopterberedskapen. Nämnda redovisning bör också klarlägga ansvars- och finansieringsförhållanden.
Budgetpropositionen har ett särskilt avsnitt om helikoptrar i totalförsvaret (s. 47--49). CA har fått i uppdrag att anskaffa de helikoptrar som angavs i försvarsbeslutet. Beställning och leverans kommer att ske under 1993. Beträffande användningen avser regeringen återkomma till riksdagen. Helikopterberedskapen för sjöräddning diskuteras och är inte problemfri. Regeringen avser att vid ett senare tillfälle återkomma till riksdagen med en samlad redogörelse för helikopterverksamheten. En hänvisning görs till chefen för Kommunikationsdepartementet som redovisar sjöräddningsberedskapen.
Regeringen har den 1 april 1993 uppdragit åt Försvarets materielverk att anskaffa 5 helikoptrar inom en ekonomisk ram av 200 miljoner kronor.
Omdisponering av anslagskrediter. Utskottet förutsätter (1991/92:FöU12 s. 140) att regeringen tillämpar bemyndigandet restriktivt.
Regleringsbrev för budgetåret 1993 anger (s. 12) att regeringen, med något undantag, beviljat myndigheter som disponerar ramanslag inom den militära utgiftsramen en anslagskredit på 2 %. Detta motsvarar 663 889 000 kr. Kvarstående möjliga anslagskrediter uppgår till 326624000 kr, som står till regeringens disposition.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 7 Förslaget 12 Motionerna 12 Utskottet 22 Inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken 22 Inriktningen av säkerhetspolitiken 22 Inriktningen av försvarspolitiken 23 Konsekvenser av 1992 års stabiliseringsproposition 25 Försvarsutskottets uppföljning 26 Ekonomiska ramar m.m. 27 Totalförsvarets militära del 28 Totalförsvarets civila del 30 Tekniska justeringar av anslagen 31 Organisationsfrågor m.m. 31 Styrning av myndigheten Försvarsmakten 31 Högkvarterets organisation 32 Försvarsmaktens hälso- och sjukvård 32 Försvarets civilförvaltning 34 Civilbefälhavarna 35 Trafikflygarhögskolan 35 Helikoptrar i totalförsvaret 36 Vissa övriga organisationsfrågor 38 Försvarsdepartementet m.m. 39 Totalförsvarets militära del 39 Läget inom försvarsmakten 39 Ledningsfrågor 40 Försvarsindustrin 41 Redovisning av JAS 39-projektet 44 Personal 46 Mark, anläggningar och lokaler 53 Försvarsmakten och miljön 53 Övriga frågor 55 Arméförband 56 Marinförband 68 Flygvapenförband 73 Operativ ledning 78 Gemensamma myndigheter och funktioner m.m. inom försvarsmakten 79 Totalförsvarets civila del 79 Beredskapsläge och inriktning i stort 79 Funktionen Civil ledning och samordning 81 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst 81 Funktionen Psykologiskt försvar 85 Funktionen Försörjning med industrivaror 85 Funktioner hörande till andra departement 85 Konsekvenser för totalförsvarets civila del av en anslutning till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och ett svenskt medlemskap i Europeiska gemenskapen (EG) 86 Behov av utbildning, ansvarsfördelning och finansiering av utbildning inom den civila delen av totalförsvaret 86 Övrig verksamhet 86 Hemställan 90 Reservationer 104 1. Oberoende civil ubåtskommission 104 2. Krisuppgörelsens besparingsmål 105 3. Den s.k. teknikfaktorn 105 4. Försvarsprisindex 108 5. Uppdelning i tre militärområden 108 6. Ändring i krigsmateriellagstiftningen 109 7. Behovet av värnpliktsutbildning 110 8. Storgarnisoner för brigadutbildning 111 9. Luftvärnets grundorganisation 112 10. Bemyndigande rörande Arméförband: Anskaffning av materiel 113 11. Sammanslagning av flottan och kustartilleriet 115 12. Muskövarvets bolagisering 115 13. Flygkommandon 116 14. Storflottiljer 117 Särskilda yttranden 118 Meningsyttring av suppleant 119 Bilaga 1 Översikt av utskottets behandling av motionerna 121 Bilaga 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän, m.m. 123 Bilaga 3 Uppföljning av regeringens behandling av riksdagens beslut, tillkännagivanden och uttalanden 124