Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan
Tillbaka till dokumentet

Vår miljö - Miljöarbetet under året

Betänkande 1995/96:JoU17

Jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JOU17

Vår miljö -- Miljöarbetet under året

Innehåll

1995/96
JoU17

Sammanfattning

I    betänkandet   behandlas   skrivelse
1995/96:120  där  regeringen   redovisar
tillståndet    i    miljön    och    det
miljöpolitiska  arbetet under  år  1995,
jämte  6  följdmotioner.  I  betänkandet
behandlas  även en motion från  allmänna
motionstiden 1995 rörande instiftande av
ett miljöpris.
Utskottet  har  inga  invändningar  mot
regeringens    redovisning.     Samtliga
motioner  avstyrks, bl.a. med hänvisning
till vad som anförs i skrivelsen.
Utrikesutskottet   har   inkommit   med
yttrande   över  skrivelsen  och   vissa
följdmotioner.
Till   betänkandet   har   fogats    12
reservationer    och    tre    särskilda
yttranden.
Skrivelsen


Regeringen  (Miljödepartementet)  har  i
skrivelse  1995/96:120 berett  riksdagen
tillfälle  att  ta  del  av  regeringens
redovisning av tillståndet i miljön  och
det  miljöpolitiska  arbetet  under   år
1995.




Skrivelsens huvudsakliga innehåll




I    skrivelsen   redovisar   regeringen
tillståndet    i    miljön    och    det
miljöpolitiska  arbetet under  år  1995.
Därvid   anges   i  vilken  utsträckning
viktiga  nationella  miljömål  uppfylls,
och  inriktningen på fortsatta  åtgärder
presenteras kortfattat. Arbetet för  att
skydda     Östersjön    och     Nordsjön
presenteras  mer  utförligt.  Regeringen
redovisar  även  Sveriges  roll  i   det
internationella miljöarbetet  och  anför
härvid  att  man avser att redovisa  sin
syn på mål och inriktning av det globala
miljöarbetet   i   en   skrivelse   till
riksdagen våren 1996.


Ekonomiska    styrmedel    är    enligt
skrivelsen    en    viktig    del     av
miljöpolitiken.  Regeringen  anför   att
miljöskatten på handelsgödsel har höjts,
liksom koldioxidskatten. En översyn sker
av möjligheten till ökad miljörelatering
av  skattesystemet, och  en  översyn  av
vägtrafikens  samlade beskattning  skall
inledas.


Kretsloppsarbetet anges som prioriterat
och  producentansvaret  skall  utvecklas
vidare.  I  detta sammanhang  nämns  att
regeringen    förbereder     krav     på
återvinning  av  uttjänta  bilar.   Även
skyddet  av  den  biologiska  mångfalden
anges   som   en  prioriterad   del   av
miljöpolitiken.  Häri ingår  att  bevara
naturens   variationsrikedom   och   att
åstadkomma  ett hållbart utnyttjande  av
naturresurserna.   Vidare   anförs   att
farliga  kemikalier skall fasas  ut  och
att  Sverige  driver på kemikaliearbetet
inom EU.


På  svenskt  förslag  tar  EU  fram  en
strategi  mot  försurning. Utsläppen  av
ammoniak  från jordbruket skall  minska,
liksom   de   skadliga  utsläppen   från
vedeldning. Ett fortsatt arbete med  att
utveckla        ett        miljöanpassat
transportsystem    bedrivs    i    bl.a.
Kommunikationskommittén.


Beträffande      markanvändningspolitik
anför  regeringen att en  utveckling  av
lagstiftning  och metoder för  planering
och  beslutsfattande pågår i  syfte  att
stödja     en    långsiktigt     hållbar
utveckling.  Miljöinslaget i  plan-  och
bygglagen har också stärkts, bl.a. genom
förbättrad översiktsplanering.




Motionerna
Motioner med anledning av skrivelsen




1995/96:Jo10 av Göte Jonsson  m.fl.  (m)
vari yrkas


1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om en översyn och omprövning  av
de miljöpolitiska medlen,


2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts   om   åtgärder   för   snabbare
förnyelse av bilparken,


3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om    högre    miljö-     och
säkerhetskrav på fartyg,


4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  kompletterande finansiering
från EU av kalkningsinsatser,


5.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  översyn av kriterierna  för
ersättning för våtmarksanläggning,


6.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om stödet till vallodling  inom
ramen för EU:s miljöprogram.


1995/96:Jo11  av Mariann  Ytterberg  och
Barbro  Hietala Nordlund (s) vari  yrkas
att  regeringen utarbetar en  tydligare,
långsiktigt sektorsövergripande  politik
för att ställa om Sverige till ekologisk
uthållighet.




1995/96:Jo12  av Gudrun  Lindvall  m.fl.
(mp) vari yrkas


1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts    om   innehåll   i    kommande
miljöbokslut  vad avser  redovisning  av
mål, åtgärder och biologisk mångfald,


2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om begränsningar och förbud  mot
användning     av     kemikalier      på
Kemikalieinspektionens Begränsningslista
och Obs-lista,


3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om  att  nonylfenol  och  andra
ämnen med hormonkaraktär skall avvecklas
skyndsamt,


4.  att  riksdagen begär att regeringen
kompletterar Sveriges bidrag till Natura
2000  med  ytterligare områden  för  att
fullt  ut  följa  direktiven  vad  avser
skydd av hotade arter och biotoper,


5.  att  riksdagen begär att regeringen
återkommer  till riksdagen  med  förslag
till    ytterligare   medel   för    att
säkerställa miljösamarbetet med de forna
öststaterna runt Östersjön och  för  att
öka kärnsäkerheten i Östeuropa.


1995/96:Jo13 av Eva Eriksson m.fl.  (fp)
vari  yrkas att riksdagen hos regeringen
begär  att en miljökommission tillkallas
för  att  analysera nationella miljömål,
deras uppfyllande och hur de skall vägas
samman med andra samhällsmål.




1995/96:Jo14  av Maggi Mikaelsson  m.fl.
(v) vari yrkas


1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om åtgärder med avseende på FN:s
miljöprogram,  beträffande   Bottenhavet
och  Bottenviken, vattenbrist, biologisk
mångfald,  statens roll i  miljöarbetet,
energipolitiken, Östeuropa, samt  lokalt
och regionalt miljöarbete,


2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om att miljöomställningen  också
är     nödvändig    för    att     klara
sysselsättningen.


1995/96:Jo15 av Lennart Brunander  m.fl.
(c) vari yrkas


1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om kretsloppsanpassning,


2.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om Agenda 21 i miljöarbetet,


3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om en tydligare redovisning  av
det  svenska agerandet på internationell
nivå,


4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om det s.k. Visbymötet,


5.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om redovisningen av  frågan  om
kadmium i handelsgödsel,


6.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om redovisning av PVC-frågan,


7.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om redovisning av kärnsäkerhets-
och strålskyddsfrågor.


Motion från allmänna motionstiden 1995




1994/95:Jo612  av Lennart Fremling  (fp)
vari  yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättande av ett miljöpris.




Yttrande




Utrikesutskottet  har  avgett   yttrande
över skrivelsen jämte vissa motioner, se
bilaga.


Utskottet
Inledning




I  detta  betänkande  behandlas  framför
allt  de  delar av regeringens skrivelse
som berörs av följdmotionerna. Utskottet
har  inga  invändningar mot  regeringens
redovisning i övriga delar.


Delar   av  skrivelsens  innehåll   har
tidigare   redovisats  i   samband   med
utskottets  betänkande  om  vatten-  och
luftvård  (1995/96:JoU9).  Detta  gäller
framför  allt redovisningen  av  arbetet
för  att  skydda Östersjön och Nordsjön,
samt   avsnittet  om  ett  miljöanpassat
transportsystem.


Detta   betänkande  följer  i  huvudsak
regeringens disposition i skrivelsen.  I
det    inledande   avsnittet   behandlas
motioner av övergripande karaktär om den
miljöpolitiska     inriktningen      och
miljöpolitikens   mål  och   strategier.
Därpå  behandlas motioner  som  rör  mer
specifika     frågor,     såsom      det
internationella   miljösamarbetet    och
kemikalier. Utskottet behandlar även  en
motion  från allmänna motionstiden  1995
rörande instiftande av ett miljöpris.


Övergripande miljöfrågor




Skrivelsen




Statens  naturvårdsverk har  regeringens
uppdrag att årligen redovisa det samlade
miljöarbetet i landet i förhållande till
de mer än hundra nationella miljömål som
antagits av riksdagen. Av de nio mål som
Naturvårdsverket  valt  att  behandla  i
årets rapport är det endast ett som  för
närvarande uppnås, medan man  kommit  en
bit på väg vad gäller andra mål.


För att det skall gå att inrikta, följa
upp och utvärdera miljöarbetet mot målen
är  det  viktigt att målen  är  entydigt
formulerade  samt att de är tidsbestämda
och   mätbara.  Regeringen  har   därför
uppdragit  åt Agenda 21-kommittén  (dir.
M 1995:02) att stämma av hur de miljömål
som  riksdagen beslutat om uppfylls  och
fungerar.  Kommittén skall  ha  slutfört
sitt     arbete    före    FN:s    extra
generalförsamling år 1997. Därefter  har
regeringen   för   avsikt    att,    med
utgångspunkt   i   kommitténs    arbete,
föreslå  nya  och omarbetade  nationella
miljömål för riksdagen.


Miljöpolitiken       bidrar        till
moderniseringen    av    det     svenska
näringslivet.   Miljöförbättringar   har
blivit   en   viktig   konkurrensfördel.
Riksdagen  har  nyligen  fattat   beslut
angående   proposition   1995/96:25   En
politik   för   arbete,   trygghet   och
utveckling (1995/96:FiU1) där regeringen
redovisar  sin politik för att stimulera
denna  utveckling.  Miljöpolitiken   kan
också    ge    fler    arbetstillfällen.
Särskilda   medel   har   avsatts    för
sysselsättningsskapande  åtgärder   inom
miljöområdet  och för investeringar  för
ekologisk omställning.


Kretsloppsarbetet  är  prioriterat  och
producentansvaret   utvecklas    vidare.
Producenter  bör få ett ökat miljöansvar
för  de  produkter  de  släpper  ut   på
marknaden.  Målet är att  uppnå  minimal
miljöpåverkan  under  produkternas  hela
livscykel.  Utveckling av  miljöanpassad
konstruktion,      återvinning       och
omhändertagande krävs. Producentansvaret
kan  behöva  utformas  olika  för  olika
varugrupper,  t.ex.  genom  ett  fysiskt
eller   ekonomiskt,   frivilligt   eller
lagstadgat  ansvar  eller  utformas  som
krav på information till uppköpare m.fl.




Motionerna




Enligt motion Jo10 (m) yrkande 1 bör den
dåliga       måluppfyllelsen        inom
miljöpolitiken leda till  en  omprövning
av de medel som används för att uppfylla
målen. Motionärerna anför att man  under
senare  år  uppmärksammat att marknadens
och  kundernas miljökrav snabbare  leder
till  miljöförbättringar än  förbud  och
regleringar.


I   motion  Jo11  (s)  anförs  att  den
nuvarande resursbasen för samhället  bör
ersättas   med  en  ekologiskt  uthållig
sådan,  och samtidigt bör all användning
av  energi och råvaror göras så effektiv
att den nya resursbasen blir tillräcklig
för  ett  modernt välfärdssamhälle.  Den
nuvarande  höga  arbetslösheten  och  de
stora   kostnader  den  förorsakar   gör
samtidigt  att  investeringar  för   att
uppnå  denna omställning kan  genomföras
till låga samhällsekonomiska kostnader.


Ett    miljöbokslut    som    grundligt
behandlar  hur miljömålen uppfyllts  och
vilka   kompletterande   åtgärder    som
erfordras    borde    presenteras    för
riksdagen  årligen enligt  yrkande  1  i
motion  Jo12  (mp).  De  uppsatta  målen
måste  också mer än i dag genomsyra  och
styra   alla  politiska  beslut.  Vidare
anser    motionärerna    att    det    i
miljöredovisningen   borde   finnas   en
översyn  över de mest hotade  biotoperna
och  arterna.  Likaså borde  tillståndet
för  de hotade arterna redovisas. Sådana
redovisningar    skulle    ge     viktig
information om vad som händer i  naturen
och fungera som indikatorer på åt vilket
håll utvecklingen går.


Enligt   motion  Jo13   (fp)   är   det
uppenbart  att det behövs en  analys  av
miljömålen, måluppfyllelsen och de medel
som står till förfogande. Regeringen bör
därför tillkalla en expertkommission med
uppgift    att   analysera    nationella
miljömål, deras uppfyllande och  hur  de
skall    vägas    samman    med    andra
samhällsmål.


I  de delar av  motion Jo14 (v) yrkande
1  som  behandlas i detta avsnitt anförs
att   de   aktionsplaner  för  biologisk
mångfald   som   bl.a.  Naturvårdsverket
utarbetat  måste  kompletteras  med  mer
medel    till   reservatsbildning    och
strängare        lagstiftning         om
aktionsplanerna skall få avsedd  verkan.
Enligt  motionen  uppfattas  lagstiftare
och  den centrala nivån allt oftare  som
bromsklossar i miljöarbetet;  exempelvis
fortsätter    staten   med    gigantiska
felinvesteringar   i   nya    motorvägar
samtidigt  som kommuner vidtar  åtgärder
för  att minska biltrafiken i linje  med
Agenda    21:s    och    Riokonferensens
intentioner. Motionärerna anser även att
energifrågorna  är  så  förknippade  med
övriga  miljöfrågor att regeringen  inte
bör  lämna skrivelser om miljön utan att
redovisa   energifrågorna.  I   yrkandet
anförs  slutligen att för att  regionala
miljöstrategier skall kunna  fullföljas,
måste  en regional politisk nivå  finnas
som   har   makt   och  befogenhet   att
verkställa    besluten.    Därför     är
utvecklingen    av   landstingen    till
regionala parlament ett avgörande steg i
en   sådan   utveckling.  De  delar   av
motionsyrkandet        över        vilka
utrikesutskottet    har    yttrat    sig
behandlas i avsnittet om Sverige och det
internationella     miljöarbetet.      I
motionens    yrkande   2   anförs    att
miljöomställningen  också  är  nödvändig
för att klara sysselsättningen.


I  motion Jo15 (c) yrkande 1 anförs att
ett långsiktigt uthålligt samhälle måste
skapas med en utveckling som tillgodoser
dagens behov utan att inskränka kommande
generationers möjligheter att tillgodose
sina  behov.  Kretsloppsprincipen  måste
vara    vägledande   när   det    gäller
användningen av våra naturresurser,  och
all  användning av dessa  bör  ske  inom
ramen för vad människor och natur tål.




Utskottets överväganden




Utskottet erinrar om att riksdagen under
våren   1991  fattade  ett  övergripande
beslut   om   mål  och  riktlinjer   för
miljöpolitiken  (prop. 1990/91:90,  bet.
JoU30,  rskr. 338). Vid detta  tillfälle
gjordes   en  så  gott  som  heltäckande
genomgång av de miljöpolitiska frågorna.
Mål  och  riktlinjer för  den  fortsatta
miljöpolitiken diskuterades, liksom  hur
de   miljöpolitiska  ambitionerna  skall
förverkligas genom ett brett, integrerat
och decentraliserat arbete.


Utskottet  uttalade våren 1995  att  en
sammanhållen miljölagstiftning i  en  ny
miljöbalk bör träda i kraft senast den 1
januari  1998.  Utskottet  anförde   att
inriktningen  bör vara att propositionen
föreläggs  riksdagen i så  god  tid  att
riksdagsbehandlingen   hinner   avslutas
före     sommaruppehållet    år     1997
(1994/95:JoU16).


I den nu framlagda skrivelsen redovisas
för riksdagens information tillståndet i
miljön  och  det miljöpolitiska  arbetet
under år 1995. Regeringen anför dessutom
att   den   avser  förelägga   riksdagen
förslag  till  bl.a. nya och  omarbetade
miljömål  i  en  samlad miljöproposition
våren   1998.   Utskottet   finner   att
skrivelsen ger en god översikt över  den
aktuella miljösituationen och emotser en
grundligare genomgång av inriktningen av
det miljöpolitiska arbetet i samband med
den aviserade miljöpropositionen.


Några  av  de motioner som behandlas  i
detta  avsnitt efterfrågar utvärderingar
av   miljöpolitikens   mål   och   medel
och/eller föreslår nya målformuleringar.
Detta gäller bl.a. motion Jo10 yrkande 1
vari   anförs  att  regeringen  bör   ta
initiativ till en översyn och omprövning
av  de  miljöpolitiska medlen. Utskottet
delar   motionärernas  uppfattning   att
Naturvårdsverkets redovisning  tyder  på
att  de  av  riksdagen  beslutade  eller
godkända  miljömålen  inte  uppfylls   i
tillfredsställande    grad.    Utskottet
förutsätter  att  regeringen  mot  denna
bakgrund  gör  en noggrann  översyn  och
omprövning av de miljöpolitiska medlen i
den       aviserade       miljöpolitiska
propositionen.  Med  det   anförda   får
motion  Jo10 yrkande 1 anses i  huvudsak
tillgodosedd,   och  någon   ytterligare
åtgärd  från  riksdagens  sida  är  inte
nödvändig.


Agenda  21-kommittén har fått i uppdrag
att   stämma  av  hur  de  miljömål  som
riksdagen   beslutat  om  uppfylls   och
fungerar.  Agenda  21-kommittén  är   en
parlamentarisk kommitté till  vilken  är
knuten  ett  antal  experter  på   olika
områden.    Den   expertkompetens    som
efterfrågas i motion Jo13 torde  i  stor
utsträckning  kunna  uppnås  även   inom
ramen  för Agenda 21-kommittén. Motionen
avstyrks    i   den   mån    den    inte
tillgodosetts genom det anförda.


Även vad gäller de förslag som framförs
i  motion  Jo11  vill utskottet  hänvisa
till   den   av   regeringen   aviserade
miljöpolitiska propositionen.  I  övrigt
vill  utskottet erinra om att  utskottet
redan  i  samband  med  behandlingen  av
riktlinjer   för   en  kretsloppsbaserad
utveckling  uttalade  att  de  politiska
besluten   måste   inriktas   mot    ett
resurssnålt           kretsloppssamhälle
(1992/93:JoU14).   Motionen   torde    i
huvudsak vara tillgodosedd med  vad  som
anförts  och avstyrks i den mån så  inte
är fallet.


Med anledning av motion Jo12 yrkande  1
vill   utskottet  erinra  om   att   den
aktuella  skrivelsen är  avsedd  som  en
redovisning  till riksdagen och  således
inte innehåller några direkta förslag om
åtgärder   för  att  uppnå   miljömålen.
Enligt   utskottets  uppfattning   utgör
dessa  årliga  skrivelser även  i  deras
nuvarande   utformning  ett   värdefullt
underlag för det miljöpolitiska arbetet.
Som  anförts ovan förutsätter  utskottet
att   riksdagen  får  tillfälle  att   i
anslutning         till         kommande
regeringsförslag   ta   ställning   till
förslag till nya målformuleringar  eller
ytterligare  åtgärder för att  fullfölja
och utveckla de miljöpolitiska besluten.
Motion  Jo12 yrkande 1 avstyrks med  det
anförda.


Såvitt  rör  de  delar av  motion  Jo14
yrkande  1 som behandlas i detta avsnitt
vill    utskottet    anföra    följande.
Riksdagen  beslutade  år  1993   om   en
strategi  för  biologisk  mångfald   med
grundläggande  principer  för  bevarande
och   hållbart  nyttjande  av  biologisk
mångfald. På basis av den beskrivning av
läget    beträffande   den    biologiska
mångfalden      i      Sverige       som
Naturvårdsverket       utfört,       har
aktionsplaner  för  biologisk   mångfald
rörande  jordbruk, skogsbruk, fiske  och
fysisk    planering    redovisats     av
respektive    fackmyndighet.    Planerna
bereds       för      närvarande       i
regeringskansliet.  Utskottet   är   med
hänvisning  till  det arbete  som  pågår
inte      berett     att      tillstyrka
motionsyrkandet i denna  del.  Utskottet
konstaterar vidare att motiveringen till
den   del  av  motionsyrkandet  som  rör
statens   roll  i  miljöarbetet   endast
innehåller  en beskrivning av  bristande
samordning  i miljöarbetet mellan  stat,
landsting och kommuner. Motionen synes i
denna  del inte innehålla några konkreta
förslag.  I anslutning till  vad  som  i
motionen anförs angående energifrågornas
koppling   till  miljön  vill  utskottet
erinra om att Energikommissionen nyligen
överlämnat      sitt      slutbetänkande
Omställning   av   energisystemet   (SOU
1995:139).   I   betänkandet   görs   en
noggrann   granskning  av  de   pågående
energipolitiska      programmen      för
omställning     och    utveckling     av
energisystemet samt en analys av behovet
av förändringar och ytterligare åtgärder
på  området. I uppdraget har även ingått
att granska de åtgärder som vidtagits på
olika  nivåer  för att  minska  el-  och
bränsleanvändningen. Vid genomgången  av
alternativ  till  kärnkraften  har  även
deras  miljöpåverkan belysts.  Utskottet
utgår  ifrån att regeringen,  i  samband
med  att den överlämnar sina förslag med
anledning  av kommissionens  betänkande,
kommer  att  redovisa sin  bedömning  av
miljökonsekvenserna  av   förslagen.   I
anslutning  till  vad  som  i   motionen
anförs om utveckling av landstingen till
regionala  parlament hänvisar  utskottet
till Agenda 21-kommitténs arbete. Om det
visar  sig  att den nuvarande strukturen
på  den  regionala  förvaltningen  utgör
hinder   för   miljöarbetet  förutsätter
utskottet  att  kommittén  uppmärksammar
detta.  Med hänvisning till vad som  här
anförts avstyrks motion Jo14 yrkande 1 i
berörda  delar. I övrigt vill  utskottet
framhålla  att  det i  detta  sammanhang
inte finns tillräckligt underlag för att
gå  närmare  in på frågor som  i  själva
verket berör grundläggande principer  om
det   svenska   statsskicket   och   den
kommunala självstyrelsen.


