Vårdnadsbidrag
Betänkande 1993/94:SoU25
Socialutskottets betänkande
1993/94:SOU25
Vårdnadsbidrag
Innehåll
- Sammanfattning
- Propositionen
- Motioner väckta med anledning av propositionen
- Utskottet
- Hemställan
- Reservationer
- Bilaga 1
- Innehållsförteckning
1993/94
SoU25
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens proposition 1993/94:148 om vårdnadsbidrag och nio motioner som väckts med anledning av propositionen. I betänkandet behandlas också tretton motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1994.
I ett särskilt betänkande behandlar utskottet motioner från den allmänna motionstiden om olika barnomsorgsfrågor.
Utskottet har inhämtat yttranden över propositionen och motionerna från skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet.
Utskottet tillstyrker motionerna (s, nyd och v) om avslag på propositionen och avstyrker propositionen i dess helhet liksom motionerna om ändring i propositionens förslag.
Utskottet avstyrker även övriga motioner (s, nyd och v).
Utskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter har i en reservation tillstyrkt propositionen i dess helhet och avstyrkt motioner om avslag på propositionen och om ändringar i propositionens förslag. Reservationer har också lämnats av s-ledamöterna och nyd-ledamoten. V-suppleanten har i en meningsyttring redovisat sin syn på föräldraförsäkringen.
Propositionen
I proposition 1993/94:148 om vårdnadsbidrag har regeringen (Socialdepartementet) föreslagit riksdagen att anta förslag till
1. lag om vårdnadsbidrag,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.,
4. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
6. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
7. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter,
8. lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620),
9. lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag,
10. lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag,
11. lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadsbidrag till folkpension,
Regeringen har vidare föreslagit
12. att riksdagen till Vårdnadsbidrag för budgetåret 1994/95 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 3 700 000 000 kr,
13. att riksdagen till Riksförsäkringsverket på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 8 000 000 kr,
14. att riksdagen till Ersättning till Postverket m.m. på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 1 100 000 kr,
15. att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag Riksförsäkringsverket för budgetåret 1994/95 anvisar 16 300 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 6,
16. att riksdagen under femte huvudtitelns ramanslag Allmänna försäkringskassor för budgetåret 1994/95 anvisar 40 000 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 6,
17. att riksdagen under femte huvudtitelns förslagsanslag Ersättning till Posten AB m.m. för budgetåret 1994/95 anvisar 6 900 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 6,
18. att riksdagen under sjunde huvudtitelns ramanslag Riksskatteverket för budgetåret 1994/95 anvisar 1 500 000 kr utöver vad som föreslagits i prop. 1993/94:100 bil. 8.
Lagförslagen fogas till betänkandet som bilaga 1.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta har överlämnats till skatteutskottet.
Motioner väckta med anledning av propositionen
1993/94:So45 av Margareta Viklund och Liisa Rulander (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tiden för ett adoptivbarns ankomst till familjen likställs med tiden för ett barns födelse,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vårdnadsbidrag bör utgå i tre år efter adoptivbarns ankomst till sin nya familj.
1993/94:So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:148 om införandet av vårdnadsbidrag,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utbyggnad av föräldraförsäkringen som en bättre valfrihetsreform,
1993/94:So47 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen avslår proposition 1993/94:148 i dess helhet.
1993/94:So48 av Märtha Gårdestig (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den tidpunkt då adoptivföräldrar får barnet i sin vård bör jämställas med tidpunkten för ett barns födelse,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att adoptivföräldrar bör ges rätt till lika lång tjänstledighet som biologiska föräldrar.
1993/94:So49 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:148 Vårdnadsbidrag.
1993/94:So50 av Birgit Henriksson (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att bestämmelserna om vårdnadsbidrag skall gälla i tillämpliga delar också vid adoption av barn,
2. att riksdagen beslutar att tidpunkten då den försäkrade fått barnet i sin vård skall vad avser vårdnadsbidrag jämställas med tidpunkten för ett barns födelse.
1993/94:So51 av Inger Lundberg och Maud Björnemalm (s) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens proposition 1993/94:148 om vårdnadsbidrag.
1993/94:So52 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas at riksdagen antar regeringens förslag till ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att uttag av garantidagar enligt äldre bestämmelser för barn som är födda före september 1991 kan ske fram till den 30 juni 1999.
1993/94:So53 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition 1993/94:148 om vårdnadsbidrag.
Yrkande 3 i motion 1993/94:So46 behandlar utskottet i betänkandet 1993/94:SoU29 Barnomsorg m.m.
Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994
1993/94:So601 av Anne Rhenman (-) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att möjligheterna för privat barnomsorg i hemmet bör underlättas,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökade möjligheter att skapa arbetstillfällen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skattelättnader och minskade sociala kostnader för privat barnomsorg i hemmet.
1993/94:So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varför vårdnadsbidraget måste avvisas,
1993/94:So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdnadsbidrag,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjernas ekonomi.
1993/94:So609 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att adoptivbarn skall berättiga till ett eventuellt vårdnadsbidrag i två år, i likhet med alla andra svenska barn.
1993/94:So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdnadsbidrag,
1993/94:So615 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för familjepolitiken.
1993/94:Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de 90 dagarna med garantibelopp tas bort ur föräldraförsäkringen,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tiden för tjänstledighet inte får höjas från 18 månader till tre år,
1993/94:A815 av Karin Starrin m.fl. (c) vari yrkas
41. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vårdnadsbidraget bör utformas så att det reellt ökar småbarnsföräldrarnas möjlighet till förkortad arbetstid,
42. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att avdrag för barnomsorgskostnader får göras för alla former av barnomsorg,
Ärendets beredning i utskottet
Utskottet har inhämtat yttranden över propositionen och motionerna från skatteutskottet, socialförsäkringsutskottet och arbetsmarknadsutskottet. Yttrandena fogas till promemorian som bilagorna 2--4.
Flera skrivelser med synpunkter på förslagen i propositionen har också inkommit till socialutskottet.
Utskottet har överlämnat förslaget i propositionen till lag om ändring i lagen (1991:586) om särskild inkomstskatt för utomlands bosatta till skatteutskottet.
Utskottet
Propositionen
I propositionen föreslås en ny lag om vårdnadsbidrag. Enligt lagförslaget skall vårdnadsbidrag lämnas med 2 000 kr per månad för barn i åldrarna ett till tre år som inte har plats i den offentligt finansierade barnomsorgen. Också när det är fråga om ett adoptivbarn föreslås vårdnadsbidrag utges till dess barnet fyllt tre år.
Vårdnadsbidraget är avsett att ge stöd för den som väljer att avstå från förvärvsarbete för att själv vårda sitt barn eller som väljer annan barnomsorg än den som tillhandahålls av eller får ekonomiskt stöd av en kommun. Genom bidraget får också dessa familjer del av det allmänna stöd som tillfaller barnfamiljer med tillgång till offentligt finansierad barnomsorg. Vårdnadsbidrag föreslås i enlighet med detta inte utges för tid då barnet har en heltidsplats inom kommunal barnomsorg eller enskild barnomsorg som får stöd av kommunen. Med heltid avses enligt propositionen mer än 30 timmar per vecka. Om barnet inom sådan barnomsorg har en plats som avser 16--30 timmar per vecka föreslås vårdnadsbidrag utgå med 700 kr per månad och om platsen avser högst 15 timmar per vecka med 1 350 kr per månad.
I propositionen framhålls att de tidsgränser som föreslås bör bli föremål för noggrann uppföljning, särskilt med avseende på de deltidsarbetandes situation.
Grundtanken bakom vårdnadsbidraget är att öka föräldrarnas valmöjligheter när det gäller att ta ansvar för barnets vård och fostran. Ett av syftena med vårdnadsbidraget är därmed att bidra till föräldrarnas möjlighet att betala kostnader för sådan barnomsorg som inte ekonomiskt stöds av kommunen. Vårdnadsbidraget föreslås bli skattepliktigt som intäkt av tjänst. Vidare föreslås att barnomsorgskostnader för enskild barnomsorg skall vara avdragsgilla vid taxeringen om den skattskyldige har förvärvsarbetat eller studerat på minst halvtid. Avdragsrätten föreslås kopplas till vårdnadsbidraget och beloppsmässigt begränsas till vad den skattskyldige uppburit i vårdnadsbidrag under året. I propositionen framhålls att i vissa fall kan en ej önskad årsskifteseffekt uppstå som är svår att undvika. Det gäller i situationer där bidraget betalas ut retroaktivt i början av ett år och avser slutet av föregående år, och då föräldern har betalt barnomsorgskostnader för den tid bidraget avser. Bidragsbeloppet kan då inte åberopas för avdrag för barnomsorgskostnaden. Ändringar föreslås i flera skattelagar.
Enligt propositionen skall vårdnadsbidraget och barnomsorgskostnader inte påverka storleken på bostadsbidraget.
Vidare föreslås en ändring i socialtjänstlagen så att kommunerna liksom enskilda förskolor som får bidrag av en kommun åläggs att lämna uppgift till försäkringskassan om vilka barn mellan ett och tre år som har plats inom förskoleverksamheten.
Rätten till hel ledighet för vård av barn föreslås förlängas till tre år från barnets födelse, vilket föranleder ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. Beträffande adoptivbarn finns inte, enligt propositionen, samma anledning att förlänga den särskilda rätt till ledighet som är relaterad till när arbetstagaren fick barnet i sin vård. Den regeln får betydelse när barnet är äldre än ett och ett halvt år vid den tidpunkt det kommer till sina adoptivföräldrar. Vårdnadsbidraget föreslås utges bara till dess barnet fyllt tre år, också när det är fråga om ett adoptivbarn. Adoptivföräldrarnas särskilda rätt till ledighet bör, enligt propositionen, därför även fortsättningsvis gälla under ett och ett halvt år från den tidpunkt då de fick barnet i sin vård.
I samband med införandet av ett vårdnadsbidrag föreslås att de 90 dagarna i föräldraförsäkringen som ersätts med belopp motsvarande garantinivån tas bort, liksom de 90 dagar vid flerbarnsbörd som ersätts på samma sätt. Detta innebär ändringar i lagen (1962:381) om allmän försäkring. Vissa övergångsbestämmelser föreslås i samband med detta.
Föräldrar till barn som är födda under juli eller augusti 1991 föreslås få behålla 60 resp. 30 dagar med belopp enligt garantinivån enligt de äldre bestämmelserna. Garantidagar som inte tagits ut före den 1 juli 1996 föreslås vara förverkade.
