Vapenbrott
Betänkande 1996/97:JuU9
Justitieutskottets betänkande
1996/97:JUU09
Vapenbrott
Innehåll
1996/97 JuU9
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden år 1996 och som tar upp frågor om skärpningar i vapenlagstiftningen. Utskottet gör med anledning av en motion ett tillkännagivande till regeringen som går ut på att knivförbudslagens tillämplighet i rummet bör belysas i beredningen av Vapenutredningens betänkande. Övriga motionsyrkanden avstyrks med hänvisning till det pågående utrednings- och beredningsarbetet på området. I ärendet föreligger två reservationer (mp och kd respektive c).
Motionerna
1996/97:Ju704 av Lars Hedfors (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en komplettering av den s.k. knivlagen med ett förbud mot att till ungdomar under 18 år försälja knivar och liknande tillhyggen. 1996/97:Ju709 av Bengt Silfverstrand och Bo Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpning av reglerna för vapeninnehav m.m. 1996/97:Ju903 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om uppföljning av vapeninnehav, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i knivlagen, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medföra skjutvapen på platser som anges i knivlagen. 1996/97:Ju908 av Stig Grauers och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning rörande våldsbrott vid vilka vapen använts, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förslag syftande till att spåra och effektivt beivra illegal vapenhantering, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utöka och effektivisera kontrollen av militära och civila vapenförråd, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kontrollen vid våra gränser skärps i syfte att förhindra illegal vapeninförsel.
Utskottet
Vapenlagen (1996:67) innehåller bestämmelser om enskildas och organisationers m.fl. befattning med skjutvapen m.m. och med ammunition. Den är inte tillämplig på staten. Lagen kompletteras av vapenförordningen (1996: 70) och av Rikspolisstyrelsens föreskrifter och allmänna råd till vapenlagstiftningen (RPS FS 1996:6). Härutöver finns ytterligare bestämmelser om vapen och ammunition, bl.a. om tillverkning och utförsel av vissa skjutvapen och viss ammunition i lagen (1992:1300) om krigsmateriel och om hantering och import av ammunition i lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor. Den nu gällande vapenlagen trädde alltså i kraft år 1996 (prop. 1995/96:52, JuU12, rskr. 146). Den ersatte den då gällande vapenlagen (1973:1176) men innebar inga större materiella förändringar. I 1995 års ärende handlade det i stället främst om att ge vapenlagen en modern lagteknisk utformning samtidigt som lagen anpassades till EG:s direktiv (91/477/EEG) om kontroll av förvärv och innehav av vapen. Dessförinnan hade vapenlagen varit föremål för ändringar vid ett stort antal tillfällen, senast år 1991 (prop. 1990/91:130, JuU33, rskr. 300, SFS 1991:1181) då lagstiftningen skärptes i olika hänseenden. Det handlade då bl.a. om en skärpning av bestämmelserna om förvärv och innehav av ammunition och om strängare krav på förvaringen av vapen. Vidare förtydligades och i viss mån skärptes reglerna om återkallelse av vapentillstånd. I ärendet påtalade utskottet också behovet av den modernisering av lagen som genomfördes år 1995. Straffet för olaga vapeninnehav och olovlig överlåtelse av vapen (numera vapenbrott) skärptes år 1993 genom att en särskild straffskala för grovt brott infördes (prop. 1992/93:141, JuU16, rskr. 220, SFS 1993:208). Vapenlagen är inte tillämplig på vapen som används inom Försvarsmakten eller andra statliga myndigheter. Regler finns i stället i förordningen (1996:31) om statliga myndigheters skjutvapen m.m. Knivar, andra stick- och skärvapen samt vissa andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot liv eller hälsa faller utanför vapenlagen. Bestämmelser om sådana vapen finns i lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga föremål (knivförbudslagen) och, såvitt avser införsel, i förordningen (1990:415) om tillstånd till införsel av vissa farliga föremål. Införsel av vapen och ammunition är reglerad och kräver i princip tillstånd. Regeringen beslutade i mars 1995 om en genomgripande översyn av vapenlagstiftningen med inriktning på att förebygga våldsbrott. Utredningen har bl.a. till uppgift att utvärdera 1992 års ändringar i lagstiftningen. I uppdraget ingår också att göra en utvärdering av knivförbudslagen, något som utskottet framförde önskemål om i samband med lagens antagande. Utredningen, som antagit namnet 1995 års vapenutredning, har avlämnat ett delbetänkande (SOU 1996:50) Förbud mot vapen på allmän plats m.m. som har remissbehandlats och för närvarande bereds i Justitiedepartementet. Utredningens slutbetänkande väntas i slutet av år 1997.
