Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95
Betänkande 1993/94:FöU9
Försvarsutskottets betänkande
1993/94:FÖU09
Verksamhet och anslag för totalförsvaret 1994/95
Innehåll
1993/94 FöU9
I betänkandet behandlas förslag som regeringen efter föredragning av statsrådet Björck har förelagt riksdagen i proposition 1993/94:100 bilaga 5 (i det följande kallad propositionen). Vidare behandlas Riksdagens revisorers förslag angående nedläggning och flyttning av förband (förs. 1993/94:RR3).
I betänkandet behandlas dessutom 103 motionsyrkanden från 69 motioner. I bilaga 1 ges en översikt över motionernas behandling.
I bilaga 3 redovisas utskottets offentliga utfrågning den 28 februari 1994 om svenska insatser i Bosnien.
Under arbetet med betänkandet har utskottet inhämtat upplysningar av bl.a. företrädare för Försvarsdepartementet samt personer i ledande ställning inom totalförsvaret. Utskottet har också mottagit uppvaktningar och skrivelser.
Sammanfattning
Betänkandet behandlar främst verksamhet och anslag för totalförsvaret budgetåret 1994/95.
Utskottet har tagit del av regeringens redogörelse för Sveriges säkerhetspolitiska situation. Utskottet anser beträffande säkerhets- och försvarspolitiken, i likhet med regeringen, att de säkerhetspolitiska målen liksom de mål och uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut, med de preciseringar som beslutades av riksdagen i maj 1993, bör ligga fast.
Utskottet erinrar om att det vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9) behandlade frågan om preciseringar vad gäller kraven på beredskap. Utskottet framhöll härvid att det är viktigt att regeringen följer upp beredskapen inom totalförsvaret för återtagning och att den regelbundet redovisas för riksdagen. Utskottet konstaterar vidare att frågan om återtagning berörs av studierna inför nästa försvarsbeslut. I en reservation (s) föreslås att frågan om längre återtagningstid för invasionsförsvaret blir föremål för studier med sikte på beslut under år 1995.
I en reservation föreslår utskottets socialdemokratiska ledamöter en oberoende civil kommission om den främmande ubåtsverksamheten på svenskt territorialvatten.
I ett avsnitt som behandlar ekonomiska ramar förordar utskottet att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr.
Socialdemokraterna föreslår i sin partimotion Fö201 att en ny anslagspost -- Säkerhetsskapande verksamhet om 1 000 miljoner kronor -- inrättas under Försvarsdepartementets huvudtitel. Om medlen för den fredsbevarande verksamheten kan garanteras, och därmed inte urholka de ekonomiska ramarna för totalförsvaret i Sverige, anser utskottet att denna fråga fortsatt bör övervägas. I en reservation (s) föreslås att riksdagen inrättar ett nytt anslag, Säkerhetsskapande åtgärder, om 1 000 miljoner kronor inom ramen för ett program för gemensam säkerhet.
Utskottet har i sin uppföljning av verksamheten inom försvarssektorn granskat hur 1992 års försvarsbeslut har genomförts. Verksamhetsresultatet sedan år 1992 synes i stort vara i linje med försvarsbeslutets inriktning. Det väsentligaste undantaget är utvecklingen inom marinen. Utskottet ser allvarligt på detta avsteg och utgår ifrån att de åtgärder som regeringen och myndigheterna vidtagit eller avser att vidta gör att marinens uppgifter och resurser bringas i balans senast vid slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod.
Regeringens behandling (skr. 1993/94:15) av riksdagens skrivelser till regeringen har följts upp. Härvid har det inte framkommit att något ärende, som borde varit slutbehandlat, kvarstår oavgjort.
Utskottet har noterat en viss skillnad i planeringsförutsättningarna mellan det militära och det civila försvaret för perioden efter år 1997. Utskottet utgår från att regeringen i de fortsatta förberedelserna inför nästa försvarsbeslut samordnar beredskapskraven för de militära och civila delarna av totalförsvaret.
Under rubriken Organisationsfrågor behandlar utskottet bl.a. Försvarets personalvårdsnämnd, frivilligverksamheten, Delegationen för icke-militärt motstånd samt Riksdagens revisorers förslag (förs. 1993/94:RR3) angående nedläggning och flyttning av förband.
Utskottet behandlar några principfrågor om grundorganisationsförändringar. Det är enligt utskottets mening viktigt att riksdagens, regeringens och Försvarsmaktens beslutsroller vid grundorganisationsförändringar inom Försvarsmakten är tydliga. Utskottet understryker vikten av den sammanvägning av olika intressen kring grundorganisationsförändringar som sker i riksdagen. Militära, regionala och arbetsmarknadsmässiga intressen måste vägas samman i riksdagen. Utskottet anser det därför viktigt med en parlamentarisk beredning av underlaget för grundorganisationsförändringar. För att säkerställa att en sådan beredning kommer till stånd kan en lämplig åtgärd vara att tillsätta parlamentariska kommittéer för detta syfte. Utskottet föreslår att riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet härvid har anfört.
Utskottet delar regeringens uppfattning att Försvarets personalvårdsnämnd bör ombildas på sätt som regeringen redovisar. I en reservation (s) föreslås att nuvarande uppgifter för Försvarets personalvårdsnämnd bibehålls.
Utskottet framhåller att den frivilliga försvarsverksamheten är ett uttryck för medborgarnas vilja att engagera sig i landets totalförsvar. Den stora bredden av organisationer med detta gemensamma mål ger varje medborgare möjlighet att göra en insats där den passar bäst.
Utskottet konstaterar att en fullständig och samlad bild av anslagen till frivilligorganisationerna inte ges i propositionen och utgår från att en sådan redovisning görs i kommande budgetpropositioner. Utskottet föreslår ett tillkännagivande om att anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret inför budgetåret 1995/96 läggs utanför den civila ramen.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att Delegationen för icke-militärt motstånd bör läggas ner den 30 juni 1994 och att Styrelsen för psykologiskt försvar i stället bör få i uppgift att hålla frågan levande om det motstånd som civilbefolkningen kan bjuda en ockupant samt att bedriva information om civilmotstånd.
Under rubriken Totalförsvarets militära del behandlar utskottet främst verksamhetsmål och resursfördelning för Försvarsmaktens olika program för budgetåret 1994/95. Utskottet delar i huvudsak regeringens uppfattning beträffande verksamhetens inriktning.
I partimotion Fö335 (nyd) hävdar motionärerna att det i många länder finns gränsbevakningsförband i fred, men att Sverige saknar sådana. Denna typ av förband skulle kunna organiseras ur de jägarförband som gör sin grundutbildning. Utskottet har erfarit att Försvarsmakten är beredd att undersöka möjligheten att bevaka vissa områden med särskilt utbildade värnpliktiga.
I partimotion Fö203 (v) hävdas att vårt militära försvar med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget kan och bör bantas. Enligt motionärerna bör en organisation om tio brigader snarast införas. Eventuella strukturella förändringar av brigadorganisationen är enligt utskottet en uppgift som ingår i förberedelsearbetet inför nästa fleråriga försvarsbeslut.
I partimotion Fö201 (s) förordas att en av armébrigaderna omvandlas och specialiseras för att med kort varsel kunna sättas in i olika FN-aktioner. Enligt utskottet är det viktigt att Sverige håller en god beredskap för att kunna medverka i militära och humanitära operationer som FN:s säkerhetsråd och ESK kan hemställa om. Utskottet finner det ännu för tidigt att uttala någon mening om de framtida organisatoriska formerna för att upprätthålla en kvalitativt god och kostnadseffektiv beredskap för FN- och ESK-insatser. I en reservation (s) föreslås att riksdagen beslutar att en av arméns brigader omvandlas till en FN-brigad som utbildas på flera regementen, byggd på frivilliga kontrakt för både befäl och manskap.
Beträffande marinens ekonomiska situation finner utskottet, i likhet med regeringen, att det varit nödvändigt att under budgetåret 1993/94 förstärka marinens budget med 400 miljoner kronor. I en reservation (s) föreslås att marinen, med ändring av regeringens beslut, åläggs att hålla sig inom de ekonomiska ramar som angavs i 1992 års försvarsbeslut.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringsförslaget till ett nytt system för luft- och markobservationer, vilket ingår i programmet Flygvapnets lednings- och underhållsprogram.
Utskottet föreslår vidare att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000 kr. I en reservation (s) föreslås att anslagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 reduceras med 1 000 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. För att underlätta omläggningen av försvarets verksamhet till en realt oförändrad anslagsnivå föreslås dock att ÖB under budgetåret 1994/95 får disponera det engångsbelopp på 400 miljoner kronor som inflyter genom försäljning av beredskapslagrad olja.
Utskottet anser det viktigt att de värnpliktiga får s.k. studieplatsgaranti. Utskottet utgår från att Utbildningsdepartementets rekommendation i denna fråga, som antagits av de samlade rektorskonferenserna, härvid kommer att följas. Utskottet utgår vidare från att frågor rörande kontant arbetsmarknadsstöd, studieskulders uppräkning samt värnpliktigas ekonomiska och sociala situation i övrigt kommer att behandlas i den kommande propositionen om totalförsvarsplikt. I en reservation (s) föreslås att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att göra en översyn av de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation.
Utskottet har när lokaliseringsfrågor varit uppe till behandling vid flera tillfällen uttalat sig om arbetsmarknadssituationen i Karlsborg. Utskottet har ingen invändning mot att förutsättningarna för ett försvarshistoriskt museum i Karlsborg utreds. Utskottet anser det dock vara otillfredsställande om endast detta skulle bli resultatet av ansträngningarna att inom och utom försvarssektorn skapa arbetstillfällen i Karlsborg. Utskottet utgår ifrån att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. I ett särskilt yttrande (s) framhålls att det hade varit en fördel om riksdagen i denna fråga gett eftertryck åt sin mening genom ett tillkännagivande.
Under rubriken Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter föreslår utskottet att riksdagen anvisar medel till berörda myndigheter i enlighet med regeringens förslag.
I ett avsnitt om Totalförsvarets civila del behandlar utskottet främst verksamhet och anslag för budgetåret 1994/95 för det civila försvarets olika funktioner.
Utskottet framhåller betydelsen av att den inriktning som lades fast i försvarsbeslutet, med bl.a. det strategiska överfallet som planeringsgrund, får genomslag i verksamheten och att därvid det militära och det civila försvaret utgår från samma förutsättningar. Med hänsyn härtill, och till behovet av uppföljning, bör regeringen orientera riksdagen om de mål för det civila försvarets funktioner som regeringen kommer att fastställa.
Utskottet konstaterar att utvecklingen av etermedierna varit mycket snabb under de senaste åren. Enligt utskottets mening återstår flera olösta frågor som gäller de nya etermediernas beredskapsroll inför säkerhetspolitiska kriser och krig. Utskottet utgår ifrån att vad som ännu är olöst i fråga om mediernas beredskapsroll får en tillfredsställande lösning och att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. Utskottet föreslår ett tillkännagivande av riksdagen i frågan.
Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag till medelsanvisningar för anslagen till Civil ledning och samordning, till Befolkningsskydd och räddningstjänst, till Psykologiskt försvar och till Försörjning med industrivaror för budgetåret 1994/95.
Under rubriken Övrig verksamhet behandlar utskottet bl.a. Kustbevakningens verksamhet, Försvarets forskningsanstalt och försvarsforskningen, Försvarshögskolan och Försvarsmaktens utlandsstyrka.
Utskottet konstaterar att regeringen har slutit avtal med sex kommuner om medverkan i sjöräddnings- och miljöräddningstjänsten. Utskottet konstaterar vidare att något sådant avtal inte slutits med någon kommun på kuststräckan Stockholm--Malmö. Enligt utskottets uppfattning bör en strävan vara att sådant avtal tecknas med en kommun även på detta kustavsnitt. Härvid är Gotlands kommun ett alternativ som bör övervägas.
Med syfte att bl.a. följa upp de svenska insatserna i Bosnien anordnade utskottet en offentlig utfrågning den 28 februari 1994 (bilaga 3). Under utfrågningen diskuterades bl.a. förmåner till personal i utlandsstyrkor, avvecklingsprogram för personalen samt kontakt- och informationsmöjligheter för anhöriga till personalen. Utskottet anser att dessa frågor är betydelsefulla och bör ägnas stor uppmärksamhet.
Utvidgningen av rätten till fri hemresa finner utskottet viktig och vill understryka behovet av att nuvarande regler ändras så att fri hemresa även medges vid en avtalsbunden tid om sex månader. Utskottet konstaterar vidare att förmåner för deltagande personal varierar mellan de nordiska länderna. Utskottets uppfattning är att det bör eftersträvas att förmånerna, med beaktande av bl.a. de olika beskattningsreglerna som gäller i de olika länderna, harmoniseras.
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar medel för verksamheter som hänförts till detta avsnitt i enlighet med regeringens förslag.
Propositionen
Regeringen har i propositionen
i avsnitt 2 föreslagit
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1982:269) om Sveriges flagga (avsnitt 2.7),
2. att riksdagen godkänner förslaget om förändrad finansieringsform av de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet (avsnitt 2.2),
3. att riksdagen godkänner förslaget om att Delegationen för icke-militärt motstånd läggs ned den 30 juni 1994 och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill (avsnitt 2.3).
i avsnitt 3 föreslagit
1. att riksdagen godkänner verksamhetsinriktningen av programmet Flygvapnets lednings- och underhållsförband (avsnitt II.9),
2. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000 kr,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av 7 893 000 000 kr,
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att medge beställning av investeringar i befästningar m.m. för Försvarsmakten inom en kostnadsram om 600 000 000 kr,
5. att riksdagen till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 74 198 000 kr.
i avsnitt 4 föreslagit
1. att riksdagen till Fortifikationsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
2. att riksdagen till Försvarets materielverk för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
3. att riksdagen till Värnpliktsverket för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 189 821 000 kr,
4. att riksdagen till Militärhögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 126 069 000 kr,
5. att riksdagen till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 392 492 000 kr.
i avsnitt 5 föreslagit
1. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 89 246 000 kr,
2. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 92 007 000 kr,
3. att riksdagen till Civilbefälhavarna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 35 550 000 kr,
4. att riksdagen till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 716 603 000 kr,
5. att riksdagen till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 453 731 000 kr,
6. att riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge att ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 368 000 000 kr,
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1993/94,
8. att riksdagen till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 25 000 000 kr,
9. att riksdagen till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
10. att riksdagen till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 103 000 kr,
11. att riksdagen till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 130 018 000 kr,
12. att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 631 000 kr,
13. att riksdagen till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 97 851 000 kr,
14. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 80 809 000 kr,
15. att riksdagen bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
16. att riksdagen till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 23 096 000 kr,
17. att riksdagen till anslaget Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 167 950 000 kr,
18. att riksdagen till anslaget Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
i avsnitt 6 föreslagit
1. att riksdagen till Krigsarkivet för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 18 053 000 kr,
2. att riksdagen till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 44 879 000 kr,
3. att riksdagen till Kustbevakningen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 312 853 000 kr,
4. att riksdagen till Försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
5. att riksdagen till Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 109 234 000 kr,
6. att riksdagen till Strategisk försvarsforskning för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kr,
7. att riksdagen till Försvarshögskolan för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 8 970 000 kr,
8. att riksdagen till Försvarets personalnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 5 156 000 kr,
9. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 22 296 000 kr,
10. att riksdagen till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
11. att riksdagen till Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr,
12. att riksdagen till Vissa mindre nämnder för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 494 000 kr,
13. att riksdagen till Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 4 065 000 kr,
14. att riksdagen till Totalförsvarets chefsnämnd för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 736 000 kr,
15. att riksdagen till Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 2 858 000 kr,
16. att riksdagen till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 890 000 kr,
17. att riksdagen till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 1 000 kr.
i avsnitt 7 föreslagit
1. att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr,
2. att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,
3. att riksdagen bemyndigar regeringen att, om det behövs av beredskapsskäl, under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt överskridanden av anslagen inom littera A och B samt anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden.
Förslaget
Förslag 1993/94:RR3
Riksdagens revisorer föreslår
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i förslaget anförts om statsmakternas och försvarsmyndigheternas beslutsroller,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i förslaget anförts om beslutsunderlaget och det lokala deltagandet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i förslaget anförts om beslutsunderlaget och metodiken för kalkylering,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i förslaget anförts om återrapporteringen.
Motionerna
Motioner avlämnade under allmänna motionstiden 1994
1993/94:Fö201 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att en av arméns brigader omvandlas till en FN-brigad byggd på frivilliga kontrakt både för befäl och manskap,
2. att riksdagen enligt vad som anförts i motionen beslutar inrätta en ny anslagspost Säkerhetsskapande verksamhet om 1 000 miljoner kronor genom att 836 miljoner kronor överförs från UD:s anslag B 9 Fredsbevarande insatser och 164 miljoner kronor omdisponeras inom försvarsanslaget efter förslag från ÖB,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om längre återtagningstid för invasionsförsvaret blir föremål för studier med sikte på beslut under 1995,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att marinen, med ändring av regeringens beslut den 16 december 1993, åläggs att hålla sig inom de ekonomiska ramar som angavs i 1992 års femåriga försvarsbeslut,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om byggande av skyddsrum,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att 400 miljoner kronor som inflyter genom försäljning av beredskapslagrad olja bör ställas till ÖB:s förfogande,
7. att riksdagen till totalförsvaret under fjärde huvudtiteln anvisar 1 000 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.
1993/94:Fö202 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en inventering av hur det svenska totalförsvarets resurser i större utsträckning skall kunna ställas till Förenta nationernas förfogande.
1993/94:Fö203 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om säkerhetspolitiken,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Försvarets personalvårdsnämnd,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Delegationen för icke militärt motstånd,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arméns brigadorganisation,
5. att riksdagen beslutar att F 10 i Ängelholm skall avvecklas,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om direktutbildning av värnpliktiga till Försvarsmaktens utlandsstyrka,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värnpliktigas förmåner,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om mobiliserings- och förrådsvärnpliktiga i armén,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling,
10. att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar 3 700 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 32 737 839 000 kr.
1993/94:Fö204 av Britt Bohlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stödet till frivilliga försvarsorganisationer.
1993/94:Fö301 av Maud Ekendahl (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet till anstånd för värnpliktiga som antagits till utbildning vid universitet eller högskola.
1993/94:Fö302 av Lars Hedfors (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre bevakning och säkrare förvaring av militära vapen.
1993/94:Fö303 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en modernisering av värnpliktssystemet.
1993/94:Fö304 av Birthe Sörestedt och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utmönstring av påföljden fängelse vid vägran att delta i värnpliktsutbildning.
1993/94:Fö305 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande utökade möjligheter till rekrytering av hemvärnsmän.
1993/94:Fö306 av Kjell Eldensjö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av de värnpliktigas ekonomiska, sociala och övriga betingelser.
1993/94:Fö307 av Berit Oscarsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om huvudmannaskap för försvarets verkstäder.
1993/94:Fö308 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skånes försvar.
1993/94:Fö309 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bygga ett nytt och större övningssegelfartyg, att finansieras inom anslaget för flottan, för att komplettera och på sikt ersätta övningsskonerterna Gladan och Falken.
1993/94:Fö310 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att utreda påföljdssystemet för
totalvägran,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om amnesti för totalvägrare.
1993/94:Fö311 av Ulla Orring (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om risktillägg och fri hemresa för svenskar i FN-tjänst,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handlingsplan för uppföljning av personal efter FN-tjänstgöringen.
1993/94:Fö312 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bibehållande av nuvarande uppgifter för försvarets personalvårdsnämnd.
1993/94:Fö313 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en oberoende civil ubåtskommission, med de uppgifter som redovisats i motionen, snarast bör tillsättas.
1993/94:Fö314 av Ingbritt Irhammar och Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fängelse inte skall utdömas för totalvägran i avvaktan på att frågan utreds och till dess att utredningens arbete slutförts.
1993/94:Fö315 av Karl-Gösta Svenson och Sven-Olof Petersson (m,c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en privatisering av Muskövarvet.
1993/94:Fö316 av Rune Backlund och Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande räntor på studieskuld under värnpliktsutbildning.
1993/94:Fö317 av Börje Nilsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etablering av en miljövärnskår i Kristianstad.
1993/94:Fö318 av Margareta Viklund och Fanny Rizell (kds) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om de värnpliktigas ekonomiska, sociala, arbetsmässiga och studiesociala situation.
1993/94:Fö319 av Martin Nilsson (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en utredning för att granska de värnpliktigas sociala och ekonomiska situation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa s.k. 10--4-, tjänstgöring för värnpliktiga,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värnpliktigas rätt att tillgodogöra sin tjänstgöring i systemet för kontant arbetsmarknadsstöd (KAS),
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stopp för skulduppräkning i studiemedelssystemet under värnpliktstjänstgöring.
1993/94:Fö320 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om möjligheten till direktrekrytering ur värnpliktsreserven till Hemvärnet med efterföljande 1--3 månaders utbildning på hel- eller deltid samordnad med delar av den värnpliktiga grundutbildningen och på dennas villkor.
1993/94:Fö321 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det i en enligt proposition 1993/94:100 bilaga 5 ombildad Försvarets personalvårdsnämnd skall ingå representanter för de i Sveriges riksdag representerade politiska partierna, representanter för arbetstagarorganisationer som organiserar militärt och civilt anställda inom försvaret samt representant för de värnpliktigas organisation.
1993/94:Fö322 av Bengt Harding Olson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skånes försvar.
1993/94:Fö323 av Elving Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Rikspolisstyrelsen tilldelas 1--2 av de nyinköpta helikoptrarna, enligt försvarsbeslut 1987, att användas för akuta luftburna sjuktransporter.
1993/94:Fö324 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om huruvida grundutbildningen för värnpliktiga kan göras mycket kort -- kanske endast ca fem veckor -- och övrig erforderlig utbildning för det militära försvarets behov kan ske som vidareutbildning direkt efter grundutbildning och/eller som repetitionsutbildning.
1993/94:Fö325 av Jan Jennehag (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om amnesti för totalvägrare till dess att ett nytt påföljdssystem har beslutats.
1993/94:Fö326 av Pehr Löfgreen (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utredning av de värnpliktigas ekonomiska situation.
1993/94:Fö327 av Jan Sandberg (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en omprövning av Trafikflygarhögskolans verksamhet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att grundutbildning av piloter inte skall ske i högskolornas regi,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om finansieringen av de privata pilotutbildningsföretagens verksamhet.
1993/94:Fö328 av Marianne Carlström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående telefonservice för anhöriga till FN-soldater.
1993/94:Fö329 av Lennart Brunander och Kjell Ericsson (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att höja utryckningsbidraget för värnpliktiga och vapenfria till 6 000 kr,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrade regler för kontant arbetslöshetsstöd, studielån och garanti till studieplatser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ny utredning om de värnpliktigas sociala och ekonomiska situation.
1993/94:Fö331 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kockums Submarine Systems AB i Malmö.
1993/94:Fö332 av Yvonne Sandberg-Fries och Christer Skoog (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en försäljning av Muskövarvet.
1993/94:Fö333 av Yvonne Sandberg-Fries och Christer Skoog (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av strukturella förändringar inom försvaret.
1993/94:Fö334 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning bör tillsättas för att göra en grundläggande översyn av den svenska försvars- och säkerhetspolitiken,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att planerna för en ny ubåtsgeneration, ubåt 2000, bör avbrytas samt att inga nya beställningar av ubåtar typ Gotland görs,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen omedelbart bör stoppa medlen för utveckling av roboten BAMSE och ammunitionen Bonus.
1993/94:Fö335 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den s.k. utbildningsreserven tas bort och att man i stället inför en obligatorisk grundläggande soldatutbildning om minst tre månader för alla vapenföra män,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att nödvändiga lagändringar görs så att värnpliktiga kan användas till gränsbevakningsförband och att sådana upprättas,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en förstärkning av försvarsbudgeten bör ske.
1993/94:Fö401 av Iréne Vestlund och Per Olof Håkansson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om en svensk organisation för skydd av kulturföremål vid katastrofer.
1993/94:Fö402 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen beslutar att inom anslaget C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning under femte huvudtiteln 400 000 kr skall avsättas för finansiering av den del av kyrkans kostnader för den kyrkliga beredskapen som inte täcks under trettonde huvudtiteln.
1993/94:Fö403 av Karin Wegestål och Britt Bohlin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nyckelpersoner.
1993/94:Fö404 av Karin Wegestål och Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överföring av uppgifter och ersättningar inom det civila försvaret från staten till kommunerna i Skåne.
1993/94:Fö601 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kustbevakningen.
1993/94:Fö602 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utökade resurser till Tullen och Kustbevakningen i sydöstra Sverige.
1993/94:Fö603 av Krister Örnfjäder m.fl. (s,c,fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om placering av ett modernt miljöskyddsfartyg i norra Kalmar län.
1993/94:Fö604 av Fanny Rizell och Holger Gustafsson (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kustbevakningens ansvar för bistånd vid brandbekämpning till sjöss.
1993/94:Fö605 av Lars Bäckström (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en fast marin miljöstation,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lokalisera en fast marin miljöstation till Uddevalla--Lysekilsregionen.
1993/94:Fö701 av Björn Samuelson och Rolf L Nilson (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vidare kompetensuppbyggnad inom risk- och beredskapsområdena.
1993/94:Fö702 av Göthe Knutson (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om informationsplanering hos länsstyrelser och kommuner,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att informationsproblemen studeras av Hot- och riskutredningen.
1993/94:Fö703 av Magnus Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett Risk- och beredskapscentrum, baserat på befintliga och kommande resurser i Karlstad och vid Lunds tekniska högskola.
1993/94:Fö704 av Göthe Knutson m.fl. (m,fp,c,kds,nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett nationellt Riskcentrum i Karlstad baserat på befintliga resurser i Karlstad och vid Lunds tekniska högskola.
1993/94:Fö705 av Göthe Knutson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försäkringsskyddet för Räddningsverkets personal i utlandstjänst skall vara likvärdigt med försvarsmaktens riskgaranti till anställd i utlandsstyrkan.
1993/94:Fö706 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Gotlands kommun inordnas i systemet med kvalificerade insatsstyrkor i räddningstjänst till sjöss,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för förbättrad trafikinformation om fartyg i Östersjön.
1993/94:Fö707 av Anders Svärd och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i räddningstjänstlagen att enskild fastighetsägare i framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att utföra sotning av egen villafastighet.
1993/94:Fö708 av Christer Skoog m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bl.a. utveckla former för ökad samordning av såväl informationsinhämtning för Sjöräddningstjänsten i Sverige som mellan de olika länderna i området.
1993/94:Fö709 av Johnny Ahlqvist och Bengt Silfverstrand (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att tillsynen på järnvägsvagnar för farligt gods skärps och omfattas av samma hårda regler för alla vagnar.
1993/94:Fö710 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av ett nationellt riskforskningsinstitut vid Lunds universitet baserat på befintliga och kommande resurser vid Lunds tekniska högskola/Lunds universitet och i Karlstad.
1993/94:Fö801 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om införseltillstånd för farliga laserkikare.
1993/94:Fö802 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utredning vad gäller det totala behovet av resurser för mätning av bakgrundsstrålning på Gotland.
1993/94:Fö901 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen undersöker hur Motståndsdelegationens kontaktnät kan vidmakthållas och användas i verksamheten även om denna överförs till annat organ.
1993/94:A469 av Johnny Ahlqvist m.fl. (s) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett skånskt miljövärnsregemente,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av anslagen till civilförsvaret,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förläggning av militär utbildning,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Kockum Marine i Malmö.
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvinnors roll i totalförsvaret.
1993/94:Jo692 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 16. att riksdagen sänker av regeringen föreslaget anslag till Statens strålskyddsinstitut för budgetåret 1994/95 med 1 400 000 kr och således anvisar 78 643 000 kr.
1993/94:Ju809 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder i syfte att förhindra stölder ur militära förråd.
1993/94:T214 av Karin Pilsäter och Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om besked från försvaret om framtida markanvändning vid nedlagda försvarsanläggningar.
1993/94:T222 av Olle Schmidt m.fl. (fp) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Öresunds Marindistrikt (MDÖ).
1993/94:T606 av Sven-Olof Petersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad samordning av informationsinhämtning och sjöräddningstjänst i södra Östersjön.
1993/94:U304 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar att inom försvarets huvudtitel avsätta 1 000 miljoner kronor till säkerhetsskapande insatser.
1993/94:U411 av Ingela Mårtensson (fp) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försvarsindustriellt samarbete.
1993/94:U412 av Martin Nilsson (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Försvarsdepartementet läggs ned och att det nuvarande Försvarsdepartementets anslag förs över till Utrikesdepartementet.
1993/94:U416 av Lennart Brunander och Alwa Wennerlund (c,kds) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om utbildning och hållande av en insatsstyrka för FN-tjänstgöring.
1993/94:U616 av Bertil Måbrink m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige inom värnpliktsförsvarets ram bör inrätta ett permanent FN-förband.
Utskottet
Säkerhets- och försvarspolitiken
Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 6--11) har anfört om det säkerhetspolitiska läget. Utskottet behandlar också motionerna Fö201 (s partimotion) yrkande 3, Fö202 (fp), Fö203 (v partimotion) yrkande 1, Fö313 (s), Fö322 (fp) vad avser ny inriktning för försvarsmakten, Fö333 (s) och Fö334 (s) yrkande 1.
Regeringen anför att de senaste årens utveckling har i stora drag bekräftat de långsiktiga bedömningar som gjordes inför 1992 års totalförsvarsbeslut. Regeringen lämnar en redogörelse för ett antal faktorer som har särskild betydelse för Sveriges säkerhetspolitiska situation. Härvid anförs bl.a. följande:
Krigen i det tidigare Jugoslavien och i södra Kaukasus har trots omfattande internationella fredsfrämjande ansträngningar alltmer kastat en skugga över den europeiska säkerhetspolitiska utvecklingen. I krigens spår har följt allvarliga humanitära problem och omfattande flyktingströmmar till länderna i Västeuropa.
NATO framstår under överskådlig tid som en central pelare i det europeiska och transatlantiska säkerhetssamarbetet. Omvandlingen av NATO fortsätter och innebär bl.a. att NATO:s samarbete med de icke NATO-anslutna staterna i Europa utvecklas på sikt både inom det nordatlantiska samarbetsrådets (NACC) ram och genom individuellt anpassade bilaterala band mellan NATO och enskilda stater, det s.k. Partnerskap för fred. Parallellt med denna process förändras också fortlöpande rollfördelningen mellan den amerikanska och den europeiska delen av NATO. Den västeuropeiska unionen, VEU, utvecklas mot att bli ramen för en ökad europeisk samordning inom NATO.
Som regionalt säkerhetsorgan under FN omfattar ESK -- den europeiska säkerhetskonferensen -- alla stater i Europa och de centralasiatiska länderna från det tidigare Sovjetunionen. Förmågan till gemensamma fredsbevarande aktioner utvecklas successivt. Ett av ESK:s viktigaste instrument för att skapa säkerhet är den ömsesidiga insynen medlemsstaterna emellan beträffande militära förhållanden. Mycket talar enligt regeringen för att ESK även fortsättningsvis kommer att ha stor betydelse för att utveckla öppenhet och militär transparens mellan medlemsstaterna.
Vad som sker i Ryssland är av avgörande betydelse för hela det internationella samarbetet. Förutsättningarna för en stabil demokratisk utveckling i Ryssland torde komma att förbli osäkra under lång tid. En återgång till en hårdare centralstyrning och intern politisk repression kan dess värre enligt regeringen inte helt uteslutas. I en sådan situation skulle det militära systemet med all sannolikhet åter komma att spela en aktivare roll. Läget inom stora delar av den ryska krigsmakten präglas i dag generellt av låg beredskap och t.o.m. av upplösning. Upplösningstendenserna förefaller dock ha mattats under senare tid. I den nya militärdoktrinen har de långsiktiga målen för den ryska krigsmakten definierats. Den inriktning som givits pekar mot en framtida styrkestruktur med en väsentligt reducerad numerär. Kärnan avses utgöras av strategiskt rörliga styrkor med hög kvalitet.
Avtalet om minskning av de konventionella styrkorna i Europa (CFE) har nu varit i kraft under drygt ett år. CFE-avtalets ursprungliga huvudsyfte var främst knutet till den militära situationen i Centraleuropa. Genom avtalets särskilda begränsningar av den tunga armématerielen inom den s.k. flankzonen är dock avtalet även av stor positiv betydelse för den militära situationen i norra Europa. Ryssland har under senare tid, genom att åberopa behov i Kaukasusområdet, fört fram starka önskemål om att få till stånd en justering av CFE-avtalets flankbegränsningar. Mot bakgrund av det nuvarande militära läget i Leningrads militärområde framstår det enligt regeringen från nordiska utgångspunkter som utomordentligt viktigt att avtalets begränsningar upprätthålls. Begränsningarna har en grundläggande betydelse för framtiden för den fredstida militära stabiliteten i det nordiska och baltiska området.
De senaste årens utveckling innebär att de militära styrkeförhållandena i Europa har förändrats i grunden. Genom Warszawapaktens upplösning, det förenade Tyskland, Sovjetunionens upplösning och det militära tillbakadragandet från Öst- och Centraleuropa kommer det samlade NATO att med alla mått mätt vara konventionellt starkare än Ryssland i Europa. De framtida styrkeförhållandena torde enligt regeringen komma att styras av bl.a. den ekonomiska utvecklingen i Ryssland och det förhållandet att väst genom en överlägsen ekonomisk och industriell bas kommer att -- förutsatt politisk vilja -- ha goda möjligheter att möta en rysk långsiktig upprustning.
Vad gäller strategiska kärnvapen innebär det i början av år 1993 ingångna, men ännu inte ratificerade, START II-avtalet att USA och Ryssland fram till år 2003 kommer att avveckla ungefär två tredjedelar av sina nuvarande strategiska kärnvapen. Avtalet föreskriver också en fullständig avveckling av landbaserade robotar med flera individuellt styrbara stridsspetsar (MIRV). För rysk del medför avtalet att kärnvapenubåtarnas andel av det sammanlagda antalet stridsspetsar kommer att öka från 25 % till mer än 50 %. Av allt att döma kommer den ryska kärnvapenbärande ubåtsflottan i framtiden i sin helhet att baseras på Kolahalvön.
Utvecklingen befäster därmed enligt regeringen bedömningen att Kolahalvön med angränsande havs- och landområden från rysk horisont kommer att bibehålla, och relativt sett öka, sin strategiska betydelse.
Den internationella konventionen som förbjuder utveckling, innehav och användning av kemiska stridsmedel har nu undertecknats av ca 150 stater. Förhoppningen är att konventionen skall träda i kraft år 1995. Avtalet innehåller en lång genomförandeperiod under vilken nuvarande C-vapenarsenaler skall förstöras. Först efter tio år skall alla sådana lager vara
förstörda.
Med hänvisning till vad som anförts anser regeringen att de säkerhetspolitiska målen, såsom de formulerades i 1992 års försvarsbeslut, bör ligga fast, liksom de mål och uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut med de kompletterande preciseringar som beslutades av riksdagen i maj 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333). Regeringen lämnar inga förslag till riksdagen.
Utskottet har tagit del av regeringens redogörelse för Sveriges säkerhetspolitiska situation. Utskottet anser i likhet med regeringen att de säkerhetspolitiska målen liksom de mål och uppgifter för totalförsvaret som fastställdes i 1992 års försvarsbeslut med de preciseringar som beslutades av riksdagen i maj 1993 bör ligga fast.
I partimotion Fö201 (s) yrkande 3 hemställer motionärerna att riksdagen ger regeringen till känna att frågan om längre återtagningstid för invasionsförsvaret blir föremål för studier med sikte på beslut under 1995. Den nuvarande försvarsplaneringen räknar med en återtagningstid på ett år enligt riksdagens beslut i maj år 1993. Enligt motionärernas bedömning av den ryska utvecklingen förefaller det mer rimligt att planeringen för återskapandet av ett trovärdigt svenskt invasionsförsvar bygger på en förvarningstid om fyra till fem år. Motionärerna bedömer Sveriges möjligheter att gardera sig inför en långsiktig rysk upprustning som goda, inte minst om Sverige under de närmaste åren blir medlem av den Europeiska unionen.
I partimotion Fö203 (v) yrkande 1 hemställer motionärerna att riksdagen ger regeringen till känna vad som anförts om säkerhetspolitiken. Motionärerna hävdar bl.a. att nuvarande, och möjligen tillkommande, väpnade konflikter i Europa påverkar oss, men att de inte utgör något hot mot Sverige som nation. Någon planering för att åter bygga upp ett försvar som kan möta en invasion behövs inte. Vårt militära försvar kan och bör bantas.
Utskottet behandlade vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9) frågan om preciseringar vad gäller kraven på beredskap. Utskottet framhöll härvid att det är viktigt att regeringen följer upp beredskapen inom totalförsvaret för återtagning och att den regelbundet redovisas för riksdagen.
Regeringen har i december 1993 beslutat om fortsatta förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut. Frågan om återtagning berörs av dessa studier. Utskottet räknar med att motionärernas syfte enligt partimotion Fö201 (s) yrkande 3 härigenom kan tillgodoses. Utskottet anser att motion Fö201 (s) yrkande 3 bör avslås av riksdagen.
I partimotion Fö203 (v) redovisas en principiellt annorlunda syn på frågan om återtagning, som utskottet inte kan ställa sig bakom. Utskottet anser därför att motion Fö203 (v) yrkande 1 bör avslås av riksdagen.
I motion Fö322 (fp) om Skånes försvar uttalas att Sverige måste kunna genomföra ett trovärdigt luft-, sjö- och markförsvar av södra Sverige. Inför nästa försvarsbeslut är det enligt motionärerna ofrånkomligt att satsa på en ny inriktning av försvarsmakten. Härvid måste tre grundläggande förutsättningar uppfyllas, nämligen flexibelt försvar, europeisk anpassning och ekonomisk hållbarhet. Det osäkra säkerhetspolitiska läget aktualiserar den s.k. elasticitetsprincipen vilken innebär att försvarsförmågan skulle minska när hotet minskade men kunna öka i takt med ökat hot. Den svenska försvarsmakten måste organiseras så att man uppnår rätt struktur i ett europeiskt alliansperspektiv. Motionens förslag är avsedda att beredas av Försvarsberedningen.
I motion Fö333 (s) om sjö- och luftförsvaret anför motionärerna att starka skäl talar för en omdaning av det svenska försvaret. Tyngdpunkten måste läggas i ett kvalificerat sjö- och luftförsvar. Markförsvaret bör reduceras kraftigt i numerär men ges ökad operativ och taktisk rörlighet. Med en sådan profil får svenskt försvar enligt motionärerna en trovärdig krigsavhållande förmåga samtidigt som vi får full handlingsfrihet över hela lågkonfliktområdet. Vidare skapas goda förutsättningar att i framtiden anpassa oss till och ta vårt ansvar inom en bredare europeisk försvarsgemenskap. Sist men inte minst innebär den nya profilen enligt motionärerna att betydande besparingar kan göras inom försvarssektorn utan ökad säkerhetspolitisk risktagning.
I motion Fö334 (s) om militärutgifterna och biståndspolitiken yrkande 1 hemställer motionärerna att regeringen bör tillsätta en utredning för att göra en grundläggande översyn av den svenska försvars- och säkerhetspolitiken. Det viktigaste målet för den europeiska säkerhetspolitiken bör vara att verka för politiskt, ekonomiskt och även militärt samarbete med Ryssland. Vill Sverige föra en politik som skall gynna fred och stabilitet måste enligt motionärerna en omprioritering ske från militärutgifter till en offensiv och modern säkerhetspolitik. Resurser måste satsas på att stödja demokratiska strukturer i Ryssland, på att bygga upp en fungerande demokrati och ekonomi.
I motion Fö202 (fp) hemställer motionären om en inventering av hur det svenska totalförsvarets resurser i större utsträckning skall kunna ställas till Förenta nationernas förfogande. En inventering bör enligt motionären ske genom att olika kompetenser och resurser inom försvarsmakten, räddningstjänsten, kustbevakningen, polisen och andra granskas mot tänkbara behov, främst i mindre utvecklade länder i samband med krig, naturkatastrofer eller hungersnöd.
Utskottet utgår ifrån att frågor om totalförsvarets framtida utformning, som tas upp i motionerna Fö322 (fp), Fö333 (s) och Fö202 (fp), kommer att behandlas inom ramen för förberedelserna inför nästa totalförsvarsbeslut. Som tidigare har nämnts har regeringen i december 1993 beslutat om fortsatta förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut. Kravet på att en utredning tillsätts för att göra en grundläggande översyn av den svenska försvars- och säkerhetspolitiken med den inriktning som föreslås i motion Fö334 (s) kan utskottet inte ställa sig bakom. Utskottet anser således att riksdagen bör avslå motionerna Fö322 (fp) i denna del, Fö333 (s), Fö334 (s) yrkande 1 och Fö202 (fp).
Utskottet behandlar här också motion Fö313 (s). Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en oberoende civil ubåtskommission snarast bör tillsättas. Uppgiften för en sådan kommission bör vara att utvärdera och analysera de undervattenskränkningar och den ubåtsjaktverksamhet som har bedrivits sedan början av 1980-talet. Kommissionen bör också genom internationella kontakter försöka skapa ökad klarhet kring den främmande ubåtsverksamheten på svenskt territorialvatten. Den rapport en sådan oberoende kommission lämnar får enligt motionärerna sedan vara vägledande för framtida åtgärder på detta område.
Utskottet behandlade vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9) frågan om att tillsätta en oberoende civil ubåtskommission. Mot bakgrund av den deklaration som utfärdades efter mötet mellan statsminister Carl Bildt och president Boris Jeltsin i Moskva i februari 1993 uttalade utskottet att det i detta läge inte bör förutsättas att en särskild kommission skall träda till. Enligt utskottets mening finns det mer att vinna på att fortsätta diskussionerna mellan Sverige och Ryssland på expertnivå och övrigt arbete för att nå klarhet kring undervattenskränkningarna av svenskt territorium än att nu tillsätta en särskild kommission. Riksdagen bör enligt utskottets mening avslå motion Fö313 (s).
Ekonomiska ramar m.m.
Under denna rubrik behandlar utskottet vad regeringen i propositionen anfört om utvecklingen av den finansiella styrningen (s. 11--19), ekonomiska ramar (s. 153--163) och merbelastning av anslaget Skyddsrum m.m. (s. 113). Utskottet behandlar också motionerna Fö201 (s partimotion) yrkande 2, U304 (s partimotion) yrkande 3 och U412 (s) yrkande 2.
Totalförsvarets militära del
Propositionen
Regeringen anför beträffande utgifts- och planeringsramar att beteckningen "den militära utgiftsramen" tidigare har haft två funktioner: att dels utgöra ett samlingsnamn för de anslag som till följd av verksamhetens inriktning bör hållas samman hanteringsmässigt, dels utgöra grund för den årliga pris- och löneuppräkningen enligt försvarsprisindex samt vid de s.k. prisregleringstillfällena.
Den förändring av priskompensationssystemet som riksdagen beslutade om i 1992 års försvarsbeslut innebär att endast den första funktionen ägt giltighet under budgetåren 1992/93 och 1993/94. Om riksdagen beslutar i enlighet med regeringens förslag beträffande anslagsstrukturen, upphör även den första funktionen den 1 juli 1994. Det föreslagna nya anslaget A 1. Försvarsmakten omfattar i huvudsak den verksamhet som för närvarande ingår i den militära utgiftsramen. Regeringen lämnar mot denna bakgrund inte något förslag till riksdagen om en militär utgiftsram för budgetåret 1994/95.
De ytterligare besparingar som regeringen beslutat att genomföra inom den statliga konsumtionen skall till viss del tas ut inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen föreslår besparingar inom anslaget A 1. Försvarsmakten. Inom Försvarsmakten avses besparingarna tas ut på armé- och flygvapenprogrammen.
Regeringen redovisar det ekonomiska utfallet för budgetåret 1992/93. Den militära utgiftsramen exklusive anslagskrediter fastställdes till 34 604,8 miljoner kronor. Enligt Riksrevisionsverkets redovisning blev utfallet 35 232,3 miljoner kronor. Differensen täcks av givna anslagskrediter.
Regeringen beräknar det sammanlagda medelsbehovet för totalförsvarets militära del till 37 220 421 000 kr för budgetåret 1994/95. Totalförsvarets militära del omfattar verksamheter inom littera A. Försvarsmakten m.m. samt littera B. Vissa försvarsmakten närstående myndigheter. Beräkningen av anslaget A. 1 Försvarsmakten m.m. har skett med utgångspunkt i de delfaktorer som ingår i det försvarsprisindex som beslutades i 1992 års försvarsbeslut. I beräkningen ingår också en särskild kompensation om 1,5 %, utöver försvarsprisindex, för att säkerställa planerad materielanskaffning. I beräkningen har också hänsyn tagits till besparingsåtgärder för budgetåret 1994/95.
Härutöver hemställer regeringen om riksdagens bemyndigande att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex och att under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt överskridanden av anslagen inom littera A och B samt av lämnade beställningsbemyndiganden, om det behövs av beredskapsskäl.
Utskottet
Regeringen lämnar inte något förslag till riksdagen om att fastställa en militär utgiftsram för budgetåret 1994/95. Utskottet har ingen erinran mot detta med hänsyn till den nya anslagskonstruktionen för totalförsvarets militära del. Utskottet vill emellertid erinra om att Riksdagsutredningen i sitt betänkande Reformera riksdagsarbetet! i juni 1993 lagt fram förslag till en ändrad budgetbehandling i riksdagen med ramar för olika utgiftsområden. Detta kan komma att påverka denna fråga. I sammanhanget finns det anledning att uppmärksamma det för försvarsområdet speciella förhållandet med fleråriga försvarsbeslut. Riksdagen fattar beslut om femåriga planeringsramar med hänsyn till den långsiktighet som krävs för styrning av verksamheten.
Utskottet har inhämtat kompletterande information från Försvarsdepartementet om beräkningen av medelsbehovet för totalförsvarets militära del. Utskottet förutsätter att motsvarande information i fortsättningen lämnas i budgetpropositionen.
Utskottet har ingen erinran mot vad som anförts i propositionen om behov av vissa riksdagens bemyndiganden med anknytning till det militära försvaret. Utskottet föreslår att riksdagen lämnar de begärda bemyndigandena.
Totalförsvarets civila del
Propositionen
Regeringen anför beträffande utgifts- och planeringsramar för det civila försvaret att det kvarstår att anslagen som enligt 1992 års försvarsbeslut ingår i den ekonomiska planeringsramen är fördelade på flera huvudtitlar och littera. Regeringen anser det därför motiverat att i fråga om det civila försvaret även fortsättningsvis tala om en ekonomisk planeringsram.
Regeringen redovisar det ekonomiska utfallet för budgetåret 1992/93 för totalförsvarets civila del. Den ekonomiska planeringsramen inom totalförsvarets civila del fastställdes till 2 079,8 miljoner kronor. Enligt Riksrevisionsverkets redovisning blev utfallet 2 179,9 miljoner kronor.
De ytterligare besparingar som regeringen beslutat att genomföra inom den statliga konsumtionen skall till viss del tas ut inom Försvarsdepartementets verksamhetsområde. Regeringen avser att inom anslaget D 2. Skyddsrum m.m. spara ytterligare 40 miljoner kronor.
För totalförsvarets civila del har medelsbehovet inom den ekonomiska ramen beräknats till 2 381 378 000 kr för budgetåret 1994/95. I statens totala kostnader för totalförsvarets civila del ingår, förutom anslag som ingår i den civila planeringsramen, även anslag inom andra huvudtitlar och anslag för kapitalkostnader. De totala kostnaderna beräknas till 3 438 818 000 kr.
Regeringen föreslår att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr. Regeringen hemställer om riksdagens bemyndigande att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex och att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1993/94. Regeringen hemställer vidare om riksdagens bemyndigande att, om det behövs av beredskapsskäl, under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt överskridanden av anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden.
Utskottet
Utskottet delar regeringens uppfattning att riksdagen även fortsättningsvis bör fastställa en ekonomisk ram för totalförsvarets civila del. Denna ram har betydelse även för riksdagens budgetbehandling.
Utskottet har inhämtat kompletterande information från Försvarsdepartementet om beräkningen av medelsbehovet för totalförsvarets civila del. Utskottet förutsätter att motsvarande information i fortsättningen lämnas i budgetpropositionen.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag till ekonomisk ram för totalförsvarets civila del. Utskottet förordar därför att riksdagen fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr.
Utskottet har vidare ingen erinran mot vad som anförts i propositionen om behov av vissa riksdagens bemyndiganden med anknytning till det civila försvaret. Utskottet föreslår att riksdagen lämnar de begärda bemyndigandena.
Övriga frågor
Motionerna
I partimotion Fö201 (s) yrkande 2 hemställer motionärerna att riksdagen enligt vad som anförs i propositionen beslutar inrätta en ny anslagspost Säkerhetsskapande verksamhet om 1 000 miljoner kronor genom att 836 miljoner kronor överförs från UD:s anslag B 9. Fredsbevarande insatser och 164 miljoner kronor omdisponeras inom försvarsanslaget efter förslag från ÖB. Motionärerna vill introducera ett samlat program för gemensam säkerhet. Totalt uppgår programmet till 1 300 miljoner kronor. Enligt motionärerna handlar det om att inför de nya säkerhetsfrågorna skapa en struktur inom regering och i budgeten som är mer effektiv och som mobiliserar både försvarets och Utrikesdepartementets olika delar till ett samlat engagemang. Försvarsanslagets medel skall användas till fredsbevarande styrkor, utbildning i fredsbevarande tjänst av utländsk personal samt en rad andra säkerhetsstärkande insatser. Med likartade motiv hemställer motionärerna i partimotion U304 (s) yrkande 3 att riksdagen beslutar att inom försvarets huvudtitel avsätta 1 000 miljoner kronor till säkerhetsskapande insatser.
I motion U412 (s) yrkande 2 hemställer motionären att Försvarsdepartementet läggs ned och att det nuvarande Försvarsdepartementets anslag förs över till Utrikesdepartementet. Enligt motionären är det uppenbart att "särintresset" nått högst upp i organisationen och att organisationen därför i grunden måste förändras. Det rimliga är då att Försvarsdepartementet läggs ner och förs in under ett samlat Utrikesdepartement där alla säkerhetspolitiska analyser görs och sammanvägs till en samlad säkerhetspolitik.
Utskottet
De senaste årens omvälvande förändringar av den säkerhetspolitiska situationen i Europa innebär att utgångspunkterna för den svenska säkerhetspolitiken förändrats. Den svenska säkerhetspolitiken får i långt större utsträckning än tidigare en europeisk dimension som vad gäller deltagande i fredsskapande verksamhet i Europa innebär växande behov av nära samverkan mellan bl.a. Utrikesdepartementet och Försvarsdepartementet.
Utskottet har viss förståelse för det grundläggande resonemanget i motion Fö201 (s) vad avser att skapa en struktur i budgeten för de nya säkerhetsfrågorna som är mer effektiv. Om medlen för den fredsbevarande verksamheten kan garanteras, och därmed inte urholka de ekonomiska ramarna för totalförsvaret i Sverige, anser utskottet att denna fråga fortsatt bör övervägas. Utskottet anser mot denna bakgrund att riksdagen inte bör bifalla motion Fö201 (s) yrkande 2 och motion U304 (s) yrkande 3.
Utskottet konstaterar att det enligt regeringsformen ankommer på regeringen att organisera regeringsarbetet. Med anledning av motion U412 (s) vill utskottet emellertid framhålla att det, trots den betydande uppmärksamhet som för närvarande riktas mot den fredsskapande delen av försvarets verksamhet enligt utskottets mening är viktigt att konstatera att totalförsvarets grundläggande uppgift är att ansvara för det nationella försvaret av Sverige. Denna uppgift är artskild från Utrikesdepartementets ansvarsområde och hanteras enligt utskottets mening bäst av ett eget departement. Utskottet anser därför att riksdagen bör avslå motion U412 (s) yrkande 2.
Försvarsutskottets uppföljning
Uppföljningsarbetet
Riksdagens utskott skall följa upp verksamheten inom sina respektive beredningsområden. Denna uppgift är inte författningsreglerad men finns uttalad i förarbetena till författningsreformen (prop. 1973:90, KU 26). Försvarsutskottet har sedan länge initierat och genomfört uppföljnings- och utvärderingsinsatser. Riksdagsutredningen (Reformera riksdagsarbetet!, juni 1993) föreslår en ökad satsning på uppföljning, utvärdering och revision.
Utskottet har inför sin behandling av regeringens budgetförslag strävat efter att få en överblick över det aktuella läget inom såväl den militära som den civila delen av totalförsvaret samt resultatet av föregående års produktion. Tyngdpunkten har därvid legat på att granska hur 1992 års försvarsbeslut hittills har genomförts. Utskottets uppföljningsinsatser på detta tema har bl.a. omfattat föredragningar från Försvarsdepartementet och centrala totalförsvarsmyndigheter samt besök vid myndigheter, förband och försvarsindustrier.
Utskottet har vidare fått särskilda föredragningar om marinens ekonomiska situation, om JAS-haveriet och om läget i den pågående samlokaliseringen till Kristinehamn av de båda fredsförbanden A 9 och I 2.
Inom ramen för en fortlöpande dialog med Riksdagens revisorer har särskilda utvärderingsprojekt diskuterats. Revisorerna har valt att granska administrationen av skyddsrumsbyggandet och vilket genomslag riksdagens beslut har fått i skyddsrumsproduktionen. Utskottet har vidare gett en extern utredare i uppgift att granska den kommunala beredskapen, främst beredskapsläget och de problem som sammanhänger med överföringen av ansvaret för de civila försvarsförberedelserna på lokal nivå till kommunerna. Härutöver har utskottet med egna resurser följt upp hur stölderna av militära vapen utvecklats och effekten av de åtgärder som vidtagits för att minska dessa tillgrepp.
Regeringens behandling (skr. 1993/94:15) av riksdagens skrivelser har följts upp. Härvid har det inte framkommit att något ärende, som borde varit slutbehandlat, kvarstår oavgjort.
Verksamheten inom totalförsvarets civila del är indelad i ett antal funktioner. Inom varje sådan finns en funktionsansvarig myndighet med uppgift att samordna beredskapsförberedelsearbetet inom funktionen. Regeringens behandling av denna myndighetsuppgift i årets budgetproposition (prop. 1993/94:100) har följts upp. Utskottet konstaterar härvid att beredskapsfrågorna och uppgiften att vara funktionsansvarig myndighet inte behandlas i alla bilagor till propositionen. Utskottet har erfarit att regeringen anser att dessa uppgifter endast bör behandlas de år då nytt försvarsbeslut skall fattas. Detta synsätt delas inte av utskottet. Utskottet vill framhålla betydelsen av myndigheternas ansvar för samordningen av beredskapsfrågorna, varför myndigheternas totalförsvarsuppgifter bör tydliggöras i respektive bilaga till budgetpropositionen varje år.
Genomförandet av 1992 års försvarsbeslut
Ett av de viktigaste målen i 1992 års försvarsbeslut var att åstadkomma balans mellan uppgifter och resurser. Till följd av utvecklingen i omvärlden kunde beredskapskraven sättas lägre för såväl de militära som de civila delarna av totalförsvaret. En period med möjlighet till återtagande av försvarseffekt skall förutsättas. Beslutet innefattade för det militära försvaret betydande förändringar av krigs- och grundorganisationerna jämte ett visst resurstillskott. Inriktningen fick en klar kvalitetsprofil genom förutsatta förbättringar av utbildningen och genom tillförsel av ny materiel. För det civila försvaret innebar beslutet nya förutsättningar för planeringen bl.a. genom att medge en återtagandeperiod för resurskompletteringar. Uppgiften att stödja det militära försvaret uttalades tydligt.