I propositionen anförs att minskningen av antalet föräldrapenningdagar innebär en försämring för de föräldrar som efter reformens ikraftträdande har rätt till föräldrapenning men inte till vårdnadsbidrag, dvs. de som vid reformens ikraftträdande har barn som är mellan tre och åtta år och som inte har utnyttjat föräldrapenningen fullt ut. För denna grupp föreslås därför äldre föreskrifter i fråga om rätten till föräldrapenning gälla. Ett bibehållande av rätten att ta ut garantidagar till dess barnet har fyllt åtta år eller den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret innebär dock att Riksförsäkringsverket och försäkringskassorna måste underhålla ADB-system och bibehålla rutiner för garantidagarna åtminstone till 1999. Regeringen anser inte detta vara ekonomiskt och administrativt försvarbart. Övergångsbestämmelserna föreslås därför begränsas till två år efter ikraftträdandet av vårdnadsbidraget. Förslaget innebär att de föräldrapenningdagar som inte tagits ut före den 1 juli 1996 skall vara förverkade.
Bruttokostnaden för vårdnadsbidraget kombinerat med en avdragsrätt för styrkta kostnader för barnomsorg som inte får offentligt stöd har i propositionen beräknats till 3,7 miljarder kronor. Skatteintäkterna har beräknats till 900 miljoner kronor och besparingen av borttagandet av tre månader med garantidagar till 500 miljoner kronor. Nettokostnaden för vårdnadsbidraget uppgår därmed, enligt propositionen, till 2,3 miljarder kronor. Förslaget har finansierats genom budgetförstärkningar i budgetpropositionen. Till vårdnadsbidrag för budgetåret 1994/95 föreslås riksdagen därmed under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på 3,7 miljarder kronor.
De ökade skatteintäkterna för kommunerna föranleder en reglering mellan staten och kommunsektorn. Regleringen för andra halvåret 1994 kommer, enligt propositionen, att göras i samband med kompletteringspropositionen 1994.
Införandet av vårdnadsbidraget innebär vidare vissa administrativa kostnader. För administration av vårdnadsbidraget som föreslås utbetalas fr.o.m. juli månad 1994 måste ett tillfälligt ADB-system byggt på befintliga register skapas under våren. Kostnader uppstår också under innevarande budgetår för blanketter, porto samt information. I propositionen föreslås därför att riksdagen på tilläggsbudget för innevarande budgetår anvisar dels ett ramanslag på 8 miljoner kronor till Riksförsäkringsverket, dels ett förslagsanslag på 1,1 miljoner kronor till Ersättning till Postverket m.m.
Vidare föreslås riksdagen för budgetåret 1994/95 utöver vad riksdagen beslutat med anledning av proposition 1993/94:100 bil. 6 (bet. 1993/94:SfU23, rskr. 204 och bet 1993/94:SfU12, rskr. 000) dels till Riksförsäkringsverket anvisa ett ramanslag på 16,3 miljoner kronor, dels till Allmänna försäkringskassor anvisa ett ramanslag på 40 miljoner kronor, dels till Ersättning till Posten AB m.m. anvisa ett förslagsanslag på 6,9 miljoner kronor. Slutligen föreslås riksdagen för budgetåret 1994/95 till Riksskatteverket anvisa 1,5 miljoner kronor utöver vad riksdagen beslutat med anledning av proposition 1993/94:100 bil. 8 (bet. 1993/94:SkU22, rskr. 168).
Motionsyrkanden m.m. som avser förslagen i propositionen
Frågan om avslag på propositionen
I fem motioner yrkas avslag på propositionen i dess helhet.
I motion So49 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas sålunda att riksdagen avslår propositionen. Motionärerna anför att regeringen, i det mycket svåra ekonomiska läge som Sverige befinner sig i, lägger fram en proposition som sammantaget kostar mer än 3,7 miljarder kronor och som mest gynnar familjer med högavlönade män och kvinnor. Orättvisorna ökar och jämställdheten hotas. Vårdnadsbidraget blir en kvinnofälla och marginaleffekterna är extrema. För LO:s 450 000 kvinnor som arbetar deltid blir det knappt lönsamt att arbeta, detsamma gäller också heltidsarbetande kvinnor i låglöneyrken.
Enligt motionärerna gäller i verkligheten inte talet om att vårdnadsbidraget skall underlätta för föräldrar att minska sin arbetstid när barnen är små. Den vanligast förekommande formen av deltidsarbete när barnen är små är 30 timmar per veckan. Det betyder att barnomsorg behövs mer än 30 timmar per vecka och då utgår inget vårdnadsbidrag alls. Inte heller ensamstående kommer att få någon nytta av vårdnasbidraget då de måste arbeta minst 30 timmar per vecka för att försörja sig. För de kvinnor som väljer att stanna hemma är vårdnadsbidraget ett bakslag för jämställdheten. Kvinnorna blir åter igen beroende av männens inkomster och tappar fotfästet på arbetsmarknden. Tre års tjänstledighet är lång tid, och risken är stor att många kommer att utestängas från arbetsmarknaden.
Regeringen har, enligt motionärerna, inte angivit var pengarna till reformen skall tas. Samtidigt som budgetunderskottet är över 200 miljarder kronor talas det i propositionen om att allmänna besparingar skall finansiera vårdnadsbidraget. För motionärerna är det uppenbart att det inte finns några pengar till vårdnadsbidraget.
Slutligen framhåller motionärerna att socialdemokraterna står för den bästa familjepolitiken, med föräldraförsäkring, barnbidrag lika för alla barn, bra barnomsorg och skola för alla barn.
Också i motion So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen avslår propositionen (yrkande 1). Motionärerna anför att de i tidigare motioner har radat upp olägenheterna med införandet av ett vårdnadsbidrag (se nedan motionerna So605 och So610). Det finns, enligt motionärerna, risk för att vårdnadsbidraget leder till förhöjda avgifter inom barnomsorgen och att föräldrar av ekonomiska skäl därför inte begär daghemsplats. De som då drabbas är de mest utsatta barnen som av sociala skäl behöver vara på daghem.
I motion So47 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen avslår propositionen i dess helhet. Regeringen begär att riksdagen skall anslå 3,7 miljarder kronor för att finansiera vårdnadsbidraget. Regeringen anser sig ha finansierat det föreslagna vårdnadsbidraget genom allmänna budgetförstärkningar. Motionärerna anser att så inte är fallet. Redan i dag är kostnaderna för familjepolitiken alldeles för höga. Motionärerna anser att i dagens ytterst bekymmersamma ekonomiska läge är detta en anmärkningsvärd brist på ekonomiskt ansvarstagande. I motion So615 har motionärerna presenterat ett förslag till familjepolitik som är avsevärt mindre kostsamt för skattebetalarna (se nedan).
I motion So51 av Inger Lundberg och Maud Björnemalm (s) yrkas att riksdagen avslår propositionen. Motionärerna anför att den svenska föräldraförsäkringen är unik i världen. Den sätter barnet i centrum och har genom sin flexibilitet givit familjer med mycket olika villkor möjlighet att utnyttja tiden med barnen efter sitt behov. Sverige har också en internationellt sett unikt välutbyggd barnomsorg av hög kvalitet. Familjepolitiken har gjort det möjligt att förena jämställdhet mellan kvinnor och män med en trygg uppväxt för barnen. Regeringens förslag innebär, enligt motionärerna, att föräldrar får betalt för att avstå från den kommunala barnomsorgen och i stället engagera anhöriga som barnvakter eller skaffa barnflicka till barnen. Småbarnsmammor som vill satsa på kommunal barnomsorg och halvtidsarbete genom vårdnadsbidraget får marginaleffekter som gör att det inte lönar sig att arbeta. Det finns risk för att de barn som har störst behov av en barnomsorgsplats inte får det, då en ekonomiskt trängd småbarnsfamilj med speciella problem ställs inför valet att avstå från vårdnadsbidraget för att ge barnet en daghemsplats.
Slutligen anför motionärerna att de finner det anmärkningsvärt att regeringen i en situation med ett dramatiskt budgetunderskott lägger fram ett förslag som kraftig ökar det statliga budgetunderskottet.
I motion So53 av Margareta Israelsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen beslutar avslå propositionen. Motionärerna citerar FN:s barnkonvention och menar att det förslag som nu läggs fram av regeringen innebär att föräldrar som förvärvsarbetar får mindre tid med sina barn än tidigare, vilket strider mot konventionens uttalande att barnets bästa skall komma i första rummet.
Genom föräldraförsäkringens flexibilitet har barnens rätt till tid med föräldrarna stärkts. Många familjer har "sparat" garantidagar för att utnyttja under barnets uppväxt, från inskolning på dagis till inskolning i grundskolan. Motionärerna framhåller att samtidigt som staten premierar föräldrar som är hemma med sina barn, genom införande av vårdnadsbidrag, inskränker staten de ekonomiska möjligheterna för förvärvsarbetande att tillbringa mer tid tillsammans med sina barn. Än mer anmärkningsvärt finner motionärerna det att de föräldrar som inte utnyttjar garantidagarna före den 1 juli 1996 förlorar dem.
Också i tre motioner från den allmänna motionstiden yrkas att vårdnadsbidraget inte införs.
I motion So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdnadsbidrag (yrkande 5). I motionen anförs, liksom i motion So49, att den socialdemokratiska famljepolitiken har varit framgångsrik och lett till att välfärden varit relativt jämnt fördelad. Vårdnadsbidraget är en dyrbar reform som det inte finns ekonomiskt utrymme för i det ekonomiska läge Sverige befinner sig i, och som inte heller ökar valfriheten för barnfamiljerna. Motionärerna säger därför nej till förslaget.
I motion So605 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om varför vårdnadsbidraget måste avvisas (yrkande 1). Motionärerna anser att vårdnadsbidraget inte är en bra reform. Den motverkar jämlikheten mellan män och kvinnor och konserverar gamla könsrollsmönster. Vårdnadsbidraget leder till lägre livslön, mindre sjukpenning och en fattigare ålderdom. Bidraget är en fattigdomsfälla, som motionärerna kraftigt vill avvisa.
I motion So610 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårdnadsbidrag (yrkande 1). Motionärerna anför att vårdnadsbidraget ger signalen att kvinnorna inte hör hemma på arbetsmarknaden under småbarnsåren och att förvärvsarbetande kvinnor med barn utgör en kostnad för samhället. Vårdnadsbidraget kan vidare fresta småbarnsföräldrar att hanka sig fram med tillfälliga lösningar av barnpassningen för att förstärka familjens ekonomi med ett vårdnadsbidrag. Motionärerna menar att barnomsorgen fyller två syften: att möjliggöra förvärvsarbete för föräldrar och att erbjuda alla barn rätt till en stimulerande uppväxt. För barn som far illa är vårdnadsbidraget inget stöd.
Adoptivföräldrars rätt till vårdnadsbidrag
I motion So50 av Birgit Henriksson (m) yrkas att riksdagen beslutar att bestämmelserna om vårdnadsbidrag i tillämpliga delar skall gälla också vid adoption av barn (yrkande 1) och att riksdagen beslutar att tidpunkten då den försäkrade fått barnet i sin vård vad avser vårdnadsbidrag skall jämställas med tidpunkten för ett barns födelse (yrkande 2).
