Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2002/03:MJU13

Vatten- och luftvård

Sammanfattning

I  betänkandet  behandlas  59  motionsyrkanden  från
allmänna  motionstiden  2002 med avseende på vatten-
och luftvårdspolitiska frågor. Inom området luftvård
behandlar   utskottet   motioner    om   bl.a.   det
klimatstrategiska      arbetet,      handel      med
utsläppsrätter,  miljövänliga  drivmedel  och fordon
samt  utsläpp  av  dioxin, flyktiga organiska  ämnen
m.m. Inom området för vattenvård behandlar utskottet
motioner  om  politik  för  att  skydda  den  marina
miljön, oljeutsläpp  från fartyg samt övergödning av
vattendrag och kuster.

Utskottet avstyrker  samtliga  motioner  bl.a. mot
bakgrund     av     riksdagens    nyligen    antagna
miljöpolitiska     beslut      om     delmål     och
åtgärdsstrategier       för       de      nationella
miljökvalitetsmålen,  lagstiftningsbeslut   för  att
komma  till  rätta  med  utsläpp  av  olja och annat
avfall  från fartyg samt det omfattande  arbete  som
pågår inom de behandlade områdena.
Till betänkandet har fogats 19 reservationer och 3
särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1. Svenska klimatmål

Riksdagen  avslår  motion 2002/03:MJ428 yrkande
1.
Reservation 1 (c)

2. Handel med utsläppsrätter

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ315
yrkande 4 samt 2002/03:
MJ420 yrkandena 9 och 10.
Reservation 2 (fp)

3. Andra flexibla mekanismer

Riksdagen avslår motion  2002/03:MJ428  yrkande
2.
Reservation 3 (m, c)

4. Beräkningsmetoder vid utsläpp

Riksdagen avslår motion 2002/03:N264 yrkande 8.

5. Miljökrav för flygbränslen

Riksdagen  avslår motionerna 2002/03:MJ289  och
2002/03:MJ310.
Reservation 4 (v, mp)

6. Alternativa drivmedel m.m.

Riksdagen  avslår   motionerna   2002/03:MJ321,
2002/03:MJ360, 2002/03:MJ377 yrkandena  1  och  4
samt 2002/03:N307 yrkande 4.
Reservation 5 (m, fp, kd, c)

7. Miljövänliga drivmedel och
konkurrenskraft

Riksdagen  avslår  motion 2002/03:Sk350 yrkande
1.

8. Miljöklasser för drivmedel

Riksdagen avslår motionerna  2002/03:MJ413  och
2002/03:MJ468.
Reservation 6 (v, mp)

9. Gröna certifikat för drivmedel

Riksdagen  avslår  motion 2002/03:MJ418 yrkande
2.
Reservation 7 (v)

10. Svavelfri diesel

Riksdagen avslår motion 2002/03:T460 yrkande 2.
Reservation 8 (m, kd)

11. Miljöklassning av fordon m.m.

Riksdagen   avslår  motionerna   2002/03:MJ214,
2002/03:MJ377  yrkande   6,   2002/03:MJ461  samt
2002/03:T466 yrkandena 29 och 30.
Reservation 9 (c)

12. Entreprenadmaskiner

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ230 yrkandena
1 och 2.
Reservation 10 (mp)

13. Avgaskrav för historiska fordon

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:T461
yrkande 3 och 2002/03:T467  yrkande 3.

14. Dioxinutsläpp

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ270
yrkande   7,  2002/03:MJ419    yrkande   11   och
2002/03:MJ428 yrkande 26.
Reservation 11 (v)
Reservation 12 (kd, c)

15. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen

Riksdagen avslår motion 2002/03:T464 yrkande 9.
Reservation 13 (kd)

16. Naturgas

Riksdagen avslår motion 2002/03:N268 yrkande 2.

17. Marin miljö

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ269
yrkande 5 och 2002/03:
MJ474.
Reservation 14 (m)

18. Helsingforskommissionen

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ245
yrkandena 1 och 2 samt 2002/03:MJ339.
Reservation 15 (kd)

19. Vattenkvaliteten i Stockholmsområdet

Riksdagen  avslår motion 2002/03:MJ262  yrkande
1.

20. Utsläpp från fartyg m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ212
yrkande 3, 2002/03:
MJ246,  2002/03:MJ313  yrkande  3,  2002/03:MJ426
yrkande 10 samt 2002/03:MJ491 yrkandena 2 och 4.
Reservation 16 (v)

21. Lagstiftning mot avfallsutsläpp från
fartyg

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ212
yrkandena  1  och 2, 2002/03:MJ290, 2002/03:MJ428
yrkande    25,    2002/03:MJ478     yrkande    3,
2002/03:MJ489   yrkande   11  samt  2002/03:MJ491
yrkande 3.
Reservation 17 (mp)

22. Övergödning och försurning

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:MJ245
yrkande 3, 2002/03:MJ313 yrkande 2, 2002/03:MJ406
yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ420  yrkande 11 samt
2002/03:MJ422 yrkandena 18 och 19.
Reservation 18 (m)
Reservation 19 (fp)

23. Miljöundersökning av Vättern

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ417 yrkande 1.

Stockholm den 27 mars 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar


Catharina Elmsäter-Svärd

Följande   ledamöter   har  deltagit  i  beslutet:
Catharina Elmsäter-Svärd (m),  Sinikka  Bohlin  (s),
Alf   Eriksson  (s),  Lennart  Fremling  (fp),  Rune
Berglund  (s),  Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson
(kd), Kjell-Erik  Karlsson  (v),  Christina Axelsson
(s),  Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén  (fp),  Jan
Andersson  (c),  Jan-Olof  Larsson (s), Bengt-Anders
Johansson   (m),  Christin  Nilsson   (s),   Cecilia
Widegren (m) och Gunnar Goude (mp).

2002/03

MJU13


Redogörelse för ärendet


Bakgrund

Våren  1999  godkände  riksdagen  med  anledning  av
regeringens proposition  Svenska miljömål ett system
med   15   nationella  miljökvalitetsmål   för   det
fortsatta  miljöarbetet   (prop.  1997/98:145,  bet.
1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:
183).      Det      övergripande     syftet      med
miljökvalitetsmålen är  att  till  nästa  generation
lämna  över ett samhälle där de stora miljöproblemen
i    Sverige     är     lösta.     De     nationella
miljökvalitetsmålen    omfattar    bl.a.   Begränsad
klimatpåverkan, Frisk luft, Bra naturlig försurning,
Ingen  övergödning,  Levande  sjöar och  vattendrag,
Grundvatten  av  god kvalitet och  slutligen  Hav  i
balans samt levande kust och skärgård. På riksdagens
begäran återkom regeringen  åren  2001  och 2002 med
förslag till delmål, åtgärder och strategier för att
nå   miljökvalitetsmålen   (Kemikaliestrategi    för
giftfri miljö, prop. 2000/01:65, bet. 2000/01:MJU15,
rskr.  2000/01:269;  Svenska  miljömål   delmål och
åtgärdsstrategier,     prop.    2000/01:130,    bet.
2001/02:MJU3,   rskr.   2001/02:36    och   Sveriges
klimatstrategi,      prop.      2001/02:55,     bet.
2001/02:MJU10,    rskr.   2001/02:163).    Riksdagen
godkände  vad  regeringen   föreslagit  och  ersatte
därmed  de miljömål som riksdagen  tidigare  antagit
inom ramen för miljöpolitiken.

Riksdagen behandlade dessutom under hösten 2000 en
proposition  om  genomförande  av  Östersjöstrategin
(prop. 1999/2000:133, bet. 2000/01:TU5,  rskr.  15),
vilken är benämningen på den gemensamma strategi som
länderna  runt Östersjön har enats om för att skydda
miljön i Östersjöområdet  från skadlig påverkan från
fartyg.  Strategin  har utarbetats  inom  ramen  för
Helsingforskonventionen,  vars  syfte  är att skydda
Östersjöområdets  marina  miljö  från  föroreningar.
Riksdagen    beslutade    enhälligt    att   bifalla
regeringens  förslag om vissa lagändringar  som  var
nödvändiga för att genomföra strategin.
Som  ett  ytterligare   led   i  genomförandet  av
Östersjöstrategin  lämnade  regeringen  under  våren
2001 en proposition med förslag  till  åtgärder  mot
förorening    från   fartyg   (prop.   2000/01:139).
Propositionen   innehöll    en    rad   förslag   om
lagändringar i syfte att förbättra möjligheterna att
motverka,  kontrollera  och beivra olagliga  utsläpp
till sjöss av olja och andra  skadliga ämnen. Vidare
föreslogs skärpta bestämmelser  i  fråga  om tillsyn
och  sanktioner för att genomföra Östersjöstrategin.
Riksdagen   beslutade   att   anta   de   föreslagna
lagändringarna     (bet.     2001/02:MJU4,     rskr.
2001/02:81).
Riksdagen   antog   dessutom   under  hösten  2002
lagändringar med avseende på mottagning  av avfall i
hamnar (prop. 2001/02:181, bet. 2002/03:MJU3,  rskr.
13)      Härigenom      genomfördes     det     s.k.
mottagningsdirektivet (2000/59/EG).  Genom  beslutet
infördes en bestämmelse om möjlighet att hindra  ett
fartyg  som  i närmast föregående hamn inom EES inte
fullgjort den  obligatoriska  avfallslämningen  från
att avgå från svensk hamn.
Med    anledning    av   ett   nyligen   inträffat
fartygshaveri  utanför  den   spanska   kusten   med
omfattande oljeläckage som följd och mot bakgrund av
de  kraftigt  ökande  oljetransporterna på Östersjön
behandlade riksdagen år  2002  ett  antal motioner i
ämnet.  Riksdagen gav därvid regeringen  till  känna
att  regeringen   så  snart  som  möjligt  hos  FN:s
sjöfartsorganisation   IMO   skulle  ansöka  om  att
svenskt  vatten  i  Östersjön skall  få  status  som
särskilt  känsligt havsområde  samt  att  regeringen
ytterligare bör påskynda arbetet inom Helcom för att
även övriga länder i Östersjöregionen skall kunna få
sina   vatten   klassade   som   särskilt   känsliga
havsområden (bet. 2002/03:MJU6, rskr. 2002/03:97).
Regeringen  tillsatte  i  juli 2002 en kommission,
Havsmiljökommissionen (dir. 2002:102),  för att göra
en sammanfattning av kunskapsläget, såväl nationellt
som regionalt, avseende miljötillståndet  i Sveriges
kust-  och  havsområden  både  i  Östersjön  och   i
Västerhavet.  Kommissionen  fick  även i uppgift att
utforma  övergripande strategier på  kort  och  lång
sikt  samt   föreslå  åtgärder  som  kan  bryta  den
pågående negativa  utvecklingen  i havsmiljön så att
de tre miljömålen Hav i balans samt levande kust och
skärgård,  Giftfri miljö och Ingen  övergödning  kan
nås till år 2020.
Som ett led  i arbetet med luftvården under senare
år presenterade  regeringen  under  år  2001 förslag
till  en  ny  lag  om  motorfordons avgasrening  och
motorbränslen    (prop.    2001/02:31).    Förslaget
föranleddes främst av behovet  av  att  anpassa  den
svenska lagstiftningen om bilavgaser till de nya EG-
rättsliga  regler  som  numera gäller på området. De
dittillsvarande   reglerna    i    miljöbalken    om
motorbränslens  indelning  i miljöklasser och förbud
mot   saluförande  av  sådana  bränslen   som   inte
uppfyllde  baskraven  inom EU överfördes därmed till
den nya lagen. Eftersom systemet med miljöklasser är
kopplat till skattelagstiftningen föreslogs dessutom
följdändringar i fordonsskattelagen  (1988:327)  och
lagen  (1994:1776)  om  skatt  på  energi. Riksdagen
antog    samma    år    regeringens   förlag   (bet.
2001/02:MJU6, rskr. 2001/02:82)
Med anledning av Förenta  nationernas miljöprogram
(UNEP)  från  år 1997 utarbetade  strategi  för  att
eliminera  eller   reducera   långlivade   organiska
föroreningar, inleddes ett förhandlingsarbete för en
global konvention för begränsning av användning  och
utsläpp  av  ett  antal  långlivade  organiska ämnen
eller ämnesgrupper (POP). Förhandlingsarbetet  ledde
till  att  en  konvention  antogs vid en konferens i
Stockholm      i      maj     2001,     den     s.k.
Stockholmskonventionen. Denna konvention syftar till
att   förhindra  skadlig  påverkan   av   långlivade
organiska   föroreningar  på  människors  hälsa  och
miljön genom  att  förbjuda, avveckla eller begränsa
användning och produktion  samt  att  minimera eller
där  så är möjligt eliminera utsläpp av  oavsiktligt
bildade  biprodukter. Initialt omfattar konventionen
tolv ämnen  eller ämnesgrupper, vilka samtliga redan
var förbjudna  eller  strängt reglerade i Sverige. I
mars  2002 antog riksdagen  regeringens  förslag  om
tillträde    till    Stockholmskonventionen   (prop.
2001/02:79, bet. 2001/02:MJU14, rskr. 2001/02:186).
I   maj   2002   behandlade   riksdagen   dessutom
regeringens skrivelser 2001/02:50 Hållbara Sverige 
uppföljning av åtgärder  för  en  ekologiskt hållbar
utveckling samt 2001/02:172 Nationell  strategi  för
hållbar utveckling jämte ett stort antal motioner. I
skrivelsen  om  hållbar  utveckling lyfte regeringen
fram ett antal strategiska  kärnområden  som viktiga
för  det  fortsatta  arbetet med hållbar utveckling.
Regeringen  anförde därvid  att  för  att  uppnå  de
uppställda nationella miljökvalitetsmålen behövs det
effektiva styrmedel  för  genomförande,  indikatorer
för   uppföljning   och,   inte   minst,  ett  brett
deltagande från hela samhället. Frågor  av stor vikt
i  arbetet  med vatten- och luftvård kom därvid  att
behandlas av utskottet.

Utfrågning


Utskottet har  i  ärendet  anordnat utfrågning med
företrädare för Havsmiljökommissionen.

Utskottets överväganden


Klimatstrategiskt arbete

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om
att    höja   den   svenska   ambitionen    i
klimatarbetet   med   hänvisning   till   den
långsiktiga      klimatpolitiska     strategi
riksdagen tidigare  antagit. Vidare avstyrker
utskottet tre motioner  (m, fp) om handel med
utsläppsrätter,  eftersom   frågan  är  under
beredning. Utskottet avstyrker  dessutom  ett
motionsyrkande  om  andra flexibla mekanismer
med   hänvisning  till  riksdagens   tidigare
ställningstagande  i  frågan. Utskottet anser
därmed   att   motionen   är    tillgodosedd.
Slutligen     avstyrker     utskottet     ett
motionsyrkande  (fp) om beräkningsmetoder vid
utsläpp.

Motionerna

I motion MJ428 (c)  yrkande 1 anförs att regeringens
mål att minska utsläppen av växthusgaser med minst 4
% fram till perioden  20082012  enligt  preliminära
siffror  från  Naturvårdsverket  och  SCB  redan  är
uppnådd.  I  tidigare  sammanhang  har Centerpartiet
föreslagit en höjd ambitionsnivå där ytterligare 2 %
minskning av växthusgasutsläppen skall eftersträvas.
Det är viktigt att Sverige intar en  stark  position
för  att  driva klimatarbetet vidare internationellt
och sätter nya och högre mål i klimatarbetet.

I tre motionsyrkanden,  MJ315  (fp) yrkande 4 samt
MJ420  (m)  yrkandena  9  och  10,  förespråkas  ett
införande    av    ett   system   med   handel   med
utsläppsrätter.
Motion MJ428 (c) yrkande  2  behandlar  frågan  om
flexibla   mekanismer  och  kolsänkor.  Motionärerna
anser att flexibla mekanismer och upptag i kolsänkor
är viktiga verktyg  i  klimatarbetet genom att dessa
kan nyttjas som komplement  till andra styrmedel för
att höja ambitionen.
I motion N264 (fp) yrkande 8 anförs att granskning
av den officiella statistiken  av  utsläpp  ger  vid
handen  att  de  koldioxidutsläpp  som genereras vid
elproduktion  i utländska kolkraftverk  inte  kommer
med i statistiken  om  elen exporteras till Sverige.
Den bokförs inte heller  i  den  svenska statistiken
eftersom   vi   inte   räknar  koldioxidutsläpp   på
importerad   el.   Regeringen    bör    ändra   sina
beräkningsmetoder  så  att  även dessa utsläpp  blir
synliga i statistiken.

Utskottets ställningstagande

När det gäller motion MJ428 (c)  yrkande  1 om målen
för det svenska klimatarbetet vill utskottet hänvisa
till   vad  utskottet  anförde  i  samband  med  att
regeringen  i  proposition  Sveriges  klimatstrategi
(prop.  2001/02:55) presenterade en rad  delmål  och
åtgärdsstrategier       för      det      nationella
miljökvalitetsmålet Begränsad  klimatpåverkan  (bet.
2001/02:MJU10).  Utskottet  anförde  att regeringens
förslag om ett reduktionsmål skall ses  mot bakgrund
av riksdagens beslut om att koldioxidutsläppen  från
fossila  bränslen år 2000 skall stabiliseras på 1990
års nivå för att därefter minska (prop. 1992/93:179,
bet.  1992/93:JoU19,   rskr.  1992/93:361).  Det  av
regeringen föreslagna målet,  vilket riksdagen också
kom att anta, innebär att utsläppen  för  Sverige av
de   sex   växthusgaserna  som  ett  medelvärde  för
perioden 20082012  skall  vara  minst  4 % lägre än
utsläppen  år  1990.  Utsläppen  skall  räknas   som
koldioxidekvivalenter    och    omfatta    de    sex
växthusgaserna  enligt  Kyotoprotokollets och IPCC:s
(Intergovernmental   Panel    on   Climate   Change)
definitioner.  Som  regeringen  också   påpekade   i
propositionen          skall         utsläppsvärdena
normalårskorrigeras för  att  underlätta det svenska
klimatarbetet   mellan   åren   med   avseende    på
variationer  i  temperatur  och nederbörd. Utskottet
anförde  att en långsiktig politik  bäddar  för  att
omställningen  kan  ske  med bibehållen stabilitet i
samhällsutvecklingen så att  hänsyn kan tas till det
kapital som är bundet i dagens infrastruktur. Det är
därför,  anförde utskottet, viktigt  med  klara  och
stabila  mål   för   hållbar  utveckling.  Utskottet
instämde vidare i regeringens  uppfattning att genom
att ytterligare skärpa det nationella målet, jämfört
med   det   åtagande  som  överenskommits   i   EU:s
preliminära   interna   bördefördelning   för   åren
20082012, vilken innebär en ökning med 4 % relativt
med 1990 års nivå,  understryks vikten av att tidigt
söka    möta    den   utmaning    som    hotet    om
klimatförändringar  utgör.  Den  klimatstrategi  som
riksdagen  antagit  utgör en ambitiös och långsiktig
strategi  med  flera  uppföljningsstationer,  vilken
utskottet inte finner skäl att nu ompröva. Utskottet
avstyrker därför motion MJ428 (c) yrkande 1.

