Vapenlagen
Betänkande 1992/93:JuU4
Justitieutskottets betänkande
1992/93:JUU04
Vapenlagen
Innehåll
1992/93 JuU4
Motioner
1991/92:Ju220 av Per Stenmarck och Inga Berggren (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lika principer bör tillämpas i hela landet vid beslut om bevakningsföretags rätt till beväpning.
1991/92:Ju633 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om differentierade avgifter för vapenlicenser.
1991/92:Ju801 av Sigrid Bolkéus och Axel Andersson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den som saknar vapenlicens inte bör ha rätt att förvara eller inneha lasersikte,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att registrering av inköp av lasersikte bör ske,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de personer som innehar lasersikte utan att vara vapenägare skall kunna få siktet inlöst via polismyndigheterna.
1991/92:Ju802 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att 8--10 §§ samt 12 § förs in i 42 § andra stycket vapenlagen.
1991/92:Ju803 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen beslutar att vapenlagen ändras på så sätt att det blir tillåtet för vapenägare med licens att inneha en ringa mängd ammunition som inte omfattas av innehavd licens.
1991/92:Ju814 av Olle Schmidt (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av vapenlagstiftningen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om översyn av prövningsförfarandet,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpning av straffsatserna för olaga vapeninnehav.
1991/92:Ju815 av Hans Dau m.fl. (m, c, nyd, v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att punkterna 4 och 5 i 29 § vapenlagen tas bort,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i vapenlagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:Ju816 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen beslutar om ändring i vapenlagens 9 § andra stycket i enlighet med vad som i motionen anförts.
1991/92:Ju822 av Carl G Nilsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i vapenlagen.
1991/92:Ju828 av Max Montalvo och Ulf Eriksson (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av utredning och förslag till en ny vapenlag som på ett demokratiskt och likställt sätt ger medborgarna rätt att inneha vapen för jakt och skytte,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att administrationen för vapentillståndsgivningen för jakt och skytte bör rationaliseras,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återkallande av tillstånd skall ske genom domstolsförfarande.
1991/92:Ju829 av Magnus Persson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av bestämmelserna vad gäller förvaring och inköp av ammunition,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn och förändring av vapenlagen i den del som berör återkallande av vapenlicens.
1991/92:Ju833 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvärdering av vapenlagstiftningen.
Utskottet
Inledning
Frågan om tillstånd och kontroll m.m. av vapen regleras i vapenlagen (1973:1176) och vapenförordningen (1974:123). Lagstiftningen ändrades i flera viktiga hänseenden år 1991 (prop. 1990/91:130, JuU33, rskr. 300). De nya reglerna, som huvudsakligen grundar sig på 1987 års vapenutrednings slutbetänkande (SOU 1989:44), Översyn av vapenlagstiftningen, trädde i kraft den 1 januari resp. den 1 juli 1992. Syftet med ändringarna var främst att motverka användning av vapen i brottsliga sammanhang. Ändringarna innebar bl.a. att förvaringsbestämmelserna för vapen och ammunition skärptes och att vapentillstånd skall kunna företes vid inköp av ammunition. Vidare förtydligades och i viss mån skärptes reglerna om återkallelse av vapentillstånd.
Förslag om lagändringar m.m.
Överprövning
Regleringen i vapenlagen innebär att i princip allt innehav av vapen och ammunition är tillståndspliktigt. Fråga om tillstånd och om återkallelse av tillstånd prövas av polismyndigheten. Polismyndighetens beslut kan överklagas till länsstyrelsen och länsstyrelsens beslut angående återkallelse av vapentillstånd eller ammunitionstillstånd får överklagas till Kammarrätten, medan däremot länsstyrelsens beslut angående tillstånd till vapeninnehav eller ammunitionsinnehav inte får överklagas.
I flera motioner tas upp frågor med anknytning till den nu redovisade ordningen. I motion Ju220 pekas på att polismyndighetens beslut angående väktares rätt att bära vapen under tjänstgöring kan överklagas till länsstyrelse men att länsstyrelsens beslut inte kan överklagas vilket, framhålls det i motionen, kan leda till en ojämn rättstillämpning.
I motion Ju802 yrkas att den som fått avslag på ansökan om vapentillstånd skall få möjlighet till domstolsprövning.