Beträffande   sysselsättningen    anför
regeringen     i     skrivelsen      att
miljöpolitiken     kan      ge      fler
arbetstillfällen  och hänvisar  till  de
särskilda   medel   som   avsatts    för
sysselsättningsskapande  åtgärder   inom
miljöområdet samt för investeringar  för
ekologisk omställning. Enligt utskottets
mening  är de synpunkter som framförs  i
motion Jo14 yrkande 2 väl förenliga  med
de  bedömningar som regeringen redovisat
i   skrivelsen,  och  motionen  bör   ej
föranleda något särskilt uttalande  från
riksdagens sida.


Som  nämnts  ovan behandlade  riksdagen
under riksmötet 1992/93 ett förslag från
regeringen   om   riktlinjer   för    en
kretsloppsbaserad  utveckling   (JoU14).
Därvid anfördes bl.a. att en långsiktigt
hållbar   utveckling  kräver   ett   mer
resurshushållande samhälle och en renare
varuproduktion  än  i   dag.   För   att
åstadkomma   detta  måste   produktionen
miljöanpassas  och inriktas  på  att  ge
varor      sådan     utformning      och
materialsammansättning               att
återanvändning,    återvinning     eller
återföring   till   naturens   kretslopp
underlättas   och  avfallet   minimeras.
Enligt utskottets uppfattning står detta
uttalande väl i överensstämmelse med vad
som  anförs  i  motion Jo15  yrkande  1.
Regeringen anför också i skrivelsen  att
kretsloppsarbetet är prioriterat och att
producentansvaret    skall     utvecklas
vidare.  Syftet med motionen torde  vara
tillgodosett   med  det   anförda,   och
motionen   påkallar  ingen   ytterligare
åtgärd från riksdagens sida.


Sverige och det internationella
miljöarbetet




Skrivelsen




Det    är    uppenbart   att   flertalet
miljöproblem    måste    lösas     genom
internationellt     samarbete,     t.ex.
försurningen   av   mark   och   vatten,
föroreningen  av haven,  uttunningen  av
ozonskiktet, störningar i klimatsystemet
och hoten mot den biologiska mångfalden.


Nya möjligheter att begränsa europeiska
miljöproblem   har  öppnat   sig   genom
Sveriges  medlemskap  i  den  europeiska
unionen. Även när det gäller de  globala
problemen kan EU-samverkan ge ökad tyngd
åt  svenska  positioner. Regeringen  har
senast  i  skrivelse  1994/95:167   till
riksdagen   presenterat   sin   syn   på
inriktningen   av   det   miljöpolitiska
arbetet i EU.


Regeringen har för avsikt att  redovisa
sin   syn  på  arbetet  med  de  globala
miljöfrågorna  och strävan  mot  hållbar
utveckling  i en regeringsskrivelse  som
beräknas bli lämnad till riksdagen våren
1996. Underlag för skrivelsen utgörs  av
en promemoria om globala miljöstrategier
som  tagits fram inom Miljödepartementet
(Ds  1995:83) och som innehåller mål och
inriktning   i   arbetet   med   globala
miljökonventioner   och    Agenda    21.
Promemorian     remissbehandlas      för
närvarande.


Förenta nationernas miljöprogram (UNEP)
höll sitt 18:e styrelsemöte i Nairobi  i
maj 1995. Viktiga svenska initiativ togs
bl.a.  beträffande militären och miljön,
kvinnor och miljön med speciellt budskap
till Beijing-konferensen och UNEP:s roll
i  Washingtonprocessen  om  landbaserade
aktiviteter   som  hotar   kustområdenas
miljö.  Nästa reguljära möte med  UNEP:s
styrelse äger rum år 1997 och kommer att
hållas redan i januari/februari för  att
komma i fas med mötet i kommissionen för
hållbar utveckling i mars som i sin  tur
föregår   det   särskilda   mötet    med
generalförsamlingen i juni 1997.


FN:s  kommission för hållbar utveckling
(CSD)    är    ansvarigt    organ    för
uppföljningen av FN:s konferens om miljö
och  utveckling  som  hölls  i  Rio   de
Janeiro  år 1992. Kommissionen höll  sin
tredje session i New York i april  1995.
Vid   detta  möte  fattades  bl.a.   ett
uppmärksammat beslut om att upprätta  en
panel om skogsbruksfrågor. Sverige,  som
redan  har  spelat  en  aktiv  roll  som
observatör  i kommissionen, går  in  som
medlem för perioden 1996/98. Nästa  möte
hålls  i  april-maj 1996 och kommer  att
behandla  bl.a. tillståndet i atmosfären
och oceanerna.


Klimatkonventionens  första   partsmöte
hölls  i  Berlin under våren  1995.  Vid
mötet  kunde parterna bl.a. enas om  att
inleda  en ny förhandlingsgenomgång  som
skall leda fram till ett protokoll eller
annat  juridiskt  bindande  avtal,  dvs.
ändring i konventionen. Förhandlingarna,
som   syftar  till  att  begränsa  eller
minska utsläppen av växthusgaser,  skall
vara  avslutade  så att ett  beslut  kan
fattas  vid det tredje partsmötet hösten
1997.


Konventionen   om  biologisk   mångfald
undertecknades  vid  FN:s  ovan   nämnda
konferens  om  miljö och  utveckling  år
1992.  Konventionens syfte är att bevara
den     biologiska    mångfalden,    att
åstadkomma ett hållbart nyttjande av  de
biologiska  resurserna samt  att  få  en
rättvis  fördelning av  de  vinster  som
uppstår  vid  utnyttjandet av  genetiska
resurser.  Konventionen har  i  dag  130
fördragsslutande  parter.   Konventionen
höll  sitt  andra partsmöte  i  november
1995.  Som underlag för behandlingen  av
den    marina    biologiska   mångfalden
arrangerade    Sveriges    vetenskapliga
kommitté  för  biologisk  mångfald   ett
internationellt vetenskapligt  symposium
om marin och kustnära biologisk mångfald
i  slutet  av  augusti. Partskonferensen
antog  omfattande  rekommendationer   om
åtgärder  för  att bevara  och  hållbart
nyttja den marina biologiska mångfalden.
Rekommendationerna innebär bl.a. krav på
att    utveckla    och   tillämpa    ett
miljöanpassat  fiske  och   att   införa
integrerad kustområdesplanering. Sverige
var  pådrivande  för mötets  beslut  att
påbörja  förhandlingar om ett  protokoll
till konventionen om säker hantering  av
genetiskt modifierade organismer  (GMO).
Protokollet  kommer  att  fokuseras   på
gränsöverskridande miljöeffekter av GMO,
både  vad gäller regler för kontroll  av
export        och        krav         på
miljökonsekvensbeskrivningar          av
avsiktlig   utsättning   som   kan    ha
gränsöverskridande effekter.


Baselkonventionen    är    en    global
konvention         som          reglerar
gränsöverskridande    transporter    och
slutligt   omhändertagande  av   farligt
avfall.    Vid   konventionens    tredje
partsmöte  i september 1995  beslöts  på
nordiskt initiativ att i konventionen ta
in  ett  förbud  mot export  från  OECD-
länder  till icke OECD-länder av farligt
avfall  för  återvinning.  Sverige   har
under  en följd av år aktivt verkat  för
ett   sådant  förbud.  Målet   för   det
fortsatta konventionsarbetet är  primärt
att       förtydliga       konventionens
definitioner av farligt avfall  för  att
klart  ange  vilka typer av  avfall  som
omfattas  av  förbudet. Nästa  partsmöte
skall hållas hösten 1997.


Sambanden mellan internationell  handel
och  miljö  har kommit att uppmärksammas
alltmer     på     senare     år.      I
Världshandelsorganisationen, WTO,  finns
en särskild kommitté om handel och miljö
som bl.a. har till uppgift att vid WTO:s
ministerkonferens i Singapore i december
1996  ge  rekommendationer  om  huruvida
ändringar     i     det    multilaterala
handelsregelverket    är     nödvändiga.
Sverige   har,  liksom  EU,  prioriterat
frågan     om    relationerna     mellan
internationella      miljöavtal      och
handelsreglerna och förespråkar att  ett
särskilt undantag för handelsregler  som
vidtas  inom ramen för miljökonventioner
skall   införas  i  GATT-avtalet.  Andra
viktiga      diskussionspunkter       är
handelseffekter  av  miljömärkning   och
marknadstillträde  för  i  synnerhet  u-
länder.


OECD påbörjade våren 1995 en översyn av
Sveriges miljöarbete. Den ingår som  ett
led  i  ett arbete med att se över OECD-
ländernas   miljöarbete  i   stort   som
inleddes  år  1991.  Hittills  har  elva
länder  granskats. Syftet med  översynen
är  att förbättra såväl medlemsländernas
miljöarbete    som    det     gemensamma
miljöarbetet  genom att hjälpa  enskilda
regeringar  att  värdera  sina  framsteg
inom miljöområdet.


Sveriges   statsminister  har  inbjudit
till   en  regeringschefskonferens   för
Östersjöns randstater som skall hållas i
Visby   den  24  maj  1996.  Konferensen
kommer  att  omfatta tre  områden  varav
miljön   runt   Östersjön   utgör   ett.
Konferensen kan i sin miljödel  ses  som
en             uppföljning            av
regeringschefskonferensen i  Ronneby  år
1990    då   endast   miljöfrågor   runt
Östersjön behandlades. Arbetet  med  att
förbereda  miljödelen i Visbykonferensen
startade  under  sommaren.  Sverige  har
tagit  fram  ett utkast till deklaration
vid    konferensen   vilket   just    nu
diskuteras    mellan    de    deltagande
länderna. De miljöfrågor som Sverige har
fört  fram är framför allt fortsatt  hög
prioritering    av   Östersjöprogrammet,
större         uppmärksamhet          åt
gränsöverskridande vattendrag  och  stöd
för   att  de  länder  som  har   sådana
vattendrag  skall  samarbeta  bättre  om
hållbart  utnyttjande  av  vattendragen.
Ytterligare frågor som kan komma upp  är
bl.a.  begränsning  av  användningen  av
miljöfarliga   kemikalier,  kärnsäkerhet
och utveckling av naturvårdsarbetet. Vid
mötet  kommer Sverige också att  ta  upp
vikten  av  att alla länder  ratificerar
1992 års Helsingforskonvention.




Motionerna




Enligt  motion  Jo10 (m) yrkande  3  bör
Sverige    komplettera   det    pågående
miljöarbetet  vad gäller  Östersjön  och
Nordsjön  med  att inom  EU  aktualisera
frågan om högre miljö- och säkerhetskrav
på  fartyg. I motionens yrkande 4 anförs
att   försurningsproblemet   är   starkt
relaterat    till    utifrån    kommande
luftföroreningar. Den största  delen  av
dessa   härrör  från  övriga  EU-länder.
Regeringen  bör därför pröva om  Sverige
kan  erhålla kompletterande finansiering
från EU av kalkningsinsatser.


Mot  bakgrund av att kostnaderna kommer
att  öka  ju längre nödvändiga  åtgärder
fördröjs  bör  regeringen enligt  motion
Jo12  (mp)  yrkande 5 snarast  återkomma
till    riksdagen   med   förslag   till
ytterligare  medel för  att  säkerställa
miljösamarbetet runt Östersjön  och  för
att öka kärnsäkerheten i Europa. Även  i
motion  Jo14  yrkande 1 anförs  det  att
Sverige  bör öka sina miljöinvesteringar
i Östeuropa.


Såväl  i  motion Jo14 yrkande 1  som  i
motion Jo15 (c) yrkande 3 efterfrågas en
tydligare  redovisning  av  det  svenska
agerandet på internationell nivå. I  den
senare   motionen   anförs   även    att
regeringen skyndsamt bör återkomma  till
riksdagen  med  en  redovisning  av  hur
Visbymötet   genomförts  och   hur   man
hanterat det faktum att det förberedande
miljöministermötet     blev     inställt
(yrkande 4).


I motion Jo14 yrkande 1 anförs även att
regeringen   bör   ge   en   utförligare
redovisning   av  vilka   åtgärder   som
vidtagits  för att komma till rätta  med
miljösituationen   i  Bottenviken.   Ett
samlat  grepp  över vattenhanteringen  i
Sverige bör också redovisas.




Utskottets överväganden




I  anslutning till motion Jo10 yrkande 3
vill    utskottet    anföra    följande.
Regeringen  tillsatte  den  22  december
1994   en  utredning  med  uppgift   att
utarbeta  ett handlingsprogram för  ökad
sjösäkerhet.  Utredningen  skall   bl.a.
redovisa  en  samlad  strategi  för  det
svenska  agerandet i EU, IMO och  i  det
övriga    internationella    samarbetet.
Uppdraget skall redovisas senast den  15
augusti 1996. Trafikutskottet har i sitt
betänkande  1994/95:TU12 påtalat  vikten
av  att  Sjöfartsverket än mer engagerar
sig   i   sjösäkerhetsarbetet  och   att
tyngdpunkten i detta arbete, liksom  nu,
bör ligga på det internationella planet.
Vidare ansåg trafikutskottet att arbetet
med att uppnå en minskning av sjöfartens
negativa   miljöpåverkan  är  en   annan
mycket     angelägen     uppgift     för
Sjöfartsverket.     Utskottet      delar
motionärernas  uppfattning   att   högre
miljö- och säkerhetskrav på fartyg är en
viktig fråga som med kraft bör drivas  i
internationella fora, men är i  avvaktan
på  resultatet  av  utredningens  arbete
inte      berett     att      tillstyrka
motionsyrkandet.


Frågan  om  försurningen  och  Sveriges
agerande   inom   EU   behandlades    av
utskottet  under  våren 1995.  Utskottet
anförde därvid bl.a. att försurningen av
mark  och  vatten  är  ett  av  de  mest
allvarliga miljöproblemen i Sverige  och
hotar  den biologiska mångfalden.  Genom
inhemska   åtgärder  har  utsläppen   av
försurande  ämnen  kraftigt  reducerats.
Det  fortsatta arbetet måste i hög  grad
riktas mot Europas utsläpp. En svensk EU-
strategi  på  miljöområdet måste  beakta
denna  omständighet  (1994/95:JoU23).  I
skrivelsen anför regeringen att  Sverige
våren 1995 initierade framtagandet av en
samlad   aktionsplan  på   EU-nivå   mot
försurning.   En  första  rapport   från
kommissionen lades fram för miljörådet i
december 1995. Miljöministrarna antog då
slutsatser mot försurningen,  som  bl.a.
innebar  att kommissionen fick i uppdrag
att  ta  fram en fördjupad strategi  mot
försurningen. EG-kommissionen återkommer
med  en  sådan senast våren 1997. Vidare
arbetar  Sverige aktivt inom EU för  att
påverka   revideringen   av   befintliga
direktiv och framtagandet av nya för att
begränsa utsläppen av föroreningar.


Utskottet vill i sammanhanget erinra om
att    den   särskilde   utredare    som
tillkallats  med  uppgift  att  se  över
kalkningsverksamheten  för   sjöar   och
vattendrag    även    skall    undersöka
finansieringsmöjligheter  i   anslutning
till   det   svenska   medlemskapet    i
Europeiska unionen, särskilt avseende de
regionala             stödprogrammen.  I
det  sammanhanget skall  utredaren  även
beakta   behovet   av   att   finansiera
storskalig kalkning av skogsmarker (dir.
1995:87). Motion Jo10 yrkande 4 avstyrks
i  den  mån den inte tillgodosetts genom
det anförda.


Utrikesutskottet  har  yttrat  sig  över
motion  Jo12  yrkande 5 och motion  Jo14
yrkande   1   i  de  delar   som   avser
miljöinsatser  i  Östeuropa  och   anför
därvid följande.


Utskottet   vill  med  anledning   härav
inledningsvis  konstatera  att   en   av
målsättningarna    för    det    svenska
samarbetet  med Central-  och  Östeuropa
från  första början har varit att stödja
åtgärder   för  att  förbättra   miljön.
Åtgärderna  har främst syftat  till  att
höja kärnsäkerheten, främja vattenrening
och      motverka      luftföroreningar.
Miljösamarbetet    har    också    varit
prioriterat   i   det   regionala    och
internationella samarbetet.


Redan   för   perioden  1990/91-1994/95
anvisades omkring en miljard kronor  för
miljöinsatser i Central- och  Östeuropa.
De största insatserna har utformats inom
ramen för det av Helsingforskommissionen
(HELCOM)   utarbetade  åtgärdsprogrammet
för   Östersjön.  Där  spelar  även  det
nordiska    finansieringsbolaget     för
miljöinvesteringar (NEFCO),  som  bidrar
med    finansiering   av   företag   som
tillverkar      miljöutrustning      och
tillhandahåller miljötjänster i Central-
och Östeuropa, en viktig roll.


Sedan  ett nytt program om totalt  fyra
miljarder kronor inrättats för  Sveriges
samarbete  med  Central-  och  Östeuropa
under  budgetåren 1995/96-1998, varav  1
718  miljoner  kronor för det  förlängda
budgetåret 1995/96 (18 månader; av detta
belopp  kanaliseras 502 miljoner  kronor
via   EU),  har  ytterligare  medel  för
miljöinsatser anvisats.


Mot    bakgrund    av    det    växande
investeringsbehovet  har   det   ansetts
befogat att på miljöområdet ge möjlighet
till   investeringsstöd  på   förmånliga
villkor.  För budgetåret 1995/96  anslås
ca   120   miljoner  kronor  för  sådana
investeringar, i första hand inom  ramen
för  det  av Östersjöstaterna  gemensamt
antagna   Östersjöprogrammet.  Prioritet
skall    ges    åt   anläggningar    för
avloppsrening,         men          även
luftreningsåtgärder  skall  kunna  komma
till   stånd  om  sådana  insatser   kan
möjliggöras  via  bl.a. samfinansiering.
Ett     betydande    engagemang     från
finansieringsinstitutioner           som
Världsbanken  och EBRD utgör  en  viktig
förutsättning   för  ett   framgångsrikt
miljöarbete,      inte      minst      i
Östersjöregionen.  Sammanlagt  har   169
miljoner     kronor    anslagits     för
miljöinsatser   (exklusive   medel   för
kärnsäkerhetshöjande åtgärder).


Som  utskottet  tidigare  anfört  (bet.
1994/95:UU16)   är  det  en   realistisk
utgångspunkt   för  de   internationella
insatserna  på kärnsäkerhetsområdet  att
de  aktuella  kärnkraftsreaktorerna  för
närvarande  spelar en betydande  roll  i
elförsörjningen och att  de  därför  kan
behöva  drivas  flera år  framöver.  Det
står  samtidigt klart att inga insatser,
varken      från      svenskt      eller
internationellt  håll, görs  i  central-
och  östeuropeiska kärnkraftverk för att
förlänga   deras   tekniska   livslängd.
Syftet är uteslutande att åstadkomma  en
så   säker  driftsituation  som  möjligt
under  den  överblickbara tid som  dessa
verk   måste   drivas   på   grund    av
energisituationen  i   berörda   stater.
Parallellt  med  säkerhetssatsningar   i
kärnkraftverk är det mot denna  bakgrund
angeläget att hjälpa staterna i Central-
och   Östeuropa  att  planera  för   och
utveckla    alternativ,    säker     och
miljöanpassad    energiproduktion    och
framför  allt att åstadkomma effektivare
och resurssnålare energianvändning. Sida
har   att   utarbeta  förslag   avseende
energiinsatser i Central- och Östeuropa.
Riksdagen  har för innevarande  budgetår
sammantaget  anvisat 83 miljoner  kronor
för kärnsäkerhet och strålskydd.


Utöver   169   miljoner   kronor    för
miljöinsatser och 83 miljoner kronor för
kärnsäkerhetshöjande    åtgärder     har
anvisats  25 miljoner kronor för  NEFCO.
Totalt utgör dessa poster i dag ca 16  %
av    hela    samarbetsramen   exklusive
kärnsäkerhet   eller   ca   27   %    om
kärnsäkerheten inkluderas.


Enligt   vad   utskottet  erfarit   vid
föredragning i ärendet har Sida  nyligen
på  uppdrag av regeringen överlämnat  en
skrivelse  med  förslag på investeringar
till  ett  värde av 120 miljoner  kronor
att beslutas under innevarande budgetår.
Det  kan  i  sammanhanget tilläggas  att
riksdagen  beslutat medge en fördubbling
av    kapitalet   i   NEFCO    för    en
sexårsperiod. För Sverige innebär  detta
en kostnad på omkring 25 miljoner kronor
per  år.  Försöksverksamhet skall  också
inledas    med   en   särskild   nordisk
institution   för   samfinanisering   på
förmånliga  villkor med  internationella
finansieringsinstitutioner. Den  svenska
kostnaden  beräknas bli ca  12  miljoner
kronor.


Vid  utarbetandet av de  landstrategier
som   vägleder  samarbetet  med  berörda
stater   betonas  vikten  av  att   inom
områdena    miljö,   kärnsäkerhet    och
strålskydd  beakta  den  internationella
samordning  som  finns  inom  ramen  för
Environment for Europe-processen.


Utskottet     vill    framhålla     att
insatsernas effekter på miljön inte bara
är  en  fråga  om hur stora  belopp  som
satsas  utan  också på mottagarkapacitet
och  inställning i de berörda  staterna.
Erfarenheterna  visar   att   det   gått
relativt långsamt att ta fram och  bygga
upp  de  ofta större investeringsprojekt
som    ingår    i    Östersjöprogrammet.
Utformningen       av        samarbetets
institutionella  ramar har  också  krävt
sin   tid.  Efter  hand  som  nationella
strategier  tas  fram i mottagarländerna
får   samarbetet  en  annan  stadga   än
tidigare. Som resultat härav prioriterar
dessa länder alltmer s.k. mjuka insatser
(policyutveckling,       institutionella
frågor,   utbildning  etc.),  vilka   är
nödvändiga   förutsättningar   för    en
hållbar utveckling.


