Vårdnad om barn m.m. (Betänkande 1988/89:LU33 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande
1988/89:LU33

Vårdnad om barn m.m.

1988/89

LU33

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet tio motioner som på olika sätt anknyter till
reglerna om vårdnad och umgänge med barn. I motionerna tas upp frågor om
bl.a. domstols sammansättning i mål om vårdnad och umgänge och juridiskt
biträde åt barnet i sådana mål samt vidare spörsmål om interimistiska beslut,
vårdnadsutredningar, samarbetssamtal, handläggningen av verkställighetsfrågor
och resekostnader m.m. vid utövande av umgänge med barn. Tre av
motionerna berör också reglerna om underhållsbidrag och i en av motionerna
tas upp frågan om rätt för förälder som inte är vårdnadshavare att ta del av
sekretesskyddade uppgifter om barnet. Vidare behandlar utskottet ett
motionsyrkande om faderskapspresumtion vid samboförhållanden och en
motion vari begärs införande av en borgerlig namngivningsceremoni som
alternativ till den religiösa dopakten.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats tre reservationer (fp).

Motionerna

1988/89:L407 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari med hänvisning till vad som
anförts i motion 1988/89:So251 yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ny lagstiftning om vårdnad och umgänge med barn,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om barnpsykolog eller motsvarande barnexpert vid handläggning av
vårdnads- och umgängesmål.

1988/89:L408 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari med hänvisning till vad som
anförts i motion 1988/89:A804 yrkas

1. att riksdagen begär förslag hos regeringen om att införa faderskapspresumtion
för man som är stadigvarande boende hos barnets mor,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om ändrade regler vid separationer.

1988/89:L409 av Karl Hagström (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av en utvärdering av reglerna om gemensam vårdnad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd och information till föräldrarna.

1 Riksdagen 1988189. 8sami. Nr 33

1988/89:L410 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en översyn av de
processrättsliga och administrativa förutsättningarna för en samordnad
prövning i mål rörande barn.

1988/89:L411 av Kaj Larsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av lagstiftning som innebär att förälder skall åläggas att
hos socialförvaltningen diskutera vårdnadsfrågan innan den avgörs,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av lagstiftning som innebär att vårdnadsutredningar skall
vara avslutade inom tre månader,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av skärpta regler för att tillförsäkra en förälder med
umgängesrätt möjligheten att faktiskt utöva umgänget och att lagtexten
förtydligas så att rätten även under pågående process skall besluta om fortsatt
umgänge och att den som saboterar umgänget blir fråntagen vårdnadsrätten
om detta inte är i strid med barnets bästa,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagstiftning som innebär att barn i vårdnadstvister får ett eget
juridiskt ombud,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ekonomiskt stöd för resekostnader i vissa umgängessituationer.

6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om lagstiftning som innebär att i tvistiga fall skyldigheten att betala
underhållsbidrag alltjämt skall bestämmas av domstol men att fastställandet
av bidragsbeloppets storlek skall ankomma på försäkringskassan,

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den umgängesberättigade föräldern jämställs med den
vårdnadsberättigade gällande barnets sekretess.

1988/89:L412 av Per Stenmarck och Ewy Möller (båda m) vari yrkas att
riksdagen beslutar om sådan förändring av 6 kap. 15 § föräldrabalken att
barnens rätt till umgänge med båda föräldrarna tryggas.

1988/89:L413 av Maria Leissner (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en förändring av 7 kap. föräldrabalken med den innebörd
som anges i motionen.

1988/89: L414 av Margit Gennser (m) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om nya regler vid indexuppräkning
av underhållsbidrag till barn i enlighet med motionen,

2. att riksdagen beslutar att kostnader för resor m.m. i samband med
utnyttjandet av umgängesrätten med barn i skilsmässoförhållanden skall
göras avdragsgilla.

1988/89:L416 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av reglerna om gemensam vårdnad,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om föräldrars rätt till avdrag för resor för att hämta och lämna barn
resp. barns resor,

1988/89:LU33

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att föräldrabalken skall ges en ökad inriktning på vårdnadstagarens
ansvar för att den förälder som har umgängesrätt med det gemensamma
barnet ges möjlighet till en god, regelbunden kontakt med barnet,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om betydelsen av beslut om interimistisk vårdnad.

1988/89 :L417 av Ingrid Hemmingsson och Wiggo Komstedt (båda m) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om åtgärder för att säkra
föräldrars och barns umgängesrätt enligt de i motionen anförda riktlinjerna.

1988/89:L420 av Kent Carlsson och Anneli Hulthén (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
införandet av en borgerlig namngivningsceremoni.

Inledning

Den svenska familjerätten har sedan början av 1970-talet varit föremål för en
fortlöpande reformering. År 1973 ändrades föräldrabalkens (FB) regler om
vårdnad om barn (prop. 1973:32, LU 20). Reformen innebar bl.a. att frågan
om vem av makarna som bär skulden till söndringen inte får tillmätas
betydelse vid avgörandet av vem av dem som efter skilsmässan skall få
vårdnaden om barnen. Samtidigt med ändringarna i skilsmässoreglerna
infördes bestämmelser som syftade till att stärka fäders möjligheter att få
vårdnaden om sina barn i de fall föräldrarna inte är gifta med varandra.
Bestämmelserna innebär att föräldrarna likställs när det gäller rätten att efter
särskild prövning få vårdnaden om sina barn.

Ett annat viktigt steg i reformarbetet togs år 1976 då det infördes en
möjlighet för föräldrar, som inte är gifta med varandra eller som har skilt sig,
att efter prövning av domstol få gemensam vårdnad om sina barn. Vidare
utmönstrades termerna barn i äktenskap och barn utom äktenskap ur
lagstiftningen som ett led i avvecklingen av den särreglering som gällt för
barn till föräldrar som inte varit gifta med varandra. I detta lagstiftningsärende
begärde riksdagen på hemställan av lagutskottet att förslag till nya regler
om underhållsbidrag skulle läggas fram med förtur (prop. 1975/76:170, LU
33).

Riksdagens begäran ledde till att det år 1978 företogs en genomgripande
reform av underhållsreglerna i FB som bl.a. innebar att dessa - liksom
bestämmelserna om bidragsförskott - anpassades till de nya vårdnadsreglerna
(prop. 1978/79:12, LU 9).

I början av år 1983 fattade riksdagen beslut om ändringar i bl.a. FB:s
bestämmelser om vårdnad och umgänge (prop. 1981/82:168, LU 1982/
83:17). Ett av syftena med lagändringarna var att stärka barnens rättsliga
ställning. Genom lagändringarna blev det bl.a. möjligt för makar att utan
särskilt domstolsbeslut efter en skilsmässa gemensamt utöva vårdnaden om
sina barn. Vidare förenklades förfarandet i fall då ogifta föräldrar som bor
tillsammans med sina barn vill få gemensam vårdnad om barnen. I de
ändrade bestämmelserna slås också fast att barnets vårdnadshavare har
ansvar för att barnets behov av umgänge med den andre föräldern
tillgodoses.

1988/89:LU33

Under våren 1983 antog riksdagen också ändringar i FB:s bestämmelser
om verkställighet av allmän domstols avgöranden om vårdnad och umgänge
(prop. 1982/83:165, LU 41). Ändringarna innebär bl.a. att möjligheterna att
besluta om polishämtning av barn begränsats och att länsrättens befogenhet
att vägra verkställighet i viss mån utökats. Vidare ges allmän domstol
möjlighet att, i samband med avgörande om vårdnad eller umgänge, i vissa
fall förordna om verkställighet.

År 1977 tillsattes utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt med uppdrag
att överväga olika åtgärder för att stärka barns rättsliga ställning. Utredningen
skulle enligt direktiven själv kartlägga problemområdet och ange i vilka
ämnen lagändringar borde komma i fråga. Utredningens första delbetänkande
(SOU 1978:10) Om förbud mot aga resulterade i att det i FB infördes
förbud mot aga av barn. I sitt andra delbetänkande (SOU 1979:63) Om
föräldraansvar m.m. lade utredningen fram förslag om bl.a. regler om
vårdnad, umgänge och överlämnande av barn. Vissa av förslagen kom att
ligga till grund för de ändringar i FB som genomfördes år 1983. Betänkandet
innehöll också förslag om talerätt och representation för barn i mål om
vårdnad m.m. Åren 1982 och 1984 fick utredningen tilläggsdirektiv för sitt
arbete. Sålunda skulle utredningen bl.a. undersöka om-och i så fall i vilken
utsträckning - barn skall ha talerätt i mål om vårdnad m.m. Utredningen
skulle även utreda huruvida domstolarna vid handläggningen av sådana mål
bör tillföras barnpsykologisk sakkunskap. Utredningen, vars återstående
uppgifter numera överförts till förmynderskapsutredningen (Ju 1984:07),
avgav i början av år 1987 sitt tredje och sista delbetänkande (SOU 1987:7)
Barnets rätt 3. Om barn i vårdnadstvister- talerätt för barn m.m., vari bl.a.
de nyss angivna frågorna behandlas. Betänkandet har remissbehandlats och
övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.

På begäran av riksdagen (SoU 1985/86:29) tillkallade regeringen under
våren 1987 en kommitté med uppgift att göra en översyn av reglerna för
underhållsbidrag och bidragsförskott. Riksdagens begäran föranleddes av
riksdagens revisorers förslag (förs. 1985/86:17) angående statens utgifter för
bidragsförskott m.m. samt motioner angående olika frågor om underhållsbidrag
och bidragsförskott. I förslaget förordade revisorerna bl.a. att en
utredning angående ett helt nytt system för statens stöd till barn som inte
lever tillsammans med båda sina föräldrar kom till stånd samt att därvid vissa
delar av FB sågs över.

I direktiven för översynsarbetet (dir. 1986:30) som hänvisar till socialutskottets
ovan nämnda betänkande (SoU 1985/86:29) liksom till förslaget från
riksdagens revisorer framhålls bl.a. att reglerna om underhållsbidrag och
bidragsförskott har behandlats ingående av två statliga utredningar, familjelagssakkunniga
och ensamförälderkommittén. Endast en begränsad del av
de förslag som avlämnats har kunnat genomföras, vilket enligt direktiven
visar hur komplicerat området är. I direktiven framhålls dock att det arbete
som utförts av de nämnda kommittéerna och av riksdägens revisorer ger en
god bild av de tankar och förslag till alternativa regelutformningar som finns
och funnits på området samt att materialet ger en god grund för den nya
utredningen.

I direktiven ansluter sig departementschefen till socialutskottets uppfatt -

1988/89 :LU33

ning att det är angeläget att få en allsidig belysning och diskussion av de
grundläggande frågorna om bidragsförskottets konstruktion och dess anknytning
till FB:s regler om underhållsbidrag. För detta ändamål fordras
ytterligare faktaunderlag om den ekonomiska och sociala situationen för
såväl underhållsskyldiga som för underhållsberättigade barn och deras
vårdnadshavare. Utifrån det faktamaterial som redan finns och det som
utredningen kan inhämta bör göras noggranna analyser som beaktar faktorer
såsom skillnader i inkomst, familjesituation, bostadssituation m.m. De
sociala konsekvenserna av olika lagregleringar bör särskilt belysas. Det
anges också att resultatet bör läggas till grund för förutsättningslösa
överväganden angående utformningen av samhällets stöd till barn som inte
lever samman med båda sina föräldrar. Även frågor om underhållsbidrag bör
kunna prövas.

Kommittén bör vidare, anges det, ha frihet att pröva om de nuvarande
reglerna över huvud taget bör bibehållas eller om underhållsbidrag och/eller
bidragsförskott kan ersättas med andra stödformer och/eller med nya sätt att
uppfylla föräldraförpliktelser. I anslutning härtill erinras i direktiven om att
olika frågor om brister i bidragsförskotts- och underhållsbidragsreglerna
behandlats av revisorerna och i motioner i riksdagen. Enligt direktiven bör
dessa frågor fritt kunna prövas av kommittén.

Frågor om vårdnad och umgänge m.m.

Gällande ordning

I 6 kap. FB regleras vem som skall ha vårdnaden om ett barn samt frågor om
barnets umgänge med annan än vårdnadshavaren. Den grundläggande
regeln om vem som skall ha vårdnaden finns i 6 kap. 3 § FB. Där anges att
barnet från födseln står under vårdnad av båda föräldrarna, om dessa är gifta
med varandra, och i annat fall av modern ensam. Ingår föräldrarna senare
äktenskap med varandra står barnet från den tidpunkten under vårdnad av
båda föräldrarna. Den gemensamma vårdnaden fortsätter i princip att gälla
också efter en äktenskapsskillnad mellan föräldrarna. Ogifta föräldrar kan -om inte domstol tidigare beslutat i vårdnadsfrågan - genom en anmälan till
pastorsämbetet få gemensam vårdnad om sina barn (6 kap. 4 § FB). Om
föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet skall rätten på begäran av
någon av föräldrarna besluta att vårdnaden skall anförtros endast en av dem
efter vad som är bäst för barnet. Inom ramen för ett äktenskapsskillnadsmål
kan rätten fatta ett sådant beslut även utan yrkande om gemensam vårdnad
uppenbart är oförenlig med barnets bästa (6 kap. 5 § FB). Har endast den ena
föräldern vårdnaden om barnet kan vårdnaden överflyttas till den andra om
detta är bäst för barnet (6 kap. 6 § FB).

Om någon av föräldrarna vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till
missbruk eller försummelse eller i övrigt brister i omsorg om barnet på ett sätt
som medför bestående fara för barnets hälsa eller utveckling skall rätten
besluta om ändring i vårdnaden. Är båda föräldrarna på angivet sätt
olämpliga som vårdnadshavare skall vårdnaden överflyttas till en eller två
särskilt förordnade förmyndare (6 kap. 7 § FB).

1988/89: LU33

1 * Riksdagen 1988/89. 8sami. Nr 33

FB innehåller också bestämmelser om att barnets vårdnadshavare har
ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är
vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses (6 kap. 15 § FB). Barnet har
dessutom rätt till umgänge med annan som står barnet särskilt nära. Om
barnets vårdnadshavare motsätter sig det umgänge som begärs av en förälder
som inte är vårdnadshavare, skall rätten på begäran av den föräldern besluta i
umgängesfrågan efter vad som är bäst för barnet.

I 6 kap. 20 § FB stadgas att rätten i mål eller ärenden om vårdnad eller
umgänge, för tiden till dess att ett lagakraftvunnet avgörande föreligger, får
besluta om vårdnad eller umgänge efter vad rätten finner skäligt. Innan ett
sådant interimistiskt beslut får meddelas skall motparten ha haft tillfälle att
yttra sig. Rätten kan också inhämta upplysningar i frågan från socialnämnden.
Ett interimistiskt beslut får verkställas på samma sätt som en dom som
har vunnit laga kraft men kan när som helst ändras av rätten.

I mål om vårdnad och umgänge är rätten skyldig att se till att vårdnads- och
umgängesfrågorna blir utredda i erforderlig omfattning. Före avgörandet av
saken skall socialnämnden höras eller, om det är tillräckligt, beredas tillfälle
att yttra sig. Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och
det är uppenbart att barnet inte kan ta skada av det (6 kap. 18 § FB).
Domstolen kan förklara ett mål om vårdnad eller umgänge vilande om samtal
i syfte att nå enighet i frågan har inletts mellan parterna genom socialnämndens
eller något annat organs försorg (6 kap. 19 § FB). I vissa fall kan
domstolen, på yrkande av part, kombinera ett avgörande om vårdnad eller
umgänge med ett föreläggande vid vite för motparten att lämna ifrån sig
barnet (6 kap. 21 § FB).

