Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92
Betänkande 1990/91:FöU8
Försvarsutskottets betänkande
1990/91:FÖU08
Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92
Innehåll
1990/91 FöU8
I betänkandet behandlas förslag som regeringen -- efter föredragning av försvarsministern, statsrådet Roine Carlsson, samt av statsråden Thalén, G. Andersson, Hellström, Sahlin, Molin och Larsson -- har förelagt riksdagen i proposition 1990/91:102, Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92, i det följande benämnd propositionen. I samband med behandlingen av propositionen har utskottet inhämtat yttranden av finans-, utrikes-, social-, jordbruks- och näringsutskotten. Dessa yttranden har utskottet fogat till betänkandet som bilagor.
I betänkandet behandlas dessutom 197 motionsyrkanden från 66 inlämnade motioner. I en bilaga ges en översikt över motionernas behandling.
Sammanfattning
Sedan regeringen i december 1990 fattat beslut om att den inriktning av 1988 års försvarskommittés arbete som lagts fast i dess direktiv inte längre skulle gälla ändrades förutsättningarna för att våren 1991, såsom planerat, fatta ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. I avsaknad av underlag konstateras i propositionen att nu förestående budgetår, budgetåret 1991/92, får karaktär av mellanår, ett år mellan två försvarsbeslutsperioder, med sikte på ett nytt försvarsbeslut våren 1992.
Utskottet återger inledningsvis vad som i propositionen anförs om bl.a. läget inom totalförsvaret och inriktningen av säkerhetspolitiken och behandlar i anslutning därtill ett antal motionsyrkanden som tar upp frågor rörande försvars- och säkerhetspolitiken och läget i försvarsplaneringen. I reservationer återkommer dessa motionärer med sina synpunkter på dessa frågor.
I ett avsnitt om vissa utvecklingsfrågor behandlar utskottet vad som i propositionen anförts om behovet av en systematisk översyn av bl.a. myndighetsstrukturen och en mer entydig ordning när det gäller styrning, finansiering och uppföljning. Utskottet har intet att erinra mot detta och inte heller mot vad som anförs om en ändring av försvarsmaktsbegreppet. Utskottet delar vidare propositionens syn på behovet att utreda ledningsorganisationen på central och regional nivå liksom försvarsforskningen.
Även i avsnittet om ekonomiska frågor behandlar utskottet vissa verksamheter av utvecklingskaraktär, nämligen åtgärder för att utveckla den finansiella styrningen av totalförsvaret. Utskottet delar propositionens syn på behovet av sådana åtgärder men har funnit att det i fråga om vissa av de angivna åtgärderna ännu saknas underlag för ett beslut om genomförande.
I avsnittet om vissa för totalförsvaret gemensamma frågor föreslår utskottet bl.a. att riksdagen skall anta det förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) som föreslås i propositionen liksom godkänna de riktlinjer för hälso- och sjukvården i krig som föredragande statsrådet har förordat.
I betänkandet tillstyrker utskottet att utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92 i enlighet med propositionen fastställs till 31 713 000 000 kr. i prisläget februari 1990. I flera reservationer föreslås utgiftsramar som avviker från regeringens förslag. Företrädare i utskottet för moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centerpartiet vill således var för sig tillföra ökade resurser för delvis olika ändamål. Alla har de dock huvudsyftet att under det mellanår som är i fråga uppnå en bättre balans mellan uppgifter och resurser och en ökad handlingsfrihet inför 1992 års försvarsbeslut. Företrädare för vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna föreslår, med utgångspunkt i sina resp. uppfattningar om hur det militära försvaret bör utvecklas, lägre utgiftsramar med tillhörande begränsningar av verksamheten.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner den av regeringen föreslagna allmänna inriktningen för det militära försvarets fortsatta utveckling. Utskottet föreslår också godkännande av den inriktning som propositionen föreslår för marin- och flygstridskrafterna, liksom av huvuddragen av vad som förordats om arméstridskrafterna. Vad beträffar Svea ingenjörregemente anser dock utskottet att denna myndighet inte nu skall läggas ned. Vidare bör Almnäsetablissementet enligt utskottets mening behållas och flyttningen av FN-skolan till Kungsängen inte genomföras innan arméns hela fredsorganisation på nytt har prövats inför 1992 års försvarsbeslut. Mot den av utskottet förordade allmänna inriktningen för utvecklingen av det militära försvaret och för de olika försvarsgrenarna föreligger reservationer. Företrädarna inom utskottet för moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna, centerpartiet, vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna har därvid i olika delfrågor gett uttryck för sina skilda uppfattningar som i fråga om den övergripande inriktningen tidigare kommit till uttryck i resp. förslag till utgiftsram för det militära försvaret.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anför om den operativa ledningen m.m.
JAS 39-projektet behandlas i ett särskilt avsnitt och utskottet delar regeringens uppfattning att arbetet med detta tills vidare skall fortsätta. Utskottet föreslår i anslutning härtill ett tillkännagivande.
Beträffande totalförsvarets civila delar har utskottet tagit del av och lämnat utan erinran vad i propositionen anförts om den allmänna inriktningen av denna del av totalförsvaret och den framtida utvecklingen av däri ingående funktioner. Utskottet avstår från att mer ingående uppehålla sig vid dessa frågor med hänsyn till att den framtida inriktningen av totalförsvaret för närvarande är under övervägande inför ett kommande försvarsbeslut.
När det gäller de värnpliktigas förmåner tillstyrker utskottet propositionens förslag att administrationen av familjebidragen skall överföras från kommunerna och försvarets civilförvaltning till försäkringskassorna och riksförsäkringsverket samt föreslår att riksdagen vidtar därmed sammanhängande lagändringar. Riksdagen bör vidare enligt utskottets mening anta vissa lagförslag syftande till förbättringar av de värnpliktigas skydd, bl.a. när det gäller olycksfall under fritiden. Utskottet har ingen invändning mot att dagersättningen höjs från 31 till 34 kr. och inte heller mot de ändringar i familjebidragens storlek och omfattning som regeringen enligt försvarsministern avser att genomföra. Utskottet ställer sig också i huvudsak bakom de besparingsåtgärder rörande värnpliktsresorna som försvarsministern överväger.
Utskottet föreslår när det gäller anslagsfrågorna att riksdagen med vissa smärre justeringar anvisar de medel regeringen föreslår.
I den del av propositionen som tar upp frågor rörande den anställda, värnpliktiga resp. frivilliga personalen inom totalförsvaret föreläggs riksdagen bl.a. ett förslag om utökning av försöken med förkortad grundutbildning för vissa värnpliktiga, inkl. erforderlig lagändring. Utskottet har inget att invända mot vad som i detta avseende föreslås i propositionen. Beträffande direktrekrytering av vissa värnpliktiga, en fråga som även behandlas i ett flertal motionsyrkanden, anser försvarsministern att försöksverksamhet enligt statens räddningsverks förslag inte nu bör inledas. Detta ställningstagande motiveras bl.a. med hänvisning till att det i propositionen aviseras en översyn av grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem. Utskottet understryker det angelägna i att en sådan översyn kommer till stånd och att dess arbete åtminstone delvis kan avsätta resultat som kan ge underlag för nästa försvarsbeslut.
I betänkandet behandlas även frågor rörande den svenska försvarsindustrin. I propositionen betonar försvarsministern det angelägna i att söka bibehålla de fördelar som en inhemsk försörjning med försvarsmateriel ger, något som mot bakgrund av aktuella utvecklingstendenser kräver att vi klarare än hittills prioriterar vad som är viktigt att upprätthålla inom landet -- samtidigt som vi är öppna för upphandling i internationell konkurrens och ett utvidgat samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri. Utskottet, som i denna del inhämtat yttranden från utrikes- och näringsutskotten, har inget att erinra mot vad försvarsministern anför angående försvarsindustrin och biträder sålunda bl.a. uppfattningen att det från försvarspolitiska utgångspunkter är väsentligt att svensk försvarsindustri bereds förbättrade möjligheter att samverka särskilt med västeuropeiska försvarsindustriföretag.
I detta avsnitt behandlar utskottet även vissa motioner som väckts angående dessa frågor, inkl. ett antal som överlämnats av näringsutskottet tillsammans med yttrandet.
Propositionen
Regeringen har i propositionen 1. berett riksdagen tillfälle ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om det fortsatta utvecklingsarbetet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde,
2. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om åtgärder för att utveckla den finansiella styrningen av totalförsvaret,
3. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om styrnings- och budgetprocessen samt ekonomisk säkerhet i planeringen,
4. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om budgetering exklusive mervärdeskatt 1991/92,
5. berett riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om det ekonomiska utfallet för det militära försvaret för budgetåret 1989/90,
6. föreslagit riksdagen att godkänna att kompensation av övrigposten i nuvarande priskompensationssystem fr.o.m. budgetåret 1991/92 sker med nettoprisindex rensat från oljeprodukter.
Regeringen har vidare i propositionen föreslagit
7. att riksdagen fastställer utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92 till 31713000000 kr. i prisläget februari 1990,
8. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92 med hänsyn till prisutvecklingen efter februari 1990 enligt försvarsprisindex,
9. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden enligt nettoprisindex,
10. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1990/91,
11. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl,
12. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om revisionen av budgetåret 1989/90,
13. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om det ekonomiska utfallet för den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1989/90,
14. att riksdagen fastställer att anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92 förs upp med sammanlagt 1993418000 kr. beräknat i genomförandeprisläget 1991/92,
15. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1991/92 justera lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex efter juli 1990,
16. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera anslagsbeloppet under anslaget I 3. Skyddsrum, m.m. för budgetåret 1991/92 på grund av över- eller underutnyttjande av anslagsbeloppet för budgetåret 1990/91,
17. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 medge överskridande av förslagsanslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade bemyndiganden om det behövs av beredskapsskäl,
18. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del,
19. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om anslagsstrukturen inom totalförsvarets civila del,
20. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den genomförda verksamheten under budgetåret 1989/90,
21. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om läget inom försvarsmakten,
22. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om JAS 39-projektet,
23. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om mark, anläggningar och lokaler,
24. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om det militära försvarets fortsatta utveckling,
25. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av arméstridskrafterna,
26. att riksdagen till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7755000000 kr.,
27. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 3028900000 kr.,
28. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 3470300000 kr.,
29. att riksdagen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 530000000 kr.,
30. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av marinstridskrafterna,
31. att riksdagen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2681000000 kr.,
32. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av 3998900000 kr.,
33. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2410600000 kr.,
34. att riksdagen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 176750000 kr.,
35. att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av flygstridskrafterna,
36. att riksdagen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 4384000000 kr.,
37. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 16960000000 kr.,
38. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 6056600000 kr.,
39. att riksdagen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 259100000 kr.,
40. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av den operativa ledningen,
41. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 890500000 kr.,
42. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för operativ ledning m.m. får läggas ut inom en kostnadsram av 100000000 kr.,
43. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 144000000 kr.,
44. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 73500000 kr.,
45. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete för operativ ledning m.m. får läggas ut inom en kostnadsram av 120800000 kr.,
46. att riksdagen till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 73770000 kr.,
47. att riksdagen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 118100000 kr.,
48. att riksdagen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 40300000 kr.,
49. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för gemensamma myndigheter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 54000000 kr.,
50. att riksdagen till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
51. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att för budgetåret 1991/92 förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 700000 000 kr.,
52. att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1015400000 kr.,
53. att riksdagen till Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21530000 kr.,
54. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 330883000 kr.,
55. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 168374000 kr.,
56. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 68000000 kr.,
57. att riksdagen till Försvarets förvaltningsskola för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19000000 kr.,
58. att riksdagen till Försvarets mediecenter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
59. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9500000 kr.,
60. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21700000 kr.,
61. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 140000000 kr.,
62. att riksdagen till Försvarets datacenter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
63. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 medge att materiel för forskningsändamål får beställas inom en kostnadsram av 11000000 kr.,
64. att riksdagen till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 443100000 kr.,
65. att riksdagen till Avveckling av försvarets rationaliseringsinstitut m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 20300000 kr.,
66. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7060000 kr.,
67. att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 273630000 kr.,
68. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel för kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram av 169800000 kr.,
69. att riksdagen till Anskaffning av materiel för kustbevakningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 48000000 kr.,
70. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9000000 kr.,
71. att riksdagen till Reglering av prisstegringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2900000000 kr.,
72. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet anfört om beredskapsläge och mål inom totalförsvarets civila del,
73. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om allmän inriktning inom totalförsvarets civila del,
74. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om funktionen Civil ledning och samordning,
75. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 52870000 kr.,
76. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av teleanordningar för den regionala civila försvarsberedskapen får läggas ut inom en kostnadsram av 25000000 kr.,
77. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för civil beredskap för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 65400000 kr.,
78. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram av 420000 kr.,
79. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Signalskydd för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7100000 kr.,
80. att riksdagen till Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22510000 kr.,
81. att riksdagen till Civilbefälhavarna: Utbildnings- och övningsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7490000 kr.,
82. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om länsstyrelserna,
83. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om kommunerna,
84. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt inom fredsräddningstjänsten,
85. att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 596882000 kr.,
86. att riksdagen till Anläggningar för räddningsskolorna m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 26480000 kr.,
87. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning utgår för produktion av ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram på 166800000 kr.,
88. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge att ersättning utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram på 518300000 kr.,
89. att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 503250000 kr.,
90. att riksdagen till Identitetsbrickor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2330000 kr.,
91. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5000 kr.,
92. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 70990000 kr.,
93. att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 151170000 kr.,
94. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Psykologiskt försvar,
95. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9380000 kr.,
96. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Socialförsäkring m.m.,
97. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m.,
98. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Telekommunikationer,
99. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Transporter,
100. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.,
101. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Arbetskraft,
102. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Energiförsörjning,
103. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen inom funktionen Försörjning med industrivaror,
104. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 68660000 kr.,
105. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 200000000 kr. medge avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
106. att riksdagen bemyndigar regeringen att sätta ned verkskapitalet med 15715000 kr. för under budgetåret 1989/90 uppkomna lagringsförluster,
107. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag av 53070000 kr.,
108. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetået 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 184500000 kr.,
109. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
110. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om den fortsatta utvecklingen inom Övriga viktiga samhällsfunktioner,
111. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om ADB-säkerhet,
112. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
113. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9540000 kr.,
114. att riksdagen till Beredskapsstyrka för FN-tjänst för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 42110000 kr.,
115. att riksdagen till FN-styrkors verksamhet utomlands för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 267640000 kr.,
116. att riksdagen till Övervakningskontingenten i Korea för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5290000 kr.,
117. att riksdagen till Anslag för mervärdeskatt för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 971397000 kr.,
118. att riksdagen till Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 11380000 kr.,
119. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
120. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot,
121. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om personal,
122. att riksdagen antar förslag till lag om upphävande av familjebidragslagen (1978:520),
123. att riksdagen antar lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),
124. att riksdagen antar lag om ändring i lagen (1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga,
125. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
126. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,
127. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74),
128. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
129. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada,
130. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
131. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i lagen (1990:156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
132. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
133. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),
134. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om värnpliktsförmånerna,
135. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om vissa frågor rörande försvarsindustrin,
136. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om formerna för det fortsatta folkrättsarbetet,
137. att riksdagen godkänner de riktlinjer för bevakningen av skyddsobjekt som föredragande statsrådet har förordat,
138. att riksdagen antar förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
139. att riksdagen godkänner de riktlinjer för hälso- och sjukvården i krig som föredragande statsrådet förordat (avsnitten 2.1 och 2.6),
140. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om hälso- och sjukvården i krig,
141. att riksdagen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1991/92 utöver i prop. 1990/91:100, bil. 7 föreslaget förslagsanslag anvisar ytterligare 7469000 kr.,
142. att riksdagen till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 55190000 kr.,
143. att riksdagen till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 69470000 kr.,
144. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av den fortsatta verksamheten inom funktionen Telekommunikationer,
145. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av den fortsatta verksamheten inom funktionen Transporter,
146. att riksdagen till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 49190000 kr.,
147. att riksdagen medger att regeringen lämnar vägverket det beställningsbemyndigande som föredragande statsrådet har förordat i det föregående,
148. att riksdagen till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 33950000 kr.,
149. att riksdagen till Luftfartsverket: Beredskap för civilluftfart för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 56080000 kr.,
150. att riksdagen till Transportrådet: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4780000 kr.,
151. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.,
152. att riksdagen till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 42876000 kr.,
153. att riksdagen till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 223077000 kr.,
154. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört i fråga om funktionen Arbetskraft,
155. att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat för inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet,
156. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört,
157. att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 398316500 kr.,
158. att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7636000 kr.,
159. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med planering av stimulansåtgärder för andra kraft- och distributionsföretag än statens vattenfallsverk för att öka säkerheten i elsystemen, vilket innebär åtaganden om högst 11000000 kr. för budgetåret 1995/96,
160. att riksdagen till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 32360000 kr.,
161. att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet har anfört om disposition av inkomster vid försäljning av fast egendom.
Motionerna
Avlämnade under allmänna motionstiden 1991
1990/91:Fö201 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det svenska försvaret skall ges en effektivitet gentemot såväl miljöhot som ekonomisk krigföring och militära hot enligt de riktlinjer som anförts i denna motion, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det svenska militära försvaret med tanke på en oviss framtid skall ges flexibilitet mot vitt skilda hotbilder, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige skall göras mera försvarbart genom samhällsbyggande inom ekologiska ramar, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det svenska försvaret skall bygga på en allmän värntjänst för kvinnor och män med brett civilt och militärt verksamhetsområde, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att armén, flygvapnet och marinen skall omstruktureras på sätt som i motionen anförts för att slutligen utgöra delar i en helt icke-provokativ militär beredskap, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att katastrofberedskap och räddningstjänst skall förbättras i enlighet med vad i motionen anförts, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det framtida försvarets lämpligaste utformning skall studeras av två olika jämsides arbetande utredningar som, var för sig, lämnar förslag före utgången av 1992, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de i denna motion yrkade utredningarna bör anlita riksdagens försvarsutskott som referensgrupp, 9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till långsiktigt försvarsbeslut under våren 1993.
1990/91:Fö202 av Arne Andersson i Ljung m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarets behov av ökade resurser.
1990/91:Fö301 av Sigge Godin (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret, 2. att riksdagen hos regeringen begär att möjligheten prövas att förlägga del av denna utbildning till T 3 i Sollefteå, i samverkan med räddningsverkets skola i Sandö, Kramfors.
1990/91:Fö401 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om justeringar i de värnpliktigas ekonomiska skydd i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:Fö405 av Ingbritt Irhammar och Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen beslutar överföra 8000000 kr. från utbildningsdepartementets till försvarsdepartementets huvudtitel för undervisning av militär personal vid kommunal vuxenutbildning budgetåret 1991/92.
1990/91:Fö406 av Karl-Gösta Svenson och Sven-Olof Petersson (m, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undervisning av militär personal vid kommunal vuxenutbildning.
1990/91:Fö408 av Eva Björne (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en viss procentsats av försvarsmaktens budget skall användas för utveckling av ny materiel, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att arméns kvalitet avsevärt förbättras.
1990/91:Fö409 av Eva Björne m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omedelbar stationering av en patrullbåtsdivision till Norrlandskustens marinkommando, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resurser omplaceras till marinkommandot snarast så att möjligheter ges för att installera fasta ubåtsskyddssystem.
1990/91:Fö410 av Kerstin Ekman m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om sänkt pensionsålder för yrkesofficerare till 55 års ålder samt om möjlighet för befäl att avgå ur aktiv tjänst med "årlig ersättning" från 50 års ålder.
1990/91:Fö411 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om organisationsformer och disposition av anslagsmedel till musiken inom försvaret.
1990/91:Fö412 av Margareta Fogelberg och andre vice talman Christer Eirefelt (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att beslutet om flyttning av infanteriets officershögskola till Borensberg bör omprövas, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att officershögskolan bör kvarstanna i Halmstad.
1990/91:Fö413 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen beslutar avbryta JAS-projektet.
1990/91:Fö415 av Ivar Franzén m.fl. (c, m) vari yrkas att riksdagen upphäver sitt beslut om flyttning av infanteriets officershögskola till Borensberg och därmed fastlägger att den skall vara kvar i Halmstad.
1990/91:Fö417 av Barbro Sandberg (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att förvaltningen för det nya Mellersta militärområdet förläggs till Enköping.
1990/91:Fö418 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om s.k. idrottsplutoner.
1990/91:Fö419 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krigsförbandens kvalitet, utbildning och omfattning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förstärkta pansarvärnsresurser, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillförsel av ytterligare en jaktdivision,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om successiv förstärkning av de marina förbanden.
1990/91:Fö420 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Ing 1 skall bevaras, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att befintliga verksamheter på Almnäs skall få vara kvar, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppdrag åt regeringen att utreda förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av Ing 1 och Almnäsområdet.
1990/91:Fö421 av Karl-Gösta Svenson och Sven-Olof Petersson (m, c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en väsentligt utökad basering vid MKS, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kustbevakningen i Sölvesborg, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om MKOs lokalisering till Tullinge.
1990/91:Fö422 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om JAS-projektets avveckling.
1990/91:Fö423 av Inger Koch m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att försvaret av Storstockholm bör utformas efter de särskilda krav som huvudstadsregionen ställer.
1990/91:Fö424 av Maj Britt Theorin m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett nej till delserie två av JAS-projektet, 2. att riksdagen hos regeringen begär att en förlängning av Viggensystemet utreds.
1990/91:Fö425 av Wiggo Komstedt och Bo Lundgren (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om resurser för Skånes försvar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pansarvärn och anskaffning av en ny stridsvagn, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppsättning av ytterligare en jaktdivision, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de marina förbanden, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om civilförsvarets undsättningsstyrkor, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om P6.
1990/91:Fö426 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar om en nedskärning av de svenska militärutgifterna med 10 %, 2. att riksdagen beslutar att JAS-projektet omedelbart skall läggas ned.
1990/91:Fö501 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av kommunal representation vid utredning om den civila försvarsberedskapen.
1990/91:Fö502 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av förbättrad förberedelse beträffande distribution av gasmasker i hemskyddet.
1990/91:Fö503 av Lars Sundin och Lennart Brunander (fp, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyldighet för kommunerna att organisera driftvärn för att i kris- och krigsläge skydda viktiga kommunala anläggningar.
1990/91:Fö701 av Marianne Jönsson och Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att kustbevakningen bibehålls i oförändrad omfattning i Kalmar län.
1990/91:Fö702 av Bertil Danielsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kustbevakningens organisation i Kalmar län.
1990/91:Fö703 av Mona Saint Cyr m.fl. (m, fp, c, v, mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av fortsatt kustpostering i Gryt samt eventuell försöksverksamhet med samordnade resurser för kustbevakning och polis.
1990/91:Fö704 av Viola Furubjelke m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behoven av fortsatt postkontor och kustpostering i Gryt.
1990/91:Fö705 av Carl Frick och Eva Goës (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen har anförts om indragningarna för kustbevakningen.
1990/91:Fö706 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att miljöskyddsfartyget i Kungshamn bör utrustas personellt och tekniskt på sätt som svarar mot det höga riskpåslaget i området.
1990/91:Fö801 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av principerna för finansieringen av den kommunala räddningstjänsten.
1990/91:Fö803 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att räddningsverkets utbildningsverksamhet varaktigt förläggs till Borås.
1990/91:Fö808 av Margit Gennser (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär lagstiftning om finansiering av räddningstjänsten i enlighet med de principer som angivits i motionen.
1990/91:Fö810 av Magnus Persson och Oskar Lindkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om integrering och samordning av resurser och verksamhet inom arbetet med att förebygga olyckor.
1990/91:Fö811 av Karl-Erik Svartberg och Sverre Palm (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder till stöd för Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne.
1990/91:Fö813 av Eva Goës m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen av regeringen begär att den skall ge en lämplig instans i uppdrag att med Stockholms kommun förhandla om upprättandet av en evakueringsplan för Stockholm.
1990/91:Fö814 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala räddningstjänstens ansvar för industrins miljö- och säkerhetsproblem,
1990/91:So456 av Barbro Westerholm och Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att garantera Sverige tillgång på infusionslösningar.
1990/91:So457 av Sigge Godin (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om behovet av inhemsk produktion av infusionslösningar, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kabi Matfors utmärkta förutsättningar för att producera infusionslösningar.
1990/91:N231 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att initiativ bör tas till en omställning från militär till civil produktion.
1990/91:N311 av Paul Ciszuk m.fl. (mp, v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alternativ verksamhet till militär industri nu måste främjas.
1990/91:N312 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en krisplaneringsgrupp med parlamentarisk insyn för vapenindustrin bör tillsättas.
1990/91:N350 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att krigsmaterielindustrin skall överföras i statens ägo i enlighet med vad i motionen anförts.
Väckta med anledning av proposition 1990/91:102
1990/91:Fö1 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att helikopterverksamheten på Säve skall vara kvar.
1990/91:Fö2 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763).
1990/91:Fö3 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar upphäva tidigare fattade beslut om flyttning av Ing 1 till Strängnäs, FN-skolan till Kungsängen och arméns fältarbetsskola till Eksjö,
2. att riksdagen, med avslag på proposition 1990/91:102 i denna del, beslutar att ställningstagande beträffande Ing 1:s framtid bör vänta till 1992 års försvarsbeslut,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör utreda förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av Ing 1 och Almnäsområdet.
1990/91:Fö4 av Sören Lekberg och Lennart Andersson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att frågan om Ing 1:s framtid bör avgöras i samband med 1992 års försvarsbeslut.
1990/91:Fö5 av Elving Andersson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om 12:e helikopterdivisionens lokalisering till Säve,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sambruk inom offentliga sektorn.
1990/91:Fö6 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krisen i svensk försvarspolitik,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det svenska försvarets uppgifter och förmåga,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en minskning av antalet brigader i arméorganisationen inte nu skall genomföras,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en andra ubåtsjaktstyrka och behovet av ytterligare beväpning för ubåtsjakt,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kaderorganiserade flygförband inte bör få förekomma,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att antalet jaktdivisioner skall vara 12, därigenom beslutande att en ytterligare division J35J skall organiseras på F 10 i Ängelholm,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att staben för marinkommando Ost skall förläggas till Muskö,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nedläggningen av Svea ingenjörregemente inte skall genomföras förrän frågan om specialtruppslagens framtida behov av utbildningsetablissement utretts i nästa försvarsbeslut samt att FN-skolan och fältarbetsskolan i avvaktan på beslut om ingenjörregementets framtid bör vara kvar i Almnäs,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prövning av överbefälhavarens förslag till avyttringsmodell för försvarets mark m.m.,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försvarsmaktbegreppets omfattning inte bör ändras utan att frågan prövats i arbetet inför nästa försvarsbeslut,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den ekonomiska styrningen inom försvaret,
13. att riksdagen till B 1 Arméförband, ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anslår 300 000 000 kr. utöver regeringens förslag avsett för repetitionsutbildning,
14. att riksdagen till B 2 Arméförband, anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 anslår 420000000 kr. utöver regeringens förslag avsett för ersättning för beställning utöver ram av Haubits 77 B (230 miljoner) och bibehållande av utvecklingskapacitet vid försvarsindustrin (90 miljoner) samt förstärkningar av pansarvärnsfunktionen (100 miljoner),
15. att riksdagen till C 2 Marinförband, anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 anslår 400000000 kr. utöver regeringens förslag avsett för ubåt 90 (100 miljoner) samt anskaffning av organisationsbestämmande materiel för ubåtsjaktstyrka (300 miljoner),
16. att riksdagen till D 1 Flygvapenförband, ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 anslår 200000000 kr. utöver regeringens förslag avsett för uppsättande av en fjärde jaktdivision J35J vid F 10 i Ängelholm.
1990/91:Fö7 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en försöksverksamhet bör starta där 1000 värnpliktiga rekryteras till civilförsvaret i enlighet med räddningsverkets förslag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en försöksverksamhet bör starta där 800 värnpliktiga ges dels militär utbildning, dels miljövärnsutbildning i enlighet med vad i motionen anförs,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en försöksverksamhet bör starta där 800 värnpliktiga rekryteras till vårdsektorn i enlighet med vad i motionen anförs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en försöksverksamhet med utbildning i civilt motstånd bör startas vid I 3 i Örebro,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en filial för räddningsskolan vid Sandö bör projekteras vid T 3 i Sollefteå,
7. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Civil ledning och samordning beslutar anslå 40000000 kr. mer än vad regeringen föreslagit eller således 195 400 000 kr.,
8. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst beslutar anslå 270000000 kr. mer än vad regeringen föreslagit eller således 1621100000 kr.,
9. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Hälso- och sjukvård m.m. beslutar anslå 160000000 kr. mer än vad regeringen föreslagit eller således 284660000 kr.,
10. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Livsmedelsförsörjning m.m. beslutar anslå 50000000 kr. mer än vad regeringen föreslagit eller således 315953000 kr.,
11. att riksdagen till en ny totalförsvarsfunktion Kärngårdar beslutar anslå 50000000 kr.,
12. att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Energiförsörjning beslutar anslå 78000000 kr. mer än vad regeringen föreslagit eller således 227312500 kr.,
13. att riksdagen till Arméförband: Allmän lednings- och förbandsverksamhet beslutar anvisa ett särskilt anslag om 100000000 kr. för försöksverksamhet med miljövärnsutbildning, ekologiska demonstrationsgårdar och utbildning i civilmotstånd,
14. att riksdagen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. beslutar anslå 3000000 kr. mer än vad regeringen föreslagit eller således 50650000 kr. att användas som i motionen föreslagits,
15. att riksdagen med ändring av tidigare beslut beslutar att trängregementena i Sollefteå och Hässleholm skall vara självständiga myndigheter,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att pansarregementena P 5, P 4, P 10 och P 6 under budgetåret bör starta en övergång till infanteriutbildning,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att beställningen av stridsfordon 90 bör annulleras och ersättas av en halverad beställning,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att anskaffningen av skyddsvästar och ABC-skyddsutrustning inom armén bör utökas med en kostnad om 100000000 kr.,
19. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag att lägga ned Svea ingenjörregemente (Ing 1) i Södertälje,
20. att riksdagen beslutar att ett ingenjörscentrum för armén skall inrättas vid Almnäs i Södertälje,
21. att riksdagen med avslag på regeringens förslag i denna del beslutar att repetitionsutbildning skall genomföras i enlighet med vad i motionen anges,
22. att riksdagen beslutar att delserie två av JAS-flygplanet ej skall beställas,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att flygvapnet bör inleda en avveckling av flygflottiljer i enlighet med vad i motionen anförs,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att beställningen av ubåt 90 bör annulleras och att fortsatt anskaffning av ubåtar bör inriktas i enlighet med vad i motionen anförs,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att dagersättningen för värnpliktiga bör ökas utöver 34 kr. i motsvarande mån som kostnaderna för resor kan minskas,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de värnpliktiga genom avtal med trafikbolagen bör ges fria resor på tåg och buss,
27. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att de värnpliktiga bör utbildas närmare hemorten i enlighet med vad i motionen angetts,
28. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag (F 6) om medel för nybyggnation för försvarets forskningsanstalt (Ursviksprojektet),
29. att riksdagen till Gemensam försvarsforskning (G 1) anslår 40000000 kr. mindre än vad regeringen har föreslagit eller således 403100000 kr.,
30. att riksdagen beslutar att fastställa utgiftsramen för de civila delarna i försvarsdepartementets budget till 2633000000 kr.,
31. att riksdagen beslutar att fastställa utgiftsramen för det militära försvaret till 32179000000 kr.,
32. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag till lag som gör det möjligt för kommunerna att ta ut beredskapsavgift per kWh av el-distributionsföretagen,
33. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag till lag om alternativ bostadsuppvärmning i enlighet med vad i motionen anförs,
35. att riksdagen beslutar att av regeringen begära förslag till sådan ändring i myndighetsförordningen som ger myndigheterna större beredskapsansvar.
1990/91:Fö8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den mycket oroande situationen inom försvaret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att inriktningar och problemområden som redovisas i motionen skall belysas inför 1992 års försvarsbeslut,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att erfarenheter av kvalitet i utrustning och utbildning från Gulfkriget utvärderas för tillämpningar inom svenskt totalförsvar,
4. att riksdagen beslutar att södra och västra militärområdena slås samman samt att regeringen snarast bör redovisa förslag till verksamhetens fortsatta lokalisering liksom till förändringar i civilområdesorganisationen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en tre-miloindelning bör vara huvudalternativet i underlaget inför 1992 års försvarsbeslut,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det inför 1992 års försvarsbeslut bör föreligga underlag för en minskad militär ledningsorganisation även på den lägre regionala nivån,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vikten av att utvecklingsarbetet rörande flygburen radar fortsätter samt att handlingsfrihet säkerställs att anskaffa ytterligare en kustrobotenhet,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen föreslås för att handlingsfrihet att sätta upp en fjärde division J 35 Draken bibehålls genom begränsade planeringsinsatser, bibehållande av modifierade flygplan men utan ytterligare utbildning i fredstid,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen framhålls om de fördelar en export av JAS 39 Gripen skulle ha också för att underlätta en reduktion av antalet plan för leverans till svenska flygvapnet under 1990-talet,
10. att riksdagen fastställer utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92 till 32113000000 kr. i prisläget februari 1990,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en övergång till budgetering i genomförandeprisläge för den militära utgiftsramen, förändringar av försvarsmaktsbegreppet och omfattningen av den militära utgiftsramen liksom införandet av kapitalkostnader för investeringar i fast egendom bör avvaktas så att dessa frågor kan prövas i ett sammanhang vid 1992 års försvarsbeslut,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att fortifikationsförvaltningens monopolställning i fråga om försvarsmaktens byggande snarast bör upphöra,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i propositionen redovisade principen om återutnyttjande av försäljningsinkomster från försvarets fasta egendom bör ligga till grund för försvarsmyndigheternas planering redan under 1991,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en kraftfull revision av de regionala mål- och riskanalyserna i syfte att reducera skyddsrumskostnaderna,
15. att riksdagen fattar principbeslut om införande av direktrekrytering av värnpliktiga till civila delar av totalförsvaret,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 50000000 kr. under budgetåret 1991/92 överförs från skyddsrumsbyggande till utbildning för att möjliggöra försöksverksamhet med direktrekryterade värnpliktiga inom räddningstjänsten/civilförsvaret,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen uttalas rörande sjukvården i krig.
1990/91:Fö9 av Karl-Göran Biörsmark m.fl. (fp, m, c, mp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att kustbevakningen får i uppdrag att bevara kustposteringen i Gryt,
1990/91:Fö10 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om begränsning av de värnpliktigas resor i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att minst hälften av anslaget till värnpliktigas resekostnader överförs till materielanslaget,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidareutvecklingen av flygplanet JAS,
4. att riksdagen hos regeringen begär utredning om hur kostnader för värnpliktigas skadegörelse, exempelvis demolerade järnvägsvagnar, förstörelse inom kasernområden eller materielförstörelse, skall kunna debiteras och tas ut från de ansvariga.
1990/91:Fö11 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen begär att regeringen inför den förestående översynen av det militära försvarets centrala ledning ger direktiv om nedläggning av armé-, marin- och flygstaberna,
2. att riksdagen beslutar om en avveckling av pansarbrigaderna,
3. att riksdagen beslutar att de myndigheter som i propositionen föreslås överföras från det militära försvarets anslag till en gemensam ekonomisk ram i stället läggs ner och så långt som möjligt integreras med motsvarande civila organ,
4. att riksdagen begär att regeringen låter förbereda och genomföra en överföring av fortifikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse till byggnadsstyrelsen resp. socialstyrelsen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kustbevakningens organisation,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sårbarhetsproblemen och de civila delarna av totalförsvaret bör få större uppmärksamhet inför nästa försvarsbeslut,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunerna måste få en ökad ekonomisk ersättning för sitt utökade ansvar inom fredsräddningstjänsten och civilförsvarsverksamheten,
8. att riksdagen beslutar att dagersättningen för värnpliktiga skall höjas till 40 kr.,
9. att riksdagen beslutar att utryckningsbidraget för värnpliktiga skall höjas till 4000 kr.,
10. att riksdagen till totalförsvarets militära del för budgetåret 1991/92 anslår 3230000000 kr. mindre än vad regeringen föreslagit eller således 31383000000 kr.
1990/91:Fö12 av Olle Östrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisningen av helikopterdelegationens förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen.
1990/91:Fö13 av Hans Gustafsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att åstadkomma ett optimalt resursutnyttjande av försvarsanslaget.
1990/91:Fö14 av Lars Ahlmark och Göthe Knutson (m) vari yrkas 1. att riksdagen avslår regeringens förslag om administration av familjebidragen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en förnyad prövning av förbands- och civilförvaltningsalternativen.
1990/91:Fö15 av Göthe Knutson och Karl-Gösta Svenson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hotbilden i svenskt närområde,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en andra ubåtsjaktstyrka,
3. att riksdagen till C 2 Marinförband, anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 anslår 400000000 kr. utöver regeringens förslag avsett för Ubåt 90 (100000000 kr.) samt anskaffning av organisationsbestämmande materiel för ubåtsjaktstyrka (300000000 kr.),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den svenska marina försvarsindustrins behov av internationellt samarbete och exportorder till Karlskronavarvet,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn vad gäller ägarstrukturella förhållanden i vår marina försvarsindustri.
1990/91:Fö16 av Hans Lindblad (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att få till stånd en föryngring av yrkesbefälet, ett bättre utnyttjande av kompetens hos reservofficerare och en större flexibilitet i krigsorganisationen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelarna med att bättre än hittills ta till vara försvarets utbildning av förare av stridsflygplan och helikoptrar.
1990/91:Fö17 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:102 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inriktningen av det militära försvaret,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bristerna i beredningen av underlagen för beslutet om totalförsvarets verksamhet,
3. att riksdagen avslår proposition 1990/91:102 såvitt avser förslag till genomförandeprisbudgetering,
4. att riksdagen anvisar 200000000 kr. utöver regeringens förslag till anskaffande av försvarsmateriel inom armén, i enlighet med vad i motionen anförts,
5. att riksdagen anvisar 75000000 kr. utöver regeringens förslag till anskaffande av materiel inom marinen, i enlighet med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansiering av Ubåt 90 och Haubits 77 B,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anskaffning av amfibiebåtar,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingssamarbete inom försvarsindustrin,
9. att riksdagen hos regeringen begär svenskt initiativ för att få till stånd en internationell överenskommelse om begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln i enlighet med vad i motionen anförts,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beslut om Ing 1 m.m. i samband med 1992 års försvarsbeslut,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den allmänna värnpliktens betydelse för det militära försvaret,
12. att riksdagen anvisar 200000000 kr. utöver regeringens förslag till repetitionsutbildning inom armén,
13. att riksdagen anvisar 50000000 kr. utöver regeringens förslag till repetitionsutbildning inom marinen,
14. att riksdagen anvisar 50000000 kr. utöver regeringens förslag till repetitionsutbildning inom flygvapnet,
15. att riksdagen anvisar 50000000 kr. utöver regeringens förslag till förbättring av dagersättningen till de värnpliktiga med 4 kr./dag,
16. att riksdagen hos regeringen begär att en parlamentarisk utredning tillsätts för de civila delarna av totalförsvaret, i enlighet med vad i motionen anförts,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skyddsmasker,
18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om livsmedelsberedskap.
1990/91:Fö18 av Erling Bager och Maria Leissner (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att 20000 värnpliktiga i "värnpliktspuckeln" skall erbjudas möjligheten att undantas från militärutbildning med användande av den metod som föreslagits av försvarskommitténs arbetsgrupp för personal- och värnpliktsfrågor.
1990/91:Fö19 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättning av en fristående försvarskommitté,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om direktiven för denna försvarsutredning,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningslös prövning av frågan om stridsvagnsanskaffning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till svensk kompetens på stridsvagnsutvecklingsområdet.
1990/91:Fö20 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undervisning av försvarets personal vid den kommunala vuxenutbildningen.
Väckt med anledning av proposition 1990/91:87
1990/91:N25 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om beredskapsplanering för energiförsörjningen.
Utskottet
Säkerhetspolitik och försvarspolitik
I detta avsnitt behandlas -- i anslutning till vad föredragande statsrådet i propositionen (s. 7--17) har anfört om överväganden inför ett planerat försvarsbeslut 1992, om läget inom totalförsvaret och om inriktningen av säkerhetspolitiken, m.m. -- de motionsyrkanden som rör läget inom totalförsvaret (Fö202 (m), Fö6 yrkande 1 (m), Fö8 yrkande 1 (fp) samt Fö17 yrkande 2 (c)), läget i försvarsplaneringen inför det planerade försvarsbeslutet 1992 (Fö201 yrkandena 7--9 (mp), Fö8 yrkandena 2 och 3 (fp), Fö17 yrkande 16 (c) och Fö19 yrkandena 1 och 2 (fp)) samt inriktningen av säkerhets- och försvarspolitiken (Fö6 yrkande 2 (m), Fö15 yrkande 1 (m) Fö201 yrkandena 1, 3 och 5 (mp) samt Fö6 yrkande 3 (m)).
Utskottet
I propositionen erinras om 1988 års försvarskommittés arbete och regeringens beslut i december 1990 att den inriktning av kommitténs arbete som lagts fast i dess direktiv inte längre skall gälla. Vidare konstateras att det därför för närvarande saknas förslag till långsiktig inriktning av det militära och det civila försvarets utveckling, varför budgetåret 1991/92 får karaktären av ett mellanår, ett år mellan två försvarsbeslutsperioder.
Försvarsministern behandlar i detta avsnitt av propositionen de allmänna överväganden som legat till grund för regeringens förslag till åtgärder för att hantera den situation som uppstått genom att ett långsiktigt totalförsvarsbeslut inte kan fattas 1991 såsom förutsett. Han konstaterar därvid att förutsättningen för att hantera nu förestående budgetår bestäms av mellanårskaraktären och av i första hand tre faktorer, nämligen den säkerhetspolitiska miljön, läget i totalförsvaret och det allmänna ekonomiska läget. Beträffande den senare faktorn aviserar han ett antal planerade åtgärder för att inom försvarsdepartementets verksamhetsområde omsätta riktlinjerna i de bilagor till årets budgetproposition där cheferna för finans- resp. civildepartementet anger riktlinjer för den ekonomiska politiken och för förnyelsen av den offentliga sektorn.
I sina sammanfattande slutsatser av det i propositionen beskrivna läget inom totalförsvaret och i försvarsplaneringen samt av presentationen av föreslagna åtgärder anför försvarsministern följande:
Jag är angelägen att uppnå breda lösningar på de problem som för närvarande finns inom totalförsvaret. De mera genomgripande förslagen får anstå till våren 1992. Det är dock enligt min mening både möjligt och önskvärt att redan i årets proposition om försvaret påbörja förändringar i krigsorganisationen, samt vidta åtgärder för att kunna genomföra strukturella förändringar på stödmyndighetssidan under försvarsbeslutsperioden. Detta kombinerat med besparingar för budgetåret 1991/92 bör skapa balans för den närmaste tiden och bevara handlingsfriheten inför ett mera långsiktigt försvarsbeslut år 1992.
Tillsammans med en utvecklad finansiell styrning skapar detta goda förutsättningar inför det planerade försvarsbeslutet 1992.
I propositionen redovisar försvarsministern även sina säkerhetspolitiska överväganden (s. 9--11). Dessa återges i det följande i sin helhet, eftersom det i en säkerhets- och försvarspolitiskt starkt föränderlig tid är av särskilt stor vikt att förslag till förändringsåtgärder inom totalförsvaret ges en utförlig säkerhetspolitisk motivering.
Sveriges säkerhetspolitik syftar ytterst till att bevara vårt lands frihet och nationella oberoende. Vårt säkerhetspolitiska mål är att i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en nationell handlingsfrihet för att kunna utveckla vårt samhälle i politiskt, ekonomiskt, socialt, kulturellt och varje annat hänseende, samt i samband därmed utåt verka för fortsatt avspänning, samarbete och fredlig utveckling. Ett viktigt led i dessa strävanden är att bidra till fortsatt lugn och stabilitet i Norden och att minska riskerna för att Sverige dras in i krig eller konflikter.
Säkerhetspolitiken formas väsentligen i ett samspel mellan utrikespolitiken och försvarspolitiken. Huvudlinjen i denna politik är neutralitetspolitiken -- alliansfrihet i fred, syftande till neutralitet i krig. Denna är fast förankrad hos det svenska folket.
Neutralitetspolitikens centrala syfte är sålunda att -- genom ett konsekvent avstående från militär operativ samverkan med andra stater -- framgångsrikt kunna hävda vår neutralitet i händelse av krig.
Neutralitetspolitiken bidrar i fred till stabilitet och avspänning i vår del av världen, och utgör samtidigt en viktig grund för vårt internationella arbete för säkerhet, samverkan och solidaritet.
Neutralitetspolitiken förutsätter en fast och konsekvent försvarspolitik, som skapar förtroende i omvärlden för vår vilja och förmåga att försvara oss.
Den säkerhetspolitiska miljön i vår del av världen har under de senaste åren genomgått grundläggande förändringar i såväl politiskt som militärt avseende. Även om förändringsprocessen är koncentrerad till Öst- och Centraleuropa, har den långtgående, och i sina huvuddrag positiva konsekvenser för hela Europa, liksom för relationerna mellan USA och Sovjetunionen.
Denna process har lett till en i det närmaste total avveckling av den tidigare sovjetiska politiska och militära hegemonin över de forna allierade inom Warszawapakten (WP). Av en mängd skäl är det uppenbart att denna utveckling är utan återvändo.
Sovjetunionens fortsatta utveckling är osäker. Ytterligare bakslag i den pågående omdaningsprocessen är av många skäl sannolika. Inte minst utvecklingen i Baltikum inger oro. Denna osäkerhet om en närbelägen stormakts framtid är självfallet en viktig faktor i ett svenskt säkerhetspolitiskt sammanhang.
De enskilda väststaterna, såväl som de västliga samarbetsorganisationerna, påverkas alla i större eller mindre utsträckning av utvecklingen i Öst. För försvarsalliansen NATO innebär utvecklingen en i grunden förändrad militär hotbild, där ett omfattande, överraskande östligt anfall i Centraleuropa kan avskrivas som planeringsgrund. Detta är en annan viktig faktor för svensk säkerhetspolitik.
De två militäralliansernas roll och ställning har sålunda radikalt förändrats. WP har i praktiken upphört som militärt samarbetsorgan. Vid NATOs senaste toppmöte sommaren 1990 förutskickades en anpassning av NATO till den nya situationen genom bl.a. en förstärkning av organisationens politiska roll. Den vikt som huvuddelen av de västeuropeiska nationerna fäster vid de säkerhetspolitiska banden till USA talar starkt för att NATO under överskådlig tid kommer att vara den organisation i vilken dessa stater tillsammans med USA och Canada bedriver sitt försvarspolitiska samarbete.
Samarbetet inom den europeiska säkerhetskonferensen ESKs ram inleddes på 1970-talet. Helsingforsdokumentet 1975 var resultatet av en försiktig balansgång mellan å ena sidan ansträngningar att stärka säkerheten och befästa ett politiskt status quo, å andra sidan ambitioner att främja förändringar och reformer, i synnerhet genom att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna. Under senare tid har ytterligare överenskommelser om militära förtroende- och säkerhetsskapande åtgärder träffats inom ESK-processens ram, samtidigt som viktiga förhandlingar mellan NATO och WP om nedrustning, med koncentration till Centraleuropa, också förts under ESKs paraply. Toppmötet i Paris i november 1990 bekräftar och konsoliderar ESKs roll som forum för säkerhetspolitisk dialog och fredligt öst-västsamarbete i det nya Europa.
EG genomgår för närvarande en snabb utveckling som tar sig uttryck i såväl en fördjupning av samverkan mellan de nuvarande medlemsstaterna, som en diskussion om en breddning av medlemskretsen. EG är därmed också en av de viktigaste drivkrafterna i processen att successivt binda samman allt flera av Europas stater i ett mångfacetterat mönster av fredligt samarbete.
I det nu framväxande Europa har den militära fiendebilden mellan NATO och Sovjetunionen bleknat. En betydande uttunning av styrkorna i Centraleuropa har överenskommits. Trots det förbättrade politiska klimatet, och även sedan de överenskomna minskningarna av stridskrafterna i Europa genomförts, kommer stormakterna dock att vidmakthålla stora militära styrkor.
I vad gäller utvecklingen utanför Europa har Mellanöstern länge framstått som det för internationell fred och säkerhet mest hotande regionala konfliktsområdet. Detta sammanhänger bland annat med de djupa och komplexa motsättningarna i denna region, områdets strategiska betydelse -- inte minst på grund av oljetillgångarna -- och de stormaktsintressen som bl.a. av detta skäl kommit att göra sig gällande i denna del av världen. Även vid sidan av det aktuella Irak-Kuwait-kriget finns anledning att räkna med fortsatta motsättningar och konflikter i området. Risken att en sådan konflikt i militär mening sprids till Europa är självfallet väsentligt mindre i ett samarbetsinriktat stormaktsklimat. Däremot kan varje större krig i Mellanöstern -- eller hotet härom -- även i framtiden få vittgående konsekvenser för de internationella oljepriserna, och därmed också för den internationella konjunkturutvecklingen. Skulle krigshandlingarna leda till förstörelse av en större del av oljeproduktionskapaciteten i området, är en global oljebrist ofrånkomlig.
Säkerheten i nordvästra Europa är starkt knuten till den vidare europeiska säkerhetssituationen. Samtidigt uppvisar Norden och dess närområde vissa särdrag i såväl politiskt som militärstrategiskt avseende, i förhållande till Europa i dess helhet.
Det nordiska området karakteriseras av en grundläggande stabilitet i vad avser den politiska situationen och den säkerhetspolitik som förs av de nordiska länderna. Dessa har i många avseenden sammanfallande intressen. Trots skillnader i säkerhetspolitisk orientering har de ofta kunnat verka gemensamt, bland annat inom Förenta nationerna och andra internationella organisationer. En förutsättning för detta samarbete är de nordiska ländernas gemensamma kultur och grundläggande respekt för varandras säkerhetspolitiska lösningar och politiska ställningstaganden.
Det nordeuropeiska och nordatlantiska områdets strategiska betydelse sammanhänger i väsentlig grad med vissa grundläggande militärstrategiska intressen för USAs och Sovjetunionens del. Främst avser de den globala kärnvapenbalansen, liksom marinstrategiska och luftoperativa förhållanden. Dessa har hittills berörts endast i ringa utsträckning av de senaste årens nedrustningsprocess mellan maktblocken och torde inte heller komma att påverkas i grundläggande avseenden exempelvis av ett förestående avtal om begränsning av de strategiska kärnvapnen, ett START-avtal.
De senaste årens åtaganden om militära förändringar inom maktblocken NATO och WP har sålunda i första hand berört Centraleuropa, medan förhållandena på de europeiska flankerna påverkats i långt mindre utsträckning. Det återstår att göra en fördjupad bedömning av hur den nyligen ingångna CFE-överenskommelsen påverkar vårt omedelbara närområde, dvs. främst nordvästra Sovjetunionen. Mycket tyder dock på att effekten blir dels en viss kvalitetshöjning hos flyg- och arméförbanden genom tillförsel av modern materiel från Centraleuropa, dels en viss samtidig kvantitetsminskning i vad avser tung arméutrustning, som en följd av att äldre materiel avvecklas.
Sammantaget innebär sålunda de säkerhetspolitiska förändringar i Europa som redan genomförts resp. avtalats ett allmänt gynnsammare säkerhetspolitiskt klimat, som kommer även Sverige till del. Där framträder de europeiska staternas gemensamma intressen av fredlig ekonomisk och industriell samverkan tydligare och de klassiska öst-västmotsättningarna tonas ned. I vad avser de militära förhållandena sker i Centraleuropa grundläggande och oåterkalleliga förändringar. Förhållandena i det nordeuropeiska och nordatlantiska området är samtidigt mer oföränderliga, präglade av USAs och Sovjetunionens grundläggande strategiska intressen.
I denna situation bör Sveriges försvarspolitik kännetecknas av å ena sidan öppenhet för de positiva förändringar som ter sig långsiktiga och oåterkalleliga, å andra sidan fasthet för att fortsatt bidra till lugn och stabilitet i en nordisk miljö som i betydande utsträckning präglas av mer eller mindre permanenta, strategiska stormaktsintressen.
Utskottet får, oaktat att propositionen inte anmodar riksdagen att redovisa ett ställningstagande i dessa frågor, anledning att inledningsvis anföra att det inte har något att invända mot denna beskrivning av Sveriges säkerhetspolitiska miljö, mål och medel.
I det följande behandlar utskottet de motionsyrkanden som -- under den allmänna motionstiden resp. med anledning av proposition 1990/91:102 -- väckts angående läget inom totalförsvaret och i försvarsplaneringen samt säkerhets- och försvarspolitiken i stort.
Läget inom totalförsvaret
Ett antal motionsyrkanden berör läget i totalförsvaret. I motion Fö202 (m) understryks behovet av ökade resurser till det svenska försvaret. Som bakgrund till sitt yrkande beskriver motionärerna den ovissa säkerhetspolitiska situationen i Europa, det osäkra läget i den svenska försvarsplaneringen efter avvecklingen av 1988 års försvarskommitté och den reducering av den svenska försvarskraften som enligt överbefälhavaren fortgått under senaste 20-årsperiod till följd av otillräckliga försvarsanslag. Enligt motionärerna måste bedömningen av den framtida säkerhetspolitiska situationen läggas till grund för beslut om vilken försvarskraft Sverige behöver. Det ovissa läget leder till bedömningen att Sverige även under kommande år behöver ett starkt försvar, varav enligt motionärerna följer att den svenska försvarskraften måste återställas vilket kräver att det svenska försvaret tillförs ytterligare resurser.
Liknande synpunkter framförs i motion Fö6 (m) där motionärerna i yrkande 1 talar om krisen i svensk försvarspolitik. Till följd av svensk försvarspolitik och försvarsplanering under senare år, och senast i och med försvarskommitténs misslyckande, har enligt motionärerna ett läge uppstått där försvaret får vänta ytterligare på styrsignaler för den framtida utvecklingen; det försvarspolitiska nödhjälpsarbetet måste fortsätta ytterligare ett år. I motionen framhålls bl.a. att berörd personal känner oro av att ständigt arbeta i en ifrågasatt verksamhet, vars framtid ter sig alltmer osäker, och att omstruktureringar och nedläggningar som sker utan samband med ställningstaganden till slutmålen för verksamheten riskerar att leda till kapitalförstöring och dåligt resursutnyttjande. Den försvarspolitiska krisen är enligt motionärerna nu omöjlig att bestrida, vilket skadar tilltron till svenskt försvar.
Även i motionerna Fö8 yrkande 1 (fp) och Fö17 yrkande 2 (c) framförs synpunkter på situationen inom försvaret och bristerna i beredningen av underlagen för totalförsvarsbeslut.
I sin tillbakablick över faktorer som bidragit till det försvarspolitiska nuläget erinrar motionärerna i motion Fö8 om de invändningar som restes mot beslutet att tidigarelägga kommande försvarsbeslut med ett år, något som kom att rycka sönder planeringsprocessen och tillsammans med de stora säkerhetspolitiska förändringarna åren 1989--90 bidra till att försvåra ett långsiktigt försvarsbeslut. Motionärerna ifrågasätter om de medelstillskott för främst försvarsindustriell handlingsfrihet inför 1991 års försvarsbeslut som sedermera anvisats var befogade och anför att det hade varit att föredra att redan nu, med ytterligare ett mellanår tillkommet efter försvarskommitténs misslyckande, fatta viktiga principbeslut i stället för att bedriva ytterligare utredningar inför ett försvarsbeslut 1992.
I motion Fö17 (c) anför motionärerna att vårt totalförsvar, både den militära och den civila delen, behöver både moderniseras och förstärkas för att svara mot de av riksdagen uppställda målen, detta även om vissa styrkereduktioner sker i vårt närområde. I avsaknad av en försvarspolitik läggs enligt motionärerna nu på nytt ett förslag med provisorier; sådana misslyckanden inom försvarspolitiken får allvarliga konsekvenser för omvärldens tilltro till den svenska försvarsförmågan och försvarets planering och riskerar att leda till felsatsningar och misshushållning med resurser. Motionärerna framhåller vidare bl.a. att ett starkt svenskt totalförsvar, och ett samhälle som är väl rustat att stå emot kriser och påfrestningar av olika slag, ger trovärdighet åt vår neutralitetspolitik. Även om risken för krig nu förefaller mindre än på länge är samtidigt det oförutsedda i de senaste årens utveckling en påminnelse om svårigheterna att göra säkra framtidsbedömningar.
Utskottet konstaterar att tillämpningen av försvarets planerings- och ekonomisystem, med femåriga beslutsperioder och en omfattande planeringsprocess involverande parlamentariskt sammansatta försvarskommittéer, under senare år varit behäftade med betydande svårigheter -- bl.a. till följd av den snabba förändringen i Sveriges säkerhetspolitiska miljö och genom uppenbarade problem att uppnå erforderlig säkerhet och stabilitet i försvarsplaneringen. Det kan inte uteslutas att en utvärdering av de gångna årens svårigheter ger vid handen att delar av hittillsvarande planeringsprocess får omprövas inför framtiden.
Såsom redovisas i propositionen och närmare utvecklas i det följande kännetecknas läget i stort inom det svenska totalförsvaret av såväl positiva förhållanden som problem. Till de positiva inslagen inom det militära försvaret hör kvaliteten på den anställda och den värnpliktiga personalen liksom på viktiga delar av försvarets materiel. Vidare har Sverige ett av världens mest utvecklade civila försvar. Att särskilt det militära försvaret också har ett antal stora problem är dock alltmer uppenbart. Som framhålls i propositionen lider det militära försvaret samtidigt av innehållsmässiga och organisatoriska balansproblem. Till följd inte minst av uteblivna strukturförändringar under en följd av år har en situation skapats där försvarets organisation är alltför stor i förhållande till de resurser som står till förfogande. En alltför stor del av tillgängliga ekonomiska resurser utnyttjas för ändamål som inte kommer krigsorganisationen till godo; en allt mindre del av de samlade resurserna har kommit att avsättas till materielutveckling och materielanskaffning.
Det torde enligt utskottets mening vara uppenbart, oavsett bedömningar av tillgängligt ekonomiskt utrymme, att dessa balansproblem väsentligen måste lösas genom omstruktureringar och effektiviseringar inom ramen för en allmän översyn av det svenska totalförsvarets mål och uppgifter i det säkerhetspolitiska läge som avtecknar sig inför framtiden. Det faktum att 1988 års försvarskommitté, som hade ansvaret att lägga förslag i dessa avseenden, med hänvisning inte minst till den hastiga säkerhetspolitiska scenförändringen gjorde bedömningen att förutsättningar saknades för att hösten 1990 utarbeta underlag för ett försvarsbeslut år 1991 har uppenbarligen försatt försvaret och försvarsplaneringen i en ovanlig och svårbemästrad situation. Under det mellanår mellan två försvarsbeslutsperioder som det nu handlar om inför ett planerat 1992 års försvarsbeslut är det nödvändigt att -- inom ramen för tillgängliga resurser -- reducera ambitionen vad avser långsiktigt synnerligen angelägna strukturreformer till förberedande åtgärder inom vissa områden och att med hjälp av säkerhetspolitiskt acceptabla besparingsåtgärder säkerställa största möjliga grad av bevarad handlingsfrihet inför det långsiktiga försvarsbeslutet.
Utskottet konstaterar att propositionen innehåller en uppsättning förslag till åtgärder syftande till att åstadkomma ökad planeringssäkerhet och förbereda mer genomgripande strukturreformer. Samtidigt finns en strävan att bibehålla största möjliga handlingsfrihet inför det nu aktuella försvarsbeslutet 1992, allt detta som ett sätt att i årets försvarsbudget hantera en faktiskt föreliggande situation. När det gäller de långsiktiga frågorna inför nästa års försvarsbeslut kan konstateras att regeringen beslutat att den förutvarande försvarskommittén skall ombildas till en beredning med företrädare för regeringen och riksdagspartierna och med uppgift att samråda om frågor som rör nästa försvarsbeslutsperiod. Av dessa olika förhållanden följer att riksdagen enligt utskottets mening inte har någon anledning att uttala sig i enlighet med vad som yrkas i här behandlade motioner. Motionerna Fö202 yrkande 1 (m), Fö6 yrkande 1 (m), Fö8 yrkande 1 (fp) och Fö17 yrkande 2 (c) bör således, med hänvisning till vad som i det föregående anförts, avslås.
Läget i försvarsplaneringen inför försvarsbeslutet 1992
I ett antal motionsyrkanden behandlas frågor med anknytning till läget i försvarsplaneringen som sådan samt framförs synpunkter och önskemål inför den fortsatta planeringsprocessen.
I motion Fö201 yrkandena 7--9 (mp) behandlas frågor om säkerhetspolitiskt underlag inför nästa försvarsbeslut och tidpunkten för detta. Motionärerna anför, mot bakgrund av en beskrivning av senare års svårigheter att tillämpa vårt planeringssystem och att fatta långsiktigt hållbara försvarsbeslut, bl.a. att systemet med försvarskommittéer lyfter bort debatten och konflikterna från riksdagen till slutna rum hos partigrupper, departement och staber och att riksdagens försvarsutskott skulle kunna utnyttjas bättre. Vidare anförs att det i vårt planeringssystem saknas en oberoende militärstrategisk kompetens med ekonomiska resurser för utredning och projektering. I syfte att skapa konkurrens inom försvarsplaneringen och främja att försvarsdebatten centreras till riksdagen yrkas att regeringen skall tillsätta två icke-parlamentariska utredningar, var för sig med uppdrag att -- efter avstämning med riksdagens försvarsutskott -- lämna förslag rörande lämplig försvarsmodell för Sveriges vidkommande. I ett särskilt yrkande förordas att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till långsiktigt försvarsbeslut under våren 1993.
Utskottet hänvisar till det ovan sagda om möjligheten av att en utvärdering av senare års svårigheter inom försvarsplaneringsområdet kan komma att föranleda en omprövning av delar av den hittillsvarande tillämpningen. En sådan svårighet har uppenbarligen gällt möjligheterna att i en starkt föränderlig tid söka utarbeta långsiktigt hållbara säkerhetspolitiska bedömningar och prognoser, som grund för ett nödvändigtvis långsiktigt försvarsbeslut. Det är emellertid ännu för tidigt att uttala en bestämd mening om hur det säkerhetspolitiska och annat underlagsarbete inför ett försvarsbeslut bör inriktas och bedrivas; denna fråga torde vara föremål för överväganden bl.a. inom tidigare nämnda beredningsgrupp med uppgift att samråda i frågor som rör nästa försvarsbeslutsperiod. Redan på denna grund finner utskottet skäl att avstyrka bifall till motionärernas yrkanden i vad avser formerna för planeringsarbetets bedrivande.
Beträffande yrkandet om en senareläggning av tidpunkten för nästa försvarsbeslut till år 1993 får utskottet anledning hänvisa till vad som här nyss har anförts om de problem som förorsakats inte minst av att 1988 års försvarskommitté inte fann det möjligt att fullgöra sitt uppdrag och att försvaret sålunda måste vänta ytterligare ett år på en långsiktig inriktning. Utskottet får därför, oavsett de svårigheter som nu må behöva övervinnas för att ett försvarsbeslut 1992 skall kunna realiseras, understryka det utomordentligt angelägna i att ytterligare förseningar av nästa försvarsbeslut utöver den som redan inträffat undviks. Yrkande 9 i motionen bör i konsekvens härmed avslås.
I motion Fö8 yrkandena 2 och 3 (fp) lämnas synpunkter på vad som i sak bör beaktas inom ramen för förberedelseprocessen inför det planerade försvarsbeslutet 1992. I det förra yrkandet hemställs, med hänvisning till motionen som helhet, att riksdagen skall uttala att inriktningar och problemområden som redovisas i motionen skall belysas inför 1992 års försvarsbeslut. I det senare yrkas att riksdagen skall uttala sig om vikten av att erfarenheter av kvalitet i utrustning och utbildning från Gulfkriget utvärderas för tillämpningar inom svenskt totalförsvar. Beträffande sådana erfarenheter anför motionärerna, med betonande av betydelsen av fortsatt analys, att det redan nu finns möjlighet att göra några övergripande bedömningar som bör påverka också Sveriges totalförsvarsplanering. Enligt motionärerna kan härvid särskilt pekas på betydelsen av ett effektivt och sammanhängande luftförsvar, de nya precisionsvapnens roll och betydelse, vikten av mörkerkapacitet och telekrigförmåga samt betydelsen inte minst för en hög stridsmoral av personskydd, sjukvårdstransporter och sjukvård. Allmänt demonstreras av gulfkrigserfarenheterna kvalitetens utslagsgivande betydelse, framhåller motionärerna.
Utskottet finner, bl.a. med hänvisning till arbetet i den särskilda beredningen inför nästa försvarsbeslut, inga skäl att förorda något uttalande av riksdagen av innebörd att vissa inriktningar och problemområden skall belysas inför försvarsbeslutet. Här behandlade motionsyrkanden bör därför avslås. Utskottet har dock anledning att förutsätta att nu tillämpade former för förberedelser inför nästa försvarsbeslut, såväl inom berörda myndigheter som på politisk nivå, är ägnade att säkerställa att ett brett spektrum av infallsvinklar och önskemål kommer att belysas. Vidare är det av uppenbart intresse också för det svenska försvarets vidkommande att olika erfarenheter av Gulfkriget utvärderas och beaktas. Utskottet har också inhämtat att ett sådant utvärderingsarbete igångsatts inom berörda totalförsvarsmyndigheter, ett arbete vars resultat knappast kan undgå att i viss utsträckning påverka nästa försvarsbeslut.
I motion Fö17 yrkande 16 (c) förordas att riksdagen hos regeringen skall begära att en parlamentarisk utredning tillsätts för de civila delarna av totalförsvaret. Motionärerna hänvisar till erfarenheterna inom 1988 års försvarskommitté, behovet av högre prioritet för hanteringen av de civila totalförsvarsfrågorna jämfört med hittillsvarande praxis och bristerna inom denna del av försvaret och framhåller mot denna bakgrund att det vore klokt att besluta om det civila försvaret efter det att beslut fattats om säkerhets- och försvarspolitiken och det militära försvarets utformning. Enligt motionärerna bör i linje härmed arbetande försvarsberedning koncentrera sig på den militära delen av försvaret.
Utskottet konstaterar ånyo att det kan visa sig finnas skäl att delvis ompröva tillämpningen inför framtiden av vår hittillsvarande försvarsplaneringsprocess. Eventuella förändringar kan därvid avse generell tillämpning framgent eller mer specifikt hänföra sig till de mycket speciella omständigheterna inför det planerade försvarsbeslutet 1992. Vad beträffar motionärernas förslag rörande en separat utredning för de civila frågorna kan i det närliggande perspektivet inför 1992 konstateras att en avvägning måste göras mellan det önskvärda att kunna förbereda och fatta ett sammanhållet, totalförsvarsövergripande beslut och det nödvändiga att beslutsmekanismer skapas som medger tillräcklig penetrering av olika problemområden. Utskottet noterar därvid att det från flera håll, däribland berörda myndigheter, framförts synpunkten att rådande planeringsläge tillråder ett separat utredande av civila försvarsfrågor. Den handläggningsordning som förordas av motionärerna kan således denna gång komma att visa sig praktisk och ändamålsenlig. I avvaktan på att denna och liknande frågor närmare övervägs inom regeringskansliet och i den parlamentariskt sammansatta beredningsgruppen är det emellertid utskottets mening att riksdagen inte har anledning att nu ge någon mening till känna. Utan att därmed ta ställning till frågan i sak föreslår utskottet således att motionsyrkandet avslås av riksdagen.
I motion Fö19 yrkandena 1 och 2 (fp) påtalas behov av att nu arbetande försvarsberedning ersätts av en självständig försvarskommitté vars direktiv bygger på nyckelbegrepp som omstrukturering, prioritering, flexibilitet, handlingsfrihet och nytänkande. Motionären betonar vikten av en bred parlamentarisk enighet och menar att en sådan inte kan uppnås inom ramen för en beredning. En ombildning av beredningen till en försvarskommitté skulle dessutom, framhåller han, kunna få den önskvärda effekten att försvarets framtid inte blir en valfråga i 1991 års val.
Utskottet hänvisar till att regeringen efter samråd med övriga riksdagspartier beslutat om nuvarande former för hanteringen av förberedelserna inför ett 1992 års försvarsbeslut, däri inbegripet ombildningen av förutvarande försvarskommittén till en beredningsgrupp och utfärdandet -- under medverkan av denna beredningsgrupp -- av nya programplaneanvisningar till de centrala myndigheterna. Till dess annat överenskommes mellan parterna, före eller efter riksdagsvalet, gäller dessa former; enligt utskottets mening finns ingen anledning för riksdagen att uttala någon mening om dessa frågor eller föreslå förändringar. Motionsyrkandena bör på denna grund avslås.
Säkerhets- och försvarspolitikens inriktning
I vissa motioner behandlas frågor rörande säkerhetspolitiken och försvarspolitikens inriktning.
I motion Fö6 (m) anförs att den gamla stabiliteten i Europa är borta och har ersatts med en oförutsägbar situation där allt är möjligt. Enligt motionärerna kan ifrågasättas om för svensk del centrala begrepp som marginaldoktrinen fullt ut har sin giltighet i ett Europa utan balans mellan två motstående parter. I rådande osäkra situation kvarstår bland ett fåtal fasta punkter det på geografiska förhållanden betingade strategiska värdet av skandinaviskt land-, sjö- och luftterritorium. Motionärerna understryker att utgångspunkten när försvarspolitiska överväganden görs måste vara att marginalerna skall ligga på den svenska säkerhetens sida; svensk försvarsplanering måste i dagens oklara situation ta fasta på både risker och möjligheter. Även om utvecklingen skulle fortsätta mot avspänning och nedrustning kommer ändock under lång tid framåt starka och kvalitativt högtstående militära resurser att finnas i Sveriges närområde. I motionens yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om säkerhetspolitiken av denna innebörd.
