Värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst m.m.
Betänkande 1992/93:FöU11
Försvarsutskottets betänkande
1992/93:FÖU11
Värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst m.m.
Innehåll
1992/93 FöU11
I betänkandet behandlas de förslag som regeringen förelagt riksdagen i proposition 1992/93:228 om ändrade grundutbildningstider för vissa värnpliktiga, m.m. I betänkandet behandlas också en med anledning av propositionen väckt motion samt en motion från den allmänna motionstiden 1993.
Sammanfattning
Utskottet föreslår att riksdagen antar de i propositionen förelagda ändringarna i värnpliktslagen (1941:967). Ändringarna innebär att värnpliktiga som tas ut till grundutbildning för tolk och förhörsledare får lika lång grundutbildningstid oavsett vid vilken försvarsgren de tas ut. Förslaget innebär också en förkortning av grundutbildningstiden för dessa värnpliktiga. Ändringarna innebär också en sänkning av den minsta grundutbildningstiden för värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare.
Utskottet föreslår också att riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Utskottet föreslår att de två motionerna, som väckts i frågan, avslås.
I en reservation (s) framhålls att regeringens förslag om mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga bör avslås.
Propositionen
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen 1. antar lagförslaget 2. godkänner riktlinjerna om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst.
Regeringens lagförslag har fogats som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motion väckt med anledning av propositionen.
1992/93:Fö7 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår de i propositionen föreslagna riktlinjerna om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst.
Motion väckt under den allmänna motionstiden 1993.
1992/93:Fö313 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet och produktionen av mobiliserings- och förplägnadsförband och att påbörjad produktion av särskilda MOF-förband stoppas, 2. att riksdagen hos regeringen begär att, om behov föreligger, en särskild försöksverksamhet startas för värnpliktigas utbildning inom områdena mobilisering och förplägnad, 3. att riksdagen hos regeringen begär att få en redovisning av försöksverksamheten för förråds- och verkstadsvärnpliktiga.
Utskottet
Ändrad tid för grundutbildning av vissa värnpliktiga.
I propositionen lämnas förslag till ändringar i värnpliktslagen (1941:967). Värnpliktiga som tas ut för grundutbildning till tolk och förhörsledare föreslås få lika lång grundutbildning oavsett vid vilken försvarsgren de tas ut. Detta sker genom att tolk och förhörsledare i lagen anges som en särskild specialistbefattning med lika lång utbildningstid. Grundutbildningstiden för dessa värnpliktiga föreslås omfatta minst 360 och högst 380 dagar, vilket innebär att utbildningstiden blir ungefär två månader kortare än för närvarande. I propositionen föreslås vidare en sänkning av den minsta grundutbildningstiden för till specialistbefattningar uttagna värnpliktiga läkare, tandläkare och apotekare till 120 dagar. Enligt propositionen bör de föreslagna ändringarna träda i kraft den 1 juli 1993.
Utskottet har inte något att erinra mot de föreslagna ändringarna i värnpliktslagen. Riksdagen bör sålunda anta framlagda förslag till lagändringar.
Värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst
Regeringen föreslår att utbildning av värnpliktiga för mobiliserings- och förplägnadstjänst skall genomföras i huvudsak i enlighet med regeringens uppdrag till Chefen för armén den 10 december 1992.
Uppfyllnaden av mobiliserings- och förplägnadsorganisationen bör enligt propositionen ske genom att de militära myndigheterna i krigsorganisationen under uppbyggnadstiden utnyttjar dels samtliga civilanställda som blir kvar i grundorganisationen och som går att krigsplacera, dels flertalet merbehovsutbildade kockar inom marinen för krigsplacering inom förplägnadstjänsten.
Uppsättningstiden av mobiliserings- och förplägnadsförbanden bör enligt regeringen förlängas och vara 15 år.
Regeringen anger vidare att åtgärderna bör vara av en sådan omfattning att uppsägning av civilanställda kan begränsas så långt som möjligt. På Gotland och i nuvarande Övre Norrlands militärområde föreslås att civilanställda som berörs av införandet av utbildningen av mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga enbart avvecklas genom naturlig avgång.
Frågan om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst tas upp i två motioner.