Mål om vårdnad och umgänge samt om överflyttning av vårdnaden
handläggs av allmän domstol, dvs. i första instans av tingsrätt med möjlighet
för den förlorande parten att överklaga avgörandet till hovrätt och därefter,
under vissa förutsättningar, till högsta domstolen.

I 21 kap. FB finns bestämmelser om verkställighet av allmän domstols
avgöranden om vårdnad och umgänge m.m. Mål om verkställighet handläggs
av de allmänna förvaltningsdomstolarna, dvs. i första instans av länsrätt vars
avgöranden kan överklagas till kammarrätt och därefter, under vissa
förutsättningar, till regeringsrätten. När länsrätten förordnar om verkställighet
kan den förelägga vite eller, under särskilda förutsättningar, besluta om
polishämtning (21 kap. 3 § FB). Länsrätten får innan den förordnar om
verkställighet uppdra åt en lämplig person att verka för ett frivilligt
överlämnande. Uppdraget skall enligt huvudregeln vara slutfört inom två
veckor, men om förutsättningar finns för en frivillig uppgörelse får länsrätten
förlänga tiden (21 kap. 2 § FB). Om barnet har fyllt tolv år skall dess vilja
beaktas i verkställighetsmålet. Detsamma gäller om barnet inte har fyllt tolv
år men nått sådan mognad att dess vilja bör beaktas (21 kap. 5 § FB).
Länsrätten kan vägra verkställighet om det är uppenbart att förhållandena
har ändrats sedan allmän domstol fattade sitt beslut och det av hänsyn till
barnets bästa är påkallat att frågan om vårdnad eller umgänge tas upp på
nytt. Om länsrätten på nu angivna skäl vägrar verkställighet skall vårdnadseller
umgängesfrågan tas upp av allmän domstol om den som har sökt
verkställighet, dennes motpart eller socialnämnden gör ansökan härom (21

1988/89:LU33

kap. 6 § FB). Däremot kan länsrätten inte själv påkalla att saken prövas i 1988/89:LU33
allmän domstol.

Även i andra fall kan länsrätten vägra verkställighet, nämligen om det
finns risk som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa
skadas (21 kap. 6 § FB).

Allmän förvaltningsdomstol handlägger också mål enligt socialtjänstlagen
(1980:620) och lagen (1980:621) med särskilda bestämmelser om vård av
unga (LVU). I dessa mål skall domstolens bedömning avse bl.a. frågan om
det föreligger risk som inte är ringa för att ett barns kroppsliga eller själsliga
hälsa skadas i vissa angivna situationer.

I samtliga nu angivna måltyper har domstolen möjlighet att förordna
sakkunnig att avge yttrande. En sakkunnig ingår inte i domstolen utan utgör
blott ett bevismedel.

Motionsmotiveringar

Motiveringen till yrkandena i motion L407 av Bengt Westerberg m.fl. (fp)
återfinns i motion So251 om barns livsvillkor. I sistnämnda motion anförs att
frågorna om vårdnad och umgänge vid skilsmässa är av avgörande betydelse
för barn och föräldrar men att de nuvarande reglerna i flera avseenden är
bristfälliga. Enligt motionärerna har de problem som nuvarande regler för
med sig accentuerats under senare år. Trots att regeringen i olika sammanhang,
bl.a. genom riksdagsuttalanden våren 1988, uppmärksammats på
problematiken har några förslag till ändringar i regelsystemet inte framlagts.

Motionärerna anser att frågorna är så angelägna att en lösning lagstiftningsvägen
inte längre får fördröjas (yrkande 1). I motionen pekas på ett flertal
åtgärder som bör genomföras. Motionärerna framhåller inledningsvis att det
är angeläget att den av riksdagen begärda utvärderingen av verksamheten
med s.k. samarbetssamtal slutförs före den 1 juli 1989. Bland de lagstiftningsåtgärder
som bör övervägas anger motionärerna ändringar i reglerna om
interimistiska beslut rörande vårdnad och umgänge i syfte att besluten inte
skall få en styrande inverkan på det slutliga avgörandet. En lösning härvidlag
anser motionärerna vara att det interimistiska beslutet får avse endast den
faktiska vården, dvs. frågan om vilken förälder som skall ha barnet boende
hos sig och som skall svara för den dagliga omsorgen, medan den rättsliga
vårdnaden inte skulle beröras. Ett annat problem som måste lösas är de långa
handläggningstiderna för vårdnadstvister. Särskilt angeläget är enligt motionärerna
att tiden för genomförande av vårdnadsutredningarna nedbringas till
förslagsvis 3-4 månader. Målet skulle kunna uppnås om domstolen fick
ökade styrfunktioner genom att ges rätt att i det enskilda fallet bestämma
vårdnadsutredningens omfattning och inriktning samt den tid inom vilken
utredningen skall vara slutförd. I sammanhanget framhålls att slutresultaten i
vårdnadstvister bör vara att den gemensamma vårdnaden skall fortsätta
utom i fall då det inte är förenligt med barnets bästa.

Vidare kritiserar motionärerna reglerna i 6 kap. 15 § FB om umgänge med
barn. En grundläggande brist anser motionärerna vara att hänsynen till vad
som är bäst för barnet inte tillräckligt klart markeras i lagrummet. Motionärerna
pekar på fall där umgänge tillerkänts en förälder trots att detta

uppenbarligen inte varit förenligt med barnets bästa och vänder sig också mot 1988/89: LU33
att beslut i umgängesfrågor oftast utformas på ett schablonartat sätt och inte
är anpassade till föräldrarnas och barnets under åren växlande förhållanden.

Ett sätt att förbättra reglerna skulle enligt motionärerna vara att i paragrafens
första stycke ersätta formuleringen om att barnets behov av umgänge
skall ”så långt möjligt tillgodoses” med uttrycket ”tillgodoses efter vad som
är bäst för barnet”. Vidare skulle en precisering kunna ske av olika
omständigheter som skall beaktas vid bedömningen av vad som är bäst för
barnet, främst då sådana förhållanden som barnets ålder och mognadsgrad,
den känslomässiga anknytningen mellan barnet och den förälder som inte har
vårdnaden, barnets egen inställning samt föräldrarnas inbördes förhållande.

I motionen görs också gällande att länsrätten bör ha möjligheter att vägra
verkställighet av vårdnads- och umgängesavgöranden i samtliga fall då
verkställighet inte är förenlig med barnets bästa. Länsrätten bör vidare ha
möjlighet att med bindande verkan återförvisa vårdnads- och umgängesfrågor
till allmän domstol för omprövning.

I syfte att motverka s.k. umgängessabotage förordar motionärerna att
vårdnadshavarens ansvar för att barnet får tillfälle till umgänge med den
andra föräldern skall ytterligare betonas i FB. Vidare anser motionärerna att
vårdnadsbeslut bör kunna omprövas i ökad omfattning under hänsynstagande
till vem av föräldrarna som kan antas vara mest benägen att tillgodose
barnets behov av umgänge.

Motionärerna framhåller också att innebörden av umgängesrätten kan
förstärkas om den förälder som inte har vårdnaden ges en lagfäst rätt att få
information i viktigare angelägenheter som rör barnets hälsa och framtid.

I motionen begärs även ett särskilt tillkännagivande (yrkande 2) om att vid
handläggningen av bl.a. vårdnads- och umgängesfrågor domstolen när så
behövs skall kunna utökas med en ledamot som har ingående kunskaper om
barns utveckling och behov.

I motion A804, som innehåller motiveringen till yrkande 2 i motion L408
av Bengt Westerberg m.fl. (fp), framhålls att många separationer leder till
svåra vårdnadstvister, där mannen blir den som till slut drar det kortaste
strået. Motionärerna hänvisar till att det i andra länder, bl.a. Storbritannien,
fordras att makarna är överens om hur vårdnaden om barnet skall ordnas
innan de kan ta ut skilsmässa. Enligt motionärerna bör det övervägas att
införa en liknande regel för svenskt vidkommande.

I motion L409 av Karl Hagström (s) anser motionären att reformen om
gemensam vårdnad som genomfördes år 1983 är lovvärd men att det nu är
angeläget att utvärdera denna reform. Vidare anser motionären att det är
angeläget att föräldrar ges mer hjälp och information för att klara av den
gemensamma vårdnaden.

I motion L410 av Lena Öhrsvik (s) påpekas att gällande ordning för
handläggningen av mål om vårdnad och umgänge samt mål om tillämpningen
av socialtjänstlagstiftningen medför att ett ärende rörande ett barn samtidigt
kan prövas av olika instanser och med tillämpning av skiftande regler. Flera
processer kan också pågå samtidigt. Enligt motionären behövs därför en
bättre samordning av reglerna i FB och socialtjänstlagstiftningen. Motionären
erinrar om att riksdagen med hänvisning till förslag från utredningen om

barnens rätt tidigare avslagit en motion i saken och framhåller att det
förslaget inte löser det aktuella problemet.

I motion L411 av Kaj Larsson m.fl. (s) föreslås att reglerna om vårdnad och
umgänge ändras i flera olika hänseenden. Syftet med förslagen är enligt
motionärerna att föräldrarna också efter en skilsmässa skall ha ett gemensamt
föräldraansvar och att barnets ställning skall stärkas, bl.a. när det gäller
möjligheten till kontakter med förälder som inte har vårdnaden. För att
underlätta en uppgörelse i godo mellan tvistande föräldrar bör enligt
motionärerna en regel införas om obligatoriska samarbetssamtal under
förmedling av socialförvaltningen innan rätten fattar interimistiskt beslut i
ärendet (yrkande 1). Motionärerna anser vidare att interimistiska beslut i
vårdnadsmål skall avse endast barnets bostad. Av stor betydelse är också att
tidsåtgången för vårdnadsutredningarna nedbringas. Motionärerna anser att
det bör åligga de sociala myndigheterna att se till att vårdnadsutredningarna
är klara inom tre månader (yrkande 2).

Motionärerna anför vidare att barnets umgänge med båda föräldrarna har
mycket stor betydelse och att det därför är oacceptabelt att vårdnadshavaren
- som det visat sig i många fall - saboterar eller helt omöjliggör barnets
umgänge med den andra föräldern. Enligt motionärerna bör den förälder
som saboterar rättens beslut om umgänge kunna fråntas vårdnaden, om det
inte är oförenligt med barnets bästa. Vidare påpekas också vikten av att
umgänget utformas så att barnet tillförsäkras en vardagskontakt med
föräldern i fråga och inte bara vid helger m.m. Ett annat problem som måste
lösas är att den ena föräldern oftast tappar kontakten med barnet under den
tid tvist om umgänget pågår. I syfte att förkorta processtiderna anser
motionärerna att processer inte bör få föras i flera olika rättsinstanser
samtidigt. Dessutom bör det interimistiskt beslutas om fortsatt umgänge
under processen. Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet med det
anförda (yrkande 3).

Vidare framhålls i motionen att barnet måste skyddas från att utsättas för
psykisk press i vårdnads- och umgängestvister. Motionärerna begär (yrkande
4) i det sammanhanget ett tillkännagivande om behovet av lagstiftning som
innebär att barn i sådana tvister får rätt till ett eget juridiskt ombud.

I motionen tas också upp frågor om underhållsbidrag, om ekonomiska
bidrag till resekostnader i vissa umgängessituationer och om barns sekretessskydd.
Dessa frågor behandlas i senare avsnitt av betänkandet.

I motion L416 av Alf Wennerfors (m) framhåller motionären att en god
regelbunden kontakt med bägge föräldrarna är av central vikt för ett barns
självkänsla, identitet och utveckling. Ansvaret för att det efter en separation
skapas goda och nära kontakter mellan gemensamma barn och föräldrarna
åvilar enligt motionären i första hand dem själva. För att öka förutsättningarna
för en sådan kontakt föreslår motionären emellertid olika åtgärder.

Motionären framhåller att det för närvarande finns alltför stora möjligheter
för en vårdnadshavare att på olika sätt försvåra kontakten mellan
umgängesberättigad förälder och barn. Motionären anser (yrkande 3) därför
att FB skall ges en ökad inriktning på vårdnadshavarens ansvar för att den
umgängesberättigade föräldern skall få möjlighet till en god regelbunden
kontakt med barnet och yrkar tillkännagivande därom. Vidare riktar

1988/89-.LU33

motionären kritik mot det interimistiska beslutets betydelse för det slutliga
avgörandet och anser det angeläget (yrkande 4) att en lösning åstadkoms där
detta besluts betydelse för det slutliga avgörandet reduceras. Motionären tar
också upp frågor om gemensam vårdnad vid samboförhållanden och
avdragsrätt för resekostnader i samband med umgänge med barn. Dessa
spörsmål behandlas i senare avsnitt av betänkandet.

I motion L417 av Ingrid Hemmingsson och Wiggo Komstedt (m) betonas
barnens behov av nära kontakter med båda sina föräldrar också efter det att
föräldrarna separerat. Motionärerna framhåller att det förekommer skilsmässor
som leder till upprepade och onödiga vårdnadstvister. Sådana
utdragna vårdnadsprocesser kan enligt motionärerna medföra att den ene
föräldern under lång tid har svårigheter eller helt saknar möjlighet att
upprätthålla kontakten med barnet och att det senare blir svårt för föräldern
att återuppta kontakten. Motionärerna anser det nödvändigt att man
försöker förhindra att föräldrarna och barnen orsakas onödigt lidande i
samband med skilsmässor och att tiden för vårdnadsprocessen förkortas utan
att rättssäkerheten och kvaliteten försämras. Detta syfte bör kunna nås om
handläggningen blir effektivare och det bör därför övervägas om inte det i
praktiken dubbla processandet inför socialnämnden och domstolen kan
slopas. Motionärerna förordar att socialnämnden vid vårdnadsutredningen
inte skall ha något ansvar utöver att föreslå vem som skall avge yttrande till
domstolen. I motionen framhålls vidare att det förekommer att en förälder
som förlorar en vårdnads- och umgängesprocess tämligen omgående sätter i
gång en ny sådan. I syfte att motverka uppslitande och tidsödande vårdnadsoch
umgängestvister mellan föräldrarna anser motionärerna att en viss tid
bör ha förflutit sedan vårdnadsfrågan senast genom dom vann laga kraft
innan en ny talan skall få väckas. Även de interimistiska beslutens styrande
verkan tas upp av motionärerna, som anser att dessa beslut bör inskränkas till
att avse enbart var barnet skall bo.

Enligt motionärerna måste större hänsyn tas till barnens uppfattning. Ett
sätt att ta till vara barnens önskemål skulle vara att tillsätta ett offentligt
biträde som ställföreträdare i mål där föräldrarna inte kan komma överens.
Det offentliga biträdet skulle ha behörighet att företräda barnet i alla delar av
målet.

Motionärerna förutsätter att förslag till ändrade regler snarast framläggs i
syfte att det skall skapas reella möjligheter för barnen att upprätthålla goda
relationer till båda föräldrarna även efter det att en vårdnadstvist avgjorts.

Pågående arbete

Frågan om expertmedverkan i de allmänna domstolarna har övervägts av
rättegångsutredningen. I betänkandet (SOU 1987:13) Expertmedverkan och
specialisering föreslår utredningen att tingsrätterna och hovrätterna skall få
en generell möjlighet att förordna en expert som särskild ledamot i rätten.
Reglerna i FB om rättegången i vårdnads- och umgängesmål föreslås ändrade
så att expert kan medverka vid avgörande av sådana mål. Rättegångsutredningens
förslag har remissbehandlats och övervägs för närvarande inom
justitiedepartementet.