De två första årens verksamhet av den femåriga försvarsbeslutsperioden har nu i det närmaste genomförts. Trots att en betydande del av åtgärderna i 1992 års försvarsbeslut får fullt genomslag först efter försvarsbeslutsperioden har utskottet velat få en överblick av möjligheterna att förverkliga intentionerna i beslutet. Den bild utskottet därvid fått sammanfattas i det följande.
Verksamhetsresultatet hittills sedan år 1992 synes i stort vara i linje med försvarsbeslutets inriktning. Det väsentligaste undantaget är utvecklingen inom marinen där den ekonomiska situationen kommer att medföra avsteg och förseningar, främst för materielförnyelsen. Utskottet ser allvarligt på detta avsteg och utgår från att de åtgärder som regeringen och myndigheterna vidtagit eller avser vidta gör att marinens uppgifter och resurser bringas i balans senast vid slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod.
Utskottet har fått en särskild orientering om planerade materielbeställningar samt om behovet av beställningsbemyndiganden och bemyndigandeskuldens utveckling. Utskottet vill i sammanhanget erinra om vad utskottet år 1991 anförde (1990/91:FöU8, s. 67) inför vapenval för JAS 39-systemet. I den då aktuella propositionen (prop. 1990/91:102) uttalade regeringen att det borde ankomma på regeringen att besluta om den framtida vapenutvecklingen. Utskottet uttolkade detta som att regeringen beslutar i alla löpande frågor som berör teknik, industrisamarbete, tidsplaner m.m. men att riksdagen kommer att ha ett inflytande i principiella vapenvalsfrågor som har en avgörande påverkan på JAS-systemets effekt och därmed på dess säkerhets- och försvarspolitiska betydelse.
Vad som utskottet framhöll år 1991 äger alltfort giltighet och har relevans för alla viktigare materielsystem. Utskottet anser därför att regeringen bör hålla riksdagen informerad om genomförandet av viktigare materielbeställningar och, i förekommande fall, om väsentligare avsteg gjorts från gällande försvarsbeslut. I sammanhanget är det även betydelsefullt att för riksdagen redovisa hur skilda materielbeställningar bidrar till att förverkliga riksdagens beslut eller intentioner när det gäller utvecklingen av den försvarsindustriella kompetensen och kapaciteten.
Enligt 1992 års försvarsbeslut skall det militära försvaret år 1997 ha en godtagbar förmåga att motstå ett strategiskt överfall. Efter en återtagandeperiod på högst ett år skall det dessutom direkt efter mobilisering kunna möta ett väpnat angrepp över kust- eller landgräns.
Enligt Överbefälhavarens operativa inriktning skall Försvarsmakten år 2002 ha förmåga, utan krav på återtagande, att möta ett sådant angrepp. Regeringen bedömer Försvarsmaktens förmåga att i nuläget motstå ett strategiskt överfall som godtagbar. Denna förmåga bedöms kunna behållas även vid en ogynnsam omvärldsutveckling under de närmaste åren, förutsatt att satsningarna på utbildning och materielförnyelse fullföljs enligt försvarsbeslutet.
Utskottet har inte funnit något som talar mot möjligheterna att kunna fullfölja den militära operativa inriktningen enligt 1992 års försvarsbeslut. Det strategiska överfallet som dimensioneringsgrund innebär reducerade krav i förhållande till tidigare planering. Handlingsfrihet synes föreligga, åtminstone till år 1997, att återskapa ett invasionsförsvar.
Det strategiska överfallet innebär för den civila delen av totalförsvaret i vissa avseenden en svårare situation än de tidigare förutsättningarna, främst vad avser ledning. Utskottet bedömer dock att även det civila försvaret har nått en i det närmaste godtagbar förmåga att motstå ett strategiskt överfall till år 1997. Det finns ännu brister, t.ex. i skyddet av ledningsfunktionen och i fråga om reservkraft.
Utskottet har noterat en viss skillnad i planeringsförutsättningarna mellan det militära och det civila försvaret för perioden efter år 1997. Sålunda utgår det civila försvaret från att förmågan att kunna möta ett väpnat angrepp över kust alternativt landgräns också år 2002 skall förutsätta en återtagningsperiod på ett år. Det militära försvaret har, som framgått, inte denna inriktning. År 2002 skall detta slags anfall kunna mötas direkt efter mobilisering.
Försvarsbeslutet år 1992 (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) med preciseringen år 1993 (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 386) reglerar återtagande endast för försvarsbeslutsperioden t.o.m. budgetåret 1996/97. Inriktningen därefter är regeringens och myndigheternas tolkning av riksdagsbeslutens intentioner. Utskottet ser inga skäl som skulle motivera den nämnda skillnaden i planeringsinriktningen mellan militärt och civilt försvar. Utskottet utgår från att regeringen i de fortsatta förberedelserna inför nästa fleråriga försvarsbeslut samordnar beredskapskraven för de militära och civila delarna av totalförsvaret.
En annan fråga som ännu inte synes avstämd är vilket stöd det militära försvaret förutsätter från övriga delar av totalförsvaret. Utskottet utgår från att detta krav snarast preciseras eftersom en av huvuduppgifterna för det civila försvaret är att stödja försvarsmakten under kriser och i krig.
Utskottet har vidare noterat att vissa centrala begrepp inte är helt tydliga. "Återtagande" utgör exempel härpå. Även innebörden av "strategiskt överfall" och "begränsat anfall" torde behöva övervägas närmare. Utskottet konstaterar att regeringen i direktiven för de fortsatta förberedelserna inför nästa totalförsvarsbeslut tagit initiativ till en precisering av vissa begrepp som är styrande för försvarets inriktning, bl.a. återtagning. De för försvarsplaneringen centrala begreppen bör enligt utskottet bli föremål för fortsatta överväganden.
Länsstyrelserna har en viktig funktion i totalförsvaret. De skall ha erforderlig överblick, kunna inrikta försvarsförberedelserna inom kommunerna, samordna över kommungränserna, stödja kommunerna i beredskapsarbetet och följa upp beredskapsläget. Utskottet har erfarit att länsstyrelserna inte haft möjlighet att i erforderlig grad förändra sina resurser så att kompetens och kapacitet svarar mot de förändrade och jämfört med tidigare mer övergripande arbetsuppgifterna. Enligt utskottet är detta allvarligt. Utskottet utgår från att åtgärder vidtas för att säkerställa länsstyrelsernas kompetensutveckling i här berört avseende.
Vad som utskottet här anfört om uppföljning bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Organisationsfrågor
I detta avsnitt behandlar utskottet Riksdagens revisorers förslag (förs. 1993/94:RR3) angående nedläggning och flyttning av förband. Vidare behandlas vad regeringen i propositionen (s. 20--33 samt 37--39) har anfört om nuläget i genomförandet av omstruktureringen av försvaret, vilka utvecklingsaktiviteter som pågår samt regeringens ställningstagande i vissa frågor. Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö203 (v partimotion) yrkandena 2 och 3, Fö204 (s), Fö307 (s), Fö312 (s), Fö321 (fp) samt Fö901 (fp).
Några principfrågor om grundorganisationsförändringar
Riksdagens revisorer
Bakgrund
Riksdagens revisorers granskning av nedläggning och flyttning av förband har initierats av försvarsutskottet.
Granskningen har inriktats på de förändringar i försvarets grundorganisation som beslutats under åren 1982--1992. Härvid har belysts dels de generella erfarenheterna av en förändring, dels tillvägagångssättet och effekterna av en nedläggning eller hot om nedläggning vid några förband.
Granskningen har på uppdrag av Riksdagens revisorer genomförts av experten Ulf Wennerberg och redovisats i rapport 1992/93:5 om nedläggning och flyttning av förband. Synpunkter på rapporten har inhämtats genom sedvanligt remissförfarande.
Revisorernas förslag
Revisorerna föreslår att statsmakternas och försvarsmyndigheternas beslutsroller i samband med grundorganisationsförändringar inom försvaret preciseras. Vidare föreslås att former skapas som ökar det lokala deltagandet i utredningsarbetet som föregår en grundorganisationsförändring och att metodiken för kalkylering vid grundorganisationsförändringar ändras och att kalkylränta införs. Revisorerna föreslår vidare att en mer samlad och systematisk återrapportering av erfarenheterna från en genomförd grundorganisationsförändring bör göras till regering och riksdag.
Riksdagens beslutsuppgifter
Revisorerna redovisar att riksdagsbesluten om grundorganisationsförändringar inom försvaret reglerar vilka fredsmyndigheter som skall finnas kvar och var dessa skall vara lokaliserade. Riksdagen fattar också översiktliga beslut om vad som skall ske med den verksamhet som blir kvar efter en nedläggning. Däremot lägger riksdagen inte fast personalmål för enskilda myndigheter och verksamheter inom Försvarsmakten. Riksdagen tar inte heller ställning till de uppdrag som centrala organ lägger ut på de lokala myndigheterna.
Som ett resultat av granskningen i denna del anser revisorerna att statsmakternas och försvarsmyndigheternas beslutsroller i samband med grundorganisationsförändringar inom försvaret måste preciseras. Regeringen bör enligt revisorerna redovisa ett underlag för riksdagen i denna fråga. Revisorerna föreslår att riksdagen bör ge regeringen till känna vad som anförts.
Beslutsunderlaget
Revisorerna framhåller att det rått en betydande osäkerhet om de planeringsförutsättningar som gällt i samband med omstruktureringar inom försvaret. Kritiken från lokalt håll har förutom planeringsosäkerheten också gällt beslutsunderlaget i samband med grundorganisationsförändringar. I de intervjuer som gjordes i samband med granskningen framhölls bl.a. bristen på uppriktighet beträffande de skäl som motiverade en nedläggning. Även bristen på förankring hos berörda parter vid en nedläggning kritiserades från lokalt håll.
Som ett resultat av granskningen föreslår revisorerna att former skapas som ökar det lokala deltagandet i utredningsarbetet inför en grundorganisationsförändring. Riksdagen bör enligt revisorerna ge regeringen till känna vad som anförts om lokalt deltagande i samband med grundorganisationsförändringar inom försvaret.
Revisorerna framhåller att de försvarsekonomiska kalkyler som redovisas av Överbefälhavaren inför en nedläggning eller flyttning av ett förband har stor betydelse för riksdagens bedömning av de förslag som som framläggs. Det är därför väsentligt att beräkningarna är korrekta i olika avseenden. Revisorerna föreslår att metodiken för kalkylering vid grundorganisationsförändringar ändras och kalkylränta införs. Riksdagen bör enligt revisorerna ge regeringen till känna vad som anförs om kalkylmetodiken i samband med grundorganisationsförändringar.
Genomförandet av grundorganisationsförändringar
Revisorerna har granskat genomförandetiden för beslutade avvecklingsåtgärder och menar att en beslutad grundorganisationsförändring bör genomföras så snabbt som möjligt. I syfte att underlätta för de anställda att finna nya sysselsättningar anser revisorerna att den lokala myndigheten bör ges stor frihet vad gäller förbandsproduktionen under avvecklingsprocessen. Handlingsreglerna från centralt håll bör vara tydliga och helst ligga fast under hela avvecklingsperioden.
Återrapportering
Revisorerna redovisar att erfarenhetsåterföringen efter genomförda grundorganisationsförändringar sker på olika sätt. Bl.a. redovisar varje lokal myndighet sina erfarenheter i en särskild avvecklingsrapport efter en slutförd nedläggning eller flyttning. Den löpande uppföljningen av omstruktureringarna redovisas i myndigheternas årsredovisningar.
Revisorernas uppfattning är att en mer samlad och systematisk återföring av erfarenheterna från en genomförd grundorganisationsförändring bör göras till regering och riksdag. Huruvida en sådan återrapportering skall åläggas en utvärderare utanför Försvarsmakten bör övervägas av regeringen. Riksdagen bör enligt revisorerna ge regeringen till känna vad som anförts om återrapportering.
Utskottet
Utskottet behandlar först frågan om statsmakternas och försvarsmyndigheternas beslutsroller. Det är enligt utskottets mening viktigt att riksdagens, regeringens och Försvarsmaktens beslutsroller vid grundorganisationsförändringar inom Försvarsmakten är tydliga.
Utskottet konstaterar att ur konstitutionell synpunkt krävs riksdagens beslut vid grundorganisationsförändringar om nya anslagsmedel krävs. Enligt regeringsformen (RF 7:9) kan riksdagen vidare i samband med budgetreglering eller annars besluta riktlinjer för viss statsverksamhet för längre tid än anslag till verksamheten avser. Sådana riktlinjer kan t.ex. avse huvuddragen av en organisation. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att organisation och lokalisering av verksamheter inom Försvarsmakten som baseras på riksdagsbeslut endast kan ändras efter nya beslut av riksdagen.
Försvarsutskottet har vid tidigare riksmöten tagit upp frågan om vilka beslut om grundorganisationsförändringar som skall vara riksdagsbundna. Härvid har bl.a. anförts:
Utskottet förutsätter att ett slopande av myndighetsbegreppet för militära fredsförband som följd av tillkomsten av den nya myndigheten inte kommer att medföra att förändringar av grundorganisationen i framtiden kommer att genomföras utan riksdagens medverkan. Sådana förändringar är viktiga för riksdagen att ta ställning till även utifrån regional- och arbetsmarknadsmässiga utgångspunkter. Det bör vidare erinras om att regeringen när det gäller utformningen av försvarsmaktens fredsorganisation ofta är bunden av tidigare riksdagsbeslut (1991/92:FöU12, s. 45).
Utskottet vill understryka vikten av den sammanvägning av olika intressen kring grundorganisationsförändringar som sker i riksdagen. Militära, regionala och arbetsmarknadmässiga intressen måste vägas samman i riksdagen.
Utskottet har vidare vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9, s. 31) framhållit att när det gäller utformningen av det underlag som presenteras för riksdagen bör frågor av särskilt intresse redovisas. Vad utskottet bl.a. hade i åtanke var att budgetpropositionen disponeras så att insyn ges i organisations- och lokaliseringsfrågor.
Regeringen kommer att utfärda en instruktion för den nya myndigheten Försvarsmakten, som organiseras den 1 juli 1994. Utskottet utgår ifrån att vad som här anförts om riksdagens beslutsroll vid grundorganisationsförändringar inom Försvarsmakten härvid beaktas. För de fall oklarheter kan föreligga bör regeringen i enlighet med revisorernas förslag återkomma till riksdagen med beslutsunderlag i frågan så att en precisering kan ske.
Utskottet vill i detta sammanhang beröra frågan om parlamentarisk medverkan vid grundorganisationsförändringar. Beslut om grundorganisationsförändringar av statsmakterna innebär, som tidigare har framhållits, att olika intressen måste vägas samman. Mot denna bakgrund anser utskottet det viktigt med en parlamentarisk beredning av underlaget. För att säkerställa att sådan beredning kommer till stånd kan en lämplig åtgärd vara att tillsätta parlamentariska kommittéer för detta syfte.
Utskottet övergår till att behandla revisorernas förslag om utformningen av beslutsunderlaget inför grundorganisationsförändringar.
I likhet med revisorerna anser utskottet det viktigt att beslut om förändringar av grundorganisationen inom Försvarsmakten förankras hos berörda lokala parter. Utskottet delar revisorernas uppfattning att former bör skapas som ökar det lokala deltagandet i utredningsarbetet inför grundorganisationsförändringar. De lokala parterna bör få tillfälle att framföra sina synpunkter och delta i förändringsarbetet med sina kunskaper. Att skapa sådana former är i första hand ett ansvar för den nya myndigheten Försvarsmakten. I detta ansvar ligger också ett ansvar för att avväga på vilket stadium berörda parter skall engageras i utredningsarbetet så att inte onödig oro skapas i organisationen.
Utskottet har erfarit att man inom Försvarsdepartementet för närvarande arbetar med att ta fram enhetliga metoder för kalkylering vid grundorganisationsförändringar, som beräknas vara klara under våren 1994. Med hänsyn till utvecklingen av den finansiella styrningen för Försvarsmakten med övergång till kapitalkostnader och lånefinansiering av nyinvesteringar i lokaler, mark och anläggningar är det naturligt att kalkylmetoderna utvecklas i linje med vad revisorerna anfört. Utskottet utgår ifrån att revisorernas förslag härvid beaktas.
Revisorerna har granskat genomförandetiden för grundorganisationsförändringar. Revisorerna menar att en beslutad grundorganisationsförändring bör genomföras så snabbt som möjligt. Utskottet delar denna uppfattning.
Utskottet övergår till att behandla revisorernas förslag om återrapportering. Inom ramen för den uppföljande verksamheten anser utskottet det viktigt att beslutade förändringar av grundorganisationen inom Försvarsmakten följs upp. Utskottet delar därför revisorernas uppfattning att en mer samlad och systematisk återföring av erfarenheterna från en genomförd grundorganisationsförändring bör göras till regering och riksdag. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att riksdagen under föregående riksmöte (1992/93:FiU17) gav regeringen till känna att vissa grundläggande uppgifter om omfattningen och inriktningen av genomförda omstruktureringar fortlöpande bör redovisas i t.ex. budgetpropositionerna så att riksdagen ges möjlighet till en kontinuerlig, systematisk och samlad uppföljning.
Utskottet vill avslutningsvis framhålla att den egna kompetensen och bemanningen av utskottets kansli är en viktig förutsättning för en tillfredsställande beredning och uppföljning i riksdagen av beslut rörande förändringar av grundorganisationen inom Försvarsmakten. En annan viktig förutsättning för att säkerställa detta är den fackinriktade utskottsorganisationen.
Vad utskottet här med anledning av Riksdagens revisorers förslag (förs. 1993/94:RR3) angående nedläggning och flyttning av förband har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Lekmannainflytande i Försvarsmakten--Försvarets personalvårdsnämnd
Propositionen
Enligt regeringens uppfattning kan lekmannainflytande i statliga myndigheters verksamhet bedrivas i främst följande former
rådgivande organ insynsorgan kontrollorgan.
Behovet av och formerna för lekmannainflytande i den nya myndigheten Försvarsmakten har behandlats av Utredningen om lednings- och myndighetsorganisationen i försvaret (LEMO). LEMO ansåg att en lekmannastyrelse för myndigheten Försvarsmakten inte var lämpligt. En sådan, ansåg LEMO, skulle närmast stärka Försvarsmaktens ställning i förhållande till regeringen. I 1993 års budgetproposition anförde regeringen att det inte var ändamålsenligt att inrätta en traditionell förvaltningsstyrelse i Försvarsmakten. En sådan skulle enligt regeringens uppfattning mer komma att utgöra en stödjande funktion till myndighetsledningen än vara ett kontroll- och insynsorgan.
När det gäller lekmannainflytande finns för närvarande ett organ knutet till myndigheten Överbefälhavaren, nämligen Militärledningens rådgivande nämnd. Nämndens främsta uppgift är att utgöra en rådgivande funktion avseende avvägnings- och planeringsfrågor samt frågor som rör personal, utbildning och organisation. I nämnden ingår försvarsgrenscheferna samt parlamentariker. Regeringen bedömer att den nuvarande sammansättningen av nämnden, med anledning av bildandet av myndigheten Försvarsmakten, med nödvändighet behöver förändras. I samband härmed har regeringen för avsikt att pröva såväl sammansättning som uppgifter för den nämnd som kommer att knytas till Försvarsmakten. Regeringen återkommer till denna fråga i den kommande propositionen om förvaltningsmyndigheternas ledning.
En särskild form av lekmannainflytande utövas av Försvarets personalvårdsnämnd. Nämnden har till uppgift att bl.a. genom vägledande och rådgivande verksamhet samt genom egna initiativ främja försvarets personalvård (Instruktion FFS 1988:34).
En granskning av de protokoll som upprättas vid de besök som nämnden genomför vid myndigheter inom försvarsmakten visar, enligt regeringens uppfattning, att många av de frågor som tas upp ofta behandlar sådant som normalt inte hör till nämndens uppgifter. Nämnden har därmed, menar regeringen, mer en funktion av allmänt forum i frågor som anställda och värnpliktiga uppfattar som väsentliga.
I och med att Försvarsmakten kommer att inrättas den 1 juli 1994 finns i högkvarterets personalledning en naturlig funktion för personalvården inom försvaret. Enligt regeringens uppfattning kan därför Försvarets personalvårdsnämnd ombildas den 1 juli 1994 så att den framgent behandlar frågor enbart rörande värnpliktiga. Ombildningen av nämnden ligger också i linje med de målsättningar som regeringen uttalar i budgetpropositionen bilaga 8, Finansdepartementet, om förnyelsen av den statliga förvaltningen. Regeringen anför att någon enhetlig centralstyrd personalpolitik inte längre finns utan personalpolitiken bör fortlöpande anpassas efter myndigheternas skilda verksamheter och behov.
Regeringen avser att ge Försvarsmakten i uppdrag att till regeringen redovisa vilka åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas med anledning av de ökade uppgifterna inom personalvården som följer av den föreslagna ombildningen av Försvarets personalvårdsnämnd.
Motionerna
Försvarets personalvårdsnämnd behandlas i tre motioner. I partimotion Fö203 (v) yrkande 2 framhålls att de förändringar som skett genom nedläggning av förband och som kommer att ske även i framtiden ställer ökade krav på en väl fungerande och samordnad personalvård. Urholkningen av arbetsrätten är ytterligare en faktor som verkar i den riktningen. Detta, menar motionärerna, talar för att nämnden skall fortsätta enligt nuvarande praxis. Någon ombildning bör således ej ske.
I motion Fö312 (s) anförs att motionärerna inte delar regeringens kritik av nämndens sätt att arbeta. Motionärerna menar att det nya bantade högkvarteret vid bildandet av myndigheten Försvarsmakten sammantaget kommer att ha en starkt reducerad personalledning, vars förmåga att ge ett effektivt centralt stöd åt de lokala personalvårdsorganisationerna får anses som kraftigt försämrad. Försvarets personalvårdsnämnd utgör enligt motionärerna ett väl fungerande forum för samråd på central nivå och bör i högre grad nyttjas för att stödja en väl fungerande personalpolitik inom försvarsmakten.
I motion Fö321 (fp) konstaterar motionären att regeringens förslag till ombildning av Försvarets personalvårdsnämnd inte innebär någon egentlig försämring för nämndens möjlighet att vara till nytta för personalvården inom försvaret. Dock framhålls att regeringens anmärkning mot att nämnden behandlar frågor som normalt inte hör till nämndens uppgifter inte känns befogad. Instruktionen ger nämnden möjlighet att ta egna initiativ i personalvårdsfrämjande syfte, vilket enligt motionären varit till gagn för personalvårdsverksamheten vid myndigheterna. Motionären anser det angeläget att arbetstagarorganisationerna erbjuds representation även i en ombildad personalvårdsnämnd.
Utskottet
Utskottet konstaterar att motionären i motion Fö321 (fp) menar att regeringens förslag till ombildning av Försvarets personalvårdsnämnd inte innebär någon egentlig försämring för nämndens möjligheter att vara till nytta för personalvården inom försvaret. Denna uppfattning delas av utskottet. Motionären anför också att det är angeläget att arbetstagarorganisationerna erbjuds representation även i en ombildad nämnd. Enligt utskottets uppfattning bör det ankomma på regeringen att besluta om nämndens sammansättning med anledning av den föreslagna ombildningen. Utskottet utgår ifrån att motionärens synpunkter prövas i detta sammanhang. Motion Fö321 (fp) bör därför inte bifallas.
Utskottet delar regeringens uppfattning att Försvarets personalvårdsnämnd bör ombildas på sätt som regeringen redovisar i propositionen. Motionerna Fö203 (v) yrkande 2 samt Fö312 (s) bör därför avslås.
Försvarets verkstäder
Propositionen
LEMO har granskat Försvarets verkstäder och lämnat förslag till regeringen (skrivelse 1993-06-02) utifrån överväganden om vilka verksamheter som framgent bör ingå i den nya myndigheten Försvarsmakten eller bör finnas utanför denna.
I försvarsmaktens grundorganisation finns ca 50 verkstäder som till övervägande del arbetar på uppdrag av försvarsmaktens myndigheter. Dessa finns i anslutning till arméförband, på flygflottiljer och i marina basområden t.ex. Muskö, Karlskrona och Härnösand. Verkstadsdriften är helt avgiftsfinansierad och betalas av dem som lämnar uppdrag till verkstäderna. De flesta
av försvarets verkstäder utgör kader för underhålls- och verkstadsförband i krigsorganisationen.
LEMO föreslår att Försvarsmakten bör vara huvudman för försvarets verkstäder. Verkstadsrörelsen bör, enligt LEMO, i sin helhet definieras som ett samlat ansvars- och resultatområde inom Försvarsmakten. LEMO:s skrivelse i frågan har remitterats till berörda myndigheter. Remissinstanserna har tillstyrkt förslaget.
Regeringen avser att den 1 juli 1994 överföra ansvaret för verkstadsdriften (freds- och krigsuppgifter) och motorreparationstjänsten (krigsuppgifter) från Försvarets materielverk till Försvarsmakten. Samtidigt inrättas inom Försvarsmakten ett verkstadsadministrativt centrum med lokalisering i Karlstad. Nuvarande verksamheter inom Försvarets materielverk, FMV:Verkstad samt FMV:s uppgifter i fråga om motorreparationstjänsten avvecklas från samma tidpunkt.
Motionen
I motion Fö307 (s) framhåller motionärerna att någon genomgripande utredning om försvarets verkstäder inte genomförts sedan år 1966. Erfarenheterna från den då beslutade organisationen, där bl.a. de centrala flygverkstäderna överfördes till affärsverket FFV, sägs i allt väsentligt vara positiva. En tydlig kund--leverantörsrelation har uppstått med klara rationaliseringsincitament.
Motionärerna pekar på de stora förändringarna sedan verkstadsutredningen 1966; försvarets organisation har ändrats, en ny ledningsstruktur har införts och nya materielsystem introducerats. För försvarets verkstäder -- miloverkstäder, örlogsbaser och flottiljverkstäder -- innebär förändringarna, enligt motionärerna, krav på ökad koncentration för att kunna behålla god ekonomi och teknisk kompetens. Motionärerna föreslår därför att en parlamentarisk utredning tillsätts med uppgift att utreda huvudmannaskap och organisation för försvarets verkstäder. Förslagen skall kunna ingå i 1997 års försvarsbeslut.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen har anfört om försvarets verkstäder.
Utskottet konstaterar att LEMO har granskat försvarets verkstäder utifrån överväganden om vilka verksamheter som framgent bör ingå i den nya myndigheten Försvarsmakten eller bör finnas utanför denna. Utskottet ser det som naturligt att de av regeringen vidtagna åtgärderna med anledning av LEMO:s förslag följs upp i samband med beredningen av nästa fleråriga försvarsbeslut. Motion Fö307 (s) bör därför avslås.
Försvarets materielförsörjning
Propositionen
Regeringen redogör i propositionen för en skrivelse som LEMO överlämnat i oktober 1993, Vissa frågor om försvarets materielförsörjning. I skrivelsen lämnar LEMO förslag om hur en klar roll- och ansvarsfördelning kan nås mellan regeringen, Försvarsmakten och Försvarets materielverk vad avser försvarets materielförsörjning. Försvarets materielverks huvuduppgift är att på uppdrag av Försvarsmakten utföra olika uppdrag som led i försvarets materielförsörjning. Därutöver kan regeringen ålägga Försvarets materielverk uppgifter. Huvuddelen av verksamheten kommer dock att vara uppdragsstyrd och avgiftsfinansierad. LEMO föreslår att Försvarets materielverk knyts till statsbudgeten med ett formellt anslag på 1 000 kr.
LEMO föreslår vidare att Försvarsmakten från den 1 juli 1994 övertar ansvaret för att anskaffa och lagerhålla drivmedel för försvaret samt att återanskaffa, lagerhålla och distribuera reservmateriel för försvarets förband och verkstäder samt för underhållsindustrin. Dock föreslår LEMO att Försvarets materielverk på uppdrag av Försvarsmakten skall utföra de administrativa uppgifterna.
LEMO:s skrivelse bereds för närvarande. Regeringen har för avsikt att fatta beslut om ansvars- och rollfördelningen mellan Försvarsmakten och Försvarets materielverk i samband med regleringsbrevet för budgetåret 1994/95.
Utskottet
Utskottet har tagit del av vad regeringen anfört.
Frivilligverksamhet
Propositionen
Regeringen föreslår en delvis förändrad finansieringsform för de frivilliga försvarsorganisationerna. Förslaget innebär att organisationerna tilldelas medel från flera anslag. För bl.a. försvarsupplysning och rekrytering tilldelas medel från anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret. För utbildningsverksamhet föreslås medel ingå som del i anslaget A 1. Försvarsmakten resp. i anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst.
Frivilligverksamheten regleras i dag i kungörelsen om frivillig försvarsverksamhet (1970:301). Verksamheten tilldelas i nuläget statsbidrag över två anslag; ett som gäller de frivilliga försvarsorganisationerna inom totalförsvarets civila del och ett som gäller organisationer inom den militära delen.
Statsbidrag lämnas även över ett anslag under femte huvudtiteln som disponeras och fördelas av Socialstyrelsen.
Regeringen anser att ett nytt system behövs, som ger staten bättre möjligheter att följa upp verksamheten än för närvarande. Vidare menar regeringen att krigsorganisationens behov av utbildad personal i högre grad bör styra de statliga myndigheternas efterfrågan hos de frivilliga försvarsorganisationerna. Regeringen menar också att det är av stor vikt med ett finansieringssystem som tillgodoser organisationernas behov av trygghet.
Den förändrade styrningen innebär att verksamheten delas in i två verksamhetsområden. Den ena delen avser rekrytering och försvarsupplysning och den andra delen avser utbildningsverksamheten. Medlen för utbildningsverksamhet föreslås fördelas av resp. myndighet och ingå som del i anslaget A 1. Försvarsmakten resp. i anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst. Medel för försvarsupplysning och rekrytering förelås tilldelas genom ett nytt anslag E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret. Myndigheterna Försvarsmakten, Statens räddningsverk och Arbetsmarknadsstyrelsen föreslås disponera och fördela medel från detta anslag. Anslaget E 2 föreslås ingå i den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del.
Enligt regeringens uppfattning avser den föreslagna finansieringsstrukturen att tillförsäkra de frivilliga försvarsorganisationerna trygghet i verksamheten, bl.a. genom att de medel som på detta sätt tilldelas organisationerna blir relativt oberoende av eventuella variationer i utbildningsvolymen.
Regeringen föreslår att den nya styrningen av de frivilliga försvarsorganisationerna tillämpas fr.o.m. budgetåret 1994/95.
Regeringen avser att utfärda en ny förordning om frivillig försvarsverksamhet. I förordningen kommer bl.a. att definieras vad som avses med frivillig försvarsverksamhet samt även anges vilka organisationer som är frivilliga försvarsorganisationer.
Motionen
De frivilliga försvarsorganisationerna behandlas i motion Fö204 (s). Motionärerna anför att den föreslagna ordningen kommer att innebära att Försvarsmakten disponerar medel inom den civila ramen, vilket kan skapa svårigheter avseende såväl ansvars- som avvägningsfrågor. Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) har att avväga resurser inom den civila ramen. Motionärerna menar att det därför måste vara principiellt felaktigt att också ge Försvarsmakten denna roll. Det anslag som Försvarsmakten skall disponera bör enligt motionärernas uppfattning skiljas ut och föras till det militära anslaget.
Utskottet
Utskottet vill inledningsvis framhålla att den frivilliga försvarsverksamheten är ett uttryck för medborgarnas vilja att engagera sig i landets totalförsvar. Den stora bredden av organisationer med detta gemensamma mål ger varje medborgare möjlighet att göra en insats där den passar bäst. Organisationernas särart och olika kulturer gör att totalförsvarsfrågorna får största möjliga förankring i samhället, vilket är avgörande för en hög försvarsvilja. Den ideella insatsen från de frivilliga tillför totalförsvaret resurser som annars skulle kräva stora ekonomiska satsningar och skall också ses som ett uttryck för folkförsvarstanken.
Organisationernas grundläggande verksamheter, rekrytering av medlemmar och försvarsupplysning, har ett klart och entydigt egenvärde för hela totalförsvaret. Statligt stöd till denna verksamhet bör därför inte enbart hänföras till krigsorganisationens kvantitativa och kvalitativa behov av utbildad personal, utan även lämnas som ett allmänt stöd till den frivilliga försvarsverksamheten.
Utskottet anförde vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9) att när det gäller utformningen av underlag som presenteras för riksdagen bör frågor av särskilt intresse redovisas. Vad utskottet bl.a. hade i åtanke var att propositionen disponeras så att insyn ges i bl.a. frivilligfrågor. Utskottet förutsatte vidare att anslagets fördelning på anslagsposter redovisas inför riksdagen.
Utskottet konstaterar att en fullständig och samlad bild av anslagen till frivilligorganisationerna inte ges i propositionen. Utskottet har emellertid erfarit att 60 % av det totala beloppet till frivilligorganisationerna avdelats för utbildningsverksamhet och förts till anslaget A 1. Försvarsmakten resp. anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst. Resterande 40 % har förts till anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret. Utskottet utgår ifrån att en fullständig och samlad redovisning av anslagen till frivilligorganisationerna görs i kommande budgetpropositioner.
I motion Fö204 (s) berörs frågan om medel till frivilligorganisationerna och den civila ramen. Utskottet har erfarit att anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret av rent tekniska skäl lagts inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del. Utskottet menar att det finns fördelar med att lägga detta anslag utanför den civila ramen och att därför anslaget inför budgetåret 1995/96 bör läggas under littera G. Övrig verksamhet.
Utskottet förutsätter att regeringen i regleringsbrev och planeringsanvisningar ger direktiv till myndigheterna som säkerställer att avsatta medel kommer organisationerna till godo. Vad utskottet med anledning av motion Fö204 (s) har anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Delegationen för icke-militärt motstånd
Propositionen
Regeringen föreslår att Delegationen för icke-militärt motstånd läggs ned den 30 juni 1994. Regeringen bedömer att delar av Delegationens verksamhet kan överföras till annat statligt organ.
Delegationen för icke-militärt motstånd inrättades år 1987 på förslag av chefen för Försvarsdepartementet (prop. 1985/86:100 bil. 6, FöU8, rskr. 182). Förslaget grundades på ett betänkande av Motståndsutredningen vars uppdrag var att överväga och lämna förslag om uppgifter m.m. för civilmotstånd och andra former av motstånd då organiserat militärt motstånd inte längre kan genomföras. När Delegationen för icke-militärt motstånd inrättades definierades icke-militärt motstånd som "allt motstånd som inte utförs av reguljära militära förband eller delar av sådana".
I proposition 1992/93:100 bilaga 5 meddelade regeringen sin avsikt att pröva om Delegationen för icke-militärt motstånd alltjämt är ändamålsenlig.
En analys av Delegationens verksamhet och mandat i relation till gällande humanitär folkrätt och till traditionell svensk folkrättspolitik på området krigets lagar visar, enligt regeringen, att begreppet icke-militärt motstånd medför en urholkning av det folkrättsliga och humanitära skydd för civilbefolkningen som den är berättigad till enligt internationella konventioner på området. Regeringen menar att det är av vikt med hänsyn till Sveriges internationella trovärdighet på det folkrättsliga området att man från statens sida inte driver en linje som innebär att vissa personer uppmanas till agerande som medför att de faller utanför existerande folkrättsliga skyddsregler.
Ett ansvar för att information ges om civilbefolkningens möjligheter till motstånd och villkoren för ett sådant motstånd måste, enligt regeringens uppfattning, åvila staten. Inom regeringskansliet finns folkrättslig kompetens genom det år 1991 inrättade Totalförsvarets folkrättsråd. Rådet skall bl.a. ta initiativ för att främja utveckling, spridning och tillämpning av folkrättens regler inom totalförsvaret. Kompetens att sprida information finns hos Styrelsen för psykologiskt försvar, som bl.a. har till uppgift att sprida kunskap om säkerhetspolitik och totalförsvar.
Regeringen menar att den försvarspolitiska utgångspunkt som låg till grund för tillkomsten av Delegationen för icke-militärt motstånd, nämligen att svenska folket även utanför det organiserade totalförsvaret kommer att värna om sin frihet, alltjämt är giltig. Med den syn som regeringen redovisar på vilken verksamhet som från statens sida bör bedrivas när det gäller civilmotstånd finns det enligt regeringen emellertid inte skäl att ha kvar en särskild delegation med uppgift att bedriva denna verksamhet. Det bör i stället ankomma på Styrelsen för psykologiskt försvar att hålla frågan om det motstånd som civilbefolkningen kan bjuda en ockupant levande och att bedriva information om civilmotstånd.
Motionerna
Delegationen för icke-militärt motstånd behandlas i två motioner. I partimotion Fö203 (v) yrkande 3 anförs att Vänsterpartiet i förra årets riksdagsbeslut var motståndare till att ett sådant beslut förbereddes. Motionärerna anser att de motiv som då anfördes fortfarande gäller och menar att delegationen bör finnas kvar.
I motion Fö901 (fp) redovisas de motiv som låg till grund för delegationens inrättande och några huvudpunkter i betänkandet (SOU 1984:10) "Kompletterande motståndsformer", där bl.a. framgår att utredaren tryckte mycket hårt på att det icke-militära motståndet skulle vara ett komplement till det militära försvaret och ingå i totalförsvaret. Motionären konstaterar att en enig riksdag enligt propositionens förslag (prop. 1985/86:100 bil. 6, FöU8, rskr. 182) beslöt att inrätta en särskild delegation, vilken skulle fungera som ett diskussionsforum med uppgift att vara idéskapande och stimulera till fortsatt forskningsarbete i ämnet.
Motionären redovisar vidare delegationens förutsättningar, där ett mycket brett kontaktnät inom bl.a. det svenska föreningslivet redan från början ansågs vara basen för delegationens verksamhet. Motionären framhåller också att trots små resurser har en betydande verksamhet ägt rum som bl.a. omfattar forskningsstöd samt studier av motståndsrörelser i olika länder, däribland Norge, de baltiska staterna samt intifadan i Israel.
Motivet för att nu lägga ned delegationen, nämligen att motståndsaktiviteter kan komma att falla utanför folkrättsliga skyddsregler, bestrids inte helt av motionären. Dock menar motionären att den springande punkten är att det tar lång tid innan en väl fungerande motståndsrörelse kommer till stånd och att verksamheten därför förhoppningsvis kan fortsätta trots att delegationen som myndighet läggs ner. Det är enligt motionären en stor förlust om delegationens breda kontaktnät nu splittras. Kontaktnätet borde även i framtiden kunna vidmakthållas i någon form.
Motionären konstaterar med tillfredsställelse att regeringen föreslår överföring av medel till Styrelsen för psykologiskt försvar för övertagande av verksamhet från Delegationen för icke-militärt motstånd.
Utskottet
Utskottet behandlade vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9) frågan rörande Delegationens för icke-militärt motstånd verksamhet och såg då inte något hinder för att delegationens verksamhet prövades, då delegationen verkat i närmare sex år.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att Delegationen för icke-militärt motstånd bör läggas ned den 30 juni 1994 och att Styrelsen för psykologiskt försvar bör få i uppgift att hålla frågan levande om det motstånd som civilbefolkningen kan bjuda en ockupant samt att bedriva information om civilmotstånd. Motion Fö203 (v) yrkande 3 bör därför avslås.
I motion Fö901 (fp) bestrider inte motionären helt de motiv som regeringen anför för att lägga ned Delegationen för icke-militärt motstånd. Dock menar motionären att det är en stor förlust om delegationens breda kontaktnät nu splittras och framhåller att kontaktnätet även i framtiden bör vidmakthållas i någon form. Utskottet delar motionärens uppfattning och utgår ifrån att dessa synpunkter beaktas i det fortsatta arbetet. Det är härvid angeläget att de olika intressen som är företrädda i delegationen knyts till myndigheten Styrelsen för psykologiskt försvar så att arbetet med de icke-militära motståndsfrågorna kan fullföljas och vidareutvecklas. Utskottet vill vidare betona betydelsen av att den kompetens och kunskap som finns inom delegationen tas till vara då delegationens uppgifter förs över till Styrelsen för psykologiskt försvar. Utskottet anser dock att något särskilt uttalande med anledning av motion Fö901 (fp) inte är påkallat. Motion Fö901 (fp) bör därför inte bifallas av riksdagen.
Traditionsfrågor
Propositionen
Regeringen föreslår att lagen (1982:269) om Sveriges flagga ändras så att inte bara den nya myndigheten Försvarsmakten utan också andra myndigheter med militär verksamhet får använda örlogsflagga.
Det är enligt regeringens uppfattning väsentligt att tidigare traditioner beaktas i samband med att den nya myndigheten Försvarsmakten organiseras. Regeringen framhåller att de traditionella regementsbenämningarna av denna anledning bibehållits och knutits till försvarsområdena.
Enligt lagen (1982:269) om Sveriges flagga används inom försvarsmakten den tretungade flaggan som örlogsflagga. Som exempel på myndigheter som i dag ingår i försvarsmakten men som fr.o.m. den 1 juli 1994 kommer att ligga utanför denna nämner regeringen Militärhögskolan, Värnpliktsverket och Försvarets materielverk. Dessa, Försvarsmakten närstående myndigheter, bedriver militär verksamhet, och bör, enligt regeringens uppfattning, även i fortsättningen använda örlogsflagga. Lagen om Sveriges flagga 4 § bör således ändras med innebörd att den tretungade flaggan skall användas som örlogsflagga av Försvarsmakten och av vissa myndigheter med tydlig anknytning till Försvarsmakten.
För att undvika en uppräkning av myndigheter i lagen anser regeringen att det bör överlämnas till regeringen att bestämma vilka myndigheter som härvid avses.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag om ändring i lagen (1982:269) om Sveriges flagga.
Totalförsvarets militära del
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 40--94) har anfört dels om resultatet av den verksamhet som Försvarsmakten genomfört under budgetåret 1992/93, dels om verksamhet och anslag för budgetåret 1994/95. Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö201 (s partimotion) yrkandena 1, 4, 6 och 7, Fö203 (v partimotion) yrkandena 4--8 och 10, Fö301 (m), Fö302 (s), Fö303 (fp), Fö304 (s), Fö305 (kds), Fö306 (kds), Fö308 (m), Fö309 (kds), Fö310 (fp), Fö314 (c), Fö315 (m, c), Fö316 (c), Fö317 (s), Fö318 (kds), Fö319 (s), Fö320 (fp), Fö322 (fp) i denna del, Fö323 (c), Fö324 (fp), Fö325 (v), Fö326 (m), Fö327 (m), Fö329 (c), Fö331 (s), Fö332 (s), Fö334 (s) yrkandena 3 och 4, Fö335 (nyd partimotion) yrkandena 1 och 2 samt 7, A469 (s) yrkandena 12, 16 och 17, A815 (c) yrkande 15, Ju809 (s partimotion) yrkande 12, T214 (fp) yrkande 6, T222 (fp) yrkande 5, U411 (fp) yrkande 2, U416 (c, kds) yrkande 2 samt U616 (v) yrkande 3.
Försvarsmakten -- indelning och övergripande mål
Den 1 juli 1994 inrättas myndigheten Försvarsmakten. Regeringen anmäler i propositionen att Försvarsmakten kommer att omfatta den verksamhet som för närvarande bedrivs vid myndigheter som hör till huvudprogrammen 1--4 -- Arméförband, Marinförband, Flygvapenförband och Operativ ledning m.m. -- samt vissa verksamheter vid myndigheter inom huvudprogrammet 5 -- Gemensamma myndigheter. Av de myndigheter som ingår i huvudprogrammet 5, och vars verksamhet kommer att ingå i Försvarsmakten, läggs Försvarets sjukvårdsstyrelse ned den 30 juni 1994. Regeringen föreslår att Försvarets materielverk blir avgiftsfinansierat varför dess anslagsmedel huvudsakligen överförs till Försvarsmakten. Regeringen lämnar förslag till ett anslag för hela Försvarsmakten varvid tidigare myndighetsanslag under fjärde huvudtitelns littera B, C, D och F utgår. Medel har också tillförts Försvarsmaktens anslag från nuvarande anslag för militärledningens rådgivande nämnd, frivilligorganisationerna och Försvarets personalvårdsnämnd.
Regeringen anför att det övergripande målet för Försvarsmakten är att försvara landet mot väpnade angrepp utifrån. Försvarsmakten skall ha sådan beredskap att den tidigt kan möta sådana angrepp. I fred skall Försvarsmakten organisera och utbilda krigsförband och förbereda förbandens användning för landets försvar. Försvarsmakten skall i fred också ha förmåga att upptäcka och avvisa kränkningar av svenskt territorium.
Regeringens resultatredovisning
Propositionen
Regeringen redovisar, utan att avge förslag till riksdagen, sin bedömning av verksamhetsresultatet från budgetåret 1992/93. Inom huvudprogrammet Arméförband har i allt väsentligt ställda mål kunnat nås. En analys av genomförda krigsförbandsvärderingar sägs dock visa en viss nedgång i krigsdugligheten jämfört med föregående år. Anbefalld insatsberedskap har upprätthållits. Regeringen anser att verksamheten under budgetåret 1993/94 kan genomföras i enlighet med givna uppdrag.
För huvudprogrammet Marinförband konstaterar regeringen att vissa förband inte uppfyllt kraven. Beredskap har hållits enligt ställda krav. Marinens anslag har överskridits med ca 400 miljoner kronor. Även för budgetåret 1993/94 har prognoser tytt på att anslagen skulle komma att överskridas. Detta förhållande anser inte regeringen acceptabelt och redovisar därför på annan plats i propositionen vidtagna åtgärder och vad regeringen avser göra med anledning av marinens ekonomiska problem.
Regeringen anser att verksamheten inom huvudprogrammet Flygvapenförband under budgetåret 1992/93 i allt väsentligt har genomförts i enlighet med givna uppdrag. Förbanden har en god förmåga att lösa sina uppgifter. Anbefalld incidentberedskap har hållits. Regeringen anser att verksamheten under budgetåret 1993/94 kommer att kunna genomföras i enlighet med ställda uppdrag.
Regeringen anser sammanfattningsvis att det av riksdagen år 1992 fattade femåriga försvarsbeslutet i allt väsentligt skall fullföljas. Korrigeringar föranledda av riksdagens beslut (prop. 1992/93:50, FiU1, rskr. 134) med anledning av 1992 års stabiliseringsproposition, och den ytterligare reduktion med 50 miljoner kronor av den militära ramen som nu föreslås i besparingssyfte, påverkar enligt regeringen inte inriktningen av 1992 års försvarsbeslut.
Utskottet
I likhet med regeringen anser utskottet att 1992 års försvarsbeslut i alla väsentliga avseenden skall fullföljas. Som utskottet i det föregående anfört under avsnittet om utskottets uppföljning är avvikelserna i verksamhetsinriktningen vid marinen inte tillfredsställande. Uppgifter och resurser bör bringas i balans före den nuvarande försvarsbeslutsperiodens utgång.
Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförts om resultatredovisning.
Verksamhetsmål och resursfördelning för Försvarsmaktens olika program budgetåret 1994/95
Utskottet sammanfattar i det följande vad som i propositionen anförts om verksamhetsinriktning och beräkning av ekonomiska resurser avseende budgetåret 1994/95 för de skilda programmen inom det militära försvaret. Utskottet delar regeringens uppfattning beträffande verksamhetens inriktning utom där utskottet särskilt redovisar en annan syn.
Operativa lednings- och underhållsförband
Propositionen
Regeringen anmäler att verksamheten inom den operativa ledningsfunktionen har präglats av förberedelserna för den omorganisation som är en följd av att myndigheten Försvarsmakten inrättats. Bl.a. ersätter Försvarsmaktens högkvarter de centrala staberna samt förändras indelningen i militärområden. Samtidigt har förberedelser skett för att omstrukturera den operativa underhållsfunktionen. Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet med vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har föreslagit och beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 1 650 055 kr.
Motionen
Den centrala underhållsfunktionen behandlas i motion Fö322 (fp) om Skånes försvar. Motionärerna förordar att den rörliga underhållsstab för militärområde som omnämns i 1992 års försvarsbeslut upprättas i anslutning till milounderhållsregemente Syd.
Utskottet
Utskottet uttalade sig (1992/93:FöU9) om underhållsorganisationen i det Södra militärområdet senast vid förra riksmötet. Utskottet förutsatte att hänsyn togs till den besvärliga arbetsmarknadssituationen i Karlsborg när organisationen med underhållsgrupper utformades. Utskottet gör ingen annan bedömning nu och anser därför att underhållet i Skåne inte bör prioriteras så som motionärerna förordar. Motion Fö322 (fp) bör därför avslås i denna del.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Operativa lednings- och underhållsförband.
Fördelningsförband
Propositionen
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak enligt vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har föreslagit. Detta innebär att fördelningsförbandens krigsorganisation skall vidmakthållas samt att utvecklingen fortsätter av artillerigranaten BONUS och luftvärnsrobotsystemet 23 BAMSE. 7 000 värnpliktiga grundutbildas och 9 500 repetitionsutbildas. Regeringen anser vidare att en del av besparingen bör belasta detta program. Härvid medges en begränsning av repetitionsutbildningen och därmed en långsammare uppfyllnad av krigsduglighetsmålen. Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret 1994/95 till 2 950 284 000 kr.
Motionerna
I motion Fö322 (fp) framhålls att kompetensen inom luftvärnsområdet är unik i Ystad till följd av att där sker utbildning på samtliga luftvärnets system. Enligt motionärerna bör denna kompetens värnas genom att tidigt tillföra även robotsystemet 23 BAMSE.
I motion Fö334 (s) anser motionärerna att det inte finns skäl för att höja försvarsutgifterna. I stället bör de sänkas för att ge utrymme åt en bättre och modernare försvars- och säkerhetspolitik. De förordar (yrkande 4) att projekten BONUS och BAMSE omedelbart stoppas.
Utskottet
Utskottet erinrar om att riksdagen i 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) ställde sig bakom utvecklingen av luftvärnsrobotsystemet BAMSE och artillerigranaten BONUS. De är båda uttryck för den eftersträvade kvalitetshöjningen inom armén. Utskottet ser inga skäl för en annan bedömning. Projekten bör således fortsätta och i linje härmed motion Fö334 (s) yrkande 4 avslås av riksdagen.
Beslut om anskaffning av BAMSE, och fördelningen av detta system till utbildningsförband, ligger flera år framåt i tiden. Riksdagen bör därför inte göra något uttalande om vart kommande utbildning skall förläggas, vilket förordas i motion Fö322 (fp). Motionen bör sålunda avslås i denna del.
Utskottet har erfarit att finansieringen av utvecklingen av BAMSE även under budgetåret 1994/95 avses ske med intäkter från försäljning av olja. Utskottet utgår från att finansieringen av detta system så snart detta är praktiskt möjligt förs över till ordinarie anslag.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Fördelningsförband.
Försvarsområdesförband
Propositionen
Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslår bl.a. att gränsbataljoner och stadsskyttebataljoner organiseras och vidmakthålls samt att organiseringen av mobiliserings- och förplägnadsförband fortsätter. 4 500 värnpliktiga grundutbildas och 10 900 repetitionsutbildas.
Regeringen har ingen erinran mot den föreslagna inriktningen för programmet och har beräknat medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 1 518 114 000 kr. En del av den föreslagna besparingen belastar programmet.
Motionerna
I sin partimotion Fö335 (nyd) hävdar motionärerna att det i många länder finns gränsbevakningsförband i fred men att Sverige saknar sådana. Detta slags förband skulle, enligt motionärerna, kunna organiseras ur de jägarförband som gör sin grundutbildning. För att möjliggöra en sådan ordning bör nödvändiga lagändringar göras (yrkande 2).
Hemvärnet ingår som en del i programmet försvarsområdesförband. I motion Fö320 (fp) konstaterar motionären att hemvärnet blir en allt viktigare del av det svenska försvaret. Han anser att rekryteringen till hemvärnet kommer att hämmas till följd av det minskande antalet värnpliktiga med fullgjord grundutbildning. För att bredda basen för hemvärnets rekrytering förordar han därför att det ur värnpliktsreserven, på frivillig grund, tas ut personal direkt till hemvärnet. Dessa skulle erbjudas att på hel- eller deltid under 1--3 månader ges erforderlig soldatutbildning. Riksdagen bör hos regeringen begära en utredning om möjligheten att direktrekrytera till hemvärnet.
Också motion Fö305 (kds) föreslår utökade rekryteringsmöjligheter för hemvärnet. En resurs som enligt motionären därvid skulle kunna utnyttjas är yrkesofficerare och värnpliktiga officerare som utgår ur fält- och lokalförsvarsförbanden. En annan resurs är utbildningsreserven av värnpliktiga. I likhet med förslaget i motion Fö320 förutsätts att dessa värnpliktiga, innan de kan placeras i hemvärnsförband, ges en kortare utbildning.
Utskottet
När det gäller frågan om att organisera särskilda gränsbevakningsförband har utskottet erfarit att Försvarsmaktens organisationsmyndighet är beredd att undersöka möjligheten att bevaka vissa gränsområden med särskilt utbildade värnpliktiga. En motsvarande organisation med s.k. gränsjägare finns t.ex. i Finland.
Enligt värnpliktslagen (1941:967) 1 kap. 4 b § kan värnpliktiga tas ut för värnpliktsutbildning såväl för försvarsmaktens krigsorganisation som för den fredstida beredskapen. Utskottet konstaterar därmed att det finns en författningsenlig grund för att införa gränsbevakningsförband för de uppgifter som motionären beskriver. Frågan om att införa ett nytt slags förband i enlighet med vad motionären föreslår hör naturligen hemma i förberedelsearbetet inför nästa fleråriga försvarsbeslut. Riksdagen bör därför inte nu uttala sig i frågan och följaktligen bör motion Fö335 (nyd) yrkande 2 inte bifallas.
Möjligheten att utöka rekryteringsbasen för hemvärnet har samband med frågan om hur många värnpliktiga som utbildas och utbildningstidens längd. Dessa frågor kommer att behandlas i den proposition om totalförsvarsplikt som regeringen avser att lämna till riksdagen i maj under innevarande riksmöte. Utbildningsfrågorna kommer vidare att bli föremål för överväganden inför nästa fleråriga försvarsbeslut. Utskottet utgår från att hemvärnets rekrytering då också kommer att behandlas, inkl. den lagändring som erfordras om utbildningsreserven skall utnyttjas som rekryteringsbas för hemvärnet. Med det sagda anser utskottet att motionerna Fö305 (kds) och Fö320 (fp) inte bör bifallas av riksdagen.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Försvarsområdesförband.
Armébrigadförband
Propositionen
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet med vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har föreslagit. Detta innebär en organisation om sammanlagt 16 armébrigader enligt följande.
Sex infanteribrigader utvecklas och vidmakthålls, varvid omorganisation till en ny infanteribrigad -- IB 2000 -- påbörjas.
Fem norrlandsbrigader och två pansarbrigader utvecklas och vidmakthålls varvid en norrlandsbrigad omorganiseras till mekaniserad brigad.
Omorganisation av en pansarbrigad till mekaniserad brigad slutförs.
Två mekaniserade brigader utvecklas och vidmakthålls.
Materielförnyelsen föreslås fortsätta för att förbättra eldkraft, skydd och rörlighet. Bl.a. anskaffas en ny stridsvagn till pansarbrigaderna och till den mekaniserade brigaden i övre Norrland. Vidare anskaffas stridsfordon 90 till en infanteribrigad, till pansarbrigaderna och till den mekaniserade brigaden i övre Norrland.
11 050 värnpliktiga avses grundutbildas och 18 100 repetitionsutbildas. Regeringen anser att en del av besparingen inom Försvarsmakten bör belasta programmet och beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 4 704 784 000 kr.