Motionärerna i motion Fö313 (s) framhåller i yrkande 1 att behovet av att upprätta särskilda förband för mobiliserings- och förplägnadstjänst inte är styrkt och att påbörjad produktion av förbanden bör stoppas. I motionen framförs att armén saknar fullgoda skäl att enbart direktrekrytera värnpliktiga till dessa förband. Armén borde omgående, framhålls det, ta till vara dels värnpliktiga som kan föras över från fältförbanden och merbehovsutbildningen inom marinen, dels personal från frivilligorganisationerna samt samtliga civilanställda som går att krigsplacera. Motionärerna påpekar att enligt värnpliktslagen enbart de värnpliktiga som behövs för försvarsmaktens krigsorganisation och fredstida beredskap skall tas ut till utbildning. Rekryteringen strider enligt motionärerna mot denna lag. Alla civilanställda som blivit uppsagda bör snarast få sina uppsägningar återkallade. I yrkande 2 föreslås att om behov föreligger bör en särskild försöksverksamhet startas för värnpliktigas utbildning inom områdena mobilisering och förplägnad. I yrkande 3 föreslår motionärerna att den av riksdagen tidigare godkända försöksverksamheten av verkstads- och förrådsvärnpliktiga snarast redovisas.
Motionärerna i Fö7 (s) påpekar att utbildning av värnpliktiga för mobiliserings- och förplägnadstjänst nu genomförs i huvudsak i enlighet med regeringens uppdrag till Chefen för armén den 10 december 1992. Detta trots att försvarsutskottet vid behandlingen av frågan framhöll att volymen och de närmare förutsättningarna för att utnyttja dessa värnpliktiga i krigsorganisationen samt utbildningens innehåll borde beslutas först sedan Pliktutredningen hade lämnat sina förslag. Motionärerna framhåller vidare att försvarsutskottet förutsatte att regeringen utan tidsspillan skulle återkomma till riksdagen med beslut i frågan. Så skedde alltså inte innan regeringen gav arméchefen i uppdrag att genomföra nämnda utbildning. Motionärerna menar att utskottet ännu inte fått det av utskottet begärda beskedet om utbildningsvolymen för mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga och i ett läge med den största arbetslösheten i landet i modern tid är det angeläget att inte i onödan öka antalet arbetslösa. De ekonomiska vinsterna för försvaret av att ersätta civilanställda med värnpliktiga ifrågasätts av motionärerna. Regeringens förslag bör därför enligt motionärerna avslås och alla civilanställda som blivit uppsagda till följd härav bör snarast få sina uppsägelser återkallade.
Utskottet har i tidigare sammanhang behandlat frågan om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Sålunda framhöll utskottet i betänkande 1991/92:FöU12 att värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst kan accepteras på villkor att utbildningen utgår från krigsorganisationens behov.
Utskottet framhöll vidare:
Volymen och de närmare förutsättningarna för dessa värnpliktigas utnyttjande i krigsorganisationen samt utbildningens innehåll bör dock beslutas först sedan Pliktutredningen lämnat sina förslag. Utskottet förutsätter att regeringen utan tidsspillan återkommer till riksdagen i frågan.
Utskottet förordade vidare bifall till en förlängning av grundutbildningstiden till nio månader för dessa värnpliktiga.
Utskottet kan konstatera att de riktlinjer som enligt propositionen bör gälla för värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst i huvudsak följer Pliktutredningens synpunkter, bl.a. vad avser utnyttjande av civilanställda och av merbehovsutbildade kockar inom marinen samt förlängning av uppsättningstiden till 15 år.
Utskottet kan vidare konstatera att regeringen av arbetsmarknadsmässiga skäl anser att i utsatta delar av landet civilanställda skall avvecklas enbart genom naturlig avgång. Utskottet anser att sådana motiv finns vad gäller Övre Norrlands militärområde medan övervägande beredskapsskäl på Gotland gör att samma lösning bör väljas där. Utskottet utgår i detta sammanhang från att de lokala personalminskningsmålen inte överflyttas på andra kategorier anställda.
Inför utskottet har redovisats utvecklingen av värnpliktsvolymerna under de närmaste utbildningsåren. Enligt utskottet är det angeläget att dessa volymer så snart som möjligt anpassas till de jämkningar som blir följden av regeringens förslag. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer vad avser dessa volymer med en redovisning till riksdagen.