1988/89:LU33

Inom justitiedepartementet övervägs också den framtida utformningen av
domstolsväsendet. Inom departementet har upprättats en promemoria, (Ds
Ju 1989:2) Domstolarna i framtiden - en idéskiss, vari bl.a. anförs att vissa
grupper av mål kan föras över från länsrätterna till tingsrätterna. Det
framhålls att flera av länsrätternas målgrupper har beröringspunkter med
dem som handläggs vid tingsrätterna. I promemorian pekas härvidlag på
bl.a. mål enligt lagstiftningen om vård av unga och mål om verkställighet
enligt 21 kap. FB. Vad som anförts leder enligt promemorian till den
slutsatsen att länsrätternas nuvarande uppgifter i framtiden bör fördelas
mellan kammarrätterna och tingsrätterna och att länsrättsorganisationen kan
avvecklas. Promemorian remissbehandlas för närvarande.

Utredningen om barnens rätt föreslog i sitt andra delbetänkande (SOU
1979:63) omfattande ändringar i föräldrabalkens regler om vårdnad, umgänge
och överlämnande av barn. Förslagen lades till grund för ny
lagstiftning om vårdnad och umgänge m.m. (prop. 1981/82:168 och 1982/
83:165, LU 1982/83:17 och 41). Vissa av utredningens förslag ansågs dock
böra övervägas ytterligare. Det gällde bl.a. frågan om talerätt och representanter
för barn i mål om vårdnad m.m.

I tilläggsdirektiv år 1982 gavs utredningen i uppdrag att fullfölja arbetet
med frågan om talerätt och representanter för barn i vårdnadsmål m.m.
Utredningen skulle också överväga hur barns rättsliga ställning kan stärkas i
mål och ärenden enligt socialtjänstlagen och LVU. Vidare lades en del
ytterligare uppgifter på utredningen. Det gällde dels en utvärdering av 1974
års förmynderskapslagstiftning och frågor i övrigt rörande lagstiftningen om
förmynderskap och godmanskap, dels en översyn av lagstiftningen om
adoption och dels vissa frågor om skydd för ofödda och om äktenskap med
minderåriga.

Utredningen fick år 1984 nya tilläggsdirektiv. Enligt dessa skulle utredningen
i fortsättningen överväga frågor om talerätt och representation för
barn i mål om vårdnad m.m., barns rättsliga ställning enligt socialtjänstlagen
m.m., handläggningen av mål eller ärenden om vårdnad om eller vård av
barn och sekretesskydd för barn. I direktiven angavs närmare utredningens
uppgifter i dessa delar. Dessutom skulle utredningen fullfölja sitt tidigare
uppdrag beträffande vissa frågor om adoption.

I tilläggsdirektiven angavs bl.a. att utredningen borde överväga i vad mån
man bör vidta särskilda åtgärder för att tillföra domstolarna barnpsykologisk
sakkunskap vid handläggningen av särskilt komplicerade mål eller ärenden
om vårdnad om eller vård av barn och att utredningen i nämnda frågor skulle
samråda med rättegångsutredningen som, enligt uppgift i direktiven, i sitt
fortsatta arbete torde komma in på närgränsande frågor.

Utredningen om barnens rätt avgav som inledningsvis nämnts i januari
1987 sitt tredje delbetänkande (SOU 1987:7) Barnets rätt 3. Om barn i
vårdnadstvister - talerätt för barn m.m., vari bl.a. läggs fram förslag i de av
utredningen tidigare behandlade frågorna om barn i vårdnadskonflikter och
barns rättsliga ställning i mål som rör barns personliga angelägenheter. I
betänkandet föreslås bl.a. att barnet får talerätt i mål om vårdnad och
umgänge, dvs. blir en med föräldrarna i princip likvärdig part i sådana mål,
att barnet fr.o.m. tolv års ålder får rätt att självt föra sin talan, att barn under

1988/89 :LU33

tolv år skall kunna få ett offentligt biträde som i egenskap av dess särskilda
ställföreträdare får föra barnets talan inför domstolar och andra myndigheter
samt att också barn över tolv års ålder skall ha möjlighet att få stöd och hjälp
av ett offentligt biträde. Vidare föreslås att det sekretesskydd som rättsordningen
tillförsäkrar varje medborgare i fråga om barn skall gälla också i
förhållande till vårdnadshavaren i vissa fall och att barn under tolv år under
vissa förutsättningar skall ha möjlighet att få socialt bistånd även om
vårdnadshavaren inte samtycker till det.

Utredningen uppmärksammar också frågan om de interimistiska beslutens
styrande inverkan på de slutliga avgörandena i vårdnadstvister. För att
motverka sådana effekter föreslår utredningen att domstolen så långt det är
möjligt försöker undvika att meddela interimistiska beslut om vårdnad. Om
det trots allt blir nödvändigt att fatta ett interimistiskt beslut skall domstolen i
första hand tillgripa en av utredningen föreslagen ny möjlighet att bestämma
endast var barnet skall bo under tiden fram till dess vårdnadsfrågan slutligt
avgörs.

I utredningens betänkande föreslås vidare att åtgärder vidtas med syfte att
motverka upprepade och onödigt långdragna vårdnadsprocesser. Som ett led
i denna strävan föreslås att socialnämnden inte längre skall yttra sig i
vårdnads- och umgängesprocesser. Härigenom skulle de rättegångsliknande
förfaranden som ibland förekommer hos socialnämnden kunna undvikas.
Domstolen föreslås få ökade styrfunktioner genom att vårdnadsutredningens
omfattning och inriktning skall bestämmas i samråd med utredaren och
genom att domstolen skall kunna fastställa en tid inom vilken utredningen
skall vara slutförd. I fall då den som förlorat en vårdnads- eller umgängesprocess
inom kort tid därefter på nytt väcker talan inför domstol föreslår
utredningen att domstolen under vissa förutsättningar skall kunna meddela
dom på handlingarna och utan att stämning utfärdas.

Även spörsmålet om expertmedverkan har tagits upp av utredningen om
barnens rätt. I betänkandet hänvisas till rättegångsutredningens ovan
nämnda förslag. Enligt utredningen om barnens rätt finns det inte anledning
att för närvarande föra fram tanken på att speciellt för mål om barn införa en
ordning med särskilda barnpsykologiska experter i domstolen. Utredningen
vill dock inte utesluta att det kan förekomma mål där det skulle kunna vara
till fördel om det medverkade en expert.

Frågan om det bör öppnas en möjlighet till expertmedverkan bör enligt
utredningen bedömas i samband med rättegångsutredningens förslag. Utredningen
om barnens rätt förordar för sin del att domstolarna i ökad omfattning
bör förordna att en erfaren barnpsykolog, barnpsykiatriker eller annan med
särskilda kunskaper om barn och barns behov skall anlitas som sakkunnig vid
handläggningen av mål om barn.

Det av utredningen om barnens rätt i januari 1987 överlämnade betänkandet
har remissbehandlats och förslagen övervägs för närvarande inom
justitiedepartementet. Justitiedepartementet höll i mars 1988 bl.a. som ett
led i beredningsarbetet överläggningar med ett stort antal myndigheter och
organisationer rörande reglerna om vårdnad om och umgänge med barn. Vid
överläggningarna förekom ingående diskussioner av frågor med anknytning
såväl till utredningens förslag som till flertalet av de i lagutskottets

1988/89 :LU33

betänkande LU 1987/88:33 behandlade motionsyrkandena. Departementets 1988/89:LU33
beredningsarbete beräknas resultera i en departementspromemoria till
sommaren 1989.

Sedan riksdagen (LU 1986/87:25) våren 1987 begärt att verksamheten med
samarbetssamtal m.m. i vårdnads- och umgängeskonflikter skulle utvärderas
har regeringen (socialdepartementet) i beslut den 14 januari 1988 uppdragit
åt socialstyrelsen att företa den begärda utvärderingen samt att undersöka
hur verksamheten med familjerådgivning skall kunna tryggas. I uppdraget
ingår även att utreda i vilken utsträckning samarbetssamtal förekommer för
närvarande, hur dessa leds och vilka kvalifikationer som fordras hos
samtalsledarna. Vidare ingår att utvärdera i vilken mån sådana samtal leder
till att föräldrarna blir överens om hur vårdnads- och umgängesfrågorna skall
lösas vid separationen samt i vilken utsträckning enigheten består i tiden efter
separationen.

Uttalande av justitieombudsmannen

Justitieombudsmannen (JO) har i sin vid riksmötet 1982/83 avgivna ämbetsberättelse
gjort vissa uttalanden rörande handläggningstider i vårdnadsärenden
(s. 189 ff). Sålunda bör enligt vad JO uttalade en vårdnadsutredning, om
samarbetssamtal inte äger rum och speciella förhållanden inte föranleder
annat, kunna slutföras inom sådan tid att socialnämndens yttrande är
domstolen till handa inom tre eller högst fyra månader från det begäran om
yttrande inkom till socialförvaltningen. I den utsträckning som samarbetssamtal
förekommer måste emellertid godtas att längre tid förflyter, innan
domstolen kan få yttrandet. Även i dessa senare fall bör dock tillses att längre
tid inte anslås än som är nödvändigt för att uppnå ändamålet med samtalen
eller för att konstatera att man inte uppnår syftet med dem. Detta bör i
flertalet fall kunna ske inom loppet av tre eller högst fyra månader. Även om
både samarbetssamtal äger rum och vårdnadsutredning sker, bör alltså
yttrandet kunna vara domstolen till handa inom sju eller högst åtta månader.

Frågornas tidigare behandling i riksdagen

Riksdagen har under senare år vid flera tillfällen behandlat motioner rörande
FB:s regler om vårdnad och umgänge. Senast prövades vårdnads- och
umgängesfrågor våren 1988 med anledning av ett flertal motioner med
samma syften som de nu aktuella motionerna. På förslag av lagutskottet
avslog riksdagen motionerna med hänvisning i huvudsak till att spörsmålen
skulle komma att tas upp under regeringens beredning av förslagen i det sista
delbetänkandet från utredningen om barnens rätt. Beträffande de närmare
skälen för och innebörden av utskottets ställningstaganden hänvisas till
utskottets betänkande LU 1987/88:33.

1** Riksdagen 1988189. 8sami. Nr33

Underhållsbidrag till barn, kostnad för umgänge med i988/89:LU33
barn, m.m.

Gällande ordning

Som framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen skedde år 1978
genomgripande förändringar i FB:s regler om underhållsbidrag till barn. Nu
gällande bestämmelser innebär i huvudsak följande.

Föräldrarnas underhållsskyldighet gäller i princip till dess barnet fyller 18
år men kan i vissa fall utsträckas till dess barnet blir 21 år. Underhållsplikten
är numera aldrig ovillkorlig utan beror av föräldrarnas ekonomiska förmåga
och barnets behov. Föräldrarna skall sinsemellan ta del i kostnaderna för
barnets underhåll efter vars och ens förmåga. En förälder har rätt att
förbehålla sig ett belopp för sitt eget underhåll när underhållsbidraget skall
bestämmas till ett barn. Förbehåll får också ske för skälig bostadskostnad. I
vissa fall kan den underhållsskyldige förbehållas även belopp för hemmavarande
makes eller samboendes underhåll. Också försörjningsskyldighet mot
egna barn som vistas hemma beaktas när bidraget skall beräknas.

Enligt 7 kap. 2 § FB skall förälder fullgöra sin underhållsskyldighet genom
att betala underhållsbidrag till barnet om föräldern inte har vårdnaden om
barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet. Om föräldrarna
har gemensam vårdnad föreligger skyldighet för förälder att utge underhållsbidrag
om barnet varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern.

Underhållsbidraget skall vanligtvis betalas förskottsvis för kalendermånad
till vårdnadshavaren eller vid gemensam vårdnad till den förälder som bor
tillsammans med barnet.

En förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag har enligt 7 kap. 4 §

FB rätt till avdrag på bidraget, om han eller hon har haft barnet hos sig under
en sammanhängande tid av minst fem hela dygn. Avdraget är en fyrtiondel av
underhållsbidraget för varje helt dygn som barnet vistas hos föräldern. Varar
vistelsen en hel månad, blir avdraget alltså tre fjärdedelar av det månatliga
underhållsbidraget. Om det finns särskilda skäl kan domstol bestämma andra
villkor för denna avdragsrätt. Föräldrarna kan också själva avtala om andra
avdragsregler och får också sluta s.k. nettoavtal. Sådana nettoavtal innebär
att underhållsbidraget redan från början reduceras med hänsyn till den
bidragsskyldiges umgänge med barnet.

Om den icke vårdnadshavande föräldern är bosatt på annan ort kan
utövandet av den förälderns umgänge med barnet vara förenat med särskilda
kostnader. Någon generell möjlighet för den föräldern att, utöver vad som
följer av de nyssnämnda reglerna i 7 kap. 4 § FB, få ersättning för sådana
kostnader finns inte.

Underhållsbidrag fastställs genom avtal eller av allmän domstol genom
dom. I princip har föräldrarna full frihet att träffa avtal om underhållsbidrag.

Dom eller avtal om underhållsbidrag kan jämkas, bl. a. om ändring i
förhållandena föranleder det. Vidare kan ett löpande underhållsbidrag
omprövas efter sex år utan att någon ändring i förhållandena inträtt.

Underhållsbidrag till bl. a. barn är indexreglerade genom att de enligt
lagen (1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag skall justeras varje år i 14

förhållande till penningvärdets förändring. Anpassningen av bidragets
storlek följer ändringarna i basbeloppet. Ändringen av underhållsbidraget
till barn var tidigare begränsad till sju tiondelar av det procenttal med vilket
basbeloppet ändrats, och ändring skulle ske först om basbeloppet ändrats
med minst 5 %. Efter lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1987 följer
ändringen av underhållsbidraget helt ändringarna av basbeloppet. Fordran
på obetalda underhållsbidrag preskriberas efter tre år.

Nära samband med reglerna om underhållsbidrag har bestämmelserna i
lagen (1964:143) om bidragsförskott. Bidragsförskott får lämnas när barnet
är bosatt i Sverige. Är barnet inte svensk medborgare krävs att vårdnadshavaren
är bosatt här och att denne eller barnet vistats här sedan minst sex
månader. Bidragsförskott utgår i princip när ingendera av föräldrarna eller
bara den ena föräldern har vårdnaden om barnet. Bor barnet tillsammans
med en förälder som inte är vårdnadshavare utgår dock inte förmånen. Har
båda föräldrarna vårdnaden gemensamt kan bidragsförskott utgå om den ene
föräldern inte varaktigt bor tillsammans med barnet. Bidragsförskott lämnas
inte om vårdnadshavaren uppenbarligen utan giltigt skäl underlåter att bidra
eller att medverka till att få underhållsbidrag eller faderskap till barnet
fastställt. Även i vissa andra fall kan bidragsförskott vägras, bl. a. om
fastställt underhållsbidrag betalas i vederbörlig ordning och bidraget inte
understiger vad som kan utgå i bidragsförskott.

Bidragsförskott utgår normalt längst till dess barnet fyller 18 år och i regel -efter lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1987 - med 40 % av
basbeloppet per år. Om den underhållsskyldige betalar det fastställda
underhållsbidraget och detta är lägre än vad som kan utgå i form av
bidragsförskott, utgör bidragsförskottet skillnaden mellan underhållsbidraget
och 40 % av basbeloppet. Något återkrav riktas i dessa fall inte mot den
underhållsskyldige. Vidare gäller att om ett fastställt underhållsbidrag
uppenbarligen understiger vad den underhållsskyldige bör betala i bidrag,
utgår bidragsförskott inte med högre belopp än underhållsbidraget.