Motionerna
Vänsterpartiet hävdar i sin partimotion Fö203 att vårt militära försvar med hänsyn till det säkerhetspolitiska läget kan och bör bantas. Enligt motionärerna bör en organisation om tio brigader snarast införas. Pansarbrigaderna bör avvecklas under det kommande budgetåret. Därmed finns inte något behov av en ny stridsvagn.
I motion Fö322 (fp) förordas att ytterligare två brigadledningar upprättas och lokaliseras till Skåne. Som skäl för detta anförs behovet att kunna utöka antalet brigader. Motionärerna förordar vidare en analys av att pansarvärnsfunktionen är rätt avvägd.
Skånes försvar behandlas även i motion Fö308 (m). Motionären anser det nödvändigt att tillföra moderna stridsvagnar och att utbildningen i Skåne också sker med modern materiel. Det är, enligt motionären, angeläget att utbildningen på modern materiel även innefattar Revinge.
Fyra motioner behandlar frågan om ett särskilt FN-förband. I Socialdemokraternas partimotion Fö201 framhålls det ökande intresset i många länder för fredsbevarande militära insatser i FN:s eller ESK:s regi. Enligt motionen bör Sverige fullfölja sina traditioner och göra sitt yttersta för att stärka FN:s förmåga att förhindra, dämpa och avveckla internationella konflikter. I likhet med vad som föreslogs under föregående riksmöte förordas nu (yrkande 1) att en av armébrigaderna omvandlas och specialiseras för att med kort varsel kunna sättas in i olika FN-aktioner. Enligt motionärerna bör en sådan brigad ges speciell utbildning och utrustning för de uppgifter den kan möta. Den bör baseras på frivilliga kontrakt för både befäl och manskap.
I motion U416 (c, kds) konstateras att FN inte har egna stridskrafter och därför är beroende av att medlemsländerna ställer upp med sådana, vilket hittills tagit för lång tid. För Sveriges del liksom för andra länder som inte har stående styrkor utan ett värnpliktsförsvar är det viktigt, säger motionärerna, att ha ett tillräckligt stort antal välutbildade soldater som med kort varsel kan ställas till FN:s förfogande. Försvarsmakten bör ha uppgiften att i samarbete med andra berörda myndigheter utbilda denna personal och ständigt förnya den så att den alltid är insatsberedd. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om att en sådan styrka för FN-tjänstgöring utbildas och hålls insatsberedd (yrkande 2).
Motsvarande resonemang förs i Vänsterpartiets motion U616. FN-engagemangen kräver, för att kunna fungera effektivt, att det finns permanenta FN-styrkor som snabbt kan rycka in. Danmarks beslut om en sådan styrka framhålls som ett föredöme. Sverige bör därför inom värnpliktsförsvarets ram skapa ett permanent FN-förband (yrkande 3).
I Vänsterpartiets partimotion Fö203 förordas att Försvarsmaktens utlandsstyrka direktutbildas för sin uppgift. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om direktutbildning av värnpliktiga till utlandsstyrkan (yrkande 6).
Utskottet
I 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) inriktades krigsorganisationen mot 16 armébrigader. Eventuella strukturella förändringar av brigadorganisationen är en uppgift som ingår i förberedelsearbetet inför nästa fleråriga försvarsbeslut. Motion Fö203 (v) yrkande 4 och Fö322 (fp) i denna del bör därför avslås av riksdagen.
Utskottet konstaterar att det nyligen fattade beslutet i stridsvagnsfrågan har ökat förutsättningarna för att alla pansarbrigader och mekaniserade brigader skall kunna utrustas med moderna stridsvagnar. Köpet av begagnade vagnar av typ Leopard 2 borde kunna tillgodose det krav som förs fram i motion Fö308 (m). Utskottet anser dock att det närmast är en fråga för Försvarsmakten att avgöra vid vilka förband utbildning skall ske och på vilka stridsvagnstyper. Motion Fö308 (m) bör därför avslås.
Frågan om förband för FN-insatser behandlas i de fyra motionerna Fö201 (s, partimotion) yrkande 1, Fö203 (v partimotion) yrkande 6, U416 (c, kds) yrkande 2 och U616 (v) yrkande 3. Enligt utskottet är det viktigt att Sverige håller en god beredskap för att kunna medverka i militära och humanitära operationer som FN:s säkerhetsråd och ESK kan hemställa om. Härav följer att det också är viktigt att de förband och andra enheter som skall kunna ställas till förfogande har en bra utbildning och en lämplig utrustning för uppgiften.
Utskottet konstaterar att regeringen i direktiven för förberedelserna inför nästa försvarsbeslut uppdragit åt Försvarsmaktens organisationsmyndighet att studera vilka anpassningar av olika svenska förband och system etc. som krävs för att dessa skall kunna utnyttjas i internationella operationer. I uppdraget ingår också att föreslå alternativa lösningar för att utöka våra möjligheter till internationella insatser varvid de förband som kan ges internationella uppgifter även skall kunna utnyttjas i försvaret av Sverige.
Utskottet har erfarit att Försvarsmaktens organisationsmyndighet genomför en uppföljning och analys av nu pågående FN-insatser. Även danska erfarenheter sägs ha inhämtats.
Utskottet anser att det ännu är för tidigt att uttala någon mening om de framtida organisatoriska formerna för att upprätthålla den kvalitativt goda och kostnadseffektiva beredskap för FN- och ESK-insatser som utskottet nyss förordat. Resultatet från det arbete som initierats i frågan bör först avvaktas. Mot bakgrund av det sagda bör inte riksdagen bifalla motionerna Fö201 (s) yrkande 1, Fö203 (v) yrkande 6, U416 (c, kds) yrkande 2 och U616 (v) yrkande 3.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Armébrigadförband.
Marina lednings- och underhållsförband
Propositionen
Regeringen anser att programmet i huvudsak bör utvecklas i enlighet med vad som föreslagits av Försvarsmaktens organisationsmyndighet. Innebörden härav är bl.a. fortsatt reducering och rationalisering av den marina ledningsstrukturen i avvaktan på ett slutligt ställningstagande till den framtida lednings- och underhållsorganisationen. Regeringen betonar betydelsen av att den påbörjade reduktionen fullföljs för att skapa utrymme för angelägen materiell förnyelse.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret 1994/95 till 778 611 000 kr.
Motionerna
I motion Fö322 (fp) om Skånes försvar hävdar motionärerna att Öresunds marindistrikt (MDÖ) har en viktig roll när det gäller övervakningen i Öresund och södra Östersjön. För att ytterligare öka effektiviteten i denna verksamhet förordar de resurssambruk mellan MDÖ, Kustbevakningen, Tullen och Polisen. I motion T222 (fp) framhålls också MDÖ:s stora betydelse. Eftersom Öresund i ett historiskt perspektiv är ett kriskänsligt område anser motionärerna att det dels är viktigt med marina resurser för övervakning och insatser, dels att beslutskapacitet snabbt finns tillgänglig redan i fred. Det är därför motionärernas uppfattning att MDÖ även i en ny ledningsstruktur bör vara underställd militärbefälhavaren i Södra militärområdet. Vad som anförts om MDÖ föreslås ges regeringen till känna (yrkande 5).
Motionären i motion Fö309 (kds) poängterar, delvis mot bakgrund av egna erfarenheter, det stora PR-värdet av flottans övningsskonerter Falken och Gladan. Han anser behov föreligga av ett nytt och större segelfartyg som kan komplettera och på sikt ersätta Falken och Gladan. Han anser vidare att ett sådant fartyg bör finansieras inom anslaget för flottan.
Utskottet
I frågan om Öresunds marindistrikt konstaterar utskottet att det behandlade likartade yrkanden vid förra riksmötet (1992/93:FöU9). Utskottet framhöll då att det erfarit att Överbefälhavaren nyligen utrett marindistriktets uppgifter och organisatoriska ställning. Utskottet instämde i Överbefälhavarens uppfattning att verksamheten i Öresund och de marina uppgifter och skyldigheter som följer härav kommer att kvarstå under lång tid. Det primära är att den marina verksamhet som i dag bedrivs i Öresundsområdet även fortsättningsvis kan ledas och genomföras på ett adekvat sätt. Utskottet gör inte nu någon annan bedömning, varför motionerna Fö322 (fp) i denna del och T222 (fp) yrkande 5 bör avslås.
Beträffande anskaffning av ett nytt segelfartyg har utskottet erfarit att marinen, trots den kärva ekonomiska situationen, avser genomföra en översyn på övningsskonerterna Gladan och Falken vilken sägs innebära att fartygen kan utnyttjas för sitt ändamål i ytterligare 15--20 år. Motion Fö309 (kds) bör därför avslås.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Marina lednings- och underhållsförband.
Marina flyg- och helikopterförband
Propositionen
Regeringen anser att verksamheten inom programmet bör genomföras i enlighet med vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har föreslagit. Detta innebär att nuvarande organisation vidmakthålls och moderniseras.
Regeringen konstaterar att verksamheten under budgetåret 1992/93 inte helt har genomförts i enlighet med vad som angivits i regleringsbrevet, vilket påverkat förbandens förmåga.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret 1994/95 till 251 815 000 kr.
Utskottet
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Marina flyg- och helikopterförband.
Stridsfartygsförband
Propositionen
Regeringen redovisar vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har föreslagit i fråga om programmets utveckling. Förslaget innefattar i huvudsak följande.
Stridsfartygen vidmakthålls inom nuvarande krigsorganisation. Erforderlig modernisering, livstidsförlängning och omsättning genomförs.
Ytstridsförband med YS 2000, serie 1, utvecklas. Projektering och konstruktion av serie 1 fullföljs.
Anskaffningen av kustkorvett typ Göteborg fullföljs.
Sex robotbåtar säkerställs till år 2010 genom livstidsförlängning.
Påbörjad modernisering av åtta patrullbåtar typ Hugin fullföljs.
Anskaffning av minröjningsfartyg mindre serie 1 (YSB i minröjningsversion) fullföljs.
Anskaffning av tre ubåtar typ Gotland fullföljs. Studier av Ubåt 2000 fortsätts. Halvtidsmodernisering av ubåt typ Näcken fullföljs.
Utvecklingen av tung torped fullföljs.
Regeringen konstaterar att verksamheten inom programmet under budgetåret 1992/93 inte helt har genomförts enligt givet uppdrag vilket lett till att ubåtsförbandens förmåga i viss mån har nedgått. Regeringen bedömer dock att verksamheten under budgetåret 1993/94, efter ändringar i regleringsbrevet, i stort kommer att kunna genomföras i enlighet med givna uppdrag. Regeringen avser att noga följa utvecklingen.
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet med vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet har föreslagit. Härvid bör beslut om att beställa konstruktion av YS 2000 fattas först när rationaliseringar och verksamhetsreduceringar i förbandsverksamheten genomförts. Regeringen anser vidare att omfattningen av livstidsförlängningen av de sex robotbåtarna bör ses över.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 2 292 397 000 kr.
Motionen
I motion Fö334 (s) sägs att det inte finns några skäl för att öka försvarsutgifterna. Motionärerna förordar att de sänks för att ge utrymme åt en bättre och modernare försvarspolitik. De föreslår (yrkande 3) att planerna för en ny ubåtsgeneration, Ubåt 2000, avbryts och att inga nya beställningar görs av ubåtar typ Gotland.
Utskottet
1992 års försvarsbeslut innehöll utveckling av en ny ubåtsgeneration -- Ubåt 2000. Tre ubåtar av typ Gotland har beställts. Någon ytterligare beställning av denna ubåtstyp planeras inte. Utskottet ser inga skäl för att ändra den beslutade inriktningen varför motion Fö334 (s) yrkande 3 bör avslås.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Stridsfartygsförband.
Kustförsvarsförband
Propositionen
Det uppdragsförslag som Försvarsmaktens organisationsmyndighet lämnat till regeringen, och som återges i propositionen, innebär i huvudsak följande.
Rörliga kustartilleribrigadstaber utvecklas, varvid en sådan organiseras den 1 juli 1996.
Sex amfibiebataljoner organiseras, varvid tre ges full rörlighet före den 1 juli 1997 och övriga tre före den 1 juli 2002.
Tre kustartilleribataljoner 12/80 (KARIN) skall vidmakthållas.
Ett kustrobotbatteri (RBS 15 KA) skall organiseras före den 1 juli 1995.
Ett reducerat områdesförsvar behålls i Stockholms och Blekinge skärgårdar, i inloppet till Göteborg samt på norra Gotland. En omstrukturering av spärrbataljonerna inom dessa områden mot en rörlig struktur skall påbörjas så att huvuddelen av de fasta förbanden kan utgå under perioden. Fasta förband utanför dessa områden utgår successivt.
Regeringen konstaterar att verksamheten inom programmet under budgetåret 1992/93 inte helt har genomförts enligt uppdragen. Regeringen bedömer dock att verksamheten under budgetåret 1993/94, efter ändringar i regleringsbrevet, i stort kommer att kunna genomföras i enlighet med givna uppdrag. Regeringen avser att noga följa utvecklingen.
Regeringen anser att inriktningen i 1992 års försvarsbeslut i allt väsentligt bör ligga fast. För kustförsvarsförbanden innebär detta att tolv av nitton spärrbataljoner behålls inom prioriterade områden och anpassas till den framtida krigsmiljön, bl.a. genom förbättrad luftförsvarsförmåga. Ett batteri m/57 moderniseras under perioden. Regeringen förutsätter att verksamheten kan bedrivas så att förbanden vid slutet av perioden har en förmåga som svarar mot 1992 års försvarsbeslut.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret 1994/95 till 1 291 228 000 kr.
Utskottet
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Kustförsvarsförband.
Marinens ekonomiska situation
Propositionen
Regeringen har med anledning av marinens ekonomiska situation två gånger under hösten 1993 ändrat regleringsbrevet för marinförbanden. Regeringen redogör i propositionen för detta.
Den första ändringen, i september, innebar i huvudsak besparingar på 70 miljoner kronor på anslaget C 1. Ledning och förbandsverksamhet samt 30 miljoner kronor på anslaget C 3. Anskaffning av anläggningar. Dessa medel skulle användas för att minska det prognosticerade överskridandet på anslaget C 2. Materielanskaffning. Avvecklingen av vissa fartyg och förband tidigarelades och kraven på krigsduglighet sänktes ett steg för ett antal förband. Åt Försvarets materielverk uppdrogs att förhandla med industrin om att senarelägga betalningar.
I december beslutade regeringen om ytterligare en ändring. Denna innebar att överskridandena från budgetåret 1992/93 på sammanlagt ca 400 miljoner kronor skrevs av mot intäkter från försäljning av statliga oljelager. Syftet härmed var att lösa likviditetsproblemet för budgetåret 1993/94 och samtidigt säkerställa marinens operativa förmåga och materiella förnyelse under försvarsbeslutsperioden.
Regeringen uppger att Chefen för marinen har föreslagit ändringar i förbandsverksamheten som skulle spara ca 500 miljoner kronor under försvarsbeslutsperioden. Han föreslår vidare viss överföring av resurser från materielanskaffningen till förbandsverksamheten, vilket leder till en viss försening av planerad materielanskaffning. Härutöver bör kraven på krigsduglighet reduceras tillfälligt för ett antal förband.
Regeringen anser att vad Chefen för marinen föreslagit i huvudsak kan läggas till grund för planeringen. Samtidigt säger regeringen, som tidigare påpekats, att genomförandet av de föreslagna rationaliseringarna och verksamhetsreduceringarna är en förutsättning för att nytt stridsfartyg (YS 2000) skall kunna projekteras under budgetåret 1994/95.
Regeringen anger att den avser ge Försvarsmaktens organisationsmyndighet direktiv att ytterligare utreda vissa frågor som rör bl.a. stridsfartygs- och kustförsvarsförbanden.
Motionen
Socialdemokraterna vänder sig i sin partimotion Fö201 mot regeringens hantering av marinens ekonomiska situation. De avvisar sålunda regeringens förslag till ändring av 1992 års försvarsbeslut i denna del. Marinen bör i stället, med ändring av regeringsbeslutet i december 1993, åläggas att hålla sig inom angivna ekonomiska ramar för den femåriga försvarsbeslutsperioden (yrkande 4). Om detta kräver ändring i de uppdrag marinen ålagts enligt försvarsbeslutet bör, enligt motionen, regeringen återkomma till riksdagen med förslag. Vidare bör intäkterna från försäljningen av den beredskapslagrade oljan användas på annat sätt.
Utskottet
Ett av huvudmålen i 1992 års försvarsbeslut var att åstadkomma en balans mellan uppgifter och resurser. Det är därför allvarligt när marinens verksamhet fortfarande två år senare ännu inte är i balans. De avsteg som fått göras från den beslutade verksamhetsinriktningen har främst lett till förseningar i materielförnyelsen, vilket är i konflikt med ett annat av försvarsbeslutets huvudmål, det om kvalitetshöjning. Utskottet utgår från att regeringen och Försvarsmaktens organisationsmyndighet vidtar sådana åtgärder att uppgifter och resurser bringas i balans för de marina programmen senast vid slutet av innevarande försvarsbeslutsperiod.
Utskottet anser, i likhet med regeringen, att det varit nödvändigt att under budgetåret 1993/94 förstärka marinens budget med 400 miljoner kronor, dels för att få uppgifter och resurser att harmoniera, dels för att undvika en varvskris. Behovet av ytterligare strukturella förändringar i marinens krigs- och grundorganisation kommer att bli föremål för fortsatta överväganden. Socialdemokraternas partimotion Fö201 yrkande 4 bör därför avslås.
Flygvapnets lednings- och underhållsförband
Propositionen
Regeringen anmäler att Försvarsmaktens organisationsmyndighet har redovisat ett slutligt förslag till nytt system för luft- och markobservationer. Huvuddelen av personalen i systemet kommer att utgöras av frivilligpersonal, och materiel anskaffas i fred endast för att täcka utbildningsbehovet. Regeringen förordar att det nya systemet införs i enlighet med myndighetens förslag och således organiseras med början den 1 juli 1994. Det nuvarande systemet med optisk luftbevakning skall vara avvecklat senast den 30 juni 1994.
Regeringen förordar vidare att övriga delar av programmet utvecklas i huvudsak i enlighet med vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet föreslagit, vilket innebär följande:
Tre flygkommandostaber, nio strilbataljoner och 24 basbataljoner vidmakthålls.
En översyn av flygverkstadsförbanden inleds.
Avvecklingen av basbataljoner fortsätter och materielen från avvecklade bataljoner fördelas på de kvarvarande förbanden.
Utbyggnaden av huvudbaser i Bas 90-systemet fortsätter.
Utveckling och anskaffning av nytt radiosystem för flygsystemen (RAS 90) fortsätter, liksom av det flygburna radarspaningssystemet (PS 890).
Anskaffning av ett för flygstridskrafterna gemensamt lednings- och informationssystem inleds.
Utbyggnaden av försvarets telenät (FTN) fortsätter.
Regeringen anser att arbetet med att täcka personalbristerna, främst i det Norra flygkommandot, bör prioriteras. Den anser det vidare vara angeläget att nu genomföra repetitionsutbildningen i en normal omfattning.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret 1994/95 till 3 822 813 000 kr varvid beaktats att en del av besparingen inom Försvarsmakten bör belasta programmet. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner verksamhetsinriktningen av programmet Flygvapnets lednings- och underhållsförband.
Utskottet
Utskottet erinrar om att 1992 års försvarsbeslut innefattade en ersättning av den optiska luftbevakningen med ett nytt system men att det vid den tidpunkten var oklart hur det nya systemet skulle utformas. Ett konkret förslag föreligger nu. Utskottet har erfarit att det i korthet innebär att luftrummet och i tillämpliga delar markytan/sjöterritoriet övervakas, liksom tidigare, genom att människor optiskt observerar omgivningen. En prioritering sker till kust- och gränsområden och antalet observationsplatser minskas till knappt hälften av nuvarande antal. Rapportering avses ske med vanlig knapptelefon över trådsamband. Utskottet har vidare erfarit att systemet i hög grad avses bemannas med frivillig personal.
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört i denna del och föreslår att riksdagen godkänner propositionens förslag till inriktning av programmet Flygvapnets lednings- och underhållsförband.
Utskottet har heller ingen invändning mot vad regeringen anfört om medelsberäkning för programmet Flygvapnets lednings- och underhållsförband.
JAS 39-förband
Propositionen
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet med Försvarsmaktens organisationsmyndighets förslag vilket bl.a. innebär fortsatt anskaffning av den ensitsiga versionen JAS 39 och fortsatt utveckling av den tvåsitsiga versionen JAS 39 B. Anskaffning av ny radarjaktrobot och spaningskapsel förbereds.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret 1994/95 till 5 105 838 000 kr.
Utskottet
Utskottet konstaterar att regeringen förelagt riksdagen en särskild skrivelse (1993/94:179) med anledning av den särskilda kommissionens granskning av JAS 39-projektet (SOU 1993:119). Utskottet gör därför inte något uttalande om JAS 39-projektets inriktning utan återkommer i den frågan i samband med behandlingen av skrivelsen. I det sammanhanget kommer också avgivna motioner att behandlas.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet JAS 39-förband.
Övriga stridsflygförband
Propositionen
Försvarsmaktens organisationsmyndighet har till regeringen föreslagit i huvudsak följande.
Åtta divisioner JA 37, två J35 J, sex AJ, S och AJ/S 37 samt fyra lätta attackdivisioner SK 60 vidmakthålls.
Flygplan SF 37 vidmakthålls intill dess spaningsfunktionen hos JAS 39 blir operativ.
Systemutveckling och hotanpassning av JA 37 fortsätter liksom motmedelsanskaffning.
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i enlighet med förslaget. Härvid bör en del av den föreslagna besparingen belasta programmet.
Regeringen beräknar medelsbehovet inom programmet för budgetåret 1994/95 till 2 138 188 000 kr.
Utskottet
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Övriga stridsflygförband.
Transportflygförband
Propositionen
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak i enlighet med vad som föreslagits av Försvarsmaktens organisationsmyndighet. Innebörden härav är att fyra centrala och åtta regionala transportflygdivisioner, fem tunga och tre medeltunga flygräddningsgrupper samt två signalspaningsflygplan vidmakthålls. Äldre helikoptrar omsätts.
Enligt regeringens mening är det angeläget att planeringen för utbildning och övning av de tunga transportflygförbanden fullföljs. Vidare bör arbetet med att täcka personalbristerna i dessa förband prioriteras.
Regeringen beräknar medelsbehovet inom programmet för budgetåret 1994/95 till 557 350 000 kr. Härvid har beaktats att del av den föreslagna besparingen för Försvarsmakten bör belasta programmet.
Utskottet
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet Transportflygförband.
För krigsorganisationen gemensamma resurser
Propositionen
Regeringen anmäler att det nya gemensamma programmet För krigsorganisationen gemensamma resurser omfattar verksamheter inom alla försvarsgrenar samt det nuvarande organisatoriska huvudprogrammet 4. Operativ ledning m.m. I programmet ingår utbildning av yrkesofficerare och reservofficerare vid skolor, utbildningscentra m.m. Dessutom ingår verksamheter som stödjer eller är en förutsättning för produktionen av krigsförband och som är svåra att hänföra till en bestämd kategori krigsförband.
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i huvudsak som Försvarsmaktens organisationsmyndighet har föreslagit. Detta innebär bl.a.:
Utbildningen till och av yrkesofficerare och reservofficerare görs så att krigsorganisationens behov och krav tillgodoses.
Den frivilliga försvarsverksamheten utvecklas och vidmakthålls på en oförändrad nivå.
Äldre förråd avvecklas i takt med att förband omorganiseras eller utgår.
Målflygdivisionen vidmakthålls.
Modifieringen av avioniksystemet i flygplan SK 60 fortsätter liksom motorbytet i detta flygplan.
Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag om fortsatt finansiering av Trafikflygarhögskolan (TFHS) i Ljungbyhed liksom om fortsatt inriktning av verksamheten vid skolan. Tills vidare bör verksamheten bedrivas i begränsad omfattning och skolans kompetens vidmakthållas.
Regeringen beräknar medelsbehovet för programmet för budgetåret 1994/95 till 6 474 845 000 kr. Härvid har hänsyn tagits till att del av besparingen inom Försvarsmakten skall belasta programmet.
Motionen
Motion Fö327 (m) tar upp TFHS verksamhet och frågan om pilotutbildning på högskola. Motionären hävdar att det i dag finns en väl fungerande pilotutbildning på olika håll i landet. Den ger samma kunskaper som vid TFHS men, säger motionären, till hälften eller en tredjedel av priset. Han anser att det inte längre finns några hållbara motiv för en statlig pilotutbildning. Han avvisar också tanken på att föra in pilotutbildningen som en del i högskolan. I stället kan samhället, om så anses befogat, stödja utbildningen på ett mer generellt sätt. Motionären avser därvid utbildningsbidrag, t.ex. i form av skolpeng, som bör följa eleven och gå till den godkända flygskola som eleven väljer i fri konkurrens.
I motion A469 (s) framhålls Skånes utsatta läge. Motionärerna anser därför att den stora befolkningskoncentrationen i Skåne bör vägas in när det gäller förläggning av militär utbildning (yrkande 16).
Utskottet
Utskottet behandlade TFHS och dess finansiering under föregående riksmöte och framhöll (1992/93:FöU9) då bl.a. att det ansåg TFHS ha en betydelsefull roll när det gäller att långsiktigt säkerställa behovet av piloter.
Utskottet har erfarit att Lunds universitet på regeringens uppdrag utrett frågan om att inordna trafikflygarutbildningen i högskolan. En högskoleanslutning av TFHS skulle enligt utskottets mening ge fördelen av att kunna integrera utbildning och forskning. Problem som sammanhänger med det som brukar benämnas relationen människa--maskin bedöms därvid vara ett särskilt intressant forskningsområde. Med hänsyn till att ärendet för närvarande bereds i regeringskansliet, och att regeringen avser återkomma till riksdagen, tar utskottet inte nu ställning till den fortsatta inriktningen vid TFHS eller dess organisatoriska tillhörighet. Motion Fö327 (m) bör därför avslås.
Utskottet utgår från att frågan om var militär utbildning skall förläggas, och vilka hänsyn som då skall tas, kommer att övervägas inför nästa fleråriga försvarsbeslut. Motion A469 (s) yrkande 16 bör därför avslås.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet För krigsorganisationen gemensamma resurser.
För grundorganisationen gemensamma resurser
Propositionen
Även För grundorganisationen gemensamma resurser är ett nytt program från budgetåret 1994/95. Det omfattar verksamheter inom alla de nuvarande huvudprogrammen. Till programmet hänförs sådant som stödjer produktionen av krigsförband men som är svårt att hänföra till en bestämd kategori krigsförband. Sålunda ingår t.ex.:
Betalning av räntor på Försvarsmaktens lån.
Åtgärder avseende mark, anläggningar och lokaler inom armén med anledning av omlokaliseringar och nedläggning av förband.
Utveckling och anskaffning av gemensam utbildningsmateriel.
Miljöarbetet inom Försvarsmakten.
Regeringen anser att programmet bör utvecklas i enlighet med vad Försvarets organisationsmyndighet har föreslagit. Härvid bör programmets huvuddel snarast fördelas på övriga program.
Regeringen beräknar medelsbehovet för budgetåret 1994/95 till 2 901 517 000 kr. Hänsyn har tagits till de budgettekniska konsekvenser som följer av att kapitalkostnader införs. I medelsbehovet ingår således hela den kompensation som Försvarsmakten bör erhålla med anledning av systemförändringen. En korrigering kommer att ske i samband med 1994 års kompletteringsproposition, då hela fastighetsbeståndet bedöms vara invärderat. Hänsyn har vidare tagits till de ökade kostnader, 4 miljoner kronor, som enligt regeringen uppstår vid garnisonssamordningen i Östersund.
Motionerna
Motion Fö322 (fp) föreslår förändringar i grundorganisationen. Sålunda föreslås att det i Skåne upprätthålls tre garnisoner för utbildning av pansarförband; en i Hässleholm, en i Kristianstad/Rinkaby och en i Revinge/Ystad. Vidare föreslår motionärerna att Pansarcentrum omlokaliseras från Skövde till någon av garnisonerna i Skåne.
Samma motionärer anser även att möjligheterna till administrativ samverkan mellan Flygvapnets förband och skolor i södra Sverige bör utredas.
Som en del i det förslag till minskning av det militära försvaret som förs fram i Vänsterpartiets partimotion Fö203 (yrkande 5) förordas en nedläggning av flygflottiljen F 10 i Ängelholm.
Utskottet
Motion Fö322 (fp) föreslår en strukturförändring som till sin karaktär och omfattning kan inrymmas inom de studieramar som gäller för arbetet med underlag inför nästa försvarsbeslut. Med hänsyn härtill bör motionen avslås i den del som behandlar grundorganisationen.
Partimotionen Fö203 (v) föreslår nedläggning av en flottilj. När det gäller flygvapnets grundorganisation hänvisar utskottet till vad det anförde inför 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 338). Utskottet delade regeringens uppfattning att det reducerade antalet flygdivisioner bör koncentreras till något färre men större flottiljer. Utskottet noterade i sammanhanget att Överbefälhavaren fått i uppdrag att senast den 1 september 1995 redovisa ett samlat underlag för flygvapnets fortsatta omstrukturering. Riksdagen bör därför avslå motion Fö203 (v) yrkande 5.
Utskottet har intet att invända mot vad regeringen i propositionen anfört om medelsberäkning för programmet För grundorganisationen gemensamma resurser.
Anslagsbehov för budgetåret 1994/95
Propositionen
Regeringens beräkning av Försvarsmaktens sammanlagda anslagsbehov för budgetåret 1994/95 framgår av följande tabell. I anslaget ingår medel från Försvarets sjukvårdsstyrelse, Försvarets materielverk, Försvarets forskningsanstalt och från Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret.
_______________________________________________________________
Program Resurser (kr) _______________________________________________________________
1. Operativa lednings- och under- 1 650 055 000 hållsförband 2. Fördelningsförband 2 950 284 000 3. Försvarsområdesförband 1 518 114 000 4. Armébrigadförband 4 704 784 000 5. Marina lednings- och under- 778 611 000 hållsförband 6. Marina flyg- och helikopter- 251 815 000 förband 7. Stridsfartygsförband 2 292 397 000 8. Kustförsvarsförband 1 291 228 000 9. Flygvapnets lednings- och 3 822 813 000 underhållsförband 10. JAS 39-förband 5 105 838 000 11. Övriga stridsflygförband 2 138 188 000 12. Transportflygförband 557 350 000 13. För krigsorganisationen 6 474 845 000 gemensamma resurser 14. För grundorganisationen 2 901 517 000 gemensamma resurser _______________________________________________________________
Summa: Förslag till anslag till 36 437 839 000 Försvarsmakten _______________________________________________________________
Vid beräkningen av anslaget har regeringen tagit hänsyn till att investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål fr.o.m. budgetåret 1994/95 skall finansieras med lån i Riksgäldskontoret. Investeringar i krigsmateriel och vissa befästningar skall även fortsättningsvis finansieras över anslag. Vidare har hänsyn tagits till att kapitalkostnader införs för mark, anläggningar och lokaler.
Regeringen föreslår att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000 kr.
Motionerna
I partimotion Fö201 (s) yrkande 7 hemställer motionärerna att riksdagen till totalförsvaret under fjärde huvudtiteln anvisar 1 000 miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit. Motionärernas grunduppfattning är att försvarsutgifterna under perioden 1992--1997 bör ligga på en oförändrad real nivå. Skälen är dels säkerhetspolitiska, dels statsfinansiella. Överbefälhavaren bör få i uppdrag att komma med förslag om besparingsåtgärder som täcker de föreslagna anslagsminskningarna.
För att underlätta omläggningen av försvarets verksamhet till en realt oförändrad anslagsnivå anser samma motionärer att Överbefälhavaren under budgetåret 1994/95 bör få disponera det engångsbelopp på 400 miljoner kronor som inflyter genom försäljning av beredskapslagrad olja (yrkande 6). I partimotion Fö203 (v) yrkande 10 hemställer motionärerna att riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar 3 700 000 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit eller således 32 737 839 000 kr. Ett antal förändringar inom Försvarsmakten föreslås.
I partimotion Fö335 (nyd) yrkande 7 hemställer motionärerna att en förstärkning av försvarsbudgeten bör ske enligt vad som redovisas i motionen. Innebörden härav är att försvarsbudgeten förstärks med 300 miljoner kronor per år fr.o.m. budgetåret 1995/96 för att införa en obligatorisk grundläggande soldatutbildning om minst tre månader för alla vapenföra män.
Utskottet
I motion Fö335 (nyd) yrkande 7 framförs förslag som har medelskonsekvenser först budgetåret 1995/96. Förslaget om utökad värnpliktsutbildning bör enligt utskottets mening prövas inför nästa försvarsbeslut. Utskottet anser därför att riksdagen bör avslå motion Fö335 (nyd) yrkande 7.
Utskottet konstaterar att en minskning av medelsbehovet i enlighet med förslagen i motion Fö201 (s) yrkande 7 och motion Fö203 (v) yrkande 10 inte är förenlig med den inriktning av det militära försvaret som lades fast i 1992 års försvarsbeslut. Riksdagen bör därför avslå dessa motionsyrkanden.
Utskottet konstaterar vidare att regeringen med syftet att skapa balans mellan uppgifter och resurser inom marinen -- och för att undvika en varvskris -- har tillfört marinen medel för budgetåret 1993/94. Utskottet har ingen erinran mot regeringens åtgärd och anser därför att riksdagen bör avslå motion Fö201 (s) yrkande 6.
Mot bakgrund av vad som utskottet här har anfört föreslår utskottet att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna Fö201 (s) yrkandena 6 och 7 samt Fö203 (v) yrkande 10 till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000 kr.
Behov av beställningsbemyndiganden
Propositionen
Regeringen anmäler att den som en följd av de nya styrprinciperna kommer att lämna de av riksdagen beviljade beställningsbemyndigandena för materiel till Försvarsmakten i stället för som nu till Försvarets materielverk. Gentemot riksdagen uppges detta inte innebära några förändringar utan avsikten är att även framgent av riksdagen begära beställningsbemyndiganden för sådana objekt som har ett flerårigt betalningsutfall. Regeringen förutsätter vidare att den, liksom tidigare, får besluta om vilka anskaffningar m.m. som bör ske inom ramen för de bemyndiganden som riksdagen kan komma att lämna.
Behovet av beställningsbemyndiganden för materiel för budgetåret 1994/95 beräknar regeringen till 7 893 000 000 kr. De är bl.a. avsedda för anskaffning av artillerilokaliseringsradarn ARTHUR och av motmedel till JAS 39 delserie 2 och JA 37.
Behovet av beställningsbemyndiganden för investeringar i befästningar uppgår till 600 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att riksdagen
bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram av 7 893 000 000 kr, samt
bemyndigar regeringen att medge beställning av investeringar i befästningar m.m. för Försvarsmakten inom en kostnadsram om 600 000 000 kr.
Utskottet
Utskottet har fått en särskild orientering om regeringens beräkning av beställningsbemyndiganden. Utskottet föreslår att riksdagen lämnar regeringen de begärda bemyndigandena för beställning av materiel m.m. och för investeringar i befästningar.
Personal
Anställda
Propositionen
Regeringen anmäler, utan att några förslag lämnas till riksdagen, att den inledda personalminskningen inom Försvarsmakten till följd av 1992 års försvarsbeslut beräknas vara avslutad vid utgången av år 1994. Antalet anställda förutses då i stort svara mot behovet i den nya organisationen.
Regeringen anmäler vidare att den gett Försvarsmaktens organisationsmyndighet i uppdrag att föreslå principer för försvarsmaktens framtida personalstruktur och personalförsörjning. Uppdraget skall redovisas den 1 juli 1994 varefter regeringen avser återkomma till riksdagen i frågan.
Regelverket inom personalområdet behöver ändras till följd av att den nya myndigheten Försvarsmakten inrättas. Regeringen anmäler att den till den 1 juli 1994 genom förordning avser reglera dessa ändringar.
Utskottet
Utskottet avser att senare studera personalfrågorna grundligt, bl.a. genom en offentlig utskottsutfrågning i slutet av maj 1994. I detta sammanhang kommer frågor som personalminskningsprogrammets genomförande och effekter att följas upp, liksom programmet för försörjning med yrkesofficerare. Utskottet uttalar sig därför inte nu om förhållanden som rör anställd personal.
Värnpliktiga
Propositionen
Regeringen beräknar att ca 54 miljoner kronor kan avsättas för höjning av förmåner till värnpliktiga för budgetåret 1994/95 inom ramen för anslaget A 1. Försvarsmakten. Dagersättningen bör, enligt regeringen, höjas med 2 kr till 40 kr. Vidare bör utryckningsbidraget höjas med 1 000 kr till 4 000 kr. Den behovsprövade familjepenningens maximibelopp bör höjas med 715 kr per månad för hustru och med 358 kr per månad och barn till 4 000 resp. 2 000 kr. Kostnaderna för bostadsbidrag bedöms i stort oförändrade, främst därför att de allmänna hyreshöjningarna beräknas bli små.
I tillämpliga delar föreslås förändringarna också gälla andra som uppbär ersättning enligt samma grunder som värnpliktiga, t.ex. vapenfria tjänstepliktiga. Enligt regeringen ankommer det på regeringen att utfärda de föreskrifter som behövs.
Marinen har sedan år 1991 ett utbildningssystem som -- i vissa fall -- sträcker sig över tre högskoleterminer. Chefen för marinen har hemställt hos regeringen att av ekonomiska skäl få avkorta grundutbildningstiden för åren 1992 och 1993 för värnpliktiga inom främst kustartilleriet.
Regeringen anser att utbildningssystemet för kustartilleriförbanden av värnpliktssociala skäl bör ändras så att endast två högskoleterminer berörs. Ändringen bör genomföras snarast och senast under år 1995.
Motionerna
Frågor rörande de värnpliktigas situation samt värnpliktssystemet och värnpliktsutbildningens längd behandlas i femton motioner. Åtta av dessa innehåller yrkanden rörande de värnpliktigas förmåner och sociala situation, fyra motioner innehåller yrkanden rörande värnpliktslagen och påföljder för totalvägrare och tre motioner innehåller yrkanden rörande värnpliktssystemet och värnpliktsutbildningens längd.
Värnpliktsfrågor behandlas vidare i partimotion Fö201 (s) utan att förslag lämnas. Här anför motionärerna att systemet med en "utbildningsreserv" mer än tidigare har fokuserat intresset kring de ekonomiska och andra villkor som gäller för värnpliktiga som genomgår grundutbildning. Motionärerna menar att den situation som nu råder inte är tillfredsställande och kan få menliga effekter på den positiva inställningen till försvaret bland de värnpliktiga. Frågan om de sociala och ekonomiska villkoren för värnpliktiga i grundutbildning bör, enligt motionärerna, bli föremål för en översyn inför nästa försvarsbeslut.
I motion Fö203 (v) yrkande 7 anför motionärerna att de värnpliktigas förmåner måste förbättras mer än i regeringens förslag. Vidare anför motionärerna att förmåner gällande värnpliktigas hemresor bör återställas till tidigare nivå, dvs. en hemresa varje tjänstgöringsfri helg. De värnpliktigas hemresor behandlas även i motion Fö319 (s). Här menar motionären att den bästa lösningen vore att konsekvent och på bred front arbeta med ett s.k. 10--4-system för tjänstgöringen. Detta innebär att man tjänstgör i tio dagar för att sedan vara ledig i fyra dagar. Motionären pekar på att man med detta system ger de värnpliktiga möjlighet att upprätthålla sina sociala kontakter under en mera sammanhållen tid.
Fyra motioner behandlar frågan om de värnpliktigas rätt till garanterad studieplats vid universitet och högskolor. I motion Fö203 (v) yrkande 7 anförs att värnpliktiga bör få en s.k. studieplatsgaranti. Motionären i motion Fö301 (m) anser att det vore önskvärt att garantiplatser infördes för värnpliktiga. Som alternativ till garantiplatser bör man, enligt motionären, finna någon annan lösning vad gäller anståndsförfarandet, så att inte krigsorganisationen blir lidande. Motionärerna i motion Fö329 (c) redovisar, med anledning av problemet för de värnpliktiga med studieplatser vid universitet och högskolor, att det i Lunds universitets svar på betänkandet (SOU 1993:139) Totalförsvarsplikt finns ett förslag på hur problemet kan lösas. I motion Fö318 (kds) pekar motionärerna på den dåliga sits högskoleintagna som åläggs att göra värnplikten hamnar i, eftersom de inte kan garanteras plats efter utryckningen.
Frågan om uppräkning av studieskuld under värnpliktstjänstgöringen behandlas i fyra motioner: Fö203 (v) yrkande 7, Fö316 (c), Fö319 (s) samt Fö329 (c). I motionerna anför motionärerna att studieskulden inte bör räknas upp under värnpliktstiden. Motionärerna menar att studielån bör vara räntebefriade under den tid man tjänstgör med plikt.
I motionerna Fö306 (kds), Fö318 (kds), Fö319 (s), Fö326 (m) samt Fö329 (c) yrkas att en utredning tillsätts med syfte att studera de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation m.m. Motionären i motion Fö326 (m) avser endast de värnpliktigas ekonomiska situation. Frågor som bör behandlas av utredningen är, enligt motionärerna, bl.a. garantiplatser vid universitet och högskolor, ändrade regler för hemresor, höjt utryckningsbidrag, ej uppräkning av studieskuld under värnpliktstjänstgöring samt att hela värnpliktstiden skall vara grundande för rätt till kontant arbetsmarknadsstöd.
Kontant arbetsmarknadsstöd (KAS) behandlas vidare i motionerna Fö319 (s) samt Fö329 (c). Här konstaterar motionärerna att värnplikten i och för sig är grundande för KAS, dock endast upp till två månader oavsett hur lång värnpliktstjänstgöringen är. Den värnpliktige drabbas härmed orättvist menar motionärerna, som anser att värnpliktstjänstgöringen borde jämställas med förvärvsarbete vad avser rätt till KAS.
I motion Fö329 (c) föreslås att utryckningsbidraget fördubblas till 6 000 kr. Motionärerna anser att höjningen skall finansieras inom den ram som finns för det militära försvaret. I partimotion Fö203 (v) yrkande 7 föreslås att utryckningsbidraget höjs till 5 000 kr. Vidare föreslås i motion Fö203 yrkande 7 (v) att dagersättningen för värnpliktiga höjs till 45 kr.
Frågan om påföljden för värnpliktsvägrare behandlas i motionerna Fö304 (s), Fö310 (fp), Fö314 (c) samt Fö325 (v). I motion Fö304 (s) pekar motionärerna på förhållandet att 11 897 personer befriades från värnpliktstjänstgöring av bl.a. medicinska och psykologiska skäl år 1992 medan det under samma år var 159 personer som var värnpliktsvägrare och 392 personer som avvek under pågående utbildning. Motionärerna menar att det är tveksamt om påföljden fängelse skall finnas kvar då ett mycket stort antal ungdomar står utanför värnpliktsutbildningen av flera olika skäl samt genom försvarets utbildningsreserv. Motionären i motion Fö310 (fp) anför att påföljdssystemet för totalvägrare snarast bör utredas. Till dess frågan är löst bör totalvägrare få amnesti. Ett motiv för detta är, enligt motionären, att sedan utbildningsreserven infördes undantas tusentals värnpliktiga från tjänstgöring varje år och att det bland dessa finns många som gärna skulle vilja göra sin värnplikt.
Motionärerna i motion Fö314 (c) anser att det är olyckligt om lagen tvingar försvaret att fängsla fredliga totalvägrare till stora kostnader och samtidigt av besparingsskäl förvägra andra ungdomar att göra önskad värnplikt. Mot en liknande bakgrund anför motionären i motion Fö325 (v) att det ter sig orimligt att fortsätta att döma totalvägrare till fängelsestraff.
Tre motioner behandlar frågor om värnpliktssystemet och värnpliktsutbildningens längd.
I motion Fö303 (fp) konstaterar motionären att värnplikten ursprungligen var att karaktärisera som allmän men att så inte längre kan anses vara fallet. Motionären menar att ett modernt värnpliktssystem skall kunna tillgodose fyra syften, nämligen att systemet skall främja rekryteringen av den operativa krigsorganisationens förband, att det måste skapas en "övningsförsvarsmakt" som är avpassad främst med hänsyn till att vi måste upprätthålla kunskap och förmåga i försvaret mot väpnade angrepp i större skala, att man måste ge en sådan allmän grundutbildning att tiden för befattnings- och förbandsutbildning blir förhållandevis kort om den operativa delen av försvarsmakten måste växa i dimension eller omsättas samt att systemet måste uppfattas som rättvist.
Motionären anser att det är angeläget att regeringen överväger en radikal reformering av nuvarande värnpliktssystem i enlighet med det förslag som skissas i motionen. Alla vapenföra män (och senare kanske även kvinnor) bör ges utbildning i form av en självförsvarskurs under cirka tre månader. För krigsplacering i förband fordras ytterligare utbildning i den aktuella förbandsbefattningen och i samträning av förbandet. Den kompletterande utbildningstiden föreslås bli beroende av om krigsplaceringen hänför sig till försvarets operativa del eller till försvarets övningsdel med huvuduppgift att upprätthålla kunskaper om försvarsoperationer. Repetitionsövningar görs endast av förband i den operativa delen.
Förslaget torde innebära betydande besparingar främst när det gäller repetitionsutbildning menar motionären.
I motion Fö324 (fp) menar motionären att allt färre ungdomar blir delaktiga i försvaret även om man kan hävda att allmän värnplikt i princip gäller så länge det militära försvaret kan rekryteras genom pliktlag. Motionären anser att de värnpliktigas repetitionsutbildning bör få allt större betydelse mot bakgrund bl.a. av att den tekniska utvecklingen gör att även militära kunskaper relativt snabbt blir inaktuella. Motionären föreslår att försvarsledningen bör utreda om grundutbildningen för värnpliktiga kan göras mycket kort -- kanske endast cirka fem veckor -- och att övrig erforderlig utbildning sker som vidareutbildning direkt efter grundutbildning och/eller som repetitionsutbildning.
Målsättningen skall vara, menar motionären, att ett större antal än nu av de värnpliktiga erhåller en grundläggande militär utbildning med efterföljande vidareutbildning och repetitionsutbildning utan att totalförsvarets kostnader behöver bli högre.
I partimotion Fö335 (nyd) föreslås att den s.k. utbildningsreserven bör tas bort och ersättas med en allmän grundutbildning om cirka tre månaders längd. Detta möjliggör enligt motionärerna att de personer som genomgått denna utbildning kan placeras inom hemvärnet eller tilldelas enklare uppgifter inom territorialförsvaret. Motionärerna anser det viktigt att hemvärnet lyfts fram då man med fog kan anta att vid ett s.k. överraskande strategiskt överfall blir det de inneliggande förbanden och hemvärnet man i initialskedet får förlita sig på.
Utskottet
Utskottet behandlar först frågan om de värnpliktigas hemresor. I partimotion Fö203 (v) yrkande 7 föreslås att förmåner gällande värnpliktigas resor återställs till tidigare nivå, dvs. en hemresa varje tjänstgöringsfri helg. I motion Fö319 (s) föreslås att den bästa lösningen rörande de värnpliktigas hemresor är att arbeta med ett s.k. 10--4-system för att bl.a. ge de värnpliktiga möjlighet att upprätthålla sina sociala kontakter under en mera sammanhållen tid. Utskottet behandlade vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9) förslag från Riksdagens revisorer rörande värnpliktsresor. Härvid berördes bl.a. frågor kring det s.k. 10--4-systemet. Utskottet ansåg då att åtgärderna för att begränsa kostnaderna för värnpliktsresor bör ägnas fortsatt uppmärksamhet. Utskottet har inte ändrat uppfattning i dessa frågor. Utskottet vill emellertid framhålla att det s.k. 10--4-systemet kan utgöra en möjlighet härvidlag. Detta system kan även ge positiva utbildningseffekter. Motion Fö203 (v) yrkande 7 i denna del och motion Fö319 (s) yrkande 2 bör mot denna bakgrund avslås.
Frågor om s.k. studieplatsgaranti berörs i flera motioner. Utskottet har vad avser s.k. studieplatsgaranti erfarit att de samlade rektorskonferenserna (samtliga akademiska rektorer) har antagit följande rekommendation från Utbildningsdepartementet:
Den som har antagits till grundläggande högskoleutbildning på ett utbildningsprogram men som inte kan påbörja denna utbildning eller nödgas avbryta den till följd av inkallelse till militär grundutbildning eller vapenfri tjänst skall på begäran alltid medges anstånd med att börja högskoleutbildningen resp. rätt att fortsätta den efter det avbrott som föranleds av den militära utbildningen eller vapenfria tjänsten.
På motsvarande sätt skall anstånd med att påbörja utbildningen ges den som antagits till en sådan kurs som bygger på en eller flera tidigare kurser i grundläggande högskoleutbildning och som utgör ett led i en längre sammanhängande utbildning inom ett ämne eller ett område.
Utskottet anser det viktigt att de värnpliktiga får s.k. studieplatsgaranti och utgår ifrån att dessa principer framgent följs. Förslagen i motionerna Fö203 (v) yrkande 7 i denna del, Fö301 (m) och Fö329 (c) yrkande 2 i denna del kan härvid i stort anses tillgodosedda och bör därför lämnas utan bifall.
Frågor om kontant arbetsmarknadsstöd berörs i flera motioner. Utskottet konstaterar att rätt till kontant arbetsmarknadsstöd föreligger om den arbetslöse under en ramtid om tolv månader omedelbart före arbetslöshetens inträdande utfört förvärvsarbete i minst fem månader (arbetsvillkor). Med tid under vilken sökanden skall ha utfört förvärvsarbete jämställs tid då sökanden fullgjort värnplikt, dock tillsammans högst två månader. Enligt utskottets uppfattning är detta inte tillfredsställande. Utskottet menar att den värnpliktige härmed drabbas orättvist och anser att värnpliktstjänstgöring i detta sammanhang borde vara mera jämförbart med förvärvsarbete än vad som för närvarande är fallet.
Frågan om uppräkning av studieskulder berörs i flera motioner. Motionärerna anför härvid att uppräkning av studieskuld inte bör ske under värnpliktstjänstgöringen. Vad avser denna fråga delar utskottet i stort det synsätt som redovisas i motionerna. Utskottet konstaterar att under grundutbildning kan den värnpliktige få anstånd med återbetalning på studieskulden men lånet räknas upp. Utskottet anser att det finns skäl för att frågan om uppräkning av studieskuld under värnpliktstjänstgöringen prövas.
Utskottet har erfarit att Pliktutredningens betänkande om totalförsvarsplikt och Utredningens om författningsreglering av totalförsvarsplikten betänkande för närvarande bereds inom Försvarsdepartementet. En proposition avseende totalförsvarsplikt är beräknad att avlämnas till riksdagen i maj månad innevarande år. Utskottet utgår från att frågor rörande kontant arbetsmarknadsstöd, studieskulders uppräkning samt värnpliktigas ekonomiska och sociala situation i övrigt kommer att behandlas i detta sammanhang. Motionerna Fö203 (v) yrkande 7 i denna del, Fö316 (c), Fö319 (s) yrkandena 3 och 4 samt Fö329 (c) yrkande 2 i denna del bör därför avslås.
I flera motioner yrkas att en utredning tillsätts med syfte att studera de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation m.m. Utskottet har i det föregående givit sin syn på de frågor som en sådan utredning enligt motionärerna främst borde behandla. Med hänsyn till att utskottet utgår från att dessa frågor kommer att behandlas i samband med propositionen om totalförsvarsplikt, i den mån åtgärder inte redan är vidtagna som tillgodoser motionärerna, finner utskottet att behov av en särskild utredning med detta syfte inte nu föreligger. Motionerna Fö306 (kds), Fö318 (kds), Fö319 (s) yrkande 1, Fö326 (m) samt Fö329 (c) yrkande 3 bör därför avslås.
I två motioner föreslås att utryckningsbidraget skall höjas till 5 000 kr resp. 6 000 kr. Utskottet anser i likhet med regeringen att utryckningsbidraget bör höjas till 4 000 kr. Motionerna Fö203 (v) yrkande 7 i denna del och Fö329 (c) yrkande 1 bör därför avslås.
I motion Fö203 (v) föreslås att dagersättningen för värnpliktiga höjs till 45 kr. Utskottet anser i likhet med regeringen att dagersättningen bör höjas till 40 kr. Motion Fö203 (v) yrkande 7 i denna del bör därför avslås.
Utskottet anförde vid föregående riksmöte (1992/93:FöU9) rörande påföljdssystemet att utskottet erfarit att Pliktutredningen ansett det angeläget att överväga frågan om nytt påföljdssystem och att detta borde ske inom den s.k. Straffsystemkommittén (Ju 1992:7). Utskottet utgick ifrån att regeringen kommer att ta erforderligt initiativ i den aktuella frågan. Utskottet har erfarit att Pliktutredningen i den del som avser överväganden om nytt påföljdssystem överlämnats till Justitiedepartementet där frågan för närvarande bereds. Utskottet förutsätter att frågan om påföljden för värnpliktsvägrare härvid behandlas. Intill dess riksdagen tagit ställning till ett nytt påföljdssystem för värnpliktsvägrare bör, enligt utskottets uppfattning, de som ådrar sig ansvar för sådant brott behandlas i enlighet med gällande lag. Motionerna Fö304 (s), Fö310 (fp), Fö314 (c) och Fö325 (v) bör därför avslås.
Utskottet har erfarit att regeringen, inom ramen för fortsatta förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut, givit Försvarsmaktens organisationsmyndighet i uppdrag att bl.a. med utgångspunkt i Pliktutredningens förslag redovisa behov av ändrade utbildningstider för värnpliktiga samt i övrigt belysa konsekvenserna av att samtliga tjänstgöringsdugliga värnpliktiga kan ges grundutbildning som gör dem krigsplaceringsbara. Uppdragen skall redovisas den 1 oktober 1994 resp. den 15 april 1994. Utskottet bedömer att de frågor rörande värnpliktstidens längd och värnpliktssystemet m.m. som behandlas i motionerna Fö303 (fp), Fö324 (fp) och Fö335 (nyd) yrkande 1 kommer att behandlas inom ramen för dessa uppdrag. Utskottet har vidare erfarit att frågor rörande värnpliktstidens längd kan komma att behandlas i samband med propositionen om totalförsvarsplikt som är beräknad att avlämnas till riksdagen i maj innevarande år. Motionerna Fö303 (fp), Fö324 (fp) och Fö335 (nyd) yrkande 1 bör därför inte bifallas.
Åtgärder för jämställdhet
Propositionen
Regeringen anmäler, utan att avge något förslag till riksdagen, utvecklingen under det senaste året vad avser kvinnors utbildning och anställning i Försvarsmakten. Härvid framhålls att antalet kvinnliga yrkesofficerare ökar varje år. I november 1993 var antalet 240, vilket motsvarar 1--2 % av officerskåren. Antalet kvinnliga reservofficerare var vid samma tidpunkt 60, och 106 kvinnor genomgick militär grundutbildning.
Regeringen konstaterar med gillande att det inom Försvarsmakten pågår ett långsiktigt arbete som syftar till att påverka attityder som har betydelse för jämställdheten.
Regeringen framhåller vidare att Pliktutredningen och Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten har föreslagit att svenska kvinnor, efter frivillig mönstring, skall kunna antas för tjänstgöring i samma befattningar som svenska män.