EG-kommissionen  har  till  Europaparlamentet  och
rådet lagt fram förslag till  direktiv om system för
handel  med  utsläppsrätter  för  växthusgaser  inom
gemenskapen (KOM [2001] 581). Förslaget  innebär att
direktivet   på  sikt  skall  omfatta  samtliga   de
växthusgaser som  tas  upp i det protokoll till FN:s
ramkonvention om klimatförändringar  som  antogs vid
konventionens  tredje  partsmöte  i  Kyoto  år  1997
(Kyotoprotokollet). I en första fas, åren 20052007,
omfattar   systemet  dock  enbart  koldioxidutsläpp.
Direktivförslaget innefattar utsläpp av växthusgaser
från kraft- och värmeverk med en tillförd effekt som
överstiger  20  MW,  samt  energiintensiv  industri.
Detta   motsvarar    46    %    av    EU:s    totala
koldioxidutsläpp.  Enligt  förslaget  kan  det antal
sektorer  som  omfattas  av  handeln  ändras vid  en
framtida   översyn   av   direktivet.   Kommissionen
föreslår  att systemet skall vara obligatoriskt  och
att medlemsstaterna delar ut utsläppsrätterna gratis
till  de  deltagande   anläggningarna  för  perioden
20052007.  Syftet  är  att   ge  lika  villkor  för
konkurrensutsatt    industri    i   medlemsstaterna.
Kommissionen kommer att göra en översyn  av erfaren-
heterna  av  direktivet  och  på  grundval  av detta
föreslå eventuella förändringar och lämna en rapport
om   detta   senast  den  30  juni  2006.  Förslaget
genomgick en första  läsning i parlamentet i oktober
2002,  och  rådet antog  en  gemensam  ståndpunkt  i
december 2002. En andra läsning i parlamentet är att
vänta under våren 2003. För svenskt vidkommande vill
utskottet hänvisa  till  vad regeringen i skrivelsen
till  riksdagen  angående  Barsebäck   aviserade  om
övergripande  riktlinjer  för det fortsatta  arbetet
(skr.  2000/01:15).  Den  5  juli   2001   beslutade
regeringen  att  ge  näringsministern i uppdrag  att
tillsätta en parlamentarisk  delegation  i syfte att
föreslå     ett    system    och    regelverk    för
Kyotoprotokollets  flexibla  mekanismer (N 2001:08).
Utredningen   koncentrerar   sig   därvid    på   en
implementering  av  ett EU-förslag härom. Kommitténs
förslag planeras att  överlämnas till regeringen den
30 april 2003. Enligt direktiven  skall delegationen
vidare bistå regeringen i utformningen  av kriterier
för   klimatprojekt   inom   ramen   för   gemensamt
genomförande och mekanismen för ren utveckling  samt
på    regeringens    begäran    yttra    sig    över
Energimyndighetens förslag till klimatprojekt. Denna
del  av  uppdraget  skall  pågå  fram  till  den  31
december  2004.  Delegationen  skall  följa  och  ta
hänsyn  till de internationella förhandlingarna samt
dessutom      utfallet     av     det     europeiska
klimatförändringsprogrammet (ECCP), EG-kommissionens
och   rådets   direktivförslag    om    handel   med
utsläppsrätter (KOM[2001] 581 slutlig), det nordiska
arbetet  samt  Östersjösamarbetet.  Det  arbete  som
pågår  för  att få till stånd ett system för  handel
med   utsläppsrätter   innebär   enligt   utskottets
förmenande  att motionerna MJ315 (fp) yrkande 4 samt
MJ420  (m) yrkandena  9  och  10  är  tillgodosedda.
Utskottet avstyrker därför motionerna.
I   samband    med   propositionen   om   Sveriges
klimatstrategi  uttalade   utskottet  att  utskottet
delade regeringens uppfattning  att  användningen av
flexibla  mekanismer kan bidra till att  ytterligare
reducera  utsläppen  för  Sverige.  Utskottet  ansåg
dessutom att  de  flexibla mekanismerna skulle kunna
stimulera ett ökat  engagemang från marknaden, genom
att svenska företag får  drivkrafter  att handla och
investera.  Sverige  har  jämfört  med  många  andra
industriländer kommit långt när det gäller minskning
av  utsläppen  av  koldioxid,  vilket  innebär   att
marginalkostnaden       för      begränsning      av
koldioxidutsläpp  är  högre   än   för  många  andra
industriländer.  Användningen  av  Kyotoprotokollets
flexibla  mekanismer  skulle  därför  kunna   minska
kostnaderna   för  åtagandena  betydligt.  Utskottet
ansåg därför i likhet med vad regeringen anförde att
det  finns skäl  att  vid  den  kontrollstation  som
sattes  till  år  2004, som komplement, överväga ett
mål  som  innefattar   de   flexibla   mekanismerna.
Utskottet framhöll emellertid att upptag i kolsänkor
endast innebär en tidsbegränsad lagring  av kol. Det
upplagrade kolet släpps förr eller senare  ut i form
av   koldioxid,  t.ex.  till  följd  av  avverkning,
insektsangrepp,    sjukdomar   eller   skogsbränder.
Utskottet ansåg därför  i  likhet med regeringen att
aktiviteter  som syftar till  att  öka  upptaget  av
växthusgaser i kolsänkor i första hand har betydelse
för att vinna  tid  i  strävan  efter  att  reducera
koncentrationen av växthusgaser i atmosfären.  Detta
har riksdagen vid tidigare tillfälle konstaterat (se
bl.a.  prop.  1992/93:179, bet. 1992/93:JoU19, rskr.
1992/93:361). En grundförutsättning är också att det
råder klarhet från  vetenskaplig  synpunkt  om vilka
effekter   olika   åtgärder   syftande   till   ökat
koldioxidupptag  har  samt att man utifrån detta kan
utveckla  styrmedel  som   kan   integreras   i   de
politikområden  som  berörs.  Åtgärder  för  att öka
eller  vidmakthålla  kolupptaget  i sänkor kan komma
att     stå    i    konflikt    med    natur-    och
kulturmiljövårdsintressen  såsom  skydd av biologisk
mångfald, liksom utvecklingen av biobränslen. Likaså
kan  en  politik för främjande av kolsänkor  påverka
andra     viktiga      samhällsintressen,      såsom
skogsnäringens konkurrenskraft. Politiken bör därför
utformas   så   att   den   integreras  med  miljö-,
jordbruks-    och    skogsbruks-,    kultur-     och
allmänpolitiska  hänsyn  på ett sätt som bidrar till
ett  mer  uthålligt skogs- och  jordbruk.  Utskottet
vill i sammanhanget hänvisa till den parlamentariska
delegation  som  tillsats för att föreslå ett system
för   Kyotoprotokollets   flexibla   mekanismer   (N
2001:08)  och vars förslag beräknas bli presenterade
i månadsskiftet  april/maj 2003. Utskottet anser att
motion MJ428 (c) yrkande  2  är tillgodosedd med det
anförda. Motionen i behandlad del avstyrks.
När  det  gäller  motion N264 (fp)  yrkande  8  om
beräkningsmetoder vid  utsläpp vill utskottet anföra
följande. I motionen hävdas att koldioxidutsläpp som
genereras vid elproduktion  i utländska kolkraftverk
inte kommer med vare sig i det  exporterande eller i
det  importerande  landets utsläppsstatistik.  Denna
uppfattning  synes  enligt  utskottet  vila  på  ett
missförstånd. I Kyotoprotokollet  föreskrivs en klar
och   verifierbar   rapportering   av   utsläpp   av
växthusgaser.  EU  har  därvid  gjort  ett gemensamt
åtagande  om utsläppsminskningar om 8 % jämfört  med
1990  års utsläppsnivå.  Som  regeringen  påpekar  i
propositionen   om  Sveriges  klimatstrategi  (prop.
2001/02:55 s. 114  och 128 f.) innebär åtagandena om
rapportering och granskning  krav  på ett nationellt
system  för  rapportering  av  utsläpp.  Ett  sådant
system, eller rutin, är grundförutsättningen för att
kunna  efterleva  protokollet.  Förhandlingsfrågorna
omfattar  utformning  och  omfattning  av  nödvändig
information   från   parterna,   samt    hur   denna
information   skall  granskas  för  att  säkerställa
riktigheten  i  informationen.   Rapporteringen   är
nödvändig  för  att  parten  skall  kunna  visa  ett
uppfyllande   av   förpliktelsen  att  minska  eller
begränsa utsläppen av växthusgaser och för att kunna
styrka sin rätt att  sälja  överskott  av  tilldelad
mängd utsläppskrediter jämfört med åtagandena enligt
protokollet. Uppfattningen i motionen torde  ha  sin
grund   i   att  Danmark  i  samband  med  att  EU:s
medlemsstater fördelade utsläppsminskningarna enligt
Kyotoprotokollet inbördes hävdade att landet år 1990
hade haft en  särskilt  hög elexport och att landets
utsläpp till följd av produktion  av  exporterad  el
det  året  inte fullt ut skulle ligga till grund för
det  danska  utsläppsåtagandet.  Enligt  den  danska
uppfattningen   skulle   dessa   utsläpp  i  stället
redovisas  av  importlandet. Danmarks  förslag  hade
emellertid inte  framgång på denna punkt, och landet
har att följa samma beräkningsmetoder som övriga EU-
länder. Danmarks officiella  statistik skall således
ta med alla koldioxidutsläpp som sker i Danmark även
om  de  avser produktion av el som  exporteras  från
Danmark.  När  det gäller rapportering av de svenska
utsläppen     vill    utskottet     hänvisa     till
miljömålsrådets  uppgift  att  svara  för insamling,
bearbetning, sammanställning och kvalitetsgranskning
av  utsläppsstatistik  för  årlig rapportering  till
regeringen  och  underlag  för  en   mer  omfattande
utvärdering  vart  fjärde  år  samt att sammanställa
underlag till internationell rapportering. Utskottet
avstyrker motion N264 (fp) yrkande 8.

Drivmedel m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motioner  (v,  mp) om
att  införa  miljökrav  på  flygbränslen  med
hänvisning  bl.a.  till att sådant bränsle är
under utveckling. Vidare  avstyrker utskottet
nio motionsyrkanden (kd, v,  c,  mp) om bl.a.
miljöklassning  av  bränslen  med  hänvisning
till tidigare riksdagsuttalanden och till att
frågan    är   under   utredning.   Utskottet
avstyrker slutligen  ett  motionsyrkande (kd)
om svavelfri diesel i avvaktan  på det arbete
som pågår.

Motionerna

Enligt  motion  MJ289 (v) bör regeringen  inleda  en
process för att kunna  ställa relevanta miljökrav på
flygbränslen som tankas  inom  landet.  Motionärerna
anser vidare att regeringen även bör ta initiativ på
Europanivå och internationellt för att få  i gång en
process   för   miljövänligare  flygbränslen.  Samma
uppfattning framförs i motion MJ310 (mp).

Motionärerna  i  motion  MJ321  (kd)  lyfter  fram
nödvändigheten   av   att   satsa   på   alternativa
drivmedel.  De  anser   att   det  är  hög  tid  att
regeringen   tar   vara   på   de  möjligheter   som
alternativa  bränslen  ger,  t.ex.   inblandning  av
etanol  i  bränslet  för  redan befintliga  motorer.
Samma yrkande framförs i motion MJ360 (kd). I motion
MJ377  (kd)  framförs  vikten   av  att  fordon  och
transportsystem miljöanpassas i så stor utsträckning
som  möjligt. Motionärerna anser också  att  det  är
viktigt  att  forskningen  på olika bränslen som kan
ersätta  dagens fossila bränslen  fortsätter.  Målet
bör  enligt  motionärerna  vara  att  till  år  2020
halvera   användningen  av  fossila  drivmedel  inom
transportsektorn  (yrkande  1). I motionen behandlas
också   frågan   om   låginblandning    av   etanol.
Motionärerna anför att en introduktion av biobränsle
lämpligen  kan  ske genom låginblandning av  största
möjliga halt, som  kan  klaras  utan modifieringar i
befintliga motorer. Detta skulle  enligt  dem  ge en
marknad  för inhemsk produktion i stor skala. Därmed
skulle  förutsättningarna  för  en  introduktion  av
fordon med  ren  alkoholdrift  och för bilar som kan
drivas med olika bränsleblandningar  gynnas (yrkande
4). Samma uppfattning kommer till uttryck  i  motion
N307 (kd) yrkande 4. Enligt motion Sk350 (c) yrkande
1  bör regeringen målmedvetet arbeta för en övergång
till  miljövänliga  drivmedel  genom  att  göra  dem
konkurrenskraftiga    prismässigt.    För   att   de
miljövänliga       alternativen      skall      vara
konkurrenskraftiga   krävs    enligt    motionärerna
forskning, direkta subventioner och bidrag. I motion
MJ468 (mp, c) föreslår motionärerna nya miljöklasser
för  att stimulera utvecklingen av renare  drivmedel
och bränslen. Samma yrkande återfinns i motion MJ413
(v). Enligt motionärerna är det önskvärt att man ser
över möjligheten  att utvidga miljöklassystemet till
att även omfatta eldningsoljor  liksom  bränslen för
fartyg  och  flygplan. I motion MJ418 (v) yrkande  2
föreslås att introduktionen  av  förnybara drivmedel
påskyndas genom bl.a. införande av  gröna certifikat
för drivmedel.
Den  svenska åkerinäringens miljöambitioner  skall
enligt motion  T460  (kd)  yrkande 2 premieras, inte
bestraffas.  Enligt  motionärerna   har   regeringen
misslyckats  med  att  föra  en  näringspolitik  för
åkarna  som gör att säkerhet och miljötänkande  ökar
konkurrenskraften.   Ett   exempel   på   detta   är
regeringens  höjningar  av  dieselskatten de senaste
åren. Det har enligt motionärerna  enbart  lett till
fler utländska lastbilar i Sverige med sämre  diesel
och   följaktligen   ökad   belastning   på  miljön.
Regeringen   bör  verka  för  att  svavelfri  diesel
snarast blir standard inom hela EU.

Utskottets ställningstagande

När det gäller  kravet  i  motionerna  MJ289 (v) och
MJ310  (mp)  om att införa miljökrav på flygbränslen
vill utskottet  framhålla  att  sådana bränslen inte
finns  att tillgå kommersiellt ännu  utan  är  under
utveckling.  Sverige spelar här en viktig roll bl.a.
genom att ett svenskt företag, Oroboros AB, sedan år
2001 tillsammans  med Chalmers tekniska högskola och
Lunds tekniska högskola  bedrivit  forskning för att
utveckla  ett syntetiskt flygbränsle  framställt  ur
biomassa. Drivmedlet  är  framtaget,  och en rapport
häröver   överlämnades   till  Energimyndigheten   i
december 2002. Företaget avser  att under våren söka
statlig finansiering för perioden  2003 och 2004 för
att    utprova    bränslet   mot   olika   miljökrav
(motortester, toxicitetstester  m.m.).  Avsikten  är
att  inleda utprovningen under sommaren/hösten 2003.
Utskottet   ser   med   intresse  på  den  fortsatta
utvecklingen av detta projekt.  I  sammanhanget vill
utskottet dessutom framhålla att EG-kommissionen  år
2000   i   ett   meddelande  till  bl.a.  rådet  och
Europaparlamentet  presenterade  resultaten  från en
oberoende  studie  om  vilka  effekter  en  skatt på
kommersiellt  flyg kan komma att få (Beskattning  av
bränsle  för  luftfartyg  (KOM[2000]  110  slutlig).
Kommissionen anser  att  dess förslag om att tillåta
medlemsstaterna  att  på  frivillig  basis  beskatta
bränsle  som  används  för inrikesflygningar  eller,
genom  bilaterala överenskommelser,  för  flygningar
inom gemenskapen samt att internationellt arbeta för
att en sådan  skatt införs globalt är berättigat och
bör      antas.      Kommissionen      rekommenderar
medlemsstaterna   att   i    nära    samarbete   med
kommissionen  och  inom  ramen för ICAO intensifiera
arbetet  för  att skatt på flygbränsle  eller  andra
instrument  med   liknande   verkan   skall  införas
globalt.  Enligt utskottets mening torde  en  global
beskattning  av  flygbränsle öppna möjligheterna för
en effektiv miljöstyrning.  Med  hänvisning till det
anförda anser utskottet inte att riksdagen bör vidta
några åtgärder med anledning av motionerna MJ289 (v)
och   MJ310   (mp).   Utskottet   avstyrker   därför
motionerna.