När en underhållsskyldig har delgivits beslut om att bidragsförskott har
beviljats, skall inbetalningarna av underhållsbidraget upp till bidragsförskottsnivån
i fortsättningen göras till försäkringskassan. Utgivna bidragsförskott
skall i princip återbetalas av den bidragsskyldige föräldern. Den ovan
redovisade rätten till avdrag på underhållsbidrag föreligger också då
bidragsförskott utgår. Om den underhållsskyldige har rätt att göra avdrag
minskas utgående bidragsförskott i motsvarande mån.

För en utförligare redogörelse för bestämmelserna om underhållsbidrag
och bidragsförskott hänvisas till lagutskottets yttranden LU 1985/86:2 y och
LU 1986/87:3 y samt till socialutskottets betänkanden SoU 1985/86:29 och
SoU 1986/87:10.

Motionsmotiveringar

I motion L411 av Kaj Larsson m.fl. (s) anförs att orsaken till att en del
skilsmässobarn inte har något egentligt umgänge med den ena föräldern kan
vara geografiska avstånd i förening med brist på ekonomiska resurser. För att
stödja dessa barn bör, framhåller motionärerna, staten genom försäkrings -

1988/89: LU33

kassan bidra med ett visst antal resor och övernattningsmöjligheter på
barnets hemort. Härutöver bör de föräldrar som själva står för resor ges rätt
till avdrag därför i sin självdeklaration. Motionärerna begär (yrkande 5) ett
tillkännagivande om det anförda. I anslutning härtill framhålls att de
föräldrar som av skilda anledningar inte vill ha umgänge med sina barn bör
betala ett högre underhållsbidrag för att kompensera vårdnadshavaren för
dennes merutgifter till följd av det uteblivna umgänget. Motionärerna
kritiserar vidare reglerna för fastställande och utbetalning av underhållsbidrag.
Enligt motionärerna är reglerna krångliga och bidrar till att konflikter
uppkommer mellan parterna. Motionärerna anser (yrkande 6) att underhållsbidragets
storlek skall fastställas av försäkringskassan och inte som i dag
av domstol. Försäkringskassans beslut om storleken av underhållsbidraget
skall vara baserat på inkomst och det antal barn som den bidragsskyldige har
försörjningsplikt för. Besluten skall kunna överprövas av en särskild
försäkringsnämnd, vars beslut skall kunna överklagas hos domstol.

I motion L414 av Margit Gennser (m) anförs att de nuvarande reglerna om
automatisk indexuppräkning av fastställda underhållsbidrag kan skapa
betydande svårigheter för bidragsgivaren, eftersom dennes nominella löneökningar
i regel inte räcker för att kompensera indexuppräkningen av
bidraget. Effekten härav förstärks av de skattekonsekvenser som inträder vid
inkomstökning. Med tiden kan det därför uppstå en betydande skevhet i de
ekonomiska relationerna mellan den bidragsskyldige och den förälder som
uppbär bidraget. Enligt motionären finns det ingen självklar lösning på detta
problem, men en möjlighet kan vara att anpassa indexhöjningen så att den
inte överstiger de genomsnittliga reallönehöjningarna under året (yrkande
!)•

I samma motion tas också upp frågan om resekostnader vid utövande av
umgänge med barn. Enligt motionären kan en frånskild make som inte har
vårdnaden om barnen men som vill utnyttja sin umgängesrätt ofta ådra sig
betydande kostnader för resor. För att skilsmässor i sådana situationer inte
skall leda till att kontakten mellan den maken och barnen bryts bör
resekostnaderna göras avdragsgilla vid inkomstbeskattningen, på liknande
sätt som är möjligt beträffande kostnad för dubbel bosättning. Motionären
yrkar att riksdagen beslutar om sådan avdragsrätt (yrkande 2).

Även i motion L416 av Alf Wennerfors (m) framhålls att föräldrar bör ges
rätt till avdrag upp till en viss nivå för kostnader för resor för att hämta och
lämna barn resp. för barns egna resor (yrkande 2).

I motion L412 av Per Stenmarck och Ewy Möller (m) framhålls att ett
hinder för ett väl fungerande umgänge kan vara att föräldrarna inte kommit
överens om fördelningen av den kostnad som umgänget medför. Motionärerna
hävdar att det t.o.m. förekommer att en vårdnadshavare flyttar långt från
den andre föräldern för att på så vis försvåra eller omöjliggöra umgänget.
Långa resor kan i sådana fall innebära dryga kostnader för den förälder som
inte har vårdnaden. Med hänsyn härtill och under anförande att det är av
största vikt för barnet att det har fortlöpande kontakt med båda föräldrarna
yrkas i motionen att 6 kap. 15 § FB förses med ett tillägg av innebörd att
kostnaderna för umgänget skall delas lika mellan föräldrarna, om ej annat
avtalats. Motionärerna hänvisar därvid till att lagutskottet tidigare (LU

1988/89 :LU33

1987/88:33) framhållit att det är angeläget att problemet med resekostnader
får en lösning och motionärerna anser att det bör ankomma på utskottet att
utarbeta förslag till erforderlig lagtext.

Utformningen av reglerna om rätt till avdrag på underhållsbidrag vid
umgänge med barn kritiseras i motion L413 av Maria Leissner (fp). Enligt
motionären befinner sig de föräldrar som är skyldiga att betala underhållsbidrag
i ett underläge av flera anledningar. Motionären framhåller att de
underhållsskyldiga föräldrarna ytterst sällan har barnet hos sig så lång tid som
fem dygn i sträck och att en förälder naturligtvis har utgifter för barnet även
om det vistas hos denne under endast en kortare tid. Enligt motionären bör
avdrag på underhållsbidrag få ske redan när föräldern har barnet hos sig
under en sammanhängande tid av ett dygn. Avdrag för varje dygn bör vidare
alltid få göras med 1/30 av det månatliga underhållsbidraget.

Pågående utredning

Sorn angivits i det föregående tillkallade regeringen våren 1987 en kommitté
(S 1986:05) med uppgift att göra en översyn av reglerna för underhållsbidrag
och bidragsförskott. Kommittén skall enligt sina direktiv bl. a. förutsättningslöst
se över reglerna om underhållsbidrag, bidragsförskott och andra
system som påverkar särlevande föräldrars ekonomi. En närmare redogörelse
för de uppgifter som anförtrotts kommittén har lämnats i betänkandets
inledande avsnitt (s. 4) vartill hänvisas. Utredningens arbete beräknas vara
avslutat under år 1989.

Frågornas tidigare behandling

Motioner rörande underhållsbidrag till barn och kostnader för umgängesresor
m.m. har vid flera tillfällen tidigare, senast våren 1988, behandlats av
riksdagen med anledning av motioner med samma syfte som de nu aktuella. I
sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1987/88:33) erinrade utskottet
om att regeringen våren 1987 tillkallat en kommitté med uppgift att göra en
översyn av reglerna för underhållsbidrag till barn och bidragsförskott. Vidare
pekade utskottet på att kommittén enligt sina direktiv bl.a. förutsättningslöst
skall se över bestämmelserna om underhållsbidrag, bidragsförskott och
andra regelsystem som påverkar särlevande föräldrars ekonomi. Med hänsyn
till det sålunda pågående utredningsarbetet borde enligt utskottets mening
motionerna såvitt de avsåg frågan om underhållsbidrag till barn inte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande frågan om resekostnader vid utövande av umgänge med barn
underströk utskottet - i linje med vad utskottet uttalat då spörsmålet tidigare
aktualiserats i riksdagen - att det är olyckligt om ekonomiska omständigheter
lägger hinder i vägen för barnets umgänge med den ene av sina föräldrar. Mot
bakgrund av vad utskottet hade framhållit tidigare om barnets behov av goda
och nära relationer till båda sina föräldrar var det enligt utskottets mening
angeläget att problemet med resekostnaderna fick en lösning. Utskottet
erinrade om att utskottet tidigare (LU 1985/86:2 y och 1986/87:25) även ställt
sig positivt till att spörsmålet i hela sin vidd tas upp till överväganden i
samband med den pågående översynen av reglerna för underhållsbidrag och

1988/89:LU33

bidragsförskott. Utan att i sak ta ställning till hur frågan skulle lösas föreslog
utskottet att motionerna i förevarande del jämte utskottets betänkande i
ärendet borde överlämnas till kommittén för översyn av reglerna för
underhållsbidrag till barn och bidragsförskott för att tas i beaktande vid
utredningsarbetet. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Frågan om umgängeskostnader har aktualiserats även inom Nordiska
rådet. I Juridiska utskottets betänkande över Nordiska ministerrådets planer
för det nordiska samarbetet (C2) har Juridiska utskottet föreslagit att
Nordiska rådet hemställer till Nordiska ministerrådet att i samband med en
genomgång av reglerna om vårdnad, m.m. också undersöka möjligheterna
för ekonomisk hjälp från samhällets sida till de föräldrar och barn som efter
en skilsmässa kommer att bo så långt från varandra att utövandet av
umgänget blir en ekonomisk börda. Förslaget har antagits vid Nordiska
rådets 37:e session år 1989.

Faderskapspresumtion m.m. vid
samboförhållanden

Gällande ordning

De grundläggande reglerna rörande faderskap till barn återfinns i 1 kap. FB.
Är vid barns födelse modern gift skall enligt 1 kap. 1 § FB mannen i
äktenskapet anses som barnets far (den s.k. faderskapspresumtionen).

Är situationen vid barnets födelse den att det inte finns någon faderskapspresumtion
skall faderskapet fastställas genom erkännande eller dom. Om
barnet är underårigt ankommer det på socialnämnden att försöka utreda vem
som är far till barnet och se till att faderskapet fastställs. Om faderskapsfrågan
kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av socialnämndens
utredning bör nämnden bereda mannen i fråga tillfälle att erkänna faderskapet.
Nämnden bör verka för att blodundersökning äger rum beträffande
modern, barnet och den som kan vara fader till barnet, om denne begär det
eller anledning finns till antagande att modern haft samlag med mer än en
man under tid då barnet kan vara avlat.

En närmare redovisning för vad som gäller beträffande socialnämndens
utredningsskyldighet i faderskapsärenden har lämnats i betänkandet LU
1986/87:25 vartill hänvisas.

Fastställs faderskapet genom dom skall rätten på talan av barnet eller den
som företräder barnet förklara en man vara far till barnet, om det är utrett att
han har haft samlag med barnets mor under barnets konceptionstid och det
med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet avlats av
honom.

Gällande bestämmelser om förutsättningarna för gemensam vårdnad har

redovisats ovan (s. 5.).

Motionsmotivering

1988/89:LU33

Motiveringen till motion L408 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) återfinns i
motion A804 om jämställdheten. I sistnämnda motion framhålls att många av

nu gällande bestämmelser och myndighetsrutiner begränsar männens möjligheter
att ta ansvar för sina barn samt att ogifta fäders ansvar, skyldigheter
och rättigheter gentemot barnen bör stärkas. Motionärerna konstaterar att
en ogift fader måste anmäla sig som vårdnadshavare till sitt eget barn medan
en ogift moders vårdnadsskap erkänns automatiskt. Enligt motionärerna bör
man pröva möjligheten att införa faderskapspresumtion för fader som
stadigvarande sammanbor med barnets moder.

I motion L416 av Alf Wennerfors (m) yrkas ändring av reglerna om
gemensam vårdnad (yrkande 1). Enligt motionären skulle det vara positivt
om det blev naturligt i samboförhållanden att föräldrarna redan i samband
med att fadern erkänner faderskapet inför den sociala myndigheten anmälde
att vårdnaden om barnet skall vara gemensam. Motionären anser att en
sådan ordning skulle underlätta kontakterna mellan barnet och dess fader
och hänvisar till undersökningar som tyder på att samboförhållanden ofta
upplöses innan barnet nått ett års ålder och att fadern därefter i många fall
har dålig kontakt med barnet.

Frågans tidigare behandling

Motioner om införande av en faderskapspresumtion vid samboförhållanden
har tidigare behandlats flera gånger av riksdagen, senast våren 1987 och
våren 1988, och har därvid avslagits (LU 1986/87:25 och LU 1987/88:25).

Då frågan prövades 1987 underströk utskottet att utgångspunkten för
reglerna om fastställande av faderskap och vårdnad måste vara omtanken om
barnets bästa och att reglerna inte får utformas på sådant sätt att risker kan
uppkomma för att barnets rättigheter på något sätt blir åsidosatta. När
faderskapet fastställs genom erkännande är det därför, fortsatte utskottet,
viktigt att det verkligen är fadern och inte någon annan som skriver på
erkännandet, eftersom ett felaktigt faderskapserkännande senare kan få
mycket olyckliga konsekvenser för barnet. Sammanfattningsvis konstaterade
utskottet att gällande regler ger ogifta föräldrar och särskilt då de
samboende möjlighet att få faderskapet och mannens vårdnad om barnet
avgjorda på ett enkelt sätt. Utskottet hänvisade härvidlag till att det inte
föreligger något hinder mot att påbörja en faderskapsutredning innan barnet
är fött samt att rutinerna för handläggningen av faderskapsärenden var
sådana att inga parter behövde utsättas för integritetskränkande frågor.
Även om utskottet i och för sig väl kunde förstå att en ogift far i direkt
anslutning till barnets födelse också i rättslig bemärkelse vill bli far till sitt
barn ansåg utskottet att införandet av en faderskapspresumtion för en
samboende svårligen lät sig göras.

Vid 1988 års riksdagsbehandling av spörsmålet framhöll utskottet att vad
som tidigare anförts fortfarande ägde giltighet. Utskottet vidhöll därför sin
uppfattning att hänsynen till barnets bästa kräver att i de aktuella fallen
faderskapet fastställs under medverkan av socialnämnden. I linje med
tidigare uttalanden underströk utskottet vikten av att faderskapsärenden
handläggs på ett så enkelt sätt som är möjligt med hänsyn till barnets
intressen och under former som inte behöver uppfattas som integritetskränkande.
Utskottet ansåg det därför tillfredsställande att socialstyrelsen hade

1988/89 :LU33

beslutat om nya formulär för faderskapsutredning. De nya formulären
innebar enligt utskottet bl.a. förenklade rutiner för fastställande av faderskap
till barn vars föräldrar är sammanboende vid barnets födelse men inte
var det under konceptionstiden. För att de förenklade rutinerna skall få
tillämpas i dessa fall fordrades dock, påpekade utskottet, att parterna hade
stadigvarande förbindelse med varandra vid tiden för konceptionen.

Som redovisats ovan genomfördes år 1983 ändringar i FB:s bestämmelser
om vårdnad och umgänge. Ändringarna innebar bl.a. en förenkling av
förfarandet för ogifta föräldrar att efter anmälan till pastorsämbetet kunna få
gemensam vårdnad om sina barn. I lagstiftningsärendet (prop. 1981/82:168,
LU 1982/83:17) framhöll utskottet att föräldrarna har möjlighet att av
socialnämnden få information om innebörden av gemensam vårdnad samt
råd och stöd vid sitt ställningstagande till vilken vårdnadsform de skall välja.
Enligt utskottet gav de nya reglerna föräldrarna möjlighet att redan i
samband med att faderskapet fastställs anmäla sitt önskemål om gemensam
vårdnad och genom förmedling av socialnämnden få anmälan vidarebefordrad
till pastorsämbetet. Utskottet ansåg det föreslagna förfarandet enkelt
och arbetsbesparande för föräldrar och domstolar. Utskottet påpekade
också att i de fall socialnämnden medverkar det finns vissa garantier för att
föräldrarna inte fattar oöverlagda beslut.