Motionen
Motion A815 (c) om kvinnors livssituation behandlar till en del kvinnor i försvaret. Motionärerna konstaterar att kvinnor behövs i försvaret och att det för intresserade kvinnor numera finns ett flertal möjligheter att delta i totalförsvarets verksamhet; mönstra och göra värnplikt och därefter välja officersyrket eller engagemang i någon av de många frivilligorganisationerna. Sveriges åtagande i FN:s fredsbevarande och fredsskapande insatser sägs också ge möjlighet för kvinnor att delta i viktiga uppdrag.
Motionärerna konstaterar vidare att antalet kvinnor i försvaret ökar. Det är därför viktigt att också uppmärksamma att samma jämställdhetsmål och lagar som gäller för övrig arbetsmarknad också gäller försvaret. Vad som sålunda i motionen framförts föreslår motionärerna (yrkande 15) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.
Utskottet
Kvinnor får i dag genomgå militär grundutbildning om de vid mönstringen blivit bedömda som befälslämpliga och avser att bli yrkesofficerare. Pliktutredningen och Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten har föreslagit att svenska kvinnor efter frivillig mönstring skall kunna antas för tjänstgöring i samma befattningar som svenska män, vilka har mönstrat. Förslaget, som bereds i regeringskansliet, innebär att kvinnor på samma villkor som män kan söka att få genomgå alla typer av militär grundutbildning.
Utskottet har erfarit att det inom försvarsmakten pågår arbete med att ta fram en jämställdhetspolicy.
Utskottet anser att kvinnors insatser i totalförsvaret har varit och är mycket betydelsefulla. Utskottet ser därför positivt på den utveckling som sker i försvaret i syfte att öka möjligheterna för kvinnor att ta anställning där eller att göra frivilliga insatser. Det är viktigt att jämställdhetsarbetet drivs vidare målmedvetet. Utskottet utgår från att det pågående jämställdhetsarbetet leder till de resultat som efterlyses i motion A815 (c). Motionens yrkande 15 bör därför inte bifallas av riksdagen.
Mobiliserings- och förplägnadsförband
Propositionen
Riksdagens beslut (prop. 1992/93:228, FöU11, rskr. 386) i juni 1993 om riktlinjer för värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst förutsatte att regeringen återkommer med en redovisning av hur antalet sådana värnpliktiga kommer att utvecklas de närmaste åren.
Regeringen anmäler att krigsorganisationen är styrande för grundutbildningsbehovet för den nämnda värnpliktskategorin. Behovet anges till ca 1 600 värnpliktiga under budgetåret 1994/95, fördelat på 1 150 mobiliserings- resp. 450 förplägnadsvärnpliktiga. Dessutom avses från samma tidpunkt ca 800 kockar i fältförbanden ges utbildning i storkök.
Regeringen anmäler vidare att det i regleringsbrevet givna uppdraget anger att uppsättningstiden för detta slags förband skall vara 15 år i stället för 12 år. Det årliga grundutbildningsbehovet kan som följd därav minskas fr.o.m. år 1995/96 med totalt 270 värnpliktiga fördelat på 190 mobiliserings- resp. 80 förplägnadsvärnpliktiga. Behovet bedöms kunna minskas ytterligare något genom att merutbildade kockar ur marinen krigsplaceras i förplägnadsförband.
Motionerna
Vänsterpartiet hävdar i sin partimotion Fö203 att de farhågor som fanns inför försöksverksamheten med mobiliserings- och förplägnadsförband har besannats. Motionärerna förordar därför (yrkande 8) att verksamheten med mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga i armén avbryts.
I Socialdemokraternas partimotion Fö201 anförs att Arbetsdomstolen genom beslut i december 1993 underkänt arméns hantering av utbytet av civilanställd personal i regementens kök och förråd mot värnpliktig "grå arbetskraft". Motionärerna anser, utan att framföra särskilt yrkande, att frågan om att ersätta civil personal i arméns kök och förråd med värnpliktiga bör tas upp till förnyad prövning.
Utskottet
Utskottet har erfarit att den utvärdering som Försvarsmaktens organisationsmyndighet gjort under hösten 1993 visar att utbildningen av mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga genomförts med tillfredsställande resultat.
Utskottet konstaterar att regeringen har lämnat den redovisning som riksdagen begärt (prop. 1992/93:228, FöU11, rskr. 386) av hur det antalsmässiga behovet av mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga kommer att utvecklas de närmaste åren. Utskottet har ingen erinran mot redovisningen.
Frågan om uppsägning av civilanställd personal i kök och förråd har prövats av Arbetsdomstolen. Utskottet finner att domstolen tagit arbetsrättslig ställning till de uppsägningar som gjorts vid Upplands regemente S 1/Fo 47 och därvid har ansett att de saknat saklig grund. Personalen har erbjudits återanställning och erhållit skadestånd. I domslutet behandlas endast tidpunkten för uppsägningarna. Domstolen uttalar sig inte om införandet av mobiliserings- och förplägnadsenheter.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att det inte är nödvändigt att pröva frågan om mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga ytterligare. Riksdagen bör följaktligen avslå partimotion Fö203 (v) yrkande 8.
Mark, anläggningar och lokaler
Propositionen
I propositionen erinrar regeringen om riksdagens beslut (1992/93:FiU8, rskr. 123) att lägga ned Fortifikationsförvaltningen och inrätta en ny avgiftsfinansierad myndighet, Fortifikationsverket, från den 1 juli 1994. Fortifikationsverket, vars verksamhet håller på att byggas upp, avses få ett renodlat ansvar som ägarföreträdare och förvaltare av försvarets fastigheter.
Regeringen anmäler att Fortifikationsförvaltningens projekteringsverksamhet och delar av den regionala byggadministrationen från den 1 januari 1994 bolagiseras och därmed konkurrensutsätts. Från samma tidpunkt överförs den fortifikatoriska forskningen till Försvarets forskningsanstalt.
Regeringen anmäler vidare att den vid beräkningen av resursbehovet för programmet För grundorganisationen gemensamma resurser har tagit hänsyn till systemförändringen. Denna kompensation avses korrigeras i 1994 års kompletteringsproposition när hela fastighetsbeståndet har invärderats.
Regeringen har i mars 1993 gett Fortifikationsförvaltningen i uppdrag att i samråd med Statens lokalförsörjningsverk utreda förutsättningarna för att avyttra de militära etablissemang som i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 337) skall avvecklas. Uppdraget omfattar I 2 i Karlstad, I 12 i Eksjö, I 14 i Gävle, P 6 i Kristianstad, Lv 6 i Göteborg, A 3 i Kristianstad, F 13 i Norrköping, F 6 i Karlsborg, F 8 i Barkarby, F 18 i Tullinge, MKO på Vaxön samt A 4 i Östersund.
Några förslag till riksdagen avges inte.
Motionen
I motion T214 (fp) om infrastruktur och arbetsmarknad hänvisar motionärerna till att det nu gällande försvarsbeslutet har rivit upp vad som tidigare beslutats om att utöka verksamheten vid F 18 i Tullinge. Motionärerna anser att det i detta läge är mycket angeläget att det ges besked om försvarets framtida planer för detta markområde (yrkande 6). En översiktsplanering bör inledas.
Utskottet
Utskottet konstaterar att samma motionärer som nu är i fråga vid föregående riksmöte framförde ett snarlikt yrkande. Utskottet hänvisade vid detta tillfälle till ett aviserat uppdrag till Fortifikationsförvaltningen att i samråd med Statens lokalförsörjningsverk klarlägga förutsättningarna för att avyttra de militära etablissemang som enligt riksdagens beslut skall avvecklas. Häri ingår en undersökning om det finns statliga verksamheter som skulle kunna lokaliseras till bl.a. Tullinge. Regeringen anmäler nu att den gett uppdraget.
Myndigheterna har gemensamt utsett en särskild kontaktman som ansvarar för avvecklingsarbetet. Arbetet sägs bedrivas i samråd med länsstyrelsen och Botkyrka kommun. Enligt vad utskottet erfarit diskuteras för närvarande vilken ny huvudman som skulle kunna ta över anläggningen.
Utskottet utgår från att det arbete som pågår i frågan kommer att tillgodose vad motionärerna har efterlyst. Riksdagen bör sålunda inte bifalla motion T214 (fp) yrkande 6. Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om mark, anläggningar och lokaler.
Vapenstölder och förvaring av vapen
Motionerna
I Socialdemokraternas partimotion Ju809 om kriminalpolitiken behandlas frågan om s.k. illegala vapen. Med referens till den statistik som Rikskriminalen redovisar över vapenstölderna anser motionärerna att fortsatta åtgärder behövs för att komma åt de många illegala vapnen.
Stölderna ur militära förråd sägs vara omfattande. Militära vapen, sprängämnen och ammunition förvaras i obevakade förråd som saknar inbrottslarm och ofta är försedda med lättforcerade dörrar. Med hänsyn till de särskilda risker som är förknippade med försvunna militära vapen och sprängämnen anser motionärerna att skyndsamma åtgärder bör vidtas i syfte att förhindra stölder ur militära förråd (yrkande 12). Även frågan om behovet av en ökad kontroll och säkrare förvaring av de vapen som finns i hemvärnsorganisationen bör övervägas.
Åtgärder mot stölder ur militära förråd efterlyses också i motion Fö302 (s). Motionären anser det uppenbart att det fortfarande är alldeles för lätt att komma över militära vapen i förråd. Bevakningen måste därför bli effektivare och förvaringen av vapen och ammunition göras säkrare.
Utskottet
Frågan om förvaring av skjutvapen och åtgärder för att förhindra stölder av sådana har behandlats av riksdagen vid ett flertal tidigare tillfällen. När det gäller militära skjutvapen har t.ex. detta skett i försvarsutskottets betänkanden FöU 1982/83:8, FöU 1986/87:11, 1991/92:FöU12 och 1992/93:FöU9.
I samband med sin behandling av frågan under 1992 års riksmöte (1991/92:FöU12 s. 58) anförde utskottet bl.a.
-- -- -- att det är oacceptabelt att militära vapen stjäls. Frågan är allvarlig och bör föranleda åtgärder som leder till en snar förbättring. Samtidigt måste beredskapskraven vägas mot stöldrisken. -- -- --
Det är viktigt att de åtgärder som initieras eller avses vidtas leder till avsett resultat.
Utskottet har nyligen i ett särskilt utvärderingsprojekt låtit kartlägga hur stölderna av militära skjutvapen och ammunition har utvecklats de senaste 20 åren samt hur stölderna fördelar sig på olika typer av vapen och förvaringsplatser. I undersökningen har vidare ingått att beskriva de åtgärder som regeringen och myndigheterna vidtagit sedan år 1992 för att minska vapenstölderna, liksom att bedöma effekterna av dessa åtgärder. Undersökningen är dokumenterad i Riksdagens utredningar (1993/94:URD1).
Den bild som utskottet fått genom undersökningen innebär sammanfattningsvis:
År 1992 stals eller förkom 320 militära skjutvapen. Detta antal är hittills unikt och beror på att det vid ett enda tillgrepp, vid Botkyrka, försvann 221 automatvapen. Samma år stals eller förkom av annan anledning 1 360 civila skjutvapen. Det stjäls eller förkommer således väsentligt fler civila än militära vapen.
Antalet försvunna militära vapen har under år 1993 minskat kraftigt, till 39. Detta antal är cirka hälften av nivån år 1991 och det lägsta under de senaste 20 åren. År 1992 återbördades 224 försvunna militära skjutvapen, varav 180 härrörde från Botkyrkainbrottet.
Sedan år 1992 har en rad åtgärder vidtagits för att förhindra stölder ur militära förråd. Ytterligare åtgärder planeras. Den nu avläsbara positiva effekten bör enligt utskottets mening följas upp som kontroll att resultatet är bestående.
Mänskligt slarv är en minst lika betydelsefull orsak till att det försvinner militära skjutvapen som brister beträffande förrådshållningen.
Mot bakgrund av vad som här har anförts torde de åtgärder som motionärerna efterlyser redan ha vidtagits eller initierats. Utskottet kommer att följa utvecklingen och ser för närvarande inga skäl för att riksdagen skall förorda ytterligare åtgärder. Riksdagen bör sålunda inte bifalla partimotion Ju809 (s) yrkande 12 och motion Fö302 (s).
Miljöfrågor
Propositionen
Regeringen sammanfattar i propositionen vad Försvarsmaktens organisationsmyndighet i programplanen redovisat om miljöarbetet i Försvarsmakten. Den beskrivna inriktningen innebär i huvudsak följande. De nationella miljömålen skall brytas ned till miljömål för Försvarsmakten. Miljökompetensen på regional och lokal nivå skall utökas och fördjupas. Miljöhänsyn skall tas i all planering och verksamhet. Hänsyn behöver tas till Försvarsmaktens speciella karaktär och uppgifter för att den skall kunna utbilda krigsdugliga och samövade förband.
Regeringen konstaterar att Försvarsmakten disponerar resurser som i olika sammanhang har stor betydelse vid räddningstjänstinsatser efter olyckor som hotar miljön. Det är därför enligt regeringens mening angeläget att Försvarsmakten och de ansvariga civila myndigheterna aktivt söker de lämpligaste formerna för att möjliggöra effektivaste hjälp vid olyckor.
Regeringen konstaterar vidare, med hänsyftning på de nationella miljömålen, att försvarets utsläpp av farliga ämnen m.m. utgör en mindre del av de totala utsläppen i landet. Samtidigt anser regeringen det angeläget att Försvarsmakten -- i enlighet med sin miljöpolicy -- fortsätter arbetet med att begränsa dessa utsläpp.
Regeringen erinrar om att frågor om försvaret och miljön också har behandlats i proposition 1993/94:111, Med sikte på hållbar utveckling, där förslag ges till riktlinjer för fortsatt uppföljning av besluten vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. Regeringen har i den tagit ställning till bl.a. avvägningen mellan totalförsvarets verksamhet i fred och eventuella motstående miljöintressen.
Sammanfattningsvis konstaterar regeringen att miljöarbetet inom Försvarsmakten bedrivs i ett brett spektrum och i enlighet med den antagna miljöpolicyn. Arbetet bör, enligt regeringen, fortsätta med den inriktning som Försvarsmaktens organisationsmyndighet har redovisat.
Motionerna
I motion Fö317 (s) återkommer motionärerna med ett tidigare väckt förslag om etablering av en miljövärnskår i Kristianstad. Förslaget har sitt ursprung i FN-studien (UNCED) inför 1992 års miljökonferens i Rio. Motionärerna hävdar att det med hänsyn till Sveriges tidigare internationella engagemang i frågan nu är viktigt att hemma följa upp FN-studien i praktiskt arbete. De finner P 6-området i Kristianstad vara ett mycket lämpligt område för en miljövärnskår och anser att en etablering där av en sådan också skulle vara i linje med riksdagens uttalande i 1992 års försvarsbeslut om regionalpolitiska insatser i de områden som drabbas speciellt hårt. Regeringen föreslås därför snarast utarbeta en aktionsplan med uppdrag att en miljövärnskår sätts upp i Kristianstad.
På motsvarande grunder föreslås i motion A469 (s) att en miljövärnskår inrättas i Kristianstad (yrkande 12).
Utskottet
Utskottet erinrar om att frågor om försvaret och miljön utförligt har behandlats i samband med 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333) samt en då aktuell motion med i stort samma yrkande som det som nu framförs i motion Fö317 (s). Utskottet konstaterade vid detta tillfälle att det inom försvarsmakten pågår en omfattande verksamhet med syfte att vårda och återställa miljön. Utskottet betonade, liksom regeringen, värdet av att försvarsmakten även fortsättningsvis lämnar bistånd vid miljökatastrofer samt att militära och alla berörda civila organ utvecklar formerna för samverkan. Miljöarbetet bör bedrivas i enlighet med andemeningen i Riodeklarationen.
Utskottet framhöll vidare att försvarsmaktens huvuduppgift är att kunna möta ett väpnat angrepp. Försvarsmaktens yttersta syfte är därför att "förhindra att kriget med sin totala förstörelse av liv, egendom och miljö når svenskt territorium". En omvandling av militära resurser för att inrätta en särskild miljövärnskår skulle minska försvarsmaktens möjligheter att lösa de uppgifter som statsmakterna ställt.
Utskottet gör nu ingen annan bedömning. Utskottet konstaterar att det allvarliga hot som miljökatastrofer innebär i huvudsak måste hanteras med icke-militära medel. Militära resurser kan naturligtvis användas i vissa katastrofsituationer, men i huvudsak är detta hot en uppgift för civila myndigheter. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att flera myndigheter inom totalförsvarets civila del såsom Statens räddningsverk och Kustbevakningen är verksamma inom detta område. Utskottet anser i enlighet med vad som här har anförts att totalförsvarets militära och civila resurser skall kunna utnyttjas vid miljökatastrofer av olika slag. Någon överföring av försvarsresurser till en särskild miljövärnskår bör däremot inte ske. Utskottet har självfallet ingen invändning mot att personal som tidigare tjänstgjort inom Försvarsmakten tas i anspråk för miljöarbete, liksom anläggningar som Försvarsmakten har avvecklat. Härav följer att riksdagen inte bör bifalla motionerna Fö317 (s) och A469 (s) yrkande 12.
Sjuktransporter med helikopter
Propositionen
Regeringen anmäler att den i april 1993 beslutade om anskaffning av sjuktransporthelikoptrar inom en ram av 200 miljoner kronor. Försvaret har därefter köpt fem helikoptrar av typ Augusta Bell 412 HP. Regeringen anmäler vidare att den i särskilda beslut fastställt hur avgiftssättningen för dessa helikoptrar skall ske. Ur dessa föreskrifter sägs framgå att avgifterna skall vara rimliga samtidigt som konkurrenssituationen mellan företag på marknaden inte får snedvridas. Avgifterna skall således beräknas så att alla kostnader täcks utom sådana som är specifika för det militära försvaret.
Sjukvårdshuvudmännen sägs fortlöpande ha orienterats. Armén kommer under år 1994 att kunna erbjuda tre stationer med ambulans till sjukvårdhuvudmännen. Några förslag till riksdagen avges inte. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med ytterligare redovisning i denna fråga.
Motionen
I motion Fö323 (c) hävdar motionären att såväl Rikspolisstyrelsen som sjukvårdshuvudmännen har invaggats i förhoppningar att få disponera en till två helikoptrar av dem som inköptes i enlighet med försvarsbeslutet för särskilt avsatta medel. Han anser att Chefen för armén nu ändrat uppfattning i frågan och själv avser att operera helikoptrarna på uppdrag av sjukvårdshuvudmännen. Enligt motionären kommer detta att leda till att armén med dessa helikoptrar får svårt att hävda sig i konkurrensen med civila helikopteroperatörer. En konsekvens av detta förmodar motionären bli att de nya helikoptrarna inte kommer att utnyttjas av sjukvårdshuvudmännen på andra orter än Boden och Linköping. Han anser att man på orter där det redan finns offentlig helikopterverksamhet, t.ex. i Göteborg, blir tvungen att bygga upp en ny organisation för luftburna sjuktransporter. En samordning och ett samutnyttjande inom den befintliga organisationen skulle enligt motionären ge både större effektivitet och lägre kostnader. Han förordar därför att Rikspolisstyrelsen tilldelas en till två av de nyinköpta helikoptrarna för att användas för akuta luftburna sjuktransporter.
Utskottet
Utskottet erinrar om att de nyligen anskaffade helikoptrarna primärt är avsedda för sjuktransporter i krig. Härav följer att särskilda krav måste ställas på bl.a. besättningarnas utbildning. Helikoptrarna skall dessutom kunna användas för sjuktransporter i fred varvid sjukvårdshuvudmännen ges möjlighet att teckna avtal. De nu aktuella helikoptrarna utgör således exempel på sambruk av en resurs för såväl militära som civila behov, något som utskottet tidigare uttalat sig till förmån för. Utskottet har erfarit att de inköpta helikoptrarna avses få en stationering som är lämplig med hänsyn till de krav som ställs av sjukvårdshuvudmännen i samband med att avtal tecknas. Den framtida baseringen är således ännu inte beslutad.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning i propositionen och vill för sin del betona dels att avgiftssättningen för helikoptrarna sker på ett sätt som inte snedvrider konkurrensen på marknaden, dels tar till vara de samordningsmöjligheter som finns mellan de statliga helikopteroperatörerna försvaret och polisen.
Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att riksdagen bör avslå motion Fö323 (c).
Försvarsindustri
Propositionen
Regeringen hänvisar till sin redovisning av försvarsindustrin i 1993 års budgetproposition (1992/93:100 bil. 5) och anger att vad som där anfördes i allt väsentligt fortfarande gäller. En komplettering ges nu. I denna behandlas den svenska försvarsindustrin, det nordiska försvarsmaterielsamarbetet, prioritering av kompetensområden samt konsekvenserna för olika kompetensområden till följd av utvecklingen. Regeringen redovisar, utan att avge förslag till riksdagen, följande sammanfattande bedömning.
Den europeiska försvarsindustrin genomgår på grund av överkapacitet en omstrukturering och koncentration med ökat samarbete över gränserna.
Den svenska försvarsindustrins förmåga att tillgodose Försvarsmaktens behov av högvärdig materiel är en säkerhetspolitiskt värdefull tillgång.
Svensk industri har i kraft av sin kompetens goda möjligheter att delta i det internationella samarbetet, vilket är önskvärt för att kunna bevara kompetensen och för att säkrare kunna överleva.
För delar av den svenska försvarsindustrin har försvaret begränsade möjligheter att med egna beställningar behålla kompetens och produktionsresurser. De teknikområden som bör finnas kvar bör därför prioriteras. En sådan skall utgå från säkerhetspolitiska motiv och försvarets behov.
Det är önskvärt att försvarsindustrins strukturering till försvarets behov fortsätter, liksom för att behålla konkurrensförmågan.
Kompetensbevarande internationellt samarbete och export kommer att stödjas. Det internationella samarbetet fullföljs. Motionerna
Försvarsindustrifrågor behandlas i fem motioner. I motion Fö331 (s) erinras om att riksdagen har beslutat att Sverige skall behålla förmågan att utveckla ubåtar. Den samlade kompetensen inom detta område finns vid Kockums Submarine Systems AB. Därutöver finns kompetens vid Karlskronavarvet AB. Båda varven är dotterbolag till Kockums AB som ingår i Celsiuskoncernen.
För att det inom Sverige även i framtiden skall vara möjligt att vidmakthålla och utveckla den ubåtstekniska kompetensen krävs, enligt motionärerna, att Kockums Submarine Systems har fortsatt totalansvar vilket bl.a. fordrar en intakt produktionsanläggning. Motionärerna konstaterar att svenska ubåts- och fartygsbeställningar tenderar att komma med allt längre intervaller och i allt kortare serier. Det finns inte underlag för att belägga dagens varvskapacitet och marinens underhållsorganisation. Mot den bakgrunden anser motionärerna att en strukturrationalisering är nödvändig.
Motionärerna drar slutsatsen att kapacitet för utveckling, konstruktion, produktion och avancerat underhåll måste med alla till buds stående medel säkerställas vid Kockums Submarine Systems. Detta kräver att marinens ubåtssystem prioriteras. Studier och projektering av Ubåt 2000 bör således garanteras medel och produktion inledas av Ubåt 2000 i Malmö år 1998. Dessutom bör enligt motionärerna framtida kvalificerat underhåll och livstidsförlängning av ubåtar reserveras för Kockums Submarine Systems i Malmö.
I motion A469 (s) om Skåne framförs ett likartat förslag (yrkande 17).
I motion Fö315 (m, c) erinrar motionärerna om att riksdagen har beslutat (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333) att Muskövarvet skall privatiseras. De saknar besked om hur regeringen avser fullfölja beslutet. Motionärerna framhåller vidare Karlskronavarvets betydelse när det gäller produktion av stridsfartyg och anser att varvet enligt marknadsmässiga principer också bör få konkurrera om underhållet av marinens fartyg. Muskövarvet bör därför omgående privatiseras.
Även motionärerna i motion Fö332 (s) refererar till riksdagsbeslutet våren 1993 om försäljning av Muskövarvet. Motionärerna konstaterar att det har gått ett år och att varvet fortfarande inte har sålts. De anser att behovet av förändringar kvarstår i syfte att minimera kostnaderna för det marina underhållet, särskilt som underhållsvolymen minskar kraftigt. Ett gemensamt huvudmannaskap för Muskö- och Karlskronavarven synes enligt motionärerna än mer önskvärt i dag. Regeringen bör således snarast verkställa riksdagens beslut.
I motion U411 (fp) hävdar motionären att det råder stor osäkerhet om svensk säkerhetspolitik, såväl dagens som framtidens. Som ett uttryck för detta tar hon Sveriges ansökan för två år sedan om samarbete med de europeiska NATO-staternas programgrupp för forskning, utveckling och tillverkning av krigsmateriel. Ansökan gjordes till IEPG (Independent European Programme Group) vilken i somras övergått till att heta WEAG (Western European Armament Group). Ansökan har inte beviljats men motionären pekar på det samarbete och informationsutbyte som ändå skett, bl.a. inom ramen för det inom IEPG gemensamma programmet för forskning och teknikutveckling (EUCLID) och i det råd som planerar kursverksamhet (SERA).
Motionären undrar, med hänvisning till den svenska neutralitetspolitiken, hur vi skall kunna vara neutrala när vår försvarsindustri görs alltmer beroende av NATO-länders vapenindustrier. Sverige bör sålunda inte tillhöra organisationer som WEAG eller delta i programarbete som SERA eller EUCLID. Vad som anförts i motionen om försvarsindustriellt samarbete föreslår motionären att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna (yrkande 2).
Utskottet
I 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 338) prioriterades ubåtssystem. Beslutet innebär att tolv ubåtar skall vidmakthållas och att studier skall inledas av ett nytt system -- Ubåt 2000 -- som efter sekelskiftet skall kunna ersätta då utgående ubåtar. Utskottet har erfarit att medel i närtid har avsatts för studier av Ubåt 2000 och att en serietillverkning förutses kunna inledas budgetåret 2000/01. Detta innebär att produktionsstarten är senarelagd i jämförelse med den planering som tidigare gällt. Skälet till detta är de akuta problemen i marinens ekonomi.
Utskottet ser för närvarande inga skäl för att ändra prioriteringen av ubåtssystemen i förhållande till nu gällande inriktning. Inom landet bör således också framgent finnas kompetens och kapacitet för konstruktion, projektering, tillverkning och underhåll av ubåtar. Möjligheten att långsiktigt kunna bevara denna förmåga kan dock bli beroende av om nya exportorder erhålls. Någon närmare precisering eller inriktning från riksdagen av ansvar och arbetsfördelning mellan de nu berörda företagen inom Celsiuskoncernen anser inte utskottet nödvändig. Riksdagen bör därför avslå motionerna Fö331 (s) och A469 (s) yrkande 17.
Utskottet har erfarit att det finns frågor inför en försäljning av Muskövarvet som ännu inte är utredda, bl.a. den juridiska reglering som krävs vid en utarrendering av varvet, liksom marinens framtida behov av fartygsunderhåll i fred och i krig. Utskottet utgår från att regering och berörda myndigheter driver denna fråga vidare så att riksdagens beslut (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333) att bolagisera Muskövarvet kan genomföras utan onödig tidsutdräkt. Riksdagen bör därför inte bifalla motionerna Fö315 (m, c) och Fö332 (s).
Utskottet övergår till att behandla frågan om internationellt försvarsindustrisamarbete. Inför 1992 års försvarsbeslut uttalade utskottet (1991/92:FöU12 s. 100) bl.a. att:
det minskade behovet av försvarsmateriel, den tekniska komplexiteten och de höga utvecklingskostnaderna för ny materiel kommer att innebära att hittillsvarande bredd och självständighet i svensk försvarsindustri inte kommer att kunna vidmakthållas. Detta kommer att leda till strukturomvandlingar och ett ökat internationellt samarbete. Utskottet utesluter inte att strukturförändringarna i vissa fall kan komma att leda till ett utländskt delägarskap i svensk försvarsindustri.
Vid samma tillfälle återgav utskottet, utan erinran, vad regeringen anfört om svenska relationer till existerande samarbetsorgan i Europa på det försvarsindustriella området, i första hand till The Independent European Programme Group (IEPG):
Det är, framhåller regeringen, för svensk försvarsindustri väsentligt att den svenska marknaden -- -- -- fungerar på likartat sätt som marknaden i IEPG-länderna och att svensk industri kan accepteras som samarbetspartner till försvarsindustrin i dessa länder.
Utskottet har inte funnit skäl för andra bedömningar än de som gjordes i samband med 1992 års försvarsbeslut. För att kunna delta i det framtida europeiska försvarsmaterielsamarbetet synes det betydelsefullt att Sverige medverkar i det opolitiska samarbetsorganet för informationsutbyte Session Européenne des Responsables d'Armement (SERA) eller andra motsvarande organ. Riksdagen bör sålunda avslå motion U411 (fp) yrkande 2.
Utskottet har ingen erinran mot regeringens redovisning av försvarsindustrifrågorna.
Vissa lokaliseringsfrågor
Propositionen
Regeringen redogör för arbetsläget när det gäller den av riksdagen beslutade (prop. 1992/93:100 bil. 5, FöU9, rskr. 333) garnisonssamordningen i Östersund. Chefen för armén har till regeringen redovisat hur lokalerna skall utnyttjas och fullföljer uppdraget. Härvid erbjuds den civila högskolan -- Mitthögskolan -- lokaler. Förberedelser vidtas för att flytta försvarsmyndigheter som hyr lokaler i Östersund till befintliga kasernområden senast budgetåret 1996/97. Regeringen anmäler att den vid beräkning av medel för anslaget A 1. Försvarsmakten har tagit hänsyn till de ökade kostnaderna för försvaret genom att samordningen också skall innefatta civila myndigheter.
Regeringen anmäler att Försvarsmaktens organisationsmyndighet på regeringens uppdrag har undersökt om det finns verksamhet som är lämplig att lokalisera till Karlsborg eller Almnäs. Av redovisningen av uppdraget framgår, enligt regeringen, att det vore orationellt att överföra utbildning av arméförband till någotdera av dessa ställen. Det har heller inte gått att identifiera någon lämplig sådan verksamhet inom marin- eller flygvapenprogrammen. Detsamma gäller beträffande verksamheten vid Försvarets materielverk. Dock avser Försvarsmakten att lokalisera en underhållsgruppsstabskader ur militärområdesunderhållsregemente Syd till Karlsborg.
Enligt regeringens mening bör inte någon ytterligare verksamhet inom det militära försvarets nuvarande myndigheter lokaliseras till dessa orter. Regeringen planerar dock att ge Statskontoret i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett försvarshistoriskt museum i Karlsborg.
Utskottet
Utskottet har när lokaliseringsfrågor varit uppe till behandling vid flera tillfällen uttalat sig om arbetsmarknadssituationen i Karlsborg. Senast skedde detta i samband med ställningstagandet till lokaliseringen av Försvarets internationella centrum (prop. 1992/93:150 bil. 3, FöU14, rskr. 424). Utskottet anförde i sammanhanget bl.a. att det utgick från att arbetsmarknadspolitiska hänsyn även i fortsättningen tas när det gäller situationen i Karlsborg. Regeringen beslutade i juni 1993 att Karlsborgs kommun skall utgöra tillfälligt stödområde och kunna beviljas lokaliserings- och utvecklingsbidrag i enlighet med förordningen (1990:642) om regionalpolitiskt företagsstöd. Denna åtgärd bör ha förbättrat förutsättningarna för att etablera ny verksamhet i Karlsborg.
Utskottet har ingen invändning mot att förutsättningarna för ett försvarshistoriskt museum i Karlsborg utreds. Utskottet anser det dock vara otillfredsställande om endast detta skulle bli resultatet av ansträngningarna att inom och utom försvarssektorn skapa arbetstillfällen i Karlsborg. Utskottet utgår från att regeringen återkommer till riksdagen i frågan.
Ersättning för kroppsskador
Propositionen
Regeringen föreslår att riksdagen till Ersättningar för kroppsskador för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 74 198 000 kr. Anslaget avser vissa livräntor och ersättningar enligt lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd och förordningen (1977:284) om arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd. Riksförsäkringsverket disponerar anslaget.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag och föreslår att riksdagen anvisar det begärda anslaget.
Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 95--106) har anfört om Fortifikationsverket, Försvarets materielverk, Värnpliktsverket, Militärhögskolan samt Försvarets radioanstalt.
Propositionen
Fortifikationsverket
I enlighet med riksdagens beslut (prop. 1992/93:37, FiU8, rskr. 123) inrättas den 1 juli 1994 myndigheten Fortifikationsverket (Fortv).
Fortifikationsförvaltningen läggs ned den 30 juni 1994.
Huvuduppgiften för Fortifikationsverket blir att förvalta Försvarsmaktens ändamålsfastigheter och annan fast egendom som regeringen bestämmer. Myndigheten får ett renodlat ansvar som ägarföreträdare och förvaltare av fastigheterna. Därmed avses ansvar såväl för den juridiska och ekonomiska som för den tekniska fastighetsförvaltningen.
Utredningen om förvaltning av försvarsfastigheter har inlämnat en anslagsframställning för Fortifikationsverket och därvid redovisat myndighetens kommande verksamhet i verksamhetsgrenarna fastighetsförvaltning och uppdragsverksamhet.
Finansiering av anskaffning av mark, anläggningar och lokaler för Försvarsmakten skall, enligt regeringens uppfattning, ske genom att Fortifikationsverket tar upp lån i Riksgäldskontoret. Regeringen avser återkomma i kompletteringsproposition vad avser låneramens storlek.
Regeringen föreslår att Fortifikationsverket anvisas ett anslag på 1 000 kr.
Försvarets materielverk
Försvarets materielverk har som övergripande mål att inom sitt verksamhetsområde bidra till att lösa de uppgifter som angetts för Försvarsmakten.
Verket har under budgetåret 1992/93 disponerat följande anslag:
B 2. Arméförband: Anskaffning av materiel C 2. Marinförband: Anskaffning av materiel D 2. Flygvapenförband: Anskaffning av materiel E 2. Operativ ledning m.m.: Anskaffning av materiel E 4. Operativ ledning m.m.: Forskning och utveckling F 3. Försvarets materielverk K 2. Gemensam försvarsforskning (del) K 5. Anskaffning av materiel för kustbevakningen
Resultatredovisningarna pekar enligt regeringen på att verksamhetsmålen i huvudsak har nåtts. Verket anger dock att metoderna för resultatredovisning och uppföljning är under utveckling.
I sin anslagsframställning utgår verket från den omstrukturering av Försvarsmakten som görs den 1 juli 1994. De resurser som för närvarande disponeras av verket förutsätts i allt väsentligt komma att disponeras av den nya myndigheten Försvarsmakten. Verksamheten föreslås bli avgiftsfinansierad. I en kompletterande anslagsframställning lämnar verket förslag om hur bl.a. kapitalförsörjningen skall ske vid övergång till avgiftsfinansiering.
Regeringen föreslår att Materielverkets verksamhet bör avgiftsfinansieras fr.o.m. budgetåret 1994/95. Det bör, enligt regeringen, ankomma på regeringen att besluta i de övriga frågor som behandlas i LEMO:s skrivelse Vissa frågor om försvarets materielförsörjning samt Materielverkets kompletterande anslagsframställning.
Regeringen föreslår att Försvarets materielverk anvisas ett anslag på 1 000 kr.
Värnpliktsverket
Värnpliktsverket skall ge stöd och service åt Försvarsmaktens krigsförbandschefer samt samverka med krigsplacerade chefer i bemanningsfrågor.
Regeringen påpekar att Värnpliktsverkets verksamhet påverkas av om en ny myndighet för pliktpersonal inrättas.
Värnpliktsverket och Försvarsmaktens organisationsmyndighet har träffat en överenskommelse som innebär att den nya myndigheten Försvarsmakten kommer att uppdra åt verket att utföra vissa uppdrag mot ersättning. Värnpliktsverket har i sin anslagsframställning mot denna bakgrund hemställt om 183 miljoner kronor.
Regeringen föreslår att Värnpliktsverket anvisas ett ramanslag på 189 821 000 kr.
Militärhögskolan
Militärhögskolan skall genom utbildning och forskning stödja Försvarsmaktens personella kompetensuppbyggnad av såväl militär som civil personal.
Regeringen har inte tillgodosett en hemställan från Militärhögskolan om ytterligare medel. Däremot bör enligt regeringens uppfattning verksamheten vid nuvarande Förvaltningshögskolan tillföras 1 645 000 kr för främst forskning och utveckling.
Regeringen föreslår att Militärhögskolan anvisas ett ramanslag på 126 069 000 kr.
Försvarets radioanstalt
Försvarets radioanstalt svarar inom totalförsvaret för produktion av underrättelser grundade på information inhämtad genom signalspaning. Information om verksamheten lämnas till utskottet i särskild ordning.
Regeringen föreslår att Försvarets radioanstalt anvisas ett ramanslag på 392 492 000 kr.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar medel för Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter i enlighet med regeringens förslag. Utskottets ställningstaganden i de olika anslagsfrågorna framgår av utskottets hemställan.
Totalförsvarets civila del
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 107--130) har anfört dels om resultatet av den verksamhet som genomförts inom det civila försvarets olika funktioner under budgetåret 1992/93, dels om verksamhet och anslag för budgetåret 1994/95. Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö201 (s partimotion) yrkande 5, Fö203 (v partimotion) yrkande 9, Fö401 (s), Fö402 (c), Fö403 (s), Fö404 (s), Fö701 (v), Fö702 (m), Fö703 (s), Fö704 (m, fp, kds, nyd), Fö705 (m), Fö707 (c), Fö709 (s), Fö710 (s) och A469 (s) yrkande 15.
Vissa utgångspunkter för planeringen
Propositionen
Regeringen erinrar inledningsvis om att den i januari 1993 i anvisningar för det operativa förberedelsearbetet inom totalförsvaret konkretiserat de säkerhetspolitiska och operativa förutsättningarna i 1992 års försvarsbeslut. Dessa anvisningar har utgjort grund för den programplan som Överstyrelsen för civil beredskap (ÖCB) lämnat till regeringen hösten 1993.
Regeringen anmäler att planen innehåller väsentliga preciseringar när det gäller att bedöma förmågan inom det civila försvarets funktioner under kriser och krig. Det är regeringens uppfattning att nämnda preciseringar, och hänsynen till ändrade planeringsförutsättningar, har inneburit att den samlade förmågan för det civila försvaret kan anses vara något bättre än vad som ansågs tidigare. Här betonar dock regeringen den osäkerhet som råder när det gäller det militära försvarets behov av stöd från det civila försvaret.
Regeringen anser att det förslag till fördelning av de ekonomiska resurserna för totalförsvarets civila del som ÖCB har föreslagit i programplanen i huvudsak är rimligt. Av statsfinansiella skäl förordar emellertid regeringen att resurserna till skyddsrumsbyggandet reduceras med 40 miljoner kronor.
På regeringens uppdrag har ÖCB föreslagit reviderade mål för funktionerna inom totalförsvarets civila del i förhållande till de mål som fastställdes våren 1992. Syftet är att de reviderade målen i större utsträckning än tidigare dels skall uttrycka funktionsförmåga under kriser och krig, dels skall vara bättre balanserade inbördes. Målen uppges vara i linje med inriktningen i 1992 års försvarsbeslut. Regeringen anmäler avsikten att besluta om de nya målen under våren 1994.
Utskottet
Utskottet erinrar om att riksdagen i 1992 års försvarsbeslut (prop. 1991/92:102, FöU12, rskr. 338) fastställde en inriktning för de olika funktionerna inom totalförsvarets civila del. Denna preciserades senare (1992/93:FöU9, rskr. 333). Inriktningen utgår från för totalförsvaret förändrade operativa förutsättningar där fortsättningsvis förmågan att motstå ett s.k. strategiskt överfall skall utgöra en av dimensioneringsgrunderna för planeringen. Kraven i övrigt på totalförsvarets förmåga att möta väpnat angrepp över kust alternativt landgräns, enligt den ambition som 1992 års försvarsbeslut anger, behöver fullt ut tillgodoses först efter något års komplettering av utrustning och utbildning.
Regeringen orienterade i försvarsbeslutspropositionen (prop. 1991/92:102) om de mål den avsåg fastställa för de skilda funktionerna inom totalförsvarets civila del.
Utskottet vill framhålla betydelsen av att den inriktning som lagts fast i försvarsbeslutet, med bl.a. det strategiska överfallet som planeringsgrund, får genomslag i verksamheten och att därvid det militära och det civila försvaret utgår från samma förutsättningar. Med hänsyn härtill, och till behovet att kunna följa upp verksamhetens resultat, bör regeringen orientera riksdagen om de mål för det civila försvarets funktioner som regeringen kommer att fastställa.
Funktionen Civil ledning och samordning
Propositionen
Inom funktionen finansieras verksamheten över tre anslag.
Under anslaget C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning finansieras sålunda i sin helhet verksamhetsgrenarna Administrativt stöd, Funktionsledning, Samordning av civilt försvar, Forskningssamordning, Beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling, Kompetensutveckling inom det civila försvaret samt ADB-sårbarhet. Därutöver finansieras delar av verksamhetsgrenarna Utveckling av ledningssystemet, Signalskyddsberedskap samt Kommunal beredskap.
Över anslaget C 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. finansieras investeringar i verksamhetsgrenarna Utveckling av ledningssystemet och Signalskyddsberedskap inom civilt försvar samt statsbidrag för verksamhetsgrenen Kommunal beredskap.
Över anslaget C 3. Civilbefälhavarna finansieras kostnader för administration samt utbildning och övningar.
När det gäller verksamhetens resultat anmäler regeringen att målen har nåtts med vissa undantag. Utbildning och övning på lokal nivå har sålunda inte genomförts i avsedd omfattning. Ledningssystemets utveckling och byggandet av ledningsplatser har försenats, liksom leveranserna av signalskyddsmateriel.
ÖCB och civilbefälhavarna uppges bedöma beredskapsläget vid försvarbeslutsperiodens slut som inte helt godtagbart.
Regeringen anser att bristerna kommer att åtgärdas av ÖCB och därför inte föranleder några särskilda regeringens åtgärder.
Regeringen har ingen erinran mot den ekonomiska redovisningen.
I sina förslag till inriktning och anslag anmäler regeringen att Kyrklig beredskap sedan ett år utgått som särskild funktion inom den civila delen av totalförsvaret. ÖCB är därmed inte längre funktionsansvarig myndighet. Regeringen anför att hänsyn härtill har tagits vid beräkningen av anslaget C 1. 200 000 kr har sålunda förts över till trettonde huvudtitelns anslag C 1. Stöd åt trossamfund. Medlen avses vara delfinansiering till Svenska kyrkans centralstyrelse i dess uppgift att leda och samordna beredskapen för de kyrkliga kommunerna, vissa frikyrkliga samfund och de icke-kristna samfunden.
Regeringen anmäler vidare att den efter riksdagens godkännande beslutat att fr.o.m. den 1 juli 1994 inrätta myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra resp. Norra civilområdet. Kanslierna lokaliseras till Malmö resp. Luleå. Samtidigt upphör myndigheterna Civilbefälhavaren i Södra, Västra, Nedre Norrlands och Övre Norrlands civilområde.
Regeringen bedömer att nuvarande inriktning av verksamheten bör gälla även för budgetåret 1994/95 och föreslår att riksdagen
till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 89 246 000 kr,
till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 92 007 000 kr,
till Civilbefälhavarna för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 35 550 000 kr.
Motionerna
Två motioner behandlar frågan om beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling (BIS). I motion Fö403 (s) framhålls principen att den som har ansvar för en verksamhet i fred bör ha motsvarande ansvar i krig. Denna ansvarsprincip innebär att beredskapsaspekterna skall beaktas vid planering av verksamheten i fred. Motionärerna påpekar att samhällets förmåga att kunna möta störningar är en angelägenhet för alla och att medvetenhet härom bör spridas i samhället.
Som ett led i beredskapen bör, enligt motionärerna, myndigheter och företag öka antalet kvinnor på s.k. nyckelbefattningar i verksamheter som är viktiga under kriser och krig. Detta skulle öka möjligheterna till kontinuitet i bemanningen eftersom en stor del av männen är krigsplacerade i det militära försvaret. Motionärerna anser att det bör vara ÖCB:s och övriga funktionsansvariga myndigheters uppgift att öka medvetenheten om vikten att fler kvinnor anställs i verksamhet som är betydelsefull för samhället under beredskap och krig.
Enligt Vänsterpartiets partimotion Fö203 är BIS sorgligt försummat. Avbrott i el- och teleförbindelser under den senaste vintern sägs utgöra exempel på detta. Motionärerna anser att om det strategiska överfallet skall kunna mötas så måste BIS vara en viktigare uppgift än att bygga skyddsrum i perifera orter. Uppgiften är svår men nödvändig.
Motion Fö402 (c) tar upp frågan om finansieringen av den kyrkliga beredskapen. Motionären uppmärksammar att ansvaret för den kyrkliga beredskapen fr.o.m. den 1 juli 1993 övergått från ÖCB till Svenska kyrkans centralstyrelse. Han anför att de sammanlagda kostnaderna i samband med övertagandet uppskattades till 600 000 kr och att nu vid anslagsberäkningen av anslaget C 1. inom fjärde huvudtiteln 200 000 kr överförts till trettonde huvudtitelns anslag till stöd till trossamfunden. Motionären befarar att kyrkofondsmedel kan komma att tas i anspråk för att finansiera mellanskillnaden, vilket inger principiella betänkligheter. Han föreslår därför att riksdagen beslutar att det inom anslaget C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning under fjärde huvudtiteln skall avsättas 400 000 kr för finansiering av den del av kyrkans kostnader för den kyrkliga beredskapen som inte täcks under trettonde huvudtiteln.
Utskottet
Utskottet har i olika sammanhang, t.ex. i betänkandena 1988/89:FöU12 s. 22 och 1989/90:FöU7 s. 61, understrukit betydelsen av att ta beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling (BIS). ÖCB har regeringens uppdrag att informera och utbilda om BIS. Målet är att beslutsfattare i kommuner och landsting, företrädare för näringsliv samt representanter för myndigheter, genom insikt om den civila beredskapens betydelse, skall bli motiverade att ta hänsyn till beredskapsaspekter i sina beslut. ÖCB har fastställt ett handlingsprogram som innehåller flera åtgärder för att öka denna medvetenhet. Bl.a. ingår högskolekurser och marknadsföringsutbildning samt visst stöd till civilbefälhavare och länsstyrelser. Härutöver stöds forskningsprojekt inom området.
Utskottet har erfarit att frågan om utnyttjande av nyckelpersoner inom totalförsvaret kommer att behandlas i den proposition som för närvarande förbereds inom regeringskansliet. Lagförslaget är upprättat med anledning av förslagen från Pliktutredningen och Utredningen om författningsreglering av totalförsvarsplikten.
Utskottet utgår från att ÖCB och övriga funktionsansvariga myndigheter -- när statsmakternas beslut föreligger -- i sitt arbete med att öka medvetenheten om BIS kommer att ta hänsyn till konsekvenserna av den förändrade totalförsvarsplikten. I det sammanhanget bör övervägas vad som i motion Fö403 (s) har anförts om betydelsen av att fler kvinnor är anställda i för samhället under beredskap och krig viktig verksamhet. Riksdagen bör därmed inte bifalla motion Fö403 (s).
Vad som här har anförts om betydelsen av BIS, och om de åtgärder som vidtas för att öka medvetenheten om BIS, innebär att motion Fö203 (v) yrkande 9 bör lämnas utan bifall.
Regeringen har tidigare informerat (prop. 1992/93:100 bil. 5, s. 139) riksdagen om avsikten att låta kyrklig beredskap utgå som en särskild funktion. Som följd härav upphör ÖCB att vara funktionsansvarig myndighet och får gentemot Svenska kyrkans centralstyrelse ett ansvar liknande det som ÖCB har mot funktionsansvariga myndigheter.
Utskottet har erfarit att ÖCB i sin budget tidigare avsatt ca 300 000 kr för samordningen av den kyrkliga beredskapen. Regeringen har i sin budgetberäkning förutsatt att nyss nämnda kvarvarande samordningsinsats hos ÖCB för kyrklig beredskap motsvarar en resursinsats av ca 100 000 kr. Utskottet har vidare erfarit att regeringen i budgetberedningen utgått från att erforderliga medel för den kyrkliga beredskapen, utöver de 200 000 kr som enligt regeringsförslaget förs till trettonde huvudtiteln, kommer att få tas ur kyrkofonden. Utskottet har ingen erinran mot detta. Motion Fö402 (c) bör därmed avslås av riksdagen.
Utskottet har ingen erinran mot propositionens redovisning och föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag till medelsanvisningar för anslagen till Civil ledning och samordning för budgetåret 1994/95. Utskottets ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.
Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst
Verksamhet som Statens räddningsverk ansvarar för
Propositionen
Verksamheten finansieras över fyra anslag.
Över anslaget D 1. Befolkningsskydd och räddningstjänst finansieras sålunda Statens räddningsverks (SRV:s) uppdrag inom bl.a. ledning och samordning, tillsyn och rådgivning, information, utbildning och övning samt materielförsörjning.
Verksamheten under anslaget D 2. Skyddsrum omfattar produktion av ledningsplatser samt utbetalningar av ersättning för skyddsrumsbyggande.
Medel från anslaget D 3. Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor utbetalas enligt de grunder som anges i 1986 års kompletteringsproposition (1985/86:150, FöU11 och FiU29, rskr. 345 och 361) om förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor.
Under anslaget D 4. Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. finansieras vissa kostnader i samband med genomförda räddningsinsatser, bekämpningsoperationer till sjöss, hjälpinsatser utomlands samt utredningar av allvarliga olyckor.
När det gäller verksamhetens resultat för den del funktionen som SRV ansvarar för anmäler regeringen att givna uppdrag för budgetåret 1992/93 i huvudsak har genomförts. Myndighetens resultatredovisning sägs dock i stort vara en beskrivning av genomförd verksamhet utan knytning till ekonomiskt resultat. Resultatredovisningen behöver därför utvecklas.
Regeringen återger ÖCB:s bedömning att krigsräddningstjänstens beredskap inför ett strategiskt överfall har försämrats till följd av krisuppgörelsens besparingar (1992/93:50 bil. 2, FiU1, rskr. 134) under budgetåret 1993/94.
Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag att den verksamhetsinriktning som i 1992 års försvarsbeslut bestämts för försvarsbeslutsperioden bör ligga fast. Regeringen föreslår att riksdagen
till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 716 603 000 kr,
till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 453 731 000 kr,
bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge att ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram på 368 000 000 kr,
till Förebyggande av åtgärder mot jordskred och andra naturlolyckor för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 25 000 000 kr,
till Ersättningar för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Motionerna
Sammanlagt tolv motioner behandlar frågor inom funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst.
I Socialdemokraternas partimotion Fö201 framhålls att det finns ett stort antal projekt som avser underhåll och förbättringar av skyddsrum och räddningscentraler. Motionärerna anser att dessa projekt med kort varsel skulle kunna sättas i gång och därmed skapa arbetstillfällen inom byggbranschen. Motionärerna förordar (yrkande 5) därför att de i propositionen föreslagna 368 miljoner kronorna i nya bemyndiganden i huvudsak bör användas för underhåll och förbättringar så att största möjliga antal byggarbetstillfällen skapas under de närmaste åren.
I motion Fö404 (s) erinras om tidigare beslut att överföra vissa uppgifter inom det civila försvaret från staten till kommunerna så att dessa får ett samlat ansvar för befolkningsskyddet och räddningstjänsten. Staten skall härvid ge kommunerna full kostnadstäckning för de uppgifter som överförs. Fördelningen av de statliga medlen för de kommunala beredskapsåtgärderna bör enligt motionärerna utgå från skyddsbehoven. Dessa sammanhänger bl.a. med det bedömda hotet, befolkningstillgångar, befolkningstäthet, försörjningsresurser och infrastruktur. Motionärerna ger från dessa utgångspunkter exempel på Skånes betydelse och förordar att Skåne bör vara ett av de områden som prioriteras när det gäller att fördela medel till det civila försvaret.
Motsvarande synpunkter när det gäller fördelning av statsbidrag till det civila försvaret framförs i motion A469 (s) yrkande 15.
Motionärerna i motion Fö401 (s) refererar till en konferens för civilförsvarsförbunden i de alliansfria staterna i Europa år 1993 i Bern. Värdlandet Schweiz förevisade då en modell för att omhänderta och skydda värdefulla kulturföremål vid krig, översvämningar etc. Motionärerna anför att modellen väckte sådan positiv uppmärksamhet, inte minst mot bakgrund av förstörelsen av kulturföremål i det forna Jugoslavien, att en motsvarighet borde byggas upp i Sverige. Motionärerna anser förutsättningarna vara goda för att utöka det svenska civilförsvarets uppgifter med ett ansvar för skydd av kulturföremål. Riksdagen bör därför av regeringen begära en utredning av frågan om en svensk organisation för skydd av kulturföremål vid katastrofer.
Fyra motioner berör inrättandet av ett risk- och beredskapscentrum. Motion Fö701 (v) refererar till frågans behandling i samband med den forskningspolitiska propositionen under våren 1993 och erinrar om att riksdagen då uttalade sig för att Hot- och riskutredningen borde bereda ärendet vidare. Motionärerna framhåller att Länsstyrelsen i Värmland, Högskolan i Karlstad och SRV genomfört en förstudie som redovisar förutsättningarna för hur ett sådant centrum kan byggas upp, finansieras och verka. En etablering av centret har påbörjats. Motionärerna pekar vidare på att kontakter för ett djupare samarbete tagits mellan centret i Karlstad och Lunds tekniska högskola. Dessa nya förutsättningar anser motionärerna bör beaktas inom Hot- och riskutredningen. De hemställer därför att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om vidare kompetensuppbyggnad inom risk- och beredskapsområdena.
I stort likartade resomemang förs i motion Fö703 (s). Motionärerna framhåller härutöver att en arbetsgrupp inom Lunds universitet påbörjat en utredning om förutsättningarna för att etablera ett nytt organ med inriktning på forskning, riskanalys och säkerhetsskydd. De hemställer därför att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om inrättandet av ett Risk- och beredskapscentrum, baserat på befintliga och kommande resurser i Karlstad och vid Lunds tekniska högskola.
Ett likalydande yrkande framförs i motion Fö704 (m, fp, kds, nyd).
I motion Fö710 (s) betonas att Sveriges enda utbildning inom området riskanalys och övriga delar av räddningstjänstens teoretiska bakgrund för närvarande finns i Lund. Motionärerna anser att ett centrum för riskforskning måste lokaliseras till en aktiv forsknings- och utbildningsmiljö med stor bredd. Lund/Malmöområdet sägs därvid sannolikt erbjuda de bästa förutsättningarna i Sverige. Hot- och riskutredningen bör beakta detta i sin vidare behandling av frågan. Motionärerna hemställer att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om inrättandet av ett nationellt riskforskningsinstitut vid Lunds universitet baserat på befintliga och kommande resurser vid Lunds tekniska högskola/Lunds universitet och i Karlstad.
Motion Fö702 (m) tar upp frågan om information inför hotande olyckor. Motionären konstaterar att gång efter annan har information, råd och vägledning från ansvariga myndigheter till allmänheten brustit. Han exemplifierar med de förhållanden som rådde dels i samband med det radioaktiva nedfallet efter reaktorhaveriet i Tjernobyl, dels vid översvämningarna i Ångermanälven hösten 1993. Motionärens slutsats är att bristerna i informationsplaneringen hos länsstyrelser och kommuner måste åtgärdas (yrkande 1). Han anser vidare att dessa informationsproblem bör studeras av Hot- och riskutredningen (yrkande 2).