Gällande rätt m.m. Vapenlagen innehåller regler om lagens tillämpningsområde (1 kap.), tillstånd och register (2 kap.), utlåning av skjutvapen (3 kap.), ändring, reparation och skrotning av skjutvapen (4 kap.), förvaring och transport av skjutvapen och ammunition (5 kap.), återkallelse av tillstånd, omhändertagande av vapen och ammunition, m.m. (6 kap.), inlösen av vapen och ammunition (7 kap.), vapen och ammunition i dödsbo och konkursbo (8 kap.), straff och förverkande (9 kap.), överklagande (10 kap.) och bemyndiganden (11 kap.). Reglerna innebär såvitt i detta ärende är aktuellt sammanfattningsvis följande. Enligt vapenlagen är i princip allt innehav av skjutvapen tillståndspliktigt. En förutsättning för tillstånd för en enskild person är att han behöver vapnet, t.ex. därför att han jagar, är medlem i en skytteförening eller är vapensamlare. Tillstånd får endast meddelas för ett angivet ändamål, och tillstånd får förenas med villkor om förvaring av vapnet. Också vissa organisationer som skytteföreningar samt museer och bevakningsföretag kan få tillstånd att inneha skjutvapen. Med rätten att inneha skjutvapen följer också rätt att inneha ammunition till vapnet. Innehav av ammunition i andra fall kräver särskilt tillstånd. Förvaring av vapen skall ske under säkert lås eller på något annat lika betryggande sätt. Om ett vapen inte förvaras i säkerhetsskåp eller liknande skall en vapendel tas bort från vapnet så att det inte kan användas. Det är inte tillåtet att överlåta vapen eller ammunition till någon som saknar tillstånd. Tillstånd krävs vidare för yrkesmässig handel med vapen liksom i princip för införsel av vapen till Sverige från utlandet. Tillstånd meddelas av polismyndighet vars beslut kan överklagas till länsrätten. Ett tillstånd att inneha vapen eller ammunition eller att driva vapenhandel är inte tidsbegränsat men kan återkallas. Återkallelse kan ske om innehavaren missbrukat vapnet eller varit oaktsam med det eller på annat sätt visat sig vara olämplig att inneha vapen, om det inte längre finns förutsättningar för tillståndet eller om det annars finns någon skälig anledning att återkalla tillståndet. Ett tillstånd att driva vapenhandel kan återkallas på i princip samma grunder. Den som uppsåtligen innehar ett skjutvapen utan att ha rätt till det eller överlåter eller lånar ut ett skjutvapen till någon som inte har rätt att inneha vapnet döms för vapenbrott till fängelse i högst ett år. Om brottet är grovt döms för grovt vapenbrott till fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. Om gärningen begåtts av oaktsamhet eller om brottet är ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. I vapenlagen finns ytterligare regler om straff och om förverkande vid överträdelse av lagens bestämmelser. I förordningen om statliga myndigheters skjutvapen m.m. finns regler som gäller för t.ex. Försvarsmakten om bl.a. tilldelning, förvaring och inventering av skjutvapen. Knivförbudslagen innehåller förbud mot att inneha knivar och s.k. gatustridsvapen m.m. på allmän plats och i skolor där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs. Springstiletter och liknande knivar samt gatustridsvapen får över huvud taget inte innehas av personer under 21 år och inte heller saluhållas. Överträdelse av reglerna bestraffas med böter eller fängelse i högst sex månader. I fråga om införsel av vapen har tullen befogenhet att utöva kontroll såväl när det gäller trafiken inom EU som när det gäller trafiken utanför unionen. Kontrollen vid den yttre gränsen sker med stöd av tullagen (1994:1550) medan kontrollen vid den inre gränsen regleras i lagen (1996:701) om Tullverkets befogenheter vid Sveriges gräns mot ett annat land inom Europeiska unionen. Kontrollen får enligt båda lagarna ske utan brottsmisstanke. Om det vid en reguljär tullkontroll uppkommer misstanke om brott tillämpas bestämmelserna i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling. Systemet är uppbyggt så att det föreligger anmälningsskyldighet såväl vid yttre som inre gräns vid införsel av t.ex. skjutvapen, springstiletter och gatustridsvapen. Dessutom måste villkoren för innehav enligt svensk lag vara uppfyllda för att införsel skall få ske. Sådana krav är t.ex., som framgått ovan, att vapentillstånd finns eller att innehavaren fyllt 21 år. Inom Regeringskansliet planeras en översyn av varusmugglingslagen.