Utskottet har tidigare föreslagit  att  regeringen
bör  genomföra  en  översyn  av miljöklassningen  av
bensin och dieselolja och kriterierna  för  de olika
miljöklasserna.  Med anledning av utskottets förslag
har riksdagen också  i  juni  2001 gett regeringen i
uppdrag att se över miljöklassningen  av  bensin och
dieselolja  (bet. 2000/01:MJU16, rskr. 2000/01:270).
Enligt utskottet  borde en sådan översyn inriktas på
ett  system  som  inte  missgynnar  utvecklingen  av
alternativa   eller  mer   miljövänliga   drivmedel.
Utskottet framhöll  dessutom  att i den mån gällande
bestämmelser  inom  EU  skulle  motverka   en  sådan
utveckling   utskottet   förutsatte  att  regeringen
verkar    för   en   förändring   av    regelverket.
Naturvårdsverket  har  i  enlighet  härmed  erhållit
regeringens   uppdrag   att   göra   denna  översyn.
Naturvårdsverket  avser  att  redovisa  uppdraget  i
månadsskiftet  april/maj  2003. Utskottet anser  att
Naturvårdsverkets  redovisning  och  den  påföljande
beredningen  därav  bör   avvaktas  innan  riksdagen
vidtar  några  åtgärder  med  anledning  av  frågan.
Utskottet  avstyrker därför motionerna  MJ321  (kd),
MJ360 (kd), MJ377 (kd) yrkandena 1 och 4, MJ413 (v),
MJ418  (v) yrkande  2,  MJ468  (mp,  c),  N307  (kd)
yrkande 4 och Sk350 (c) yrkande 1.
Det s.k.  Auto/Oil-direktivet  (direktiv 98/70/EG)
är  under  revidering.  I  samband  härmed  har  EG-
kommissionen föreslagit (KOM[2001] 241)  att  kraven
på  svavelhalten  i bensin och diesel till vägfordon
skärps. Svavelfritt  bränsle,  högst 10 ppm S, skall
enligt förslaget införas år 2009. För andra ämnen än
svavel  har kommissionen dock ännu  inte  föreslagit
några  skärpningar.   Avsikten   är  att  direktivet
utvidgas så att det även skall omfatta  diesel  till
arbetsmaskiner.  För  sådan  diesel är förslaget att
den högsta tillåtna svavelhalten  skall  vara  2 000
ppm  fram  till  den 1 januari 2008, varefter kravet
skärps till 1 000 ppm. Medlemsstaterna skall dock ha
rätt att begära att  svavelhalten  skall  vara högst
500  ppm  eller  på  samma nivå som fastställts  för
övriga  dieselbränslen.   Utgångspunkten   för   den
svenska  positionen  har  varit  att  införandet  av
renare  bränslen  skall utgå från vad som behövs för
att  utnyttja  den fulla  potentialen  hos  ren  och
energieffektiv teknik  i  alla  de applikationer som
detta  direktiv påverkar. Mot den  bakgrunden  borde
införandet  av  svavelfria  bränslen  till vägfordon
tidigareläggas  till  år 2008. Dieselbränslena  till
arbetsmaskiner borde vara  desamma som till bilar. I
syfte  att  minska  utsläppen av  cancerframkallande
ämnen bör halten av polyaromatiska  ämnen  i  diesel
sänkas   från   den   nuvarande   nivån  11  %.  Ett
realistiskt  värde är 5 %. Därutöver  borde  Sverige
verka för att  den  tillåtna högsta inblandningen av
etanol  i  bensin  höjs   från   5  till  10  %  (se
2001/02:FPM17).   Ändringsdirektivet    bereds   för
närvarande,   och   enligt   vad  utskottet  erfarit
beräknas det presenteras under våren 2003. Utskottet
vill  i  detta  sammanhang  även framhålla  att  EG-
kommissionen  i  november  2001   presenterade   två
förslag  som  berör alternativa drivmedel (KOM[2001]
547).  Ett  förslag   handlar  om  en  strategi  som
förbinder  medlemsländerna   att  kvotera  in  vissa
andelar biobränslen. Målet är  att  ersätta  20 % av
all bensin och diesel till år 2020. Som delmål anges
2  %  år  2005 och 5,75 % år 2010. Detta förslag  är
under behandling  (andra  läsningen) och resultat av
denna kan väntas under våren  2003. Vidare finns ett
förslag   om   gemensamma  regler  för   beskattning
(skattereduktion)  av  alternativa  drivmedel. Detta
förslag    bereds   tillsammans   med   ett   större
energiskattedirektiv.           Arbetet          med
energiskattedirektivet har pågått  under  flera  år,
och  det  är enligt vad utskottet erfarit för tidigt
att ange något  datum  för  beslut om detta förslag.
Frågan var emellertid uppe i  Ekofinrådet i december
2002  och  januari 2003. En diskussion  om  frågorna
hölls också  i  Ekofinrådet  i  februari  2003.  Det
anförda  innebär enligt utskottets mening att motion
T460 (kd)  yrkande  2  bör  avslås i avvaktan på det
fortsatta  arbetet.  Utskottet   avstyrker   således
motionen.

Fordon


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker   ett  yrkande  (s)  om
miljöklassning av bilar med  hänvisning  till
ett  tidigare  riksdagsuttalande  och till en
pågående    utredning.    Vidare    avstyrker
utskottet fyra motionsyrkanden (kd, c, mp) om
mål  för  miljövänligare bilar m.m. Utskottet
hänvisar i  det  sammanhanget till att syftet
med  yrkandena  är  tillgodosett   genom  det
arbete   som   pågår  på  området.  Utskottet
avstyrker vidare två motionsyrkanden (mp) med
miljökrav  på entreprenadmaskiner.  Slutligen
avstyrker utskottet  två motionsyrkanden (kd,
c)  om  avgaskrav för historiska  fordon  med
hänvisning    till    att    motionerna    är
tillgodosedda.

Motionerna

Regeringen  bör  enligt  motion  MJ461 (s) ge berörd
myndighet  i uppdrag att utarbeta hårdare  krav  för
bilarnas miljöklassning  samt  se över beskattningen
av moderna dieselbilar.

Tidigare     erfarenheter,     exempelvis     från
utmönstringen av den blyade bensinen,  visar  enligt
motion T466 (c) att marknadsekonomins styrmekanismer
är  ett  effektivt sätt att stimulera en miljövänlig
teknikutveckling.   Med   sådana  mekanismer  skulle
miljömålen dessutom lättare  kunna  uppnås samtidigt
som  fordonsindustrin  i  Sverige och Europa  skulle
kunna förbättra sin konkurrenskraft  i  en situation
där    miljöanpassade    produkter    blir   alltmer
efterfrågade. Ett rimligt mål borde vara  att liksom
Kalifornien ställa upp ett konkret mål att senast år
2005  minst  10 % av de fordon som säljs skall  vara
nollemissionsfordon    (yrkande    29).    För   att
ytterligare stimulera utvecklingen har Centerpartiet
föreslagit     att     en     bortre    gräns    för
fossilbränsledrivna   fordon  sätts   till   omkring
20152020.  En  sådan  målsättning   kan   stimulera
biltillverkarna  till  att  ta  fram nya alternativa
tekniker. Den politiska viljeinriktningen måste vara
tydlig  och  långsiktig  för att biltillverkare  och
andra branscher som berörs  av  en sådan målsättning
skall  våga  investera i dyr produktutveckling  m.m.
(yrkande 30).  En  liknande  uppfattning  framförs i
motion  MJ214  (mp) om att utreda och sätta upp  mål
för införandet av  avgasfria bilar i Sverige, med en
nollvision som slutmål.  Enligt motionärerna bör man
sätta  upp  mål  för  att  få avgasfria  bilar.   En
utredning bör få i uppgift att  ta fram olika delmål
för  när de stora tillverkarna i bilbranschen  skall
kunna  leverera  bilar  som är bränslesnåla och inte
släpper ut avgaser. Strävan  bör  vara en nollvision
inom t.ex. tio år och däremellan delmål i procent av
bilparken. Enligt motion MJ377 (kd)  yrkande  6  bör
lagstiftning  och regler på ett bättre sätt än i dag
gynna utveckling av ny teknik, forskning samt försök
med alternativa  bränslen.  Det  bör  vara en större
differens   mellan  miljövänliga  och  miljöstörande
alternativ.
Det vore enligt  motion MJ230 (mp) önskvärt att få
fram miljövänliga drivmedel  för  entreprenadfordon.
Detta  skulle  också branschen vinna  på.  Branschen
borde dessutom åläggas  att  minska  sina utsläpp av
kväveoxider   (yrkande   1).  Enligt  motionen   bör
dessutom      utfärdas      tomgångsregler       för
entreprenadmaskiner (yrkande 2).
Två  motioner  tar  upp  frågan  om  undantag från
avgasgrav  för historiska fordon. I motionerna  T461
(kd, c) yrkande  3 och T467 (c) yrkande 3 anförs att
allt  hårdare avgaskrav  införts  sedan  1970-talet.
Avgaskraven  som  i  dag  tillämpas på de historiska
fordonen är från år 1976, med  vissa skärpningar. De
gäller  även  retroaktivt,  varför  några  få  äldre
bilmodeller  har  stora  problem   att   klara  dem.
Undersökningar från en miljökonferens år 1997  visar
enligt motionärerna att de historiska samlarfordonen
utgör  en försvinnande liten del, ca 1 promille,  av
den totala  trafiken.  Mot  bakgrund av det föreslår
motionärerna   att  ett  generellt   undantag   från
avgaskraven införs  för  fordon  som  är 30 år eller
äldre.

Utskottets ställningstagande

I  propositionen  Vidareutveckling  av systemet  med
miljöklasser   för  fordon  m.m.  (prop.  1995/96:6)
uttalade regeringen  att  det  på  sikt  skulle vara
möjligt att införa krav i fråga om bl.a. koldioxid i
miljöklassystemet.  Utsläpp  av  koldioxid  regleras
inte   i  EG:s  bilavgasdirektiv  eller  de  svenska
bilavgasreglerna,   men   arbete   för   att  minska
utsläppen    av   koldioxid   pågår   inom   EU.   I
kommittédirektiven   (2001:12)   om  en  översyn  av
vägtrafikbeskattningen  anges  bl.a.  att  utredaren
skall   göra   en   översyn  av  möjligheterna   att
differentiera fordonsskatten  med  hänsyn  till  ett
fordons  utsläpp  av koldioxid, varvid även bilarnas
transportkapacitet   skall  beaktas.  Resultatet  av
utredningen skall presenteras senast vid utgången av
år 2003. Regeringen har  tidigare också gett Statens
naturvårdsverk     i     uppdrag    att     utveckla
miljöklassystemet  främst  med   avseende   på   hur
parametern   koldioxid  skall  beaktas  i  systemet.
Naturvårdsverkets     uppdrag    redovisades    till
regeringen i juni 2001  (dnr  M2001/2928/Mk).  Denna
rapport     har     sedermera    överlämnats    till
Vägtrafikskatteutredningen.  Utskottet anser att den
fortsatta utvecklingen inom EU  vad gäller kriterier
för  miljövänligare bilar är av stor  betydelse  för
utvecklingen av miljöklassystemet. I avvaktan på det
redovisade  arbetet  är  utskottet  inte  berett att
föreslå  ytterligare  ändringar i miljöklassystemet.
Motion MJ461 (s) avstyrks därmed.

I   budgetpropositionen   för   år   2001   (prop.
2000/01:1,   finansplanen   s.   228  f.)  uttryckte
regeringen  avsikten  att  stimulera   en  frivillig
introduktion  i  förtid av fordon och arbetsmaskiner
som uppfyller EU:s  framtida  avgaskrav med hjälp av
ekonomiska      och      andra     styrmedel.      I
budgetpropositionen  för år  2002  (prop.  2001/02:1
finansplanen  s.  201) presenterade  regeringen  mot
bakgrund härav en strategi för skattenedsättning för
alternativa     drivmedel      för      motorfordon.
Skattenedsättning  skall  ske dels via pilotprojekt,
för vilka medges befrielse  från  både  energi-  och
koldioxidskatt,       dels       genom      generell
koldioxidskattebefrielse  med  stöd  av  ett  beslut
enligt  artikel 8.4 i mineraloljedirektivet  (rådets
direktiv  92/81/EEG om harmonisering av strukturerna
för punktskatter  på mineraloljor). En ekonomisk ram
för skattestrategin är satt till 900 000 000 kr. För
närvarande  pågår  notifiering   av   förslaget  och
avsikten är att det skall träda i kraft  år  2004. I
sammanhanget  bör också framhållas att sedan januari
2002 är bl.a. el-  och  hybridfordon  befriade  från
fordonsskatt  under  de  fem  första  åren  för  att
stimulera  införandet  av  fordon  med  låga utsläpp
(prop. 2001/02:45, bet. 2001/02:SkU12). Dessutom har
sådana bilar t.o.m. beskattningsåret 2005  ett  40 %
lägre  förmånsvärde  än  motsvarande  konventionella
bilar.   För   vissa   andra   fordon   avsedda  för
alternativa drivmedel är förmånsvärdet sänkt  med 20
%.   Riksskatteverket  har  fått  i  uppdrag  att  i
samarbete   med   Naturvårdsverket   och   Vägverket
utvärdera    effekterna   av   detta   beslut.   Den
utvärderingen slutredovisas vid halvårsskiftet 2005.
Utskottet vill  slutligen framhålla att regeringen i
skrivelsen  Hållbara   Sverige      uppföljning  av
åtgärder   för   en  ekologiskt  hållbar  utveckling
(2001/02:50 s. 53) uttryckt vilja att arbeta för ett
samlat program för teknisk utveckling, demonstration
och    införande    av    nya     lösningar     inom
transportpolitiken. Programmet bör enligt skrivelsen
främja   utveckling   och   kunskapsuppbyggnad  inom
områdena  fordonsteknik,  bränslen  och  emissioner,
byggande  av  energieffektiva,  ekologiskt  hållbara
system    samt    användningen     av     IT    inom
transportsystemet.  Programmet  bör genomföras  inom
ramen  för  Vägverkets  sektorsansvar.  Den  svenska
bilindustrin arbetar med  att miljöanpassa fordonen.
Kunskap om teknik och organisatoriska  lösningar som
kan  bidra  till  en  hållbar utveckling är  viktiga
konkurrensfaktorer.  Många   av   världens   ledande
fordonstillverkare  satsar  i dag stora resurser  på
att skapa konkurrensfördelar  genom att tidigt kunna
erbjuda  bränslesnålare  eller  alternativt   drivna
fordon. Ett samarbete mellan staten och näringslivet
kan  bidra  till  utvecklingen av framtidens teknik.
Som ett led i detta  samarbete  pågår  ett samarbete
mellan staten och fordonsindustrin med sikte  på att
utveckla    ny    och   miljövänlig   fordonsteknik.
Samarbetet innebär  att  upp  till  1  800  miljoner
kronor  satsas  gemensamt  under  perioden 2000 till
2005, varav den statliga finansieringen  kommer  att
uppgå  till  maximalt 500 miljoner kronor. Industrin
bidrar  således   med  ca  1  300  miljoner  kronor.
Programmet   omfattar    områden   såsom   avancerad
förbränningsteknik,         hybridfordon         och
bränslecellsteknik,   viktreduktion    samt   allmän
kompetensförsörjning. Utskottet utgår från  att  det
omfattande  arbete som pågår på detta betydelsefulla
område  kommer   att   främja   en   utveckling  mot
miljövänligare  fordon. Utskottet anser  därför  att
syftet med motionerna MJ214 (mp), MJ377 (kd) yrkande
6 samt T466 (c) yrkandena 29 och 30 är tillgodosett.
Utskottet avstyrker motionerna i berörda delar.
Inom EU regleras  avgaskraven för arbetsmaskiner i
Europaparlamentets och  rådets  direktiv 97/68/EG av
den   16   december   1997   om   tillnärmning    av
medlemsstaternas   lagstiftning   om   åtgärder  mot
utsläpp  av  gas-  och  partikelformiga föroreningar
från förbränningsmotorer som skall monteras i mobila
maskiner  som  inte  är  avsedda  att  användas  för
transporter på väg, det s.k. arbetsmaskindirektivet.
Avgaskrav  har  hittills införts  endast  för  vissa
större  dieseldrivna   arbetsmaskiner.   Enligt  vad
utskottet   erfarit   pågår  förhandlingar  för   en
skärpning av avgaskraven  för  dessa  maskiner.  Ett
ändringsdirektiv  är såvitt utskottet har bekant att
vänta tidigast under  våren 2004. För jordbruks- och
skogsbrukstraktorer började  krav  införas  under år
2001  genom  Europaparlamentets  och rådets direktiv
2000/25/EG  av  den  22  maj  2000  om åtgärder  mot
utsläpp  av  gas-  och  partikelformiga föroreningar
från   motorer   avsedda   för    jordbruks-   eller
skogsbrukstraktorer.  I  detta sammanhang  bör  även
uppmärksammas   att  det  genom   ändringsdirektivet
2002/88/EG  om  åtgärder   mot   avgasutsläpp   från
förbränningsmotorer    som    skall    monteras    i
arbetsmaskiner  och arbetsredskap infördes avgaskrav
i två steg för mindre,  bensindrivna arbetsmaskiner.
Det  första  steget  införs  fr.o.m.  år  2004.  Det
innebär att utsläppen  per  maskin  skall minska med
ungefär en tredjedel. Det andra steget  ökar  kraven
med  ytterligare 6070 % beroende på maskintyp.  Mot
bakgrund härav anser utskottet inte att riksdagen nu
bör vidta  några  åtgärder med anledning av kravet i
motion  MJ230  (mp)  yrkande  1  om  begränsning  av
utsläpp från entreprenadmaskiner. Motionen avstyrks.
När det gäller kravet  i motion MJ230 (mp) yrkande
2  om  tomgångsregler  för entreprenadmaskiner  vill
utskottet framhålla att  denna  typ  av  reglering i
första hand utgör en kommunal angelägenhet  och  att
utskottet   har   erfarit   att  det  i  Stockholms,
Göteborgs och Malmö kommuner  pågår  diskussioner om
att införa miljözoner bl.a. just för att ställa krav
på  arbetsmaskiner  i tätorterna. Dessutom  erbjuder
Vägverket, vilket är  den  myndighet  som sköter den
statliga    entreprenadupphandlingen,    en    högre
dagpenning till de entreprenörer som uppfyller vissa
av  verket  ställda miljökrav. Utskottet har erfarit
att denna upphandling  har  haft  stor  inverkan  på
marknaden   för  mera  miljövänliga  arbetsmaskiner.
Utskottet  anser   sig   inte   berett  att  föreslå
riksdagen några åtgärder med anledning av motionen i
berörd del, som därmed avstyrks.
De svenska bestämmelserna om avgasreningskrav m.m.
återfinns  i  bilavgasförordningen  (1991:1481)  och
Naturvårdsverkets   kungörelse  om  bilavgaskontroll
(SNFS 1992:12). Till Naturvårdsverkets kungörelse är
fogad     de     s.k.     A40-bestämmelserna      om
bilavgaskontroll.   De   närmare  bestämmelserna  om
avgasrening    återfinns    i    bilaga    2    till
bilavgasförordningen. Halten kolmonoxid och kolväten
i avgaserna får enligt dessa högst  uppgå till vissa
värden  beroende på bilens ålder. Bestämmelserna  är
emellertid  mycket generösa, eftersom det däri anges
att om det i  bilar  av 1984 och tidigare års modell
förekommer driftstörningar  hos  motorn  vid angivet
högsta  tillåtna  värde,  godtas  det  lägsta  värde
däröver    vid   vilket   sådana   störningar   inte
förekommer.    Bestämmelsen   med   det   redovisade
undantaget innebär  att  det i avgasreningshänseende
inte torde finnas några begränsningar för historiska
fordon med originalmotorer.  Utskottet avstyrker mot
bakgrund härav motionerna T461 (kd, c) yrkande 3 och
T467 (c) yrkande 3.

Utsläpp av dioxin m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker tre motionsyrkanden  (v,
c)  med  förslag   till   åtgärder   för  att
eliminera dioxinutsläppen. Dessutom avstyrker
utskottet    ett   motionsyrkande   (kd)   om
återvinning  av   flyktiga   organiska  ämnen
(VOC).  Slutligen  avstyrker  utskottet   ett
motionsyrkande  (kd)  om naturgas. Utskottets
ställningstagande grundar sig i samtliga fall
huvudsakligen på det arbete som pågår.

Motionerna

Motion MJ270 (v) yrkande 7 behandlar arbetet för att
eliminera dioxinutsläppen.  Motionärerna  anför  att
eftersom  dioxinet  är svårnedbrytbart innebär varje
tillskott  i  praktiken   en  ökning.  En  trovärdig
strategi för att minska utsläppen  av  dioxin  måste
därför  enligt motionärerna baseras på principen  om
att inte  tillåta  några  dioxinutsläpp  över  huvud
taget.  I  motion  MJ419 (v) yrkande 11 föreslås att
regeringen snarast antar  en  handlingsplan  för hur
källor  till  dioxinutsläpp  skall stoppas. Också  i
motion MJ428 (c) yrkande 26 framhålls angelägenheten
av  en  god kontroll av alla små  utsläppskällor  av
dioxin. Det  är därför enligt motionärerna angeläget
att   alla   former   av   förbränningsanläggningar,
deponier m.m.  kartläggs  och  åtgärdas. Sverige bör
inom  EU ta initiativ till ett brett  åtgärdsprogram
för att  minska  dioxinutsläppen  och  därmed minska
risken för att vi får dioxin i vår mat.