I ett likartat yrkande (yrk. 1) i motion Fö15 (m) begärs ett tillkännagivande angående hotbilden i svenskt närområde. Enligt dessa motionärer visar fortsatta ubåtskränkningar att det även i dag föreligger ett militärt hot mot vårt land. Härtill kommer ett flertal uttryck, trots de säkerhetspolitiska förändringarna i Europa, för att världen inte blivit märkbart fredligare.
Utskottet har i det föregående behandlat och tagit ställning till motionsyrkanden som syftat till att påvisa behov av ett starkt svenskt försvar. Under hänvisning till dessa ställningstaganden, liksom till de säkerhetspolitiska överväganden som redovisas i propositionen och som här ovan återgivits, finner sig utskottet sakna skäl att förorda att riksdagen uttalar sig på det sätt som begärs i dessa motionsyrkanden. De bör följaktligen avslås.
I några motioner berörs, slutligen, frågor rörande försvarspolitikens inriktning och det svenska försvarets uppgifter och förmåga.
Sålunda framförs i motion Fö201 (mp) ett antal yrkanden (yrk. 1, 3 och 5) angående förändringar i det svenska försvarets allmänna inriktning och struktur. Enligt motionärerna bör man i en stram budgetsituation, där miljöhoten ökar och de militära hoten blir mindre sannolika och mer ovissa till sin natur, föra över resurser till miljövärnet, något som enklast skulle realiseras genom att man utvecklar värnpliktsmodellen och bibehåller den militära grundorganisationen men samtidigt ger dessa vidgade uppgifter inom områdena miljö- och människovård. Vidare anförs att ett ekologiskt samhällsbyggande, exempelvis en energiförsörjning grundad på biobränslen, blir en relevant förebyggande åtgärd mot såväl miljöhotbilden som den ekonomiska och militära hotbilden. Motionärerna ger vidare -- med hänvisning till tidigare motionsvis framförda strukturförslag -- exempel på ett antal förslag till förändringar i det militära försvarets inriktning samt krigs- och fredsorganisation.
Utskottet konstaterar att dessa motionsyrkanden sammantaget innebär förord för annan inriktning av det svenska militära försvaret och försvarspolitiken än den som vuxit fram med stöd av en majoritet i riksdagen och som sålunda utgör grund för den nu aktuella propositionen. Utskottet föreslår därför att motionsyrkandena avslås.
Frågor rörande det svenska försvarets uppgifter och förmåga tas upp till behandling i motion Fö6 (m) i anslutning till yrkande 3. Beträffande försvarets uppgifter framhålls bl.a. att dessa i väsentliga delar är en följd av den av oss valda säkerhetspolitiska lösningen. Neutralitetsbegreppet ställer klara och tydliga krav som vi måste kunna leva upp till. Sålunda betonas att hela vårt land skall kunna försvaras, att vi måste kunna föra försvaret i vilken del av landet ett angrepp än kommer, att vi omedelbart måste kunna uppta försvarsoperationer vid ett angrepp och att vi måste kunna ha stor uthållighet i våra försvarsansträngningar. Enligt motionärerna är det med i dag tilldelade resurser inte möjligt att lösa dessa uppgifter; de framhåller att eftersom Sverige i väsentliga delar inte kan omformulera uppgifterna, eftersom detta inte överensstämmer med den valda säkerhetspolitiska lösningen, måste resurserna förstärkas.
Beträffande försvarsmaktens förmåga anförs i motionen att beredskapen, såväl på kortare som längre sikt, är avgörande för hur försvarets mänskliga och materiella resurser kan mobiliseras för att möta olika former av uppkommande hot. I dagsläget är verksamheter som hänför sig till både den långsiktiga och den kortsiktiga beredskapen eftersatta. Brister i grundutbildningen skapar framtida problem vad gäller tillgänglighet och användbarhet hos förbanden och minskar dessutom förmågan att i närtid agera mot snabbt uppkommande hot. Bristerna i repetitionsutbildningen försämrar också tillgängligheten och användbarheten på sikt, men skapar dessutom brister i den kortsiktiga beredskapen. Motionärerna avvisar på dessa grunder propositionens förslag angående inskränkningar i repetitionsutbildningen och planerna på minskad grundutbildning. De framhåller vidare att förändringar som påverkar eller föregriper den aviserade översynen rörande totalförsvarets personalförsörjning inte bör vidtas och avvisar en inriktning av försvarets utveckling enligt någon form av s.k. kärnmodell. Enligt motionärerna kan åtgärder för att avhjälpa brister förutses kräva längre tid än vad som någon upplevd eller förutsägbar krisutveckling kräver för att hinna utgöra ett hot mot Sverige.
Utskottet hänvisar än en gång till tidigare redovisade ställningstaganden till likartade motionsyrkanden som syftar till att påvisa behov av förstärkta resurser till det militära försvaret. Vidare kan utskottet instämma i vad som anförs i propositionen om nödvändiga och säkerhetspolitiskt acceptabla åtgärder för att under ytterligare ett år inför nästa försvarsbeslut säkerställa särskilt den försvarsindustriella handlingsfriheten. Som försvarsministern framhåller är det kortsiktiga problemet under budgetåret 1991/92 att inom givna ekonomiska ramar se till att möjligheterna till utveckling av ny materiel inte oplanerat försvinner, innan ett långsiktigt försvarsbeslut fattas och villkoren för utlandssamverkan ytterligare klarlagts. I propositionen föreslås därför en tillfällig omfördelning -- i storleksordningen 600 milj.kr. -- från ledning och förbandsverksamhet (som inte påverkar incidentberedskapen eller förmågan att ingripa mot gränskränkningar) till anskaffning av materiel. Utskottet kan inte finna annat än att åtgärder av denna typ dels är nödvändiga inslag inom givna ekonomiska ramar i hanteringen av rådande extraordinära situation i försvarsplaneringen, dels är säkerhetspolitiskt acceptabla såsom tillfälliga åtgärder i rådande säkerhetspolitiska läge.
Slutligen vill utskottet hänvisa till att frågorna om försvarets mål, uppgifter och förmåga med nödvändighet kommer att behöva behandlas såsom del av nästa långsiktiga försvarsbeslut, inte minst mot bakgrund av det nya säkerhetspolitiska läget och av den bristande samklang mellan uppgifter och resurser som återkommande påtalats från myndighetshåll. Något uttalande av riksdagen i dessa frågor är därför inte påkallat i nuläget.
Med hänvisning till vad som här anförts föreslår utskottet att motionsyrkandet avslås av riksdagen.
Vissa utvecklingsfrågor
Utskottet behandlar i detta avsnitt vad föredragande statsrådet i propositionen (s. 17--25) har anfört om det fortsatta utvecklingsarbetet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. I avsnittet behandlas också yrkanden i motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp) och Fö11 (v) som rör försvarsmaktsbegreppets omfattning. Vidare behandlas yrkanden i motion Fö8 (fp) och i motion Fö11 (v) om totalförsvarets ledningsorganisation.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anför inledningsvis att det nu är nödvändigt att formulera sammanhängande och gemensamma mål för det pågående utvecklingsarbetet med organisation och arbetsformer inom försvarsdepartementets ansvarsområde. Han anför därvid att det behövs en systematisk översyn och omprövning av myndighetsstrukturen så att en mer entydig ordning kan skapas bl.a. beträffande synen på styrning, finansiering och organisation av myndigheterna. Detta arbete bör i allt väsentligt vara genomfört under den kommande försvarsbeslutsperioden.
Det övergripande målet för förändringsarbetet anges vara en effektiv och rationell verksamhet. Det är då, enligt försvarsministern, betydelsefullt att fullfölja det inledda förnyelsearbetet med resultatstyrning och förbättrad uppföljning och utvärdering. Hit hör också att riksdag och regering tydligare än hittills behöver ange vilket resultat man förväntar sig att myndigheterna skall åstadkomma. Det krävs vidare att ansvars-, kompetens- och befogenhetsfördelningen görs klarare än för närvarande.
Föredragande statsrådet hänvisar sedan till pågående utredningar samt till översynsarbete som bör inledas. Till det senare hör bl.a. att utifrån de senare årens erfarenheter se över formerna för hur de långsiktiga försvarsbesluten skall förberedas, främst i fråga om ansvars- och arbetsfördelning mellan riksdag, försvarskommittéer och regering.
Försvarsministern övergår härefter till en närmare redovisning av vissa översyner och inleder med tänkta förändringar i försvarsmaktsbegreppets omfattning. Enligt föredragandens mening bör endast myndigheter som har till huvuduppgift att producera och vidmakthålla krigsförband eller att upprätthålla militär beredskap ingå i försvarsmakten. Detta bör gälla såväl i fred som under förhöjd beredskap, liksom i krig. Försvarsmaktsbegreppet får därigenom ett snävare och tydligare innehåll än i dag. Med tillämpning härav avses i en första etapp fr.o.m. budgetåret 1992/93 myndigheterna försvarets civilförvaltning, försvarets mediecenter, krigsarkivet och statens försvarshistoriska museer utgå ur försvarsmakten. De avses tillsammans med nuvarande s.k. gemensamma myndigheter inom den militära utgiftsramen men utanför försvarsmakten bilda en grupp myndigheter inom en ekonomisk ram som är undantagen överbefälhavarens programsamordnande roll.
Härefter behandlas inriktningen av en kommande översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central och regional nivå. Försvarsministern konstaterar att närmare 15 år har förflutit sedan det gjordes en extern granskning av försvarsmaktens centrala och regionala ledning. Under tiden sägs också försvarsmaktens struktur i krig och fred ha ändrats, liksom synen på den statliga förvaltningens organisation och styrformer. En utredning bör därför se över försvarsmaktens centrala ledning i krig och i fred. Utredningen bör även granska totalförsvarets ledningsorganisation på regional nivå, främst den högre regionala nivån, varvid bl.a. frågor som antalet militärområden och ledningsstrukturen inom funktionen Civil ledning och samordning bör behandlas. Det kan även finnas skäl att belysa uppgifterna för militärledningens rådgivande nämnd.
Föredragande statsrådet uppmärksammar den positiva utvecklingen med vidgat lekmannainflytande på regional och lokal nivå. Med hänsyn till de skilda förhållanden som råder på olika orter anser han att formerna för lekmannasamverkan på dessa nivåer inte bör regleras.
Avslutningsvis behandlas behovet av att göra en översyn av totalförsvarets forskningsverksamhet. Föredraganden anser det sålunda angeläget att skapa en överblick över dels försvarets långsiktiga behov av forskningskompetens, dels möjligheterna till ytterligare samordning. Översynen bör vidare behandla forskningens omfattning, styrning och struktur. Som en utgångspunkt anges att försvarets forskningsanstalt även framgent skall vara huvudproducent för totalförsvarets forskning.
Utskottet
Utskottet kan i huvudsak ställa sig bakom vad föredragande statsrådet inledningsvis har anfört om inriktning och mål för det fortsatta utvecklingsarbetet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. Särskilt angeläget synes det vara att fullfölja och utveckla de förändringar i styrformerna som tidigare har beslutats och vars huvudelement är resultatstyrning, innefattande tydligare mål för verksamheten, klarare roller och en förbättrad uppföljning och utvärdering. Utskottet har vidare ingen erinran mot de bedömningar som i propositionen görs om lekmannainflytandet i försvarsmaktens regionala och lokala myndigheter samt om totalförsvarets forskningsverksamhet.
I tre partimotioner, Fö6 yrkande 11 (m), Fö8 yrkande 11 (fp) och Fö11 yrkande 3 (v), kritiseras delar av vad som i propositionen anförts om försvarsmaktsbegreppets omfattning. I motionerna Fö6 och Fö8 anser motionärerna sålunda att det sannolikt är befogat med förändringar av det slag som föredragande statsrådet förordar men att ytterligare överväganden erfordras. Bl.a. är frågan om försvarets civilförvaltning, som har uppgifter av betydelse såväl för lokal verksamhet som för försvarsmaktens styrning, skall utgå ur försvarsmakten. Frågan om försvarsmaktsbegreppets omfattning borde därför, enligt motionärerna, prövas i arbetet inför nästa försvarsbeslut. I motion Fö11 anser däremot motionärerna att förslagen inte är tillräckligt långtgående. Sålunda bör de myndigheter som förs ut ur den militära ramen läggas ned och arbetsuppgifterna så långt som möjligt integreras i motsvarande civila organ.
Utskottet vill i detta ärende hänvisa till att frågan om en myndighet skall tillhöra försvarsmakten eller ej regleras genom beslut att myndigheten skall omfattas av förordningen (1983:276) om verksamheten inom försvarsmakten eller att den skall ha en egen instruktion. Det ankommer således på regeringen att besluta i denna fråga. Motionerna Fö6 yrkande 11 (m), Fö8 yrkande 11 (fp) i denna del och Fö11 yrkande 3 (v) bör därför inte bifallas av riksdagen.
När det gäller den militära ledningsorganisationen uttalas i motion Fö8 (fp) en farhåga för att en möjlig snabb reformering av det regionala ledningssystemet skulle begravas i en långsiktig utredning om främst den centrala ledningen. Eftersom besparingseffekterna skulle vara betydande bör riksdagen enligt motionärerna redan nu besluta om en sammanslagning av södra och västra militärområdena samt ge regeringen i uppdrag att snarast lämna förslag om den nya myndighetens lokalisering liksom om civilområdesorganisationen inom samma område. Riksdagen bör också uttala att underlaget inför 1992 års försvarsbeslut som huvudalternativ bör innehålla en inriktning med tre militärområden i landet. Detta bör dock inte hindra att andra delar av systemet utreds enligt propositionens intentioner.
I motion Fö11 (v) framhålls det positiva i att regeringen nu vill göra en samlad översyn av hela totalförsvarets organisation och struktur. Vänsterpartiet har i skilda motioner sedan länge pläderat för en sådan åtgärd. Regeringens intentioner är emellertid inte tillräckligt långtgående. Enligt motionärerna bör t.ex. redan nu direktiv kunna ges om att avveckla försvarsgrensstaberna.
Utskottet delar propositionens syn i fråga om behovet av att granska försvarsmaktens ledningsorganisation i krig och i fred och att i anslutning härtill pröva även vissa delar av den civila ledningsorganisationen, inkl. behovet av att förändra de uppgifter som överstyrelsen för civil beredskap har som ansvarig myndighet för funktionen Civil ledning och samordning. Med hänsyn till de olika frågornas omfattning och inbördes beroende synes det nödvändigt att genomföra utredningen i ett sammanhang, vilket inte bör hindra att den genomförs skyndsamt. Beslut bör också fattas efter hand i delfrågor om detta är möjligt. Mot bakgrund av det sagda anser utskottet det vara olämpligt att begränsa och tidsmässigt inrikta utredningsarbetet på sätt som förordas i motion Fö8 yrkandena 4--6 (fp). Motionen bör därför avslås i dessa delar.
Utskottet anser vidare, som också framhålls i propositionen, att det i utredningens uppgifter bör ingå att granska överbefälhavarens och försvarsgrenschefernas roller i fred liksom de centrala stabernas uppgifter och organisation. Att på förhand förutsätta att försvarsgrensstaberna skall utgå vore dock enligt utskottets uppfattning en olämplig inskränkning i utredningsarbetet. Motion Fö11 yrkande 1 (v) bör därför avslås av riksdagen.
Ekonomiska frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet inledningsvis under skilda rubriker vad som i propositionens bilaga 1 på s. 26--30 har anförts om vissa övergripande budgettekniska frågor samt de därmed sammanhängande motionerna Fö6 (m) yrkande 12, Fö8 (fp) yrkande 11 och Fö17 (c) yrkande 3. Hit har utskottet även fört behandlingen av propositionens bilaga 7 med förslag om disposition av inkomster vid försäljning av fast egendom. Härefter behandlas i olika avsnitt vad som på s. 30--33 anförts om ekonomiskt utfall inom det militära försvaret under budgetåret 1989/90, viss teknisk förändring i priskompensationssystemet samt beräkning av utgiftsramen för budgetåret 1991/92. I anslutning till utskottets överväganden om utgiftsramen tas motionerna Fö6 (m), Fö7 (mp), Fö8 (fp), Fö11 (v), Fö15 (m), Fö17 (c), Fö20 (fp), Fö405 (c), Fö406 (m, c) och Fö426 (v) upp till behandling i den del de sammanhänger med beräkningen av utgiftsramen. Utskottet återkommer i samband med behandlingen av inriktning och anslagsfördelning för huvudprogrammen inom det militära försvaret till dessa motionsyrkanden. I särskilda avsnitt rörande den civila delen av totalförsvaret behandlas sedan vad som i propositionen på s. 33--40 anförts om ekonomiskt utfall för budgetåret 1989/90, de ekonomiska resurserna för budgetåret 1991/92 samt vissa tekniska frågor om kompensation för mervärdeskatt vid skyddsrumsbyggande. Till avsnittet om den ekonomiska ramen har utskottet även fört behandlingen av motion Fö7 (mp) i den del den inverkar på beräkningen av den ekonomiska ramen.
Åtgärder för att utveckla den finansiella styrningen av totalförsvaret
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anmäler att den nuvarande ordningen för det militära försvaret med priskompensation under löpande budgetår medför en avsevärd osäkerhet för regeringens budgetpolitik. Under senare år har denna osäkerhet överstigit 1 000 milj.kr., och det är ur regeringens synvinkel väsentligt att successivt minska den. En annan viktig strävan hos regeringen är, enligt försvarsministern, att uppnå ökad säkerhet i planering och i genomförande av verksamheten samtidigt som särlösningar bör undvikas. Syftet med de åtgärder som regeringen anser nödvändiga är vidare att åstadkomma klarare ekonomiska styrsignaler och en mera rättvisande redovisning, vilket bör ge förutsättningar för en förbättrad ekonomisk styrning. Samtidigt finns det ett uttalat behov hos myndigheterna inom det militära försvaret av att få ökad stabilitet i medelsanvisningarna och en ökad flexibilitet i resursanvändningen mellan budgetåren. Mot denna bakgrund avser regeringen, under förutsättning att riksdagen inte har någon erinran, att utvecklingen av den finansiella styrningen för totalförsvaret ges följande inriktning och att redovisningen i 1992 års försvarspolitiska proposition utgår från denna inriktning: Verksamheten inom den militära utgiftsramen budgeteras i s.k. genomförandeprisläge, i likhet med vad som tillämpas inom övriga delar av statsförvaltningen. Ramanslag införs för merparten av anslagen under fjärde huvudtiteln. Till detta kopplas möjlighet att föra medel mellan olika budgetår. Priskompensationssystemet för det militära försvaret förändras så att det är förenligt med genomförandeprisbudgetering och ramanslag. Kapitalkostnader införs för investeringar i fast egendom. Möjlighet ges att finansiera investeringar i fast egendom genom lån i riksgäldskontoret. Försäljningsinkomster får utnyttjas för investeringar i fast egendom.
Det sist nämnda förslaget redovisas närmare i en annan till propositionen fogad bilaga (bil. 7). I denna framhåller chefen för finansdepartementet, statsrådet Larsson, att utvecklingen inom det militära försvaret sannolikt kommer att ställa krav på fortsatta genomgripande strukturförändringar. Det blir nödvändigt att ompröva innehavet av mark, byggnader och anläggningar. Stora krav måste ställas på omprioriteringar inom givna resursramar, varför det är viktigt att också pröva möjligheterna till förstärkning av statens inkomster, bl.a. genom att sälja fastigheter som inte längre behövs. Enligt finansministern innebär emellertid dagens regler med inleverans av försäljningsinkomster till inkomsttiteln dåliga incitament för försvarets myndigheter att lämna fastigheter som inte längre erfordras för att verksamheten skall kunna genomföras. Han förordar därför att regeringen, med utgångspunkt i riksdagens bemyndigande (prop. 1987/88:100, bil. 9, FiU26, rskr. 338), får besluta om att reinvestera försäljningsinkomster från avyttring av försvarets fastigheter. Denna ordning bör få tillämpas fr.o.m. budgetåret 1991/92 och under den följande försvarsbeslutsperioden och med anknytning till försvarets omstrukturering.
Finansutskottet har yttrat sig över propositionens förslag i denna del och över de i anslutning härtill avgivna motionerna. Sammanfattningsvis förordas bifall till propositionens förslag och avslag på motion Fö6 yrkande 10 (m) och Fö8 yrkande 13 (fp). Finansutskottets yttrande bifogas som bilaga.
Utskottet
I motion Fö6 (m) anförs att regeringens förslag för att förbättra den finansiella styrningen innehåller potentiella fördelar och möjligheter till bättre ekonomisk styrning av försvaret. Det sägs också innebära mycket långtgående förändringar vars innebörd inte är tillräckligt analyserade. Motionärerna anser det därför inte acceptabelt att utforma 1992 års försvarspolitiska proposition utan att först ha konkretiserat förslagen närmare och utvärderat deras konsekvenser.
Likartade synpunkter framförs i motion Fö8 (fp) som härutöver hänvisar till att såväl regeringens utredare som överbefälhavaren har avrått från att övergå till genomförandeprisbudgetering. När det gäller införandet av kapitalkostnader för försvarets anläggningar anförs att förslaget ännu inte har remissbehandlats och att överbefälhavarens s.k. koncept för mark- och anläggningsanskaffning (MAL) inte har utvärderats. Enligt motionärerna bör inte kapitalkostnader införas med mindre än att fortifikationsförvaltningens byggnadsmonopol för försvaret samtidigt hävs. Däremot bör principen att kunna reinvestera försäljningsinkomster från fast egendom fastläggas redan nu för att vara ett ingångsvärde för det planeringsunderlag som överbefälhavaren skall lämna inför 1992 års försvarsbeslut.
Kritik mot förslaget framförs även i motion Fö17 (c) där motionärerna anser att ett genomförande, tvärt emot förslagets intentioner, skulle öka osäkerheten i planeringen och därmed strida mot riksdagens tidigare uttalanden om nödvändigheten av en ökad säkerhet. Propositionens förslag om den ekonomiska styrningen bör därför, enligt motionärerna, avvisas och frågan hänskjutas till 1992 års försvarsbeslut.
Utskottet anser att det är angeläget med en fortsatt utveckling av den finansiella styrningen inom totalförsvaret. En viktig del i denna utveckling är att skapa incitament som dels på skilda sätt underlättar förändringarna i en riktning som är önskvärd ur statsmakternas synvinkel, dels bidrar till att höja effektiviteten när verksamheten genomförs. Det ligger också ett värde i att ha gemensamma regler för skilda delar av statsförvaltningen. Sådana krav på likformighet bör dock inte helt få styra, innan konsekvenserna för den verksamhet som avses regleras först har klarlagts.
Utskottet konstaterar att propositionens förslag om den finansiella styrningen kan delas in i två grupper. I den ena ingår förslagen om genomförandeprisbudgetering, ramanslag och priskompensation. I den andra ingår förslagen om kapitalkostnader, möjligheter till lånefinansiering och reinvestering av försäljningsinkomster. Utskottet behandlar grupperna var för sig.
Att gå över från dagens system med planering i fast prisläge till ett system med genomförandepriser inom det militära försvaret är en komplicerad teknisk fråga som kräver genomgripande förändringar i det ekonomiadministrativa arbetssättet inom denna sektor. Skall en övergång kunna ske smidigt måste de väsentligaste konsekvenserna vara utredda, och kunna hanteras, liksom att förändringen så långt som möjligt bör vara förankrad hos de berörda. Enligt utskottets mening är underlaget för att införa genomförandeprisbudgetering, ramanslag och därav betingad ändring i priskompensationssystemet inte tillräckligt genomarbetat för ett beslut. En outklarad fråga synes därvid vara vilka konsekvenser ett sådant beslut skulle få för den ekonomiska säkerheten i försvarsplaneringen. En annan sådan fråga är hur programmyndigheternas ställning och avvägningsansvar kan förenas med det nya systemet. Utformningen av förordningen (1983:287) om verksamheten inom försvarsmakten kan t.ex. behöva ändras. En tredje outredd fråga är vilken ställning de s.k. beställningsbemyndigandena skall ha, hur de skall prisomräknas och vilken relation bemyndigandena i så fall får till det militära försvarets materielkontrakt med industrin. En fjärde fråga som har stor betydelse är hur en övergång till genomförandeprisbudgetering skall kunna ske utan att den i sig medför någon resursförändring för det militära försvaret. Att hos berörda skapa trovärdighet för statsmakternas vilja i denna del torde få avgörande betydelse för hur förändringen kommer att uppfattas.
Det som här har anförts med anledning av propositionen och motionerna Fö6 yrkande 12 (m), Fö8 yrkande 11 (fp) i denna del och Fö17 yrkande 3 (c) leder utskottet till slutsatsen att förslagen innan de genomförs måste överarbetas och så långt möjligt förankras. Alternativt skulle regeringen, för att uppnå avsedd förbättring i den finansiella styrningen -- vilken utskottet alltså anser angelägen -- kunna vidareutveckla dagens system för budgetering och priskompensation inom det militära försvaret, t.ex. i linje med vad en arbetsgrupp inom 1988 års försvarskommitté har föreslagit (5 rapporter från 1988 års försvarskommitté, SOU 1990:108). När det gäller den civila delen av totalförsvaret, som redan i dag tillämpar genomförandeprisbudgetering, ser däremot utskottet inga hinder för att planeringen redan nu inriktas mot att införa ramanslag.
Utskottet anser, liksom försvarsministern, att det är angeläget att få ett bättre grepp om kostnaderna för mark, anläggningar och byggnader liksom att ta till vara effektiviseringsmöjligheter och besparingar. Utskottet kan därför i likhet med finansutskottet ställa sig bakom syftet med att införa kapitalkostnader, möjlighet till lånefinansiering och reinvestering av försäljningsinkomster. Tidpunkten för ett införande kan dock behöva övervägas ytterligare. Kapitalkostnader och möjligheter till lånefinansiering bör sålunda införas i ett tempo som harmonierar med behovet att bearbeta, konkretisera och öka förståelsen för förslagen. Särskilt bör därvid granskas möjligheterna att få ett hanterbart system utan den byråkrati som överbefälhavaren har uttryckt farhågor för. Vidare behövs ett bättre klarläggande av fortifikationsförvaltningens roll i sammanhanget. Därmed anser utskottet att vad som i motion Fö8 yrkande 12 (fp) anförts om fortifikationsförvaltningens ställning till del är tillgodosett. När det sedan gäller disposition av försäljningsinkomster för reinvesteringar, och att kunna använda dem när de behövs, förutsätter propositionen denna möjlighet redan fr.o.m. budgetåret 1991/92. Därmed synes kravet i motion Fö8 yrkande 13 (fp) tillgodosett, vilket innebär att någon ytterligare åtgärd från riksdagen inte erfordras.
Vad som utskottet här har anfört med anledning av propositionen och motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp) och Fö17 (c) såvitt nu är i fråga bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Styrnings- och budgetprocessen samt ekonomisk säkerhet i planeringen
Föredragande statsrådet
Försvarsministern gör en tillbakablick över de senaste årens utveckling av budgetprocessen och anmäler att det nu är första gången som programplaner och anslagsframställningar innehåller resultatredovisningar enligt de krav som ställs i totalförsvarets budgetförordning (1989:924). Resultatredovisningarna i programplanerna har legat till grund för vad försvarsministern senare anför om läget i försvarsmakten och om beredskapsläget inom totalförsvarets civila del. Resultatredovisningarna i anslagsframställningarna har på motsvarande sätt legat till grund för ställningstagandena till anslagen. En slutsats från det hittillsvarande arbetet med den resultatorienterade styrningen är att det är nödvändigt att vidareutveckla och konkretisera mål och resultatmått för att kunna förbättra såväl styrning som uppföljning. Ambitionen sägs vara att i regleringsbreven för budgetåret 1991/92 under anslagen kunna ange sådana mål och resultatmått.
Föredragande statsrådet poängterar vidare behovet av en stram utgiftskontroll och en noggrann likviditetsuppföljning hos såväl regering som myndigheter. Inga extra resurser kan påräknas för verksamhet som inte i förväg har planerats och budgeterats.
Utskottet
Utskottet har intet att anföra i anledning av vad föredragande statsrådet har anmält om styrnings- och budgetprocessen samt om ekonomisk säkerhet i planeringen. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till handlingarna.
Budgetering exkl. mervärdeskatt
Föredragande statsrådet
Statliga myndigheter skall för budgetåret 1991/92 budgetera sina anslag exkl. mervärdeskatt (prop. 1989/90:111, SkU31, rskr. 357). Myndigheterna skall kompenseras för ingående mervärdeskatt genom avräkning mot inkomsttitel i stället för mot myndigheternas anslag. Försvarsministern anmäler att hans förslag till anslag är nettobelopp utan mervärdeskatt. Avdragen för mervärdeskatt från anslagens bruttovärden har samlats till det särskilda anslaget L 6. Anslag för mervärdeskatt. Vidare anmäls att mervärdeskatten särredovisas vid beräkningen av den militära utgiftsramen och den civila planeringsramen.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till handlingarna.
Den militära delen av totalförsvaret
Föredragande statsrådet
Försvarsministern redovisar inledningsvis det ekonomiska utfallet för budgetåret 1989/90 inom det militära försvaret. Utgiftsramen uppgick till 32779924 000 kr. Utgifterna under detta budgetår understeg detta belopp med 428160000 kr. Regeringen kommer med stöd av riksdagens bemyndigande (prop. 1989/90:100, bil. 6, FöU7, rskr. 226) att beakta detta underutnyttjande, när utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1990/91 justeras med hänsyn till prisutvecklingen.
Regeringen föreslår därefter att riksdagen godkänner en teknisk förändring i priskompensationssystemet med innebörd att den s.k. övrigposten fr.o.m. budgetåret 1991/92 kompenseras med nettoprisindex, rensat från oljeprodukter, i stället för med konsumentprisindex enligt nuvarande regler. Skälet till förändringen anges vara att nettoprisindex är att föredra efter beslutade förändringar i skattesystemet.
Regeringen föreslår en utgiftsram för det militära försvaret, exkl. mervärdeskatt, för budgetåret 1991/92 på 31713000000 kr. i prisläget februari 1990. Utgiftsramen har beräknats med utgångspunkt från den planeringsram som följer av 1987 års försvarsbeslut och med hänsyn tagen till de rampåverkande beslut som därefter har fattats. Sålunda har nu t.ex. frånräknats de tidsbegränsade tillskotten för att förstärka ubåtsskyddet samt för handlingsfrihetsåtgärder inför ett tänkt försvarsbeslut 1991. Mervärdeskatt har beräknats till 820,7milj.kr.
Försvarsministern anmäler att ett antal myndigheter fått anmärkningar vid revisionen av budgetåret 1989/90. Han anser det inte vara acceptabelt att myndigheter får detta slags erinringar. Berörda myndigheter har uppmanats att vidta erforderliga åtgärder med anledning av anmärkningarna.
Utskottet
Utskottet har intet att anföra i anledning av vad föredragande statsrådet har anmält om det ekonomiska utfallet för budgetåret 1989/90 och om revisionen av budgetåret 1989/90. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att lägga propositionen i dessa delar till handlingarna.
Utskottet har ingen erinran mot vad föredragande statsrådet anfört om den tekniska förändringen i priskompensationssystemet och föreslår att riksdagen godkänner förslaget.
Utskottet övergår till att behandla utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92.
Tre motioner tar upp frågan om finansiering av den undervisning som militär personal får vid den kommunala vuxenutbildningen. I motion Fö405 (c) anförs sålunda att skolöverstyrelsen alltsedan 1981, efter särskild överenskommelse med överbefälhavaren, har anslagit ett visst antal timmar för undervisning av militär personal. Det nya statsbidragssystemet för skolväsendet (prop. 1990/91:8, UbU4, rskr. 76) sägs emellertid ändra på detta förhållande så att medel för ifrågavarande undervisning nu i stället får anvisas över försvarshuvudtiteln. Motionärerna anser att den kommunala vuxenutbildningen är viktig för försvaret då den gör det möjligt för alla värnpliktiga att utbilda sig till officer. Därför förordas att medel överförs från utbildningsdepartementets huvudtitel till försvarshuvudtiteln på motsvarande sätt som skett till justitiedepartementets huvudtitel för att finansiera vuxenutbildning inom kriminalvården. Enligt motionärernas mening bör för ändamålet överföras 8 milj.kr. Likartade synpunkter framförs i motionerna Fö406 (m,c) och Fö20 (m), dock utan angivande av det belopp som bör överföras.
Enligt vad utskottet har erfarit har regeringen inom den kommunala vuxenutbildningen prioriterat grundskolenivån. Den utbildning som hittills anordnats för kriminalvården har till övervägande del gällt utbildning på denna nivå, vilket föranlett den överföring av medel till justitiedepartementets huvudtitel som motionärerna beskriver. Vuxenutbildningen för försvarets personal har däremot gällt gymnasienivån, som alltså prioriterats lägre. Utskottet har vidare erfarit att behovet av kompletteringsutbildning för de försvarsanställda även i fortsättningen kommer att kunna ske i den reguljära vuxenutbildningen. Det förutsätter dock att ansökan sker i hemkommunen och att den sökande, i förekommande fall, anger önskemål om annan studieort. Härutöver kan de militära myndigheterna direkt påverka en erforderlig kompletteringsutbildning genom att utse deltagare, bestämma innehåll, ange plats, m.m. En sådan s.k. uppdragsutbildning får arbetsgivaren dock själv betala.
Utskottet delar motionärernas syn i fråga om vikten av att försvarsanställda skall kunna komplettera sina teoretiska kunskaper för att få tillträde till officersutbildning. Sådana möjligheter synes föreligga även i det nya systemet, där kommunerna fått ett helhetsansvar för utbildningen t.o.m. gymnasienivån. Utskottet utgår från att kommunerna lever upp till sitt ansvar även för dem som tillfälligt tjänstgör på annan ort. Utöver den möjlighet till vuxenutbildning i kommunal regi som här beskrivits torde möjligheten till uppdragsutbildning kunna bli ett bra komplement i de fall en militär myndighet skulle ha särskilda krav på att styra den kommunala vuxenutbildningens innehåll och omfattning. Med det sagda anser utskottet att det finns tillräckliga förutsättningar för en fortsatt vuxenutbildning av militär personal. Någon överföring av medel i linje med vad som föreslagits i motion Fö405 (c) synes inte erforderlig. Riksdagen bör därför inte bifalla de berörda motionerna.
I två motioner, Fö11 (v) och Fö426 (v), diskuteras de omvälvande förändringarna inom det internationella säkerhetspolitiska området. Det framhålls att arbetet för nedrustning, avspänning och fred i världen verkar att möta ständigt nya bakslag samtidigt som detta arbete, som en följd av bakslagen, blir viktigare än någonsin. Det riktas inga militära hot mot Sverige. Warszawapakten är i upplösning. Ändå kan inte risken för väpnade konflikter i vår närhet uteslutas, varför Sverige också fortsättningsvis behöver en militär del i totalförsvaret. Den politiska och militära avspänningen i Europa måste dock, enligt motionärerna, leda till en nedrustning i vårt närområde och att Sverige verkar för en successiv minskning av de militära styrkorna i Europa. Detta sägs vara oupplösligt förenat med att vi själva gör nedskärningar. Som följd härav förordas i motion Fö426 en reduktion av den militära ramen med 10 %. I motion Fö11 preciseras reduktionen till 3230 milj.kr. och ramen till 31838 milj.kr. Besparingar förutsätts bl.a. inom repetitionsutbildning och materielanskaffning inom samtliga försvarsgrenar samt genom att arméns pansarbrigader läggs ned.
Utskottet anser, som framgått tidigare, att de säkerhetspolitiska förändringarna i Europa medfört ett allmänt sett gynnsammare säkerhetspolitiskt klimat, som också kommer Sverige till del. Utvecklingen innehåller emellertid osäkerheter och farhågor för bakslag och därmed också risker och hot. Utskottet kan i denna situation, och inför ett förestående långsiktigt beslut om totalförsvarets inriktning, inte ställa sig bakom de förändringar som förordas i motionerna Fö11 yrkande10(v) och Fö426 yrkande 1 (v), som därför bör avslås av riksdagen. I motion Fö7 (mp) hänvisar motionärerna till de riktlinjer för försvarspolitiken som tidigare föreslagits i motion 1990/91:Fö201. Sålunda förordas en försvarsorganisation som inriktar sig mot en bred hotbild -- miljöhot, sociala hot och framtida möjliga militära hot -- och som baserar sig på en värnplikt som utvecklas till en allmän värntjänst för både män och kvinnor. Försvarspolitiken kan inte förändras från dag till annan, men motionärerna anser det vara av utomordentlig vikt att den nödvändiga omstruktureringen av försvaret inleds redan kommande budgetår. Som ett led häri förordas en rad åtgärder som kommer att påverka utgiftsramen. En inledande strukturförändring av armén och flygvapnet beräknas kunna spara vardera 500 milj. kr. under budgetåret 1991/92. Ytterligare 2000 milj. kr. bedöms kunna frigöras genom en nedläggning av JAS-projektet. Tillsammans med vissa andra åtgärder uppskattas de totala besparingarna till 3146 milj.kr. Försöksutbildning i miljövärn, förbättringar i repetitionsutbildningen i jämförelse med regeringens förslag samt anskaffning av skyddsutrustning m.m. ökar å andra sidan kostnaderna med 712 milj.kr., vilket sammantaget leder till ett yrkande att utgiftsramen bör fastställas till 32179 milj.kr.
Utskottet konstaterar att den inriktning som i motion Fö7(mp) föreslås för det militära försvaret i grundläggande avseenden avviker från den försvarsstruktur som lagts fast i 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, FöU11, rskr.30). Regeringens budgetförslag utgår från den allmänna inriktningen i detta beslut. Utskottet är i avvaktan på underlag för det nya fleråriga totalförsvarsbeslutet 1992 inte berett att förorda någon annan principiell inriktning av det militära försvaret och kan därför inte godta de förslag om förändrad utgiftsram för budgetåret 1991/92 som föreslås i motionens yrkanden 13, 18, 21--24 och 31. Motionen bör därför avslås av riksdagen såvitt nu är i fråga.
I motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp) och Fö17 (c) framhålls på skilda sätt att det militära försvaret innehåller sådana brister att ett resurstillskott erfordras i förhållande till den av regeringen föreslagna utgiftsramen. I motion Fö6 (m) anförs således att endast ett mindre antal av krigsorganisationens förband och system har kunnat anpassas till hotutvecklingen i omvärlden. Brigadernas materiel uppvisar t.ex. allvarliga brister. Stridsfordonen är omoderna. I syfte att skapa handlingsfrihet inför det förestående långsiktiga försvarsbeslutet föreslås i motionen att utgiftsramen höjs med 1320 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag. Detta skulle ge utrymme för utökade materielbeställningar inom armén och marinen med 420 resp. 400milj.kr., förstärkt repetitionsutbildning med 300 milj.kr. samt för att organisera ytterligare en jaktdivision J 35.
Motion Fö8 (fp) understryker behovet att förstärka kvaliteten materiellt och personellt inom försvarsmakten. Motionen hänvisar till riksdagens beslut (prop. 1988/89:80, FöU14, rskr. 294) att förstärka den militära utgiftsramen under två år för att säkerställa handlingsfrihet inför ett tänkt försvarsbeslut år 1991. Dessa särskilda medel har enligt motionärerna haft betydelse för det angivna syftet, men de har också gått åt till projekt som aldrig kommer att kunna fullföljas. Oaktat det statsfinansiella läget anser motionärerna det nödvändigt att för det kommande budgetåret utöka utgiftsramen med 400 milj.kr. till totalt 32113 milj.kr. Genom denna åtgärd skulle dels delar av 1987 års försvarsbeslut säkrare kunna fullföljas, dels en viss sanering kunna ske av försvarsmaktens ekonomi. Sammantaget anses detta kunna underlätta ställningstagandena inför nästa försvarsbeslut.
Motion Fö15 (m) behandlar olika åtgärder för att förstärka det svenska sjöförsvaret, vilket enligt motionärerna anses nödvändigt främst med hänsyn till de fortsatta ubåtskränkningarna. Marinen föreslås därför tilldelas ytterligare 100 milj.kr. för att klara finansieringen av projektet Ubåt 90 och 300 milj.kr. för att kunna anskaffa organisationsbestämmande materiel till ännu en ubåtsjaktstyrka. Tillhopa förordas således att den militära ramen utökas med 400 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit.
I motion Fö17 (c) anförs att vårt totalförsvar behöver både moderniseras och förstärkas för att kunna svara upp mot de av riksdagen uppställda målen. Det militära försvaret brottas med stora svårigheter eftersom tilldelade resurser inte svarar mot givna uppgifter. Enligt motionärerna är det viktigt att genomföra omstruktureringar och effektiviseringar men det krävs ändå ett resurstillskott. Sålunda föreslås i skilda yrkanden (yrk. 4--5 och 12--15) ytterligare 200 milj.kr. till armén och 75 milj.kr. till marinen för materielanskaffning, 300 milj.kr. till utökad repetitionsutbildning vid samtliga försvarsgrenar samt att 50milj.kr. extra avsätts för att höja dagersättningen till de värnpliktiga. Tillsammans medför detta ett krav på att utgiftsramen för det militära försvaret höjs med 625 milj.kr. för budgetåret 1991/92 utöver propositionens förslag. Härutöver föreslås i motionens yrkanden 6 och 7 dels att det i 1992 års försvarsbeslut anvisas medel för att möjliggöra finansieringen av Haubits 77 B och Ubåt 90, utan att dessa projekt för sitt genomförande skall behöva föranleda omplanering av andra materielprojekt inom armén och marinen, dels att anskaffningen av amfibiebåtar skall ske så att amfibiebataljonerna kan krigsorganiseras utan tidsutdräkt.
Som framgått av det föregående, i den del som behandlar den försvarspolitiska inriktningen, bör budgetåret 1991/92 betraktas som ett mellanår mellan två försvarsbeslutsperioder, där det gäller att med hjälp av säkerhetspolitiskt acceptabla besparingar säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Vad som nu föreslås i motionerna Fö6 (m), Fö8 (fp), Fö15 (m) och Fö17 (c) är ytterligare tillskott för samma syfte eller, i vissa fall, medel för ny verksamhet. Enligt utskottets mening bedöms de av motionärerna föreslagna rampåslagen inte utgöra nödvändiga förutsättningar för att kunna upprätthålla den handlingsfrihet som här är i fråga. När det gäller de redovisade nya behoven anser utskottet att dessa får vägas mot andra angelägna behov i samband med den samlade översynen av uppgifter och resurser i förestående totalförsvarsbeslut. Inte heller bör riksdagen nu göra ett uttalande om den framtida finansieringen av Haubits 77B och Ubåt 90 i enlighet med förslaget i motion Fö17 yrkande 6 (c) eller om anskaffning av amfibiebåtar enligt yrkande 7.
Utskottet anser sammanfattningsvis att regeringens förslag till utgiftsram för det militära försvaret bör fastställas och de nu aktuella motionerna avslås såvitt de avser förändringar av denna ram i förhållande till regeringens förslag eller avser utfästelser inför 1992 års försvarsbeslut. Utgiftsramen för budgetåret 1991/92 bör således fastställas till 31713000000 kr. i prisläget februari 1990.
Utskottet föreslår också att riksdagen lämnar regeringen begärda bemyndiganden att dels justera utgiftsram och beställningsbemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen, dels justera utgiftsramen på grund av över- eller underutnyttjanden under budgetåret 1990/91, dels medge att utgiftsram och beställningsbemyndiganden får överskridas om det behövs av beredskapsskäl.
Utskottet förutsätter att regeringen under budgetåret 1991/92 anpassar utnyttjandet av beställningsbemyndiganden och anslagsmedel inom utgiftsramen till den inriktning av det militära försvaret som riksdagen bestämt.
Den civila delen av totalförsvaret
Inledning
Enligt de principer för finansiering av beredskapsåtgärder inom totalförsvarets civila del som fastställdes genom 1987 års totalförsvarsbeslut skall följande funktioner tilldelas medel ur en gemensam ekonomisk planeringsram, nämligen Civil ledning och samordning, Befolkningsskydd och räddningstjänst, Psykologiskt försvar, Hälso- och sjukvård m.m., Livsmedelsförsörjning m.m., Transporter, Socialförsäkring m.m., Arbetskraft, Energiförsörjning, Försörjning med industrivaror och Kyrklig beredskap.
Beredskapsförberedelser inom affärsverkens ansvarsområden finansieras med egna medel. Undantag härifrån utgörs av statens järnvägar, statens vattenfallsverk och luftfartsverket som finansierar sina beredskapsåtgärder med såväl egna som anslagsmedel.
Beredskapsförberedelser inom övriga funktioner finansieras inom ramen för myndigheternas ordinarie förvaltningsanslag.
Utöver den verksamhet som bekostas av statliga verk och myndigheter betalas beredskapsförberedelserna även av kommuner och landsting samt av näringslivet.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern erinrar inledningsvis om att den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del, som berör olika huvudtitlar och består av såväl förslagsanslag som reservationsanslag, för budgetåret 1989/90 fastställdes till 1779,3 milj.kr. Utgående reservationer på reservationsanslagen avseende budgetåret 1989/90 uppgår till 800,9 milj.kr. och disponeras av myndigheterna under kommande budgetår. Utfallet under förslagsanslagen visar att dessa sammanlagt har underutnyttjats med 7 milj.kr.
För budgetåret 1990/91 fastställdes den ekonomiska planeringsramen för totalförsvarets civila del till 2 040,448 milj.kr. (prop. 1989/90:100, bil.6, FöU7, rskr. 226). För budgetåret 1991/92 beräknar försvarsministern enligt närmare redogörelse i propositionen ifrågavarande ram i beräknat genomförandeprisläge 1991/92 exkl. mervärdeskatt till 1993418000 kr. Av detta belopp hänför sig 1637600000 kr. till fjärde huvudtiteln.
Försvarsministern konstaterar att ramen för den civila delen av totalförsvaret är en planeringsram. Den är, framhåller han, av sådan teknisk natur att den varken kan under- eller överskridas. Medel ur ramen anvisas de enskilda anslagen inom denna och belastningen hänförs också till anslagen enskilt. En hemställan från överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) om tillgodoräknande under budgetåret 1991/92 av ett underutnyttjande av ramen under budgetåret 1989/90 med 7 milj.kr. får därför, uppger försvarsministern, bero.
I propositionen föreslår regeringen vidare på försvarsministerns förslag att riksdagen liksom tidigare år lämnar vissa bemyndiganden.
Försvarsministern tar också upp frågan om kompensation för mervärdeskatt i samband med skyddsrumsbyggande. Han erinrar om att en ändring av 14 § lagen (1968:430) om mervärdeskatt, som trädde i kraft den 1 januari 1991, av i propositionen närmare redovisade skäl medfört behov av en ändring av 55 § sjätte stycket civilförsvarslagen (1960:74).
Utskottet
I motion Fö7 (mp) föreslår motionärerna att vissa funktioner inom den civila delen av totalförsvaret tillförs sammanlagt 648milj.kr. utöver regeringens förslag. Funktionen Civil ledning och samordning vill motionärerna sålunda förstärka med 20 milj.kr. för ökade statliga bidrag till kommunerna för vattenförsörjningsberedskapen och med 20 milj.kr. för stöd till beredskapen inom den kommunaltekniska försörjningen i övrigt. Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst bör enligt motionärerna tillföras 270 milj.kr. mer än regeringen föreslår. Av beloppet preciseras 100 milj.kr. vara avsett för byggande av skyddsrum och skyddade utrymmen och 70 milj.kr. för ökad utbildning och materielanskaffning inom ABC-skyddets område. Motionärerna anser det vidare nödvändigt att för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. avsätta 160 milj.kr. mer än regeringen föreslår. De pekar därvid på behovet av medel för försöksverksamhet med utbildning av värnpliktiga inom vårdsektorn och ökad beredskapslagring av återanvändbar sjukvårdsmateriel. Till funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. och en föreslagen ny funktion, benämnd Kärngårdar, yrkas i motionen ett tillskott om tillhopa 100 milj.kr. Av medlen avses 50 milj.kr. för uppbyggnad av livsmedelslager med kärngårdarna som bas enligt kontrakt med jordbruksnämnden. Kärngårdarna, för vilka resten av tillskottet avses, skall enligt motionärerna ha en egen oberoende energiförsörjning och etablera egna kvarnar, slakterier och mejerier. Funktionen Energiförsörjning föreslås förstärkas med 78 milj.kr.
Därutöver har i motionen Fö7 yrkande 13 (mp) föreslagits en ökning med 100 milj.kr. utöver regeringsförslaget av anslaget Arméförband: Allmän ledning och förbandsverksamhet. Medelsförstärkningen avses bl.a. för miljövårdsutbildning och ekologiska demonstrationsgårdar. Frågan har sålunda anknytning till den civila delen av totalförsvaret men har i det föregående med hänsyn till det berörda anslagets karaktär behandlats som en fråga rörande det militära försvaret.
Motionärerna har vidare i yrkande 14 föreslagit att riksdagen under anslaget Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret anvisar 50,65 milj.kr. eller 3 milj.kr. utöver regeringens förslag. Utskottet återkommer till detta yrkande i det följande vid behandlingen av anslagen för den civila delen av totalförsvaret.
Utskottet har bedömt att de i motion Fö7 (mp) föreslagna tillskotten av medel bör, bortsett från de båda nyss berörda yrkandena, medföra en motsvarande uppräkning av den ekonomiska ramen. Den ram på 1993418000 kr. som regeringen föreslår för nästa budgetår skulle därmed behöva höjas med 648 milj.kr. till 2641418000 kr. för att inrymma de i motion Fö7 (mp) föreslagna åtgärderna.
Jordbruks- och socialutskotten har i sina yttranden över propositionen och därtill knutna motioner avstyrkt att ytterligare medel i enlighet med motion Fö7 (mp) anvisas till funktionerna Livsmedelsförsörjning m.m. resp. Hälso- och sjukvård m.m. Jordbruksutskottet har också avstyrkt tillkomsten av en ny funktion Kärngårdar.
Försvarsutskottet är inte berett att förorda att det utöver regeringens förslag tillförs medel över statsbudgeten för totalförsvarets civila del. Samma uppfattning har kommit till uttryck i lämnade yttranden i den mån de berör frågan. Den av försvarsministern förordade ekonomiska ramen för nästa budgetår för totalförsvarets civila del bör sålunda fastställas enligt regeringens förslag i avvaktan på ett ställningstagande till den långsiktiga inriktningen av totalförsvaret och den därmed sammanhängande fördelningen av resurser mellan totalförsvarets olika delar. Det kan också framhållas att det sammantaget står tämligen stora reservationer från tidigare år till förfogande på reservationsanslag inom den för den civila delen av totalförsvaret avsedda ekonomiska ramen. Ett visst underutnyttjande av de dit förda förslagsanslagen har också kunnat konstateras.
Motion Fö7 (mp) bör sålunda enligt utskottets mening avslås i här berörda delar och riksdagen fastställa att anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92 förs upp med sammanlagt 1993418000 kr. beräknat i genomförandeprisläget 1991/92.
Utskottet har tagit del av vad föredragande statsrådet har anfört om det ekonomiska utfallet för budgetåret 1989/90 och vad han i övrigt har anfört om ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del. Propositionen bör i dessa delar läggas till handlingarna.
Riksdagen bör enligt utskottets mening anta den föreslagna ändringen av 55 § civilförsvarslagen. Utskottet återkommer till denna fråga i samband med behandlingen av propositionens förslag rörande de värnpliktigas förmåner, vilka bl.a. aktualiserar andra ändringar i nämnda lag.
Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande statsrådet Roine Carlsson i propositionens bilaga 1 har anfört om skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot. Utskottet behandlar vidare vad föredragande statsrådet Ingela Thalén i propositionens bilaga 2 har anfört om totalförsvarets hälso- och sjukvård m.m. Till detta avsnitt har också förts behandlingen av motionerna So425 yrkande 3 (fp) och So457 yrkande 1--2 (fp), vilka behandlar möjligheterna att producera infusionslösningar, samt motionerna Fö2 (m) och Fö8 yrkande 17 (fp).
Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot
Föredragande statsrådet
Försvarsministern hänvisar till den internationella utvecklingen och anför att NATO-doktrinen håller på att förändras i riktning mot en minskad roll för kärnvapnen. Han framhåller också att de markbaserade medeldistanskärnvapnen håller på att försvinna som följd av det s.k. INF-avtalet, och att USA och Sovjetunionen förhandlar om en reduktion av de strategiska kärnvapenstyrkorna med 30--50 %. Trots detta kommer dock en betydande kärnvapenkapacitet att finnas kvar liksom risken för att en kärnvapenanvändning av något skäl skulle initieras i en kris.
Försvarsministern pekar också på de förhandlingar som förs med syfte att nå ett förbud mot utveckling, anskaffning, innehav och användning av kemiska stridsmedel. Han uppmärksammar USAs och Sovjetunionens beslut att reducera sina kemiska arsenaler men konstaterar samtidigt att allt fler länder skaffar sig egen C-vapenkapacitet. Det senare tillsammans med den biotekniska forskningens möjligheter att storskaligt framställa än giftigare kemiska stridsmedel kan dock i framtiden innebära nya och svårbedömda hot.
När det gäller biologiska stridsmedel konstaterar försvarsministern att den år 1975 ikraftträdda konventionen mot sådana stridsmedel saknar kontroll- och verifikationsprocedur. Den biotekniska forskningen ger också möjligheter att ta fram biologiska stridsmedel med helt nya egenskaper.
Försvarets forskningsanstalt (FOA), som på regeringens uppdrag granskat gällande inriktning av skyddet mot icke-konventionella stridsmedel, har funnit att den inriktning mot ett förbättrat skydd som gavs i försvarsbesluten 1982 och 1987 ännu inte lett till en tillfredsställande och balanserad beredskap. Försvarsministern instämmer i denna bedömning och anser att målen för ABC-skyddet enligt 1987 års försvarsbeslut skall gälla som en allmän vägledning i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut. Härvid skall skyddet mot kemiska stridsmedel tillmätas särskild vikt och den initiala försvarsförmågan prioriteras.
Civilbefolkningen bör få ett skydd för överlevnad vid sidoverkan av kärnvapen, vid insats av kemiska stridsmedel och vid förtäckt användning av biologiska stridsmedel. Vidare skall vissa utvalda viktiga totalförsvarsfunktioner ges ett skydd som gör att de kan lösa sina uppgifter även där B- eller C-stridsmedel utnyttjas eller vid radioaktivt nedfall. Högt prioriterade lednings- och informationsfunktioner skall kunna verka även efter en elektromagnetisk puls från kärnvapen.
Indikationerna på en ändrad hotbild gör det enligt försvarsministern angeläget med fortsatt forskning inför framtida ställningstaganden. Den beredningsgrupp för ABC-frågor som FOA föreslagit bör organiseras.
Utskottet
Utskottet erinrar om den inriktning avseende ABC-skyddet som angavs senast i 1987 års försvarsbeslut och biträder försvarsministerns uppfattning att gällande inriktning bör vara vägledande i avvaktan på ett nytt försvarsbeslut. Utskottet har inget att invända mot vad föredragande statsrådet har anfört i dessa frågor.
Totalförsvarets hälso- och sjukvård m.m.
Föredragande statsrådet
Föredragande statsrådet hänvisar inledningsvis till att inriktningen för den civila hälso- och sjukvården i krig lades fast för en femårsperiod genom 1987 års försvarsbeslut (prop. 1987/88:95, bil. 4, FöU11, rskr. 310), varvid åtgärder för att tillgodose behovet i krig av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och läkemedel prioriterades.
När det gäller inriktningen i stort för funktionen konstaterar socialministern att det till största delen är försörjningen med läkemedel och förbrukningsvaror som har begränsat hälso- och sjukvårdens uthållighet under kris och krig. Hon understryker att hälso- och sjukvården i krig skall ses som en sammanhängande totalförsvarsfunktion bestående av civila och militära delar där en helhetssyn präglar verksamheten. Med hänvisning till det senaste försvarsbeslutet betonar hon det angelägna i en utökad och förbättrad samverkan främst mellan socialstyrelsen, överbefälhavaren och sjukvårdshuvudmännen.
Socialministern anser att de principer som i 1987 års försvarsbeslut lades fast för den civila hälso- och sjukvården i krig i huvudsak fortfarande skall gälla. Hon vill dock i några avseenden fästa uppmärksamheten på vissa ändrade förhållanden. Sålunda kan de förändringar av hotet, bl.a. synen på förvarning, som försvarsministern tidigare har redovisat komma att återverka på hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap. Vidare kan tidigare uppfattning om behovet av vårdinsatser och resursförbrukning för den fredsmässiga sjukvården i krig komma att förändras som följd av ett utredningsarbete i socialstyrelsen. Det är enligt socialministern angeläget att socialstyrelsen får fortsätta arbetet härmed och med systemet för reglering och ransonering inom sjukvårdens försörjning.
I fråga om ledningen av hälso- och sjukvården i krig anför föredragande statsrådet att socialstyrelsen även fortsättningsvis bör vara funktionsansvarig myndighet för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. Socialstyrelsen kommer med utgångspunkt från detta ansvar att få en viktig roll att utvärdera olika kommunala och landstingskommunala verksamheter. Som ett led i denna utveckling har socialministern anmält (prop. 1990/91:100, bil. 7) behov av en organisationsöversyn av socialstyrelsens beredskapsverksamhet varvid också skall prövas möjligheterna till ytterligare samordning med försvarsmakten.
Beträffande sjukvårdens försörjning under kriser och krig redovisar socialministern de åtgärder som sedan 1987 års försvarsbeslut har vidtagits när det gäller lagring och produktionskapacitet. Av de medel som då anvisades har hittills 270 milj.kr. använts för att köpa sjukvårdsmateriel, och det kommer att ta ytterligare två år innan anskaffningen är fullföljd. Enligt socialministern kommer då sjukvårdens uthållighet i krig att ha ökat väsentligt.
Vid valet av beredskapsåtgärder prioriterar socialministern förberedelser för inhemsk produktion före beredskapslagring av färdigvaror där detta är möjligt med hänsyn till krigets krav och ekonomin. När det gäller försörjningen med läkemedel föreslås som grundläggande princip att en ökad lagring så långt möjligt knyter an till den fredstida sjukvårdens behov och till de rutiner som gäller för läkemedelsförsörjningen i fred. Socialministern förordar således inte någon lagstiftad lagringsskyldighet för läkemedel utan bedömer att pågående utbyggnad av beredskapslagren och initierade åtgärder skall ge en god uthållighet för försörjningen i kris och krig.
Enligt socialministerns uppfattning kan en vidgad statlig beredskapslagring av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär, utöver den som tidigare har beslutats, inte rekommenderas. Hon anser det i stället vara lämpligare att med utgångspunkt i fredssjukvårdens behov och med stöd av avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen genomföra denna ökade lagerhållning hos sjukvårdshuvudmännen eller hos producenter, importörer och leverantörer. Det bör ankomma på socialstyrelsen att övervaka denna överlagring.
Försörjningen med infusionsvätskor bör enligt socialministern ges andra principiella lösningar än för läkemedel och förbrukningsartiklar. Bakgrunden är att behovet av infusionsvätskor i krig bedöms öka till ca 15 gånger fredsförbrukningen samt att lagring och transporter skapar särskilda problem. Socialstyrelsen har föreslagit att tillgången på infusionslösningar säkerställs genom en kombination av åtgärder för att upprätthålla en fredstida produktion, anskaffning av s.k. minifabriker samt lagring till en beräknad kostnad av ca 160 milj.kr. Enligt socialministern är det synnerligen angeläget att säkerställa tillgången på infusionslösningar. De totala behoven bör dock ses över, bl.a. mot bakgrund av den något förändrade synen på hotet och därav beroende modifierade försvarsprinciper, men också med hänsyn till de vårdprinciper som kommer att gälla i krig. Då bör också enligt statsrådet prövas i vilken utsträckning vissa sjukhus i krig kan medverka i tillverkningen av infusionsvätskor.
Socialministern behandlar också personalförsörjningen för hälso- och sjukvården i krig. Hon bedömer att de samlade personaltillgångarna inom fredssjukvården är tillräckliga även under ett konventionellt krig av stor omfattning och intensitet. Detta förutsätter dock att personalen kan fördelas och utnyttjas effektivt inom totalförsvarets sjukvård, vilket hittills inte varit fullt möjligt. Sedan denna brist uppmärksammats i 1987 års försvarsbeslut har socialstyrelsen i samverkan med sjukvårdshuvudmännen utvecklat ett register för personalförsörjningen. Nu har detta register tagits i bruk och socialministern anser att bristerna inom personalförsörjningen kommer att vara avhjälpta inom de närmaste åren.
Utbildningen inom totalförsvarets hälso- och sjukvård har i tidigare försvarsbeslut getts hög prioritet. Det är socialministerns uppfattning att denna utbildning även fortsättningsvis skall prioriteras högt.
Socialministern hänvisar till den behandling som frågan om helikoptrar för sjukvårdstransporter fick i 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, bil. 4, FöU11, rskr. 310). Enligt detta borde sjuktransportkapaciteten med helikopter förstärkas för att kunna svara mot behoven i krig och denna utökning ske på ett sätt som jämväl tillgodosåg fredsmässiga behov. Verksamheten borde organiseras i landstingskommunal och statlig regi samordnat med försvarsmakten, rikspolisstyrelsen och privata helikopterföretag. Vissa statliga medel avsattes även för ändamålet på vissa villkor, och ansvaret för civila akuta luftburna sjuktransporter föreslogs föras över från rikspolisstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen.
Försvarsbeslutets intentioner har dock ännu inte kunnat förverkligas, bl.a. beroende på ett varierande intresse från sjukvårdshuvudmännens sida att delta i frågans lösning. Ett steg på vägen togs dock i december år 1989 då en särskild förhandlingsdelegation (helikopterdelegationen) tillkallades med uppgift att träffa erforderliga avtal om helikoptrar för sjuktransporter. När ärendet anmäldes i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100, bil.7) anförde föredragande statsrådet att det var nödvändigt att ändra 6 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) så att sjukvårdshuvudmännen får det samlade ansvaret för sjuktransporter enligt denna lag. Socialministern framhåller nu, med stöd av uppgifter från helikopterdelegationen, att det i vissa från beredskapssynpunkt viktiga orter finns förutsättningar att påbörja en uppbyggnad av en helikopterorganisation enligt intentionerna i 1987 års försvarsbeslut. Hon avser att återkomma med en närmare redovisning för hur denna fråga utvecklas.
Enligt socialministern bör huvudmannaskapsfrågan för sjuktransporter nu lösas. Staten och sjukvårdshuvudmännen har träffat avtal om att sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1992 tar över ansvaret för akuta luftburna transporter och att rikspolisstyrelsens motsvarande ansvar då upphör. Mot bakgrund härav bör sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter enligt hälso- och sjukvårdslagen utvidgas, vilket föranleder en ändring i lagens 6 §.
I 1987 års försvarsbeslut lades finansieringsprinciper fast med innebörd att den som upprätthåller verksamhet under kriser och krig skall svara för de administrativa kostnaderna, medan staten skall svara för kostnaderna för beredskapsinvesteringar. Inom hälso- och sjukvårdsområdet gäller dock att sjukvårdshuvudmännen skall svara för kostnaderna för den fredsmässiga hälso- och sjukvårdens försörjningsuthållighet under ett förkrigsskede och under neutralitet eller i krig, medan staten skall svara för i krig tillkommande behov av sjukvård till följd av krigsskador.
Socialministern anför att landstingsförbundet har deklarerat att sjukvårdshuvudmännen inte har praktiska och ekonomiska möjligheter att svara för den fortsatta fredssjukvårdens försörjningsuthållighet under kriser och i krig. Enligt hennes mening bör de allmänna principerna för finansiering av beredskapsförberedelser inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. enligt 1987 års försvarsbeslut ligga fast. Finansieringen av överlagringen hos sjukvårdshuvudmännen för den kvarvarande fredsmässiga sjukvården bör dock ske enligt principen delat kostnadsansvar. Staten bör således genom riktade bidrag svara för kapitalkostnaderna för att utöka lagren, medan sjukvårdshuvudmännen bör ha kostnadsansvaret för driften, inkl. lokaler och administration.
Landstingsförbundet har förklarat att med rådande finansiella svårigheter och i en situation där landstingsskatten inte kan öka, det är omöjligt för sjukvårdshuvudmännen att ta på sig nya arbetsuppgifter och tillhörande kostnader. Med hänsyn härtill anser socialministern att det bör övervägas att under en övergångsperiod införa ett särskilt statligt driftbidrag utöver bidraget till kapitalkostnaderna. Detta bör i så fall regleras i ett avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen. De årliga bidragen för detta ändamål uppskattas till högst 5 milj.kr. för en överlagring som motsvarar en månads fredsförbrukning.
Kostnaderna för överlagringsåtgärder för läkemedel och förbrukningsmateriel för en månads uthållighet beräknar socialministern till 10 milj.kr. Härtill kommer kostnader för lagring av importerade insatsvaror.
Utskottet
Utskottet konstaterar att föredragande statsrådet i propositionen föreslår att de principer för hälso- och sjukvården i krig som angavs i 1987 års försvarsbeslut i huvudsak fortfarande skall gälla i avvaktan på ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. I detta beslut fastslogs att funktionen Hälso- och sjukvård m.m. utgör en mycket viktig del av det samlade totalförsvaret och att en god beredskap inom denna del stärker trovärdigheten för våra övriga försvarsansträngningar. I beslutet underströks också att hälso- och sjukvården skall ses som ett sammanhängande system som är sammansatt av civila och militära delar. Vikten av en utökad och förbättrad samverkan främst mellan socialstyrelsen, överbefälhavaren och sjukvårdshuvudmännen betonades.
I 1987 års försvarsbeslut, liksom i tidigare beslut, uppmärksammades också brister i denna funktion som allvarligt begränsade dess uthållighet i förhållande till de bedömda behoven och i jämförelse med uthållighetsnivån inom flertalet andra funktioner inom totalförsvaret. Bristerna hänförde sig främst till den otillfredsställande beredskapen beträffande försörjningen med sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. I såväl 1982 som 1987 års försvarsbeslut prioriterades därför särskilda satsningar för att tillgodose behovet i krig av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och läkemedel.
I syfte att belysa i vilken utsträckning inriktningen i 1987 års försvarsbeslut och den särskilda ekonomiska satsning som där gjordes hade genomförts och följts upp, anordnade utskottet hösten 1988 en offentlig utskottsutfrågning med ett antal företrädare för berörda departement och myndigheter. Utskottet erinrar också om att frågorna och problemen rörande den nu aktuella och synnerligen viktiga funktionen ägnades särskild uppmärksamhet inom 1988 års försvarskommitté, i vilken en särskild arbetsgrupp utarbetade och sedermera offentliggjorde en rapport innehållande en redovisning av arbetsgruppens överväganden och förslag, (SOU 1990:108) 5 rapporter från 1988 års försvarskommitté.
I propositionen konstaterar socialministern att genomförandet av 1987 års försvarsbeslut nu börjat ge påtagliga resultat; goda förutsättningar uppges föreligga för en samlad planering av sjukvårdens resurser med ett effektivt utnyttjande av resurserna under kriser och i krig och för att bringa sjukvården i balans med övriga delar av totalförsvaret. Det angelägna i att uppnå balans i uthållighetshänseende betonades också mycket starkt i detta försvarsbeslut. Socialministern anser dock att det ännu finns kvarvarande problem, främst när det gäller helikopterkapacitet för sjuktransporter i krig och de ansvarsfrågor som därvid berörs. Hon anser det angeläget att huvudmannaskapsfrågan för sjuktransporter nu får en lösning och föreslår en utvidgning av sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), något som föranleder en ändring i denna lags 6 §. Ändringen innebär att sjukvårdshuvudmännen får ett fullständigt huvudansvar för sjuktransporter inom lagens bestämmelser, varvid det åligger landstingen att bedöma behovet av alla olika slags sjuktransporter inom sitt sjukvårdsområde, överväga hur tillgängliga sjuktransportresurser bäst kan användas och planera enligt lagen erforderliga åtgärder -- inkl. de särskilda behov som kan föreligga till följd av kris- och krigsförhållanden.
Socialministerns förslag avseende utvidgning av sjukvårdshuvudmännens ansvar för alla slags sjuktransporter, inkl. helikopterburna transporter, berörs i två motioner.
I motion Fö2 (m) yrkas avslag på förslaget till ändring i hälso- och sjukvårdslagen. Motionären hänvisar bl.a. till beslutet för några år sedan att föra över ansvaret för ambulanstransporter från räddningstjänsten till sjukvårdshuvudmännen, en förändring som enligt motionären på flera platser ledde till dubbla organisationer och en kraftig fördyring. Vidare ifrågasätter han Landstingsförbundets mandat att teckna avtal som innebär finasiella åtaganden för landstingen och framhåller de viktiga uppgifter för sjöräddning och fjällräddning som den befintliga statliga helikopterorganisationen har. Motionären anser således att det statliga ansvaret för denna verksamhet bör bestå och att även ansvaret för att driva verksamheten i fred bör vara en statlig angelägenhet.
I motion Fö12 (s) framhåller motionären att det är av allra största vikt att ett heltäckande nationellt system för luftburna helikoptertransporter skapas. Han återger att vid de i propositionen nämnda förhandlingarna mellan helikopterdelegationen och sjukvårdshuvudmännen de senare ställt sig kallsinniga till att delta i verksamheten med flygburna sjuktransporter i enlighet med intentionerna i senaste försvarsbeslut. Motionären föreslår mot den bakgrunden att regeringen, så snart dessa förhandlingar är slutförda, för riksdagen redovisar resultatet av förhandlingarna och sin syn på detta.
Socialutskottet, som försvarsutskottet anmodat avge ett yttrande över propositionen i denna del och hithörande motioner, erinrar om att frågan om ansvarsfördelning i fråga om sjuktransporter med helikopter i såväl fred som krig har diskuterats under en lång tid. Svårigheterna att lösa ansvars- och finansieringsfrågorna har hittills förhindrat att en effektiv organisation skapats för sådana transporter; frågan måste därför få en lösning. Det är enligt utskottet angeläget att ansvaret för helikopterverksamheten för sjuktransporter i kris och krig klargörs. Eftersom föredragande statsrådet i propositionen tillkännager sin avsikt att återkomma med en redovisning av hur frågan utvecklas finns enligt socialutskottet ingen anledning för riksdagen att uttala sig på det sätt som föreslås i motion Fö12.