Motionerna I samtliga i ärendet aktuella motioner begärs skärpningar av vapenlagstiftningen och dess tillämpning i syfte att minska våldet i samhället. I motion Ju704 (s) begärs en komplettering av knivförbudslagen i syfte att förbjuda försäljning av knivar och liknande tillhyggen till personer som inte fyllt 18 år. I motion Ju709 (s) begärs en allmän skärpning av reglerna i vapenlagen såvitt avser t.ex. tillstånd och förvaring av vapen. En skärpning av straffskalan vid brott mot vapenlagen efterlyses också. I motion Ju903 (c) tas frågan om uppföljning av vapentillstånd upp. Vidare förespråkas en utvidgning av knivförbudslagen till platser där många människor vistas. I motionen framförs också krav på förbud mot innehav av vapen på allmän plats motsvarande regleringen i knivförbudslagen. I motion Ju908 (m) framförs krav på åtgärder som syftar till att begränsa tillgången på vapen i samhället i stort. Vidare begärs en utredning om våldsbrott där vapen kommit till användning.
Pågående arbete m.m. 1995 års vapenutredning (dir. 1995:39) har i uppdrag att göra en översyn av vapenlagstiftningen med syftet att förebygga våldsbrott. Utvärderingen skall bl.a. omfatta de skärpningar av lagstiftningen som genomfördes år 1992. I samband därmed skall övervägas om det finns tillräckliga möjligheter att kontrollera hur bestämmelserna om förvaring av skjutvapen följs. En utvärdering skall också göras av den skärpning av straffet för vapenbrott som trädde i kraft år 1993. Därvid skall utredaren överväga om det finns anledning att genomföra ytterligare straffskärpningar. Vidare ingår i översynen att överväga om högre krav bör ställas för beviljande av tillstånd till handel med skjutvapen och om kontrollen av och kraven i övrigt på sådan verksamhet bör höjas. Frågan om tillstånd till handel med automatiska skjutvapen skall övervägas särskilt. Det skall också övervägas hur bestämmelserna i vapenlagen och vapenförordningen om beviljande av tillstånd för särskilt farliga vapen, t.ex. helautomatiska skjutvapen, tillämpas och om reglerna överensstämmer med EG:s vapendirektiv. Utredaren skall härutöver överväga om bestämmelserna om återkallelse av tillstånd enligt vapenlagen är utformade på ett ändamålsenligt sätt med beaktande av både rättssäkerhetsaspekten och intresset av att kunna förebygga missbruk av skjutvapen. I det sammanhanget skall övervägas hur polismyndighetens möjligheter att få information om sådana förhållanden som kan föranleda återkallelse av tillstånd kan förbättras. Det ingick också i utredarens uppdrag att se över knivförbudslagen. I den delen har uppdraget slutförts, och utredarens ställningstaganden presenterats i betänkandet (SOU 1996:50) Förbud mot vapen på allmän plats m.m. Utredningen drar slutsatsen att bestämmelserna i knivförbudslagen i stort är väl avvägda och lätta att tillämpa. Det konstateras att de frågor som uppkommit framför allt tycks ha sin orsak i bristande kunskap om gällande bestämmelser, såväl