Samme motionär behandlar i motion Fö705 (m) försäkringsskyddet för personal i utlandstjänst. Han konstaterar att det råder olikheter i detta avseende mellan FN-soldater och personal från Räddningsverket som tjänstgör utomlands. För anställda vid försvarsmaktens utlandsstyrka ikläder sig staten en riskgaranti gällande skada och sjukdom upp till tjugo basbelopp. För att få motsvarande skadeskydd till personal som tjänstgör i en internationell hjälpstyrka organiserad av Räddningsverket betalar verket en försäkringspremie per anställd. Skyddet gäller inte vid sjukdom. Motionären anser att det skydd som staten anordnar för FN-personalen resp. för Räddningsverkets hjälpstyrkor rimligen bör vara likvärdigt, såväl med avseende på hur det belastar anställningsmyndigheten som med avseende på omfattningen av skyddet.
I motion Fö707 (c) tas det kommunala sotningsmonopolet upp till behandling. Motionärerna återkommer med ett vid flera tidigare tillfällen framfört yrkande att riksdagen hos regeringen bör begära förslag till sådan ändring i räddningstjänstlagen (1986:1102) att enskild fastighetsägare i framtiden av skorstensfejarmästare kan ges rätt att sota egen villafastighet.
Enligt motion Fö709 (s) utgör den bristande standardiseringen av armaturer i cisternvagnar för transport av farligt gods ett problem. Motionärerna anser att det vore en fördel om antalet skilda armaturer kunde nedbringas. Räddningstjänsten skulle då ges större möjlighet att klara tömningar vid olyckor och andra nödsituationer. Motionärerna anser vidare att en lika sträng tillsyn på alla slags vagnar, alltså även inhyrda och utländska, vore viktig för säkerheten vid transport av farligt gods på järnväg. De hemställer därför att riksdagen hos regeringen begär att tillsynen på järnvägsvagnar för farligt gods skärps och omfattas av samma hårda regler för alla vagnar.
Utskottet
I den socialdemokratiska partimotionen Fö201 förordas att huvuddelen av de 368 miljoner kronor i bemyndiganden som regeringen begär skall användas för underhåll av skyddsrum och räddningscentraler.
Utskottet har erfarit att SRV redan nu agerar enligt de förslag om underhåll och förbättringar som föreslås i motionen. I takt med att nyproduktionen av bostäder har minskat under de senaste åren uppger SRV att strävan varit att öka volymen av underhålls- och förbättringsåtgärder. SRV uppger vidare att det är svårt att inom ramen för nu tilldelade bemyndiganden och betalningsmedel göra ytterligare omfördelningar till förmån för underhållsåtgärder.
Utskottet erinrar om att frågan om skyddsrumsbyggandet var föremål för behandling under föregående riksmöte (1992/93:FöU9 s. 82).
Utskottet har erfarit att regeringen i sitt beslut i december 1993 om fortsatta förberedelser inför nästa totalförsvarsbeslut uppdragit åt myndigheterna att överväga inriktningen av skyddsrumsprogrammet. SRV och FOA skall således med stöd av Försvarsmakten och ÖCB analysera effekterna av hittills genomförda ågärder inom befolkningsskyddet. Alternativ till dagens skyddsfilosofi skall belysas, varvid minst ett sådant skall innefatta en väsentlig minskning av kostnaderna för det fysiska skyddet.
Utskottet vill härutöver framhålla att Riksdagens revisorer, på förslag av försvarsutskottet, har beslutat granska hur skyddsrumsprogrammet genomförts.
Med hänsyn till vad som här har anförts anser utskottet att det inte finns skäl för att bifalla motion Fö201 (s) yrkande 5.
När det gäller frågan om fördelning av statliga medel för kommunala beredskapsåtgärder, vilken behandlas i motionerna Fö404 (s) och A469 (s), hänvisar utskottet till pågående arbete i regeringskansliet med beredningen av en ny lag om civilt försvar. Lagen, som avses föreläggas riksdagen i maj 1994, kommer bl.a. att innehålla bestämmelser om kommunernas uppgifter och ansvar inom det civila försvaret. Den kommer också att reglera hur staten skall ersätta kommunerna för deras beredskapsarbete. Med hänvisning till det kommande förslaget från regeringen bör motionerna Fö404 (s) och A469 (s) yrkande 15 avslås.
I motion Fö401 (s) förordas en utredning om en svensk organisation för skydd av kulturföremål vid katastrofer. Utskottet vill peka på att åtgärder för skydd av kulturföremål m.m. delvis regleras i lagen (1992:1402) resp. förordningen (1993:243) om undanförsel och förstöring. I förordningens 2 § anges sålunda vilka myndigheter som ansvarar för undanförsel av konstverk och kulturhistoriska föremål. Lagstiftningen förutsätter inte någon fredstida planering förutom att det skall finnas en förteckning i prioritetsordning över de objekt som skall kunna undanföras. Endast sådana objekt skall upptas som kan bedömas vara av mycket stort och unikt värde, dels för bevarandet av landets historiska, kulturella och andliga arv, dels för möjligheterna till rekonstruktion och återuppbyggnad av väsentliga samhällsfunktioner efter ett krig.
ÖCB anser, enligt vad utskottet har erfarit, att ansvariga myndigheter och andra organ genom erforderliga beredskapshänsyn i första hand bör söka att ordna ett tillfredsställande skydd för aktuella kulturföremål redan i fredstid. Om inte detta är möjligt, bör i samband med en beredskapshöjning beslutas om åtgärder i viss prioritetsordning för att förbättra skyddet.
De nordiska länderna pläderade vid Unescos generalkonferens hösten 1993 för insatser för att förstärka opinionen mot den pågående förstöringen av kulturmiljöer i det forna Jugoslavien. Utskottet har erfarit att ett internationellt expertseminarium om åtgärder för att skydda kulturminnen och kulturmiljöer på svenskt initiativ planeras till Paris senare i år.
Utskottet anser att skyddet av våra kulturskatter inför skilda katastrofsituationer, i första hand krig, är en viktig fråga. Betydelsen härav har poängterats genom den aktuella förstörelsen av historiska miljöer i det tidigare Jugoslavien. För undanförsel finns ett regelverk, men frågan om skydd är vidare än så. Utskottet utgår därför från att problemet med skydd av kulturföremål kommer att uppmärksammas och behandlas inför nästa fleråriga försvarsbeslut. Vad som anförs i motion Fö401 (s) bör därmed kunna bli tillgodosett. Motionen bör sålunda inte bifallas av riksdagen.
Utskottet behandlade frågan om ett Risk- och beredskapscentrum under föregående riksmöte och framhöll då bl.a. (1992/93:FöU13):
Enligt utskottets uppfattning behöver ett flertal frågor övervägas närmare innan ställning kan tas till det föreslagna risk- och beredskapscentret. Sådana överväganden kan lämpligen ske i den av regeringen nyligen tillsatta utredningen (Fö 1992:3) om påfrestningar och risker i det fredstida samhället samt om vissa frågor inom totalförsvarets civila del (Hot- och riskutredningen).
Utskottet utgår från att Hot- och riskutredningen, som skall lämna sina förslag senast vid utgången av år 1994, i sina överväganden om ett Risk- och beredskapscentrum även tar hänsyn till den information i frågan som tillkommit sedan ärendet senast behandlades av riksdagen och därmed till vad som har anförts i motionerna Fö701 (v), Fö703 (s), Fö704 (m, fp, kds, nyd) och Fö710 (s). Motionerna bör med hänsyn härtill avslås.
Motion Fö702 (m) behandlar frågan om information till allmänheten inför hotande olyckor. Utskottet konstaterar att varje kommun enligt 21 § räddningstjänstlagen (1986:1102) är skyldig att upprätta en räddningsplan i varje kommun. Av planen skall bl.a. framgå hur allmänheten skall varnas och informeras vid allvarliga olyckor. På motsvarande sätt ställer räddningstjänstförordningens (1986:1107) 48 § krav på att länsstyrelsens plan för räddningstjänst skall behandla information till allmänheten. De förhållanden som motionären beskriver torde därför knappast bero på brister i de legala förutsättningarna för hur kommuner och länsstyrelser skall informera allmänheten inför hotande olyckor. Utskottet anser därmed att motion Fö702 (m) bör avslås av riksdagen.
Försäkringsskyddet för civil personal i utlandstjänst behandlas i motion Fö705 (m). Utskottet har informerat sig i ärendet och kan konstatera att den försäkring som SRV tecknar för sina hjälpstyrkor utomlands innehåller ett sämre skydd vid invaliditet och dödsfall efter sjukdom än vad som gäller för militär personal i utlandstjänst. Eftersom försäkringsvillkoren för SRV:s personal i utlandstjänst är en avtalsfråga gör utskottet här inget uttalande. Motion Fö705 (m) bör därför avslås.
Utskottet konstaterar att försvarsministern i maj 1993 tillkallat (dir. 1993:30) en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av formerna för den kommunala räddningstjänsten och att behandla vissa frågor inom sotningsväsendet. Till de senare frågorna hör att bedöma sotningens brandförebyggande betydelse och att pröva i vilken utsträckning en avreglering kan ske, t.ex. genom att överföra ansvaret för sotningen från kommunen till fastighetsägaren. Mot bakgrund härav anser utskottet att motion Fö707 (c) bör avslås.
Motion Fö709 (s) behandlar tillsyner av cisternvagnar för transporter av farligt gods. Utskottet har erfarit från SRV att den föreskrivna periodiskt återkommande besiktningen -- tryckkontroll, in- och utvändig undersökning samt driftprov -- är likartad oavsett om vagnarna är inhyrda från utlandet, privata eller ägda av SJ. Detta är en följd av att föreskrifterna för inrikes järnvägstransport av farligt gods (RID-S) är identiska med de internationella reglerna (RID) i denna del. Utskottet anser därmed att motion Fö709 (s) bör avslås.
Utskottet har ingen erinran mot redovisningen i propositionen. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag till medelsanvisningar och bemyndiganden för budgetåret 1994/95 för de anslag till Befolkningsskydd och räddningstjänst som avser verksamhet som SRV ansvarar för. Utskottets ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.
Verksamhet som Vapenfristyrelsen ansvarar för
Propositionen
Verksamheten finansieras över två anslag.
Över anslaget D 5. Vapenfristyrelsen finansieras sålunda Vapenfristyrelsens uppdrag att pröva tillstånd om vapenfri tjänst samt att ombesörja uttagning, registrering, redovisning, krigsplacering och utbildning av vapenfria tjänstepliktiga.
Vapenfrias förmåner och andra kostnader i samband med de vapenfrias utbildning finansieras från anslaget D 6. Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga.
När det gäller verksamhetens resultat för den del av funktionen som Vapenfristyrelsen ansvarar för anmäler regeringen att verksamhetsmål och resultatkrav i stort har uppfyllts. Resultatredovisningen bör dock vidareutvecklas. Ett sådant arbete sägs ha inletts.
Regeringen anmäler vidare att Vapenfristyrelsens verksamhet kommer att påverkas av genomförandet av Pliktutredningens förslag om en ny myndighet för pliktpersonal för totalförsvaret.
Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag att nuvarande verksamhetsinriktning bör gälla även för budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår att riksdagen
till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 103 000 kr,
till Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 130 018 000 kr.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot redovisningen i propositionen. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag till medelsanvisningar för budgetåret 1994/95 för de anslag till Befolkningsskydd och räddningstjänst som avser verksamhet som Vapenfristyrelsen ansvarar för. Utskottets ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.
Funktionen Psykologiskt försvar
Styrelsen för psykologiskt försvar
Propositionen
Över anslaget E 1. Styrelsen för psykologiskt försvar finansieras styrelsens uppdrag om forskning, beredskapsplanering och utbildning samt information om säkerhetspolitik och totalförsvar. Vidare finansieras kostnaderna för vissa uppgifter som tidigare åvilat Delegationen för icke-militärt motstånd samt bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar.
Regeringen anser att verksamhetsresultatet för budgetåret 1992/93 i stort motsvarar ställda krav. Fortsatt arbete erfordras dock för att kunna beskriva effekten av verksamheten.
Regeringen återger, utan egen kommentar, vad som ÖCB anför om beredskapen inom området. Beredskapen inför ett strategiskt överfall sägs vara god medan de centrala myndigheternas förmåga att omedelbart kunna samordna sin information är osäker. Förmågan att tidigt avslöja och minska effekterna av en angripares psykologiska krigföring bedöms som mycket god. Likaså uppges förmågan till samordning av myndighetsinformation vara god. Så också förmågan att förmedla denna information via medier.
Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag att inriktningen för försvarsbeslutsperioden bör ligga fast, även med beaktande av de nya uppgifter som tillförts Styrelsen för psykologiskt försvar. Regeringen har beräknat 593 000 kr för tillkommande uppgifter inom området icke-militärt motstånd samt 3 395 000 kr för bidrag till Centralförbundet Folk och Försvar. Regeringen föreslår att riksdagen till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 14 631 000 kr.
Utskottet
Utskottet konstaterar att utvecklingen av etermedierna varit mycket snabb under de senaste åren. TV-kanaler har tillkommit och när- och lokalradion har byggts ut. I denna process är det viktigt att beredskapsaspekterna beaktas, särskilt mot bakgrund av de delvis mera krävande informationsbehov som kan uppstå i en situation med ett strategiskt överfall. Enligt utskottets mening återstår flera olösta frågor som gäller de nya etermediernas beredskapsroll inför säkerhetspolitiska kriser och krig. En sådan är exempelvis de villkor som skall gälla för TV 4:s sändningar. En annan är omfattningen av närradions, lokalradions och kabeloperatörernas beredskapsuppgifter. Utskottet delar därför inte helt regeringens uppfattning att förmågan till samordning av myndighetsinformation skulle vara god, liksom förmågan att förmedla denna information via medier. Utskottet utgår från att vad som ännu är olöst i fråga om mediernas beredskapsroll får en tillfredsställande lösning och att regeringen återkommer till riksdagen i frågan. Detta föreslår utskottet att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna.
Utskottet har i övrigt ingen erinran mot vad som i propositionen anförs om Styrelsen för psykologiskt försvar. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag till anslag för budgetåret 1994/95.
Frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret
Propositionen
Anslaget E 2. Stöd till frivilliga försvarsorganisationer finansierar delar av den verksamhet som bedrivs av de frivilliga försvarsorganisationer som anges i kungörelsen (1970:301) om frivillig försvarsverksamhet.
Anslaget var tidigare en del av de förutvarande anslagen F 7. Frivilliga försvarsorganisationer inom den militära delen av totalförsvaret och H 5. Frivilliga försvarsorganisationer inom den civila delen av totalförsvaret.
När det gäller verksamhetens resultat anför regeringen att verksamheten under budgetåret 1992/93 i stort uppfyllt de krav som ställts. Dock har endast 23 000 av förväntat 30 000 hemskyddsombud grundutbildats. Vid utgången av budgetåret 1992/93 hade 32 000 hemskyddsombud rekryterats.
Regeringen anger i sitt förslag till inriktning och anslag att inriktningen för försvarsbeslutsperioden i allt väsentligt bör ligga fast. Regeringen föreslår att riksdagen till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret för budgetåret 1994/95 anvisar ett anslag på 97 851 000 kr. Medlen, som ges i form av statsbidrag, förutsätts få disponeras och fördelas av Försvarsmakten, Statens räddningsverk och Arbetsmarknadsstyrelsen.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförts om anslag till Frivilliga försvarsorganisationer och förordar att riksdagen bifaller den föreslagna medelsanvisningen för budgetåret 1994/95. Utskottet erinrar samtidigt om vad utskottet anfört under avsnittet Organisationsfrågor med innebörd att det nu aktuella anslaget E 2. Stöd till frivilliga
försvarsorganisationer fr.o.m. budgetåret 1995/96 skall föras över till Övrig verksamhet. Samtidigt skall den civila planeringsramen minskas med ett belopp som motsvarar verksamheten för de civila frivilligorganisationerna.
Funktionen Försörjning med industrivaror
Propositionen
Verksamheten finansieras över fyra anslag, nämligen
F 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror,
F 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder,
F 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader samt
F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m.
När det gäller verksamhetens resultat anmäler regeringen att målen har uppnåtts med undantag för att omstruktureringen av beredskapslager inte genomförts i planerad omfattning. Funktionen bedöms vid försvarsbeslutsperiodens slut i huvudsak ha godtagbar förmåga mot strategiskt överfall. Däremot bedöms inte förmågan komma att vara godtagbar mot ett mera omfattande angrepp där förvarning erhålls.
Regeringen anger i sina förslag till inriktning och anslag att omstruktureringen av beredskapslagret kommer att genomföras under innevarande budgetår. Nuvarande inriktning av verksamheten inom funktionen bör gälla även för budgetåret 1994/95. Regeringen föreslår att riksdagen
till F 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1994/95 anvisar ett ramanslag på 80 809 000 kr,
bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
till F 2. Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1994/95 anvisar ett reservationsanslag på 23 096 000 kr,
till F 3. Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 167 950 000 kr,
till F 4. Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot redovisningen i propositionen. Utskottet föreslår att riksdagen bifaller regeringens förslag till medelsanvisningar och bemyndiganden för anslagen under Försörjning med industrivaror för budgetåret 1994/95. Utskottets ställningstaganden framgår av utskottets hemställan.
Funktioner tillhörande andra departement
Propositionen
Regeringen redogör här för beredskapsläge och förmåga, så som dessa förhållanden har uppgivits av ÖCB, samt för anslagsförslag inom funktioner som behandlas i andra bilagor till budgetpropositionen. Bl.a. anförs:
Beredskapsläget inom funktionen Hälso- och sjukvård är godtagbar även om det finns brister främst när det gäller akuta sjuktransporter och akutsjukhusens driftsäkerhet. Vissa brister finns också för läkemedel och sjukvårdsmateriel.
Beredskapsläget för de olika delarna inom funktionen Transporter varierar.
Livsmedelsberedskapen kommer att vara godtagbar i slutet av försvarsbeslutsperioden. Lagringsmålen har sänkts som följd av nya planeringsförutsättningar. Dricksvattenförsörjningen och skyddet mot ABC-stridsmedel behöver förbättras.
Inom funktionen Arbetskraft är planläggningsläget godtagbart. Dock redovisas fortfarande stora brister på frivillig personal i förhållande till rekryteringsbehovet.
Innan beslut har fattats som följd av Oljelagringsutredningens förslag (SOU 1993:87) är det svårt att ange något beredskapsläge för funktionen Energiförsörjning.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad som i propositionen anförts om funktioner tillhörande andra departement.
Övrig verksamhet
I detta avsnitt behandlar utskottet vad regeringen i propositionen (s. 131--152) har anfört om Övrig verksamhet. Till avsnittet har också förts behandlingen av motionerna Fö311 (fp), Fö328 (s), Fö601 (m), Fö602 (s), Fö603 (s, c, fp), Fö604 (kds), Fö605 (v), Fö706 (c), Fö708 (s) samt T606 (c).
Utskottet behandlar inledningsvis Kustbevakningens verksamhet och motionsyrkanden i anslutning härtill. Därefter behandlas Försvarets forskningsanstalt och försvarsforskningen varpå följer behandlingen av Försvarshögskolan samt Försvarsmaktens utlandsstyrka. Avslutningsvis behandlas i detta avsnitt ett antal förslag till riksdagen som uteslutande rör anslagsfrågor.
Kustbevakningen
Propositionen
Regeringen anför i propositionen att Kustbevakningen budgetåret 1992/93 ökade sin närvaro till sjöss och genomförde ca 153 000 fartygstimmar. När det gäller miljö- och sjöräddningstjänst har Kustbevakningen i samtliga genomförda bekämpningsoperationer påbörjat insatserna inom de angivna tidskraven.
Regeringen föreslår att nuvarande anslaget K 5. Anskaffning av materiel för Kustbevakningen upphör i och med utgången av budgetåret 1993/94. Kustbevakningen skall fr.o.m. den 1 juli 1994 finansiera samtliga investeringar i anläggningstillgångar med lån i Riksgäldskontoret.
Regeringen konstaterar att Kustbevakningens verksamhet för framtiden i större utsträckning än hittills måste inriktas mot tydligare effektmål. Ett riktmärke för den långsiktiga verksamhetsinriktningen bör enligt regeringen vara att åstadkomma en påtagligt ökad närvaro till sjöss, att förbättra beredskapen för miljö- och sjöräddningstjänst samt att minst bibehålla nivån för övrig serviceverksamhet.
Regeringen anför att regeringen nyligen har beslutat att en parlamentarisk utredning skall tillkallas för att pröva möjligheterna att ytterligare samordna och effektivisera den statliga maritima verksamheten. Utredningsarbetet kommer att beröra bl.a. Kustbevakningens verksamhet. I avvaktan på resultatet av bl.a. denna översyn anser regeringen att nuvarande inriktning för verksamheten skall gälla.
Regeringen föreslår att Kustbevakningen anvisas ett ramanslag på 312 853 000 kr.
Motionerna
Kustbevakningens verksamhet samt frågor om sjöräddningstjänst och marina miljöfrågor behandlas i åtta motioner.
I motion Fö601 (m) föreslår motionären att Kustbevakningens verksamhet övertas av marinen. Motionären menar att eftersom sjöterritoriet övervakas av flera myndigheter leder detta till bristande koordination. Förslaget medför enligt motionären både rationellare verksamhet och betydande besparingar.
I motion Fö602 (s) konstateras att sydöstra Sveriges kuststräcka är ett långt och svårbevakat område. Trafiken från det tidigare stängda Östeuropa har dramatiskt ökat samtidigt som Kustbevakningens och Tullens verksamhet på senare år kraftigt minskats. Trafiken är, konstaterar motionärerna, övervägande positiv, men det finns en baksida som består av smuggling av bl.a. alkohol, narkotika och människor. För att komma till rätta med detta menar motionärerna att resurserna måste utökas vad gäller tull och kustbevakning.
Motionärerna i motion Fö603 (s, c, fp) anför att Kustbevakningens resurser för oljebekämpningen i kust- och vattenområdena inom Kalmar län är helt otillräckliga och i vissa avseenden också omoderna. De konstaterar att nuvarande miljöskyddsfartyg i Oskarshamn är litet, gammalt och omodernt.
Enligt motionärernas uppfattning måste Kustbevakningen bl.a. prioritera resursfördelningen av moderna miljöskyddsfartyg på så sätt att norra Kalmar län snarast tillförs ett sådant.
I motion Fö604 (kds) anser motionärerna att Kustbevakningen snarast bör tilldelas ansvaret att bygga upp de resurser som behövs för att bistå vid fartygsbränder till sjöss. Motionärerna framhåller att det mellan Sverige och våra grannländer finns ett stort antal färjelinjer och att en del av det transporterade godset på färjorna är brandfarlig vara eller s.k. farligt gods av annat slag. Vidare framhåller motionärerna att allvarliga brandtillbud har förekommit under senare år och trots att brandskyddet förbättrats väsentligt är det viktigt att utforma en effektiv organisation från land för brandbekämpningen på fartyg.
Motionärerna pekar på att det hos Kustbevakningen finns de grunder, såväl vad beträffar snabbhet som uthållighet, som erfordras för att bistå befälhavaren på ett fartyg med brand ombord, bl.a. genom de av Kustbevakningen vidtagna åtgärderna i samband med dess ansvar för åtgärder vid olje- och kemikalieolyckor som även kan innebära brandbekämpning.
Frågan om kommunal medverkan i sjöräddningstjänst behandlas i motion Fö706 (c). Här konstaterar motionären att staten har tecknat avtal med sex kommuner om medverkan i räddningstjänst till sjöss. Avtal har slutits med Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg samt Härnösand och Kramfors i samverkan. Motionären finner det dock anmärkningsvärt att icke någon kustkommun mellan Stockholm och Malmö ingår i denna verksamhet. Eftersom närhet och snabbhet är av avgörande betydelse för utgången av svåra olyckor till sjöss anser motionären att det är angeläget att Gotlands kommun blir inlemmad i denna sjöräddningstjänst. Motionären anför att det finns kompetens och intresse hos berörda myndigheter att få ingå med sina respektive resurser i en verksamhet med insatsstyrkor utifrån den geografiska närhet som här blir naturlig.
Motionären föreslår att regeringen ser över möjligheterna att Gotlands kommun inordnas i den verksamhet med speciella insatsstyrkor i sjöräddningstjänst som avtalats med sex andra kustkommuner. Motionären framhåller vidare att ett system med trafikinformation om fartygs destination och last i Östersjön sedan många år krävts i centermotioner och skulle vara av stort värde för att möjliggöra snabba insatser.
I två motioner, Fö708 (s) samt T606 (c), behandlas sjöräddningen i södra Östersjön. Motionärerna pekar på förhållandet att den södra delen av Östersjön under de senaste åren fått ökad betydelse för sjöfarten. Motionärerna anför att sjötrafiken i södra Östersjön är mycket omfattande och att den största delen av ökningen gäller transporter av oljeprodukter. Vidare anförs att fisket i området är mycket stort, att färjetrafiken ökat på senare år samt att det förekommer en betydande örlogsmarin verksamhet i södra Östersjön.
Motionärerna framhåller att formerna för ökad samordning såväl av informationsinhämtning som för sjöräddningstjänsten både i södra Sverige och mellan de olika länderna i området bör utvecklas. Detta gäller främst, enligt motionärerna, operativ verksamhet, materielutformning m.m., gemensam planering, gemensam utbildnings- och övningsverksamhet samt utvecklingsfrågor. Motionärerna anser att det är angeläget att de gemensamma civila och militära resurser som finns längs södra Östersjön utnyttjas i denna verksamhet dels med hänsyn till behovet av samordning mellan länderna i området, dels med hänsyn till hot- och riskbilden i området.
Enligt motionärens, i motion T606 (c), mening är det viktigt att Sverige är pådrivande i internationella sammanhang för att få till stånd en anmälningsplikt av vilka fartyg som lämnar Östersjöhamn eller går in i Östersjön vad gäller deras last och destination samt tänkta färdväg. En sådan trafikinformation kan, enligt motionären, avsevärt underlätta räddningsinsatserna vid eventuella olyckor. Motionären konstaterar vidare, i likhet med motionären i motion Fö706 (c), att det för närvarande inte finns någon RITS-styrka (RITS = räddningsinsatser till sjöss) på kuststräckan mellan Malmö och Stockholm och anser att det vore rimligt att ytterligare minst en sådan styrka etablerades inom det aktuella området.
I motion Fö605 (v) föreslås att en marinstation för miljöberedskap inrättas och att denna placeras i Uddevalla--Lysekils-regionen. Syftet med stationen är enligt motionären att samla resurser, utrustning och kunskap för snabb insats vid miljöolyckor i marin miljö, oljeläckage etc.
Motionären konstaterar att resurserna på det marina miljöområdet är splittrade och utspridda på ett flertal olika institutioner och att det därför finns anledning att bygga upp en fast marinstation med kapacitet och kunskap som snabbt kan sättas in mot olyckor till havs.
Enligt motionären är en lämplig lokalisering för en marin miljöstation Uddevalla--Lysekils kommuner. Motiv för detta är bl.a. att Bohusläns kustband kan drabbas mycket svårt av eventuella olyckor, att det i Uddevalla--Lysekils-regionen finns kompetens kring havsforskning och företag med inriktning på marinteknik och marinmiljö samt att Kristinebergs marinbiologiska station, fiskerilaboratoriet samt satsningen "Havets hus" finns i Lysekil.
Utskottet
Utskottet konstaterar att de frågor som tas upp i motionerna Fö601 (m), Fö602 (s), Fö603 (s, c, fp), Fö604 (kds), Fö605 (v), Fö708 (s) och T606 (c) har samband med dem som den parlamentariska utredningen om effektivisering av den statliga maritima verksamheten (dir. 1993:136) skall överväga. Utskottet utgår ifrån att de frågor som tas upp i dessa motioner kommer att behandlas av utredningen. Motionerna Fö601 (m), Fö602 (s), Fö603 (s, c, fp), Fö604 (kds), Fö605 (v), Fö708 (s) och T606 (c) bör därför lämnas utan bifall.
Utskottet vill erinra om att utskottet behandlat frågan om förbättrad trafikinformation om fartyg i Östersjön tidigare och senast under innevarande riksmöte (1993/94:FöU1 s. 9--10). Utskottet anförde härvid att regeringen i den fortsatta beredningen uppmärksamt bör följa frågan och ta erforderliga initiativ. Utskottet vidhåller denna uppfattning. Motion Fö706 (c) yrkande 2 bör mot denna bakgrund avslås.
Utskottet konstaterar att regeringen har slutit avtal med sex kommuner om medverkan i sjöräddnings- och miljöräddningstjänsten. Utskottet konstaterar vidare, i likhet med motionären i motion Fö706 (c), att något sådant avtal ej slutits med någon kommun på kuststräckan Stockholm--Malmö. Utskottet har erfarit att avtalen tecknas för staten av Kustbevakningen, Sjöfartsverket och Statens räddningsverk i samråd. Det ankommer på berörda myndigheter att fortlöpande bedöma och utvärdera behovet av ytterligare kommunala insatsgrupper. Enligt utskottets uppfattning bör en strävan vara att sådant avtal tecknas med en kommun även på detta kustavsnitt. Härvid är Gotlands kommun ett alternativ som bör övervägas. Utskottet anser dock att något särskilt uttalande med anledning av motion Fö706 (c) yrkande 1 inte är påkallat. Motion Fö706 (c) yrkande 1 bör därför inte bifallas av riksdagen.
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar medel för Kustbevakningen i enlighet med regeringens förslag.
Försvarets forskningsanstalt m.m.
Propositionen
Regeringen anför i propositionen att försvarsforskningen skall fungera som en länk mellan vetenskapens och teknikens möjligheter och försvarsforskningens behov. Försvarsforskningen skall till övervägande del utgöras av tillämpad forskning. Den skall också, enligt regeringen, kunna ha inslag av grundforskning, om nödvändig sådan saknas eller bedöms otillräcklig vid universitet och högskolor eller motsvarande organisationer. Inriktningen av försvarsforskningen skall vara att bidra till totalförsvarets utveckling och anpassning till förändrade villkor.
Regeringen anser att den utvidgade uppdragsstyrning som redovisades i 1993 års forskningsproposition bör tillämpas fr.o.m. budgetåret 1994/95. Detta innebär att resurserna som Försvarets forskningsanstalt för närvarande disponerar under anslaget K 2. Gemensam försvarsforskning delas upp i en del som förs till det nya anslaget A 1. Försvarsmakten, en del som förs till anslaget C 1. Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning, en del som förs till anslaget G 5. Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel och en del som förs till det nya anslaget G 6. Strategisk försvarsforskning. Till det sistnämnda anslaget förs också resurser från de nuvarande materielanslagen för försvarsgrenarna.
Regeringen bedömde i 1993 års forskningsproposition att ett nytt anslag för strategisk försvarsforskning bör inrättas under fjärde huvudtiteln fr.o.m. budgetåret 1994/95, att anslaget bör disponeras av en självständig nämnd under regeringen (Försvarsdepartementet) och att verksamheten bör ha den inriktning mot ämnesområden i stort som regeringen anger. Regeringen avser att senare besluta om inrättande av en nämnd som skall disponera anslaget och om ämnesområden i stort som verksamheten skall inriktas mot.
Regeringen föreslår att Försvarets forskningsanstalt anvisas ett anslag på 1 000 kr.
Regeringen föreslår att till Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel m.m. anvisas ett ramanslag på 109 234 000 kr.
Regeringen föreslår att till Strategisk försvarsforskning anvisas ett reservationsanslag på 30 000 000 kr.
Utskottet
Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört om Försvarsforskning m.m. och föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar medel för Försvarets forskningsanstalt, Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel och Strategisk försvarsforskning i enlighet med regeringens förslag.
Försvarshögskolan
Propositionen
Regeringen anför rörande Försvarshögskolan att skolan skall bedriva utbildning av personal från myndigheter, organisationer och företag för ledande befattningar inom totalförsvaret. Försvarshögskolan skall också, i syfte att få underlag för undervisningen, studera frågor som rör totalförsvaret. Det är vidare regeringens avsikt att pröva vilka eventuella åtgärder som kan vara befogade i syfte att stärka högskolans ställning som förmedlare av högt kvalificerad totalförsvarsutbildning.
Regeringen föreslår att Försvarshögskolan anvisas ett ramanslag på 8 970 000 kr.
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar medel för Försvarshögskolan i enlighet med regeringens förslag.
Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m.
Propositionen
Verksamheten under anslaget omfattar rekrytering, organisation, utbildning och rotation av personal till Försvarsmaktens utlandsstyrka. I propositionen behandlas huvudsakligen den verksamhet under anslaget som bedrivs i Sverige (Swedint). I tredje huvudtitelns bilaga behandlas huvudsakligen verksamheten utomlands.
Utlandsstyrkan omfattar för närvarande svenskt deltagande i FN:s och ESK:s fredsfrämjande verksamhet utomlands samt Sveriges delegation vid NNSC (Neutral Nations Supervisory Commission) i Korea. I sin helhet finansieras verksamheten över tredje huvudtitelns anslag B 9. Fredsbevarande verksamhet, C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram och i förekommande fall B 10. Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa.
Regeringen konstaterar att inriktningen för verksamheten, som den är beskriven under tredje huvudtiteln anslaget B 9. ligger fast samt att verksamheten skall ha en beredskap för oförutsedda utgifter och därmed justerad målsättning. Regeringen anger under tredje huvudtiteln att de övergripande målen för verksamheten är att Sverige genom deltagande i FN:s och ESK:s fredsfrämjande insatser medverkar till att stärka FN:s och ESK:s möjligheter att bidra till konfliktlösning, skydd av mänskliga rättigheter samt humanitär verksamhet. Vidare konstaterar regeringen att verksamhetens art inte är av det slaget att den i detalj kan planeras utan väsentligen måste anpassas till utvecklingen i omvärlden.
Under tredje huvudtiteln föreslås ett anslag för budgetåret 1994/95 på 836 294 000 kr.
Under fjärde huvudtiteln föreslås att Försvarsmaktens utlandsstyrka anvisas ett anslag för budgetåret 1994/95 på 1 000 kr.
Motionerna
Utskottet tar under detta anslag upp två motioner. I motion Fö311 (fp) behandlas FN-styrkornas arbetsvillkor och i motion Fö328 (s) telefonservice för anhöriga till FN-soldater.
I motion Fö311 (fp) konstaterar motionären att Sverige varje år sänder hundratals personer till olika fredsbevarande FN-uppdrag och att rekryteringen till FN-uppdragen sker på frivillig väg. Motionären framhåller att även om ersättningen vid första anblicken förefaller ganska förmånlig uppmärksammas inte alltid det faktum att dessa personer dagligen utsätts för livsfara och lever under stark psykisk press.
Motionären menar att det finns två frågor som särskilt bör uppmärksammas. Den ena är frånvaron av särskilt risktillägg och den andra är rätt till fri hemresa under tjänstgöringen. De som är utsända av Norge och Finland på FN-uppdrag har tillägg för riskfyllda befattningar och möjligheter till en fri hemresa framhåller motionären och menar att de nordiska ländernas FN-styrkors anställningsvillkor bör likställas härvidlag.
Motionären vill också rikta uppmärksamheten på problemet med uppföljningen efter avslutad tjänstgöring och konstaterar att uppföljningen oftast består av någon enstaka återträff. Motionären konstaterar att många personer som deltog i det svenska FN-uppdraget i Kongo har drabbats av psykiska problem efter hemkomsten och framhåller att de svenska FN-styrkorna i Bosnien nu är i samma situation. Motionären anser att en handlingsplan bör tas fram för uppföljning av personalen efter själva FN-tjänstgöringen.
I motion Fö328 (s) konstaterar motionärerna att bl.a. på grund av mediernas överdramatisering av situationer ökar otryggheten hos anhöriga till FN-soldater och de får inte tillräckliga upplysningar. Motionärerna pekar på att problemet är löst i Danmark med en automatisk telefonservice med olika linjer för olika områden och att det vidare ges besked om vart man kan vända sig för att få ytterligare upplysningar.
Motionärerna menar att anhöriga till svenska FN-soldater har samma oro och borde således på samma sätt som i Danmark kunna få snabba svar för att stilla sin oro.
Utskottet
Utskottet behandlade under föregående riksmöte (1992/93:FöU11y) frågor rörande den svenska insatsen i f.d. Jugoslavien. Härvid tog utskottet bl.a. upp frågor rörande den svenska styrkans utbildning och utrustning samt de ökade risker som det förestående uppdraget kunde innebära, jämfört med tidigare operationer i FN:s regi. Utskottet konstaterade härvid att det i samband med insatsen bör läggas ned stor omsorg dels på förberedelserna, så att riskerna för personalen i största möjliga utsträckning begränsas, dels på stöd åt personalen och deras anhöriga när uppdraget är slutfört.
Med syfte att bl.a. följa upp de svenska insatserna i Bosnien anordnade utskottet en offentlig utfrågning den 28 februari 1994 (bilaga 3). Under utfrågningen diskuterades bl.a. frågor som behandlas i, eller har koppling till, motionerna Fö311 (fp) och Fö328 (s). Sådana var förmåner till personal i utlandsstyrkor, avvecklingsprogram för personalen och kontakt- och informationsmöjligheter för anhöriga till personalen. Utskottet anser att dessa frågor är betydelsefulla och bör ägnas stor uppmärksamhet.
I motion Fö311 (fp) behandlas förmåner för personal i utlandsstyrkor.
Utskottet har erfarit att utvidgning av rätten till en fri hemresa, som nu generellt medges vid en avtalsbunden tid om minst tolv månader, för närvarande övervägs i Försvarsdepartementet. Frågan berör även beskattningen av naturaförmåner. Proposition rörande bl.a. denna fråga har lämnats till riksdagen i april 1994. Utskottet anser att utvidgning av rätten till fri hemresa är viktigt och vill understryka behovet av att nuvarande regler ändras så att en fri hemresa även medges vid en avtalsbunden tid om sex månader.
Vad gäller frågan om särskilt risktillägg anser utskottet att sådant inte bör utgå med hänsyn till svårigheterna att differentiera riskerna för olika områden.
Utskottet konstaterar att förmåner för deltagande personal varierar mellan de nordiska länderna. Utskottets uppfattning är att det bör eftersträvas att förmånerna, med beaktande av bl.a. de olika beskattningsregler som gäller i de olika länderna, harmoniseras.
I motion Fö311 (fp) tas även upp frågor rörande uppföljning av personalen efter utlandstjänstgöring.
Av utskottets offentliga utfrågning framgick att det förekommer lokala variationer vad gäller service till anhöriga. Enligt utskottets uppfattning är lokala initiativ värdefulla, men i detta sammanhang är det angeläget att alla anhöriga ges samma möjligheter till stöd och information.
Överbefälhavaren har redovisat att det numera finns särskilda krisstödsgrupper vid Försvarsmaktens högkvarter och på garnisonsorterna. Dessa består av bl.a. psykiatrer, psykologer och präster. Vid utlandsstyrkans hemkomst skall rutinmässigt särskild tid avsättas för bearbetningssamtal. Vidare kommer personalen att få genomgå särskilda test samt minst ett år efter hemkomsten följas upp genom bl.a. särskilda kontaktpersoner. Utskottet vill understryka behovet av sådana åtgärder.
I motion Fö328 (s) behandlas frågor om service till de anhöriga. Överbefälhavaren har redovisat att Sverige tillämpar samma system som Danmark med automatisk telefonservice och olika telefonlinjer för olika områden. Upplysningarna dateras upp dagligen med rapporter från respektive områden, också detta på samma sätt som i Danmark. Utskottets uppfattning är att lösningen med automatisk telefonservice inte är helt tillfredsställande. Möjlighet bör också ges att nå en informationsstation som är bemannad.
Utskottet anser att något särskilt uttalande med anledning av motionerna Fö311 (fp) och Fö328 (s) inte är påkallat. Motionerna Fö311 (fp) och Fö328 (s) bör därför inte bifallas av riksdagen.
Övriga anslag
I detta avsnitt behandlar utskottet vad som i propositionen föreslagits om övriga verksamheter som hänförts till avsnittet Övrig verksamhet. Förslagen till riksdagen rör uteslutande anslagsfrågor enligt följande:
___________________________________________________
Anslag Förslag (kr) ___________________________________________________
G 1. Krigsarkivet 18 053 000 (ramanslag)
G 2. Statens försvarshistoriska museer 44 879 000 (ramanslag)
G 8. Försvarets personalnämnd 5 156 000 (ramanslag)
G 9. Flygtekniska försöksanstalten 22 296 000 (ramanslag)
G 10. Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet 1 000 (anslag)
G 11. Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret 1 000 (anslag)
G 12. Vissa mindre nämnder 494 000 (förslagsanslag)
G 13. Totalförsvarets tjänsteplikts- 4 065 000 nämnd (ramanslag)
G 14. Totalförsvarets chefsnämnd 736 000 (förslagsanslag)
G 15. Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet 2 858 000 (förslagsanslag)
G 16. Statens haverikommission, utred- ning av allvarliga olyckor 890 000 (förslagsanslag)
Utskottet
Utskottet föreslår att riksdagen för budgetåret 1994/95 anvisar medel för de verksamheter som hänförts till avsnittet Övriga anslag i enlighet med regeringens förslag.
Hemställan
Utskottet hemställer
Säkerhets- och försvarspolitiken
1. beträffande återtagningstid att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö201 yrkande 3, res. 1 (s)
2. beträffande säkerhetspolitiken att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö203 yrkande 1, men. (v) - delvis
3. beträffande totalförsvarets framtida utformning att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö202, 1993/94:Fö322 i denna del och 1993/94:Fö333,
4. beträffande grundläggande översyn av säkerhets- och försvarspolitiken att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö334 yrkande 1,
5. beträffande oberoende civil ubåtskommission att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö313, res. 2 (s)
Ekonomiska ramar
6. beträffande den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del att riksdagen med bifall till regeringens förslag fastställer anslagen på statsbudgeten inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del för budgetåret 1994/95 till 2 381 378 000 kr,
7. beträffande bemyndiganden a) att riksdagen bemyndigar regeringen att räkna om lämnade bemyndiganden med hänsyn till prisutvecklingen enligt nettoprisindex,
b) att riksdagen bemyndigar regeringen att, om det behövs av beredskapsskäl, under budgetåret 1994/95 medge merutgifter samt överskridanden av anslagen inom litt. A och B samt anslagen inom den ekonomiska ramen för totalförsvarets civila del samt av lämnade beställningsbemyndiganden,
c) att riksdagen bemyndigar regeringen att merbelasta anslaget Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 på grund av ett eventuellt underutnyttjande av anslaget för budgetåret 1993/94,
8. beträffande säkerhetsskapande verksamhet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö201 yrkande 2 och 1993/94:U304 yrkande 3, res. 3 (s)
9. beträffande nedläggning av Försvarsdepartementet att riksdagen avslår motion 1993/94:U412 yrkande 2,
Försvarsutskottets uppföljning
10. beträffande försvarsutskottets uppföljning att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
Organisationsfrågor
11. beträffande principfrågor om grundorganisationsförändringar att riksdagen med anledning av förslag 1993/94:RR3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
12. beträffande Försvarets personalvårdsnämnd att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 2, 1993/94:Fö312 och 1993/94:Fö321, res. 4 (s)
13. beträffande försvarets verkstäder att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö307,
14. beträffande förändrad finansieringsform för de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet att riksdagen med anledning av regeringens förslag och motion 1993/94:Fö204 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
15. beträffande Delegationen för icke-militärt motstånd att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 3 och 1993/94:Fö901 godkänner regeringens förslag att Delegationen för icke-militärt motstånd läggs ned den 30 juni 1994 och vad som i övrigt har angetts i anslutning härtill, men. (v) - delvis
16. beträffande lagen om Sveriges flagga att riksdagen med bifall till regeringens förslag antar förslaget till lag om ändring i lagen (1982:269) om Sveriges flagga,
Totalförsvarets militära del
17. beträffande rörlig underhållsstab att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö322 i denna del,
18. beträffande utveckling av granaten BONUS och luftvärnsroboten BAMSE att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö322 i denna del och 1993/94:Fö334 yrkande 4,
19. beträffande gränsbevakningsförband att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö335 yrkande 2,
20. beträffande direktrekrytering till hemvärnet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö305 och 1993/94:Fö320,
21. beträffande brigadorganisationen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 4, 1993/94:Fö308 och 1993/94:Fö322 i denna del, men. (v) - delvis
22. beträffande särskild FN-styrka att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö201 yrkande 1, 1993/94:Fö203 yrkande 6, 1993/94:U416 yrkande 2 och 1993/94:U616 yrkande 3, res. 5 (s) men. (v) - delvis
23. beträffande Öresunds marindistrikt att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö322 i denna del och 1993/94:T222 yrkande 5,
24. beträffande övningssegelfartyg att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö309,
25. beträffande Ubåt 2000 m.m. att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö334 yrkande 3,
26. beträffande marinens ekonomiska situation att riksdagen med avslag på motion 1993/94:Fö201 yrkande 4 ger regeringen till känna vad utskottet har anfört, res. 6 (s)
27. beträffande Flygvapnets lednings- och underhållsförband att riksdagen bifaller regeringens förslag,
28. beträffande pilotutbildning att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö327,
29. beträffande förläggning av militär utbildning att riksdagen avslår motion 1993/94:A469 yrkande 16,
30. beträffande förändringar i Försvarsmaktens grundorganisation att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 5 och 1993/94:Fö322 i denna del,
31. beträffande förstärkning av försvarsbudgeten budgetåret 1995/96 att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö335 yrkande 7,
32. beträffande anslag till Försvarsmakten att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1993/94:Fö201 yrkandena 6 och 7 och 1993/94:Fö203 yrkande 10 till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 36 437 839 000 kr, res. 7 (s) men. (v) - delvis
33. beträffande beställningsbemyndigande för materiel att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar regeringen att medge beställning av materiel m.m. och utvecklingsarbete för Försvarsmakten inom en kostnadsram på 7 893 000 000 kr,
34. beträffande beställningsbemyndigande för investeringar i befästningar att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar regeringen att medge beställning av investeringar i befästningar m.m. för Försvarsmakten inom en kostnadsram på 600 000 000 kr,
35. beträffande värnpliktigas hemresor att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna del och 1993/94:Fö319 yrkande 2, men. (v) - delvis
36. beträffande studieplatsgaranti för värnpliktiga att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna del, 1993/94:Fö301 och 1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna del, men. (v) - delvis
37. beträffande uppräkning av studieskulder för värnpliktiga att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna del, 1993/94:Fö316, 1993/94:Fö319 yrkande 4 och 1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna del, men. (v) - delvis
38. beträffande ändrade regler för kontant arbetsmarknadsstöd för värnpliktiga att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö319 yrkande 3 och 1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna del,
39. beträffande utredning om de värnpliktigas sociala och ekonomiska situation att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö306, 1993/94:Fö318, 1993/94:Fö319 yrkande 1, 1993/94:Fö326 och 1993/94:Fö329 yrkande 3, res. 8 (s)
40. beträffande utryckningsbidrag för värnpliktiga att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna del och 1993/94:Fö329 yrkande 1, men. (v) - delvis
41. beträffande dagersättning till värnpliktiga att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna del, men. (v) - delvis
42. beträffande påföljdssystemet för totalvägrare att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö304, 1993/94:Fö310, 1993/94:Fö314 och 1993/94:Fö325, men. (v) - delvis
43. beträffande värnpliktssystemet och värnpliktsutbildningens längd att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö303, 1993/94:Fö324 och 1993/94:Fö335 yrkande 1,
44. beträffande jämställdhet att riksdagen avslår motion 1993/94:A815 yrkande 15,
45. beträffande mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö203 yrkande 8, men. (v) - delvis
46. beträffande markanvändning vid nedlagda försvarsanläggningar att riksdagen avslår motion 1993/94:T214 yrkande 6,
47. beträffande vapenförvaring och vapenstölder att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö302 och 1993/94:Ju809 yrkande 12,
48. beträffande etablering av miljövärnskår att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö317 och 1993/94:A469 yrkande 12,
49. beträffande helikoptrar för sjuktransporter att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö323,
50. beträffande utveckling och produktion av ubåtar att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö331 och 1993/94:A469 yrkande 17,
51. beträffande försäljning av Muskövarvet att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö315 och 1993/94:Fö332,
52. beträffande försvarsindustriellt samarbete att riksdagen avslår motion 1993/94:U411 yrkande 2,
53. beträffande anslag till Ersättning för kroppsskador att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Ersättning för kroppsskador för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 74 198 000 kr,
Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter
54. beträffande anslag till Fortifikationsverket att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Fortifikationsverket för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
55. beträffande anslag till Försvarets materielverk att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Försvarets materielverk för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
56. beträffande anslag till Värnpliktsverket att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Värnpliktsverket för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 189 821 000 kr,
57. beträffande anslag till Militärhögskolan att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Militärhögskolan för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 126 069 000 kr,
58. beträffande anslag till Försvarets radioanstalt att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Försvarets radioanstalt för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 392 492 000 kr,
Totalförsvarets civila del
59. beträffande beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 9 och 1993/94:Fö403, men. (v) - delvis
60. beträffande kyrklig beredskap att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö402,
61. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Civil ledning och samordning för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 89 246 000 kr,
62. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Tekniska åtgärder i ledningssystemet m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanlag på 92 007 000 kr,
63. beträffande anslag till Civilbefälhavarna att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Civilbefälhavarna för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 35 550 000 kr,
64. beträffande inriktning av skyddsrumsprogrammet att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö201 yrkande 5,
65. beträffande fördelning av statliga medel för kommunal beredskap att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö404 och 1993/94:A469 yrkande 15,
66. beträffande skydd av värdefulla kulturföremål att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö401,
67. beträffande risk- och beredskapscentrum att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö701, 1993/94:Fö703, 1993/94:Fö704 och 1993/94:Fö710,
68. beträffande information inför hotande olyckor att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö702,
69. beträffande försäkringsskyddet för civil personal i utlandstjänst att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö705,
70. beträffande det kommunala sotningsmonopolet att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö707,
71. beträffande armaturer i cisternvagnar att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö709,
72. beträffande anslag till Befolkningsskydd och räddningstjänst att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Befolkningsskydd och räddningstjänst för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 716 603 000 kr,
73. beträffande anslag till Skyddsrum m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Skyddsrum m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 453 731 000 kr,
74. beträffande bemyndigande angående skyddsrum att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar regeringen att för budgetåret 1994/95 medge att ersättning utgår för beställningar av skyddsrum m.m. inom en kostnadsram av 368 000 000 kr,
75. beträffande anslag till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Förebyggande åtgärder mot jordskred och andra naturolyckor för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 25 000 000 kr,
76. beträffande anslag till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Ersättning för verksamhet vid räddningstjänst m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
77. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vapenfristyrelsen för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 14 103 000 kr,
78. beträffande anslag till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vapenfristyrelsen: Vapenfria tjänstepliktiga för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 130 018 000 kr,
79. beträffande etermediernas beredskapsroll att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
80. beträffande anslag till Styrelsen för psykologiskt försvar att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Styrelsen för psykologiskt försvar för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 14 631 000 kr,
81. beträffande anslag till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Stöd till frivilliga försvarsorganisationer inom totalförsvaret för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 97 851 000 kr,
82. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Försörjning med industrivaror för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 80 809 000 kr,
83. beträffande bemyndigande om beredskapslån att riksdagen med bifall till regeringens förslag bemyndigar regeringen att inom en kostnadsram av 100 000 000 kr godkänna avtal om nya beredskapslån som medför utbetalningar under senare budgetår,
84. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Industriella åtgärder för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 23 096 000 kr,
85. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Kapitalkostnader för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 167 950 000 kr,
86. beträffande anslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Överstyrelsen för civil beredskap: Täckande av förluster till följd av statliga beredskapsgarantier m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr,
Övrig verksamhet
87. beträffande den statliga maritima verksamheten att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Fö601, 1993/94:Fö602, 1993/94:Fö603, 1993/94:Fö604, 1993/94:Fö605, 1993/94:Fö708 och 1993/94:T606,
88. beträffande trafikinformation om fartyg i Östersjön att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö706 yrkande 2,
89. beträffande kommunal medverkan i sjöräddnings- och miljöräddningstjänsten att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö706 yrkande 1,
90. beträffande anslag till Kustbevakningen att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Kustbevakningen för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 312 853 000 kr,
91. beträffande anslag till Försvarets forskningsanstalt att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Försvarets forskningsanstalt för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
92. beträffande anslag till Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Försvarsforskning: Hänsynstagande till A-, B- och C-stridsmedel, m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 109 234 000 kr,
93. beträffande anslag till Strategisk försvarsforskning att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Strategisk försvarsforskning för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 30 000 000 kr,
94. beträffande anslag till Försvarshögskolan att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Försvarshögskolan för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 970 000 kr,
95. beträffande förmåner för personal i utlandsstyrkor samt uppföljning av personalen efter utlandstjänstgöring att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö311,
96. beträffande service till anhöriga till personal i utlandsstyrkor att riksdagen avslår motion 1993/94:Fö328,
97. beträffande anslag till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
98. beträffande anslag till Krigsarkivet att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Krigsarkivet för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 18 053 000 kr,
99. beträffande anslag till Statens försvarshistoriska museer att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Statens försvarshistoriska museer för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 44 879 000 kr,
100. beträffande anslag till Försvarets personalnämnd att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Försvarets personalnämnd för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 5 156 000 kr,
101. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Flygtekniska försöksanstalten för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 22 296 000 kr,
102. beträffande anslag till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Flygtekniska försöksanstalten: Avgiftsfinansierad verksamhet för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
103. beträffande anslag till Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Myndigheten för avveckling av vissa verksamheter inom totalförsvaret för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett anslag på 1 000 kr,
104. beträffande anslag till Vissa mindre nämnder att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Vissa mindre nämnder för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 494 000 kr,
105. beträffande anslag till Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Totalförsvarets tjänstepliktsnämnd för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 4 065 000 kr,
106. beträffande anslag till Totalförsvarets chefsnämnd att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Totalförsvarets chefsnämnd för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 736 000 kr,
107. beträffande anslag till Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Delegationen för planläggning av efterforskningsbyråns verksamhet för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2 858 000 kr,
108. beträffande anslag till Utredning av allvarliga olyckor att riksdagen med bifall till regeringens förslag till Utredning av allvarliga olyckor för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 890 000 kr.
Stockholm den 19 april 1994
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson (s), Wiggo Komstedt (m), Lars Ulander (s), Iréne Vestlund (s), Gunhild Bolander (c), Ingvar Björk (s), Stig Grauers (m), Christer Skoog (s), Robert Jousma (nyd), Sven Lundberg (s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Lotta Edholm (fp) och Åke Carnerö (kds).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Återtagningstid (mom. 1)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 20 börjar med "Regeringen har" och slutar med "yrkande 3 bör avslås av riksdagen" bort ha följande lydelse:
När vi söker bedöma vårt behov av militärt försvar i framtiden måste vi bygga våra överväganden på mycket långsiktiga prognoser. Även om krigshoten i dag kan förefalla synnerligen osannolika är det fullt möjligt att vi inom loppet av 10--15 år befinner oss i en väsentligt sämre säkerhetspolitisk situation.
Risken för spridning av konflikterna i det forna Jugoslavien eller i de sydligaste delarna av det tidigare Sovjetunionen till vårt närområde, bedöms som ytterst ringa. Det går inte att helt bortse från risken av militära hot som ett inslag i framtida motsättningar mellan de tre baltiska staterna och Ryssland. Det skulle i så fall kunna försämra vår egen säkerhetspolitiska situation.