För  att komma till rätta med utsläpp av  flyktiga
organiska  ämnen  (VOC)  föreslås i motion T464 (kd)
yrkande    9   att   återvinningsanläggningar    bör
installeras  i  samtliga hamnar. Motionärerna kräver
vidare att regeringen  arbetar  för att obligatorisk
återvinning   av   VOC   införs   i   alla    hamnar
internationellt   samt   kortsiktigt  ser  till  att
kompensera berörda hamnar för konkurrenssituationen.
Enligt  motion  N268  (kd)   yrkande   2  fungerar
naturgasen    utmärkt   som   komplement   till   de
existerande energislagen och bidrar till att anpassa
de lokala behoven  och deras förutsättningar till en
effektiv energianvändning.  Det  gäller att utnyttja
respektive bränsles egenskaper optimalt och skapa en
sammantaget förbättrad miljösituation.  Mot bakgrund
härav  anser motionärerna att naturgasen kan  utgöra
en viktig länk i arbetet för minskad klimatpåverkan.

Utskottets ställningstagande

Dioxiner  bildas  i mycket små mängder vid de flesta
förbränningsprocesser  (t.ex. vid sopstationer och i
bensinmotorer  som drivs  med  blybensin)  samt  som
föroreningar vid  tillverkning  av  vissa  klorerade
organiska ämnen. Dioxiner kan på grund av hög kemisk
stabilitet   och   god   fettlöslighet  anrikas  vid
vandring   i   naturens   näringskedjor,   t.ex.   i
fettdepåerna i fiskar och däggdjur  och  orsakar hos
djur     bl.a.    hudskador,    undertryckande    av
immunsystemet,   störningar   av   reproduktion  och
tumörer. Riksdagen har med anledning  av proposition
2000/01:65   Kemikaliestrategi  för  giftfri   miljö
beslutat  att  en   rad   särskilt   farliga  ämnen,
däribland långlivade och bioackumulerande  organiska
ämnen,  skall  fasas  ut  (bet. 2000/01:MJU15, rskr.
2000/01:269).  De  ämnen  som  omfattas  av  den  av
Sverige  tillträdda  Stockholmskonventionen   (prop.
2001/02:79)  omfattas  av  detta  utfasningskrav.  I
propositionen       om       tillträdande       till
Stockholmskonventionen    anförde   regeringen   att
ytterligare långlivade organiska  föroreningar, s.k.
POP-ämnen, bör läggas till Stockholmskonventionen så
snart    som    möjligt   och   har   därför   givit
Kemikalieinspektionen  i uppdrag att tillsammans med
Naturvårdsverket ta fram  en prioriteringslista över
sådana ämnen. Dessa ämnen bör  även inkluderas i det
redan färdigförhandlade POP-protokollet  inom  ramen
för   konventionen  om  långväga  gränsöverskridande
luftföroreningar  (CLRTAP).  Naturvårdsverket  har i
rapporten Ett ekologiskt hållbart omhändertagande av
avfall    (dnr    M2001/5278/Kn)    redovisat    ett
regeringsuppdrag  där bl.a. frågan om förbränning av
avfall  behandlas.  Producentansvarsutredningen   (M
2000:01)   har  i  december  2001  presenterat  sitt
betänkande (SOU  2001:102)  som  innehåller  en bred
översyn   av   producentansvaret.  I  februari  2002
lämnade Avfallsskatteutredningen  (Fi  2001:05) sitt
betänkande  om  skatt på förbränning av avfall  (SOU
2002:9). I betänkandet  redogör  utredaren bl.a. för
skälen  för en skatt på förbränning  av  avfall  och
menar  att   en   sådan   skatt   kan   medföra  att
miljöbelastningen   minskas   och   en   effektivare
resursanvändning  uppnås.  Betänkandet  bereds   för
närvarande  inom  regeringen  (Finansdepartementet).
Mot   bakgrund   av   resultaten   av  de   pågående
utredningarna  avser  regeringen att återkomma  till
riksdagen  med  förslag till  de  åtgärder  som  kan
behövas  för  att den  framtida  avfallshanteringen,
inkluderande frågan om avfallsförbränning, skall bli
ekologiskt hållbar.  I  detta  sammanhang bör vidare
påpekas    att    regeringen   har   uppdragit    åt
Naturvårdsverket att  kartlägga  utsläppskällor  för
oavsiktligt  bildade  ämnen såsom dioxiner, furaner,
PCB  och  HCB.  I kartläggningen  skall  också  ingå
uppgifter om hantering av avfall innehållande sådana
ämnen  och  förekomst   av   områden  förorenade  av
desamma.  Naturvårdsverket  skall   även   definiera
behovet av ytterligare åtgärder för att minska eller
eliminera  utsläppen. Åtgärderna skall om nödvändigt
avse både modifierade  och alternativa processer vid
utsläppskällan såväl som  ändringar i lagstiftningen
eller   införande   av  ytterligare   styrmedel.   I
uppdraget  skall också  ingå  att  ge  förslag  till
former    för    framtida    miljöövervakning    och
utsläppskontroll  samt  att  göra  en  prognos  över
tillståndet   i   miljön   utifrån   beslutade   och
föreslagna förändringar.  Uppdraget skall genomföras
i samverkan med Kemikalieinspektionen  och  i dialog
med  universitet  och  högskolor  med forskning inom
området samt berörda branscher inom näringslivet. En
förstudie  redovisades  till regeringen  i  december
2002.   Förstudien   innehåller    en    översiktlig
sammanställning  av befintlig kunskap, en analys  av
kunskapsluckor och en plan för det fortsatta arbetet
(M2002/2286/Kn). Uppdraget  skall slutligt redovisas
senast  den 20 december 2004.  Utskottet  anser  för
egen del  att resultatet av det arbete som redovisas
bör avvaktas  innan  riksdagen vidtar några åtgärder
med anledning av motionerna  MJ270  (v)  yrkande  7,
MJ419  (v)  yrkande  11  och  MJ428  (c) yrkande 26.
Motionerna i berörda delar avstyrks därför.

När det gäller kravet i motion T464 (kd) yrkande 9
om  återvinning  av  flyktiga organiska ämnen  (VOC)
vill utskottet anföra  följande.  Denna typ av ämnen
sprids i atmosfären över långa sträckor och utgör en
av  de  viktigaste  källorna till gränsöverskridande
luftföroreningar. VOC  reagerar  med  kväveoxider  i
utomhusluft  och  bildar ozon på regional nivå under
vissa betingelser bl.a.  vid  starkt solljus. Ozon i
marknära  luftlager  påverkar människors  hälsa  och
skadar  växter  samt  påverkar   tekniska  material.
Utsläpp av bl.a. VOC i allmänhet regleras i det s.k.
takdirektivet  (2001/81/EG). Enligt  detta  direktiv
skall Sverige till  år  2010  begränsa  utsläppen av
bl.a.  VOC  till  högst  241  000 ton. Av direktivet
framgår att medlemsstaterna skall  utarbeta  program
för  att stegvis minska de nationella utsläppen  och
att senast  år 2010 uppnå specificerade utsläppstak.
De nationella programmen skall innehålla information
om antagna och  planerade  strategier  och  åtgärder
samt  kvantitativa  uppskattningar  av utsläppen  år
2010.    Medlemsstaterna   skall   göra   programmen
tillgängliga    för    allmänheten   och   relevanta
organisationer.   Naturvårdsverket    redovisade   i
november  2002  (dnr  126-6409-02  U) yttrande  över
utsläppen  av VOC och insamlingen av  data  för  det
vidare  arbetet.   Inom  EU  regleras  frågan  genom
Europaparlamentets och  rådets  direktiv 94/63/EG av
den 20 december 1994 om begränsning  av  utsläpp  av
flyktiga organiska ämnen (VOC) vid lagring av bensin
och  vid  distribution  av  bensin  från depåer till
bensinstationer   (tankningsmuffdirektivet).   Några
krav  på specifika aggregat  för  återvinning  finns
emellertid  inte  i direktivet. För Sveriges del har
man sedan år 1996 återvinningsanläggningar  för  den
flyktiga gas som trycks ut vid lastning av bensin på
bilar.  Problemet  med  uttryckt gas vid lastning av
fartyg finns i Göteborgs  hamn och i Lysekil. Enligt
vad utskottet erfarit har Göteborgs hamn installerat
sådan  återvinningsutrustning   som   efterfrågas  i
motionen  sedan  något  år  tillbaka och beslut  har
fattats  att  installera  sådan  utrustning  även  i
Lysekil. Utskottet finner särskilt  mot  bakgrund av
det  redovisade inte att det föreligger något  behov
av ett  riksdagsuttalande  som  efterlyses  i motion
N268 (kd) yrkande 2. Utskottet avstyrker motionen  i
berörd del.
Den  1  augusti  2000  trädde  en  ny  naturgaslag
(2000:599)   i   kraft   (prop.  1999/2000:72,  bet.
1999/2000:NU12, rskr. 1999/2000:259).  Kunder med en
årlig  förbrukning på mer än 25 miljoner  kubikmeter
naturgas  kan nu fritt välja naturgasleverantör. Den
nya  lagen  utgör   en  anpassning  av  det  svenska
regelverket  till  EG:s   direktiv   (98/30/EG)   om
gemensamma   regler   för  den  inre  marknaden  för
naturgas.   Direktivet   syftar    till    att   öka
konkurrensen  på  gasmarknaden  och  skapa  en  inre
marknad  för  naturgas.  Som framhålls i motion N268
(kd) yrkande 2 är naturgasen en viktig del i arbetet
med   minskad   klimatpåverkan.    Utskottet    vill
emellertid   betona   vad   regeringen   anförde   i
budgetpropositionen  för  år 2003 (utg.omr. 21 s. 37
f.) om att Energimyndigheten  i regleringsbreven för
2001 och 2002 fått uppdraget att följa och analysera
utvecklingen  på  naturgasmarknaden,   särskilt  vad
gäller   strukturförändringar   inom  gasanvändning,
handel  med naturgas och överföringsverksamhet  samt
prisutvecklingen  på  gas  och på transporttjänster.
Myndigheten  redovisade uppdraget  i  januari  2003,
Översyn av naturgaslagen  En marknadsbeskrivning. I
rapporten redovisar  myndigheten resultatet av dessa
analyser samt föreslår  de  ändringar av regelverket
och andra åtgärder som kan behövas för att främja en
vidareutveckling av gasmarknadsreformen  så  att  en
effektiv  naturgasmarknad  med  reell konkurrens kan
uppnås.   Rapporten   bereds  för  närvarande   inom
Näringsdepartementet.   Därutöver   har   regeringen
nyligen tillkallat en särskild  utredare med uppdrag
att   se   över   möjligheterna  till  en   fortsatt
utveckling av el- och naturgasmarknaderna. Uppdraget
skall redovisas till  en  del under hösten 2003, och
slutredovisning skall ske under  hösten  2004  (dir.
2003:22).  Utskottet  är  mot  bakgrund  härav  inte
berett  att  nu föreslå några åtgärder med anledning
av motionen. Motion  N268  (kd)  yrkande  2 avstyrks
därför.

Politik för skydd av den marina
miljön

Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  två motionsyrkanden (s,
m) om den marina miljön  m.m.  med hänvisning
till det arbete som pågår på området.  Vidare
avstyrker  utskottet tre motionsyrkanden  (s,
kd) om Helsingforskommissionen  (Helcom)  och
dess arbete. Utskottet avstyrker dessutom ett
motionsyrkande   (c)  om  vattenkvaliteten  i
Stockholmsområdet  som  tillgodosedd  med vad
utskottet anför om arbetet med frågan.

Motionerna

I motion MJ269 (m) yrkande 5 anförs att  en  central
fråga på EU:s dagordning framöver är att slå vakt om
en levande långsiktigt uthållig marin miljö inom ett
utvidgat   EU   och   dess   angränsande   hav   och
vattensystem.  Den  svenska  regeringen  bör  enligt
motionärerna  med kraft driva dessa frågor. För  att
ytterligare öka trovärdigheten i det internationella
arbetet krävs enligt  motionärerna program, resurser
och genomförande av väl  genomtänkta forsknings- och
utvecklingsinsatser på den nationella nivån inom det
marinbiologiska  området.  Regeringen   bör   därför
snarast   återkomma   till   riksdagen  med  en  mer
sammanhållen  och heltäckande politik  och  strategi
för   dessa   frågor,   på   såväl   nationell   som
internationell  nivå.  I  motion MJ474 (s) framhålls
vikten av ett särskilt program  för och en utvecklad
nationell strategi för integrerad  utsjöplanering  i
svensk      ekonomisk      zon      och      utanför
territorialvattengräns.   Enligt  motionen  har  WWF
(Världsnaturfonden) under många  år  engagerat sig i
frågan  om  en  hållbar  utveckling  i  havsområdena
framför    allt   som   observatör   i   OSPAR   och
Nordsjökonferensen.  Motionärerna anser att tiden är
mogen  för ett mer aktivt  initiativ  från  Sveriges
sida.

En    högre    takt    i    implementeringen    av
Helsingforskommissionens  uppställda mål efterfrågas
i  motion  MJ245 (kd). Enligt  motionärerna  skärpte
miljöministrarna  i  länderna  runt Östersjön i mars
1998 kraven på jordbrukets kväveutsläpp i Östersjön.
Detta  innebär  enligt  motionärerna  att  takten  i
arbetet för implementeringen  av de utsatta områdena
kan  öka  (yrkande 1). Motionärerna  tar  också  upp
frågan   om  stöd   för   rysk   implementering   av
Helsingforskommissionens uppställda mål (yrkande 2).
I Motion  MJ339  (s)  påpekas  att  staterna  runt
Östersjön  genom  överenskommelse  strävar efter att
halvera    utsläppen    av    kväve    och   fosfor.
Överenskommelserna  har  tolkats  så att varje  land
skall  minska sina utsläpp med 50 %,  men  detta  är
inte uppfyllt.  Tolkningen  kan  enligt motionärerna
visa  sig  vara  ett  misstag och resultatet  skulle
måhända   bli   bättre   om  åtgärderna   fördelades
kostnadseffektivt mellan länderna.
I  motion MJ262 (c) yrkande  1  behandlas  förslag
till åtgärder  för  att förbättra vattenkvaliteten i
Stockholmsområdet.  Det   är   enligt   motionärerna
angeläget  att  regeringen  i  sitt  arbete inom  EU
driver  på  för  att  ställa krav på producenter  av
t.ex.  däck  att  inte  använda  giftiga  oljor  som
mjukgörare. Här bör Sverige kunna gå före och minska
trafiksystemens  miljöbelastning   genom  att  t.ex.
sluta  använda  bindemedel  i  vägbeläggningar   som
innehåller  polyaromatiska  kolväten. Arbetet på att
avgifta kretsloppen måste aktivt  drivas vidare både
inom Sverige och inom EU anser motionärerna.

Utskottets ställningstagande

I prop. 2000/01:130 Svenska miljömål    delmål  och
åtgärdsstrategier  lämnade  regeringen  förslag till
åtta  delmål  för  miljökvalitetsmålet Hav i  balans
samt levande kust och  skärgård. Bland delmålen togs
bl.a. upp skyddsvärda marina  miljöer, artbevarande,
utsläpp  m.m. I propositionen redogjorde  regeringen
vidare  för   det  internationella  miljösamarbetet.
Arbetet med att  integrera  miljöhänsyn i EU:s olika
politikområden för att främja  en hållbar utveckling
bör  enligt  regeringen  breddas och  fördjupas  och
enligt regeringen kommer Sverige  att  verka för att
EU:s   sjätte   miljöhandlingsprogram   medför   ett
tydliggörande av EU:s miljöpolitiska mål.  De delmål
regeringen  föreslog  har  riksdagen  antagit  (bet.
2001/02:MJU3,    rskr.    2001/02:36).    Regeringen
presenterade  nyligen  sin skrivelse Johannesburg  
FN:s    världstoppmöte    om   hållbar    utveckling
(2002/03:29). I skrivelsen  tar regeringen upp några
av  de genomförda och pågående  åtgärderna  för  att
uppfylla   den   genomförandeplan   som  antogs  vid
toppmötet. För den marina miljön antogs  bl.a. målet
att senast år 2010 ekosystemansatsen skall tillämpas
för  hållbar  utveckling  av  haven, att nationella,
regionala och internationella program  för att hejda
förlusten   av   marin   biologisk   mångfald  skall
utvecklas  samt  att  senast  år  2004  etablera  en
regelbunden  FN-process för global rapportering  och
analys av den  marina  miljöns tillstånd. Regeringen
pekar därvid på de åtgärder  som  hittills pågår. Av
dessa vill utskottet särskilt framhålla  den år 2002
tillsatta   Havsmiljökommissionen  (dir.  2002:102),
vilken senast  i  juni 2003 skall presentera förslag
på området samt att  förberedelser  har  inletts för
Nordsjökonferensens    ministermöte   år   2006   om
sjöfartens miljöpåverkan och fiskets konsekvenser. I
sammanhanget bör också nämnas  Swedish  Water House,
som  har skapats för att stärka Sveriges möjligheter
att  bidra   till   internationella  åtaganden  inom
vattenområdet   samt   Global    Water   Partnership
Organisation, vilken har initierats  i  Stockholm av
bl.a.  Sverige. Sida har också utarbetat ett  marint
initiativ   för   jordbruk,   fiske,   sjöfart   och
landsbygdsutveckling.   Bland   de  verksamheter  på
området  som  pågår inom EU vill utskottet  särskilt
lyfta fram EG-kommissionens meddelande om att arbeta
för en strategi för att skydda och bevara den marina
miljön. Avsikten  är  att  en  strategi med konkreta
åtgärder så småningom skall antas.  Sverige  ställer
sig   positiv   till   meddelandet   och  anser  att
ekosystemansatsen   i  marin  miljö  är  viktig.   I
meddelandet som behandlades  vid  rådets möte i mars
2003  tas också upp frågor om transportsäkerhet  och
fisket  från  miljösynpunkt.  Enligt  vad  utskottet
erfarit  råder  i  dessa  frågor  stor samsyn mellan
medlemsländerna. Enligt utskottets mening innebär de
åtgärder    som    pågår   såväl   nationellt    som
internationellt att  syftet  i  motionerna MJ269 (m)
yrkande  5  och  MJ474 (s) torde vara  tillgodosett.
Utskottet avstyrker  på  grund  härav  motionerna  i
berörda delar.