Begränsningarna  i  mottagarkapaciteten
kan  bero  på olika saker. Vanligast  är
institutionella  svårigheter  samt   att
idéer   och   uppslag  inte  omsatts   i
framtagna                 projektplaner.
Genomförandemöjligheterna   för    olika
projekt      beror,      förutom      på
förutsättningarna   i  mottagarländerna,
också     på     möjligheterna      till
internationell   finansiering    i    de
enskilda fallen och på koordineringen på
givarsidan.   Sammanfattningsvis   pekar
dessa   faktorer på att de  belopp  som,
inom  ramen för östbiståndet,  lämpligen
bör avsättas för miljöbistånd kommer att
variera över tiden.


Enligt   utskottets   mening   är   det
väsentligt      att      stödet      för
miljösamarbetet  i Östersjöområdet  även
fortsättningsvis får hög prioritet.  Det
är  härvidlag angeläget att också EU gör
kraftfulla insatser. Utskottet noterar i
sammanhanget  att EU:s TACIS-program  nu
innehåller ett miljömål. Även inom PHARE
finns     en     miljöstrategi,      och
miljökomponenten  inom  det   programmet
uppgår till i storleksordningen 10 %.


Enligt   utrikesutskottets  uppfattning
kan  motionerna Jo12 (mp) yrkande 5  och
Jo14 (v) yrkande 1 (delvis) besvaras med
vad som ovan anförts.


Jordbruksutskottet anser  i  likhet  med
utrikesutskottet  att   motionerna   kan
anses  tillgodosedda  med  det  anförda.
Motionerna  Jo12  yrkande  5  och   Jo14
yrkande 1 (i berörd del) avstyrks.


Beträffande   redovisningen   av    det
svenska agerandet på internationell nivå
anför  utrikesutskottet att  regeringens
skrivelse   täcker  ett   mycket   brett
område,  och  den behandlar  miljöfrågor
alltifrån  ett lokalt till  ett  globalt
perspektiv.  Mot  denna  bakgrund  anser
utrikesutskottet  att detaljeringsgraden
i    redovisningen   är   väl    avvägd.
Utrikesutskottet konstaterar vidare  att
regeringen  i  olika  sammanhang   givit
redogörelser av det slag som efterfrågas
i motionerna Jo14 yrkande 1 (delvis) och
Jo15    yrkande    3.    Vidare    utgår
utrikesutskottet, i anslutning till  vad
som  anförs  i  motion Jo15  yrkande  4,
ifrån    att   regeringen   i   kommande
redovisningar av miljöarbetet följer upp
vad som i föreliggande skrivelse sägs om
Visbymötet  och  därvid redogör  för  de
resultat  som framkommer. Med hänvisning
till    detta   och   till    att    ett
miljöministermöte  kommer  att  äga  rum
till hösten, anser utrikesutskottet  att
motionen  inte  behöver föranleda  någon
riksdagens åtgärd.


Jordbruksutskottet  ansluter  sig  till
utrikesutskottets    överväganden    och
avstyrker motionerna Jo14 yrkande  1  (i
berörd del) och Jo15 yrkandena 3 och 4.


Utrikesutskottet  har  även  yttrat  sig
över  motion Jo14 yrkande 1 i  de  delar
som rör Bottenhavet och Bottenviken samt
vattenbrist   och  anför  därvid   bl.a.
följande.


I   flera  motioner  berörs  frågor  med
anknytning   till   Östersjön.   Sålunda
anförs bl.a. i motion Jo14 (v) yrkande 1
(berörd  del)  att  miljösituationen   i
Bottenviken    och    Bottenhavet    bör
uppmärksammas.


Med   anledning  härav  får   utskottet
konstatera  att regeringen i  skrivelsen
talar  om hela innanhavet Östersjön  och
att   skrivelsen   innehåller   konkreta
uppgifter  om förhållandena i  Bottniska
viken.   Utskottet   utgår   från    att
regeringen  i  Östersjösammanhang   även
fortsättningsvis beaktar förhållandena i
Bottenhavet och Bottniska viken.


Mot   bakgrund  av  det  anförda  anser
utskottet  att motionärernas önskemål  i
detta  avseende  redan  kan  anses  vara
tillgodosedda.


I  samma  yrkande begärs att regeringen
tar  fram  en  strategi för hur  Sverige
skall  agera i internationella fora  vad
avser frågor som rör vattenhantering.


I  anledning  av yrkandet i  denna  del
noterar  utskottet att miljöministern  i
ett  frågesvar i riksdagen den  21  mars
1994   redovisat  regeringens   syn   på
lämplig  strategi  för  att  komma  till
rätta  med  problem rörande  den  marina
miljön.  Miljöministern  anförde  därvid
bl.a.  att  erfarenheten  pekar  på  att
regionala  havsmiljöavtal,  sådana   som
Helsingforskonventionen,   har    större
förutsättningar att bli framgångsrika än
avtal  med  global  täckning.  Regionala
olikheter och skilda förutsättningar att
klara  miljöbelastning, bl.a. mellan  i-
länder och utvecklingsländer, talar  för
regionala  avtal. Sverige har  därför  i
internationella sammanhang i första hand
prövat  möjligheten att  få  till  stånd
regionala  avtal. På detta sätt  har  vi
under  många  år  agerat internationellt
för  att  förbättra  skyddet  av  havet,
bl.a.   mot  utsläpp  från  landbaserade
källor.  Detta  har  främst  skett  inom
ramen    för    Helsingforskommissionen,
Pariskommissionen    och    den     s.k.
Nordsjökonferensen.


Miljöministern framhåller emellertid  i
sitt  svar  att satsningen på  regionala
avtal    inte   utesluter   en    global
konvention. Hon nämner också  att  visst
gemensamt  nordiskt agerande  förekommit
när  det  gäller  en global  konvention.
Regeringens   bedömning  är   dock   att
möjligheten  att  enas om  ett  allmänt,
globalt,  juridiskt bindande  instrument
för   skyddet   av  havsmiljön,   utöver
havsrättskonventionen som trädde i kraft
i slutet av 1994, är mycket liten.


Utskottet  noterar i sammanhanget  att,
sedan  miljöministern lämnade sitt svar,
UNEP  vid sitt möte i Washington  hösten
1995       antagit      ett      globalt
handlingsprogram  för  reglering  av  de
landbaserade aktiviteternas påverkan  på
den marina miljön. Utskottet konstaterar
också  att regeringen under våren kommer
att  förelägga riksdagen en  proposition
om      Sveriges     tillträde      till
havsrättskonventionen.


Det  finns  inte någon global  strategi
för   skydd   av  färskvattenresurserna,
trots  att dessa i allt högre grad hotas
av  miljöförstöring och överutnyttjande.
Vid   1994  års  session  av  CSD  (FN:s
kommission   för   hållbar   utveckling;
Commission  on Sustainable  Development)
tog  Sverige  därför initiativ  till  en
utvärdering      av      de      globala
vattenresurserna genom vilken de globala
vattentillgångarna och deras utnyttjande
skall  klarläggas. Avsikten  är  att  de
framkomna   resultaten   skall    utgöra
underlag för ett förslag till en  global
strategi  och  för  åtgärder   för   ett
hållbart         utnyttjande          av
vattenresurserna. Enligt  vad  utskottet
erfarit    har   Stockholm   Environment
Institute  (SEI) fått i  uppgift  att  i
nära samverkan med berörda FN-organ göra
utvärderingen, vilken skall  presenteras
vid      CSD     1997     inför     FN:s
generalförsamlings specialsession 1997.


Miljödepartementet  har  (Ds   1995:83)
angivit att Sverige prioriterar följande
frågor   för  att  uppnå  ett   hållbart
utnyttjande av färskvattenresurser:


-  Den globala vattenstrategin bör inte
isolerat   omfatta   dricksvatten    och
sanitet utan även t.ex. frågor om vatten
för   jordbruksändamål  och  vatten  för
industriella ändamål. Samtliga sektorers
behov      och      utnyttjande       av
vattenresurserna bör beaktas.


-  Det  är viktigt att samverkan mellan
effekter   på  mark,  luft  och   vatten
analyseras.


-    I    ljuset    av   den    globala
vattenutvärderingen inför CSD  1997  kan
det  finnas  anledning att se  över  det
internationella  regelsystemet  och  det
globala        samarbetet       gällande
färskvattenfrågor.


Avsikten med det miljömål som finns för
det  svenska biståndet är att  integrera
miljöaspekterna i allt  bistånd  så  att
det  i sin helhet bidrar till en hållbar
utveckling.   Detta  gäller   både   det
bilaterala    och   det    multilaterala
biståndet. Inom biståndet görs  insatser
vad  avser  såväl  marin  miljövård  som
vattenresurser.


I      samband      med      Stockholms
vattensymposium i augusti 1995  föreslog
UNDP  och  Världsbanken att ett   Global
Water  Partnership  (GWP) skulle bildas.
Utgångspunkten   var  att   den   ökande
insikten att färskvatten är en bristvara
och  att  utnyttjandet av  denna  resurs
måste  utgå  från tillgången  därav  och
inte,  som hittills, enbart efterfrågan.
Syftet  är främst att stödja den fattiga
majoriteten av världens befolkning genom
att   medverka   till   en   effektivare
användning av världens vattenresurser  i
enlighet med de riktlinjer som  anges  i
Agenda 21.


Vid   ett   möte  som  arrangerades   i
samarbete   mellan   Sida,   UNDP    och
Världsbanken  i Stockholm  i  början  av
december 1995 uttrycktes ett starkt stöd
för  förslaget  att bilda  GWP  som  ett
förstärkt nätverk. Vid mötet deltog  ett
sjuttiotal   representanter   från    54
multilaterala       och       bilaterala
biståndsorganisationer,         enskilda
organisationer, yrkesorganisationer  och
utvecklingsländer. Sida åtog sig att stå
som  värd för det sekretariat som kommer
att samordna GWP:s inledande verksamhet.
Finansiella    bidrag    till     övriga
aktiviteter    väntas     från     andra
biståndsgivare, främst Världsbanken. GWP
kommer  att  arbeta med att öka  utbytet
mellan givare och andra intressenter för
att samordna riktlinjer och policies för
nyttjande av vatten.


För Sveriges del innebär, som framhålls
i regeringens skrivelse 1994/95:167, EU-
medlemskapet nya möjligheter att delta i
det  europeiska arbetet. Det skapar även
nya   förutsättningar  när  det   gäller
sättet    att    arbeta   med    globala
miljöfrågor.  Inom  EU  förhandlas  ofta
fram gemensamma ställningstaganden inför
agerande    i    olika   internationella
sammanhang.  Det har, enligt  utskottets
uppfattning,    stor    betydelse    vid
förhandlingar  i globala sammanhang  att
EU  enat  kan  driva en linje  som  nära
överensstämmer med svenska intressen.


Enligt vad utskottet erfarit pågår  ett
arbete   med  att  ta  fram  en   svensk
hållning  i frågor som rör EU:s framtida
vattenpolicy. Syftet är att utarbeta  en
principiell  bas för svensk  hållning  i
framtida    diskussioner   om   kommande
direktiv  eller revidering av befintliga
direktiv.


Utskottet  vill betona  vikten  av  att
arbetet   med  frågor  rörande   vatten,
främst färskvatten, är mycket angeläget.
Utskottet  anser  därför  det  vara   av
central   betydelse  att   det   svenska
agerandet  på  området  utgår  från   en
genomarbetad  grundsyn. Det  arbete  som
pågår,  vad  avser såväl  planering  som
genomförande, synes ligga  väl  i  linje
härmed.


Enligt   utrikesutskottets  uppfattning
kan motion Jo14 (v) yrkande 1, i den del
som  rör  en  strategi för  hur  Sverige
skall  agera i internationella fora  vad
avser  frågor  som  rör vattenhantering,
anses  besvarad  med vad utskottet  ovan
anfört.


Jordbruksutskottet anser  i  likhet  med
utrikesutskottet att syftet  med  motion
Jo14  yrkande 1 (i berörd del) kan anses
tillgodosett   med  det   anförda,   och
motionen kräver ingen ytterligare åtgärd
från riksdagens sida.




Kemikalier




Skrivelsen




Kemikaliekontrollens syfte är att minska
riskerna  för  skador  på  människa  och
miljö  av  kemiska ämnen, produkter  och
varor.      En     utgångspunkt      för
kemikaliekontrollen är  att  tillverkare
och  importörer har huvudansvar  för  de
kemiska ämnen, produkter eller varor som
de  levererar. Användare och  andra  som
hanterar kemikalier ansvarar för att den
faktiska   hanteringen   inte    orsakar
skador.           Tillsynsmyndigheternas
viktigaste uppgifter är att se till  att
företagen  gör  vad som behövs  för  att
minska   och   undanröja   miljö-    och
hälsorisker.  Som övergripande  mål  för
kemikaliekontrollen   skall   gälla   de
kunskapsmål,       produktmål       samt
hanteringsmål som angetts i  proposition
1993/94:163.


Flödena och användningen av hälso-  och
miljöfarliga kemikalier bör  minska.  De
flöden  som  ändock  innehåller  farliga
kemikalier bör i möjligaste mån  slutas.
Användningen av de mest skadliga  ämnena
bör  avvecklas  (prop. 1990/91:90,  bet.
JoU30, rskr. 338). Regeringen avser  att
förbjuda  export  av  kvicksilver   samt
kemiska   föreningar   där   kvicksilver
ingår.  Detta  ingår  som  ett   led   i
kvicksilveravvecklingen och syftar  till
att  motverka risken med att kvicksilver
och  kvicksilverhaltiga varor sprids  på
den internationella marknaden.


Begränsningar vad gäller användande och
handhavande  har  genomförts  bl.a.  för
klorerade       lösningsmedel        och
bekämpningsmedel.     Problemet      med
förekomsten  av kemikalier  i  textilier
har  också uppmärksammats genom ett möte
med   importörer   och  producenter   av
textilier.  Vidare  uppmärksammades   de
miljöproblem   som   är   knutna    till
användningen  av klorföreningar  vid  en
utfrågning som genomfördes i november.


I  sin  egenskap av ordförandeland  för
det  s.k.  Intergovernmental  forum  for
chemical safety inbjöd Sverige ett antal
miljöministrar  och  industriföreträdare
till ett möte i Stockholm den 15 och  16
januari 1996. Avsikten med mötet var att
initiera  en dialog mellan industri  och
regeringar i fråga om uppfyllande av  de
åtaganden   som  gjorts  i  Agenda   21.
Sverige   driver   också   ett    aktivt
kemikaliearbete inom EU. I enlighet  med
anslutningsfördraget     arbetar     EG-
kommissionen  med  att   se   över   sin
kemikalielagstiftning så  att  den  höjs
till  den  svenska nivån för hälso-  och
miljöskydd.  EU skall före  år  1999  ha
genomfört förändringar som motsvarar  de
svenska undantagen.


Regeringen har i juni 1995 uppdragit åt
Kemikalieinspektionen    att     föreslå
åtgärder  för  att minimera  risker  med
olika  tillsatser till PVC. I  uppdraget
ingår  också  att föreslå  åtgärder  vad
gäller  användningen av  stabilisatorer,
mjukgörare och blyinnehållande pigment i
PVC.    Vidare   ingår   att    revidera
befintliga avvecklingsplaner  för  ämnen
som används som tillsatser i PVC samt  i
förekommande  fall ta fram förslag  till
preciserade    avvecklingsplaner     för
använda   ämnen  i  PVC.  Förslag   till
riktlinjer  för märkning av  PVC-plaster
skall  också  tas fram i syfte  att  hos
branschen initiera införandet  av  sådan
märkning. Regeringen har också uppdragit
till   Naturvårdsverket   att   redovisa
förslag    till   åtgärder    för    ett
miljöriktigt omhändertagande av uttjänta
varor  och produkter av PVC samt föreslå
åtgärder  för  att styra  uttjänta  PVC-
produkter till lämplig behandlingsmetod.
Vidare  ingår att bedöma miljöeffekterna
av   konventionell  deponering  av  PVC-
produkter.    Båda    uppdragen    skall
redovisas  senast den 30 juni  1996.  En
viktig  grund för det fortsatta  arbetet
är  riksdagens behandling av PVC-frågan.
Jordbruksutskottet  har   i   betänkande
1995/96:JoU8 gjort en samlad bedömning i
frågan, och riksdagen har på grundval av
detta  gett  regeringen till  känna  vad
utskottet   anfört,  bl.a.  vad   gäller
minskning  av den negativa miljöpåverkan
från    klortillverkningen   för    PVC-
tillverkning och avveckling av  bly  och
organiska       tennföreningar       som
stabilisatorer i PVC.


Sverige   har   tagit  initiativ   till
gemensamma  åtgärder inom EU beträffande
PVC,  t.ex.  vad  gäller  minimering  av
risker  med  användningen av  additiv  i
PVC, avveckling av kvicksilveranvändning
vid  tillverkning av klor samt utredning
av   risker   vid  avfallshantering   av
uttjänta  PVC-produkter med hänsyn  till
att  gamla  PVC-produkter kan  innehålla
additiv  med erkänt farliga  miljö-  och
hälsorisker, t.ex. kadmium. Bedömning av
miljörisker vid förbränning av PVC ingår
också.




Motionerna




Enligt  motion Jo12 (mp) yrkande  2  bör
regeringen  ges i uppdrag att  återkomma
med  förslag om begränsningar och förbud
i    användningen   av   kemikalier   på
Kemikalieinspektionens begränsnings- och
OBS-lista. Motionärerna anser  även  att
nonylfenol   och   andra    ämnen    med
hormonkaraktär  bör  avvecklas   snarast
(yrkande 3).


I motion Jo15 (c) yrkande 5 påtalas att
regeringen felaktigt angivit att kadmium
i  handelsgödsel är förbjudet. I yrkande
6 anförs att regeringen bör redovisa hur
man   avser  agera  för  att  tillgodose
riksdagens   tillkännagivande   om   och
bedömning av PVC-frågan.




Utskottets överväganden




Flertalet  av de frågor som  tas  upp  i
skrivelsen  under den aktuella  rubriken
har   behandlats   av  utskottet   under
innevarande riksmöte, bl.a. i betänkande
1995/95:JoU8   om  PVC  och   betänkande
1995/96:JoU10    om   kemikaliekontroll.
Regeringens    skrivelse    utgör    ett
värdefullt  komplement  till  utskottets
överväganden    och   anger    på    ett
översiktligt    sätt   hur    regeringen
bedrivit  arbetet under året samt  anger
vissa   riktlinjer  för  det   fortsatta
arbetet.


Begränsning av användningen av  kemiska
ämnen  som  innebär stora risker  är  en
viktig  del av arbetet med att förebygga
och undanröja hälso- och miljörisker med
kemikalier. Normalt åligger det var  och
en  som  hanterar kemikalier att  bedöma
det  lämpliga  i  att  använda  en  viss
kemikalie  för  ett  visst  ändamål  och
sörja  för  en  säker  hantering  av  de
kemikalier  man  valt.  Detta  ligger  i
skyldigheten att iaktta allmän aktsamhet
som  lagstiftningen lägger på t.ex.  den
som  tillverkar, använder  eller  säljer
kemikalier. I vissa fall har det bedömts
nödvändigt   med  central  styrning   av
kemikalieförekomsten genom förbud  eller
ställningstagande  av riksdag,  regering
eller     centrala    myndigheter.     I
Kemikalieinspektionens begränsningslista
finns  en  sammanställning  över  sådana
centralt  styrda  begränsningar.  Syftet
med  publikationen är att i samlad  form
redovisa för företag och andra hanterare
vilka  kemiska  ämnen  som  från  hälso-
eller   miljösynpunkt  är  föremål   för
generella inskränkningar av användningen
och hur dessa ser ut.


I    lagen    (1985:426)   om   kemiska
produkter  (LKP)  uttrycks  i   klartext
skyldigheten att undvika farliga kemiska
produkter  som kan ersättas  med  mindre
farliga.  I Kemikalieinspektionens  OBS-
lista  anges ett större antal ämnen  som
från    risksynpunkt   kräver   särskild
uppmärksamhet      vid      hanteringen.
Kemikalieinspektionen anger  i  förordet
till publikationen att riskreduktion  är
ett  mångfacetterat arbetsfält med  ofta
många  vägar  tillgängliga  för  att  nå
önskade   resultat,  från  förbud   till
ibland ganska enkla åtgärder för att  nå
en  säker  hantering. Detta gäller  även
för  mycket farliga ämnen. Att ett  ämne
finns  på  OBS-listan innebär  inte  ett
förbud  mot användningen av det.  Listan
är   som  benämningen  anger  just   ett
observandum   för  företag   och   andra
kemikaliehanterare.


Lagen  om  kemiska produkter bygger  på
principen att de som hanterar kemikalier
har   det  grundläggande  ansvaret   för
kemikaliekontrollen.      Myndigheternas
uppgift är att genom tillsyn kontrollera
att  företagen lever upp till det ansvar
som  åläggs  dem  enligt lagstiftningen.
Enligt    utskottets   uppfattning    är
begränsnings-   och   OBS-listan    goda
hjälpmedel   för   att  underlätta   för
kemikalieanvändarna att  leva  upp  till
det  ansvar  som  ålagts dem.  Utskottet
anser   att   det   är  nödvändigt   att
kontinuerligt  utvärdera  effekterna  av
olika kemiska produkter för att minimera
hälso-  och miljörisker förknippade  med
dem.  Den  närmare innebörden av  motion
Jo12  yrkande 2 framstår som  oklar  för
utskottet.  Som framgår av redovisningen
ovan           har           regeringen,
Kemikalieinspektionen  och  vissa  andra
myndigheter  redan  beslutat  om   vissa
begränsningar  avseende bl.a.  de  ämnen
som     omfattas     av     den     s.k.
begränsningslistan. I den  mån  motionen
syftar  till  ytterligare  förbud  eller
restriktioner anser utskottet att sådana
beslut   bör   fattas   utifrån    andra
utgångspunkter än det faktum att  ämnena
finns  upptagna på nämnda listor. Motion
Jo12 yrkande 2 avstyrks.