Västliga bedömningar av den politiska, ekonomiska och militära situationen i dagens Ryssland tyder på att det även vid ett regimskifte i Moskva, som skulle kunna föra revanschistiska och kanske militära krafter till makten, skulle kräva många år för att på nytt bygga upp en militär styrka som kan hota Västeuropa. Ryssland förfogar i dag över ungefär en tredjedel av resterna av den tidigare Warszawapaktens styrkor. Kvalificerade bedömare i väst anser att det skulle krävas tio år eller mer att återupprusta Ryssland. Militära bedömare i vårt land har däremot hävdat att det skulle kunna gå betydligt fortare.
Vår nuvarande försvarsplanering bygger på ett riksdagsbeslut i maj 1993 som räknar med en "återtagningstid" för det svenska försvaret på ett (1) år. Bland förutsättningarna ingår att alla erforderliga ekonomiska resurser ställs till förfogande. Mot bakgrund av vår bedömning av den ryska utvecklingen förefaller det mer rimligt att planeringen för återskapandet av ett trovärdigt invasionsförsvar bygger på en förvarningstid om 4--5 år. För att klara den uppgiften bör vi bl.a. skapa en betydande reservkader av arméofficerare och upprätthålla en kapacitet inom vissa delar av försvarsmaterielindustrin.
I budgetpropositionen 1993/94:100 bil. 5 s. 9 anförs i detta sammanhang bl.a. följande:
De senaste årens utveckling innebär dock att de militära styrkeförhållandena i Europa har förändrats i grunden. Genom Warszawapaktens upplösning, det förenade Tyskland, Sovjetunionens upplösning och det militära tillbakadragandet från Öst- och Centraleuropa kommer det samlade NATO att med alla mått mätt vara konventionellt starkare än Ryssland i Europa. De framtida styrkeförhållandena torde komma att styras av bl.a. den ekonomiska utvecklingen i Ryssland och det förhållandet att väst genom en överlägsen ekonomisk och industriell bas kommer att, förutsatt politisk vilja, ha goda möjligheter att möta en rysk långsiktig upprustning.
I en rapport till regeringen i slutet av mars 1994 konstaterar den militära underrättelse- och säkerhetstjänsten att Ryssland inte längre har militär kapacitet för offensiva operationer mot Sverige. Överste Jan Blomqvist, chef för underrättelsetjänstens analysavdelning, sade vid en presskonferens: "Det finns inget militärt hot mot Sverige i dag. Men vi kan inte säga något om hur det ser ut om tio, femton år."
Även Sveriges möjligheter att gardera sig inför en långsiktig rysk upprustning måste bedömas som goda, inte minst om vårt land under de närmaste åren blir medlem i Europeiska unionen. Sveriges militära alliansfrihet består vid ett EU-medlemskap. Detta klargjordes redan vid inlämnandet av medlemsansökan i juli 1991 och accepterades formellt av EG:s ministermöte i december 1993. Ett svenskt EU-medlemskap får även andra gynnsamma effekter på vårt säkerhetspolitiska läge.
Försvarsbeslutet 1992 utpekade det strategiska överfallet som styrande angreppsfall. Detta har senare definierats som angrepp med höga tidskrav, med mera begränsade men samtidigt kvalitativt högtstående resurser och med maximalt utnyttjande av militär överraskning.
Samtidigt låstes planeringen i juni 1992 vid en 16-brigadersarmé. Övningen "Orkan" i september 1993 var en kustförsvarsövning med traditionell lagom förvarning. ÖB prioriterar det strategiska överfallet genom att han fram till 1997 söker skapa en betryggande förmåga att möta ett sådant överfall. Försvarets strukturer -- det gäller främst armén -- byggs däremot i 1992 års försvarsbeslut upp för den mer krävande uppgiften att möta en större invasion över gräns eller kust.
Det är i dag uppenbart att 1992 års försvarsbeslut inte gav tillräckligt klara styrsignaler till de militära myndigheterna. Det strategiska överfallet har bara blivit en i tiden prioriterad deluppgift för vad som i grunden är ett invasionsförsvar. Försvaret blir därmed varken särskilt mycket smalare eller särskilt mycket vassare.
Det hade varit bättre om det "styrande angreppsfallet" verkligen blivit styrande för planeringen. Då hade det blivit nödvändigt att planera för en rörligare armé med färre antal brigader och större omedelbar slagkraft. Det är i dag uppenbart för alla att de ökade reala resurser som den moderatledda regeringen satsar på försvaret inte räcker till för att skapa 16 "vassa" brigader.
Planeringen för att möta ett eventuellt invasionshot bör skapa förutsättningar för en "återtagning" på 4--5 års sikt. Den bör ha syftet att dels skapa tillräcklig tillgång på officerare för ett invasionsförsvar, dels ha förmåga inom delar av industrin att försörja ett invasionsförsvar med materiel. Denna planering bör naturligtvis också styra utbildningen av värnpliktiga. Planering för återtagning på några års sikt kan aktualisera en kortare grundutbildning för vissa kategorier värnpliktiga som vid behov kan byggas på för invasionsförsvarets behov.
Försvaret bör alltså dels ha den omedelbara uppgiften att kunna motstå ett strategiskt överfall, dels på 4--5 års sikt kunna ställa upp ett trovärdigt invasionsförsvar. De förändringar i grundorganisationen som denna tydligare planeringsinriktning möjliggör bör inte minst av ekonomiska skäl snarast inledas.
De förslag till förändringar av grundorganisationen främst inom armén som regeringen under 1992 och 1993 lagt fram för riksdagen har i flera fall byggt på bristfälliga utredningar och har saknat den nödvändiga politiska förankringen. Någon klar översiktlig inriktning på organisationsförändringarna har heller inte presenterats. Riksdagen har därför tvingats göra stora förändringar i regeringens förslag. ÖB och bl.a. chefen för det Södra militärområdet har därför föreslagit att en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp utses för att bereda förslag om förändringar i grundorganisationen under de närmaste åren. Även Socialdemokraterna har önskat att en sådan arbetsgrupp snarast tillsätts.
Utskottet anser att partimotion Fö201 (s) yrkande 3 bör bifallas av riksdagen.
dels att utskottets hemställan i moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande återtagningstid att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
2. Oberoende civil ubåtskommission (mom. 5)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 22 börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "motion Fö313 (s)" bort ha följande lydelse:
Efter mötet mellan statsministern och Rysslands president i Moskva i februari 1993 utfärdades en gemensam deklaration i ämnet: "Parterna är tillfredsställda med förloppet av diskussionerna på expertnivå om problemet med utländska undervattensbåtar på svenskt territorium. Även om slutsatser i alla avseenden ej har nåtts i detta arbete, så har experterna kommit till den slutsatsen att aktivitet av undervattensfarkoster ägt rum i svenska inre vatten. Parterna kommer att fortsätta det inledda arbetet med målet att slutgiltigt få klarhet i detta problem. Deras avsikt är att därigenom söka stärka freden och säkerheten i Östersjöområdet samt öka förtroendet mellan staterna."
Svenska och ryska ubåtsexperter har fortsatt att sammanträda utan att några framsteg har kunnat rapporteras. Den svenska expertgruppen har anförts av kommendör Emil Svensson i Statsrådsberedningen.
På en presskonferens den 15 februari 1993 sade ÖB enligt TT att "samtalen blir troligen klara i år. Antingen klarlägger expertgruppen allt som behöver klarläggas, eller också finner man att det inte går att bli överens. Vilket av de fallen som inträffar borde klaras ut i år, sade Bengt Gustafsson."
Även under sommarhalvåret 1993 har marinen registrerat ubåtskränkningar. Flottans utrustning för ubåtsjakt börjar nu få en tillfredsställande kvalitet. Bl.a. har den nya svensktillverkade målsökande ubåtsjakttorpeden, Torped 45, tagits i bruk. Den är skräddarsydd för trånga och grunda skärgårdsområden.
Vapeninsatser skall också, enligt försvarsministern, kunna göras utan förvarning ända ut till en smal "säkerhetszon" nära territorialvattengränsen. Att även ubåtar utrustade med Torped 45 skall kunna göra vapeninsatser är ytterligare en skärpning av tidigare praxis. I dagens Europa är denna svenska beredskap att snabbt skjuta skarpt vid en gränskränkning exceptionell.
Regeringens hantering av ubåtsfrågan har alltmer kommit att ifrågasättas. Kravet på en oberoende civil ubåtskommission har vunnit ett allt bredare stöd i den allmänna debatten. Landets största tidning konstaterar på ledarplats: "Frågan om en oberoende kommission som ser över hela ubåtsfrågan är nu angelägnare än någonsin. Varken överbefälhavaren eller statsministern har på ett övertygande sätt visat att samtalen med Ryssland skulle störas av större öppenhet på hemmaplan."
Trots den nya öppenhet som nu råder i Ryssland och i de baltiska staterna och trots de stora politiska och militära förändringar som skett på andra sidan Östersjön under senare år har inte några nya fakta framkommit i denna sak. Den svenska flottan har under 1993 officiellt besökt såväl Ryssland som de tre baltiska republikerna.
Det är därför befogat att nu på nytt låta riksdagen ta ställning till kravet att en oberoende civil ubåtskommission tillsätts. Trovärdigheten i den förda politiken skadas om regeringen framhärdar i sin negativa inställning. Den svenska allmänhet som under det senaste årtiondet betalat en kvarts miljard om året för marinens ubåtsjakt har rätt att kräva en redovisning. Statsministerns starka personliga engagemang i denna sak gör det än mer angeläget att alla fakta nu blir redovisade inför svenska folket.
Utskottet anser att motion Fö313 (s) bör bifallas av riksdagen. dels att utskottets hemställan i moment 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande oberoende civil ubåtskommission att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö313 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
3. Säkerhetsskapande verksamhet (mom. 8)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 25 börjar med "Utskottet har" och som på s. 26 slutar med "(s) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i det förslag till program för gemensam säkerhet som återfinns i den socialdemokratiska partimotionen Fö201. Det är utskottets uppfattning att ett sådant program behövs för att stärka Sveriges säkerhet och klara Sveriges bidrag till det nya säkerhetspolitiska samarbete och de säkerhetsskapande insatser som krävs i vår del av världen, dvs. norra Europa, särskilt Östersjöområdet och Barentsregionen, samt på andra håll i Europa och världen, i synnerhet för operationer under FN:s och ESK:s mandat.
Utskottet anser att Sverige skall verka för en ny europeisk fredsordning. Konflikten i det tidigare Jugoslavien och spänningar på olika håll i det postkommunistiska Europa kräver samordnade internationella insatser där Sverige kan spela en viktig roll. Samtidigt söker flera av de nya demokratierna på olika sätt att stärka sitt oberoende och sin samhällsomvandling inom ramen för ett nytt säkerhetspolitiskt samarbete. Sverige har en särskild önskan att se Estland, Lettland, Litauen och Ryssland utvecklas stabilt som en del av en gemenskap i norra Europa.
Ett förstärkt samarbete bör äga rum på alleuropeisk grund. ESK är ett sådant forum. Det s.k. Partnerskapet för fred kan bli ett nytt. Sverige måste då ha en beredskap att kunna göra insatser. Också i ett globalt perspektiv kommer nya krav att ställas på svenskt engagemang i ett sammanhållet säkerhetsarbete, t.ex. på det sätt som FN:s generalsekreterare föreslagit i En dagordning för fred. Att aktivare agera samfällt för fred och människors säkerhet genom de globala organisationerna är en grundtanke i den internationella kommissionen för globalt samarbete (The Commission on Global Governance).
Utskottet delar motionärernas uppfattning att tidigare ordningar måste omprövas och att det är dags att introducera ett samlat program för gemensam säkerhet. Inför de nya säkerhetsstrukturerna bör regeringen effektivisera budgeten för programmet genom att samordna försvarets och Utrikesdepartementets kompetens och resurser. Totalt bör nästa budgetår 1 300 miljoner kronor anvisas för programmet.
Försvaret bör på ett nytt och mer aktivt sätt engagera sig i det säkerhetsskapande internationella samarbetet. För att möjliggöra detta bör 1 000 miljoner kronor avsättas inom ett nytt anslag, Säkerhetsskapande åtgärder, under Försvarsdepartementets huvudtitel. 836 miljoner kronor bör överföras från anslaget Fredsbevarande verksamhet under Utrikesdepartementets huvudtitel till det nya anslaget. Övriga medel, 164 miljoner kronor, omdisponeras för detta ändamål på förslag av ÖB inom Försvarsdepartementets anslag.
Anslaget B 9 under Utrikesdepartementets huvudtitel skall benämnas Säkerhetsskapande insatser och anvisas dels de medel som i propositionen anvisats under anslaget B 10 Konferensen om säkerhet och samarbete i Europa (ESK) 32 894 999 kr, dels 117 miljoner kronor från medel som avsatts men inte utnyttjats för östsamarbetet. Härutöver bör 150 miljoner kronor inom nuvarande biståndsanslag avsättas för multilaterala insatser för fred, säkerhet och återuppbyggnad.
Försvarsanslaget skall användas för fredsbevarande styrkor, utbildning i fredsbevarande tjänst av utländsk personal samt för en rad andra militära säkerhetsstärkande insatser, i synnerhet under FN:s och ESK:s mandat. Sverige besitter en av världens bästa utbildningsplatser för utbildning i fredsbevarande tjänst. Det kan bli ett betydelsefullt svenskt bidrag vid ett deltagande i Partnerskap för fred. Därutöver anser utskottet att en särskild FN-brigad inom försvaret skall inrättas.
Utrikesdepartementets anslag skall avse deltagande i ESK:s olika missioner och utgöra bidrag till civila insatser för att förebygga konflikter i syfte att stärka en fred som uppnåtts och att delta i ett försonings- och återuppbyggnadsskede. Det suveränitetsstöd som tidigare lämnats som en del av östsamarbetet bör bli en del av detta program.
Programmet för gemensam säkerhet bör koordineras inom regeringen i ett nära samarbete mellan Utrikes- och Försvarsdepartementen. En särskild samordnare under utrikesministern, möjligen på statssekreterarnivå, bör utses.
Utskottet ser detta program som ett första steg att hitta nya former för att stärka Sveriges säkerhet och att arbeta för såväl en europeisk som global freds- och samarbetsordning.
Utskottet anser att riksdagen bör bifalla motionerna Fö201 (s) yrkande 2 och U304 (s) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan i moment 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande säkerhetsskapande verksamhet att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö201 yrkande 2 och 1993/94:U304 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
4. Försvarets personalvårdsnämnd (mom. 12)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 35 börjar med "Utskottet konstaterar" och på s. 36 slutar med "därför avslås." bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att regeringen i propositionen motiverar ombildningen av Försvarets personalvårdsnämnd bl.a. med att många av de frågor som nämnden behandlar normalt inte hör till nämndens uppgifter. Vidare framhåller regeringen att nämndens uppgifter beträffande personalvården successivt kommit att minska, delvis som ett resultat av att myndigheterna tagit ett ökat ansvar för dessa frågor.
Utskottet delar inte regeringens kritik av nämndens sätt att arbeta. Utskottets uppfattning är att det nya bantade högkvarteret vid bildandet av myndigheten Försvarsmakten den 1 juli 1994 sammantaget kommer att ha en starkt reducerad personalledning, vars förmåga att ge ett effektivt centralt stöd åt den lokala personalvården får anses som kraftigt försämrad.
Med hänsyn till de personalproblem som finns både för anställd personal och för värnpliktiga är det utskottets uppfattning att Försvarets personalvårdsnämnd utgör ett väl fungerande forum för samråd på central nivå. Nämnden bör i högre grad nyttjas för att stödja en väl fungerande personalpolitik inom Försvarsmakten.
Utskottet anser vidare att arbetstagarorganisationerna bör erbjudas representation i nämnden. Härvid kan bl.a. nämndens iakttagelser av personalvårdssituationen för de värnpliktiga anknytas till de fast anställda personalgruppernas situation.
Utskottet anser således att någon ombildning av Försvarets personalvårdsnämnd inte bör ske.
Med bifall till motion Fö203 (v) yrkande 2 samt motion Fö312 (s) och med anledning av vad som anförts i motion Fö321 (fp) anser utskottet att riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna vad som här anförts.
dels att utskottets hemställan i moment 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande Försvarets personalvårdsnämnd att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 2 och 1993/94:Fö312 samt med anledning av motion 1993/94:Fö321 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Särskild FN-styrka (mom. 22)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 50 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Efter öst/västkonfliktens avveckling och det kalla krigets slut har intresset i många länder för fredsbevarande militära insatser i FN:s och/eller ESK:s regi starkt tilltagit. Som alliansfri stat under det kalla krigets årtionden var medverkan från Sverige i olika FN-aktioner för att dämpa internationella konflikter ofta efterfrågad.
Vi bör från svensk sida fullfölja dessa traditioner och göra vårt yttersta för att stärka FN:s förmåga att förhindra, dämpa och avveckla internationella konflikter. Socialdemokraterna föreslog i fjol att en av våra armébrigader skall specialiseras för att med kort varsel kunna sättas in i olika FN-aktioner. En sådan brigad bör ges speciell utbildning och utrustning för de uppgifter den kan möta och bör baseras på frivilliga kontrakt både för befäl och manskap. Utbildningen kan ske vid flera av våra arméregementen.
En sådan svensk FN-brigad kommer sannolikt aldrig att operera som en brigad, men en bataljon i ett längre FN-uppdrag måste roteras, och då krävs en brigadorganisation på hemmaplan. Det är bara att beklaga att riksdagsmajoriteten våren 1993 avvisade Socialdemokraternas partimotion i denna fråga.
Utskottet anser att riksdagen bör bifalla partimotionen Fö201 (s) yrkande 1 samt avslå motionerna Fö203 (v) yrkande 6, U416 (c, kds) yrkande 2 och U616 (v) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan i moment 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande särskild FN-styrka att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 6, 1993/94:U416 yrkande 2 och 1993/94:U616 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
6. Marinens ekonomiska situation (mom. 26)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 55 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "därför avslås" bort ha följande lydelse:
De farhågor från socialdemokratisk sida som framfördes inför försvarsbeslutet 1992 att de uppgifter som lades på försvarets myndigheter inte skulle komma att klaras inom de givna ekonomiska ramarna har tyvärr visat sig berättigade. För arméns del har sålunda utvecklingskostnaderna för luftvärnssystemets BAMSE lagts utanför den ekonomiska ramen. För flygets del skulle JAS-projektet först delvis finansieras genom ett räntefritt "lån" från flygets anslag efter år 1997. Sedan valdes metoden att vid behov låna från Riksgäldskontoret.
Marinen har kapitalt misslyckats med att hålla sin verksamhet och sin materielanskaffning inom givna ekonomiska ramar. Detta var något som chefen för marinen vid upprepade tillfällen varnade för. Ansvaret för marinens underskott på över 800 miljoner kronor vilar därför tungt på försvarsministern och ÖB. I ett försök att skyla över detta faktum tvingas chefen för marinen genom regeringsbeslut i december 1993 att lämna sin tjänst långt innan hans förordnande utgått.
ÖB har föreslagit ändringar i marinens grundorganisation som skulle leda till bättre balans mellan kostnader för driften och de ekonomiska ramar som beslutats fram till 1997. Försvarsministern avvisar dessa förslag. Utskottet ser däremot positivt på ÖB:s metod att skapa ordning i marinens ekonomi.
Försvarsministern söker nu dölja sina egna planeringsmisstag genom att i ett regeringsbeslut den 16 december 1993 öka den ekonomiska ram marinen gavs i FB92 med 400 miljoner kronor, pengar som skaffas fram genom försäljning av det civila försvarets beredskapslagrade olja. Resten av marinens underskott skall enligt försvarsministern sparas in utan att ändra på de uppdrag som gavs i FB92.
Utskottet avvisar denna regeringens ändring av FB92. Marinen bör åläggas att hålla sig inom angivna ekonomiska ramar för den femåriga försvarsbeslutsperioden. Om detta kräver ändringar i det uppdrag marinen ålagts enligt FB92 bör regeringen återkomma till riksdagen med förslag.
dels att utskottets hemställan i moment 26 bort ha följande lydelse:
26. beträffande marinens ekonomiska situation att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört,
7. Anslag till Försvarsmakten (mom. 32)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 62 börjar med "Utskottet konstaterar att" och slutar med "ramanslag på 36 437 839 000 kr" bort ha följande lydelse:
Regeringen föreslår anslag till totalförsvaret budgetåret 1994/95 som sammanlagt uppgår till 41 220 miljoner kronor. Det innebär en ökning med 1 018 miljoner kronor jämfört med innevarande budgetår. Denna ökning består i huvudsak av två komponenter. Den ena är indexering för att kompensera försvaret för prishöjningar, det andra är en real uppräkning av materielanslagen med "teknikfaktorn" 1,5 %. Försvarsbeslutet 1992 innebar att de reala försvarsutgifterna ökades med drygt 7 miljarder kronor under femårsperioden. Krisuppgörelsen i september 1992 innebar att denna ökning minskades med närmare 3 miljarder.
Den grunduppfattning som Socialdemokraterna redovisat bl.a. i två tidigare partimotioner 1992 och 1993 är att försvarsutgifterna under perioden 1992--97 bör ligga på en oförändrad real nivå. Motiven har dels varit säkerhetspolitiska, dels statsfinansiella. För att under femårsperioden uppnå denna oförändrade reala anslagsnivå föreslår utskottet nu att anslagen till försvaret budgetåret 1994/95 reduceras med 1 000 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
För att underlätta omläggningen av försvarets verksamhet till en realt oförändrad anslagsnivå bör dock ÖB under budgetåret 1994/95 få disponera ett engångsbelopp på 400 miljoner kronor som inflyter genom försäljning av beredskapslagrad olja.
ÖB bör ges i uppdrag att lämna förslag om besparingsåtgärder som täcker här föreslagna anslagsminskningar.
Riksdagen bör därför bifalla partimotionen Fö201 (s) yrkandena 6 och 7 samt avslå regeringens förslag och partimotion Fö203 (v) yrkande 10.
dels att utskottets hemställan i moment 32 bort ha följande lydelse:
32. beträffande anslag till Försvarsmakten att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö201 yrkandena 6 och 7 och med avslag på regeringens förslag och motion 1993/94:Fö203 yrkande 10 till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 35 437 839 000 kr,
8. Utredning om de värnpliktigas sociala och ekonomiska situation (mom. 39)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 68 börjar med "I flera" och på s. 69 slutar med "yrkande 3 bör därför avslås" bort ha följande lydelse:
I flera motioner yrkas att en utredning tillsätts med syfte att studera de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation. Utskottet konstaterar att den senaste undersökningen som gjordes av de värnpliktigas ekonomiska situation är fem år gammal, och mycket tyder på att de resultat som då redovisades nu förändrats till det sämre. Begränsningarna av de fria hemresorna har haft samma effekt. Den situation som nu råder är inte tillfredsställande och kan få menliga effekter på de värnpliktigas inställning till försvaret. Frågan om de sociala och ekonomiska villkoren för de värnpliktiga bör bli föremål för en översyn inför nästa försvarsbeslut.
Regeringen bör med anledning härav tillsätta en parlamentarisk utredning med uppgift att göra en översyn av de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation.
Med bifall till motionerna Fö306 (kds), Fö318 (kds), Fö319 (s) yrkande 1, Fö326 (m) samt Fö329 (c) yrkande 3 anser utskottet att riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet här anfört.
dels att utskottets hemställan i moment 39 bort ha följande lydelse:
39. beträffande utredning om de värnpliktigas sociala och ekonomiska situation att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö306, 1993/94:Fö318, 1993/94:Fö319 yrkande 1, 1993/94:Fö326 och 1993/94:Fö329 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet har anfört.
Särskilda yttranden
1. Mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga (mom. 45)
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anför:
Vi har alltsedan förslaget förelades riksdagen år 1992 om att införa särkilda värnpliktiga för uppgifter i kök och förråd varit kritiska till en sådan lösning. Vi ansåg då att förslaget var dåligt underbyggt, och utvecklingen sedan dess har inte fått oss att ändra uppfattning. Den felaktiga uppsägningen av civil personal, ovedersäglig genom Arbetsmarknadsdomstolens utslag, visar också att ärendet är illa skött av försvarsmyndigheterna. Den felaktiga hanteringen av denna personalfråga kostar enligt arméchefen skattebetalarna ca 40 miljoner kronor.
Vad som hittills hänt i denna fråga pekar enligt vår mening entydigt på behovet av en utvärdering och ett förnyat ställningstagande till användningen av värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst.
2. Alternativ verksamhet i Karlsborg
Sture Ericson, Lars Ulander, Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Christer Skoog, Sven Lundberg och Britt Bohlin (alla s) anför:
Karlsborgs kommun har de senaste åren drabbats mycket hårt av stukturförändringar, rationaliseringar och verksamhetsbegränsningar inom försvaret. Flygflottiljen F 6 har lagts ned, verkstads- och materielförvaltningarna har avvecklats, Försvarets materielverk har begränsat sin försöksverksamhet och Vanäsverken har gjort inskränkningar i sin produktion. De sammanlagda effekterna av alla dessa åtgärder, med sin indirekta påverkan på sysselsättningen, är att ca 900 arbetstillfällen försvunnit eller kommer att försvinna. Detta motsvarar ungefär vart fjärde jobb i kommunen!
Utskottet har vid flera tillfällen tagit upp den besvärliga arbetsmarknadssituationen i Karlsborg. Vid det senaste tillfället -- för ett år sedan -- anförde utskottet bl.a.:
Utskottet utgår från att arbetsmarknadspolitiska hänsyn även i fortsättningen tas till arbetsmarknadssituationen i Karlsborg. Utskottet ser det härvid som angeläget att det arbete som inletts med stöd av Länsstyrelsen i Skaraborgs län om etablering av verksamhet till Karlsborg ges möjlighet att fortsätta. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med förslag om alternativ verksamhet i Karlsborg.
Beslutet att Karlsborgs kommun skall utgöra tillfälligt stödområde är positivt. Det synes också lämpligt, som regeringen föreslår, att undersöka förutsättningarna för ett försvarshistoriskt museum i Karlsborg. Vi anser det dock märkligt, och kan inte förstå, att detta skulle vara det enda som staten nu har att erbjuda som ersättning för de arbetstillfällen som försvunnit. Det är långt ifrån tillräckligt. Vi vill därför understryka vikten av att regeringen återkommer till riksdagen i frågan, vilket utskottet förutsatt i det nu aktuella betänkandet. Enligt vår mening hade det varit en fördel om riksdagen i denna fråga gett eftertryck åt sin mening genom ett tillkännagivande.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Jan Jennehag (v) anför:
I ett antal frågor som behandlas i betänkandet har jag en annan uppfattning än utskottets majoritet.
1. Säkerhetspolitiken (mom. 2)
Vänsterpartiet hävdar att nuvarande, och möjligen tillkommande, väpnade konflikter i Europa påverkar oss, men att de inte utgör något hot mot Sverige som nation. Någon planering för att åter bygga upp ett försvar som kan möta en invasion behövs inte. Vårt militära försvar kan och bör reduceras.
2. Delegationen för icke-militärt motstånd (mom. 15)
Delegationen för icke-militärt motstånd inrättades år 1987. Utskottet föreslår nu, på förslag av regeringen, att den läggs ned. Vänsterpartiet var vid förra riksmötets behandling av frågan motståndare till att en nedläggning skulle förberedas. Vänsterpartiet anser att de motiv som anfördes då fortfarande gäller. Delegationen bör således finnas kvar.
3. Brigadorganisationen (mom. 21)
Enligt Vänsterpartiets uppfattning kan och bör det militära försvaret reduceras. En organisation om tio armébrigader bör snarast införas. Pansarbrigaderna bör utgå.
4. Särskild FN-styrka (mom. 22)
Försvarsmaktens FN-styrka, som i Vänsterpartiets FN-motion kallas permanent FN-styrka, bör i huvudsak direktutbildas för sin uppgift för att säkra en god tillgång på lämplig personal.
5. Anslag till Försvarsmakten (mom. 32)
I enlighet med den inriktning som föreslås i partimotion Fö203 (v) yrkande 10 bör riksdagen till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 anslå 3 700 000 kr mindre än vad utskottet föreslagit, således 32 737 839 000 kr.
6. Värnpliktigas förmåner (mom. 35, 36, 37, 40 och 41)
De värnpliktigas förmåner måste förbättras mer än vad utskottet föreslagit. Dagersättningen bör sålunda höjas till 45 kr och utbildningsbidraget till 5 000 kr. Vidare bör förmånerna gällande värnpliktigas resor återställas till tidigare nivå, dvs. en hemresa varje tjänstgöringsfri helg. Värnpliktiga bör få en s.k. studieplatsgaranti. Studieskulden bör inte räknas upp under värnpliktstiden.
7. Påföljdssystemet för totalvägrare (mom. 42)
Frågan om nytt påföljdssystem för totalvägrare prövas för närvarande. Det är då orimligt att fortsätta att döma s.k. totalvägrare till fängelsestraff. Fram till dess att ett nytt påföljdssystem träder i kraft bör därför totalvägrare få amnesti.
8. Mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga (mom. 45)
Farhågor som fanns när försöksverksamheten inleddes med mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga har besannats. Användningen av mobiliserings- och förrådsvärnpliktiga bör därför avbrytas.
9. Beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling (mom. 59)
Beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling är sorgligt försummad. Det är nu dags att gå från ord till handling. Uppgiften är svår men nödvändig, inte minst mot bakgrund av kravet på att kunna möta ett strategiskt överfall.
Härutöver instämmer jag i allt väsentligt i de synpunkter som företrädarna för Socialdemokraterna för fram i reservation 4.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 2, 15, 21, 22, 32, 35, 36, 37, 40, 41, 42, 45 och 59 borde ha hemställt:
2. beträffande säkerhetspolitiken att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 1 ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
15. beträffande Delegationen för icke-militärt motstånd att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 3, med anledning av motion 1993/94:Fö901 och med avslag på regeringens förslag som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
21. beträffande brigadorganisationen att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1993/94:Fö308 och 1993/94:Fö322 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
22. beträffande särskild FN-styrka att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:Fö203 yrkande 6 och 1993/94:U616 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1993/94:Fö201 yrkande 1 och 1993/94:U416 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
32. beträffande anslag till Försvarsmakten att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 10 samt med avslag på regeringens förslag och motion 1993/94:Fö201 yrkandena 6 och 7 till Försvarsmakten för budgetåret 1994/95 under fjärde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 32 737 839 000 kr,
35. beträffande värnpliktigas hemresor att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna del och med avslag på motion 1993/94:Fö319 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
36. beträffande studieplatsgaranti för värnpliktiga att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna del och med anledning av motionerna 1993/94:Fö301 och 1993/94:Fö329 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
37. beträffande uppräkning av studieskulder för värnpliktiga att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna del samt med anledning av motionerna 1993/94:Fö316, 1993/94:Fö319 yrkande 4 och 1993/94:Fö329 yrkande 2 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
40. beträffande utryckningsbidrag för värnpliktiga att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna del och med avslag på motion 1993/94:Fö329 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
41. beträffande dagersättning till värnpliktiga att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 7 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
42. beträffande påföljdssystemet för totalvägrare att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö325 samt med anledning av motionerna 1993/94:Fö304, 1993/94:Fö310 och 1993/94:Fö314 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
45. beträffande mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts,
59. beträffande beredskapshänsyn i planering och samhällsutveckling att riksdagen med bifall till motion 1993/94:Fö203 yrkande 9 och med avslag på motion 1993/94:Fö403 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan har anförts.
Översikt av utskottets behandling av motionerna
Bilaga 1
Motion/yrkande Utskottets Utskottets Reservation 1993/94 betänkande hemställan nummer sida moment
Fö201 1 49 22 5 2 25 8 3 3 20 1 1 4 55 26 6 5 91 64 6 62 32 7 7 62 32 7 Fö202 21 3
Fö203 1 20 2 2 36 12 4 3 42 15 4 49 21 5 60 30 6 49 22 7 67,68,69 35,36,37, 40,41 8 71 45 9 87 59 10 62 32 Fö204 39 14 Fö301 68 36 Fö302 73 47 Fö303 69 43 Fö304 69 42 Fö305 47 2 Fö306 69 39 8 Fö307 37 13 Fö308 49 21 Fö309 51 24 Fö310 1 69 42 2 69 42 Fö311 1 105 95 2 105 95 Fö312 36 12 4 Fö313 22 5 2 Fö314 69 42 Fö315 80 51 Fö316 68 37 Fö317 75 48 Fö318 69 39 Fö319 1 69 39 8 2 67 35 3 68 38 4 68 37 Fö320 47 20 Fö321 35 12 4 Fö322 21,45,46, 3,17,18,21, 49,51,60 21,23,30 Fö323 77 49 Fö324 69 43 Fö325 69 42 Fö326 69 39 8 Fö327 1 59 28 2 59 28 3 59 28 Fö328 105 96 Fö329 1 69 40 2 68 36,37,38 3 69 39 8
Motion/yrkande Utskottets Utskottets Reservation 1993/94 betänkande hemställan nummer sida moment
Fö331 79 50 Fö332 80 51 Fö333 21 3 Fö334 1 21 4 3 53 25 4 46 18 Fö335 1 69 43 2 47 19 7 62 31 Fö401 92 66 Fö402 88 60 Fö403 87 59 Fö404 92 65 Fö601 101 87 Fö602 101 87 Fö603 101 87 Fö604 101 87 Fö605 1 101 87 Fö605 2 101 87 Fö701 93 67 Fö702 1 93 68 2 93 68 Fö703 93 67 Fö704 93 67 Fö705 93 69 Fö706 1 102 89 2 102 88 Fö707 94 70 Fö708 101 87 Fö709 94 71 Fö710 93 67 Fö901 42 15 A469 12 75 48 15 92 65 16 59 29 17 79 50 A815 15 70 44 T606 101 87 T214 6 72 46 T222 5 51 23 Ju809 12 73 47 U304 3 26 8 3 U411 2 80 52 U412 2 26 9 U416 2 49 22 U616 3 49 22
Förslag till Lag om ändring i lagen (1982:269) om Sveriges flagga Bilaga 2
Offentlig utskottsutfrågning den 28 februari 1994 om svenska insatser i Bosnien
Bilaga 3
Utfrågningen genomfördes i enlighet med följande program:
1. Inledning 71>Ordföranden i FöU
2. Utfrågning av regeringsföreträdare:
00>--från Utrikesdepartementet 71>Kabinettssekreterare 71>Lars-Åke Nilsson
00>--från Försvarsdepartementet 71>Statssekreterare 71>Michael Sahlin Frågor
3. Utfrågning av militära företrädare:
00>--från Högkvarteret 71>Överbefälhavaren 71>general Bengt Gustafsson
00>--från Försvarets internatio- 71>Öv. Anders Anerud 00>nella centrum
00>--från Nordiska bataljonen 71>Stabschefen 00>i Bosnien (Nordbat) 71>Övlt. Alf Görsjö
Frågor
4. Utfrågning av civila företrädare:
00>--från Statens räddningsverk 71>Generaldirektör 71>Lennart Myhlback
00>--från Räddningsverkets verk- 71>Kanslichef 00>samhet i Bosnien 71>Rune Dahlén
Frågor
5. Allmän utfrågning av samtliga kallade
6. Avslutning 71>Ordföranden i FöU
1. Inledning
Arne Andersson (ordförande): Jag hälsar er alla varmt välkomna till försvarsutskottets offentliga utfrågning om de svenska insatserna i Bosnien.
Jag hälsar de gäster som har lovat medverka särskilt välkomna. Jag vänder mig först till företrädarna för regeringen, kabinettssekreterare Lars-Åke Nilsson, statssekretare Michael Sahlin. Ni är välkomna hit.
De militära företrädarna är överbefälhavaren general Bengt Gustafsson, överste Anders Anerud, som är utbildningsansvarig för våra FN-förband, och överstelöjtnant Alf Görsjö, som är stabschef för den nordiska bataljonen. Ni är varmt välkomna hit.
Statens räddningsverk företräds av generaldirektör Lennart Myhlback och kanslichef Rune Dahlén, som är Räddningsverkets representant på plats i Bosnien. Ni är också varmt välkomna.
Utskottets ledamöter, massmediala företrädare och lyssnare är också mycket välkomna.
Sverige har en lång tradition när det gäller medverkan i FN:s fredsbevarande verksamhet. Den uppgift Sverige nu fullföljer i Bosnien skiljer sig till sin art från tidigare uppdrag. De i jämförelse med tidigare uppdrag förändrade uppgifter som kan komma att möta vår FN-styrka i Bosnien bör få påverka den svenska styrkans utbildning och utrustning.
Denna uppfattning anförde försvarsutskottet i ett yttrande inför riksdagens beslut i juni månad förra året om svenskt deltagande.
Som ett led i utskottets uppföljande verksamhet har utskottet önskat komma till tals med olika ansvariga och företrädare för
att förvissa sig om att de speciella förhållanden som möter svenskar på plats där nere har getts de rätta förutsättningarna för ett framgångsrikt uppdrag.
Som ett ovälkommet erinrande om vilken aktualitet dessa frågor har, kunde vi just i dag höra att fyra serbiska plan har skjutits ned av flygplan från NATO. Det sades dessutom att det var den första operativa verksamhet med så drastisk utgång som NATO:s plan över huvud taget har varit invecklade i.
Tuzlaområdet med nordbataljonens högkvarter har också utsatts för granateld. Detta ger en om än oönskad men dock mycket illustrativ bild av de ändrade förhållanden som svenska FN-styrkor utsätts för. Jag är säker på att våra gäster kommer att beröra detta i sina inledningsanföranden.
Jag har några praktiska saker att ta upp innan jag lämnar ordet till den förste talaren. Vi har meddelat att vi önskar att anförandena, i den mån det är möjligt, begränsas till tio minuter. Jag vet att någon av deltagarna vill tänja litet på den
tiden, och jag kommer inte att hindra det. Men jag avser ändå att så långt det är möjligt försöka vara restriktiv beträffande den planerade tidsramen.
Efter varje anförande avser vi att ge tillfälle till några raka frågor. Med raka frågor menas frågor utan inledande motivering. Det skall vara korta, rappa frågor. Efter det att alla anföranden har hållits ges tid för frågor över hela fältet.
2. Utfrågning av regeringsföreträdare
Lars-Åke Nilsson: Herr ordförande! Det jag nu kommer att säga bortser i stort sett från händelseutvecklingen under den gångna förmiddagen, som har varit oväntat dramatisk och som ordföranden anspelade på. Bedömningarna har i stort sett gjorts innan förmiddagens händelser inträffade.
Jag skulle vilja inleda med att konstatera att NATO:s ultimatum från den 9 februari i praktiken skapade ett nytt läge på marken och för de internationella fredsansträngningarna.
Det torde stå utom varje tvivel att det var just NATO-beslutet som övertygade de bosniska serberna om att de hade att dra bort eller att ställa sina tunga vapen runt Sarajevo under FN-kontroll. Den ryska "diplomatiska kuppen" -- att sluta ett separatavtal om tillbakadragande av tunga vapen mot att ryska trupper sändes till Sarajevo -- var främst ett sätt att få de bosniska serberna att "svälja det beska pillret". Utöver de 400 ryska soldater som stationerats i Sarajevo kommer, enligt de planer som föreligger, ytterligare 300 att sändas dit.
Fram till i dag måste man säga att vapenvilan och FN-övervakningen i Sarajevo har fungerat väl. Det råder dock oklarhet om huruvida FN i realiteten har direkt kontroll över alla tunga vapen eller ej. Höga svenska FN-befäl hävdar att brukbara tunga vapen behärskas av Unprofor. Det är också helt klart att general Rose har utfärdat en order om att FN-trupp får använda våld för att förhindra att vapen återtas från endera sidan.
Den ryska politiken tycks för tillfället inrikta sig på att hävda den ryska stormaktsrollen och på att avvärja en mer omfattande NATO-insats i Bosnien. Vid ett möte på nivån chef för politisk avdelning i Bonn den 22 februari med USA, Ryssland, EU och Canada syftade man främst till att markera internationell enighet om fredsprocessen samt att göra en avstämning inför fortsatta insatser. Det rådde då enighet om att man borde koncentrera sig på att utvidga det som hade vunnits i Sarajevo till att också omfatta andra städer och andra områden. I sammanhanget nämndes särskilt Tuzla och Mostar. Från rysk sida -- och det är det värt att lägga märke till -- motsatte man sig dock att Sarajevomodellen skulle tillämpas även på andra områden. Det var framför allt NATO:s ultimatum som ryssarna vände sig mot. Detta
ryska insisterande mötte viss förståelse hos ett antal västländer, som i grund och botten i det förgångna har varit ovilliga att utnyttja flygstridskrafter.
Samtidigt kommer förväntningarna att öka på Ryssland att åstadkomma det man ställt i utsikt, nämligen eftergifter från serberna. Det nya är att det har skett ett slags arbetsfördelning mellan å ena sidan amerikanerna, som förväntas sätta tryck på kroater och bosniska muslimer, och å andra sidan ryssarna, som förväntas sätta motsvarande eller kanske ännu hårdare tryck på serberna. Ett slags internationell bördefördelning har alltså uppstått.
NATO-beslutets upprinnelse kan spåras till den ändrade franska attityden till Bosnienkonflikten. Det fransk-tyska EU-initiativet från november 1993 -- som saknade amerikanskt stöd -- gick i stå strax före årsskiftet. Klarare än andra länder insåg Frankrike att det internationella engagemanget i Bosnien hade kommit till vägs ände. De fredsförslag som presenterats i Genève hade erbjudit den bosniska regeringen statsbildningar som är omöjliga i praktiken. Accept för dessa fredsförslag kunde erhållas endast om den bosniska regeringen nedkämpades militärt. Allt pekade mot en militär upptrappning och ett avgörande framåt våren. Förenklat uttryckt handlade det om att antingen återställa respekten för FN-trupperna och fredsförhandlingarna eller att dra sig ur. De humanitära hjälpkonvojerna kunde inte längre användas som argument mot flyginsatser. Jugoslavienkonflikten hade också tvingat Frankrike att revidera sin inställning till NATO och till USA:s ledande roll inom den organisationen. Därtill kom franska inrikespolitiska skäl. I Frankrike finns det -- kanske som ingen annanstans i Europa -- en inhemsk engagerad opinion i Bosnienkonflikten.
För USA spelade farhågorna för en erosion av NATO:s trovärdighet stor roll, och i förlängningen hotades själva grunden för den transatlantiska säkerhetsstrukturen. Den bosniska regeringens beslutsamma motstånd riskerade att leda till en eskalering och spridning av Bosnienkonflikten. USA hade antagligen också beslutat sig för att inte låta rysk inrikespolitik ha ett avgörande inflytande på amerikansk utrikespolitik, vilket inte utesluter att man från amerikansk sida har varit och är inriktad på att "ha Ryssland ombord så långt som möjligt".
NATO:s ultimatum har som bekant följts upp med ett amerikanskt fredsinitiativ som bekräftar USA:s numera mer aktiva politik i Bosnien. I korthet innebär, som jag sade, den amerikanska handlingsplanen att den bosniska regeringen skall definiera skäliga territoriella krav. Tryck skall också utövas på regeringen i Sarajevo att inte begära för mycket. Därefter skall de bosniska serberna och kroaterna -- och Serbien och Kroatien -- förmås att godta dessa krav, i första hand genom förhandlingar. USA har presenterat en syn på avvecklingen av sanktionerna mot Serbien som i stort sett kan sägas överensstämma med den svenska synen. Det är tänkt att detta skall ske med hjälp av Tuzla- och Srebrenicamodellen, dvs. först förhandlingar under tryck. Om inte framgång nås skall man etablera "fakta på marken".
USA har uttryckt en beredskap att ställa samma typ av ultimatum som det rörande Sarajevo för andra begränsade områden i Bosnien. Detta är dock en svag punkt i den amerikanska planen, eftersom USA inte har någon egen trupp på marken. Som jag tidigare har sagt kan det dessutom förväntas att Ryssland kommer att motsätta sig ultimatumpolitiken.
En amerikansk truppinsats på marken kan bli aktuell först vid ett övergripande fredsavtal om Bosnien. USA har också deklarerat att de amerikanska soldaterna i så fall skall utgöra mindre än 50 % av den samlade internationella styrkan.
Efter det hårda ryska utspelet nyligen torde möjligheterna att använda hot om flyginsatser för att åstadkomma trupptillbakadraganden och sätta press på parterna under förhandlingarna ha minskat -- åtminstone under den närmaste tiden. Det skall inom parentes sagt bli mycket intressant att se vilken den ryska reaktionen blir på den flyginsats NATO har gjort i dag med nedskjutning av de fyra serbiska planen.
USA kallar sin fredsplan för en förbättrad EU-plan. Intensiva diskussioner har inletts med Europeiska unionen, som i huvudsak har ställt sig positiv till den amerikanska planen. De frågor som kvarstår har i huvudsak rört vad som skall anses som skäliga krav och vad USA är berett att göra för att sätta den bosniska regeringen under press. Detta torde avse såväl själva förhandlingarna som den omständigheten att muslimerna inte vid ett givet tillfälle skall återta territorium med militära medel.
Clintons Jugoslaviensändebud, ambassadör Redman -- fram till augusti 1992 amerikanskt sändebud i Stockholm --, har besökt Sarajevo för att undersöka var den bosniska regeringens "bottom line" går. Fortfarande råder osäkerhet i vad mån USA stödjer Sarajevoregeringens territoriella krav utöver 33,3 % av Bosniens territorium. Samtalen tycks främst ha koncentrerat sig på att definiera områden som skulle ge regeringen i Sarajevo ett kvalitativt bättre område och på att byta de olika separata enklaverna i östra och västra Bosnien mot områden i centrala Bosnien för att skapa en mer sammanhållen landmassa.
På rysk sida har man understrukit att den "aktuella kartan" skall gälla. Detta torde betyda att man på rysk sida inte är beredd att godta några större revisioner av den fördelning som fanns i det s.k. Invinciblepaketet.
Det amerikanska initiativet har lett till att Jugoslavienkonferensen befinner sig vid sidan av den egentliga händelseutvecklingen. Lord Owen har t.o.m. gått så långt att han föreslagit Europeiska unionen att fredsförhandlingarna skall övertas av NATO och säkerhetsrådet. Detta vill dock inte Europeiska unionen. Man vill att EU skall fortsätta att spela en huvudroll, låt vara tillsammans med USA och eventuellt Ryssland. Förhoppningen är att Ryssland och Amerika lyckas i sina ansträngningar och att det kondominat som har växt fram mellan dem inte bryts i dag. Om det inte bryts är min bedömning att det är möjligt att fredsförhandlingarna kommer att återvända till Genève inom någon eller några veckor.
Avgörande för möjligheterna att få någon rörelse i fredsprocessen är trovärdigheten i NATO:s hot. Erfarenheten visar att endast trovärdiga hot kan förmå serberna att ge efter. Paradoxalt nog kunde de försök som gjorts från olika håll att tona ned NATO:s hot ha utlöst de flyginsatser som man ville undvika. I vågskålen ligger nämligen NATO:s trovärdighet. Om NATO inte lyckas inskärpa sin beslutsamhet hos parterna kommer konflikten att avgöras militärt -- möjligen genom en serbisk-kroatisk kollusion. Serber och kroater har, i motsats till vad som är fallet i Krajina, sammanfallande intressen i Bosnien.
Av allt att döma har de bosniska serberna tagit det internationella samfundet på allvar denna gång. Detta säger jag trots den reservation som bör göras för morgonens händelser. Av stor betydelse har uppenbarligen också varit att Ryssland bedömt NATO:s hot som reellt. Denna insikt framkallade det dramatiska ryska diplomatiska initiativet för tio dagar sedan.
Det har dock under de senaste dagarna förekommit tecken som skulle kunna tyda på att serberna försöker ta tillbaka den "politiska" mark de förlorat, bl.a. genom offensiven mot Bihacfickan och erövrandet av en FN-post i sektor väst. Möjligen kan beskjutningen av den svenska truppen i Tuzlaområdet sättas in i detta sammanhang. Om detta skulle vara fallet kan en rad förklaringar anföras. NATO:s flyghot bedöms inte längre som allvarligt. Ett slags "brinkmanship" vill pröva gränserna för NATO:s uppträdande. När den internationella uppmärksamheten är riktad mot Sarajevo "passar man på" i andra områden. Beskjutningen av Maslenicabron och erövrandet av FN-posten i sektor väst skulle dessutom kunna tyda på att man vill varna kroaterna för att närma sig muslimerna.
Det som har skett i dag på morgonen tyder naturligtvis ytterligare på att serberna har varit frestade att tänja på gränserna och att pröva hur trovärdigt NATO:s hot om flyginsatser egentligen var.
Arne Andersson: Tack, Lars-Åke Nilsson. Får jag ställa den mycket kortfattade frågan: Är det känt huruvida den nordiska stabsfunktionen i Tuzla har kommit till skada i anfallet?
Lars-Åke Nilsson: Jag har ingen sådan information.
Sture Ericson: Vi har nu hört kabinettssekreterarens beskrivning av det politiska spelet mellan USA, Ryssland, Frankrike, NATO, EU osv. Jag skulle vilja ha en beskrivning av vilken politisk kontroll regeringen har över vår egen bataljon där nere. Jag skulle också gärna vilja veta vad som är den svenska regeringens politik, utöver att vi allmänt ställer upp på FN:s fredssträvanden och humanitära insatser.
Lars-Åke Nilsson: Kontrollen över den svenska delen av den nordiska bataljonen utövas naturligtvis i första hand genom de kontakter vi fortlöpande har med FN-sekretariatet i New York. Det är ingen hemlighet att vi från svensk eller nordisk sida har haft en del synpunkter på hur de impulser och signaler vi har skickat till New York har förts vidare och implementerats på fältet. Det har varit en svensk uppfattning att det har brustit i kommunikationerna mellan New York och Bosnien. Vi har sett en avsevärd förbättring under de senaste veckorna. Det är en förbättring som framför allt kan relateras till ett tydligare kommandomönster i Bosnien och till den brittiske generalen Roses ankomst till Bosnien.
Jag fick även en fråga om den svenska politiken. Den svenska politiken går i korthet ut på att stödja de fredsansträngningar som Europeiska unionen och medlarna lord Owen och Stoltenberg är engagerade i. Den svenska politiken stöder också de fredsansträngningar som därefter har manifesterats av de båda stormakterna Förenta staterna och Ryssland samt det ultimatum som uttalades av NATO den 9 februari. Vår bedömning är att detta ultimatum har varit effektivt och att det har skapat ett slags momentum i fredsprocessen. Det är vår förhoppning att detta momentum inte har brutits.
Man kan väl uttala den allmänna förutsägelsen att för den händelse ryssar och amerikaner lyckas i sina föresatser att sätta parterna under tryck, är det inte omöjligt att man kan återkomma till Genève. Tekniskt sett bör det vara ganska lätt att sy ihop ett fredsfördrag. Det blir ett fredsfördrag som i så fall inte blir idealiskt. Men det finns tyvärr inga idealiska lösningar på den här konflikten. Skulle amerikaner och ryssar däremot misslyckas är det lätt att se att den nuvarande situationen inte bara kan komma att leda till upptrappade strider i Bosnien. Den kan naturligtvis också komma att leda till en motsättning mellan Washington och Moskva, som på sikt kan utveckla sig i en utomordentligt farlig riktning.
Lars Sundin: Är enligt din mening mandatet till Nordbat tillräckligt klart utformat?
Lars-Åke Nilsson: Personligen har jag ingen annan mening än att mandatet är tillräckligt klart utformat. Man får ta hänsyn till de osäkra och svårbedömda omständigheter som föreligger i Bosnien. Vi visste att vi gick in i en situation som kunde utveckla sig drastiskt och som var riskfylld. Mot den bakgrunden tycker jag nog att mandatet har hållit. Det är en mycket farlig insats. Men det är något som såväl vi tjänstemän som politikerna och Utrikesnämnden har varit medvetna om hela tiden.
Lars Sundin: Så mandatet håller alltså fortfarande?
Lars-Åke Nilsson: Ja, såvitt jag kan se håller det fortfarande.
Lennart Brunander: När FN fattade beslutet att gå in Bosnien förutsatte man att det skulle ställas upp med betydligt flera trupper än som är fallet i dag. Medlemsländerna har inte ställt upp tillräckligt mycket. Är det er bedömning att den upptrappning som nu sker kanske inte hade blivit nödvändig om tillräckligt mycket trupp snabbt hade kommit in från början?
Lars-Åke Nilsson: När ett antal regeringar uttalade beredskap att skicka trupp till Bosnien skedde det under förutsättning att ett fredsavtal skulle kunna åstadkommas. Det fredsavtalet har vi ännu inte sett till. Så länge det inte finns något fredsavtal är det min bedömning att det kommer att vara svårt att få fram ytterligare FN-trupp. Så länge en del länder som har förklarat sig villiga att skicka trupper och att utöka sin kontingent -- Turkiet, Italien och Malaysia -- till följd av partiskhet eller förment partiskhet inte anses vara lämpliga, tror jag att det är svårt att i avsaknad av ett fredsavtal få avsevärt större FN-kontingenter på plats.
Huruvida större FN-insatser på ett tidigare stadium skulle ha kunnat förhindra den eskalation som vi har sett är det naturligtvis mycket svårt att bedöma. Jag skulle vilja säga att det viktigaste är en genuin vilja hos parterna att ingå ett fredsavtal, och någon sådan har vi inte sett. Det är främst den avsaknaden som har lett till eskalationen.
Michael Sahlin: Det jag har att säga från Försvarsdepartementets utgångspunkt ansluter väl till det som Lars-Åke Nilsson har sagt. Det överlappar möjligen i någon nyans det som nu har sagts med anledning av de ställda frågorna.
Försvarsdepartementets roll vid hanteringen av den här sortens frågor utgår från det förhållandet att den svenska militära FN-personalen rekryteras, anställs, utbildas och utrustas av Försvarsmakten, att den civila personal som transporterar förnödenheter åt UNHCR hanteras på ungefär motsvarande sätt av Räddningsverket och att Försvarsdepartementet ansvarar för användandet av de personella och materiella resurserna i de här insatserna. Hanteringen av "peace-keeping"-frågor är numera ett viktigt element för samarbete mellan Försvarsdepartementet och Utrikesdepartementet.
Jag vill inledningsvis säga att jag tror att vi kan vara överens om att det i framtiden kommer att bli nödvändigt att i försvarsplaneringen i betydligt större utsträckning ta hänsyn till vad de internationella insatserna kan komma att kräva och att utforma organisation, förband, system och utbildning på ett flexibelt sätt, som tjänar både försvaret av Sverige och de internationella insatserna. Vi på Försvarsdepartementet kommer att behandla dessa långsiktiga frågor i bl.a. nu pågående perspektivplaneringsarbete.
Om jag skall nämna några frågor som är aktuella i det sammanhanget, kan det röra internationella insatsers koppling till grundutbildning inom det svenska försvaret och formerna för tillämpning av frivillighetsprincipen i framtiden. Det finns dock inget annat att säga för ögonblicket än att det självklart är den frivillighetsprincip som vi har nu som kommer att gälla inom överblickbar tid.
Efter denna inledning vill jag något beröra de militära insatserna och därefter de civila insatser som är aktuella i nuvarande f.d. Jugoslavien, i synnerhet Bosnien.
För närvarande deltar Sverige i nio av FN:s fredsbevarande operationer, med sammanlagt 1 861 personer. Vi är därmed nr 12 av de länder som deltar i fredsbevarande verksamheter, dvs. totalt 70 länder. Av dessa personer tjänstgör knappt 1 300
numera i olika delar av Unprofor i f.d. Jugoslavien. Vi blir därmed en av de största bidragsgivarna just i denna operation och i detta land. Det innebär samtidigt en stor satsning från svensk sida just på det här krisområdet bland krisområden i världen.