Socialutskottet anför vidare, i sitt yttrande över motion Fö2, att sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter enligt hälso- och sjukvårdslagen bör utvidgas till att omfatta även luftburna sjuktransporter. Utskottet hänvisar därvid till det avtal som numera finns mellan staten och landstingen och de landstingsfria kommunerna om akuta luftburna sjuktransporter. Motionsyrkandet avstyrks.
Försvarsutskottet har vid flera tidigare tillfällen, bl.a. 1988/89:FöU14, uppmärksammat helikoptertransportfrågorna och därvid understrukit vikten av en snar och tillfredsställande lösning på problemen. Utskottet emotser således den redovisning som föredragande statsrådet aviserar i fråga om hur helikopterverksamheten för sjuktransporter utvecklas för att uppfylla intentionerna.
Utskottet delar föredragande statsrådets mening att huvudmannaskapsfrågan för sjuktransporter nu måste lösas och har ingen invändning mot det förslag till ändring i hälso- och sjukvårdslagen som redovisas och som innebär att sjukvårdshuvudmännen får ett fullständigt huvudansvar för sjuktransporter inom detta lagrums bestämmelser. Utskottet konstaterar att lagändringen utformats på ett sådant sätt att det eftersträvade syftet åstadkoms genom minsta möjliga ändring i själva lagtexten. Det framgår därvid av specialmotiveringen att ändringen inte får förstås som en bestämmelse som ålägger landstingskommunen att inom sin organisation hålla en tillräcklig uppsättning av transportmedel av olika slag. Lagändringen talar om huvudansvaret, inte om tekniska lösningar.
Utskottet biträder således socialutskottets mening att motion Fö2 inte bör bifallas av riksdagen.
Av de skäl som anförs av socialutskottet bör enligt utskottets mening inte heller motion Fö12 bifallas.
Socialutskottet har med sitt yttrande överlämnat två motioner som tar upp frågor rörande försörjning med infusionsvätskor.
I motion So456 yrkande 3 (fp) begär motionärerna ett tillkännagivande till regeringen om åtgärder för att garantera Sverige tillgång på infusionslösningar. I motionen uppmärksammas Sveriges ansvar att vara självförsörjande när det gäller blod och blodprodukter och de hinder som finns för att detta mål skall uppnås. Vidare uppmärksammas Sveriges importberoende av infusionslösningar och framhålls att bättre nationella lösningar måste skapas för att garantera tillräcklig produktion av sådana lösningar i händelse av avspärrning och krig. Mot denna bakgrund reses invändningar mot planerna på att lägga ner tillverkningen vid Kabi Pharmacias anläggning i Matfors som skulle kunna ändras från spolvätskor till infusionsvätskor. Enligt motionärerna borde man i stället försöka lösa lönsamhetsproblemen vid denna anläggning.
Liknande synpunkter framförs i motion So457 yrkande 1--2 (fp). Mot bakgrund av att Sverige enligt motionären inte kan klara sin infusionsvätskeförsörjning i ett krisläge och också i en avspärrningssituation hamnar i ett bekymmersamt läge bör man inte lägga ner fungerande enheter som den i Matfors utan försöka lösa omställningen. Motionären begär tillkännagivanden om behovet av inhemsk produktion av infusionslösningar och om Kabi Matfors utmärkta förutsättningar att producera infusionslösningar.
Socialutskottet hänvisar till att föredragande statsrådet i propositionen understryker det angelägna i att åtgärder vidtas för att säkerställa behovet av infusionsvätskor, samtidigt som hon anför att försörjningen på detta område bör ges andra principiella lösningar än de som övervägts för förbrukningsmateriel och läkemedel, varvid hon dock anser att de totala behoven bör ses över med hänsyn till bedömda hotbilder och fastställda vårdprinciper, m.m. Socialutskottet anför att Sveriges importberoende i fråga om infusionsvätskor är en allvarlig svaghet i beredskapen för sjukvården i kris och krig och delar därför motionärernas uppfattning att åtgärder måste vidtas så att behovet av infusionslösningar kan säkerställas. Utskottet förutsätter att regeringen utan särskilda uttalanden från riksdagens sida kommer att följa nu pågående förhandlingsarbete som syftar till att säkerställa inhemsk produktion och att regeringen även i övrigt kommer att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa försörjningen på detta område. Med detta avstyrker utskottet motionerna So456 yrkande 3 och So457.
Försvarsutskottet understryker det angelägna i att försörjningen med infusionsvätskor inte får tillåtas bli en svag länk inom sjukvården i kris och krig, lika litet som funktionen som helhet får tillåtas bli en svag länk inom hela totalförsvaret. Utskottet delar dock socialutskottets mening att redovisningen i propositionen avseende planerade åtgärder inom detta område är tillfyllest varför något uttalande av riksdagen med den inriktning som förordas i dessa motioner inte erfordras. Utskottet föreslår därmed att motionerna So456 yrkande 3 och So457 yrkande 1--2 inte bifalls av riksdagen.
I motion Fö8 (fp) anförs, med hänvisning till den rapport som utarbetades av den särskilda arbetsgruppen inom 1988 års försvarskommitté (SOU:108) att det nu finns anledning att känna en betydande tillförsikt när det gäller beredskapsläget för sjukvården i kris och krig. Motionärerna noterar med tillfredsställelse att propositionen till stor del grundas på denna arbetsgruppsrapport och i denna redovisade överväganden, slutsatser och förslag. Motionärerna har inga invändningar mot vad som framförs i propositionen och förutser att sjukvårdsdelen i ett sammanhängande totalförsvarsbeslut 1992 bör kunna framstå som klart mer positiv än vid de senaste beslutstillfällena.
De anser att det är viktigt att regeringen och berörda organ använder året 1991 till att verifiera läget och ta fram en programplan med ett handlingsprogram för de åtgärder som ännu återstår innan läget kan anses vara helt tillfredsställande. De pekar därvid särskilt på frågan om förstärkning av helikoptertransportkapaciteten.
Socialutskottet påpekar att regeringen enligt propositionen avser att i programplaneanvisningar för totalförsvarsmyndigheterna uppdra åt berörda organ inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att under budgetåret 1991/92 vidta sådana förberedande åtgärder som erfordras för en tillfredsställande försörjningsuthållighet. Enligt utskottet kan motionärernas syfte förväntas bli tillgodosett varför något initiativ från riksdagens sida inte är påkallat.
Försvarsutskottet delar socialutskottets mening därvidlag och avstyrker i likhet med socialutskottet på denna grund att motion Fö8 yrkande 17 bifalls av riksdagen.
Utskottet har, sammanfattningsvis, inget att invända mot vad föredragande statsrådet har anfört om funktionen Hälso- och sjukvård. Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fö8 att det är tillfredsställande att åtgärder nu kan redovisas som innebär att en funktion som länge betraktats som en av de svagaste länkarna i vårt totalförsvar synes vara på väg att uppnå en beredskapsnivå som är i god överensstämmelse med övriga delar, även om ytterligare åtgärder krävs och området fortsatt måste hållas under bestämd uppsikt. Utskottet vill i detta sammanhang understryka att det är av största vikt att uppbyggnaden av lagerhållningen med förbrukningsmateriel fullföljs i enlighet med statsmakternas intentioner.
Totalförsvarets militära del
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i propositionen har anfört dels om verksamheten budgetåret 1989/90 och läget inom försvarsmakten (s. 41--47), dels om JAS 39-projektet samt om mark, anläggningar och lokaler (s. 47--55), dels om det militära försvarets fortsatta inriktning, inkl. anslagsförslagen till huvudprogrammen 1--4 (s. 55--86). Till avsnittet har också förts motionerna Fö201 yrkande 2 (mp), Fö408 (m), Fö409 (m), Fö411 (m), Fö412 (fp), Fö413 (v), Fö415 (m), Fö417 (fp), Fö418 (m), Fö419 (m), Fö420 (fp), Fö421 yrkandena 1 och 3 (m, c), Fö422 (s), Fö423 (m), Fö424 (s), Fö425 yrkandena 1--4 och 6 (m), Fö426 yrkande 2 (v), Fö1 (m), Fö3 (fp), Fö4 (s), Fö5 (c), Fö6 yrkandena 4--10 och 13--16 (m), Fö7 yrkandena 4, 13 och 15--24 (mp), Fö8 yrkandena 7--9 (fp), Fö10 yrkandena 2 och 3 (m), Fö11 yrkande 2 (v), Fö13 (s), Fö15 yrkandena 2 och 3 (m) samt Fö17 yrkandena 1, 4--7 och 10--14 (c) till den del de innefattar en annan inriktning av totalförsvarets militära del än regeringen har förordat.
Verksamheten budgetåret 1989/90
Föredragande statsrådet
Försvarsministern redovisar vilken viktigare verksamhet som har bedrivits under budgetåret 1989/90 och anför beträffande armén att såväl repetitions- som grundutbildningen genomförts med godtagbart resultat. Under året har 2900 värnpliktiga genomfört försök med en grundutbildning förkortad till 5 månader. Utbildningsmålen för dessa värnpliktiga har enligt chefen för armén kunnat nås endast med tvekan. Fortsatta försök erfordras. Fastighetsunderhåll har endast kunnat genomföras till 40 % av budgeterad omfattning. Planerad anskaffning har till följd av tekniska problem i utvecklingen inte kunnat ske av den slutfasstyrda granatkastarammunitionen STRIX. Anläggningar har anskaffats i stort enligt plan. Anslagen för ledning och förbandsverksamhet och för materielanskaffning har underutnyttjats med tillsammans drygt 360 milj.kr.
När det gäller marinen anförs att förberedelserna för de gemensamma ledningsorganisationerna Sydkustens marinkommando och Ostkustens marinkommando har fullföljts och den nya organisationen trätt i kraft den 1 juli 1990. Chefen för marinen har prioriterat beredskap och ubåtsskydd, och en fortsatt hög beredskap har upprätthållits. Materiel- och fastighetsunderhållet har måst eftersättas. Repetitionsutbildningen har kunnat utökas till följd av de särskilda medel som tillförts för ändamålet. Huvuddelen av ytattackfartygen har hållits rustade inom ramen för två flottiljer. En kustkorvett har sjösatts och livstidsförlängning har påbörjats för två ubåtar av typ Sjöormen. Utbyggnaden av fasta system för undervattensbevakning har fortsatt. Marinens anslag har underutnyttjats med totalt 33 milj.kr.
Flygvapnet har hållit anbefalld mobiliserings- och insatsberedskap. Fortsatt personalbrist har resulterat i att repetitionsutbildningen inte har kunnat genomföras i avsedd omfattning och i att uppbyggnaden av transportdivisionen Tp 84 (Herkules) försenats. Utvecklingsarbetet har fortsatt inom flera materielprojekt, bl.a. stridsledningscentraler, flygburen radar och bombkapsel. Basutbyggnaden har fortsatt men behövt omplaneras till följd av brist på medel. Flygvapnets anslag har överskridits med sammanlagt drygt 10 milj.kr., bl.a. till följd av ökat motorunderhåll på flygplan JA 37.
Inom huvudprogrammet operativ ledning har myndigheten överbefälhavaren omorganiserats och en successiv anpassning skett mot en ny organisation inom militärområdesstaberna. Anslagen har underutnyttjats med tillsammans drygt 52 milj.kr., bl.a. genom förseningar i datautbyggnad och av vissa ombyggnadsarbeten.
Utskottet
Utskottet har ingenting att anföra i anledning av föredragande statsrådets redovisning av verksamheten under budgetåret 1989/90 och föreslår att riksdagen lägger denna del av propositionen till handlingarna.
Läget inom försvarsmakten
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anför att det militära försvaret i många avseende är bra. Den anställda personalen är kunnig. Anda och motivation hos de värnpliktiga är god. Försvarsindustrin har utvecklat och levererat materiel med hög standard. Många typer av förband har dock minskat i antal och bara till del kunnat moderniseras i takt med utvecklingen i omvärlden. Enligt överbefälhavaren har detta lett till en försämrad försvarsförmåga där stora delar av armé- och kustartilleriförbanden är begränsat användbara direkt efter mobilisering. Vidare finns brister i uthålligheten, främst för flyg- och sjöstridskrafterna.
Specifikt för arméstridskrafterna redovisar försvarsministern att inställda och avkortade krigsförbandsövningar, i kombination med brist på yrkesofficerare, lett till ett ökat behov av kompletterande utbildning. Han pekar också på allvarliga brister i brigadernas materiel, t.ex. pansarvärnsammunition som inte har verkan i fronten på moderna stridsvagnar samt bristen på utrustning för strid i mörker. Vidare är stridsfordonen omoderna. Sammantaget innebär detta att förbandens utbildning och materiel måste kompletteras för att förbanden skall kunna vara allsidigt användbara och kunna lösa sina uppgifter direkt efter mobilisering.
Marinens kvalificerade krigsförband bedöms kunna lösa sina huvuduppgifter direkt efter mobilisering, men i vissa fall med begränsad uthållighet. De delar som är begränsat krigsdugliga kräver kompletterande utbildning och underhåll. Uppbyggnaden av ubåtsskyddet och den förhöjda incidentberedskapen har medfört reduceringar och senareläggningar i materielbeställningarna. Underhållet har begränsats av samma skäl. Sammantaget har detta medfört ett successivt växande behov av underhåll och materiell förnyelse.
Försvarsministern anmäler att flygstridskrafterna har hög beredskap och initialeffekt. Brist på personal, främst i övre Norrland, begränsar dock beredskapen. En kompletteringsutbildning krävs för att kunna öka uthålligheten. Brister förekommer även när det gäller kvalificerade jaktrobotar, vapen för markmålsbekämpning och materiel för fältarbeten och skydd. Den försenade basutbyggnaden begränsar också uthålligheten.
Det operativa ledningssystemet anses sammantaget ha en godtagbar förmåga. Försvarsplaneringen är i allt väsentligt väl genomarbetad på central och regional nivå men brist på reservdelar minskar ledningssystemets uthållighet.
När det gäller den operativa förmågan hänvisar försvarsministern till överbefälhavarens bedömning att försvarsmakten behöver tid, i vissa fall avsevärd tid, för kompletterande utbildning och materielanskaffning innan den är beredd att möta ett stort upplagt angrepp som har till syfte att ockupera hela eller delar av Sverige. Stridskrafternas numerär medger att angrepp kan mötas i varje del av landet men möjligheterna till samtidiga operationer i två riktningar är begränsade.
Utskottet
Utskottet noterar att försvarsministern tar upp flera allvarliga problem när det gäller läget inom försvarsmakten, t.ex. materielens i vissa fall bristande modernitet, arméförbandens bristande förmåga att uppträda och verka i mörker, eftersatt materielunderhåll samt otillräcklig utbildning och uthållighet hos många förband. Dessa brister framhålls och diskuteras även på olika sätt i flera motioner, t.ex. i Fö6 (m), Fö8 (fp) och Fö17 (c), och tas till utgångspunkt för förslag som skulle kunna förbättra förbandens krigsduglighet. I motionen Fö6 anses även organisationen innehålla kvantitativa brister, t.ex. för få förband för ubåtsjakt.
Enligt utskottets mening är det en central fråga hur åtgärder för att rätta till brister skall avvägas mot förslag om ny verksamhet och mot behovet av stukturella förändringar. Frågan har fått allt större aktualitet efter hand som verkligheten avlägsnat sig från målen under 1980-talet. I nuvarande beslutsläge och statsfinansiella situation anser utskottet att det är nödvändigt att reducera ambitionerna för bristtäckning och strukturreformer till vissa förberedande åtgärder för att säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför det nya försvarsbeslutet.
Det hittills sagda innebär att utskottet inte har någon erinran mot vad föredragande statsrådet har anfört om läget inom försvarsmakten. Utskottet vill ändå, från principiella utgångspunkter, tillägga att framtida propositioners lägesbeskrivningar bör utvecklas vidare och ges ett klart sammanhang med övervägandena om bristtäckning i förhållande till andra förslag om verksamhetens inriktning. Det här sagda står i överensstämmelse med vad utskottet har uttalat (FöU 1987/88:11, s. 5) som följd av arbetet med 1987 års försvarsbeslut om behovet att öka ambitionerna för uppföljning.
Redovisning av JAS 39-projektet
Föredragande statsrådet
Försvarsministern inleder sin redovisning av JAS39-projektet med att referera den av försvarets materielverk genomförda tekniska värderingen av projektet avseende läget den 1 juli 1990. Av denna framgår att flygutprovningen återupptagits efter 15 månaders stillestånd efter haveriet med det första provflygplanet. Enligt materielverkets bedömning har de problem som orsakade haveriet åtgärdats. De restriktioner som har införts för motorn till följd av viss sprickbildning kvarstår intill hösten 1991 då de aktulla motordelarna bedöms ha omkonstruerats och bytts ut. Under året har vapenutprovningen inletts med gott resultat. Materielverket, som anser att serieflygplanens prestanda i allt väsentligt kommer att nå specificerade värden, bedömer att den försenade flygutprovningen resulterar i att en första serieleverans kan ske tidigast år 1994. Detta innebär en försening med två år i förhållande till den ursprungliga planen och dessutom att förseningen har ökat sedan föregående redovisningstillfälle. De första serieflygplanen kommer efter leveransen till flygvapnet att behöva modifieras för att uppnå avtalsenliga prestanda. Denna modifiering är förutsedd i kontraktet men kommer att få större omfattning än vad som ursprungligen avsågs. Materielverket och försvarsministern är båda kritiska till industrigruppen JAS sätt att leda projektet. Försvarsministern understryker sålunda särskilt att industrin måste fortsätta utvecklingsarbetet på ett sätt som gör att tilltron återupprättas för de långsiktiga utfästelser som gjordes av de berörda svenska industrikoncernerna när JAS-avtalet tecknades.
I sin redovisning av de ekonomiska förutsättningarna för projektet anmäler försvarsministern att återstående planeringsram, exkl. prisreserver, enligt gällande beräkningsmetoder uppgår till 32,6 miljarder kronor i prisläget februari 1990. Förseningarna i projektet har medfört att de sista leveranserna enligt 1982 års beslut kommer att ske först under budgetåret 2001/02. Fördyringarna för delserie två och för den tvåsitsiga versionen (JAS 39 B) uppskattas av försvarets materielverk till ca 9 miljarder kronor fram t.o.m. budgetåret 2001/02. Försvarsministern konstaterar att utvecklingen och anskaffningen av de första 30 flygplanen följer de kostnadsramar som förutsattes i det grundläggande beslutet om JAS-projektet. Han konstaterar vidare att förseningarna i typarbetet är avsevärda och kostnadsökningarna betydande för delserie två och JAS 39 B jämfört med förutsättningarna för det ursprungliga beslutet.
I försvarsministerns beskrivning av läget i projektet inför år 1991 anför han att industrigruppens offerter för delserie två m.m. lämnades till materielverket i oktober 1990 varefter de redovisades för regeringen. Materielverket framhöll vid detta tillfälle att en beställning av delserie två m.m. borde senareläggas från den planerade tidpunkten den 1 juli 1991 med hänsyn bl.a. till den försenade flygutprovningen. Detta är också försvarsministerns uppfattning; han tillägger att resultatet från materielverkets överläggningar med industrigruppen om hur arbetet kan drivas vidare med hänsyn till uppkomna förseningar får avgöra när förhandlingar syftande till beställning av delserie två m.m. kan ske.
Utredning pågår om olika vapenalternativ för flygplanets vapenprogram. Enligt föredragande statsrådet bör det ankomma på regeringen att få avgöra inriktningen av JAS-flygplanets beväpning. Försvarsministern gör för närvarande den samlade bedömningen att JAS-projektet bör fullföljas under förutsättning att överläggningar och förhandlingar mellan staten och industrigruppen leder till för parterna rimliga villkor. Det blir då aktuellt för riksdagen att ånyo pröva projektets fortsatta inriktning. Försvarsministern avser att fortlöpande låta informera försvarsutskottet om utvecklingen av JAS-projektet.
Utskottet
Fem motioner är kritiska mot JAS-projektet. I motion Fö413(v) anförs sålunda att de senaste årens internationella förändringar starkt har förbättrat Sveriges säkerhetspolitiska läge och att det därför inte finns motiv för ett utbyggt och moderniserat luftförsvar. Sverige har enligt motionärerna ett i jämförelse med de flesta länder i Europa ett överdimensionerat flygvapen, vars kapacitet torde vara tillräcklig för överskådlig framtid. JAS-flygplanen behövs således inte varför projektet bör avbrytas. Från i huvudsak samma utgångspunkter krävs också i motion Fö426 (v) ett omedelbart stopp för projektet.
Även motion Fö422 (s) uppmärksammar Sveriges förbättrade säkerhetspolitiska läge till följd av avspänningen i Europa, manifesterat genom nedrustningsavtal och ESK-process. Motionärerna anser att denna utveckling tillsammans med faran att JAS-projektet blir en gökunge inom försvaret, liksom att Sverige inte har råd med denna miljardsatsning, är skäl nog för att avveckla projektet. Att fullfölja det skulle ge fel signal till omvärlden. Från samma utgångspunkter föreslås i motion Fö424 (s) dels att delserie två av JAS inte skall beställas, dels att möjligheterna att utnyttja Viggensystemet längre än planerat utreds. Även i motion Fö7 (mp) föreslås att delserie två inte beställs.
Motionärerna i motion Fö8 (fp) anser å sin sida att idén bakom detta projekt står sig väl, nämligen att man kan använda ett litet flygplan för uppgifter som hittills krävt betydligt större maskiner. Härigenom går det bl.a. att reducera drivmedels- och underhållskostnaderna. Motionärerna vill också fästa uppmärksamheten på att det tidsmässiga behovet av JAS-flygplan nu är annorlunda än vad som antogs när systemet beslutades 1982. Skälet är att Draken- och Viggensystemen har större effekt och möjlighet till fler flygtimmar än man bedömde under tidigt 1980-tal. Det borde enligt motionärernas mening därför undersökas hur långt man skulle kunna reducera kostnaderna för JAS under 1990-talet genom att förskjuta serieleveranser bortåt i tiden. En export, i första hand till Finland, anses därvid på ett gynnsamt sätt kunna öka möjligheterna för en sådan senareläggning av svenska leveranser.
Motion Fö10 (m) refererar till det nyligen avslutade Gulfkriget och konstaterar att erfarenheterna därifrån dels visat på faran av alltför otidsenlig utrustning, dels på betydelsen av ett starkt flygvapen. Detta tas till motiv för ett yrkande om en vidareutveckling av JAS-systemet, så länge som man är förvissad om att JAS är en riktig satsning.
Enligt utskottets mening har ingenting hänt i den säkerhetspolitiska miljön det senaste året som kan tas till intäkt för en långsiktig och kraftig begränsning av luftförsvaret. Nuvarande flygplanssystem kommer att behöva ersättas och JAS-idén, med sin mångsidighet och konkurrenskraftiga ekonomi, synes fortfarande vara det mest bärkraftiga alternativet för en sådan ersättning.
Utskottet, som nyligen låtit sig informeras om läget i projektet, anser att allt för närvarande tyder på att projektet är tekniskt realiserbart och att specificerade prestanda kommer att kunna uppnås. Förseningen i programmet är allvarlig, främst med hänsyn till att den leder till stora kostnadsökningar. Det försenade införandet i krigsorganisationen torde dock nu vara lättare att hantera eftersom 35- och 37-systemen kan utnyttjas längre än förut ansetts möjligt.
När det gäller den finansiella delen av projektet konstaterar utskottet att kostnaderna för utveckling och produktion av JAS 39-systemet har visat sig bli betydligt högre än som förutsattes år 1982. Industrin står för denna fördyring när det gäller typutveckling och den första delserien, medan det ännu är oklart hur fördyringarna skall fördelas mellan leverantör och kund vid en eventuell produktion efter de 30 första flygplanen.
Med det sagda anser utskottet att övervägande skäl talar för att tills vidare fortsätta projektet under förutsättning att de kommande förhandlingarna resulterar i rimliga villkor. Utskottet kan således inte biträda vad som i motionerna Fö413 (v), Fö422(s) och Fö426 (v) sagts om avveckling av JAS-projektet. Dessa motioner bör därför avslås av riksdagen såvitt nu är i fråga. Inte heller bör något uttalande nu göras om huruvida delserie två skall beställas eller ej, eftersom denna fråga kommer att prövas och avgöras senare. I det sammanhanget behöver också ställning tas till om eventuella livstidsförlängande åtgärder bör genomföras på Viggensystemet. Motionerna Fö424 (s) och Fö7 yrkande 22 (mp) bör därför också avslås av riksdagen.
När ett vapensystem införs i krigsorganisationen förutsätts i regel ett eller flera modifieringstillfällen. Ibland anskaffas en vidareutvecklad version. JAS har i det grundläggande beslutet förutsatts ha en utvecklingspotential, och utskottet utgår från att åtgärder genomförs för att under systemets livstid successivt höja dess prestanda om detta är kostnadseffektivt. Frågan om anskaffning av en vidareutvecklad version av JAS bör, liksom vad gäller anskaffning av den andra delserien, vara en fråga för regering och riksdag att pröva. Med hänsyn till det sagda bör motion Fö10 yrkande 3 (m) avslås.
När det gäller förutsättningarna för det fortsatta projektarbetet ansluter sig utskottet i huvudsak till vad föredragande statsrådet har redovisat men vill ändå i anslutning härtill anföra synpunkter i två frågor. Den ena rör vapenutvecklingen där försvarsministern anser att det bör ankomma på regeringen att besluta om den framtida inriktningen. Utskottet tolkar detta som att regeringen beslutar i alla löpande frågor som berör teknik, industrisamarbete, tidsplaner m.m. men att riksdagen kommer att kunna ha ett inflytande i principiella vapenvalsfrågor som har en avgörande påverkan på JAS-systemets operativa effekt och därmed på dess säkerhets- eller försvarspolitiska betydelse. Den andra frågan som utskottet vill kommentera är att det i huvudsak delar motionärernas uppfattning i motion Fö8 yrkande 9 (fp) att en eventuell export av JAS skulle kunna få en positiv effekt i form av kostnadsreduktioner för leveranserna till Sverige under 1990-talet. Marknadsföringen av JAS till andra länder är främst en fråga för industrin. Utskottet utgår dock från att regering och berörda statliga organ bistår i detta arbete. Utskottet utgår vidare från att det i samband med de nyss nämnda kommande överläggningarna om JAS-projektets fortsättning ingår att undersöka möjligheterna till att reducera kostnaderna under 1990-talet genom förskjutna serieleveranser.
Vad utskottet här har anfört med anledning av propositionen och motion Fö8 yrkande 9 (fp) bör riksdagen ge regeringen till känna.
Mark, anläggningar och lokaler
Föredragande statsrådet
I denna del av propositionen anmäler föredragande statsrådet visst pågående utvecklingsarbete som rör mark, anläggningar och lokaler. Han anför bl.a. att överbefälhavaren bedriver ett omfattande förändringsarbete inom ramen för det s.k. VI 90-projektet samt att det under hösten 1990 tillsatts en utredning om statens fastighetsförvaltning med direktiv att bl.a. se över ansvarsfördelningen för den statliga fastighetsförvaltningen. Försvarsministern beskriver sedan det nyss slutförda arbetet i den s.k. kapitalkostnadsutredningen som lämnat förslag till hur kapitalkostnader kan införas för redan disponibla markområden, anläggningar och lokaler samt för nyinvesteringar i sådana tillgångar. Han avser att återkomma till regeringen, inför 1992 års försvarspolitiska beslut, med en detaljerad redovisning till riksdagen om den närmare utformningen.
Försvarsministern behandlar sedan den modell för avyttring av anläggningar och reinvestering av intäkterna som överbefälhavaren redovisat i sin programplan. Statsrådet anför därvid att regeringen tidigare genom beslut i maj 1990 meddelat att denna modell inte kan godkännas, bl.a. i avvaktan på den tillsatta utredningen om statens fastighetsförvaltning. Han har inte nu funnit skäl för något annat ställningstagande i frågan, och han hänvisar i övrigt till vad finansministern i propositionens bilaga 7 har anfört om disposition av inkomster från försäljning av fast egendom.
Föredragande statsrådet övergår därefter till att beskriva läget i den s.k. Stockholmshypotesen samt den tidsplan som regeringen beslutat skall ligga till grund för hur verksamheten skall etableras vid Tullinge. Han anmäler vidare att överbefälhavaren anser att tidsplanen inte är möjlig att genomföra och att regeringen kommer att meddela ändringar i denna liksom vilka ytterligare verksamheter som, utöver av regeringen i december 1989 beslutade, skall lokaliseras till Tullinge. Regeringen har i beslut i oktober 1990 anvisat medel för projektering och igångsättning av byggproduktion för projektet.
Utskottet
Utskottet har behandlat frågorna om kapitalkostnaders införande och möjligheten att reinvestera försäljningsinkomster i sina överväganden om den finansiella styrningen. I det sammanhanget behandlades även propositionens bilaga 7 och de därvid aktuella motionerna Fö6 yrkande 12 (m), Fö8 yrkande 11--13 (fp) samt Fö17 yrkande 3 (c). Utskottet hänvisar till denna behandling.
I motion Fö6 yrkande 10 (m) refererar motionärerna till överbefälhavarens avyttringsmodell och anför att man i försvarets nuvarande brydsamma ekonomiska läge inte kan lämna en sådan metod oprövad. Enligt utskottets mening innebär det av finansministern framlagda förslaget om möjlighet att reinvestera inkomster från försäljning av fast egendom stora likheter med överbefälhavarens avyttringsmodell. Den väsentligaste skillnaden är att reinvesteringsbesluten, enligt finansministerns förslag, är förbehållna regeringen. Som framgått av det föregående har utskottet inget att andra mot att denna ordning tills vidare tillämpas. Finansutskottet framför i sitt yttrande motsvarande synpunkter. Motionen bör därför avslås såvitt nu är i fråga.
Motionärerna i motion Fö6 (m) vänder sig mot beslutet att etablera staben för Ostkustens marinkommando i Tullinge. Eftersom huvuddelen av erforderliga fortifikatoriska och sambandsmässiga anläggningar finns på Muskö borde (yrk. 8) staben förläggas dit. I motion Fö421 yrkande 3 (m, c) framförs motsvarande förslag.
Utskottet har vid flera tidigare tillfällen övervägt vilken verksamhet som i framtiden skall vara lokaliserad till Tullingeområdet. Senast behandlades denna fråga under föregående riksmöte då utskottet i proposition 1989/90:100, bil. 6 informerades om regeringens beslut i ärendet, med innebörden att bl.a. staben för Ostkustens marinkommando skulle förläggas till Tullinge. Utskottet delade regeringens uppfattning (FöU7, s. 56) om att Tullinge var det bästa alternativet, främst av operativa skäl.
Utskottet har nu ingen annan åsikt och vill dessutom understryka betydelsen av att det ursprungliga beslutet inte urholkas. Strävan efter en god totalekonomi bör i stället leda till att alla rimliga möjligheter tas till vara för att fylla området med verksamhet. Mot bakgrund av det sagda bör motionerna Fö6 yrkande 8 (m) och Fö421 yrkande 3 (m, c) inte bifallas av riksdagen.
Vad som här har anförts innebär sammanfattningsvis att utskottet inte har någon erinran mot vad föredragande statsrådet har anfört om mark, anläggningar och byggnader.
Det militära försvarets fortsatta utveckling
Föredragande statsrådet
I sin inledning i denna del sammanfattar försvarsministern vad han tidigare anfört om läget, nämligen att utvecklingen hittills kännetecknats dels av försämrad krigsduglighet hos många förband, dels av minskad tillgänglighet för viss materiel. Delar av förbanden är begränsat användbara direkt efter mobilisering eller har begränsad uthållighet. Han hänvisar till det statsfinansiella läget och till avsikten att fatta ett nytt långsiktigt försvarsbeslut år 1992. I det läget anser han att planeringen för försvaret måste utgå från oförändrade ekonomiska resurser och att det är nödvändigt att undvika nya åtaganden som långsiktigt binder statsmakterna till rampåslag. Planering och verksamhet bör därför inriktas och genomföras så att statsmakterna har en rimlig grad av handlingsfrihet inför det nya försvarsbeslutet. Härav följer att endast påbörjat förändringsarbete bör fullföljas och de allvarligaste bristerna avhjälpas i de krigsförband som under alla förhållanden bedöms böra behållas under 1990-talet. Vidare bör, med hänsyn till den säkerhetspolitiska situationen i Europa, beredskapen i vissa avseenden kunna sänkas. I linje härmed anses repetitionsutbildningens omfattning kunna begränsas.
Sammanfattningsvis anges att den grundläggande inriktningen tills vidare bör vara att i första hand konsolidera de prioriterade krigsförbanden. Därvid skall förnyelsen koncentreras inom armén i första hand till vissa brigader och prioriterade fördelningsförband, inom flygvapnet till åtgärder för att förbättra luftförsvarsförmågan samt inom marinen till ubåtsförbanden och till de rörliga kustartilleriförbanden. Ubåtsskyddet och skyddet av vårt luftrums integritet bör enligt försvarsministern även fortsättningsvis ägnas särskild uppmärksamhet.
Utskottet
Ett flertal motioner behandlar denna övergripande inriktning för det militära försvaret. Sålunda ges i motion Fö201 (mp) förord för ett militärt försvar som är mer flexibelt mot vitt skilda hotbilder inom spektrat miljöförstöring--militärt angrepp--ekonomiskt angrepp--sociala hot. I två motioner, Fö419 (m) och Fö425 (m), hävdas att det med tanke på försvaret av Skåne är nödvändigt att det där finns ett tillräckligt antal snabbmobiliserade, välutbildade och välutrustade förband samt att dessa har en hög teknisk standard. På motsvarande sätt framhålls i motion Fö423 (m) de särskilda förhållanden som råder för försvaret av Storstockholm. En rad förslag framförs som enligt motionärerna på ett bättre sätt skulle kunna tillgodose dessa förhållanden.
I motion Fö17 (c) framförs (yrk. 1) ett avslagskrav på propositionens förslag till inriktning av det militära försvaret med hänvisning till att läget nu kräver att brister åtgärdas inom såväl utbildningen som materielanskaffningen. Enligt ett annat yrkande (yrk. 11) bör riksdagen uttala att den allmänna värnplikten måste utgöra fortsatt grund för det militära försvaret.
Den bristande moderniteten för främst arméns materiel uppmärksammas i motion Fö408 (m). För att råda bot på detta förordar motionären dels att en viss procentsats av försvarsmaktens budget skall användas för utveckling av ny materiel, dels att riksdagen gör ett uttalande om att arméns kvalitet skall förbättras avsevärt.
Motion Fö411 (m) behandlar musiken i det militära försvaret. Motionären hävdar att sedan regionmusiken överförts till landstingen miljonbelopp har använts för annat än ren musikproduktion. Verksamhetens inriktning bör därför förändras. Sålunda bör, när statens avtal med landstingen skall omförhandlas, bl.a. en ny ledningsorganisation för militärmusik skapas liksom en professionell militärmusik i Stockholm. Vidare bör stöd ges till frivilliga musikkårer och antalet värnpliktiga musiker utökas, varvid även kvinnor bör ifrågakomma.
När det gäller den övergripande inriktningen av försvarsmakten hänvisar utskottet till vad som tidigare sagts i samband med övervägandena om läget i totalförsvaret. Utskottet anförde då att det under ifrågavarande mellanår är nödvändigt att, inom ramen för tillgängliga resurser, reducera ambitionen vad avser långsiktigt angelägna strukturreformer till förberedande åtgärder inom vissa områden och att med hjälp av säkerhetspolitiskt acceptabla besparingar säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför det kommande långsiktiga försvarsbeslutet. Utskottet kan därmed inte godta de förslag till annan inriktning som förs fram i motionerna Fö201 yrkande 2 (mp), Fö408 (m) och Fö17 yrkande 1 (c).
Allmän värnplikt gäller sedan länge som princip för uttagning av soldater till försvaret. Propositionen föreslår ingen ändring av detta förhållande. Den allmänna värnpliktens stora symbolvärde har heller inte ifrågasatts. Utskottet ser därför inga vägande skäl för att nu göra ett uttalande i enlighet med yrkande 11 i motion Fö17 (c). Riksdagen bör således avslå motionsyrkandet.
De allmänna uttalanden som görs i motionerna Fö419 yrkande 1 (m), och Fö425 yrkande 1 (m) om behovet av snabbmobiliserade, välutbildade och välutrustade förband för Skånes försvar kan i och för sig ha fog för sig. Enligt utskottets mening är dock frågan om hur krigsförbanden skall vara utbildade och utrustade, liksom vilken beredskap de skall ha för att kunna lösa sin uppgifter i en viss del av landet, en fråga för överbefälhavarens ställningstagande inom ramen för den inriktning som statsmakterna har angett. Den övergripande inriktningen bör, som angetts tidigare, prövas i 1992 års försvarsbeslut. Mot denna bakgrund anser utskottet att motionerna Fö419 yrkande 1 (m) och Fö425 yrkande 1 (m) bör avslås.
Med samma motiv bör riksdagen inte heller bifalla motion Fö423 (m).
Vad beträffar militärmusiken har utskottet erfarit att chefen för armén på regeringens uppdrag nyligen har utrett och redovisat hur behovet av framtida militärmusik skall kunna tillgodoses och kostnaderna för detta. Hans förslag överensstämmer i stort med dem som motionären för fram. Ärendet, som har såväl kultur- som försvarspolitiska dimensioner, bereds för närvarande inom regeringskansliet varför utskottet inte nu vill uttala sig i frågan. Motion Fö411 (m) bör därför avslås.
Det sagda innebär att utskottet föreslår att riksdagen godkänner den av regeringen förordade inriktningen för det militära försvaret och avslår motionerna Fö201 (mp), Fö408 (m), Fö411 (m), Fö419 (m), Fö423 (m), Fö425 (m) och Fö17 (c) såvitt nu är i fråga.
Arméförband
Föredragande statsrådet
Arméns krigsorganisation består för närvarande av bl.a. 21 brigader. Försvarsministern strävar efter att upprätthålla organisatorisk handlingsfrihet men anser att denna kan hållas på en lägre nivå än vad som tidigare ansågs nödvändigt. En säkerhetspolitiskt och ekonomiskt betingad reduktion bör sålunda nu genomföras genom att planeringen inför 1992 års försvarsbeslut inriktas mot en struktur med 18 brigader. Enligt försvarsministerns mening bör tre av de tio infanteribrigaderna 77 avvecklas, nämligen Närkebrigaden, Kronobergsbrigaden och Bohusbrigaden. De grundorganisatoriska konsekvenserna härav är redan beaktade i planeringen.
Minskat behov av ingenjörförband i krigsorganisationen och en överföring av viss fältarbetsutbildning till de brigadproducerande myndigheterna bör, enligt försvarsministern, leda till en minskning av antalet ingenjörregementen. Svea ingenjörregemente (Ing 1) i Södertälje, som enligt riksdagens beslut (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr. 87) skall flytta till Strängnäs, bör i stället avvecklas. Av samma skäl bör förband för ingenjörutbildning inte heller etableras i Sollefteå.
En fortsatt mekanisering bör bl.a. innehålla anskaffning av ett nytt lätt stridsfordon (stridsfordon 90) medan frågan om en ny stridsvagn bör behandlas i det kommande försvarsbeslutet. För det fall en stridsvagnsanskaffning skulle bli aktuell vill försvarsministern redan nu lägga fast att den bör ske direkt i utlandet.
Det är möjligt, anför försvarsministern, att fortsättningsvis differentiera kraven på olika förband för att kunna upprätthålla en tillräckligt hög kvalitetsnivå inom de mest prioriterade förbanden. Inom ramen för en sådan differentiering bör fortsatta försök göras med förkortad grundutbildning av vissa kategorier värnpliktiga. Med hänsyn till det som anförts om det ekonomiska läget och om möjligheten att i vissa avseenden sänka beredskapen är försvarsministern beredd att acceptera en avsevärd reduktion av repetitionsutbildningen för budgetåret 1991/92.
Föredragande statsrådet föreslår att regeringen hemställer om riksdagens godkännande av denna inriktning samt att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar anslagsmedel och beställningsbemyndiganden i enlighet med propositionens förslag.
Utskottet
Ett flertal motioner berör arméförbandens utveckling och anslagstilldelning. Två motioner, Fö412 (fp) och Fö415 (c, m), tar upp frågan om den beslutade flyttningen av infanteriets officershögskola (InfOHS) från Halmstad till Borensberg. I båda motionerna anses en flyttning av denna väl fungerande skola leda till försvårad rekrytering av såväl lärare som elever, vilket inte är acceptabelt i den rådande säkerhetspolitiska situationen. Flyttningen kommer också att kräva stora ekonomiska resurser, vilket heller inte är acceptabelt med hänsyn till det rådande ekonomiska läget. Beslutet att flytta InfOHS bör därför enligt motionärerna omprövas.
Utskottet erinrar om att beslutet att flytta InfOHS från Halmstad till Borensberg var en del i beslutet om arméns grundorganisation (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr.87). Utskottet kan inte finna att det efter den behandling som ärendet då fick har framkommit något som gör att beslutet om InfOHS bör omprövas. Riksdagen bör följaktligen avslå motionerna Fö412 (fp) och Fö415 (c, m).
Sex motioner, Fö420 (fp), Fö3 (fp), Fö4 (s), Fö6 (m), Fö7 (mp) och Fö17 (c), tar upp frågan om Svea ingenjörregementes (Ing 1) framtid och användningen av Almnäsetablissementet. I motion Fö420 (fp) framhåller motionären flera skäl för att bevara Ing 1. Det viktigaste anses vara den strategiska betydelsen av detta regemente med hänsyn till det känsliga kommunikationsnätet runt Storstockholm där det i krig snabbt kan bli behov av att kunna åtgärda förbindelseavbrott. Vidare anförs att 226 milj.kr. skulle kunna sparas genom att låta Ing 1, liksom fältarbets- och FN-skolorna, vara kvar och genom att inte etablera ingenjörutbildning i Sollefteå. Det kan heller inte, enligt motionären, vara i försvarets intresse att överge en modern anläggning som Almnäsetablissementet. I stället bör undersökas möjligheterna för att bättre kunna utnyttja detta. Samma motionär återkommer i motion Fö3 (fp) och utvecklar sina tidigare synpunkter i frågan. Härvid betonar hon att det förväntade försvarsbeslutet 1992 kan komma att ändra förutsättningarna för en verksamhet på Almnäs. För att behålla handlingsfriheten inför detta beslut bör därför ställningstagandet beträffande Ing 1s framtid vänta ytterligare ett år. På motsvarande grunder förordas i motion Fö4 (s) uppskov med beslutet om Ing 1. Samma yrkande görs i motionerna Fö6 (m) och Fö17 (c) med tillägget att även flyttningen av FN- och fältarbetsskolorna bör anstå. Motion Fö7 (mp) förordar för sin del att Ing 1 bevaras på Almnäs och utvecklas till ett ingenjörcentrum där. Detta skulle vara i linje med den omstrukturering av armén som miljöpartiet förespråkar.
Utskottet vill även i denna fråga hänvisa till riksdagens beslut (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr. 87) hösten 1989 med innebörden bl.a. att Ing 1 skulle flytta från Almnäs till Strängnäs och där samlokaliseras med Södermanlands regemente (P 10), att FN-skolan skulle flytta från Almnäs till Kungsängen och samlokaliseras med Svea livgarde (I 1) samt att fältarbetsskolans (FältarbS) verksamhet tillsammans med ingenjörinspektören med truppslagsavdelning ur arméstaben skulle bilda ett ingenjörtruppernas truppslagscentrum i Eksjö, samlokaliserat med Göta ingenjörregemente. Samtidigt skulle Almnäsetablissementet avvecklas. Vad som nu föreslås av försvarsministern är att lägga ned Ing 1 i stället för att flytta regementet till Strängnäs, dels med hänsyn till det minskande utbildningsbehovet när det gäller ingenjörsoldater, dels av besparingsskäl.
Utskottet kan konstatera att synen på Almnäsetablissementets betydelse och förutsättningarna för att lämna detta delvis har förändrats sedan frågan ursprungligen väcktes år 1987. En större osäkerhet råder t.ex. om hur många värnpliktiga som skall utbildas och med vilken inriktning. Det råder också osäkerhet om utvecklingsmålen för arméns framtida krigs- och fredsorganisation. Inför de överväganden härom som behöver ske i anslutning till 1992 års försvarsbeslut torde det enligt utskottets uppfattning vara en fördel att också kunna mer förutsättningslöst värdera ett möjligt framtida utnyttjande av Almnäsetablissementet. Almnäs ligger lämpligt till för att tillsammans med Svea livgarde (I 1) kunna svara för utbildningen bl.a. av de territoriella förband som kommer att få uppgifter i Storstockholmsområdet. Genom att utbilda dessa värnpliktiga i närheten av sin bostadsort skulle betydande kostnader för värnpliktsresor kunna sparas jämfört med om utbildningen förläggs till t.ex. Norrlandsförbanden, vilket i betydande omfattning nu gäller för de värnpliktiga som bor i Mälardalen.
Det sagda innebär att det är angeläget med en samlad genomgång av utbildningsbehoven i Stockholmsområdet och att dessa vägs mot befintliga resurser för utbildning m.m.
Enligt utskottets mening finns det således motiv för att tills vidare behålla Almnäsetablissementet samtidigt som en ny totalbild över arméns fredsorganisationsutveckling behöver redovisas. Ett mera definitivt avgörande borde kunna ske i 1992 års försvarsbeslut. Om det vid detta tillfälle visar sig att Almnäs bör behållas på sikt är det utskottets uppfattning att ett annat etablissement behöver avvecklas för att uppnå motsvarande besparingseffekt.
Det finns också skäl för att vänta med beslut om att lägga ned myndigheten Svea ingenjörregemente eftersom det i fallet med verksamheter vid ett bevarat Almnäsetablissement behövs någon form av ledning där. Blir verksamheten omfattande, vilket den bör bli för att motivera ett behållet Almnäs, torde det vara bättre att organisera verksamheten inom ramen för en myndighet än att leda verksamheten från t.ex. I 1 eller P 10. Denna fråga bör också avgöras i försvarsbeslutet 1992, liksom även frågan om FN-skolans lokalisering.
Med den av utskottet här angivna inriktningen blir det också följdriktigt att avstå från att genomföra riksdagens beslut att omlokalisera Ing 1 till Strängnäs.
När det däremot gäller organisation och lokalisering av ingenjörtruppernas truppslagscentrum anser utskottet att gällande planering skall fullföljas.
Utskottet godtar att skälet för regeringens förslag att lägga ned Ing 1, förutom besparingsmotivet, varit att det framtida behovet av utbildning vid särskilda ingenjörsförband minskar i framtiden. Propositionens förslag att inte etablera ingenjörsutbildning i Sollefteå bör alltså godkännas.
Vad utskottet här sammanfattningsvis föreslår med anledning av propositionens förslag om avveckling av Svea ingenjörregemente samt tillhörande motioner är
bifall till propositionens förslag att inte flytta Ing 1 till Strängnäs och att inte planera för ingenjörutbildning i Sollefteå,
bifall till propositionens förslag att lägga ned Ing 1 som utbildningsregemente för ingenjörförband,
med avslag på propositionens förslag i denna del tills vidare behålla myndigheten Svea ingenjörregemente som ett ledningsorgan för den verksamhet som bedrivs vid Almnäs,
att riksdagens beslut (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr. 87) att flytta FN-skolan till Kungsängen och att avveckla Almnäsetablissementet tills vidare inte skall verkställas,
att regeringen inför 1992 års försvarsbeslut skall redovisa en plan för utformningen av arméns fredsorganisation.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär:
delvis bifall till motionerna Fö420 yrkandena 2 och 3 (fp), Fö3 (fp), Fö4 (s), Fö6 yrkande 9 (m) och Fö17 yrkande 10 (c),
avslag på motion Fö420 yrkande 1 (fp) och Fö7 yrkandena 19 och 20 (mp).
I motion Fö418 (m) noterar motionärerna att s.k. idrottsplutoner finns vid flera utbildningsförband inom armén. Plutonerna anser motionärerna vara bra för såväl idrottsutövaren som för försvaret. Fler idrottsplutoner borde därför organiseras och även kvinnor beredas plats i dessa.
Utskottet har flera gånger tidigare, senast vid föregående riksmöte (1989/90:FöU7, s. 43), behandlat förslag om att utöka antalet idrottsplutoner. Vid dessa tillfällen har inte utskottet funnit anledning att bifalla förslagen. Enligt vad utskottet har erfarit kommer kvinnor att beredas plats vid de idrottsplutoner som finns organiserade och på samma villkor som för män. På denna punkt är således motionärernas yrkande tillgodosett. När det gäller antalet idrottsplutoner som skall organiseras och deras lokalisering, anser utskottet att detta är en fråga för de militära myndigheterna att bestämma och att därför riksdagen inte bör uttala sig. Motionen bör därför avslås.
I motion Fö425 (m), som behandlar Skånes försvar, anser motionärerna att det är nödvändigt att behålla P 6, eftersom den pansarbrigad som detta regemente producerar har en viktig operativ uppgift och därför inte bör utgå ur krigsorganisationen.
Det finns inte underlag för att nu avgöra inriktningen för den framtida krigsorganisationen inom armén och den därav betingade fredsorganisationen. Frågan hör till de viktigare att behandla i 1992 års försvarsbeslut. I avvaktan härpå föreslår försvarsministern, som framgått tidigare, en minskning av antalet infanteribrigader. Utskottet återkommer till denna fråga men vill redan nu säga att det inte är berett att uttala sig om den framtida pansarorganisationen. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motion Fö425 yrkande 6 (m).
Med hänvisning till motionärens uppfattning om att det materiella tillståndet inom främst armén behöver förbättras förordas i motion Fö10 yrkande 2 (m) att hälften av de värnpliktigas resekostnader överförs till materielanslaget. En begränsning till en hemresa högst var fjortonde dag, och endast till hemorten, skulle kunna ge besparingar som kan användas för materielunderhåll och för ett snabbare utbyte av föråldrad materiel.
Tidigare har utskottet behandlat (1989/90:FöU7, s. 55) ett förslag om att föra över medel från värnpliktsresor till materielanskaffning. Utskottet fann då att det inte torde vara möjligt att halvera dessa kostnader i enlighet med förslaget eftersom detta bl.a. skulle leda till orättvisor för vissa värnpliktiga och till merkostnader vid förbanden för utspisning och fritidssysselsättningar. Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Motionen bör följaktligen avslås i denna del.
Motion Fö7 (mp) innehåller en rad förslag som syftar till att påbörja den omstrukturering av det militära försvaret som motionärerna pläderar för. Pansarregementena P 4, P 5, P 6 och P 10 bör således (yrk. 16) påbörja infanteriutbildning eftersom pansarvapnet i denna framtida organisation minskar i betydelse. Med liknande motiv förordas (yrk. 17) att beställningen av stridsfordon 90 omförhandlas till halva volymen. I samma motion föreslås vidare att skyddsvästar och ABC-skyddsmateriel anskaffas för 100 milj.kr. (yrk. 18) samt att trängregementena i Sollefteå och Hässleholm skall vara självständiga myndigheter (yrk. 15). Det senare för att poängtera en mera oberoende ställning för trängtrupperna med hänsyn till deras avgörande betydelse för såväl de militära styrkorna som för den civila beredskapen.
Även utbildningsfrågor behandlas i motion Fö7 (mp). Sålunda förordas dels (yrk. 21) att repetitionsutbildningen förstärks med 400 milj. kr. i förhållande till propositionens förslag, dels (yrk. 4) att utbildning i civilt motstånd initieras och förläggs till I 3 i Örebro, dels att ett särskilt anslag på 100 milj.kr. (yrk. 13) anvisas för försök med civilmotståndsutbildning, miljövärnsutbildning och ekologiska demonstrationsgårdar. Dessa förslag emanerar också från den grundsyn på ett alternativt försvar som motionärerna i denna och tidigare motioner gjort sig till tolk för.
Utskottet har tidigare tagit ställning till utgiftsramen för det militära försvaret. Utskottet konstaterar att de förslag som avges i motion Fö7(mp) såväl i fråga om inriktning som när det gäller resurstilldelning skulle medföra betydande förändringar av mål, organisation och utbildning för det militära försvaret i förhållande till den inriktning som utskottets majoritet ställt sig bakom. Utskottet anser inte att det nu finns skäl för att föreslå så radikala förändringar av armén som motionen pläderar för. Motion Fö7 yrkandena 13, 18 och 21 (mp) bör därför avslås såvitt nu är i fråga.
Utskottet har inte heller ställt sig bakom de övriga förslag om arméförbandens inriktning som förordas i motion Fö7 yrkandena 4 och 15--17 (mp).
I motion Fö6 (m) anförs att de stora förändringarna i arméns krigs- och grundorganisation nu behöver följas av en period med analys och bedömning. En balans behöver etableras mellan kravet på god materiell och utbildningsmässig status å ena sidan och behovet av ett tillräckligt antal förband för att täcka ytan å andra sidan. Från den utgångspunkten, och innan det framtida behovet av brigader närmare har analyserats inför 1992 års försvarsbeslut, kan inte motionärerna acceptera (yrk.4) att nu besluta om en neddragning till 18 brigader, i synnerhet som den skulle drabba tre förhållandevis moderna och välutrustade sådana.
Motion Fö11 (v) ifrågasätter över huvud taget brigadorganisationen men stöder ändå propositionens förslag att minska antaler brigader. Även pansarbrigaderna bör enligt motionärerna läggas ned (yrk.2) eftersom ett effektivt försvar anses möjligt att upprätthålla också utan stridsvagnar. Härigenom skulle också problemet med anskaffning av nya stridsvagnar falla bort.
I motion Fö419 (m), som behandlar Skånes försvar ur olika aspekter, hävdas (yrk. 2) behov av en materiell förstärkning av de skånska förvarsförbanden. För att kunna möta en mekaniserad motståndare krävs sålunda att pansarvärnsresurserna förstärks genom tillförsel av pansarvärnshelikoptrar. Även i motion Fö425 (m) förordas en förstärkning i Skåne med pansarvärnshelikoptrar samt att nya stridsvagnar tillförs under 1990-talet (yrk. 2). Materielanslaget föreslås också få ökade resurser. I motion Fö6 (m) (yrk. 14) förordas sålunda ett tillskott på 420 milj.kr., avsett för dels Haubits 77 B (230 milj.kr.), dels för att bibehålla industrins utvecklingskapacitet (90 milj.kr.), dels för förstärkning av pansarvärnsfunktionen (100milj.kr.).
Motionärerna i motion Fö17 (c) anser att det i längden är ohållbart att återkommande göra nedskärningar på drift och repetitionsutbildning. Det ger en bristande trovärdighet åt Sveriges försvarsförmåga. Som det nu är kräver flera förband en kompletterade utbildning i samband med mobilisering. Motionärerna föreslår (yrk. 12) mot den bakgrunden att riksdagen anvisar 200 milj.kr. utöver vad regeringen förordat för repetitionsutbildning till armén. Med likartade motiv föreslås i motion Fö6 yrkande 13 (m) att anslaget för ledning och förbandsverksamhet tillförs ytterligare 300 milj.kr., avsedda för repetitionsutbildning.
Utskottet anser att utvecklingen av den framtida brigadstrukturen är en av de viktigaste frågorna som bör avgöras i 1992 års försvarsbeslut. Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att det i avvaktan härpå bör upprätthållas en organisatorisk handlingsfrihet på en lägre nivå än för närvarande. Utskottet har således ingen erinran mot att planeringen inriktas mot en struktur med 18 brigader med innebörd att tre infanteribrigader77 läggs ned. Åtgärden ger också möjlighet till överföringar till andra delar av krigsorganisationen där personella och materiella brister nu förekommer. Utskottet accepterar vidare inriktningen att avveckla Närkebrigaden, Kronobergsbrigaden och Bohusbrigaden med hänsyn till att erforderliga fredsorganisatoriska beslut redan har fattats. Mot bakgrund av denna utskottets uppfattning bör motion Fö6 yrkande 4 avslås.
Utskottet kan heller inte ställa sig bakom den förändrade inriktning som följer av motionerna Fö419 yrkande 2 (m) och Fö425 yrkande 2 (m).
Mot bakgrund av det sagda om behovet att i nästa försvarsbeslut ta ställning till den framtida brigadstrukturen bör riksdagen inte nu göra något uttalande om pansarbrigadorganisationen. Motion Fö11 yrkande 2 bör därför också avslås.
Utskottet har i det föregående i samband med redovisningen av läget i försvarsmakten och i samband med beräkningen av utgiftsramen framhållit nödvändigheten av att planera verksamheten utifrån oförändrade resurser och med sikte på största möjliga grad av bevarad handlingsfrihet inför det långsiktiga försvarsbeslutet. Utskottet kan då inte tillstyrka de förslag till resursökningar som förs fram i motionerna Fö6 yrkandena 13 och 14 (m) och Fö17 yrkandena 4, 6 och 12 (c). Dessa motioner bör därför avslås såvitt nu är i fråga.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att det som föredragande statsrådet har anfört om arméförbandens inriktning godkänns av riksdagen.
Utskottet föreslår vidare att begärda medel och beställningsbemyndiganden anvisas under arméns anslag.
Marinförband
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anför att det är nödvändigt att kraftigt reducera marinens lednings-, bas- och underhållsorganisation för att uppnå balans mellan stridande och understödjande förband. Den påbörjade omstruktureringen bör därför fullföljas. I avvaktan på ytterligare underlag om helikopterorganisationens framtida utformning bör investeringar för helikopterdivisionen i Säve inte göras.
Han anför vidare att det mot bakgrund av den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa bör vara möjligt att sätta vissa beredskapskrav lägre än tidigare. Bl.a. bör ytstridsförbanden få en lägre beredskap under budgetåret 1991/92. Motsvarande lägre beredskapskrav kan enligt försvarsministern av besparingsskäl också accepteras för andra förband, dock utan att förmågan att ingripa mot undervattenskränkningar försämras.
Kravet på operativ förmåga i olika avseenden behöver enligt försvarsministern övervägas ytterligare. Därför bör beslut om inriktning avseende nya ytstridsfartyg anstå till försvarsbeslutet 1992. Nuvarande antal ubåtar bör tills vidare upprätthållas med hänsyn till denna funktions stora betydelse i invasionsförsvaret och för ubåtsskyddet. Samtidigt bör påbörjad kvalitetshöjning på ubåtar typ Sjöormen fullföljas liksom beställningen av tre ubåtar typ 90.
Föredragande statsrådet anser vidare att organiserandet av amfibieförband, främst genom anskaffning av stridsbåtar, bör ha hög prioritet även om anskaffningsvolymen med hänsyn till det ekonomiska läget kan behöva övervägas ytterligare under budgetåret 1991/92. Däremot finns det för närvarande inget ekonomiskt utrymme för en långtgående modernisering av det fasta kustartilleriet. Beslut om modifiering och omfattning av detta artilleri bör fattas i försvarsbeslutet 1992.
I det nya försvarsbeslutet bör också ytterligare samordningsmöjligheter prövas bl.a. i sjöbevakningsorganisationen.
Begränsningar i utbildningen föreslås för marinen på motsvarande sätt som för armén. Sålunda avses fler värnpliktiga få fem månaders grundutbildning och repetitionsutbildningen dras ned.
Föredragande statsrådet föreslår att regeringen hemställer om riksdagens godkännande av denna inriktning samt att riksdagen för budgetåret 1991/92 anvisar anslagsmedel och beställningsbemyndiganden i enlighet med propositionens förslag.
Utskottet
I fem motioner lämnas förslag som berör de marina styrkornas basering eller förbandstilldelningen till de olika marinkommandona. I motion Fö409 (m) förordas sålunda, mot bakgrund av att ubåtskränkningar även förekommit norr om Ålandsförträngningen, att en patrullbåtsdivision eller ett motsvarande förband omedelbart ombaseras till Norrlandskustens marinkommando ävensom att resurser för fast ubåtsskydd överförs dit.
Försvaret i Sydsverige behandlas i motion Fö419 (m) som i yrkande 4 framför ett allmänt krav på en förbättrad marin försvarsförmåga. Motion Fö421 (m, c) är mer precis och förordar (yrk. 1) en väsentligt utökad basering vid Sydkustens marinkommando, varvid avses kustkorvetter, ubåtar och helikoptrar. I huvudsak samma krav ges förord i motion Fö425 yrkande 4 (m). Vidare avges i motion Fö13 (s) flera förslag som rör verksamheten i Karlskronaområdet och som syftar till att utnyttja försvarets resurser bättre. Bl.a. förordas en ombasering från marinkommando Ost till Sydkustens marinkommando av kustkorvetter, ubåtar, isbrytare, helikoptrar och signalspaningsfartyget Orion.
Det ankommer i första hand på överbefälhavaren att fördela disponibla resurser med hänsyn till bl.a. beredskapskrav och utbildningsmässiga förutsättningar. Utskottet anser därför att riksdagen inte skall uttala sig om specifika fartygs- eller helikopterförbands basering. Inte heller bör några uttalanden nu göras i organisatoriska eller andra frågor av det slag som motionärerna tar upp och som kan komma att prövas och beslutas i 1992 års försvarsbeslut. Motionerna Fö409(m), Fö419 yrkande 4(m), Fö421 yrkande 1 (m), Fö425 yrkande 4 (m) och Fö13 i denna del (s) bör därför inte bifallas av riksdagen.
Propositionens förslag om investeringsstopp för helikopterdivisionen på Säve anser motionären i motion Fö1 (m) innebära en risk för ett kommande beslut om nedläggning, vilket vore olyckligt, dels med tanke på att helikoptrarna är det som snabbast kan sättas in vid en eventuell ubåtskränkning på västkusten, dels med hänsyn till helikoptrarnas betydelse i sjöräddningssammanhang och för ambulanstransporter. Enligt motionären bör riksdagen ge regeringen detta till känna. Även i motion Fö5 (c) framförs oro för att helikopterlokaliseringen på Säve kommer att läggas ned. Även om organisationen nu utreds anser motionären att militära operativa skäl talar för att det redan nu bör slås fast att en helikopterdivision skall vara lokaliserad till Säve. Härutöver pekar motionären på det effektiva samarbetet mellan den 12:e helikopterdivisionen på Säve och andra organ på västkusten. Denna typ av sambruk bör stimuleras, inte motverkas.
Utskottet delar motionärernas syn på helikoptrars stora betydelse för olika uppgifter, såväl militärt som civilt. Likaså är det betydelsefullt att ta till vara de samordnings- och sambrukstillfällen som är möjliga och rimliga med hänsyn till myndigheters roller och till de ekonomiska förutsättningarna. Frågan om gemensamt utnyttjande av helikoptrar för sjuktransporter har utskottet behandlat i avsnittet om vissa för totalförsvaret gemensamma frågor.
Det totala framtida behovet av helikoptrar för militära behov och hur dessa skall vara organiserade är en fråga som också bör ingå i det kommande försvarsbeslutet. Enligt utskottets mening är det då olämpligt att riksdagen nu gör ett uttalande i enlighet med förslaget i motion Fö1 (m). Denna motion, liksom motion Fö5 (c), bör därför avslås.
Ett flertal motioner förordar ändringar i marinens planering för materielanskaffning. De fortsatta undervattenskränkningarna tas sålunda till utgångspunkt för ett krav i motion Fö6 yrkande 5 (m) på en andra ubåtsjaktstyrka och anskaffning av organisationsbestämmande materiel till denna. Ett motsvarande krav framförs i motion Fö15 yrkande 2 (m). I enlighet härmed yrkas i motion Fö6 (yrk. 15) (m) att ytterligare 400 milj.kr. förs upp under anslaget för materielanskaffning varav 100milj.kr. avses för Ubåt 90 och 300 milj.kr. för ubåtsjaktmateriel. Likalydande förslag framförs i motion Fö15 yrkande 3 (m).
Motionärerna i motion Fö8(fp) anser att handlingsfrihet bör upprätthållas för att kunna anskaffa en andra kustrobotenhet (yrk. 7), dels med tanke på behovet att förstärka Gotlands försvar, dels med hänsyn till att det senaste försvarsbeslutet innehöll fyra sådana enheter.
Motion Fö17 (c) förordar att ytterligare 75 milj.kr. anvisas för materiel till marinen (yrk. 5) och att därvid anskaffningen av båtar sker till amfibiebataljonerna så att dessa förband kan krigsorganiseras enligt plan (yrk. 7). I samma motion framhålls att finansieringen av ubåtsbeställningarna har lett till orimliga konsekvenser för andra viktiga funktioner inom marinen. Motionärerna anser det därför motiverat (yrk. 6) att redan nu ange att ytterligare medel kommer att tillföras i 1992 års försvarsbeslut för att finansiera Ubåt 90. Motion Fö7 (mp) förordar å andra sidan (yrk. 24) att beställningen av Ubåt 90 omförhandlas och att ubåtsanskaffningen i stället inriktas på två ubåtar av denna typ och därefter mindre och enklare ubåtar för kustnära verksamhet.
På motsvarande sätt som för armén kan motionärerna i motion Fö17 (c) inte acceptera den av regeringen föreslagna begränsningen av repetitionsövningarna. I yrkande 13 föreslås därför att ytterligare 50 milj.kr. tillförs för ändamålet.
Ubåtsskyddet är en av de verksamheter som enligt föredragande statsrådet bör prioriteras. Utskottet har ingen annan uppfattning. Behovet av en utökad ubåtsjaktkapacitet och de resursanspråk en sådan kan ställa bör dock vägas mot andra angelägna behov inför ett ställningstagande i nästa försvarsbeslut. Utskottet är därför inte berett att förorda sådana förstärkningar som föreslås i motionerna Fö6 yrkandena 5 och 15(m) samt Fö15yrkandena 2 och 3 (m). Motionerna bör således inte bifallas av riksdagen såvitt nu är i fråga.
Utskottet ansåg i försvarsbeslutet 1987 att kustrobotförband har ett högt operativt värde och förordade, som motionärerna i motion Fö8(fp) påpekar, anskaffning av fyra sådana enheter. Utskottet konstaterar att i denna fråga, liksom när det gäller flera andra objekt, har planeringen inte hållit. Det otillfredsställande i detta förhållande har utskottet påtalat tidigare. Utskottet kan i och för sig uttrycka förståelse för motionärernas önskan att hålla handlingsfrihet för att senare kunna anskaffa ytterligare en kustrobotenhet men anser att frågan bör prövas i 1992 års försvarsbeslut. Något uttalande bör nu inte göras. Motion Fö8 yrkande7 bör därför inte bifallas.
Även amfibieförbanden har prioriterats av försvarsministern. Utskottet anser för sin del att det är väsentligt att krigsorganisera dessa förband utan onödig tidsutdräkt men ser, med samma motiv som nyss anförts om ubåtsjaktresurser och kustrobotenheter, inga möjligheter till resursförstärkningar under budgetåret 1991/92. Inte heller kan utskottet förorda att ytterligare medel utöver regeringens förslag anvisas för repetitionsövningar inom marinen. Motion Fö17 yrkandena5, 7 och 13 bör därför avslås i denna del.
Motion Fö17 (c) föreslår också att riksdagen nu gör ett uttalande om att ytterligare medel för Ubåt90 skall tillföras i försvarsbeslutet 1992. Ett sådant uttalande skulle stå i strid med vad utskottet tidigare har anfört om att inför detta beslut inte binda upp statsmakterna för nya utgiftsåtaganden. Motion Fö17 yrkande 6 (c) bör därför avslås.
Utskottet kan heller inte ställa sig bakom förslaget i motion Fö7 yrkande 24 (mp) att ändra inriktningen av ubåtsprogrammet till endast två ubåt 90.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att det som föredragande statsrådet har anfört om marinförbandens inriktning godkänns av riksdagen.
Utskottet föreslår vidare att begärda medel och beställningsbemyndiganden anvisas under marinens anslag.
Flygvapenförband
Föredragande statsrådet
Föredragande statsrådet framhåller att det sannolikt blir nödvändigt att genomföra strukturella förändringar också i flygvapnet. Underlag för sådana beslut saknas men bör tas fram inför 1992 års försvarsbeslut. Vissa besparingar kan dock inte vänta, och försvarsministern är därför, på motsvarande sätt som för övriga huvudprogram, beredd att godta ambitionssänkningar inom olika områden utan att försvarsbeslutet föregrips. Sålunda bör målet vara att i stort behålla krigsorganisationen på nuvarande kvantitativa och kvalitativa nivå.
Flygstridskrafternas höga initialeffekt föreslås behållas och uthålligheten så långt möjligt förbättras. Luftförsvarsförmågan bör prioriteras och incidentberedskapen upprätthållas på nuvarande nivå.
Försvarsministern anser att omfattning och tempo i moderniseringen av stridsledningssystemet inte kan förutsättas bli sådan som motiveras från systemmässiga utgångspunkter. I 1992 års försvarsbeslut bör bl.a. ställning tas till om det flygburna radarsystemet PS 890 skall anskaffas eller ej.
De nyligen modifierade J 35 J-förbanden har nu en god luftförsvarsförmåga, och gjorda investeringar bör tas till vara. Om besparingsskäl talar för att de nuvarande tre divisionerna inte kan hållas operativa i fred må, enligt försvarsministern, en av dessa kaderställas och en något längre tid för att krigsorganisera denna division accepteras. Handlingsfrihet för att kunna organisera en fjärde J 35-division bör däremot inte längre upprätthållas. De modifierade flygplanen som avsetts för denna division bör hållas i materielreserv. Försvarsministern är även beredd att acceptera liknande besparingsåtgärder inom andra system och genom minskat flygtidsuttag. Chefen för flygvapnet skall dock kunna krigsorganisera minst motsvarande 7,5 fredsdivisioner AJ/S 37 samt efter viss förvarning och kompletterande utbildning ytterligare en division.
När det gäller vapenutvecklingen förordar försvarsministern att ställning tas till anskaffning av nya radarjaktrobotar i det kommande försvarsbeslutet. Några medel för en svensk utveckling av detta slags robotar bör inte avsättas. Vidare föreslås att projektet tungt styrt attackvapen (TSA) läggs ned.