Utskottet har i övrigt inte något att invända mot vad regeringen har anfört om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst. Det är utskottets uppfattning att regeringen genom sin redovisning i propositionen nu tillgodosett intentionerna i 1992 års försvarsbeslut i frågan. Utskottet föreslår därför att riksdagen godkänner de riktlinjer som föreslagits. Motionerna Fö7 (s) och Fö313 (s) bör sålunda avslås.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande lagförslaget att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967),
2. beträffande riktlinjer om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1992/93:Fö7 och 1992/93:Fö313 godkänner regeringens förslag. res. (s)
Stockholm den 25 maj 1993
På försvarsutskottets vägnar
Arne Andersson
I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Wiggo Komstedt (m), Ingvar Björk (s), Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Sven Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik Landerholm (m), Britt Bohlin (s), Sven-Olof Petersson (c), Åke Carnerö (kds) och Bengt Lindqvist (s).
Reservation
Riktlinjer om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst (mom. 2)
Iréne Vestlund, Ingvar Björk, Barbro Evermo Palmerlund, Christer Skoog, Sven Lundberg, Karin Wegestål och Bengt Lindqvist (alla s) anser
dels att den del av utskottets anförande som på s. 4 börjar med "Utskottet kan konstatera" och slutar med "sålunda avslås" bort ha följande lydelse:
Utbildning av värnpliktiga för mobiliserings- och förplägnadstjänst genomförs nu i huvudsak i enlighet med regeringens uppdrag till Chefen för armén den 10 december 1992. Detta trots att försvarsutskottet vid behandlingen av frågan framhöll att volymen och de närmare förutsättningarna för att utnyttja dessa värnpliktiga i krigsorganisationen samt utbildningens innehåll borde beslutas först sedan Pliktutredningen hade lämnat sina förslag. Försvarsutskottet förutsatte att regeringen utan tidsspillan skulle återkomma till riksdagen med förslag i frågan. Så skedde alltså inte innan regeringen gav arméchefen i uppdrag att genomföra nämnda utbildning.
När nu förslaget kommer som en del i proposition 1992/93:228 är de värnpliktiga redan inkallade och arbetar tillsammans med de civilanställda som är uppsagda på grund av att värnpliktiga skall överta deras arbetsuppgifter.
Trots att regeringen accepterar en del av de alternativ till nyrekrytering som Pliktutredningen föreslagit har den inte angivit hur det påverkar antalet som årligen skall grundutbildas.
Regeringen anger att det arbetsmarknadspolitiska läget gör det angeläget att försöka lindra effekterna för de civilanställda av att mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga införs. På Gotland och i nuvarande Övre Norrlands militärområde skall berörda civilanställda därför enbart avvecklas genom naturlig avgång. Det allvarliga läget gäller tyvärr hela landet, varför utskottet anser det motiverat att förfara på samma sätt överallt. Särskilt vill utskottet peka på den speciella situationen i Nedre Norrlands militärområde. I en första version från regeringen omfattades även Nedre Norrlands militärområde av förslaget om avveckling av civilanställda genom naturlig avgång, frånsett Gävleborgs län. Utskottet konstaterar att situationen på arbetsmarknaden i Nedre Norrlands militärområde är betydligt sämre än på Gotland och minst lika bekymmersam som i Övre Norrlands militärområde. Som exempel kan anföras att arbetslösheten i Sollefteå och i Östersund är betydligt högre än i Umeå, Boden och på Gotland. Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att särskilja Nedre Norrlands militärområde från Övre Norrlands militärområde i detta hänseende.
Riksdagen har ännu inte fått det begärda beskedet om utbildningsvolymen för mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga. I ett läge med den största arbetslösheten i landet i modern tid är det angeläget att inte i onödan öka antalet arbetslösa. De förmodade ekonomiska vinsterna för försvaret av att ersätta civilanställda med värnpliktiga har starkt ifrågasatts, medan de negativa samhällsekonomiska konsekvenserna i form av ökade kostnader för arbetslöshetsunderstöd, förtidspensionering och omskolning kan beläggas.
Utskottet anser därför att regeringens förslag bör avslås och alla civilanställda som blivit uppsagda till följd härav bör snarast få sina uppsägelser återkallade.
Det anförda innebär att utskottet föreslår att riksdagen, med bifall till motionerna Fö7 (s) och Fö313 (s) och med avslag på proposition 1992/93:228 i den del som rör mobiliserings- och förplägnadsvärnpliktiga, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande riktlinjer om värnpliktiga i mobiliserings- och förplägnadstjänst att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Fö7 och 1992/93:Fö313 och med avslag på propositionen i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Förslag till Lag om ändring i värnpliktslagen (1941:967)
Bilaga