Förutom bestämmelserna i vapenlagen och vapenförordningen samt lagen (1974:191) om bevakningsföretag och förordningen (1989:149) om bevakningsföretag m.m. finns Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till lagstiftningen. I de allmänna råden har särskilt reglerats bevakningsföretags och väktares rätt att inneha och bruka skjutvapen samt förvaring av skjutvapen. Enligt dessa förskrifter skall polismyndigheten innan vapenlicens utfärdas utreda om bevakningsobjektet uppfyller i föreskrifterna särskilt angivna krav och därvid pröva om bärandet av skjutvapen är nödvändigt för uppdragets fullgörande. Polismyndigheten skall i ärendet inhämta länsstyrelsens yttrande.
Utskottet har i betänkandet 1990/91:JuU33 s. 28 särskilt framhållit att Rikspolisstyrelsens föreskifter och allmänna råd har stor betydelse för en enhetlig tillämpning av vapenlagen.
Beträffande frågan om överklagande av avslag på ansökan om vapentillstånd anförde departementschefen i 1991 års ärende (s. 52) att avslag på en ansökan om vapentillstånd kan ha stor betydelse för den enskilde men inte har primärt näringsrättslig betydelse och inte heller på annat sätt är en sådan civil rättighet som enligt Europakonventionen och allmänna lämplighetsöverväganden kräver domstolsprövning. Hon var därför inte beredd att föreslå möjlighet till överprövning av länsstyrelsens beslut i dessa frågor. I stället skulle enhetlig praxis åstadkommas genom information. Riksdagen gjorde ingen annan bedömning.
Återkallelse av vapentillstånd
I tre motioner tas upp frågan om återkallelse av vapentillstånd. I motionerna Ju815 och Ju829 begärs att grunderna för återkallelse inskränks och preciseras, medan det i motion Ju828 efterlyses domstolsprövning vid återkallelse.
Som nyss framgått kan fråga om återkallelse av vapentillstånd överprövas av länsstyrelse och kammarrätt (42 § vapenlagen).
Återkallelse av vapentillstånd regleras i 29 § vapenlagen. Tillstånd att inneha eller införa skjutvapen får återkallas om tillståndshavaren missbrukat vapnet, visat oaktsamhet med vapnet eller på annat sätt visat att han är olämplig att inneha vapen samt om förutsättningarna för tillståndet inte längre finns eller det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet; t.ex. om tillståndshavaren inte längre har behov av vapnet eller inte längre uppfyller uppställda krav i fråga om skjutskicklighet, utbildning, ålder m.m. Frågan om tillämpningen av återkallelsereglerna behandlas i Rikspolisstyrelsens allmänna råd.
I 1991 års ärende behandlade utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande (s. 28) ett liknande motionsyrkande. Utskottet pekade därvid till att börja med på möjligheten att överklaga polismyndighetens beslut till länsstyrelse och förvaltningsdomstol. Utskottet pekade även på Rikspolisstyrelsens föreskrifters och allmänna råds stora betydelse för en enhetlig tillämpning av vapenlagen och framhöll vidare det självklara i att återkallelse bör kunna ske om förutsättningarna för vapentillstånd inte längre föreligger. Utskottet underströk också -- i likhet med vad som uttalats i propositionen -- att reglerna måste tillämpas med försiktighet. Utskottet delade, sammanfattningsvis, inte motionärens farhågor om en godtycklig tillämpning av reglerna och avstyrkte bifall till motionen.
Inköp och förvaring av ammunition m.m.
I två motioner, Ju815 och Ju829, kritiseras reglerna om inköp och förvaring av ammunition. Motionärerna anser att bestämmelserna är onödiga och tillkrånglade och förorsakar jägarna stora besvär och obehag. De nämner särskilt behovet av att i glesbygd kunna anlita anhöriga eller jaktkamrater för inköp av ammunition.