Visst uttalande i riksdagen

Justitieministern besvarade den 14 april 1989 (RD 1988/89:97) en fråga av
Ewa Hedkvist Petersen (s) vari hon begärde besked om huruvida justitieministern
var beredd att ta initiativ så att ogifta föräldrar mer regelmässigt
erhåller gemensam vårdnad om sina barn. Ministern framhöll därvid att det
enligt hennes mening finns anledning att eftersträva en ökad användning av
institutet gemensam vårdnad, och att man inom justitiedepartementet för
närvarande undersöker vilka möjligheter som kan finnas för att uppnå detta.
Enligt justitieministern kommer resultatet av arbetet att presenteras i en
departementspromemoria som beräknas kunna framläggas under våren
1989. Justitieministern anförde i svaret att det var för tidigt att gå in på
konkreta förslag men att man överväger inom justitiedepartementet bl.a. om
man genom praktiska förenklingar kan göra den gemensamma vårdnaden
mer lättillgänglig för ogifta föräldrar. I mycket är spörsmålet, fortsatte
ministern, ett informationsproblem, och hon ansåg att det kan vara lämpligt
att information lämnas i samband med framläggandet av departementspromemorian.

Sekretesskydd för barn
Gällande ordning

1988/89: LU33

sådana uppgifter som är sekretesskyddade i barnets intresse och att efterge
sekretessen. Rätten för vårdnadshavaren att ta del av uppgifter som är
sekretesskyddade i barnets intresse följer av bestämmelserna i 6 kap. 1,2 och
11 §§ FB om att vårdnadshavaren ansvarar för barnets personliga förhållanden.
Då den underårige uppnått en viss mognad och utveckling anses dock
befogenheterna i sekretesshänseende tillkomma honom själv. Någon uttrycklig
åldersgräns finns inte men om det är fråga om en person som kommit
upp i tonåren torde han många gånger få anses ha nått sådan mognad att han
är berättigad till ett visst skydd för sin integritet även gentemot föräldrarna.

I fråga om hälso- och sjukvårdsområdet gäller enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen
sekretess för uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden. Sekretessen på hälso- och sjukvårdsområdet avgränsas med ett
s.k. omvänt skaderekvisit. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller hans
närstående lider men, en presumtion således för sekretess. När det däremot
är fråga om uppgifter på skolans område gäller enligt 7 kap. 9 § sekretess
endast om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom
närstående lider men om uppgiften röjs. Ett sådant s.k. rakt skaderekvisit
innebär presumtion för offentlighet. Beträffande uppgifter som hänför sig till
psykologisk undersökning eller till psykologers och kuratorers verksamhet
gäller dock ett omvänt skaderekvisit.

I proposition 1988/89:67 om sekretessfrågor inom undervisningsväsendet
m.m. föreslås ändringar i sekretesslagen av innebörd bl.a. att sekretessen till
skydd för en underårig skall gälla även i förhållande till vårdnadshavaren
under vissa förutsättningar.

Motionsmotivering

I motion L411 av Kaj Larsson m.fl. (s) framhålls att gällande sekretesskydd
får genom anknytningen till vårdnaden till följd att den från vårdnaden skilde
föräldern drabbas på ett orättfärdigt sätt. Även icke vårdnadshavande
förälder måste enligt motionärerna ha möjlighet att engagera sig i sina barns
liv. Vid barns sjukhusvistelse, skolgång och utbildning är informationen till
umgängesföräldern starkt begränsad eller delvis omöjliggjord. De negativa
effekterna som nuvarande sekretesskydd medför innebär enligt motionärernas
mening en allvarlig försvagning av barnets sociala nätverk. Motionärerna
begär (yrkande 7) ett tillkännagivande om att båda föräldrarna bör vara
jämställda i sekretessammanhang.

Tidigare riksdagsbehandling

Hösten 1988 behandlade konstitutionsutskottet en motion vari begärdes en
översyn av sekretessreglerna för hälso- och sjukvården i syfte att förbättra
möjligheterna för en frånskild förälder med umgängesrätt att få upplysningar
om eget barn som är intaget för vård. I sitt av riksdagen godkända
betänkande (1988/89:KU14) framhöll konstitutionsutskottet - med hänvisning
till ett av socialstyrelsen i ärendet avgivet remissvar - att det på området
fick anses föreligga ett visst utrymme för uppgiftslämnande av aktuellt slag
till den förälder som inte har vårdnaden om sitt barn, även om vårdnadshava -

1988/89 :LU33

rens samtycke saknas. Vidare framhöll konstitutionsutskottet att det självfallet
är angeläget att åtgärder vidtas om nuvarande ordning medför olägenheter
i praktiken för den förälder som endast har umgängesrätt. Enligt
utskottets mening hade det dock inte framgått att situationen skulle vara
sådan att det var påkallat att ta det i motionen begärda initiativet. Utskottet
avstyrkte därför motionen.

Borgerlig namngivningsceremoni
Gällande ordning

Några särskilda formföreskrifter eller krav på ceremonier uppställs inte i
namnlagen (1982:670) när det gäller barns förvärv av efternamn och
förnamn. Beträffande efternamn är huvudregeln att barn till föräldrar med
gemensamt efternamn erhåller det namnet redan vid födelsen. Har föräldrarna
olika efternamn och har de tidigare gemensamma barn får det nya barnet
det namn som dess yngsta syskon bär. I andra fall skall föräldrarna inom tre
månader till pastorsämbetet anmäla vilket efternamn barnet skall bära. Görs
inte anmälan i rätt tid anses barnet vid födelsen ha förvärvat moderns
efternamn. Vilka förnamn barnet skall ha bestäms av föräldrarna, och de
skall inom tre månader från barnets födelse anmäla förnamnen till pastorsämbetet.
Med anmälan om förnamn till pastorsämbetet jämställs sådan
anmälan som vid dop inom svenska kyrkan görs om förnamn till dopförrättaren.

Motionsmotivering

I motion L420 av Kent Carlsson och Anneli Hulthén (s) erinrar motionärerna
om att det till den kyrkliga vigsel- resp. begravningsakten finns borgerliga
alternativ. Motionärerna efterlyser i konsekvens härmed en borgerlig
namngivningsceremoni som alternativ till den religiösa dopakten. Praktiskt
skulle spörsmålet enligt motionärerna gå att lösa på sådant sätt att
exempelvis de som i dag utbildas och utses till förrättare av borgerlig vigsel
även instrueras att tjänstgöra som förrättare av borgerlig namngivningsceremoni.
I denna ceremoni skulle, förutom själva namngivningen och eventuellt
utseende av faddrar, också kunna ingå vägledande ord om föräldrarnas
ansvar för barnet.

Visst uttalande i riksdagen

Dåvarande civilministern Bo Holmberg besvarade den 17 februari 1984 en
fråga av Margo Ingvardsson (vpk) vari hon begärde besked om regeringen
avsåg att föreslå några åtgärder för att borgerliga namngivningsceremonier
skall få samhällets stöd och bli ett alternativ till den kyrkliga ritualen. I sitt
svar framhöll civilministern bl.a. att det kristna dopet som sådant inte, som
många tror, är en namngivningsceremoni. Dopet är ett av kyrkans sakrament
och innebär att den som döps tas upp i den kristna kyrkans gemenskap. Enligt
civilministern borde det självfallet stå var och en fritt att vid namngivning av

1988/89 :LU33

barn anordna någon form av ceremoni som alternativ till det kyrkliga dopet.
På liknande sätt anordnas ju, fortsatte civilministern, borgerliga begravningar
som ett alternativ till de kyrkliga. Sådana ceremonier borde dock ha en
helt frivillig prägel. En vigsel har till skillnad från dop och begravningar
rättsverkningar för enskilda människor och för det allmänna. Enligt civilministern
har det därför ansetts angeläget att samhället kan ge ett alternativ till
den kyrkliga vigseln.

Mot bakgrund av vad som anförts var civilministern inte beredd att föreslå
några åtgärder för att en borgerlig namngivningsceremoni skulle få samhällets
stöd.

Utskottet

Inledning

I betänkandet behandlar utskottet tio motioner som på olika sätt anknyter till
reglerna om vårdnad och umgänge med barn. I motionerna tas upp frågor om
bl.a. domstols sammansättning i mål om vårdnad och umgänge och juridiskt
biträde åt barnet i sådana mål samt vidare spörsmål om interimistiska beslut,
vårdnadsutredningar, samarbetssamtal och handläggningen av verkställighetsfrågor
ävensom om resekostnader m.m. vid utövandet av umgänge med
barn. Tre av motionerna berör också reglerna om underhållsbidrag, och i en
av motionerna tas upp frågan om rätt för förälder som inte är vårdnadshavare
att ta del av sekretesskyddade uppgifter om barnet. Vidare behandlar
utskottet ett motionsyrkande om faderskapspresumtion vid samboförhållanden
och en motion vari begärs införande av en borgerlig namngivningsceremoni
som alternativ till den religiösa dopakten.

Som en allmän bakgrund till motionsyrkandena vill utskottet erinra om att
den svenska familjerätten sedan början av 1970-talet har varit föremål för en
fortlöpande reformering. År 1973 ändrades föräldrabalkens (FB) regler om
vårdnad om barn (prop. 1973:32, LU 20). Reformen innebar bl.a. att frågan
om vem av makarna som bär skulden till söndringen inte får tillmätas
betydelse vid avgörandet av vem av dem som efter skilsmässan skall få
vårdnaden om barnen. Samtidigt ändrades reglerna om vårdnad av barn till
ogifta föräldrar så att föräldrarna likställdes när det gäller möjligheten att
efter särskild prövning få vårdnaden om barn. Ett annat viktigt steg i
reformarbetet togs år 1976 (prop. 1975/76:170, LU 33) då det infördes en
möjlighet för föräldrar, som inte är gifta med varandra eller som har skilt sig,
att efter prövning av domstol få gemensam vårdnad om sina barn.

År 1978 företogs en genomgripande reform av underhållsreglerna i FB
som bl.a. innebar att dessa - liksom bestämmelserna om bidragsförskott -anpassades till de nya vårdnadsreglerna (prop. 1978/79:12, LU 9).

I början av år 1983 fattade riksdagen beslut om ändringar i FB:s
bestämmelser om vårdnad och umgänge (prop. 1981/82:168, LU 1982/
83:17). Genom lagändringarna blev det bl.a. möjligt för makar att efter
skilsmässa gemensamt utöva vårdnaden om sina barn utan särskilt domstolsbeslut.
Vidare förenklades förfarandet i fall då ogifta föräldrar som bor
tillsammans med sina barn vill få gemensam vårdnad om barnen.

1988/89:LU33

Under våren 1983 antog riksdagen också ändringar i FB:s bestämmelser
om verkställighet av allmän domstols avgöranden om vårdnad och umgänge
(prop. 1982/83:165, LU 41). Ändringarna innebär bl.a. att möjligheterna att
besluta om polishämtning av barn begränsades och att länsrättens befogenhet
att vägra verkställighet i viss mån utökades.

År 1977 tillsattes utredningen (Ju 1977:08) om barnens rätt med uppdrag
att överväga olika åtgärder för att stärka barns rättsliga ställning. Utredningen
skulle enligt direktiven själv kartlägga problemområdet och ange i vilka
ämnen lagändringar borde komma i fråga. I delbetänkandet (SOU 1979:63)
Om föräldraansvar m.m. lade utredningen fram förslag om bl.a. regler om
vårdnad, umgänge och överlämnande av barn. Vissa av förslagen kom att
ligga till grund för de ändringar i FB som genomfördes år 1983. Betänkandet
innehöll också förslag om talerätt och representation för barn i mål om
vårdnad m.m. Åren 1982 och 1984 fick utredningen tilläggsdirektiv för sitt
arbete. Sålunda skulle utredningen bl.a. undersöka om - och i så fall i vilken
utsträckning - barn skall ha talerätt i mål om vårdnad m.m. Utredningen
skulle även utreda huruvida domstolarna vid handläggningen av sådana mål
bör tillföras barnpsykologisk sakkunskap. Utredningen, vars återstående
uppgifter numera överförts till förmynderskapsutredningen (Ju 1984:07),
avgav i början av år 1987 sitt tredje och sista delbetänkande (SOU 1987:7)
Barnets rätt 3. Om barn i vårdnadstvister - talerätt för barn m.m., vari bl.a.
de nyss angivna frågorna behandlas. Betänkandet har remissbehandlats och
övervägs för närvarande inom justitiedepartementet.

Justitiedepartementet anordnade i mars 1988 en hearing om vårdnads- och
umgängesfrågor. Syftet med hearingen var enligt vad utskottet inhämtat att
departementet skulle få underlag för en bedömning av hur vårdnads- och
umgängeslagstiftningen fungerar och om några ändringar i denna lagstiftning
behövs.

På begäran av riksdagen (SoU 1985/86:29) tillkallade regeringen under
våren 1987 en kommitté med uppgift att göra en översyn av reglerna för
underhållsbidrag och bidragsförskott. Riksdagens begäran föranleddes av
riksdagens revisorers förslag (förs. 1985/86:17) angående statens utgifter för
bidragsförskott m.m. samt motioner angående olika frågor om underhållsbidrag
och bidragsförskott. En närmare redovisning av direktiven för översynsarbetet
har lämnats ovan.

Frågor om vårdnad och umgänge m.m.

Regler om vem som skall ha vårdnaden om ett barn finns i 6 kap. FB. Den
grundläggande bestämmelsen är att barnet från födelsen står under vårdnad
av båda föräldrarna, om dessa är gifta med varandra, och i annat fall av
modern ensam. Ingår föräldrarna senare äktenskap med varandra står barnet

1988/89:LU33

från den tidpunkten under vårdnad av båda föräldrarna. Den gemensamma
vårdnaden fortsätter i princip att gälla också efter äktenskapsskillnad mellan
föräldrarna. Ogifta föräldrar kan - om inte domstol tidigare beslutat i
vårdnadsfrågan - genom en anmälan till pastorsämbetet få gemensam
vårdnad om sina barn. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om barnet
skall rätten på begäran av någon av föräldrarna besluta att vårdnaden skall
anförtros endast en av dem efter vad som är bäst för barnet. Inom ramen för
ett äktenskapsskillnadsmål kan rätten fatta ett sådant beslut även utan
yrkande, om gemensam vårdnad uppenbart är oförenlig med barnets bästa.
Har endast den ena föräldern vårdnaden om barnet kan vårdnaden
överflyttas till den andra om detta är bäst för barnet. Om någon av
föräldrarna vid utövandet av vårdnaden gör sig skyldig till missbruk eller
försummelse eller i övrigt brister i omsorg om barnet på ett sätt som medför
bestående fara för barnets hälsa eller utveckling skall rätten besluta om
ändring i vårdnaden. Ar båda föräldrarna på angivet sätt olämpliga som
vårdnadshavare skall vårdnaden överflyttas till en eller två särskilt förordnade
förmyndare.

FB innehåller också bestämmelser om att barnets vårdnadshavare har
ansvar för att barnets behov av umgänge med en förälder som inte är
vårdnadshavare så långt möjligt tillgodoses. Om barnets vårdnadshavare
motsätter sig det umgänge som begärs av en förälder som inte är vårdnadshavare,
skall rätten på begäran av den föräldern besluta i umgängesfrågan efter
vad som är bäst för barnet.

