Världsbanken, Internationella valutafonden och införande av en neutral världsvaluta (Betänkande 1989/90:FiU2 Finansutskottet)

Finansutskottets betänkande
1989/90:FiU2

Världsbanken, Internationella
valutafonden och införande av en neutral 1989/90

världsvaluta FiU2

Sammanfattning

I två partimotioner behandlar vänsterpartiet kommunisterna det internationella
betalningssystemet samt Världsbankens och Internationella
valutafondens verksamhet. Utskottet avstyrker motionerna och framhåller
att det saknas förutsättningar för att ersätta dollarn med en ny
världsvaluta och att ta upp en diskussion i Förenta nationerna om att
skapa en FN-bank som ett alternativ till den nuvarande Världsbanken.

Företrädaren för vänsterpartiet kommunisterna reserverar sig till
förmån för förslagen i motionerna. Vad gäller Världsbankens verksamhet
avlämnar vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet en gemensam
reservation.

Motionerna

I detta betänkande behandlar utskottet följande motioner från allmänna
motionstiden 1989.

1988/89:Fi706 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär initiativ i FN för att skapa en
neutral världsvaluta,

2. att riksdagen hos regeringen begär initiativ i Internationella
valutafonden (IMF) för att denna skall ställa krav på USA att medverka
till en stabilare världsekonomi genom att nedbringa sitt budgetunderskott.

1988/89:Fi713 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari — med hänvisning till
vad som anförts i motion 1988/89:U228 — yrkas

1. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ för att införa
offentlighetsprincipen i Världsbanksgruppen och IMF,

2. att riksdagen begär att regeringen tar initiativ till diskussioner
med regeringar i likasinnade länder och med regeringar i u-länder om
möjligheten att skapa en FN-bank. ;

1 Riksdagen 1989190.5 sami. Nr2

Utskottet

I två partimotioner, Fi706 och Fi713, tar vänsterpartiet kommunisterna
upp frågor rörande det internationella betalningssystemet och
Världsbanksgruppens verksamhet.

I motion F1706 anförs att till skillnad från andra länder behöver
Förenta Staterna med stora underskott i bytesbalansen inte betala med
reala värden, utan kan använda sedelpressen så länge som dollarn
accepteras som internationellt betalningsmedel. Beroendet av dollarn,
som fluktuerar på grund av Washingtons politik och finansmarknadernas
spekulationer, har genom den nuvarande skuldsituationen blivit
förödande för u-länderna. Priserna på olja och många andra råvaror
sätts i dollar och när dollarn faller gör de råvaruexporterande länderna
stora förluster. Motionärerna kräver mot denna bakgrund att regeringen
genom FN medverkar till att skapa en neutral världsvaluta, som
skall ersätta dollarn som reservvaluta. I motionen framhålls även att
underskottet i Förenta Staternas budget skapar problem inte bara för
u-länderna utan även för i-länderna och de socialistiska länderna. I
motionen föreslås att regeringen tar initiativ till att krav ställs från
Internationella valutafonden (IMF) på Förenta Staterna att nedbringa
underskottet.

Med anledning av motion Fi706 vill utskottet anföra följande.

År 1988 uppgick Förenta Staternas budgetunderskott till 150 miljarder
dollar och underskottet i bytesbalansen till nära 3 % av bruttonationalprodukten.
Den amerikanska ekonomin har under de senaste sex
åren uppvisat betydande bytesbalansunderskott. Förenta Staterna är
emellertid inte det enda land inom OECD-området som under en följd
av år haft en påtagligt negativ utveckling av utrikeshandeln. Exempel
på länder som under 1980-talet redovisat ännu större underskott är
Australien och Nya Zeeland. Bland de skandinaviska länderna är det
främst Danmark som uppvisar ett stort underskott, men även Norge
och Finland har de senaste två åren haft underskott som legat mellan 2
och 3 % av BNP. Motsvarande underskott var för Sverige 0,6 % år

1987 och 1,8 % år 1988.

Att obalanserna i den amerikanska ekonomin skapar oro för utvecklingen
i hela världsekonomin har sin grund i att Förenta Staterna är
den i storlek utan jämförelse mest betydande ekonomin. Förenta
Staternas dominans har också inneburit att dollarn efter andra världskriget
övertagit pundets roll som reserwaluta.