Det svenska deltagandet i Unprofor, B-H Command -- Bosnien-Hercegovina Command -- består av en mekaniserad infanteribataljon på 875 personer plus ett fåtal stabsofficerare i högkvarteret i Kiseljak. Bataljonen ingår i Nordkom-Tuzla, som även består av ett danskt stridsvagnskompani, ett danskt "tactical air control party", samt ett norskt fältsjukhus med helikoptrar. Därtill finns materiel. Sammantaget uppgår styrkan till knappt 1 300 personer. Det är värt att notera att FN ännu inte har fått ihop de 7 500 man som har angivits som behov för bevakningen av "safe areas", i enlighet med den resolution 836 som inrättade dem. Detta berördes nyss i samband med frågor till Lars-Åke Nilsson. Jag går därför inte mera in på detta, och jag spekulerar inte heller om det hade blivit annorlunda om dessa 7 500 man hade kommit på plats redan när det beslutades. Jag tror att Lars-Åke Nilssons svar täcker det som skulle ha varit mitt svar.
Den nordiska styrkan har tilldelats ansvaret för Tuzlaområdet, som är ett vidsträckt område på ca 50 gånger 80 kilometer. Ulf Henriksson, vår befälhavare där nere, brukar jämföra med Blekinge.
Nordkom-Tuzla har huvudsakligen följande uppgifter:
etablera rörelsefrihet i området,
eskortera humanitära hjälpsändningar,
övervaka eventuella uppgörelser om eldupphör etc. i syfte att stabilisera situationen i området och
förhandla och verka för att "Tuzla area of responsibility", dvs. hela området, etableras just som ett fredat område, som ju var idén från början.
Det har dessutom talats länge om att säkra flygplatsen i Tuzla för humanitära hjälptransporter. Det är en fråga som har varit hängande länge, men som har blivit högaktuell de allra sista veckorna, med anledning av den internationella aktivering som Lars-Åke Nilsson talade om.
I mandatet bemyndigas Unprofor, med stöd av 7 kap. FN-stadgan, att i självförsvar använda våld som svar på beskjutning mot de fredade områdena, på väpnat intrång i området samt om rörelsefriheten för Unprofor eller konvojer med humanitära hjälpsändningar hindras.
Med stöd av främst resolution 836 har säkerhetsrådet i detta sammanhang också bemyndigat FN och regionala organ, t.ex. NATO, att även använda flygstridskrafter för att avskräcka från attacker mot fredade områden och för att kunna bemöta attacker mot områdena, mot FN-personal eller mot humanitära leveranser. Så till vida finns det en grundläggande överenskommelse om vad som gäller.
För att skapa förutsättningar för att kunna verka under rådande omständigheter och för att kunna genomföra de uppgifter som ålades den nordiska styrkan, vidtogs en rad särskilda åtgärder i samband med planering, utbildning och utrustning.
I korthet kan man påstå att den svenska bataljonen i Bosnien är den bäst utbildade och utrustade styrka som Sverige någonsin har haft i internationella uppdrag. Möjligen är det ett av de bättre förband vi någonsin har haft över huvud taget -- det kanske ÖB kan tala om.
Den pansartunga inriktningen motiverades just med omsorgen om personalens säkerhet. T.ex. har de pansarskyddade fordonen visat
sig helt oumbärliga, med tanke på det stora antal incidenter som styrkan har varit inblandad i. Förra veckans attack, då fem svenskar skadades, är det senaste exemplet på de förhållanden som råder. Eldgivning har uppenbarligen vid flera tillfällen varit direkt riktad mot den nordiska styrkans fordon och personal. De av er som var med i Sälen minns nog hur levande Ulf Henriksson talade om just detta.
Den militära planeringen måste naturligtvis även bygga på "i-värsta-fall-scenarier", som t.ex. innebär att evakuering blir nödvändig. Huvudansvaret för evakueringsplanläggningen ligger hos Unprofors Bosnienhögkvarter i Kiseljak. För närvarande pågår en revidering av evakueringsplanerna i samråd med den nordiska styrkan.
Ungefär samtidigt med planeringen av Bosnieninsatsen skapades inom försvaret en särskild krisstödsorganisation, som bl.a. har till uppgift att stödja både anhöriga och drabbade i samband med incidenter och olyckor i t.ex. FN-operationer. Denna organisation har utnyttjats för just Bosnienstyrkan. Jag utgår från att ÖB kommer att gå närmare in på detta strax.
När det sedan gäller en så viktig sak som frågan om personalens löner, kan det påpekas att varje befattningshavare i Bosnienbataljonen från början har erhållit ett särskilt påslag på grundlönen med 20 %, motiverat av de särskilda omständigheterna just i denna miljö. Därmed är personalen i denna operation bäst avlönad av alla svenska förband i operationer, inklusive i Somalia, som nyligen har avvecklats -- detta sagt utan alla jämförelser. Visserligen kan man konstatera att några av våra nordiska grannländer betalar ut högre ersättning, men mot bakgrund av t.ex. olika skattesystem blir jämförelser ofta haltande.
Jag får då påminna om att regeringen de senaste dagarna har enats om att snarast överlämna en proposition till riksdagen där FN-soldaters kostförmåner föreslås bli skattefria. I förslaget anges även en skattefri hemresa och att det skall gälla retroaktivt, så att även nuvarande styrka omfattas.
Vidare kommer högkvarteret inom kort att överlämna en utredning med förslag till mer övergripande förändringar av löne- och förmånssystem för denna typ av tjänstgöring. Regeringen avser därefter att mycket skyndsamt bereda denna fråga.
Sammantaget kommer förhoppningsvis redan vidtagna åtgärder och kommande översyn att bidra till att underlätta rekryteringen till kommande styrkor. Det är rekryteringen som är ett av skälen till att förmånerna är viktiga. Ett annat skäl är att allmänna anständighetsprinciper synes vara genomtänkta.
Driftskostnaderna för Bosnienbataljonen finansieras från UD:s huvudtitel och uppgår under innevarande budgetår till ca 500 miljoner kronor. Därutöver anslogs i somras ett särskilt engångsbelopp på 100 miljoner kronor för utbildning och materielköp.
Dessa anslagsmedel rymmer dock inte hela sanningen. Den omfattande materielmängd som denna styrka har medfört till Bosnien kan sägas ha ett återanskaffningsvärde som ligger mellan 1,5 och 2,5 miljarder kronor. En del av denna materiel kommer att förslitas snabbare och mera grundligt än vad som skulle ha varit fallet om det gällt övningar i Sverige, och i en grad som inte kan bedömas i förväg. Med andra ord tillkommer det i efterhand ersättnings- och reparationskostnader som i dag inte är vare sig kända eller finansierade.
Vidare är den återbetalning som FN-systemet innehåller schabloniserad, och den dras dessutom med betydande eftersläpning. Dessutom räknas FN:s återbetalning som en intäkt till statsbudgeten, som inte kan räknas verksamheten till godo utan vidare.
Erfarenheterna hittills har återigen påvisat fördelarna med samarbete mellan de nordiska länderna. Genom att komplettera varandra förbands- och utrustningsmässigt och genom att agera tillsammans gentemot FN har vi skapat en styrka som ett enskilt nordiskt land skulle ha haft svårt att uppnå.
Vidare visar erfarenheterna att en satsning på säkerhet, som har präglat den nordiska styrkan, har varit helt avgörande för överlevnad m.m. När nu de danska stridsvagnarna äntligen är framme i Tuzlaområdet förbättras radikalt möjligheterna att skydda sig och att fullfölja de svåra uppgifter som ålagts Nordkom-Tuzla. Stridsvagnarnas ankomst är inte minst viktig med tanke på den uttunning man för närvarande lever med, på grund av att ett förstärkt kompani tillfälligt tjänstgör i Sarajevo.
En annan erfarenhet är att det är viktigt att ha väl fungerande ledningsfunktioner, inte bara lokalt militärt utan också regionalt, och inte minst en effektiv samverkan mellan de militära fredsfrämjande insatserna och de humanitära. Här ges -- det är en större fråga, som jag inte skall gå djupare in på -- mängder av erfarenheter, och förbättringar kan göras inför framtiden. Jag går inte närmare in på de frågor rörande svenska synpunkter på hur ledningssystemet inom FN ter sig. Lars-Åke Nilsson berörde detta och konstaterade -- alldeles korrekt -- att det har gjorts förbättringar och förändringar som det finns anledning att avvakta, och vi får se hur de kommer att fungera.
En avgörande fråga, inte minst för den nordiska styrkans säkerhet, är att under den närmaste tiden få klarhet om principerna och ordergångarna när det gäller hur flygunderstöd skall användas i Bosnien om och när det blir aktuellt.
Förra veckans attack mot en svensk patrull belyser ganska väl en del av oklarheterna. Det finns t.ex. en risk för att nuvarande -- underförstått litet långsamma -- ordergångar leder till att ett flygunderstöd, i form av s.k. close air support, CAS, över huvud taget inte kan verkställas i tid, så att det på det sättet snarast blir fråga om "air strikes" eller inget flygunderstöd alls. Detta får vi titta närmare på.
Avslutningsvis vad gäller den militära delen, vill jag betona att de omfattande åtaganden som Sverige i dag har i framför allt f.d. Jugoslavien ställer så stora krav personellt, organisatoriskt och ekonomiskt -- detta sagt åtminstone från Försvarsdepartementets utgångspunkt -- att vi bör vara försiktiga med ytterligare åtaganden, i varje fall innan dess vi har fullt ut klarat av att fullfölja den inriktning som vi nu har. Risken är annars stor att vi inte längre klarar av att på ett ansvarsfullt sätt fullfölja de insatserna. Frågan om att rejält höja den svenska kapaciteten inom detta verksamhetsområde måste i så fall hanteras inom ramen för perspektivplaneringen.
Jag kan dessutom vad gäller den militära delen nämna den insats som också görs av Sverige genom att tillhandahålla Herculesflygplan för humanitära transporter mellan Ancona i Italien och Sarajevo.
Den civila delen utgår från erfarenheterna i Armenien 1988 och det beslut som regeringen därefter fattade om att skapa och hålla en beredskap för räddningsinsatser i olika länder, kopplad till Räddningsverket. Räddningsverkets nu aktuella pådrag i Bosnien avser två skilda uppdrag, dels transporterna av mat och andra förnödenheter, dels byggandet av bostäder åt flyktingar. Beslutsgången har i båda fallen varit den att UNHCR hos UD har begärt en insats. UD och Försvarsdepartementet har därefter berett ärendet gemensamt. En förfrågan har gått till Räddningsverket om möjligheterna att utföra en sådan insats, under förutsättning av UNHCR:s finansiering. Sedan har Räddningsverket förklarat sin beredskap därvidlag, och därefter har regeringen kunnat fatta beslut.
Kostnaderna för vår verksamhet med transporter har hittills uppgått till totalt 67 miljoner kronor. Det gäller tiden juni 1992 till mars 1994.
Jag vill nämna några av våra slutsatser och erfarenheter. Principen att bygga dessa bidrag på befintliga resurser och organisationer i Sverige har varit effektiv. Rekryteringen av olika insatsgrupper har kunnat fördelas på olika delar av landet genom räddningsskolornas försorg. Det har inneburit en rent praktisk fördelning över landet som har varit värdefull. Påverkan på den svenska beredskapen för det nationella behovet har därmed kunnat hållas nere till någonting mera försumbart. Därmed har verksamheten mera entydigt kunnat ses som nyttig för huvuduppgifterna i Sverige.
Principen när det gäller våra civila insatser är ju den att Räddningsverket inte ingår i en viss FN-organisation på platsen. Man har kunnat agera självständigt på uppdrag. Det har haft vissa givna fördelar vad gäller flexibilitet -- möjligen kostnaden att man inte på samma sätt som Unprofor har kunnat förlita sig på en organisation som har egen kunskap om lokala förhållanden. Det har man fått forska fram själv. Lennart Myhlback kommer säkert närmare in på detta. Likaså har vi haft litet dåliga säkerhetsbedömningar på platsen som grund för våra insatser.
Av naturliga skäl är det omöjligt att förutse hur länge uppdraget med lastbilskonvojer skall kunna fortsätta. Nuvarande åtagande löper ut den 31 mars 1994. Vi förväntar oss att UNHCR kommer att begära en förlängning, förmodligen med tre månader tills vidare. Där står vi just nu.
Arne Andersson: Tack, Michael Sahlin!
Tillåt mig uttrycka glädje över den aviserade skattemässiga förbättringen för vårt folk utomlands. Det kommer sannolikt att tas emot väl både i riksdagen och av dem som det berör.
Gunhild Bolander: Som Michael Sahlin sade inledningsvis, bygger vårt åtagande på frivillighet. Det visar sig att det kan vara ganska svårt med rekryteringen till styrkan framöver. Det har höjts röster från olika håll om någon form av tvångsuttagning till dessa styrkor. Min fråga är då om det är helt uteslutet att det blir fråga om någon form av tvång framöver.
Michael Sahlin: Om frågan avser såväl anställd personal som värnpliktiga, skulle jag vilja dela upp svaret. När det gäller värnpliktiga ser jag inte -- såsom jag känner vår politiska miljö i detta hus -- några tecken på att man skulle kunna överväga något annat än frivillig grund. Det gäller i varje fall i nuvarande regeringskrets.
När det gäller anställda yrkesofficerares medverkan i och ledning av den här sortens operationer, tror jag att inte minst vår överbefälhavare har framfört synpunkter på att det, i en ny, tapper värld, borde vara en skyldighet för en officer att även delta i operationer utomlands.
Vi konstaterar för vår del att frågan icke är aktuell nu. Vi har ändå bett om belysning av hithörande frågor i just de perspektivplaneanvisningar som man nu arbetar med inom Försvarsmakten för att få litet närmare underlag att bedöma detta i framtiden. Möjligtvis kan vi tänka oss någon form av uppdelning, där man ställer sig till förfogande på en lista, varefter man sedan inte gärna kan säga "Nej, tack" om man blir ombedd att gå ut på en mission. Men vi är inte riktigt där än.
Bengt Gustafsson: Jag kan orientera om att vi under den senaste månaden har fört en dialog med de två militära officersförbunden i den här frågan. Vi skall till regeringen senast efter sommaren lägga fram förslag om att en utredning bör göras, syftande till att komma fram till ett beslut i frågan. Jag tror att vi på personalorganisations- och myndighetssidan kan lösa en del av de bekymmer som man har känt i frågan.
Lars Sundin: Hur skulle enligt din mening, Michael Sahlin, den något sega, långsamma ordergången där nere kunna bli effektivare och snabbare?
Michael Sahlin: Det som har diskuterats och som finns i korten är en delegering av befogenheten att säga ja eller nej till en lägre nivå. Just nu finns FN:s generalsekreterares personlige representant Akashi i Zagreb. Förutsättningen är väl att han delegerar befogenheter, och därefter skulle detta kunna hanteras mera rutinmässigt på lägre nivå, i praktiken i högkvarteret -- om det nu blir så att man verkligen går i den riktningen att det är där man hamnar.
Jag tror att det för de flesta är uppenbart att vitsen med "close air support" är att först hota och sedan visa att man verkligen vill slå till mot den som skjuter på de olika kategorierna egen trupp, hjälpsändningar eller vad det kan vara. Bengt Gustafsson och andra har också sagt, redan i Sälen, att det måste vara en viss närhet i tid. Det är ungefär som att slå ett barn -- vilket jag inte tycker att man skall göra -- långt efter en händelse. Då brukar även mycket konservativa pedagoger tycka att syftet förfelas. Detta kan endast uppnås om man trycker ner bemyndigandetiden.
Lars Sundin: Hur arbetar Sverige för att få en sådan ordergivning till stånd?
Michael Sahlin: Detta är någonting som vi på olika sätt påtalar vikten av. Margaretha af Ugglas har uttalat sig generellt med anledning av påskjutningen på svensk trupp i förra veckan. I det fallet hade det kunnat vara tänkbart. Men det var inte ett läge där tillämpning av de regler som nu gäller kunde ske, dvs. att hinna med att tillämpa "close air support". Det har visat sig i efterhand.
Det har förts en diskussion om ansvaret, men såvitt jag förstår uppstod alltså, just på grund av tidsfördröjningen, ett läge där det inte var aktuellt att hinna tillämpa någonting som liknar idén med "close air support". Man måste alltså diskutera vidare. Det här inte är alldeles enkelt, och det finns inte något enda kort svar på frågan hur Sverige arbetar för detta. Vi vill inte heller att man skall eskalera striderna. Men någonstans finns en anständighetsgräns också för oss.
Bengt Gustafsson: Det var vissa skriverier i svenska tidningar i samband med att den svenska patrullen påsköts. Det som gjorde en aktion omöjlig var att man inte hade någon exakt målangivelse. Får jag då ge ett exempel på hur det skulle kunna fungera.
Om vi säger att vi öppnar Tuzlas flygplats och man ger eldtillstånd till dem som har till uppgift att hålla flygplatsen, dvs. när någon öppnar artillerield mot Tuzlas flygplats får de sätta in flyg. Flyget ligger i patrullbana med vapen ombord. Då kan det fungera, under förutsättning att man har sådana sensorer vid Tuzla att man kan fastställa varifrån artillerielden kommer. Det är något som åtminstone jag har saknat länge. FN har alltså inte sådan utrustning som artillerilokaliseringsradar eller motsvarande teknisk utrustning, som gör att man kan direkt se varifrån artillerielden kommer och besvara den, vilket skulle göra att man slipper den osäkerhet som rådde i Sarajevo. Diskussion om att tillföra sådan utrustning pågår för närvarande.
Lars-Åke Nilsson: Får jag lägga till att vi samma dag som incidenten inträffade med de svenska stridsfordonen i förra veckan naturligtvis tog upp det på största allvar med FN-sekretariatet i New York. Vår FN-ambassadör instruerades omedelbart att göra det. Vi kan inte göra någon annan bedömning än att orderkedjan inte fungerade på ett tillfredsställande sätt. Dessutom tog det alldeles för lång tid, åtminstone enligt lekmannabedömningen, innan de skadade soldaterna togs om hand. Jag tog också upp detta vid ett samtal i fredags med Thorvald Stoltenberg, som delade min uppfattning.
Lars Sundin: Vilket svar gav man i FN på denna svenska framställan?
Lars-Åke Nilsson: Jag kan inte säga att vi har fått ett fullt tillfredsställande svar ännu, snarare ett uppehållande svar, att man skulle titta på det.
Jan Erik Ågren: Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga som har att göra med rekryteringen. Det här är ett besvärligt uppdrag. Jag vill fråga om utvecklingen har påverkat rekryteringsmöjligheterna. Har vi eller får vi det urvalsunderlag som vi behöver, med tanke på de höga krav som vi måste ställa på dem som skickas i väg på det här uppdraget?
Michael Sahlin: Jag kan säga att vi nu har intrycket att rekryteringsfrågorna, som länge släpat efter inför den här omgången, är lösta. Men jag hänvisar frågan till någon annan.
Arne Andersson: Vi kan spara den frågan, så att den får besvaras av ÖB eller Anders Anerud.
Karin Wegestål: Jag delar naturligtvis Michael Sahlins tillfredsställelse över att stridsvagnarna har kommit fram. Jag vill fråga: Har man räknat med den möjligheten att det kan upplevas som provocerande i nuvarande läge?
Michael Sahlin: Ja, det har man räknat med. Det har varit en långvarig diskussion ända sedan den tid i somras då diskussionen om ett danskt bidrag i form av stridsvagnar först dök upp. Det var säkert en och annan som undrade om det skulle kunna vara provocerande. Men i den mån det har funnits sådana synpunkter tidigare, konstaterar jag nu att den tveksamheten är helt borta ur bilden, sedan man har sett hur den konkreta miljön i Tuzlaområdet ter sig och behovet av att verkligen kunna skydda sig, rent konkret, men också att kunna försvara sig.
Om man tänker sig miljön uppe i norra Tuzlaområdet och hur många gånger vi har blivit påskjutna där, hur värdefullt hade det inte varit vid dessa observationsposter om vi hade haft det mera kraftfulla skydd som stridsvagnarna innebär? Jag noterar att jag inte har hört någon, under fyra och en halv månad, framföra en sådan här synpunkt, utan det är nu ganska kristallklart att detta är en stor fördel. Ingen inom FN-systemet tvekar heller i fråga om att det var rätt och nödvändigt att just den nordiska kontingenten fick ett sådant här tillskott för att kunna skydda egen personal och kunna fullfölja uppgifterna.
Jag ger tveklöst det korta svaret ja på frågan om vi tror att det var rätt med danska stridsvagnar. De har ju äntligen kommit fram. Det är ingen undran heller att man har varit så tveksam från andra parters sida att släppa in dem över huvud taget. Man har känt att detta är en väsentlig faktor för att kunna fullfölja vår uppgift där.
Lennart Brunander: De nordiska försvarsministrarna gjorde en framställning till FN om att få vara mer involverade i planeringen av Bosnieninsatsen och liknande insatser. Har det hänt någonting på den punkten som gör att Sverige och de övriga nordiska länderna nu kan vara med mer?
Michael Sahlin: Den typen av framställning har gjorts såväl av försvarsministrar som av utrikesministrar under denna resas gång. Både Lars-Åke Nilsson och jag var inne på det tidigare. Det här utgör helt klart ett dilemma. Denna sak berördes även mycket när vi var i Sälen. Ni som var där då kanske minns det.
Som goda FN-deltagare inser vi att FN vid ett meningsfullt arbete måste kunna förfoga över de styrkor som ställs till dess förfogande. Men ju våldsammare miljö man utsätter svensk trupp för desto större tyngd läggs det på den nationella regeringen, när det gäller att verkligen kunna ta ett ansvar, när den tillhandahåller en sådan trupp.
I det här speciella fallet föll dessutom frågan om själva lokaliseringen. Den styrka på 7 500 man som skulle skydda de olika "safe areas" kom aldrig till stånd. Det blev därför ett väldigt slitande i den svenska truppen vad gäller överenskommen destination och annan destination. Vid hanterandet av detta dilemma har vår inställning efter vissa slitningar nått respekt.
Vi har också krävt att först och främst få in all materiel och personal, som det var tänkt från början, innan vi börjar fundera över alternativ. Det meddelade vi vid förfrågan om förstärkning i Screbrenica -- efter kanadensarna. Vi har också visat tillmötesgående genom att lämna ett positivt svar när det gällde att sända ett kompani till Sarajevo. Vi har alltså försökt att visa litet flexibilitet inom ramen för det ansvarsutkrävande som nationellt, i Sverige, måste ställas på regeringen.
Britt Bohlin: Det svenska deltagandet i FN-insatser har mångåriga traditioner på nacken. Dramatiken i Bosnien har lyckats lösa en lång rad ganska segslitna frågor, tycks det. Det handlar om frågor som skatter, löneförmåner osv. rörande svensk FN-personal.
Finns det någon risk att ett s.k. A- och B-lag byggs upp när det gäller svensk personal som deltar i FN:s insatser? Jag ställer frågan främst med tanke på de diskussioner som förts under senare tid. Det sägs att man bör betalas för den risk det innebär att befinna sig i Bosnien. Faktum är att människoliv spillts i Libanon, Makedonien osv., dock inte i Bosnien. Det är vad som hänt. Jag tror att det skulle vara mycket farligt att gå en sådan väg. Skulle Michael Sahlin kunna utveckla det något?
Jag har ytterligare en fråga att ställa: Har man förändrat vår normala fredsorganisation, genom att försöka se till att underlätta för deltagande i FN-insatser, på ett sådant sätt att ett deltagande uppmuntras? Man kan ibland ute på förband höra sägas att det upplevs som ett hinder i den normala planeringen när någon funderar på att ställa upp för att göra en FN-insats. På vissa förband har det betraktats som något svårt och jobbigt. Så får det naturligtvis inte vara. Vilka förändringar har gjorts för att klara ett svenskt FN-deltagande rent organisatoriskt?
Michael Sahlin: Båda frågorna är naturligtvis ytterst berättigade, inte minst den första. Utan att kunna påstå att det finns något slutligt regeringssvar vill jag säga att vi befunnit oss i en steg-för-steg-utveckling. Vi har i denna utveckling varit något av händelsernas fånge. Tidigare hade vi en normalprincip. Sedan blev det här med krigssjukhuset i samband med Gulfkriget aktuellt och sedan Somalia.
Gulfkriget innebar en häftig krishantering. Det handlade helt enkelt om att tillräckligt snabbt köpa tillgänglig kompetent personal. Det drev upp lönenivån. Något likartad var situationen till en början i Somalia. Det tenderade att skapa ett nytt "golv", vilket inte var Försvarsdepartementets långsiktiga mening. När en närvaro i Bosnien blev aktuell hanterades frågan på ett sätt som ledde till en hög grad av förväntan, en förväntan som något fick tempereras med försvarsekonomiska realiteter. Vi arbetar vidare med frågan.
Personligen gör jag samma bedömning som Britt Bohlin. Det vore olyckligt om vi halkade in i ett slentrianrisktänkande. Sverige kommer faktiskt att fortsätta finnas på andra ställen i världen än i just Bosnien, där den aktuella huvudkrisen är. Från Libanon har de svenska styrkorna dragit sig tillbaka, eller skall strax göra det. Men folk dör och utsätts för risker också på andra ställen. Det är alltså inte rimligt att ha starkt differentierade lönesättningar eller förmåner av annat slag. Men på något sätt måste ändå de två principerna, nämligen å ena sidan likhet och undvikande av A- och B-lag och å andra sidan någon form av flexibilitet, för att klara rekryteringen finnas. Vi måste leva med en dualism. Men jag instämmer i Britt Bohlins huvudsynpunkt att det inte får gå för långt. Vi får då svårt att rekrytera folk. Vi får också svårt att motivera folk.
Vad gäller frågan om fredsorganisationen är det enda som jag kan peka på att vi överväger att vid intresse låta värnpliktiga inför höstens grundutbildning få anmäla sig som särskilt, "öronmärkt", intresserade. Dessa skulle sedan kunna komma i fråga för att ingå i viss styrka eller för att utföra viss mission. Om man kan låta grundutbildningen något präglas av det, och i vilken utsträckning, kan kanske ÖB komma in på senare i dag. Några rena fredsorganisationsanpassningar i övrigt känner jag inte till. Möjligen har ÖB något att tillägga även på den punkten.
3. Utfrågning av militära företrädare
Bengt Gustafsson: Jag tar min utgångspunkt i inbjudan, nämligen försvarsutskottets uttalande i juni 1993. Jag kommer främst att hålla mig till hur vi tänkte och vilka åtgärder vi vidtog före utresan för att utrustnings- och utbildningsmässigt skydda svensk personal.
Det talas bl.a. om att vi borde ha mer personal med tidigare FN-tjänst. Hur utfallet har blivit kommer Anders Anerud att komma in på senare.
Det talas om att försöka begränsa riskerna för personalen. Under den frågan kommer även uppträdandefrågorna in, vilka jag tänker kommentera.
Det talas om stöd till personalen beroende på det som den får vara med om. Det talas även om de problem som anhöriga kan få. Anders Anerud och framför allt Alf Görsjö kommer in på det senare. Alf Görsjö har sysslat mycket med sådana problem på plats, men även i samband med kontakten hem.
Jag börjar med att ta upp de åtgärder som vidtogs för att skapa så gott skydd som möjligt hos personalen, ett skydd som vi ansåg vara mycket viktigt. Om det vid ett och samma tillfälle skulle bli stora förluster inser vi att det kommer att påverka vår syn på fullföljandet av uppdraget.
Vi har nu för första gången skickat ut förband som inte bara har utrustats med hjälm och skyddsväst, vilket varit fallet vid de flesta andra missioner under senare tid, utan de har också splitterskyddade fordon. De har framför allt den svenska pansarbandvagnen 302, men också ett antal finska SISU-vagnar. SISU-vagnarna har den fördelen att de rör sig snabbare och billigare än pbv 302, framför allt på väg.
Än så länge har utfallet av detta varit gott. Vi har haft en minolycka med en SISU-vagn. Vi har haft en mängd beskjutningar mot pbv 302 och SISU-vagnar med handeldvapen och splitter. Nu senast besköts två pansarbandvagnar med pansarvärnsvapen.
Efter de mer dramatiska vapeninsatserna görs en teknisk utvärdering. Vi kontrollerar om vi kan vidta ytterligare åtgärder avseende fordonen för att öka skyddet. Bägge typerna av fordon skyddar mycket väl mot normala typer av handeldvapen, även vid ganska grova kalibrar. De skyddar även mycket väl mot splitter från såväl artilleri som granatkastare och handeldvapen.
Med dessa fordon följer en tyngre beväpning. Pbv 302 har exempelvis en 20 mm automatkanon, vilket gör att man även skyddsmässigt kan avge eld på ett helt annat sätt än tidigare enheter kunnat. Man har också med sig granatgevär. Dessa ger en bred användning, alltifrån pansarvärnsammunition till vanliga spränggranater, rök och ljus. Slutligen finns, som en reservfunktion, pansarvärnsroboten BILL vid förbandet.
Från början diskuterades det att också sända med granatkastare för att man skulle ha något tyngre understöd. Men efter rekognosering på plats fann bataljonschefen att precisionen i granatkastaren skulle bli för liten på grund av de vindförhållanden som förekom i den kuperade terrängen. Vid vissa väderbetingelser riskerade man att skjuta åt fel håll. Man tog därför ut granatkastare ur utrustningen.
Tillsammans med norrmän och danskar diskuterade vi emellertid artilleriförband. Vi diskuterade även artillerilokaliseringsradar för att ha något vapensystem som direkt kunde svara mot eventuell artillerield. Det hade ju brukats artillerield mot övriga FN-enheter i Bosnien tidigare. Frågan kom dock aldrig upp till en seriös prövning på politisk nivå, såvitt jag förstår. Men den diskuterades internt på militär nivå.
Beslutet blev i stället: stridsvagnarna. Jag kan bara beskriva hur vi diskuterat och vad våra motiv militärt sett -- som väl är vår uppgift också -- har varit.
Initiativet kom ursprungligen från Danmark. Orsaken till att vi vid högkvarteret i Stockholm såg positivt på förslaget var den svåra uppgift som den nordiska bataljonen fick i Bosnien. Den skulle nämligen gå längst in från kusten i Bosnien. Den kunde få stora svårigheter med underhållstjänsten, vilket framhölls vid föredragningar för regeringen och i utrikesutskottet. Den kunde också få svårigheter att dra sig ur om förhållandena på platsen skulle bli sådana att man fattade beslut om att återföra bataljonen från Bosnien-Hercegovina. Inför uppgiften att eventuellt dra sig ur, ansåg vi det mycket värdefullt med ett stridsvagnskompani vid bataljonen. På så sätt kunde man antingen öppna väg för att över huvud taget komma ut eller hålla de styrkor borta som anföll vid en urdragning.
I efterhand har det tillkommit uppgifter om att de svenska observationspatrullerna beskjuts på observationsplatserna, detta trots att de har fått tillstånd i förväg från dem som i varje fall behärskar terrängen att uppehålla sig på där. Vi trodde inte att detta skulle bli så rikligt förekommande som det blivit. Och det är relativt tung eld. Vi vill ju vara närvarande på den yta som vi har ansvar för. Men det förutsätter att man kan uppehålla sig på observationsplatserna eller att man kan bedriva patrulltjänst. Efter denna erfarenhet har vi under dessa fyra månader varit mycket angelägna om att få in de danska stridsvagnarna. Det är viktigt att de observationsplatser som är särskilt utsatta är stridsvagnsskyddade.
Det som något skiljde uppdraget i Bosnien från uppdragen i Mellersta Östern och på Cypern utbildningsmässigt var risken att hamna i betydligt besvärligare situationer, situationer med strid. Det allra viktigaste i sådana situationer är att befäl och trupp har förtroende för varandra. Det är viktigt att man har varit tillsammans så länge att man känner varandra och har förtroende för varandra. Det var huvudanledningen till den längre utbildningstiden för denna bataljon än för tidigare bataljoner. Denna nödvändighet gjorde att vi genomförde en samövning med de danska och norska förbanden för att uppnå förtroende mellan alla inblandade.
Danskarna svarar för två flygsamverkansgrupper som är basen vid "close air support". Det vill jag peka särskilt på. Det var också viktigt att vi litade på den norska sjukvårdsenheten och dess omhändertagande av eventuellt skadade och att man övat detta i förväg.
Danskarna hjälpte oss också mycket genom att ta hem personal från Kroatien, personal som kunde beskriva för våra befäl och soldater hur miljön var och hur det faktiskt fungerade där. Det goda råd de gav var att lägga en viss tyngd vid att visa fasthet, inte bara vänlighet och objektivitet. Dessa danska erfarenheter överfördes till det svenska förbandet.
Jag kommer nu in på uppträdandet. B-H Commands uppgifter är att ge militärassistans till UNHCR och andra godkända organisationer och firmor som deltar i humanitär verksamhet. Uppgifterna består också i att reparera infrastrukturen så att man kommer fram med hjälpverksamheten. Vidare skall man skapa gynnsamma förhållanden för evakuering av skadade, för skydd och vård av befolkningen och för förbättring av levnadsvillkoren. Man skall också sträva efter att fientligheterna skall upphöra. Allt detta sysslar den nordiska bataljonen med. Men B-H Command har dessutom i uppgift att upprätta statusen "säkra" eller "demilitariserade områden" i Sarajevo, Tuzla, Zepa, Gorazde, Bihac och Srebrenica. Om så blir nödvändigt skall detta ske genom nyttjande av våld, inkluderande flygunderstöd. Den uppgiften löses ju inte i dag som bekant, utom möjligen i Sarajevo.
Jag vill något kommentera bestämmelserna för nyttjande av våld. I säkerhetsrådets beslut gäller som stående order att våld skall utnyttjas i minsta möjliga utsträckning och normalt endast till självförsvar. Detta kan också gälla som uttryck för den svenska synen på hur våld skall användas. Vedergällning är förbjuden, dvs. ett allmänt bombande med flyg skulle alltså inte tillämpas. Våld får däremot användas i självförsvar för att motstå försök att med våld hindra styrkan att lösa sina uppgifter och för att motstå avsiktliga försök till intrång i militära eller paramilitära styrkor in i UNPA:s (United Nations Protected Area) områden, de s.k. safe areas. Inte heller den sista uppgiften löser man med våld, som bekant.
För att gå in mer på detaljer när det gäller den enskilde soldaten vid bataljonen i Bosnien, kan jag säga att han har rätt att bära vapen. Vapnen skall bäras med fyllda och isatta magasin. Vid hot skall han varna och rapportera. Han skall stanna på platsen om riskförhållandena medger det. Han skall varna om utnyttjande av våld och understryka detta med lämpliga medel. Han kan exempelvis osäkra och rikta sitt vapen, gruppera samt på annat sätt markera att det börjar bli farligt för den som uppträder aggressivt.
Vid eldgivning skall soldaten ta skydd, observera och rapportera. Han skall varna om utnyttjande av våld med lämpliga medel, t.ex. genom varningsskott. Chef på platsen kan beordra eldöppnande, oavsett vilken nivå chefen befinner sig på i den nordiska bataljonen. Den nordiska bataljonen har använt handeldvapen och automatkanoner. Man har skjutit bredvid den som öppnat eld mot det svenska förbandet. Man har använt granatgevär med rökammunition mot stridsvagnar som öppnat eld. Man har gjort det för att markera att man vet var de som skjuter är och att man vet vem som skjuter. Det har man gjort med framgång för övrigt. Man har använt sig av överflygningar med flygplan när det skjutits mot nordiska förband från stridsvagns- och artilleriställningar. Man har alltså kallat in de flygplan som är i luften, som bara flyger över på låg höjd.
I självförsvar får soldaten ta skydd. Han får besvara elden och rikta eld mot den som riktar eld mot förbandet. Även det har skett vid några tillfällen, rapporterar NACC.
Det finns vissa saker man som soldat inte får göra. Exempelvis får man inte avväpna parternas personal. Man får inte bemanna egna vapensystem i närvaro av parter i konflikten när de står mot varandra. De två sist nämda reglerna är framför allt till för att inte onödigt våld skall användas mot den nordiska bataljonen.
Det är viktigt att de olika FN-förbanden visar en viss fasthet och inte tolererar allt av parterna i Bosnien. Det är viktigt för att det över huvud taget skall kunna bli något förhandlingsresultat. För att parterna skall kunna komma överens och skriva under ett papper måste de lita på att någon ser till att parterna håller den överenskommelse som undertecknats. Annars kan man inte förvänta sig att nå förhandlingsresultat och få papper underskrivna.
FN:s agerande i januari 1993 har, enligt min uppfattning, skapat en mycket dålig grund för att få ett förhandlingsresultat till stånd. FN lät ju, utan kraftfulla markeringar, kroaterna anfalla de serbiska områdena i Kroatien. Ett par förband gjorde sådana markeringar. Vid dessa tillfällen återvände kroaterna in i Kroatien, och de fullföljde inte anfallet. Men på de allra flesta platserna lät FN kroaterna anfalla. I och med det skapades grunden för påståendet att man inte kan lita på FN. Man skall då inte heller tro att förhandlingarna kan leda någonvart. FN har en mängd förtroende att återupprätta; det kan bara enheterna på plats göra.
Det försöker den nordiska bataljonen göra genom att vara närvarande i stället för att dra ihop sig på bataljons- och kompaniförläggningar och ligga stilla. Det gäller att vara ute på observationsplatser och att röra sig i området. Den nordiska bataljonen återupprättar förtroendet genom att inte acceptera att fastna i vägspärrar i områden där man blivit lovad att få röra sig. Tyvärr har FN i alltför stor utsträckning låtit den ena parten visitera fordon vid passering av vägspärrar. Det bör man inte tillåta. FN:s fordon är FN:s område, och ingen skall få titta in i dem. Ni minns säkert den bosniske politikern som sköts inne i ett FN-fordon för något år sedan. Sådant skapar inget förtroende. Det är därför glädjande att Michael Rose öppnat den serbkontroll utanför Sarajevo där man alltid skulle visa upp sig.
Jag anser att den svenska bataljonen uppträtt välavvägt när det gäller att visa fasthet och att samtidigt inte skapa onödiga risker för personalen. Den har uppträtt välavvägt när det gäller att röra sig ute på observationsplatser och att dra sig tillbaka när riskerna för personalen blivit för stora. Det är inte bara det skydd vi gett soldaterna, dvs. den utbildning vi gett dem, som har gjort att vi hittills inte fått större skador än vi fått, utan det är den taktiska ledningen av förbandet.
Omgrupperingsfrågan har varit uppe till diskussion här tidigare. Tre fall av omgrupperingar har förekommit. FN-befälhavarna, bl.a. Jean Cot, beordrade ju den nordiska bataljonen kort och gott. De frågade ingen, utan de endast berordrade; det är deras policy.
Den första orden den nordiska bataljonen fick var att förbereda ett kompani och gå till Srebrenica. Den nordiske bataljonschefen fick då order från Sverige att icke lyda FN-ordern. Därefter processades saken via New York.
Den andra omgrupperingen gällde en pluton öster om Kiseljak, väsentligt söder om Tuzlaregionen. Den berodde på de mentalpatienter som kanadensarna skött. Det har inte förekommit någon diskussion i frågan vare sig mellan mig och bataljonchefen här i Sverige eller på politisk nivå. Vi har alla bara låtit det ske av kanske lättförklarliga skäl.
Vid den tredje omgrupperingen som gällde kompaniet i Sarajevo tog det 14 timmar från det att vi fick rapport om att bataljonschefen fått uppgiften till dess att vi hade ett preliminärt svenskt regeringsbeslut om att acceptera omgrupperingen. Omgrupperingen berörde enbart svensk personal och koordineringen med de övriga nordiska regeringarna kunde ske i efterhand. Vi har blivit snabbare och bättre på att reglera sådana situationer.
De Herculesflygplan som vi använder i Bosnien är försedda med radarvarnare och motmedel. Sedan ankomsten dit har radarvarnare aktiverats vid ett par tillfällen hittills.
Det har förelegat viss restriktion när det gällt att ta med annan personal i flygplanen. I det sammanhanget vill jag säga att den uppgift som vi har är att transportera den medicin, de livsmedel och andra förnödenheter som UNHCR vill ha in, den är inte att transportera personal. Vi är mycket restriktiva vid transport av personal av det skälet att vi, om vi är alltför släpphänta när det gäller vilka människor vi tar in och ut, äventyrar just intransporten av medicin och livsmedel. Det råder nämligen stor misstänksamhet hos parterna i Bosnien. Ett annat skäl är naturligtvis riskerna för egen besättning, men även för dem som åker med.
Slutligen kommer jag fram till den diskussion som förekommit tidigare här i dag. Det är mycket riktigt så, som statssekreterare Michael Sahlin säger, att vi i högkvarteret nu förbereder förslag om utlandsförmåner. Jag har ett par kommentarer i anslutning till det. Man kan aldrig tala om riskpengar. Det går inte att förutse risker. Det är så lokalt betonat. Under de gångna månaderna har vi sett att de allvarligaste skadorna och förlusterna -- i varje fall hittills -- har vi inte haft i Bosnien utan i Libanon och i Makedonien.
Detta går dessutom inte att förhandla med personalorganisationerna. Hur förhandlar man när det gäller vad som skall betalas för en risk i det ena eller det andra fallet? Däremot kan man naturligtvis tala om skilda obekvämligheter. De som exempelvis bor inne i campen i Libanon bor ganska bra, jämfört med dem som bor i Bosnien eller med dem som bodde i det hårda klimatet i Somalia. På den punkten, när det gäller obekvämligheten, finns det skäl att diskutera om man skall tillämpa differentierad ersättning. Vad gäller frågan om hur mycket man egentligen jobbar, kan jag säga att det i Bosnien inte existerar någon fritid. I Libanon är man ofta ledig på fritiden. Man åker in i Israel, och man kan alltså röra sig.
När vi nu skall fastställa en nivå är jag orolig över vilka människor vi kommer att rekrytera. Finland och Sverige ligger relativt lågt i dag vad gäller ersättning, medan Norge och Danmark och Svenska räddningsverket ligger betydligt högre. Hur långt skall man närma sig de tre som ligger högre? Kommer vi att sluta rekrytera rätt människor? Vi vill inte rekrytera legosoldater som vill tjäna pengar, utan vi vill rekrytera människor med de rätta värderingarna för att jobba i den miljö som vi har i åtanke. Samtidigt skall de som vi rekryterar få en rimlig ersättning för det svåra och tunga jobb som de utför. De jobbar ofta 14--16 timmar per dygn, med dåliga förhållanden vid vila och måltid. Men det är svårt att hitta balanspunkten. Jag vet inte riktigt var den ligger. Vi funderar rätt mycket på det just nu.
Arne Andersson: Vi sparar frågorna tills alla de tre föredragningarna är gjorda. De ligger nog i visst avseende ganska nära varandra. Men dessförinnan skall vi inta det utlovade kaffet. Låt oss försöka klara det på 15 minuter, så borde det i varje fall gå på 20 minuter. De som finns här i salen är välkomna till kaffet.
(Kaffepaus)
Arne Andersson: Vi återupptar nu våra överläggningar. Jag lämnar ordet till överste Anders Anerud, chef för Försvarets internationella centrum. Han är också chef för utbildningen av våra FN-trupper.
Anders Anerud: Herr ordförande! Försvarets internationella centrums (SWEDINT) uppgifter är att stödja de chefer som är utsedda för våra FN-förband. Det innebär att vi har anammat den principen att den som är chef också skall ha ansvaret och kunna ge direktiv och annat som behövs för utbildningen. Centrumets uppgifter är att ge honom så bra förutsättningar som möjligt för att utbilda sin bataljon.
Det innebär att SWEDINT rekryterar och anställer den personal som bataljonschefen tar ut. SWEDINT ger specifik FN-utbildning till bataljonschefens förband enligt hans anvisningar. Vi understödjer bataljonen avseende personaltjänst och underhållstjänst då bataljonen är ute i tjänstgöringsområdet. Vi planerar för avlösningstransporter av den styrka som skall avlösa den utevarande styrkan. Vi planerar för avvecklingen av styrkan när den kommer hem.
Det pågår ett intensivt inhämtande av erfarenheter från den pågående verksamheten. Det är inte avslutat, utan det kommer att bearbetas när bataljonen kommer hem. Jag kommer att ta upp några erfarenheter från det område som berör SWEDINT.
Först gäller det stresshanteringen. Det är en viktig fråga. Det gäller förmågan att hos den enskilde och i förband kunna hantera den stress som förbandet är utsatt för.
Målbilden för den här hanteringen är att innan ett förband går ut skall all personal ha utbildning i stressymtom så att den enskilde på sig själv skall kunna läsa av om det är något som är onormalt. Vidare skall chefernas ansvar definieras. De har ansvaret för att, i samband med saker som inträffar vid uppdraget (missionen), beskjutning och annat, starta den uppföljningsdiskussion (debriefingprocess) som måste komma i gång omedelbart på plats för att den skall vara verkningsfull. Den bataljon som är ute nu har fått utbildning. Den har dessutom haft en bra handledare i de här frågorna i sin bataljonsläkare.
Under tjänstgöringen ute är det bataljonschefen och hans underchefer som har ansvaret för att detta fungerar. När det gäller Bosnienbataljonen kan vi här hemma konstatera att detta har fungerat på ett bra sätt. I samband med bl.a. incidenterna i Varesområdet har man tidigt startat samtal på grupp- och plutonsnivå. Där har man pratat av sig de upplevelser man har haft.
Detta är inte specifikt för Bosnienbataljonen. Vi ger samma utbildning till styrkan i Makedonien och till styrkan i Libanon. I samband med tråkiga incidenter har vi också sett resultatet. Man har hanterat detta på ett lämpligt sätt på platsen.
När förbandet kommer hem gäller det att avveckla förbandet på ett annat sätt än tidigare. Tidigare har principen mest styrts av ekonomiska faktorer, dvs. man har velat nedbringa kostnaderna så långt som möjligt genom att inte ha folk i tjänst någon längre tid. Nu har planeringen inriktats på andra saker. Nu gäller det att behålla personalen tillräckligt länge för att man skall kunna genomföra en utvärdering av verksamheten. Man skall också kunna genomföra den s.k. debriefingverksamheten.
Det innebär att när den nuvarande Bosnienbataljonen avlöses i mars kommer styrkorna att rotera i delar till SWEDINT i Almnäs. Där genomför vi ett avvecklingsprogram med hjälp av bataljonens egen personal och personal från övriga delar av försvaret. Uppläggningen i stort kommer att innebära att man har en allmän genomgång om debriefing och vikten av detta, en föreläsning om symtom och reaktioner vid posttraumatisk stress och råd hur denna kan bearbetas och hur effekterna kan lindras.
Det kommer att vara en plutonsvis utvärdering där man skall summera intrycken av vad som var bra och vad som var dåligt. Den
leds av bataljonens egen personal. Man skall skapa en gemensam bild av vad som hänt under tjänstgöringen.
Det tredje steget i den här avvecklingsprocessen är en defriefing med utbildade handledare i mindre grupper. Där skall man vädra intryck och känslor under tjänstgöringen i Bosnien och påbörja bearbetningen av posttraumatisk stress.
Det viktigaste budskapet vid en sådan här avveckling av en styrka är egentligen att tala om för var och en att det inte är något onormalt om man är utsatt för stress och kanske även visar symtom på det. Det är viktigt att få var och en att förstå det. Det viktigaste är att man måste erkänna det för sig själv. Man måste vara beredd att ta steget att söka hjälp.
Erfarenheterna visar att det finns personal som inte mår bra. De har mycket svårt att ta steget att gripa tag i den livlina som finns och skall finnas. Där kan man få hjälp. Det är nog det svåraste. Det är det viktigaste budskapet när styrkorna kommer hem. Det har också ordnats anhörigträffar. Det kommer Alf Görsjö att belysa i sin genomgång.
Låt mig ta upp några erfarenheter på personalsidan av nu pågående tjänstgöring. Om vi gör en jämförelse med de enheter vi har ute i dag, Nordbat 1 i Makedonien och underhållsbataljonen i Libanon, kan man säga att det är fler enskilda som har sagt upp sina avtal under pågående tjänstgöring i Nordbat 2 i Bosnien. Uppsägningstiden är tre månader ömsesidigt. Avtalen kan sägas upp med kortare varsel om bataljonschefen rekommenderar det, men gränsen är tre månader. Det är ungefär 7 % som har sagt upp sina avtal under pågående tjänstgöring i Bosnien.
Det finns inga stora skillnader jämfört med de två andra FN-kontingenterna när det gäller folk som blir repatrierade av disciplinära skäl. Det är inte heller någon större skillnad om vi statistiskt tittar tillbaka på ett antal FN-kontingenter. Antalet ligger under 1 %. När det gäller antalet repatrierade av sjukdom och skada är det ungefär samma låga procentsats.
Det var en medveten strävan att få personal med tidigare FN-tjänst som varit på andra FN-missioner i den första av dessa två omgångar. Det har visat sig av erfarenhet att det då är lättare att bygga upp en ny pionjärmission. När vi tittar på rekryteringsresultatet till nästa omgång, den omgång som nu är under utbildning i Sverige, kan vi konstatera att den faktiskt har något större procentsats personal med tidigare FN-erfarenhet. Det rör sig om ca 35 %.
Rekryteringen av avlösningsbataljonen, den som vi benämner Bosnienbataljon nr 2, har gått trögt. Jag tror att vi aldrig tidigare har lagt ner så mycket arbete för att kunna rekrytera en fulltalig bataljon. Vi startade rekryteringen redan i höstas. Vi fick in 282 svar från yrkesofficerare och ca 1 700 svar från värnpliktiga. Vi bedömde att detta var ett alldeles för litet underlag för att kunna göra en ordentlig uttagning mot kvalitet. Därför startade vi strax före jul en kompletterande rekrytering. Då fick vi ytterligare ett antal svar. Det rör sig om 2 804 svar. När den bataljon som nu är ute rekryterades fick vi 4 000 svar på rekryteringen. Det har skett en nedgång. Av de tillfrågade i Bosnienbataljonen fanns det 250 som var villiga att skriva på kontrakt för sex månader till. Efter det att bataljonschefen och stabspersonal besökt området plockade man på platsen ut 120 som fick kontraktet förlängt med en sexmånadersperiod till.
Det finns olika anledningar till varför det har varit så svårt att rekrytera. Det är dels så att händelserna i området påverkar intresset för den här typen av "peace-keeping"-uppdrag, dels har de stora svåra grupperna varit yrkesofficerare. Där har budskapet till oss som arbetat med detta varit att detta bygger på frivillighet. Med hänsyn till de ekonomiska förmåner som vi kan erbjuda har man sagt att man får så litet i handen för att vara frivillig att det inte är intressant. Det gäller framför allt yrkesofficerarna. De får behålla den lön de har i Sverige och får ett påslag på 20 %. Om de jämför med sin dagliga situation där de har en grundlön samt får ersättning för beredskapstjänstgöring, förbandsövningar och övertid har de i praktiken en lika stor lön när de tjänstgör hemma på förbanden. Detta har varit en svårighet.
I dagens läge har vi 66 vakanser på den bataljon som i dag påbörjar sin utbildning. Det är 6 yrkesofficerare och 60 soldater som saknas.
Sedan personalen i början av året fick det första uttagningsbeskedet som talade om att de var uttagna till Nordbat 2 har vi omsatt 35 % av dem. De har alltså sagt upp sig innan utbildningen börjat och vi har fått rekrytera nya. Normalbilden är 20--25 % uppsägningar från första uttagning till dess utbildningen börjar. Här ligger det alltså något över, ca 10 %.
När det gäller satsningen på utbildningens längd och omfattning är det en sak som bataljonschefen styr och ger direktiv för.
Förberedelserna startade redan före jul när bataljonschefen hade möjlighet att besöka Nordkom-Tuzla. Vecka 2 och 3 genomförde bataljonschefen tillsammans med nyckelpersonalen rekognosering nere i området. Vecka 4 genomgick allt befäl särskild FN-utbildning på SWEDINT i Almnäs. Syftet med den utbildningen var att skapa förutsättningar hos befälen att själva leda FN-specifik utbildning för sina förband. Under vecka 5 genomfördes en stabstjänstövning i Danmark med nyckelpersonal, ca 60 personer. Där genomförde man olika typer av "case studies", dvs. incidenter och situationer som har inträffat under Nordbat 2:s tjänstgöring i Bosnien, och hur de har hanterats. Det gör man för att ge personalen en bakgrund och låta dem agera under övningsförhållanden innan det blir skarpt.
Med start vecka 7 har sedan olika typer av kurser och övningar pågått för att utbilda framför allt sådan personal som inte var rätt utbildad vid uttagningen, t.ex. pbv-förare. Ett mycket litet antal hade den grundutbildningen som värnpliktiga. I och med att det har saknats måste vi lägga in en extra kurs för att utbilda dem till pbv-förare så att de kan köra under skarpa förhållanden nere i Bosnien.
Vi har också utbildat våra SISU-förare i Finland eftersom Finland har erbjudit det utbildningsstödet. Vi har för närvarande inte sådana fordon i Sverige i tillräcklig mängd för att vi själva skall kunna utbilda på dem. I dag rycker huvuddelen av pansarskyttekompanierna in för sin utbildning. Befälet för stabs- och trosskompanierna påbörjar sin utbildning i Sverige. Vecka 12 år 1994 räknar vi med att den första kontingenten skall kunna vara beredd att påbörja avlösningen. Avlösningen kommer att vara klar i början av april.
Arne Andersson: Tack så mycket! Med den ordning som vi fastställde för en stund sedan lämnar jag nu ordet till överstelöjtnant Alf Görsjö. Han är stabschef vid den nordiska bataljonen och kommer att kunna informera oss om hur det faktiskt är på platsen.
Alf Görsjö: Jag skall gå tillbaka till erfarenheterna från starten av missionen, eftersom det har antytts att detta är en typ av verksamhet som kommer att genomföras ett antal gånger även i framtiden.
I dag kan vi konstatera: Det är krig i Bosnien. Bataljonen har varit beskjuten vid omkring hundra tillfällen. Vi har skjutit tillbaka vid cirka tio tillfällen. Vid tre av av dessa hundra tillfällen har vi fått egna förluster, till dags dato nio skadade soldater.
Vi kanske i en framtid kommer att åka till motsvarande uppgifter i andra delar av världen. Om vi utgår från våra svenska militära förband, är de organiserade och utrustade för att verka i Sverige med stöd av svensk infrastruktur. När man åker ut på sådana här äventyr finns inte infrastrukturen där, utan den måste medföras.
Utrustningen måste kompletteras, vilket i sin tur ställer krav på mycket tidig rekognosering i området. Den rekognoseringen måste utföras av yrkesmän med rätt kompetens för denna uppgift så att man får klart för sig vilken organisation man skall ha och vilken materiel man måste medföra för att klara sig.
Vi kan exempelvis i dag i nyheterna se att det har varit ett elavbrott i Skåne som har väckt en del uppståndelse. Elavbrotten i Tuzla är legio. Man har elström i området två till tre timmar per dag i bästa fall, och man vet aldrig när på dygnet den kommer. Alltså måste man ha med sig utrustning för att klara strömförsörjningen helt och hållet. Men då måste man också känna den lokala situationen.
Alla dessa grundfakta måste man ha när man börjar organisationsarbetet. Det kräver att det fattas tidiga beslut och vilja att avdela pengar för att skaffa materiel. Den materiel som man behöver måste man använda under utbildningen. Den måste kunna förberedas, lastas, kunna transporteras, och man måste tidigt kunna ordna sådana enkla saker som tullhandlingar och liknande, så att man får in materielen i den ordning man behöver den i missionsområdet.