I två motioner begärs tillkännagivanden till regeringen med likartad innebörd. I motion So45 av Margareta Viklund och Liisa Rulander (kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts dels om att tiden för ett adoptivbarns ankomst till familjen likställs med tiden för ett barns födelse (yrkande 1), dels om att vårdnadsbidrag bör utgå i tre år efter adoptivbarns ankomst till sin nya familj (yrkande 2). Även i motion So48 av Märtha Gårdestig (kds) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den tidpunkt då adoptivföräldrar får barnet i sin vård bör jämställas med tidpunkten för ett barns födelse (yrkande 1), samt vad i motionen anförts om att adoptivföräldrar bör ges rätt till lika lång tjänstledighet som biologiska föräldrar (yrkande 2).
I alla tre motionerna framhålls att adoptivbarn i Sverige har varit helt likställda med biologiska barn vad gäller familjeförmåner. Adoptivbarns ankomst till familjen har likställts med tiden för ett biologiskt barns födelse. Motionärerna menar att utformningen av vårdnadsbidraget missgynnar adoptivfamiljerna. Samtidigt framhålls att adoptivbarn ofta har särskilda behov av de nya föräldrarna och att de äldre adoptivbarnen har ett stort behov av att under en längre tid få knyta trygga relationer till sina adoptivföräldrar. Även vid utgivande av vårdnadsbidrag och vid rätt till ledighet bör adoptivbarns ankomst till familjen därför likställas med barns födelse.
Också i motion So609 av Bengt-Ola Ryttar (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att adoptivbarn skall berättiga till ett eventuellt vårdnadsbidrag i två år, i likhet med alla andra svenska barn. Motionären anser att vårdnadsbidraget innebär ett stort steg tillbaka för det jämställdhetsarbete som bedrivits i Sverige under många år. Förslaget bör därför avvisas. Om riksdagen ändå beslutar att införa ett vårdnadsbidrag måste detta dock utformas så att adopterade barn likställs med biologiska barn.
Vårdnadsbidragets utformning
I motion A815 av Karin Starrin m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att vårdnadsbidraget bör utformas så att det reellt ökar småbarnsföräldrarnas möjlighet till förkortad arbetstid (yrkande 41). Motionärerna pekar på att kvinnors vardag ofta är pressad. Detta gäller framför allt heltidsarbetande kvinnor med små barn. Det aviserade vårdnadsbidraget måste därför, enligt motionärerna, ge föräldrarna ekonomiska möjligheter att förkorta sin arbetsdag. Speciellt viktigt är det att förbättra situationen för ensamstående föräldrar. Vårdnadsbidraget bör vara beskattat och pensionsgrundande.
Garantidagar
I motion So52 av Lennart Fremling (fp) yrkas att riksdagen antar regeringens förslag till ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att uttag av garantidagar enligt äldre bestämmelser för barn som är födda före september 1991 kan ske fram till den 30 juni 1999. Motionären anför att enligt lagen om allmän försäkring kan s.k. garantidagar i föräldraförsäkringen tas ut av föräldrarna till dess att barnet fyllt 8 år eller den senare tidpunkt då barnet har avslutat det första skolåret. Med förslaget om vårdnadsbidrag upphör garantidagarna, vilket motionären finner rimligt. Motionären anser dock att övergångsbestämmelserna inte tillräckligt beaktar att familjer kan ha planerat in garantidagar fram till dess barnet gått ut det första skolåret. Har familjen sparat alla garantidagarna kan det, enligt motionären, bli svårt att hinna ta ut dem under en tvåårsperiod, speciellt om man har fler än ett barn.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande till socialutskottet överlämnat motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) yrkande 9. I motionsyrkandet begärs ett tillkännagivande till regeringen om att garantidagarna i föräldraförsäkringen bör tas bort.
Socialförsäkringsutskottet, som begränsat sitt yttrande till socialutskottet till att avse regeringens förslag till ändringar i föräldraförsäkringen samt förslag till medelsanvisning som rör försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket, motsätter sig att regeringens förslag genomförs. Utskottet anför:
Utskottet motsätter sig att regeringens förslag genomförs. Socialutskottet bör därför hemställa att riksdagen med bifall till motionerna So46 yrkande 1, So47, So49, So51 och So53 avslår propositionen i de delar utskottet nu behandlat och därvid även avslår motion Sf271 yrkande 9. Vid en sådan utgång kan motion So52 lämnas utan åtgärd. Vidare bör vid en sådan utgång motion So46 yrkande 2 inte föranleda något riksdagens uttalande.
I en avvikande mening har socialförsäkringsutskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter anfört att de tillstyrker att garantidagarna i föräldraförsäkringen tas bort på föreslaget sätt under förutsättning att riksdagen beslutar införa vårdnadsbidrag i enlighet med regeringens förslag. Ledamöterna delar därvid regeringens uppfattning att det av administrativa skäl är nödvändigt att tidsmässigt begränsa föräldrapenning för garantidagar enligt äldre bestämmelser till utgången av juni 1996.
Rätt till ledighet för vård av barn, m.m.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande till socialutskottet överlämnat motion Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) yrkande 11. I motionen avstyrks en förlängd föräldraledighet till tre år. En så lång ledighet är en kvinnofälla, framhåller motionärerna.
Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande inte tagit ställning till frågan om lämpligheten av att införa ett vårdnadsbidrag utan begränsat sitt yttrande till att behandla frågan om utsträckt rätt till ledighet för vård av barn. Sammanfattningsvis gör utskottet den bedömningen att förslaget om en förlängd föräldraledighet på sätt som föreslås i propositionen bör avvisas. Utskottet anför bl.a. följande:
Enligt utskottets mening har konsekvenserna av en förlängd föräldraledighet inte belysts i förslaget om vårdnadsbidrag. I vart fall förs inte något resonemang i frågan, än mindre görs det någon analys av de effekter som ett genomförande av förslaget kan ge upphov till. Avsaknaden av en sådan analys är utan tvekan en försvårande omständighet när man skall ta ställning till frågan om en utsträckt ledighet. Vilka effekter har en utvidgad föräldrarledighet för de mindre företagen? Hur löser man vikariatsfrågan vid upprepade långa ledigheter? Påverkas skyddsregeln i 11 § föräldraledighetslagen av en så lång ledighet? Hur kan den enskilde anställde få del av kompetensutveckling och annan utbildning inom företaget? Vilken inverkan på lön och möjlighet att avancera inom företaget har en lång frånvaro från arbetet? En förlängd föräldraledighet kan troligen komma att få ytterligare konsekvenser när det gäller löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Som utskottet ser det måste dessa frågor utredas och en avvägning göras mellan olika intressen innan ett sådant förslag som det föreliggande genomförs.
Vidare anförs att Utredningen om ledighetslagstiftningen i dagarna lagt fram ett betänkande (SOU 1994:41) Ledighetslagstiftningen -- en översyn. Utredningen visar att redan nuvarande regler trots många positiva effekter också kan medföra vissa problem även om dessa inte synes vara alltför stora. Utskottet framhåller att för unga kvinnor kan den förlängda ledigheten komma att innebära svårigheter att över huvud taget ta sig in på arbetsmarknaden.
Arbetsmarknadsutskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter anför i en avvikande mening att någon ingående analys av effekterna av en treårig frånvaro från arbetsmarknaden i det nu föreliggande regeringsförslaget inte gjorts. Ledamöterna anser dock att det inte bör dras alltför långtgående slutsatser av den utredning om ledighetslagstiftningen som nyligen presenterats, eftersom denna utgår från nuvarande kortare ledighetsperioder. Ledamöterna utgår från att det är möjligt att praktiskt hantera problemen, men att det är viktigt med en aktiv uppföljning såväl ur arbetstagarens som arbetsgivarens synvinkel. Ledamöterna framhåller arbetsgivarens ansvar att underlätta för arbetstagarna att förena förvärvsarbete och föräldraskap samt att frågan om föräldraledighet i första hand är en fråga som den enskilde arbetstagaren själv har att ta ställning till. Ledamöterna tillstyrker därmed regeringens förslag att hel föräldraledighet som en konsekvens av införandet av vårdnadsbidraget utvidgas till tre år från barnets födelse. Ledamöterna delar regeringens bedömning att det inte finns samma anledning att förlänga rätten till föräldraledighet för adoptivföräldrar.
Avdrag för barnomsorgskostnader m.m.
I motion A815 av Karin Starrin m.fl. (c) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att avdrag för barnomsorgskostnader skall få göras för alla former av barnomsorg (yrkande 42). Motionärerna anser att avdrag för styrkta barnomsorgskostnader bör kunna utnyttjas för alla former av barnomsorg. Samtidigt framhålls att ett varierat utbud av barnomsorg med möjlighet till flexibla lösningar måste finnas att tillgå.
I motion So601 av Anne Rhenman (-) begärs ett tillkännagivande till regeringen om att möjligheterna för privat barnomsorg i hemmet bör underlättas (yrkande 1), om ökade möjligheter att skapa arbetstillfällen (yrkande 2) och om skattelättnader och minskade sociala kostnader för privat barnomsorg i hemmet (yrkande 3). Enligt motionären kvarstår, trots ny lag om barnomsorg, en rad problem kring de minsta barnen för många föräldrar. För dem som återgår till arbetslivet redan vid barnets ettårsdag är det inte enkelt att finna lösningar. Många skulle troligtvis välja att låta barnen vistas i sitt eget hem med en barnflicka om större möjlighet fanns till detta. Det finns gott om arbetskraft tillgänglig med hänsyn till dagens arbetsmarknad, varför möjligheten att på rimliga villkor anställa någon bör underlättas. Skatteavdrag för styrkta kostnader bör kombineras med minskade sociala avgifter eller inga alls för att göra kostnaderna för det enskilda hushållet rimliga. Detta skulle, enligt motionären, skapa ett stort antal arbetstillfällen.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande till socialutskottet propositionen och tillstyrker därmed avslagsyrkandena i motionerna. Utskottet anför bl.a. följande:
Skatteutskottet, som har att bedöma förslaget främst från skattetekniska utgångspunkter, vill först understryka att man i den ekonomiska situation som Sverige nu befinner sig i bör inrikta sig på att begränsa budgetunderskottet. Det föreslagna bidraget kommer att kosta 3,7 miljarder kronor om året och begränsar sig till föräldrar med barn i en mycket liten åldersgrupp, trots att underlag saknas för att närmare bedöma om just dessa barnfamiljer har ett särskilt behov av utökat stöd från samhällets sida. -- -- --
Enligt utskottets uppfattning fyller den föreslagna beskattningen med en motsvarande avdragsrätt inte något meningsfullt syfte, utan reglerna förvärrar tvärt om olägenheterna med vårdnadsbidraget. Därtill kommer att skattereglerna i onödan innebär en väsentligt utökad byråkrati hos skattemyndigheterna och ett ökat krångel för de skattskyldiga.