Utskottet  har  under  detta   riksmöte
(1995/96:JoU10) avstyrkt en  motion  med
liknande  innehåll  som  i  motion  Jo12
yrkande 3 med följande motivering:


I  samband  med  1991 års miljöpolitiska
beslut  uttalades  att  användningen  av
nonylfenol bör minska med 90 %  till  år
2000.   Detta   sker  genom   frivilliga
åtaganden   och  genom  tillämpning   av
substitutionsprincipen.  Den  användning
som  återstår år 2000 får endast ske  om
risken  för spridning i miljön är mycket
liten.   På   sikt  bör  all  användning
upphöra.      Naturvårdsverket       och
Kemikalieinspektionen har i uppdrag  att
följa utvecklingen och vid behov föreslå
ytterligare åtgärder.




Utskottet finner inte anledning  att  nu
ändra   sin   ståndpunkt  och  avstyrker
motion Jo12 yrkande 3 med erinran om att
riksdagens beslut i denna fråga fattades
så sent som den 31 januari 1996.


I anslutning till motion Jo15 yrkande 5
vill   utskottet   framhålla   att   den
påtalade   uppgiften   om   kadmium    i
handelsgödsel i skrivelsen är resultatet
av en felskrivning. Utskottet erinrar om
att  Sverige inte har något  förbud  mot
kadmium  i handelsgödsel. Ett gränsvärde
finns dock som är satt till högst 100 mg
kadmium  per  kg  fosfor (SFS  1985:839,
ändrad  1994:1601). Motionen  får  anses
tillgodosedd   med   det   anförda   och
påkallar  ingen ytterligare åtgärd  från
riksdagens sida.


Regeringen  anför  i  skrivelsen  att
riksdagens uttalanden i PVC-frågan är en
viktig  grund för regeringens  fortsatta
arbete   med   frågan.  Regeringen   ger
dessutom en utförlig beskrivning av  hur
arbetet   inom   det  aktuella   området
bedrivs,  såväl nationellt som inom  EU.
Utskottet vill i sammanhanget erinra  om
att   den   typ   av   redovisning   som
efterfrågas  i  motion  Jo15  yrkande  6
normalt   görs  i  regeringens   årligen
framlagda skrivelse med redogörelse  för
behandlingen  av  riksdagens  skrivelser
till   regeringen.  Motionen  får  anses
tillgodosedd   med   det   anförda   och
avstyrks i den mån så inte är fallet.


Biologisk mångfald och naturskydd




Skrivelsen




Riksdagen  beslutade  år  1993   om   en
strategi  för  biologisk  mångfald   med
grundläggande  principer  för  bevarande
och  hållbart  utnyttjande av  biologisk
mångfald.  Strategin  omfattar  dels  en
miljöanpassning         av         olika
samhällsverksamheter,  dels   skydd   av
värdefulla naturområden.


År  1994  lämnade  Naturvårdsverket   i
samarbete  med  andra  berörda  statliga
verk och institutioner en beskrivning av
läget    beträffande   den    biologiska
mångfalden   i   Sverige,    den    s.k.
landsstudien.   På   basis   av   främst
landsstudien   har   aktionsplaner   för
biologisk   mångfald  rörande  jordbruk,
skogsbruk,  fiske  och fysisk  planering
redovisats  av respektive fackmyndighet.
Vidare  har Naturvårdsverket  utöver  en
aktionsplan  för det egna ansvarsområdet
även     utvärderat    de    sektorsvisa
aktionsplanerna under hösten 1995.


Medlemskapet    i   EU    innebär    på
naturvårdsområdet att Sverige skall peka
ut  och  skydda  ett  antal  områden  av
gemenskapsintresse som  tillsammans  med
områden i andra länder skall utgöra  ett
sammanhängande    ekologiskt     nätverk
benämnt   Natura  2000.   Styrande   för
arbetet  är  dels  rådets  direktiv   om
bevarande av livsmiljöer samt vilda djur
och    växter,   det   s.k.   art-   och
habitatdirektivet, dels rådets  direktiv
om  bevarande av vilda fåglar, det  s.k.
fågeldirektivet.     I     kommissionens
habitatkommitté har Sverige  fått  gehör
för  att de nordiska fjällområdena  inte
skall  anses  utgöra  en  del  av   EU:s
boreala   biografiska  region   utan   i
stället  skall anses som en separat  del
av den alpina regionen.


Ett      omfattande     urvals-     och
sammanställningsarbete  rörande  områden
som  uppfyller kriterierna i  direktiven
pågår.   Bl.a.  har  regeringen   i   en
delredovisning  till  EG-kommissionen  i
oktober  månad  angett  343  områden   i
landet  som skulle kunna ingå  i  Natura
2000.  Föreslagna  områden  är  skyddade
enligt    naturvårdslagen    eller    är
domänreservat. Regeringen  har  aviserat
att   ytterligare  områden  kommer   att
föreslås  ingå i Natura 2000. Regeringen
verkar   också  för  att  de   särskilda
förhållandena  i Sverige  i  högre  grad
skall beaktas vid nätverkets utformning.
Sverige  och  Finland har upprättat  ett
gemensamt  förslag för komplettering  av
habitatdirektivet med sådana livsmiljöer
och  arter  som  har stor betydelse  för
naturvården i våra nordliga regioner.


Genom EU:s miljöfond LIFE ges stöd  för
projekt inom bl.a. naturvård. Vid  årets
fördelning av medel har Sverige erhållit
stöd  för projekt avseende bevarande  av
den  vitryggiga hackspettens livsmiljöer
samt bevarande av vissa våtmarker enligt
myrskyddsplanen.


Restaureringen  av  Hornborgasjön   har
slutförts.    Vidare   har    regeringen
beslutat  att  ett vidsträckt  område  i
Norrbotten    benämnt  det   lappländska
världsarvsområdet   skall  föreslås  som
område på UNESCO:s världsarvslista.




Motionen




Enligt  motion Jo12 (mp) yrkande  4  bör
regeringen  komplettera Sveriges  bidrag
till Natura 2000 med ytterligare områden
för  att  fullt ut följa direktiven  vad
avser   skydd   av  hotade   arter   och
biotoper.




Utskottets överväganden




Regeringen ger i skrivelsen en god  bild
av   de   åtgärder  som  vidtagits   för
biologisk mångfald och naturskydd. Dessa
åtgärder  är av stor betydelse  för  att
uppnå de miljömål riksdagen beslutat  om
och    för    att    leva    upp    till
internationella åtaganden på området.


Utskottet har nyligen behandlat  frågor
med   anknytning  till  EU:s  art-   och
habitatdirektiv  i  sitt  betänkande  om
jakt  och viltvård (1995/96:JoU12).  Vad
beträffar    Natura    2000    hänvisade
utskottet till ett pressmeddelande  från
Miljödepartementet     enligt     vilket
regeringen  föreslagit att  563  områden
skall     ingå     i    nätverket.     I
pressmeddelandet  framhålls  också   att
förslaget  bara är inledningen  till  en
mycket viktig process och att det senare
kommer   att   kompletteras   med   fler
områden.  Motion  Jo12 yrkande  4  torde
vara  tillgodosedd med det  anförda  och
påkallar  ingen  ytterligare  riksdagens
åtgärd.


EU:s miljöprogram för jordbruket




Skrivelsen




Regeringen  har  fattat  beslut  om  ett
miljöprogram för jordbruket  i  enlighet
med  rådets förordning (EEG) nr  2078/92
av     den     30    juni    1992     om
produktionsmetoder inom  jordbruket  som
är   förenliga   med  miljöskydds-   och
naturvårdskraven.


Miljöprogrammet  rymmer   ett   flertal
åtgärder  fördelade på  tre  delprogram,
som   syftar   till  att  bevara   eller
förbättra den biologiska mångfalden  och
miljötillståndet   i  odlingslandskapet.
Det      tidigare     programmet     för
landskapsvård  är  infasat  och  utökat.
Vidare ingår åtgärder inom miljökänsliga
områden  för  att anlägga våtmarker  och
kantzoner m.m. Det utgår även ersättning
för    bevarande   av   utrotningshotade
husdjursraser och för ekologisk  odling.
1,5  miljarder kronor per år  är  avsatt
under  en femårsperiod för genomförandet
av miljöprogrammet.




Motionen




Enligt  motion  Jo10 (m) yrkande  5  bör
regeringen,  i  syfte att öka  intresset
för    att    anlägga    våtmarker     i
jordbruksbygder,  se  över  ersättningen
för     våtmarksanläggning,    så    att
ersättningen   blir   avhängig   markens
produktionsförmåga. Enligt yrkande  6  i
samma   motion  tyder  mycket   på   att
miljöprogrammet skulle kunna  disponeras
och  utnyttjas bättre än vad som sker  i
dag.  För  att  göra detta  möjligt  bör
regeringen  överväga  att  utöka  stödet
till vallodlingen så att stödet kan  ges
till fler områden än i dag.




Utskottets överväganden




Riksdagen   godkände  genom   beslut   i
december  1994 (1994/95:JoU7)  och  mars
1995  (1994/95:JoU13)  riktlinjerna  för
det    svenska    miljöprogrammet    för
jordbruket  enligt förordning  (EEG)  nr
2078/92. Utskottet ansåg därvid att  ett
generellt   arealstöd  till   vall   och
betesmark,     differentierat      efter
områdenas   odlingsbetingelser,    borde
kunna lämnas inom stödområdena 14 samt i
södra  Sveriges s.k. LFA-områden (område
5).  Regeringen  har därefter  utarbetat
ett  svenskt miljöprogram för jordbruket
som  godkändes  av kommissionen  den  17
augusti 1995.


Miljöstödet för bevarande av ett  öppet
odlingslandskap lämnas i stödområde  15.
Syftet är att stimulera användningen  av
jordbruksmark på ett sätt som förbättrar
eller   upprätthåller   landskapet   och
förhindrar  omfattande  nedläggning   av
jordbruksmark. Den areal som  berättigar
till  miljöstöd  för  bevarande  av  ett
öppet  odlingslandskap  är  slåttervall,
betesvall      samt      naturbetesmark.
Stödbeloppen  varierar  mellan  400  och
2  700 kr/ha beroende på område och  typ
av  vall. För att få del av stödet måste
jordbrukaren  förbinda  sig  att   sköta
marken på visst sätt under en period  av
fem år. För slåttervall gäller bl.a. att
skiftet  skall  slås  årligen  och   att
kemisk bekämpning inte får utföras.


Inom ramen för miljöprogrammet kan stöd
även  lämnas för våtmarker och småvatten
som återställs eller anläggs på åkermark
i  Götaland eller Svealand. Stödperioden
omfattar  20 år. De första fem  åren  är
stödet   4   800  kr  per   hektar,   de
resterande 15 åren uppgår det till 2 500
kr per hektar.


Regeringen  har  den 22  februari  1996
gett         Jordbruksverket         och
Naturvårdsverket i uppdrag att  göra  en
samlad utvärdering av miljöprogrammet. I
uppdraget   ingår  bl.a.   att   granska
kriterierna  för områdesavgränsning  för
stödet   för   att  bevara   ett   öppet
odlingslandskap.    Enligt    utskottets
uppfattning  överensstämmer   det   ovan
nämnda   uppdraget  väl  med   vad   som
föreslås  i motion Jo10 yrkande  6,  och
motionen    påkallar    således    ingen
ytterligare åtgärd från riksdagens sida.


Även motion Jo10 yrkande 5 avstyrks med
hänvisning   till   den   ovan    nämnda
utredningen.


Ett miljöanpassat transportsystem




Skrivelsen




Arbetet  med  trafikens  miljöanpassning
måste  drivas  vidare på ett  kraftfullt
sätt.   Det  bör  även  fortsättningsvis
baseras  på en avvägning mellan  behovet
av att utveckla transporter för att möta
2000-talets      transportbehov      och
nödvändigheten      av      att      öka
transportsystemets      miljöanpassning.
Kommunikationskommitténs   (K   1995:01)
arbete  kommer  att i ett  delbetänkande
den 1 mars 1996 och i ett slutbetänkande
den  1 december 1996 ge ett underlag för
regeringens  fortsatta  arbete  med  att
miljöanpassa              transporterna.
Naturvårdsverket driver i samarbete  med
trafikverken  och  andra  aktörer   inom
transportsektorn  ett  projekt  om   ett
miljöanpassat    transportsystem,    som
kommer  att  användas  som  underlag   i
Kommunikationskommitténs         arbete.
Länsstyrelsernas arbete med en  regional
samhällsplanering för ett  miljöanpassat
transportsystem   har   genom   Boverket
redovisats  till regeringen  och  kommer
också   att  användas  som  underlag   i
Kommunikationskommittén.   Det    behövs
ytterligare  åtgärder för att  förbättra
fordon           och           bränslen.
Miljöklassutredningen har  nyligen  lagt
fram sitt slutbetänkande med förslag  om
miljöklassning   av   snöskotrar    (SOU
1995:97).  Förslagen  innebär,   om   de
genomförs,    att   de    mycket    höga
kolväteutsläppen,                 liksom
bulleremissionerna, minskar.


Huvudinriktningen för  Sveriges  arbete
med  trafik- och miljöfrågorna i  EU  är
att  medverka till utvecklingen  av  ett
mer   miljöanpassat  transportsystem   i
Europa.  I sak innebär det bl.a. skärpta
miljökrav  på  fordon och bränslen,  att
investeringar  i infrastrukturen  bidrar
till  ett  miljöanpassat transportsystem
och  samordnas  med  övriga  planer  för
markanvändning          och          att
miljökonsekvensbeskrivningar utvecklas.


Regeringen avser att göra en översyn av
vägtrafikens samlade beskattning i syfte
att  förbättra den samlade  styreffekten
med     avseende    på     miljö     och
trafiksäkerhet.




Motionen




Enligt  motion Jo10 (m) yrkande  2  drar
Sverige på sig onödiga miljöbelastningar
genom    den   för   Västeuropa    unikt
ålderstigna  bilparken.  Regeringen  bör
därför analysera vilka konkreta åtgärder
som  krävs  för  att få  till  stånd  en
snabbare förnyelse av bilparken.




Utskottets överväganden




Enligt   utskottets   uppfattning    ger
regeringen i skrivelsen en god överblick
över   det   aktuella   arbetet,   såväl
nationellt som internationellt, med  att
åstadkomma       ett       miljöanpassat
transportsystem.


Vad gäller den fråga som aktualiseras i
motion  Jo10  yrkande  2  om  bilparkens
förnyelse  vill utskottet  hänvisa  till
den   översyn  av  vägtrafikens  samlade
beskattning    som   regeringen    avser
genomföra. Syftet med översynen  är  att
förbättra  den samlade styreffekten  med
avseende  på  miljö och  trafiksäkerhet.
Utskottet  erinrar även om att riksdagen
nyligen   fattat  ett  beslut  (1995/96:
FiU1)   som  innebär  att  den  tidigare
beslutade          höjningen          av
försäljningsskatten på vissa motorfordon
ersätts     med    en     höjning     av
fordonsskatten.   Denna   åtgärd   torde
innebära  att  förnyelsen  av  bilparken
stimuleras,   vilket   gynnar    miljön.
Motionen avstyrks med det anförda.


Agenda 21




Skrivelsen




Vid   FN:s   konferens  om   miljö   och
utveckling i Rio de Janeiro 1992  antogs
Agenda   21,  ett  program  för  hållbar
utveckling.


Den av regeringen tillkallade Agenda 21-
kommittén  (M  1995:02)  påbörjade  sitt
arbete   under  våren  1995.  Kommitténs
uppgift  är  att medverka i arbetet  med
att   utveckla,  fördjupa  och  förankra
Agenda 21 och i utarbetandet av Sveriges
rapport       till      FN:s       extra
generalförsamling om hållbar  utveckling
år 1997. Agenda 21-kommittén skall inför
detta tillfälle lämna underlag till  ett
svenskt förslag till handelsprogram  för
miljö   och   utveckling   inför   nästa
århundrade. Kommitténs uppgift är  också
att  hålla sig informerad om Agenda  21-
arbetet på lokal, regional och nationell
nivå  inom föreningsliv, näringsliv  och
myndigheter.


Arbetet  inom  ramen för Agenda  21  på
lokal och regional nivå har nu engagerat
såväl  länsstyrelser  och  kommuner  som
näringsliv  och föreningar och  enskilda
organisationer. Regeringen har  bl.a.  i
proposition 1993/94:111 Med sikte på  en
hållbar utveckling framhållit att  varje
län bör ha en regional miljöstrategi och
att   denna   bör  genomföras   i   bred
samverkan      mellan     länsstyrelsen,
kommunerna   och landsting å  ena  sidan
och    näringslivet   å    den    andra.
Länsstyrelserna satsar stora resurser på
arbetet med sina lokala miljöstrategier.
Hittills  har  10 län fått  strategierna
antagna av sina styrelser som riktlinjer
för fortsatt arbete.


De  flesta kommuner har i dag  i  någon
form  påbörjat arbetet med lokala Agenda
21.   Många  kommuner  har  Agenda   21-
samordnare             och             i
kommunalförvaltningarnas  regi  anordnas
seminarier,    kurser    och    praktisk
rådgivning  för  allmänheten.  Även  för
innevarande   budgetår  har   regeringen
avsatt medel (10,5 miljoner kronor)  som
stöd  för  det lokala Agenda 21-arbetet.
Naturvårdsverket  har  genom  beslut   i
december  1995  fördelat dessa  medel  i
form av bidrag till kommuner och ideella
organisationer. Verket har också fått  i
uppdrag   att  före  den  31  maj   1996
utvärdera och redovisa resultaten av  de
projekt  som  under  budgetåret  1994/95
fick s.k. Agenda 21-stöd.




Motionen




En uthållig utveckling, såväl nationellt
som  globalt, måste enligt yrkande  2  i
motion  Jo15  (c) bygga på  de  enskilda
människornas engagemang och  kunskap  om
miljöproblemen.  Det är  därför  viktigt
att  det fortsatta Agenda 21-arbetet har
ett  underifrånperspektiv.  Utvecklingen
av  de  lokala agendorna måste ske  utan
centrala   påtryckningar   i   form   av
föreskrifter       eller       liknande.
Motionärerna  hänvisar  också  till  att
Centerpartiet  tidigare  föreslagit  att
vissa   kommuner  i  landet   under   en
försöksperiod  skall  få  möjlighet  att
själva  fatta  beslut om förändringar  i
den egna kommunen som ligger i linje med
förslagen i den egna Agenda 21.




Utskottets överväganden




Utskottet delar motionärernas åsikt  att
en  uthållig  utveckling till  stor  del
måste  bygga på de enskilda människornas
engagemang      och      kunskap      om
miljöproblemen. Det arbete  som  bedrivs
inom  ramen  för  Agenda  21,  och   som
beskrivs   i  skrivelsen,  står   enligt
utskottets uppfattning väl i  linje  med
denna uppfattning. Frågan om frikommuner
har      behandlats     i     betänkande
1995/96:JoU2,   och  utskottet   anförde
därvid att det övervägande intrycket  är
att det kommunala arbetet med Agenda  21
bedrivs aktivt och intensivt och att det
inte   i   första   hand   är   gällande
rättsregler  som lägger hinder  i  vägen
för    detta   arbete.   I    den    mån
inskränkningarna    i    de    kommunala
befogenheterna  skulle visa  sig  utgöra
ett  problem  förutsatte  utskottet  att
såväl     Agenda    21-kommittén     som
Miljöbalksutredningen      uppmärksammar
denna  fråga. Utskottet vidhåller  denna
uppfattning, och motion Jo15  yrkande  2
avstyrks  i  den mån den  ej  kan  anses
tillgodosedd med det anförda.




Övrigt




Motionerna




Enligt  motion  Jo15 (c) yrkande  7  bör
Statens  kärnkraftinspektions (SKI)  och
Statens   strålskyddsinstituts    ((SSI)
bedömningar     av    säkerhets-     och
strålskyddsläget    vid    de    svenska
kärnkraftverken,  m.m. i  fortsättningen
åtföljas av regeringens egen redovisning
och bedömning av frågorna.


I  motion  Jo612  (fp) anförs  att  ett
miljöpris bör inrättas av regeringen för
att  stimulera  utvecklingen  på  global
nivå. Det vore en fördel om priset kunde
knytas till Alfred Nobels namn, men även
om  detta  inte  är möjligt  bör  frågan
övervägas.




Utskottets överväganden




Utskottet  har erfarit att orsaken  till
att   årets  skrivelse  inte  innehåller
någon bedömning av regeringen vad gäller
kärnsäkerhet  och  strålskydd   är   att
myndigheternas  redovisning   fördröjdes
kraftigt  till  följd av att  man  ville
avvakta  resultatet av  granskningen  av
reaktorn   i  Oskarshamn  1.  Regeringen
kommer  att  redovisa  sin  bedömning  i
samband  med den proposition som  kommer
att  föreläggas riksdagen med  anledning
av Energikommissionens betänkande.


Enligt  utskottets uppfattning  är  det
värdefullt att regelbundet få ta del  av
regeringens bedömningar i dessa  frågor,
och utskottet utgår ifrån att regeringen
även fortsättningsvis kommer att ha  som
utgångspunkt att dessa bedömningar skall
åtfölja myndigheternas redovisningar  om
kärnsäkerhet och strålskydd. Motion Jo15
yrkande  7  torde vara tillgodosedd  med
vad  som här anförts och avstyrks i  den
mån så inte är fallet.