När  det  gäller  kraven  i  motionerna MJ245 (kd)
yrkandena 1 och 2 samt MJ339 (s) med anknytning till
Helsingforskommissionen (Helcom)  och Östersjön vill
utskottet     erinra    om    att    arbetet    inom
Helsingforskommissionen  för  att  skydda Östersjöns
marina  miljö  har  pågått  i  över  30 år.  Av  132
utpekade   s.k.   hot  spots  i  Östersjön  har   26
åtgärdats, och det  är  i synnerhet förbättringen av
den kommunala och industriella  avloppsreningen  som
har bidragit till att vattenkvaliteten i kustzonerna
har  förbättrats  avsevärt.  Utskottet  anförde  vid
behandlingen  av regeringens förslag till delmål för
de nationella miljökvalitetsmålen (bet. 2001/02:MJU3
s. 75) att Sverige  verkar  även internationellt för
bevarandet av den marina miljön  i  västerhavet inom
Oslo-Paris-konventionen   och   i  Östersjön   genom
Helsingforskommissionen.  Genomförandet  av  Helcoms
Östersjöstrategi  för  att  komma   till  rätta  med
utsläpp av avfall från fartyg har lett  till att ett
harmoniserat  regelsystem  har  etablerats för  hela
Östersjöregionen. Östersjöstrategin  utgjorde  också
modell  för  utarbetandet  av  ett  EG-direktiv  som
ytterligare   harmoniserar   regelverket  i  Europa.
Vidare  har riksdagen behandlat  en  proposition  om
genomförande      av     Östersjöstrategin     (bet.
2000/01:TU5).   Genom   beslutet   antogs   en   rad
lagändringar  som  gör  det  möjligt  att  genomföra
strategin     i     de      delar      som     berör
mottagningsanordningar  för fartygsgenererat  avfall
och  tillhörande frågor (jfr  bet.  2000/01:MJU3  s.
46).  Detta   skall   åstadkommas  genom  ett  antal
åtgärder  såsom  t.ex.  obligatorisk  avfallslämning
från fartyg till mottagningsanordningar  i  land och
ett  enhetligt  avgiftssystem  för  mottagningen  av
avfall.  Riksdagen  har dessutom under  hösten  2002
(prop. 2001/02:181 Mottagning  av  avfall  i hamnar)
beslutat  om  kompletterande  lagändringar  för  att
genomföra     det     s.k.     mottagningsdirektivet
(2000/59/EG). Utskottet har från  Miljödepartementet
inhämtat att arbetet inom ramen för  Helcom  fortgår
för  att  åtgärda de ryska hot spots som kvarstår.
Alla Helcoms  parter  utom  Ryssland  kommer inom en
relativt  snar  framtid  att  vara EU-medlemmar  och
måste  därför  uppfylla  EG:s miljölagstiftning.  En
arbetsgrupp har upprättats  för  att  se över Helcom
Programme   Implementation   Task  Force  och   dess
framtida roll när införlivandet  i  framtiden kommer
att kontrolleras av EU. Vid en utfasning av det nyss
nämnda      programmet      aktualiseras     således
Rysslandfrågan och samma arbetsgrupp  kommer  även
att behöva identifiera vilka lösningar som finns att
tillgå    vad    gäller   den   bristfälliga   ryska
implementeringen     av      Helcoms     mål     och
rekommendationer. Dessutom arbetar Council of Baltic
Sea States inom ramen för den  nordliga  dimensionen
med  att  ta  fram  en rad prioriterade projekt  som
skall  ingå  i  handlingsplanen   för  den  nordliga
dimensionen            häribland     kan     nämnas
avloppsreningsprojekt   i   Kaliningrad    och   S:t
Petersburg.    Utskottet   konstaterar   att   flera
aktiviteter     pågår      för      att     uppfylla
Helsingforskommissionens    uppställda    mål.     I
sammanhanget förtjänar att påpekas att riksdagen som
sin   mening   givit   regeringen   till  känna  att
regeringen  så snart som möjligt hos Internationella
sjöfartsorganisationen   (IMO)  bör  ansöka  om  att
svenskt  vatten  i Östersjön  skall  få  status  som
särskilt känsligt  havsområde  samt  att  regeringen
ytterligare bör påskynda arbetet inom Helcom för att
även övriga länder i Östersjöregionen skall kunna få
sina   vatten   klassade   som   särskilt   känsliga
havsområden  (bet.  2002/03:MJU6, rskr. 2002/03:97).
Utskottet finner mot bakgrund härav inte skäl att nu
vidta några ytterligare  åtgärder  med  anledning av
motionerna  MJ245 (kd) yrkandena 1 och 2 samt  MJ339
(s). Motionerna avstyrks i berörda delar.
Regeringen  har  i  skrivelsen  En miljöorienterad
produktpolitik     (skr.     1999/2000:114,     bet.
2000/01:MJU3,  rskr.  2000/01:52)   presenterat   en
strategi  för  en miljöorienterad produktpolitik och
för hur arbetet  bör bedrivas i Sverige, inom EU och
globalt. I propositionen  Svenska  miljömål  delmål
och  åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130)  föreslog
regeringen  en strategi för giftfria och resurssnåla
kretslopp   vilket   omfattar   en   miljöorienterad
produktpolitik.  I  enlighet med propositionen avser
regeringen att fortsätta det arbete för giftfria och
resurssnåla kretslopp som bl.a. påbörjats i enlighet
med  regeringens  skrivelse  om  en  miljöorienterad
produktpolitik  och   att   driva  detta  arbete  på
nationell nivå och inom EU. En  av  de  prioriterade
frågorna under det svenska ordförandeskapet i EU var
att behandla kommissionens grönbok om en  integrerad
produktpolitik   (IPP)   och   att   få  till  stånd
rådsslutsatser om kommissionens fortsatta  arbete  i
frågan.  Utskottet  har  inhämtat att ett meddelande
från   kommissionen   är  under   utarbetande.   Vid
toppmötet i Johannesburg  år 2002 antogs dessutom en
genomförandeplan  som  bl.a.  innefattar  förändrade
konsumtions- och produktionsmönster.  I planen ingår
bl.a.  att  till  år  2005 utveckla en strategi  för
internationell  kemikaliehantering.  Regeringen  har
uttalat    stöd    för    tillskapandet    av    ett
internationellt kemikaliesekretariat. Regeringen har
också som ett led i att driva på det svenska arbetet
för     en     giftfri     miljö     bl.a.     givit
Kemikalieinspektionen     uppdrag     att     utreda
förutsättningen   för   ett   svenskt   förbud   mot
användning  av  bl.a.  HA-oljor  i   bildäck   (skr.
2002/03:29  s.  22).  Riksdagen  kommer att behandla
skrivelsen   under  våren  2003.  Sammanfattningsvis
anser utskottet  motion  MJ262  (c)  yrkande  1 vara
tillgodosedd med det anförda. Motionen avstyrks.

Oljeutsläpp från fartyg m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker tre motionsyrkanden (kd,
c) med förslag  till  åtgärder mot utsläpp av
olja   i   havet.   Utskottet    hänvisar   i
sammanhanget  bl.a.  till  arbetet som  pågår
inom  ramen  för  Östersjöstrategin.   Vidare
avstyrker utskottet tre motionsyrkanden  (kd,
v, c) med förslag till märkning m.m. av olja.
Utskottet      avstyrker     dessutom     sju
motionsyrkanden  (s, fp, kd, c, mp) med olika
förslag till lagstiftningsåtgärder. Detta med
hänvisning   till   att   riksdagen   nyligen
lagstiftat om åtgärder  mot  förorening  från
fartyg.

Motionerna

I  motion  MJ212 (kd) yrkande 3 behandlas vikten  av
att  avfall från  ankrande  fartyg  tas  om  hand  i
hamnarna. Motionärerna anför att det är av stor vikt
att Östersjöstrategin  tillämpas  fullt ut i svenska
hamnar   och  att  Sverige  inom  Östersjösamarbetet
arbetar för  att implementeringen förbättras i vissa
andra hamnar så  att  sjöfarten  verkligen bereds de
möjligheter att kostnadsfritt lämna  avfallet i hamn
som  är  grundtanken i Östersjöstrategin.  I  motion
MJ426 (kd)  yrkande  10  konstateras att det senaste
året  nya  åtgärder har införts  för  att  förhindra
utsläpp. Motionärerna  hoppas  att dessa får effekt,
men påpekar att Sverige även måste vara pådrivande i
dessa  frågor  inom EU och de internationella  organ
som finns för havsmiljön.  Enligt  motion  MJ491 (c)
yrkande   2  bör  Sverige  vidta  åtgärder  för  att
förhindra små  oljeutsläpp  som  sker från land. Det
finns enligt motionärerna resurser  för  att åtgärda
större  oljeutsläpp,  men de små utsläppen förringas
och identifieras inte.

Enligt motion MJ246 (kd)  räcker  det inte med att
fartygen   i   hamnarna   kostnadsfritt  kan   lämna
spillolja. Fartygen väljer  ändå att skölja tankarna
under gång för att tjäna tid  och pengar. Risken att
fällas   för  brott  är  liten.  Det   vore   enligt
motionärerna   därför   önskvärt   att   pröva   ett
ekonomiskt incitament att lämna spilloljan i hamn på
samma  sätt  som ett pantningssystem. I motion MJ313
(v) yrkande 3  föreslås  att ett system för märkning
och  härledning  av  oljan  upprättas.  Motionärerna
anför   att   eftersom   de   flesta   oljeutsläppen
troligtvis är avsiktliga är det  viktigt  att  något
system  upprättas  för  märkning  och  härledning av
oljan.  Ett  likande krav framställs i motion  MJ491
(c) yrkande 4  om  krav  på  märkning  av  olja  som
transporteras till havs.
Flera  motioner  behandlar  frågan om straffansvar
för olje- och andra utsläpp i havet.  I motion MJ212
(kd) anförs att antalet personer som blir  straffade
är   mycket   litet.   Ett   av  skälen  härtill  är
svårigheten  att  peka ut den skyldige  ombord.  Ett
skärpt straffansvar för rederiet och befälhavaren är
enligt motionärerna  därför  nödvändigt (yrkande 1).
Vidare anförs att det internationella samarbetet för
att kunna lagföra förövaren är  bristfälligt. Det är
för  närvarande  inte  ens möjligt att  lagföra  ett
illegalt oljeutsläpp i ett annat EU-land. Ett arbete
i denna riktning är nödvändigt  för  att man inom EU
skall  komma tillrätta med problemet. EU  bör  också
verka  för   att  förbättra  den  ofta  bristfälliga
lagföringen   och    återrapporteringen    i   vissa
flaggstater  (yrkande 2).  Enligt motion MJ290  (fp)
bör regeringen  i  EU:s  ministerråd  ta initiativ i
syfte   att  initiera  åtgärder  som  kriminaliserar
utsläpp av  sopor  i  havet. Enligt motion MJ428 (c)
yrkande  25 föregås brotten  ofta  av  kalkyler  där
kostnaderna  för  eventuellt straff vägs mot vinsten
av   att   bryta  mot  reglerna.   Det   är   enligt
motionärerna    därför   mycket   viktigt   att   de
straffrättsliga sanktionerna  fungerar  och  att det
blir kännbart att överträda reglerna. I motion MJ491
(c) yrkande 3 efterlyses skärpt lagstiftning i syfte
att  komma  åt fartyg som rengör tankarna till havs.
Också i motion  MJ489  (mp)  yrkande 11 argumenteras
för  skärpta  regler för oljeutsläpp.  Motionären  i
motion MJ478 (s)  yrkande  3 argumenterar för att ta
bort rekvisitet grov vårdslöshet  och endast kräva
vårdslöshet i regelverket om rättsligt  ansvar för
oljeutsläpp.

Utskottets ställningstagande

Östersjöstrategin  som  utarbetats  inom  ramen  för
Helsingforskonventionen  av  länderna runt Östersjön
har som huvudsakliga moment i strategin enats om att
fartyg  innan de avseglar skall  vara  skyldiga  att
lämna sitt  avfall  till  en  mottagningsanordning i
hamn och att hamnarna skall tillämpa  det  s.k. non-
special-fee-systemet   vid   mottagning  av  avfall.
Systemet innebär att någon särskild  avgift inte får
tas ut av fartygen för omhändertagandet.  Inom  EU:s
gemensamma transportpolitik ingår sjötransporter som
därmed  är  föremål  för gemenskapens normgivning. I
november  2000  antogs  direktivet   2000/59/EG   om
mottagningsanordningar  i  hamn för fartygsgenererat
avfall och lastrester. Direktivet  är  i stora delar
uppbyggt       efter     samma     principer     som
Östersjöstrategin.  Det  omfattar  alla  fartyg  som
anlöper  eller  framförs  i en medlemsstats hamn med
vissa undantag. I direktivet  åläggs medlemsstaterna
att  tillgodose behovet av mottagningsanordningar  i
hamnar  samt  att utarbeta planer för mottagande och
hantering  av  avfallet.   Direktivet   skulle  vara
genomfört  senast  vid  2002  års utgång. I och  med
genomförandet av Östersjöstrategin  hade  Sverige  i
allt  väsentligt  redan  genomfört  vad  som  krävs.
Ändringar  har  gjorts  bl.a.  i lagen (1980:424) om
åtgärder     mot     förorening     från     fartyg,
fartygssäkerhetslagen   (1988:49)   och  i  tullagen
(2000:1281). Sverige har dessutom genomfört  en  rad
ändringar  i  straffbestämmelserna  vid  oljeutsläpp
såsom bl.a. utökad domsrätt över utländska fartyg på
svenskt vatten m.m. Sjöfartsverket har utsetts  till
tillsynsmyndighet      över     efterlevnaden     av
bestämmelserna (prop. 2000/01:139, bet. 2001/02:MJU4
och prop. 2001/02:181, bet. 2002/03:
MJU3).  Dessa  ändringar  redovisas  mera  utförligt
nedan.  Utskottet vill dessutom  framhålla  att  det
enligt lagen  (1980:424)  om åtgärder mot förorening
från fartyg är straffbart att  uppsåtligen  eller av
oaktsamhet underlåta att lämna avfall som innehåller
olja    eller   andra   skadliga   ämnen   till   en
mottagningsanordning.  Utskottet konstaterar att det
både för svenskt vidkommande  och  inom  EU antagits
kraftfulla  regler  mot  den  typen  av utsläpp  som
motionerna MJ212 (kd) yrkande 3, MJ426  (kd) yrkande
10  och  MJ491 (c) yrkande 2 tar upp. Utskottet  som
naturligtvis  inte på något sätt vill förringa dessa
problem anser därför för egen del att riksdagen inte
nu  bör  vidtaga   några  ytterligare  åtgärder  med
anledning av motionerna. Dessa avstyrks därför.

Regeringen  gav  Räddningsverket   i  uppdrag  att
tillsammans  med  Naturvårdsverket, Kustbevakningen,
Sjöfartsverket och Svenska Kommunförbundet att inför
2000-talet se över  framtida oljeskyddsåtgärder. Den
nationella gruppen avser  nu  att till sommaren 2003
presentera en uppdaterad rapport om oljeskyddet fram
till år 2010. Utskottet har inhämtat  att  det under
1980-talet  gjordes vissa försök att märka den  olja
som transporterades,  men att dessa försök inte slog
väl ut. Den nationella  gruppen  har ånyo diskuterat
frågan  om märkning denna gång med  en  DNA-molekyl,
men utskottet  har erfarit att tanken för närvarande
inte anses realistisk  särskilt  mot  bakgrund av de
omfattande   kraven  på  dokumentation  som   därmed
uppstår. Därtill  kommer  att  ett  fartyg har flera
olika  oljetyper  ombord.  Det  kan  röra   sig   om
maskinolja,  hydraulolja  och  oljelast. Möjligheten
att införa någon form av pantningssystem  för  oljan
som  föreslås  i  motion  MJ246 (kd) har diskuterats
inom Havsmiljökommissionen. Ett sådant system skulle
innebära att ett fartyg får ställa en ekonomisk pant
som  återfås  då  frakten  redovisats.  Den  del  av
oljelasten som man inte kan  redovisa skulle medföra
att    panten    eller    delar   därav   förverkas.
Havsmiljökommissionen  kommer  att  presentera  sitt
betänkande senast den 30  juni 2003. Mot bakgrund av
det faktum att de förslag om  märkning av oljelaster
och pantsystem som efterlyses i motionerna MJ313 (v)
yrkande  3  och  MJ491  (c)  yrkande   4   är  under
diskussion  anser utskottet inte att det finns  skäl
för  riksdagen   att   nu  vidtaga  några  åtgärder.
Utskottet avstyrker därför nu behandlade motioner.
Med anledning av att det  i  ett  flertal motioner
framförs  krav på en skärpning av de straffrättsliga
sanktionerna  vid  oljeutsläpp,  utsläpp  av avfall,
m.m. vill utskottet anföra följande. I 10 kap.  1  §
lagen  (1980:424)  om  åtgärder  mot förorening från
fartyg (VlfL) stadgas att den som  uppsåtligen eller
av  oaktsamhet  bryter mot utsläppsförbuden  i  VlfL
döms till böter eller  fängelse  i  högst två år, om
inte  gärningen  är  belagd med strängare  straff  i
miljöbalken. Även andra bestämmelser i brottsbalken,
främst  i 13 kap., kan  emellertid  komma  i  fråga.
Bestämmelserna   om  miljöbrott  och  vållande  till
miljöstörning flyttades  den  1  januari  1999  från
brottsbalken till miljöbalken och finns numera i  29
kap.  1  respektive 2 §§ miljöbalken. Straffskalorna
är oförändrade,  vilket  innebär  att  straffen  för
miljöbrott  av  normalgraden  och  för vållande till
miljöstörning är samma som för ett olagligt  utsläpp
enligt  VlfL, dvs. böter eller fängelse i högst  två
år. Endast  för  miljöbrott  som  är  att bedöma som
grovt  föreskrivs  strängare straff än enligt  VlfL,
nämligen fängelse i  lägst sex månader och högst sex
år. Av förarbeten till  VlfL respektive brottsbalken
framgår att när miljöbrott  (då enligt brottsbalken)
inte  är  att anse som grovt skall  ansvar  för  ett
olagligt utsläpp ådömas enligt VlfL (se vidare prop.
1979/80:167,  s. 273 och 280 samt prop. 1980/81:108,
s. 22). Den brottsliga  gärningen enligt miljöbalken
består i att förorena bl.a.  vatten  på ett sätt som
medför  eller  kan  medföra  sådana hälsorisker  för
människor eller sådana skador på djur och växter som
inte  är  av ringa betydelse eller  annan  betydande
olägenhet i  miljön.  Att en förorening kan medföra
vissa  risker  eller skador  innebär  att  det  för
ansvar  krävs  att   gärningen   har  framkallat  en
beaktansvärd risk för en negativ effekt  på  miljön.
Straffansvar  kan  dock  komma  i fråga även när den
miljöskadliga  effekten  inte  kan  påvisas   i  det
särskilda  fallet  men  utredningen  visar  att  det
typiskt sett föreligger en risk för en sådan effekt.
Det  krävs då även att denna risk är så påtaglig att
en normalt  ansvarsmedveten person skulle ha avstått
från den aktuella  åtgärden. Vid beaktande av risken
för miljön skall den  miljöskadliga  effekt  som kan
uppstå på grund av kumulation med andra föroreningar
beaktas  (prop. 1980/81:108, bet. 1980/81:JuU37).  I
VlfL:s   straffbestämmelser    finns    inte   något
motsvarande  krav  på  att gärningsmannens handlande
skall  medföra någon viss  effekt.  Riksdagen  antog
under hösten  2001  en  rad lagändringar om åtgärder
mot förorening från fartyg  vilka  trädde  i kraft i
februari 2002 (prop. 2000/01:139, bet. 2001/02:MJU4,
rskr.   2001/02:81).  Lagändringarna  innebär  bl.a.
ökade  möjligheter   till  inspektion  av  utländska
fartyg   och   utökad   svensk    domsrätt.   Vidare
förenklades  ansvarsfördelningen  vi   påförande  av
vattenföroreningsavgift. Avgiften skärptes dessutom.
Vattenföroreningsavgiften  bygger  på strikt  ansvar
och är en viktig del i det rättsliga  beivrandet  av
oljeutsläpp  och  som  sanktionsform  effektivare än
straffrättsligt    ansvar.    Vidare   förtydligades
befälhavarens ansvar genom att  det i lagen inskrevs
att denne kan undgå sitt straffansvar  endast om han
eller hon har delegerat ansvaret för tillsynen  till
ett  annat befäl. Det bör i sammanhanget påpekas att
befälhavaren  som  huvudregel  har  tillsynsansvaret
ombord.  Han kan dömas till böter eller  fängelse  i
högst två år om han brister i den tillsyn som behövs
för att utsläpp  inte  skall  ske i strid med lagen.
Enligt vad utskottet erfarit är  det  för tidigt att
med   säkerhet   konstatera   några   effekter    av
lagändringarna.   Kustbevakningen  uppger  dock  att
antalet förundersökningar  om  olagliga  oljeutsläpp
har   ökat,   troligen   till   följd  av  de  ökade
befogenheter     Kustbevakningen    erhöll     genom
lagändringarna. Mot bakgrund av att reglerna nyligen
varit  föremål  för   riksdagens   behandling  anser
utskottet   inte  att  riksdagen  bör  vidta   några
ytterligare åtgärder  med  anledning  av  motionerna
MJ212 (kd) yrkandena 1 och 2, MJ290 (fp), MJ428  (c)
yrkande  25,  MJ489  (mp)  yrkande  11 och MJ491 (c)
yrkande  3.  Med  det  anförda  avstyrker  utskottet
jämväl motion MJ478 (s) yrkande 3.