Skatteutskottets m-, fp-, c- och kds-ledamöter anför i en avvikande mening att skatteutskottet i sitt yttrande riktat häftig och överdriven kritik mot det föreslagna vårdnadsbidraget. Synpunkterna är, enligt ledamöterna, både av finanspolitisk, familjepolitisk, fördelningspolitisk och arbetsmarknadspolitisk art och grundar sig inte på någon allsidig analys av de aktuella frågorna. Ledamöterna anser att det bör ankomma på socialutskottet att göra denna allsidiga bedömning och att det ur strikt skatteteknisk bedömning inte finns anledning att avvisa förslaget. Ledamöterna vill dock peka på att i den mån vårdnadsbidrag kommer att medges retroaktivt för tid som avser ett avslutat beskattningsår bör vårdnadshavaren också beviljas avdragsrätt för de kostnader som kan ha uppstått under samma tid. Ledamöterna tillstyrker därmed propositionen i vad avser skattefrågor och avstyrker motionerna i motsvarande delar.
I ett särskilt yttrande anför nyd-ledamoten att regeringens förslag är förenat med sådana nackdelar att det inte bör genomföras.
Utskottets bedömning
I det mycket svåra ekonomiska läge som Sverige befinner sig i visar regeringen en anmärkningsvärd brist på ekonomiskt ansvarstagande genom att lägga fram förslag om införande av ett vårdnadsbidrag som av regeringen bedöms kosta mer än 3,7 miljarder kronor brutto och ca 2,3 miljarder kronor netto. När budgetunderskottet är över 200 miljarder kronor går det, enligt utskottets mening, inte att hävda att reformen är finansierad genom allmänna besparingar.
Utskottet tillstyrker därför motionerna So46 (v) yrkande 1, So47 (nyd), So49 (s), So51 (s), So53 (s), So605 (v) yrkande 1, So607 (s) yrkande 5 och So610 (v) yrkande 1 och avstyrker propositionen i dess helhet. Utskottet avstyrker också motionerna om ändring i regeringens förslag, nämligen motionerna So45 (kds), So48 (kds), So50 (m), So52 (fp), So601 (-), So609 (s), Sf271 (nyd) yrkande 11 och A815 yrkandena 41--42.
Utskottet avstyrker även motion Sf271 (nyd) yrkande 9.
Barnfamiljernas ekonomi
I motion So607 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om familjernas ekonomi (yrkande 6). Motionärerna framhåller att den svenska familjepolitiken varit framgångsrik och att välfärden har varit relativt jämnt fördelad. Den socialdemokratiska familjepolitiken har inriktats på att stödja barnfamiljerna ekonomiskt främst via barnbidrag men också via bostadsbidrag. Den har också inriktats på att ge alla föräldrar möjlighet att vara hemma med de minsta barnen genom en utbyggd föräldraförsäkring.
Motionärerna menar att om man vill förbättra barnfamiljernas ekonomi och samtidigt öka valfriheten och jämställdheten är det en bättre lösning att se till att en god barnomsorg blir tillgänglig för alla så att alla föräldrar som vill arbeta får möjlighet till att göra det. Förvärvsarbete är den faktor som har störst betydelse för familjens ekonomi och jämställdheten.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att riksdagen nyligen beslutat om en utvidgad lagreglering på barnomsorgens område. Lagstiftningen innebär bl.a. att kommunerna skall tillhandahålla förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov ( prop. 1993/94:11, bet. 1993/94:SoU11, rskr. 117). Något initiativ från riksdagen med anledning av motion So607 yrkande 6 behövs inte. Motionsyrkandet avstyrks.
Utbyggnad av föräldraförsäkringen
I motion So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utbyggnad av föräldraförsäkringen som en bättre valfrihetsreform (yrkande 2). Motionärerna anför att de 2,3 miljarder kronor som vårdnadsbidraget kostar med god marginal räcker till att dels höja ersättningen för föräldrar som inte, genom arbetslöshet eller på annat sätt, kvalificerat sig för en dräglig ersättning, dels till att bygga ut föräldraförsäkringen med tre månader till 15 månader. Dessa tre månader kan, enligt motionärernas uppfattning, naturligt knytas till pappan så att han ges favören att tidigt knyta an till sina barn.
Socialförsäkringsutskottet har, som tidigare redovisats, föreslagit att motion So46 inte bör föranleda något uttalande från riksdagen.
Utskottets bedömning
Utskottet anser att det för närvarande inte finns ekonomiskt utrymme för att bygga ut föräldraförsäkringen. Utskottet avstyrker därmed motion So46 (v) yrkande 2.
Riktlinjer för familjepolitiken
I motion So615 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för familjepolitiken. Motionärernas förslag går ut på att subventionerna till barnomsorg, föräldraförsäkring, barnbidrag och bidragsförskott används till dels en vårdnadsersättning som betalas under barnets första sex levnadsår, dels ett barnbidrag som utbetalas till sexton års ålder. Vårdnadsersättningen föreslås variera med barnets ålder samt innehålla ett tak per månad och familj oavsett antalet barn. Ersättningen föreslås bli skattefri och disponeras fritt av föräldrarna. De skall kunna använda pengarna som lön för sig själva för sin barnomsorg och då bör ersättningen bli pensionsgrundande. Ersättningen skall också kunna användas till att köpa extern barntillsyn på t.ex. daghem eller genom att anställa en barnflicka. Motionärerna anser att nuvarande system med föräldraförsäkring och bidrag till barnomsorg har urartat. Lagstiftningen hindrar individer att fatta sina egna beslut inom familjens ram. Det nya systemet som föreslås bör införas successivt och innebär att statens kostnader för familjepolitiken minskas med 21 miljarder kronor när systemet är fullt infört.
Utskottet behandlade en motion med samma inriktning i betänkande 1992/93:SoU15. Utskottet anförde då att det motsatte sig förslagen eftersom de skulle få mycket negativa konsekvenser för många barnfamiljer.
Utskottets bedömning
Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att förslagen i motion So615 (nyd) inte bör genomföras då de skulle få mycket negativa konsekvenser för många barnfamiljer. Utskottet avstyrker motionen.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande propositionen att riksdagen med bifall till motionerna 1993/94:So46 yrkande 1, 1993/94:So47, 1993/94:So49, 1993/94:So51, 1993/94:So53, 1993/94:So605 yrkande 1, 1993/94:So607 yrkande 5 och 1993/94:So610 yrkande 1 avslår propositionen och motionerna 1993/94:So45, 1993/94:So48, 1993/94:So50, 1993/94:So52, 1993/94:So601, 1993/94:So609, 1993/94:Sf271 yrkandena 9 och 11 och 1993/94:A815 yrkandena 41 och 42, res. 1 (m, c, fp, kds) 2. beträffande barnfamiljernas ekonomi att riksdagen avslår motion 1993/94:So607 yrkande 6, res. 2 (s) - villk. 1 3. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen att riksdagen avslår motion 1993/94:So46 yrkande 2, men. (v) 4. beträffande riktlinjer för familjepolitiken att riksdagen avslår motion 1993/94:So615. res. 3 (nyd)
Stockholm den 3 maj 1994 På socialutskottets vägnar Bo Holmberg
I beslutet har deltagit: Bo Holmberg (s), Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Anita Persson (s), Ingrid Andersson (s), Rosa Östh (c), Rinaldo Karlsson (s), Ingrid Hemmingsson (m), Jan Andersson (s), Leif Carlson (m), Hans Karlsson (s), Martin Nilsson (s), Chatrine Pålsson (kds), Stefan Kihlberg (nyd) och Lennart Rohdin (fp).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Eva Zetterberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Propositionen (mom. 1)
Sten Svensson (m), Göte Jonsson (m), Rosa Östh (c), Ingrid Hemmingsson (m), Leif Carlson (m), Chatrine Pålsson (kds) och Lennart Rohdin (fp) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 14 som börjar med "I det" och slutar med "yrkande 9." bort ha följande lydelse:
Utskottet delar regeringens uppfattning att förslaget om vårdnadsbidrag och avdragsrätt för vissa styrkta barnomsorgskostnader är ett viktigt steg för ökad valfrihet när det gäller omsorgen om barnen. Förslaget bör genomföras. För de familjer som vill avstå från förvärvsarbete eller som vill lösa barnomsorgen på privat väg innebär förslaget att även de får del av det allmänna stöd som tillfaller barnfamiljer med tillgång till offentligt finansierad barnomsorg. Det föreslagna vårdnadsbidraget innebär att det ekonomiska avbräcket minskar för den som vill stanna hemma en längre tid eller gå ned i arbetstid.
Utskottet avstyrker därmed motionerna So46 (v) yrkande 1, So47 (nyd), So49 (s), So51 (s), So53 (s), So605 (v) yrkande 1, So607 (s) yrkande 5 och So610 (v) yrkande 1.
Utskottet anser att vårdnadsbidraget bör omfatta barn i åldern ett till tre år och att samma åldersgräns bör gälla även för adoptivbarn. Utskottet avstyrker därmed motionerna So45 (kds), So48 (kds), So50 (m) och So609 (s).
Den föreslagna utformningen av vårdnadsbidraget ökar, enligt utskottets mening, föräldrarnas möjlighet att deltidsarbeta. Utskottet anser liksom regeringen att det är angeläget att tidsgränserna som föreslås vid utnyttjande av en kommunalt finansierad barnomsorgsplats bör bli föremål för noggrann uppföljning. Utskottet vill för tydlighetens skull framhålla att med uttrycket "den tid platsen avser" menas den tid som föräldern avtalat med kommunen om att utnyttja platsen. Motion A815 (c) yrkande 41 är därmed i huvudsak tillgodosedd. Utskottet avstyrker yrkandet. Utskottet tillstyrker förslaget till lag om vårdnadsbidrag.
Utskottet finner det skäligt att garantidagarna i föräldraförsäkringen tas bort under förutsättning att riksdagen beslutar att införa vårdnadsbidrag i enlighet med regeringens förslag. Utskottet delar därvid regeringens uppfattning att det av administrativa skäl är nödvändigt att tidsmässigt begränsa föräldrapenning för garantidagar enligt äldre bestämmelser till utgången av juni 1996. Utskottet avstyrker därmed motion So52 (fp) och tillstyrker propositionens förslag till ändring i lagen om allmän försäkring med en formell ändring. I 4 kap. 3 § femte styckets första mening skall ordet "från" utgå. Utskottet avstyrker också motion Sf271 (nyd) yrkande 9.
Som en konsekvens av införandet av ett vårdnadsbidrag bör, enligt utskottets mening, rätten till hel föräldraledighet utvidgas till tre år fr.o.m. barnets födelse. Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte finns samma anledning att förlänga rätten till föräldraledighet för adoptivföräldrar. Utskottet avstyrker därmed motion Sf271 (nyd) yrkande 11 och tillstyrker förslaget till ändring i lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.