I mål om vårdnad eller umgänge får rätten, för tiden till dess att ett
lagakraftvunnet avgörande föreligger, besluta om vårdnad eller umgänge
efter vad rätten finner skäligt. Innan ett sådant interimistiskt beslut får
meddelas skall motparten ha haft tillfälle att yttra sig. Rätten kan också
inhämta upplysningar i frågan från socialnämnden. Ett interimistiskt beslut
får verkställas på samma sätt som en dom som har vunnit laga kraft men kan
när som helst ändras av rätten.

Rätten är skyldig att se till att vårdnads- och umgängesfrågorna blir
utredda i erforderlig omfattning. Före det slutliga avgörandet av saken skall
socialnämnden höras eller, om det är tillräckligt, beredas tillfälle att yttra sig.
Barnet får höras inför rätten, om särskilda skäl talar för det och det är
uppenbart att barnet inte kan ta skada av det. Vidare kan domstolen förklara
ett mål om vårdnad eller umgänge vilande om samtal i syfte att nå enighet i
frågan har inletts mellan parterna genom socialnämndens eller något annat
organs försorg.

Mål om vårdnad och umgänge handläggs av allmän domstol, dvs. i första
instans av tingsrätt med möjlighet för den förlorande parten att överklaga
avgörandet till hovrätt och därefter, under vissa förutsättningar, till högsta
domstolen. I vissa fall kan allmän domstol, på yrkande av part, kombinera ett
avgörande om vårdnad eller umgänge med ett föreläggande vid vite för
motparten att lämna ifrån sig barnet.

Mål om verkställighet av sådana avgöranden av allmän domstol som rör
vårdnad och umgänge handläggs av allmän förvaltningsdomstol, dvs. i första
instans av länsrätt, vars avgöranden kan överklagas till kammarrätt, och
därefter, under vissa förutsättningar, till regeringsrätten. När förvaltnings -

1988/89:LU33

domstolen förordnar om verkställighet kan den förelägga vite eller, under
särskilda förutsättningar, besluta om polishämtning. Länsrätten får innan
den förordnar om verkställighet uppdra åt en lämplig person att verka för ett
frivilligt överlämnande. Om barnet har fyllt tolv år skall dess vilja beaktas i
verkställighetsmålet. Detsamma gäller om barnet inte har fyllt tolv år men
nått sådan mognad att dess vilja bör beaktas.

Länsrätten kan vägra verkställighet om det är uppenbart att förhållandena
har ändrats sedan allmän domstol fattade sitt beslut och det av hänsyn till
barnets bästa är påkallat att frågan om vårdnad eller umgänge tas upp på
nytt. Om länsrätten på nu angivna skäl vägrar verkställighet skall vårdnadseller
umgängesfrågan tas upp av allmän domstol om den som har sökt
verkställighet, dennes motpart eller socialnämnden gör ansökan härom.
Däremot kan länsrätten inte själv påkalla att saken prövas i allmän domstol.
Även i andra fall kan länsrätten vägra verkställighet, nämligen om det finns
risk som inte är ringa för att barnets kroppsliga eller själsliga hälsa skadas.

I samtliga nu angivna måltyper har domstolarna möjlighet att förordna
sakkunnig att avge yttrande. Den som förordnats som sakkunnig kan också
höras inför rätten. En sakkunnig ingår inte i domstolen utan utgör blott ett
bevismedel.

I motion L409 av Karl Hagström (s) framhålls att reformen om gemensam
vårdnad som genomfördes år 1983 är lovvärd men att det är angeläget att
denna reform nu utvärderas. Motionären begär tillkännagivande därom
(yrkande 1) liksom om vikten av att föräldrar ges mer stöd och information
för att klara av den gemensamma vårdnaden (yrkande 2).

Motiveringen till motion L407 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) återfinns i
motion So251 om barns livsvillkor. Motionärerna riktar kritik mot de
nuvarande reglerna om vårdnad och umgänge som de anser i flera avseenden
vara bristfälliga. Enligt motionärerna har de problem som nuvarande regler
för med sig accentuerats under senare år. Trots att regeringen i olika
sammanhang, bl.a. genom riksdagsuttalanden våren 1988, uppmärksammats
på problematiken har några förslag till ändringar i regelsystemet inte lagts
fram. Motionärerna anser att frågorna är så angelägna att en lösning
lagstiftningsvägen inte längre får fördröjas (yrkande 1). I motionen pekar
motionärerna på en rad spörsmål som enligt deras mening bör åtgärdas. Hit
hör den av riksdagen begärda utvärderingen av verksamheten med s.k.
samarbetssamtal, och motionärerna anser att socialstyrelsens uppdrag att
utvärdera den verksamheten bör vara klart före den 1 juli 1989. Vidare
framhålls att interimistiska beslut inte bör få ha en styrande inverkan på det
slutliga avgörandet i vårdnadsfrågorna och därför endast skall få avse faktisk
vårdnad samt att vårdnadsutredningar bör vara slutförda inom viss tid,
förslagsvis tre-fyra månader. Slutresultatet i vårdnadstvister bör vara att den
gemensamma vårdnaden skall fortsätta utom i de fall då det inte är förenligt
med barnets bästa. Enligt motionärerna bör också umgängesreglerna

1988/89:LU33

förbättras så att umgänget utformas efter vad som är bäst för barnet och att 1988/89:LU33
även förälder som inte har vårdnaden ges en lagfäst rätt till information om
viktigare angelägenheter som rör barnets hälsa och framtid. Vidare förordas
ökade möjligheter för länsrätten att vägra verkställighet av vårdnads- och
umgängesavgöranden i samtliga fall då verkställighet inte är förenlig med
barnets bästa samt möjlighet för länsrätten att kunna återförvisa verkställighetsmål
till allmän domstol för prövning. Slutligen bör vårdnadsbeslut enligt
motionärerna kunna omprövas i syfte att förhindra umgängessabotage.

I motion L408 av Bengt Westerberg m.fl. (fp), vari hänvisas till motion
A804 om jämställdheten, begärs tillkännagivande om att det bör övervägas
att i Sverige införa en liknande regel som den i bl.a. Storbritannien med
innebörd att föräldrarna skall vara överens om hur vårdnaden om barnet
skall ordnas innan de kan ta ut skilsmässa (yrkande 2).

I motion L411 av Kaj Larsson m.fl. (s) begärs tillkännagivanden om
behovet av lagstiftningsåtgärder i flera olika hänseenden. För att underlätta
en uppgörelse i godo mellan tvistande föräldrar bör enligt motionärerna en
regel införas om obligatoriska samarbetssamtal under förmedling av socialförvaltningen
innan rätten fattar interimistiskt beslut i ärendet (yrkande 1).

Motionärerna anser vidare att vårdnadsutredningar skall vara avslutade
inom tre månader (yrkande 2), att den förälder som inte har vårdnaden bör
tillförsäkras möjlighet att faktiskt utöva umgänget och att FB:s bestämmelser
förtydligas så att rätten även under pågående process i umgängesfrågor skall
besluta om fortsatt umgänge och att den som saboterar umgänget blir
fråntagen vårdnaden om detta inte står i strid med barnets bästa (yrkande 3)
samt att barn i vårdnadstvister får ett eget juridiskt ombud som ser till barnets
intresse (yrkande 4).

I motion L416 av Alf Wennerfors (m) framhålls att en god, regelbunden
kontakt med bägge föräldrarna är av central vikt för ett barns självkänsla,
identitet och utveckling. I syfte att öka möjligheterna till en sådan kontakt
även efter en skilsmässa mellan föräldrarna yrkar motionären tillkännagivanden
dels om behovet av att FB görs mer inriktad på vårdnadshavarens ansvar
så att den andre föräldern får möjlighet till en god och regelbunden kontakt
med det gemensamma barnet (yrkande 3), dels om behovet av ändrade regler
för interimistiska beslut så att de ej får en styrande verkan (yrkande 4).

Även i motion L417 av Ingrid Hemmingsson och Wiggo Komstedt (m)
betonas barnens behov av nära kontakter med båda sina föräldrar också efter
det att föräldrarna separerat. Motionärerna begär förslag till åtgärder för att
säkra föräldrarnas och barnens umgängesmöjligheter. Detta syfte bör enligt
motionärerna kunna nås om handläggningen av vårdnadsmål blir effektivare,
och det bör därför övervägas om inte det i praktiken dubbla processandet
inför socialnämnden och domstolen kan slopas. Motionärerna förordar att
socialnämnden vid vårdnadsutredningen inte skall ha något ansvar utöver att
föreslå vem som skall avge yttrande till domstolen. I syfte att motverka
uppslitande och tidsödande vårdnads- och umgängestvister mellan föräldrarna
anser motionärerna att sådana tvister inte bör få tas upp till ny prövning
förrän viss tid förflutit sedan frågan senast avgjordes. Slutligen anser
motionärerna att interimistiska beslut bör inskränkas till att avse enbart var
barnet skall bo samt att barnet bör få möjlighet till ett offentligt biträde. 27

Som utskottet framhållit då frågor om vårdnad och umgänge tidigare
behandlats i riksdagen (se senast LU 1987/88:33) har barn behov av nära och
goda relationer med båda sina föräldrar även i de fall då föräldrarna inte
längre lever tillsammans. Det ligger i sakens natur att sådana relationer bäst
främjas om föräldrarna kan komma överens om hur vårdnads- och umgängesfrågorna
skall lösas så att dessa frågor inte behöver bli föremål för
långdragna och upprivande processer inför domstol. Att samförståndslösningar
kan uppnås är också av betydelse när det gäller att förhindra för barnet
negativa konsekvenser av föräldrarnas separation och skapa förutsättningar
för ett fortsatt samarbete mellan föräldrarna i viktigare frågor som rör
barnet. Det torde emellertid förhålla sig så att en separation endast
undantagsvis kan genomföras i fullt samförstånd och utan svårigheter för
föräldrarna och barnen. Många gånger är konflikterna djupa och uppslitande,
något som påverkar barnen negativt och gör det svårt för föräldrarna att
upprätthålla ett samarbete i framtiden. Mot den bakgrunden anser utskottet i
likhet med motionärerna att det är angeläget att reglerna i FB är utformade
så att de i största möjliga utsträckning skapar förutsättningar för att
vårdnads- och umgängesfrågorna trots konflikterna mellan föräldrarna kan
lösas på ett sätt som gör det möjligt för barnen att kunna upprätthålla
kontakten med båda föräldrarna sedan dessa separerat och att reglerna även i
övrigt tillgodoser barnens intressen. Enligt utskottets mening får de nuvarande
bestämmelserna på området i sig anses ha en i väsentliga avseenden
lämplig utformning. Det sagda utesluter emellertid inte att det finns ett
behov av en översyn av bestämmelserna i vissa hänseenden i syfte att
ytterligare tillgodose barnens intressen. En så långtgående ändring som
förespråkas i motion L408 är utskottet dock inte berett att ställa sig bakom.
Att föräldrarna inte skulle ha rätt till skilsmässa förrän de kommit överens i
vårdnadsfrågan kan enligt utskottets mening inte anses förenligt med
principerna i vår svenska familjerättsliga lagstiftning och torde inte heller
gagna barnen.

Utskottet erinrar om att utskottet våren 1988 ingående behandlade
motioner vari framfördes i allt väsentligt samma synpunkter som i de i år
väckta motionerna L407, L408, L411, L416 och L417. Utskottet konstaterade
då (LU 1987/88:33) att spörsmålen antingen tagits upp av utredningen om
barnens rätt i det inledningsvis nämnda betänkandet (SOU 1987:7) Barnets
rätt 3. Om barn i vårdnadstvister - talerätt för barn m.m. eller aktualiserats
vid den av justitiedepartementet i mars 1988 anordnade hearingen. Utskottet
ansåg att regeringens ställningstagande till de olika frågorna inte borde
föregripas.

Enligt vad utskottet nu inhämtat pågår för närvarande inom justitiedepartementet
arbete med en departementspromemoria rörande reglerna om
vårdnad och umgänge. Till grund för arbetet ligger förslagen från utredningen
om barnens rätt och vad som framkom vid den nämnda hearingen.
Promemorian beräknas bli framlagd till sommaren 1989. Enligt utskottets
mening bör riksdagen lika litet nu som våren 1988 föregripa regeringens
ställningstaganden. Med hänsyn till frågornas vikt utgår utskottet dock från
att regeringen snarast möjligt framlägger förslag till de ändringar i FB som är
påkallade.

1988/89: LU33

Vad särskilt gäller den i motionerna L407 och L411 upptagna frågan om
samarbetssamtal vill utskottet nu liksom våren 1988 också hänvisa till den
utvärdering av verksamheten med samarbetssamtal som socialstyrelsen
företar på regeringens uppdrag. Enligt vad utskottet inhämtat beräknas
socialstyrelsen redovisa resultatet av uppdraget i början av juni månad
1989.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L407 yrkande 1,
L408 yrkande 2, L411 yrkandena 1, 2, 3 och 4, L416 yrkandena 3 och 4 och
L417.

Vad härefter angår den i motion L409 begärda utvärderingen av reglerna
om gemensam vårdnad och den därtill anknutna frågan om stöd och
information till föräldrar om denna vårdform utgår utskottet med hänsyn till
vad justitieministern nyligen anfört vid besvarandet av en fråga i riksdagen
(se nedan s. 35) från att spörsmålen - utan något särskilt tillkännagivande i
saken från riksdagens sida - övervägs under det pågående beredningsarbetet
inom justitiedepartementet. Någon riksdagens vidare åtgärd med anledning
av motion L409 är därför inte erforderlig, och utskottet avstyrker bifall till
motionen.

I motion L407 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) tas upp frågan om
expertmedverkan i vårdnads- och umgängesmål. Motionärerna förordar
(yrkande 2) att rätten vid handläggning av mål om bl.a. vårdnad och
umgänge skall kunna utökas med en ledamot som har ingående kunskaper
om barns utveckling och behov.

Som närmare redovisats ovan (s. 10 ff.) har frågan om expertmedverkan
behandlats av både utredningen om barnens rätt i det tidigare nämnda
betänkandet (SOU 1987:7) och av rättegångsutredningen i betänkandet
(SOU 1987:13) Expertmedverkan och specialisering. I riksdagen aktualiserades
frågan våren 1988 med anledning av en motion med samma syfte som
motion L407. I sitt av riksdagen godkända betänkande i ärendet (LU
1987/88:33) framhöll utskottet att det i mål som rör barn ofta finns behov av
särskild sakkunskap i fråga om barns förhållanden. Även om gällande regler
medger att en expert anlitas av domstolen som sakkunnig fanns det enligt
utskottet anledning att överväga om inte expertis bör kunna utnyttjas i större
utsträckning än vad som sker i dag. En utbyggnad av sakkunniginstitutet
kunde därvidlag vara en framkomlig väg. Utskottet ansåg dock inte att
riksdagen genom några uttalanden om hur frågan skall lösas borde föregripa
regeringens ställningstaganden till förslagen från utredningen om barnens
rätt och rättegångsutredningen.

De båda nämnda förslagen övervägs alltjämt inom justitiedepartementet.
Lika litet som våren 1988 bör riksdagen nu genom några uttalanden föregripa
regeringens ställningstaganden, och utskottet avstyrker därför bifall till
motion L407 yrkande 2.