På motsvarande sätt som för övriga huvudprogram föreslås en minskning av repetitionsutbildningen. Föredragande statsrådet kan också acceptera en långsam utbyggnadstakt för bassystemet.
Föredragande statsrådet föreslår att regeringen hemställer om riksdagens godkännande av denna inriktning samt att riksdagen anvisar anslagsmedel och beställningsbemyndiganden i enlighet med propositionens förslag.
Utskottet
Flera motioner behandlar frågan om behovet av jaktdivisioner, främst med flygplan J 35 Draken. I motion Fö419 (m) om Skånes försvar förordas (yrk. 3) sålunda att minst ytterligare en jaktdivision organiseras för luftförsvaret av Skåne. Ett likalydande krav framförs i motion Fö425 yrkande 3 (m). Även motion Fö6 innehåller ett sådant yrkande (yrk. 7) med hänvisning till det nordiska områdets ökade luftoperativa betydelse. I motionens yrkande 16 föreslås i analogi härmed att anslaget för ledning och förbandsverksamhet förstärks med 200 milj.kr. Av det sagda framgår att motionärerna inte kan acceptera att flygdivisioner kaderställs på det sätt som försvarsministern sanktionerar. Erfarenheten visar nämligen, enligt motionärerna, att flygförband inte lämpar sig vare sig som kader- eller mobiliseringsförband, och besparingseffekten skulle inte stå i rimlig relation till effektförlusten genom att inte ha alla flygplan flygande. Speciellt allvarligt bedöms detta vara i en tidig krisutveckling.
En motsatt uppfattning ger motionärerna uttryck för i motion Fö8 (fp). Frågan om kaderställning av flygförband och användning av reservpersonal anses ha kommit i ett nytt läge genom forskningsrön som anger att erfarna förare kan återinflygas flera år efter det att deras tjänst som stridsflygare har upphört. Mot den bakgrunden bör fortfarande optionen att kunna organisera en fjärde division J 35 hållas öppen (yrk. 8), vilket bör vara möjligt utan annan kostnad än viss planering. Med hänvisning till vad motionärerna har anfört om användning av reservpersonal för J 35-systemet kan det biträda propositionens förslag om att vid behov också minska driftkostnaderna inom AJ/S 37-systemet genom att medge viss uppsättningstid i samband med mobilisering.
På motsvarande sätt som förordats för de övriga huvudprogrammen föreslås i motion Fö17 yrkande 14 (c) att repetitionsövningarna ges större omfattning än vad som förutsatts i propositionen. För ändamålet bör anvisas 50 milj.kr.
Som framgått av det föregående förordas i motion Fö7 (mp) ett försvarskoncept som i avgörande delar skiljer sig från det nuvarande. I samklang med uppfattningen om denna annorlunda försvarsutformning föreslås att flygvapnet skall inleda en avveckling av flygflottiljer och begränsa flygverksamheten, vilket bedöms kunna leda till en besparing på 500 milj.kr.
Utskottet har tidigare anfört att det inte kan ställa sig bakom den förändrade försvarsstruktur som ges förord i motion Fö7 (mp). Riksdagen bör därför inte heller bifalla motionens yrkande 23 om att bl.a. påbörja en avveckling av flygflottiljer.
Försvarsministern säger sig vilja prioritera luftförsvarsförmågan även fortsättningsvis. Utskottet delar den uppfattningen och anser, på samma grunder som redovisats för armé- och marinstridskrafterna, att det nu inte finns utrymme för resursförstärkningar. Förslaget att organisera ytterligare en division J35Draken kan därför inte godtas av utskottet. Motionerna Fö419 yrkande 3 (m), Fö425 yrkande 3 (m) samt Fö6 yrkandena 7 och 16 (m) bör därför inte bifallas.
Försvarsministern anser att den utrikespolitiska utvecklingen gör det möjligt att i vissa delar nu sänka beredskapskraven. Han förordar mot denna bakgrund och av besparingsskäl att en av J35Draken-divisionerna kaderställs samtidigt som han kan acceptera en liknande åtgärd inom AJ/S37-förbanden. Utskottet konstaterar att reservofficerare i dag är krigsplacerade som flygförare i en icke obetydlig omfattning. Utskottet har därför ingen erinran mot försvarsministerns förslag och anser att frågan om kaderställning av flygförband och möjligheterna att utnyttja reservanställd personal i flygande befattningar bör komma upp till noggrann prövning i 1992 års försvarsbeslut. Enligt vad utskottet har erfarit kommer den nyligen tillsatta utredningen om totalförsvarets personalförsörjning också att lämna underlag i frågan. Utskottet återkommer i ärendet under sin behandling av personalfrågorna i försvaret. Utskottet anser med detta att vad motionärerna i motion Fö8 yrkande 8 (fp) har anfört delvis är tillgodosett samt att motion Fö6 yrkande 6 (m) bör avslås.
Utskottet kan på motsvarande grunder som redovisats för armén och marinen inte tillstyrka motionärernas i motion Fö17 yrkande 14 (c) förslag att tillföra ytterligare medel för repetitionsutbildning av flygvapenförband. Motionen bör därför avslås i denna del.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis beträffande det som föredragande statsrådet i propositionen har anfört om flygvapenförbanden att denna inriktning godkänns av riksdagen.
Utskottet föreslår vidare att begärda medel och beställningsbemyndiganden anvisas under flygvapnets anslag.
Operativ ledning m.m.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anmäler att överbefälhavaren i sin programplan ÖB 91 har föreslagit att den högre regionala ledningsorganisationen reduceras genom att de Södra och Västra militärområdena slås samman. Han säger sig inte nu vara beredd att ta ställning till en förändrad indelning i militär- och civilområden. Han anser sig i avvaktan på underlag från pågående försök inte heller kunna förorda att det inom Nedre Norrlands militärområde organiseras ett underhållsregemente i likhet med vad som skett i Övre Norrlands militärområde, vilket överbefälhavaren föreslagit. Han säger sig dock ha för avsikt att återkomma till regeringen och att riksdagen därefter får ta ställning i frågan samtidigt som han delar överbefälhavarens uppfattning att planeringen bör inriktas mot att organisera underhållsregementen i samtliga militärområden.
Föredragande statsrådet hemställer att regeringen dels låter riksdagen ta del av vad han har anfört om operativ ledning m.m., dels hemställer att riksdagen anvisar anslagsmedel och beställningsbemyndiganden i enlighet med propositionens förslag.
Utskottet
Riksdagen beslutade för drygt ett år sedan att lokalisera militärområdesförvaltningen i det nya Mellersta militärområdet till Strängnäs (prop. 1989/90:9, FöU 3, rskr. 87). Detta beslut ifrågasätts i motion Fö417 där motionären med hänsyn till personal och kostnader förordar att förvaltningen behåller sin nuvarande lokalisering i Enköping.
Utskottet anser att den kommande utvecklingen med minskande staber och förändrad produktionsledning enligt det av överbefälhavaren beslutade s.k. VI 90-konceptet kommer att ställa ökade krav på samverkan mellan militärområdesstaber och deras förvaltningar. Det är då en fördel om militärområdesstab och dess förvaltningsledning samlokaliseras. Utskottet ser inga skäl att frångå beslutet att lokalisera ledningen för det Mellersta militärområdets materielförvaltning till Strängnäs. Motion Fö417 bör därför avslås.
Utskottet, som inte har någon erinran mot vad föredragande statsrådet har anfört om inriktningen av den operativa ledningen m.m., föreslår att riksdagen anvisar begärda medel och beställningsbemyndiganden under anslagen till operativ ledning m.m.
Anslag till gemensamma myndigheter m.m.
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens förslag i propositionens bilaga 1 om anslag till gemensamma myndigheter m.m. (s. 86--116) och yrkandena 28 och 29 i motion Fö7 (mp) som innehåller förslag om en från propositionen avvikande medelsanvisning under anslagen F 6 och G 1. Till avsnittet har också förts yrkande 4 i motion Fö11 (v) vari föreslås att fortifikationsförvaltningen och försvarets sjukvårdsstyrelse förs samman med byggnadsstyrelsen resp. socialstyrelsen. Slutligen har utskottet valt att här behandla motionerna Fö421 (c) yrkande 2, Fö701 (c), Fö702 (m), Fö703 (m, fp, c, v, mp), Fö704 (s), Fö705 (mp), Fö706 (fp), Fö9 (fp, m, c, mp) samt Fö11 yrkande 5 (v), vilka samtliga tar upp frågor rörande kustbevakningens lokala organisation.
Utskottet
De anslag till gemensamma myndigheter m.m. som regeringen föreslår i propositionens bilaga 1 gäller bl.a. anslag för myndigheter m.m. som tillhör försvarsmakten och därmed också ingår i utgiftsramen för det militära försvaret. Förslagen till dessa anslag finns i propositionens bilaga 1 redovisade under littera F (s. 86--107). En annan grupp anslag som behandlas här rör myndigheter m.m. som inte är hänförda till försvarsmakten. Dessa anslag redovisas i propositionens bilaga 1 under beteckningen G (s. 107--116). Huvuddelen av dessa anslag ingår -- trots att berörda myndigheter inte tillhör försvarsmakten -- i utgiftsramen för det militära försvaret. Utskottet har i det föregående behandlat försvarsministerns överväganden om införande av ett snävare försvarsmaktsbegrepp fr.o.m. den 1 juli 1992. I samband därmed kommer ytterligare myndigheter att avföras från försvarsmakten och tillsammans med andra gemensamma myndigheter utanför försvarsmakten ingå i en gemensam ekonomisk ram.
I motion Föll (yrkande 4) återkommer vänsterpartiet med ett tidigare framfört yrkande om sammanläggning av fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen och av försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen.
Utskottet behandlade senast under riksmötet 1988/89 ett motionsförslag om en sammanslagning av fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen (1988/89:FöU:14 s. 55). Utskottet förklarade sig därvid inte vara berett att stödja ett sådant förslag eftersom riksdagen under samma riksmöte på förslag av finansdepartementet (1988/89:FiU26) hade godtagit att byggnadsstyrelsen och fortifikationsförvaltningen skulle vara separata myndigheter. Utskottet anser att det inte heller nu finns skäl för riksdagen att frångå sitt tidigare ställningstagande till en sådan sammanslagning. Motion Fö11 yrkande 4 (v) i här behandlad del bör därför avslås av riksdagen.
Riksdagen har tidigare också behandlat och på förslag av utskottet avslagit motionsförslag om en sammanläggning av försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen (FöU 1983/84:20 s. 23). Utskottet anser att riksdagen inte heller i denna fråga bör frångå sitt tidigare ställningstagande. Det kan i sammanhanget erinras om att socialministern i budgetpropositionen 1991 (bil. 7 s. 91) uppger att hon avser genomföra en översyn av socialstyrelsens beredskapsverksamhet. Översynen torde komma att belysa möjligheten till viss samordning av socialstyrelsens och sjukvårdsstyrelsens uppgifter inom detta område. Yrkande 4 i motion Fö11 (v) bör därför avslås av riksdagen också såvitt nu är i fråga.
Yrkandena 28 och 29 i motion Fö7 (mp) rör anslagen F 6. Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt och G 1. Gemensam försvarsforskning.
Under anslaget F 6 föreslår regeringen att riksdagen skall anvisa 21530000 kr. Av propositionen framgår att beloppet i sin helhet är avsett för utflyttningen av FOAs Stockholmsavdelning till Ursvik, det s.k. Ursviksprojektet. Motionärerna i motion Fö7 (mp) anser, med hänvisning till den i propositionens bilaga 1 aviserade översynen avseende totalförsvarets framtida forskning och kunskapsuppbyggnad (s. 25), att inga medel skall anvisas för detta projekt (yrk. 28). Genom att inte starta projektet bör, anser motionärerna, också medelsbehovet under anslaget G 1 kunna reduceras med 40 milj.kr. (yrk. 29). Enligt motionärernas förslag bör alltså 403100000 kr. anvisas under anslaget G 1.
Utskottet finner inte anledning att som motionärerna förordar stoppa förberedelserna för den beslutade utflyttningen av FOAs Stockholmsavdelning till Ursvik. Utskottet räknar dock med att regeringen mot bakgrund av den angivna översynen noga granskar utbyggnaden vid Ursvik så att lokalbeståndet där svarar mot den framtida inriktningen av försvarsforskningen. Yrkande 28 i motion Fö7 (mp) bör sålunda avslås.
I konsekvens med utskottets uppfattning att riksdagen bör anvisa medel för Ursviksprojektet under anslaget F 6 i enlighet med regeringens förslag finns inte utrymme för den i motionens yrkande 29 föreslagna minskningen om 40 milj.kr. under anslaget G 1. Motion Fö11 yrkande 29 (mp) bör sålunda också avslås.
Det föreslagna anslaget F 10. Förvaltningsskolan bör med anledning av namnbytet fr.o.m. 1991-07-01 (prop. bil. 1 s. 176) ändras till F 10. Förvaltningshögskolan.
Utskottet behandlar i detta sammanhang en rad motioner om kustbevakningens organisation på lokal nivå.
Motionärerna i motionerna Fö701 (c) och Fö702 (m) framför i stort sammanfallande synpunkter på kustbevakningens organisation i Kalmar län. Motionärerna har erfarit att det inom ramen för den pågående översynen av kustbevakningen på lokal nivå övervägs att dra bort resurser från Kalmar län. Bl.a. avses nuvarande kustposteringar i Kalmar och Västervik försvinna och endast den kustpostering som finns i Oskarshamn bli kvar. De anser av i motionen närmare utvecklade skäl att resurserna för kustbevakningen inom Kalmar skall bibehållas.
I motionerna Fö703 (m, fp, c, v, mp), Fö704 (s) och Fö9 (fp, m, c, mp) vill motionärerna slå vakt om den nuvarande kustposteringen i Gryt, som om föreliggande förslag om utformningen av kustbevakningens lokala organisation fullföljs enligt motionärerna kommer att bli nedlagd. Motionärerna i motion Fö703 förordar också försöksverksamhet med samordnade resurser för kustbevakningen och polisen. I motion Fö704 understryks behovet av att få behålla postkontoret i Gryt.
I motion Fö705 (mp), som är en följdmotion till motion T262 rörande Gotlands kommunikationer, uttalar motionärerna att regeringen när det gäller utformningen av tull och kustbevakningen måste se med allvar på Gotlands situation och anstränga sig att bidra med lösningar som möjliggör en bra framtid för öns befolkning.
I motion Fö706 (fp), som är en följdmotion till motion N603 (fp) om oljeletning i Skagerrak, är motionärerna kritiska mot att man vid ifrågavarande omorganisation av kustbevakningens lokala organisation överväger att minska antalet miljöskyddsfartyg. De pekar på flera olika hot mot miljön som enligt deras mening ställer stora krav på såväl fartyg som deras besättningar. För Skagerraks del är det en nödvändighet att det miljöfartyg som nu är stationerat i Kungshamn blir kvar där och får fördubblad besättning.
I motion Fö421 yrkande 2 (c), som gäller marinens utveckling i Karlskronaområdet, anser motionärerna att den kustpostering som i dag finns i Sölvesborg inte skall såsom föreslås läggas ner. Den behövs enligt motionärerna bl.a. för den betydelsefulla funktion den har när det gäller samverkan med de marina myndigheterna i området.
I ett yrkande, yrkande 5, i motion Fö11 (v) tas upp allmänna riktlinjer för den pågående omorganisationen på lokal nivå. Motionärerna anknyter därvid till försvarsministerns uttalande i propositionens bilaga 1 (s. 112) om att det är angeläget att denna översyn slutförs så att ett bättre utnyttjande av personal och fartyg kan erhållas. De framhåller att förändringarna i kustbevakningens organisation inte får komma i konflikt med målet att upprätthålla och utveckla en levande skärgård samt möjligheten att effektivt övervaka unika och hotade naturvärden.
Utskottet vill inledningsvis peka på att det i samband med att kustbevakningen blev en självständig myndighet bestämdes att myndigheten själv skulle se över sin lokala organisation. För uppgiften har bildats en särskild arbetsgrupp inom kustbevakningens centrala ledning. Arbetsgruppen färdigställde i december 1990 en rapport som sänts till alla arbetsställen inom kustbevakningen och till samverkande myndigheter för synpunkter. Först i vår kommer ett slutligt förslag att presenteras verksledningen.
I avvaktan på resultatet av pågående överväganden om kustbevakningens lokala organisation bör riksdagen enligt utskottets mening inte göra något uttalande i de olika organisationsfrågor som har tagits upp i här behandlade motioner. Utskottet räknar därvid med att synpunkter av det slag som framförs i motionerna kommer att beaktas i det pågående utredningsarbetet. Beträffande den i motion Fö703 aktualiserade frågan om försöksverksamhet med samordnade resurser för kustbevakningen och polisen vill utskottet erinra om att regeringen enligt proposition 1989/90:127 om kustbevakningens roll i den framtida sjöövervakningen m.m. avser ta upp denna samordningsfråga och därtill knutna resursfördelning till närmare övervägande. Utskottet har i fråga om det i motion Fö704 aktualiserade bevarandet av postkontoret i Gryt inhämtat att ifrågavarande postkontor tills vidare behålls i avvaktan på resultatet av en pågående översyn av postverkets hela kontorsnät.
Med hänvisning till det anförda föreslår riksdagen att samtliga här behandlade motioner rörande kustbevakningen avslås av riksdagen.
Totalförsvarets civila del
Beredskapsläge och inriktningen i stort inom den civila delen av totalförsvaret
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i propositionens bilaga 1 har anfört om beredskapsläge, mål och allmän inriktning inom totalförsvarets civila del (s.117--119). Här tar utskottet också upp motionerna Fö7 yrkande 35 (mp) om ändring av verksförordningen och Fö11 yrkande 6 (fp) om samhällets sårbarhet.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern erinrar inledningsvis om att totalförsvaret, utan inbördes prioritering, har följande fyra huvuduppgifter: att värna civilbefolkningen mot verkningar av krigshandlingar genom att bereda skydd, rädda nödlidande och ombesörja vård, att upprätthålla de viktigaste samhällsfunktionerna under kriser och krig, att trygga en livsnödvändig försörjning under kriser och krig, att stödja försvarsmaktens krigsorganisering och stridsförmåga.
Försvarsministern framhåller vidare att 1987 års försvarsbeslut innebar viktiga förändringar i inriktningen av beredskapsåtgärderna för den civila delen av totalförsvaret. Särskilt framhölls behovet av förbättrad beredskap inom funktionerna Hälso- och sjukvården m.m. och Befolkningsskydd och räddningstjänst för att förbättra förutsättningarna för befolkningens överlevnad i krig. En ändrad syn på krisers och krigs karaktär var en annan följd av försvarsbeslutet. Mot bakgrund av denna bedömning beslöts en intensifierad satsning på hälso- och sjukvårdens beredskap, en ändrad inriktning av befolkningsskyddet, en minskning av beredskapslagren främst av oljeprodukter samt förstärkta åtgärder inom tele-, el- och transportområdena.
I en rapport Beredskapsläget i stort inom den civila delen av totalförsvaret (1989-06-30) har överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB), uppger chefen för försvarsdepartementet, gjort en bedömning av beredskapsläget för det civila försvarets funktioner. Bedömningen gäller väsentligen förmågan att uppnå de ambitioner som kom till uttryck i 1987 års försvarsbeslut.
Försvarsministern pekar vidare på att i den programplan för perioden 1991/92--1995/96 för det civila försvaret, som ÖCB har lämnat, ingår en redogörelse för beredskapsläget vad gäller att klara de nyss redovisade fyra huvuduppgifterna för totalförsvarets civila del som helhet. En sammanfattning av ÖCBs bedömning finns på s. 118 i bilaga 1 i propositionen.
I propositionen konstateras att ÖCBs redovisning av beredskapsläget är relaterad till de förutsättningar och den ambition som gäller enligt 1987 års försvarsbeslut och att slutsatserna därför delvis kan visa sig vara inaktuella. Med hänsyn härtill och mot bakgrund av att ÖCB framhåller att det är en ny metod som försöksvis prövats för att bedöma beredskapsläget finner försvarsministern inte anledning att närmare kommentera det konkreta innehållet i rapporten.
I en annan rapport Sammanfattande mål för funktioner, som ÖCB har ingivit till regeringen i december 1990, redovisas ÖCBs förslag till mål för funktionerna inom totalförsvarets civila del.
Beträffande de föreslagna målen för funktionerna konstaterar försvarsministern att de uttrycker den av myndigheterna bedömda förmågan hos funktionerna under kriser och krig. Han vill för närvarande inte ta ställning till de enskilda förslagen till dessa mål utan räknar med att återkomma härtill i samband med nästa års fleråriga försvarsbeslut. Han bedömer att det då även bör föreligga ett säkrare underlag från myndigheterna när det gäller beredskapsläge för funktionerna där hänsyn även kunnat tas till anvisningarna för programplaner m.m. för perioden 1992/93--1996/97.
Som utgångspunkt för sina överväganden rörande den allmänna inriktningen av totalförsvarets civila del konstaterar försvarsministern att förmågan hos denna del av totalförsvaret grundas på det fredstida samhällets resurser och dess handlingsberedskap och omställningsförmåga inför svåra situationer. Han betonar principen att ansvaret för en verksamhet i fred innebär motsvarande ansvar i krig och framhåller i detta sammanhang att beredskapsåtgärder som vidtas inför kriser och krig i många fall har samma karaktär som åtgärder mot skilda risker i det fredstida samhället.
Enligt föredragande statsrådets mening bör beredskapsverksamheten i högre grad än hittills inriktas mot att omfatta hela hotskalan fred--kris--krig och i ökad omfattning ingå i de ordinarie driftsäkerhetsbedömningar som resp. verksamhetsutövare gör. Han understryker att verksamheten bör präglas av handlingsberedskap kombinerad med ett stort mått av flexibilitet samt betonar i detta sammanhang utbildningens och övningarnas betydelse.
Slutligen anger han att verksamheten under det kommande budgetåret i stort sett skall följa inriktningen enligt 1987 års försvarsbeslut.
Utskottet
I likhet med försvarsministern anser utskottet att det saknas klara utgångspunkter för en mer ingående bedömning av beredskapsläget inom totalförsvarets civila del och målen för funktionerna inom denna. 1987 års försvarsbeslut har i vissa delar nödgats frångås, och den framtida inriktningen av totalförsvaret är under övervägande inför ett kommande försvarsbeslut. Utskottet har inte heller i övrigt någon erinran mot vad föredragande statsrådet har anfört rörande dessa frågor.
Utskottet har i avvaktan på resultatet av pågående utredningsarbete inför ett nytt långsiktigt försvarsbeslut inte heller någon erinran mot vad försvarsministern har anfört om den allmänna inriktningen av totalförsvarets civila del.
Utskottet övergår att behandla de båda till detta avsnitt hänförda motionsyrkandena Fö7 yrkande 35 (mp) och Fö11 yrkande 6 (v).
I nämnda yrkande i motion Fö7 begär motionärerna att regeringen skall komma med ett förslag till en ändring i verksförordningen syftande till ett ökat beredskapsansvar för myndigheterna.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att enligt 5 § verksförordningen (1987:1100) samtliga myndigheter i sin verksamhet skall beakta de krav som ställs av hänsyn till bl.a. totalförsvaret.
Även förordningen (1986:294) om ledning och samordning inom totalförsvarets civila del (den s.k. ledningsförordningen) ålägger myndigheterna att i sin verksamhet beakta totalförsvarets krav, särskilt vad gäller funktionerna inom totalförsvarets civila del. Många myndigheter får sitt ansvar för uppgifterna inom totalförsvaret preciserade i sina instruktioner.
Enligt utskottets bedömning är myndigheternas uppgifter och ansvar rörande totalförsvaret tillfredsställande angivna i gällande bestämmelser, vilket också framgår av det anförda. Eventuella brister i myndigheternas beredskap är enligt utskottets mening därför inte -- såsom motionärerna tycks anse -- i första hand att hänföra till otillräckliga föreskrifter utan i den mån de föreligger snarare beroende på tillämpningen av dem. Motion Fö7 yrkande 35 (mp) bör avslås av riksdagen.
I motion Fö11 yrkande 6 (v) framhålls att man inför nästa försvarsbeslut bör ägna större uppmärksamhet åt sårbarhetsproblemen och den civila delen av totalförsvaret. Enligt motionärernas mening innebar 1987 års försvarsbeslut en försvagning av totalförsvarets civila del med en ökad sårbarhet i samhället som följd. Dessa brister måste enligt motionärerna avhjälpas.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om nödvändigheten av att minska samhällets sårbarhet och räknar med att dessa problem kommer att uppmärksammas i utredningsarbetet inför nästa försvarsbeslut. I de nyligen utfärdade anvisningarna för programplanering m.m. för perioden 1992/93--1996/97 framhålls sålunda bl.a. att en ökad robusthet i olika funktioner och system i viss utsträckning kan uppnås genom att hänsyn till beredskapsaspekterna tas i planeringen och i samhällsutvecklingen. Den angivna inriktningen ligger i linje med motion Fö11 yrkande 6 (v) som därmed i huvudsak är tillgodosett och sålunda bör avslås.
Utvecklingen inom det civila totalförsvarets funktioner
Under denna rubrik behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i propositionens bilaga 1 (s. 119--120, 131--134, 147, 149--154 och 157--158) har anfört om olika funktioner inom den civila delen av totalförsvaret och den fortsatta utvecklingen inom dem. Utskottet behandlar i detta avsnitt också vad de föredragande statsråden i bilagorna 3--6 i propositionen tar upp rörande inriktningen av verksamheten inom de funktioner som behandlas i dessa bilagor. Till avsnittet har också förts yrkandena 7, 8, 9, 10, 11 och 12, alla såvitt nu är i fråga, i miljöpartiet de grönas partimotion Fö7. Alla dessa yrkanden innehåller förslag som, om de genomförs, påtagligt påverkar inriktningen av vissa av funktionerna. Andra motionsyrkanden, Fö201 yrkande 6 (mp), Fö425 yrkande 5 (m), Fö501 (m), Fö502 (fp), Fö503 (m), Fö801 (s), Fö803 (fp), Fö808 (m), Fö810 (s), Fö811 (s) Fö813 (mp) Fö814 yrkande 1 (m), Fö7 yrkandena 32 och 33 (mp), Fö8 yrkandena 14 och 16 (fp), Fö9 yrkande 7 (v), Fö11 yrkande 7 (v), Fö17 yrkandena 17 och 18 (c) samt N25 (fp) som alla rör frågor av inte lika genomgripande karaktär, behandlas därefter i ett sammanhang grupperade funktionsvis.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern behandlar i bilaga 1 i propositionen den fortsatta utvecklingen inom de i totalförsvarets del ingående funktionerna Civil ledning och samordning Befolkningsskydd och räddningstjänst Psykologiskt försvar Hälso- och sjukvård m.m. Telekommunikationer Transporter Livsmedelsförsörjning m.m. Energiförsörjning Försörjning med industrivaror Socialförsäkring Arbetskraft samt Övriga viktiga samhällsfunktioner
I propositionens bilagor 3--6 ingår också avsnitt där de i bilagorna föredragande statsråden anger sin syn på utvecklingen inom de funktioner som behandlas i dessa bilagor.
Utskottet
Utskottet vill vid behandlingen av den fortsatta utvecklingen av det civila försvarets funktioner allra först ta ställning till de motionsyrkanden i motion Fö7 (mp) som anger en annan inriktning av vissa av funktionerna än den i propositionen angivna.
I yrkande 7 i motion Fö7 (mp) föreslås en förstärkning av funktionen Civil ledning och samordning med 40 milj.kr. Utskottet har i det föregående avstyrkt förslaget. En anpassning av funktionens inriktning bör sålunda inte ske och motionsyrkandet avslås i denna del.
Utskottet har i det föregående också avstyrkt de i yrkande 8 i motion Fö7 (mp) framförda förslagen att till funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst föra sammanlagt 270 milj.kr. utöver vad som föreslås i propositionen. Detta yrkande bör därför också avslås i den del det gäller inriktningen av funktionen.
En inriktning av funktionen Hälso- och sjukvård m.m. enligt yrkande 9 i motion Fö7 (mp) kan utskottet inte heller biträda efter att i det föregående ha avstyrkt kravet på ökade ekonomiska resurser till nämnda funktion.
Utskottet har inte heller ansett sig kunna tillstyrka att 50 milj.kr. i enlighet med yrkande 10 i motion Fö7 (mp) tillförs funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. Ifrågavarande motionsyrkande bör därför avslås av riksdagen också till den del det innefattar en annan inriktning av funktionen än den i propositionen föreslagna.
Utskottet är inte heller berett tillstyrka att det inrättas en ny funktion Kärngårdar i enlighet med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 11 (mp).
Vad föredragande statsrådet i propositionens bilaga 4 har anfört om funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. bör riksdagen med avslag på motion Fö7 yrkande 10 (mp) i denna del lämna utan erinran.
Även beträffande inriktningen av funktionen Energiförsörjning bör riksdagen följa propositionen, eftersom det förslag till förstärkning av funktionen med 78 milj.kr. som framförs i motion Fö7, yrkande 12, redan har avstyrkts av utskottet.
Riksdagen bör slutligen med avslag på motion Fö7 (mp) yrkande 12 i denna del godkänna den inriktning på försörjningsberedskapen som föredragande statsrådet förordat i bilaga 6 till propositionen.
Utskottet anser vidare att riksdagen bör besluta att lägga till handlingarna vad föredragande statsrådet har anfört i bilaga 3 till propositionen om inriktningen av den fortsatta verksamheten inom funktionerna Telekommunikationer och Transporter. Detsamma gäller vad föredragande statsrådet i bilaga 5 i propositionen har anfört rörande funktionen Arbetskraft.
Av det sagda framgår att utskottet beträffande den i propositionen angivna utvecklingen av berörda funktioner inom totalförsvarets civila del inte har någon erinran. Vad föredragandena i övrigt har anfört om denna utveckling m.m. ger utskottet inte heller anledning till någon kommentar. Utskottet föreslår sålunda att riksdagen lämnar vad de föredragande statsråden har anfört om inriktningen m.m. av ifrågavarande funktioner utan erinran eller i vissa fall lägger berörda delar av propositionen till handlingarna.
Utskottet övergår därmed till att behandla en rad motioner som har anknytning till vissa av de funktioner vars utveckling utskottet har behandlat i det föregående. Motionerna grupperas funktionsvis.
Motioner med anknytning till funktionen Civil ledning och samordning
I motion Fö501 (m) framhåller motionären att det med den nya planeringsinriktningen, där försvarsberedskapen skall integreras i all planering, och de problem kommunerna står inför när det gäller den civila beredskapen är självkart att det bör finnas kommunal representation i den övergripande samhällsplaneringen för försvaret.
Utskottet konstaterar att kommunerna för närvarande har representation i det till ÖCB knutna rådet för kommunal beredskap. Även i räddningsverkets delegationer finns kommunal representation. Det står vidare klart att kommunernas roll i totalförsvaret kommer att aktualiseras i arbetet med nästa totalförsvarsbeslut. Bl.a. betonas i anvisningarna för programplaneringen för perioden 1992/93--1996/97 att kommunerna i fred har ett stort ansvar för människors välfärd. Härav följer att de också har viktiga beredskapsuppgifter och att det är väsentligt att beredskapsplaneringen inom olika funktioner i erforderlig utsträckning förankras lokalt. Utskottet räknar med att utifrån angiven utgångspunkt frågan om kommunernas inflytande över de övergripande planeringsfrågorna kommer att föras in i bilden. Motion Fö501 (m) bör avslås av riksdagen.
Motionärerna i motion Fö503 (fp, c) anser att kommunerna skall åläggas att organisera kommunalt driftvärn med uppgift att i kris- och krigslägen skydda viktiga kommunala anläggningar.
Under föregående riksmöte behandlade utskottet en motion i samma ämne (1989/90:Fö501). Utskottet anförde därvid följande: Utskottet finner i likhet med motionärerna att det är angeläget att kommunerna i enlighet med sina åligganden genom olika åtgärder tryggar den kommunala servicen i kriser och krig. Ett led i dessa strävanden kan vara att, såsom motionärerna föreslår, bilda driftvärn till skydd för olika kommunala anläggningar. Utskottet anser dock att detta skall ske på kommunernas eget initiativ utan statligt åläggande. Enligt hemvärnskungörelsen (1970:304) skall ansökan att få organisera driftvärn vid kommunal myndighet inges till rikshemvärnschefen som med eget yttrande överlämnar ärendet till regeringen som har att bestämma i vilken omfattning driftvärn skall organiseras (30 §).
Riksdagen följde utskottet (1989/90:FöU7 s. 63, rskr. 226). Utskottet vidhåller sin då framförda uppfattning och anser att också den nu aktuella motionen Fö503 (fp, c) bör avslås.
Motioner med anknytning till funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
I motion Fö201 yrkande 6 (mp) betonar motionärerna den civila katastrofberedskapens värde både vid miljökatastrofer och militära angrepp. Investeringar för att upprätthålla en god sådan beredskap är därför, anser motionärerna, angelägna så länge vi inte har lyckats skapa ett robustare samhälle. Däremot finner de militära investeringar betydligt osäkrare då dessa inte säkert leder till anskaffning av vapen som passar vid alla typer av militära angrepp.
Även utskottet anser att den civila katastrofberedskapen effektivt bör kunna möta allvarliga olyckor i fredstid. Så utformad utgör den också en god grund för att genom kompletterande satsningar skapa en god beredskap också i kris- och krigssituationer. Något uttalande av riksdagen i frågan vill utskottet inte förorda. Motion Fö201 yrkande 6 (mp) bör sålunda avslås av riksdagen.
Motionerna Fö801 (s), Fö808 (fp), Fö814 yrkande 1 (m) och Fö11 yrkande 7 (v) tar upp frågor som rör den kommunala räddningstjänstens finansiering.
Motionärerna i motion Fö801 (s) erinrar om att det på många håll i landet just nu pågår en översyn av den kommunala räddningstjänsten. Kommunernas ekonomiska situation gör det nödvändigt att rationalisera. Möjligheterna till besparingar är emellertid, konstaterar motionärerna, på många håll begränsade. I en rad kommuner förekommer mot denna bakgrund en diskussion om vilka möjligheter det finns att tillföra räddningstjänsten medel på andra sätt än genom skattefinansiering. Om utvecklingen får fortsätta befarar motionärerna att en del kommuner kommer att kunna förstärka verksamheten ekonomiskt. Andra kommer sannolikt att vara mindra aktiva i strävandena att hitta lösningar med stora skillnader mellan räddningstjänstens kvalitet i kommunerna som följd. Mot denna bakgrund bör regeringen enligt motionärerna föranstalta om en översyn av principerna för finansieringen av den kommunala räddningstjänsten.
I motion Fö808 (fp) redovisar motionären vissa principer som enligt hennes mening skulle kunna ligga till grund för en lag om finansiering av kommunernas räddningstjänst. Motionären anser att regeringen bör ges i uppdrag att utarbeta ett lagförslag i enlighet med dessa principer.
I motion Fö814 yrkande 1 (m) konstaterar motionärerna att ett industriellt centrum i Göteborg medför att en mängd därifrån emanerande verksamheter ställer speciella krav på räddningstjänsten i Göteborg. Statens räddningsverk (SRV) och naturvårdsverket ålägger Göteborg beredskap och kapacitet som drar stora kostnader samtidigt som alla inkomster av den industriella verksamheten tillfaller staten. Motionärerna finner detta förhållande orimligt och anser att en översyn av kostnadsansvaret för räddningstjänst och miljöhänsyn är påkallad.
I motion Fö9 yrkande 7 (v) uttrycker motionärerna sin tillfredsställelse över att flera funktioner inom den civila delen av totalförsvaret förs till lokal nivå. De konstaterar dock att det i propositionen klart uttalas att de förändringar som följer av kommunernas ökade ansvar bör ske "inom ramen för nuvarande kostnader". Detta är enligt motionärerna omöjligt. Kommunerna bör enligt deras mening få ett utökat statligt stöd för sin verksamhet inom fredsräddningstjänstens och civilförsvarsverksamhetens områden.
Utskottet vill inledningsvis erinra om att kommunerna enligt den nya räddningstjänstlagen har ansvaret för huvuddelen av räddningstjänsten. En avsikt med inrättandet av räddningsverket och stiftandet av den nya lagen var att öka kommunernas möjlighet att genom samordning av räddningsresurserna förbättra standarden på räddningstjänsten främst i de mindre kommunerna. Genom de senaste årens utveckling med tilltagande ekonomiska problem för kommunerna har det visat sig svårt att leva upp till intentionerna med den nya ordningen. Både små och stora kommuner har svårt att trots samordningssträvanden i den nya lagstiftningens anda ekonomiskt klara de ständigt ökade krav som i takt med utvecklingen ställs på den kommunala räddningstjänsten.
Mot bakgrund därav pågår för närvarande en debatt om olika möjligheter att finansiera den räddningstjänst kommunerna har ansvar för. Därvid diskuteras olika slag av avgifter, överföring av försäkringsmedel och särskilda skatter på fastigheter. Tankar på s.k. sponsring förekommer också.
Motionärerna tar sålunda upp en i högsta grad aktuell fråga inom befolkningsskyddets och räddningstjänstens område. Utskottet finner det i likhet med motionärerna angeläget att skapa ekonomiska förutsättningar att trygga en såväl i fred som i krig väl fungerande räddningstjänst. Utskottet är dock inte berett att nu uttala sig i frågan. Utskottet bedömer att den belysning av konsekvenser av att decentralisera ansvaret till kommunerna, som SRV enligt programplaneanvisningarna för perioden 1991/92--1995/96 skall genomföra, kommer att ge god vägledning för lösning av problemet. Det bör ankomma på regeringen att bedöma om det föreligger behov av att även i annat sammanhang överväga denna fråga. Det kan i sammanhanget också erinras om att den nya räddningstjänstlagen endast varit i kraft under ett fåtal år och att ett ställningstagande rörande den framtida utvecklingen torde vara betjänt av ytterligare erfarenhet av dess tillämpning. Här behandlade motioner bör avslås.
Motionärerna i motion Fö8 yrkande 14 (fp) efterlyser en kraftfull revision av de regionala målen och riskanalyserna i syfte att minska kostnaderna för skyddsrum och därvid bl.a. bygga på erfarenheterna av Gulfkriget.
Utskottet konstaterar att regeringen i planeringsanvisningar för perioden 1991/92--1995/96 uppdragit åt överbefälhavaren och ÖCB att i samverkan med närmast berörda myndigheter genomföra en översyn av främst de geografiska prioriteringarna i de genomförda mål- och riskanalyserna. Utskottet räknar med att erfarenheter från Gulfkriget, i den mån de hunnit utvärderas, därvid kommer att beaktas. Enligt utskottets mening blir genom nämnda översyn motionens syfte i huvudsak tillgodosett. Motion Fö8 (fp) bör sålunda avslås av riksdagen såvitt nu är i fråga.
Motion Fö8 yrkande 16 (fp) gäller viss omfördelning av medel. Motionärerna föreslår att av 50 milj.kr. av de medel som enligt propositionen är avsedda för byggande av skyddrum i stället skall användas för utbildning av till civilförsvaret direktrekryterade värnpliktiga i enlighet med ett annat yrkande i motionen.
Utskottet konstaterar att medelsbehovet för utbildningsverksamheten självfallet är beroende av i vilken utsträckning värnpliktiga kommer att direktrekryteras till civilförsvaret, en fråga som utskottet behandlar i det följande som en personalfråga. Utskottet anser dock att riksdagen bortseende från detta sammanhang bör avslå motionsyrkandet med hänvisning till att skyddsrumsbyggnadsverksamheten styrs genom bemyndiganden, varför de medel som motionärerna vill ta i anspråk redan i huvudsak är intecknade för beslutade projekt. Motion Fö8 yrkande 16 (fp) bör sålunda avslås av riksdagen.
I motion Fö425 yrkande 5 (m) påtalar motionären liksom i tidigare motioner i ämnet att det föreligger brister hos civilförsvarets undsättningsenheter när det gäller möjligheten att kunna använda dem direkt efter mobilisering.
När utskottet senast behandlade motsvarande motionsyrkande (1989/90:FöU7 s. 62) pekade utskottet bl.a. på att SRV genomförde en översyn av civilförsvarets krigsorganisation i syfte att ge undsättningsenheterna en ökad lokal förankring såväl i fråga om personal som materiel, något som enligt utskottets mening torde öka förutsättningarna för undsättningsenheternas förmåga att göra insatser omedelbart efter mobilisering. Med hänvisning till att detta utredningsarbete ännu pågår föreslår utskottet att även motion Fö425 yrkande 5 (m) avslås av riksdagen.
Yrkande 17 i motion Fö17 (c) gäller skyddsmaskernas utformning. Det är enligt motionärerna angeläget att svenska skyddsmasker baseras på bästa teknik. I detta syfte måste Sverige tillgodogöra sig de internationella erfarenheter som finns på detta område.
Utskottet har inhämtat att FOA och SRV följer utvecklingen och anpassar andningsskyddens utformning efter förändringar i hotbild och teknisk utveckling. Man har bl.a. skapat särskilda skydd för små barn och spädbarn. Vidare förses alla skydd som nu tillverkas med utbytbara filter vilket ökar skyddens användbarhet och livslängd. Syftet med motion Fö17 yrkande 17 (c) är sålunda enligt utskottets bedömning tillgodosett varför det bör avslås.
Enligt motionären i motion Fö502 (fp) finns det ett behov av någon form av förhandsutprovning av gasmasker. Ett sätt kunde enligt motionärerna vara att t.ex. i samband med val låta de hemskyddsansvariga erbjuda de röstberättigade att prova ut rätt storlek för gasmask och sedan föra in uppgiften i bostadsområdets och länsstyrelsens hemskyddsplan. På detta sätt skulle man enligt motionärens bedömning kunna nå 85 % av den vuxna befolkningen.
Utskottet anser det självfallet angeläget att utdelningen av gasmasker i en krigssituation kan genomföras så friktionsfritt som möjligt. En möjlighet att underlätta utdelningen vore att, såsom motionären föreslår, i förväg i lämpligt sammanhang prova ut gasmasker för att underlätta utdelningen. Utprovningen skulle kunna tänkas utföras som en uppgift för civilförsvarsförbundet. Uppgiften bör i så fall genomföras som ett frivilligt åtagande av förbundet. Utskottet bör sålunda inte uttala sig i frågan, och motion Fö502 (fp) avslås av riksdagen.
Motion Fö803 (fp) innehåller förslag om att SRV permanent skall förlägga utbildningsverksamhet till Borås. Motionärerna erinrar om att SRV har förlagt en kurs för deltidsanställda brandmän till Borås med gott resultat. De anser att utbildning av såväl deltidsanställda brandmän som förmän med fördel skulle kunna permanent genomföras i Borås.
Utskottet erinrar om att SRVs utbildningsverksamhet bedrivs vid verkets skolor i Sandö, Rosersberg, Skövde och Revinge. Endast enstaka kurser förläggs till andra orter där det finns goda förutsättningar att genomföra utbildning. Eftersom de fyra skolorna har kapacitet att klara det normala utbildningsbehovet anser utskottet att det inte finns skäl att stadigvarande förlägga någon civilförsvarsutbildning till Borås eller annorstädes utanför de fyra skolanläggningarna. Motion Fö803 (fp) bör därför avslås av riksdagen.
Motionärerna i motion Fö810 (s) efterlyser en ökad samordning och integrering av resurser och verksamhet när det gäller arbetet med att förebygga olyckor.
Utskottet konstaterar att motionärernas strävanden ligger helt i linje med de tankegångar som framförts i SRVs programplan och den inriktning av räddningstjänsten som anges i propositionens bilaga 1. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen inte bör göra något uttalande i enlighet med vad motionärerna föreslår. Motion Fö810 (s) bör sålunda avslås av riksdagen.
I motion Fö811 (s) föreslås viss ekonomisk kompensation till Svenska Sällskapet för Räddning av Skeppsbrutne (Sjöräddningssällskapet). Motionärerna pekar på att Sjöräddningssällskapet till följd av skattereformen ålagts att betala mervärdeskatt och därigenom fått ökade kostnader i storleksordningen 3--4 milj.kr. De anser att sällskapet med hänsyn till sin utomordentligt viktiga samhällsinsats bör på lämpligt sätt kompenseras för dessa merkostnader.
Utskottet har inhämtat att Sjöräddningssällskapet har en räddningsflotta om 54 räddningsenheter, fördelade på 32 sjöräddningsstationer. Flottan bemannas med tolv årsanställda och 300 frivilliga. Driftskostnaderna uppgår till 10 milj.kr. per år och investeringskostnaderna till ungefär samma belopp. Verksamheten finansieras av de 20000 medlemmarna och olika frivilliga bidrag. Enligt ett avtal från år 1957 mellan dåvarande Kungl. sjöfartsstyrelsen och Sjöräddningssällskapet svarar sällskapet för "utsjöräddning" och skall inom 16 zoner utmed svenska kusten hålla minst en sjöräddningskryssare.
Utskottet delar motionärernas uppskattning av Sjöräddningssällskapets värdefulla insatser för sjöräddning längs våra kuster. Beträffande den i motionen aktualiserade frågan om kompensation för den mervärdeskatt sällskapet numera har att betala kan erinras om att skatteutskottet nyligen har berett vissa motioner rörande befrielse från denna skatt. (1990/91:SkU18 s. 17). Skatteutskottet ställde sig därvid inte avvisande till att Sjöräddningssällskapet medges någon form av kompensation för den fördyring som uppkommit. Det borde, anförde skatteutskottet vidare, ankomma på Sjöräddningssällskapet att ta initiativ till ett bidrag eller stöd från staten genom en framställning till regeringen i saken. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 184). Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen inte bör göra något uttalande i frågan. Motion Fö811 (s) bör sålunda inte bifallas av riksdagen.
I motion Fö813 (mp) föreslås att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att med Stockholms stad förhandla om upprättandet av en evakueringsplan för Stockholm. Motionärerna framhåller att Stockholm vid olämpliga vindförhållanden kommer att kunna bli drabbat av följderna av en kärnkraftsolycka i Forsmark och finner det därför egendomligt att det inte finns någon evakuerings-/utrymningsplan för Stockholms innevånare.
Utskottet kan inledningsvis konstatera att Stockholms län inte är ett s.k. kärnkraftslän med de särskilda krav som åligger sådana län. Utskottet har vidare inhämtat att det finns en plan för snabbutrymning av Stockholmsområdet avsedd i första hand för länsstyrelsens krigsförberedelser men som också är ett bra underlag även för åtgärder vid en fredskatastrof. I länsstyrelsens pågående revidering av räddningstjänstplanen ingår också att ta fram en särskild plan för utrymning av Storstockholm vid en fredskatastrof. Med hänvisning till det anförda anser utskottet att motion Fö813 bör avslås.
Motion med anknytning till funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
I motion Fö17 (c) yrkande 18 understryker motionärerna betydelsen av vår självförsörjningsgrad. Enligt deras mening är denna avgörande för upprätthållandet av förtroendet för totalförsvarets förmåga hos landets befolkning liksom i omvärlden. De pekar på en av jordbruksutskottet behandlad motion vari föreslås ytterligare stöd för jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige. Ett sådant stöd, framhåller motionärerna, förstärker livsmedelsberedskapen i denna del av landet och frigör medel för ökad livsmedelsberedskap i landet i övrigt.
Jordbruksutskottet har i sitt yttrande beträffande motionsyrkandet anfört.
Centermotionen Fö17 yrkande 18 synes endast innebära att riksdagen bör göra ett tillkännagivande om betydelsen av den svenska självförsörjningsgraden. Enligt utskottets mening är det närmast en självklarhet att självförsörjningsgraden, lika väl som de särskilda beredskapsinsatserna, är av den största betydelse när det gäller att upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga. Något särskilt tillkännagivande härom från riksdagens sida är därför inte nödvändigt. När det gäller stödet till jordbruk och livsmedelsindustri m.m. i norra Sverige är detta, som motionärerna antytt, väsentligt inte bara från regionalpolitisk synpunkt utan också från beredskapssynpunkt. Utskottet behandlar den i motionen angivna propositionen jämte motioner i sitt betänkande 1990/91:JoU27, till vilket här hänvisas.
Försvarutskottet delar jordbruksutskottets uppfattning och anser att motion Fö17 (c) skall avslås av riksdagen såvitt nu är i fråga.
Motioner med anknytning till funktionen Energiförsörjning
I motion Fö7 yrkande 32 (mp) anser motionärerna att det är nödvändigt med ett ökat kommunalt ansvar för beredskapsinsatserna på elområdet. Enligt deras uppfattning borde det vara möjligt för varje kommun att tillförsäkra sig erforderlig elenergi från lokala kraftverk för de allra nödvändigaste behoven. För att beredskapskostnaderna skall kunna täckas föreslår motionärerna att det ges laglig rätt för kommunerna att ta ut avgift för beredskapsåtgärder från elabonnenten. Riksdagen föreslås hos regeringen begära förslag till en sådan lagstiftning.
Näringsutskottet framhåller i sitt yttrande att för kommunal verksamhet gäller normalt att avgifter skall fastställas med utgångspunkt i självkostnaden för aktuell verksamhet. I den mån kommunala elverk har uppgifter för beredskapsåtgärder är det sålunda inget som hindrar elverken att täcka kostnaderna för dessa åtgärder genom en motsvarande höjning av elavgiften.
Näringsutskottet erinrar vidare om att regeringen i propositionen föreslår att 32,5 milj.kr. skall ställas till förfogande under budgetåret 1991/92 för att andra kraftföretag än Vattenfall skall stimuleras att vidta beredskapshöjande åtgärder i sin fredsplanering. Medlen skall, påpekar näringsutskottet, användas bl.a. för att främja installationer av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem.
Näringsutskottet anser avslutningsvis att det inte finns behov av den lagstiftning som motionärerna efterlyser.
Försvarsutskottet delar näringsutskottets uppfattning och anser att riksdagen skall avslå motion Fö7 yrkande 32 (mp).
I motion Fö7 (mp) finns ytterligare ett yrkande (yrkande 33) om ny lagstiftning i detta fall i syfte att höja beredskapen på energiområdet. Sålunda föreslår motionärerna att det bör stiftas en lag om alternativ uppvärmningsmöjlighet som ikläder kraftföretagen ansvar för att åtminstone vart tredje hushåll i bostadsområden där direktvärme eller fjärrvärme är den dominerande uppvärmningsformen har en fullgod alternativ uppvärmning.
Näringsutskottet uppger i sitt yttrande över nämnda motionsyrkande bl.a. att ett motionsyrkande (mp) av delvis liknade innebörd som det nu aktuella avslogs av riksdagen hösten 1989 på förslag av bostadsutskottet. Därvid erinrade bostadsutskottet (1989/90:BoU3 s. 29) om att bestämmelserna i 3 kap. 3 § plan- och bygglagen(1987:10) kräver att nya byggnader skall medge god hushållning med energi. En- och tvåbostadshus, som inte är avsedda för fritidsändamål, får förses med direktverkande elvärme endast om det finns särskilda skäl. Näringsutskottet erinrar om att regeringen i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 13 s. 28 f.) föreslagit skärpta krav för att direktverkande elvärme skall få installeras. Detta förslag jämte motioner avser bostadsutskottet att behandla våren 1991.
Näringsutskottet avstyrker med hänvisning till det anförda det nu aktuella motionsyrkandet.
Försvarutskottet delar den uppfattning som framförs i näringsutskottets yttrande och anser att motion Fö7 (mp) bör avslås även såvitt nu är i fråga.
Näringsutskottet har med eget yttrande till försvarsutskottet överlämnat motion N25 (fp) om utredning om vissa beredskapsuppgifter som utskottet övergår till att avslutningsvis behandla i detta sammanhang.
I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt föreslås att statens energiverk skall läggas ner och Vattenfall ombildas till aktiebolag vid årsskiftet 1991--1992. Vattenfalls uppgifter rörande beredskapsplaneringen bör därför enligt regeringen övertas av annan myndighet. Regeringen avser att under hösten 1991 återkomma till riksdagen med förslag rörande organisation av beredskapsplaneringen inom elkraftsområdet.
I motion N25 (fp) anser motionären att det är positivt att regeringen lägger så stor vikt vid beredskapsfrågorna att den vill behandla dem i en särskild proposition. Med hänsyn till regeringens förslag om nedläggning av statens energiverk och om ombildning av Vattenfall till aktiebolag anser motionären att det finns anledning att i en särskild utredning överväga hur beredskapsplaneringen inom energiområdet skall administreras. Näringsutskottet erinrar om att det senare innevarande år kommer att behandla förslaget att en ny myndighet skall överta statens energiverks nuvarande ansvar för beredskapsinsatserna inom energiområdet. Vidare får riksdagen, anför näringsutskottet, anledning att hösten 1991 återkomma till frågan om hur beredskapsplaneringen inom elområdet skall ledas fr.o.m. 1992. Med hänsyn till det sagda anser näringsutskottet att motion N25 (fp) bör avslås av riksdagen.
Även i denna fråga delar försvarsutskottet näringsutskottes uppfattning. Motion N25 (fp) bör sålunda avslås av riksdagen.
Anslagsfrågor rörande totalförsvarets civila del
I detta avsnitt behandlar utskottet vad i propositionens bilaga1 har anförts om anslagsstrukturen inom totalförsvarets civila del (bil. 1 s. 37--39). Utskottet tar här också upp de i bilaga1 till propositionen framförda förslagen rörande anslag inom denna del av totalförsvaret (bil. 1 s. 120--130, 135--149 och 154--157. Till behandling under denna rubrik har också förts alla i propositionens bilagor 1, 2, 3, 4 och 6 behandlade anslagsfrågor (bil. 2 s. 14--18, bil. 3 s. 24--28, bil. 4 s. 33--35 samt bil. 6 s. 41--45). Vidare behandlas motion Fö7 (mp) yrkande 14 som innehåller förslag om uppräkning av visst anslag under fjärde huvudtiteln.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern konstaterar bl.a. att det inom statsförvaltningen pågår ett förändringsarbete vad gäller finansierings- och budgettekniska frågor. Målsättningen med detta arbete är bl.a. att skapa bättre förutsättningar för ökad långsiktighet i planeringen av verksamheter och fördjupad verksamhetsanalys.
I syfte att skapa bättre förutsättningar för långsiktighet i planeringen m.m. också inom totalförsvarets civila del uppger sig försvarsministern komma att närmare överväga budgettekniska förändringar. Genomförandet blir, konstaterar han, först aktuellt budgetåret 1992/93 i anslutning till ett nytt försvarsbeslut.
För att få anslagsstrukturen mer verksamhets- och målinriktad föreslår han dock redan nu vissa omföringar av anslagsposter mellan anslagen enligt en närmare redovisning på s. 38--39 i bilaga 1 i propositionen.
I propositionen förelås också i olika bilagor att det under en rad anslag för budgetåret 1991/92 anvisas medel för totalförsvarets civila del. Sådana förslag framförs rörande fjärde, femte, sjätte, nionde och tolfte huvudtitlarna.
Utskottet
De förändringar i anslagsstrukturen som nu föreslås är enligt vad utskottet har inhämtat en åtgärd vidtagen i avsikt att skapa förutsättningar att på sikt införa s.k. ramanslag inom det civila totalförsvarets område. Åtgärden sker med målsättningen att skapa bättre förutsättningar för ökad långsiktighet i planeringen av verksamheten och en fördjupad verksamhetsanalys inom den civila delen av totalförsvaret. Utskottet finner sådana strävanden angelägna och stödjer därför den föreslagna omstruktureringen. Det kan i sammanhanget påpekas att en sådan utveckling ligger väl i linje med ÖCBs i olika sammanhang framförda synpunkt att ett underutnyttjande av den ekonomiska ramen ett budgetår skall kunna få tillgodoräknas ett kommande budgetår.
Beträffande här behandlade anslag för budgetåret 1991/92 med anknytning till den civila delen av totalförsvaret kommer utskottet att uppehålla sig vid några av dem till följd av motionsyrkande eller iakttagelser vid granskningen av regeringsförslagen. I övrigt föreslår utskottet att riksdagen följer regeringens förslag till bemyndiganden och medelsanvisningar i fråga om de berörda anslagen.
Beträffande anslaget H 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för civil beredskap har från ÖCB framförts önskemål om en viss omfördelning av medlen inom anslaget. Av propositionens bilaga 1 (s. 124) framgår att 5390000 kr. beräknats för Utbildnings- och övningsverksamhet på lokal nivå m. m. och 19950000 kr. för Kommunalteknisk försörjning. ÖCB har till utskottet framfört synpunkten att för att kunna behålla den lokala utbildnings- och övningsverksamheten på oförändrad nivå behöver anslagsposten för detta ändamål förstärkas med 5 milj.kr. Detta belopp föreslås överföras från anslagsposten Kommunalteknisk försörjning.
Utskottet finner det angeläget att ifrågavarande viktiga utbildnings- och försöksverksamhet kan bedrivas i oförändrad omfattning. Detta är särskilt viktigt eftersom verksamheten bör ges en särskild tyngd ett valår då många nyvalda kommunalpolitiker behöver introduceras i beredskapsfrågorna. Enligt utskottets mening bör regeringen därför i regleringsbrevet göra den förordade omfördelningen av medlen under anslaget. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Under anslaget H 3. Signalskydd föreslår regeringen att riksdagen lämnar regeringen ett bemyndigande att medge att beställningar av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram av 420000 kr. ÖCB har inför utskottet redovisat att det behövs ett bemyndigande för ändamålet på 23 milj.kr. Detta behov av utökat beställningsbemyndigande hänger samman med en pågående omläggning av totalförsvarets signalskyddssamband. Försvarsmakten lägger ut beställningar under nästa budgetår. Det är enligt ÖCB angeläget att beställningar av den nya sambandsutrustningen för det civila totalförsvaret samordnas med försvarsmaktens anskaffning. Utskottet finner det angeläget att en för det militära försvaret och totalförsvarets civila del samordnad anskaffning blir möjlig. Storleken av erforderligt bemyndigande övervägs enligt vad utskottet har inhämtat för närvarande inom regeringskansliet. Utskottet förutsätter att regeringen snarast på tilläggsstat återkommer till riksdagen med förslag till utökat beställningsbemyndigande under anslaget Signalskydd.
Från anslaget I 6. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. utgår bl.a. bidrag till Sveriges civilförsvarsförbund. I motion Fö7 yrkande 14 (mp) föreslås att förbundet skall tillföras ytterligare 3 milj.kr. avsedda för stöd till civilförsvarsförbundets verksamhet. Även utskottet finner det angeläget att ge ett ökat stöd till civilförsvarsförbundets viktiga arbete med att bygga upp en effektiv hemskyddsorganisation i vårt land. Utskottet anser att 1,5 milj.kr. för ifrågavarande ändamål skall påföras anslaget I6. Samtidigt bör anslaget I 3. Skyddsrum minskas med motsvarande belopp.
Enligt propositionen skall för finansiering av ett avtal mellan ÖCB och Bergvik Kemi AB 5,7 milj.kr. tillföras den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. Detta innebär att nämnda belopp skall påföras berört anslag (K1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industriråvaror) utöver de enbart till den ekonomiska ramen hänförda medel (68660milj.kr.) som regeringen har beräknat under anslaget. Riksdagen bör sålunda utöver regeringens förslag på anslaget K 1. anvisa 5,7milj.kr., dvs. (68660000 + 5700000) = 74360000 kr.
Regeringen har hemställt att riksdagen under tolfte huvudtiteln till H 7. Drift av beredskapslager för budgetåret 1991/92 skall anvisa ett förslagsanslag på 398316500 kr. Eftersom anslagen på statsbudgeten endast anges i tusental kronor föreslår utskottet att riksdagen anvisar avrundat 398316000 kr. under anslaget.
Anslag till övriga ändamål
Utskottet
I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens förslag i propositionens bilaga 1 rörande anslag för övriga ändamål (s. 159--171). Under anslaget L 7. Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område finns för nästa budgetår för Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum beräknat 4288000 kr. Detta är 812000 kr. mindre än vad stiftelsen begärt. Utskottet anser att anslaget i förhållande till regeringens förslag bör höjas med 800000 kr. för att tillgodose stiftelsens medelsbehov. Utskottet föreslår att riksdagen i övrigt anvisar medel i enlighet med regeringens förslag.
Personal
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i propositionen har anfört om personal (s. 174--180). En av de motioner som behandlas i detta avsnitt, motion Fö7 yrkande 3 (mp), kommenteras i det yttrande som avgivits av socialutskottet. I övrigt behandlas i avsnittet motioner som rör direktrekrytering av värnpliktiga till det civila försvaret -- Fö201 yrkande 4 (mp), Fö301 yrkandena 1 och 2 (fp), Fö7 yrkandena 1 och 2 och 5 (mp) samt Fö8 yrkande 15 (fp), officerares pensionsålder, m.m. -- Fö16 (fp) och Fö410 (fp) kvarståendeläget -- Fö18 (fp) samt övriga frågor -- Fö10 yrkande 4 (m).
Föredragande statsrådet
Försvarsministern konstaterar inledningsvis att den samlade insatsen av anställda, värnpliktiga, övriga tjänstepliktiga och frivilliga utgör en viktig grund för totalförsvarets förmåga att uppnå de säkerhetspolitiska målen. Han fastslår vidare att alla åtgärder på personalområdet ytterst syftar till att tillgodose totalförsvarets behov av kompetens och kravet på effektivitet i verksamheten; detta förutsätter att personalen har goda arbetsförhållanden, stimulerande arbetsuppgifter och möjligheter till personlig utveckling.
Försvarsministern redovisar därefter frågor rörande de anställda inom totalförsvaret. Sålunda återges det arbete som utförts av försvarets personalutvecklingsutredning (FÖPU) vars förslag, bl.a. avseende fördelningen av arbetsuppgifter mellan den militära och den civila personalen, i flera fall redan lett till åtgärder och fått genomslag i myndigheternas personalutvecklingsarbete. Vidare omnämns arbetet inom utredningen om totalförsvarets personalutbildning och dess olika förslag om hur utbildningen bör organiseras och finansieras. Försvarsministern säger sig därvid bl.a. dela utredningens uppfattning när det gäller att avstyrka FÖPUs förslag att inrätta en särskild högskola och föreslå att överstyrelsen för civil beredskap ges ett lednings- och systemansvar för utbildningen för personal inom den civila delen av totalförsvaret. I anslutning till denna senare utrednings förslag, bl.a. avseende intäktsfinansiering av hela verksamheten vid Stiftelsen Gällöfsta kurscentrum, säger han sig anse att det är angeläget att personalutbildningen i ökad omfattning styrs av efterfrågan; han avser återkomma till frågan om intäktsfinansiering av denna verksamhet när tillräckligt beslutsunderlag föreligger. Han ställer sig också, efter samråd med chefen för utbildningsdepartementet, bakom utredningens förslag att försvarets förvaltningsskola skall benämnas försvarets förvaltningshögskola, detta bl.a. för att förtydliga skolans roll och uppgifter för den högre utbildningen inom försvaret.
Försvarsministern redovisar därefter frågor rörande officerare i flygtjänst, kvinnor i officersyrket och reservofficerssystemet. Beträffande den senare frågan anförs att ett utredningsarbete inom regeringskansliet resulterat i en ny reservofficersförordning (1990:202) som gäller fr.o.m. den 1 juli 1990. Innebörden av förordningen är att det ankommer på de myndigheter inom försvarsmakten som sätter upp, vidmakthåller eller bemannar krigsförband att anställa reservofficerare för att tillgodose behovet av befäl i förbanden. Beträffande frågan om officerarnas pensionsålder konstateras att denna är knuten till det framtida kvantitativa och kvalitativa behovet av officerare på olika nivåer i försvarets grund- och krigsorganisation; försvarsministern deklarerar avsikt att föreslå att regeringen tillkallar en särskild utredare med uppdrag att utreda detta behov och lämna förslag till åtgärder för att främja en lämplig åldersstruktur.
I propositionen föreslår försvarsministern att försöken med förkortad grundutbildning för vissa värnpliktiga utökas. Enligt lagen (1989:402) om försök med förkortad grundutbildning får för närvarande pågående försök omfatta högst 11 000 värnpliktiga vid armén och högst 500 värnpliktiga vid marinen varje utbildningsår. Försöken, som omfattar såväl meniga som vissa befälsgrupper, skall enligt angiven lag pågå till den 31 augusti 1993. Försvarsministern återger den utvärdering av hittillsvarande försöksverksamhet som redovisats av överbefälhavaren och dennes förslag att försöken fullföljs innan slutligt ställningstagande görs, samtidigt med en viss utökning. Enligt försvarsministern kan en planering för fortsatt förkortad grundutbildning för vissa värnpliktiga göras redan nu, varför han i avvaktan på kommande försvarsbeslut förordar en utökning av försöken.
För detta ändamål krävs, konstaterar försvarsministern, en ändring i nyss nämnda lag (1989:402). Innebörden av ändringsförslaget -- texten till detta lagändringsförslag återges i propositionen i bilaga 1.3 -- är att försöken utökas med G- och F-värnpliktiga vid flygvapnet och att de får omfatta höst 14000 värnpliktiga vid armén, högst 1000 värnpliktiga vid marinen och högst 500 värnpliktiga vid flygvapnet för varje utbildningsår. Det bör enligt försvarsministern ankomma på regeringen att ange de närmare villkoren för försöken.
I propositionen redovisas även frågor om den årliga värnpliktskullen och om vissa tjänstepliktsfrågor.
Försvarsministern konstaterar att en s.k. värnpliktspuckel efter hand har byggts upp främst till följd av att vissa värnpliktiga bl.a. av studieskäl önskat och medgivits att vänta med sin grundutbildning i två till tre år. För närvarande finns ca 47000 inskrivna värnpliktiga som väntar på att få genomföra sin grundutbildning; av dessa vill drygt 30000 frivilligt vänta med sin grundutbildning. Enligt överbefälhavaren torde dock detta kvarståendeläge komma att vara i balans i mitten av 1990-talet. Försvarsministern säger sig dela denna uppfattning, men betonar det angelägna inte minst av kostnadsskäl i att huvuddelen av de värnpliktiga påbörjar sin utbildning redan ett år efter inskrivningen; det är därför viktigt att ansträngningar fortsätter för att snarast möjligt skapa den önskvärda balansen.
När det gäller tjänstepliktsfrågorna m.m. konstaterar försvarsministern att totalförsvarets personalförsörjning i dag säkerställs genom ett antal pliktlagar, avtal mellan enskilda och myndigheter samt andra överenskommelser och åtgärder. Han noterar vidare att i det krigsomställda samhället behov av vissa personalkategorier kommer att uppstå samtidigt på flera olika håll inom totalförsvaret; därigenom riskeras att konkurrens uppstår om nyckelpersoner med oönskade konsekvenser som följd. Utvecklingen av den militära krigsorganisationen kan i framtiden medföra att behovet av personal inom försvarsmakten minskar samtidigt som kraven på den enskilde kommer att öka. I dag sker stora avgångar såväl vid inskrivningen av värnpliktiga som under grundutbildningen. Enligt försvarsministern aktualiserar detta ett flertal frågor om tillämpningen av den allmänna värnplikten, bl.a. vad gäller utbildningstidens längd och värnpliktsvolymerna.
Försvarsministern åberopar i sammanhanget att det under en lång följd av år funnits en strävan att föryngra personalen i civilförsvarsorganisationen, och hänvisar bl.a. till riksdagens uttalande (1989/90:FöU3, rskr. 87) att det finns skäl att överväga en direktrekrytering av värnpliktiga till den civila delen av totalförsvaret. Vidare hänvisas bl.a. till den rapport som utarbetats inom statens räddningsverk i vilken förslag lämnas om hur en direktrekrytering skall kunna genomföras och i vilken det föreslås att frågan belyses närmare samtidigt som viss försöksverksamhet genomförs. Även Stockholms läns landsting och hemvärnsorganisationen har inkommit med förslag av betydelse i detta sammanhang.
Mot denna bakgrund, och i syfte att dels skapa gemensamma utgångspunkter för det samlade totalförsvarets personalförsörjning, dels rationellt utnyttja de personella resurserna och därigenom uppnå en bättre försvarseffekt, säger sig försvarsministern anse att en översyn av grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem bör genomföras; han avser återkomma till regeringen i denna fråga. Med hänsyn till denna översyn anser han att en särskild försöksverksamhet med direktrekrytering av värnpliktiga inte nu bör genomföras. Det kan enligt försvarsministern däremot vara lämpligt att pröva hur sådan utbildning kan organiseras och genomföras; redan i dag finns goda möjligheter, påpekar han, att inom ramen för den vapenfria tjänsten organisera utbildningen på ett sådant sätt att behövlig erfarenhet kan vinnas.
Beträffande frivilliga inom totalförsvaret, slutligen, hänvisas till att regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift bl.a. att pröva de frivilliga försvarsorganisationernas roll, uppgifter och ansvar samt frågan om hur verksamheten skall finansieras.
Utskottet
Utskottet delar försvarsministerns syn på den anställda, värnpliktiga och frivilliga personalens avgörande betydelse för det svenska totalförsvarets förmåga att fullgöra de uppgifter som ställs av våra allmänna säkerhetspolitiska mål.
Utskottet biträder också uppfattningen att det finns en mängd omständigheter som i dag talar för behovet av en översyn av grunderna för totalförsvarets personalförsörjning genom pliktsystem, däribland risken för konkurrens om nyckelpersoner inom totalförsvaret, möjligheten av relativt sett minskat behov av personal inom försvarsmakten, de stora avgångarna vid inskrivning av värnpliktiga och under grundutbildningen, kvarståendeläget och behovet av en föryngring av personalen i civilförsvarsorganisationen. Även vapenfrifrågorna hör till denna bild. Det finns enligt utskottets mening ett klart samband mellan alla dessa och flera andra frågor vilket understryker behovet av en samlad och genomgripande översyn.
Utskottet noterar att dessa frågor ägnades stor uppmärksamhet inom ramen för 1988 års försvarskommittés arbete samt att en kommittén underställd särskild arbetsgrupp sedermera redovisat sina överväganden och förslag i en offentliggjord rapport, (SOU 1990:108) 5 rapporter från 1988 års försvarskommitté.