Enligt 12 § vapenlagen får den som har tillstånd att inneha visst vapen för skjutning även inneha ammunition till vapnet. Annat ammunitionsinnehav kräver särskilt tillstånd. En konsekvens av reglerna är att bevis om vapentillstånd skall kunna visas upp vid förvärv av ammunition. Enligt 13 § tredje stycket vapenlagen får ammunition överlåtas genom ombud till den som är berättigad att inneha viss typ av ammunition under förutsättning att ombudet har eget vapentillstånd. Det är således möjligt för en jägare eller en annan person med eget vapentillstånd att köpa ammunition åt annan om uppdragsgivaren givit honom fullmakt och har tillstånd för det vapen som ammunitionen är avsedd för. Genom kravet att även ombudet skall ha vapentillstånd har kretsen av ombud begränsats till personer som bedömts kunna betros med vapen.
Genom den senaste ändringen i vapenlagen skärptes reglerna om förvaring m.m. och gjordes mer detaljerade. Enligt 26 § vapenlagen skall skjutvapen och ammunition sålunda förvaras under säkert lås eller på annat lika betryggande sätt. Om förvaringen inte sker i säkerhetsskåp eller annat lika säkert förvaringsutrymme skall vapen, vital vapendel och ammunition i princip förvaras var för sig, s.k. tredelad förvaring. I propositionen (s. 62) anfördes bl.a. att säkert lås innebar en skärpning i förhållande till tidigare. Ett säkert lås skall erbjuda ett gott stöldskydd.
I 1991 års ärende (prop. s. 41) underströks att förvaringsföreskrifterna för skjutvapen och ammunition och deras efterlevnad är av grundläggande betydelse när det gäller att begränsa tillgången på illegalt åtkomna vapen. Utskottet som då avstyrkte bifall till liknande motionsyrkanden framhöll särskilt (s.28--29) det utomordentligt angelägna i att effektivt förhindra oberättigade ammunitionsförvärv. Utskottet anförde vidare att några betydande olägenheter knappast skulle uppstå om regeringsförslaget genomfördes.
Ansvarsfrihet vid ammunitionsinnehav
I motionerna Ju803 och Ju822 kritiseras utformningen av bestämmelsen om ansvarsfrihet vid ringa fall av innehav av ammunition.
Sedan den 1 januari 1992 är som tidigare framgått allt innehav av ammunition utan motsvarande vapentillstånd straffbart. I ansvarsbestämmelsen i 38 § 4 p. vapenlagen stadgas att den som uppsåtligen eller av oaktsamhet innehar ammunition utan att vara berättigad till det kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. I ringa fall skall dock ansvar inte ådömas.
Bestämmelserna om frihet från ansvar i ringa fall kom till på initiativ av utskottet. Av utskottets betänkande (s. 30) framgår att med ringa fall avses bl.a. innehav av enstaka patroner eller ett helt obetydligt souvenirinnehav och liknande bagatellartade innehav, om inte särskilda omständigheter motiverar något annat.
Justitieministern har nyligen i en lagrådsremiss med förslag till ändringar i brottsbalken m.m. uttalat att hon inte funnit anledning att föreslå några ändringar i 38 § vapenlagen.
Lasersikte
I motion Ju801 begärs en ordning som innebär att vapentillstånd skall krävas för innehav av lasersikte. Vidare föreslås ett registreringsförfarande vid inköp av lasersikten. Personer som nu innehar lasersikte utan att ha vapentillstånd bör, enligt motionärerna, hållas skadeslösa genom ett inlösensförfarande.
Lasersikten sänder en för ögat osynlig ljusstråle som skapar en röd skarpt lysande punkt på det föremål som strålen träffar. Med lasersikte kan skytten skjuta med precision utan att vapnet hålls i ögonhöjd. Laserstrålen tränger igenom dis och dimma men syns då som ett rött streck.
I 1 § vapenlagen regleras vilka vapen och andra föremål som är tillståndspliktiga. Lasersikten kräver för närvarande inte tillstånd. I sammanhanget kan nämnas att det vid införandet av vapenlagen år 1974 fanns övergångsbestämmelser av innebörd att ett vapen som genom den nya lagstiftningen kom att kräva tillstånd skulle lösas in om tillstånd vägrades.
Samlarvapen
I motion Ju816 yrkas att 9 § vapenlagen ändras på så sätt att föreskriften om att samlarvapen inte får användas för skjutning utgår.
Enligt 9 § vapenlagen får en enskild person meddelas vapentillstånd om han har behov av vapnet. Tillstånd för bl.a. samlarvapen får meddelas även för andra ändamål än skjutning, men vapnet får då inte heller användas för skjutning.