Vi fick bra förutsättningar. Vi fick bra materiel. Vi fick anpassa en del av den svenska krigsmateriel som inte var lämplig att medföra, exempelvis bensindrivna bilar. Vi fick köpa dieseldrivna småbilar. Vi använde fordon med modern lastteknik -- rullflak, växelflak, containersystem, m.m.
Det visade sig att svensk vägstandard tillåter 4,5 m höga fordon, vilket man i resten av Europa inte tycker om. Det är bra med moderna bilar. Men det är ännu bättre om man kommer igenom vägportar och liknande. EG-anpassning kan vara bra ibland.
Man behöver ha kyl- och fryshantering på ett helt annat sätt än om man befinner sig här hemma. Våra splitterskyddade fordon är ovärdeliga för att verka i området. Våra bandgående fordon används inom vårt eget operationsområde, och våra pansrade hjulfordon används för längre körningar.
Våra fordonskonvojer åker inte 10 mil för att hämta vårt underhåll, utan de kör nästan 45 mil för att hämta underhåll. Det är ungefär som att ha bataljonen i Stockholm, men hämta underhållet i Göteborg. Vi får då bara köra små skogsvägar dit ner. Man passerar genom ett antal stridsområden, med beskjutningar som följd. Våra lastbilar behöver någon sorts skydd för att vi skall spara vår personal.
Det har visat sig, precis som vi sagt tidigare, att vår bataljon är väl utrustad. Vi har sannolikt den bästa utrustningen av alla bataljoner i området. Men vi ligger också längst bort i området, sett ifrån platsen där man hämtar underhåll.
Det har talats om personal. Väljs modellen med frivilliga, vilket vi har valt, är det marknadskrafterna som styr och bestämmer vilka människor man kan få tillgång till. Det är de människornas utbildningsbehov som styr utbildningen. Det innebär att förutsättningarna måste vara klara och att man måste veta veta vilka spelregler för som gäller för förmåner när vi rekryterar, inte efter rekryteringstidens utgång.
Det har också diskuterats nödvändigheten av tidigare FN-erfarenhet. Vår erfarenhet just nu är att det inte är så viktigt. Det är viktigare med god yrkeserfarenhet. Det är så många mer saker än att vara soldat som skall kunnas. Det kräver människor med bred yrkeserfarenhet. Hantverkare m.fl. hjälper till att lösa många av de utomordentligt praktiska problem som finns att lösa när man skall etablera sig i ett sådant område. Man kan heller inte bortse från att det behövs människor med språkkunskaper. Det måste finnas sådana som kan tala det lokala språket. Vi förlitar oss i dag i stor utsträckning på lokalt anställda tolkar. Men de kan vi inte föra över konfrontationslinjen. Där är vi litet grand i händerna på parterna, även om de tolkar vi har är mycket duktiga. Det är en sak som man nu har löst inför vår avlösning.
Den utbildning vi genomgick var en mycket traditionell "peace-keeping"-utbildning där tyngdvikten var lagd vid fasthet i uppträdandet. Det visade sig vara utomordentligt bra. Med ett fast uppträdande, en klar linje som man inte viker ifrån, vinner man respekt i området. Vi har mycket att tacka SWEDINT för när det gäller den delen av utbildningen.
Den avslutande delen av utbildningen genomfördes i Danmark. Vi hade förmånen att Danmark haft ett stort antal bataljoner i Kroatien. Man hade samlat befälet därifrån och kunde genomföra utbildningsmoment om sådant som danskarna hade råkat ut för.
Många av våra soldater har varit med om svåra upplevelser, men de säger att det nästan var värre på utbildningen. Man har upplevt det mesta tidigare, vilket varit till gott stöd. Det är litet svårare för den bataljon som skall avlösa. De svenskar som har utbildning och kunskap om detta tjänstgör just nu i Bosnien och kan inte frigöras i något större antal för att genomföra utbildningen här hemma.
All form av förberedelse är viktig -- verklighetsnära utbildning, skjutning med stridsammunition. Det får inte vara premiär när man måste skjuta på allvar, utan det måste övas här hemma. Det är också viktigt med stöd under utbildningen.
Det har här talats om samtal efter svåra händelser. Då måste alla ha tid att prata med varandra. Det är en verksamhet som just nu pågår med de soldater som skadades förra tisdagen. Det gäller inte bara dem som skadats, utan också dem som klarat sig utan fysiska skador vid det tillfället. De måste samlas, prata med varandra och plocka ihop minnesfragment av vad som har hänt till helheter.
Det har också visat sig att det finns andra som behöver stöd. Det gäller dem som är på hemmafronten och får ta del av det som händer genom TV och tidningar. Man har på lokalt initiativ på utbildningsregementena satsat på detta. Det genomförs anhörigträffar där man informeras om vad som händer och har tillfälle att träffa andra föräldrar och anhöriga.
Jag kan sammanfatta med att säga att det stöd vi fått från den militära ledningen är det bästa tänkbara. Vi har fått utomordentligt bra materiel. Men förutsättningar ändras hela tiden. Den verksamhet som vi åkte ner för att verkställa kom inte att stå sig hela vägen fram. Vi fick nya uppgifter. Vi är väghållare för 500 km väg, vilket vi inte visste. Vi hämtar vårt underhåll nästan 50 mil bort, vilket vi inte visste.
Detta kräver beslut som är flexibla, och att man är beredd att öka exempelvis personalramar för att kunna lösa nya uppgifter. Det måste mycket tidigt finnas medel för förberedelser. Därmed finns det också förutsättning för att få en god och verksam mission där man kan lösa sina uppgifter. Tack för ordet.
Arne Andersson: Tack så mycket. Vi har nu lyssnat till tre militära företrädare. Här vidtar nu den sedvanliga lilla frågestunden med de korta, rappa frågorna och svaren i takt med dessa. Varsågod.
Sture Ericson: Min fråga riktar sig främst till ÖB. Vi har här hört att man upptäckt behov av att organisera rekryteringen på ett mer systematiskt sätt. Vi socialdemokrater föreslog redan för mer än ett år sedan här i riksdagen att Sverige skulle följa Danmarks exempel och organisera en frivillig FN-brigad, så att vi i framtiden när situationer som den i Bosnien uppstår med kort varsel kan ställa upp med färdigutbildade bataljoner som är tillgängliga med kort varsel.
Förslaget röstades naturligtvis ned. Vi har återkommit med en ny partimotion nu i januari och hoppas att riksdagen skall ställa sig mer positiv än vad den gjorde i fjol våras.
Min fråga är: Kommer ÖB att rekommendera en sådan brigad -- som utbildas på flera av våra regementen -- så att vi lättare kan klara denna rekrytering i framtiden?
Bengt Gustafsson: De förberedelser som nu pågår avser två saker. Det ena är hur vi i fortsättningen skall avlösa Makedonien- och Bosnienbataljonerna, så länge som vi har detta uppdrag av statsmakterna.
Uppdraget läggs ut långsiktigt för varje halvår på en brigadchef i armén. Det växlar mellan vilken brigadchef som har uppgiften. Sedan fördelas de olika kompanierna på regementen. Brigadchefen svarar från sitt regemente för stabs- och trosskompaniet, medan pansar- och skyttekompanierna, vilket är aktuellt i Bosnien, skapas vid andra regementen.
Så kan man bete sig för ett uppdrag som är känt. Sedan har regeringen anbefallit att vi skall förbereda oss för att ha stor flexibilitet, hög beredskap, för att kunna understödja FN eller ESK genom en mängd olika funktioner, t.ex. fältarbeten, underhållstjänst, stabstjänst och sjukvårdstjänst.
Det andra vi gör är att vi så snart det går -- och vi hoppas att det skall bli under våren, eller i varje fall senast till hösten -- kommer att i samband med mönstringen avkräva de värnpliktiga en avsiktsförklaring för den närmsta tiden efter det att de genomför sin grundutbildning, dvs. ungefär tre år. Den avsiktsförklaringen följs upp i samband med inryckningen och också vid utryckningen från grundutbildningen. Den är alltså inte bindande, utan enbart en förberedelse för att kunna snabba på och bredda rekryteringen i framtiden.
Redan i vår går vi ut och gör en motsvarande enkät bland yrkes- och reservofficerarna vid alla förband och inom alla tre försvarsgrenarna. Avsikten är sedan att under utbildningsåren framöver redan under grundutbildningen sätta samman de yrkesofficerare, reservofficerare och värnpliktiga som avgivit en sådan avsiktsförklaring. Detta tar en viss tid, eftersom vi just nu mönstrar dem som skall rycka in till utbildning om ett år, två år och för vissa t.o.m. om tre år.
Allt detta görs för att vinna det som jag tidigare var inne på. Förtroende mellan befäl och värnpliktiga är väldigt viktigt när man åker ut på sådana här uppdrag, inte minst när det gäller detta med debriefing, som vi talade om. För att våga öppna sig och sitta och prata om sina känslor måste man känna varandra. Det skulle gå mycket bättre om man redan från början varit ihop under sju och en halv månads grundutbildning.
Tanken är att sprida utbildningen över hela armén, kustartilleriet, övervattenfartygsförband i flottan, inom basjägarna i flygvapnet, förutom transportdivisionen. Detta är mer långsiktiga förberedelser som tar ett par år innan de värker igenom. Det ansluter enligt min mening väl till den danska brigadtanken, som det blev i praktiken, nämligen att förberedelserna också där är utspridda på flera förband.
Det som skiljer är att man i Danmark skriver ett kontrakt. Jag ifrågasätter om det egentligen är juridiskt bindande. Det skall bli intressant att se när man första gången försöker pröva om de är juridiskt bindande. Jag tror att en avsiktsförklaring egentligen fyller samma funktion.
Det andra, eller möjligen tredje, som pågår just nu är diskussionen med personalorganisationerna om yrkesofficerarnas yrkesroll. Vi verkar där enas om att det är en svår och komplicerad fråga. Den bör därför utredas på traditionellt svenskt sätt, där man betraktar hela bredden och djupet, och ser vad man kommer fram till för slutsatser.
Av de danska erfarenheterna har framkommit att det stora problemet är samtalet mellan den enskilda officeraren och hans familj när han har bestämt sig för att han egentligen vill åka. Genom det system man nu har infört i Danmark slipper man den diskussionen.
Britt Bohlin: Jag skall ansluta till det sista ÖB sade i sin inledning. Det handlade om att vi vill ha rätt sort människor på dessa uppdrag. Det är bara att understryka hur viktigt detta är. Kan man dra några slutsatser av att knappt hälften av dem som själva säger sig vara villiga att återanställas för att tjänstgöra ytterligare sex månader inte kommer att göra det? Det är knappt hälften som kommer att fortsätta i ytterligare sex månader.
Kan man dra någon annan slutsats av att mer än 10 % fler än den vanliga procentandelen hoppar av från uttagningsbeskedet till dess att utbildningen skall starta och tjänstgöringen skall komma i gång? Vilka slutsatser kan man dra av detta? Vilka skäl finns i grund och botten för detta?
Finns det utifrån dessa siffror, och framför allt utifrån dessa erfarenheter, skäl att se över våra uttagningsprinciper? Är de principer vi använder bra instrument nog för att verkligen se till att vi får fram exakt de människor vi vill ha på dessa befattningar? Detta var den ena frågan.
När nu personalen kommer hem till Sverige igen, och får delta i stresshanteringsprogrammet osv., använder man sig då utöver detta av vetenskapliga metoder och försöker ta till vara de erfarenheter och kunskaper som vi kan utvinna ur denna för Sveriges vidkommande egentligen väldigt ovanliga hantering som vi deltar i? Vi måste kunna använda detta på ett viktigt och bra sätt för kommande FN-uppdrag. Det var den andra frågan.
Den tredje och sista frågan är: Kan de anhöriga till de som just nu är i Bosnien alltid -- och då menar jag verkligen alltid -- komma i kontakt med någon människa som kan ge dem ett svar och ett besked om vad som händer där nere just nu, någon som kan svara på oroliga frågor i princip dygnet runt? Kan de alltid få ett besked? Det var frågan.
Arne Andersson: Tack, Britt Bohlin. Det var jättebra frågor, men de var inte riktigt korta.
Bengt Gustafsson: Frågorna ansluter väldigt mycket till de frågor Anders Anerud tog upp. Han har också mest kunskap om detta. Jag föreslår att han får svara på dem.
Anders Anerud: Den första frågan gäller, såvitt jag förstod, de 250 som hade sökt kontrakt för ytterligare en sexmånadersperiod. Jag skulle vilja påstå att det med hänsyn till omständigheterna och den verksamhet som bedrivs vid nordiska bataljonen i Bosnien är ett högt antal som har sökt återanställning. Det är 120 som gjort det, och efter noggrann genomgång på plats i Bosnien av den pågående bataljonens befäl, i dialog med den nuvarande bataljonens befäl, har man tagit ut rätt människor.
Man skall samtidigt inte bortse från faran att vissa som begär återanställning kanske inte skall ha det. De kanske behöver komma hem och vara hemma ett tag innan de åker på en ny FN-tjänst. Arbetar man under mycket stresskapande förhållanden vet man inte var brytpunkten går. Man kanske bryter igenom och i stället blir en dålig "peace-keeper" i stället för en bra. Det är en viktig balansgång.
Den andra frågan gällde erfarenhetsinhämtningen. Det kommer dels att ske en genomgång med bataljonen när den kommer hem, så att bataljonen och dess befäl tillsammans med oss här hemma definierar de erfarenheter man har gjort, dels pågår det olika projekt ute vid bataljonen.
Ett pågående projekt leds av FOA, och det är anknutet till stresshantering. Det pågår också ett projekt där en doktorand på militärhögskolan, en officer, tittar på befälsföring inom en fredsbevarande mission. Han har följt denna bataljon från förberedelseskedet. Han har varit på plats i Bosnien vid två tillfällen under längre tidsperiod och följt utvecklingen där nere, för att sedan skriva en rapport om sättet att analysera svensk officers befälsföring under svåra förhållanden vid "peace-keeping".
När det gäller den senare frågan måste jag nog svara nej. Det finns i dag inte någon sådan heltäckande organisation som kan svara upp mot varje anhörig vid varje tillfälle. Det finns inte resurser att kunna ta emot en sådan anstormning.
Det finns ett telefonsvararsystem för bataljonen i Bosnien, och så även för bataljonerna i Libanon och Makedonien, dit anhöriga kan ringa. Det bygger dock på den information som förbanden själva skickar till Sverige. Det har sina begränsningar. Vid stor anstormning, när det kanske särskilt behövs, klarar inte det tekniska att ta emot samtalen. Jag tror att det kommer att förbättras under senare delen av våren, framför allt när man har installerat nya växlar som är mer moderna är de som finns i telefonsystemet i Södertälje.
Bengt Gustafsson: Jag vill göra ett tillägg till den sista frågan. Det verkar som om lokala lösningar har olika ambitionsnivåer hos de tre pansarregementen som är inblandade -- P 2, P 4 och P 10. I varje fall i samband med beskjutningen under den senare tiden tycks t.ex. P 2:s anhörigkontakter fungerat mycket väl. Vi borde nog sprida kunskaperna från P 2 till andra lokala enheter.
Jan-Olof Franzén: Jag vill vända mig till överstelöjtnant Alf Görsjö. Det är glädjande att höra att vår bataljon är väl utrustad. Men det framkom också att det var långa transporter, vilket man kanske inte hade förutsett, och att skyddet av lastbilstransporter, livsmedelsförsörjning osv. var undermålig.
Har överstelöjtnanten något att säga om hur man skulle kunna förbättra dessa transporter? Det är ju inte så bra. Vi skall hålla på säkerheten så långt som det är möjligt.
Alf Görsjö: Vi har stöd med detta. Försvarets forskningsanstalt har varit nere i ett par omgångar och sett på möjligheterna att hitta lösningar som kan realiseras i närtid. Det hjälper inte de närmaste veckorna, men vår avlösning kommer säkert att ha en bättre lösning därvidlag.
Den kanske främsta åtgärden för att få säkerhet är den utveckling som nu pågår i centrala Bosnien med ett eldupphöravtal, som kan leda till att vi kan genomföra våra transporter utan att riskera att bli beskjutna. I övrigt är det svårt. Försörjningspunkterna ligger där de ligger. Vägarna är vad de är. Vi måste åka om vi väljer att vara kvar, och vi måste välja att vara kvar.
Arne Andersson: Tack. Jag ger ordet till överbefälhavaren för kompletterande svar.
Bengt Gustafsson: Rent principiellt är det oacceptabelt att en bataljon skall ha så långa underhållsvägar. Detta beror på att bidragarländerna inte är beredda att skicka mer resurser till FN. Det borde upprättas en underhållsplats inom i varje fall 15 mil från bataljonen. Så här skall det inte se ut. Det är en nödlösning.
Lars Sundin: Finns det enligt er, militära företrädare, några oklarheter i mandatet, dvs. vad de svenska soldaterna och deras kolleger där nere får göra eller inte får göra? Vad skulle ni vilja ha annorlunda?
För det andra: Vad betyder det för stämningen, moralen, att soldaterna inom Nordbat har olika betalning?
Alf Görsjö: Jag får svara på frågan om stämningen. Vi tittar inte allt för mycket på vad norrmän och danskar har betalt, utan vi tittar på vad vi själva har och funderar en stund över det.
Det är helt klart väldigt olika förutsättningar. En tjugoåring som bor hemma hos mor kan spara rätt bra med pengar. Men en 35--40-årig officer med familj att försörja hemma tjänar i princip mindre än om han var hemma och kom hem de flesta kvällar i månaden. Det kan man fundera på ett tag.
Lars Sundin: Vid Folk och försvars konferens i Storlien fanns en representant för de meniga som är där nere. Den representanten gav uttryck för irritation vad gäller betalningen och jämförde med de nordiska kollegerna.
Alf Görsjö: Vi är 880 personer, och det finns litet olika uppfattningar. Jag tar gärna en dansk överstelöjtnantslön, ber jag att få anmäla.
Lars Sundin: Den menige som uppträdde vid konferensen var alltså inte representativ?
Alf Görsjö: Det finns många olika uppfattningar om detta. Jag tar gärna en dansk överstelöjtnants lön om jag får det. Det fanns en del till i frågan som jag missade.
Lars Sundin: Det gällde mandatet. Vad skulle ni vilja ha annorlunda? Eller är det mandat som soldaterna har där ner till fyllest -- mandat i den meningen: vad de får göra eller inte får göra?
Alf Görsjö: De regler vi har för ingripande uppfattar vi som klara och lätta att begripa. Där tror jag att vi är helt nöjda.
Lennart Brunander: FN-insatser sker på litet olika nivåer. Insatserna i Bosnien är en bit upp på skalan. De är nästan fredsframtvingande. De är i varje fall inte bara fredsbevarande, utan det görs litet mer av dem som är där nere.
Var går gränsen för att svensk trupp och svenska soldater kan vara med i en verksamhet? Nu ser vi en upptrappning. Då uppstår bekymret: Hur länge klarar vi av att vara med i sådana aktioner med de regler och den uppfattning som vi har om hur sådant här skall skötas?
Lars-Åke Nilsson: De regler som finns är fastlagda dels i den proposition som riksdagen har godkänt, dels i de säkerhetsrådsresolutioner som Unprofor arbetar på grundval av, framför allt resolution 836. Men om det kommer till en rent inbördeskrigsliknande situation -- där det inte längre är fråga om fredsbevarande utan om, som Lennart Brunander säger, fredsframtvingande -- är det slutligen fråga om ett politiskt beslut.
Mot detta får man naturligtvis hela tiden väga att det skulle vara ett mycket stort nederlag inte bara för FN om man tvingades att dra sig tillbaka.
Michael Sahlin: Den stora frågan när det gäller just Bosnien är att det förutsätts att det så småningom skall komma till någon form av fredsplan som skall genomföras. Begreppsligt är det så till vida i grunden fråga om en fredsbevarande åtgärd eller mission.
För det första är det än så länge litet darrigt när det gäller att komma överens om en sådan plan. För det andra råder det osäkerhet om huruvida parterna i konflikten i sin tur har kontroll över alla dessa band, krigsherrar och andra som finns längre ner i strukturen. Det är inte minst det som regering och riksdag tänkte på när man talade om fredsframtvingande inslag.
Även om man skulle finnas där med accept av huvudparterna finns det alltid småparter med mycket vapen i händerna som kanske inte lyder dessa huvudparter. Detta är någonting annat än att gå in i en konflikt mot någon parts vilja för att genomdriva en fred mot denna part. Det är steget högre, som inte täcks av detta mandat.
Bengt Gustafsson: Jag skulle vilja säga ett par saker i anslutning till det som Görsjö sade tidigare. Som jag pekade på i min inledning lever FN egentligen inte upp till sin resolution om att upprätta "safe areas". Om FN skulle göra det skulle det innebära fredsframtvingande åtgärder; man ställde ju ultimatum i Sarajevo. Medan vi har suttit här har telegrammen droppat in om artillerield mot Tuzla. Det är ett exempel på att man inte upprätthåller "safe areas".
Precis som föregående talare sade är detta ytterst en politisk fråga, men det finns också en militär aspekt. Den uppgift som bataljonen ges måste vara militärt rimlig. Bataljonen skall kunna lösa den utan att ta alltför stora risker. Jag kan ge ett exempel. Man ville ta ett kompani av den decimerade bataljonen när vi dessutom hade ett kompani i Vares som var ganska hårt bundet till Srebrenica. Det råd som vi då gav från den militära myndigheten var att man inte skulle gå med på det innan stridsvagnskompaniet var på plats. På det viset försöker vi påverka de beslut som fattas.
Karin Wegestål: Människor som befinner sig i krig far illa och mår dåligt. Jag misstänker att det är de unga som är mest utsatta. Jag skulle vilja veta hur åldersfördelningen ser ut bland de soldater som finns med i dessa sammanhang. När det gäller den nya grupp som man håller på att rekrytera undrar jag om antalet unga har ökat, kanske på grund av den ökande ungdomsarbetslösheten. Hur ser förhållandena ut?
Jag har en fråga till. Jag förutsätter att befälet har det största ansvaret för att ta hand om människor som verkligen far illa i dessa sammanhang. Jag är säker på att de svenska officerarna får en väldigt bra utbildning, men jag undrar om de nya situationerna har gjort att det har lagts en större vikt t.ex. på den psykosociala kompetensen när man rekryterar befäl till dessa uppgifter.
Tack!
Anders Anerud: Jag kan inte redovisa någon exakt åldersstatistik. Av en tidigare redovisning kunde jag konstatera att ungefär 31 % av soldaterna i den bataljon som i dag är i Bosnien hade tidigare FN-erfarenhet. Det innebär alltså att de är i åldern 24--25 år. Det förekommer även soldater som är över 30.
Från svensk sida har vi tidigare hävdat att en av fördelarna med våra svenska FN-förband, kanske även med de nordiska FN-förbanden, är att vi tar ut soldater som har värnpliktstjänstgöringen några år bakom sig. På det viset får man något mer livserfarna människor, soldater som kanske också har ett civilt yrke vid sidan om det yrke som de har valt för sex månader, nämligen det militära. På så vis blir det en större stadga i förbandet. De har kanske också en bättre förmåga att parera stressymtom.
Det går nog inte att förutse vilka som kommer att drabbas av stress. De som är äldre är nog lika utsatta. Hur man hanterar situationen är ofta avgörande för utgången.
Arbetslöshet är inget kriterium när vi tar ut soldater. Det enda kriteriet som vi tar ut soldater på är vilken utbildning som de har haft under värnplikten, hur de har klarat den och vilket betyg de har fått. Vi vet att det är plutonchefen, som har haft soldaten i sju och en halv eller tio månader, som sätter betyget. Genom att vi egentligen bara tar dem som har det absolut bästa betyget vet vi att vi statistiskt sett har fått ett bra urval.
När det gäller yrkesofficerarna kan det naturligtvis vara till men för kvaliteten om det finns få sökande att välja bland. Man tittar inte på speciella tester på hur de psykiskt kan möta olika situationer. Vi får snarare avgöra om de sökande är lämpliga eller icke lämpliga för FN-tjänst med hjälp av den lämplighetsbedömning som förbandscheferna gör. Det finns faktiskt ett antal som inte är lämpliga.
Karin Wegestål: Jag tycker inte att jag riktigt har fått svar på någon av mina frågor. Jag kommer att följa upp detta. Jag hoppas att jag kan få ett bättre material. Jag vill nämligen veta. Det handlar inte om arbetslösheten som ett kriterium. Jag vill veta om arbetslösheten medverkar till att det blir en större andel yngre.
Jan Erik Ågren: Vi fick höra att det finns rekryteringsproblem. Om intresset, med tanke på fortsatta engagemang, minskar kan man såvitt jag förstår få problem med att fylla alla platser på ett riktigt sätt. Vi fick se siffror på att det finns vissa vakanser den här gången, men det kan bli uppenbara problem i framtiden. Det pekades på lönefrågan. Den har betydelse för yrkesofficerarna.
Jag tror även att det som händer när man kommer hem är viktigt. Övriga nordiska länder har också erfarenheter. Det har tidigare riktats kritik mot Sverige. Det har sagts att Sverige ligger efter t.ex. Norge på detta område. Har det utvecklats ett samarbete? Finns det beredskap för om det skulle bli värre där ute än vad det är i dag? Rysslands reaktion på de plan som sköts ner kan bli mycket besvärlig. Det kan krävas betydligt större insatser och mera tid för att ta hand om dem som har varit med, även om de inte är skadade annat än inombords.
Anders Anerud: Det är riktigt. Jag upplever också att man både i Norge och i Danmark ligger före oss. Det finns olika skäl till det. Vi har utvecklat samarbetet i första hand med Danmark. Den personal som kommer att vara inblandad i mottagandet av den Bosnienbataljon som nu är på plats kommer att åka till Danmark i nästa vecka för att tillsammans med den ansvarige danske chefen för Kroatienbataljonen ta del av danskarnas erfarenheter. Detta skall ses som en del av förberedelserna, inte alla, för mottagandet av BA 01.
Bengt Gustafsson: Om jag förstår det rätt har vi litet olika synsätt i Norge och i Sverige. I Norge bygger man på en kår av yrkesfolk som skall svara för detta arbete. Vi tycker att de befäl som faktiskt är med om upplevelserna själva skall svara för det.
Jag är inte kompetent nog att avgöra vilket som är bäst, men låt oss använda de danska erfarenheterna och de erfarenheter som vi själva nu får från Bosnien och bygga vidare på dem. Jag tror att det är bättre att man i den lilla gruppen, där människorna känner varandra, tillsammans bearbetar detta än att det kommer in professionella människor. De kommer nog i regel alltid att komma litet för sent. Ju tidigare problemen bearbetas desto större chans är det att lyckas.
Michael Sahlin: Man kan bortse från hur det ser ut i Sverige jämfört med övriga nordiska länder. Man kan tillägga att det -- till följd av de gemensamma verksamheterna dels i Bosnien, dels i Makedonien -- har framtvingats ett tätt spunnet nät av kontakter mellan Sverige och de övriga nordiska länderna på flera olika nivåer. Det ger betydande möjligheter att ge och ta och lära av varandra. Det tror jag kommer att vara bra för alla parter.
Arne Andersson: Så långt komna skall vi gå över till det tredje och sista blocket. Det är på intet vis mindre intressant. Det är senast redovisat i Sälen. Det finns många aspekter som är av mycket stort intresse.
4. Utfrågning av civila företrädare
Lennart Myhlback: Ordförande! Räddningsverket har sedan 20 månader arbetat med hjälpinsatser i f.d. Jugoslavien. Huvuddelen av tiden har det gällt transporter. Sedan oktober månad gäller det också ett husbyggnadsprojekt av ganska stor omfattning.
Arbetet i f.d. Jugoslavien ligger, tycker vi i Räddningsverket, väl i linje med de uppgifter som vi har hemma i Sverige, nämligen att skydda och rädda liv, egendom och miljö, både i fred och i krig.
Den formella grunden för våra aktiviteter i f.d. Jugoslavien är särskilda regeringsbeslut för varje insats som vi gör. De kommer till efter hemställan från FN:s flyktingkommissarie till den svenska regeringen. Det finns också ett avtal mellan Räddningsverket och flyktingkommissarien om att Räddningsverket skall bistå vid särskilt allvarliga flyktingsituationer. Det avtalet har också sin grund i ett särskilt regeringsbeslut.
När det gäller transportverksamheten i f.d. Jugoslavien betalas hela den svenska insatsen av flyktingkommissarien. Man kan säga att Räddningsverket lämnar en offert. Vi får betalt för vad vi gör, men vi får det litet grand i efterskott. Det är några månaders fördröjning.
Jag skall lämna några sifferuppgifter om vad vi så här långt har gjort i f.d. Jugoslavien. Vi har haft nio styrkor. En styrka är där tre månader. Sammantaget innebär det att 305 personer har svarat för dessa transporter. Vi har genomfört nästan 300 konvojer med 10--12 lastbilar i varje. Det betyder att vi har transporterat 26 000 ton förnödenheter, huvudsakligen baslivsmedel men också en hel del mediciner, madrasser, filtar och annan sådan utrustning.
Kostnaderna för transporterna t.o.m. utgången av mars är ca 68,5 miljoner kronor. Det är alltså pengar som vi får från FN:s flyktingkommissarie. Detta inkluderar löner, sambandsmateriel, övrig materiel, kostnader för en del fordon och resor, administration osv.
Till detta kommer att Sverige har donerat ett antal fordon som vi nu disponerar. I dag finns det 47 fordon i f.d. Jugoslavien som vi kör. Det fordras ganska omfattande reparationsresurser för att klara av detta.
Personalen till denna helt igenom civila insats kommer i första hand från den kommunala räddningstjänsten. Fordonstekniker har vi ofta hämtat från miloverkstäder. Sambandsexperter kommer i några fall från militära förband men också från polisen och vår egen organisation. Landstingen har biträtt oss med ambulanssjukvårdare. De ingår i vår verksamhet i f.d. Jugoslavien. Vi är noga med att alla chefer skall komma från Räddningsverket. Alla anställda, som kommer från olika håll, är anställda av Räddningsverket.
Det finns de som har undrat över varför vi i första hand använder brandmän till den humanitära insatsen. Svaret är ganska enkelt. Vi vet att brandmän är fysiskt och psykiskt stabila. De är vana vid att arbeta i grupp. De är vana vid att under pressade situationer göra som den som bestämmer säger. De kan hantera sambandsutrustning. De har erfarenhet av att arbeta i svåra situationer. De är vana vid att ta hand om människor i nöd. Dessutom är brandmän mångkunniga. Om man ställer upp tio brandmän hittar man bland dem alltid en snickare, ett par bilreparatörer, någon som är bra på att laga mat, någon som kan sjukvård och har jobbat med ambulanser osv. Detta gör att vi kan ha en mycket liten organisation, som vi tycker är mycket effektiv. Alla i vårt team måste åtminstone kunna två saker.
Brandmän har dessutom i yrket med sig ett mycket stort mått av säkerhetstänkande. Det är viktigt i dessa sammanhang. Inte minst viktigt är att de är vana vid att själva hantera besvärliga och otäcka situationer. De klarar av behandlingen av sig själva, så att säga.
Vi lägger ner stor omsorg på att rekrytera vår personal. Hittills har vi inte haft några problem med rekryteringen. Vi har en mycket kort utbildning, en endagsutbildning, för dem som vi skickar ner. Det kan vi ha i och med att det handlar om professionella människor.
Vi har en hög medelålder, jämfört med vad jag förstår att man har på den militära sidan. Vi försöker att undvika personer som är under 30 år. Jag tittade på den grupp som skall åka den 1 april och vara nere i tre månader. Jag tror att det var en person av 40 som var under 30 år. Medelåldern ligger litet grand över 40 år.
Vi försöker naturligtvis, med hjälp av cheferna, att följa upp dem under den tid som de är där nere. Vid hemkomsten gör vi det med hjälp av de kommunala räddningscheferna och vår personalkonsulent. Vi har haft personal i f.d. Jugoslavien ganska länge. Hittills har vi inte haft några problem med hemvändande personer.
Det har talats om anhörigkontakter. Det är också vi mycket noga med. Det sköter vi på olika sätt. Vi brukar höra av oss skriftligt ungefär en gång i veckan till alla anhöriga med en liten berättelse om vad som har gjorts och hur situationen har varit. Om vi i massmedierna hör att det händer saker försöker vi alltid att telefonledes ta kontakt. Ofta gäller det inte svenskarna, men om det gäller danskar är det lätt hänt att de anhöriga missuppfattar det. Då försöker vi ringa.
Någon frågade om man alltid kan komma i kontakt med någon person som kan svara på frågor. Jag vill påstå att det, med den ganska lilla organisation som vi har, alltid är möjligt att omedelbart komma i kontakt med någon som kan berätta vad som har hänt och hur situationen just då ser ut -- så långt vi vet.
Att vi har mycket täta kontakter med de anhöriga är oerhört viktigt, även för dem som är ute på fältet. Det vi har gjort har kanske uppskattats mer av dem som har varit i f.d. Jugoslavien än av de hemmavarande.
Vi har också en mycket liten hemorganisation för att leda och styra verksamheten. Vi sköter detta till stor del med den ordinarie organisationen i Räddningsverket, men det finns alltid en person som har jour, som bär på sig en liten "yuppienalle". På det sättet har vi en liten ledningscentral som alltid fungerar. Rune Dahlén kommer sedan att visa på det sambandssystem som vi har mellan Jugoslavien och Sverige och mellan styrkorna, som finns på olika ställen, och vår stab i Belgrad.
Det omdöme som den svenska transportstyrkan har fått är att den utför ett mycket kvalificerat och professionellt arbete. Tecken på det är att FN köper dessa tjänster av oss gång efter gång, även om FN naturligtvis tycker att det är dyrt jämfört med andra länder. Hittills har FN ansett att man vill ha detta bistånd från svensk sida.
En förutsättning för konvojverksamheten är ett bra stöd från FN:s militära sida, Unprofor. Redan från början satte vi säkerheten i centrum. Vi sade att inga konvojer skulle köras genom områden där det pågick direkta stridshandlingar. Vi ställde också krav på Unproforeskort över konfrontationslinjer. Våra erfarenheter av FN:s beväpnade styrkor, Unprofor, är i dag blandade. Styrkorna är av skiftande kvalitet. Det brister i samordning inom Unprofor, och de prioriteringar som man gör kan ibland vara svåra för oss, utifrån vår utgångspunkt, att förstå.
Det har hänt ett antal gånger, när vi icke har fått det stöd från Unprofor som vi har varit utlovade, att vi har avbrutit konvojverksamheten. Detta är ganska svåra beslut att fatta för de s.k. teamleader som finns på plats; ofta fattas de i kontakt med oss här hemma. De vet att det kanske finns 100--120 ton livsmedel som inte kan köras de sista 5--6 kilometerna därför att de icke får det stöd av Unprofor som de har blivit lovade och som vi har ställt krav på. Detta har, som sagt, inträffat ett antal gånger.
I detta sammanhang kan jag också nämna att man inom FN-systemet satsar tio gånger så mycket på den militära delen som på den humanitära delen i f.d. Jugoslavien.
När det gäller vår verksamhet i Sverige har vi fått mycket positiva erfarenheter av det som vi har gjort i f.d. Jugoslavien och också av det som vi har gjort vid andra katastroftillfällen. Vi får erfarenheter som är mycket viktiga för vår organisation.
Mot bakgrund av de positiva erfarenheterna av att med hjälp av brandmän transportera förnödenheter åtog vi oss i oktober att också svara för ett omfattande husbyggnadsprojekt i f.d. Jugoslavien. Det är nog det svåraste vi har gjort.
Projektet är finansierat av Sverige. Vi skall bygga ungefär 400 hus, huvuddelen i Srebrenica. Det har varit betydande problem -- administrativa och vädermässiga. Vägarna går sönder. Broar rasar. Krig pågår i området. Men hittills tycker vi att vi har lyckats väl. Vi är, såvitt jag förstår, de enda som har lyckats bygga hus inne i dessa områden. Hittills är 71 bostadshus, och ett antal s.k. servicehus, inne i Srebrenica inflyttade. 24 hus håller man på att flytta in i. 147 hus är under tak. Dessutom finns det 15 hus under tak i ett område som heter Sokolac.
Jag tänker stanna vid detta och föreslår att Rune Dahlén, som var chef för husprojektet tills alldeles nyligen, fortsätter att säga några ord om det.
Arne Andersson: Tack Lennart Myhlback! Medan Rune Dahlén går fram till talarstolen måste jag säga att den lyriska beskrivningen av en brandmans egenskaper gör att jag undrar varför det inte finns många brandmän i riksdagen. Det måste ju vara en fördel. De fixar allt. Varsågod Rune Dahlén!
Rune Dahlén: Tack, herr ordförande! Jag har en karta här som visar Bosnien. Räddningsverket fick på regeringens uppdrag -- i ett beslut från den 30 september, som följdes av en överenskommelse mellan Räddningsverket och flyktingkommissarien -- i uppgift att utföra ett husbyggnadsprojekt. Det innebar att vi skulle bygga hus i Srebrenica och i Sokolac och att vi skulle reparera bostäder i Gorazde. Det skulle röra sig om provisoriska bostäder, nödbostäder, för ca 10 000 personer.
Den organisation som finns i f.d. Jugoslavien framgår av den bild som jag nu visar. Vi har en liten projektledning i Belgrad. Vi har en transportstyrka med 13 fordon. Dessutom har vi en styrka på vardera av de tre platserna: Srebrenica, Gorazde och Sokolac. Den största styrkan befinner sig i Srebrenica och består av 28 plus ca 130. Det innebär att vi har anställt lokal arbetskraft. 130 bosnier arbetar i Srebrenica. Huvuddelen är yrkesmän, t.ex. snickare, men det finns även tolkar.
Lennart Myhlback nämnde att vi har satt säkerhetsfrågorna högt på dagordningen. Vi har haft ett ganska omfattande sambandsnät mellan dessa orter och till Sverige. Vi har flera olika typer av sambandsnät, så att vi dagligen har kunnat ha kontakt med de styrkor och konvojer som har kört materiel och utrustning.
Jag skall visa några bilder från Srebrenica. Det har tidigare sagts att Bosnien befinner sig i krig. Folk som bor i dessa muslimska enklaver har det mycket svårt. De bor mycket trångt. I tätorten Srebrenica fanns det ursprungligen ca 5 000 invånare. Därav finns i dag 2 000 kvar. Dessutom finns det ungefär 20 000 flyktingar. Det säger sig självt att trångboddheten är mycket stor. Det är ont om mat. Man är helt beroende av de hjälpsändningar som UNHCR, dvs. flyktingkommissarien, ombesörjer. Det finns ingen elektricitet. Sjukvården är mycket begränsad. Det är ont om kläder. Det finns ingenting att göra; arbetslösheten är stor. Folk driver omkring på gatorna.
Den bild jag nu visar ger en viss uppfattning om bostadsstandarden. Man bor i källare eller i provisoriska bostäder där man har tätat fönster och dörrar. Man samlar ved för att ha det någorlunda varmt i bostäderna.
Det var fem småhusfabrikanter i Sverige som tillverkade huselement för den här verksamheten. Materiel och utrustning transporterades ner på järnväg från Sverige till Belgrad. Därifrån kördes materiel och utrustning till de tre orterna för uppförande på plats.
På grund av att Serbien är utsatt för ekonomiska sanktioner blev projektstarten försenad ca 3--4 veckor. Första tåget kom till Belgrad sista veckan i november. Första konvojen till Srebrenica gick den 2 december. Därefter har konvojverksamheten fortsatt fram till mitten av februari. Vi har kört ungefär 35 konvojer med utrustning och materiel. Då har vi, som Lennart Myhlback sade, haft eskort av Unprofors förband. När det gäller de eskorterande förbanden vill jag säga att vi har mycket goda erfarenheter av de svenska förbanden i Tuzla. Vi byggde inte där, men våra livsmedelskonvojer körde in utrustning och förnödenheter.
Den första inflyttningen i dessa nybyggda hus ägde rum den 21 januari. Jag skall med några bilder visa hur dessa hus och området ser ut.
Jag skall nu visa en situationsbild över uppförandet. Det fanns ett arbetslag, bestående av någon svensk och ett antal bosnier som arbetade. Det var vinter.
Dessa hus är till storleken 42 kvadratmeter och rymmer mellan 10 och 15 flyktingar. Materialet bestod av prefabricerade huselement, som transporterades och uppfördes. Rekordet var att uppföra ett hus på åtta timmar.
Jag visar här en översiktsbild över den dal som fågelvägen ligger 4--5 kilometer sydväst om Srebrenica. Man ser en del av de 140 hus som nu är uppförda.
Jag vill redovisa några erfarenheter för eventuella framtida liknande projekt.
Den organisation som vi har haft på plats är i stort sett bra. Vi har kunnat samverka med den övriga delen av Räddningsverkets verksamhet, alltså livsmedelstransporterna, den verkstadsorganisation vi har haft och den sambandscentral vi upprättade.
Personalen har skött sig bra. Hälften av dem som vi avlöste vid juletid förlängde sina kontrakt. I mitten av februari var det också ungefär halva styrkan som förlängde sina kontrakt.
Jag har berört frågan om sambandet. Vi har haft ett väl utvecklat sambandssystem och bra materiel med satellittelefax till dessa platser, vilket varit ovärderligt.
Frågan om information till anhöriga i Sverige har berörts. Räddningsverket har erbjudit professionell debriefing till den personal som så önskar efter hemkomsten.
Vi har lagt stor vikt vid att ständigt ha aktuell information om var personalen befinner sig, t.ex. om vilka som har varit ute på konvojverksamhet och var de har befunnit sig. Anhöriga som har sett svenska TV-program och blivit oroliga har kunnat få besked om detta.
Det finns naturligtvis en hel del tekniska erfarenheter av lastning, märkning osv. som jag inte tänker ta upp här. En sak som vi har haft god erfaranhet av är att vi har anställt lokala tolkar där nere. Många jugoslaver har arbetat i Sverige. Vi hade turen att tre av de fyra tolkar vi anställde talade svenska och hade bott i Sverige under ett antal år.
Sammanfattningsvis kan jag säga att det har varit en intressant upplevelse. Verksamheten fortsätter nu. Efter ett uppehåll i konvoj- och byggverksamheten under en vecka i samband med ultimatumet har nu verksamheten kommit i gång igen. Förra torsdagen transporterade man in både personal och materiel för att fortsätta verksamheten.
5. Allmän utfrågning av samtliga kallade
Arne Andersson: Tack, Rune Dahlén. Vår tid börjar ebba ut. Jag är glad över att kunna säga att budskapet inte har ebbat ut. Det här var en mycket intressant komplettering till det andra. Det gör den bild som utskottet har utbett sig om mer fulländad än eljest.
Jag vill ändå inte säga att det inte finns tid för frågor. Det var ju nu den stora frågestunden skulle äga rum. Men jag inser å andra sidan att vi med hänsyn till att vi har bett våra gäster att vara här fram till kl. 16 måste vara minst lika kortfattade i våra frågor som tidigare.
Lars Sundin: Lennart Myhlback sade att man inte alltid har fått det stöd som har utlovats. Har det enligt din mening funnits rimliga skäl till att ni inte har fått det utlovade stödet?
Lennart Myhlback: Det har inte alltid funnits skäl som vi har förstått. Vi har t.ex. svårt att förstå att soldater inte kan gå upp på morgonen. Det gäller inte den svenska bataljonen. Vi jobbar tillsammans med ett stort antal länder.
Lars Sundin: Vem är det som inte har ställt upp på morgonen?
Lennart Myhlback: Det vill jag inte säga här. Vi har mycket goda erfarenheter av den svenska bataljonen.
Lars Sundin: Det är ändå intressant att veta vem det är som inte ställer upp på morgonen. Det borde vi kunna få höra vid en utfrågning i Sveriges riksdag. Vi är ändå samverkande med dessa bataljoner.
Lennart Myhlback: Jag tror inte att det är lämpligt att säga det här.
Arne Andersson: Jag tycker att du kan tala om det för Lars Sundin sedan. Annars gissar vi, och då har du bidragit till ofördelaktig ryktesspridning. Det vore inte bra.
Lennart Brunander: Min fråga gäller försörjningssituationen i Bosnien och i f.d. Jugoslavien. Vi får ganska många rapporter om att det finns svält och att människor fryser. Av denna redovisning framgår att det ändå är ganska stora mängder av mat och förnödenheter som har kunnat tas in. Vilken är er bedömning av människornas egentliga situation just nu?
Lennart Myhlback: De är naturligtvis i en mycket svår situation. Men jag vill gärna peka på att det även på orter som Srebrenica finns en lokal struktur som fortfarande fungerar. Det finns en kommun och en borgmästare, och det finns något av en socialförvaltning som svarar för utdelningen av de förnödenheter som vi kör dit.
När vi genomför husbyggnadsprojektet diskuterar vi sanitetsfrågor med t.ex. vatteningenjörer som finns på platsen. Det är viktigt att peka på att samhället även i en sådan här situation lever kvar i någon mening.
Rune Dahlén: Min erfarenhet är den, att hjälpsändningar av mat och andra förnödenheter har fungerat relativt väl när det gäller Srebrenica. När det däremot gäller Gorazde, som är en större kommun med ca 65 000 invånare, har det vid flera tillfällen varit ganska långa avbrott -- senast i slutet på januari och i början på februari -- då man fått matbomba. Man kom alltså inte in med sändningar. Då var läget ytterst prekärt för många människor.
Alf Görsjö: I Tuzlaområdet finns det ungefär 800 000 människor, varav en tredjedel är flyktingar. Sedan vi kom dit har aldrig mer än 25 % av det bedömda behovet för flyktingarna kommit in. De har klarat sig ändå. De har levt på det som höstskörden har givit. Men nu till våren, när förråden börjar ta slut och det framför allt blir brist på utsäde, har de en ganska svår period framför sig.
Lennart Brunander: Vad beror det faktum att vi inte kommer fram på? Är det understödet som inte räcker till, eller är kapaciteten för liten för att vi skall kunna nå fram med allt det vi egentligen borde nå fram med?
Alf Görsjö: Vi har i och för sig kapacitet att ta in de 7 500 ton per månad som man behöver, men på grund av stridshandlingar i centrala Bosnien kom ingen hjälp under stora delar av november och december. På grund av blockad vid gränsen mot Serbien -- en blockad som bosnienserberna svarade för -- kom det mycket litet hjälp också dit.
Arne Andersson: Utan egentlig avsikt att runda av tror jag ändå att jag är vid den punkt då det är lämpligt. Jag skulle vilja göra det med en fråga till Michael Sahlin eller Lars-Åke Nilsson. Tycker ni att ni vågar ge utskottet det lugnande beskedet att den föreställning vi hade om uppgiftens karaktär och svårighet, ställd mot den utbildning och den materiel vi skickade med vårt folk till Bosnien, i allt väsentligt har stämt? Vi har ju själva lyssnat och har också en viss egen uppfattning.
Michael Sahlin: Det är klart att vi med några månaders efterklokhet kan tänka många saker om hur vi borde har gjort i tidiga skeden. Det har sagts vid andra tillfällen att vi möjligen borde ha räknat mer än tidigare. Vi var då väldigt låsta av ett oklart läge vad gällde själva beslutet om att truppen skulle komma till.
Jag tycker att vi har gjort så gott vi har kunnat i olika steg för att få så välutbildat folk som möjligt så välutrustat som möjligt. Utfrågningen har inte givit mig någon annan bild.
Det ligger i sakens natur att situationen är ytterst prekär och känslig. Utöver våra goda förberedelser hjälper också den marginella turen till på ett fördelaktigt sätt så att något mycket allvarligt inte händer. Situationen kommer naturligtvis att se ganska annorlunda ut den dagen turen försvinner. Man skall inte sticka under stol med att det är en svår situation som skall hanteras. Det gäller att också då kunna säga att vi likväl inte kunde ha agerat särskilt annorlunda vad gäller förberedelserna, fastän vi vet att det är riskabelt.
Lars-Åke Nilsson: Till det Michael Sahlin har sagt vill jag lägga att vi på senvåren 1993, då den svenska eller nordiska insatsen började projekteras, ändå hade förhoppningar om fredsavtal. De förhoppningarna har ju sedermera grusats. Vad vi i realiteten har sett har varit en pågående fragmentarisering av situationen i f.d. Jugoslavien -- en libanonisering, om man så vill -- som har fortsatt egentligen fram till attacken mot marknadsplatsen i Sarajevo den 5 februari. Därefter har det i bästa fall vänt.
Det är alldeles klart att förutsättningarna för den nordiska insatsen har varit långt svårare än vad vi hade skäl att förutse på senvåren i fjol. Vi såg en successiv försämring, men läget har som sagt varit mer besvärligt än vad vi hade skäl att anta. Vi visste att det skulle bli svårt, men det har blivit ännu svårare.
Arne Andersson: Delar Alf Görsjö, som finns på plats där nere, denna summerande uppfattning?
Alf Görsjö: Jag tycker att vi har gjort en nyttig insats. Vi har fått gott stöd av alla för att få fram bättre förutsättningar. Det är en svår situation. Det finns nu goda möjligheter att den kan bli betydligt bättre.
Sture Ericson: Vi har varit väldigt hänsynsfulla mot framför allt Lars-Åke Nilsson och inte pressat på alltför mycket när det gäller det som har hänt det senaste dygnet. Du sade att det var NATO:s ultimatum som vände situationen. Om inte det hade kommit hade kanske en avveckling av en del av de internationella insatserna inletts. Den bromsades upp nu, men det förutsätter såvitt jag begriper att man kan gå vidare och säkra Tuzla och en del andra bosniska städer. Om man inte gör det är man väl snart tillbaka till situationen just före NATO-ultimatumet. Hur värderar ni detta? Nu har man skjutit ned serbiska flygplan. Är det början på skjutandet?
Lars-Åke Nilsson: Om det kan man egentligen bara spekulera, men jag delar din uppfattning. För att få en vändning till det bättre måste man framför allt ta vara på det momentum som har skapats sedan NATO-ultimatumet den 9 februari. Är det så att den positiva trend vi har sett sedan dess har brutits i och med dagens händelser? Då skulle jag säga att möjligheterna att vi får en utveckling mot ett läge som egentligen är långt sämre än det vi hade före den 5 februari inte är så små.
Man får naturligtvis också koppla utvecklingen under det senaste dygnet till de spekulationer man kan göra kring vad det är som har framkallat dessa serbiska bombningar av en ammunitionsfabrik utanför Sarajevo. Är det krafter på den serbiska sidan som helt enkelt vill bryta den positiva utvecklingen? Finns det någon länk mellan dessa krafter och den interna utvecklingen i Moskva? Det är en fråga som man åtminstone måste ställa sig rent spekulativt.
Vi tror att serberna allmänt sett anser att de har uppnått sina krigsmål. Hur kan det i det läget komma sig att man utlöste denna attack, i medvetenhet om att den med betydande säkerhet skulle framkalla en ripost från NATO? Den riposten kom ju också. Risken för att man börjar en eskalationsspiral är naturligtvis betydande. Om NATO inte hade utlöst riposten hade varje trovärdighet i NATO-hotet naturligtvis gått förlorad.
Michael Sahlin: Vi talar om mycket allvariga scenarion. Om den västliga och den ryska världens nuvarande anspänning när det gäller att göra någonting åt situationen kommer på skam, kan insatsen vändas i sin motsats. Det kan tänkas att diskussioner om tillbakadragande uppstår i stället. Då kommer naturligtvis också vårt folk så småningom i en besvärlig situation. Jag utesluter inte att regeringen, sannolikt efter samråd, kan tvingas ha mycket allvarliga överläggningar om vad man skall göra i detta läge. Vi skall sannolikt inte vara de första som lämnar området, men kanske inte heller nödvändigtvis de sista. Men i den situationen är vi inte nu.
6. Avslutning
Arne Andersson: Föga överraskande slutar vår sammankomst i dag med en dagsaktuell händelse. Det är väl motiverat. Jag försökte redan inledningsvis säga att denna händelse klart ger bilden av att vår utfrågning, som det så vackert heter, har aktualitetens prägel. Det har sagts att det är ett mycket allvarligt och mycket tungt uppdrag som vi försöker fullfölja i den tradition Sverige har avseende FN-uppdrag -- låt vara att detta uppdrag är annorlunda än de andra.
Jag ber att få tacka alla som har medverkat och på ett eller annat sätt bidragit till att vi har fått ett bra utbyte. Jag anser att utskottets förutsättningar att bedöma situationen har förbättrats med denna utfrågning.
Med detta tackar jag för i dag.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 6 Förslaget 9 Motionerna 9 Utskottet 18 Säkerhets- och försvarspolitiken 18 Ekonomiska ramar m.m. 22 Totalförsvarets militära del 22 Totalförsvarets civila del 24 Övriga frågor 25 Försvarsutskottets uppföljning 26 Uppföljningsarbetet 26 Genomförande av 1992 års försvarsbeslut 27 Organisationsfrågor 29 Några principfrågor om grundorganisationsförändringar 30 Lekmannainflytande i Försvarsmakten--Försvarets personalvårdsnämnd 34 Försvarets verkstäder 36 Försvarets materielförsörjning 37 Frivilligverksamhet 38 Delegationen för icke-militärt motstånd 40 Traditionsfrågor 42 Totalförsvarets militära del 43 Försvarsmakten -- indelning och övergripande mål 43 Regeringens resultatredovisning 44 Verksamhetsmål och resursfördelning för Försvarsmaktens olika program budgetåret 1994/95 45 Operativa lednings- och underhållsförband 45 Fördelningsförband 45 Försvarsområdesförband 46 Armébrigadförband 48 Marina lednings- och underhållsförband 50 Marina flyg- och helikopterförband 51 Stridsfartygsförband 52 Kustförsvarsförband 53 Marinens ekonomiska situation 54 Flygvapnets lednings- och underhållsförband 55 JAS 39-förband 56 Övriga stridsflygförband 57 Transportflygförband 57 För krigsorganisationen gemensamma resurser 58 För grundorganisationen gemensamma resurser 59 Anslagsbehov för budgetåret 1994/95 60 Behov av beställningsbemyndiganden 62 Personal 63 Anställda 63 Värnpliktiga 64 Åtgärder för jämställdhet 69 Mobiliserings- och förplägnadsförband 71 Mark, anläggningar och lokaler 72 Vapenstölder och förvaring av vapen 73 Miljöfrågor 74 Sjuktransporter med helikopter 76 Försvarsindustri 77 Vissa lokaliseringsfrågor 81 Ersättning för kroppsskador 82 Vissa Försvarsmakten närstående myndigheter 82 Totalförsvarets civila del 84 Vissa utgångspunkter för planeringen 84 Funktionen Civil ledning och samordning 85 Funktionen Befolkningsskydd och räddningstjänst 88 Funktionen Psykologiskt försvar 95 Funktionen Försörjning med industrivaror 97 Funktioner tillhörande andra departement 98 Övrig verksamhet 98 Kustbevakningen 99 Försvarets forskningsanstalt m.m. 102 Försvarshögskolan 103 Försvarsmaktens utlandsstyrka m.m. 103 Övriga anslag 107 Hemställan 108 Reservationer 118 1. Återtagningstid 118 2. Oberoende civil ubåtskommission 120 3. Säkerhetsskapande verksamhet 121 4. Försvarets personalvårdsnämnd 123 5. Särskild FN-styrka 124 6. Marinens ekonomiska situation 125 7. Anslag till Försvarsmakten 126 8. Utredning om de värnpliktigas sociala och ekonomiska situation 127 Särskilda yttranden 127 1. Mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga 127 2. Alternativ verksamhet i Karslborg 128 Meningsyttring av suppleant 129 Bilaga 1 Översikt av utskottets behandling av motionerna 132 Bilaga 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1982:269) om Sveriges flagga 134 Bilaga 3 Offentlig utskottsutfrågning om svenska insatser i Bosnien 135