Utskottet delar således försvarsministerns uppfattning att en översyn med nämnda inriktning bör genomföras, om möjligt på ett sådant sätt och i sådan tid att i varje fall delar av dess resultat kan tillhandahålla underlag för nästa långsiktiga försvarsbeslut.
Utskottet övergår därmed till propositionens förslag rörande utökning av försök med förkortad grundutbildning. Innebörden av försvarsministerns förslag är således att försök med förkortad grundutbildning -- minst 150 och högst 165 dagar -- utvidgas till att omfatta vissa meniga kategori G och F även vid flygvapnet och till att numerärt omfatta högst 14000 värnpliktiga vid armén, högst 1000 värnpliktiga vid marinen och högst 500 värnpliktiga vid flygvapnet. Detta skall jämföras med hittills gällande högst 11000 värnpliktiga vid armén och högst 500 vid marinen.
Utskottet noterar att överbefälhavaren efter hörande av berörda försvarsgrenschefer såsom första utvärdering av försöksverksamhetens resultat anmält att försöken utvisat att godtagbar förmåga i huvudtjänst resp. huvuduppgift för meniga och plutoner har uppnåtts. När försöken kan genomföras med s.k. fullständig förstegsutbildning, dvs. att värnpliktigt befäl rycker in före huvuddelen av de värnpliktiga i förbandet och ges en grundläggande befattnings- och ledarskapsutbildning, kommer enligt överbefälhavaren förutsättningar för ett förbättrat resultat att föreligga. Överbefälhavaren anser mot denna bakgrund att försöken bör fullföljas innan slutligt ställningstagande görs och godtar även en viss utökning av försöken. Utskottet konstaterar att försvarsministern anser resultaten av hittillsvarande försöksverksamhet vara sådana att en planering av fortsatt förkortad grundutbildning för vissa värnpliktiga kan göras redan nu.
Utskottet har inget att erinra mot propositionens förslag i denna del. Det är enligt utskottets mening rimligt att regeringen och försvarsmakten i rådande säkerhetspolitiska och försvarsekonomiska läge får möjligheter att pröva ett flertal olika metoder att tillämpa vårt värnpliktssystem, i avvaktan på den omfattande översyn som omnämndes i det föregående och som även torde komma att behandla frågorna om utbildningstider och erforderlig värnpliktsvolym. Utskottet, som på annan plats i detta betänkande redovisar sitt ställningstagande till lagändringsförslaget som sådant, konstaterar i detta sammanhang att regeringens förslag innebär en möjlighet till utökning; det ankommer på regeringen och försvarsmakten att bl.a. med hänsyn till redan genomförda inkallelser bedöma i vilken utsträckning denna möjlighet kan utnyttjas fr.o.m. nästa budgetår.
Utskottet övergår med detta till att behandla frågan om direktrekrytering av vissa värnpliktiga till den civila delen av totalförsvaret, en fråga som utskottet tagit upp till behandling senast i betänkandena 1989/90:FöU3 och 1989/90:FöU7 och som med anledning av den nu aktuella propositionen berörs i ett antal motionsyrkanden.
I motion Fö8 yrkande 15 (fp) föreslår motionärerna att riksdagen redan nu skall fatta principbeslut om införande av direktrekrytering av värnpliktiga till civila delar av totalförsvaret. Motionärerna, som i ett annat yrkande följer upp detta förslag till principbeslut med förslag som skall skapa ekonomiska möjligheter att inleda försöksverksamhet -- detta behandlas av utskottet i annat sammanhang i detta betänkande -- anser behovet av en föryngring och kvalitetshöjning i civilförsvarsorganisationen vara sådant och kunskapsläget till följd av statens räddningsverks rapport så gott att det inte finns något skäl att ytterligare uppskjuta beslut och igångsättande av försöksverksamhet. Det finns, menar motionärerna, inget realistiskt alternativ till direktrekrytering om vi vill nå fram till ett fungerande civilförsvar. Det hittillsvarande civilförsvaret är dåligt utbildat eller i långa stycken helt outbildat, samtidigt som ålderssammansättningen är mycket ofördelaktig. Det är enligt motionärerna mot denna bakgrund enbart till skada för civilförsvaret och andra civila delar om direktrekrytering ytterligare förhalas.
Liknande synpunkter framförs i den under den allmänna motionstiden väckta motionen Fö301 yrkande 1 (fp). En direktrekrytering av värnpliktiga till civilförsvaret skulle, anser motionären, ha flera positiva effekter varav en föryngring av civilförsvaret kanske är den angelägnaste. Direktrekryterade värnpliktiga skulle kunna ges utbildning vid totalförsvarets skyddsskola eller vid räddningsverkets skolor.
Utskottet konstaterar att frågan om direktrekrytering är av stor principiell betydelse inom ramen för en grundsyn rörande totalförsvarets personalförsörjning att var och en efter sin förmåga skall kunna delta i landets försvar. Frågan har varit föremål för en noggrann prövning inom 1988 års försvarskommitté, och statens räddningsverk har i rapporten Värnpliktiga inom totalförsvarets civila del redovisat en översiktlig beskrivning av hur en sådan direktrekrytering skulle kunna praktiskt genomföras. Utskottet har även inhämtat att räddningsverket för sin del är berett att redan under kommande budgetår genomföra fortsatta utredningar, byggda på försöksverksamhet på bred front med direktrekryterade värnpliktiga, förutsatt att statsmakterna skapar förutsättningar för detta.
Mycket talar således enligt utskottets mening för att direktrekrytering av värnpliktiga till det civila försvaret efter ytterligare prövning kommer att framstå som en framkomlig väg att hantera vissa av totalförsvarets personalförsörjningsproblem. Utskottet delar emellertid försvarsministerns uppfattning att en särskild försöksverksamhet med direktrekrytering av värnpliktiga till den civila delen av totalförsvaret inte nu bör genomföras, främst med hänsyn till vad som nyss anförts om behovet av att göra ett flertal nära sammankopplade frågor rörande personalförsörjning och tjänsteplikt till föremål för en samlad översyn. För att i detta översynsarbete göra det möjligt att förutsättningslöst granska de olika frågorna är det lämpligt och angeläget att också direktrekryteringsfrågan hålls öppen; som försvarsministern framhåller finns redan i dag goda möjligheter att inom ramen för den vapenfria tjänsten organisera utbildningen på ett sådant sätt att erforderliga erfarenheter kan vinnas. Vad som här anförts föranleder utskottet att föreslå riksdagen att inte bifalla motionerna Fö8 yrkande 15 (fp) och Fö301 yrkande 1 (fp).
I motion Fö7 yrkandena 1--3 (mp) ger motionärerna uttryck för uppfattningen dels att en försöksverksamhet i enlighet med räddningsverkets förslag bör starta med 1000 värnpliktiga rekryterade till civilförsvaret, dels att en försöksverksamhet bör inledas med 800 värnpliktiga som ges såväl militär som miljövärnsutbildning och dels att ytterligare 800 värnpliktiga rekryteras till vårdsektorn. Motionärerna kostnadsberäknar dessa åtgärder till sammanlagt ca 230 milj.kr.
Enligt motionärerna innebär ett eventuellt riksdagsbeslut våren 1991 om avskaffande av hittillsvarande prövningsförfarande för vapenfri tjänst att möjligheten öppnas att rekrytera värnpliktiga direkt till det civila försvaret. Med utgångspunkt i räddningsverkets rapport och i avvaktan på aviserad översyn av pliktlagarna föreslås ett antal former för försöksverksamhet med direktrekryterade värnpliktiga i det civila försvaret. Sålunda menar motionärerna att värnpliktiga skulle kunna skapa reservstyrkor för att biträda vid stora bränder och andra civila katastrofer och även engageras i fältarbeten inom miljö- och naturvård samt inom humanvården; med hänvisning till Stockholms läns landstings förslag angående värnpliktiga inom sjukvården föreslås en försöksverksamhet startas genom uppdrag till intresserade landsting. Motionärerna anser att ett snabbt igångsättande av försöksverksamheter av detta slag skulle kunna ge den aviserade utredningen om tjänstepliktssystemet ett konkret referensmaterial.
Socialutskottet har yttrat sig över det yrkande i denna motion -- yrkande 3 -- som avser rekrytering av värnpliktiga till vårdsektorn. Med hänvisning till sin tidigare behandling av ett liknande yrkande (1988/89:SoU15, rskr. 213), vari utskottet ställde sig helt avvisande till tanken på att personalförsörjningsproblemen inom sjukvården skulle lösas genom någon form av allmän värnplikt, avstyrker utskottet det nu aktuella motionsyrkandet. Socialutskottet hänvisar i sammanhanget också till att försvarsutskottet vid flera tillfällen behandlat och avstyrkt motionsyrkanden om allmän värntjänst inom bl.a. sjukvården (1989/90:FöU3 och FöU7).
Försvarsutskottet anser i likhet med socialutskottet att här behandlade motionsyrkanden inte bör bifallas av riksdagen. Utskottet hänvisar till sina tidigare ställningstaganden till de frågor som berörs i motionsyrkandena och erinrar härutöver om vad som i det föregående, med instämmande i propositionens förslag, anfördes om det lämpliga i att inte nu fatta beslut om att påbörja en försöksverksamhet med direktrekrytering eftersom den aviserade översynen av en mängd frågor om tjänstepliktssystemet, m.m. först bör avvaktas. Riksdagen bör enligt utskottets mening inte uttala sig om formerna för försöksverksamhet innan det nämnda översynsarbetet hunnit avsätta resultat som kan ge vägledning. Utskottet avstyrker således bifall till motionsyrkandena Fö7 yrkandena 1--3.
I två motionsyrkanden, Fö301 yrkande 2 (fp) och Fö7 yrkande 5 (mp), föreslås att T 3 i Sollefteå skall övervägas för utnyttjande vid utbildning av direktrekryterade värnpliktiga till det civila försvaret.
I motion Fö301 anför motionären att det vid det nu avvecklade T 3 i Sollefteå finns anläggningar som mycket väl lämpar sig för civilförsvarsutbildning och hänvisar även till närheten till räddningsverkets skola i Sandö i Kramfors kommun liksom närheten till goda flygförbindelser. Motionärerna i motion Fö7 föreslår att en filial till Sandöskolan projekteras vid T 3 för att klara en framtida expansion av utbildningen av direktrekryterade värnpliktiga till det civila försvaret. De anför att den nuvarande verksamheten vid Sandö därigenom skulle kunna få en mer praktisk tillgång till övningsfält.
Utskottet hänvisar till vad som anförts i det föregående och anser i konsekvens härmed att riksdagen inte har anledning att nu ge någon mening till känna beträffande lämplig lokalisering av en utbildning som kan komma till stånd till följd av förslag som lämnas inom ramen för aviserat översynsarbete. Utskottet erinrar också om att av riksdagen fattade beslut om avvecklingar av kasernområden inom försvaret väsentligt har haft till syfte att åstadkomma besparingar, vilken strävan skulle motverkas om avvecklade etablissement kom att övervägas för alternativanvändning inom totalförsvaret. Utskottet anser således att ifrågavarande motionsyrkanden bör avslås av riksdagen.
I motion Fö201 yrkande 4 (mp), slutligen, anförs att riksdagen bör tillkännage att det svenska försvaret skall bygga på en allmän värntjänst för kvinnor och män med brett civilt och militärt verksamhetsområde. Såsom utskottet redovisade i detta betänkandes inledande avsnitt i anslutning till andra likartade yrkanden i denna motion anför motionärerna att man i en stram budgetsituation, där miljöhoten ökar och de militära hoten blir mindre sannolika och mer ovissa till sin natur, bör föra över resurser till miljövärnet. Enligt motionärerna skulle detta enklast realiseras genom att man utvecklar värnpliktssystemet och bibehåller den militära grundorganisationen men samtidigt ger dessa vidgade uppgifter inom områdena miljö- och hälsovård. I detta sammanhang anför motionärerna att man bör införa en verkligt allmän värntjänst som omfattar både kvinnor och män och vars verksamhetsområde vidgas till allt som är nödvändigt för Sveriges överlevnad.
Utskottet hänvisar till vad som i det inledande avsnittet, såsom motiv för avslag på närliggande motionsyrkanden, anfördes om att motionen i fråga innebär förord för en annan inriktning än den som vuxit fram med stöd av en majoritet av riksdagen. I konsekvens härmed avstyrker utskottet bifall även till det yrkande som behandlas i detta sammanhang. Enligt utskottets mening saknar riksdagen anledning att göra ett tillkännagivande av den innebörd som föreslås av motionärerna. Utskottet får dock anledning att härutöver erinra om vad som i det föregående anförts om behovet -- av en mängd sammanhängande skäl -- av att genomföra en helhetsöversyn rörande tjänstepliktssystemet och totalförsvarets personalförsörjning. Det kan, enligt vad utskottet erfarit, inte uteslutas att även frågor som berörs i det nu behandlade motionsyrkandet kommer att prövas inom ramen för det aviserade översynsarbetet.
I några motionsyrkanden tas frågor rörande åldersstrukturen inom officerskåren, m.m. och officerares pensionsålder, m.m. upp till behandling. Det gäller dels motion Fö410 (fp), dels motion Fö16 (fp).
I motion Fö410 anser sig motionärerna inledningsvis kunna konstatera att det militära försvaret har en mycket ofördelaktig åldersstruktur; det faktum att andelen officerare i åldersskiktet 45--60 år har ökat kraftigt de senaste åren har, anför motionärerna, skapat ökande problem att täcka behoven av yngre befäl i trupputbildningsuppgifter och i krigsorganisationen. Resultatet av strävan under senare år att bl.a. minska de administrativa funktionerna inom försvaret har blivit att allt fler äldre har haft att konkurrera om ett allt mindre antal befattningar samtidigt som antalet yngre befäl med trupputbildning som huvudsaklig arbetsuppgift minskat. Mot bakgrund av den "förgubbning" som den år 1971 fastställda höjningen av pensionsåldersgränsen lett till är det, anser motionärerna, olyckligt att statens arbetsgivarverk på senare år drivit tanken att höja officerarnas pensionsålder ytterligare fem år till 65 år. Enligt motionärerna är erfarenheterna från höjningen av pensionsåldern nästan enbart negativa, varför de förordar en sänkning av pensionsåldern för yrkesofficerare till 55 år. Vidare anser de att man i vissa fall bör kunna erbjuda personal möjlighet till avgång från 50 års ålder.
Ett likartat förord för en strävan att åstadkomma en föryngring av yrkesbefälet kommer till uttryck i motion Fö16 (fp) där motionären i anslutning till yrkande 1 redovisar synpunkter på möjligheterna att få till stånd en föryngring av yrkesbefälet, ett bättre utnyttjande av kompetens hos reservofficerare och en större flexibilitet i krigsorganisationen. Motionären för med hänvisning till utländska erfarenheter ett resonemang om det möjliga och lämpliga i att i högre grad utnyttja reservofficerare i försvarets krigsorganisation och anser att ett sådant arrangemang skulle kunna bidra till en nödvändig föryngring av officerskåren inom samtliga försvarsgrenar. Fler yngre befäl och färre äldre betyder, framhåller han, att man får fler reservbefäl som bakom sig har omkring tio års tjänst som aktiv officer; inom samma ekonomi ger ett system med betydande inslag av korttidsbefäl en större årlig kontingent av officersaspiranter och totalt sett fler erfarna befäl i olika åldrar.
I anslutning till yrkande 2 i motionen utvecklar motionären ytterligare sina synpunkter när det gäller ett utökat utnyttjande av reservofficerare och fördelarna med att bättre än hittills ta till vara försvarets utbildning av förare av stridsflygplan och helikoptrar. Med utgångspunkt från förhållanden inom flygvapnet, och med hänvisning till utländska erfarenheter och resultat av akademisk forskning, anför motionären att Sverige till låg kostnad skulle kunna realisera en form av kärnmodell, dvs. en förmåga till en sådan förstärkning som kan ernås inom ett till tre år. Motionären framhåller att det vid behov av uppväxling med anledning av ett ökande hot alltid går snabbare att friska upp kunskaper hos exempelvis en redan högt utbildad kompanichef än att nyrekrytera och utbilda, vilket tar åtskilliga år. Motionären uppger sig ha tagit upp frågan om föryngrad officerskår och bättre utnyttjande av dyra utbildningar i det tredubbla syftet att höja kompetens, minska kostnader och ge ökad flexibilitet genom en "kärnmodell".
Utskottet har tidigare behandlat frågan om åldersstrukturen inom yrkesofficerskåren med anledning av en likartad motion (1987/88:Fö416) och konstaterade därvid (FöU1987/88:11) att det förelåg skäl att eftersträva en differentierad pensionsålder för den militära personalen. Utskottet kan också hänvisa till att överbefälhavaren i samband med förhandlingar om en ytterligare höjning av pensionsåldern påtalat en rad allvarliga konsekvenser av en sådan höjning, inte minst för försvarsmaktens ekonomi och produktivitet. Enligt överbefälhavaren har försvarsmakten tvärtom ett mer akut behov av att åstadkomma en föryngring i befälsstrukturen; en lämplig åtgärd vore att införa en flexibel pensionsålder från 50 år.
Utskottet erinrar om det förhållandet att frågan om yrkesofficerarnas pensionsålder bl.a. är knuten till de kvantitativa och kvalitativa behoven av officerare på olika nivåer i såväl grund- som krigsorganisationen. Det framgår av den nu aktuella propositionen att man inom regeringskansliet avser att utse en särskild utredare med uppdrag att utreda dessa behov och därvid även belysa frågan om officerarnas pensionsålder. Utskottet erinrar också om att det i det föregående i detta betänkande berört frågan om användning av reservanställd personal i de krigsorganiserade flygdivisionerna. I det sammanhanget konstaterade utskottet att ett sådant utnyttjande förekommer samt att en ökad användning av sådan personal i flygförarbefattningar bör övervägas, särskilt i den mån något längre mobiliseringstider för dessa förband kan accepteras. Frågan om användning av reservanställd personal för skilda befattningar i krigsorganisationen kommer, enligt vad utskottet erfarit, att behandlas inom ramen för den översyn bl.a. rörande totalförsvarets personalförsörjning som omnämnts i det föregående.
Med hänvisning till det utredningsarbete som sålunda aviserats inom de områden som berörs i dessa motionsyrkanden anser utskottet inte att riksdagen har anledning att uttala sig på det sätt som föreslås. Utskottet avstyrker således bifall till motion Fö410 och Fö16 (båda fp).
Det s.k. kvarståendeläget, dvs. antalet inskrivna värnpliktiga som frivilligt eller ofrivilligt väntar på att få genomföra sin grundutbildning, berörs i en motion, Fö18 (fp). Med hänvisning bl.a. till överväganden och förslag inom den särskilda arbetsgruppen för personal- och värnpliktsfrågor inom 1988 års försvarskommitté redovisar motionärerna de negativa effekter som nuvarande kvarståendeläge innebär, såväl för den enskilde som för samhället. De erinrar om att nämnda arbetsgrupps majoritet föreslog att 20000 värnpliktiga av dem som den 1 januari 1991 ingick i den s.k. värnpliktspuckeln skulle undantas från plikten att fullgöra grundutbildning och i stället ställas till förfogande för den civila delen av totalförsvaret. Enligt motionärerna talar erfarenheten för att prognoser om att värnpliktspuckeln kommer att försvinna inte visar sig hållbara. De hemställer att riksdagen skall besluta att 20000 värnpliktiga skall erbjudas möjligheten att undantas från militärutbildning med användande av den metod som föreslagits av försvarskommitténs arbetsgrupp om personal- och värnpliktsfrågor.
Utskottet understryker, liksom vid flera tidigare tillfällen och i likhet med försvarsministern, det angelägna i att ansträngningar fortsätter med sikte på att snarast möjligt uppnå den önskvärda balansen vad gäller kvarståendeläget. Utskottet har intet att erinra mot propositionens inriktning att, mot bakgrund av överbefälhavarens och värnpliktsverkets bedömning att kvarståendeläget kommer att uppnå erforderlig balans inom ett fåtal år, inte nu förorda några särskilda åtgärder, exempelvis de åtgärder som övervägdes inom försvarskommitténs arbetsgrupp. Utskottet konstaterar dock att försvarsministern säger sig avse att överväga frågan på nytt om inte en utveckling mot balans sker såsom förutsetts av myndigheterna och får härutöver ånyo anledning att hänvisa till nämnda översynsarbete som torde komma att behandla även denna fråga.
Med det anförda anser utskottet att riksdagen inte har anledning fatta beslut på det sätt som föreslås, varför utskottet avstyrker bifall till motionen.
Slutligen anförs i motion Fö10 yrkande 4 (m) att riksdagen hos regeringen bör begära en utredning om hur kostnader för värnpliktigas skadegörelse, exempelvis demolerade järnvägsvagnar, förstörelse inom kasernområden eller materielförstörelse, skall kunna debiteras och tas ut från de ansvariga.
Utskottet får med anledning av detta yrkande för sin del konstatera att värnpliktiga som begår överträdelser mot civila lagar och bestämmelser givetvis har att ställas till ansvar enligt gällande lag och är personligen ersättningsskyldiga för den skadegörelse som de må åstadkomma under resor eller eljest. Utskottet anser följaktligen att riksdagen inte har anledning att begära en särskild utredning härom. Motionsyrkandet bör således avslås.
Utskottet har, avslutningvis, inte något att i övrigt invända mot vad som i propositionen anförs om personalfrågor.
Värnpliktsförmåner
I detta avsnitt behandlar utskottet de lagförslag rörande de värnpliktigas förmåner som regeringen föreslagit riksdagen att anta samt vad föredragande statsrådet i övrigt har anfört om dessa förmåner (s. 181--195). I anslutning härtill behandlas motionerna Fö401 (fp), Fö7 yrkandena 25--27 (mp), Fö10 yrkande 1 och yrkande 2 (m) såvitt nu är i fråga, Fö11 yrkandena 8 och 9 (v), Fö14 (m) samt Fö17 yrkande 15 (c) i denna del.
Bakgrund
Regeringen uppdrog i april 1988 åt en särskild utredare (utredningen om administrationen av familjebidrag m.m.) att överväga och lämna förslag avseende den framtida administrationen och ansvarsfördelningen mellan myndigheter i fråga om bidrag enligt familjebidragslagen.
I december 1988 gavs utredaren uppgiften att, som en del av det tidigare lämnade uppdraget, även överväga och föreslå ändringar i reglerna i familjebidragslagen om bostadsbidrag och näringsbidrag. I juni 1989 utvidgades utredarens uppdrag att avse värnpliktsersättningssystemet i dess helhet.
Utredaren har i en särskild promemoria framlagt förslag rörande näringsbidrag till de värnpliktiga. På grundval av detta föreslog regeringen under förra riksmötet viss ändring i familjebidragslagen i fråga om denna värnpliktsförmån. Riksdagen antog regeringens förslag (prop. 1989/90:136, FöU9, rskr. 295).
Utredaren har i februari 1990 till regeringen överlämnat sitt slutbetänkande (SOU 1990:26) Förmånssystemet till värnpliktiga m.fl. Bl.a. föreslås att administrationen av familjebidragen överförs från kommunerna och försvarets civilförvaltning till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna. Utredaren framlägger i betänkandet också vissa förslag till ändringar av de värnpliktigas förmåner. Betänkandet och däröver lämnade remissvar ligger till grund för en rad i propositionen redovisade överväganden och förslag. Dessa och därtill knutna motioner behandlar utskottet i det följande under rubrikerna Administrationen av familjebidrag, Lagen om statligt personskadeskydd, Lagen om statlig ersättning vid ideell skada, Sjukpenning under tjänstgöring, Ändring av vissa familjebidrag, De värnpliktigas resor, Dagersättning m.m. och Finansiering.
Administrationen av familjebidrag
Nuvarande ordning
Enligt 2 § familjebidragslagen vilar skyldigheten att utge familjebidrag på kommunerna. Inom varje kommun skall det finnas en familjebidragsnämnd för att handlägga ärenden enligt nämnda lag (24 §). Försvarets civilförvaltning (FCF) och länsstyrelserna har tillsyn över efterlevnaden av lagen (26 §).
Ärenden om bostadsbidrag avgörs dock av FCF om det gäller annan bostad än en hyreslägenhet eller bostadsrättslägenhet. FCF avgör också ärenden om näringsbidrag. I ärenden som skall avgöras av FCF skall familjebidragsnämnderna göra de kompletterande utredningar som behövs. Detta innebär att ansvaret för det huvudsakliga utredningsarbetet ligger på familjebidragsnämnderna inte bara då de själva fattar beslut utan också när FCF är beslutsfattare.
Familjebidrag betalas av familjebidragsnämnderna (29 §). En kommun som har betalt ut familjebidrag har rätt till statsbidrag med 95 % av det utbetalade beloppet (31 §). Statsbidrag utbetalas av länsstyrelsen som också kan lämna skäligt förskott (34 §).
FCF har beräknat det totala antalet familjebidragsärenden till ca 38000 per år. Antalet sökande har beräknats till mellan 16000 och 22000. FCF avgör ca 30 % av ärendena. Den totala utbetalningen av förmånerna enligt familjebidragslagen uppgick till ca 240 milj.kr. budgetåret 1989/90.
Föredragande statsrådet
Av i propositionen närmare redovisade skäl godtar föredragande statsrådet i likhet med de flesta av remissinstanserna utredarens förslag att administrationen av familjebidragen överförs till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna.
En sådan överföring innebär, framhåller försvarsministern, att det uppstår extra kostnader i inledningsskedet. Personal måste utbildas, informations- och blankettmaterial framställas och ADB-stödet utvecklas.
Vidare uppger han att kommunernas andel (5 %) av de sammanlagda utgivna familjebidragen uppgår till närmare 12 milj.kr., en kostnad som -- jämte en till samma belopp beräknad kostnad för administrationen av familjebidragen -- med den föreslagna ordningen överförs från kommunerna till staten. Försvarsministern framhåller att de besparingar i fråga om familjebidragen som han förordar i propositionen väl täcker de merkostnader som uppstår för staten i och med att administrationen överförs till riksrevisionsverket och försäkringskassorna.
Utskottet
I motion Fö14 (m) erinrar motionärerna om att andra alternativ rörande administrationen av familjebidragen än det av regeringen föreslagna bör övervägas. De pekar på möjligheten att lägga ifrågavarande administration på utbildningsförbanden (förbandsalternativet) eller att koncentrera den till FCF. De anser att riksdagen skall avslå regeringens förslag och ge regeringen i uppdrag att närmare pröva dessa båda alternativ och återkomma till riksdagen i frågan. Bl.a. framhåller de att värnpliktsverket i samband med remissbehandlingen av utredarens förslag har förordat förbandsalternativet som dock av verket ansågs otillräckligt utrett.
Utskottet konstaterar att de båda alternativ som motionärerna anser skall utredas redan har övervägts och avvisats av den särskilda utredaren. Utskottet finner därför att det inte finns skäl att på nytt ta ifrågavarande alternativ under övervägande. I likhet med försvarsministern anser utskottet att övervägande skäl talar för att administrationen av familjebidragen förs till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna som redan svarar för huvuddelen av samhällets ekonomiska trygghetssystem i övrigt. Riksdagen bör därför lämna vad föredragande statrådet har anfört i denna fråga utan erinran och avslå motion Fö14 (m).
Som följd av den förordade förändringen upphör kommunernas nuvarande skyldigheter att administrera familjebidragen. Kravet på att bestämmelserna om familjebidrag skall ha lagform bortfaller därmed. Enligt utskottets mening kan familjebidragslagen därför såsom regeringen föreslår med vissa i propositionen närmare redovisade övergångsbestämmelser upphävas vid utgången av år 1991 då den nya ordningen avses börja tillämpas. Den enda lagregel som behövs är en bestämmelse om skyldighet för riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna att bestämma och utbetala familjebidrag. En sådan regel kan som förordas i propositionen tas in i 33 § värnpliktslagen (1941:967). Nämnda paragraf bör också i enlighet med propositionens förslag kompletteras med en bestämmelse om att värnpliktiga under vissa förutsättningar har rätt till familjebidrag. Den fortsatta närmare regleringen av familjebidragen sker i förordningsform. Upphävandet av familjebidragslagen (1978:520) har konsekvensändringar för en rad andra lagar såsom lagen (1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga, lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor och civilförsvarslagen (1960:74).
Beträffande regeringens förslag till lag om ändring av civilförsvarslagen har i den föreslagna nya lydelsen av 12 § 5 mom. fjärde stycket oriktigt förutsatts att inte endast näringsbidrag utan också familjepenning, bostadsbidrag och begravningsbidrag utges till civilförsvarspliktiga. Utskottet föreslår med anledning därav viss ändring i regeringens lagförslag beträffande nämnda paragraf.
Det bör här också erinras om att den föreslagna ändringen av 55 § civilförsvarslagen inte är att hänföra till de nu aktuella förbättringarna av de värnpliktigas skydd utan hänger samman med vissa konsekvenser av en ändring av lagen (1986:430) om mervärdeskatt som utskottet har behandlat och godtagit i det föregående.
Även i lagen (1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga föreslås en ändring utan anknytning till de värnpliktigas förmåner. Det gäller det i det föregående behandlade och av utskottet tillstyrkta förslaget att utvidga denna försöksverksamhet.
Riksdagen bör anta av utskottet upprättat förslag till lydelse av 12 § 5 mom. civilförsvarslagen och i övrigt de av regeringen föreslagna lagändringarna såvitt nu är i fråga.
Lagen om statligt personskadeskydd
Nuvarande ordning
Värnpliktiga och andra tjänstepliktiga som skadas under tjänstgöringen har -- bortsett från vad som följer av skadeståndslagen (1972:207) -- rätt till ersättning vid personskada enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd (LSP). Ersättningen skall i princip försätta den skadade i samma ekonomiska situation som om skadan inte hade inträffat.
Rätten till ersättning för inkomstförlust inträder när den första färden till tjänstgöringen påbörjats och gäller till dess den sista färden från tjänstgöringen avslutats. Skyddet gäller sålunda även under övningsuppehåll och annan fritid.
Ersättning utges vid sjukdom, bestående nedsättning av arbetsförmågan och vid dödsfall.
En närmare redogörelse av nuvarande ordning finns på s. 186--187 i bilaga 1 i propositionen.
Föredragande statsrådet
Enligt nuvarande bestämmelser går den som insjuknar eller skadar sig under tjänstgöringstiden, och som sjukanmäler sig först efter utryckningen eller kortare tid än 14 dagar före utryckningen, miste om viss tids sjukpenning om han är arbetslös. Även den som insjuknar eller skadar sig under månaden efter utryckningen kan gå miste om viss tids sjukpenning (särskild sjukpenning) under de första 14 dagarna av sjukfallet.
För att råda bot på nämnda brister i den värnpliktiges skydd föreslås en ändring av lagen om statligt personskadeskydd.
Utskottet
Utskottet anser i likhet med försvarsministern att de värnpliktigas skydd skall utökas i enlighet med regeringens förslag. Riksdagen bör sålunda anta det framlagda förslaget till lag om ändring av lagen (1977:265) om personskadeskydd.
Lagen om statlig ersättning vid ideell skada
Nuvarande ordning
Lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada är tillämplig på tjänstepliktig som ådrar sig ideell skada under själva tjänstgöringen. Till skillnad mot LSP omfattar lagen sålunda inte olycksfall som inträffar på fritiden med undantag för s.k. färdolycksfall (olyckor under själva färden till och från tjänstgöringen).
Den värnpliktige har enbart rätt till de ersättningsförmåner som särskilt anges i lagen och som kan hänföras till begreppet ideell skada. Han har därmed inte rätt till alla förmåner som kan utges till statligt anställd med stöd av personskadeavtalet (PSA).
Efter en värnpliktig utges inte heller de ersättningsförmåner som enligt PSA utges vid dödsfall.
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anger att i huvudsak följande förbättringar bör genomföras
Ersättning också för inkomstförluster i enlighet med PSA.
Ersättning för kostnader som den tjänstepliktige har åsamkats genom skadan och som kan ersättas enligt PSA.
Förmåner vid dödsfall enligt PSA till de tjänstepliktigas efterlevande.
Förstärkning av försäkringsskyddet vid olycksfall som inträffar under de tjänstepliktigas fritid för dem som är under grundutbildning eller fullgör omedelbart därpå följande repetitionsövning.
Genomförandet av nämnda förbättringar förutsätter ändringar i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada, värnpliktslagen (1941:967), lagen (1966:413) om vapenfri tjänst, lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor, räddningstjänstlagen (1968:1102) och luftfartslagen (1957:297).
Utskottet
Utskottet anser att även de förbättringar av den värnpliktiges skydd, vartill här aktuella lagändringar syftar, är angelägna att genomföra.
Riksdagen bör sålunda anta regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada. Även de förslag om ändringar i andra lagar som regeringen framlägger i detta sammanhang bör antas av riksdagen.
Sjukpenning under tjänstgöring
Nuvarande ordning
Sjukpenning utges inte under den tid då den försäkrade fullgör värnpliktstjänstgöring eller vapenfri tjänst eller grundutbildning för kvinnor.
Föredragande statsrådet
I propositionen föreslås att även personal i nyssnämnda tjänstgöring skall ha rätt till sjukpenning på samma villkor som studerande som t.ex. får sjukpenninggrundande inkomst beräknad på arbete under fritiden.
Den föreslagna förbättringen medför ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring och i lagen (1990:156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Utskottet
Utskottet biträder regeringens förslag och föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till ifrågavarande lagändringar.
Utskottet övergår till att mot bakgrund av de tillstyrkta lagförslagen behandla motion Fö401 (fp). I motionen föreslås att riksdagen hos regeringen skall begära förslag om vissa justeringar i de värnpliktigas ekonomiska skydd. Motionären pekar särskilt på att föräldrar inte är förmånstagare enligt det statliga grupplivsförsäkringsavtalet när det gäller värnpliktiga under grundutbildning. Hon önskar också ett förbättrat olycksfallsskydd för den värnpliktige under fritiden.
Utskottet konstaterar att stora förbättringar av den värnpliktiges skydd har genomförts genom den av utskottet tillstyrkta lagstiftningen. Bl.a. har skyddet vid olyckor under fritiden ökat. Det kan också erinras om att den vidgade tillämpningen av personskadeavtalet (PSA) på värnpliktiga medför att föräldrar som varit i behov av bidrag till sin försörjning från den avlidne kan få ersättning med 21/2 basbelopp.
Däremot saknar föräldrar fortfarande rätt att få ersättning från den statliga grupplivförsäkringen vid värnpliktigs död. Denna rättighet togs år 1986 bort för alla på vilka denna försäkring var tillämplig. Regeländringen var en anpassning till de förändringar som skett i grupplivförsäkringsvillkoren på den privata arbetsmarknaden. Dessa var i sin tur föranledda av en ändrad syn på försörjningsansvaret mellan föräldrar och barn.
Utredningen av administrationen av familjebidragen m.m. som senast behandlat dessa frågor avstyrkte en särlösning för de värnpliktiga med hänvisning till önskvärdheten av enhetliga regler för alla försäkrade. Utredaren framhöll också föräldrarnas möjlighet att få ersättning från Kungafonden.
Utskottet anser att motionens syfte att förbättra den värnpliktiges skydd vid olycksfall under fritiden till väsentlig del har blivit tillgodosett genom propositionens av utskottet i det föregående tillstyrkta förslag.
Frågan om rätt för värnpliktigas föräldrar att erhålla ersättning av den statliga grupplivförsäkringen har nyligen övervägts och avvisats av utredningen om administrationen av familjebidragen m.m. Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att förorda någon justering av gällande ordning i detta hänseende. Utskottet anser med hänvisning till det anförda att motion Fö401 (fp) bör avslås av riksdagen.
Ändring av vissa familjebidrag
Föredragande statsrådet
I propositionen redovisar försvarsministern vissa planerade ändringar av reglerna om familjebidrag att börja tillämpas den 1 januari 1992. Försvarsministern anser sålunda att en kvalifikationstid för bostadsbidrag i likhet med utredarens förslag införs för bostad i vilken den tjänstepliktige bor ensam eller tillsammans med syskon eller kamrat. Om inte särskilda skäl föreligger skall bostadsbidrag endast utges om den tjänstepliktige haft bostaden i minst tre månader före tjänstetidens början.
När det gäller tjänstepliktiga som bor hos sina föräldrar delar försvarsministern utredarens uppfattning att, om inte särskilda skäl föreligger, bostadsbidrag skall kunna utges med högst skillnaden mellan genomsnittskostnaden för en bostad för familj med ett barn och en familj med två barn enligt socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets normer för skälig bostadskostnad i samband med att underhållsbidrag till barn fastställs. Detta innebär för närvarande ett högsta bostadsbidrag med 600 kr. per månad.
Försvarsministern anser vidare i enlighet med vad utredaren föreslagit att tillägg till bostadsbidrag inte skall utges till tjänstepliktig som bor hos föräldrar. För tjänstepliktig som bor ensam föreslås däremot en höjning av tillägget från 150 kr. till 250 kr. per månad.
Utskottet
Utskottet har inga erinringar mot vad försvarsministern har anfört om vissa ändringar av reglerna för familjebidrag. Eftersom behovet av att i lag reglera dessa förmåner bortfaller när administrationen av familjebidragen i enlighet med vad utskottet i det föregående har förordat överförs till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna ankommer det såsom försvarsministern anger på regeringen att meddela erforderliga föreskrifter.
De värnpliktigas resor
Föredragande statsrådet
Försvarsministern erinrar om att rätten till fria hemresor med vissa undantag gäller generellt inom landets gränser. Detta medför, anför han, att den värnpliktige kan utnyttja sin fria hemresa till en valfri ort. Rätten till sådana s.k. avvikelseresor bör enligt försvarsministern tas bort och fri resa endast medges till hemorten. Med hemort skall avses i första hand den ort där den värnpliktige är kyrkobokförd eller har sin stadigvarande bostad. Resa uppges även kunna medges till annan ort om resan avser besök hos nära anhörig och företas regelmässigt. Uppgift om sådan ort bör den värnpliktige lämna till förbandet vid inryckningen. Försvarsministern förordar vidare en mera restriktiv hållning när det gäller utnyttjande av hyrbil och andra kostsamma anslutningsresor. Principen att värnpliktiga skall vara hemma före kl. 24.00 hemresedagen bör vidare enligt försvarsministern tillämpas i mindre utsträckning än vad hittills skett. Tillämpningen får dock, betonar han, inte medföra orimliga konsekvenser för de värnpliktiga. Slutligen erinrar försvarsministern om att det ankommer på regeringen att meddela föreskrifter även i fråga om värnpliktsresor.
Utskottet
Två yrkanden (yrkandena 26 och 27) i miljöpartiet de grönas partimotion Fö7 gäller de värnpliktigas fria resor. Motionärerna återkommer med ett tidigare framfört förslag att enligt avtal med trafikbolagen ge de värnpliktiga rätt att resa mot företeende av identitetskort. En annan möjlighet att minska kostnaderna för de värnpliktigas resor är enligt motionärerna att förlägga de värnpliktigas utbildning närmare hemorten.
I motion Fö10 (m) vill motionären se en sådan minskning av kostnaderna för de värnpliktigas resor att det blir möjligt att överföra minst hälften av dessa kostnader till materielanslag. De pekar därvid på möjligheten att begränsa rätten till fri hemresa att gälla endast var fjortonde dag och då endast till hemorten.
Utskottet delar försvarsministerns uppfattning att ytterligare besparingar måste genomföras när det gäller kostnaderna för de värnpliktigas resor. Utskottet har inte heller någon erinran mot flertalet av de åtgärder han i detta syfte avser att föreslå regeringen att vidta. Utskottet finner dock anledning att något uppehålla sig vid försvarsministerns uttalande att principen om att värnpliktiga bör vara i hemmet före kl. 24.00 hemresedagen kan lägga hinder i vägen för en begränsning av resekostnaderna och att denna princip därför bör tillämpas i mindre utsträckning än för närvarande. Självfallet får detta, såsom försvarsministern också betonar, inte leda till orimliga konsekvenser för de värnpliktiga. Men utskottet vill därtill starkt betona att det räknar med att myndigheterna även eljest i sin reseplanering har målsättningen att så långt möjligt söka följa den av riksdagen godkända (FöU 1985/86:9 s. 12 rskr. 278) av utskottet i olika sammanhang framhållna principen att den värnpliktige skall nå hemmet samma dag tjänsten slutar, alltså före kl. 24.00 hemresedagen.
Utskottet anser vidare att resa till annan ort om den gäller nära anhörig eller jämförbar och företas regelmässigt bör likställas med resa till hemorten.
Åtgärder därutöver av det slag som anförs i motionerna Fö7 (mp) och Fö10 (m) är utskottet inte berett att förorda. Det kan beträffande förslaget att låta använda legitimation som färdhandling påpekas att ett sådant system skulle medföra en rad praktiska problem för SJ till förfång också för övriga resenärer. Det kommer t.ex. att bli svårt att överblicka behovet av vagnar i tågen. Det bör i sammanhanget också framhållas att de i motion Fö10 (m) föreslagna åtgärderna att minska kostnaderna för de värnpliktigas resor genom att begränsa dem att gälla endast resa till och från hemorten har förordats av försvarsministern i propositionen. Motion Fö7 (mp) yrkandena 26 och 27 och Fö10 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del (m) bör avslås av riksdagen.
Dagersättningen m.m.
Föredragande statsrådet
I propositionen uppger försvarsministern att regeringen avser genomföra en höjning av dagersättningen med 3 kr. från 31 kr. till 34 kr. fr.o.m. den 1 juli 1991.
Utskottet
I motionerna Fö7 yrkande 25 (mp), Fö11 yrkande 8 (v) och Fö17 yrkande 15 (c) föreslås höjningar av dagersättningen utöver regeringens förslag. Enligt motionerna Fö11 (v) med 9 kr. och Fö17 (c) med 7 kr. till 40 kr. resp. 38 kr. I motion Fö7 (mp) anser motionärerna att dagersättningen bör ökas utöver 34 kr. i samma mån som kostnaderna för de värnpliktigas resor minskar.
Utskottet är inte berett att tillstyrka ytterligare ökning av dagersättningen än den försvarsministern har förordat. Yrkande 8 i motion Fö11 (v) bör därför avslås av riksdagen liksom yrkande 25 i motion Fö7 (mp), och yrkande 15 i motion Fö17 (c) såvitt nu är i fråga.
Utskottet kan inte heller stödja det i motion Fö11 yrkande 9 (v) framförda förslaget att fastställa utryckningsbidraget till 4000 kr. Yrkande 9 i motion Fö11 (v) bör alltså också avslås av riksdagen i denna del.
Finansieringen
Föredragande statsrådet
Inom ramen för en beräknad höjning av de värnpliktigas förmåner med totalt ca 80 milj.kr. har, uppger försvarsministern, avsatts 39 milj.kr. för den avsedda höjningen den 1 juli 1991 av dagersättningen med 3 kr. till 34 kr. per dag. Vidare har för nästa budgetår ca 40 milj.kr. beräknats för ökade utgifter för bostadsbidrag till följd av beräknade ökningar av hyreskostnaderna.
Övriga förordade förändringar beräknas medföra årliga kostnadsminskningar om ca 40 milj.kr. per år. Med hänsyn till att flertalet värnpliktiga under utbildningsåret 1991/92 rycker in före den 1 janauri 1992 och måste hanteras inom nuvarande system samt att det tillkommer en engångskostnad på 12 milj.kr. i samband med överförande av administrationen av familjebidragen till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna, kan inga besparingar förväntas detta år. Först budgetåret 1992/93 får de föreslagna kostnadsbesparingarna i denna del full genomslagskraft.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen lämnar vad föredragande statsrådet har anfört om finansieringen av de värnpliktigas förmåner utan erinran.
Försvarsindustrin
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i propositionen har anfört om vissa frågor rörande försvarsindustrin (s. 196--201). Vid behandlingen av detta avsnitt i propositionen samt de motioner som väckts inom detta område har utskottet anmodat utrikesutskottet och näringsutskottet att avge yttranden vilka även redovisas i det följande. Med sitt yttrande överlämnar näringsutskottet fyra motioner från den allmänna motionstiden, N231 (fp), N311 (mp, v), N312 (mp) och N350 (mp), i vilka behandlas frågor om den svenska krigsmaterielindustrins framtid. I avsnittet behandlas härutöver motionerna Fö13 (s) i aktuell del, Fö15 yrkandena 4 och 5 (m), Fö17 yrkandena 8 och 9 (c) samt Fö19 yrkandena 3 och 4 (fp).
Föredragande statsrådet
I propositionen redovisar försvarsministern inledningsvis i detta avsnitt sin allmänna syn i fråga om den svenska försvarsindustrins betydelse och utvecklingsmöjligheter i ett framtidsperspektiv. Han anför därvid följande:
Det är av stor säkerhetspolitisk betydelse att vi primärt kan säkerställa att vår materiel oberoende av omvärlden kan användas i kris och i krig. Det är vidare angeläget att behålla förmågan att vidmakthålla och vidareutveckla redan anskaffade system och att ha tillgång till teknisk kompetens på områden som har stor betydelse för försvarets operativa effekt och som inte kan tillgodoses på annat sätt.
En inhemsk industri som vid upphandling av försvarsmateriel förmår hävda sig i utländsk konkurrens är därför av stort värde. Den tekniska och ekonomiska utvecklingen har emellertid begränsat möjligheterna att med inhemska beställningar behålla den försvarsindustriella kompetensen i hittillsvarande omfattning. En ökad fredstida medverkan också från svensk försvarsindustri i internationellt samarbete ter sig därför naturlig och nödvändig. Försvarsindustrin är -- och bedöms även i framtiden bli -- beroende av ett internationellt teknologiutbyte.
Enligt min mening är det sålunda angeläget att söka bibehålla de fördelar som en inhemsk försörjning i många avseenden innebär. Detta kräver att vi klarare än hittills prioriterar vad som är viktigt att upprätthålla inom landet, samtidigt som vi är öppna för upphandling i internationell konkurrens och ett utvidgat samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri.
För att möjliggöra detta har industrin bl.a. genomfört vissa strukturomvandlingar och i växande utsträckning köpt specialkompetens och delsystem utifrån och breddat sin marknad genom ökad export. Inom vissa områden har kompetenser i ökande grad kunna utnyttjas för både militär och civil verksamhet. Trots detta är den beläggning från försvaret som kan förutses på industrin i framtiden så begränsad att det inte blir möjligt att bibehålla den stora bredd av systemkompetent försvarsindustri som vi hittills har haft. I varje fall är risken uppenbar att svensk industri på många områden inte på ett ekonomiskt -- och i längden ej heller tekniskt -- konkurrenskraftigt sätt kommer att kunna tillgodose det svenska försvarets behov.
Försvarsministern redovisar därefter iakttagbara internationella utvecklingstendenser på försvarsindustriområdet och konstaterar därvid att stigande utvecklingskostnader för avancerade materielsystem och kraven på hög och bred teknologisk kompetens lett till en fortgående omstrukturering av den europeiska försvarsindustrin och till ett flernationellt samgående om större projekt; kombinationen ökat samarbete--konkurrens om den fördelade produktionen har lett till färre och starkare industrikoncerner. Samgåenden och uppköp har även fått konsekvenser för valet av samarbetspartners och underleverantörer, något som har verkat försvårande för den svenska försvarsindustrin på den europeiska marknaden. Man kan enligt försvarsministern under de närmaste åren förvänta sig en period av fortsatt omstrukturering av den europeiska försvarsindustrin, påskyndad av en minskad efterfrågan på försvarsmateriel.
Försvarsindustrin utgör, understryker försvarsministern, en del av det allmänna näringslivet och har ett självständigt ansvar för sin verksamhet. Samtidigt är emellertid försvarsindustrins villkor beroende av den inhemska efterfrågan på dess produkter, vilken i allt väsentligt avgörs av statsmakternas ställningstaganden. Staten beställer och särfinansierar en stor del av den utveckling av system för försvarsändamål som sker; staten utgör den enda inhemska kunden, samtidigt som försvarsindustrins möjligheter till export är underkastade hårda restriktioner. Den kompetens som skapas genom satsningar på försvarsforskning och teknologiutveckling inom försvaret måste, framhåller han, liksom den utveckling som sker civilt, bättre tas till vara. Det är angeläget att i den tid av strukturomvandlingar som har genomförts, pågår och är att förvänta skapa en överblick över försvarets långsiktiga behov av kunskap och kompetens och att samordna de satsningar på forskning, utveckling och kunskapsuppbyggnad som görs inte bara inom totalförsvaret utan även inom landet i övrigt.
Enligt försvarsministerns mening bör industriella samarbetsavtal inom försvarsmaterielområdet underställas regeringens prövning; i sammanhanget hänvisas till de förslag till riktlinjer för hur en sådan prövning bör ske som lämnats i betänkande (SOU1989:102) av krigsmaterielexportutredningen. Försvarsministern anmäler att statsrådet Gradin senare i år avser att återkomma till regeringen med förslag till ny lagstiftning på krigsmaterielområdet, som bl.a. behandlar statsmakternas kontroll av den svenska försvarsindustrins samverkan med utländsk försvarsindustri. I avvaktan därpå framhåller försvarsministern, som i detta ärende samrått med statsrådet Gradin, att det från försvarspolitiska utgångspunkter är viktigt att skapa sådana betingelser för utlandssamarbetet att en livskraftig svensk försvarsindustri kan bevaras inom för det svenska försvaret prioriterade sektorer. Han anser det angeläget, för att främja möjligheterna till internationellt försvarsindustriellt samarbete, att samarbetet med viktigare länder kan ges ramar och förankras i överenskommelser på regeringsnivå. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på det försvarsindustriella området i Europa och det snabbt fortgående europeiska ekonomiska samarbetet anser han särskild anledning finnas att överväga svenska relationer till existerande samarbetsorgan i Europa på detta område, i första hand IEPG (The Independent European Programme Group). Enligt försvarsministern är det för den svenska försvarsindustrin väsentligt att den svenska marknaden för försvarsmateriel fungerar på ett likartat sätt som i de 13 IEPG-länderna och att svensk industri kan accepteras som samarbetspartner för försvarsindustrin i dessa länder.
Beträffande grunder för en erforderlig prioritering från den svenska statens sida mellan försvarsindustrisektorer betonar försvarsministern att förmågan att i ett kris-, neutralitets- eller krigsskede självständigt kunna vidmakthålla försvarsmaterielens funktion är av stor vikt för neutralitetspolitikens trovärdighet, något som kräver att vi har tillräckliga lager av reservdelar, ammunition och förnödenheter men för vissa typer av materiel, särskilt flygmotorer, också en avsevärd industriell kapacitet. Tillräckliga underhållsresurser, en producerande ammunitionsindustri med kapacitet för beredskapsproduktion samt vissa delar av elektronikindustrin är resurser som från dessa utgångspunkter enligt överbefälhavarens uppfattning är nödvändiga komponenter i alla framtida industristrukturer. Därutöver utgör industri med kompetens och kapacitet för systemsammanhållande förmåga en viktig grund för såväl fortsatt svensk produktion som upprätthållandet av en god beställarkompetens. Flygindustrin prioriteras i fråga om industrier med systemsammanhållande förmåga.
Utgående från och med tillämpning av dessa prioriteringsgrunder behandlar försvarsministern frågor rörande behovet av kompetens inom olika försvarsindustriella delområden, nämligen
underhåll försvarselektronik stridsflygplan ostyrd ammunition robotar och styrd ammunition torpeder stridsfartyg pjäser stridsfordon.
Utskottet
Utskottet konstaterar att den inriktning som redovisas i propositionen avseende det försvarsindustriella området nära överensstämmer med den rapport som utarbetades inom en 1988 års försvarskommitté underställd arbetsgrupp med uppdrag att för kommitténs räkning utarbeta förslag till inriktning av försvarsindustripolitiken inför det långsiktiga försvarsbeslutet. Kännetecknande för denna inriktning är framför allt de hårdare prioriteringskrav från statens sida som följer av den tekniska och ekonomiska utvecklingen och behovet av öppenhet för ett utvidgat samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri, det senare en följd både av våra egna svårigheter att bibehålla hittillsvarande försvarsindustriell mångfald och av de allmänna internationella tendenserna till integration och samarbete inte minst inom detta område.
Utskottet får i detta sammanhang även anledning att hänvisa till vad som i det föregående anförts om det militära försvarets krigsorganisationsutveckling och materiella förnyelse -- med åtföljande försvarsindustriella konsekvenser -- och om de särskilda svårigheter som till följd av det försenade försvarsbeslutet gäller för frågorna om angelägen nationell handlingsfrihet inom försvarsindustriområdet i avvaktan på ett nytt långsiktigt försvarsbeslut.
Utskottet behandlar inledningsvis frågan om samarbete mellan svensk och utländsk försvarsindustri och villkoren för detta. Utskottet noterar att försvarsministern i propositionen från försvarspolitiska utgångspunkter understryker att det är viktigt att skapa sådana betingelser för utlandssamarbetet att en livskraftig svensk försvarsindustri kan bevaras inom av statsmakterna prioriterade sektorer.
Frågan om försvarsindustrisamarbete berörs även i motion Fö15 yrkande 4 (m) samt i motion Fö17 yrkandena 8 och 9 (c) där motionärerna härutöver framför att riksdagen hos regeringen borde begära ett svenskt initiativ för att få till stånd en internationell överenskommelse om begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln.
Motionärerna i motion Fö15 (m) anför, med utgångspunkt från Karlskronavarvets behov och betydelse, att ett vidgat internationellt samarbete måste eftersträvas för svensk försvarsindustri. De förordar att en översyn av regler och tillämpning vad gäller svensk försvarsindustriexport snarast bör leda till positiva förändringar, detta som ett led i den svenska försvarsindustrins behov av ökat samarbete med utländska försvarsindustrier. Enligt motionärerna i motion Fö17 (c) måste den svenska försvarsindustrins samverkan med utländsk försvarsindustri säkerställas för att vi skall kunna följa med i utvecklingen såväl industriellt som materiellt. Samarbetet måste dock regleras på ett sådant sätt att det blir både juridiskt och moraliskt försvarbart, varför Sverige kontinuerligt måste pröva vilka länder som är möjliga att samverka med för utvecklande av försvarsmateriel. Motionärerna anser vidare att det nu, efter Gulfkriget, är lämpligt att aktualisera kravet på internationella överenskommelser inom FN om begränsningar i vapenhandeln.
Utrikesutskottet redovisar i sitt yttrande, med hänvisning till sin årliga granskning av ärenden rörande export av krigsmateriel från Sverige i samband med behandlingen av regeringens skrivelser om krigsmaterielexporten och hithörande motioner, bedömningen att ifrågavarande avsnitt i propositionen inte strider mot de riktlinjer för svensk krigsmaterielexport som riksdagen har godkänt. Utskottet uppger sig ha inhämtat att regeringen under kommande riksmöte avser inkomma med en proposition med anledning av krigsmaterielexportutredningens betänkande vari kommer att ingå förslag till ny lagstiftning om bl.a. statsmakternas kontroll av den svenska försvarsindustrins samverkan med utländska industriföretag. Utrikesutskottet säger sig därvid utgå från att frågan om samverkan med utländsk försvarsindustri blir föremål för noggranna överväganden, särskilt i fråga om samarbetsorganet IEPG vars medlemsstater hittills begränsats till NATO-länder. Ett institutionaliserat samarbete med ett sådant organ måste enligt utrikesutskottets mening prövas såväl från neutralitetspolitiska aspekter som med hänsyn till de krav som Sveriges deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet ställer.
Försvarsutskottet delar utrikesutskottets uppfattning i fråga om vikten av att den svenska försvarsindustrins behov av närmare samverkan med utländsk industri görs till föremål för en noggrann prövning med beaktande också av neutralitetspolitiska aspekter. Utskottet noterar samtidigt att utrikesutskottet redovisar bedömningen att innehållet i propositionen i denna del inte strider mot de riktlinjer för svensk krigsmaterielexport som riksdagen har godkänt. Utskottet delar försvarsministerns bedömning, som nära överensstämmer med inriktningen i 1987 års försvarsbeslut, att det från försvarspolitiska utgångspunkter är av vikt att sådana betingelser för utlandssamarbetet kan skapas -- genom tillräckligt klara ställningstaganden från statsmakternas sida -- att en livskraftig svensk försvarsindustri kan bevaras inom sådana sektorer där det även under rådande och framtida förhållanden kan bedömas förbli ett vitalt nationellt intresse att bibehålla kompetens. Såsom framhålls av försvarsministern i propositionen finns det därvid, med hänsyn till den snabba utvecklingen på det försvarsindustriella området i Europa och dynamiken i den europeiska ekonomiska integrationsprocessen, särskild anledning att överväga svenska relationer till existerande försvarsindustriella samarbetsorgan i Europa, enkannerligen IEPG. Det är från försvarspolitiska och försvarsindustriella utgångspunkter väsentligt att svensk försvarsindustri bereds förbättrade möjligheter att samverka med försvarsindustriföretag inom dessa länder.
I propositionen, liksom i utrikesutskottets yttrande, hänvisas till kommande proposition med anledning av krigsmaterielexportutredningens betänkande. I denna torde regeringen komma att förelägga riksdagen förslag rörande export- och samarbetsfrågorna i hela deras bredd. I avvaktan på detta, och på den internationella diskussion som uppstått i Gulfkrigets efterföljd angående möjligheterna att kontrollera och begränsa den internationella vapenhandeln, är det enligt utskottets mening föga ändamålsenligt att såsom krävs i motion Fö17 yrkande 9 (c) begära ett svenskt initiativ för att få till stånd en internationell överenskommelse om begränsningar. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår detta yrkande.
Det som motionärerna anför i anslutning till yrkande 8 om behovet av att säkerställa den svenska försvarsindustrins samverkan med utländska motsvarigheter synes däremot väl överensstämma med den i propositionen redovisade inriktningen.
Vad slutligen beträffar motion Fö15 yrkande 4 (m) konstaterar utskottet att även detta står i nära överensstämmelse med propositionens syfte i denna del, även om motionärernas koppling till den konkreta frågan om Karlskronavarvets behov -- om vilken fråga riksdagen enligt utskottets mening inte har anledning att uttala någon mening -- gör att utskottet i detta fall inte kan yrka bifall.
Utskottet övergår därmed till att behandla de motionsyrkanden som berör den svenska försvarsindustrin som sådan.
Från näringsutskottet har överlämnats fyra motioner från den allmänna motionstiden som berör försvarsindustrin som helhet och dess framtid och problem.
I motion N231 (fp) kräver motionären ett initiativ till en omställning från militär till civil produktion; enligt motionären måste staten ta ansvar för en erforderlig omstrukturering. Liknande synpunkter framförs i motion N311(mp,v) där motionärerna anför att alternativ verksamhet till den militära industrin nu måste främjas. I motion N312(mp) begärs att regeringen omedelbart skall tillsätta en krisplaneringsgrupp för försvarsindustrin med parlamentarisk insyn. Enligt motionärerna är försvarsindustrins situation bekymmersam, och staten bör -- i enlighet med god svensk tradition -- gå in och ta ett speciellt ansvar för orter och företag i kris. Slutligen anförs i motion N350 (mp) att riksdagen bör tillkännage att krigsmaterielindustrin skall överföras i statens ägo; de företag eller delar av företag som till dominerande del är sysselsatta med tillverkning av krigsmateriel bör enligt motionärens mening överföras i statlig ägo.
Näringsutskottet hänvisar bl.a. till krigsmaterielexportutredningens betänkande (SOU1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet där även behandlas frågor rörande omställning till civil produktion inom krigsmaterielindustrin. Enligt utredningen kan minskad krigsmaterielproduktion endast i begränsad omfattning kompenseras med alternativ civil produktion; som ende inhemske köpare och som tillståndsgivare vid utlandssamverkan har dock staten ett särskilt ansvar för utvecklingen inom försvarsindustrin, varför staten måste ha en god beredskap att gå in med olika utbildnings-, industri- och regionalpolitiska åtgärder om sysselsättningsproblem skulle uppstå. Utredningen avvisar däremot förslag om att söka åstadkomma en omställning av försvarsindustrin på administrativ väg. Vidare hänvisar näringsutskottet till att riksdagen vid ett flertal tillfällen sedan början av 1970-talet har behandlat -- och avslagit -- motionsyrkanden om ökad civil produktion inom krigsmaterielområdet. Vid det senaste tillfället hösten 1990 fastslog riksdagen på förslag av näringsutskottet att det i första hand är en uppgift för de berörda företagen att själva strukturera sin tillverkning utifrån marknadens villkor. Utskottet vidhåller i sitt yttrande denna ståndpunkt, men tillägger att det samtidigt ankommer på statsmakterna att beakta vilka konsekvenser sådana strukturförändringar får för det svenska försvaret och hur de påverkar förutsättningarna för den svenska alliansfriheten. Näringsutskottet föreslår, med hänvisning till vad som tidigare anförts, att de nu aktuella motionerna avslås.
Försvarsutskottet delar näringsutskottets uppfattning i fråga om dessa motionsyrkanden. Även försvarsutskottet anser att det i dagsläget inte finns anledning att ändra den inställning som riksdagen tidigare givit uttryck för. Den omständigheten att den inhemska efterfrågan på försvarsindustrins produkter -- liksom företagens exportmöjligheter -- i allt väsentligt avgörs av statsmakternas ställningstaganden ändrar inte det grundläggande förhållandet att försvarsindustrin utgör en del av det allmänna näringslivet med självständigt ansvar för sin verksamhet. Som framhålls av näringsutskottet måste det följaktligen ankomma på de berörda företagen att själva strukturera sin tillverkning utifrån marknadens villkor, varvid det samtidigt ankommer på statsmakterna å sin sida att dels redovisa bedömningar av framtida behov av försvarsindustriell kompetens och kapacitet, dels beakta tänkbara konsekvenser för det svenska försvaret av aktuella strukturförändringar. Utskottet delar försvarsministerns syn i fråga om försvarsindustrins situation och bedömningen att det i framtiden inte blir möjligt att bibehålla den stora bredd av systemkompetent försvarsindustri som vi hittills har haft. Statsmakternas speciella ansvar för att mildra de problem som följaktligen kommer att uppstå inom denna sektor kan emellertid inte komma till uttryck genom åtgärder av den art som förordas i här behandlade motioner och som skulle innebära en grundläggande ändring i gällande roll- och ansvarsfördelning.
Utskottet föreslår, med hänvisning till vad som här anförts, att riksdagen avslår motionerna N231 (fp), N311 (mp, v), N312(mp) och N350 (mp).
I två motioner, Fö13 (s) och Fö15 yrkande 5 (m), behandlas frågor med anknytning till den svenska varvsindustrin och situationen vid Karlskronavarvet.
Motionärerna i motion Fö13, som utskottet i det föregående behandlat med avseende på vad som anförs angående försvarsmaktens och marinstridskrafternas inriktning, m.m., redovisar ett antal förslag som syftar till att åstadkomma ett optimalt resursutnyttjande av försvarsanslaget och som söker påvisa de stora fördelar som ligger i att satsa på Karlskrona som örlogsmarint centrum i en krympande ekonomi. Motionärerna anger vissa styrande operativa resp. verksamhetsekonomiska faktorer som i en krympande ekonomi allt mer uttalat tillhandahåller skäl för en satsning på Karlskrona och menar att under redovisade förutsättningar inget annat varv än Karlskronavarvet torde kunna komma i fråga som kombinerat underhålls- och nybyggnadsvarv. En kombination av nyproduktion, underhåll och moderniseringar torde enligt motionärerna vara den bästa förutsättningen för att varvsverksamheten skall kunna bedrivas kostnadseffektivt.
Utskottet får med anledning av denna motion, som berör en lång rad viktiga frågor rörande inriktning och geografisk lokalisering av olika delar av marinens samlade resurser, anledning att hänvisa till det samlade förslag -- under angivna ekonomiska förutsättningar -- som för närvarande är under utarbetande av överbefälhavaren inom ramen för det programplanearbete vars resultat skall ligga till grund för nästa långsiktiga försvarsbeslut. Med hänsyn till de snäva ekonomiska ramar som pågående programplanearbete har att inrymmas i har utskottet anledning att utgå ifrån att överbefälhavaren i hög grad kommer att vägledas av vad som totalt sett framstår som ett optimalt resursutnyttjande, liksom även av de hotbildsförändringar som angivits av statsmakterna. De frågor som berörs i motionen är således föremål för ett omfattande utredningsarbete med sikte på avgörande inom ramen för kommande långsiktiga försvarsbeslut. Det framstår enligt utskottet som olämpligt att riksdagen i detta läge gör ett uttalande, bl.a. angående Karlskronavarvets roll, i enlighet med vad som anförs i motionen. Denna bör därför avslås.
Det är, framhåller motionärerna i motion Fö15 yrkande 5 (m), angeläget att ägarförhållandena inom svensk marin försvarsindustri och Karlskronavarvet är de för framtiden bästa. Motionärerna förordar därför att en översyn sker vad gäller denna industris ägarstrukturella förhållanden.
Näringsutskottet erinrar i sitt yttrande om att det av staten helägda bolaget Celsius Industrier AB år 1989 beslutade att verksamheterna vid dess dotterbolag Karlskronavarvet AB och Kockums AB skulle samordnas i en örlogsmarin underkoncern och att dessa bolag numera är de enda inom Celsiuskoncernen som är inriktade på fartygsproduktion. Vidare erinrar utskottet om att riksdagen hösten 1990 på förslag av näringsutskottet avslog en motion (mp) med krav på att de båda bolagen skulle avskiljas från Celsiuskoncernen och direkt underställas industridepartementet. I det sammanhanget anfördes reservationsvis (m, fp, c) att det borde ankomma på regeringen att tillse att bolagen ges en ägarmiljö som bättre än den nuvarande tillgodoser bl.a. företagens utvecklingspotential. Yrkandet om överföring till industridepartementet stöddes i en annan reservation (mp). Näringsutskottet anför som sin mening att det kan finnas skäl för överväganden om hur den statligt ägda örlogsmarina verksamheten bör struktureras. Inte heller nu finner dock utskottet något initiativ av riksdagen påkallat, varför motionsyrkandet i fråga avstyrks.
Försvarsutskottet har vid flera tidigare tillfällen, däribland i samband med 1987 års försvarsbeslut, behandlat frågan om Karlskronavarvets betydelse och framtid och därvid understrukit såväl försvarsmaktens som koncernledningens ansvar. Med hänvisning till vad som i det föregående anfördes om ansvarsfördelningen mellan statsmakterna och industriföretagen och om pågående och förestående strukturförändringar inom berörd industri anser utskottet, i likhet med näringsutskottet, att det inte är lämpligt att riksdagen nu uttalar sig till förmån för en översyn av de ägarstrukturella förhållandena inom den marina försvarsindustrin. Yrkande 5 i motion Fö15 bör således enligt utskottets mening avslås av riksdagen.
I motion Fö19 yrkandena 3--4 (fp) behandlas frågor rörande svensk kompetens på stridsvagnsutvecklingsområdet. Motionären vänder sig mot att regeringen i propositionen redovisar ställningstagandet att en eventuell anskaffning av en ny stridsvagn av ekonomiska skäl bör ske genom direktanskaffning utomlands. Enligt motionären finns vid Hägglund & Söner i Örnsköldsvik kompetens beträffande medeltung stridsvagn, ett kunnande som kan användas antingen för framtagning av ett helt nytt svenskt koncept eller för att medverka vid utvecklingen av en "Europa-stridsvagn". Motionären uppskattar kostnaden för att upprätthålla erforderlig svensk kompetens i avvaktan på riksdagens ställningstagande i stridsvagnsfrågan till några tiotals miljoner kronor.
Utskottet konstaterar att det ställningstagande som i propositionen tillkännages när det gäller eventuell anskaffning av en ny stridsvagn utgår från i propositionen klart redovisade prioriteringsgrunder i fråga om angelägen svensk industriell kompetens. Överbefälhavaren har inför utskottet redovisat bedömningen att direktanskaffning som regel bör ske inom områden där produkter som väl fyller våra behov finns att köpa på världsmarknaden i fredstid. En utveckling och anskaffning av en svensk stridsvagn skulle enligt överbefälhavaren, utan att tillföra någon egentlig extra effekt, kosta avsevärt mer än en anskaffning genom direktinköp med tanke på den lilla serie som skulle bli aktuell. Enligt överbefälhavaren skulle utveckling av en svensk stridsvagn därtill ta alltför lång tid i anspråk med hänsyn till försvarets operativa behov.
Utskottet noterar att regeringens förslag i hög grad överensstämmer med här återgiven bedömning av överbefälhavaren och föreslår mot denna bakgrund att riksdagen inte bifaller ifrågavarande motionsyrkanden.
Utskottet har, sammantaget, inget att erinra mot vad som i propositionen anförs beträffande försvarsindustrin.
Vissa övriga frågor
I detta avsnitt behandlar utskottet vad föredragande statsrådet i propositionen har anfört om dels folkrättsfrågor (s. 202--203), dels bevakning av skyddsobjekt (s. 203--205). Inga motioner har avgivits med anledning av propositionen i dessa delar.
Folkrättsfrågor
Föredragande statsrådet
Försvarsministern anför att regeringen för att säkerställa folkrättens utveckling samt för att samordna verksamheten och ta initiativ inom totalförsvaret i folkrättsliga frågor år 1985 tillsatte ett särskilt rådgivande utskott till den under utrikesdepartementet hörande folkrättsdelegationen. Detta utskott sägs på ett verksamt sätt ha bidragit till att inom totalförsvaret förankra frågor som rör folkrätten i krig.
Det har enligt försvarsministern emellertid visat sig att verksamhetsområdena för folkrättsdelegationen och dess rådgivande utskott i det praktiska arbetet inte sammanfaller. Folkrättsdelegationen verkar nämligen i huvudsak internationellt medan utskottets arbete varit inriktat mot det svenska totalförsvaret. Utskottet har därför i praktiken i huvudsak kommit att verka oberoende av delegationen, samtidigt som behovet av ett särskilt forum för totalförsvarets folkrättsfrågor framstått allt klarare efter hand som verksamheten utvecklats.