Regleringen innebär att ett vapen som innehas på grund av sitt samlarvärde -- och inte på grund av behov av vapnet -- inte får användas för skjutning.
I 1991 års lagstiftningsärende (prop. s. 32 och 1990/91:JuU33 s. 27) konstaterades att regleringen i 9 § innebar ett förtydligande av redan gällande regler.
Översyn m.m.
I motion Ju833 begärs att den nya vapenlagstiftningen skall följas upp.
I motion Ju814 förordas en översyn av vapenlagstiftningen i skärpande riktning. Också i motion Ju828 föreslås en ny utredning; motionärernas utgångspunkt synes vara att det legitima vapeninnehavet på olika sätt skall underlättas.
Utskottet vill först nämna att det sedan åtskilliga år görs systematiska utvärderingar av lagstiftning som varit i kraft någon tid (se prop. 1990/91:100, bil. 4, s. 5).
Frågan om ytterligare utredning prövades även i 1991 års ärende (s. 32 f). Utskottet avstyrkte då bifall till ett yrkande om en parlamentarisk utredning om vapenkontrollen och hänvisade till det omfattande utredningsarbete som låg till grund för lagstiftningsärendet. Här vill utskottet dock erinra om sitt uttalande i det ärendet att lagstiftningen bör anpassas till de krav, t.ex. beträffande överskådlighet och lättillgänglighet, som bör ställas på modern lagstiftning. En sådan översyn skulle, anförde utskottet, kunna ske samtidigt med en anpassning till en framtida EG-reglering. Vad utskottet anfört gav riksdagen som sin mening regeringen till känna.
Inom Justitiedepartementet planeras en utredning om EG-anpassning av vapenlagstiftningen m.m., men enligt vad utskottet inhämtat har utarbetandet av direktiv för utredningen ännu inte inletts.
Här bör också nämnas att regeringen i den ovannämnda lagrådsremissen med förslag till ändringar i brottsbalken m.m. beträffande olaga vapeninnehav föreslagit bl.a. att en särskild skala för grovt brott införs och att straffmaximum höjs från två till fyra års fängelse. Vidare föreslås i samma ärende att en särskild lag införs som gör det möjligt att straffritt lämna in illegala skjutvapen och ammunition till polisen under tiden juli--september 1993.
Överväganden
Mot bakgrund av vad som ovan redovisats om utredningsarbete m.m. saknas det anledning för utskottet att nu ta ställning till de i motionerna Ju220, Ju801, Ju802, JU803, Ju814, Ju815, Ju816, Ju822, Ju828, Ju829 och Ju833 framförda yrkandena. Utskottet, som förutsätter att i motionerna aktualiserade spörsmål i erforderlig omfattning tas upp i det kommande utredningsarbetet, avstyrker bifall till dem. När det gäller regleringen i 38 § 4 p vapenlagen angående innehav av ammunition vill utskottet tillägga att utskottet utgår från att rättsvårdande myndigheter beaktar att ansvarsfrihet gäller vid ringa fall.
Avgift för vapentillstånd
I motion Ju633 yrkas att avgiften för vapentillstånd skall vara lägre för den som redan innehar vapenlicens. Motionären anför att lämplighetsundersökningen i sådana fall inte behöver vara lika omfattande som vid första ansökningstillfället och att följande tillstånd därför bör fås för ett lägre pris.
Enligt avgiftsförordningen (1992:191) skall en ansökningsavgift tas ut bl.a. vid ansökan om vapentillstånd. Ansökningsavgift betalas enligt särskilda avgiftsklasser (10 §). I 61 § vapenförordningen (1974:123) anges vilka avgiftsklasser som skall tillämpas för prövning av ansökan enligt vapenförordningen. Av denna paragraf jämfört med 10 § avgiftsförordningen framgår att kostnaden för vapentillstånd avseende första vapnet för vilket tillstånd söks uppgår till 400 kr och att kostnaden för varje ytterligare vapen uppgår till 150 kr.
Den i motion Ju633 efterlysta ordningen gäller således redan. Utskottet avstyrker bifall till motionen.