I propositionen föreslås att kostnader för barnomsorg som inte en kommun tillhandahåller eller ger bidrag till skall få dras av vid deklaration, om den skattskyldige har förvärvsarbetat eller studerat på minst halvtid. Avdragsrätten föreslås kopplas till vårdnadsbidraget och beloppsmässigt begränsas till vad den skattskyldige uppburit i vårdnadsbidag under året. Motionerna So601 (-) och A815 (c) yrkande 42 är därmed åtminstone delvis tillgodosedda. Motionerna avstyrks.
Utskottet konstaterar att en beskattning av vårdnadsbidraget medför att en avdragsrätt för motsvarande kostnader blir naturlig för den som förvärvsarbetar. Utskottet har uppmärksammat att en icke önskad årsskifteseffekt kan uppstå då vårdnadsbidrag medges retroaktivt för tid som avser ett avslutat beskattningsår. Bidragsbeloppet kan då inte åberopas för avdrag för barnomsorgskostnaden. I den avvikande meningen i skatteutskottets yttrande har detta problem uppmärksammats, och ledamöterna förutsätter där att vårdnadshavaren också i dessa fall beviljas avdragsrätt för de kostnader som kan ha uppstått. Utskottet förutsätter att regeringen noga följer denna fråga och återkommer till riksdagen om det skulle behövas.
Utskottet tillstyrker därmed övriga lagförslag med ett antal formella ändringar. I förslaget till lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter skall i 3 kap. 13 § ordet arbetsmarknadsunderstöd ändras till arbetsmarknadsstöd. I förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) skall i ingressen anges att förutom 69 § även 48 § skall ha den lydelse som anges i lagförslaget. Förslaget till ändrad lydelse av 48 § skall kompletteras med uppräkningen av lagrum i första stycket 2 kap. 8 § föräldrabalken. Vidare skall 69 § första stycket inledas med "Vill en enskild person eller sammanstlutning". Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension skall bygga på lydelsen enligt lagen (1992:1703), vilket innebär att i första stycket sista meningen 5 § orden "halv eller två tredjedelar av hel förtidspension" ersätts med "partiell förtidspension".
Utskottet tillstyrker också de föreslagna medelsanvisningarna för budgetåret 1993/94 och budgetåret 1994/95.
dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:
1A. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So46 yrkande 1, 1993/94:So47, 1993/94:So49, 1993/94:So51, 1993/94:So53, 1993/94:So605 yrkande 1, 1993/94:So607 yrkande 5 och 1993/94:So610 yrkande 1, 1B. beträffande förslaget till lag om vårdnadsbidrag att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motionerna 1993/94:So45, 1993/94:So48, 1993/94:So50, 1993/94:So609 och 1993/94:A815 yrkande 41 antar regeringens förslag till lag om vårdnadsbidrag, 1C. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om allmän försäkring att riksdagen med bifall till propositionen samt med avslag på motionerna 1993/94:So52 och 1993/94:Sf271 yrkande 9 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen att i 4 kap. 3 § femte styckets första mening ordet "från" skall utgå, 1D. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. att riksdagen med bifall till propositionen och med avslag på motion 1993/94:Sf271 yrkande 11 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. 1E. beträffande avdrag för barnomsorgskostnader m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:So601 och 1993/94:A815 yrkande 42, 1F. beträffande övriga lagförslag att riksdagen antar regeringens förslag till a) lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370), b) lag om ändring i uppbördslagen (1953:272), c) lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontrolluppgifter med den ändringen att i 3 kap. 13 § ordet "arbetsmarknadsunderstöd" ändras till "arbetsmarknadsstöd", d) lag om ändring i socialtjänstlagen (1980:620) med de ändringar att i ingressen den första delsatsen skall lyda "dels att 48 och 69 §§ skall ha följande lydelse", att i 48 § första stycket orden "2 kap. 1, 4--6 och 9 §§" skall ändras till "2 kap. 1, 4--6, 8 och 9 §§" samt att i 69 § orden "Vill en enskild eller en sammanslutning" skall ändras till "Vill en enskild person eller sammanslutning", e) lag om ändring i lagen (1993:737) om bostadsbidrag, f) lag om ändring i lagen (1947:529) om allmänna barnbidrag, g) lag om ändring i lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension med den ändringen att i 5 § första stycket sista meningen orden "halv eller två tredjedelar av hel förtidspension" ändras till "partiell förtidspension", 1G. beträffande medelsanvisningarna för budgetåret 1993/94 att riksdagen under femte huvudtiteln på tilläggsbudget till statsbudgeten för budgetåret 1993/94 anvisar a) till Riksförsäkringsverket ett ramanslag på 8 000 000 kr, b) till Ersättning till Postverket m.m. ett förslagsanslag på 1 100 000 kr, 1H. beträffande vårdnadsbidraget att riksdagen under femte huvudtiteln för budgetåret 1994/95 anvisar till Vårdnadsbidrag ett förslagsanslag på 3 700 000 000 kr,
1I. beträffande övriga medelsanvisningar för budgetåret 1994/95 att riksdagen för budgetåret 1994/95 a) till Riksförsäkringsverket under femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 16 300 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 6, 1993/94:SfU23, rskr. 204), b) till Allmänna försäkringskassor under femte huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 40 000 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 6, 1993/94:SfU23, rskr. 204), c) till Ersättning till Posten AB m.m. under femte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 6 900 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 6, 1993/94:SfU12, rskr. 289), d) till Riksskatteverket under sjunde huvudtiteln anvisar ett ramanslag på 1 500 000 kr utöver vad riksdagen tidigare beslutat (prop. 1993/94:100 bil. 8, 1993/94:SkU22, rskr. 168).
2. Barnfamiljernas ekonomi (mom. 2)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Bo Holmberg, Anita Persson, Ingrid Andersson, Rinaldo Karlsson, Jan Andersson, Hans Karlsson och Martin Nilsson (alla s) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 15 som börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks." bort ha följande lydelse:
Den svenska familjepolitiken har varit framgångsrik. Välfärden har varit relativt jämnt fördelad. Den socialdemokratiska familjepolitiken har inriktats på att stödja barnfamiljerna ekonomiskt främst via barnbidrag men också via bostadsbidrag. Den har också inriktats mot att ge föräldrar möjlighet att vara hemma med de minsta barnen genom en utbyggd föräldraförsäkring. En bra barnomsorg har gjort att föräldrar kunnat förvärvsarbeta och känna trygghet i att barnen haft en god omsorg. Den generella välfärdspolitiken har haft avgörande betydelse för familjernas ekonomi och för barnens välbefinnande och positiva utveckling.
I propositionen hävdas att ett vårdnadsbidrag skulle öka valfriheten för barnfamiljerna. Ett vårdnadsbidrag på 1 600 kr efter skatt kan knappast ersätta förvärvsinkomsten. För ensamstående med barn finns inga möjligheter att försörja sig och familjen utan en inkomst av förvärvsarbete även om vårdnadsbidrag införs. I många lågavlönade familjer är man också beroende av att båda föräldrarna förvärvsarbetar, och för män eller för högavlönade kvinnor medför vårdnadsbidraget knappast en ökad möjlighet att vara hemma i stället för att förvärvsarbeta. Utformningen av vårdnadsbidraget gynnar mest familjer med högavlönade män och hemmafruar. Införandet av ett vårdnadsbidrag är därmed ett hot mot jämställdheten.
Utskottet anser att det finns bättre lösningar för att förbättra barnfamiljernas ekonomi och samtidigt öka valfriheten och jämställdheten. Den viktigaste är att se till att en god barnomsorg blir tillgänglig för alla så att alla föräldrar som vill arbeta får möjlighet att göra det. Förvärvsarbete är den faktor som har störst betydelse för familjernas ekonomi och jämställdheten.
Utskottet anser att den bästa familjepolitiken består av en flexibel föräldraförsäkring, barnbidrag lika för alla barn, bra barnomsorg och skola för alla barn. Detta bör riksdagen enligt utskottets mening ge regeringen till känna med anledning av motion So607 (s) yrkande 6.
dels att utskottet under mom. 2 bort hemställa: 2. beträffande barnfamiljernas ekonomi att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So607 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
3. Riktlinjer för familjepolitiken (mom. 4)
Stefan Kihlberg (nyd) anser
dels att det avsnitt i betänkandet på s. 16 som börjar med "Utskottet vidhåller" och slutar med "avstyrker motionen." bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att nuvarande system med föräldraförsäkring och stöd till barnomsorg är djupt orättvist. Det har spårat ur och överutnyttjas i en utsträckning långt utöver vad som är rimliga samhällskostnader. Vi har helt enkelt inte råd med detta system som på ett närmast otillbörligt sätt gynnar höginkomsttagare och karriärister på skattebetalarnas bekostnad.
Utskottet anser att föräldrarna har hela ansvaret för sina barns omsorg, och föräldrarna vet bäst hur denna omsorg skall visas och genomföras.
Utskottet föreslår inrättandet av en vårdnadsersättning för alla barn från 0 till 6 år. Beloppen bör variera med barnens ålder men aldrig utgå med mer än 8 000 kr per månad och familj. Ersättningen bör disponeras fritt av föräldrarna, t.ex. som lön till sig själva, eller för att köpa extra barntillsyn på t.ex. daghem eller genom att anställa en barnflicka. Staten och kommunerna bör inte gynna någon form av omsorg före någon annan. Dagens orimliga former av statligt och kommunalt stöd till daghem och dagmammor bör upphöra. Vidare bör föräldraförsäkringen avvecklas i sin helhet. Vårdnadsersättning bör enligt utskottets mening inte utgå till familjer som inte behöver det. En nedtrappning bör ske om föräldrarnas sammanlagda inkomst överstiger 300 000 kr per år. Det nya systemet bör införas successivt och innebär att statens kostnader för familjepolitiken minskas med 21 miljarder kronor när systemet är fullt infört.
Utskottet instämmer således i vad som anförts i motion So615. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa: 4. beträffande riktlinjer för familjepolitiken att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So615 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Eva Zetterberg (v) anför:
Utbyggnad av föräldraförsäkringen
Enligt min mening borde utskottet ha anfört att en utbyggnad av föräldraförsäkringen är ett bättre alternativ för att öka barnfamiljernas valfrihet än ett införande av ett vårdnadsbidrag. En utbyggd föräldraförsäkring ger både en ökad valfrihet och mer pengar till barnfamiljerna. Föräldraförsäkringen kan tas ut på hel- eller på deltid allt efter familjens behov och önskemål.
Så snart ekonomin tillåter det bör föräldraförsäkringen därför byggas ut med tre månader till 15 månader. De tre nya månaderna kan också, enligt min mening, naturligt knytas till pappan så att han ges möjlighet att tidigt knyta an till sina barn.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 3 borde ha hemställt: 3. beträffande utbyggnad av föräldraförsäkringen att riksdagen med anledning av motion 1993/94:So46 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan anförts.