I  anslutning  till motion  Jo612  vill
utskottet  erinra om  att  det  i  olika
sammanhang   utdelas   belöningar    för
forskningsinsatser       och       andra
prestationer  som  har  anknytning  till
miljövården    och   andra   närliggande
områden.      Exempel      härpå      är
Crafoordpriset,  Right  Livelihoodpriset
och    de   priser   som   utdelas    av
Vattenbrukarnas     riksförbund      och
Stockholm Water Foundation. Uppräkningen
är  givetvis inte fullständig.  Det  rör
sig   huvudsakligen  om  stiftelser  och
andra       icke      offentligrättsliga
institutioner   som   i    princip    är
undantagna  från  det beslutsområde  som
riksdagen  och  statsmakterna   förfogar
över.     Samma    förhållande     råder
beträffande    Nobelstiftelsen,     vars
styrelse tagit principbeslut om att inga
nya pris skall instiftas i Alfred Nobels
namn.  Vidare  bör nämnas  att  Nordiska
rådet  beslutat instifta ett natur-  och
miljöpris som utdelades första gången  i
november  1995. Prissumman  är  350  000
danska  kronor,  och  mottagaren  erhöll
priset  på  grund av sina  insatser  för
bevarande av utrotningshotade djur-  och
växtarter.   Utskottet  vill   i   detta
sammanhang också framhålla att 1995  års
Nobelpris  i  kemi  innebär  ett  starkt
erkännande av miljöfrågornas relevans  i
ett    naturvetenskapligt    perspektiv.
Utskottet  delar motionärens uppfattning
att    belöningar   för   insatser    på
miljöområdet  kan stimulera utvecklingen
men  är  inte  berett att föreslå  något
initiativ från statsmakternas  sida  för
att  inrätta ytterligare priser på detta
område. Motionen avstyrks.


Hemställan
Utskottet hemställer


1. beträffande omprövning av  de
miljöpolitiska medlen


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo10 yrkande 1


res. 1 (m),


2. beträffande tillkallande av
en expertkommission


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo13,


res. 2 (fp)


3.  beträffande omställning till
ekologisk uthållighet


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo11,


4. beträffande miljöbokslut


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo12 yrkande 1,


res. 3 (mp)


5.     beträffande     biologisk
mångfald, m.m.


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo14  yrkande 1 i  motsvarande
del,


6.                     beträffande
sysselsättningsaspekter            i
miljöpolitiken


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo14 yrkande 2,


7.                     beträffande
kretsloppsprincipen


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo15 yrkande 1,


8. beträffande ökade miljö-  och
säkerhetskrav på fartyg


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo10 yrkande 3,


res. 4 (m)


9.  beträffande finansiering  av
kalkningsinsatser


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo10 yrkande 4,


10.  beträffande  miljösamarbete
med Östeuropa


att    riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Jo12  yrkande 5  och  1995/96:
Jo14 yrkande 1 i motsvarande del,


res. 5 (mp)


11.  beträffande redovisning  av
det      svenska     agerandet      på
internationell nivå


att    riksdagen   avslår   motionerna
1995/96:Jo14  yrkande 1 i  motsvarande
del  och 1995/96:Jo15 yrkandena 3  och
4,


12. beträffande miljösituationen
i Bottenviken, m.m.


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo14  yrkande 1 i  motsvarande
del,


13.   beträffande   förslag   om
begränsningar     och     förbud     i
användningen av kemikalier


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo12 yrkande 2,


res. 6 (mp)


14.    beträffande   nonylfenol,
m.m.


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo12 yrkande 3,


res. 7 (mp)


15.   beträffande   kadmium    i
handelsgödsel


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo15 yrkande 5,


16. beträffande PVC


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo15 yrkande 6,


17. beträffande Natura 2000


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo12 yrkande 4,


res. 8 (mp)


18.       beträffande       EU:s
miljöprogram för jordbruket


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo10 yrkande 6,


res. 9 (m, fp, mp)


19.   beträffande   stöd    till
anläggning av våtmarker


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo10 yrkande 5,


res. 10 (m)


20.    beträffande    bilparkens
förnyelse


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo10 yrkande 2,


res. 11 (m)


21. beträffande Agenda 21


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo15 yrkande 2,


22.  beträffande redovisning  av
regeringens    bedömningar    avseende
kärnsäkerhet och strålskydd


att     riksdagen    avslår     motion
1995/96:Jo15 yrkande 7,


res. 12 (c, mp)


23.  beträffande instiftande  av
ett miljöpris


att     riksdagen    avslår     motion
1994/95:Jo612,


24. beträffande skrivelsen


att     riksdagen    lägger    skrivelse
1995/96:120 till handlingarna.




Stockholm den 7 mars 1996




På jordbruksutskottets vägnar


Lennart Daléus




I beslutet har deltagit: Lennart Daléus
(c), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson
(m), Alf Eriksson (s), Ingemar Josefsson
(s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson
(fp), Ann-Kristine Johansson (s), Maggi
Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Gudrun
Lindvall (mp), Michael Hagberg (s), Siw
Wittgren-Ahl (s), Ola Sundell (m) och
Birgitta Carlsson (c).


Reservationer
1. Omprövning av de miljöpolitiska
medlen (mom. 1)




Göte  Jonsson, Ingvar Eriksson,  Carl  G
Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s. 6 börjar med  Några av   och
slutar  med   inte  nödvändig   bort  ha
följande lydelse:


Naturvårdsverket har granskat ett antal
av   de   miljömål   som   antagits   av
riksdagen.  Men  bara  ett  av  de   nio
miljömål  som  granskats  har  uppnåtts.
Regeringens resonemang i anslutning till
detta   nedslående  resultat  är  enligt
utskottets   uppfattning  otillräckligt.
Det är viktigt att miljömålen formuleras
på  rätt sätt och att de är mätbara. Men
Naturvårdsverkets granskning borde också
leda till en omprövning av de medel  som
används  för  att  uppfylla  miljömålen.
Under  senare år har man på miljöområdet
alltmer uppmärksammat att marknadens och
kundernas miljökrav snabbare leder  till
miljöförbättringar   än    förbud    och
regleringar. Det faktum att bara ett  av
nio   granskade  miljömål  uppnåtts  bör
kunna  ge  vägledning om vilka  medel  i
miljöarbetet  som är mest effektiva.  En
översyn    och    omprövning    av    de
miljöpolitiska  medlen mot  bakgrund  av
granskningen  av miljömålen  bör  därför
komma  till  stånd.  Vad  utskottet  här
anfört  med  anledning  av  motion  Jo10
yrkande  1 bör riksdagen som sin  mening
ge regeringen till känna.


dels  att utskottets hemställan under  1
bort ha följande lydelse:


1.   beträffande  omprövning  av  de
miljöpolitiska medlen


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo10 yrkande 1 som sin  mening
ger    regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,


2. Tillkallande av en expertkommission
(mom. 2)




Eva Eriksson (fp) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  6  börjar med   Agenda  21-
kommittén  och slutar med  det  anförda 
bort ha följande lydelse:


Av  regeringens skrivelse  framgår  att
flera olika miljömål som fastställts  av
riksdagen   inte  kommer   att   uppnås.
Utskottet  anser  därför  att   det   är
uppenbart  att det behövs en  analys  av
målen, måluppfyllelsen och de medel  som
står  till förfogande. Dessutom  behöver
ett    antal    mätmetoder   diskuteras.
Ytterligare en fråga som bör belysas  är
maktstrukturerna i miljöpolitiken, t.ex.
vem   som   definierar   vad   som    är
miljöproblem.   Utskottet   anser    att
miljöpolitiska mål måste nås. Om så inte
sker  måste man ta reda på orsaken.  Man
måste  också  undersöka  hur  målen   är
formulerade  och  om  det  finns   några
grundläggande     fel      i      själva
formuleringen.


Enligt  utskottets uppfattning  bör  en
miljökommission   tillkallas   för   att
analysera    miljömålen.   Agenda    21-
kommittén  är  viktig,  men  den   skall
genomföra det arbete som var tänkt  från
början   och   kan   inte   ersätta   en
miljökommission.   Vad   utskottet   här
anfört med anledning av motion Jo13  bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till känna.


dels  att utskottets hemställan under  2
bort ha följande lydelse:


2.  beträffande tillkallande  av  en
expertkommission


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo13   som  sin   mening   ger
regeringen  till känna  vad  utskottet
anfört,


3. Miljöbokslut (mom. 4)




Gudrun Lindvall (mp) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s. 7 börjar med  Med anledning 
och  slutar  med  det anförda   bort  ha
följande lydelse:


Enligt  utskottets  uppfattning   borde
regeringen   årligen   presentera    ett
miljöbokslut som grundligt behandlar hur
miljömålen    uppfyllts    och     vilka
kompletterande åtgärder som erfordras. I
föreliggande    skrivelse    konstateras
endast  att  många  av  miljömålen  inte
uppfylls.


I  den  årliga  miljöredovisningen  bör
även finnas en översyn av de mest hotade
biotoperna  och  arterna.  Likaså  borde
tillståndet   för  de   hotade   arterna
redovisas.  Sådana redovisningar  skulle
ge  viktig information om vad som händer
i naturen och fungera som indikatorer åt
vilket  håll  utvecklingen går.  Minskar
antalet individer inom de hotade arterna
visar  det att miljöpolitiken  inte  ger
önskat  resultat och att åtgärder krävs.
Ökar  antalet individer inom  de  hotade
arterna vet vi att utvecklingen  går  åt
rätt håll.


I  skrivelsen bör också redovisas vilka
inventeringsbehov som föreligger för att
öka  kunskapen. Aktuella exempel  är  de
akuta behoven av inventering av de stora
rovdjuren  och  kungsörn. Vad  utskottet
här  anfört med anledning av motion Jo12
yrkande  1 bör riksdagen som sin  mening
ge regeringen till känna.


dels  att utskottets hemställan under  4
bort ha följande lydelse:


4. beträffande miljöbokslut


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo12 yrkande 1 som sin  mening
ger    regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,


4. Ökade miljö- och säkerhetskrav på
fartyg (mom. 8)




Göte  Jonsson, Ingvar Eriksson,  Carl  G
Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s. 11 börjar med  I anslutning 
och      slutar      med      tillstyrka
motionsyrkandet    bort   ha    följande
lydelse:


Det  ålderstigna tonnaget på  Östersjön
och   Nordsjön  ger  upphov  till   både
miljöproblem   och  sjösäkerhetsproblem.
Högre miljö- och säkerhetskrav på fartyg
kan dock bara åstadkommas inom ramen för
internationella överenskommelser. Enligt
utskottets  uppfattning  bör  regeringen
därför    komplettera    det    pågående
miljöarbetet  vad gäller  Östersjön  och
Nordsjön  med att aktualisera frågan  om
sådana  krav inom EU. Vad utskottet  här
anfört  med  anledning  av  motion  Jo10
yrkande  3 bör riksdagen som sin  mening
ge regeringen till känna.


dels  att utskottets hemställan under  8
bort ha följande lydelse:


8.   beträffande  ökade  miljö-  och
säkerhetskrav på fartyg


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo10 yrkande 3 som sin  mening
ger    regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,


5. Miljösamarbete med Östeuropa (mom.
10)




Gudrun Lindvall (mp) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s.  13  börjar med   Jordbruks-
utskottet anser  och på slutar med  del)
avstyrks  bort ha följande lydelse:


I  regeringens proposition  1994/95:160
Sveriges  samarbete  med  Central-   och
Östeuropa    framhölls   att    en    av
målsättningarna  med samarbetet  är  att
stödja   åtgärder  för   att   förbättra
miljön.     Vid     behandlingen      av
propositionen ansåg flera partier att de
anslagna  medlen  inte  räckte  till  de
åtgärder  som måste vidtas utan  begärde
ytterligare    medel    för    ändamålet
(1994/95:JoU4).


Eleffektiviseringar,  nya   ledningsnät
och alternativ energiproduktion anges  i
skrivelsen  som  nya  verksamhetsfält  i
miljöarbetet  vilka  kan   resultera   i
nedläggning     av     mindre      säkra
kärnkraftverk.


Enligt   skrivelsen   kommer   man   på
Visbykonferensen      att      diskutera
ytterligare  åtgärder för att  förbättra
miljön  runt och i Östersjön.  Utskottet
vill   i  sammanhanget  erinra  om   att
kostnaden  för  många insatser  kan  öka
kraftigt  ju  längre åtgärder  fördröjs.
Enligt  utskottets  uppfattning  är  det
därför    viktigt   att   medel    finns
tillgängliga  för snabba  insatser.  Vad
utskottet  här anfört med  anledning  av
motion Jo12 yrkande 5 bör riksdagen  som
sin  mening  ge regeringen  till  känna.
Motion  Jo14 yrkande 1 avstyrks i berörd
del   i  den  mån  den  inte  kan  anses
tillgodosedd genom det anförda.


dels att utskottets hemställan under  10
bort ha följande lydelse:


10.  beträffande miljösamarbete  med
Östeuropa


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo12 yrkande 5 och med  avslag
på  motion  1995/96:Jo14 yrkande  1  i
berörd   del   som  sin   mening   ger
regeringen  till känna  vad  utskottet
anfört,


6. Förslag om begränsningar och förbud i
användningen av kemikalier (mom. 13)




Gudrun Lindvall (mp) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 18 börjar med  Lagen om   och
slutar med  2 avstyrks  bort ha följande
lydelse:


En  risk med medlemskapet i EU  är  att
arbetet  med  att begränsa och  förbjuda
användningen  av  för  miljö  och  hälsa
farliga   kemikalier  avstannar,   trots
insikten  om att kemikalier i  varor  är
ett ökande miljöproblem. Under senare år
har  det  enligt utskottets  uppfattning
skett ytterst litet på kemikalieområdet.
För    att   visa   att   Sverige   även
fortsättningsvis  avser  att   föra   en
restriktiv    kemikaliepolitik     anser
utskottet att det är befogat med  en  ny
översyn  av  begränsningar  och   förbud
motsvarande   den  som   genomfördes   i
samband  med utarbetandet av regeringens
proposition 1990/91:90 En god livsmiljö,
där förslag av detta slag presenterades.
Dessa  förslag antogs sedan av riksdagen
(bet.   1990/91:JoU30)  och  har   varit
vägledande     för     det     fortsatta
kemikaliearbetet.                     På
Kemikalieinspektionens begränsnings- och
obslistor  finns  ämnen  upptagna   vars
användning utskottet, i likhet  med  vad
som  anförs  i  motion Jo12,  anser  bör
begränsas för att på sikt förbjudas. Hit
hör  ämnen  som tungmetaller  och  deras
föreningar, stabila organiska föreningar
och  organiska lösningsmedel.  Utskottet
anser   därför   att   regeringen    bör
återkomma  med  förslag  om  ytterligare
begränsningar och förbud i  användningen
av  de kemikalier som finns uppsatta  på
Kemikalieinspektionens begränsnings- och
obslistor. Vad utskottet här anfört  med
anledning av motion Jo12 yrkande  2  bör
riksdagen  som sin mening ge  regeringen
till känna.


dels att utskottets hemställan under  13
bort ha följande lydelse:


13.    beträffande    förslag     om
begränsningar     och     förbud     i
användningen av kemikalier


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo12 yrkande 2 som sin  mening
ger    regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,


7. Nonylfenol, m.m. (mom. 14)




Gudrun Lindvall (mp) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 18 börjar med  Utskottet har 
och  slutar med  januari 1996   bort  ha
följande lydelse:


Många  kemikalier som används har visat
sig ha hormonliknande effekter i levande
organismer.   En  sådan   kemikalie   är
nonylfenol   som   bl.a.    används    i
tvättmedel  och plaster.  Den  är  såväl
bioackumulerande som toxisk.  Nonylfenol
liknar    det   kvinnliga   könshormonet
östrogen och kan ge upphov till otydliga
könskaraktärer        och        minskad
spermieproduktion hos handjur av  fiskar
och  kräldjur. Andra ämnen med  liknande
verkan är DDE och DEHP.


Enligt utskottets uppfattning måste  de
problem  som dessa ämnen kan  ge  upphov
till  uppmärksammas  i  betydligt  högre
utsträckning  än  vad som  sker  i  dag.
Nonylfenol   och   andra    ämnen    med
hormonkaraktär  bör  avvecklas  snarast.
Vad  utskottet här anfört med  anledning
av  motion  Jo12 yrkande 3 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under  14
bort ha följande lydelse:


14. beträffande nonylfenol, m.m.


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo12 yrkande 3 som sin  mening
ger    regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,


8. Natura 2000 (mom. 17)




Gudrun Lindvall (mp) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 20 börjar med  Utskottet har 
och  slutar med  riksdagens åtgärd  bort
ha följande lydelse:


Regeringen har till kommissionen lämnat
förslag  om vilka områden i Sverige  som
skall  ingå i det sammanhängande nätverk
av skyddade områden i Europa som  kallas
Natura  2000.  Av  de av länsstyrelserna
föreslagna  2  800  områdena   återfinns
endast   563   i  regeringens   förslag.
Naturvårdsverket godkände vid en  första
granskning 1 273 områden och  ansåg  att
det   antalet  var  nödvändigt  för  att
uppfylla art- och habitatdirektivet  och
fågeldirektivet.    Enligt    utskottets
uppfattning      måste      det       av
Naturvårdsverket   föreslagna    antalet
områden  vara  en lägsta gräns  för  hur
många  svenska områden som skall ingå  i
Natura   2000.  Regeringen  bör   därför
komplettera   Sveriges   förslag    till
områden som skall ingå i Natura 2000 för
att  fullt ut följa direktiven vad avser
skydd av hotade arter och biotoper.  Vad
utskottet  här anfört med  anledning  av
motion Jo12 yrkande 4 bör riksdagen  som
sin mening ge regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under  17
bort ha följande lydelse:


17. beträffande Natura 2000


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo12 yrkande 4 som sin  mening
ger    regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,


9. EU:s miljöprogram för jordbruket
(mom. 18)




Göte  Jonsson (m), Ingvar Eriksson  (m),
Carl  G Nilsson (m), Eva Eriksson  (fp),
Gudrun Lindvall (mp) och Ola Sundell (m)
anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 21 börjar med  Regeringen har 
och slutar med  riksdagens sida  bort ha
följande lydelse:


Regeringen bör pröva nya vägar för  att
minska       näringsläckaget        från
jordbruksmarken. Ett sätt att göra detta
är  att  använda  EU:s miljöprogram  för
jordbruket.  Programmet skulle  dessutom
enligt   utskottets  uppfattning   kunna
disponeras och utnyttjas bättre  än  vad
som sker i dag. För att åstadkomma detta
bör regeringen överväga att utöka stödet
till  vallodlingen inom ramen  för  EU:s
miljöprogram så att stödet kan ges  till
fler områden än i dag. Åtgärden kan  öka
andelen  grön  mark  och  få  en  viktig
miljöeffekt.  Vad utskottet  här  anfört
med  anledning av motion Jo10 yrkande  6
bör   riksdagen   som  sin   mening   ge
regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under  18
bort ha följande lydelse:


18.  beträffande  EU:s  miljöprogram
för jordbruket


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo10 yrkande 6 som sin  mening
ger    regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,


10. Stöd till anläggning av våtmarker
(mom. 19)




Göte  Jonsson, Ingvar Eriksson,  Carl  G
Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på  s. 21 börjar med  Även  motion 
och slutar med  nämnda utredningen  bort
ha följande lydelse:


Våtmarkerna  har  stor  betydelse   för
vattenreningen   och   den    biologiska
mångfalden.  Särskilt i  jordbruksbygder
har  våtmarker  minskat genom  utdikning
och  torrläggning. Därför är det viktigt
att   insatserna   för   att   återskapa
våtmarker i dessa områden sker  på  rätt
sätt.   För   att   öka  intresset   för
anläggande      av      våtmarker      i
jordbruksområden bör regeringen se  över
ersättningen för våtmarksanläggningar så
att  ersättningen blir avhängig  markens
produktionsförmåga.  Enligt  regeringens
miljöredovisning  kan  det   komma   att
krävas  ytterligare  åtgärder  för   att
minska       näringsläckaget        från
jordbruksmark.    Samtidigt    är    det
uppenbart att det hittillsvarande medlet
för     detta,    skattehöjningar     på
handelsgödsel, leder till utslagning  av
svensk  livsmedelsproduktion till förmån
för   intensiv   jordbruksproduktion   i
närliggande  länder. Vad  utskottet  här
anfört  med  anledning  av  motion  Jo10
yrkande  5 bör riksdagen som sin  mening
ge regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under  19
bort ha följande lydelse:


19. beträffande stöd till anläggning
av våtmarker


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo10 yrkande 5 som sin  mening
ger    regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,


11. Bilparkens förnyelse (mom. 20)




Göte  Jonsson, Ingvar Eriksson,  Carl  G
Nilsson och Ola Sundell (alla m) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som på s. 22 börjar med  Vad gäller  och
slutar   med   det  anförda    bort   ha
följande lydelse:


Sverige    drar    på    sig    onödiga
miljöbelastningar    genom    den    för
Västeuropa  unikt ålderstigna bilparken.
Hade  den  svenska bilparken förnyats  i
samma  takt  som  i exempelvis  Tyskland
hade  andelen katalysatorrenade bilar  i
Sverige   varit  betydligt   högre.   Om
bilparken  förnyats i  samma  omfattning
under  1990-talet  som under  1980-talet
hade kväveoxidutsläppen från biltrafiken
varit upp till 37 % lägre än i dag.