I yrkande 2 i motion Fi706 krävs att regeringen i Internationella
valutafonden verkar för att krav ställs på Förenta Staterna att strama åt
den interna ekonomin. Utskottet vill här framhålla att IMF endast
ställer sådana krav på länder som utnyttjar fondens krediter för att
stabilisera sin ekonomi. Förenta Staterna har inte några sådana krediter.
Däremot har flera OECD-länder, däribland Japan och även

OECD-sekretariatet, i sina senaste rapporter över tillståndet i den
amerikanska ekonomin kraftigt understrukit vikten av att administrationen
vidtar åtgärder för att successivt under de kommande tre åren

1989/90:FiU2

eliminera budgetunderskottet. Det ligger i hela OECD-områdets intresse
att utvecklingen i Förenta Staterna inte blir sådan att man tvingas
tillgripa hårda åtstramningsåtgärder för att snabbt reducera budget- och
bytesbalansunderskotten. Med stor sannolikhet skulle med en sådan
politik en recession i världsekonomin inte kunna undvikas med svåra
följder för bl.a. Västeuropa med sin i dag redan höga arbetslöshet. För
många u-länder skulle det ekonomiska läget ytterligare förvärras.

Med hänvisning till det anförda avstyrks motion Fi706 yrkande 2.

I yrkande 1 i motion Fi706 föreslås att Sverige tar initiativ i FN till
införandet av en neutral vårldsvaluta. Motionärerna anger två motiveringar
för detta. För det första skulle omvärlden därigenom slippa "att
betala jättebelopp för USA:s underskott" och för det andra skulle
dollarberoendet i världshandeln försvinna. Motionärerna ser bl.a. möjligheter
att genom en neutral världsvaluta stabilisera råvarupriserna,
vilket skulle få en positiv effekt på u-ländernas ekonomiska utveckling.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att underskotten i Förenta
Staternas budget och bytesbalans inger oro för stabiliteten i det
internationella betalningssystemet. Det bör emellertid framhållas att
det är ett felaktigt påstående, som motionärerna hävdar, att den stora
utlandsskulden inte innebär några kostnader för Förenta Staterna. Det
är riktigt att den växande amerikanska utlandsskulden varit lätt att
finansiera på grund av dollarns ställning som reservvaluta. Detta har
dock lett till en växande utlandsskuld och därmed stigande räntekostnader.

Vad gäller möjligheterna att ersätta dollarn som reservvaluta med en
neutral världsvaluta vill utskottet anföra följande.

Anda sedan andra världskrigets slut har med varierande intensitet en
diskussion förts om möjligheterna att skapa en världsvaluta. I motionen
nämns Keynes förslag att efter det andra världskrigets slut ersätta
pundet med bancor. Enligt Keynesplanen som framlades år 1943
skulle innehav av utländsk valuta avskaffas och ersättas med bancor.
Den nya världsvalutan skulle ha ett fast värde i förhållande till guld.
En viktig del av denna plan var en clearingunion. Genom avgifter,
som skulle bestraffa enskilda länder som tenderade att fa ett underskott
eller överskott i handeln med omvärlden, skulle större obalanser i
världshandeln undvikas. Efter Keynesplanen har flera förslag väckts att
reformera det internationella betalningssystemet. Förslagen har i flera
fall inneburit att IMF skulle fa en mer framträdande roll än vad
organisationen för närvarande har. Valutafonden skulle närmast ikläda
sig rollen som en internationell centralbank. De olika förslag som
väckts till en valutareform har emellertid hittills avvisats. Orsaken till
detta är främst oviljan hos de enskilda länderna att överlämna beslutanderätten
vad gäller penningpolitikens utformning till en överstatlig

1989/90:FiU2

myndighet. I princip skulle detta förutsätta en betydande samstämmighet
om inriktningen av den ekonomiska politikens mål och medel.
Någon sådan samstämmighet har inte förelegat och föreligger heller
icke i dag. Några aktuella förslag till en valutareform enligt de riktlinjer
som anges i motion Fi706 föreligger heller icke.

Avslutningsvis kan även nämnas att det i början av 1960-talet vid en
UNCTAD-konferens framlades ett förslag till valutareform som särskilt
skulle beakta u-ländernas problem. Enligt denna plan skulle IMF ge ut
en ny internationell valuta med en grupp av råvaror, främst sådana
som produceras av u-länderna, som säkerhet. Genom köp och försäljning
av denna grupp varor och genom operationer på råvarumarknaderna
skulle prisnivån för denna varugrupp stabiliseras. Denna plan
betraktades emellertid inte som praktiskt genomförbar. Den kritik som
utskottet tidigare redogjort för vad gäller Keynesplanen och dess efterföljare
drabbar också detta förslag till valutareform.

Med hänvisning till vad utskottet anfört avstyrks motion Fi706
yrkande 1.