Övergödning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker fem motionsyrkanden  (s,
fp, kd, v) med  krav  på  initiativ i arbetet
mot  övergödning  med  hänvisning   till  att
pågående  arbete  tillgodoser  motionskraven.
Utskottet      avstyrker      vidare      två
motionsyrkanden  (m,  fp)  med  förslag  till
åtgärder   mot  försurning  och  övergödning.
Utskottet stöder  sig  här  på det omfattande
arbete   som   pågår.   Slutligen   avstyrker
utskottet ett motionsyrkande (c) med  krav på
en miljöundersökning av Vättern såsom varande
tillgodosedd.

Motionerna

Motion  MJ245  (kd)  yrkande  3 behandlar frågan  om
åtgärder  mot  kustnära  övergödning.   Denna  fråga
behandlas också i motion MJ313 (v) yrkande  2 enligt
vilken   regeringen   snarast   bör  återkomma  till
riksdagen      med     förnyade     initiativ      i
övergödningsfrågan.   Det  påpekas  i  motionen  att
långsiktiga mål och strategier för att nå miljömålen
är den viktigaste delen  i  arbetet  med att hantera
övergödningsproblemet.  Det  har  emellertid  enligt
motionärerna visat sig att situationen  är  akut och
att det därför krävs omedelbara och direkta åtgärder
om  Östersjöns  unika  liv  skall  kunna  räddas. En
åtgärd  som visat sig kunna minska kväveläckaget  är
enligt motion  MJ422 (fp) yrkande 18 att satsa på en
växande   gröda   under   hösten   som   suger   upp
kväveresterna. Fånggrödor och vallodling är ur denna
synvinkel oerhört viktiga  hävdas det. Enligt motion
MJ406 (s) yrkande 1 måste det  finnas  en  möjlighet
till balans mellan näringstillförseln på brukad mark
och totaluttaget i skörden. Det måste bli en uppgift
för  växtförädlingen att finna effektiva odlingssätt
där denna  balans uppnås. I motion MJ406 (s) yrkande
2 föreslås metoder  för  att  minska närsaltläckaget
till våra vattendrag. Genom att  låta restprodukter,
såsom    halm,    betblast,    m.m.,   genomgå    en
rötningsprocess mineraliseras delar av det organiskt
bundna kvävet och blir lättillgängligt  för växterna
när  man återför detta till grödan. Med denna  metod
kommer  närsaltläckaget att minska med upp till 40 %
och lantbrukaren  sparar pengar genom att behovet av
att köpa handelsgödsel minskar, hävdas det.

De kommunala reningsverken  borde på relativt kort
sikt  kunna  omfattas  av ett system  med  köp-  och
säljbara utsläppsrätter  för  närsalter hävdas det i
motion   MJ420   (m)   yrkande  11.  Härigenom   kan
investeringar i reningsverk  och  annan vattenrening
styras så att de sker där marginalkostnaden  för att
reducera  utsläppen  är  lägst.  Dessutom bör enligt
motionärerna    anläggandet    av    våtmarker     i
odlingslandskapet  och  skyddszoner utmed vattendrag
stödjas i syfte att öka naturens  egen  förmåga  att
bromsa   näringsläckaget.   Kalkningsinsatserna   av
försurade     sjöar     och     vattendrag     måste
fortsättningsvis  genomföras på en tillräcklig nivå.
Principen skall vara  att  sjöar  och vattendrag som
hittills   kalkats   skall  ingå  i  den  nationella
kalkningsplanen.   Ett  sammanhållet   program   för
skogskalkning  bör  utformas.   Det  internationella
samarbetet  i  Östersjöområdet samt  inom  EU  måste
ytterligare intensifieras  för  att  få  till  stånd
bindande  avtal om utsläppsminskningar. Motion MJ422
(fp) yrkande  19 tar upp frågan om styrmedel för att
minimera övergödningen.  Under  många år har Europas
bönder använt handelsgödsel med höga  halter kadmium
i  fosfaterna  hävdas  det.  Det  finns  kadmiumfria
fosfater,  men  dessa  är  mycket dyra. Sverige  har
lyckats förlänga tillstånd i EU att ha högre krav på
lägre nivåer av kadmium än övriga  EU.  Sverige  bör
driva  grundtanken att miljöavgifterna skall betalas
på utsläpp, ej på insats.
Slutligen behandlas Vätterns marina miljö i motion
MJ417 (c)  yrkande  1.  Enligt  motionärerna bör det
företas en ordentlig undersökning  av sjön. En sådan
undersökning  bör  ske  i samarbete mellan  militära
myndigheter,     länsstyrelserna      runt     sjön,
vattenvårdsförbundet            och            andra
intresseorganisationer skriver motionärerna.

Utskottets ställningstagande

I samband med att regeringen presenterade delmål för
miljökvalitetsmålet    Ingen    övergödning   (prop.
2000/01:130)  och  särskilt  för  delmålet  Minskade
utsläpp  av  kväveföreningar  till havet  redogjorde
regeringen för olika åtgärder.  Regeringen  påpekade
att  förutom att vidta de åtgärder som ersätts  inom
ramen  för  miljö-  och  landsbygdsprogrammet  måste
jordbruksföretagen   anpassa  sin  gödsling  så  att
överoptimala    givor    undviks    och    så    att
växtnäringsinnehållet   i   stallgödsel    utnyttjas
bättre.  Skatten på handelsgödsel ger ett incitament
att  utnyttja  stallgödseln  effektivt,  men  enligt
regeringen   finns   en  potential  att  ytterligare
anpassa gödslingen och  därmed  öka  effektiviteten.
Informationsinsatser   för  att  anpassa  gödslingen
pågår,   bl.a.   inom   ramen    för    miljö-   och
landsbygdsprogrammet.          Användning         av
växtnäringsbalanser   på   gårdsnivå    kan   enligt
regeringen  vara  ett  medel  som  bidrar  till   en
effektiv  växtnäringsanvändning.  Frågan kommer även
att  behandlas  i  den förestående översynen  av  de
miljöstyrande effekterna  av  avgifter  och skatter.
Denitrifikationen  behöver  enligt  regeringen  öka,
exempelvis genom anläggande av våtmarker eller andra
åtgärder som förlänger uppehållstiden  för  vattnet.
Vissa  sådana åtgärder har vidtagits inom ramen  för
miljö-   och    landsbygdsprogrammet.   Vidare   har
regeringen under  åren  19982000 beviljat medel för
närmare 2 000 hektar våtmarker  inom  ramen  för  de
lokala        investeringsprogrammen.       Eftersom
övergödningen är  ett  miljöproblem  som  tar mycket
lång  tid  att  komma  till  rätta med är det enligt
utskottets  mening viktigt att  föreslagna  åtgärder
kommer till stånd  så  snart som möjligt. Det behövs
också beredskap för att  vidta  ytterligare åtgärder
och   utveckla   nya   styrmedel   för  att   minska
växtnäringsanvändningen   i   jordbruket   om   inte
tillfredsställande  resultat nås  inom  de  närmaste
åren. Miljömålsrådet  har  nyligen  presenterat  sin
miljömålsuppföljning  för  år  2002.  Miljömålsrådet
framhåller därvid Sveriges skyldighet inom ramen för
EG:s  vattendirektiv  att ta fram ett åtgärdsprogram
som  syftar till att nå  god  ekologisk  status  för
Sveriges  sjöar  och  vattendrag samt för kustvatten
senast  år  2009.  För att  nå  detta  krävs  enligt
miljömålsrådet  åtgärder   mot  övergödningen  såväl
nationellt  som internationellt.  De  nya  förslagen
till miljökvalitetsnormer  för  nitrat i grundvatten
och fosfor i sjöar kan komma att  få  stor betydelse
lokalt.   En  åtgärd  för  att  minska  påvekan   av
näringsämnen   från   jordbruket   är   att  anlägga
våtmarker.   Inom  miljö-  och  landsbygdsprogrammet
skall  6  000  hektar   våtmarker   återskapas   och
restaurerats   under   20002006,  bl.a.  för  detta
ändamål. I samverkan mellan  Jordbruksverket och LRF
genomförs ett omfattande rådgivningsprogram, greppa
näringen.     Miljömålsrådet     framhåller     att
övergödningen  i  princip  skulle  kunna   reduceras
ytterligare om djurhållningen minskade. Detta skulle
å  andra sidan kunna komma i konflikt med biologiska
och  kulturhistoriska  mål  vad  gäller betesmarker,
öppet odlingslandskap, småbiotoper och kulturbärande
element  i  landskapet. Genom åtgärdsprogrammet  mot
växtnäringsförluster  inom  jordbruket  och åtgärder
inom   industrin   och   avloppssektorn  kan  enligt
miljömålsrådet  belastningen  på  havet  minska  med
2530   %  från  1995   till   2010.   Den   samlade
belastningen  på  våra  hav från alla sektorer måste
minska  med  40 % från 1995  års  nivå  för  att  nå
generationsmålet.  Utskottet  anser  med  hänvisning
till  det  anförda  att syftet med motionerna  MJ245
(kd)  yrkande 3, MJ313  (v)  yrkande  2,  MJ406  (s)
yrkandena  1  och  2  samt  MJ422 (fp) yrkande 18 är
tillgodosett.  Utskottet avstyrker  på  grund  härav
motionerna i berörda delar.

Utskottet har  ingen  annan uppfattning än den som
framförs i motionerna MJ420 (m) yrkande 11 och MJ422
(fp) yrkande 19 om vikten  av  att fortsätta bekämpa
försurning och övergödning samt  om  att  kraftfulla
åtgärder  mot  kustnära  övergödning  bör  vidtagas.
Enligt  skrivelsen  Nationell  strategi  för hållbar
utveckling (skr. 2001/02:172 s. 78) berör  flera  av
de  av  riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen, med
tillhörande delmål och strategier, jordbruket. Målet
Ett     rikt     odlingslandskap     innebär     att
odlingslandskapets  och  jordbruksmarkens natur- och
kulturvärden  skall  skyddas   och   den  biologiska
mångfalden  stärkas.  Miljökvalitetsmålet  Myllrande
våtmarker innebär att minst  12 000 ha våtmarker och
småvatten   skall  anläggas  eller   återställas   i
odlingslandskapet  fram  till  2010.  Riksdagen  har
fastställt    miljökvalitetsmålet    Bara   naturlig
försurning, som innebär att de försurande effekterna
av  nedfall  och  markanvändning  skall  underskrida
gränsen  för  vad  mark  och  vatten tål. Riksdagens
beslut    beträffande   miljökvalitetsmålet    Ingen
övergödning  innebär att halterna av gödande ämnen i
mark och vatten inte skall ha någon negativ inverkan
på människors hälsa, förutsättningarna för biologisk
mångfald  eller   möjligheterna   till  en  allsidig
användning av mark och vatten. Inriktningen  är  att
miljökvalitetsmålet  skall  nås  inom  en generation
(prop.   1997/98:145,   bet.   1998/99:MJU6,   rskr.
1998/99:183). Målet innebär för jordbrukets del  ett
aktivt   arbete   för   att  minska  förlusterna  av
växtnäringsämnen till hav  och  andra vatten och att
nå  målet  Giftfri miljö genom insatser  som  syftar
till  att  begränsa   riskerna   vid  användning  av
bekämpningsmedel.    Enligt    delmål    2     under
miljökvalitetsmålet   Ingen   övergödning  skall  de
svenska vattenburna utsläppen av  fosforföroreningar
från mänsklig verksamhet till sjöar,  vattendrag och
kustvatten  ha minskat kontinuerligt från  1995  års
nivå  fram  till  år  2010.  Utskottet  anförde  vid
behandlingen     av    delmålspropositionen    (bet.
2001/02:MJU3 s. 60)  att  de  största  källorna till
fosforbelastningen på sjöar och vattendrag utgörs av
kommunala och enskilda avlopp. De svarar för närmare
hälften  av  utsläppen  medan jordbruk och  industri
bidrar  med  en  knapp fjärdedel  vardera.  I  detta
sammanhang vill utskottet  dessutom hänvisa till vad
regeringen anför i budgetpropositionen  för  år 2003
(prop. 2002/03:1 utg.omr 20 s. 33 f.) om de insatser
som   gjorts   för  att  få  ner  utsläppen.  Enligt
regeringen  har  de   lett  till  att  nedfallet  av
försurande ämnen har minskat  kraftigt  under nästan
två  decennier.  Enligt Miljömålsrådets rapport  var
utsläppen av svaveldioxid  år  2000  ca  57  000 ton
exklusive   utsläpp  från  internationell  sjö-  och
luftfart. Delmålet  för  utsläpp av svaveldioxid har
därmed redan nåtts, medan  de  årliga  utsläppen  av
kväveoxider  måste minska med ytterligare nästan 100
000 ton för att  delmålet för utsläpp av kväveoxider
skall  nås. Kalkningsprogrammets  vattenkemiska  mål
har uppnåtts  till  84  %  av  sjöytan eller 84 % av
antalet kalkade sjöar och till 72  %  av  de kalkade
vattendragen. Regeringen redogör vidare för insatser
som  görs  för  att minska utsläppen av fosfor-  och
kväveföreningar från  avloppssektorn. Kväveutsläppen
från  kommunala reningsverk  har  minskat  sedan  år
1985.  Reningsgraden   för  fosfor  i  reningsverken
uppgår till 95 %. Bidrag  har lämnats till utbyggnad
av  moderna  reningsverk  i länder  runt  Östersjön.
Jordbrukets kvävebelastning  har minskat mellan åren
1985  och 1995. Ytterligare åtgärder  har  vidtagits
för att  minska  utsläppen  bl.a.  inom  miljö-  och
landsbygdsprogrammet.  Ett  mål  är att 6 000 hektar
våtmarker  skall  återskapas  och restaureras  under
åren 20002006. Måluppfyllelsen under 2001 var 30 %.
Miljöstödet   som   ges   för   vårbearbetning   och
fånggrödor  omfattar  hittills  ca 156  000  hektar,
långt  över  målet om 50 000 hektar.  Anläggning  av
skyddszoner har  under  år 2001 en måluppfyllelse om
ca   34  %.  Alla  länder  i  Östersjöregionen   har
undertecknat  Helsingforskonventionen till skydd för
Östersjöns   marina    miljö    (Helcom).   Länderna
samarbetar  också  genom Baltic 21  för  att  nå  en
uthållig  utveckling   inom  alla  samhällssektorer.
Baltic  21  kan  beskrivas  som  en  Agenda  21  för
Östersjöregionen. Det europeiska samarbetet är också
viktigt; EU ställer hårda krav både på medlemsländer
och kandidatländer  när det gäller miljölagstiftning
och   genomförandet  av   miljöskyddsåtgärder,   och
miljösamarbete  med Ryssland görs i ökande grad inom
ramen för EU:s nordliga  dimension.  Sedan början av
1990-talet har Sverige genom Sida bidragit  till att
förbättra   miljön  i  Östersjöregionen,  och  sedan
Sovjetunionens   fall   har  ungefär  1,3  miljarder
svenska kronor satsats. Med  hjälp  av Sida har till
exempel sju avloppsreningsverk tagits  i  drift i de
baltiska länderna. I Polen har stödet bidragit  till
bättre   va-service   i   sex  städer  och  till  en
anläggning  för  hantering  av   fartygsavfall   och
oljespill.  Avtal  har  ingåtts  om  investeringar i
ytterligare   fem   avloppsreningsverk  i  Ryssland,
Ukraina och de baltiska  länderna. Sammanlagt berörs
drygt 2,6 miljoner människor  av  investeringarna  i
avloppsrening.    Sida   bidrar   också   till   två
avfallsdeponier i Lettland  samt  miljösäkring av en
anläggning för miljöfarligt avfall  i S:t Petersburg
och  radioaktivt  avfall  i  Sillamäe,  Estland.  På
energiområdet     har     stödet     inriktats    på
energieffektivisering. Ett stort projekt tillsammans
med    Världsbanken    har    lett    till    bättre
fjärrvärmeförsörjning i Estlands tre största städer.
Liknande  projekt  förbereds  och  pågår i Lettland,
Litauen,  Ryssland och Ukraina. Förutom  de  direkta
miljöåtgärderna    strävar   projekten   efter   att
åstadkomma reformer.  Till  exempel satsas mycket på
uppbyggande av moderna och effektiva organisationer,
som  på  ett  vettigt sätt kan fortsätta  driva  och
sköta anläggningarna  när  projekten  är  slutförda.
Svenskt  investeringsstöd  riktas framför allt  till
platser där utsläppen bedöms  som särskilt svåra och
där  kostnadseffektiva  förbättringar   är  möjliga.
Projekt  för  finansiering väljs ut i samarbete  med
länderna             och             internationella
finansieringsinstitutioner        som       Nordiska
miljöfinansieringsbolaget       NEFCO,      Nordiska
investeringsbanken, NIB, Världsbanken och Europeiska
utvecklingsbanken, EBRD. Det svenska  stödet används
för  att  finansiera tjänster, varor och  utrustning
från svenska  aktörer;  experter och konsultföretag,
tillverkare,      leverantörer,       entreprenörer,
myndigheter,  organisationer,  kommuner och  vatten-
och  energibolag.  Naturvårdsverket   deltar  i  ett
samarbete    för    att    bygga    upp    en    god
miljöadministration      och      miljöpolitik     i
samarbetsländerna.   Sveriges   lantbruksuniversitet
(SLU) driver med stöd av Sida ett  program  för  att
minska  läckage  av näringsämnen till Östersjön från
jordbruk.  Mot bakgrund  av  det  mycket  omfattande
arbete som ägnas  frågan  om  försurningen både inom
Sverige och i Östersjöregionen  anser utskottet inte
att  riksdagen  nu  bör  göra  något  uttalande  med
anledning  av  motionerna MJ420 (m) yrkande  11  och
MJ422 (fp) yrkande 19. Motionerna avstyrks.
När det gäller motion MJ417 (c) yrkande 1 med krav
på en miljöundersökning  av  Vättern  vill utskottet
anföra följande. I miljöövervakningens årsskrift för
år 2002 redogörs för miljöövervakningen  av Vättern.
Miljöövervakningen  av Vättern sker i dag genom  det
nationella delprogrammet  Stora  Sjöar som samordnas
av  vattenvårdsförbunden  för  respektive   sjö  och
Naturvårdsverket.        Miljöövervakningsprogrammen
finansieras  i  huvudsak  av   vattenvårdsförbunden,
Naturvårdsverket  och  Fiskeriverket.   Syftet   med
programmet  är  att  beskriva kemiska och biologiska
tillstånd och utveckling, bedöma hotbilder och följa
upp miljömål och miljöförbättrande  åtgärder och att
ge    underlag    för   nationella   och   regionala
miljöanalyser, miljökvalitetsnormer,  framtagande av
miljömål  och  beslut  om  åtgärder,  underlag   för
regional         och         lokal        planering,
miljökonsekvensbedömningar  och  vattenvårdsprogram.
Vidare syftar programmet till  att  i  samverkan med
andra   program  ge  underlag  för  beräkningar   av
ämnestillförsel   från   olika   källor   samt   för
upprättande av materialbalanser för beskrivningar av
olika  ämnens  omsättning  och att vara referens för
regionalt  och lokalt miljövårdsarbete  samt  stödja
samordning och  gemensam  kvalitetssäkring  av olika
övervakningsinsatser.  Dessutom möjliggör programmet
en  informationsspridning   för   ökad  kunskap  hos
allmänheten  och  övriga  intressenter  om  sjöarnas
tillstånd. Utskottet avstyrker  motion  MJ417  (c) i
den  mån  dess  syfte inte är tillgodosett genom det
anförda.