I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga 1
Skatteutskottets yttrande 1993/94:SkU6y Bilaga 2 Vårdnadsbidrag
Till socialutskottet
Socialutskottet har berett skatteutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:148 Vårdnadsbidrag jämte motioner.
I propositionen föreslås ett vårdnadsbidrag på 2 000 kr i månaden för barn i åldern 1--2 år som inte har plats inom den kommunala barnomsorgen eller inom enskild barnomsorg som får bidrag av en kommun. Om barnet har sådan plats skall vårdnadsbidrag utgå med 1 350 kr per månad om platsen avser högst 15 timmar per vecka och med 700 kr per månad om platsen avser 16--30 timmar per vecka.
Enligt propositionen skall bidraget bli skattepliktigt, och den som har fått vårdnadsbidrag skall under vissa förutsättningar få rätt till avdrag med högst motsvarande belopp för vissa kostnader för barnomsorg. Som förutsättning för avdrag skall gälla att den skattskyldige har förvärvsarbetat eller studerat under sammanlagt minst halvtid. Avdrag skall då medges för kostnader för annan barnomsorg än som kommunen har tillhandahållit eller gett bidrag till. Avdragsrätten begränsas till ett belopp som motsvarar vad den skattskyldige under året har uppburit i vårdnadsbidrag.
Yrkanden om avslag på propositionen framställs i motion So46 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 1 och i motionerna So47 av Harriet Colliander m.fl. (nyd), So49 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), So51 av Inger Lundberg och Maud Björnemalm (s) och So53 av Margareta Israelsson m.fl. (s). I detta sammanhang behandlas även yrkande 3 i motion So601 av Anne Rhenman (-) där motionären begär ett riksdagsuttalande om skattelättnader och minskade sociala kostnader för privat barnomsorg i hemmet. I övrigt berör motionerna i detta ärende inte skatteutskottets område.
Avslagsyrkandena grundar sig framför allt på socialpolitiska och samhällsekonomiska skäl. Skatteutskottet, som har att bedöma förslaget främst från skattetekniska utgångspunkter, vill först understryka att man i den ekonomiska situation som Sverige nu befinner sig i bör inrikta sig på att begränsa budgetunderskottet. Det föreslagna bidraget kommer att kosta ca 3,7 miljarder kronor om året och begränsar sig till föräldrar med barn i en mycket liten åldersgrupp, trots att underlag saknas för att närmare bedöma om just dessa barnfamiljer har ett särskilt behov av utökat stöd från samhällets sida. Inom denna grupp kommer vårdnadsbidraget framför allt att gynna fullständiga familjer med högavlönade män och hemmafruar. Bidragsreglerna har alltså utformats på ett sätt som innebär att orättvisorna kommer att öka, och de föreslagna skattereglerna kommer att förstärka dessa effekter. Därtill kommer att starka invändningar kan riktas mot förslaget från arbetsmarknadspolitiska synpunkter.
De exempel som lämnas i propositionen och motionerna visar att bidrags- och skattereglerna kommer att ge extrema marginaleffekter. För kvinnor som arbetar deltid blir det knappast lönsamt längre att förvärvsarbeta, och marginaleffekterna innebär också att det blir svårare för kvinnor att ta sig in på arbetsmarknaden och lättare att falla ut.
Om man bortser från den lilla grupp som har råd att själva anställa ett hembiträde eller en barnflicka innebär skattereglerna att den som helt saknar arbetsinkomst under året får störst glädje av vårdnadsbidraget. För den som har deltidsarbete och åtnjuter reducerat vårdnadsbidrag innebär de föreslagna skattereglerna regelmässigt att avdrag inte kommer att medges för de nödvändiga kostnaderna för barntillsynen under arbetstiden. Samtidigt innebär reglerna att man blir berättigad till avdrag "från första kronan" upp till vissa belopp för allt annat som kan betecknas som "barnomsorgskostnad", och vad som kan inbegripas i detta begrepp har inte berörts närmare i propositionen. De som av olika skäl arbetar mer än halvtid och alltså anlitar barnomsorgen mer än 30 timmar får däremot inget vårdnadsbidrag och inget avdrag alls.
Enligt utskottets uppfattning måste regler som får denna innebörd bestämt avvisas. Reglerna kommer att slå mycket olika från fall till fall. De negativa effekterna förstärks av att bidragen ofta skulle komma att utgå endast under en del av året samtidigt som avdragsreglerna avser förhållandena under hela beskattningsåret. Därtill kommer att de skattetekniska detaljerna inte heller i övrigt är genomtänkta utan kommer att medföra en mängd tillämpningsproblem som försvårar eller gör det omöjligt att upprätthålla en meningsfull kontroll.
Enligt utskottets uppfattning fyller den föreslagna beskattningen med en motsvarande avdragsrätt inte något meningsfullt syfte, utan reglerna förvärrar tvärt om olägenheterna med vårdnadsbidraget. Därtill kommer att skattereglerna i onödan innebär en väsentligt utökad byråkrati hos skattemyndigheterna och ett ökat krångel för de skattskyldiga.
Med det anförda avstyrker utskottet propositionen och tillstyrker alltså avslagsyrkandena i motionerna.
Beträffande motion So601 nöjer sig utskottet med att hänvisa till vad som har anförts om hushållsarbete i utskottets nyligen avgivna betänkande 1993/94:SkU20.
Stockholm den 12 april 1994
Knut Wachtmeister
I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors (s), Filip Fridolfsson (m), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Ivar Franzén (c), Anita Johansson (s), Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf (kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf (m), Sverre Palm (s), Karl Hagström (s) och Inger Lundberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Knut Wachtmeister (m), Filip Fridolfsson (m), Kjell Johansson (fp), Ivar Franzén (c), Karl-Gösta Svenson (m), Harry Staaf (kds) och Carl Fredrik Graf (m) anför:
Skatteutskottet har i sitt yttrande riktat häftig och överdriven kritik mot det av regeringen föreslagna vårdbidraget. De synpunkter som majoriteten anlägger är bland annat av finanspolitisk, familjepolitisk, fördelningspolitisk och arbetsmarknadspolitisk art och grundar sig inte på någon allsidig analys av de aktuella frågorna. Som exempel kan nämnas att de kostnader på 3,7 miljarder kronor som utskottet anger är ett bruttobelopp. Om man vill ge en realistisk bild av de samhällsekonomiska konsekvenserna bör man givetvis inte underlåta att minska detta belopp med de ca 900 miljoner kronor som följer av skatteeffekterna och 500 miljoner kronor för utväxlingen mot garantidagar. Regeringen har också lagt fram andra förslag som direkt kommer att begränsa kostnaderna för reformen. Därtill kommer indirekta effekter som på sikt kan leda till att det i själva verket totalt sett blir besparingar. En utveckling i denna riktning kan förutses eftersom föräldrar med barn i åldern 1--2 år får ökade ekonomiska möjligheter att avstå från förvärvsarbete eller att välja andra lösningar som begränsar kostnaderna för den offentligt finansierade barnomsorgen. Man kan alltså konstatera att skatteutskottets invändningar inte vilar på saklig grund.
Enligt vår uppfattning ankommer det på socialutskottet och inte på skatteutskottet att göra en allsidig bedömning av förslaget från olika utgångspunkter. Enligt vår uppfattning bör man nu från skatteutskottets sida begränsa sig till en rent skatteteknisk bedömning.
Regeringens förslag i skattefrågorna innebär att vårdnadsbidraget skall beskattas och att den som förvärvsarbetar eller studerar skall få avdrag med högst motsvarande belopp för sina kostnader för sådan barnomsorg som inte subventioneras av kommunerna. Enligt vår uppfattning finns det inte skäl att behandla vårdnadsbidraget på annat sätt än andra likartade skattepliktiga inkomster. En beskattning av vårdnadsbidraget medför att en avdragsrätt för motsvarande kostnader blir naturlig för den som förvärvsarbetar. En avdragsrätt innebär också fördelen att de marginaleffekter som uppstår i samband med förvärvsarbete begränsas och att man i större utsträckning får in den privata barnomsorgen i skattesystemet. I den mån vårdnadsbidraget kommer att medgivas retroaktivt för tid som avser ett avslutat beskattningsår förutsätter vi att vårdnadshavaren också beviljas avdragsrätt för de kostnader som kan ha uppstått.
De administrativa problem som beskattningsfrågorna kan medföra bör inte överdrivas. I och för sig kan man konstatera att beskattningen och avdragsrätten givetvis måste hanteras av skattemyndigheterna och andra berörda, men de hanteringstekniska frågorna skiljer sig inte från vad som gäller i övrigt på skatteområdet. Från Riksskatteverkets sida har man inte heller motsatt sig det förslag som regeringen nu lägger fram, och inom verket har man också godtagit de tekniska lösningarna.
Med det anförda tillstyrker vi propositionen i vad avser skattefrågorna och avstyrker motionerna i motsvarande delar.
Särskilt yttrande
Peter Kling (nyd) anför:
Som utskottet konstaterar är regeringens förslag förenat med sådana nackdelar att det inte bör genomföras.
Ny demokrati har i sin motion föreslagit en vårdnadsersättning på maximalt 8 000 kr per månad. Tillsammans med våra andra riktlinjer för familjepolitiken innebär Ny demokratis förslag samhällsekonomiska besparingar på 20 miljarder kronor. Vårt förslag syftar till att avskaffa det nuvarande barnomsorgsmonopolet för kommunerna och skapa förutsättningar för en helt fri konkurrens på detta område. Samtidigt vill vi skapa större valfrihet för föräldrarna. De åtgärder som vi föreslår ger föräldrar med barn under sju år bättre möjligheter att själva ta ställning till om de skall förvärvsarbeta och själva besluta om den omsorg som de anser vara bäst för sina barn och sin familj. Ny demokratis vårdnadsersättning är också bättre för mellan- och låginkomsttagarna än regeringens förslag. Vi står fast vid vårt förslag om en skattefri vårdnadsersättning. Socialförsäkringsutskottets yttrande 1993/94:SfU5y Bilaga 3 Vårdnadsbidrag
Till socialutskottet
Socialutskottet har den 15 mars 1994 beslutat bereda bl.a. socialförsäkringsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:148 Vårdnadsbidrag jämte motioner.
Socialförsäkringsutskottet begränsar sitt yttrande till att avse regeringens förslag till ändringar i föräldraförsäkringen (avsnitt 8 och lagförslag 2.2) samt förslag till medelsanvisning som rör försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket (avsnitt 12 och punkterna 13--17 i regeringens hemställan). Utskottet yttrar sig också över motionerna So46 yrkandena 1 och 2, So47, So49, So51, So52 och So53.