1988/89: LU33

ren erinrar om att riksdagen med hänvisning till förslag från utredningen om
barnets rätt tidigare avslagit en motion i saken och framhåller att det förslaget
inte löser det aktuella problemet.

Utskottet erinrar om att den framtida utformningen av domstolsväsendet
för närvarande övervägs inom justitiedepartementet. Inom departementet
har nyligen upprättats en promemoria, (Ds 1989:2) Domstolarna i framtiden
- en idéskiss, vari bl.a. anförs att vissa grupper av mål, som för närvarande
handläggs av länsrätterna har beröringspunkter med mål som handläggs av
tingsrätterna och därför kan överföras från länsrätterna till tingsrätterna.
Som exempel på en målgrupp som kan överflyttas nämns i promemorian mål
enligt lagstiftningen om vård av unga (LVU) och verkställighetsmål enligt 21
kap. FB. I promemorian dras den slutsatsen att länsrätternas nuvarande
uppgifter i framtiden bör fördelas mellan kammarrätterna och tingsrätterna
och att länsrättsorganisationen bör avvecklas. Promemorian är för närvarande
föremål för remissbehandling. I avvaktan på regeringens ställningstaganden
till den framtida domstolsorganisationen bör enligt utskottets mening
motion L410 inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Utskottet
avstyrker därför bifall till motionen.

Underhållsbidrag till barn

Nu gällande bestämmelser om underhållsbidrag till barn innebär i huvudsak
följande. Föräldrars underhållsskyldighet gäller i princip fram till dess barnet
fyllt 18 år. Underhållspliktens omfattning beror av föräldrarnas ekonomiska
förmåga och barnets behov. En förälder har rätt att förbehålla sig ett belopp
för sitt eget underhåll när underhållsbidrag skall bestämmas till ett barn.
Förbehåll får också ske för skälig bostadskostnad. I vissa fall kan den
underhållsskyldige förbehållas även belopp för hemmavarande makes eller
samboendes underhåll. Också försörjningsskyldighet mot egna barn som
vistas hemma beaktas när bidraget skall beräknas. Den förälder som inte har
vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt bor tillsammans med barnet
har att fullgöra sin underhållsskyldighet genom att betala underhållsbidrag
till barnet. Om föräldrarna har gemensam vårdnad föreligger skyldighet för
förälder att utge underhållsbidrag om barnet varaktigt bor tillsammans med
endast den andra föräldern.

En förälder som är skyldig att betala underhållsbidrag har rätt till avdrag
på bidraget, om han eller hon har haft barnet hos sig under en sammanhängande
tid av minst fem hela dygn. Avdraget är en fyrtiondel av underhållsbidraget
för varje helt dygn som barnet vistas hos föräldern. Om det finns
särskilda skäl kan domstol bestämma andra villkor för denna avdragsrätt.
Föräldrarna kan också själva avtala om andra villkor.

Underhållsbidrag fastställs genom avtal eller av allmän domstol genom
dom. I princip har föräldrarna full frihet att träffa avtal om underhållsbidrag.
Dom eller avtal om underhållsbidrag kan jämkas, bl.a. om ändring i
förhållandena föranleder det. Vidare kan ett löpande underhållsbidrag
omprövas efter sex år utan att någon ändring i förhållandena inträtt.

Underhållsbidrag till barn är indexreglerade genom att de enligt lagen
(1966:680) om ändring av vissa underhållsbidrag skall justeras varje år i

1988/89: LU33

förhållande till penningvärdets förändring. Efter lagändring som trädde i
kraft den 1 januari 1987 följer ändringen av underhållsbidraget helt
ändringen av basbeloppet.

Nära samband med reglerna om underhållsbidrag har bestämmelserna i
lagen (1964:143) om bidragsförskott. Bidragsförskott utgår i princip när
ingendera eller bara den ena föräldern har vårdnaden om barnet. Normalt
utgår bidragsförskott med 40 % av basbeloppet per år. När en underhållsskyldig
har delgivits beslut om att bidragsförskott har beviljats, skall
inbetalningarna av underhållsbidraget upp till bidragsförskottsnivån i fortsättningen
göras till försäkringskassan. Utgivna bidragsförskott skall i
princip återbetalas av den bidragsskyldige föräldern. Den ovan redovisade
rätten till avdrag på underhållsbidrag föreligger också då bidragsförskott
utgår. Om den underhållsskyldige har rätt att göra avdrag minskas utgående
bidragsförskott i motsvarande mån.

I motion L411 av Kaj Larsson m.fl. (s) anförs att reglerna för fastställande
och utbetalning av underhållsbidrag är svårtillämpade och bidrar till att
konflikter uppkommer mellan parterna. Motionärerna anser att underhållsbidragets
storlek skall fastställas av försäkringskassan och inte som i dag av
domstol. Försäkringskassans beslut skall enligt motionärerna kunna omprövas
av särskild försäkringsnämnd, vars beslut skall kunna överklagas till
domstol. Domstolen skall också i tvistiga fall avgöra om underhållsskyldighet
föreligger över huvud taget. Motionärerna begär (yrkande 6) att det anförda
ges regeringen till känna.

I motion L414 av Margit Gennser (m) anförs att de nuvarande reglerna om
indexuppräkning av underhållsbidrag kan skapa betydande svårigheter för
den underhållsskyldige, eftersom dennes nominella löneökningar i regel inte
räcker för att kompensera bidragsuppräkningen. Effekten härav förstärks av
de skattekonsekvenser som inträder vid inkomstökning. Med tiden kan det
uppstå en betydande skevhet i de ekonomiska relationerna mellan bidragsgivaren
och den förälder som uppbär bidraget. Motionären begär (yrkande 1)
att regeringen skall lämna förslag till nya regler för bidragsuppräkningen.
Motionären anför därvid att en lösning på problemet kan vara att anpassa
indexhöjningen så att den inte överstiger de genomsnittliga reallönehöjningarna
under året.

Utformningen av reglerna om rätt till avdrag på underhållsbidrag vid
umgänge med barn kritiseras i motion L413 av Maria Leissner (fp).
Motionären begär förslag till en sådan ändring i 7 kap. FB att avdrag på
underhållsbidrag får göras redan då den bidragsskyldige haft barnet hos sig
under en sammanhängande tid av ett dygn och med en trettiondel av det
månatliga underhållsbidraget.

Utskottet erinrar om att regeringen våren 1987 tillkallade en kommitté (S
1986:05) med uppgift att göra en översyn av reglerna för underhållsbidrag till
barn och bidragsförskott. Kommittén skall som närmare redovisats ovan
(s. 4) enligt sina direktiv bl.a. förutsättningslöst se över bestämmelserna om
underhållsbidrag, bidragsförskott och andra regelsystem som påverkar
särlevande föräldrars ekonomi.

Med hänsyn till det utredningsarbete som sålunda pågår bör motionerna

1988/89 :LU33

L411 yrkande 6, L414 yrkande 1 och L413 inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionerna i denna
del.

Kostnader för umgänge med barn m.m.

Enligt 6 kap. 15 § FB har barnets vårdnadshavare ett ansvar för att barnets
behov av umgänge med en förälder som inte är vårdnadshavare så långt
möjligt tillgodoses. Motsätter sig barnets vårdnadshavare det umgänge som
den andre föräldern begär prövar domstolen frågan om umgängesrätt.
Domstolen skall därvid besluta om umgänge efter vad som är bäst för
barnet.

Om den umgängesberättigade föräldern är bosatt på annan ort än barnet
kan ett utövande av umgängesrätten vara förenat med särskilda kostnader.
Någon generell möjlighet för den umgängesberättigade föräldern att få
bidrag till sådana kostnader utöver vad som följer av rätten till avdrag på
underhållsbidraget finns inte.

I motion L411 av Kaj Larsson m.fl. (s) framhålls vidare att i de fall
föräldrarna bor på skilda orter barnet ofta inte har något egentligt umgänge
med den förälder som barnet inte bor hos på grund av brist på ekonomiska
resurser. Motionärerna anser att samhället bör stödja dessa barn genom att
lämna bidrag till ett visst antal umgängesresor per år. Härutöver bör de
föräldrar som själva står för resor ges rätt till avdrag därför i sin självdeklaration.
Motionärerna begär (yrkande 5) att det anförda ges regeringen till
känna.

Per Stenmarck och Ewy Möller (m) framhåller i motion L412 att ett hinder
för ett väl fungerande umgänge kan vara att föräldrarna inte kommit överens
om fördelningen av den kostnad som umgänget medför. Om den förälder
som har vårdnaden om barnet flyttar långt från den andra föräldern kan
denne få vidkännas dryga kostnader för utövandet av umgänget. Med hänsyn
härtill och till att det är av största vikt för barnet att det har fortlöpande
kontakt med båda föräldrarna yrkas i motionen att 6 kap. 15 § FB förses med
ett tillägg av innebörd att kostnaderna för umgänget skall delas lika mellan
föräldrarna, om ej annat avtalats.

I motion L414 av Margit Gennser (m) framhålls att en frånskild make som
inte har vårdnaden om barnen men som vill utnyttja sin umgängesrätt ofta
ådrar sig betydande kostnader för resor. För att skilsmässor i sådana
situationer inte skall leda till att kontakten mellan den maken och barnen
bryts bör enligt motionären resekostnaderna göras avdragsgilla vid inkomstbeskattningen.
Motionären yrkar (yrkande 2) att riksdagen beslutar om
sådan avdragsrätt.

Utskottet vill erinra om att frågan om kostnaderna för umgängesresor har
behandlats av riksdagen flera gånger tidigare med anledning av motioner
med samma syften som de nu aktuella motionerna. Spörsmålet har under

1988/89: LU33

innevarande år också aktualiserats i Nordiska rådet. Då frågan senast
prövades i riksdagen underströk utskottet i sitt av riksdagen godkända
betänkande (LU 1987/88:33) att det är olyckligt om ekonomiska omständigheter
lägger hinder i vägen för barnets umgänge med den ene av
föräldrarna. Mot bakgrund av vad utskottet hade framhållit om barnets
behov av goda och nära relationer till båda sina föräldrar var det enligt
utskottets mening angeläget att problemet med resekostnaderna fick en
lösning. Vidare framhöll utskottet att det tidigare (LU 1985/86:2y och
1986/87:25) ställt sig positivt till att spörsmålet i hela sin vidd togs upp till
överväganden i samband med den pågående översynen av reglerna för
underhållsbidrag och bidragsförskott. Utskottet förordade därför att de år
1988 väckta motionerna skulle överlämnas till kommittén för översyn av
reglerna för underhållsbidrag till barn och bidragsförskott för att tas i
beaktande vid utredningsarbetet.

Med hänsyn till det ovan anförda anser utskottet att någon riksdagens
åtgärd med anledning av de nu aktuella motionerna inte är påkallad.
Utskottet avstyrker motionerna L411 yrkande 5, L412, L414 yrkande 2 och
L416 yrkande 2.

Faderskapspresumtion vid samboförhållanden

Om vid ett barns födelse modern är gift skall enligt gällande regler mannen i
äktenskapet anses som barnets far. Denna presumtion av faderskapet kan
brytas av domstol eller upphävas genom att en annan man skriftligen
erkänner faderskapet. För att erkännandet skall få rättslig verkan krävs att
det godkänts av modern, mannen i äktenskapet och socialnämnden.

Är modern vid barnets födelse ogift skall faderskapet fastställas genom
erkännande eller dom. Erkännandet skall vara skriftligt och bevittnas av två
personer samt skall godkännas av modern och av socialnämnden. Det åligger
socialnämnden att utreda vem som är far till ett barn vars moder är ogift och
att tillse att faderskapet fastställs. Om socialnämnden efter sin utredning
anser sig kunna bedöma faderskapsfrågan med tillräcklig säkerhet skall
nämnden bereda den presumtive fadern tillfälle att erkänna faderskapet.
Kan erkännande inte erhållas får talan om fastställande av faderskapet föras
vid domstol.

Barnet står från födelsen under vårdnad av båda föräldrarna om dessa är
gifta med varandra och i annat fall av modern ensam. Om det döms till
äktenskapsskillnad mellan föräldrarna fortsätter barnet att stå under båda
föräldrarnas vårdnad om inte den gemensamma vårdnaden upplöses.

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill föräldrarna
ha gemensam vårdnad kan de numera som huvudregel få vårdnaden
registrerad genom en enkel anmälan till pastorsämbetet om vårdnadsfrågan
inte tidigare prövats av domstol och under förutsättning att såväl föräldrarna
som barnet är svenska medborgare.

I motion L408 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) hänvisas til motiveringen i
motion A804 i vilken behandlas olika frågor om jämställdhet. Motionärerna
anför att det är väsentligt att stärka den ogifte faderns ansvar, skyldigheter
och rättigheter gentemot sina barn. Motionärerna konstaterar att en ogift

1988/89:LU33

fader måste anmäla sig som vårdnadshavare medan moderns vårdnadsskap
erkänns automatiskt. Enligt motionärerna bör man pröva möjligheten att
införa en faderskapspresumtion också för en man som är samboende med
barnets moder. Motionärerna yrkar (yrkande 1) att det anförda ges
regeringen till känna.

I motion L416 av Alf Wennerfors (m) yrkas ändring av reglerna om
gemensam vårdnad (yrkande 1). Enligt motionären skulle det vara positivt
om det blev naturligt i samboförhållanden att föräldrarna redan i samband
med att fadern erkänner faderskapet inför den sociala myndigheten anmälde
att vårdnaden om barnet skall vara gemensam. Motionären anser att en
sådan ordning skulle underlätta kontakterna mellan barnet och dess fader,
och de hänvisar till undersökningar som tyder på att samboförhållanden ofta
upplöses innan barnet nått ett års ålder och att fadern därefter i många fall
har dålig kontakt med barnet.

Som närmare redovisats ovan (s. 19 f.) har frågan om införande av en
faderskapspresumtion vid samboförhållanden behandlats av riksdagen flera
gånger tidigare, senast våren 1988 (LU 1987/88:25), med anledning av
motionsyrkanden med samma syfte som det i den nu aktuella motionen L408.
På hemställan av lagutskottet har motionerna avslagits. Utskottet finner inte
nu anledning att frångå sin tidigare intagna ståndpunkt att i de aktuella fallen
hänsynen till barnets bästa kräver att faderskapet fastställs under medverkan
av socialnämnden. I linje med tidigare uttalanden vill utskottet dock
understryka vikten av att faderskapsärenden handläggs på ett så enkelt sätt
som möjligt med hänsyn till barnets intressen och under former som inte
behöver uppfattas som integritetskränkande. Utskottet vill härvidlag hänvisa
till att socialstyrelsen har beslutat om nya formulär för faderskapsutredning
som innebär bl.a. förenklade rutiner för fastställande av faderskap till barn
vars föräldrar är sammanboende vid barnets födelse men inte var det under
konceptionstiden. För att de förenklade rutinerna skall få tillämpas i dessa
fall fordras dock att parterna hade stadigvarande förbindelse med varandra
vid tiden för konceptionen.