Den  ålderstigna  bilparken  är  enligt
utskottet  uppfattning ett  miljöproblem
som  dess värre försummas i det pågående
miljöarbetet.  Regeringen   bör   därför
analysera  vilka konkreta  åtgärder  som
krävs  för att få till stånd en snabbare
förnyelse  av  bilparken. Vad  utskottet
här  anfört med anledning av motion Jo10
yrkande  2 bör riksdagen som sin  mening
ge regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under  20
bort ha följande lydelse:


20. beträffande bilparkens förnyelse


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo10 yrkande 2 som sin  mening
ger    regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,


12. Redovisning av regeringens
bedömningar avseende kärnsäkerhet och
strålskydd (mom. 22)




Lennart Daléus (c), Gudrun Lindvall (mp)
och Birgitta Carlsson (c) anser




dels  att den del av utskottets yttrande
som  på s. 24 börjar med  Utskottet har 
och  slutar  med   är  fallet   bort  ha
följande lydelse:


I  skrivelsen redovisas som  en  bilaga
SKI:s    och    SSI:s    bedömning    av
kärnsäkerhet och strålskydd. Detta  sker
utan  någon  kommentar från  regeringens
sida  och  utan någon bedömning  av  det
gångna  årets erfarenheter.  Regeringens
ambitioner  på  området  redovisas  inte
heller.  Utskottet anser  det  angeläget
att redovisningen i den aktuella bilagan
i  fortsättningen åtföljs av regeringens
egen  redovisning och framtidsbedömning.
Vad  utskottet här anfört med  anledning
av  motion  Jo15 yrkande 7 bör riksdagen
som sin mening ge regeringen till känna.


dels att utskottets hemställan under  22
bort ha följande lydelse:


22.   beträffande   redovisning   av
regeringens    bedömningar    avseende
kärnsäkerhet och strålskydd


att  riksdagen med anledning av motion
1995/96:Jo15 yrkande 7 som sin  mening
ger    regeringen   till   känna   vad
utskottet anfört,


Särskilda yttranden




1. Miljösamarbete med Östeuropa, m.m.




Maggi Mikaelsson (v) anför:




I  Vänsterpartiets motion  har  vi  lyft
fram  de  områden  där  vi  tycker   att
regeringens  skrivelse gett  en  alltför
knapphändig  beskrivning av  läget  samt
lyft  fram några områden som vi  saknat.
Eftersom  detta betänkande behandlar  en
skrivelse   där  regeringen   gjort   en
redovisning    av   det   miljöpolitiska
arbetet under år 1995, och då vi  i  vår
motion  anger att vi har för avsikt  att
konkretisera  våra  krav  inför  höstens
budgetproposition, har jag valt att inte
reservera   mig   i  detta   betänkande.
Vänsterpartiet  delar  uppfattningen   i
flera  av reservationerna, och vi har  i
andra  sammanhang lyft fram flera av  de
krav som redovisas.


Det  gäller  t.ex. miljösamarbetet  med
Östeuropa    där   vi    i    betänkande
1994/95:JoU4   samt  i   yttrande   till
utrikesutskottet           1994/95:JoU4y
konstaterat att regeringens åtgärder  är
otillräckliga  mot bakgrund  av  att  en
miljösanering        av        Östersjön
kostnadsberäknats till ca 150  miljarder
kronor.   Vi   har  därför   krävt   att
regeringen   skall   lägga    fram    en
långsiktig  plan  och  finansiering  för
Östersjöns bevarande.


När  det  gäller  EU:s  miljöstöd  till
jordbruket  har vi i reservationer  till
flera     andra    betänkanden,     bl.a
1994/95:JoU7 och 13, påtalat  betydelsen
av  stöd till vallodlingen i Sverige. Vi
kan också konstatera att inträdet i EU:s
jordbrukssystem medfört  stora  negativa
konsekvenser,    framför    allt     för
mjölkproducenter.


Jag  anser också att det är viktigt att
ha  en årlig uppföljning och utvärdering
av  miljömål  och andra miljöbeslut  som
riksdagen  fattat för att kunna  anlägga
en helhetssyn på miljöfrågorna.


2. Finansiering av kalkningsinsatser
(mom. 9)




Göte  Jonsson, Ingvar Eriksson,  Carl  G
Nilsson och Ola Sundell (alla m) anför:




Försurningsproblemet är starkt relaterat
till  utifrån kommande luftföroreningar.
Den största andelen av dessa härrör från
övriga  EU-länder. Regeringen bör därför
pröva    om    Sverige    kan    erhålla
kompletterande finansiering från  EU  av
kalkningsinsatser.


Vidare    är   vår   uppfattning    att
beslutsgången borde kunna förenklas  och
effektiviseras  om  länsstyrelserna  tog
över   kommunernas  uppgifter  på  detta
område. Avrinningsområdenas storlek  gör
att  länsnivån geografiskt sett  är  mer
lämplig  för  att överblicka kalkningen.
Det  bör också vara möjligt för fler län
med  relativt små kalkningsinsatser  att
samordna verksamheten. Målstyrningen bör
kunna ökas i upphandlingen av kalkningen
genom att definierade miljömål för olika
mätpunkter upphandlas.


3. EU:s miljöprogram för jordbruket
(mom. 18)




Lennart  Daléus  och  Birgitta  Carlsson
(båda c) anför:




Riksdagen har fattat beslut om ramarna
för det miljöstöd i jordbruket som
medfinansieras av EU för budgetåret
1995/96. Ansvaret för den närmare
hanteringen av stödets utformning ligger
på regeringen och Jordbruksverket. En
kontinuerlig uppföljning av utvecklingen
av dessa stöd måste givetvis göras. En
utvärdering utförs för närvarande av
Jordbruksverket och Naturvårdsverket.
Dessa utvärderingar kan bl.a. ligga till
grund för den fortsatta diskussionen.




Utrikesutskottets yttrande


1995/96:UU3y


Vår miljö


Till jordbruksutskottet


Jordbruksutskottet har  den  8  februari
1996  beslutat  bereda  utrikesutskottet
tillfälle  avge yttrande över skrivelsen
1995/96:120  Vår  miljö  -  miljöarbetet
under  året  jämte  följdmotioner  i  de
delar    som   berör   utrikesutskottets
beredningsområde.




Utrikesutskottets yttrande avser
skrivelsen i de delar som berör
utskottets beredningsområde jämte
motionerna 1995/96:Jo12 (mp) yrkande 5,
1995/96:Jo14 (v) yrkande 1 (delvis) samt
1995/96:Jo15 (c) yrkandena 3 och 4.




Skrivelsen




I  skrivelsen presenterar regeringen  en
redovisning av tillståndet i miljön samt
det  miljöpolitiska  arbetet  under   år
1995.




Motionerna




1995/96:Jo12  av  Gudrun Lindvall  m.fl.
(mp) vari yrkas


5.  att  riksdagen begär att regeringen
återkommer  till riksdagen  med  förslag
till    ytterligare   medel   för    att
säkerställa miljösamarbetet med de forna
öststaterna runt Östersjön och  för  att
vka kärnsäkerheten i Östeuropa.


1995/96:Jo14  av Maggi Mikaelsson  m.fl.
(v)  vari yrkas


1.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om åtgärder med avseende på FN:s
miljöprogram beträffande Bottenhavet och
Bottenviken,   vattenbrist,    biologisk
mångfald,  statens roll i  miljöarbetet,
energipolitiken, Östeuropa  samt  lokalt
och regionalt miljöarbete (delvis),


1995/96:Jo15 av Lennart Brunander  m.fl.
(c) vari yrkas


3.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts  om en tydligare redovisning  av
det  svenska agerandet på internationell
nivå,


4.  att  riksdagen som sin  mening  ger
regeringen  till känna  vad  i  motionen
anförts om det s.k. Visbymötet.


Utrikesutskottet




Sammanfattning av skrivelsen




I     avsnittet    Sverige    och    det
internationella miljöarbetet konstateras
inledningsvis  att det är uppenbart  att
flertalet  miljöproblem,  till   exempel
försurningen  av mark och vatten,  måste
lösas genom internationellt samarbete.


Nya möjligheter att begränsa europeiska
miljöproblem   har  öppnat   sig   genom
Sveriges medlemskap i EU. Även  när  det
gäller  de  globala  problemen  kan  EU-
samverkan  ge  ökad  tyngd  åt   svenska
positioner.


Regeringen nämner i skrivelsen att  den
har  för avsikt att redovisa sin syn  på
mål   och   inriktning  av  det  globala
miljöarbetet   i   en   skrivelse   till
riksdagen  våren 1996. Regeringen  avser
också  att  förelägga riksdagen  förslag
till bl.a. nya och omarbetade miljömål i
en samlad miljöproposition våren 1998.




Förenta nationernas miljöprogram




Förenta nationernas miljöprogram, United
Nations  Environment  Programme  (UNEP),
höll sitt 18:e styrelsemöte i Nairobi  i
maj 1995. Viktiga svenska initiativ togs
beträffande   militären   och    miljön,
kvinnor och miljön med speciellt budskap
till  Beijingkonferensen, UNEP:s roll  i
Washingtonprocessen   om    landbaserade
aktiviteter   som  hotar   kustområdenas
miljö  och  långlivade  organiska  ämnen
samt frågan om vissa farliga, nationellt
förbjudna  kemikalier.  Sverige   bidrog
också  aktivt till att få till stånd  en
tidig förberedelseprocess för en översyn
av   styrformer  och  andra   utestående
institutionella       frågor       inför
generalförsamlingens  specialsession  år
1997.


Vid  UNEP:s  möte i Washingtonprocessen
(hösten   1995)   antogs   ett   globalt
handlingsprogram  för  reglering  av  de
landbaserade aktiviteternas påverkan  på
den marina miljön.


En   UNEP-konferens  om  militären  och
miljön  hölls i Linköping i  juni  1995.
Mötet  diskuterade militära  aktiviteter
och  miljön  i  fredstid.  Underlag  för
fortsatt internationellt arbete med  att
utarbeta riktlinjer för miljöpolicy  för
den militära sektorn togs fram.


Nästa   reguljära   möte   med   UNEP:s
styrelse äger rum år 1997.




FN:s kommission för hållbar utveckling




FN:s  kommission för hållbar  utveckling
är  ansvarigt organ för uppföljningen av
FN:s konferens om miljö och utveckling i
Rio  de Janeiro 1992. Kommissionen  höll
sin  tredje session i New York  i  april
1995.  Sverige, som redan har spelat  en
aktiv  roll som observatör, går  in  som
medlem för perioden 1996-98.


Det  mest  uppmärksammade beslutet  var
att  upprätta  en panel om  skogsfrågor.
Skogspanelen skall göra en genomgång  av
skogsekosystemen globalt med avseende på
bl.a.  hot  och orsaker till  hoten  och
diskutera  förslag  till  lösningar   på
olika  skogsproblem. Panelen skall också
göra    en    översyn   av   existerande
internationella    organisationer    med
ansvar   för   skogsfrågor   och   andra
mellanstatliga överenskommelser. Panelen
kommer       även      att      behandla
handelsrelaterade  frågor  samt   frågor
angående  transfereringar  av  teknologi
och finansiella resurser.




Klimat




Klimatkonventionens   första   partsmöte
hölls i Berlin under våren 1995.




Vid  mötet kunde parterna enas bl.a.  om
följande:




-  Industriländernas åtaganden  är  inte
tillräckliga,   man  behöver   ta   fram
åtaganden som gäller efter år 2000.




-  En  ny förhandlingsomgång skall  leda
fram  till  ett  protokoll  eller  annat
juridiskt   bindande  avtal,   dvs.   en
ändring i konventionen.




- Förhandlingarna skall vara avslutade så
att  ett  beslut kan tas vid det  tredje
partsmötet hösten 1997.




Syftet med de nya förhandlingarna är att
begränsa   eller  minska  utsläppen   av
växthusgaser.   Man  skall   sätta   upp
kvantifierade utsläppsmål för perioderna
fram  till  år 2005, 2010 och 2020.  Ett
nytt   juridiskt  bindande  avtal  skall
vidare  omfatta industriländerna och  ta
hänsyn    till   de   olika    ländernas
förutsättningar  och förmåga  att  bidra
till  den  globala  ansträngningen   att
minska klimatpåverkan.


En  annan  fråga  är om länderna  skall
kunna  vidta åtgärder utomlands  och  få
räkna  sig  utsläppsminskningarna   till
godo.  Detta  angreppssätt,  som  kallas
gemensamt   genomförande,   har    varit
kontroversiellt        under        hela
förhandlingsprocessen.  Överenskommelsen
i  Berlin  innebär att en  pilotfas  för
aktiviteter   som  genomförs   gemensamt
startas omedelbart.




Konventionen om biologisk mångfald




Konventionen   om   biologisk   mångfald
undertecknades  vid  FN:s  konferens  om
miljö och utveckling i Rio de Janeiro år
1992.  Konventionens syfte är att bevara
den     biologiska    mångfalden,    att
åstadkomma ett hållbart nyttjande av  de
biologiska  resurserna samt  att  få  en
rättvis  fördelning av  de  vinster  som
uppstår  vid  utnyttjandet av  genetiska
resurser.  Konventionen har  i  dag  130
fördragsslutande parter.


Konventionen  har  hållit  sitt   andra
partsmöte i november 1995.


Partskonferensen    antog    omfattande
rekommendationer  om  åtgärder  för  att
bevara  och  hållbart nyttja den  marina
biologiska                   mångfalden.
Rekommendationerna innebär bl.a. krav på
att    utveckla    och   tillämpa    ett
miljöanpassat  fiske  och   att   införa
integrerad kustområdesplanering.


Sverige   var  pådrivande  för   mötets
beslut att påbörja förhandlingar om  ett
protokoll  till  konventionen  om  säker
hantering   av   genetiskt   modifierade
organismer (GMO).




Baselkonventionen




Baselkonventionen    är    en     global
konvention,         som         reglerar
gränsöverskridande    transporter    och
slutligt   omhändertagande  av   farligt
avfall.


Vid  konventionens tredje  partsmöte  i
september   1995  beslöts  på   nordiskt
initiativ att i konventionen ta  in  ett
förbud mot export från OECD-länder  till
icke  OECD-länder av farligt avfall  för
återvinning. Sverige har under en  följd
av  år  aktivt  verkat  för  ett  sådant
förbud.  Förbudet träder i kraft  den  1
januari   1998.  Förbud  att   exportera
farligt  avfall  från  OECD-länder  till
icke     OECD-länder    för     slutligt
omhändertagande gäller sedan tidigare.


Målet       för      det      fortsatta
konventionsarbetet   är   primärt    att
förtydliga konventionens definitioner av
farligt avfall för att klart ange  vilka
typer   av   avfall  som   omfattas   av
förbudet.


Andra  frågor som också prioriteras  de
närmaste   åren   är   samarbete   kring
bekämpandet av illegal export och import
av  farligt avfall. Vidare håller man på
att  utarbeta ett protokoll  för  ansvar
och     kompensation     knutet     till
konventionen  för  att reglera  ansvars-
och  ersättningsfrågor  i  händelse   av
olyckor i samband med gränsöverskridande
transporter av farligt avfall.




Miljö och handel




Sambanden  mellan internationell  handel
och    miljöpolitik   har   kommit   att
uppmärksammas alltmer på  senare  år.  I
världshandelsorganisationen WTO finns en
särskild  kommitté om handel  och  miljö
som bl.a. har till uppgift att vid WTO:s
ministerkonferens i Singapore i december
1996  ge  rekommendationer  om  huruvida
ändringar     i     det    multilaterala
handelsregelverket är nödvändiga.


Sverige  har,  liksom  EU,  prioriterat
frågan     om    relationerna     mellan
internationella      miljöavtal      och
handelsreglerna och förespråkar att  ett
särskilt  undantag  för  handelsåtgärder
som     vidtas    inom     ramen     för
miljökonventioner skall införas i  GATT-
avtalet.          Andra          viktiga
diskussionspunkter är handelseffekter av
miljömärkning och marknadstillträde  för
i synnerhet u-länder.


Som EU-medlem är Sverige bunden av EU:s
externa  handelspolitik och kommissionen
för  Sveriges talan i WTO. För att kunna
driva   på   arbetet  i  WTO  samarbetar
Sverige  aktivt  med  andra  likasinnade
medlemsstater och med kommissionen.




OECD:s översyn av Sveriges miljöarbete




OECD påbörjade våren 1995 en översyn  av
Sveriges miljöarbete. Den ingår som  ett
led  i  ett arbete med att se över OECD-
ländernas   miljöarbete  i   stort   som
inleddes  1991. Hittills har  11  länder
granskats.


Översynen  av  Sverige avslutas  i  maj
1996.




Visbykonferensen och miljöministermöte




Sveriges statsminister har inbjudit till
en      regeringschefskonferens      för
Östersjöns randstater som skall hållas i
Visby  den  3-4  maj  1996.  Konferensen
kommer  att  omfatta tre  områden  varav
miljön   runt   Östersjön   utgör   ett.
Konferensen kan i sin miljödel  ses  som
en             uppföljning            av
regeringschefskonferensen i  Ronneby  år
1990    då   endast   miljöfrågor   runt
Östersjön    behandlades.    Konferensen
väntas öppna möjligheter att flytta fram
positionerna  vad  gäller  miljöfrågorna
och  att  knyta samman dessa frågor  med
ekonomisk  utveckling och mellanfolkligt
samarbete runt Östersjön.


Arbetet med att förbereda miljödelen  i
Visbykonferensen     startade      under
sommaren.  Sverige har  tagit  fram  ett
utkast  till deklaration vid konferensen
vilket  just nu håller på att diskuteras
mellan   de   deltagande  länderna.   De
miljöfrågor som Sverige har fört fram är
framför  allt  fortsatt hög prioritering
av       Östersjöprogrammet,      större
uppmärksamhet    åt   gränsöverskridande
vattendrag  och stöd för att  de  länder
som    har   sådana   vattendrag   skall
samarbeta   bättre   om   ett   hållbart
utnyttjande av vattendragen.


Ytterligare   frågor   som   kan   vara
aktuella   är  att  kärnkraftssäkerheten
behöver   höjas,  att  naturvårdsarbetet
måste  utvecklas  och stärkas  samt  att
uthålligt  fiske bör understödjas.  Även
EU:s   Östeuropautvidgning  kommer   att
behandlas. Det närmare innehållet håller
på  att  utformas  via diskussioner  med
våra grannländer runt Östersjön.


Vid Visbymötet kommer Sverige också att
ta   upp   vikten  av  att  alla  länder
ratificerar           1992           års
Helsingforskonvention.


Sverige har inbjudit till ett informellt
miljöministermöte  för   länderna   runt
Östersjön.  Mötet skall  hållas  i  mars
1996.  Avsikten med detta  möte  är  att
inleda  ett  arbete med att ta  fram  en
Agenda  21  för Östersjön. Mötet  kommer
att  ägnas  åt  miljödelen av Visbymötet
samt  åt  ytterligare  åtgärder  som  är
avgörande      för     att      begränsa
miljöbelastningen i Östersjön.




Östersjön




Effekterna  av  de  åtgärder   som   har
vidtagits      för      att       minska
miljöbelastningen     från     Baltikum,
Ryssland   och  Polen  har   ännu   inte
utvärderats.  Det står  dock  klart  att
utsläppen från en del industrier  i  öst
har  minskat på grund av den  ekonomiska
omstruktureringen  vilket  har   tvingat
dessa  industrier att stänga.  Utsläppen
från  jordbruket i öst  torde  också  ha
minskat  av samma anledning. Fortfarande
är dock de största föroreningskällorna i
såväl   öst   som   väst  avloppsvatten,
industrier och jordbruk.


Inom ramen för Helsingforskommissionen,
HELCOM,  utarbetas en tredje rapport  om
tillståndet  i Östersjön. Denna  rapport
som   beräknas  vara  klar  hösten  1996
kommer att innehålla mer omfattande  och
tillförlitliga  uppgifter  än   tidigare
rapporter  om  Östersjön.  Den   närmast
föregående  rapporten  presenterades  år
1990.


Miljömål för Östersjön




Målet   för  Sveriges  miljöinsatser   i
Central-  och  Östeuropa är  att  stödja
miljösamarbetet och vidta  åtgärder  för
att   bevara   och   förbättra   miljön,
särskilt i och kring Östersjön.


För     att     påskynda     Östersjöns
återhämtning  finns sedan  år  1992  ett
åtgärdsprogram  vilket  är  grundat   på
gemensamma prioriteringar av länderna  i
regionen  av  hur Östersjöns  ekologiska
balans bör säkerställas och återställas.
I programmet beskrivs vilka insatser som
bör   vidtas  under  den  kommande   20-
årsperioden    för    att     återställa
Östersjöns  ekologiska  balans.   Utöver
invest-eringsprogrammet   för   de   132
utsläppskällor   som   identifierats   i
programmet, varav ca 100 stycken  ligger
i  de  f.d.  öststaterna, behandlar  det
också behovet av lagar, regleringar  och
väl    fungerande   myndigheter,    ökad
miljömedvetenhet  och   utbildning   hos
befolkningen   samt   kunskapsöverföring
till  länderna  i  öst. Utsläppskällorna
som  tas  upp i programmet är de  objekt
som  man  bedömer  bör  åtgärdas  först.
Utsläppskällorna består framför allt  av
avloppsvatten, industrier och jordbruk.


Inför  Visbykonferensen  kommer  HELCOM
att   ta   fram   en  rapport   om   hur
Östersjöprogrammet har  framskridit  och
vid   vilka   av  de  132  identifierade
föroreningskällorna    som    det    för
närvarande  pågår  investeringar,  vilka
som   inte   längre  anses  vara   stora
föroreningskällor på grund av genomförda
investeringar     och     vid      vilka
föroreningskällor inget ännu har  gjorts
etc.  Denna  rapport  bör  också  ge  en
indikation    om    i    vilka     delar
Östersjöprogrammet behöver  kompletteras
och    i    vilka   delar   som   större
ansträngningar måste göras. Det är bl.a.
uppenbart att arbetet framöver inte bara
kan  avse de stora punktutsläppen -  hot
spots  -  utan  att  uppmärksamhet  även
måste  ägnas  de  många  medelstora  och
mindre   utsläppskällorna  och   diffusa
utsläpp.


EU:s Östeuropautvidgning




Vissa  länder  i Central- och  Östeuropa
har  tecknat associationsavtal  med  EU.
Avtalen innebär ett närmande till EU och
därmed  till  de miljöregler  som  finns
inom   EU.   En  anpassning  till   EU:s
miljöregler för dessa länder kommer  att
vara  ett stort steg mot en bättre miljö
i och kring Östersjön.