Försvarsministern har därför funnit behov av en klarare ansvarsfördelning i det fortsatta folkrättsarbetet, samtidigt som behovet av samordnande insatser kvarstår. Han anser att det arbete som hittills har utförts av folkrättsdelegationens rådgivande utskott i fortsättningen bör fullgöras av ett särskilt råd inom försvarsdepartementet. I detta råd bör de totalförsvarsmyndigheter vara representerade som har omfattande och viktiga uppgifter inom folkrättens område, liksom även organisationer med sådana uppgifter. Rådet bör inrättas den 1 juli 1991, samtidigt som folkrättsdelegationens rådgivande utskott bör upphöra med sin verksamhet. Kostnaderna, 20 000 kr. under budgetåret 1991/92, förutsätts belasta försvarsdepartementets anslag A 2. Utredningar m.m.
Utskottet
Utskottet har ingenting att anföra med anledning av vad föredragande statsrådet har redovisat beträffande folkrättsfrågor. Utskottet föreslår att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna.
Bevakning av skyddsobjekt
Föredragande statsrådet
Försvarsministern beskriver den gällande ordningen för bevakning av särskilda skyddsobjekt och anför därvid bl.a. att Allmänna bevakningsaktiebolaget (ABAB) sedan dess tillkomst år 1964 har haft en särställning när det gällt att bevaka militära anläggningar och andra totalförsvarsobjekt. Han anför vidare att riksdagen har beslutat (prop. 1978/79:134, FiU 1979/80:6, rskr. 45) om en översyn av möjligheterna att begränsa bl.a. ABABs särställning. Som följd härav uppdrog regeringen åt överbefälhavaren att i samråd med rikspolisstyrelsen undersöka om det från skyddssynpunkt skulle vara möjligt att gradera skyddsföremålen på ett sådant sätt att särställningen för bl.a. ABAB begränsades enbart till vissa skyddsföremål.
Med utgångspunkt i ett av överbefälhavaren lämnat förslag förordade regeringen (prop. 1983/84:100, bil. 6, s. 25) att ABABs särställning skulle behållas i fråga om högviktiga skyddsföremål vid samtliga statliga myndigheter. Riksdagen beslutade i enlighet med förslaget (FöU 1983/84:15, rskr. 219).
Försvarsministern anmäler nu att Securitas AB i en framställning till regeringen har begärt att förordningen (1984:589) om anordnande av bevakning skall upphöra att gälla eller att överbefälhavaren ges i uppdrag att likställa ABAB med Securitas vid bevakning av högviktiga skyddsföremål. Securitas anser nämligen att ABABs särställning utgör ett handelshinder som inte längre är motiverat på grund av att ABAB numera ingår i den börsnoterade Procordiakoncernen och att säkerhetsskyddet kan upprätthållas lika väl av andra bolag som av ABAB.
Överbefälhavaren, som yttrat sig över Securitas framställning, framhåller vissa skäl för att behålla ABABs särställning men anför också att om något annat rikstäckande bevakningsföretag upppfyller kraven, så vore det en fördel från priskonkurrenssynpunkt att låta även detta komma i fråga för bevakningsuppdrag.
Föredragande statsrådet anför i sina överväganden att ABAB inte längre sedan börsintroduktionen av Procordia har karaktär av helstatligt bolag. Ägarförhållandena kan därför i sig inte anses utgöra någon garanti för statlig insyn och kontroll över bolagets verksamhet. Han anför vidare att det också, som flera av remissmyndigheterna påpekat, ankommer på varje statlig myndighet att i enlighet med förordningen (1981:421) om säkerhetsskyddet vid statliga myndigheter svara för att det finns ett tillfredsställande säkerhetsskydd inom myndighetens verksamhetsområde. I myndighetens ansvar ingår då att i samband med upphandlingen av bevakningstjänster sörja för att sekretesskyddet upprätthålls. Härutöver pekar försvarsministern på att förutsättningarna för den nuvarande indelningen i högviktiga och andra skyddsobjekt kommer att ändras i och med att lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. träder i kraft. Förordningen om anordnande av bevakning kan därför även av detta skäl behöva ses över.
Föredragande statsrådet finner sammanfattningsvis att de skäl som tidigare föranlett att ge ABAB en särställning i fråga om viktigare bevakningsuppdrag knappast längre kan anses vara giltiga. De större bevakningsföretagen verkar numera i likartade former och några väsentliga säkerhetsmässiga skillnader dem emellan anses inte förekomma. Han ser därför inget motiv längre för att behålla ABABs särställning.
Utskottet
Utskottet vill i likhet med vad som skedde vid dess tidigare behandling av frågan (FöU 1983/84:15, s. 7) framhålla den stora betydelsen för rikets säkerhet av att viktiga totalförsvarsanläggningar bevakas på ett tillfredsställande sätt. Vad utskottet kan bedöma kommer detta i framtiden också att vara möjligt, även om ABAB inte längre får behålla sin särställning när det gäller bevakning av särskilt viktiga objekt. Utskottet förordar således att riksdagen godkänner de riktlinjer som regeringen har föreslagit för bevakningen av skyddsobjekt.
Hemställan
Utskottet hemställer
Säkerhets- och försvarspolitik
1. beträffande läget inom totalförsvaret att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö202, 1990/91:Fö6 yrkande 1, 1990/91:Fö8 yrkande 1 och 1990/91:Fö17 yrkande 2, res. 1 (m, fp, c)
2. beträffande läget i försvarsplaneringen att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö201 yrkandena 7--9, 1990/91:Fö8 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Fö17 yrkande 16 och 1990/91:Fö19 yrkandena 1 och 2, res. 2 (mp)
3. beträffande icke-provokativ militär beredskap att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö201 yrkandena 1, 3 och 5, res. 3 (mp)
4. beträffande säkerhetspolitiken att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 2 och 1990/91:Fö15 yrkande 1, res. 4 (m)
5. beträffande försvarsmaktens förmåga att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö6 yrkande 3, res. 5 (m)
Vissa utvecklingsfrågor
6. beträffande försvarsmaktsbegreppets omfattning att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 11, 1990/91:Fö8 yrkande 11 i denna del och 1990/91:Fö11 yrkande 3 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 6 (m, fp) res. 7 (v)
7. beträffande översyn av den militära ledningsorganisationen på central och regional nivå att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö8 yrkandena 4--6 och 1990/91:Fö11 yrkande 1 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 8 (fp) res. 9 (v)
8. beträffande det fortsatta utvecklingsarbetet inom försvarsdepartementets verksamhetsområde i övrigt att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
Ekonomiska frågor rörande den militära delen av totalförsvaret
9. beträffande genomförandeprisbudgetering, ramanslag och priskompensation att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 12 i denna del, 1990/91:Fö8 yrkandena 11--13 alla i denna del samt 1990/91:Fö17 yrkande 3 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
10. beträffande kapitalkostnader, lånefinansiering av investeringar och disposition av inkomster vid försäljning av fast egendom att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 12 i denna del, 1990/91:Fö8 yrkandena 11--13 alla i denna del samt 1990/91:Fö17 yrkande 3 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
11. beträffande åtgärder i övrigt för att utveckla den finansiella styrningen av totalförsvaret att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
12. beträffande styrnings- och budgetprocessen samt ekonomisk säkerhet i planeringen att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till handlingarna,
13. beträffande budgetering exkl. mervärdeskatt budgetåret 1991/92 att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till handlingarna,
14. beträffande det ekonomiska utfallet för det militära försvaret budgetåret 1989/90 att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
15. beträffande revisionen av budgetåret 1989/90 att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
16. beträffande förändringar i priskompensationssystemet att riksdagen godkänner regeringens förslag att kompensation av övrigposten i nuvarande priskompensationssystem fr.o.m. budgetåret 1991/92 sker med nettoprisindex rensat från oljeprodukter,
17. beträffande fastställande av utgiftsram för det militära försvaret budgetåret 1991/92 att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Fö405, 1990/91:Fö406, 1990/91:Fö426 yrkande 1, 1990/91:Fö6 yrkandena 5, 13--16, alla i denna del, 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18, 21--24, samtliga i denna del, och yrkande 31, 1991/92:Fö8 yrkande 10, 1991/92:Fö11 yrkande 10, 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, 1990/91:Fö17 yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i denna del, samt 1991/92:Fö20 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret till 31713000000 kr. i prisläget februari 1990, res. 10 (m) res. 11 (fp) res. 12 (c) res. 13 (v) res. 14 (mp)
18. beträffande bemyndiganden a. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92 med hänsyn till prisutvecklingen efter februari 1990 enligt försvarsprisindex, b. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera lämnade beställningsbemyndiganden enligt nettoprisindex, c. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera utgiftsramen för det militära försvaret för budgetåret 1991/92 på grund av över- eller underutnyttjande av utgiftsramen för budgetåret 1990/91, d. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 medge överskridande av utgiftsramen för det militära försvaret och lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl,
Ekonomiska frågor rörande den civila delen av totalförsvaret
19. beträffande det ekonomiska utfallet för den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1989/90 att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
20. beträffande fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92 att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkandena 7--12, alla i denna del, samt yrkande 30 fastställer att anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92 förs upp med sammanlagt 1993418000 kr. beräknat i genomförandeprisläget 1991/92, res. 15 (mp)
21. beträffande bemyndiganden a. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1991/92 justera lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex efter juli 1990, b. att riksdagen bemyndigar regeringen att justera anslagsbeloppet under anslaget I3. Skyddsrum, m.m. för budgetåret 1991/92 på grund av över- eller underutnyttjande av anslagsbeloppet för budgetåret 1990/91, c. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 medge överskridande av förslagsanslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade bemyndiganden om det behövs av beredskapsskäl,
22. beträffande ekonomiska resurser för totalförsvarets civila del i övrigt att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till handlingarna,
Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor
23. beträffande skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
24. beträffande ändring i hälso- och sjukvårdslagen att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö2 antar regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), res. 16 (m)
25. beträffande riktlinjer för hälso- och sjukvården i krig att riksdagen godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat,
26. beträffande försörjning med infusionsvätskor att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:So456 yrkande 3 och 1990/91:So457 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 17 (fp, mp)
27. beträffande helikoptrar för sjuktransporter att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö8 yrkande 17, res. 18 (fp)
28. beträffande hälso- och sjukvården i krig i övrigt att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö12 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
Totalförsvarets militära del
29. beträffande den genomförda verksamheten under budgetåret 1989/90 att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till handlingarna,
30. beträffande läget inom försvarsmakten att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
31. beträffande JAS 39-projektet att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1990/91:Fö8 yrkande 9 samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö413, 1990/91:Fö422, 1990/91:Fö424 yrkandena 1 och 2, 1990/91:Fö426 yrkande 2, 1990/91:Fö7 yrkande 22 i denna del och 1990/91:Fö10 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört, res. 19 (v, mp)
32. beträffande överbefälhavarens avyttringsmodell att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö6 yrkande 10, res. 20 (m, c)
33. beträffande mark, anläggningar och lokaler i övrigt att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 8 och 1990/91:Fö421 yrkande 3 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 21 (m)
34. beträffande det militära försvarets fortsatta utveckling att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö201 yrkande 2, 1990/91:Fö408, 1990/91:Fö411, 1990/91:Fö419 yrkande 1, 1990/91:Fö423, 1990/91:Fö425 yrkande 1 samt 1990/91:Fö17 yrkandena 1 och 11 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört, res. 22 (m) res. 23 (c) res. 24 (mp)
35. beträffande infanteriets officershögskola i Halmstad att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö412 och 1990/91:Fö415,
36. beträffande nedläggning av Svea ingenjörregemente m.m. att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:Fö420 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Fö3, 1990/91:Fö4, 1990/91:Fö6 yrkande 9 och 1990/91:Fö17 yrkande 10 samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö420 yrkande 1 och 1990/91:Fö7 yrkandena 19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört, res. 25 (m, c)
37. beträffande idrottsplutoner att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö418,
38. beträffande bevarande av P 6 att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö425 yrkande 6,
39. beträffande överföring av medel för värnpliktsresor till materielanskaffning att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö10 yrkande 2 i denna del,
40. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 13 och 14, båda i denna del, 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18 och 21, alla i denna del, samt 1990/91:Fö17 yrkandena 4, 6 och 12, alla i denna del, godkänner vad föredragande statsrådet har anfört, res. 26 (m) -- villk. 10 res. 27 (c) -- villk. 12 res. 28 (mp) -- villk. 14
41. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna i övrigt att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö419 yrkande 2, 1990/91:Fö425 yrkande 2, 1990/91:Fö6 yrkande 4, 1990/91:Fö7 yrkandena 4, 15--17, 1990/91:Fö11 yrkande 2 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört, res. 29 (m) res. 30 (v) res. 31 (mp)
42. beträffande anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 13 i denna del och 1990/91:Fö7 yrkande 13 i denna del till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 7755000000 kr., res. 32 (m) -- villk. 10 res. 33 (mp) -- villk. 14
43. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1990/91:Fö6 yrkande 14 i denna del till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 3470300000 kr., res. 34 (m) -- villk. 10
44. beträffande bemyndigande till Arméförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för arméförband får läggas ut inom en kostnadsram av 3028900000 kr.,
45. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av anläggningar att riksdagen med bifall till propositionen till Arméförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 530000000 kr.,
46. beträffande ombasering av marina resurser m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö409, 1990/91:Fö419 yrkande 4, 1990/91:Fö421 yrkande 1, 1990/91:Fö425 yrkande 4 samt 1990/91:Fö13 i denna del,
47. beträffande helikopterverksamheten på Säve att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö1 och 1990/91:Fö5, res. 35 (m)
48. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 5 och 15, båda i denna del, 1990/91:Fö7 yrkande 24 i denna del, 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, samt 1990/91:Fö17 yrkandena 5, 6 och 13, alla i denna del, godkänner vad föredragande statsrådet har anfört, res. 36 (m) -- villk. 10 res. 37 (c) -- villk. 12 res. 38 (mp) -- villk. 14
49. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna i övrigt att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1990/91:Fö8 yrkande 7 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört,
50. beträffande anslag till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2681000000 kr.,
51. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 15 i denna del och 1990/91:Fö15 yrkande 3 i denna del till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2410600000 kr., res. 39 (m) -- villk. 10
52. beträffande bemyndigande till Marinförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för marinförband får läggas ut inom en kostnadsram av 3998900000 kr.,
53. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av anläggningar att riksdagen med bifall till propositionen till Marinförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 176750000 kr.,
54. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 16 i denna del, 1990/91:Fö7 yrkande 23 i denna del samt 1990/91:Fö17 yrkande 14 i denna del godkänner vad föredragande statsrådet har anfört, res. 40 (m) -- villk. 10 res. 41 (c) -- villk. 12 res. 42 (mp) -- villk. 14
55. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna i övrigt att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Fö419 yrkande 3, 1990/91:Fö425 yrkande 3, 1990/91:Fö6 yrkandena 6 och 7 samt 1990/91:Fö8 yrkande 8 godkänner vad föredragande statsrådet har anfört, res. 43 (m)
56. beträffande anslag till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1990/91:Fö6 yrkande 16 i denna del till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 4384000000 kr., res. 44 (m) -- villk. 10
57. beträffande anslag till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 6056600000 kr.,
58. beträffande bemyndigande till Flygvapenförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att beställningar av materiel m.m. och utvecklingsarbete för flygvapenförband får läggas ut inom en kostnadsram av 16960000000 kr.,
59. beträffande anslag till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar att riksdagen med bifall till propositionen till Flygvapenförband: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 259100000 kr.,
60. beträffande inriktningen av den operativa ledningen att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö417 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
61. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ ledning m.m.: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 890500000 kr.,
62. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 144000000 kr.,
63. beträffande bemyndigande för Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel m.m. för operativ ledning m.m. får läggas ut inom en kostnadsram av 100000000 kr.,
64. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ ledning m.m.: Anskaffning av anläggningar för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 73500000 kr.,
65. beträffande anslag till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling att riksdagen med bifall till propositionen till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 73770000 kr.,
66. beträffande bemyndigande till Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att utvecklingsarbete för operativ ledning m.m. får läggas ut inom en kostnadsram av 12080000 kr.
Anslag m.m. rörande gemensamma myndigheter m.m. inom försvarsmakten
Fjärde huvudtiteln
67. beträffande anslag till Försvarets civilförvaltning att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets civilförvaltning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 118100000 kr.,
68. beträffande överförande av försvarets sjukvårdsstyrelse till socialstyrelsen att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö11 yrkande 4 i denna del, res. 45 (v)
69. beträffande anslag till Försvarets sjukvårdsstyrelse att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets sjukvårdsstyrelse för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 40300000 kr.,
70. beträffande anslag till Anskaffning av anläggningar för gemensamma myndigheter att riksdagen med bifall till propositionen till Anskaffning av anläggningar för gemensamma myndigheter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 54000000 kr.,
71. beträffande överförande av fortifikationsförvaltning till byggnadsstyrelsen att riksdagen avslår motion 1991/92:Fö11 yrkande 4 i denna del, res. 46 (v)
72. beträffande anslag till Fortifikationsförvaltningen att riksdagen med bifall till propositionen till Fortifikationsförvaltningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
73. beträffande bemyndigande angående Försvarets matererielverk att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att för budgetåret 1991/92 förnödenheter för fredsutbildningen får beställas så att vid varje tillfälle uteliggande skuld inte överstiger 700000000 kr.,
74. beträffande anslag till Försvarets materielverk att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets matererielverk för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1015400000 kr.,
75. beträffande anslag till Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1991/92:Fö7 yrkande 28 till Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21530000 kr., res. 47 (mp)
76. beträffande anslag till Försvarets radioanstalt att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 330883000 kr.,
77. beträffande anslag till Värnpliktsverket att riksdagen med bifall till propositionen till Värnpliktsverket för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 168374000 kr.,
78. beträffande anslag till Militärhögskolan att riksdagen med bifall till propositionen till Militärhögskolan för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 68000000 kr.,
79. beträffande anslag till Försvarets förvaltningshögskola att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets förvaltningshögskola för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 19000000 kr.,
80. beträffande anslag till Försvarets mediecenter att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets mediecenter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
81. beträffande anslag till Krigsarkivet att riksdagen med bifall till propositionen till Krigsarkivet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9500000 kr.,
82. beträffande anslag till Statens försvarshistoriska museer att riksdagen med bifall till propositionen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 21700000 kr.,
83. beträffande anslag till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 140000000 kr.,
84. beträffande anslag till Försvarets datacenter att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets datacenter för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.
Anslag m.m. rörande gemensamma myndigheter m.m. utanför försvarsmakten
Fjärde huvudtiteln
85. beträffande bemyndigande rörande Gemensam försvarsforskning att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 medge att materiel för forskningsändamål får beställas inom en kostnadsram av 11000000 kr.,
86. beträffande anslag till Gemensam försvarsforskning att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 29 till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 443100000 kr., res. 48 (mp) -- villk. 47
87. beträffande anslag till Avveckling av försvarets rationaliseringsinstitut m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Avveckling av försvarets rationaliseringsinstitut m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 20300000 kr.,
88. beträffande anslag till Försvarshögskolan att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarshögskolan för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7060000 kr.,
89. beträffande anslag till Kustbevakningen att riksdagen med bifall till propositionen till Kustbevakningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 273630000 kr.,
90. beträffande bemyndigande angående Anskaffning av materiel för kustbevakningen att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av materiel för kustbevakningen får läggas ut inom en kostnadsram av 169800000 kr.,
91. beträffande anslag till Anskaffning av materiel för kustbevakningen att riksdagen med bifall till propositionen till Anskaffning av materiel för kustbevakningen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslaganslag på 48000000 kr.,
92. beträffande kustbevakningens organisation på lokal nivå att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö421 yrkande 2, 1990/91:Fö701, 1990/91:Fö702, 1990/91:Fö703, 1990/91:Fö704, 1990/91:Fö705, 1990/91:706, 1990/91:Fö9 och 1990/91:Fö11 yrkande 5,
93. beträffande anslag till Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret att riksdagen med bifall till propositionen till Vissa nämnder m.m. inom det militära försvaret för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9000000 kr.,
94. beträffande anslag till Reglering av prisstegringar att riksdagen med bifall till propositionen till Reglering av prisstegringar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2900000000 kr.
Totalförsvarets civila del
Beredskapsläge och inriktningen inom den civila delen av totalförsvaret
Försvarsdepartementet
95. beträffande beredskapsläge och mål inom totalförsvarets civila del att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
96. beträffande allmän inriktning inom totalförsvarets civila del att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
97. beträffande ändring av verksförordningen att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö7 yrkande 35, res. 49 (mp)
98. beträffande sårbarhetsproblemen att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö11 yrkande 6. res. 50 (v)
99. beträffande funktionen Civil ledning och samordning att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 7 i denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 51 (mp) -- villk. 15
100. beträffande länsstyrelserna att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
101. beträffande kommunerna att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
102. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt inom fredsräddningstjänsten att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 8 i denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 52 (mp) -- villk. 15
103. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Psykologiskt försvar att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
104. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Socialförsäkring m.m. att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
105. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 9 i denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 53 (mp) -- villk. 15
106. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Telekommunikationer att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
107. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Transporter att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
108. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 10 i denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 54 (mp) -- villk. 15
109. beträffande inrättande av en ny funktion Kärngårdar att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö7 yrkande 11 i denna del, res. 55 (mp) -- villk. 15
110. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Arbetskraft att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
111. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Energiförsörjning att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 12 i denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 56 (mp) -- villk. 15
112. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Försörjning med industrivaror att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
113. beträffande den fortsatta utvecklingen inom Övriga viktiga samhällsfunktioner att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
114. beträffande ADB-säkerhet att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
Kommunikationsdepartementet
115. beträffande inriktningen av den fortsatta verksamheten inom funktionen Telekommunikationer att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
116. beträffande inriktningen av den fortsatta verksamheten inom funktionen Transporter att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
Jordbruksdepartementet
117. beträffande funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 10 i denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 57 (mp) -- villk. 15
Arbetsmarknadsdepartementet
118. beträffande funktionen Arbetskraft att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
Industridepartementet
119. beträffande inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö7 yrkande 12 i denna del godkänner de riktlinjer som föredragande statsrådet har förordat, res. 58 (mp) -- villk. 15
120. beträffande försörjningberedskapen inom energiområdet i övrigt att riksdagen beslutar att lägga propositionen i denna del till handlingarna,
Motioner med anknytning till funktionen Civil ledning och samordning
121. beträffande kommunal representation i den övergripande samhällsplaneringen för försvaret att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö501, res. 59 (mp)
122. beträffande kommunalt driftvärn att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö503,
Motioner med anknytning till funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
123. beträffande den civila katastrofberedskapens värde att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö201 yrkande 6,
124. beträffande finansiering av den kommunala räddningstjänsten att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö801, 1990/91:Fö808, 1990/91:Fö814 yrkande 1 och 1990/91:Fö11 yrkande 7,
125. beträffande revision av regionala mål och riskanalyser att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö8 yrkande 14,
126. beträffande omfördelning av medel att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö8 yrkande 16, res. 60 (fp)
127. beträffande civilförsvarets undsättningsenheter att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö425 yrkande 5,
128. beträffande skyddsmaskernas utformning att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö17 yrkande 17,
129. beträffande förhandsutprovning av gasmasker att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö502,
130. beträffande utbildningsverksamhet till Borås att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö803,
131. beträffande samordning och integrering av resurser att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö810,
132. beträffande ekonomisk kompensation till Svenska Sällskapet för Räddning av Skeppsbrutne att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö811,
133. beträffande evakueringsplan för Stockholm att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö813, res. 61 (mp)
Motioner med anknytning till funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
134. beträffande betydelsen av vår självförsörjningsgrad att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö17 yrkande 18, res. 62 (c)
135. beträffande laglig rätt för kommunerna att ta ut avgift för beredskapsåtgärder att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö7 yrkande 32, res. 63 (mp)
136. beträffande alternativa uppvärmningsmöjligheter att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö7 yrkande 33, res. 64 (mp)
137. beträffande utredning om vissa beredskapsuppgifter att riksdagen avslår motion 1990/91:N25,
Anslagsfrågor rörande totalförsvarets civila del
138. beträffande anslagsstrukturen inom totalförsvarets civila del att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
Fjärde huvudtiteln
139. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning att riksdagen med bifall till propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 52870000 kr.,
140. beträffande bemyndigande angående Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för civil beredskap att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av teleanordningar för den regionala civila försvarsberedskapen får läggas ut inom en kostnadsram av 25000000 kr.,
141. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för civil beredskap att riksdagen med bifall till propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för civil beredskap för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 65400000 kr.,
142. beträffande omfördelning mellan anslagsposterna under anslaget Överstyrelsen för civil beredskap: Investeringar för civil beredskap att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
143. beträffande bemyndigande angående Överstyrelsen för civil beredskap: Signalskydd att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att beställningar av signalskyddsmateriel får läggas ut inom en kostnadsram av 420000 kr.,
144. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Signalskydd att riksdagen med bifall till propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Signalskydd för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7100000 kr.,
145. beträffande anslag till Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader, m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Civilbefälhavarna: Förvaltningskostnader, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 22510000 kr.,
146. beträffande anslag till Civilbefälhavarna: Utbildnings- och övningsverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen till Civilbefälhavarna: Utbildnings- och övningsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 7490000 kr.,
147. beträffande anslag till Befolkningsskydd och räddningstjänst att riksdagen med bifall till propositionen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 596882000 kr.,
148. beträffande anslag till Anläggningar för räddningsskolorna, m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Anläggningar för räddningsskolorna, m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 26480000 kr.,
149. beträffande bemyndiganden angående Skyddsrum m.m. a. att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att ersättning utgår för produktion av ledningsplatser m.m. inom en kostnadsram på 166800000 kr., b. att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att medge att ersättning utgår för anskaffning av skyddsrum för befolkningen inom en kostnadsram på 518300000 kr.,
150. beträffande anslag till Skyddsrum, m.m. att riksdagen med anledning av propositionen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 501750000 kr.,
151. beträffande anslag till Identitetsbrickor att riksdagen med bifall till propositionen till Identitetsbrickor för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 2330000 kr.,
152. beträffande anslag till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5000 kr.,
153. beträffande anslag till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. att riksdagen med anledning av propositionen och motion 1990/91:Fö7 yrkande 14 till Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 72490000 kr.,
154. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen att riksdagen med bifall till propositionen till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 151170000 kr.,
155. beträffande anslag till Styrelsen för psykologiskt försvar att riksdagen med bifall till propositionen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 9380000 kr.,
156. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror att riksdagen med anledning av propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på74360000 kr.,
157. beträffande bemyndigande angående Överstyrelsen för civil försvarsberedskap: Industriella åtgärder a. att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 200000000 kr. medge avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår, b. att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att sätta ned verkskapitalet med 15715000 kr. för under budgetåret 1989/90 uppkomna lagringsförluster,
158. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder att riksdagen med bifall till propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 53070000 kr.,
159. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil försvarsberedskap: Kapitalkostnader att riksdagen med bifall till propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 184500000 kr.,
160. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil försvarsberedskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. att riksdagen med bifall propositionen till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
Femte huvudtiteln
161. beträffande anslag till Riksförsäkringsverket att riksdagen med bifall till propositionen till Riksförsäkringsverket för budgetåret 1991/92 utöver av riksdagen tidigare anvisat förslagsanslag (1990/91:SfU11, rskr. 200) anvisar ytterligare 7469000 kr.,
162. beträffande anslag till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig att riksdagen med bifall till propositionen till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 55190000 kr.,
163. beträffande anslag till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 69470000 kr.,
Sjätte huvudtiteln
164. beträffande anslag till Vägverket: Försvarsuppgifter att riksdagen med bifall till propositionen till Vägverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 49190000 kr.,
165. beträffande bemyndigande angående Vägverket: Försvarsuppgifter att riksdagen med bifall till propositionen medger att regeringen lämnar vägverket det beställningbemyndigande som föredragande statsrådet har förordat,
166. beträffande anslag till Banverket: Försvarsuppgifter att riksdagen med bifall till propositionen till Banverket: Försvarsuppgifter för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 33950000 kr.,
167. beträffande anslag till Luftfartsverket: Beredskap för civil luftfart att riksdagen med bifall till propositionen till Luftfartsverket: Beredskap för civil luftfart för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 56080000 kr.,
168. beträffande anslag till Transportrådet: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret att riksdagen med bifall till propositionen till Transportrådet: Åtgärder inom den civila delen av totalförsvaret för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 4780000 kr.,
Nionde huvudtiteln
169. beträffande anslag till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring att riksdagen med bifall till propositionen till Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 42876000 kr.,
170. beträffande anslag till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. att riksdagen med bifall till propositionen till Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 223077000 kr.,
Tolfte huvudtiteln
171. beträffande anslag till Drift av beredskapslager att riksdagen med anledning av propositionen till Drift av beredskapslager för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 398316000 kr.,
172. beträffande anslag till Beredskapslagring och industriella åtgärder att riksdagen med bifall till propositionen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 7636000 kr.,
173. beträffande bemyndigande angående Åtgärder inom delfunktionen Elkraft att riksdagen med bifall till propositionen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1991/92 ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med planering av stimulansåtgärder för andra kraft- och distributionsföretag än statens vattenfallsverk för att öka säkerheten i elsystemen, vilket innebär åtaganden om högst 11000000 kr. för budgetåret 1995/96,
174. beträffande anslag till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft att riksdagen med bifall till propositionen till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1991/92 anvisar ett reservationsanslag på 32360000 kr.,
Anslag till övriga ändamål
Fjärde huvudtiteln
175. beträffande anslag till Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen till Försvarets forskningsanstalt: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
176. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten att riksdagen med bifall till propositionen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1991/1992 anvisar ett förslagsanslag på 9540000 kr.,
177. beträffande anslag till Beredskapsstyrka för FN-tjänst att riksdagen med bifall till propositionen till Beredskapsstyrka för FN-tjänst för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 42110000 kr.,
178. beträffande anslag till FN-styrkors verksamhet utomlands att riksdagen med bifall till propositionen till FN-styrkors verksamhet utomlands för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 267640000 kr.,
179. beträffande anslag till Övervakningskontingenten i Korea att riksdagen med bifall till propositionen till Övervakningskontingenten i Korea för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 5290000 kr.,
180. beträffande anslag för mervärdeskatt att riksdagen med bifall till propositionen till Anslag för mervärdeskatt för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 971397000 kr.,
181. beträffande anslag till Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område att riksdagen med anledning av propositionen till Vissa nämnder m.m. inom försvarsdepartementets område för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 12180000 kr.,
182. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet att riksdagen med bifall till propositionen till Flygtekniska försöksanstalten: Intäktsfinansierad uppdragsverksamhet för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 1000 kr.,
Personal
183. beträffande direktrekrytering till civila försvaret att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö8 yrkande 15 och 1990/91:Fö301 yrkande 1 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 65 (fp)
184. beträffande försöksverksamhet inom civila sektorer att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö7 yrkandena 1--3, res. 66 (mp)
185. beträffande utbildning vid T3 i Sollefteå att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö301 yrkande 2 och 1990/91:Fö7 yrkande 5, res. 67 (mp)
186. beträffande värntjänst för kvinnor och män att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö201 yrkande 4,
187. beträffande officerares pensionsålder att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö410 och 1990/91:Fö16 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
188. beträffande kvarståendeläget att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö18 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 68 (fp)
189. beträffande värnpliktigas skadegörelse att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö10 yrkande 4,
190. beträffande personal i övrigt att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört.
Värnpliktsförmåner
191. beträffande överförande av administrationen av familjebidragen till riksförsäkringsverket och försäkringskassorna att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö14 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
192. beträffande upphävande av familjebidragslagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om upphävande av familjebidragslagen (1978:520),
193. beträffande ändring i värnpliktslagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),
194. beträffande ändring i lagen om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga att riksdagen antar regeringens förlag till lag om ändring i lagen (1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga,
195. beträffande ändring i lagen om vapenfri tjänst att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst,
196. beträffande ändring i lagen om militär utbildning för kvinnor att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1980:1021) om militär grundutbildning för kvinnor,
197. beträffande ändring av civilförsvarslagen a. att riksdagen antar 12 § 5 mom. i det i proposition 1990/91:102 framlagda förslaget till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) med den ändringen att momentet erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
12 §
5 mom. Om ej annat följer av tredje stycket, är civilförsvarspliktig vid fullgörande av civilförsvarsplikt berättigad till dagpenning, särskild ersättning för tjänstgöring i viss befattning, reseförmåner, fri förplägnad, fri inkvartering och fri sjukvård. När civilförsvarspliktig tjänstgör enligt 12 § 1 mom. är han dessutom berättigad till fälttraktamente. Avlider civilförsvarspliktig under tid då han är berättigad till fri sjukvård, utgår begravningshjälp till hans dödsbo.
Under civilförsvarspliktigs tjänstgöring som fullgörs efter inskrivning meddelar staten grupplivförsäkring för dödsfall åt honom. Vad nu sagts gäller dock inte under tjänstgöring i verkskydd.
Om ej regeringen föreskriver annat, utgår förmån enligt första stycket ej för dygn, under vilket mindre än sju timmar tagas i anspråk för tjänstgöring och färd till eller från tjänstgöringsplatsen.
En civilförsvarspliktig har En civilförsvarspliktig har dessutom rätt till dessutom rätt till familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag. näringsbidrag och Riksförsäkringsverket begravningsbidrag. och de allmänna Riksförsäkringsverket försäkringskassorna och de allmänna skall handha denna försäkringskassorna förmån. skall handha dessa förmåner.
Bestämmelser om rätt till ersättning för skada eller sjukdom som den civilförsvarspliktige ådrar sig under tjänstgöring finns i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada m.m.
b. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) i den mån det inte omfattas av utskottets hemställan i det föregående,
198. beträffande ändring i lagen om statligt personskadeskydd att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring av lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd,
199. beträffande ändring i lagen om statlig ersättning vid ideell skada att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada,
200. beträffande ändring i lagen om allmän försäkring att riksdagen antar regeringens förlag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
201. beträffande ändring i lagen om ändring av lagen om allmän försäkring att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
202. beträffande ändring i luftfartslagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297),
203. beträffande ändring av räddningstjänstlagen att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102),
204. beträffande vissa justeringar av de värnpliktigas ekonomiska skydd att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö401, res. 69 (fp)
205. beträffande ändring av vissa familjebidrag att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
206. beträffande de värnpliktigas resor att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö7 yrkandena 26 och 27 samt 1990/91:Fö10 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 70 (v, mp)
207. beträffande dagersättning att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Fö7 yrkande 25, 1990/91:Fö11 yrkande 8 och 1990/91:Fö17 yrkande 15 i denna del lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört, res. 71 (c) res. 72 (v) res. 73 (mp)
208. beträffande utryckningsbidrag att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö11 yrkande 9, res. 74 (v)
209. beträffande finansieringen av värnpliktsförmånerna att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
210. beträffande värnpliktsförmånerna i övrigt att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
Försvarsindustrin
211. beträffande svenskt initiativ om begränsning i vapenhandeln att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö17 yrkande 9, res. 75 (c)
212. beträffande utlandssamverkan att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Fö15 yrkande 4 och med anledning av motion 1990/91:Fö17 yrkande 8 lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
213. beträffande försvarsindustrins framtid att riksdagen avslår motionerna 1990/91:N231, 1990/91:N311, 1990/91:N312 och 1990/91:N350, res. 76 (v, mp)
214. beträffande Karlskronavarvet m.m. att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö13 i denna del och 1990/91:Fö15 yrkande 5, res. 77 (m, fp, c)
215. beträffande svensk stridsvagnsutveckling att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö19 yrkandena 3 och 4,
216. beträffande vissa frågor rörande försvarsindustrin i övrigt att riksdagen lämnar utan erinran vad föredragande statsrådet har anfört,
Vissa övriga frågor
217. beträffande formerna för det fortsatta folkrättsarbetet att riksdagen beslutar lägga propositionen i denna del till handlingarna,
218. beträffande riktlinjer för bevakning av skyddsobjekt att riksdagen godkänner vad föredragande statsrådet har anfört.
Stockholm den 25 april 1991
Arne Andersson
Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Göran Allmér (m), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Karin Wegestål (s), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Jan Jennehag (v), Paul Ciszuk (mp), Britt Bohlin (s), Alf Egnerfors (s), Wiggo Komstedt (m) och Carl-Johan Wilson (fp).
Reservationer
1. Läget inom totalförsvaret (mom. 1)
Arne Andersson i Ljung (m), Gunhild Bolander (c), Göran Allmér (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Wiggo Komstedt (m) och Carl-Johan Wilson (fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 31 börjar med "Det torde" och på s. 32 slutar med "föregående anförts, avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det faktum att 1988 års försvarskommitté, som hade ansvaret att lägga fram förslag till inriktning av ett långsiktigt försvarsbeslut, misslyckades med sin uppgift bidragit till att försätta försvaret och försvarsplaneringen i en ovanlig och synnerligen bekymmersam situation. Den bild som omvärlden nu får av svensk försvarsplanering och försvarspolitik kan befaras framstå som mycket oklar och riskerar att få allvarliga konsekvenser för omvärldens tilltro till den svenska försvarsförmågan. Det är beklagligt att försvaret nu får vänta ytterligare tid på politiska styrsignaler för den framtida utvecklingen och under tiden tvingas ytterligare en gång utreda frågor som redan varit föremål för ett synnerligen omfattande utredningsarbete. Även berörd personal inom försvaret kan befaras fara illa till följd av rådande oklarhet. Därtill kommer att regeringen nu föreslår ytterligare särskilda utredningar i viktiga frågor i stället för att föreslå beslut, vilket leder till att viktiga beslut blir försenade. Det läge som kännetecknar försvaret, försvarspolitiken och försvarsplaneringen riskerar också att leda till kapitalförstöring och misshushållning med resurser, bl.a. genom att resurser anvisats för att upprätthålla en försvarsindustriell handlingsfrihet som sedan visar sig inte kunna utnyttjas.
Utskottet instämmer således i vad som i motionerna Fö6 yrkande 1 (m), Fö8 yrkande 1 (fp) samt Fö17 yrkande 2 (c) anförs rörande läget inom totalförsvaret.
dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande läget inom totalförsvaret att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 1, 1990/91:Fö8 yrkande 1 och 1990/91:Fö17 yrkande 2 samt med anledning av motion 1990/91:Fö202 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
2. Läget i försvarsplaneringen (mom. 2)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 32 börjar med "Utskottet hänvisar" och på s. 33 slutar med "härmed avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i de överväganden som redovisas i motion Fö201 (m) i fråga om svårigheterna att tillämpa hittillsvarande planeringssystem inom försvaret och de förslag till förändringar som framläggs. Utskottet anser sålunda i likhet med motionärerna att det lämpligaste sättet att inför nästa försvarsbeslut studera försvarets utformning är att låta två olika jämsides arbetande utredningar lämna förslag och att riksdagens försvarsutskott därvid anlitas som referensgrupp. Utskottet delar också motionärernas uppfattning att inriktningen bör vara att ett nytt långsiktigt försvarsbeslut skall fattas under våren 1993.
dels att utskottets hemställan i moment 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande läget i försvarsplaneringen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö201 yrkandena 7--9 och med avslag på motionerna 19910/91:Fö8 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Fö17 yrkande 16 och 1990/91:Fö19 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
3. Icke-provokativ militär beredskap (mom. 3)
Paul Ciszuk (mp) anser:
dels att den del av utskottets anförande som på s. 36 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "motionsyrkandena avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som i motion Fö201 (mp) anförs i fråga om vikten av att det svenska försvaret, mot bakgrund av den förändrade hotbilden och samhällets sårbarhet, ges en effektivitet gentemot såväl miljöhot som ekonomisk krigföring och kvarvarande militära hot. Såsom framhålls i motionen är det rimligt och angeläget att i en stram budgetsituation, där miljöhoten ökar och de militära hoten blir mindre sannolika och mer ovissa till sin natur, föra över resurser till vad som lämpligen benämns miljövärnet. I likhet med motionärerna anser utskottet att det med hänsyn till behovet av folklig förankring och behovet av för framtiden flexibel militär styrka är bättre att i detta syfte utveckla värnpliktsmodellen och behålla militär grundorganisation men ge dessa vidgade uppgifter inom miljövård och människovård. Utskottet biträder också motionärernas uppfattning att ekologiskt samhällsbyggande framstår som en överlägsen metod utöver en god utrikespolitik när det gäller förebyggande försvarsmetoder. Utskottet finner för sin del dessutom att de förslag till riktlinjer för att omstrukturera armén, flygvapnet och marinen som redovisas i motionen är ägnade att främja en utveckling mot en helt icke-provokativ militär beredskap och sålunda bör stödjas i ett uttalande av riksdagen.
dels att utskottets hemställan i moment 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande icke-provokativ militär beredskap att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö201 yrkandena 1, 3 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
4. Säkerhetspolitiken (mom. 4)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser:
dels att den del av utskottets anförande som på s. 35 börjar med "Utskottet har" och slutar med "följaktligen avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att när försvarspolitiska överväganden görs utgångspunkten måste vara att marginalerna måste ligga på den svenska säkerhetens sida. Svensk försvarsplanering måste i dagens säkerhetspolitiskt oklara situation ta fasta på både risker och möjligheter. Utskottet delar den bedömning som redovisas i motion Fö6 -- och som även återspeglas i motion 15 -- att starka och kvalitativt högtstående militära resurser kommer att finnas i Sveriges närområde även i det fall den nuvarande utvecklingen mot avspänning och nedrustning skulle fortsätta, medan kraven på det svenska försvarets förmåga att verka krigsavhållande och krigsdämpande snabbt skulle öka om utvecklingen skulle gå i en mindre positiv riktning. Utskottet finner också skäl att i likhet med motionärerna, mot bakgrund av det föränderliga och svårförutsägbara nuläget, ifrågasätta om för svensk del centrala begrepp som marginaldoktrinen längre fullt ut har sin giltighet. Utskottet anser att riksdagen med bifall till dessa motioner bör ge regeringen till känna vad som här anförts om säkerhetspolitiken.
dels att utskottets hemställan i moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande säkerhetspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 2 och med anledning av motion 1990/91:Fö15 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
5. Försvarsmaktens förmåga (mom. 5)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser:
dels att den del av utskottets anförande som på s. 36 börjar med "Utskottet hänvisar" och på s. 37 slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning i fråga om de brister i vår försvarsförmåga som propositionens förslag leder till, bl.a. när det gäller att inrikta försvarets utveckling i enlighet med någon form av s.k. kärnmodell. Som motionärerna framhåller måste det fastslås att försvarets uppgifter i väsentliga delar är en följd av den av oss valda säkerhetspolitiska lösningen; neutralitetsbegreppet ställer klara och tydliga krav som vi måste kunna leva upp till. Sålunda måste vi kunna försvara hela vårt land och kunna föra försvaret i vilken del av landet ett angrepp än må komma. Vi måste omedelbart kunna uppta försvarsoperationer vid ett angrepp och vi måste kunna ha stor uthållighet i våra försvarsansträngningar. Utskottet biträder motionärernas mening att dessa uppgifter inte är möjliga att fullt ut lösa med de resurser som i dag tilldelas, samtidigt som den av oss valda säkerhetspolitiska linjen inte gör det möjligt att omformulera uppgifterna. Av detta följer, såsom motionärerna konstaterar, att försvarets resurser måste förstärkas. Utskottet biträder motionärernas uppfattning att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som här anförts om det svenska försvarets uppgifter och förmåga.
dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande försvarsmaktens förmåga att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
6. Försvarsmaktsbegreppets omfattning (mom. 6)
Arne Andersson i Ljung (m), Göran Allmér (m), Hans Lindblad (fp), Wiggo Komstedt (m) och Carl-Johan Wilson (fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 39 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att frågan om försvarsmaktsbegreppets omfattning är principiellt viktig eftersom den till del berör styrningen av försvarsmakten. Det brådskar inte med beslut utan ytterligare överväganden bör ske inför 1992 års försvarsbeslut.
dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande försvarsmaktsbegreppets omfattning att riksdagen med med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 11 och 1990/91:Fö8 yrkande 11 i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motion 1990/91:Fö11 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
7. Försvarsmaktsbegreppets omfattning (mom. 6)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 39 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det i samband med att myndigheter förs ut ur den militära ramen bör prövas om dessa myndigheter kan läggas ned och om deras uppgifter, i den mån de skall vara kvar, kan integreras i motsvarande civila organ.
dels att utskottets hemställan i moment 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande försvarsmaktsbegreppets omfattning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 3, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 11 och 1990/91:Fö8 yrkande 11 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central och regional nivå (mom. 7)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "dessa delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de betydande militärgeografiska förändringarna i vårt närområde liksom de under lång tid pågående förändringarna av de svenska krigsförbandens antal och karaktär bör ligga till grund för direkta beslut om det militära ledningssystemets utformning. Detta hindrar inte att andra delar av systemet utreds på det sätt som propositionen föreslår. Att avvakta med nödvändiga förändringar är inte godtagbart, eftersom besparingseffekterna är så betydande och det dessutom är stort behov av att snarast öka krigsförbandens kvalitet. Riksdagen bör därför redan nu besluta om att slå samman de södra och västra militärområdena, liksom att huvudalternativet i underlaget inför 1992 års försvarsbeslut bör vara en indelning i tre militärområden. I underlaget för detta beslut bör också ingå en minskad ledningsorganisation på den lägre regionala nivån.
dels att utskottets hemställan i moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central och regional nivå att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö8 yrkandena 4--6, med anledning av propositionen samt med avslag på motion 1990/91:Fö11 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
9. Översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central och regional nivå (mom. 7)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 40 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det är viktigt att redan nu vidta åtgärder och fatta beslut som minskar militärutgifterna. Orimliga skillnader mellan freds- och krigsorganisationerna bör avskaffas. Således bör i direktiven till den i propositionen angivna utredningen förutsättas att försvarsgrensstaberna skall läggas ned.
dels att utskottets hemställan i moment 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central och regional nivå att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 1, med anledning av propositionen samt avslag på motion 1990/91:Fö8 yrkandena 4--6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
10. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 (mom. 17)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 49 börjar med "Som framgått" och slutar med "februari 1990" bort ha följande lydelse:
Som framgått av det föregående bör budgetåret 1991/92 betraktas som ett mellanår mellan två försvarsbeslutsperioder där det gäller att säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Enligt utskottets mening kan då inte den pågående försvagningen av den svenska försvarsförmågan accepteras. Det är tvärt om nödvändigt att tillföra det militära försvaret ytterligare medel. Detta skulle också öka trovärdigheten för den svenska säkerhetspolitiken.
För att skapa nämnda handlingsfrihet anser utskottet att såväl repetitionsutbildningen som materielanskaffningen bör få ökade resurser med tillsammans 1320 milj.kr. utöver vad regeringen har föreslagit och med en fördelning till ändamål som framgår av motionerna Fö6 och Fö15, båda (m), såvitt nu är i fråga. Särskilt angeläget synes det därvid vara att förbättra marinens utomordentligt besvärliga budgetläge.
Utskottet anser sammanfattningsvis att utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 bör fastställas till 33033000000 kr. i prisläget februari 1990.
dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 5, 13--16, alla i denna del, och 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18, 21--24, samtliga i denna del, och yrkande 31, 1990/91:Fö8 yrkande 10, 1990/91:Fö11 yrkande 10, 1990/91:Fö17 yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i denna del, 1990/91:Fö20, 1990/91:Fö405, 1990/91:Fö406 samt 1990/91:Fö426 yrkande 1 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 till 33033000000 kr. i prisläget februari 1990,
11. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 (mom. 17).
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 49 börjar med "Som framgått" och slutar med "februari 1990" bort ha följande lydelse:
Som framgått av det föregående, i den del som behandlar den försvarspolitiska inriktningen, bör budgetåret 1991/92 betraktas som ett mellanår mellan två försvarsbeslutsperioder där det gäller att med hjälp av säkerhetspolitiskt acceptabla besparingar säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Syftet är att kunna nå de effekt- och kvalitetsförstärkningar inom olika delar av försvaret som förordas i motion Fö8 (fp). Enligt utskottets uppfattning kommer regeringens förslag till utgiftsram att leda till konsekvenser som inte är acceptabla från denna handlingsfrihetssynpunkt. Det är därför nödvändigt, oaktat det ansträngda statsfinansiella läget, med ett visst medelstillskott. Utskottet ställer sig därför bakom den i motionen förordade ramförstärkningen på 400 milj.kr.
Utskottet anser sammanfattningsvis att utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 bör fastställas till 32113000000 kr. i prisläget februari 1990.
dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö8 yrkande 10, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 5, 13--16, alla i denna del, 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18, 21--24, samtliga i denna del, och yrkande 31, 1990/91:Fö11 yrkande 10, 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, 1990/91:Fö17 yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i denna del, 1990/91:Fö20, 1990/91:Fö405, 1990/91:Fö406 samt 1990/91:Fö426 yrkande 1 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 till 32 113 000 000 kr. i prisläget februari 1990,
12. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 (mom. 17)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 49 börjar med "Som framgått" och slutar med "februari 1990" bort ha följande lydelse:
Som framgått av det föregående, i den del som behandlar den försvarspolitiska inriktningen, bör budgetåret 1991/92 betraktas som ett mellanår mellan två försvarsbeslutsperioder där det gäller att med hjälp av säkerhetspolitiskt acceptabla besparingar säkerställa största möjliga handlingsfrihet inför ett nytt långsiktigt försvarsbeslut. Enligt utskottets uppfattning kommer regeringens förslag till utgiftsram att leda till konsekvenser som inte är acceptabla från handlingsfrihetssynpunkt. Bl.a. behöver ytterligare medel tillföras för repetitionsutbildningen inom samtliga försvarsgrenar samt för materielanskaffning, framför allt till marinen. Utskottet ställer sig därför bakom den i motion Fö17 (c) förordade ramförstärkningen på 625 milj.kr.
Utskottet anser sammanfattningsvis att utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 bör fastställas till 32338000000 kr. i prisläget februari 1990.
dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha följande lydelse: 17. beträffande fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 5, 13--16, alla i denna del, 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18, 21--24, samtliga i denna del, och yrkande 31, 1991/92:Fö8 yrkande 10, 1990/91:Fö11 yrkande 10, 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, 1990/91:Fö20, 1990/91:Fö405, 1990/91:Fö406 samt 1990/91:Fö426 yrkande 1 dels fastställer utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 till 32 113 000 000 kr. i prisläget februari 1990, dels uttalar att medel för finansiering av Haubits 77 B och Ubåt 90 anvisas i 1992 års försvarsbeslut,
13. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 (mom. 17)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 47 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, som framgått tidigare, att de säkerhetspolitiska förändringarna i Europa medfört ett gynnsammare säkerhetspolitiskt klimat som kommer Sverige till del. Det viktigaste bidraget som Sverige nu kan ge till den pågående nedrustningsprocessen i Europa är att självt rusta ned. De resurser -- ekonomiska, tekniska och kunskapsmässiga -- som därigenom frigörs kan föras över till andra delar av säkerhetspolitiken. Med utgångspunkt i den allmänna syn på inriktningen av det militära försvaret som framgår av vänsterpartiets båda motioner Fö11 och Fö426 förordar utskottet att utgiftsramen för budgetåret 1991/92 fastställs till 31838milj. kr., inkl. 2900 milj. kr. i beräknad priskompensation.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 49 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "februari 1990" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser sammanfattningsvis att utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92, inkl. beräknad priskompensation, bör fastställas till 31383000000 kr. i prisläget februari 1990.
dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö426 yrkande 1 och 1990/91:Fö11 yrkande 10, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/90:Fö6 yrkandena 5, 13--16, alla i denna del, 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18, 21--24, samtliga i denna del, och yrkande 31, 1990/91:Fö8 yrkande 10, 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, 1990/91:Fö17 yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i denna del, 1990/91:Fö20, 1990/91:Fö405 samt 1990/91:Fö406 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 till 31 383 000 000 kr., inkl. beräknad priskompensation, i prisläget februari 1990,
14. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 (mom. 17)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 48 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att det med tanke på den internationella politiska och militära utvecklingen, miljöfrågornas läge och världsekonomin är nödvändigt att i grunden förändra inriktningen för det militära försvaret. Erfarenheterna visar att riksdagen knappast längre kan ta på sitt ansvar att invänta förslag från någon parlamentarisk beredning eller kommitté av traditionellt snitt. Den nödvändiga omstruktureringen bör därför inledas redan nästa budgetår och utgå från den inriktning som förordas i motion Fö7 (mp). Utgiftsramen för det militära försvaret bör beräknas till 32179000000 kr., inkl. beräknad priskompensation med 2900 milj.kr., och innehålla tillskott och reduktioner enligt vad som föreslås i motionens yrkanden 13, 18 och 21--24.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 49 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "februari 1990" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser sammanfattningsvis att utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92, inkl. beräknad priskompensation, bör fastställas till 32179000000 kr. i prisläget februari 1990.
dels att utskottets hemställan i moment 17 bort ha följande lydelse:
17. beträffande fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fö7 yrkandena 13, 18, 21--24, samtliga i denna del, och yrkande 31, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 5, 13--16, alla i denna del, 1990/91:Fö8 yrkande 10, 1990/91:Fö11 yrkande 10, 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, 1990/91:Fö17 yrkandena 4--7, 12--15, samtliga i denna del, 1990/91:Fö20, 1990/91:Fö405, 1990/91:Fö406 samt 1990/91:Fö426 yrkande 1 fastställer utgiftsramen för det militära försvaret budgetåret 1991/92 till 32 179 000 000 kr., i prisläget februari 1990, inkl. beräknad priskompensation.
15. Fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92 (mom. 20)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 52 börjar med "Försvarsutskottet är" och slutar med "genomförandeprisläget 1991/92" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet anser att såsom föreslås i motion Fö7 (mp) den civila delen av totalförsvaret behöver tillföras ekonomiska resurser utöver vad regeringen föreslår. Detta gäller funktionerna Civil ledning och samordning (+ 40 milj.kr.), Befolkningsskydd och räddningstjänst (+ 270 milj.kr.), Hälso- och sjukvård (+ 160 milj.kr.), Livsmedelsförsörjning (+ 50 milj.kr.), en ny funktion Kärngårdar (+ 50 milj.kr.) samt Energiförsörjning m.m. (+ 78 milj.kr.). Förstärkningarna avser ändamål som närmare anges i motion Fö7 (mp). En sådan förstärkning vinner också stöd beträffande livsmedelsförsörjnings- och energiområdena i de avvikande meningar (mp) som fogats till jordbruks- och näringsutskottens yttranden över propositionen jämte motioner. Detta innebär att den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92 bör ökas med 648 milj.kr. i förhållande till regeringens förslag och sålunda av riksdagen fastställas till 2641418000 kr. beräknat i genomförandeprisläget 1991/92.
dels att utskottets hemställan i moment 20 bort ha följande lydelse:
20. beträffande fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92 att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkandena 7--12, alla i denna del, samt yrkande 30 och med avslag på propositionen fastställer att anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92 förs upp med sammanlagt 2641418000 kr. beräknat i genomförandeprisläget 1991/92,
16. Ändring i hälso- och sjukvårdslagen (mom. 24)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 59 börjar med "Utskottet delar" och som slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fö2 (m) att den helikopterverksamhet som förslaget innebär att landstingen skall åläggas är en för landstingen främmande verksamhet som de flesta landsting saknar ekonomiska förutsättningar att klara. Eftersom behovet av helikoptrar har uppstått inom totalförsvaret och inte är något primärt behov för landstingen bör enligt utskottets mening det statliga ansvaret för transporter med helikoptrar bestå. Utskottet anser därför att propositionens föslag till lagändring bör avstyrkas och motion Fö2 bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan i moment 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande ändring i hälso- och sjukvårdslagen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö2 avslår regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),
17. Försörjning med infusionsvätskor (mom. 26)
Hans Lindblad (fp), Paul Ciszuk (mp) och Carl-Johan Wilson (fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 60 börjar med "Försvarsutskottet understryker" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Sveriges importberoende i fråga om infusionsvätskor är enligt utskottets mening en allvarlig svaghet i beredskapen för sjukvården i kris och krig. Sverige klarar inte sin vätskeförsörjning i ett krisläge, och också i en avspärrningssituation blir läget bekymmersamt. Utskottet, som anser det nödvändigt att förutsättningar skapas för en inhemsk produktion av infusionslösningar som tillgodoser behovet i kris och krig, delar uppfattningen i motionerna So456 (fp) och So457 (fp) att fungerande enheter som den i Matfors inte bör läggas ner.
dels att utskottets hemställan i moment 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande försörjning med infusionsvätskor att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:So456 yrkande 3 och 1990/91:So457 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
18. Helikoptrar för sjuktransporter (mom. 27)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 61 börjar med "Försvarsutskottet delar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet kan för sin del instämma i vad som anförs i motionen om vikten av att året 1991 av regeringen och berörda organ används till att verifiera läget och till att ta fram en programplan för hälso- och sjukvården i krig med ett handlingsprogram för de åtgärder som ännu återstår, särskilt beträffande förstärkning av helikoptertransportkapaciteten, innan läget kan anses vara helt tillfredsställande. Utskottet vill också understryka vad som i motionen anförs om att staten självfallet måste ansvara för åtgärder som behövs för krigsfallet, även om landstingen nu får ett klart större ansvar i fred för sjuktransporterna med helikoptrar.
dels att utskottets hemställan i moment 27 bort ha följande lydelse:
27. beträffande helikoptrar för sjuktransporter att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö8 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
19. JAS 39-projektet (mom. 31)
Jan Jennehag (v) och Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 66 börjar med "Enligt utskottets" och på s. 67 slutar med "sådan ersättning" bort ha följande lydelse:
Nuvarande flygsystem bör enligt utskottets uppfattning för överskådlig tid kunna uppfylla de krav som ställs och något JAS 39-system erfordras sålunda inte. Förutsättningarna för att kunna livstidsförlänga Viggensystemet bör också utredas i enlighet med vad som föreslagits i motion Fö424 yrkande 2 (s).
dels att den del av utskottets anförande som på s. 67 börjar med "Med det" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att såväl den säkerhetspolitiska utvecklingen i vårt närområde som de stora problemen, tekniskt och ekonomiskt, motiverar en omedelbar nedläggning av JAS 39-projektet. Utskottet ställer sig således bakom vad som förordats i motionerna Fö413 (v), Fö422 (s) och Fö426 (v). Därmed blir det i motionerna Fö424 (s) och Fö7 yrkande 22 (mp) framförda kravet på att inte beställa delserie två av JAS tillgodosett, varför riksdagen inte bör bifalla dessa motioner.
dels att utskottets hemställan i moment 31 bort ha följande lydelse:
31. beträffande JAS 39-projektet att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö422, 1990/91:Fö424 yrkande 2, 1990/91:Fö426 yrkande 2, med anledning av propositionen och motionerna 1990/91:Fö7 yrkande 22 i denna del och med avslag på motionerna 1990/91:Fö413, 1990/91:Fö8 yrkande 9, 1990/91:Fö10 yrkande 3 samt 1990/91:Fö424 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om nedläggning av JAS-projektet,
20. Överbefälhavarens avyttringsmodell (mom. 32)
Arne Andersson i Ljung (m), Gunhild Bolander (c), Göran Allmér (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Wiggo Komstedt (m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 69 börjar med "I motion" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Stora förändringar förestår i fråga om statens fastighetsförvaltning. Utskottet anser att strävan efter en mer rationell förvaltning av statens fastighetsbestånd även bör gälla försvarets fastigheter. Genom att låta dessa bli delaktiga i den utveckling i mer marknadsmässig inriktning som nu pågår bör, på sätt som förordas i motion Fö6 yrkande 10, överbefälhavarens avyttringsmodell också prövas. Försvarets nuvarande brydsamma ekonomiska läge understryker behovet av en sådan prövning.
dels att utskottets hemställan i moment 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande överbefälhavarens avyttringsmodell att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
21. Mark, anläggningar och lokaler i övrigt (mom. 33)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 69 börjar med "Utskottet har nu" och slutar med "och byggnader" bort ha följande lydelse:
Den nya regionala marina ledning -- marinkommandostaberna -- som nu organiseras kommer att medföra en efterlängtad förstärkning av den marina ledningskapaciteten. Utskottet konstaterar dock att förutsättningarna för att lokalisera staben för Ostkustens marinkommando till Tullinge åter har förändrats. Dels har kostnaderna stigit kraftigt för projektet, dels kommer marinkommandostaben att innehålla färre anställda än tidigare antagits. Utskottet anser det därför olämpligt att i strid med överbefälhavarens och chefens för marinen åsikt genomföra den av regeringen planerade flyttningen till Tullinge. Marinkommandostaben bör, i enlighet med vad som förordats i motionerna Fö6 (m) och Fö 421 (m), lokaliseras till Muskö där lokaler och sambandsinstallationer i huvudsak redan finns. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 33 bort ha följande lydelse:
33. beträffande mark, anläggningar och lokaler i övrigt att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 8 och 1990/91:Fö421 yrkande 3 samt med avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
22. Det militära försvarets fortsatta utveckling (mom.34)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71 börjar med "De allmänna" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att de neddragningar som redan har beslutats för försvaret av södra Sverige och som med regeringens inriktning är att vänta är djupt oroväckande. Utskottet anser därför att vad som i motionerna Fö419 och Fö425 (båda m) framförs om behovet av snabbmobiliserade, välutbildade och välutrustade förband för Skånes försvar är välgrundat. Med anledning av den i propositionen föreslagna inriktningen bör riksdagen som sin mening ge regeringen detta till känna.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71 börjar med "Det sagda" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Det sagda innebär att utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motionerna Fö419 yrkande 1 och Fö425 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört. Motionerna Fö201 (mp), Fö408(m), Fö411 (m), Fö423 (m) och Fö17 (c) bör därvid avslås såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan i moment 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande det militära försvarets fortsatta utveckling att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö419 yrkande 1 och 1990/91:Fö425 yrkande 1, med anledning av propositionen och med avslag på motionerna 1990/91:Fö201 yrkande 2, 1990/91:Fö408, 1990/91:Fö411, 1990/91:Fö423 samt 1990/91:Fö17 yrkandena 1 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
23. Det militära försvarets fortsatta utveckling (mom.34)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71 börjar med "När det" och slutar med "avslå motionsyrkandet" bort ha följande lydelse:
Ett starkt svenskt totalförsvar och ett samhälle, som är väl rustat att stå emot kriser och påfrestningar av olika slag, ger trovärdighet åt vår neutralitetspolitik. Även om risken för krig nu förefaller mindre än på länge har risken för regionala och nationella konflikter ökat i Europa. Detta skapar enligt utskottets mening en betydande osäkerhet som gör det motiverat att hålla en hög beredskap mot gränskränkningar och militära påtryckningar. Sverige måste också vara berett på att det säkerhetspolitiska läget långsiktigt kan försämras så att invasionsförsvaret behöver stärkas. Även om således vissa styrkereduktioner sker i vårt närområde behöver en modernisering och en förstärkning av det militära försvaret nu inledas för att det skall kunna svara upp mot de av riksdagen uppställda målen. Denna inriktning för det militära försvaret, vilken är i linje med vad som förordats i motion Fö17 yrkande 1 (c), bör därför fastställas av riksdagen.
Utskottet anser vidare att principen om ett folkförsvar som vilar på medverkan från varje svensk medborgare måste hävdas. Den allmänna värnplikten måste således utgöra grunden för det militära försvarets personalförsörjning. Utbildningen bör hålla hög kvalitet och vara anpassad till de uppgifter som de värnpliktiga skall lösa, vilket är särskilt angeläget när utbildningstiden för vissa värnpliktiga blir så kort som 5 månader. Detta bör riksdagen, i enlighet med vad som föreslås i motion Fö17 yrkande 11, som sin mening ge regeringen till känna.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71 börjar med "Det sagda" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Det sagda innebär att utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motion Fö17 yrkandena 1 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört. Motionerna Fö201 (mp), Fö408 (m), Fö411 (m), Fö419 (m), Fö423 (m) och Fö425 (m) bör därvid avslås såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan i moment 34 bort ha följande lydelse: 34. beträffande det militära försvarets fortsatta utveckling att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkandena 1 och 11, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö201 yrkande 2, 1990/91:Fö408, 1990/91:Fö411, 1990/91:Fö419 yrkande 1, 1990/91:Fö423 samt 1990/91:Fö425 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
24. Det militära försvarets fortsatta utveckling (mom.34)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71 börjar med "När det" och slutar med "yrkande 1 (c)" bort ha följande lydelse:
När det gäller den övergripande inriktningen av försvarsmakten ställer sig utskottet bakom den syn på ett militärt försvar som är bättre anpassat mot skilda hot i enlighet med förslagen i motion Fö201 (mp). Denna flexibla anpassning skall således gälla hela spektrat av hot från miljöförstöring, över militära och ekonomiska angrepp, till sociala hot. Den vidgade synen på hotet ger också ett tillräckligt stort verksamhetsområde för att vidareutveckla dagens värnpliktssystem till en allmän värntjänst för kvinnor och män. Med bifall till motion Fö201 yrkande 2 och med anledning av propositionen i denna del bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 71 börjar med "Det sagda" och som slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Det sagda innebär att utskottet föreslår att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motion Fö201 yrkande 2 (mp) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört. Motionerna Fö408 (m), Fö411 (m), Fö419(m), Fö423 (m), Fö425 (m) och Fö17 (c) bör därvid avslås såvitt nu är i fråga.
dels att utskottets hemställan i moment 34 bort ha följande lydelse:
34. beträffande det militära försvarets fortsatta utveckling att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö201 yrkande 2, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö408, 1990/91:Fö411, 1990/91:Fö419 yrkande 1, 1990/91:Fö423, 1990/91:Fö425 yrkande 1 samt 1990/91:Fö17 yrkandena 1 och 11 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
25. Nedläggning av Svea ingenjörregemente m.m. (mom. 36)
Arne Andersson i Ljung (m), Gunhild Bolander (c), Göran Allmér (m), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Wiggo Komstedt (m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 74 börjar med "När det" och som på s. 75 slutar med "yrkandena 19 och 20 (mp)" bort ha följande lydelse:
Ur handlingsfrihetssynvinkel skulle det vara en fördel att också avvakta med att flytta fältarbetsskolan till Eksjö. Utskottet har erfarit att förberedelserna för denna flyttning är så långt framskridna -- och att också vissa investeringar har gjorts -- att utskottet bedömer det vara bättre att fullfölja den planerade flyttningen av fältarbetsskolan enligt gällande beslut än att uppnå en maximal handlingsfrihet.
Utskottet inser att det framtida behovet av utbildning vid särskilda ingenjörförband kan komma att minska i framtiden bl.a. genom ökad fältarbetsutbildning vid de brigadproducerande infanteri- och pansarregementena. Propositionens förslag att inte etablera ingenjörutbildning i Sollefteå bör alltså godkännas. När det gäller den framtida utbildningen vid Almnäsetablissementet -- om beslut senare fattas att behålla detta på sikt -- vill utskottet hålla denna fråga öppen i avvaktan på den översyn av arméns krigs- och fredsorganisation som behöver ske inför 1992 års försvarsbeslut. Handlingsfriheten innebär således att viss ingenjörutbildning i framtiden kan komma att ske vid Almnäs likaväl som att utbildningen där även kan få ett annat innehåll.
Vad utskottet sammanfattningsvis föreslår med anledning av propositionens förslag om avveckling av Svea ingenjörregemente samt tillhörande motioner är
bifall till propositionens förslag att inte flytta Ing 1 till Strängnäs och att inte planera för ingenjörutbildning i Sollefteå,
att med avslag på propositionens förslag tills vidare behålla Svea ingenjörregemente,
att riksdagens beslut (prop. 1989/90:9, FöU3, rskr.87) att flytta FN-skolan till Kungsängen och avveckla Almnäsetablissementet tills vidare inte skall verkställas,
att regeringen inför 1992 års försvarsbeslut skall redovisa en plan för utformningen av arméns fredsorganisation.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottets ställningstagande innebär
bifall till motionerna Fö420 yrkandena 2 och 3 (fp), Fö3 yrkandena 2 och 3 (fp) och Fö4 (s),
delvis bifall till motionerna Fö3 yrkande 1 (fp), Fö6 yrkande 9 (m), Fö7 yrkande 19 och Fö17 yrkande 10 (c),
avslag på motionerna Fö420 yrkande 1 (fp) och Fö7 yrkande 20 (mp),
dels att utskottets hemställan i moment 36 bort ha följande lydelse: 36. beträffande nedläggning av Svea ingenjörregemente m.m. att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö420 yrkandena 2 och 3, 1990/91:Fö3 yrkandena 2 och 3 och 1990/91:Fö4, med anledning av motionerna 1990/91:Fö3 yrkande 1, 1990/91:Fö6 yrkande 9, 1990/91:Fö7 yrkande 19 och 1990/91:Fö17 yrkande 10 samt med avslag på propositionen och motionerna 1990/91:Fö420 yrkande 1 och 1990/91:Fö7 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
26. Inriktningen av arméstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen (mom. 40)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78 börjar med "Utskottet har" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående i samband med behandlingen av utgiftsramen för det militära försvaret framhållit behovet av en resursförstärkning, dels för att kunna behålla en rimlig handlingsfrihet i de väsentligaste avseendena inför 1992 års försvarsbeslut, dels för att uppnå en bättre balans mellan uppgifter och resurser. Utskottet förordar därför, i linje med vad som anförs i motion Fö6 yrkandena 13 och 14 (m), att armén får resurstillskott för såväl repetitionsutbildning som för att upprätthålla industriell utvecklingskapacitet. Resursförstärkningar i enlighet med vad som föreslås i motion Fö17 (c) kan utskottet däremot inte förorda.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört om arméstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkandena 13 och 14, båda i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18 och 21, alla i denna del, och 1990/91:Fö17 yrkandena 4, 6 och 12, alla i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
27. Inriktningen av arméstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen (mom. 40)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78 börjar med "Utskottet har" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående i samband med behandlingen av utgiftsramen för det militära försvaret framhållit behovet av en resursförstärkning, dels för att kunna behålla en rimlig handlingsfrihet i de väsentligaste avseendena inför 1992 års försvarsbeslut, dels för att uppnå en bättre balans mellan uppgifter och resurser. Utskottet förordar därför, i linje med vad som anförs i motion Fö17 yrkandena 4, 6 och 12 (c), att armén får resurstillskott för såväl repetitionsutbildning som för att upprätthålla industriell utvecklingskapacitet.