i fråga om knivförbudslagens tillämpningsområde som i fråga om möjligheterna att ingripa mot knivinnehav. Utredningen anser inte att det är befogat att utvidga förbudet till att omfatta fler platser än för närvarande. - I utredningen lämnas i en bilaga en redogörelse för innebörden i begreppet allmän plats i den betydelse det används i knivförbudslagen. Här framgår att begreppet omfattar platser, inom eller utomhus, som är upplåtna för eller frekventeras av allmänheten. Det gäller t.ex. gata, torg, park samt för allmänheten tillgängliga delar av flygplatser och andra trafikområden. Vidare omfattas tåg, båtar, hotell, restauranger, affärslokaler, väntsalar, teatrar, biografer, idrottsområden, bad- och campingplatser, kyrkogårdar och liknande i den mån och under den tid allmänheten har tillträde till dem. Utredningen anser inte heller att det är befogat med ett generellt förbud att sälja knivar till personer under 18 år. Däremot föreslås att förbudet mot att bära kniv på bl.a. allmän plats skall utvidgas till att omfatta skjutvapen och välliknande skjutvapenkopior. Utredningen föreslår också att ett grovt brott införs när det gäller överträdelse av knivförbudslagen. När det gäller användningen av vapen vid våldsbrott framgår bl.a. följande i rapporten (BRÅ-rapport 1996:4) Brottsutvecklingen 1994. Officiell statistik över användandet av vapen omfattar endast bruket av skjutvapen vid rån och vid våldsbrott med dödlig utgång. I rapporten kan bl.a. utläsas att skjutvapen under år 1994 förekom i omkring 15 % av de anmälda rånbrotten och i 26 % av fallen av våld (mord, dråp och misshandel) med dödlig utgång. Emellertid redovisas i rapporten också en undersökning avseende samtliga fall av dödligt våld under åren 1991-1995. Undersökningen omfattar totalt 724 fall; härav visade sig 273 fall vara felregistrerade. Av de återstående 451 fallen hade någon form av vapen använts i 338 fall. I 105 fall hade inget vapen använts och i 8 fall var det oklart om vapen använts. Andelen fall med vapen vid dödligt våld låg relativt konstant omkring 75 % under perioden. Det vanligast förekommande vapnet var kniv eller annat stick- eller skärvapen som kom till användning i knappt hälften (43 %) av fallen. Bruket av skjutvapen varierar mycket år från år. Sådana händelser som dödsskjutningarna i Falun och vid Stureplan år 1994 påverkar statistiken men det kan ändå nämnas att skjutvapen användes i omkring 20 % av fallen under år 1995 medan det år 1994 var fråga om omkring 25 % och år 1993 omkring 15 %. Även andra vapen som hugg- och slagvapen (yxor, bordsben m.m.) förekommer.
Tidigare riksdagsbehandling I samband med att utskottet behandlade propositionen om en ny vapenlag i december 1995 tog utskottet upp en rad motionsspörsmål liknande de nu aktuella. Samtliga yrkanden avslogs med hänvisning till det redan då pågående utredningsarbetet. För en utförligare redogörelse hänvisas här till utskottets betänkande 1995/96:JuU12.
