Vallagsfrågor

Herr talman! Som vi alla känner till här har vi haft allmänna val i Sverige för inte så länge sedan. Efter det brukar det vara en översyn av vallagarna och om något skulle kunna förbättras. Den här gången finns det lite extra skäl att göra en sådan översyn och en hel del förändringar. Vi brukar säga här i riksdagen att det är nästan omöjligt att få bifall till en motion. Men jag tror att i det här fallet sätter vi nästan rekord i att bifalla motioner. Jag räknade ihop det till 22 motioner som konstitutionsutskottet helt eller delvis bifaller i betänkandet om vallagsfrågor. Det har sina rutiga och randiga skäl, och det är att allting inte stod riktigt bra till i valet i höstas. När det hela skulle sammanräknas visade det sig att det var ganska många stora och små felaktigheter som hade begåtts. Det är det som är bakgrunden till att vi bara häromveckan hade extraval i både Örebro och Västra Götaland. Det måste ses som ett misslyckande för demokratin att man måste göra om valet. Dessutom tar det väldigt lång tid, och det kanske är en helt annan politisk situation ett halvår senare än när de allmänna valen hölls från början. Det är väldigt olyckligt, som jag ser det, ur demokratisk synvinkel att man får göra ett omval och att det tar lång tid innan det sker. Det hade kunnat bli fler tillfällen, men på grund av matematiska sannolikhetskalkyler skedde det bara i Örebro och Västra Götaland. Sannolikheten var väldigt stor, om man hade räknat rätt och fått med alla valsedlar, att det hade blivit ett annat resultat. Det var därför det blev omval. Men felaktigheter förekom på fler ställen. Vi har naturligtvis i konstitutionsutskottet funderat en del på de här frågorna sedan dess. Vi har bland annat haft möte med Valprövningsnämnden om hur man har resonerat och om vilka förändringar man har sett vid de senaste valen. Det har varit viktiga möten, tycker jag, som har gett skäl för oss att ta en rad initiativ i de här frågorna. Lite senare har vi också fått reda på att regeringen förbereder någon form av utredning på det här området. Därför finns det också skäl att vi talar om vad vi tycker ska finnas med i en sådan utredning. Vad det är för förändringar som behöver göras? Jag ska nämna några av de förslag som vi funderar på och som vi tycker att regeringen bör överväga i olika utredningar. En fråga handlar om partisymboler på valsedlarna. Det finns partier som har relativt snarlika namn, och det har visat sig att det är en del människor som tar fel valsedlar helt enkelt. Det problemet skulle man kunna komma till rätta med om också partisymbolerna, som tydligare skiljer sig åt, finns med på valsedlarna. En annan sak som relativt många människor reagerade mot i det senaste valet är att det var problem med budröstning för funktionsnedsatta. Det är inte alla vallokaler som det är enkelt att ta sig till för alla. Det finns regler för budröstning, men alla i vallokalerna och röstförrättare har inte känt till reglerna. Därför har man gjort olika bedömningar på olika ställen, och det är inte alls bra. Det är ett viktigt skäl till en bättre utbildning på det här området. Det behövs klara och tydliga regler men framför allt en bättre utbildning. Valmyndigheten har också aviserat att detta behövs. I Valprövningsnämnden har man kommit fram till att förtidsröstningen var problematisk. I senaste valet hade vi förtidsröstning i fler lokaler än tidigare och lokaler som var väldigt öppna. Jag röstade själv på Centralen i Stockholm, och det var inte riktigt lyckat. Det fanns fler exempel där valpropagandan följde med ända fram till röstbåset, och så ska det inte gå till enligt svensk lag. Därför behövs en översyn av hur förtidsröstningslokalerna ska se ut. Det är inte lämpligt att de är mitt i valpropagandan och agitationen, utan man ska kunna vara ostörd när man utför själva valhandlingen. Det är också ett skäl till att man behöver ha en bättre utbildning av röstmottagare och människor som hanterar dessa frågor. Man måste göra tydliga avgränsningar och veta hur detta ska hanteras. Alla som deltar i detta arbete måste känna till det. Vi tycker att regeringen i en utredning bör överväga om man ska ha en obligatorisk utbildning för valnämndsledamöter och röstmottagare för att se till att vi får en så god procedur som möjligt, funktionellt och formellt, i hela landet. Ganska många länder har börjat med elektronisk röstning, vilket givetvis också har sina problem. Än så länge har vi i Sverige avfärdat elektroniska val med argumentet att valhemligheten är viktig. Vi betonar också i betänkandet att valhemligheten inte får riskeras. Man ska inte kunna stå bakom ryggen på någon som röstar och kolla att denne röstar som man vill. Vi vet från andra sammanhang att det kan fungera så