Reservationer



Utskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Svenska klimatmål (punkt 1)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs i reservation 1. Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ428 yrkande 1.

Ställningstagande

Regeringens  ambition  är  att  minska  utsläppen av
växthusgaser  med  minst  4  %  fram  till  perioden
20082012. Preliminära siffror från Naturvårdsverket
och  Statistiska  centralbyrån visar att regeringens
målsättning  redan  är  uppnådd.  Centerpartiet  har
tidigare  föreslagit  en   höjd   ambitionsnivå  där
ytterligare  2 %  minskning  av  växthusgasutsläppen
skall eftersträvas, och det är viktigt  att  Sverige
intar  en stark position för att driva klimatarbetet
vidare  internationellt.   Nya   och   högre  mål  i
klimatarbetet måste sättas. Detta bör ges regeringen
till känna.


2. Handel med utsläppsrätter (punkt 2)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs  i reservation 2. Därmed bifaller
riksdagen 2002/03:MJ315 yrkande 4 samt avslår motion
2002/03:MJ420 yrkandena 9 och 10.

Ställningstagande

Utsläppsrätter bör införas  som  ett  styrmedel inom
flera   områden   i   miljöpolitiken.  En  europeisk
koldioxidavgift kommer  inte  att  vara  nog för att
klara   av  den  utmaning  växthuseffekten  innebär.
Unionen   bör   skapa   en   gemensam   valuta   för
växthusgaser,   en   ekologisk   euro   i   form  av
utsläppsrätter.  Kyotoprotokollet skapar möjligheter
för länder att klara sina åtaganden genom att handla
med utsläppsrätter. Metoden har använts med framgång
för att påverka svavelutsläppen  i  USA. Att fördela
utsläppsrätter  via  marknaden  har  stora  fördelar
jämfört med administrativa regleringar,  skatter och
subventioner.   Företag   och   hushåll  får  därmed
incitament att påverka den tekniska  utvecklingen  i
rätt  riktning.  Det  blir  lönsamt  att  forska  om
tekniker och innovationer som minskar utsläppen. Det
är därför angeläget att ägna kraft åt att införa ett
system  för handel med utsläppsrätter. Detta bör ges
regeringen till känna.


3. Andra flexibla mekanismer (punkt 3)

av Catharina  Elmsäter-Svärd  (m),  Jan Andersson
(c),   Bengt-Anders  Johansson  (m)  och  Cecilia
Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs  i  reservation  3. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ428 yrkande 2.

Ställningstagande

Systemet med flexibla mekanismer kommer  att införas
inom EU omkring år 2005. Med anledning av  detta bör
Sverige aktivt medverka till att utforma och delta i
en försöksverksamhet med flexibla mekanismer.  Genom
att     delta     i     såväl     utformandet    som
försöksverksamheten  av  ett  system  för   flexibla
mekanismer       främjas       den       miljödrivna
teknikutvecklingen   hos   svenska   företag.  Detta
främjar den svenska miljöexporten och  ger  på  sikt
svenska företag konkurrensfördelar.

Kolsänkor  är  åtgärder  som ökar naturens förmåga
att  binda  kol,  t.ex.  skogsplanteringar.   I  ett
inledande skede utgör kolsänkor ett komplement  till
flexibla mekanismer och andra styrmedel. Det är dock
viktigt  att  poängtera  att  kolsänkor i sig själva
inte   bidrar   till   att   minska   utsläppen   av
växthusgaser.  Möjligheten  att  tillgodoräkna   sig
kolsänkor  bör  därför i ett längre perspektiv fasas
ut.
Flexibla mekanismer  och  upptag  i  kolsänkor  är
viktiga  resurser  i  klimatarbetet, eftersom de ger
ytterligare möjligheter.  Dessa verktyg skulle kunna
nyttjas som komplement till  andra styrmedel för att
höja ambitionen i klimatarbetet.
Vad som anförs bör ges regeringen till känna.

4. Miljökrav för flygbränslen (punkt 5)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som framförs i reservation 4.  Därmed  bifaller
riksdagen      motionerna      2002/03:MJ289     och
2002/03:MJ310.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör inleda  ett  arbete  som
syftar  till  att relevanta miljökrav kan ställas på
flygbränslen som  tankas inom landet. Regeringen bör
emellertid även på  Europanivå  och  internationellt
verka   för   att   få   i   gång   en  process  för
miljövänligare    flygbränslen.   Detta   bör    ges
regeringen till känna.


5. Alternativa drivmedel m.m. (punkt 6)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling
(fp), Sven Gunnar  Persson  (kd),  Sverker Thorén
(fp),  Jan Andersson (c), Bengt-Anders  Johansson
(m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs  i  reservation  5. Därmed bifaller
riksdagen  motionerna 2002/03:MJ321,  2002/02:MJ360,
2002/03:MJ377  yrkandena  1  och 4 samt 2002/03:N307
yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att det är hög tid att  regeringen tar till
vara  de möjligheter som alternativa  bränslen  ger.
Ett  exempel   härpå  är  inblandning  av  etanol  i
bränslet för redan  befintliga motorer. Vi anser det
vara  anmärkningsvärt  att  dessa  möjligheter  inte
kommit  längre  trots att regeringen säger sig vilja
gå  i täten för ett  ekologiskt  hållbart  samhälle.
Genom  låginblandning  av  största möjliga halt, som
kan klaras utan modifieringar  i befintliga motorer,
skulle   en   introduktion   av   biobränsle   kunna
underlättas.  Detta  ger omedelbart en  marknad  för
inhemsk produktion i stor skala. Därmed skapas också
förutsättningar för en  introduktion  av  fordon med
ren  alkoholdrift  och för bilar som kan drivas  med
olika bränsleblandningar,  s.k.  FFV-bilar (Flexible
Fuel   Vehichles).   Det   är   också  viktigt   att
forskningen på olika bränslen som kan ersätta dagens
fossila   bränslen   fortsätter.   Regeringen    bör
återkomma    till   riksdagen   med   förslag   till
preciserade mål  för  minskad  användning av fossila
bränslen inom transportsektorn.  Vad  som anförs bör
ges regeringen till känna.


6. Miljöklasser för drivmedel (punkt 8)

av Kjell-Erik Karlsson (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  8 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  framförs  i reservation 6. Därmed bifaller
riksdagen     motionerna      2002/03:MJ413      och
2002/03:MJ468.

Ställningstagande

Genom  att  införa  nya  miljöklasser  för  bränslen
skulle   man   stimulera   utvecklingen   av  renare
bränslen.  Regeringen bör därför se över möjligheten
att utvidga  miljöklassystemet till att även omfatta
eldningsoljor.  Vi  anser  att  även  bränslen  till
fartyg  och flygplan bör omfattas av miljöklassning.
Detta bör ges regeringen till känna.


7. Gröna certifikat för drivmedel (punkt 9)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs  i  reservation  7. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ418 yrkande 2.

Ställningstagande

I propositionen Sveriges klimatstrategi (2001/02:55)
beskriver  regeringen  en  strategi för  att  främja
förnybara   drivmedel.   Regeringen    uttrycker   i
propositionen  avsikten  att  återkomma med  förslag
till ett nationellt mål för vidare  introduktion  av
förnybara drivmedel. Ett förslag är att införa gröna
certifikat för förnybara drivmedel på samma sätt som
man   nu   introducerar   grön  el.  Detta  bör  ges
regeringen till känna.


8. Svavelfri diesel (punkt 10)

av  Catharina  Elmsäter-Svärd  (m),  Sven  Gunnar
Persson  (kd),  Bengt-Anders  Johansson  (m)  och
Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation  8.  Därmed  bifaller
riksdagen motion 2002/03:T460 yrkande 2.

Ställningstagande

Den  svenska  åkerinäringens  miljöambitioner  skall
premieras,    inte    bestraffas.   Regeringen   har
misslyckats  med  att  föra  en  näringspolitik  för
åkarna som gör att säkerhet  och  miljötänkande ökar
konkurrenskraften.   Ett   exempel   på   detta   är
regeringens  höjningar  av  dieselskatten de senaste
åren.  Det  har  enbart  lett  till  fler  utländska
lastbilar   i   Sverige   med   sämre   diesel   och
följaktligen  ökad belastning för miljön.  Vi  anser
att regeringen  bör  verka  för att svavelfri diesel
snarast  blir  standard  inom  EU.   Detta  bör  ges
regeringen till känna.



9. Miljöklassning av fordon m.m. (punkt 11)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i  reservation  9.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T466 yrkandena  29  och  30
samt  avslår motionerna 2002/03:MJ214, 2002/03:MJ377
yrkande 6 och 2002/03:MJ461.

Ställningstagande

Marknadsekonomins styrmekanismer utgör ett effektivt
medel   för    att    stimulera    en    miljödriven
teknikutveckling.  Detta visar tidigare erfarenheter
såsom vid utmönstringen  av den blyade bensinen. Med
denna  typ av mekanismer skulle  miljömålen  lättare
kunna  uppnås   samtidigt   som  fordonsindustrin  i
Sverige  och  Europa  skulle  kunna   förbättra  sin
konkurrenskraft  i  en  situation där miljöanpassade
produkter blir alltmer efterfrågade. Ett rimligt mål
borde vara att liksom man gjort i Kalifornien ställa
upp ett konkret mål att senast  år  2005 skall minst
10    %    av    de    fordon    som    säljs   vara
nollemissionsfordon.

För  att  ytterligare  stimulera utvecklingen  har
Centerpartiet föreslagit att  en  bortre  gräns  för
fossilbränsledrivna   fordon   sätts   till  omkring
20152020.   Ett   sådant   mål   skulle   stimulera
biltillverkarna   att   ta   fram   nya  alternativa
tekniker. Den politiska viljeinriktningen måste vara
tydlig  och  långsiktig  för att biltillverkare  och
andra branscher som berörs  skall  våga  investera i
dyr produktutveckling m.m.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

10. Entreprenadmaskiner (punkt 12)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  12
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation  10.  Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ230 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Regeringen   måste   arbeta   för  att  miljövänliga
drivmedel för entreprenadmaskiner  tas  fram.  Detta
skulle  även  gynna branschen. Samtidigt borde också
entreprenörer åläggas  att  minska  sina  utsläpp av
kväveoxider. Ett sätt vore att införa tomgångsregler
för  entreprenadmaskiner.  Detta  bör ges regeringen
till känna.


11. Dioxinutsläpp (punkt 14)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i  reservation  11. Därmed bifaller
riksdagen  motionerna 2002/03:MJ270  yrkande  7  och
2002/03:MJ419   yrkande   11   samt   avslår  motion
2002/03:MJ428 yrkande 26.

Ställningstagande

Det  är  nödvändigt att regeringen arbetar  för  att
dioxinutsläppen  elimineras.  Eftersom  dioxinet  är
svårnedbrytbart  är  varje  tillskott i praktiken en
ökning.  Det räcker därför inte  med  att  utsläppen
endast minskar.  Användning  av filter och deponi är
ingen lösning. Regeringen bör därför snarast anta en
handlingsplan  för  hur  källor  till  dioxinutsläpp
skall stoppas. Detta bör ges regeringen till känna.


12. Dioxinutsläpp (punkt 14)

av  Sven  Gunnar Persson (kd) och  Jan  Andersson
(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs  i  reservation 12. Därmed bifaller
riksdagen  motion  2002/03:MJ428   yrkande  26  samt
avslår  motionerna  2002/03:MJ270  yrkande   7   och
2002/03:MJ419 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi  anser  det  vara  angeläget  att  man får bättre
kontroll över alla små utsläppskällor av  dioxin  så
att    dessa    kan   åtgärdas.   Alla   former   av
förbränningsanläggningar, deponier m.m. måste därför
kartläggas och analyseras.  Sverige  bör vidare inom
EU  ta  initiativ till ett brett åtgärdsprogram  för
att minska  dioxinutsläppen och därmed minska risken
för dioxin i  livsmedel.  Detta  bör  ges regeringen
till känna.


13. Utsläpp av flyktiga organiska ämnen
(punkt 15)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i  reservation  13. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:T464 yrkande 9.

Ställningstagande

Ett  sätt  att  komma  till rätta med  utsläppen  av
flyktiga organiska ämnen  (VOC)  är  att  installera
återvinningsanläggningar    i    samtliga    hamnar.
Regeringen  bör  därför  arbeta för att obligatorisk
återvinning   av   VOC   införs    i   alla   hamnar
internationellt. Vidare bör regeringen  på kort sikt
se  till  att  kompensera  berörda  hamnar  så   att
konkurrenssituationen  inte förändras. Detta bör ges
regeringen till känna.


14. Marin miljö (punkt 17)

av  Catharina  Elmsäter-Svärd  (m),  Bengt-Anders
Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i  reservation  14. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ269 yrkande  5 och avslår
motion 2002/03:MJ474.

Ställningstagande

Det  bör  vara  en  central  fråga för EU att  inför
utvidgningen  slå  vakt  om  en levande  långsiktigt
uthållig marin miljö inom unionen  samt  inom de hav
och vattensystem som gränsar till unionen.  Sveriges
regering  bör med kraft driva dessa frågor. För  att
ytterligare öka trovärdigheten i det internationella
arbetet  krävs   emellertid  program,  resurser  och
genomförande  av  väl  genomtänkta  forsknings-  och
utvecklingsinsatser    inom    det   marinbiologiska
området.  Regeringen  bör  därför snarast  återkomma
till   riksdagen   med   en  mer  sammanhållen   och
heltäckande politik för dessa  frågor. Detta bör ges
regeringen till känna.


15. Helsingforskommissionen (punkt 18)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  18
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs  i  reservation 15. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ245  yrkandena  1  och  2
samt avslår motion 2002/03:MJ339.

Ställningstagande

I mars 1998 skärpte miljöministrarna i länderna runt
Östersjön   kraven  på  jordbrukets  kväveutsläpp  i
Östersjön.   I   dag   är   EU-förhandlingarna   med
kandidatländerna  klara.  Detta innebär att takten i
arbetet för implementeringen  av de utsatta områdena
kan  öka,  vilket är mycket viktigt.  Det  är  också
betydelsefullt  att  takten  i  implementeringen  av
Helsingforskommissionens uppställda mål nu ökar. Det
bör    dessutom   innefatta   stöd   för   en   rysk
implementering  av  målen.  Detta bör ges regeringen
till känna.


16. Utsläpp från fartyg m.m. (punkt 20)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  20
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs  i  reservation 16. Därmed bifaller
riksdagen motion 2002/03:MJ313 yrkande 3 samt avslår
motionerna 2002/03:MJ212  yrkande  3, 2002/03:MJ246,
2002/03:
MJ426 yrkande 10 och 2002/03:MJ491 yrkandena  2  och
4.

Ställningstagande

De  flesta  oljeutsläpp är troligen helt avsiktliga.
Ett sätt att  komma  till rätta med oljeutsläppen är
därför  att  införa  ett   system  med  märkning  av
oljelasterna.  På så vis skulle  man  kunna  härleda
oljan  till  ett  bestämt   fartyg.  Detta  bör  ges
regeringen till känna.


17. Lagstiftning mot avfallsutsläpp från fartyg
(punkt 21)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  21
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs  i  reservation 17. Därmed bifaller
riksdagen  motion  2002/03:MJ489   yrkande  11  samt
avslår motionerna 2002/03:MJ212 yrkandena  1  och 2,
2002/03:MJ290,     2002/03:MJ428     yrkande     25,
2002/03:MJ478 yrkande 3 och 2002/03:MJ491 yrkande 3.

Ställningstagande

Oljehanteringen  runt  våra kuster är ett allvarligt
hot mot havsmiljön. Sverige  bör  förbjuda  all gas-
och oljeborrning runt våra kuster samt verka för att
förbudet  utvidgas till hela Östersjön. Vi måste  se
till att lagen  om avgiftsfrihet för omhändertagande
av spillolja efterlevs  och hjälpa till att bygga ut
anläggningar för omhändertagande  av  spillolja samt
bidra till utbyggnaden på andra sidan Östersjön.  En
lag  bör  utformas  som  förbjuder att fartyg lämnar
hamn innan tankarna är helt  rena  och  tömda  under
kontrollerade   former.   Regelverket   bör  skärpas
ytterligare så att fartygens ägare och branschen som
helhet   får  det  fulla  ekonomiska  ansvaret   för
oljedumpningens  effekter,  oavsett  om  uppsåt  kan
bevisas  eller  ej.  Detta  bör  ges regeringen till
känna.