Utskottet kan däremot inte tillstyrka de förslag till resursförstärkning som förs fram i motion Fö6 yrkandena 13 och 14 (m).
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört om arméstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkandena 4, 6 och 12, alla i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 13 och 14, båda i denna del, och 1990/91:Fö7 yrkandena 13, 18 och 21, alla i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
28. Inriktningen av arméstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen (mom. 40)
Under förutsättning av bifall till reservation 14
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 76 börjar med "Utskottet har" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den omstrukturering av arméstridskrafterna som förordas i motion Fö7 (mp), och som tidigare behandlats i samband med övervägandena om utgiftsramen, bör inledas och därför de delförslag genomföras som anges i yrkandena 13, 18 och 21 såvitt nu är i fråga. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna,
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78 börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "arméns anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört om arméstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 40 bort ha följande lydelse:
40. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkandena13, 18 och 21, alla i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 13 och 14, båda i denna del, och 1990/91:Fö17 yrkandena 4, 6 och 12, alla i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
29. Inriktningen av arméstridskrafterna i övrigt (mom. 41)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 77 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "och 2 (m)" bort ha följande lydelse:
Den framtida brigadstrukturen inom armén är en av de viktigaste frågorna som bör avgöras i 1992 års försvarsbeslut. Utskottet anser därför, i likhet med motionärerna i motion Fö6 yrkande 4 (m), att det inte redan nu bör beslutas att minska antalet brigader från 21 till 18. Regeringens förslag innebär dessutom en kapitalförstöring och att tre förhållandevis moderna och välutrustade brigader avvecklas. Propositionen bör således avslås i denna del. Vidare bör pansarvärnsresurserna förstärkas i enlighet med vad som föreslås i motionerna Fö419 yrkande 2 (m) och Fö425 yrkande 2 (m).
dels att utskottets hemställan i moment 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna i övrigt att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö419 yrkande 2, 1990/91:Fö425 yrkande 2 och 1990/91:Fö6 yrkande 4, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö7 yrkandena 4, 15--17 och 1990/91:Fö11 yrkande 2 ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
30. Inriktningen av arméstridskrafterna i övrigt (mom. 41)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78 börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "också avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som förordas i motion Fö11 yrkande 2 att det utöver beslutet att avveckla tre infanteribrigader också bör initieras en nedläggning av pansarbrigaderna.
dels att utskottets hemställan i moment 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna i övrigt
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 2, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö419 yrkande 2, 1990/91:Fö425 yrkande 2, 1990/91:Fö6 yrkande 4 och 1990/91:Fö7 yrkandena 4, 15--17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
31. Inriktning av arméstridskrafterna i övrigt (mom.41)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 76 börjar med "Utskottet har" och på s. 77 slutar med "17 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet förordar även bifall till förslagen i enlighet med motion Fö7 yrkandena 4, 15--17 (mp),
dels att utskottets hemställan i moment 41 bort ha följande lydelse:
41. beträffande inriktningen av arméstridskrafterna i övrigt att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkandena 4, 15--17, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö419 yrkande 2, 1990/91:Fö425 yrkande 2, 1990/91:Fö6 yrkande 4 och 1990/91:Fö11 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
32. Anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet (mom. 42)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78 börjar med "Utskottet föreslår vidare" och slutar med "arméns anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel anvisas i enlighet med vad som följer av den inriktning som utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 13 i denna del och med avslag på propositionen och motion 1990/91:Fö7 yrkande 13 i denna del till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 8055000000 kr.,
33. Anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet (mom. 42)
Under förutsättning av bifall till reservation 14
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78 börjar med "Utskottet föreslår vidare" och slutar med "arméns anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel anvisas i enlighet med vad som följer av den inriktning som utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 42 bort ha följande lydelse:
42. beträffande anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 13 i denna del och med avslag på propositionen och motion 1990/91:Fö6 yrkande 13 i denna del till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 7855000000 kr.,
34. Anslag till Arméförband: Anskaffning av materiel (mom. 43)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 78 börjar med "Utskottet föreslår vidare" och slutar med "arméns anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel anvisas i enlighet med vad som följer av den inriktning som utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 43 bort ha följande lydelse:
43. beträffande anslag till Arméförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 14 i denna del och med avslag på propositionen till Arméförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 3890000000 kr.,
35. Helikopterverksamheten på Säve (mom. 47)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 80 börjar med "Det totala" och slutar med "därför avslås" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till den stora betydelsen av helikoptrar för olika ändamål, inte minst på västkusten, delar utskottet motionärens uppfattning i motion Fö1 (m) om att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna att helikopterverksamheten skall vara kvar på Säve.
dels att utskottets hemställan i moment 47 bort ha följande lydelse:
47. beträffande helikopterverksamheten på Säve att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö1 och med anledning av motion 1990/91:Fö5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
36. Inriktningen av marinstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen (mom. 48)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 80 börjar med "Ubåtsskyddet är" och på s. 81 slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Ubåtsskyddet är en av de verksamheter som enligt föredragande statsrådet bör prioriteras. Utskottet har ingen annan uppfattning. Eftersom undervattenskränkningarna mot Sverige har fortsatt, trots vidtagna åtgärder, bör en andra ubåtsjaktstyrka beslutas och organisationsbestämmande materiel till denna beställas. Medel för att påbörja denna anskaffning bör anvisas under budgetåret 1991/92.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 81 börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse: Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört om marinstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena5 och 15, båda i denna del, och 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö7 yrkande 24 i denna del, och 1990/91:Fö17 yrkandena 5, 6 och 13, alla i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
37. Inriktningen av marinstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen (mom. 48)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 81 börjar med "Även amfibieförbanden" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, liksom försvarsministern, att även amfibieförbanden bör prioriteras. För att säkerställa att de kan krigsorganiseras utan onödig tidsutdräkt bör därför medel tillskjutas i enlighet med vad som föreslås i motion Fö17 yrkandena 5 och 7. Vidare bör i enlighet med yrkande 13 i denna motion ökade resurser anslås för marinens repetitionsövningar. Härutöver bör riksdagen uttala att medel kommer att tillföras i 1992 års försvarsbeslut för att säkerställa finansieringen av Ubåt 90 utan att andra viktiga objekt inom marinen behöver omplaneras.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 81 börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört om marinstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkandena 5, 6 och 13, alla i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 5 och 15, båda i denna del, 1990/91:Fö7 yrkande 24 i denna del samt 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
38. Inriktningen av marinstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen (mom. 48)
Under förutsättning av bifall till reservation 14
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 81 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet förordar, i linje med vad som anförts i motion Fö7 yrkande 24 (mp), att kontraktet för Ubåt 90 omförhandlas till att gälla två ubåtar och att därefter ubåtsprogrammet ges en inriktning i enlighet med vad som anges i motionen.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet här har anfört om marinstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 48 bort ha följande lydelse:
48. beträffande inriktningen av marinstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 24 i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkandena 5 och 15, båda i denna del, 1990/91:Fö15 yrkandena 2 och 3, båda i denna del, samt 1990/91:Fö17 yrkandena 5, 6 och 13, alla i denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
39. Anslag till Marinförband: Anskaffning av materiel (mom. 51)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 81 börjar med "Utskottet föreslår vidare" och slutar med "marinens anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel och bemyndiganden anvisas i enlighet med vad som följer av den inriktning som utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 51 bort ha följande lydelse:
51. beträffande anslag till Marinförband: Anskaffning av materiel att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 15 i denna del och 1990/91:Fö15 yrkande 3 i denna del samt med avslag på propositionen till Marinförband: Anskaffning av materiel för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2810000000 kr.,
40. Inriktningen av flygstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen (mom. 54)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 84 börjar med "Utskottet föreslår sammanfattningsvis" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet har anfört om flygstridskrafternas inriktning.
dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 16 i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö7 yrkande 23 i denna del och 1990/91:Fö17 yrkande 14 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
41. Inriktningen av flygstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen (mom. 54)
Under förutsättning av bifall till reservation 12
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 84 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "flygvapnets anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker förslaget i motion Fö17 yrkande 14 (c) om ett tillskott på 50 milj.kr. för flygvapnets repetitionsutbildning.
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger regeringen till känna vad som utskottet här har anfört om flygstridskrafternas inriktning.
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel och beställningsbemyndiganden anvisas i enlighet med vad som följer av den inriktning som utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkande 14 i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 16 i denna del och 1990/91:Fö7 yrkande 23 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
42. Inriktningen av flygstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen (mom. 54)
Under förutsättning av bifall till reservation 14
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 83 börjar med "Utskottet har" och slutar med "av flygflottiljer" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig bakom denna inriktning och förordar således att en avveckling av flygflottiljer inleds och att flygverksamheten begränsas.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 84 börjar med "Utskottet föreslår sammanfattningsvis" och slutar med "flygvapnets anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger regeringen till känna vad som utskottet här har anfört om flygstridskrafternas inriktning.
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel och beställningsbemyndiganden anvisas i enlighet med vad som följer av den inriktning som utskottet har förordat.
dels att utskottets hemställan i moment 54 bort ha följande lydelse:
54. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 23 i denna del, med anledning av propositionen samt med avslag på motionerna 1990/91:Fö6 yrkande 16 i denna del och 1990/91:Fö17 yrkande 14 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.
43. Inriktningen av flygstridskrafterna i övrigt (mom.55)
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 83 börjar med "Försvarsministern säger" och på s. 84 slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Försvarsministern säger sig vilja prioritera luftförsvarsförmågan även fortsättningsvis. Utskottet delar den uppfattningen och anser det då naturligt att i linje med vad som förordas i motion Fö6 yrkande 7 organisera ytterligare en division J 35 Draken vid F 10 i Ängelholm. Medel bör tillskjutas för detta ändamål under budgetåret 1991/92. Utskottet kan med utgångspunkt i det sagda inte ställa sig bakom propositionens förslag att nu kaderorganisera jaktdivisioner.
dels att den del av utskottets anförande som på s. 84 börjar med "Utskottet föreslår" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår sammanfattningsvis att riksdagen ger regeringen till känna vad som utskottet här har anfört om flygstridskrafternas inriktning i övrigt.
dels att utskottets hemställan i moment 55 bort ha följande lydelse:
55. beträffande inriktningen av flygstridskrafterna i övrigt att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Fö419 yrkande 3, 1990/91:Fö425 yrkande 3, 1990/91:Fö6 yrkandena 6 och 7, med anledning av propositionen samt med avslag på motion 1990/91:Fö8 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
44. Anslag till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet (mom. 56)
Under förutsättning av bifall till reservation 10
Arne Andersson i Ljung, Göran Allmér och Wiggo Komstedt (alla m) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 84 börjar med "Utskottet föreslår vidare" och slutar med "flygvapnets anslag" bort ha följande lydelse:
Utskottet föreslår vidare att anslagsmedel anvisas i enlighet med vad som följer av den inriktning som utskottet har förordat.
delsatt utskottets hemställan i moment 56 bort ha följande lydelse:
56. beträffande anslag till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö6 yrkande 16 i denna del och med avslag på propositionen till Flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet för budgetåret 1991/92 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 4584000000 kr.,
45. Överförande av försvarets sjukvårdsstyrelse till socialstyrelsen (mom. 68)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 86 börjar med "Riksdagen har" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fö11 yrkande 4 att regeringen skall ges i uppdrag att förbereda och genomföra ett överförande av försvarets sjukvårdsstyrelse till socialstyrelsen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 68 bort ha följande lydelse:
68. beträffande överförande av försvarets sjukvårdsstyrelse till socialstyrelsen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 4 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
46. Överförande av fortifikationsförvaltningen till byggnadsstyrelsen (mom. 71)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 86 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fö11 yrkande 4 att regeringen skall ges i uppdrag att förbereda och genomföra ett överförande av fortifikationsförvaltningen till byggnadsstyrelsen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 71 bort ha följande lydelse:
71. beträffande överförande av fortifikationsförvaltningen till byggnadsstyrelsen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 4 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
47. Anslag till Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt (mom. 75)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 86 börjar med "Utskottet finner" och på s. 87 slutar med "sålunda avslås" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna i motion Fö7 yrkande 28 att inga medel bör anvisas till det s.k. Ursviksprojektet i avvaktan på resultatet av den av försvarsministern i propositionens bilaga 1 aviserade översynen av totalförsvarets framtida forskning och kunskapsuppbyggnad. Detta innebär att riksdagen med bifall till nämnda motionsyrkande bör avslå regeringens förslag till anslag till Anskaffning av anläggningar till försvarets forskningsanstalt.
dels att utskottets hemställan i moment 75 bort ha följande lydelse:
75. beträffande anslag till Anskaffning av anläggningar till försvarets forskningsanstalt att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 28 avslår regeringens förslag till anslag till Anskaffning av anläggningar till försvarets forskningsanstalt,
48. Anslag till Gemensam försvarsforskning (mom.86)
Under förutsättning av bifall till reservation 47
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 87 börjar med "I konsekvens" och slutar med "också avslås" bort ha följande lydelse:
Av utskottets uppfattning att inga medel för närvarande skall avsättas för Ursviksprojektet följer också att 40 milj.kr. mindre än vad regeringen föreslår kan, såsom föreslås i motion Fö7 (mp), anvisas under anslaget G1. Under detta anslag bör sålunda, med bifall till motion Fö7 yrkande 29, anvisas 403100000 kr. för nästa budgetår.
dels att utskottets hemställan i moment 86 bort ha följande lydelse:
86. beträffande anslag till Gemensam försvarsforskning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 29 och med avslag på propositionen till Gemensam försvarsforskning för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 403100000 kr.,
49. Ändring i verksförordningen (mom. 97)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 91 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Myndigheternas skyldighet att svara för beredskapen inom sina resp. verksamhetsområden har betonats i olika sammanhang. Ändock föreligger på många håll stora brister i detta hänseende. Därför bör i linje med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 35 (mp) regeringen ges i uppdrag att i verksförordningen införa bestämmelser som tydligare än vad som nu är fallet utvisar myndigheternas skyldigheter i detta hänseende. Detta bör regeringen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 97 bort ha följande lydelse:
97. beträffande ändring i verksförordningen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 35 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
50. Sårbarhetsproblemen (mom. 98)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 91 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Såsom framhålls i motion Fö11 yrkande 6 (v) har sårbarheten ökat i samhället genom den försvagning av den civila delen av totalförsvaret som blev följden av 1987 års försvarsbeslut. Enligt utskottets uppfattning bör i syfte att komma till rätta med dessa problem riksdagen genom ett uttalande framhålla vikten av att sårbarhetsfrågorna ges stor uppmärksamhet inför nästa försvarsbeslut.
dels att utskottets hemställan i moment 98 bort ha följande lydelse:
98. beträffande sårbarhetsproblemen att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
51. Funktionen Civil ledning och samordning (mom.99)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 92 börjar med "I yrkande 7" och slutar med "i denna del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom en ekonomisk förstärkning av funktionen Civil ledning och samordning i enlighet med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 7. Den av föredragande statsrådet redovisade inriktningen av funktionen bör anpassas så att den står i samklang med denna resursförstärkning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 99 bort ha följande lydelse:
99. beträffande funktionen Civil ledning och samordning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 7 i denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
52. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt inom fredsräddningstjänsten (mom. 102)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 92 börjar med "Utskottet har i" och slutar med "av funktionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom en ekonomisk förstärkning av funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst i enlighet med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 8. Den av föredragande statsrådet redovisade inriktningen av funktionen bör anpassas så att den står i samklang med denna resursförstärkning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 102 bort ha följande lydelse:
102. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt inom fredsräddningstjänsten att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 8 i denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
53. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. (mom.105)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 92 börjar med "En inriktning" och slutar med "nämnda funktion" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom en ekonomisk förstärkning av funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i enlighet med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 9. Den av föredragande statsrådet redovisade inriktningen av funktionen bör anpassas så ett den står i samklang med denna resursförstärkning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 105 bort ha följande lydelse:
105. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 9 i denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
54. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. (mom. 108)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 92 börjar med "Utskottet har inte" och slutar med "i propositionen föreslagna" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom en ekonomisk förstärkning av funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. i enlighet med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 10. Den av föredragande statsrådet redovisade inriktningen av funktionen bör anpassas så att den står i samklang med denna resursförstärkning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 108 bort ha följande lydelse:
108. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 10 i denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
55. Inrättande av en ny funktion Kärngårdar (mom.109)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 92 börjar med "Utskottet är" och slutar med "yrkande 11 (mp)" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom de förstärkningar av olika funktioner inom totalförsvarets civila del som framförts i motion Fö7 yrkande 11 (mp). Detta innebär bl.a. att det skall inrättas en ny funktion Kärngårdar för vilken skall avsättas 50milj.kr. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 109 bort ha följande lydelse:
109. beträffande inrättande av en ny funktion Kärngårdar att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 11 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
56. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen Energiförsörjning (mom. 111)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 93 börjar med "Även beträffande" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom en ekonomisk förstärkning av funktionen Energiförsörjning i enlighet med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 12. Den av föredragande statsrådet redovisade inriktningen av funktionen bör anpassas så att den står i samklang med denna resursförstärkning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 111 bort ha följande lydelse:
111. beträffande den fortsatta utvecklingen inom funktionen Energiförsörjning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 12 i denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
57. Funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. (mom.117)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 93 börjar med "Vad föredragande" och slutar med "utan erinran" bort ha följande lydelse:
I det föregående har utskottet tagit ställning till att inriktningen av funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. skall ske enligt förslagen i motion Fö7 yrkande 10 (mp). Riksdagen bör även i detta sammanhang som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet har anfört.
dels att utskottets hemställan i moment 117 bort ha följande lydelse:
117. beträffande funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 10 i denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
58. Inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet (mom. 119)
Under förutsättning av bifall till reservation 15
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 93 börjar med "Riksdagen bör" och som slutar med "till propositionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tagit ställning till att inriktningen av funktionen Energiförsörjning skall ske enligt förslagen i motion Fö7 yrkande 12 (mp). Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna att inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet bör ske i enlighet med angiven inriktning av funktionen.
dels att utskottets hemställan i moment 119 bort ha följande lydelse:
119. beträffande inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 12 i denna del och med anledning av propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
59. Kommunal representation i den övergripande samhällsplaneringen för försvaret (mom. 121)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 93 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som förordas i motion 1990/91:Fö501 (mp) att den kommunala representationen väsentligt bör utökas i de utredningar och organ som handhar samhällsplaneringen och planeringen för försvaret. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 121 bort ha följande lydelse:
121. beträffande kommunal representation i den övergripande samhällsplaneringen för försvaret att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö501 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
60. Omfördelning av medel (mom. 126)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 96 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att medlen för skyddsrumsbyggandet bör kunna minskas med 50milj.kr. Dessa medel bör i stället användas för utbildning av direktrekryterade värnpliktiga, en fråga till vilken utskottet återkommer i det följande.
dels att utskottets hemställan i moment 126 bort ha följande lydelse:
126. beträffande omfördelning av medel att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö8 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
61. Evakueringsplan för Stockholm (mom. 133)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 98 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "bör avslås" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till att Stockholm under vissa väderleksförhållanden kan drabbas av följderna av en olycka vid kärnkraftverket i Forsmark är det angeläget att i enlighet med vad som föreslås i motion Fö813 (mp) upprätta en särskild evakueringsplan för Stockholm. Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till nämnda motion som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 133 bort ha följande lydelse:
133. beträffande evakueringsplan för Stockholm att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö813 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
62. Betydelsen av vår självförsörjningsgrad (mom.134)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 99 börjar med "Försvarsutskottet delar" och slutar med "är i fråga" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet anser att vår självförsörjningsgrad är, såsom anförs i motion Fö17 (c), en avgörande faktor för att upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga hos landets befolkning liksom i omvärlden. Denna uppfattning delas också av centerpartiets företrädare i jordbruksutskottet i en avvikande mening till jordbruksutskottets yttrande över funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. (JoU7y). Detta och vad i övrigt anförs i motion Fö17 yrkande 18 och i nämnda avvikande mening till jordbruksutskottets yttrande bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 134 bort ha följande lydelse:
134. beträffande betydelsen av vår självförsörjningsgrad att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkande18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
63. Laglig rätt för kommunerna att ta ut avgifter för beredskapsåtgärder (mom. 135)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 100 börjar med "Försvarsutskottet delar näringsutskottets" och slutar med "yrkande 32 (mp)" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet anser att regeringen i enlighet med vad som anförs i motion Fö7 yrkande 32 (mp) och i avvikande mening (mp) till näringsutskottets yttrande skall utarbeta och förelägga riksdagen ett lagförslag som ger kommunerna rätt att ta ut avgifter för beredskapsåtgärder. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 135 bort ha följande lydelse:
135. beträffande laglig rätt för kommunerna att ta ut avgifter för beredskapsåtgärder att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 32 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
64. Alternativa uppvärmningsmöjligheter (mom. 136)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 100 börjar med "Försvarsutskottet delar den" och slutar med "är i fråga" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet delar de i motion Fö7 yrkande 33 (mp) och i avvikande mening (mp) till näringsutskottets yttrande framförda synpunkterna om behovet av alternativa uppvärmningsmöjligheter i bostadsområden där direktvärme och fjärrvärme är dominerade uppvärmningsform. Regeringen bör därför utarbeta och förelägga riksdagen ett lagförslag som ålägger kraftbolagen ansvaret för att alternativa uppvärmningsmöjligheter finns i nämnda typ av bostadsområden i enlighet med vad som anförs i motion Fö7 yrkande 33.
dels att utskottets hemställan i moment 136 bort ha följande lydelse:
136. beträffande alternativa uppvärmningsmöjligheter att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 33 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
65. Direktrekrytering till civila försvaret (mom. 183)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s.108 börjar med "Mycket talar" och på s. 109 slutar med "Fö301 yrkande 1 (fp)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening skulle en direktrekrytering av värnpliktiga till det civila försvaret starkt bidra till att lösa vissa av totalförsvarets personalförsörjningsproblem. Utskottet ansluter sig sålunda till vad som föreslås i motion Fö8 yrkande 15 om att riksdagen redan nu bör fatta principbeslut om införande av direktrekrytering, med de fördelar ett sådant arrangemang skulle ge i olika avseenden såsom utvecklas i motionen och även i den under allmänna motionstiden väckta motionen Fö301 yrkande 1. Utskottet instämmer i vad som motionärerna anför om att det inte finns något realistiskt alternativ till direktrekrytering om strävan skall vara att skapa ett fungerande civilförsvar. Utskottet anser således att det enbart vore till skada för det civila försvaret om ett beslut om direktrekrytering ytterligare förhalas, varför ett principbeslut bör fattas nu.
dels att utskottets hemställan i moment 183 bort ha följande lydelse:
183. beträffande direktrekrytering till civila försvaret att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö8 yrkande 15, med anledning av motion 1990/91:Fö301 yrkande 1 och med avslag på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
66. Försöksverksamhet inom civila sektorer (mom.184)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 109 börjar med "Försvarsutskottet anser" och på s. 110 slutar med "Fö7 yrkandena 1--3" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet konstaterar för sin del att ett eventuellt riksdagsbeslut våren 1991 om att avskaffa hittillsvarande prövningsförfarande för vapenfri tjänst öppnar möjligheter att rekrytera värnpliktiga direkt till det civila försvaret. De former för försöksverksamhet som därvid föreslås av motionärerna i motion Fö7 yrkandena 1--3 synes utskottet vara framkomliga vägar att på ett konkret sätt som är anpassat till en förändrad hotbild och därmed förändrade krav förverkliga en principiellt angelägen reform. Utskottet instämmer sålunda bl.a. i vad som i motionen anförs om det lämpliga i att starta en försöksverksamhet med utvidgad värnplikt inom sjukvården. Utskottet föreslår följaktligen riksdagen att bifalla dessa motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan i moment 184 bort ha följande lydelse:
184. beträffande försöksverksamhet inom civila sektorer att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkandena 1--3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
67. Utbildning vid T 3 i Sollefteå (mom. 185)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 110 börjar med "Utskottet hänvisar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet biträder förslaget i motion Fö7 yrkande 5 att en filial till Sandöskolan projekteras vid T3 i Sollefteå för att klara en väntad framtida expansion av utbildningen av direktrekryterade värnpliktiga till det civila försvaret. Utskottet tillstyrker således att riksdagen genom ett uttalande till stöd för detta förslag främjar vad som måste anses vara ett förnuftigt utnyttjande av en tillgänglig resurs.
dels att utskottets hemställan i moment 185 bort ha följande lydelse:
185. beträffande utbildning vid T3 i Sollefteå att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 5 och med anledning av motion 1990/91:Fö301 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
68. Kvarståendeläget (mom. 188)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 113 börjar med "Utskottet understryker" och slutar med "till motionen" bort ha följande lydelse:
Utskottet har i denna fråga samma syn som motionärerna i fråga om de mycket negativa effekter, både för samhället och för den enskilde, som kvarståendeläget innebär. I anslutning till vad som anförs i motionen konstaterar utskottet att det inom en arbetsgrupp i 1988 års försvarskommitté under betydande politisk enighet utarbetades ett konstruktivt förslag till lösning på detta problem. Utskottet tillstyrker således motionärernas förslag att riksdagen nu bör fatta beslut att 20000 värnpliktiga i den s.k. värnpliktspuckeln skall erbjudas möjligheten att undantas från militärutbildning med användande av den metod som föreslagits av försvarskommitténs arbetsgrupp om personal- och värnpliktsfrågor.
dels att utskottets hemställan i moment 188 bort ha följande lydelse:
188. beträffande kvarståendeläget att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö18 och med avslag på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
69. Vissa justeringar av de värnpliktigas ekonomiska skydd (mom. 204)
Hans Lindblad och Carl-Johan Wilson (båda fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 119 börjar med "Frågan om" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Frågan om rätt för värnpliktigs föräldrar att erhålla ersättning av den statliga grupplivförsäkringen vid värnpliktigs död är dock fortfarande olöst. Riksdagen bör därför i enlighet med vad som anförs i motion Fö401 (fp) hos regeringen begära förslag om förbättringar i de värnpliktigas försäkringsskydd i syfte att öka efterlevande föräldrars ekonomiska trygghet. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 204 bort ha följande lydelse:
204. beträffande vissa justeringar av de värnpliktigas ekonomiska skydd att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö401 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
70. De värnpliktigas resor (mom. 206)
Jan Jennehag (v) och Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 121 börjar med "Utskottet delar" och på s. 122 slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar inte försvarsministerns uppfattning att besparingar lämpligen kan åstadkommas genom att inskränka de värnpliktigas rättigheter att fritt resa till valfri ort. Däremot bör, som anförs i motion Fö7 (mp), de stora administrationskostnaderna i nuvarande resesystem kunna inbesparas. Detta bör ske genom att de värnpliktiga mot uppvisande av sin legitimation ges rätt till kostnadsfri resa på alla linjer hos statens järnvägar samt hos alla regionala och lokala kollektivtrafikföretag. Regementena bör endast vara ansvariga för transport till närmaste kollektivtrafikstation. Reseförmånen bör gälla spårbunden trafik, buss och båt men ej flyg och taxi.
Utskottet anser nu liksom tidigare (FöU 1985/86:9 s. 12, rskr. 278) att principen att den värnpliktige skall nå hemmet samma dag tjänsten slutar -- alltså före kl. 24.00 hemresedagen -- måste upprätthållas. Detta kan åstadkommas dels genom minskad fjärrekrytering (Fö7 yrkande 27, dels genom att anpassningar sker i tjänstgöringstiden både kollektivt och individuellt. Anpassningar i tjänstgöringstiden skall också kunna användas för att undvika toppbelastningar hos trafikföretagen och för att få till stånd ekonomiskt fördelaktiga avtal med dessa företag.
Enligt utskottets mening bör det på ovan angivet sätt vara möjligt att ge de värnpliktiga väl så goda resemöjligheter som hittills. De medel som inbesparas genom avvecklad reseadministration bör i den mån de inte behövs för ersättningar till trafikbolagen användas till förbättrad dagersättning. Samtidigt görs nationalekonomiska och ekologiska vinster genom att järnvägstrafiken främjas.
Åtgärder som skulle inskränka de värnpliktigas resemöjligheter i enlighet med motion Fö10 (m) är utskottet inte berett att förorda.
dels att utskottets hemställan i moment 206 bort ha följande lydelse:
206. beträffande de värnpliktigas resor att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkandena 26 och 27 samt med avslag på motion 1990/91:Fö10 yrkande 1 och yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
71. Dagersättning (mom. 207)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 122 börjar med "Utskottet är" och slutar med "är i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den av försvarsministern föreslagna ökningen av dagersättningen är otillräcklig. Den bör enligt utskottets mening i enlighet med vad som föreslås i motion Fö17 yrkande 15 (c) fastställas till 38 kr. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 207 bort ha följande lydelse:
207. beträffande dagersättning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkande 15 i denna del, med avslag på propositionen och på motionerna 1990/91:Fö7 yrkande 25 och 1990/91:Fö11 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
72. Dagersättning (mom. 207)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 122 börjar med "Utskottet är" och slutar med "är i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den av försvarsministern förordade ökningen av dagersättningen ligger på en alltför låg nivå. Den bör enligt utskottets mening i enlighet med vad som föreslås i motion Fö11 yrkande 8 (v) fastställas till 40 kr. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 207 bort ha följande lydelse:
207. beträffande dagersättning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 8, med avslag på propositionen och på motionerna 1990/91:Fö7 yrkande 25 och 1990/91:Fö17 yrkande 15 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
73. Dagersättning (mom. 207)
Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 122 börjar med "Utskottet är" och slutar med "är i fråga" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att den av försvarsministern föreslagna dagersättningen bör ökas ytterligare i enlighet med vad som föreslås i motion Fö7 yrkande 25 (mp). Detta betyder att dagersättningen bör räknas upp genom omfördelning av medel för de värnpliktigas resor och sålunda öka i samma mån som besparingar kan göras på detta område. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 207 bort ha följande lydelse:
207. beträffande dagersättning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö7 yrkande 25, med avslag på propositionen och på motionerna 1990/91:Fö11 yrkande 8 och 1990/91:Fö17 yrkande 15 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
74. Utryckningsbidrag (mom. 208)
Jan Jennehag (v) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 122 börjar med "Utskottet kan" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:
Utryckningsbidraget bör såsom föreslås i motion Fö11 yrkande 9 (v) fastställas till 4000 kr. Det bör ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om en sådan uppräkning av nämnda bidrag. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan i moment 208 bort ha följande lydelse:
208. beträffande utryckningsbidrag att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö11 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
75. Svenskt initiativ om begränsning i vapenhandeln (mom. 211)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 127 börjar med "I propositionen" och slutar med "detta yrkande" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att kriget vid Persiska viken ytterligare aktualiserat behovet av kontroll och begränsning av den internationella vapenhandeln av såväl nya som gamla vapen. I likhet med motionärerna i motion Fö17 yrkande 9 anser utskottet att situationen nu är lämplig för att aktualisera kravet på internationella överenskommelser inom FN för att möjliggöra en sådan begränsning. Utskottet tillstyrker motionärernas förslag och föreslår i linje härmed att riksdagen hos regeringen begär ett svenskt initiativ för att få till stånd en internationell överenskommelse om begränsning och kontroll av den internationella vapenhandeln.
dels att utskottets hemställan i moment 211 bort ha följande lydelse:
211. beträffande svenskt initiativ om begränsning i vapenhandeln att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö17 yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
76. Försvarsindustrins framtid (mom. 213)
Jan Jennehag (v) och Paul Ciszuk (mp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 128 börjar med "Försvarsutskottet delar" och på s.129 slutar med "och N350 (mp)" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet får emellertid för sin del anledning att understryka det faktum att staten har ett särskilt ansvar för sysselsättningen inom krigsmaterielindustrin, en industri som uppenbarligen nu står inför betydande strukturförändringar. Det är enligt utskottets mening i en sådan situation angeläget, inte minst för de anställda, med en målmedveten statlig planering för en omställning av industrin. Med instämmande i vad som anförs i motion N312 anser utskottet att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att lämna förslag till en omställningsplan för krigsmaterielindustrin. I linje med vad som föreslås i motionerna N231 och N311 bör denna plan rymma olika förslag till åtgärder som främjar en ökad civil produktion hos berörda företag, bl.a. utgående från ambassadör Inga Thorssons förslag. Utskottet tillstyrker att riksdagen bör rikta ett uttalande till regeringen av den innebörd som här angivits, varigenom även vad som åsyftas i motion N350 skulle tillgodoses.
dels att utskottets hemställan i moment 213 bort ha följande lydelse:
213. beträffande försvarsindustrins framtid att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:N231, 1990/91:N311, 1990/91:N312 och 1990/91:N350 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
77. Karlskronavarvet m.m. (mom. 214)
Arne Andersson i Ljung (m), Gunhild Bolander (c), Göran Allmér (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Wiggo Komstedt (m) och Carl-Johan Wilson (fp) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 130 börjar med "Försvarsutskottet har" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Försvarsutskottet anser sig dock för sin del böra tillstyrka det krav som framförs i motion Fö15 yrkande 5 på en översyn av den statligt ägda örlogsmarina verksamheten. Mycket talar nämligen för att de fartygsproducerande enheterna inte passar in i Celsiuskoncernen, vars nuvarande verksamhet huvudsakligen ligger inom andra branscher än varvsindustrin. I anslutning till en eventuell försäljning av Celsiuskoncernen, i det fall staten skulle avyttra denna, bör det enligt utskottets mening säkerställas att de strukturfrågor som gäller Karlskronavarvet AB och Kockums AB får en gynnsam lösning. Det bör ankomma på regeringen att tillse att dessa bolag ges en ägarmiljö som bättre än den nuvarande möjliggör en positiv utveckling av företagen och som bidrar till en ändamålsenlig strukturering av den svenska försvarsindustrin. Med detta tillstyrker utskottet således bifall till ifrågavarande motionsyrkande.
dels att utskottets hemställan i moment 214 bort ha följande lydelse:
214. beträffande Karlskronavarvet m.m. att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Fö15 yrkande 5 och med anledning av motion 1990/91:Fö13 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Läget i försvarsplaneringen (mom. 2)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:
I utskottets anförande sägs att den handläggningsordning som i centerpartiets motion förordas rörande hanteringen av den långsiktiga inriktningen av det civila totalförsvaret i rådande läge kan komma att visa sig praktisk och ändamålsenlig. Från centerpartiets sida välkomnar vi att utskottet på detta sätt ger uttryck för instämmande i vårt förslag, även om vi skulle ha föredragit ett mer entydigt ställningstagande till förmån för en handläggningsordning som av olika skäl -- främst den knappa tid som återstår inför 1992 års försvarsbeslut -- ändå torde komma att visa sig nödvändig.
2. Helikoptrar för sjuktransporter (mom. 27)
Paul Ciszuk (mp) anför:
Det har visat sig svårt att få till stånd en ordentlig beredskap för helikoptertransporter av skadade och sjuka i krig. Nu föreslås lagändring som skall ge landstingen ett tydligare ansvar. Detta kan vara av värde förutsatt att landstingen inte själva behöver sköta den praktiska verksamheten utan kan lämna ut den på entreprenad. Miljöpartiet de gröna föreslår en arméorganisation där helikoptrar får ökad betydelse. Jägarförband kommer att behöva underhåll via helikopter. Rationellt blir då som föreslås i motion 1990/91:Fö7 att man vid trängtrupperna sätter upp helikopterförband att svara för uttransport av förnödenheter och intransport av skadade. För att få tillräcklig kapacitet och organisation bör helikopterverksamhet förutom vid marinen, flygvapnet och arméflyget också finnas vid trängtrupperna.
3. Nedläggning av Svea ingenjörregemente m.m. (mom. 36)
Paul Ciszuk (mp) anför:
Som miljöpartiet de gröna föreslog angående arméns fredsorganisation (motion 1989/90:Fö17) hade det varit lämpligt att förlägga ingenjörtruppernas truppslagscentrum till Almnäs och utveckla detta utifrån Svea ingenjörregemente. Behovet av fältmässig brobyggnad exempelvis kan bli stort i Stockholmstrakten. Almnäsanläggningen är stor och nybyggd. Emellertid har nu uppbyggnaden av ett ingenjörscentrum i Eksjö enligt riksdagens beslut i december 1989 kommit så långt att möjlighet till återvändo inte föreligger. Dock finns ett stort behov av resurserna vid Almnäs även utan ett militärt ingenjörscentrum -- dels med tanke på det stora antalet värnpliktiga i Stockholmsområdet, dels med tanke på en allmän värntjänst med även civila uppgifter (motion 1990/91:Fö7).
Genom att myndigheten Svea ingenjörregemente bibehålls finns möjlighet att bygga upp ny utbildning i linje med förslagen om miljövärn i kombination med militär grundutbildning. Basresurser finns för både militärt och civilt fältarbete. Anläggning och restaurering av våtmarker borde inte vara en alltför främmande uppgift för militära fältarbetsförband. Detta i kombination med FN-skolan bör kunna ge ett gott tillvaratagande av materiellt och mänskligt kapital knutet till Almnäs.
4. Skyddsmaskernas utformning (mom. 128)
Gunhild Bolander och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (båda c) anför:
Det är enligt vår mening mycket angeläget att våra skyddsmasker utformas efter bästa tekniska erfarenhet. Av utskottets anförande framgår hur en anpassning till utvecklingen hittills skett. Vi räknar med att ansvariga myndigheter även i framtiden noga följer och tillämpar den internationella utvecklingen på detta område utan att riksdagen gör något uttalande i denna fråga.
5. Värntjänst för kvinnor och män (mom. 186)
Paul Ciszuk (mp) anför:
Näst frågan om anslutning till EG synes den viktigaste vägvalsfrågan i försvarspolitiken vara:
Utveckling eller avveckling av den allmänna värnplikten?
Nuvarande värnpliktssystem befinner sig i allvarlig kris. Det militära försvaret kan inte utbilda alla män och inte heller ge alla utbildade meningsfulla placeringar i organisationen. Samtidigt finns stora personalbehov inom befolkningsskydd, räddningstjänst, miljövård, humanvård och internationellt biståndsarbete.
Den rationella lösningen bör enligt miljöpartiet de grönas synsätt vara att utvidga verksamhetsområdet till ett värn gentemot allt det som hotar vårt samhälles fortlevnad. Därmed kan också den nuvarande allmänna värnplikten för män utvecklas till en allmän värntjänst för både kvinnor och män (motionerna 1989/90:Fö201, 1989/90:Fö302, 1990/91:Fö201, 1990/91:Fö7).
Det är ett framsteg att en helhetsöversyn rörande tjänstepliktssystemet och totalförsvarets personalförsörjning nu skall göras. I avvaktan på direktiven för denna översyn kan jag nu avstå från att yrka på tillkännagivande eller utredningsuppdrag till regeringen angående allmän värntjänst. Rimligtvis kommer denna översyn att bredda förståelsen för behovet av en allmän värntjänst, och riksdagen får därmed bättre möjligheter att om något år besluta i det avgörande vägvalet mellan folkförsvar och militär yrkesarmé.
6. De värnpliktigas resor (mom. 206)
Wiggo Komstedt (m) anför:
En åtgärd för att minska kostnaderna för värnpliktsresor är enligt försvarsministern att slopa rätten till s.k. avvikelseresor. Detta innebär att fria resor kommer att i princip medges endast till den ort där den värnpliktige är kyrkobokförd eller har sin stadigvarande bostad. Fri resa bör också, framhåller försvarsministern, kunna medges till annan ort om resan avser besök hos nära anhörig och företas regelmässigt. Utskottet godtar i allt väsentligt vad försvarsministern anför i denna fråga men anger att fri resa till annan ort än hemorten för regelmässiga besök hos nära anhörig också bör gälla för med anhörig jämförbar. Jag är ytterst tveksam till nämnda formulering och befarar att den kan uppfattas som stöd för en så liberal tillämpning av resebestämmelserna att den avsedda besparingseffekten uteblir eller i varje fall reduceras. Jag vill därför starkt betona att fri resa i princip endast gäller resa till den värnpliktiges kyrkobokföringsort eller annan stadigvarande hemvist. Medgivande att få resa fritt till annan ort bör medges restriktivt och först sedan det otvetydigt konstaterats att därför gällande kriterier är uppfyllda. Vidare bör betonas att uppgift om önskat resmål skall lämnas vid inryckningen och endast undantagsvis och då av klart angivna skäl därefter ändras.
Översikt av utskottets behandling av motionerna Bilaga 1
Motion/yrkande Utskottets Utskottets Reservation 1990/91 betänkande hemställan nummer sida moment
Fö201 1 35 3 3 2 71 34 22,23,24 3 35 3 3 4 110 186 5 35 3 3 6 94 123 7 33 2 2 8 33 2 2 9 33 2 2 Fö202 32 1 1 Fö301 1 108 183 65 2 110 185 67 Fö401 119 204 69 Fö405 46 17 10,11,12,13,14 Fö406 46 17 10,11,12,13,14 Fö408 1 70 34 22,23,24 2 70 34 22,23,24 Fö409 1 79 46 2 79 46 Fö410 111 187 Fö411 71 34 22,23,24 Fö412 1 73 35 2 73 35 Fö413 66 31 19 Fö415 73 35 Fö417 84 60 Fö418 75 37 Fö419 1 70 34 22,23,24 2 77 41 29,30,31 3 82 55 43 4 79 46 Fö420 1 73 36 25 2 73 36 25 3 73 36 25 Fö421 1 79 46 2 87 92 3 69 33 21 Fö422 66 31 19 Fö423 70 34 22,23,24 Fö424 1 66 31 19 2 66 31 19 Fö425 1 70 34 22,23,24 2 77 41 29,30,31 3 83 55 43 4 79 46 5 96 127 6 75 38 Fö426 1 47 17 10,11,12,13,14 2 66 31 19 Fö501 93 121 59 Fö502 96 129 Fö503 93 122 Fö701 87 92 Fö702 87 92 Fö703 87 92 Fö704 87 92 Fö705 87 92 Fö706 87 92 Fö801 94 124 Fö803 97 130 Fö808 94 124 Fö810 97 131 Fö811 97 132 Fö813 98 133 61 Fö814 1 94 124 So456 3 60 26 17 So457 1 60 26 17 So457 2 60 26 17 N231 128 213 76 N311 128 213 76 N312 128 213 76 N350 128 213 76 Fö1 80 47 35 Fö2 58 24 16 Fö3 1 73 36 25 2 73 36 25 3 73 36 25 Fö4 73 36 25 Fö5 1 80 47 35 2 80 47 35 Fö6 1 32 1 1 2 35 4 4 3 36 5 5 4 77 41 29,30,31 5 49,80 17,48 10,11,12,13,14,36, 37,38 6 84 55 43 7 83 55 43 8 69 33 21 9 73 36 25 10 69 32 20 11 39 6 6,7 12 43 9,10 13 49,77 17,40,42 10,11,12,13,14,26, 27,28,32,33 14 49,77 17,40,43 10,11,12,13,14,26, 27,28,34 15 49,80 17,48,51 10,11,12,13,14,36,37, 38,39 16 49,83 17,54,56 10,11,12,13,14,40,41, 42,44 Fö7 1 109 184 66 2 109 184 66 3 109 184 66 4 76 41 29,30,31 5 110 185 67 7 51,92 20,99 15,51 8 51,92 20,102 15,52 9 51,92 20,105 15,53 10 51,92 20,108,117 15,54,57 11 51,92 20,109 15,55 12 51,92 20,111,119 15,56,58 13 48,76,81 17,40,42 10,11,12,13,14,26,27, 28,32,33 14 103 153 15 76 41 29,30,31 16 76 41 29,30,31 17 76 41 29,30,31 18 48,76 17,40 10,11,12,13,14,26, 27,28 19 73 36 25 20 73 36 25 21 48,76 17,40 10,11,12,13,14,26,27, 28 22 48,66 17,31 10,11,12,13,14,19 23 48,83 17,54 10,11,12,13,14,40,41, 42 24 48,80 17,48 10,11,12,13,14,36,37, 38 25 122 207 71,72,73 26 121 206 70 27 121 206 70 28 86 75 47 29 86 86 48 30 52 20 15 31 48 17 10,11,12,13,14 32 99 135 63 33 99 136 64 35 90 97 49 Fö8 1 30 1 1 Fö8 2 33 2 2 3 33 2 2 4 40 7 8,9 5 40 7 8,9 6 40 7 8,9 7 80 49 8 83 55 43 9 66 31 19 10 49 17 10,11,12,13,14 11 39,43 6,9,10 6,7 12 43 9,10 13 43 9,10 14 95 125 15 108 183 65 16 96 126 60 17 61 27 18 Fö9 87 92 Fö10 1 121 206 70 2 76,121 39,206 70 3 66 31 19 4 113 189 Fö11 1 40 7 8,9 2 77 41 29,30,31 3 39 6 6,7 4 85 68,71 45,46 5 87 92 6 90 98 50 7 94 124 8 122 207 71,72,73 9 122 208 74 10 47 17 10,11,12,13,14 Fö12 59 28 Fö13 79,129 46,214 77 Fö14 1 116 191 2 116 191 Fö15 1 35 4 4 2 49,80 17,48 10,11,12,13,14,36, 37,38 3 49,80 17,48,51 10,11,12,13,14,36,37, 38,39 4 126 212 5 129 214 77 Fö16 1 111 187 2 111 187 Fö17 1 70 34 22,23,24 2 30 1 1 3 43 9,10 4 49,76 17,40 10,11,12,13,14,26, 27,28 5 49,80 17,48 10,11,12,13,14,36, 37,38 6 49,78,81 17,40,48 10,11,12,13,14,26, 27,28,36,37,38 7 49 17 10,11,12,13,14 8 126 212 9 126 211 75 10 73 36 25 11 70 34 22,23,24 12 49,77 17,40 10,11,12,13,14,26, 27,28 13 49,80 17,48 10,11,12,13,14,36, 37,38 14 49,83 17,54 10,11,12,13,14,40, 41,42 15 49,122 17,207 10,11,12,13,14,71, 72,73 16 33 2 2 17 96 128 18 98 134 62 Fö18 113 188 68 Fö19 1 34 2 2 2 34 2 2 Fö19 3 130 215 4 130 215 Fö20 46 17 10,11,12,13,14 N25 101 137
Bilaga 2
Bilaga 3
Bilaga 4
Bilaga 5
Bilaga 6
Bilaga 7
Bilaga 8
Förslag till Lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada Bilaga 9 Härigenom föreskrivs att rubiken till lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada samt 1--4§§ lagen skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Lag om statlig ersättning Lag om statlig ersättning vid ideell skada vid ideell skada m.m.
Bilaga 10
Bilaga 11
Bilaga 12
Bilaga 13
Bilaga 14
Finansutskottets yttrande
1990/91:FiU5y Bilaga 15
Disposition av inkomster vid försäljning av fast egendom inom försvaret
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har den 12 mars 1991 berett finansutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret under budgetåret 1991/92, i vad avser bilaga 7 (finansdepartementet) jämte motioner.
Propositionen
I proposition 102 bilaga 7 har regeringen -- efter föredragning av statsrådet Allan Larsson -- berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen har anförts om disposition av inkomster vid försäljning av fast egendom.
Motionerna
Finansutskottet behandlar i detta yttrande följande motioner i de delar de berör det aktuella avsnittet i propositionen.
1990/91:Fö6 av Carl Bildt m.fl. (m), vari hemställs
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om prövning av överbefälhavarens förslag till avyttringsmodell för försvarets mark m.m.
1990/91:Fö8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari hemställs
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den i propositionen redovisade principen om återutnyttjande av försäljningsinkomster från försvarets fasta egendom bör ligga till grund för försvarsmyndigheternas planering redan under 1991.
Utskottet
Inledning
I propositionen förordas bl.a. att man inför nästa försvarsbeslut utvecklar nya former för den finansiella styrningen av totalförsvaret. De nya styrformerna är avsedda att införas fr.o.m. budgetåret 1992/93. Inriktningen skall därvid vara att försvarsmyndigheterna i likhet med övriga statsförvaltningen går över till en budgetering i genomförandeprisläge och börjar tillämpa den nya anslagsform som kallas ramanslag och som ger vidgade möjligheter att omfördela anslagsmedel mellan olika budgetår. Som en följd härav ändras priskompensationen för försvarsmyndigheterna. Avsikten är vidare att man inom försvaret skall införa kapitalkostnader för investeringar i fast egendom och få möjlighet att i riksgäldskontoret lånefinansiera sådana investeringar. Regeringen föreslår också att inkomsterna från försäljning av fast egendom skall kunna utnyttjas för investeringar i nya fastigheter.
Den senare frågan utvecklas närmare av finansministern i propositionens bilaga 7. Där förordas att inkomsterna från försäljning av fast egendom skall få utnyttjas på i princip samma sätt inom försvarsdepartementets område som för närvarande gäller för den civila statsförvaltningen.
Såsom framgår av propositionen tillämpas för det militära försvaret den ordningen att investeringar i mark, byggnader och anläggningar skrivs av direkt. Sådana kostnader tas upp som en engångsutgift och försvaret belastas därefter inte med kapitalkostnader. Förfarandet har motiverats med att egendomen på grund av dess användning inte har betraktats som förräntningspliktigt statskapital. En konsekvens härav är emellertid att myndigheter inom det militära försvaret saknar egentligt motiv för att frigöra fastighetskapital som inte längre behövs för verksamheten.
Bestämmelser om fast egendom
Grundläggande bestämmelser om förfoganderätten över statliga tillgångar finns i regeringsformens föreskrifter om finansmakten. I RF 9:8 stadgas att statens medel och dess övriga tillgångar står till regeringens disposition. Någon åtskillnad mellan fast och lös egendom görs inte i detta sammanhang. Begreppet disposition innefattar inte bara förvaltningsåtgärder utan också förfogandeåtgärder, såsom avhändelse och pantsättning.
Regeringens dispositionsrätt över statens tillgångar är inte oinskränkt. Av RF 9:9 framgår att riksdagen fastställer i den omfattning som behövs grunder för förvaltningen av statens egendom och förfogandet över den. Riksdagen kan därvid föreskriva att åtgärd av visst slag inte får vidtas utan riksdagens tillstånd.
Enligt tidigare givna bemyndiganden får regeringen utan riksdagens samtycke sälja fast egendom till kommun för samhällsbyggnadsändamål m.m. Någon beloppsgräns gäller därvid inte. Rör det sig om annat ändamål än samhällsbyggnation inskränker sig regeringens rätt att sälja fast egendom till ett högsta värde av 5 milj.kr. i varje enskilt fall, såvida inte försäljningsintäkterna skall användas för reinvesteringar i fastigheter. Eftersom värdet av statens samlade förmögenhet inte urholkas i det senare fallet har riksdagen genom ett utvidgat bemyndigande år 1988 givit regeringen rätt att ensam besluta om sådana försäljningar upp till ett högsta belopp av 50 milj.kr. i 1987 års prisläge.
Enligt riksdagens då gjorda uttalande (prop. 1987/88:100 bil. 9, FiU26, rskr.338) skall som riktlinje för denna typ av försäljning gälla att överskottet normalt skall återanvändas för investeringar i form av byggproduktion eller inköp samt planeras och genomföras så att statens samlade förmögenhet inte urholkas, dvs. så att ingen nettoutförsäljning av statens egendom sker. Det påpekades också att ett på detta sätt genererat överskott bör få användas endast i begränsad omfattning för att finansiera underhållsåtgärder.
Inom ramen för det sålunda givna bemyndigandet kan regeringen i sin tur delegera till vissa myndigheter att besluta om försäljning av fast egendom. Enligt förordningen (1971:727) om försäljning av staten tillhörig fast egendom, m.m. får sålunda fortifikationsförvaltningen och byggnadsstyrelsen samt ytterligare ett tiotal centrala myndigheter själva besluta om fastighetsförsäljningar upp till ett belopp på 1 milj.kr., såvida det inte är fråga om bostadsfastighet för permanent bruk, då gränsen går vid 5 milj.kr. De angivna beloppsgränserna omprövas för närvarande i regeringskansliet i samband med en översyn av förordningen.
Det aktuella förslaget
Inkomster från försäljning av fast egendom skall enligt huvudregeln redovisas på statsbudgetens inkomstsida. Myndigheterna får således normalt inte tillgodogöra sig sådana inkomster. Inom finansdepartementets område har emellertid regeringen normalt låtit byggnadsstyrelsen balansera försäljningsintäkter i ny räkning vilka därigenom kunnat utnyttjas för investeringar under efterföljande år. Som en följd härav minskar byggnadsstyrelsens upplåningsbehov i riksgäldskontoret i motsvarande mån.
Den tillämpade ordningen innebär att regeringen prövar i princip varje enskild fastighetsförsäljning som byggnadsstyrelsen genomför där försäljningsbeloppet överstiger 1 milj.kr. I samband därmed tar regeringen också ställning till hur de uppkomna intäkterna skall disponeras, vilket alltså vanligtvis innebär att byggnadsstyrelsen tills vidare får balansera dem i ny räkning. En gång varje år fattar regeringen dessutom beslut om hur byggnadsstyrelsen skall förfara med de under det gångna året uppkomna extraordinära intäkterna.
I propositionen föreslås att en motsvarande ordning prövas inom försvarsdepartementets område. Enligt förslaget skall nyordningen tillämpas under den förestående omstruktureringen av försvaret och tidsbegränsas till den femårsperiod som sträcker sig fr.o.m. budgetåret 1991/92 över kommande försvarsbeslutsperiod. Medel som frigörs vid avyttring av fastigheter som står till försvarets förfogande kan därvid användas för investeringar i försvarsanläggningar, vilket minskar försvarets anslags- och lånebehov för sådana investeringar.
Propositionens förslag i denna del tas upp i två motioner. I motion Fö6 av Carl Bildt m.fl. (m) framhålls att försvarsmakten disponerar för sin verksamhet stora mängder fast egendom. Liksom regeringen anser motionärerna att det i dag finns risk för att gjorda investeringar inte utnyttjas på ett optimalt sätt, eftersom försvaret saknar möjlighet att avyttra egendom som inte längre behövs och att tillgodogöra sig intäkter av försäljning för nya investeringar. Motionärerna påpekar att försvaret därmed saknar incitament att lämna ifrån sig fast egendom som inte längre behövs i försvaret, men som det civila samhället skulle kunna ha stor nytta av. Överbefälhavaren har presenterat en avyttringsmodell som motionärerna hänvisar till och som enligt deras mening skulle ge försvaret vidgade möjligheter att tillgodogöra sig positiva effekter av avyttring av fast egendom. I ett för försvaret brydsamt ekonomiskt läge kan en sådan metod inte lämnas oprövad, anser motionärerna.
I motion Fö8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) yrkas att den i propositionen redovisade principen om återutnyttjande av försäljningsinkomster från försvarets fasta egendom skall ligga till grund för försvarsmyndigheternas planering redan under 1991. Det är, framhåller motionärerna, angeläget att snarast få fram incitament så att mark kan avyttras till förmån för investeringar av betydelse för försvarsmaktens utveckling.
Utskottet får för egen del anföra följande. Mellan regering och motionärer föreligger enighet om att man bör finna former för en mer rationell, ekonomisk förvaltning av de fastigheter som disponeras av försvaret. Även utskottet delar denna uppfattning. En sådan nyordning är viktig inte minst mot bakgrund av försvarets förestående omstrukturering.
Regeringen och folkpartiet liberalerna är också överens om formerna för denna nyordning, medan moderata samlingspartiet inte vill lämna överbefälhavarens förslag till mer långtgående lösning oprövad. Den innebär i princip att försvarsmakten själv får disponera försäljningsintäkterna för reinvesteringar.
Av propositionen (s. 54) framgår att överbefälhavarens avyttringsmodell redan prövats av regeringen som den 3 maj 1990 meddelat att förslaget inte kunnat godkännas med hänvisning till bl.a. en sedermera tillsatt utredning rörande ansvarsfördelningen för den statliga fastighetsförvaltningen. Enligt direktiven till denna utredning skall utredaren se över det regelverk som styr försäljning och överlåtelse av statliga fastigheter i syfte att ge förutsättningar för ett mer aktivt utnyttjande av det statliga fastighetskapitalet.
Som utskottet ser det innebär den av regeringen förordade lösningen att överbefälhavarens önskemål har kunnat tillgodoses i betydande utsträckning utan att några särlösningar utvecklas för försvarets del. Detta är en viktig princip som enligt utskottets mening bör vara vägledande för det fortsatta utvecklingsarbetet. Erforderliga styrinstrument bör således utformas enligt samma grunder som gäller inom övriga delar av statsförvaltningen och anpassas till en ordning som möjliggör en rationell förvaltning av statens samlade fastighetsbestånd. Enligt tidigare fastställda principer skall försäljningen ske under full affärsmässighet, vilket bl.a. innebär att den i prishänseende skall vara så fördelaktig som möjligt för staten. Någon försäljning till underpris får således inte förekomma. Genomförda försäljningar får inte heller leda till att statens samlade förmögenhet urholkas, utan uppkomna inkomster skall användas för reinvesteringar.
Mot bakgrund av vad utskottet framhållit om särlösningar för försvarets del är utskottet inte berett att biträda den uppfattning som kommer till uttryck i motion Fö6(m). Enligt finansutskottets mening bör således försvarsutskottet avstyrka yrkande 10 i denna motion.
Enligt propositionens förslag skall de nya formerna för disposition av inkomster vid försäljning av fast egendom börja tillämpas under budgetåret 1991/92. Kravet i motion Fö8(fp) synes därmed vara tillgodosett, vilket innebär att denna motion inte behöver föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens sida.
Stockholm den 18 april 1991
På finansutskottets vägnar
Hans Gustafsson
Närvarande: Hans Gustafsson (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren (s), Lars Tobisson (m), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (v), Carl Frick (mp) och Marianne Carlström (s).
Avvikande meningar
1. Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anför:
Stora förändringar förestår vad beträffar statens fastighetsförvaltning. En offentlig utredning skall under innevarande år slutföra en översyn av bl.a. reglerna för försäljning av statliga fastigheter i syfte att få till stånd ett mera aktivt utnyttjande av dessa tillgångar. Riksrevisionsverket har föreslagit en bolagisering av byggnadsstyrelsen och större frihet vid förändringar i dispositionen av statens fastigheter.
Enligt vår mening bör strävan efter en mer rationell förvaltning av statens fastighetsbestånd gälla även försvarets fastigheter. Genom att låta dessa bli delaktiga i den utveckling i mer marknadsmässig riktning som nu pågår bör överbefälhavarens avyttringsmodell i allt väsentligt kunna tillgodoses. Detta bör försvarsutskottet föreslå riksdagen att med anledning av motion Fö6 (m) yrkande 10 ge regeringen till känna.
2. Anne Wibble (fp), Gunnar Björk (c), Lars De Geer (fp) och Ivar Franzén (c) anför:
Vi anser att den i propositionen redovisade principen om återutnyttjande av försäljningsinkomster från försvarets fasta egendom bör genomföras. Försvarsmyndigheterna bör dock ges utökade befogenheter att själva ombesörja sådana försäljningar. Enligt nuvarande regler får bl.a. fortifikationsförvaltningen själv besluta om fastighetsförsäljningar upp till ett belopp av 1 milj.kr. såvida det inte är fråga om bostadsfastigheter då gränsen går vid 5 milj.kr. Enligt vår mening bör man överväga att höja dessa gränser och göra en ny gräns oberoende av fastighetens karaktär.
Utrikesutskottets yttrande
1990/91:UU2y
Bilaga 16 Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92, Försvarsindustrin (prop. 1990/91:102, bil. 1, avsnitt 10)
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett utrikesutskottet tillfälle att yttra sig över bilaga 1 avsnitt 10 om försvarsindustrin i proposition 1990/91:102 om Verksamhet och anslag inom totalförsvaret.
Utrikesutskottet har granskat avsnittet i propositionen främst med utgångspunkt från gällande regler och riktlinjer beträffande export av krigsmateriel från Sverige. Utskottet tar årligen ställning till dessa frågor i ett betänkande med anledning av regeringens skrivelse om krigsmaterielexporten och de motioner som väcks i ärendet. Årets behandling i utskottet av dessa frågor kommer att ske senare i vår.
Enligt utskottets bedömning strider innehållet i proposition 1990/91:102, bilaga 1, avsnitt 10 inte mot de riktlinjer för svensk krigsmaterielexport som riksdagen godkänt. Utskottet vill i sammanhanget understryka vad som anges i propositionen om det utredningsarbete som genomförts på området, bl.a. genom utredningen Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet (SOU 1989:102). Enligt vad utskottet inhämtat är det sannolikt att regeringen under kommande riksmöte inkommer med en proposition med anledning av nämnda utredning med förslag till ny lagstiftning som bl.a. skall behandla statsmakternas kontroll av den svenska försvarsindustrins samverkan med utländsk försvarsindustri. Utskottet utgår från att frågan om samverkan med utländsk försvarsindustri blir föremål för noggranna överväganden, bl.a. i samband med att den kommande propositionen på området behandlas. Särskilt gäller detta beträffande det i propositionen (1990/91:102) nämnda organet Independent European Programme Group (IEPG) vars medlemsstater hittills begränsats till NATO-länder. Ett institutionaliserat samarbete med ett sådant organ måste enligt utskottets mening prövas såväl från neutralitetspolitiska aspekter som med hänsyn till de krav som Sveriges deltagande i det västeuropeiska integrationsarbetet ställer.
Stockholm den 9 april 1991
På utrikesutskottets vägnar
Stig Alemyr
Närvarande: Stig Alemyr (s), Pär Granstedt (c), Evert Svensson (s), Margaretha af Ugglas (m), Sture Ericson (s), Jan-Erik Wikström (fp), Maj Britt Theorin (s), Alf Wennerfors (m), Karl-Erik Svartberg (s), Axel Andersson (s), Nils T Svensson (s), Inger Koch (m), Birgitta Hambraeus (c), Per Gahrton (mp), Viola Furubjelke (s), Håkan Holmberg (fp) och Bengt Hurtig (v).
Avvikande meningar
1. Bengt Hurtig (v) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Ett institutionaliserat samarbete" och slutar med "integrationsarbetet ställer" bort ha följande lydelse:
Med hänsyn till att huvudregeln är att svensk vapenexport är förbjuden bör inte samverkan med utländsk försvarsindustri innebära svensk vapenexport. För vidmakthållande av en trovärdig neutralitetspolitik bör institutionaliserat samarbete med IEPG ej ske.
2. Per Gahrton (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Ett institutionaliserat samarbete" och slutar med "integrationsarbetet ställer" bort ha följande lydelse:
Eftersom utskottet anser att svensk vapenexport successivt bör avvecklas i syfte bl.a. att stärka förtroendet för den svenska neutralitetspolitiken och bidra till en minskning av den internationella vapenhandeln, avvisar utskottet institutionaliserat samarbete med det NATO-anknutna IEPG. Samverkan med utländsk vapenindustri kan, såvitt utskottet kan se, bara få förekomma i den mån det är nödvändigt för att upprätthålla rimlig teknologisk nivå hos det svenska försvaret i avvaktan på att total avrustning av det militära försvaret i en framtid kan genomföras. Utlandssamverkan får på inga villkor i praktiken bli ett kryphål för svensk försvarsindustri undan de svenska exportrestriktionerna.
Socialutskottets yttrande 1990/91:SoU9y Bilaga 17
Verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 såvitt avser funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har den 12 mars 1991 hemställt om yttrande från socialutskottet över proposition 1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 såvitt avser funktionen Hälso- och sjukvård m.m. (bilaga 2) jämte motioner.
Två motioner från allmänna motionstiden 1991 som remitterats till socialutskottet -- motionerna 1990/91:So456 av Barbro Westerholm och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) yrkande 3 och 1990/91:So457 av Sigge Godin (fp) yrkandena 1 och 2 -- anknyter till ett avsnitt i propositionen om försörjningen med s.k. infusionsvätskor. Utskottet anser att dessa motionsyrkanden bör behandlas av försvarsutskottet i samband med propositionen, och utskottet yttrar sig därför även över dessa yrkanden.
Utskottet
Bakgrund och allmän inriktning av beredskapsförberedelserna inom funktionen hälso- och sjukvård
Hälso- och sjukvården uppmärksammades i samband med 1982 års försvarsbeslut (prop. 1981/82:102, FöU 18, rskr. 374) som en av de svagaste länkarna i totalförsvaret, främst mot bakgrund av den otillfredsställande beredskapen beträffande försörjningen med sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär. Beslutet preciserade den långsiktiga inriktningen av hälso- och sjukvården i krig. Därvid prioriterades åtgärder för att tillgodose krigsbehovet av förbrukningsmateriel och läkemedel samt utbildning.
Genom 1987 års försvarsbeslut (prop. 1986/87:95, bil. 4, FöU 11, rskr. 310) lades inriktningen fast för den civila hälso- och sjukvården. I propositionen redovisades mål och riktlinjer. Även i detta försvarsbeslut prioriterades åtgärder för att tillgodose behovet i krig av sjukvårdsmateriel av förbrukningskaraktär och läkemedel.
I proposition 1990/91:102 lämnas verksamhets- och budgetförslag för de anslag inom totalförsvaret som i 1991 års budgetproposition tagits upp med preliminärt beräknade belopp. Till skillnad mot tidigare innebär den aktuella försvarspropositionen inte en plan för en kommande femårsperiod utan har karaktären av ett år mellan två försvarsbeslutsperioder. Ett mera långsiktigt försvarsbeslut avses fattas av riksdagen under våren 1992.
I propositionen (bil. 1 s. 149 f.) konstateras att genomförandet av 1987 års försvarsbeslut nu börjat ge påtagliga resultat och förbättringar i sjukvårdens beredskap. Enligt propositionen föreligger goda förutsättningar för en samlad planering av sjukvårdens resurser med ett effektivt utnyttjande av resurserna under kris och krig och för att bringa sjukvården i balans med det övriga totalförsvaret. Vissa kvarstående problem finns dock, främst vad avser helikopterkapacitet för sjuktransporter i krig. Målet bör enligt föredragande statsrådet vara att få till stånd ett fredstida samordnat system där både civila och militära helikopterresurser utnyttjas effektivt för skilda behov i fred vad avser sjuktransporter, räddningstjänst och polisiär verksamhet m.m.
I propositionen (bil. 2 s. 2 ff.) anförs att de principer för den civila hälso- och sjukvården i krig som fastställdes i 1987 års försvarsbeslut i huvudsak skall fortsätta att gälla. Hälso- och sjukvården i krig bör enligt propositionen ses som en sammanhängande totalförsvarsfunktion bestående av civila och militära delar. En helhetssyn bör prägla verksamheten. I propositionen framläggs vissa synpunkter på frågorna om beredskapslagring och principer för hälso- och sjukvården i krig. Behovet av ett reglerings- och ransoneringssystem inom hälso- och sjukvårdsförsörjning under krigsförhållanden berörs också.
I propositionen framhålls att sjukvårdens beredskap och uthållighet måste avvägas och balanseras mot övriga åtgärder inom totalförsvaret. Den förändring i hotbilden som anses ha inträtt anses få återverkningar även för hälso- och sjukvårdens försörjningsberedskap.
Försvarets sjukvårdsstyrelse och socialstyrelsen har utarbetat principer för behandling och vård av krigsskadade och övriga sjuka och skadade under kris och krig. Enligt föredragande statsrådets bedömning finns ett förhållandevis gott underlag vad avser principer för behandling av krigsskadade patienter med åtföljande normer för förbrukning av läkemedel och sjukvårdsmateriel.
Beträffande vårdprinciper för den kvarvarande fredsmässiga sjukvården i krig redovisas att socialstyrelsen påbörjat ett angeläget arbete. Föredragande statsrådet anser det mycket angeläget att detta arbete med vårdprinciper för kris och krig slutförs. Vårdprinciperna anses kunna utgöra underlag för hur den medicinska verksamheten skall genomföras. Möjligheterna att begränsa resursförbrukningen, särskilt vad avser läkemedel, bör, anförs det i propositionen, studeras ytterligare. Betydelsen av att vårdprinciperna förankras bland fredssjukvårdens personal och tillämpas vid beredskapsutbildning och övning framhålls särskilt.
I dag saknas system för reglering och ransonering inom sjukvårdens försörjning med läkemedel och förbrukningsmateriel. Det redovisas dock i propositionen att socialstyrelsen gjort en förstudie som klargör problem med och förutsättningar för ett reglerings- och ransoneringssystem inom sjukvården. I propositionen framhålls vikten av att socialstyrelsen inom ramen för programplanearbetet fullföljer och högt prioriterar arbetet dels med vårdprinciper, dels med system för reglering och ransonering inom sjukvårdens försörjning. I detta arbete ingår att vidta författningsmässiga, organisatoriska och administrativa åtgärder inför kris- och beredskapslägen.
Riksdagen föreslås godkänna vad som sålunda anförs i propositionen om inriktningen i stort av beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
I motion Fö8 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i motionen rörande sjukvården i krig (yrkande 17 delvis). Motionärerna hänvisar bl.a. till vad en särskild arbetsgrupp under 1988 års försvarskommitté kunnat redovisa, nämligen att försörjningen med förbruksmateriel som under hela 1980-talet ingivit stor oro bör kunna lösas genom åtgärder som endast kostar en bråkdel av vad man hittills beräknat. Motionärerna anser det viktigt att regeringen och berörda organ använder år 1991 till att verifiera läget och ta fram en programplan med ett handlingsprogram för de åtgärder som ännu återstår innan läget skall anses vara helt tillfredsställande.
Utskottets bedömning
Den svenska hälso- och sjukvården har en hög kvalitet och betydande resurser. Den kommer dock i krig att utsättas för stora påfrestningar. Det är därvid av avgörande betydelse att beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård är sådana att påfrestningarna kan övervinnas. Utskottet konstaterar att i de senaste försvarsbesluten hälso- och sjukvården uppmärksammats som en av de svagaste länkarna i totalförsvaret. Brister har framför allt gällt beredskapen inom sjukvårdens försörjning. Särskilda resurser har satsats för att åtgärda problemen.