om man sitter hemma vid datorn, och det ska vi akta oss för. Man kan möjligen lösa problemet genom att ha elektronisk röstning i vallokalerna. Då kan man kanske också lösa en del andra problem, till exempel att valsedlar försvinner och annat. Röstningen ska inte ske över Internet eller hemma utan med datorer i vallokalerna. Man måste givetvis ställa höga krav på säkerhet och kontroll så att det går rätt till. Denna fråga är viktig att utreda, kanske i en särskild utredning. Det är en större process och en större förändring av valsystemet som vi nog inte ska blanda ihop med frågor om utbildning, att Valprövningsnämnden behöver bättre organisation och få möjlighet att ta snabbare beslut och att valsedlarna kan förändras något för att bli bättre. Det här var de saker som jag uppfattar som de viktigaste i betänkandet. Det är ovanligt många bifall. Utskottets ställningstagande är mer än fem sidor långt, vilket jag aldrig sett tidigare. Det var dock nödvändigt för att få med hela utskottet på en bra skrivning där vi från riksdagens sida är aktiva i att förbättra förfarandet i kommande val. Jag tror inte att vi kan få elektronisk röstning i allmänna val redan 2014, men det skulle kanske vara möjligt på prov. Eventuellt kan man senare gå över till det mer generellt.

Herr talman! Det är glädjande att som ett resultat av våra diskussioner kunna presentera ett betänkande av ett enigt utskott. Detta understryker hur viktiga dessa frågor har varit för utskottet. Det som har legat bakom och varit tydligt är, precis som Peter Eriksson pekade på, resultatet av 2010 års val, där Valprövningsnämnden fick ett antal anmälningar om att felaktigheter begåtts - fler än vanligt. Det ledde till att det blev extra val, bland annat i den stora valkretsen Västra Götaland med 1,2 miljoner röstberättigade medborgare. Detta är givetvis inte bra för den svenska demokratin. Historiskt har vi känt oss stolta över och känt tilltro till att vi klarar val och att det inte råder någon tveksamhet om att valen går rätt till. Vi kan nästan dagligen följa olika val i nya demokratier och skenval i icke-demokratier där valen ifrågasätts och överklagas. Man erkänner inte valförluster eftersom man anser att det har begåtts felaktigheter eller så accepterar man inte valda personer för att man menar att valet inte har gått rätt till. Detta har vi varit och är förskonade från. Därför vill jag understryka att det är viktigt att samhället tar tag i dessa frågor för att få rätsida på dem. Peter Eriksson har ganska noga gått igenom de olika saker som utskottet har pekat på. Jag ska inte rabbla upp det igen. Det vore onödigt eftersom jag inte är av någon annan mening. Vi är ju helt överens. Det är bra att vi har kunnat enas om de uppdrag vi ger. Vi förutsätter att regeringen tar frågan på lika stort allvar som konstitutionsutskottet har gjort så att man verkställer och tar in det i utredningar och tittar på det snarast, för det brådskar. Vi vill i valet 2014 absolut inte se en upprepning av problemen i förra årets val. Jag vill understryka vikten av utbildning av röstmottagare. När jag har diskuterat med partivänner och personer från andra partier är vi ganska eniga om att man måste höja statusen på röstmottagare och på dem som jobbar i vallokalerna. Utskottet pekar på att man borde överväga en särskild myndighet för detta. Det skulle ingjuta allvaret i det. Jag har själv varit med om detta och vet hur viktig genomgången är och att man hanterar det på rätt sätt och förankrar proceduren hos röstmottagarna så att det råder en fullständig enighet om vad som händer i lokalen. Man blir ju förtvivlad när man ser att påsar med röster försvinner eller inte tas till vara. Det är inte acceptabelt i vår svenska demokrati. Därför är frågan om utbildning av röstmottagare mycket viktig. Till sist vill jag nämna den fria nomineringsrätten. Här har vi inget skarpt tillkännagivande eftersom det föreligger en utredning. Det här är viktigt att titta på. En person ska inte kunna få sitt namn kapat och uppsatt på en lista och sedan inte ha möjlighet att avstå i ett senare läge. Detta förekom inte tidigare, och det fanns inte ens anledning att fundera på att det skulle ske, men vi har sett att det har skett på olika ställen i det senaste valet. Personer har blivit uppsatta på partiers lista och invalda trots att de själva inte vetat om att de har stått på listan. I ett sådant läge ska man höra sig för så att personen själv får ta ställning till om man ska stå där. Jag förväntar mig också att man hanterar detta på ett bra sätt. Det är mycket glädjande att det är ett enigt betänkande och att det är väldigt tydligt vad konstitutionsutskottet har kommit fram till. Det tycker jag har varit en styrka för riksdagen på den här punkten.