I motion Fi713 hävdas att Förenta Staternas dominans måste brytas i
Världsbanken och IMF. Världsbanken och IMF skall öppna sig för
insyn. Samma offentlighetsregler bör gälla här som i FN-systemet i
stort. Parlamenten måste få möjlighet att utöva sin kontroll. Pressen
och allmänheten har rätt till information. Världsbanken måste ändra
filosofi och arbetssätt så att den förtjänar beteckningen "multilateral
utvecklingsbank". Alternativet är att skapa en ny utvecklingsbank, en
FN-bank. I motionen krävs att regeringen tar initiativ dels till att
införa offentlighetsprincipen i Väldsbanksgruppen, dels till diskussioner
om möjligheten att skapa en FN-bank.

Utskottet vill med anledning av motion Fi713 anföra följande.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner i vilka vänsterpartiet
kommunisterna har ställt sig starkt kritiska till den verksamhet
som bedrivs av Värlsbanksgruppen (se t.ex. FiU 1985/86:12 och
1988/89:FiUl 1). Kraven på ökad insyn i Världsbankens och IMF:s
utlånings- och rådgivningsverksamhet och kravet på att undersöka
möjligheterna att skapa en helt ny FN-bank motiverar motionärerna
på samma sätt som i tidigare motioner med bl.a. att Förenta Staternas
dominans inom dessa institutioner måste brytas, att IMF:s lånevillkor
för u-länderna är orimliga och att miljöhänsyn vid olika stödprojekt
inte beaktas i tillräcklig omfattning.

Det kan här finnas skäl att i korthet beskriva Världsbanksgruppens
verksamhet . Världsbanksgruppen som länge varit en av de viktigaste
finansieringskällorna för u-länderna har till följd av 1980-talets skuldkris
kommit att få än större betydelse, dels genom kraftigt ökad
utlåning, dels genom mer omfattande ekonomisk-politisk rådgivning.
Såväl bankens rådgivning som den ökade utlåningen har i växande
grad kommit att innebära ett närmare samarbete mellan banken och
svenska bilaterala utvecklingsinsatser, särskilt i Afrika. Huvuddelen av

1989/90:FiU2

Världsbankens utlåning äger rum på marknadsmässiga villkor genom 1989/90:FiU2
IBRD (International Bank for Reconstruction and Development).

Denna får sitt kapital genom att samtliga medlemsländer, efter ekonomisk
styrka, tecknar andelar i bankens kapital. Banken lånar på
kapitalmarknaden för att finansiera sin egen utlåning. Genom att
bankens kapital är garanterat av medlemsländerna kan IBRD-lånen ges
på gynnsammare villkor än vad de flesta u-länder annars skulle fa
tillgång till.

Världsbanken är sålunda en långivande institution och är beroende
av den internationella kapitalmarknaden. Som utskottet ser det är
u-länderna betjänta av att banken har en hög utlåningskapacitet. Det
innebär bl.a. att det är viktigt för bankens verksamhet att de stora
bidragsgivarna inte minskar sina andelar.

Som framgått av det anförda anser utskottet att Världsbanksgruppen
är en viktig del i arbetet med att stödja u-ländernas strävan att
åstadkomma en positiv ekonomisk utveckling. Detta betyder emellertid
inte att bankens och lMF:s nuvarande inriktning av utlåningspolitiken
går fri från kritik. Det kan här nämnas att riksdagen i enlighet med ett
förslag från folkpartiet har begärt att regeringen tillsätter en parlamentarisk
utredning som skall belysa det multilaterala biståndet
(1988/89:UU18 s. 61, rskr. 163, dir. 1989:39). I likhet med utrikesutskottet
(1988/89:UU18 s. 75) förutsätter finansutskottet att frågan om
Världsbanksgruppens ekologiska och sociala ansvar såväl som syfte,
mål, effektivitet, öppenhet, organisation m.m. torde kunna prövas
inom ramen för denna utredning.

Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motion Fi713.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Förenta Staternas budgetunderskott
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi706 yrkande 2,

res. I (vpk)

2. beträffande införandet av en neutral världsvaluta
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi706 yrkande 1,

res. 2 (vpk)

3. beträffande Världsbanksgruppens verksamhet
att riksdagen avslår motion 1988/89:Fi713.

res. 3 (vpk. mp)

Stockholm den 24 oktober 1989
På finansutskottets vägnar

Anna-Greta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Arne Andersson i Gamleby (s), Gunnar Björk (c), Per Olof
Håkansson (s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Filip Fridolfsson
(m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén (c), Lars-Ove Hagberg (vpk), Carl
Frick (mp), Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s), Maria Hed (s)
och Inger René (m).