Utskottet överlämnar samtidigt med eget yttrande yrkande 9 i motion 1993/94:Sf271, som är väckt under den allmänna motionstiden.
Propositionen
I propositionen föreslås att vårdnadsbidrag införs fr.o.m. den 1 juli 1994. Vårdnadsbidrag skall utges för barn som har fyllt ett men inte tre år. Fullt bidrag utgör 2 000 kr i månaden. För barn som har plats inom kommunal barnomsorg eller barnomsorg med kommunbidrag högst 30 timmar per vecka utges reducerat vårdnadsbidrag. Om platsen avser mer än 30 timmar per vecka utges inget vårdnadsbidrag. Vårdnadsbidrag skall beslutas och utges av försäkringskassa.
Föräldrapenning utges enligt nuvarande regler i princip med 360 dagar på sjukpenningnivå (90 % av den sjukpenninggrundande inkomsten delad med 365, dock lägst enligt garantinivå) och 90 dagar på garantinivå. Vid flerbarnsfödsel utges för varje barn utöver det första 90 dagar på sjukpenningnivå och 90 dagar på garantinivå. I propositionen föreslås att, i och med vårdnadsbidragets införande, de 90 dagarna som berättigar till ersättning enbart enligt garantinivån tas bort. Detta skall även gälla de dagar som ersätts enligt garantinivån vid flerbarnsfödsel. Regeringen föreslår vidare att garantinivån i föräldraförsäkringen höjs från 60 kr till 64 kr per dag. Övergångsbestämmelser föreslås som på olika sätt reglerar förhållandena för barn födda före juli 1993. Bl.a. föreslås att för barn födda före september 1991 skall föräldrapenning för garantidagar enligt äldre bestämmelser som inte tagits ut före den 1 juli 1996 vara förverkad.
Genom förändringarna i föräldraförsäkringen räknar regeringen med att göra en besparing på 500 miljoner kronor.
För att genomföra införandet av vårdnadsbidraget och förändringarna i föräldraförsäkringen föreslås, såvitt gäller socialförsäkringsutskottets beredningsområde, att för olika ändamål 9,1 miljoner kronor anvisas på tilläggsbudget för innevarande budgetår och 63,2 miljoner kronor anvisas för budgetåret 1994/95 utöver vad som föreslagits i budgetpropositionen.
Motioner
I fem motioner begärs avslag på propositionen i sin helhet. Det gäller motionerna So49 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), So53 av Margareta Israelsson m.fl. (s), So51 av Inger Lundberg och Maud Björnemalm (s), So47 av Harriet Colliander m.fl. (nyd) och So46 yrkande 1 av Gudrun Schyman m.fl. (v). I motion So46 begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om att en utbyggnad av föräldraförsäkringen är en bättre valfrihetsreform.
I motion Sf271 yrkande 9 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) begärs ett tillkännagivande om att garantidagarna i föräldraförsäkringen bör tas bort.
Slutligen begär Lennart Fremling (fp) i motion So52 att uttag av garantidagar enligt äldre bestämmelser för barn födda före september 1991 skall kunna ske fram till den 30 juni 1999.
Utskottet
Utskottet motsätter sig att regeringens förslag genomförs. Socialutskottet bör därför hemställa att riksdagen med bifall till motionerna So46 yrkande 1, So47, So49, So51 och So53 avslår propositionen i de delar utskottet nu behandlat och därvid även avslår motion Sf271 yrkande 9. Vid en sådan utgång kan motion So52 lämnas utan åtgärd. Vidare bör vid en sådan utgång motion So46 yrkande 2 inte föranleda något riksdagens uttalande.
Stockholm den 31 mars 1994
På socialförsäkringsutskottets vägnar
Gullan Lindblad
I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Birgitta Dahl (s), Margit Gennser (m), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s), Hans Dau (m), Margareta Israelsson (s), Pontus Wiklund (kds), Arne Jansson (nyd), Maud Björnemalm (s), Bengt Lindqvist (s), Liselotte Wågö (m), Ingela Mårtensson (fp) och Rune Backlund (c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Berith Eriksson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande mening
Gullan Lindblad (m), Margit Gennser (m), Hans Dau (m), Pontus Wiklund (kds), Liselotte Wågö (m), Ingela Mårtensson (fp) och Rune Backlund (c) anser att utskottets yttrande i avsnittet Utskottet bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker att garantidagarna i föräldraförsäkringen tas bort på föreslaget sätt under förutsättning att riksdagen beslutar införa vårdnadsbidrag i enlighet med regeringens förslag. Utskottet delar därvid regeringens uppfattning att det av administrativa skäl är nödvändigt att tidsmässigt begränsa föräldrapenning för garantidagar enligt äldre bestämmelser till utgången av juni 1996.
Socialutskottet bör därför tillstyrka bifall till lagförslag 2.2 och till medelsanvisningarna punkterna 13--17 och i enlighet härmed avstyrka bifall till motionerna So46 yrkandena 1 och 2, So47, So49, So51 och So53. Härigenom tillgodoses motion Sf271 yrkande 9. Av de skäl som ovan anförts bör socialutskottet avstyrka bifall även till motion So52.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1993/94:AU5y Bilaga 4 Ledighet för vård av barn
Till socialutskottet
Socialutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1993/94:148 Vårdnadsbidrag jämte motioner.
Utskottet yttrar sig i det följande över den del av propositionen och aktuella motioner som berör förslaget om förlängd föräldraledighet.
Propositionen
I propositionen föreslås att det fr.o.m. den 1 juli 1994 införs ett skattepliktigt vårdnadsbidrag för barn i åldrarna ett till tre år.
Som en följd av vårdnadsbidraget föreslås ändringar i en rad författningar. Av intresse för arbetsmarknadsutskottet är därvid den lagändring som berör lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m.
Rätten till hel ledighet för vård av barn förlängs från ett och ett halvt till tre år från barnets födelse. Rätten till förkortning av arbetstiden påverkas inte. Den rätt till ledighet när arbetstagaren bl.a. uppbär föräldrapenningförmån som regleras i 4 § den nämnda lagen påverkas heller inte av lagändringen.
Vårdnadsbidraget utges bara till dess barnet fyllt tre år, också när det är fråga om adoptivbarn. Adoptivföräldrars särskilda rätt till ledighet föreslås även fortsättningsvis gälla under ett och ett halvt år från den tidpunkt då föräldrarna fick barnet i sin vård.
Motioner
Sammanlagt nio motioner har väckts med anledning av propositionen.
I tre partimotioner So49 (s), So47 (nyd) och So46 (v) yrkas att riksdagen avslår propositionen.
Följande fyra motioner berör i varierande grad förslaget om utsträckt föräldraledighet i propositionen.
I den socialdemokratiska motionen (so49) varnar motionärerna såvitt nu är i fråga för att löne- och anställningsvillkoren för de kvinnor som stannar hemma kommer att försämras. Tre års tjänstledighet är en lång tid och risken är stor att många kommer att utestängas från arbetsmarknaden. Däri ligger det största hotet mot jämställdheten.
Även vänsterpartiet (so46) menar att vårdnadsbidraget bl.a. missgynnar kvinnors deltagande i arbetslivet.
I ett till arbetsmarknadsutskottet under den allmänna motionstiden remitterat motionsyrkande 11 i motion 1993/94:Sf271 av Ian Wachtmeister och Arne Jansson (nyd) avstyrks en förlängd föräldraledighet till tre år. En sådan lång ledighet är en kvinnofälla, framhåller motionärerna. Arbetsmarknadsutskottet överlämnar detta motionsyrkande till socialutskottet i samband med detta yttrande.
Märtha Gårdestig (kds) begär i motion So48 (yrkande 2) ett tillkännagivande om att adoptivföräldrar får rätt till lika lång tjänstledighet som andra föräldrar.
Arbetsmarknadsutskottets överväganden
Utskottet tar inte ställning till frågan om lämpligheten att införa ett vårdnadsbidrag utan begränsar sitt yttrande till att behandla frågan om utsträckt rätt till ledighet för vård av barn.
Enligt lagen (1978:410) om rätt till ledighet för vård av barn, m.m. (föräldraledighetslagen) har en arbetstagare i egenskap av förälder rätt till ledighet från sin anställning för vård av barn dels i form av hel ledighet till dess barnet uppnått ett och ett halvt års ålder, dels i form av förkortning av arbetstiden till tre fjärdedelar av normal arbetstid till dess barnet uppnått åtta års ålder.
För arbetstagare som adopterar ett barn räknas rätten till hel ledighet från den tidpunkt då arbetstagaren fått barnet i sin vård.
Rätten till ledighet är fristående från föräldraförsäkringens förmånsregler. Arbetstagaren har dock alltid rätt att få ledigt under den tid föräldrapenning utgår.
Regeringen föreslår nu som en konsekvens av införandet av vårdnadsbidraget att rätten till hel ledighet för vård av barn förlängs från ett och ett halvt år till tre år från barnets födelse. Rätten till förkortning av arbetstiden påverkas inte. Beträffande adoptivföräldrar föreslås ingen ändring i gällande regler.
I några av de ovan redovisade motionerna framförs farhågor för att en sådan utsträckt ledighet som föreslås kan komma att innebära svårigheter på arbetsmarknaden för de kvinnor som väljer att stanna hemma. Härigenom motverkas jämställdhetssträvandena i samhället.
För egen del får utskottet anföra följande.
I dagarna har Utredningen om ledighetslagstiftningen lagt fram ett betänkande (SOU 1994:41) Ledighetslagstiftningen -- en översyn. Det bör framhållas att utredningen i det närmaste avslutat sitt arbete innan den nu föreslagna utvidgningen av föräldraledigheten lades fram. Utredningsförslaget har därför inga direkta beröringspunkter med det föreliggande regeringsförslaget. Dessutom är det vad gäller föräldraförsäkringen en i huvudsak teknisk översyn.
Utredningen för vissa resonemang om samhällsnyttan av de vanligaste ledighetslagarna: studieledighetslagen och föräldraledighetslagen. Beträffande föräldraledighetslagen understryker utredningen att det är en självklar utgångspunkt för samhällets fortbestånd att det föds barn och att det finns förutsättningar för att på bästa sätt vårda barnen. Utredningen framhåller vidare att föräldraledigheten leder till flera positiva effekter bl.a. för jämställdhet och ekonomisk tillväxt. Föräldraledighetslagen kan emellertid också ge upphov till negativa effekter. Sådana är i huvudsak av företagsekonomisk natur och kan framför allt uppstå i form av ökad administration samt störningar i produktionen. Dessa produktionsstörningar, som trots åtgärder inte går att förhindra, får vägas mot de positiva effekter som nyss nämnts men som "svårligen låter sig kvantifieras", anser utredningen.