Överväganden I motionerna begärs skärpningar av vapenlagstiftningen i syfte att minska våldet i samhället. Flera av motionsförslagen har behandlats i det pågående utredningsarbetet, och i flera fall har utredningsförslag lagts fram som överensstämmer med de yrkanden som utskottet nu har att ta ställning till. Utskottet har naturligtvis samma grundinställning som motionärerna. Det är således självklart att våldet i samhället måste bekämpas på alla nivåer och med alla tillgängliga medel. Detta ställer nya krav på lagstiftningen, t.ex. i fråga om vapen. Det sagda hindrar emellertid inte att det i lagstiftningsarbetet måste göras en avvägning mellan vad som i olika hänseenden kan anses rimligt i förhållande till den nytta en viss åtgärd medför. Till exempel råder allmänt uppfattningen att ingen får sälja skjutvapen till någon som saknar tillstånd medan det, som framgått av Vapenutredningens ovannämnda betänkande, inte är lika självklart att förbjuda försäljning av knivar till ungdomar under 18 år. Utskottet konstaterar i detta sammanhang också att en viss tveksamhet får anses råda om knivförbudslagens tillämplighet i rummet. Frågan är om lagen gäller t.ex. på sjukhus och socialkontor. Det framstår enligt utskottets mening som naturligt att den frågan får en särskild belysning vid beredningen av Vapenutredningens betänkande. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder härför. Detta bör riksdagen med anledning av motion Ju903 i denna del som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet är för sin del inte berett att nu ta ställning till övriga yrkanden som här är aktuella, och utskottet är inte heller berett att tillstyrka att ytterligare utredningsarbete nu inleds. I stället bör det pågående arbetet avvaktas och ställning tas till de olika delfrågorna i ett sammanhang. Utskottet avstyrker alltså bifall till motionerna Ju704, Ju709, Ju903 i övriga här aktuella delar och Ju908.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande knivförbudslagens tillämplighet i rummet att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 2. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ju704, 1996/97:Ju709, 1996/97:Ju903 yrkandena 17 och 19 samt 1996/97:Ju908. res. 1 (mp, kd) res. 2 (c)
Stockholm den 25 februari 1997 På justitieutskottets vägnar
Gun Hellsvik
I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Lars-Erik Lövdén (s), Birthe Sörestedt (s), Göran Magnusson (s), Sigrid Bolkéus (s), Göthe Knutson (m), Märta Johansson (s), Ingbritt Irhammar (c), Margareta Sandgren (s), Anders G Högmark (m), Siw Persson (fp), Ann-Marie Fagerström (s), Alice Åström (v), Maud Ekendahl (m), Kia Andreasson (mp), Rolf Åbjörnsson (kd) och Helena Frisk (s).
Reservationer
1. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2) Kia Andreasson (mp) och Rolf Åbjörnsson (kd) anser: Vi instämmer i huvudsak i utskottsmajoritetens bedömning. Vissa delfrågor är dock så viktiga att de bör brytas ut och behandlas redan nu. Detta gäller särskilt de frågor som aktualiseras i motion Ju709 om bl.a. straffskärpningar och skärpta regler för innehav och förvaring av vapen. Det handlar här om frågor som bl.a. miljöpartiet aktualiserade redan när den nya vapenlagen antogs. Det finns i dessa delar inga skäl att avvakta ytterligare. Vi anser alltså att riksdagen med anledning av motion Ju709 som sin mening bör ge regeringen till känna att regeringen bör lägga fram ett lagförslag redan under innevarande år i här aktuella frågor. I övrigt bör det pågående arbetet avvaktas. Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt att riksdagen dels med anledning av motion 1996/97:Ju709 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 1, dels avslår motionerna 1996/97:Ju704, 1996/97:Ju903 yrkandena 17 och 19 samt 1996/97:Ju908.
2. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2) Ingbritt Irhammar (c) anser: Jag instämmer i huvudsak i utskottsmajoritetens bedömning. Vissa delfrågor är dock så viktiga att de bör brytas ut och behandlas redan nu. Detta gäller särskilt de frågor som aktualiseras i motion Ju903 om uppföljning av vapentillstånd och förbud mot vapen på allmän plats. Det handlar här om frågor som belysts i Vapenutredningens ovannämnda delbetänkande. Det finns i dessa delar inga skäl att avvakta ytterligare. Samtidigt är det helt klart att det är nödvändigt att genast få en lagstiftning som effektivt hindrar t.ex. att vapen förekommer på allmän plats. Jag anser alltså att riksdagen med anledning av motion Ju903 som sin mening bör ge regeringen till känna att regeringen bör lägga fram ett lagförslag redan under innevarande år i här aktuella frågor. I övrigt bör det pågående arbetet avvaktas. Jag anser att utskottets hemställan under moment 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt att riksdagen dels med anledning av motion 1996/97:Ju903 yrkandena 17 och 19 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i reservation 2, dels avslår motionerna 1996/97:Ju704, 1996/97:Ju709 och 1996/97:Ju908.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................2 Gällande rätt m.m. 3 Motionerna 4 Pågående arbete m.m. 4 Tidigare riksdagsbehandling 6 Överväganden 6 Hemställan 7 Reservationer.........................................7 1. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2) 7 2. Skärpning av vapenlagstiftningen i övrigt (mom. 2) 8