Reservationer

1. Förenta Staternas budgetunderskott (mom. 1)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "I
yrkande 2" och på s. 3 slutar med "yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening måste krav ställas på Förenta Staterna att
strama åt den interna ekonomin. Den förda ekonomiska politiken har
skapat en instabilitet i ekonomin som kan få katastrofala följder.
Sverige bör därför genom sin representation i IMF och OECD mer
bestämt än hittills ställa krav på att den nuvarande administrationen
redovisar en realistisk plan över hur budgetunderskottet skall kunna
nedbringas. Vad utskottet anfört med anledning av motion Fi706
yrkande 2 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande Förenta Staternas budgetunderskott
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Fi706 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Införandet av en neutral världsvaluta (mom. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Utskottet
delar" och på s. 4 slutar med "yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet är av samma uppfattning som motionärerna att dollarns
användning som reservvaluta skapar mycket stora problem i världsekonomin.
Samtidigt som Förenta Staterna med lätthet kunnat finansiera
en växande utlandsskuld oavsett de bakomliggande orsakerna till den
allt större skuldsättningen (jfr t.ex. finansieringen av Vietnamkrigets
kostnader) har instabiliteten i det nuvarande internationella betalningssystemet
blivit alltmer uppenbar. En spekulationsvåg mot dol -

1989/90:FiU2

larn, som exempelvis kunnat bli följden av den oro i den kapitalistiska 1989/90:FiU2
lekstugan på New York-börsen i oktober 1989 som uppstod på grund
av att ett amerikanskt flygbolag råkade i finansiella svårigheter, skulle
få katastrofala följder för världshandeln och för såväl i-ländernas som
u-ländernas ekonomier.

Utskottet är medvetet om de mycket stora svårigheter som föreligger
att genomföra en global valutareform. Tidigare förslag har förkastats på
grund av att det inte gått att uppnå enighet om de fundamentala målen
för den ekonomiska politiken. Som utskottet ser det måste emellertid
världshandelns beroende av dollarn brytas. Det nuvarande systemet har
varit förödande för främst u-länderna. Enligt utskottets mening bör
Sverige mot här angiven bakgrund aktualisera — lämpligen i FN
— införandet av en ny världsvaluta.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande införandet av en neutral världsvaluta
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi706 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Världsbanksgruppens verksamhet (mom. 3)

Lars-Ove Hagberg (vpk) och Carl Frick (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar med "Utskottet
vill" och på s. 5 slutar med "motion Fi713" bort ha följande
lydelse:

Utskottet är av samma uppfattning som motionärerna att Världsbanken
och IMF måste öppna sig för insyn och ändra sin filosofi och
sitt arbetssätt.

Till skillnad från andra FN-organ är banken en sluten institution.

Parlamenten och allmänheten har ingen insyn i Världsbankens verksamhet
och planer. Samma offentlighetsregler bör gälla här som i
FN-systemet i stort. Parlamenten måste få möjlighet att utöva kontroll
samtidigt som press och allmänhet har rätt till information.

Världsbanken och IMF måste överge Reaganomics. Tillväxt byggd på
en exportstrategi måste ersättas med en hållbar utveckling utifrån
u-ländernas reella förutsättningar. Det är vidare ett absolut krav att
banken omarbetar eller om så är nödvändigt lägger ned projekt som
ofrånkomligen leder till miljöskador. De av projekten direkt berörda
måste tillfrågas, både i planering och genomförande.

Den kritik mot Världsbankens och IMF:s verksamhet som utskottet
här ställt sig bakom har tidigare i olika sammanhang riktats mot dessa
institutioner. Världsbanken har också erkänt fel och lovat bättring.

Men detta är en läpparnas bekännelse. Ingenting händer, kritiken
tystnar eller upprepas till ingen nytta. Denna handlingsförlamning
förklaras bl.a. av att kritiken inte på parlaments- och/eller regeringsnivå
följs upp på ett seriöst sätt. Detta kan exemplifieras av regeringens
behandling av motionsyrkanden vid det förra riksmötet (1988/89:UU18

s. 75), i vilka också stark kritik enligt här angivna linjer riktades mot 1989/90:FiU2
Världsbanken. Yrkandena avslogs av riksdagen med motiveringen att
en av riksdagen begärd utredning om en översyn av svenskt multilateralt
utvecklingssamarbete skall ta upp frågor rörande bl.a. bankens
öppenhet, inriktning av verksamhet samt sociala och ekologiska ansvar.
När sedan direktiven till utredningen (dir. 1989:39) presenteras
berörs inte dessa frågor. Som utskottet ser det, väcker detta farhågor att
det inte är möjligt att inom ramen för de förutsättningar som bildar
utgångspunkt för Världsbankens verksamhet skapa en fungerande multilateral
utvecklingsbank. Utskottet delar motionärernas uppfattning att
initiativ bör tas till diskussioner om möjligheter att skapa en FN-bank.

Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi713.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande Världsbanksgruppens verksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Fi713 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

gotab 99120, Stockholm 1989