18. Övergödning och försurning (punkt 22)

av  Catharina  Elmsäter-Svärd  (m),  Bengt-Anders
Johansson (m) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som framförs i reservation 18.  Därmed  bifaller
riksdagen   motion  2002/03:MJ420  yrkande  11  samt
avslår   motionerna    2002/03:MJ245    yrkande   3,
2002/03:MJ313  yrkande 2, 2002/03:MJ406 yrkandena  1
och 2 och 2002/03:MJ422 yrkandena 18 och 19.

Ställningstagande

Vi anser att systemet  med handel med utsläppsrätter
borde  kunna  tillämpas  på  en  rad  områden.  Till
exempel borde de kommunala reningsverken på relativt
kort sikt kunna omfattas av  ett system med köp- och
säljbara utsläppsrätter för närsalter. Härigenom kan
investeringar i reningsverk och  annan  vattenrening
styras så att de sker där marginalkostnaden  för att
reducera    utsläppen   är   lägst.   Dessutom   bör
anläggandet av  våtmarker  i  odlingslandskapet  och
skyddszoner utmed vattendrag stödjas i syfte att öka
naturens  egen  förmåga  att bromsa näringsläckaget.
Kalkningsinsatserna   av   försurade    sjöar    och
vattendrag     måste    dessutom    fortsättningsvis
genomföras på en  tillräcklig  nivå.  Principen  bör
vara  att  sjöar och vattendrag som hittills kalkats
skall ingå i  den  nationella  kalkningsplanen.  Ett
sammanhållet program för skogskalkning bör utformas.
Det  internationella  samarbetet  i  Östersjöområdet
samt inom EU måste ytterligare intensifieras för att
få till stånd bindande avtal om utsläppsminskningar.
Detta bör ges regeringen till känna.


19. Övergödning och försurning (punkt 22)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som framförs i reservation 19. Därmed  bifaller
riksdagen  motion  2002/03:MJ422 yrkandena 18 och 19
samt  avslår  motionerna  2002/03:MJ245  yrkande  3,
2002/03:MJ313 yrkande  2,  2002/03:MJ406 yrkandena 1
och 2 och 2002/03:MJ420 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi    anser   att   man   bör   arbeta    för    ett
växtnäringsbalanssystem,  vilket  ger  underlag  för
beskattning. Att betala skatt för läckage går helt i
linje   med  Folkpartiets  syn  på  att  förorenaren
betalar.  En  åtgärd  som  visat  sig  kunna  minska
kväveläckaget är att satsa på en växande gröda under
hösten  som  suger  upp  restkvävet.  Fånggrödor och
vallodling  är  ur  denna  synvinkel  därför  mycket
viktiga.

Under   många   år   har   Europas  bönder  använt
handelsgödsel med höga halter  kadmium i fosfaterna.
Det  finns  visserligen  kadmiumfria  fosfater,  men
dessa är mycket dyra. Sverige  har  lyckats förlänga
sitt tillstånd i EU att ha strängare  krav  på nivån
kadmium  än övriga EU. Målet från Folkpartiets  sida
är att få  med  hela  EU  på denna strikta linje. Vi
anser  att Sverige i EU bör  driva  grundtanken  att
miljöavgifterna  skall  betalas  på  utsläpp  ej  på
insats. På så vis gynnas den svenska ståndpunkten.
Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden



Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Svenska klimatmål (punkt 1)

av Sven Gunnar Persson (kd).
För att uppnå det långsiktiga  målet  till  år 2050,
att  Sveriges  utsläpp  av  växthusgaser sammantaget
skall  vara  lägre  än 4,5 ton koldioxidekvivalenter
per  invånare  och  år,   krävs   att   arbetet  med
klimatfrågorna  intensifieras. Regeringen  har  satt
upp     delmål     för    hur     det     nationella
miljökvalitetsmålet   för  Begränsad  klimatpåverkan
skall uppnås. Kristdemokraterna har också föreslagit
åtgärder  i  denna  riktning   men   menar  att  den
klimatstrategi   regeringen   har   föreslagit   bör
kompletteras.  Nedan  följer kompletterande  förslag
till hur klimatstrategin kan förbättras:
·  Utfasning av fossilbränslen  i energiproduktionen
genom  effektivisering  och besparing  av  energi
samt  uppbyggnad  av  energisystem   baserade  på
förnybara  bränslen.  Inhemsk  produktion   skall
stimuleras.
·
1. Utfasning  av  fossilbränslen i transportsektorn.
Ett  mål bör vara  att  användningen  av  fossila
bränslen  inom  transportsektorn  halveras senast
till år 2020. Gynnande av förnybara bränslen till
transport-  och  energisektorn genom  långsiktiga
skattelättnader. Ökad energieffektivisering.
2.
·  Åtgärder för att öka  kolbindningen i växtlighet.
Studier  har visat att det  finns  odlingsmetoder
som ökar jordens  mullhalt, varvid kol binds. Mer
forskning behövs på  detta område. Återvinning av
koldioxid  och eventuellt  lagring  av  koldioxid
under   jord.    Teknik   finns   att   i   stora
förbränningsanläggningar  återvinna koldioxid som
sedan komprimeras och lagras.  Detta  är en metod
för  att snabbare kunna minska koldioxidhalten  i
luften  men  är  inte  någon  ekologiskt  hållbar
metod.  Mer  forskning  behövs  också  inom detta
område.
·
-  Utvecklad  trafikinformatik för bättre anpassning
av trafikflöden.  Incitament  för  att  snabbt  öka
andelen miljöbilar i stadskärnorna. Avgasrening och
partikelfällor  på  fordon  som  drivs  med fossilt
bränsle.
-
·  Miljövänligare   fordonsbränslen.   Sverige   bör
påverka i EU, så att lägre svavelhalt  införs och
att  större  etanolinblandning  än  5  % tillåts.
Skattelindring för miljövänliga bränslen. Sverige
bör   påverka   EU   för  bättre  möjlighet  till
skattebefrielse av förnybara drivmedel.
·
·  Miljöanpassad och utökad kollektivtrafik.
·
·  Höjd bilskrotningspremie  till 3 000 kr för bilar
satta på marknaden före år 1989.
·
·  Miljöanpassad  planering  och   lokalisering   av
bostäder för att minska trafikflödet.
·
- Omförhandling av internationella avtal i syfte att
införa en miljöbeskattning på flygbränsle.
-
Klimatstrategin  måste  utformas  så  att det skapas
realistiska, ekonomiska och miljövänliga  alternativ
till dagens fossila drivmedel. Det är därför ytterst
viktigt  att  snabbt få fram produktion av förnybara
drivmedel, både  nationellt och internationellt, som
ett alternativ till fossila drivmedel.
Genom Kyotoprotokollet  tillåts  Sverige  öka sina
utsläpp  med  4  %  under  åren  20082012. Då också
möjlighet  till  s.k.  koldioxidsänkor   finns,  får
Sverige  öka  sina  utsläpp ännu mer. Denna pluskvot
bör  Sverige  inte  använda   sig   av,   utan   vår
uppfattning  är  att  de  svenska koldioxidutsläppen
skall minska med minst 4 % under perioden.
För  att  nå  uppsatta  mål  behöver   ytterligare
resurser de närmaste åren avsättas för att stimulera
till  investeringar  som  bidrar  till  att bemästra
klimatproblemen.      Det     är     viktigt     att
klimatinvesteringsstöden   är  strikt  inriktade  på
åtgärder som minskar klimatpåverkande utsläpp.

2. Avgaskrav för historiska fordon (punkt 13)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Kristdemokraterna  välkomnar   de   skärpningar   av
avgaskraven  som  skett  under  senare  år.  Det  är
viktigt  att  framför  allt  nya  fordon  som  säljs
uppfyller  krav som innebär begränsningar av utsläpp
som är skadliga för miljön.

De  skärpta   kraven   kan,  om  tillämpningen  av
befintliga bestämmelser inte  sker  på  ett  korrekt
sätt,  innebära  stora  problem  för ägare till s.k.
historiska fordon. Vissa äldre bilmodeller har stora
problem att uppfylla bestämmelsernas  krav  även  om
fordonen   är   mycket  välskötta,  underhållna  och
injusterade   efter   konstens   alla   regler.   De
historiska  samlarfordonen   utför  en  försvinnande
liten  del  av  det  totala  trafikarbetet,   ca   1
promille.
Bestämmelserna        om       avgasrening       i
bilavgasförordningen    medger    förfaranden    vid
besiktning som innebär att det i avgashänseende inte
skall  finnas  några  begränsningar  för  historiska
fordon med originalmotorer.  Denna rimliga hantering
av de historiska fordonen är dock helt beroende av i
vilken utsträckning bilprovningens  personal  känner
till  förordningens  innehåll  och  är  beredda  att
tillämpa den.
Om inte bestämmelserna i bilavgasförordningen  när
det gäller de historiska fordonen blir mer kända och
tillämpningen     mer    konsekvent,    måste    ett
förtydligande    i   lagstiftningen    och    därmed
sammanhängande förordningar  ske  så att avgaskraven
tas bort för de historiska fordonen.

3. Utsläpp från fartyg m.m. (punkt 20)

av  Lennart  Fremling  (fp), Sven Gunnar  Persson
(kd), Sverker Thorén (fp) och Jan Andersson (c).

I  kampen mot oljeutsläppen  från  fartyg  får  inga
medel  lämnas  oprövade  nationellt,  inom  EU eller
internationellt.

Den   nationella   skärpning   som  vidtogs  genom
regeringens  proposition  2000/01:139  Åtgärder  mot
förorening från fartyg måste  tidigt  utvärderas och
utvecklingen av rättspraxis i dessa mål  följas  upp
så att avsedd effekt verkligen nås. Trots omfattande
lagstiftningar är det fortfarande svårt att komma åt
de  företag  och  personer  som  släpper  ut  olja i
Östersjön. Att dessutom bevisa att brottet berott på
oaktsamhet  eller uppsåt har varit närmast omöjligt.
Trots  ny  lagstiftning  med  utvidgning  av  svensk
domsrätt i den  ekonomiska  zonen  finns fortfarande
flera  förbehåll för effektiv tillämpning.  Fortsatt
arbete med  övervakning och kontroll, skärpta straff
och ansvarsregler oberoende av uppsåt krävs.
I EG-kommissionens  den  5  mars  i  år  framlagda
förslag  till Europaparlamentets och rådets direktiv
om föroreningar orsakade av fartyg och införandet av
påföljder,     inbegripet    brottspåföljder,    för
föroreningsbrott ges nu möjligheten att inom unionen
få till stånd en  särskild rättsakt om påföljder för
föroreningar  orsakade  av  fartyg.  Vikten  av  ett
snabbt  införande   av   särskilda  bestämmelser  om
föroreningar   orsakade  av  fartyg   har   kraftigt
betonats på högsta politiska nivå i EU efter olyckan
med fartyget Prestige.  Här, menar vi, måste Sverige
bl.a.  mot  bakgrund  av  vårvinterns   situation  i
Östersjön vara kraftfullt pådrivande.
Internationellt måste det nu vara dags att se över
och harmonisera tillämpningen av de 2030  år  gamla
lagar  och  konventioner  som  fortfarande gör haven
till allas rätt men ingens ansvar.  Även  här  kan
och måste Sverige nu agera kraftfullt bl.a. inom den
grupp  i IMO som just nu arbetar med att se över det
internationella   regelverket.   De  internationella
bestämmelserna i Marlpolkonventionen  från 1973/1978
tillämpas  inte  konsekvent  i hela världen  och  få
stater utnyttjar för närvarande  möjligheten  att se
till  att  brott  som  rör  utsläpp i det fria havet
leder   till   åtal,   vilket  föreskrivs   i   FN:s
havsrättskonvention från år 1982. De internationella
bestämmelser  om  skadeståndsansvar   som   reglerar
föroreningar   som  orsakats  av  fartyg  är  mycket
bristfälliga och  har  inte  den avskräckande effekt
som är avsikten.
Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden 2002

2002/03:MJ212 av Annelie Enochson (kd):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att rederiets och
befälhavarens     straffansvar     vid    illegala
oljeutsläpp skärps.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att verka inom EU
för  att  gällande  lagar  om   straffansvar   vid
oljeutsläpp  efterlevs  internationellt  samt  att
inom   EU   gemensamt   kunna   lagföra   illegala
oljeutsläpp.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad i motionen anförs  om  vikten  av  att
hamnarnas  åläggande  att  ta  hand om avfall från
fartyg efterlevs.

2002/03:MJ214 av Barbro Feltzing (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att utreda  och  sätta  upp
mål för införandet av avgasfria bilar i Sverige, med
en nollvision som slutmål.

2002/03:MJ230 av Barbro Feltzing (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
entreprenadmaskiner bör  åläggas att begränsa sina
avgasutsläpp.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  utfärda
tomgångsregler för entreprenadmaskiner.

2002/03:MJ245 av Tuve Skånberg (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om högre  takt  i
implementeringen    av    Helsingforskommissionens
uppställda mål.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om stöd för rysk
implementering     av     Helsingforskommissionens
uppställda mål.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  åtgärder mot
kustnära övergödning.

2002/03:MJ246 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om ekonomiska incitament  för
att lämna spillolja i hamn.

2002/03:MJ262 av Kerstin Lundgren (c):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om åtgärder för  att
förbättra vattenkvaliteten i Stockholmsområdet.

2002/03:MJ269 av Per Westerberg m.fl. (m):

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om den marina miljön.

2002/03:MJ270 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att arbeta för att
eliminera dioxinutsläppen.

2002/03:MJ289 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att införa  miljökrav  på
flygbränslen    samt    att    verka    för    detta
internationellt.

2002/03:MJ290 av Lars Tysklind (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  att  regeringen i EU:s
ministerråd  tar  initiativ  i  syfte  att  initiera
åtgärder  som  kriminaliserar  utsläpp  av  sopor  i
havet.

2002/03:MJ310 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om att införa miljökrav  på
flygbränslen    samt    att    verka    för    detta
internationellt.

2002/03:MJ313 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen
snarast bör återkomma till  riksdagen med förnyade
initiativ i övergödningsfrågan.

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  system bör
upprättas för märkning och härledning av oljan.

2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs   om  handel  med
utsläppsrätter.

2002/03:MJ321 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av att satsa
på alternativa drivmedel.

2002/03:MJ339 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om åtgärder för  att  minska
utsläppen i Östersjön.



2002/03:MJ360 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om nödvändigheten av att satsa
på alternativa drivmedel.

2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  som i motionen anförs om att premiera
miljövänliga alternativ inom transportsektorn.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    i   motionen   anförs   om   ökad
låginblandning av etanol.

6. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs om att skapa
större    differens   mellan   miljövänliga    och
miljöstörande alternativ.

2002/03:MJ406 av Anders Karlsson m.fl. (s):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om växtförädlingens
roll i arbetet med att ha en odling i balans.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om utveckling av nya
metoder för  att  minska närsaltläckaget till våra
vattendrag.

2002/03:MJ413 av Kjell-Erik Karlsson och Sven-Erik
Sjöstrand (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa nya miljöklasser
för att stimulera utvecklingen  av  renare  bränslen
och drivmedel.

2002/03:MJ417 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om  att en ordentlig
miljöundersökning  bör genomföras för  att  skydda
Vätterns vatten.

2002/03:MJ418 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att introduktionen
av  förnybara drivmedel bör påskyndas, bl.a. genom
införande av gröna certifikat för drivmedel.

2002/03:MJ419 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  regeringen
snarast antar en handlingsplan för hur källor till
dioxinutsläpp skall stoppas.



2002/03:MJ420 av Per Westerberg m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om ett införande av
handel med utsläppsrätter för att på ett effektivt
sätt minska skadliga utsläpp.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om införande av  ett
EU-system  för  handel med utsläppsrätter avseende
koldioxid               från              samtliga
energiproduktionsanläggningar     av     väsentlig
storlek.

11.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  vikten  av  att
fortsätta bekämpa försurning och övergödning.

2002/03:MJ422 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

18.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening    vad   i   motionen   anförs    om    ett
växtnäringsbalanssystem.

19. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om styrmedel  för att
minimera övergödningen.

2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  utsläpp  från
fartyg.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att höja den
svenska målsättningen i klimatarbetet.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen   anförs   om   flexibla
mekanismer och kolsänkor.

25. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  skärpa  de
straffrättsliga sanktionerna  för  miljöbrott till
havs.

26.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att Sverige inom
EU bör ta initiativ  till ett brett åtgärdsprogram
för minskade dioxinutsläpp.

2002/03:MJ461 av Lars Lilja och Karl Gustav
Abramsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om miljöklassning av bilar.

2002/03:MJ468 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om  att skapa nya miljöklasser
för att stimulera utvecklingen  av  renare drivmedel
och bränslen.



2002/03:MJ474 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om vikten av ett  särskilt
program för och en utvecklad  nationell strategi för
integrerad utsjöplanering i svensk ekonomisk zon och
utanför territorialvattengräns.

2002/03:MJ478 av Jan Emanuel Johansson (s):

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i  motionen  anförs om att ta bort
rekvisitet grov vårdslöshet  och  således endast
kräva  vårdslöshet  i  regelverket om  rättsligt
ansvar för oljeutsläpp.

2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

11. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  skärpa
reglerna för oljeutsläpp.

2002/03:MJ491 av Åsa Torstensson och Jan Andersson
(c):

2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder
för att förhindra små oljeutsläpp som sker  från
land.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening   vad   i   motionen   anförs   om   skärpt
lagstiftning vad gäller fartyg som rengör tankarna
till havs.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om krav  på  märkning
av olja som transporteras till havs.

2002/03:N264 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs  om beräkningsmetoder
vid utsläpp.

2002/03:N268 av Kenneth Lantz och Lars Gustafsson
(kd):

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om naturgasen som en
viktig del i arbetet med minskad klimatpåverkan.

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om behovet av bilen
på landsbygden  och nödvändigheten av att satsa på
befintliga      bränslealternativ,      exempelvis
etanolinblandning i bensinen.

2002/03:Sk350 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén
(c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om att målmedvetet
arbeta för en övergång till miljövänliga drivmedel
genom att göra dem konkurrenskraftiga prismässigt.

2002/03:T460 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att verka för att
svavelfri diesel snarast blir standard inom EU.

2002/03:T461 av Lars Gustafsson och Sven Bergström
(kd, c):

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om undantag från
avgasgrav för historiska fordon.

2002/03:T464 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  återvinning  av
VOC.

2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c):

29.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  vad i
motionen anförs om att ställa upp ett konkret  mål
om  att  senast  år  2005  skall  minst 10 % av de
fordon som säljs vara nollemissionsfordon.

30.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen  vad  i
motionen anförs om att sätta  en  bortre gräns för
fossilbränsledrivna fordon.

2002/03:T467 av Annika Qarlsson (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om generella undantag
från avgaskrav på fordon äldre än 30 år.