En enkätundersökning som utredningen låtit göra visar att de problem som förknippas med föräldraledighetslagen uppges vara större i stora företag än i mindre företag. Problemen anses vara större i den offentliga sektorn och i kvinnodominerade företag än i den privata sektorn och i mansdominerade företag. Fler företag menar att problemen är större för produktionen än för administrationen. Det kan slutligen tilläggas att föräldraledigheten anses medföra större problem än vad som är fallet med studieledigheten.
Utskottet får anledning att i ett annat sammanhang återkomma till ledighetslagarna bl.a. efter det att nyssnämnda betänkande beretts i regeringskansliet.
Enligt utskottets mening har konsekvenserna av en förlängd föräldraledighet inte belysts i förslaget om vårdnadsbidrag. I vart fall förs inte något resonemang i frågan, än mindre görs det någon analys av de effekter som ett genomförande av förslaget kan ge upphov till. Avsaknaden av en sådan analys är utan tvekan en försvårande omständighet när man skall ta ställning till frågan om en utsträckt ledighet. Vilka effekter har en utvidgad föräldraledighet för de mindre företagen? Hur löser man vikariatsfrågan vid upprepade långa ledigheter? Påverkas skyddsregeln i 11 § föräldraledighetslagen av en så lång ledighet? Hur kan den enskilde anställde få del av kompetensutveckling och annan utbildning inom företaget? Vilken inverkan på lön och möjlighet att avancera inom företaget har en lång frånvaro från arbetet? En förlängd föräldraledighet kan troligen komma att få ytterligare konsekvenser när det gäller löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Som utskottet ser det måste dessa frågor utredas och en avvägning göras mellan olika intressen innan ett sådant förslag som det föreliggande genomförs.
Den nyssnämnda utredningen om ledighetslagstiftningen visar att redan nuvarande regler trots många positiva effekter också kan medföra vissa problem även om dessa inte synes vara alltför stora.
Att kombinera förvärvsarbete med föräldraskap är en viktig beståndsdel i jämställdheten mellan kvinnor och män. Andelen förvärvsarbetande kvinnor har stadigt ökat under de senaste decennierna; även kvinnor med små barn utgör en betydande andel av arbetskraften. Utvecklingen har inneburit att kvinnorna har stärkt sin ställning på arbetsmarknaden. Kvinnornas ekonomiska oberoende har därigenom ökat. Både kvinnor och män har som utskottet ser det goda möjligheter att kombinera förvärvsarbete med rollen som förälder.
För att i dagens samhälle där utvecklingen går snabbt kunna behålla kontakten med arbetslivet är det viktigt att frånvaron från arbetet inte blir så långvarig att det uppstår svårigheter vid ett återvändande efter ledigheten. Det torde nämligen vara ofrånkomligt att långa perioder av frånvaro från yrkesarbete försvårar möjligheterna att hålla kontakt med arbetslivet och utvecklingen där. För den enskilde kan sådana långa avbrott komma att innebära att man till sist utestängs från arbetsmarknaden.
För unga kvinnor kan den förlängda ledigheten komma att innebära svårigheter att över huvud taget ta sig in på arbetsmarknaden. En arbetsgivare kan nämligen tänkas noga överväga om han vill ta "risken" av att anställa en person som kan komma att vara borta från arbetet under långa perioder.
Upprepade långa frånvaroperioder kan också skapa problem för den eller de människor som anställs som vikarier.
Sammanfattningsvis gör utskottet den bedömningen att förslaget om en förlängd föräldraledighet på sätt som föreslås i propositionen bör avvisas.
Mot denna bakgrund avstyrker utskottet den nu föreslagna utvidgningen av föräldraledigheten. Motionerna So46, So49 och Sf271 tillstyrks i motsvarande delar.
Av utskottets ställningstagande följer att motion So48 avstyrks i berörd del.
Stockholm den 12 april 1994
På arbetsmarknadsutskottets vägnar
Ingela Thalén
I beslutet har deltagit: Ingela Thalén (s), Elver Jonsson (fp), Sonja Rembo (m), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s) och Berit Andnor (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Hans Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Avvikande meningar
1. Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Marianne Andersson (c), Charlotte Cederschiöld (m), Harald Bergström (kds) och Isa Halvarsson (fp) anser att den del av yttrandet som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "i berörd del" bort ha följande lydelse:
Det har inte gjorts någon ingående analys av effekterna av en treårig frånvaro från arbetsmarknaden i det nu föreliggande regeringsförslaget. Av den nyss redovisade utredningen bör man inte dra alltför långtgående slutsatser eftersom man i denna utgår från nuvarande, kortare ledighetsperioder. Av intresse i detta sammanhang är uppgiften att de små företagen synes ha mindre problem förknippade med föräldraledighet än de större företagen. Sett ur produktionens synpunkt kan det i och för sig vara lättare för ett företag att planera för långa frånvaroperioder, särskilt kan det gälla frågan om att få tag i kvalificerade vikarier. Det kan emellertid inte uteslutas -- exempelvis genom svårigheter att följa med i den snabba tekniska utvecklingen -- att en utsträckt föräldraledighet kan komma att medföra ökade problem. Utskottet utgår från att detta är möjligt att praktiskt hantera. Det är dock viktigt med en aktiv uppföljning såväl ur arbetstagarens som arbetsgivarens synvinkel. Inte minst mot bakgrund av kvinnornas möjligheter att hävda sig på den framtida arbetsmarknaden är en sådan uppföljning angelägen.
Vad härefter gäller möjligheterna att hålla kvar kontakten med arbetslivet kan detta vara en fråga av stor betydelse för den enskilde. För den förälder som är tjänstledig är det särskilt viktigt att kunna uppehålla en sådan kontakt inför en återkomst till förvärvsarbetet. Detta bör kunna lösas i samförstånd mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Arbetsgivarna skall nämligen i enlighet med jämställdhetslagen underlätta för arbetstagarna att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Utskottet vill också erinra om att föräldraledighet kan tas ut i form av förkortning av arbetstiden med tre fjärdedelar och att denna rätt sträcker sig fram till dess att barnet fyllt åtta år.
Det förtjänar enligt utskottets mening att understryka att frågan om föräldraledighet i första hand är en fråga som den enskilde arbetstagaren själv har att ta ställning till. Fördelarna för barnet att ha en förälder till hands under en längre småbarnsperiod får vägas mot den vuxnes behov av och önskemål om en tidigare återgång till förvärvsarbete.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts tillstyrker utskottet regeringens förslag att hel föräldraledighet som en konsekvens av införandet av ett vårdnadsbidrag utvidgas till tre år från barnets födelse. Av detta följer att utskottet avstyrker motionerna So46, So49 och Sf271 i aktuella delar. Utskottet delar regeringens bedömning att det inte finns samma anledning att förlänga rätten till föräldraledighet för adoptivföräldrar. Följaktligen avstyrks motion So48 i aktuell del.
2. Sonja Rembo (m) anser att den del av utskottets yttrande som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Det har inte gjorts någon ingående analys av effekterna av en treårig frånvaro från arbetsmarknaden i det nu föreliggande regeringsförslaget. Av den nyss redovisade utredningen bör man inte dra alltför långtgående slutsatser eftersom man i denna utgår från nuvarande, kortare ledighetsperioder. Av intresse i detta sammanhang är uppgiften att de små företagen synes ha mindre problem förknippade med föräldraledighet än de större företagen. Sett ur produktionens synpunkt kan det i och för sig vara lättare för ett företag att planera för långa frånvaroperioder, särskilt kan det gälla frågan om att få tag i kvalificerade vikarier. Enligt utredningen är emellertid svårigheterna större på kvinnodominerade arbetsplatser. Det kan inte uteslutas att en utsträckt föräldraledighet kan komma att medföra ökade problem.
Den snabba tekniska och organisatoriska utvecklingen i arbetslivet kan medföra stora svårigheter för såväl den som efter en mångårig frånvaro önskar återgå till sin tidigare antällning som för arbetsgivaren. Särskilda svårigheter kan uppstå vid upprepade långa frånvaroperioder, framför allt om dessa avbryts av kortvarig återgång i arbete. Problem kan också uppstå för dem som anställs som vikarier och som kan möta ökade svårigheter att få en fast fot på arbetsmarknaden.
Vad härefter gäller möjligheterna att hålla kvar kontakten med arbetslivet kan detta vara en fråga av stor betydelse för den enskilde. För den förälder som är tjänstledig är det särskilt viktigt att kunna uppehålla en sådan kontakt inför en återkomst till förvärvsarbetet. Detta bör kunna lösas i samförstånd mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Arbetsgivarna skall nämligen i enlighet med jämställdhetslagen underlätta för arbetstagarna att förena förvärvsarbete och föräldraskap. Utskottet vill också erinra om att föräldraledighet kan tas ut i form av förkortning av arbetstiden med tre fjärdedelar och att denna rätt sträcker sig fram till dess att barnet fyllt åtta år.
Det förtjänar enligt utskottets mening att understryka att frågan om föräldraledighet i första hand är en fråga som den enskilde arbetstagaren själv har att ta ställning till. Fördelarna för barnet att ha en förälder till hands under en längre småbarnsperiod får vägas mot den vuxnes behov av och önskemål om en tidigare återgång till förvärvsarbete. Det är angeläget att en utökad rätt till ledighet för vård av barn inte motverkar intentionerna i jämställdhetslagen. Det är emellertid oklart hur förslaget skall kunna kombineras med krav på kompetensutveckling i arbetet och en mindre könssegregerad arbetsmarknad.
Mot bakgrund av vad sålunda anförts vill utskottet inte motsätta sig regeringens förslag att hel föräldraledighet som en konsekvens av införandet av ett vårdnadsbidrag utvidgas till tre år från barnets födelse. Utskottet utgår från att utvecklingen på arbetsmarknaden kommer att följas noga. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motionerna So46, So49 och Sf271 i aktuella delar. Utskottet delar regeringens bedömning att det inte finns samma anledning att förlänga rätten till föräldraledighet för adoptivföräldrar. Följaktligen avstyrks motion So48 i aktuell del.
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Motioner väckta med anledning av propositionen 2 Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1994 3 Ärendets beredning i utskottet 4 Utskottet 5 Propositionen 5 Motionsyrkanden m.m. som avser förslagen i propositionen 7 Frågan om avslag på propositionen 7 Adoptivföräldrars rätt till vårdnadsbidrag 10 Vårdnadsbidragets utformning 10 Garantidagar 11 Rätt till ledighet för vård av barn, m.m. 12 Avdrag för barnomsorgskostnader m.m. 13 Utskottets bedömning 14 Barnfamiljernas ekonomi 14 Utbyggnad av föräldraförsäkringen 15 Riktlinjer för familjepolitiken 15 Hemställan 16 Reservationer 17 Meningsyttring av suppleant 22 Bilaga 1 I propositionen framlagt lagförslag 23 Bilaga 2 Skatteutskottets yttrande 44 Bilaga 3 Socialförsäkringsutskottets yttrande 48 Bilaga 4 Arbetsmarknadsutskottets yttrande 51