En  diskussion  har förts  om  huruvida
undantag från EU:s miljöregler bör  vara
möjliga för dessa länder när och  om  de
blir  medlemmar  i EU. Sverige  bör  som
utgångspunkt  för sitt  EU-arbete  verka
för att de skall uppfylla alla EG-regler
på miljöområdet. Så korta övergångstider
som  möjligt skall eftersträvas. För att
detta skall vara möjligt stödjer Sverige
redan      genom     sitt     bilaterala
miljösamarbete dessa länders  successiva
närmande till EG:s miljöregler.  Sverige
bör  också  driva  att EG-stöd,  framför
allt     inom     ramen     för     EU:s
östbiståndsprogram   Phare    respektive
Tacis,  i   större utsträckning  används
till detta ändamål.


Sverige  bör också verka för  att  EU:s
finansiella   stöd  till  Central-   och
Östeuropa  i  ökad utsträckning  används
till  investeringar  som  kan  förbättra
miljön. Sverige har även medverkat  till
att  miljön  blev ett av de prioriterade
områdena i Tacis-programmet när reglerna
för   hur  detta  program  skall   kunna
användas nyligen reviderades.


Bistånd




Vid   många  av  de  identifierade   132
föroreningskällorna,                   i
Östersjöprogrammet,  kan   investeringar
svårligen    finansieras   enbart    med
nationella  medel.  Multilateralt  eller
bilateralt stöd är i dessa fall ofta  en
förutsättning  för  att  en  investering
skall  kunna  komma till stånd.  Sverige
deltar     genom    Sida    i    direkta
investeringar i ett tiotal olika projekt
vid  reningsverk. För budgetåret 1995/96
har  169  miljoner  kronor  avsatts  för
miljöåtgärder  i Central- och  Östeuropa
med  tyngdpunkt  på  Östersjöprogrammet.
Därtill  kommer 83 miljoner  kronor  för
kärnsäkerhet  och  strålskydd   och   50
miljoner     kronor     till     NUTEK:s
energieffektiviseringsprogram.


På  initiativ av de nordiska miljö- och
finansministrarna utarbetade en  nordisk
ad  hoc-grupp  i början av  år  1995  en
rapport   om  miljöinsatser  i   Nordens
närområde. Rapporten har diskuterats vid
ett  flertal  tillfällen i den  nordiska
kretsen under året, och i oktober  månad
togs  ett  beslut om att på försöksbasis
inrätta en nordisk facilitet för   mjuk 
finansiering av miljöinsatser i Östersjö-
och  Barentsregionen främst  i  form  av
gåvomedel. Faciliteten kommer att knytas
till             det            nordiska
miljöfinansieringsbolaget  (NEFCO).  Den
kommer att  under år 1996 bidra med  9,7
miljoner  danska kronor till faciliteten
vilken  skall  användas för finansiering
av projekt som bidrar till genomförandet
av   Östersjö-   och  Barentsprogrammen.
Därutöver  har under hösten även  tagits
beslut    om   att   fördubbla   NEFCO:s
grundkapital till 80 miljoner ecu.


Det fortsatta arbetet för miljön i och
kring Östersjön




Att   stödja  en  miljömässigt   hållbar
utveckling  i  Central-  och  Östeuropa,
särskilt i och kring Östersjön, samt att
återställa  den  ekologiska  balansen  i
Östersjön   är   centrala    frågor    i
regeringens politik. För att kunna driva
dessa  frågor vidare har såsom  tidigare
nämnts inbjudan gjorts till en regerings
chefskonferens i Visby i maj 1996.


Sverige   kommer  att  verka  för   att
centrala      inslag      blir      EU:s
Östeuropautvidgning,  minskade   utsläpp
från   trafikområdet  inklusive  sjöfart
samt  minskade utsläpp från  jordbruket.
Vad  gäller Östeuropautvidgningen är det
viktigt  att inträdet i EU  kan  ske  så
snart  som möjligt. För att detta  skall
vara  möjligt krävs omfattande  insatser
för    bl.a.   tillnärmning   av    EU:s
miljöregler.  En  anpassning  till   och
implementering  av EU:s miljöregler  för
dessa  länder  kommer att  innebära  ett
stort   steg   framåt   för   miljön   i
Östeuroparegionen.


1974  års  och  1992 års konvention  om
skydd   av   Östersjöns   marina   miljö
(Helsingforskommissionen, HELCOM) är den
grundläggande      konventionen      för
miljöarbetet  i  och  kring   Östersjön.
Konventionen  omfattar  alla  former  av
havsföroreningar.  Sverige  kommer   att
verka   för   att  1992  års  konvention
ratificeras    av   alla   kontrakterade
länder.  Ryssland, Polen,  Litauen  samt
Danmark   är  de  länder  som  kvarstår.
Vidare kommer Sverige att verka för  att
ett  bindande  annex  till  konventionen
utarbetas   vad   gäller  miljövänligare
jordbruk.


Sverige kommer också att verka för  att
den    strategi   för   att    förbättra
mottagningsanordningar för fartygsavfall
som  nyligen har tagits fram inom  ramen
för HELCOM genomförs snabbt. Finansiellt
stöd  kan eventuellt behöva lämnas  till
de baltiska länderna, Polen och Ryssland
för     att    strategin    skall    bli
framgångsrik.


Sverige  kommer  även  fortsättningsvis
att  ha  en hög profil och vara drivande
vad  gäller  HELCOM:s  arbete  och  även
stödja  Baltikums, Rysslands och  Polens
möjligheter   att  följa   konventionens
intentioner.


Vad  gäller  Östersjöprogrammets  olika
inslag   pågår  en  diskussion  om   att
eventuellt komplettera Östersjöprogammet
med      nya     s.k.     hot     spots.
Grundinställningen  från   Sverige   vad
gäller  Östersjöprogrammet  är  att  det
hittills har varit framgångsrikt och att
det  är  viktigt  att  få  ett  fortsatt
politiskt     åtagande    vad     gäller
genomförandet av programmet.




Nordsjön




Problembilden     i     Nordsjön      är
mångfacetterad, till stor  del  beroende
på  att  området är tätbefolkat,  starkt
industrialiserat, på sina håll  har  ett
intensivt  jordbruk, är exploaterat  med
avseende  på utvinning av olja  och  gas
samt   utgör  ett  av  världens   tätast
sjötrafikerade hav.


Sverige  har  under  lång  tid  arbetat
aktivt    inom   flera   internationella
konventioner som berör Nordsjöns miljö.


De  s.k. Nordsjökonferenserna utgör  en
viktig del i detta arbete. Sommaren 1995
undertecknade           Nordsjöländernas
miljöministrar   den   fjärde    Nordsjö
deklarationen.  I  deklarationen   anges
gemensamma  mål  som  syftar  till   att
väsentligen  förbättra  Nordsjöns  miljö
inom  flera  olika områden. Målen  skall
uppnås   genom  nationella  åtgärder   i
respektive land.


För  att  uppnå  många av  de  mål  som
beslutades  i Nordsjökonferensen  kommer
att  krävas både nationella åtgärder och
ett  samfällt  agerande  i  flera  olika
regionala   och  internationella   organ
såsom FAO, EU, IMO och MARPOL. Oslo- och
Pariskonventionen (OSPAR)  har  dessutom
ett särskilt ansvar i detta avseende för
att    konkretisera    många    av    de
övergripande   mål  som  beslutades   på
konferensen.  Både EU och  OSPAR  kommer
dessutom  att  utgöra de organ  som  kan
erbjuda det organisatoriska ramverk  som
krävs  för  effektivt  genomförande   av
åtgärderna.


Generellt  gäller  för  de  flesta   av
Nordsjöländerna  att de  uppsatta  målen
inte    uppnåtts   inom    de    angivna
tidsramarna.


Det  svenska arbetet med att  förbättra
den  marina miljön i Nordsjön  fokuseras
på  åtgärder för att minska utsläppen av
miljögifter.     I     det     regionala
Nordsjöarbetet, inom ramen för den  s.k.
Nordsjökonferensen, har  man  formulerat
målet  att  inom 25 år få ner  utsläppen
till oskadliga nivåer eller nollnivåer.


1990 beslöt sig Nordsjöstaterna för att
arbeta  fram  ett gemensamt program  för
att  bevara den biologiska mångfalden  i
Nordsjön.  Särskilt  sälar,  havs-   och
kustfåglar  skulle skyddas.  Fortfarande
saknas  dock  ett gemensamt program  för
skydd av Nordsjöns arter. Sverige verkar
för  att  ekologiska mål  upprättas  för
Nordsjön och dess kuster.


Det fortsatta Nordsjöarbetet kommer att
ske   inom   ramen   för   en   speciell
Nordsjökommitté,    vars     sekretariat
handhas       av      Norge.       Nästa
Nordsjökonferens, som beräknas  äga  rum
under perioden år 2000-2002, kommer  att
äga rum i Norge.




Sverige och miljöarbetet i EU




Utgångspunkter




Det svenska miljöpolitiska arbetet i  EU
grundar   sig   på  den   strategi   som
regeringen   i   mars   redovisade   för
riksdagen       (skr.      1994/95:167).
Huvuduppgiften  är  att  arbeta  för  en
långsiktigt hållbar utveckling i  Europa
i    linje    med   slutsatserna    från
Riokonferensen. Regeringen  redovisar  i
skrivelsen  fyra prioriterade sakområden
som  ligger  till grund för det  svenska
miljöarbetet i EU:




-     Kampen    mot    försurning    och
klimatförändringar.




- Arbetet för kretsloppsanpassning.




-  En  höjd ambitionsnivå när det gäller
kemikaliekontroll   och   minskad    an-
vändning av bekämpningsmedel.




- Bevarandet av biologisk mångfald.




Miljöarbetet i EU under 1995




Någon samlad politik för att komma  till
rätta  med  problemen med försurning  av
mark   och  vatten  har  tidigare   inte
funnits inom EU. Sverige begärde  därför
vid   miljörådsmötet  i  mars  1995  att
kommissionen skulle ta fram en  särskild
strategi mot försurning. Begäran mottogs
positivt   och   kommissionen   har   nu
påbörjat  detta  arbete,  som  sker  med
bistånd från svensk expertis. En  första
redogörelse från kommissionen lades fram
vid   miljörådsmötet  i  december  1995.
Rådet  beslöt  att  kommissionen  senast
första  halvåret 1997 skall ta  fram  en
genomarbetad  strategi för  att  få  ner
utsläppen till vad naturen tål.


Sverige fick i medlemskapsförhandlingar
fyraåriga övergångslösningar för de  EG-
direktiv  som  rör bl.a.  klassificering
och   märkning  av  farliga  ämnen   och
preparat samt begränsning av saluförande
och  användning  av farliga  ämnen.  Vid
miljörådsmötet   i  mars   1995   lovade
kommissionen att påbörja den översyn  av
EG-lagstiftningen på dessa  områden  som
skall  ske  enligt anslutningsfördraget.
Enligt  kommissionen är en  utgångspunkt
för   översynen  att  inget  medlemsland
skall  behöva  sänka sina krav.  Arbetet
har   påbörjats  i  expertgrupper  under
kommissionen.


Efter  ett  nordiskt  initiativ  enades
EU:s miljöministrar vid miljörådsmötet i
juni   om  att  det  principbeslut   som
fattats av Baselkonventionens parter  om
att   förbjuda  avfallstransporter  till
länder utanför OECD i sin helhet bör tas
in  i  konventionstexten. EU-linjen blev
framgångsrik    vid   det    möte    med
Baselkonventionens parter som ägde rum i
september,  och EU:s miljöministrar  har
därefter  enats  om att  principbeslutet
också  skall tas in i rådets  förordning
(EEG) 259/93 om övervakning och kontroll
av avfallstransporter.


Efter ett långvarigt arbete fattades  i
juni  beslut  om en gemensam  ståndpunkt
beträffande   en   ny   förordning    om
förbättrad   tillämpning  inom   EU   av
konventionen  om  internationell  handel
med vilda djur och växter.


Sverige har under året delredovisat  de
områden   som   skall   ingå    i    ett
sammanhängande   nät   av    skyddsvärda
naturområden  i  Europa  (Natura  2000).
Sverige  har också understrukit  behovet
av  att stödja naturvården i de öst- och
centraleuropeiska länderna.


Under   året   har  EU-kommissionen   i
samarbete med medlemsländerna tagit fram
förslag till hur gemensamma miljöprojekt
skulle   kunna   genomföras   av   flera
medlemsländer  tillsammans,  s.k.  Joint
Environmental Projects (JEPS). Syftet är
att projekten skall förstärka gemensamma
och  mer  koordinerade  investeringar  i
infrastruktur     på     vatten-     och
avfallsområdena.


Enligt    förslaget   bör   JEPS    ges
finansiellt stöd på samma sätt som trans-
europeiska nätverk för infrastruktur  på
transport-,         energi-          och
telekommunikationsområdena  nu  ges  EU-
stöd.  Sverige deltar aktivt  i  arbetet
med   JEPS  utifrån  målsättningen   att
pilotprojket bör komma i gång  så  snart
som möjligt och att de ges stöd på minst
lika   förmånliga  villkor   som   andra
infrastrukturprojekt.


EU:s  femte miljöhandlingsprogram,  som
antogs  år 1992 och avser perioden  fram
till  år 2000, är för närvarande föremål
för  översyn.  Europeiska gemenskapernas
kommission  har  bl.a.  med   hjälp   av
medlemsstaterna   gått   igenom    läget
beträffande genomförandet. Arbetet visar
att  framsteg  gjorts på flera  områden,
men    att    detta    långtifrån     är
tillräckligt.      Utvecklingen       på
transportområdet framhålls som  särskilt
oroande.  Ett beslut i rådet  avses  bli
fattat under år 1996.


Det fortsatta arbetet i EU




Arbetet i EU under år 1996 kommer i stor
utsträckning     att     inriktas     på
regeringskonferensen  om   ändringar   i
fördragen,   som  skall  inledas   under
våren. Sverige har under förberedelserna
för    konferensen   understrukit    att
miljöfrågorna  måste  tas  upp  vid   en
diskussion  om fördragsändringar.  Bland
annat    arbetar   Sverige    för    att
Riokonferensens  slutsatser  om  hållbar
utveckling  bör  avspeglas  i  fördragen
samt  att miljöaspekterna på ett  bättre
sätt  skall  integreras i  arbetet  inom
andra politikområden, som t.ex. jordbruk
och  trafik.  I  den slutliga  rapporten
från  den  s.k. reflektionsgruppen,  som
förberett        dagordningen        för
regeringskonferensen,     har      också
miljöfrågorna fått en framträdande roll.


En  annan övergripande fråga av  mycket
stor   betydelse  är  arbetet  med   att
förbereda ett framtida medlemskap för de
central- och östeuropeiska länder som nu
har     associationsavtal    med     EU.
Kommissionen har inlett ett  arbete  med
att se över hur dessa länder skall kunna
anpassa sig till EU:s miljökrav. Det  är
från svenska utgångspunkter viktigt  att
verka för att detta arbete prioriteras.


Sammanfattning av motionerna




I  kommittémotion Jo12  (mp)  yrkande  5
anförs att de medel som riksdagen, efter
förslag    i   proposition   1994/95:160
Sveriges  samarbete  med  Central-   och
Östeuropa,   anvisat   till   stöd   för
åtgärder  för att förbättra miljön  inte
räckt  till  de  nödvändiga  insatserna.
Såväl       på       det      informella
miljöministermötet i mars  1996  som  på
Visbykonferensen i maj  kommer  man  att
diskutera  ytterligare  kostnadskrävande
insatser. Ju längre nödvändiga  åtgärder
fördröjs, desto högre kommer kostnaderna
att   bli.  Mot  denna  bakgrund   begär
motionärerna  att regeringen  återkommer
till   riksdagen  med  förslag  om   att
ytterligare   medel  anvisas   för   att
säkerställa miljösamarbetet med de forna
öststaterna runt Östersjön och  för  att
öka kärnsäkerheten i Östeuropa.


Yrkande  1  i kommittémotion  Jo14  (v)
berör  i  delar frågor som  faller  inom
utrikesutskottets      beredningsområde.
Motionärerna   framhåller   bl.a.    att
regeringens skrivelse i den del som  ger
en   redovisning  av  FN:s  miljöprogram
endast i allmänna ordalag redovisar  att
viktiga    svenska   initiativ    tagits
beträffande   militären   och    miljön,
kvinnor  och  miljön m.m.  Enligt  deras
uppfattning  hade  det varit  värdefullt
med  en mera utförlig redovisning av det
svenska agerandet.


I  samma yrkande påpekas också att  den
globala  bristen på rent vatten redan  i
dag  är  ett allvarligt hot mot världens
livsmedelsförsörjning;   konstbevattning
och  sjunkande  grundvattennivåer  leder
till  försaltning och förstörda  jordar.
Enligt  motionärernas  uppfattning   bör
regeringen ta fram en strategi  för  hur
Sverige  skall  agera i  internationella
fora   vad   avser   frågor   som    rör
vattenhantering.


I  yrkande  1  (berörd del) konstateras
också  att  vissa  utsläpp  i  Östeuropa
minskar.  Detta  beror  emellertid  till
stor  del  på  att verksamheter  tvingas
stänga  på grund av bristande lönsamhet.
Både av arbetsmarknadsskäl och miljöskäl
finns det nu behov av en  gigantisk  och
kraftfull     satsning    på     svenska
miljöinvesteringar i Östeuropa.  Bara  i
vårt närområde - Baltikum, Ryssland  och
Polen   -   finns   det  potential   för
miljardinvesteringar  i  ny  teknik  och
kunskap.   Dylika  skulle   skapa   både
arbetstillfällen och bättre miljö i alla
inblandade stater.


Centerns kommittémotion Jo15 innehåller
bl.a.  yrkanden om redovisningen av  det
svenska agerandet på internationell nivå
i   miljöfrågor  (yrkande  3)   och   om
förberedelserna    inför    det     s.k.
Visbymötet (yrkande 4).


I  det första av dessa yrkanden framför
motionärerna   kritiska  synpunkter   på
regeringens   beskrivning  av   Sveriges
agerande i internationella fora. Det  är
svårt  att med enbart  regeringens egna,
uppskattande,  ord se hur  andra  stater
agerat  och  få  en  uppfattning  om  på
vilket sätt Sverige  kan anses ha  gjort
de   för  frågan  avgörande  insatserna.
Motionärerna  yrkar  att  det  bör   ges
regeringen  till känna att en  tydligare
redovisning görs framgent av det svenska
agerandet på internationell nivå.


Förberedelsearbetet  inför   den   s.k.
Visbykonferensen                  mellan
Östersjöstaternas  regeringschefer   tas
upp  i motionens yrkande 4. Motionärerna
framför där uppfattningen att regeringen
misslyckats  med att få till  stånd  ett
förberedande miljöministermöte. De anser
att    konsekvensen   därav   blir   att
miljödelen   av  Visbykonferensen   blir
svagare  och sämre förankrad än vad  som
ursprungligen  var  planerat,   eftersom
fortsatta  åtgärder på flera  sakområden
är  beroende  av  det  numera  inställda
miljöministermötet.  Riksdagen  bör  mot
denna   bakgrund  ge  till   känna   att
regeringen  skyndsamt  återkommer   till
riksdagen  med  en  redovisning  av  hur
Visbymötet   genomförts  och   hur   man
hanterar den i motionen nämnda bristen i
planeringen.


Utrikesutskottets överväganden




Miljöhoten måste mötas gemensamt av  det
internationella samfundet. Det är därför
angeläget   att  internationella   avtal
träffas  och  följs samt att  samarbetet
såväl  regionalt som globalt fortlöpande
utvecklas.   Utskottet   har    tidigare
framhållit den vikt det härvidlag fäster
vid    ett    resultatinriktat   svenskt
engagemang     för     att      motverka
miljöförstörelse och för  att  förbättra
miljön.


I   föreliggande  skrivelse   redovisas
tillståndet    i    miljön    och    det
miljöpolitiska arbetet under år 1995. Av
det   avsnitt  i  skrivelsen   som   rör
internationella förhållanden framgår att
arbetet  med  de  globala miljöfrågorna,
t.ex.     föroreningen     av     haven,
klimatfrågan,   ozonskiktet   och    den
biologiska  mångfalden, har krävt  ökade
insatser   under  året,   vilket   också
inneburit att framsteg gjorts.


I  motion Jo15 (c) yrkande 3 anförs att
regeringen    i   kommande    skrivelser
tydligare   bör  redovisa  det   svenska
agerandet   på   internationell    nivå.
Motsvarande krav framförs i motion  Jo14
(v) yrkande 1 (berörd del).


Regeringens skrivelse täcker ett  mycket
brett    område,   och   den   behandlar
miljöfrågor  alltifrån ett  lokalt  till
ett   globalt  perspektiv.   Mot   denna
bakgrund     anser     utskottet     att
detaljeringsgraden  i  redovisningen  är
väl avvägd. Utskottet konstaterar vidare
att  regeringen i olika sammanhang givit
redogörelser  av  det slag  motionärerna
efterlyser. Således redovisas exempelvis
årligen  i  den s.k. blåboken  ( Förenta
Nationernas   generalförsamling   19XX. 
Aktstycken          utgivna           av
utrikesdepartementet.  Ny   serie   I:A)
Sveriges           insatser            i
generalförsamlingsarbetet.        Frågor
rörande   behandlingen  av   miljö   och
hållbar   utveckling  inom   FN-systemet
behandlas  även i regeringens  skrivelse
1995/96:40     FN    inför    framtiden.
Regeringen    har   också     i    olika
propositioner   och   skrivelser    till
riksdagen,    senast    i    proposition
1995/96:42   om  godkännande   av   FN:s
konvention     för     bekämpning     av
ökenspridning,     redovisat     svenskt
agerande    på   olika   specialområden.
Miljöfrågorna         inför         EU:s
ministerkonferens 1996 (IGC) behandlas i
regeringens   skrivelse  1995/96:30.   I
föreliggande skrivelse säger  regeringen
att den har för avsikt att i en särskild
skrivelse, som beräknas bli lämnad  till
riksdagen våren 1996, redovisa  sin  syn
på  arbetet med de globala miljöfrågorna
och strävan mot en hållbar utveckling. I
årets    propositionsförteckning     har
regeringen  även anmält en skrivelse  om
Sveriges                 internationella
utvecklingssamarbete     för     hållbar
utveckling, vilken, enligt vad utskottet
erfarit,   bl.a.   kommer   att   beröra
miljöfrågor.