Övrigt
Under ärendets beredning har utskottet uppmärksammats på ett behov av språkliga korrigeringar i 32 och 41 §§ vapenlagen (jfr prop. 1991/92:134, NU33, SFS 1992:708). Ändringar bör göras på det sätt som framgår av utskottets hemställan nedan.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande förslag om lagändringar m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Ju220, 1991/92:Ju801, 1991/92:Ju802, 1991/92:Ju803, 1991/92:Ju814, 1991/92:Ju815, 1991/92:Ju816, 1991/92:Ju822, 1991/92:Ju828, 1991/92:Ju829 och 1991/92:Ju833 yrkande 7,
2. beträffande avgift för vapentillstånd att riksdagen avslår motion 1991/92:Ju633,
3. beträffande ändring i vapenlagen att riksdagen antar följande
Förslag till Lag om ändring i vapenlagen (1973:1176)
Härigenom föreskrivs i fråga om vapenlagen (1973:1176) att 32 och 41 §§ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
32 §1
Föreligger risk för Om det finns risk för
missbruk av skjutvapen, kan missbruk av ett skjutvapen
polismyndighet besluta att eller om det är sannolikt
vapnet och därtill att ett tillstånd att
hörande ammunition skall inneha vapnet kommer att
omhändertagas. Är faran återkallas och det finns
för missbruk särskilda omständigheter
överhängande, får att omhänderta det,får
polisman även utan en polismyndighet besluta att
sådant beslut vapnet med tillhörande
omhändertaga vapnet och ammunition skall
ammunitionen. I sådant fall omhändertas. Är risken
skall polismannen skyndsamt för missbruk
anmäla åtgärden hos överhängande, får en
polismyndigheten, som polisman även utan
omedelbart skall pröva om sådant beslut omhänderta
omhändertagandet skall vapnet och ammunitionen. I ett
bestå. sådant fall skall
polismannen skyndsamt
anmäla åtgärden hos
polismyndigheten, som
omedelbart skall pröva om
omhändertagandet skall
bestå.
Vad som i första stycket sägs om polisman gäller även jakttillsynsmän som förordnats av länsstyrelsen samt personal vid Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid länsstyrelsen.
Finns någon som har Om det finns någon som har
tillstånd att inneha den tillstånd att inneha den
omhändertagna egendomen och omhändertagna egendomen och
återkallas ej om tillståndet inte
tillståndet, skall återkallas, skall egendomen
egendomen återlämnas återlämnas till
till innehavaren så snart innehavaren så snart det
det skäligen kan antagas skäligen kan antas att det
att det ej längre inte längre finns någon
föreligger någon risk risk för missbruk. Detsamma
för missbruk. Detsamma gäller, om den
gäller, om den omhändertagna egendomen
omhändertagna egendomen får innehas utan
får innehas utan tillstånd enligt denna lag.
tillstånd enligt denna lag.
1 Senaste lydelse 1992:788
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
41 §2
Angående beslag av egendom, Angående beslag av egendom, som kan antagas vara som kan antas vara förverkad enligt 40 §, förverkad enligt 40 §, gäller bestämmelserna om gäller bestämmelserna om beslag i beslag i rättegångsbalken med rättegångsbalken med följande avvikelser. följande avvikelser.
1. Av länsstyrelsen förordnade jakttillsynsmän samt personal vid Kustbevakningen och Tullverket eller särskilt förordnade tjänstemän vid länsstyrelsen har samma rätt att ta egendom i beslag som tillkommer en polisman.
2. Bestämmelsen att åtal 2. Bestämmelsen att åtal skall väckas inom viss tid skall väckas inom viss tid gäller ej i annat fall gäller inte i annat fall än då rätten utsatt än då rätten utsatt sådan tid. sådan tid.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. 2 Senaste lydelse 1992:788
Stockholm den 3 november 1992
På justitieutskottets vägnar
Lars-Erik Lövdén
I beslutet har deltagit: Lars-Erik Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Birthe Sörestedt (s), Ingbritt Irhammar (c), Nils Nordh (s), Birgit Henriksson (m), Göran Magnusson (s), Karl Gustaf Sjödin (nyd), Sigrid Bolkéus (s), Siw Persson (fp), Kent Carlsson (s), Christel Anderberg (m), Anders Svärd (c) och Kjell Eldensjö (kds).