I propositionen konstateras att de åtgärder som vidtagits nu börjar ge påtagliga resutat och förbättringar i sjukvårdens beredskap. Utskottet anser det angeläget att den senaste tidens positiva utveckling fortsätter. Utskottet delar bedömningen i propositionen att de principer för den civila hälso- och sjukvården i krig som fastställdes i det senaste försvarsbeslutet bör gälla även fortsättningsvis. Även de allmänna principerna för finansieringen av beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård bör enligt utskottet ligga fast. Enligt propositionen bör dock finansieringen av överlagringen hos sjukvårdshuvudmännen för den kvarvarande fredsmässiga sjukvården, som enligt 1987 års försvarsbeslut helt skulle vila på sjukvårdshuvudmännen, ske enligt principen delat kostnadsansvar. I propositionen anförs att staten bör svara för de kapitalkostnader som en utökning av lagren medför, medan sjukvårdshuvudmännen bör ha kostnadsansvaret för drift inkl. lokaler och administration. Utskottet har inte något att erinra mot en sådan fördelning av kostnadsansvaret. Utskottet har sammanfattningsvis inte något att erinra mot de allmänna riktlinjer för hälso- och sjukvården i krig som förordas i propositionen.
I motion Fö8 (fp) framhålls vikten av att det kommande året används till att verifiera läget och att en programplan tas fram med ett handlingsprogram för de åtgärder som behövs för att läget i fråga om beredskapsåtgärder för hälso- och sjukvården i krig skall vara helt tillfredsställande. Utskottet delar uppfattningen att insatserna för funktionen Hälso- och sjukvård m.m. bör följas upp inför nästa försvarsbeslut. Detta sker lämpligen genom att en programplan med ett handlingsprogram för nödvändiga åtgärder tas fram. I denna del råder inte någon motsättning mellan utskottets och motionärernas uppfattning. Enligt vad som anförs i propositionen avser regeringen att i programplaneanvisningar för totalförsvarsmyndigheterna uppdra åt dem som berörs inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att under budgetåret 1991/92 vidta sådana förberedande åtgärder som fordras för att genomföra de nödvändiga åtgärderna i fråga om fredssjukvårdens försörjningsuthållighet. Motion Fö8 kan därmed förväntas bli tillgodosedd utan något initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därför motion Fö8 (fp) yrkande 17 delvis.
Helikoptrar för sjuktransporter
Frågan om helikoptrar för sjuktransporter behandlades i 1987 års försvarsbeslut. Enligt beslutet borde sjuktransportkapaciteten med helikoptrar öka för att behoven i krig skulle kunna tillgodoses. Detta borde ske på sådant sätt att även fredsmässiga behov kunde tillgodoses samt organiseras i landstingskommunal och statlig regi samordnat med försvarsmakten, rikspolisstyrelsen och privata helikopterföretag. Statliga medel avsattes för att förbättra sjuktransportkapaciteten med helikoptrar under förutsättning att sjukvårdshuvudmännen var beredda att medverka i motsvarande omfattning. Ansvaret för civila akuta luftburna sjuktransporter borde samtidigt föras över från rikspolisstyrelsen till sjukvårdshuvudmännen.
I augusti 1987 tillsatte socialministern en departemental arbetsgrupp med uppgift att klargöra förutsättningarna för att förverkliga intentionerna i försvarsbeslutet vad avser helikoptrar för sjuktransporter. Arbetsgruppen redovisade sina synpunkter i rapporten (Ds 1988:9) Helikoptrar för sjuktransporter. Rapporten visade på ett varierande intresse från sjukvårdshuvudmännen att delta i frågans lösning.
I 1990 års budgetproposition (1989/90:100, bil. 7) anmälde föredragande statsrådet att en särskild förhandlingsdelegation (helikopterdelegationen) hade tillkallats i december 1989 med uppgift att bl.a. träffa erforderliga avtal i fråga om helikoptrar för sjuktransporter. Föredraganden uttalade dock att det enligt hennes mening, för att lösa frågan om en ökning av tillgången på helikoptrar för sjuktransporter, torde vara nödvändigt att i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) reglera sjukvårdsmännens samlade ansvar för sjuktransporter.
Av den nu aktuella propositionen (bilaga 2, s. 10 ff.) framgår att helikopterdelegationen infordrat anbud för anskaffning av helikoptrar för sjuktransporter till vissa orter. Vid anbudstidens utgång i januari 1991 förelåg förutsättningar att på vissa ur beredskapssynpunkt viktiga orter påbörja uppbyggnaden av en organisation med helikoptrar för sjuktransporter enligt intentionerna i 1987 års försvarsbeslut. Föredragande statsrådet anför att hon har för avsikt att återkomma med en redovisning för hur helikopterverksamheten för sjuktransporter utvecklas för att uppfylla intentionerna.
Föredragande statsrådet anser det nödvändigt att huvudmannaskapsfrågan för sjuktransporter nu löses. Hon redovisar att staten och sjukvårdshuvudmännen i samband med förhandlingar om ändrat huvudmannaskap för sjukreseadministrationen träffat en överenskommelse om att sjukvårdshuvudmännen den 1 januari 1992 skall ta över ansvaret för akuta luftburna sjuktransporter.
Mot den bakgrunden föreslås i propositionen en utvidgning av sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter enligt hälso- och sjukvårdslagen. Förslaget föranleder en ändring i lagens 6§. Landstingskommunen skall enligt lagförslaget svara för att det inom landstingskommunen finns en ändamålsenlig organisation för att till och från sjukhus eller läkare transportera personer vilkas tillstånd kräver att transporten utförs med transportmedel som är särskilt inrättade för ändamålet. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 januari 1992.
I motion Fö2 av Tom Heyman (m) yrkas avslag på förslaget till ändring i hälso- och sjukvårdslagen. Motionären hänvisar bl.a. till beslutet för några år sedan att föra över ansvaret för ambulanstransporter från räddningstjänsten till sjukvårdshuvudmännen. Detta ledde enligt motionären på flera platser till dubbla organisationer med en kraftig fördyring som följd. Motionären ifrågasätter vidare om Landstingsförbundet har mandat att teckna avtal som innebär finansiella åtaganden för landstingen, speciellt som behovet av helikoptrar har uppstått inom totalförsvaret och inte är något primärt behov för landstingen. Motionären framhåller vidare de viktiga uppgifter för sjöräddning och fjällräddning som den befintliga statliga helikopterorganisationen har. Motionären anser att det statliga anvaret för sådan verksamhet bör bestå och att även ansvaret för att driva organisationen i framtiden bör vara en statlig angelägenhet.
I motion Fö12 av Olle Östrand (s) hemställs att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om redovisning av helikopterdelegationens förhandlingar med sjukvårdshuvudmännen. Motionären anser att det är av största vikt att ett heltäckande nationellt system för luftburna helikoptertransporter skapas. Motionären hänvisar till att förhandlingarna mellan den särskilda förhandlingsdelegationen, helikopterdelegationen, och sjukvårdshuvudmännen inte varit friktionsfria och att flera landsting ställt sig kallsinniga till att delta i verksamheten med flygburna sjuktransporter i fred i den ordning som regeringen avsett för verksamheten. Mot den bakgrunden finns det enligt motionären goda skäl för riksdagen att begära att regeringen, så snart förhandlingarna är slutförda, för riksdagen redovisar resultatet av förhandlingarna och sin syn på förhandlingsresultatet.
I motion Fö8 (fp) pekas särskilt på frågan om en förstärkning av kapaciteten för sjukvårdstransporter med helikoptrar. Motionärerna konstaterar att landstingen nu ges ett klart större ansvar för denna fråga i fred. Enligt motionärerna måste staten ansvara för åtgärder som därutöver behövs för krigsfallet. Motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om detta (yrkande 17 delvis).
Utskottets bedömning
Frågan om hur ansvaret för sjuktransporter med helikoptrar i såväl fred som krig skall kunna tillgodoses har diskuterats under lång tid. Svårigheterna att lösa ansvars- och finansieringsfrågorna har hittills förhindrat att en effektiv organisation skapats för sådana transporter. Frågan måste enligt utskottet få en lösning. Det är därvid angeläget att ansvaret för helikopterverksamheten för sjuktransporter i kris och krig klargörs. Föredragande statsrådet uttalar i propositionen att hon har för avsikt att för riksdagen redovisa hur helikopterverksamheten för sjuktransporter utvecklas. Motionerna Fö8 (fp) yrkande 17 delvis och Fö12 (s) kan enligt utskottet förväntas bli tillgodosedda utan något initiativ från riksdagens sida. Motionerna avstyrks därför.
Utskottet anser mot bakgrund bl.a. av det avtal som numera föreligger mellan staten och landstingen och de landstingsfria kommunerna om akuta luftburna sjuktransporter att sjukvårdshuvudmännens ansvar för sjuktransporter enligt hälso- och sjukvårdslagen bör utvidgas till att omfatta även sådana transporter. Utskottet tillstyrker förslaget till ny lydelse av 6 § hälso- och sjukvårdslagen. Motion Fö2 (m) avstyrks.
Försörjningen med infusionsvätskor
I motion So456 av Barbro Westerholm och Ingrid Ronne-Björkqvist (båda fp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförs i motionen om åtgärder för att garantera Sverige tillgång på infusionslösningar (yrkande 3). Av motionen framgår att infusionslösningar sedan år 1987 tillverkas vid sjukhusapoteken vid Karolinska sjukhuset, Södersjukhuset, Malmö allmänna sjukhus och Östersunds sjukhus. I Hornsberg i Stockholm finns möjligheter att ställa om nuvarande tillverkning av fettlösningar till infusionsvätskor. Vissa möjligheter finns också att utnytta gammal utrustning för produktion vid nedlagda delar av Grådö mejeri i Hedemora. Vid Kabi Pharmacias anläggning i Matfors utanför Sundsvall finns möjlighet att ändra produktionen från tillverkning av spolvätskor till infusionsvätskor. Tillverkningen i Matfors planeras dock att flyttas till Norge av kostnadsskäl. Motionärerna är mycket kritiska mot att fungerande enheter som den i Matfors läggs ner och anser att man i stället bör försöka lösa lönsamhetsproblemen där. I Matfors finns redan utrustning och kompetent personal. Enligt motionärerna måste förutsättningar skapas för en inhemsk produktion av infusionsvätskor som tillgodoser behovet i händelse av beredskapstillstånd och krig.
Liknande synpunkter framförs i motion So457 av Sigge Godin (fp). Motionen mynnar ut i en begäran om tillkännagivanden till regeringen om vad som anförs i motionen om dels behovet av inhemsk produktion av infusionslösningar (yrkande 1), dels Kabi Matfors utmärkta förutsättningar för en sådan produktion (yrkande 2).
Infusionsvätskor är registrerade läkemedel som används vid vatten-, salt- och blodförluster i samband med operationer, brännskador, trauma e.d.
Sverige är i princip importberoende när det gäller försörjningen med infusionsvätskor. Behovet av infusionsvätskor i krig bedöms öka till ca 15 gånger fredsförbrukningen. Infusionsvätskor, som till huvudsak består av vatten och olika salter, är skrymmande och tunga. De anses därför medföra både lagrings- och distributionsproblem.
Regeringen uppdrog i sepember 1987 åt överstyrelsen för civil beredskap att i samråd med socialstyrelsen förhandla med KabiVitrum AB (numera Kabi Pharmacia AB) om produktion av infusionslösningar. Förhandlingarna är inne i sitt slutskede. Enligt uppgift från socialstyrelsen finns goda förhoppningar att en lösning skall kunna nås som garanterar en svensk reservkapacitet i Matfors.
Socialstyrelsen har i programplanen för 1991/92--1995/96 föreslagit att tillgången på infusionslösningar säkerställs genom en kombination av åtgärder för att bibehålla fredstida produktionskapacitet, anskaffning av s.k. minifabriker samt lagring. Totalt beräknar socialstyrelsen att ca 160 milj.kr. erfordras för att tillgodose behoven av infusionsvätskor.
Föredragande statsrådet anför i propositionen att försörjningen med infusionsvätskor bör ges andra principiella lösningar än de som diskuterats för läkemedel och förbrukningsmaterial. Hon anser det synnerligen angeläget att åtgärder vidtas för att säkerställa behovet av infusionsvätskor. De totala behoven bör dock enligt hennes mening ses över och kunna reduceras med hänsyn till de bedömningar av hotbilder, försvarsprinciper och möjligheter till förvarning som blir följden av riksdagens beslut, men också till de vårdprinciper som kommer att gälla i krig. Det bör enligt hennes mening också prövas i vilken utsträckning vissa sjukhus i krig kan medverka i tillverkningen av infusionsvätskor.
Utskottets bedömning
Sveriges importberoende i fråga om infusionsvätskor är enligt utskottet en allvarlig svaghet i beredskapen för sjukvården i kris och krig. Utskottet delar därför uppfattningen att åtgärder måste vidtas så att behovet av infusionsvätskor kan säkerställas. För närvarande pågår ett förhandlingsarbete som syftar till att en inhemsk produktion av infusionsvätskor skall kunna säkerställas. Utskottet förutsätter att regeringen utan särskilda uttalanden från riksdagens sida kommer att följa förhandlingsarbetet och i övrigt vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa försörjningen med infusionsvätskor i kris och krig. Utskottet avstyrker därför motionerna So456 (fp) yrkande 3 och So457 (fp) yrkandena 1 och 2.
Försöksverksamhet med rekrytering av värnpliktiga till sjukvården
I motion Fö7 av Inger Schörling m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att en försöksverksamhet bör starta där 800 värnpliktiga rekryteras tilll vårdsektorn i enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 3). Motionärerna anser att en möjlighet bör införas att rekrytera värnpliktiga direkt till det civila försvaret. Ett lämpligt försöksområde för en utvidgad värnplikt är enligt motionärerna vårdområdet. Motionärerna föreslår att genom uppdrag till intresserade landsting en försöksverksamhet startas med årlig utbildning av 800 värnpliktiga och att 100 milj.kr. anslås för ändamålet. Ett motsvarande anslagsyrkande ingår som yrkande 9 i motionen. Anslagsfrågorna behandlas dock under ett särskilt avsnitt nedan.
Socialutskottet avstyrkte i betänkandet 1988/89:SoU15 ett motionsyrkande om införande av samhällstjänst närmast liknande en allmän värnplikt med inriktning på tjänstgöring inom vården. Utskottet framhöll därvid att hälso- och sjukvården aldrig tidigare förfogat över så kvalificerad personal som nu. Att tvinga ungdomar till vårdarbete skulle kunna äventyra den goda vård vi har i dag. Utskottet hänvisade till det omfattande arbete som pågår för att skapa bättre förutsättningar för personalförsörjningen inom vården. Utskottet var inte berett att ställa sig bakom motionens krav på samhällstjänst inom vården (reservation av mp). Riksdagen följde utskottet (rskr. 1988/89:213).
Försvarsutskottet har vid flera tillfällen behandlat och avstyrkt motionsyrkanden om allmän värntjänst inom bl.a. sjukvården (se bl.a. betänkandena 1989/90:FöU3 och FöU7).
Utskottets bedömning
Utskottet erinrar om att utskottet tidigare ställt sig helt avvisande till tanken på att personalförsörjningsproblemen inom sjukvården skall lösas genom någon form av allmän värnplikt. Utskottet vidhåller denna inställning och avstyrker därför motion Fö7 (mp) yrkande 3.
Finansieringen av beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård samt anslagen för budgetåret 1991/92
När det gäller finansieringen av beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. anförs i propositionen att de allmänna principerna enligt 1987 års försvarsbeslut bör ligga fast. Finansieringen av överlagringen av förnödenheter hos sjukvårdshuvudmännen för den kvarvarande fredsmässiga sjukvården bör dock enligt propositionen ske enligt principen delat kostnadsansvar. Staten föreslås svara för de kapitalkostnader som en utökning av lagren medför, medan sjukvårdshuvudmännen föreslås ha kostnadsansvaret för drift inkl. lokaler och administration. Staten bör sålunda enligt förslaget ge riktade bidrag till sjukvårdshuvudmännen motsvarande kapitalkostnaderna för investeringen i utökade lagervolymer, medan sjukvårdshuvudmännen skall svara för drift och administration. Landstingsförbundet har förklarat att det inte är möjligt för sjukvårdshuvudmännen att ta på sig nya arbetsuppgifter med åtföljande kostnadsökningar. Föredragande statsrådet anser med hänsyn till Landstingsförbundets invändningar att det bör övervägas att under en övergångsperiod införa ett särskilt statligt bidrag utöver kapitalkostnaderna för drift- och administrationskostnader. Detta anses böra regleras i ett generellt avtal mellan staten och sjukvårdshuvudmännen, där ersättning enligt schablonbidrag bör eftersträvas. De årliga statliga bidragen för detta ändamål beräknas till högst 5 milj.kr. för den överlagring som motsvarar en månads förbrukning inom fredssjukvården. Resultatet av utredningen (dir. 1991:20) om statsbidragen och kommunernas finansiering, som skall vara slutförd i oktober 1991, bör dock enligt propositionen avvaktas innan förändringar genomförs i bidragssystemet.
Kostnaderna för att skapa en rimlig försörjningsuthållighet för den fortsatta fredsmässiga sjukvården under kriser och krig anses enligt propositionen kunna hållas på en förhållandevis låg nivå. Kostnaderna för överlagringsåtgärder för läkemedel och förbrukningsmateriel för en månads uthållighet beräknas uppgå till 10 milj.kr. årligen, fördelade med ca hälften på vardera av läkemedel och förbrukningsmateriel. Kostnader för lagring av importerade insatsvaror tillkommer.
I propositionen redovisas regeringens avsikt att i programplaneanvisningar för totalförsvarsmyndigheterna uppdra åt dem som berörs inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. att under budgetåret 1991/92 vidta sådana förberedande åtgärder som fordras för att genomföra de angivna förslagen i fråga om fredssjukvårdens försörjningsuthållighet.
Riksdagen föreslås godkänna de sålunda redovisade riktlinjerna för finansieringen av beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård.
Anslagen E18 och E19 under femte huvudtiteln ingår i planeringsramen för totalförsvarsfunktionen Hälso- och sjukvård m.m. I propositionen föreslås riksdagen för nästa budgetår till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig (E18) anvisa 55 190000 kr. och till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. (E19) 69470000 kr.
I motion Fö7 av Inger Schörling m.fl. (mp) hemställs att riksdagen till totalförsvarsfunktionen Hälso- och sjukvård m.m. anvisar 160000000 kr. utöver vad regeringen föreslagit eller således 284660000 kr. (yrkande 9). 100 milj.kr. bör enligt motionärerna gå till en försöksverksamhet med utbildning av värnpliktiga inom vården (jfr även tidigare avsnitt). 60 milj.kr. bör användas för att bl.a. tillskapa beredskapslager av återanvändbar sjukvårdsmateriel. Engångsmateriel är enligt motionärerna olämpligt att lagra när man inte vet hur mycket som kommer att behövas.
Utskottets bedömning
I motion Fö7 (mp) föreslås bl.a. en höjning av anslagen till funktionen Hälso- och sjukvård m.m. i krig med 100 milj.kr. till en försöksverksamhet med utbildning av värnpliktiga inom vården. Utskottet har tidigare avstyrkt förslaget om en sådan försöksverksamhet. Utskottet avstyrker även förslaget om särskilda medel för ändamålet.
I motion Fö7 (mp) föreslås även en höjning av anslagen med 60 milj.kr. för beredskapslager av återanvändbar sjukvårdsmateriel. Utskottet erinrar om att ett av problemen när det gäller försörjningen med sjukvårdsmateriel varit att den lagrade materielen med tiden inte längre kommit att motsvara den materiel som i övrigt används i sjukvården. I dag sker i stället en överlagring av sjukvårdsmateriel hos de tilltänkta avnämarna, dvs. hos sjukvårdshuvudmännen och hos producenter och andra leverantörer av sådana förnödenheter. Utskottet avstyrker därför förslaget om att särskilda medel skall avsättas för en beredskapslagring av återanvändbar sjukvårdsmateriel.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag till medelsanvisning till Beredskapslagring och utbildning m.m. för hälso- och sjukvård i krig och till Driftkostnader för beredskapslagring m.m. Utskottet har inte heller något att erinra mot vad som i propositionen anförs om riktlinjer för finansieringen av beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
Stockholm den 11 april 1991
På socialutskottets vägnar
Ulla Tillander
Närvarande: Anita Persson (s), Ulla Tillander (c), Per Stenmarck (m), Johnny Ahlqvist (s), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Rosa Östh (c), Gudrun Schyman (v), Anita Stenberg (mp), Jan Andersson (s), Sinikka Bohlin (s), Maj-Inger Klingvall (s), förste vice talman Ingegerd Troedsson (m), Barbro Westerholm (fp), Alf Egnerfors (s) och Marianne Andersson (s) i Gislaved.
Avvikande meningar
1. Helikoptrar för sjuktransporter
Ingrid Ronne-Björkqvist och Barbro Westerholm (båda fp) anser att den del av socialutskottets yttrande under avsnittet Helikoptrar för sjuktransporter som börjar med "Det är därvid" och slutar med "avstyrks därför." bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående förutsatt att en programplan med ett handlingsprogram för de åtgärder som ännu återstår tas fram under år 1991. I detta arbete är det enligt utskottet särskilt angeläget att frågan om en förstärkning av kapaciteten för sjukvårdstransporter beaktas. Utskottet vill också framhålla att, även om landstingen får ett klart större ansvar i fred för sjukvårdstransporterna med helikopter, staten självfallet måste ansvara för åtgärder som därutöver behövs för krigsfallet. Utskottet föreslår att riksdagen med anledning av motion Fö8 (fp) yrkande 17 delvis som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Resultatet av programarbetet och handlingsplanen måste givetvis redovisas för riksdagen. Därigenom tillgodoses även syftet med motion Fö12 (s). Motionen avstyrks.
2. Helikoptrar för sjuktransporter
Per Stenmarck (m), Ingrid Hemmingsson (m), Anita Stenberg (mp) och förste vice talman Ingegerd Troedsson (m) anser att den del av socialutskottets yttrande under avsnittet Helikoptrar för sjuktransporter som börjar med "Frågan om ansvaret" och slutar med "Fö2 (m) avstyrks." bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att sjukvårdshuvudmännen skall ta över det ansvar för sjuktransporter med helikoptrar som i dag åvilar staten via rikspolisstyrelsen. Förslaget innebär att landstingen skall åläggas att bedriva helikopterverksamhet, en för landstingen främmande verksamhet som de flesta landsting saknar ekonomiska förutsättningar att klara. Utskottet vill framhålla att behovet av helikoptrar har uppstått inom totalförsvaret. Det är således inte något primärt behov för landstingen. Utskottet vill även framhålla att den befintliga helikopterorganisationen med försvaret och polisen som huvudmän också har viktiga uppgifter för sjöräddning och fjällräddning. Utskottet anser mot denna bakgrund att det statliga ansvaret för transporter med helikoptrar bör bestå. Utskottet anser därför att propositionens förslag till ändring av 6 § hälso- och sjukvårdslagen bör avstyrkas och motion Fö2 (m) bifallas. Som en följd av utskottets ställningstagande bör motionerna Fö8 (fp) yrkande 17 delvis och Fö12 (s) avstyrkas.
3. Försörjningen med infusionsvätskor
Ingrid Ronne-Björkqvist (fp), Anita Stenberg (mp) och Barbro Westerholm (fp) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Försörjningen med infusionsvätskor som börjar med "Sveriges importberoende" och slutar med "yrkandena 1 och 2." bort ha följande lydelse:
Sveriges importberoende i fråga om infusionsvätskor är enligt utskottet en allvarlig svaghet i beredskapen för sjukvården i kris och krig. Sverige klarar inte sin vätskeförsörjning i ett krigsläge, och också i en avspärrningssituation blir läget bekymmersamt. Utskottet anser det nödvändigt att förutsättningar skapas för en inhemsk produktion av infusionslösningar som tillgodoser behovet i kris och krig. Utskottet delar uppfattningen i motionerna So456 (fp) och So457 (fp) att fungerande enheter som den i Matfors inte bör läggas ner. Man bör i stället försöka lösa lönsamhetsproblemen på plats.
Utskottet föreslår ett tillkännagivande till regeringen om detta.
4. Försöksverksamhet med rekrytering av värnpliktiga till sjukvården
Anita Stenberg (mp) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Försöksverksamhet med rekrytering av värnpliktiga till sjukvården som börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkande 3." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion Fö7 (mp) att det är lämpligt med en försöksverksamhet med utvidgad värnplikt inom sjukvården. Enligt utskottet bör särskilda medel anslås för ändamålet. Utskottet föreslår att motion Fö7 (mp) yrkande 9 i motsvarande del tillstyrks.
5. Finansieringen av beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård samt anslagen för budgetåret 1991/92
Anita Stenberg (mp) anser att det avsnitt i yttrandet under avsnittet Finansieringen av beredskapsförberedelserna -- -- -- som börjar med "I motion Fö7 (mp) föreslås bl.a." och slutar med "Hälso- och sjukvård m.m." bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående tillstyrkt motionskrav om att en försöksverksamhet bör inledas med utvidgad värnplikt inom sjukvården och även tillstyrkt att särskilda medel anslås för ändamålet. Utskottet anser att 100 milj.kr. är ett väl avvägt belopp. Utskottet föreslår att motion Fö7 (mp) yrkande 9 i motsvarande del tillstyrks.
I samma motion (mp) föreslås även en höjning av anslagen med 60 milj.kr. för bl.a. beredskapslagring av återanvändbar sjukvårdsmateriel. Utskottet tillstyrker en sådan höjning av anslagen till totalförsvarsfunktionen Hälso- och sjukvård m.m. Medel från anslaget bör enligt utskottet kunna utnyttjas för beredskapslagring av återanvändbar sjukvårdsmateriel.
Utskottet har inte något att erinra mot vad som anförs i övrigt i propositionen om riktlinjer för finansieringen av beredskapsförberedelserna inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m.
Jordbruksutskottets yttrande
1990/91:JoU7y
Bilaga 18 Totalförsvarets civila del: Funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har den 12 mars 1991 berett jordbruksutskottet tillfälle att avge yttrande över proposition 1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret 1991/92 såvitt avser bilaga 4 (jordbruksdepartementet).
Propositionen
Funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. omfattar försörjningen med livsmedel inkl. vatten, reglerings- och ransoneringsåtgärder avseende livsmedel, livsmedelshygien och civil veterinärverksamhet. Med livsmedelsförsörjning avses enligt bilaga 4 till propositionen all verksamhet från producent till konsument. Statens jordbruksnämnd är funktionsansvarig myndighet. Vidare har lantbruksstyrelsen, statens livsmedelsverk och statens naturvårdsverk uppgifter inom funktionen.
I bilaga 4 lämnas en redovisning av verksamheten med livsmedelsberedskap m.m. Denna beredskap bygger på det jordbruk och fiske samt den livsmedelsindustri och distribution m.m. som finns i fredstid. Målet är att produktion, förädling och distribution skall bedrivas på i stort sett samma sätt som under normala förhållanden. Genom i första hand beredskapshänsyn i planering och i samhällsutvecklingen (BIS) eftersträvas sådan omfattning och utformning av det fredstida näringslivet att målen för livsmedelsberedskapen, t.ex. dimensionering och lokalisering av jordbruket och industrin, i kris och krig uppnås.
Emellertid är s.k. BIS-åtgärder inte tillräckliga. I andra hand utnyttjas därför specifika beredskapsåtgärder för att skapa en tillräcklig förmåga att anpassa sig till förhållandena under kriser och i krig. Detta sker bl.a. genom att resurser utnyttjas på bästa sätt, t.ex. genom omställning av jordbruket, produktion av ersättningsvaror och planläggning av jordbrukets blockorganisation, samt genom resursfördelning i form av t.ex. regleringssystem för insatsvaror och ransoneringssystem för livsmedel. Vidare sker en lokalisering av resurserna utifrån behoven, t.ex. genom förberedelser för lageruppbyggnad i Norrland. Först i tredje hand utnyttjas beredskapslagring eftersom denna åtgärd är betydligt dyrare än de andra åtgärderna.
I bilaga 4 lämnas vidare en redogörelse för 1990 års beslut om livsmedelspolitiken (prop. 1989/90:146, JoU 25). Livsmedelspolitikens mål vad gäller beredskapen skall enligt riksdagsbeslutet vara att trygga landets livsmedelsförsörjning under kriser och i krig. Beredskapen skall grundas på de fredstida resurserna inom livsmedelssektorn och dess förmåga till omställning, kompletterade med särskilda beredskapsåtgärder. Förhållandena i övre Norrland kräver enligt riksdagsbeslutet speciella åtgärder för att en full beredskap skall kunna upprätthållas.
Jordbruksministern framhåller (s. 32 f.) att avregleringen av jordbruket påbörjas den 1 juli 1991. Avregleringen kommer att leda till att resurserna i jordbruket minskar. Det är emellertid i dagsläget oklart hur snabbt omställningen av jordbruket kommer att ske och därmed i vilken takt resurserna i jordbruket förändras. I avvaktan på att konsekvenserna av 1990 års livsmedelspolitiska beslut skall framträda tydligare bör uppbyggnaden av lagren av livsmedel och insatsvaror ske under en längre tidsperiod. Innan en kraftig uppbyggnad av lagren görs bör också den av regeringen tillsatta försvarspolitiska beredningens ställningstaganden inför 1992 års försvarsbeslut inhämtas.
Den långsammare lageruppbyggnad som föreslås innebär budgetåret 1991/92 en besparing med 100 milj.kr. i förhållande till den lageruppbyggnad som det livsmedelspolitiska beslutet förutsatte. Denna besparing utgör en del av de åtgärder inom jordbruksdepartementets verksamhetsområde som tidigare aviserats. I sammanhanget understryker jordbruksministern nödvändigheten av en väl avvägd balans mellan beredskapslagring och resurser inom livsmedelssektorn. Jordbruksnämnden har fått i uppdrag att noga följa utvecklingen i bl.a. detta avseende.
I enlighet med regeringens förslag -- som tillstyrkts av jordbruksutskottet -- i budgetpropositionen, bilaga 11, bör den 1 juli 1991 en ny myndighet på jordbruksområdet, statens jordbruksverk, inrättas (1990/91:JoU22). Samtidigt som lantbruksstyrelsen och jordbruksnämnden därvid upphör tar den nya myndigheten över ansvaret för funktionen Livsmedelsförsörjning m.m.
Under rubriken Anslagsfrågor föreslås med hänvisning till det anförda att riksdagen under H 4. Inköp av livsmedel m.m. för beredskapslagring anvisar ett reservationsanslag på 42876000 kr. för budgetåret 1991/92. Vidare föreslås att riksdagen under H 5. Kostnader för beredskapslagring av livsmedel m.m. för budgetåret 1991/92 anvisar ett förslagsanslag på 223077000 kr.
Motionerna
I motion Fö7 (mp) anförs bl.a. att den nya livsmedelspolitiken kommer att medföra ytterligare nedläggning av lantbruk främst i nuvarande bristområden och därmed en sänkt livsmedelsberedskap. Utökad lagerhållning har föreslagits i bristområdena. Regeringen fullföljer emellertid inte dessa förslag genom yrkanden om medelsanvisning. Enligt motionärerna är den lämpliga vägen att i alla underskottsområden stödja uppkomsten av ett antal robusta lantbruk (kärngårdar) och ge dessa uppgiften att även sköta beredskapslagring av vissa produktionsfaktorer resp. produkter. Lagerhållningen av egna och inköpta råvaror bör ske genom kontrakt med statens jordbruksnämnd. Länsstyrelserna bör få i uppdrag att presentera en sådan modell för lantbrukarna och söka få till stånd avtal med åtminstone tre gårdar i de aktuella länen. Motionen utmynnar i yrkanden att anslagen till livsmedelsförsörjning m.m. sammanförs och ökas med sammanlagt 50milj.kr. och att riksdagen till en ny totalförsvarsfunktion, Kärngårdar, anvisar 50 milj.kr. (yrkandena 10 och 11).
I motion Fö17 (c) anförs under rubriken Livsmedelsberedskap bl.a. att vår självförsörjningsgrad är en avgörande faktor för att upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga hos landets befolkning liksom i omvärlden. I övrigt hänvisas till regeringens förslag i proposition 1990/91:99 om stödet till jordbruket och livsmedelsindustrin i norra Sverige, m.m. och till en centermotion om höjning av motsvarande anslag under nionde huvudtiteln med 128 milj.kr. utöver regeringens förslag.
Utskottets överväganden
Utskottet vill för sin del anföra följande. Livsmedelsförsörjningen är en del av totalförsvaret. I en kris- eller krigssituation är det av största vikt att tillräckliga mängder livsmedel kan nå hela befolkningen.
I 1990 års riksdagsbeslut har uttalats att målet för livsmedelspolitiken vad gäller försörjningsberedskapen skall vara att trygga landets livsmedelsförsörjning under kriser och i krig (1989/90:JoU25 s. 52). Beredskapen skall grundas på de fredstida resurserna inom livsmedelssektorn och dess förmåga till omställning, kompletterade med särskilda beredskapsåtgärder. En av utgångspunkterna för beslutet är att produktionsapparaten i jordbruket bör anpassas till en volym som motsvarar den inhemska konsumtionen och en kommersiellt motiverad export. Det innebär bl.a. att den brukade arealen kan förväntas minska. Samtidigt framhålls det att beslutet om en anpassning av produktionsapparaten förutsätter ökade lagringsinsatser både i fråga om insatsvaror och livsmedel. Utskottet anser mot angivna bakgrund att det är viktigt att effekterna för livsmedelsförsörjningen av det livsmedelspolitiska beslutet noga uppmärksammas. Det gäller framför allt i den situation som uppstår när den åsyftade produktionsminskningen blir ett faktum. Som framgår av propositionen har jordbruksnämnden av regeringen fått i uppdrag att noga följa utvecklingen i detta avseende. Mot angivna bakgrund anser jordbruksutskottet att de allmänna övervägandena i bilaga 4 till propositionen om funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. kan lämnas utan någon erinran från riksdagens sida. I avvaktan på att konsekvenserna av det livsmedelspolitiska beslutet framträder klarare kan utskottet också acceptera regeringens förslag i fråga om inköp av livsmedel för beredskapslagring m.m.
Centermotionen Fö17 yrkande 18 synes endast innebära att riksdagen bör göra ett tillkännagivande om betydelsen av den svenska självförsörjningsgraden. Enligt utskottets mening är det närmast en självklarhet att självförsörjningsgraden, lika väl som de särskilda beredskapsinsatserna, är av den största betydelse när det gäller att upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga. Något särskilt tillkännagivande härom från riksdagens sida är därför inte nödvändigt. När det gäller stödet till jordbruk och livsmedelsindustri m.m. i norra Sverige är detta, som motionärerna antytt, väsentligt inte bara från regionalpolitisk synpunkt utan också från beredskapssynpunkt. Utskottet behandlar den i motionen angivna propositionen jämte motioner i sitt betänkande 1990/91:JoU27, till vilket här hänvisas.
I samband med utskottets budgetberedning under riksmötet 1987/88 avgav statens jordbruksnämnd på utskottets begäran yttrande över ett antal motioner om vissa beredskapsfrågor i jordbruket. I yttrandet lämnas bl.a. en utförlig redovisning av jordbrukets blockorganisation (se JoU 1987/88:17, bilaga). Systemet med blockindelningen ligger delvis i linje med synpunkterna i motion Fö7 yrkande 11. Motionen föranleder i övrigt inget uttalande från utskottets sida i denna del.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om medelsanvisning och avstyrker således Fö7 yrkande 10.
Stockholm den 28 mars 1991
På jordbruksutskottets vägnar
Karl Erik Olsson
Närvarande: Karl Erik Olsson (c), Jan Fransson (s), Håkan Strömberg (s), Grethe Lundblad (s), Martin Segerstedt (s), Bengt Rosén (fp), Jens Eriksson (m), Margareta Winberg (s), Åke Selberg (s), Inge Carlsson (s), Ingvar Eriksson (m), Sören Norrby (fp), Lennart Brunander (c), Annika Åhnberg (v), Kaj Larsson (s), Carl G Nilsson (m) och Åsa Domeij (mp).
Avvikande meningar
1. Uttalande om livsmedelsberedskapen
Karl Erik Olsson och Lennart Brunander (båda c) anför:
Som anförs i motion Fö17 är vår självförsörjningsgrad en avgörande faktor för att upprätthålla förtroendet för totalförsvarets förmåga hos landets befolkning liksom i omvärlden. Det är från beredskapssynpunkt viktigt att bl.a. produktionsförhållandena i norra Sverige beaktas. Som centerpartiet anfört krävs det att riksdagen lever upp till sitt beslut från föregående år att det inte skall tillåtas någon försämring av lönsamhetsnivån i Norrlandsjordbruket och att ej heller produktionen skall minska. Stödet till jordbruket inom stödområdet måste mot denna bakgrund ökas i motsvarande grad. Om ökade resurser anvisas för livsmedelsberedskapen i norra Sverige kan medel frigöras för ökad livsmedelsberedskap i övriga delar av landet. Detta bör riksdagen med anledning av motion Fö17 yrkande 18 som sin mening ge regeringen till känna.
2. Anslag till livsmedelsförsörjning m.m.
Åsa Domeij (mp) anför:
Den nya livsmedelspolitiken kommer att medföra en ytterligare nedläggning av lantbruk främst i nuvarande bristområden och därmed sänkt livsmedelsberedskap. Regeringen fullföljer ej de förslag som framlagts om utökad lagerhållning i bl.a. bristområdena utan låter höjda anslag till inköp av livsmedel och insatsvaror bero. Enligt min uppfattning bör myndigheterna i alla underskottsområden stödja uppkomsten av ett antal robusta lantbruk (kärngårdar) och ge dessa uppgiften att även sköta beredskapslagring av potatis, spannmål och produktionsfaktorer i form av t.ex. levande djur. På dessa lantbruk bör finnas möjligheter till energiförsörjning oberoende av externa energileveranser samt förädlingsmöjligheter i form av kvarnar, slakterier och mejerier. Lagerhållningen av egna och inköpta livsmedelsråvaror bör göras enligt kontrakt med statens jordbruksnämnd. Länsstyrelserna bör få i uppdrag att presentera en sådan modell för lantbrukarna och söka få till stånd avtal med åtminstone tre gårdar i vart och ett av de aktuella länen. Utskottet borde således ha tillstyrkt motion Fö7 yrkande 11 om ett särskilt anslag på 50 milj.kr. till en ny totalförsvarsfunktion, Kärngårdar. Vidare borde utskottet ha tillstyrkt yrkande 10 om ytterligare 50 milj.kr. under ett gemensamt anslag till totalförsvarsfunktionen Livsmedelsförsörjning m.m., sammanlagt 315 953 000 kr.
Näringsutskottets yttrande
1990/91:NU10y
Bilaga 19 Totalförsvaret
Till försvarsutskottet
Försvarsutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1990/91:102 om verksamhet och anslag inom totalförsvaret under budgetåret 1991/92 såvitt gäller avsnitten om försvarsindustrin (bilaga 1 avsnitt 10) och försörjningsberedskapen inom energiområdet (bilaga 6) jämte motioner.
Näringsutskottet kommenterar i det följande yrkanden i två av de motioner som har väckts med anledning av propositionen, nämligen motionerna 1990/91:Fö7 (mp) och 1990/91:Fö15 (m).
Till näringsutskottet har tidigare hänvisats motioner som har beröring med de nu aktuella ämnena. I motion 1990/91:N25 (fp), som har väckts med anledning av proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt, framställs ett yrkande om beredskapsplaneringen för energiförsörjningen. Frågor om den svenska krigsmaterielindustrins framtid har tagits upp i motionerna 1990/91:N231 (fp), 1990/91:N311 (mp, v), 1990/91:N312 (mp) och 1990/91:N350 (mp), vilka har väckts under allmänna motionstiden. De fem sistnämnda motionerna överlämnas till försvarsutskottet -- under förutsättning av dess medgivande -- med detta yttrande.
En skrivelse från Svenska industritjänstemannaförbundet om krigsmaterielindustrin har inkommit till näringsutskottet.
Näringsutskottet
Inledning
I 1987 års försvarsbeslut fastställde riksdagen inriktningen av totalförsvarets utveckling fram t.o.m. budgetåret 1991/92. År 1989 beslöts emellertid att programperioden skulle förkortas med ett år. En parlamentariskt sammansatt kommitté, 1988 års försvarskommitté, fick till uppgift att bereda underlag för ett nytt totalförsvarsbeslut våren 1991. I oktober 1990 meddelade de socialdemokratiska ledamöterna i kommittén att de ansåg det inte vara möjligt för kommittén att inom den fastställda tidsramen lägga fram ett aktuellt underlag för ett femårigt riksdagsbeslut om totalförsvaret. De anförde att kommitténs planeringsförutsättningar hade förändrats genom den säkerhetspolitiska utvecklingen i Europa. Med anledning härav beslutade regeringen i december 1990 att inriktningen av försvarskommitténs arbete skulle förändras. Kommittén har ombildats till en beredning med företrädare för regeringen och riksdagspartierna för samråd i frågor som rör inriktningen av totalförsvaret under perioden 1992/93--1996/97. I proposition 1990/91:102 lämnas nu förslag som rör totalförsvarets utveckling under budgetåret 1991/92.
Krigsmaterielindustrin
I ett särskilt avsnitt i propositionen (s. 196 f.) har vissa frågor om krigsmaterielindustrin tagits upp. Riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad regeringen härvid har anfört. Det konstateras att den tekniska och ekonomiska utvecklingen har begränsat möjligheterna att med inhemska beställningar kunna behålla den nuvarande svenska försvarsindustriella kompetensen. Ett ökat internationellt samarbete för den svenska försvarsindustrin ter sig därför naturligt och nödvändigt, anförs det. I propositionen anges vissa riktlinjer för sådan internationell samverkan. Frågor om krigsmaterielexport och utlandssamverkan på krigsmaterielområdet behandlas av utrikesutskottet, som också har beretts tillfälle att yttra sig över det nu aktuella avsnittet i propositionen. Näringsutskottet går därför inte vidare in på frågan om krigsmaterielindustrins internationella samarbete.
I propositionen berörs också relationerna mellan staten och krigsmaterielindustrin. Denna industri utgör en del av det allmänna näringslivet, och den har ett självständigt ansvar för sin verksamhet, sägs det. Eftersom staten utgör den enda inhemska kunden är industrin samtidigt i hög grad beroende av statsmakternas ställningstaganden. Vidare gäller hårda restriktioner för krigsmaterielexporten. Enligt regeringen är det angeläget att det skapas en överblick över försvarets långsiktiga behov av kunskap och kompetens och att satsningar på forskning, utveckling och kunskapsuppbyggnad rörande totalförsvaret samordnas.
I motion 1990/91:Fö15 (m), som huvudsakligen berör situationen vid Karlskronavarvet AB, begärs en översyn av ägarförhållandena inom den marina försvarsmaterielindustrin. För att kompetensen och kapaciteten inom denna industri skall tryggas på en hög nivå är det angeläget, säger motionärerna, att ägarförhållandena inom industrin är de för framtiden bästa.
Celsius Industrier AB, som är ett av staten helägt bolag, beslutade år 1989 att verksamheterna vid dess dotterbolag Karlskronavarvet AB och Kockums AB skulle samordnas i en örlogsmarin underkoncern. Dessa bolag är numera de enda inom Celsiuskoncernen (f.d. Svenska Varv AB) som är inriktade på fartygsproduktion. Hösten 1990 avslog riksdagen på förslag av näringsutskottet en motion (mp) med krav på att de båda bolagen skulle avskiljas från Celsiuskoncernen och direkt underställas industridepartementet. Näringsutskottet (1990/91:NU12 s.8) menade att riksdagen då inte hade anledning att vidta någon åtgärd i strukturfrågan. Motionen fick stöd i en reservation (mp). I en annan (m, fp, c) anfördes att det borde ankomma på regeringen att tillse att bolagen ges en ägarmiljö som bättre än den nuvarande tillgodoser bl.a. företagens utvecklingspotential; någon överföring till industridepartementet ansågs det dock inte finnas motiv för.
Enligt näringsutskottets mening kan det finnas skäl för överväganden om hur den statligt ägda örlogsmarina verksamheten bör struktureras. Något initiativ av riksdagen i frågan är dock, menar näringsutskottet, inte heller nu påkallat. Det berörda yrkandet i motion 1990/91:Fö15 (m) avstyrks sålunda av näringsutskottet.
Till näringsutskottet har tidigare, som redan nämnts, hänvisats fyra motioner om den svenska krigsmaterielindustrin i allmänhet. Initiativ för en omställning från militär till civil produktion inom krigsmaterielindustrin efterlyses i motion 1990/91:N231 (fp). Motionären menar att staten måste ta ansvar för en omstrukturering av denna industri. Också i motion 1990/91:N311 (mp, v) krävs att alternativ verksamhet för krigsmaterielindustrin skall främjas. I motion 1990/91:N312 (mp) begärs att regeringen omedelbart skall tillsätta en krisplaneringsgrupp för vapenindustrin, vars situation enligt motionärerna är bekymmersam. De menar att det är en god tradition att staten går in och tar ett speciellt ansvar för orter och företag som råkar i kris. Nuvarande förhållanden och framtidsutsikter motiverar att staten övertar hela krigsmaterielindustrin, anförs det i motion 1990/91:N350 (mp). De företag eller delar av företag som till dominerande del är sysselsatta med tillverkning av krigsmateriel skall enligt motionärens yrkande överföras i statlig ägo.
1988 års försvarskommitté bedrev sitt arbete bl.a. i form av att olika arbetsgrupper inom kommittén beredde vissa delfrågor. En av dessa arbetsgrupper har studerat den svenska krigsmaterielindustrin. Försvarskommittén, som inte avlämnade något slutbetänkande, har i ett betänkande (SOU 1990:108) publicerat rapporter från de olika arbetsgrupperna. Dessa rapporter har inte behandlats av kommittén, och de har inte heller remissbehandlats. Rapporterna kommer emellertid att användas som underlag för den fortsatta beredningen av ett nytt försvarsbeslut våren 1992.
Frågor om export av krigsmateriel har prövats av 1988 års utredning om krigsmaterielexporten. Utredningen har år 1990 redovisat resultatet av sitt arbete i betänkandet (SOU 1989:102) Utlandssamverkan på krigsmaterielområdet.
I utredningens uppgifter har även ingått att studera frågan om en omställning till civil produktion inom krigsmaterielindustrin. Med hänsyn till denna industris särart anser utredningen att minskad krigsmaterielproduktion endast i begränsad omfattning kan kompenseras med alternativ civil produktion. Företag inom försvarsindustrin som drabbas av minskande beställningar möter enligt utredningen i stort sett samma problem som företag i andra branscher står inför i liknande situationer. Som ende inhemske köpare och som tillståndsgivare vid utlandssamverkan har dock staten ett särskilt ansvar för utvecklingen inom försvarsindustrin, anför utredningen. Staten måste därför ha god beredskap att vidta olika åtgärder om sysselsättningsproblem skulle uppstå. De medel som därvid kan bli aktuella är enligt utredningens mening de som traditionellt står till förfogande inom arbetsmarknads-, utbildnings-, industri- och regionalpolitiken. Utredningen avvisar förslag om att man skall söka åstadkomma en omställning av försvarsindustrin på administrativ väg med hjälp av t.ex. omställningsfonder. Tvärtemot förordar i en reservation en ledamot i utredningen, f.d. riksdagsledamoten (c) Gunnel Jonäng, att sådana omställningsfonder skall inrättas. Hon menar att staten tillsammans med berörda företag bör utarbeta konkreta handlingsalternativ och skapa instrument för en stegvis genomförd omställning. Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Sedan början av 1970-talet har riksdagen vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden om ökad civil produktion inom krigsmaterielindustrin. Sådana motioner (s; vpk; mp) avslogs senast hösten 1990 på förslag av näringsutskottet. Härvid anförde näringsutskottet (1990/91:NU10 s.9) att det i första hand är en uppgift för de berörda företagen att själva strukturera sin tillverkning utifrån marknadens villkor. I en reservation (v, mp) begärdes en statlig planering för en omställning till civil produktion.
Mycket tyder på att krigsmaterielindustrin står inför ökade påfrestningar. Vissa strukturella åtgärder har vidtagits och ytterligare torde vara att vänta. Såsom näringsutskottet tidigare har anfört åligger det emellertid främst de aktuella företagen själva att ta initiativ till erforderliga strukturåtgärder. Statsmakterna har samtidigt att beakta vilka konsekvenser sådana strukturförändringar får för det svenska försvaret och hur de påverkar förutsättningarna för den svenska alliansfriheten. Näringsutskottet anser att de nu berörda motionerna inte bör föranleda något uttalande av riksdagen i saken. Motionerna avstyrks sålunda.
Försörjningsberedskapen inom energiområdet
Den nuvarande inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet lades fast av riksdagen i samband med 1987 års försvarsbeslut. I industridepartementets del av den nu aktuella propositionen (bil. 6) redovisas överväganden och förslag angående försörjningsberedskapen under det kommande budgetåret. Det föreslås att nuvarande principer för beredskapen på energiområdet i huvudsak skall gälla även under budgetåret 1991/92.
Statens energiverk har det samordnande ansvaret för energiförsörjningsfunktionen inom den civila delen av totalförsvaret. Under denna funktion har statens vattenfallsverk (Vattenfall) uppgiften att svara för beredskapsplaneringen av landets elförsörjning.
I proposition 1990/91:87 om näringspolitik för tillväxt föreslås att en ny myndighet för näringspolitiska frågor skall inrättas den 1juli 1991. Samtidigt skall bl.a. statens energiverk läggas ned. Enligt regeringens förslag skall det samordnande ansvaret för energiberedskapen överföras till den nya myndigheten. De nu nämnda förslagen jämte motioner behandlar näringsutskottet i ett betänkande (1990/91:NU35) om näringspolitik.
I nyssnämnda proposition föreslås också att Vattenfall skall ombildas till aktiebolag vid årsskiftet 1991-1992. Vattenfalls uppgifter rörande beredskapsplaneringen bör därför enligt regeringen övertas av en annan myndighet. Det meddelas att regeringen avser att återkomma med förslag till riksdagen under hösten 1991 angående organisationen av beredskapsplaneringen inom elkraftsområdet.
Det är positivt, anförs det i motion 1990/91:N25 (fp), att regeringen lägger sådan vikt vid beredskapsfrågorna att den vill behandla dem i en särskild proposition. Elförsörjningen är en verksamhet som har avgörande betydelse för hela samhällets funktion. Med hänsyn till regeringens förslag om nedläggning av statens energiverk och om ombildning av Vattenfall till aktiebolag anser motionären att det finns anledning för överväganden om hur beredskapsplaneringen inom energiområdet skall administreras. Hon menar att det härvidlag finns olika alternativ och föreslår att en utredning skall tillsättas i frågan.
Som tidigare nämnts kommer näringsutskottet senare under våren 1991 att behandla förslaget om att en ny myndighet för näringspolitiska frågor skall överta statens energiverks nuvarande ansvar för beredskapsinsatserna inom energiområdet. Till frågan om hur beredskapsplaneringen inom elområdet skall ledas fr.o.m. år 1992 får riksdagen anledning att återkomma under hösten 1991. Med hänsyn till det sagda anser näringsutskottet att motion 1990/91:N25 (fp) bör avslås av riksdagen.
Enligt gällande riktlinjer för beredskapsverksamheten inom elkraftsområdet skall kraft- och distributionsföretagen samt kommunerna stimuleras till ökad beredskapshänsyn i sin fredstida planering. Sådana elförbrukare som har oundgängligt behov av elenergi bör själva vidta åtgärder för att verksamheten skall tryggas vid avbrott i elförsörjningen.
I motion 1990/91:Fö7 (mp) sägs att det är nödvändigt med ett ökat kommunalt ansvar för beredskapsinsatserna på elområdet. Till följd av ökat utnyttjande av elvärme och fortgående datorisering har elsystemets sårbarhet ökat, hävdar motionärerna. De menar att det borde vara möjligt för varje kommun att tillförsäkra sig erforderlig elenergi från lokala kraftverk till de allra nödvändigaste behoven. För att beredskapskostnaderna skall kunna täckas föreslår motionärerna att kommunerna skall ges laglig rätt att ta ut en avgift från elabonnenterna. Riksdagen borde hos regeringen begära förslag till lagstiftning härom.
För kommunal verksamhet gäller normalt att avgifter skall fastställas med utgångspunkt i självkostnaden för den aktuella verksamheten. I den mån kommunala elverk har utgifter för beredskapsåtgärder är det sålunda inget som hindrar elverken att täcka kostnaderna för dessa åtgärder genom en motsvarande höjning av elavgiften.
Ett av de förslag till anslag som redovisas under industridepartementets del av propositionen om totalförsvaret gäller beredskapsinsatser på elkraftsområdet. Regeringen föreslår att ca 32,4 milj.kr. skall ställas till förfogande under budgetåret 1991/92 för att andra kraftföretag än Vattenfall skall stimuleras att vidta beredskapshöjande åtgärder i sin fredstida planering. Medlen skall användas bl.a. för att främja installationer av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och drift av separata delsystem.
Näringsutskottet ser inget behov av den lagstiftning som efterlyses genom det nu aktuella yrkandet i motion 1990/91:Fö7 (mp). Som redan nämnts är kommunala elverk inte förhindrade att låta elabonnenterna svara för kostnaderna för beredskapsåtgärder. Näringsutskottet avstyrker således här berörd del av motionen.
Enligt ett annat yrkande i motion 1990/91:Fö7 (mp) skall riksdagen hos regeringen begära förslag till lagstiftning om alternativ bostadsuppvärmning. Kraftföretagen skulle genom en sådan lag åläggas ansvar för att åtminstone vart tredje hushåll i bostadsområden där direktverkande elvärme eller fjärrvärme är den dominerande uppvärmningsformen tillförsäkrar sig möjlighet till en fullgod alternativ uppvärmning. Genom denna åtgärd skulle sårbarheten på värmeområdet kunna motverkas, anförs det.
I 3 kap. 3§ plan- och bygglagen (1987:10; PBL) anges som krav på nya byggnader att dessa skall medge god hushållning med energi. En- och tvåbostadshus, som inte är avsedda för fritidsändamål, får förses med direktverkande elvärme endast om det finns särskilda skäl. Sådant skäl har tidigare ansetts föreligga om huset varit utformat på ett energisnålt sätt. Regeringen har i 1990 års budgetproposition (prop. 1989/90:100 bil. 13 s.28f.) föreslagit skärpta krav för att direktverkande elvärme skall få installeras. Detta förslag jämte motioner avser bostadsutskottet att behandla under våren 1991 i ett betänkande (1990/91:BoU21) i frågan.
I PBL uppställs också krav på flexibilitet i uppvärmningssystemet. I byggnader som innehåller bostäder eller arbetslokaler skall uppvärmningssystemen i rimlig omfattning utformas så att skilda energislag som är lämpliga från allmän energisynpunkt kan användas utan omfattande ändringar. För en- och tvåbostadshus, som i huvudsak skall värmas upp med elenergi eller naturgas, krävs vidare att uppvärmningssystemen i skälig utsträckning får sådan utformning att byte till uppvärmning med annat energislag underlättas.
Ett motionsyrkande (mp) av delvis liknande innebörd som det nu aktuella avslogs av riksdagen hösten 1989 på förslag av bostadsutskottet. Härvid erinrade bostadsutskottet (1989/90:BoU3 s.29) om de nyssnämnda föreskrifterna i PBL. Bostadsutskottet, som inte uteslöt att andra åtgärder av motsvarande slag kunde behöva övervägas, var inte berett att förorda införandet av ytterligare föreskrifter på området. Motionärernas yrkande följdes upp i en reservation (mp).
Näringsutskottet ansluter sig till bostadsutskottets uppfattning och avstyrker även den nu aktuella delen av motion 1990/91:Fö7 (mp).
Stockholm den 11 april 1991
På näringsutskottets vägnar
Rune Jonsson
Närvarande: Rune Jonsson (s), Åke Wictorsson (s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (v), Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c) och Björn Kaaling (s).
Avvikande meningar
1. Karlskronavarvet AB och Kockums AB
Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell Ericsson (c) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Krigsmaterielindustrin -- som börjar med "Enligt näringsutskottets" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha följande lydelse:
Näringsutskottet ansluter sig till kravet i motion 1990/91:Fö15 (m) på en översyn av den statligt ägda örlogsmarina verksamheten. Mycket talar för att de fartygsproducerande enheterna inte passar in i Celsiuskoncernen, vars nuvarande verksamhet huvudsakligen ligger inom andra branscher än varvsindustrin.
Enligt näringsutskottets mening bör stora delar av den affärsverksamhet som nu bedrivs av staten privatiseras. Näringsutskottet kommer senare under våren 1991 att behandla bl.a. motion 1990/91:N218 (m, fp, c) med krav på en sådan privatisering. Till de bolag som staten bör avyttra hör Celsiuskoncernen. I anslutning till denna försäljning bör det säkerställas att de strukturfrågor som gäller Karlskronavarvet AB och Kockums AB får en gynnsam lösning. Det bör ankomma på regeringen att tillse att dessa bolag ges en ägarmiljö som bättre än den nuvarande möjliggör en positiv utveckling av företagen och som bidrar till en ändamålsenlig strukturering av den svenska försvarsindustrin. Med det sagda tillstyrker näringsutskottet det aktuella yrkandet i motion 1990/91:Fö15 (m).
2. Karlskronavarvet AB och Kockums AB
Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Krigsmaterielindustrin -- som börjar med "Enligt näringsutskottets" och slutar med "av näringsutskottet" bort ha följande lydelse:
Granskningen av den svenska krigsmaterielexporten under senare år visar vad följden blir när vinstintressena blir det överordnade målet för tillverkning av krigsmateriel. Enligt näringsutskottets mening bör krigsmaterielverksamheten inom Celsiuskoncernen -- vid Karlskronavarvet AB och Kockums AB -- brytas ut ur koncernen, slås samman och direkt underställas industridepartementet. Därvid bör Karlskrona bli huvudort för det sammanslagna företaget.
Riksdagen bör med anledning av det aktuella yrkandet i motion 1990/91:Fö15 (m) göra ett uttalande till regeringen av den innebörd som näringsutskottet här har angivit.
3. Krigsmaterielindustrin
Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Krigsmaterielindustrin -- som börjar med "Mycket tyder" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Staten har enligt näringsutskottets uppfattning ett särskilt ansvar för sysselsättningen inom krigsmaterielindustrin. Det är uppenbart att denna industri nu står inför betydande strukturförändringar. I en sådan situation är det angeläget, inte minst för de anställda, med en målmedveten statlig planering för en omställning av industrin. Med instämmande i vad som anförs i motion 1990/91:N312 (mp) anser näringsutskottet att en parlamentarisk utredning bör tillsättas med uppgift att lämna förslag till en omställningsplan för krigsmaterielindustrin. I linje med vad som föreslås i motionerna 1990/91:N231 (fp) och 1990/91:N311 (mp, v) bör denna plan rymma olika förslag till åtgärder som främjar en ökad civil produktion hos berörda företag. Utredningen bör härvidlag ta fasta på de förslag som ambassadör Inga Thorsson lade fram i en rapport år 1984 (se 1990/91:NU10 s.4).
Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen rikta ett uttalande till regeringen av den innebörd som här har angivits. Därigenom skulle de tre nyssnämnda motionerna bli tillgodosedda. Ett sådant uttalande skulle också delvis överensstämma med vad som krävs i motion 1990/91:N350 (mp).
4. Avgift för beredskapsåtgärder
Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Försörjningsberedskapen inom energiområdet -- som börjar med "Näringsutskottet ser" och slutar med "av motionen" bort ha följande lydelse:
Elsystemets sårbarhet har länge påtalats. Några genomgripande åtgärder för att en förbättring skall åstadkommas härvidlag har emellertid inte vidtagits. Som sägs i motion 1990/91:Fö7 (mp) är det både angeläget och nödvändigt med ett ökat kommunalt ansvar beträffande beredskapen på energiområdet. Näringsutskottet tillstyrker därför det yrkande i denna motion som går ut på att regeringen skall förelägga riksdagen förslag till lagstiftning om kommunala avgifter för beredskapsinsatser. Med en sådan lagstiftning är det troligt att kommunerna skulle stimuleras till ökade beredskapsåtgärder på området.
5. Alternativ bostadsuppvärmning
Lars Norberg (mp) anser att den del av yttrandet -- under rubriken Försörjningsberedskapen inom energiområdet -- som börjar med "Näringsutskottet ansluter" och slutar med "motion 1990/91:Fö7 (mp)" bort ha följande lydelse:
På grund av den förda energipolitiken har vi i Sverige uppnått ett extremt elberoende. Förutom att det innebär ett dåligt utnyttjande av våra samlade energiresurser medför det en betydande sårbarhet vid störningar i eldistributionen.
Enligt näringsutskottets mening bör i första hand en radikal omläggning av energipolitiken komma till stånd. Energiförsörjningen bör främst baseras på småskalighet och lokala förnyelsebara energikällor. Motioner från miljöpartiet de gröna med krav på insatser för att främja en sådan energiförsörjning kommer att behandlas av näringsutskottet senare under våren 1991. I avvaktan på att denna politik genomförs bör åtgärder vidtas som på kort sikt kan minska effekterna av sårbarheten på värmeområdet.
Näringsutskottet anser därför att regeringen bör anmodas att förelägga riksdagen ett förslag till lagstiftning om alternativ bostadsuppvärmning i enlighet med vad som föreslås i motion 1990/91:Fö7 (mp).
Innehållsförteckning Sammanfattning 1 Propositionen 4 Motionerna 12 Utskottet 26 Säkerhetspolitik och försvarspolitik 26 Läget inom totalförsvaret 30 Läget i försvarsplaneringen inför försvarsbeslutet 1992 32 Säkerhets- och försvarspolitikens inriktning 35 Vissa utvecklingsfrågor 37 Ekonomiska frågor 40 Åtgärder för att utveckla den finansiella styrningen av totalförsvaret 41 Styrnings- och budgetprocessen samt ekonomisk säkerhet i planeringen 44 Budgetering exkl. mervärdeskatt 45 Den militära delen av totalförsvaret 45 Den civila delen av totalförsvaret 50 Vissa för totalförsvaret gemensamma frågor 52 Skydd mot kärnvapen, biologiska stridsmedel och kemiska hot 53 Totalförsvarets hälso- och sjukvård m.m. 54 Totalförsvarets militära del 61 Verksamheten budgetåret 1989/90 62 Läget inom försvarsmakten 63 Redovisning av JAS 39-projektet 64 Mark, anläggningar och lokaler 68 Det militära försvarets fortsatta utveckling 69 Arméförband 72 Marinförband 78 Flygvapenförband 82 Operativ ledning m.m. 84 Anslag till gemensamma myndigheter m.m. 85 Totalförsvarets civila del 88 Beredskapsläge och inriktningen i stort inom den civila delen av totalförsvaret 88 Utvecklingen inom det civila totalförsvarets funktioner 91 Motioner med anknytning till funktionen Civil ledning och samordning 93 Motioner med anknytning till funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst 94 Motioner med anknytning till funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. 99 Motioner med anknytning till funktionen Energiförsörjning 99 Anslagsfrågor rörande totalförsvarets civila del 101 Anslag till övriga ändamål 103 Personal 103 Värnpliktsförmåner 113 Bakgrund 114 Administrationen av familjebidrag 114 Lagen om statligt personskadeskydd 116 Lagen om statlig ersättning vid ideell skada 118 Sjukpenning under tjänstgöring 118 Ändring av vissa familjebidrag 120 De värnpliktigas resor 120 Dagersättning m.m. 122 Finansieringen 122 Försvarsindustrin 123 Vissa övriga frågor 131 Folkrättsfrågor 131 Bevakning av skyddsobjekt 132 Hemställan 133 Reservationer 156 1. Läget inom totalförsvaret -- m 156 2. Läget i försvarsplaneringen -- mp 157 3. Icke-provokativ militär beredskap -- mp 158 4. Säkerhetspolitiken -- m 158 5. Försvarsmaktens förmåga -- m 159 6. Försvarsmaktsbegreppets omfattning -- m, fp 160 7. Försvarsmaktsbegreppets omfattning -- v 160 8. Översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central och regional nivå -- fp 160 9. Översyn av totalförsvarets ledningsorganisation på central och regional nivå -- v 161 10. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret -- m 161 11. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret -- fp 162 12. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret -- c 163 13. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret -- v 164 14. Fastställande av utgiftsramen för det militära försvaret -- mp 164 15. Fastställande av ekonomisk ram för totalförsvarets civila del för budgetåret 1991/92 -- mp 165 16. Ändring i hälso- och sjukvårdslagen -- m 166 17. Försörjning med infusionsvätskor -- fp 166 18. Helikoptrar för sjuktransporter -- m 167 19. JAS 39-Projektet -- v, mp 167 20. Överbefälhavarens avyttringsmodell -- m, c 168 21. Mark, anläggningar och lokaler i övrigt -- m 168 22. Det militära försvarets fortsatta utveckling -- m 169 23. Det militära försvarets fortsatta utveckling -- c 170 24. Det militära försvarets fortsatta utveckling -- mp 171 25. Nedläggning av Svea ingenjörregemente -- m, c 171 26. Inriktning av arméstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen -- m 172 27. Inriktning av arméstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen -- c 173 28. Inriktning av arméstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen -- mp 174 29. Inriktning av arméstridskrafterna i övrigt -- m 174 30. Inriktning av arméstridskrafterna i övrigt -- v 175 31. Inriktning av arméstridskrafterna i övrigt -- mp 175 32. Anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet -- m 176 33. Anslag till Arméförband: Ledning och förbandsverksamhet -- mp 176 34. Anslag till Arméförband: Anskaffning av materiel -- m 177 35. Helikopterverksamheten på Säve -- m 177 36. Inriktning av marinstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen -- m 177 37. Inriktning av marinstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen -- c 178 38. Inriktning av marinstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen -- mp 179 39. Anslag till Marinförband: Ledning och förbandsverksamhet -- m 179 40. Inriktning av flygstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen -- m 180 41. Inriktning av flygstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen -- c 180 42. Inriktning av flygstridskrafterna med hänsyn till utgiftsramen -- mp 181 43. Inriktning av flygstridskrafterna i övrigt -- m 181 44. Anslag till flygvapenförband: Ledning och förbandsverksamhet -- m 182 45. Överförande av försvarets sjukvårdsstyrelse till socialstyrelsen -- v 182 46. Överförande av fortifikationsförvaltningen till byggnadsstyrelsen -- v 183 47. Anslag till Anskaffning av anläggningar för försvarets forskningsanstalt -- mp 183 48. Anslag till Gemensam försvarsforskning -- mp 184 49. Ändring av verksförordningen -- mp 184 50. Sårbarhetsproblemen -- v 184 51. Funktionen Civil ledning och samordning -- mp 185 52. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst samt inom fredsräddningstjänsten -- mp 185 53. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen Hälso- och sjukvård m.m. -- mp 186 54. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen Livsmedelsförsörjning m.m. -- mp 186 55. Inrättande av en ny funktion Kärngårdar -- mp 187 56. Den fortsatta utvecklingen inom funktionen Energiförsörjning -- mp 187 57. Funktionen Livsmeddelsförsörjning m.m. -- 187 58. Inriktningen av försörjningsberedskapen inom energiområdet -- mp 188 59. Kommunal representation i den övergripande samhällsplaneringen för försvaret -- mp 188 60. Omfördelning av medel -- fp 189 61. Evakueringsplan för Stockholm -- mp 189 62. Betydelsen av vår självförsörjningsgrad -- c 189 63. Laglig rätt för kommunerna att ta ut avgifter för beredskapsåtgärder -- mp 190 64. Alternativa uppvärmningsmöjligheter -- mp 190 65. Direktrekrytering till civila försvaret -- fp 191 66. Försöksverksamheten inom civila sektorer -- mp 191 67. Utbildningen vid T 3 i Sollefteå -- mp 192 68. Kvarståendeläget -- fp 192 69. Vissa justeringar av de värnpliktigas ekonomiska skydd -- fp 193 70. De värnpliktigas resor -- v, mp 193 71. Dagersättning -- c 194 72. Dagersättning -- v 194 73. Dagersättning -- mp 195 74. Utryckningsbidrag -- v 195 75. Svenskt initiativ om begränsning i vapenhandeln -- c 195 76. Försvarsindustrins framtid -- v, mp 196 77. Karlskronavarvet m.m. -- m, fp, och c 196 Särskilda yttranden 197 1. Läget i försvarsplaneringen -- c 197 2. Helikoptrar för sjuktransport -- mp 197 3. Nedläggning av Svea ingenjörregemente m.m. -- mp 198 4. Skyddsmaskernas utformning -- c 198 5. Värntjänst för kvinnor och män -- mp 198 6. De värnpliktigas resor -- m 199 Bilaga 1 Sammanställning av motionerna 200 Bilaga 2 Regeringens förslag till lag om upphävande av familjebidragslagen (1978:520) 204 Bilaga 3 Regeringens förslag till ändring i värnpliktslagen (1941:967) 205 Bilaga 4 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1989:402) om försök med förkortad grundutbildning av värnpliktiga 207 Bilaga 5 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1966:413) om vapenfri tjänst 208 Bilaga 6 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1980:1021) om militär grundutbildning av kvinnor 209 Bilaga 7 Regeringens förslag till lag om ändring i civilförsvarslagen (1960:74) 210 Bilaga 8 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd 212 Bilaga 9 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1977:266) om statlig ersättning vid ideell skada 213 Bilaga 10 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 215 Bilaga 11 Regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1990:156) om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring 218 Bilaga 12 Regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) 220 Bilaga 13 Regeringens förslag till lag om ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) 221 Bilaga 14 Regeringens förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) 222 Bilaga 15 Yttrande av finansutskottet 223 Bilaga 16 Yttrande av utrikesutskottet 229 Bilaga 17 Yttrande av socialutskottet 231 Bilaga 18 Yttrande av jordbruksutskottet 243 Bilaga 19 Yttrande av näringsutskottet 248