Mot  denna bakgrund anser utskottet att
det   är   obehövligt  att   tillmötesgå
motionärernas      krav      på      ett
tillkännagivande.


I  motion Jo15 (c) yrkande 4 krävs  att
regeringen  skyndsamt  återkommer   till
riksdagen med en redovisning av hur  det
s.k.   Visbymötet  genomförts  och   hur
regeringen   hanterar  vad  motionärerna
anser vara brister i planeringen.


Utskottet  utgår från att  regeringen  i
kommande  redovisningar av  miljöarbetet
följer   upp   vad  som  i  föreliggande
skrivelse sägs om Visbymötet och  därvid
redogör för de resultat som framkommer.


Inom ramen för Helsingforskommissionen,
HELCOM,  utarbetas  för  närvarande   en
tredje   rapport    om   tillståndet   i
Östersjön.  Denna rapport, som  beräknas
vara  klar hösten 1996, kommer att  vara
mera  omfattande  än närmast  föregående
rapport  från  1990. Utskottet  har  vid
föredragning i detta ärende erfarit  att
ett  miljöministermöte planeras äga  rum
till  hösten, vid vilket såväl rapporten
om    tillståndet   i   Östersjön    som
resultaten  från  Visbykonferensen   kan
beaktas.


Utskottet menar mot denna bakgrund  att
motionen  inte  behöver föranleda  någon
riksdagens åtgärd.


I   flera  motioner  berörs  frågor  med
anknytning   till   Östersjön.   Sålunda
anförs bl.a. i motion Jo14 (v) yrkande 1
(berörd  del)  att  miljösituationen   i
Bottenviken    och    Bottenhavet    bör
uppmärksammas.


Med   anledning  härav  får   utskottet
konstatera  att regeringen i  skrivelsen
talar  om hela innanhavet Östersjön  och
att   skrivelsen   innehåller   konkreta
uppgifter  om förhållandena i  Bottniska
viken.   Utskottet   utgår   från    att
regeringen  i  Östersjösammanhang   även
fortsättningsvis beaktar förhållandena i
Bottenhavet och Bottniska viken.


Mot   bakgrund  av  det  anförda  anser
utskottet  att motionärernas önskemål  i
detta  avseende  redan  kan  anses  vara
tillgodosedda.


I  samma  yrkande begärs att  regeringen
tar  fram  en  strategi för hur  Sverige
skall  agera i internationella fora  vad
avser frågor som rör vattenhantering.


I  anledning  av yrkandet i  denna  del
noterar  utskottet att miljöministern  i
ett  frågesvar i riksdagen den  21  mars
1994   redovisat  regeringens   syn   på
lämplig  strategi  för  att  komma  till
rätta  med  problem rörande  den  marina
miljön.  Miljöministern  anförde  därvid
bl.a.  att  erfarenheten  pekar  på  att
regionala  havsmiljöavtal,  sådana   som
Helsingforskonventionen,   har    större
förutsättningar att bli framgångsrika än
avtal  med  global  täckning.  Regionala
olikheter och skilda förutsättningar att
klara  miljöbelastning, bl.a. mellan  i-
länder och utvecklingsländer, talar  för
regionala  avtal. Sverige har  därför  i
internationella sammanhang i första hand
prövat  möjligheten att  få  till  stånd
regionala  avtal. På detta sätt  har  vi
under  många  år  agerat internationellt
för  att  förbättra  skyddet  av  havet,
bl.a.   mot  utsläpp  från  landbaserade
källor.  Detta  har  främst  skett  inom
ramen    för    Helsingforskommissionen,
Pariskommissionen    och    den     s.k.
Nordsjökonferensen.


Miljöministern framhåller emellertid  i
sitt  svar  att satsningen på  regionala
avtal    inte   utesluter   en    global
konvention. Hon nämner också  att  visst
gemensamt  nordiskt agerande  förekommit
när  det  gäller  en global  konvention.
Regeringens   bedömning  är   dock   att
möjligheten  att  enas om  ett  allmänt,
globalt,  juridiskt bindande  instrument
för   skyddet   av  havsmiljön,   utöver
havsrättskonventionen som trädde i kraft
i slutet av 1994, är mycket liten.


Utskottet  noterar i sammanhanget  att,
sedan  miljöministern lämnade sitt svar,
UNEP  vid sitt möte i Washington  hösten
1995       antagit      ett      globalt
handlingsprogram  för  reglering  av  de
landbaserade aktiviteternas påverkan  på
den marina miljön. Utskottet konstaterar
också  att regeringen under våren kommer
att  förelägga riksdagen en  proposition
om      Sveriges     tillträde      till
havsrättskonventionen.


Det  finns  inte någon global  strategi
för   skydd   av  färskvattenresurserna,
trots  att dessa i allt högre grad hotas
av  miljöförstöring och överutnyttjande.
Vid   1994  års  session  av  CSD  (FN:s
kommission   för   hållbar   utveckling;
Commission  on Sustainable  Development)
tog  Sverige  därför initiativ  till  en
utvärdering      av      de      globala
vattenresurserna genom vilken de globala
vattentillgångarna och deras utnyttjande
skall  klarläggas. Avsikten  är  att  de
framkomna   resultaten   skall    utgöra
underlag för ett förslag till en  global
strategi  och  för  åtgärder   för   ett
hållbart         utnyttjande          av
vattenresurserna. Enligt  vad  utskottet
erfarit    har   Stockholm   Environment
Institute  (SEI) fått i  uppgift  att  i
nära samverkan med berörda FN-organ göra
utvärderingen, vilken skall  presenteras
vid      CSD     1997     inför     FN:s
generalförsamlings specialsession 1997.


Miljödepartementet  har   (Ds   1995:83)
angivit att Sverige prioriterar följande
frågor   för  att  uppnå  ett   hållbart
utnyttjande av färskvattenresurser:




-  Den globala vattenstrategin bör  inte
isolerat   omfatta   dricksvatten    och
sanitet utan även t.ex. frågor om vatten
för   jordbruksändamål  och  vatten  för
industriella ändamål. Samtliga sektorers
behov      och      utnyttjande       av
vattenresurserna bör beaktas.




-  Det  är viktigt att samverkan  mellan
effekter   på  mark,  luft  och   vatten
analyseras.




-    I    ljuset    av    den    globala
vattenutvärderingen inför CSD  1997  kan
det  finnas  anledning att se  över  det
internationella  regelsystemet  och  det
globala        samarbetet       gällande
färskvattenfrågor.




Avsikten med det miljömål som finns  för
det  svenska biståndet är att  integrera
miljöaspekterna i allt  bistånd  så  att
det  i sin helhet bidrar till en hållbar
utveckling.   Detta  gäller   både   det
bilaterala    och   det    multilaterala
biståndet. Inom biståndet görs  insatser
vad  avser  såväl  marin  miljövård  som
vattenresurser.


I      samband      med      Stockholms
vattensymposium i augusti 1995  föreslog
UNDP  och  Världsbanken att ett   Global
Water  Partnership  (GWP) skulle bildas.
Utgångspunkten   var  att   den   ökande
insikten att färskvatten är en bristvara
och  att  utnyttjandet av  denna  resurs
måste  utgå  från tillgången  därav  och
inte,  som hittills, enbart efterfrågan.
Syftet  är främst att stödja den fattiga
majoriteten av världens befolkning genom
att   medverka   till   en   effektivare
användning av världens vattenresurser  i
enlighet med de riktlinjer som  anges  i
Agenda 21.


Vid   ett   möte  som  arrangerades   i
samarbete   mellan   Sida,   UNDP    och
Världsbanken  i Stockholm  i  början  av
december 1995 uttrycktes ett starkt stöd
för  förslaget  att bilda  GWP  som  ett
förstärkt nätverk. Vid mötet deltog  ett
sjuttiotal   representanter   från    54
multilaterala       och       bilaterala
biståndsorganisationer,         enskilda
organisationer, yrkesorganisationer  och
utvecklingsländer. Sida åtog sig att stå
som  värd för det sekretariat som kommer
att samordna GWP:s inledande verksamhet.
Finansiella    bidrag    till     övriga
aktiviteter    väntas     från     andra
biståndsgivare, främst Världsbanken. GWP
kommer  att  arbeta med att öka  utbytet
mellan givare och andra intressenter för
att samordna riktlinjer och policies för
nyttjande av vatten.


För  Sveriges del innebär, som framhålls
i regeringens skrivelse 1994/95:167, EU-
medlemskapet nya möjligheter att delta i
det  europeiska arbetet. Det skapar även
nya   förutsättningar  när  det   gäller
sättet    att    arbeta   med    globala
miljöfrågor.  Inom  EU  förhandlas  ofta
fram gemensamma ställningstaganden inför
agerande    i    olika   internationella
sammanhang.  Det har, enligt  utskottets
uppfattning,    stor    betydelse    vid
förhandlingar  i globala sammanhang  att
EU  enat  kan  driva en linje  som  nära
överensstämmer med svenska intressen.


Enligt vad utskottet erfarit pågår  ett
arbete   med  att  ta  fram  en   svensk
hållning  i frågor som rör EU:s framtida
vattenpolicy. Syftet är att utarbeta  en
principiell  bas för svensk  hållning  i
framtida    diskussioner   om   kommande
direktiv  eller revidering av befintliga
direktiv.


Utskottet  vill betona  vikten  av  att
arbetet   med  frågor  rörande   vatten,
främst färskvatten, är mycket angeläget.
Utskottet  anser  därför  det  vara   av
central   betydelse  att   det   svenska
agerandet  på  området  utgår  från   en
genomarbetad  grundsyn. Det  arbete  som
pågår,  vad  avser såväl  planering  som
genomförande, synes ligga  väl  i  linje
härmed.


Enligt utskottets uppfattning kan motion
Jo14 (v) yrkande 1, i den del som rör en
strategi för hur Sverige skall  agera  i
internationella  fora vad  avser  frågor
som  rör vattenhantering, anses besvarad
med vad utskottet ovan anfört.


I  motionerna Jo12 (mp) yrkande  5  och
Jo14 (v) yrkande 1 (delvis) reses frågor
om   omfattningen  av   insatserna   för
miljösamarbetet inom ramen för  Sveriges
samarbete  med staterna i  Östeuropa.  I
den förstnämnda motionen behandlas också
frågan om kärnsäkerhet.


Utskottet  vill  med  anledning   härav
inledningsvis  konstatera  att   en   av
målsättningarna    för    det    svenska
samarbetet  med Central-  och  Östeuropa
från  första början har varit att stödja
åtgärder   för  att  förbättra   miljön.
Åtgärderna  har främst syftat  till  att
höja kärnsäkerheten, främja vattenrening
och      motverka      luftföroreningar.
Miljösamarbetet    har    också    varit
prioriterat   i   det   regionala    och
internationella samarbetet.


Redan   för   perioden  1990/91-1994/95
anvisades omkring en miljard kronor  för
miljöinsatser i Central- och  Östeuropa.
De största insatserna har utformats inom
ramen för det av Helsingforskommissionen
(HELCOM)   utarbetade  åtgärdsprogrammet
för   Östersjön.  Där  spelar  även  det
nordiska    finansieringsbolaget     för
miljöinvesteringar (NEFCO),  som  bidrar
med    finansiering   av   företag   som
tillverkar      miljöutrustning      och
tillhandahåller miljötjänster i Central-
och Östeuropa, en viktig roll.


Sedan  ett nytt program om totalt  fyra
miljarder kronor inrättats för  Sveriges
samarbete  med  Central-  och  Östeuropa
under  budgetåren 1995/96-1998, varav  1
718  miljoner  kronor för det  förlängda
budgetåret 1995/96 (18 månader; av detta
belopp  kanaliseras 502 miljoner  kronor
via   EU),  har  ytterligare  medel  för
miljöinsatser anvisats.


Mot     bakgrund    av    det    växande
investeringsbehovet  har   det   ansetts
befogat att på miljöområdet ge möjlighet
till   investeringsstöd  på   förmånliga
villkor.  För budgetåret 1995/96  anslås
ca   120   miljoner  kronor  för  sådana
investeringar, i första hand inom  ramen
för  det  av Östersjöstaterna  gemensamt
antagna   Östersjöprogrammet.  Prioritet
skall    ges    åt   anläggningar    för
avloppsrening,         men          även
luftreningsåtgärder  skall  kunna  komma
till   stånd  om  sådana  insatser   kan
möjliggöras  via  bl.a. samfinansiering.
Ett     betydande    engagemang     från
finansieringsinstitutioner           som
Världsbanken  och EBRD utgör  en  viktig
förutsättning   för  ett   framgångsrikt
miljöarbete,      inte      minst      i
Östersjöregionen.  Sammanlagt  har   169
miljoner     kronor    anslagits     för
miljöinsatser   (exklusive   medel   för
kärnsäkerhetshöjande åtgärder).


Som  utskottet  tidigare  anfört  (bet.
1994/95:UU16)   är  det  en   realistisk
utgångspunkt   för  de   internationella
insatserna  på kärnsäkerhetsområdet  att
de  aktuella  kärnkraftsreaktorerna  för
närvarande  spelar en betydande  roll  i
elförsörjningen och att  de  därför  kan
behöva  drivas  flera år  framöver.  Det
står  samtidigt klart att inga insatser,
varken      från      svenskt      eller
internationellt  håll, görs  i  central-
och  östeuropeiska kärnkraftverk för att
förlänga   deras   tekniska   livslängd.
Syftet är uteslutande att åstadkomma  en
så   säker  driftsituation  som  möjligt
under  den  överblickbara tid som  dessa
verk   måste   drivas   på   grund    av
energisituationen  i   berörda   stater.
Parallellt  med  säkerhetssatsningar   i
kärnkraftverk är det mot denna  bakgrund
angeläget att hjälpa staterna i Central-
och   Östeuropa  att  planera  för   och
utveckla    alternativ,    säker     och
miljöanpassad    energiproduktion    och
framför  allt att åstadkomma effektivare
och resurssnålare energianvändning. Sida
har   att   utarbeta  förslag   avseende
energiinsatser i Central- och Östeuropa.
Riksdagen  har för innevarande  budgetår
sammantaget  anvisat 83 miljoner  kronor
för kärnsäkerhet och strålskydd.


Utöver   169   miljoner   kronor    för
miljöinsatser och 83 miljoner kronor för
kärnsäkerhetshöjande    åtgärder     har
anvisats  25 miljoner kronor för  NEFCO.
Totalt utgör dessa poster i dag ca 16  %
av    hela    samarbetsramen   exklusive
kärnsäkerhet   eller   ca   27   %    om
kärnsäkerheten inkluderas.


Enligt   vad   utskottet  erfarit   vid
föredragning i ärendet har Sida  nyligen
på  uppdrag av regeringen överlämnat  en
skrivelse  med  förslag på investeringar
till  ett  värde av 120 miljoner  kronor
att beslutas under innevarande budgetår.
Det  kan  i  sammanhanget tilläggas  att
riksdagen  beslutat medge en fördubbling
av    kapitalet   i   NEFCO    för    en
sexårsperiod. För Sverige innebär  detta
en kostnad på omkring 25 miljoner kronor
per  år.  Försöksverksamhet skall  också
inledas    med   en   särskild   nordisk
institution   för   samfinanisering   på
förmånliga  villkor med  internationella
finansieringsinstitutioner. Den  svenska
kostnaden  beräknas bli ca  12  miljoner
kronor.


Vid  utarbetandet av de  landstrategier
som   vägleder  samarbetet  med  berörda
stater   betonas  vikten  av  att   inom
områdena    miljö,   kärnsäkerhet    och
strålskydd  beakta  den  internationella
samordning  som  finns  inom  ramen  för
Environment for Europe-processen.


Utskottet     vill    framhålla     att
insatsernas effekter på miljön inte bara
är  en  fråga  om hur stora  belopp  som
satsas  utan  också på mottagarkapacitet
och  inställning i de berörda  staterna.
Erfarenheterna  visar   att   det   gått
relativt långsamt att ta fram och  bygga
upp  de  ofta större investeringsprojekt
som    ingår    i    Östersjöprogrammet.
Utformningen       av        samarbetets
institutionella  ramar har  också  krävt
sin   tid.  Efter  hand  som  nationella
strategier  tas  fram i mottagarländerna
får   samarbetet  en  annan  stadga   än
tidigare. Som resultat härav prioriterar
dessa länder alltmer s.k. mjuka insatser
(policyutveckling,       institutionella
frågor,   utbildning  etc.),  vilka   är
nödvändiga   förutsättningar   för    en
hållbar utveckling.


Begränsningarna  i  mottagarkapaciteten
kan  bero  på olika saker. Vanligast  är
institutionella  svårigheter  samt   att
idéer   och   uppslag  inte  omsatts   i
framtagna                 projektplaner.
Genomförandemöjligheterna   för    olika
projekt      beror,      förutom      på
förutsättningarna   i  mottagarländerna,
också     på     möjligheterna      till
internationell   finansiering    i    de
enskilda fallen och på koordineringen på
givarsidan.   Sammanfattningsvis   pekar
dessa   faktorer på att de  belopp  som,
inom  ramen för östbiståndet,  lämpligen
bör avsättas för miljöbistånd kommer att
variera över tiden.


Enligt   utskottets   mening   är   det
väsentligt      att      stödet      för
miljösamarbetet  i Östersjöområdet  även
fortsättningsvis får hög prioritet.  Det
är  härvidlag angeläget att också EU gör
kraftfulla insatser. Utskottet noterar i
sammanhanget  att EU:s Tacis-program  nu
innehåller ett miljömål. Även inom Phare
finns     en     miljöstrategi,      och
miljökomponenten  inom  det   programmet
uppgår till i storleksordningen 10 %.


Enligt   utskottets   uppfattning    kan
motionerna Jo12 (mp) yrkande 5 och  Jo14
(v)  yrkande 1 (delvis) besvaras med vad
som ovan anförts.




Stockholm den 22 februari 1996


På utrikesutskottets vägnar


Viola Furubjelke




I    beslutet   har   deltagit:    Viola
Furubjelke  (s),  Göran Lennmarker  (m),
Axel  Andersson  (s),  Inger  Koch  (m),
Yvonne    Sandberg-Fries   (s),   Helena
Nilsson  (c), Berndt Ekholm (s),  Bertil
Persson (m), Karl-Göran Biörsmark  (fp),
Lena  Klevenås (s), Eva Zetterberg  (v),
Urban Ahlin (s), Lars Hjertén (m), Bodil
Francke  Ohlsson  (mp),  Ingrid  Näslund
(kds), Carina Hägg (s) och Ronny Olander
(s).




Innehållsförteckning
Sammanfattning 1
Skrivelsen 1
Skrivelsens huvudsakliga innehåll 1
Motionerna 2
Motioner med anledning av
skrivelsen 2
Motion från allmänna motionstiden
1995 3
Yttrande 3
Utskottet 4
Inledning 4
Övergripande miljöfrågor 4
Skrivelsen 4
Motionerna 5
Utskottets överväganden 6
Sverige och det internationella
miljöarbetet 8
Skrivelsen 8
Motionerna 10
Utskottets överväganden 11
Kemikalier 16
Skrivelsen 16
Motionerna 17
Utskottets överväganden 17
Biologisk mångfald och naturskydd 19
Skrivelsen 19
Motionen 20
Utskottets överväganden 20
EU:s miljöprogram för jordbruket 20
Skrivelsen 20
Motionen 21
Utskottets överväganden 21
Ett miljöanpassat transportsystem 21
Skrivelsen 21
Motionen 22
Utskottets överväganden 22
Agenda 21 23
Skrivelsen 23
Motionen 23
Utskottets överväganden 24
Övrigt 24
Motionerna 24
Utskottets överväganden 24
Hemställan 25
Reservationer 27
1. Omprövning av de miljöpolitiska
medlen (mom. 1) 27
2. Tillkallande av en
expertkommission (mom. 2) 27
3. Miljöbokslut (mom. 4) 28
4. Ökade miljö- och säkerhetskrav
på fartyg (mom. 8) 28
5. Miljösamarbete med Östeuropa
(mom. 10) 29
6. Förslag om begränsningar och
förbud i användningen av
kemikalier (mom. 13) 29
7. Nonylfenol, m.m. (mom. 14) 30
8. Natura 2000 (mom. 17) 31
9. EU:s miljöprogram för
jordbruket (mom. 18) 31
10. Stöd till anläggning av
våtmarker (mom. 19) 32
11. Bilparkens förnyelse (mom. 20) 32
12. Redovisning av regeringens
bedömningar avseende
kärnsäkerhet och strålskydd
(mom. 22) 33
Särskilda yttranden 33
1. Miljösamarbete med Östeuropa,
m.m. 33
2. Finansiering av
kalkningsinsatser 34
3. EU:s miljöprogram för
jordbruket 34
Utrikesutskottets yttrande 35
Till jordbruksutskottet 35
Skrivelsen 35
Motionerna 35
Utrikesutskottet 36
Sammanfattning av skrivelsen 36
Förenta nationernas miljöprogram 36
FN:s kommission för hållbar
utveckling 36
Klimat 37
Konventionen om biologisk
mångfald 37
Baselkonventionen 38
Miljö och handel 38
OECD:s översyn av Sveriges
miljöarbete 38
Visbykonferensen och
miljöministermöte 38
Östersjön 39
Nordsjön 42
Sverige och miljöarbetet i EU 42
Sammanfattning av motionerna 44
Utrikesutskottets överväganden 45
Gotab, Stockholm 1996











Tillbaka till dokumentetTill toppen