Med hänsyn till det anförda är utskottet lika litet nu som tidigare berett att
förorda införandet av en faderskapspresumtion vid samboförhållanden.
Enligt utskottets mening finns det däremot anledning att se positivt på en
ordning som medger att föräldrarna kan erhålla gemensam vårdnad redan i
samband med att faderskapet erkänns inför socialnämnden. De år 1983
genomförda ändringarna i reglerna om gemensam vårdnad innebar bl.a. den
förenklingen för ogifta föräldrar att de efter anmälan till pastorsämbetet kan
få gemensam vårdnad om sina barn. I lagstiftningsärendet (prop. 1981/
82:168, LU 1982/83:17) framhöll utskottet att föräldrarna har möjlighet att
av socialnämnden få information om innebörden av gemensam vårdnad samt
råd och stöd vid sitt ställningstagande till vilken vårdnadsform de skall välja.
Enligt utskottet gav de nya reglerna föräldrarna möjlighet att redan i
samband med att faderskapet fastställs anmäla sitt önskemål om gemensam
vårdnad och genom förmedling av socialnämnden få anmälan vidarebefordrad
till pastorsämbetet. Utskottet ansåg det föreslagna förfarandet enkelt
och arbetsbesparande för föräldrar och domstolar. Utskottet påpekade
också att i de fall socialnämnden medverkar det finns vissa garantier för att
föräldrarna inte fattar oöverlagda beslut.

1988/89:LU33

I sammanhanget vill utskottet erinra om att justitieministern den 14 april
1989 (RD 1988/89:97) besvarade en fråga om huruvida hon var beredd att ta
initiativ så att ogifta föräldrar mer regelmässigt erhåller gemensam vårdnad
om sina barn. Hon framhöll därvid att det enligt hennes mening finns
anledning att eftersträva en ökad användning av institutet gemensam
vårdnad i, och att man inom justitiedepartementet för närvarande undersöker
vilka möjligheter som kan finnas för att uppnå detta. Enligt justitieministern
kommer resultatet av arbetet att presenteras i en departementspromemoria
som beräknas kunna framläggas under våren 1989. Justitieministern
anförde att det var för tidigt att gå in på konkreta förslag men att man
överväger bl.a. om man genom praktiska förenklingar kan göra den
gemensamma vårdnaden mer lättillgänglig för ogifta föräldrar. I mycket är
spörsmålet, fortsatte ministern, ett informationsproblem, och hon ansåg att
det kan vara lämpligt att information lämnas i samband med framläggandet
av departementspromemorian.

Med hänsyn till att reglerna om gemensam vårdnad således övervägs i
samband med det beredningsarbete som för närvarande pågår inom justitiedepartementet
anser utskottet att något initiativ i enlighet med önskemålet
i motion L416 till en förenkling av förfarandet vid anmälan om gemensam
vårdnad inte kan anses påkallat från riksdagens sida.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna L408 yrkande 1
och L416 yrkande 1.

Sekretesskydd för barn

Enligt 14 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess till skydd för
enskild i princip inte i förhållande till den enskilde själv. Den enskilde kan i
princip också efterge den sekretess som gäller till hans förmån. Är det fråga
om en underårig blir det i stället vårdnadshavaren som har rätten att ta del av
sådana uppgifter som är sekretesskyddade i barnets intresse och att efterge
sekretessen. Rätten för vårdnadshavaren att ta del av uppgifter som är
sekretesskyddade i barnets intresse följer av bestämmelserna i 6 kap .1,2 och
11 §§ FB om att vårdnadshavaren ansvarar för barnets personliga förhållanden.
Då den underårige uppnått en viss mognad och utveckling anses dock
befogenheterna i sekretesshänseende tillkomma honom själv. Någon uttrycklig
åldersgräns finns inte men om det är fråga om en person som kommit
upp i tonåren torde han många gånger få anses ha nått sådan mognad att han
är berättigad till ett visst skydd för sin integritet även gentemot föräldrarna.

I fråga om hälso- och sjukvårdsområdet gäller enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen
sekretess för uppgifter om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga
förhållanden. Sekretessen på hälso- och sjukvårdsområdet avgränsas med ett
s.k. omvänt skaderekvisit. Det innebär att en uppgift inte får lämnas ut, om
det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller hans
närstående lider men. När det däremot är fråga om uppgifter på skolans
område gäller enligt 7 kap. 9 § sekretess endast om det kan antas att den som
uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Ett
sådant s.k. rakt skaderekvisit innebär presumtion för offentlighet. Beträffande
uppgifter som hänför sig till psykologisk undersökning eller till psykologers
och kuratorers verksamhet gäller dock ett omvänt skaderekvisit.

1988/89:LU33

I motion L411 av Kaj Larsson m.fl. (s) framhålls att gällande sekretessskydd
leder genom anknytningen till vårdnaden till att den från vårdnaden
skilde föräldern drabbas på ett orättfärdigt sätt. Även icke vårdnadshavande
förälder måste enligt motionärerna ha möjlighet att engagera sig i sina barns
liv. Vid barns sjukhusvistelse, skolgång och utbildning är informationen till
umgängesföräldern starkt begränsad eller delvis omöjliggjord. De negativa
effekterna som nuvarande sekretesskydd medför innebär enligt motionärernas
mening en allvarlig försvagning av barnets sociala nätverk. Motionärerna
begär (yrkande 7) ett tillkännagivande om att båda föräldrarna bör vara
jämställda i sekretessammanhang.

Med anledning av vad som anförs i motionen vill utskottet erinra om att
konstitutionsutskottet hösten 1988 behandlade en motion vari begärdes en
översyn av sekretessreglerna för hälso- och sjukvården i syfte att förbättra
möjligheterna för en förälder som inte har vårdnaden om sitt barn att få
upplysningar om barnet när det är intaget för vård. I sitt av riksdagen
godkända betänkande (1988/89:KU14) framhöll konstitutionsutskottet -med hänvisning till ett av socialstyrelsen i ärendet avgivet remissvar - att det
på området fick anses föreligga ett visst utrymme för uppgiftslämnande av
aktuellt slag till den förälder som inte har vårdnaden om sitt barn, även om
vårdnadshavarens samtycke saknas. Vidare framhöll konstitutionsutskottet
att det självfallet är angeläget att åtgärder vidtas om nuvarande ordning
medför olägenheter i praktiken för den förälder som endast har umgängesrätt.
Enligt utskottets mening hade det dock inte framgått att situationen
skulle vara sådan att det var påkallat att ta det i motionen begärda initiativet.
Utskottet avstyrkte därför motionen.

Enligt lagutskottets mening bör riksdagen inte nu frångå sitt tidigare
ställningstagande i frågan. I sammanhanget vill utskottet även hänvisa till att
regeringen nyligen i proposition 1988/89:67 om sekretessfrågor inom undervisningsväsendet
m.m. föreslagit ändringar i sekretesslagen av innebörd bl.a.
att sekretessen till skydd för en underårig skall gälla även i förhållande till
vårdnadshavaren under vissa förutsättningar.

På grund av det anförda avstyrker utskottet bifall till motion L411
yrkande 7.

Borgerlig namngivningsceremoni

1988/89 :LU33

I motion L420 av Kent Carlsson och Anneli Hulthén (s) erinrar motionärerna
om att det till den kyrkliga vigsel- resp. begravningsakten finns
borgerliga alternativ. Motionärerna efterlyser i konsekvens härmed en
borgerlig namngivningsceremoni som alternativ till den religiösa dopakten.
Praktiskt skulle spörsmålet enligt motionärerna gå att lösa på sådant sätt att
exempelvis de som i dag utbildas och utses till förrättare av borgerlig vigsel
även instrueras att tjänstgöra som förrättare av borgerlig namngivningsceremoni.
I denna ceremoni skulle, förutom själva namngivningen och eventuellt
utseende av faddrar, också kunna ingå vägledande ord om föräldrarnas
ansvar för barnet.

Utskottet vill erinra om att dåvarande civilministern Bo Holmberg år 1984
(RD 1983/84:84) besvarade en fråga av Margo Ingvardsson (vpk), vari hon
begärde besked om regeringen avsåg att föreslå några åtgärder för att
borgerliga namngivningsceremonier skall få samhällets stöd och bli ett
alternativ till den kyrkliga ritualen. Civilministern framhöll därvid att det
kristna dopet som sådant inte är någon namngivningsceremoni utan ett av
kyrkans sakrament som innebär att den som döps tas upp i den kristna
kyrkans gemenskap. Enligt civilministern borde det självfallet stå var och en
fritt att vid namngivning av barn anordna någon form av ceremoni som
alternativ till det kyrkliga dopet. Civilministern påpekade att borgerliga
begravningar på liknande sätt kan anordnas som ett alternativ till de kyrkliga
och att sådana ceremonier borde ha en helt frivillig prägel. Att samhället givit
medborgarna ett borgerligt alternativ till den kyrkliga vigseln berodde enligt
civilministern på att vigseln - till skillnad från både dopet och begravningen -har särskilda rättsverkningar både för enskilda människor och för det
allmänna. Han var därför inte beredd att föreslå några åtgärder för att en
borgerlig namngivningsceremoni skulle få samhällets stöd.

Utskottet har inte anledning att bedöma spörsmålet annorlunda än vad
civilministern gjorde och avstyrker därför bifall till motion L420.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande vårdnad och umgänge

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:L407 yrkande 1, 1988/
89:L408 yrkande 2, 1988/89:L409, 1988/89:L411 yrkandena 1-4,
1988/89:L416 yrkandena 3 och 4 samt 1988/89:L417,

2. beträffande expertmedverkan

att riksdagen avslår motion 1988/89:L407 yrkande 2,

3. beträffande handläggningen av mål rörande barn
att riksdagen avslår motion 1988/89:L410,

4. beträffande underhållsbidrag till barn

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:L411 yrkande 6, 1988/
89:L413 och 1988/89:L414 yrkande 1,

5. beträffande kostnader för umgänge med barn m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:L411 yrkande 5, 1988/
89:L412, 1988/89:L414 yrkande 2 och 1988/89:L416 yrkande 2,

1988/89:

6. beträffande faderskapspresumtion vid samboförhållanden

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:L408 yrkande 1 och 1988/
89:L416 yrkande 1,

7. beträffande sekretesskydd för barn

att riksdagen avslår motion 1988/89:L411 yrkande 7,

8. beträffande borgerlig namngivningsceremoni
att riksdagen avslår motion 1988/89: L420.

Stockholm den 27 april 1989
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s). Owe Andréasson
(s), Stig Gustafsson (s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c). Inger Hestvik
(s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar Thollander (s). Hans
Rosengren (s), Ewy Möller (m), Bengt Harding Olson (fp), Stina Eliasson
(c), Elisabeth Persson (vpk). Elisabet Franzén (mp) och Rune Evensson
(s).

Reservationer

1.Vårdnad och umgänge (mom. 1)

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”Enligt vad”
och på s. 29 slutar med ”och L417” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att en lagstiftning i enlighet med
motionärernas önskemål snarast kommer till stånd. I sammanhanget vill
utskottet särskilt peka på vikten av att det i motion L407 aktualiserade
spörsmålet om att även förälder som inte har vårdnaden ges en lagfäst rätt till
information om viktigare angelägenheter om barnets hälsa och framtid får en
lösning.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande inom justitiedepartementet
arbete med en departementspromemoria rörande reglerna om
vårdnad och umgänge. Promemorian beräknas bli framlagd till sommaren
1989. Med hänsyn härtill anser utskottet att en proposition i saken bör kunna
föreläggas riksdagen redan i början av hösten 1989. I likhet med motionärerna
i motion L407 vill utskottet understryka vikten av att så också sker.

Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Ställningstagandet innebär att utskottet tillstyrker bifall till motion

1988/89:LU33

L407 yrkande 1. Syftet med motionerna L408 yrkande 2, L411 yrkandena 1,
2, 3 och 4, L416 yrkandena 3 och 4 och L417 får härigenom anses i huvudsak
tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande vårdnad och umgänge

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:L407 yrkande 1 och med
anledning av motionerna 1988/89:L408 yrkande 2, 1988/89:L411
yrkandena 1-4, 1988/89:L416 yrkandena 3 och 4 och 1988/89:L417
samt med avslag på motion 1988/89:L409 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Expertmedverkan (morn. 2)

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 29 med ”Sorn
närmare” och slutar med ”L407 yrkande 2” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna i motion L407 anser utskottet att det i mål som
rör barn ofta finns behov av särskild sakkunskap i fråga om barns
förhållanden. Utan barnpsykologiska kunskaper kan det många gånger vara i
det närmaste omöjligt att rätt bedöma vilken lösning som är bäst för barnet i
mål om vårdnad och umgänge. Det är inte realistiskt att förutsätta att de
domare och nämndemän som har att ta befattning med mål av denna
karaktär själva skall besitta sådan kunskap. Inte heller är det alltid tillräckligt
att domstolen föranstaltar om utlåtanden av eller förhör med särskilt utsedda
sakkunniga. Enligt utskottets mening bör det därför finnas en möjlighet att
vid behov utöka rätten med en ledamot som har ingående kunskaper om
barns utveckling och behov. En sådan möjlighet, som också ligger helt i linje
med rättegångsutredningens förslag, skulle kunna bli till stort gagn för barn i
sådana mål där det fordras särskilda kunskaper om barns utvecklingsgång
och behov.

Vad utskottet sålunda anfört om möjligheten att anlita barnpsykolog eller
motsvarande barnexpert vid handläggningen av vårdnads- och umgängesmål
bör, med bifall till motion L407 yrkande 2, ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande expertmedverkan

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:L407 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Faderskapspresumtion vid samboförhållanden (mom. 6)

Ulla Orring och Bengt Harding Olson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med ”Sorn
närmare” och på s. 35 slutar med ”L416 yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det mycket angeläget att man på olika sätt
ytterligare söker stärka den ogifte faderns rätt. Det kan nämligen inte
uteslutas att det finns ett samband mellan det alltför låga engagemang som en
del av dessa fäder visar för sina barn och den undanskymda roll som

1988/89: LU33

lagstiftningen ger den ogifte fadern jämfört med den gifte fadern. Ett
stärkande av den ogifte faderns ansvar, rättigheter och skyldigheter borde
därför vara till gagn även för barnet.

Utskottet vill också erinra om att riksdagen våren 1987 infört en rättslig
reglering av samboförhållanden genom antagandet av lagen om sambors
gemensamma hem (prop. 1986/87:1, LU 18). Någon form av faderskapspresumtion
för fader som är sambo med barnets moder ligger klart i linje med
den genomförda lagstiftningen. Dessutom skulle en sådan presumtion
tillgodose behovet av ett särskilt skydd för gemensamma barn i samboförhållanden,
något som kraftigt betonades i nämnda utskottsbetänkande under
reservation nr 8.

Utskottet anser att en faderskapspresumtion kan tillskapas på olika sätt.
En väg är att införa en lagregel om direkt faderskapspresumtion som
motsvarar regeln för gift fader. Ett annat sätt är att inte bara påbörja utan
även avsluta nuvarande faderskapsutredning redan före barnets födelse. I
dessa fall skulle - under förutsättning av att parterna är överens - fadern
direkt vid barnets födelse anses vara rättslig fader till barnet. För att bryta en
sådan faderskapspresumtion skulle samma regler som gäller i fråga om barn
som föds i äktenskap kunna tillämpas.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet det angeläget att justitiedepartementet
inom det pågående beredningsarbetet rörande reglerna om
vårdnad och umgänge även uppmärksammar reglerna i FB om fastställande
av faderskap i syfte att stärka den ogifte faderns ställning till gagn även för
barnet.

Vad utskottet sålunda anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Ställningstagandet innebär att utskottet tillstyrker bifall till motion
L408 yrkande 1. Syftet med motion L416 yrkande 1 får härigenom anses i
huvudsak tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande faderskapspresumtion vid samboförhållanden
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:L408 yrkande 1 och med
anledning av motion 1988/89:L416 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89: LU33

gotab 88812, Stockholm 1989