Herr talman! Det har funnits uppenbara brister i det svenska valsystemet. Det har vi fått helt klart för oss i samband med 2010 års val. Jag tror att det kom som lite av en chock för många av oss, och det gäller inte bara oss som politiker utan även väljarna. Det har nog aldrig varit så många överklaganden av val som valet 2010 där väljare som verkligen har haft mycket på fötterna säger att det inte får gå till så här. Därför var det bra att justitieminister Beatrice Ask redan i december 2009, i samband med översynen av våra grundlagar, berättade att hon var öppen för en översyn av vallagen. Denna översyn, som blir en parlamentarisk utredning, ska bland annat se över den fria nomineringsrätten och kommunala utjämningsmandat. Jag tror att vi alla i KU välkomnade detta. Sedan har vi under våren ägnat rätt mycket tid åt att försöka se om det finns några ytterligare frågor som det är helt givet att den här utredningen också måste titta på. Vi har kommit fram till fem olika områden. De har redan nämnts här, och jag samma åsikt som Peter Eriksson och Sven-Erik Österberg i de här frågorna. Det handlar framför allt om att förtidsröstningen har blivit en sådan succé att det nu står alldeles klart att det inte får vara någon skillnad mellan lokalerna för förtidsröstning och lokalerna på valdagen när det gäller säkerhet och de krav som ställs på lokalerna. Ibland har vi blivit utmotade av någon nitisk och duktig person när det har hällregnat och vi har velat komma in och stå inne bland valsedlarna. Den kloke personen som hade hand om detta sade att då kunde vi tänkas påverka hur människor tar valsedlar och så vidare. Vi fick vackert stå där ute i hällregnet. Det borde vara på precis samma sätt när det gäller förtidsröstningen. Det måste finnas en garanti för att varje individ efter egen övertygelse och i lugn och ro kan rösta på det parti och den person som han eller hon vill. Här har staten ett mycket centralt ansvar. Det andra som står väldigt klart är att många av de allra bästa valförrättarna nu närmar sig pensionsåldern, och vår nyrekrytering har inte varit helt perfekt. Här tror jag att vi, förhoppningsvis med många av dessa som mentorer, kan få en ny generation med riktigt duktiga och välutbildade valförrättare som ser till att vi förpassas ut i hällregnet om det finns risk för att vi skulle kunna påverka vilka sedlar man tar när man står ute i hallen. Det tredje är att vi måste se till att det finns goda möjligheter för människor med funktionsnedsättning att rösta. Det fjärde, som också har tagits upp, är att förväxlingen av valsedlar är ett problem. Jag har med egna ögon bevittnat hur ett par partier har flyttat om bland valsedlarna därför att man har ett snarlikt namn som något annat parti. Detta har man gjort i förhoppning om att man ska få några ströröster på sitt parti för att någon tar fel. Det måste vi se till att stävja så gott det går. En möjlighet som vi definitivt ska se över är att ha partisymbolerna på valsedlarna. Sedan tror jag också att det är dags att separat och i den form som regeringen finner lämpligt titta över vad den nya tekniken kan hjälpa till med att förbättra i hela den här valprocessen. Jag är ingen stor vän av att man ska kunna sitta hemma vid sin egen dator och rösta eftersom det finns en uppenbar risk att valhemligheten kränks. Däremot ska vi naturligtvis titta på vilka framsteg man har gjort runt om i världen med olika typer av Internetval i vallokaler. Jag tror också att det finns mycket logistik kring valet som kan underlättas med ny teknik. Precis som Sven-Erik Österberg måste jag säga att man blir häpen när det hittas hela säckar med valsedlar på någon järnvägsstation eller liknande. Så får det faktiskt inte gå till i Sverige. Herr talman! Jag är övertygad om och ska göra allt för att den här utredningen kommer i gång så snabbt som möjligt så att den i lugn och ro kan ta fram kloka förslag som ska gå att genomföra till det kommande valet 2014, men jag tror att vi ska lägga in en tydlig brasklapp. Det gäller nog inte de elektroniska bitarna. Det är vårt jobb att gemensamt i KU se till att de skavanker som vi har sett i vårt valsystem rättas till. Vi vill vara stolta och glada över valsystemet veckorna efter valet 2014 oavsett hur det faktiskt går i själva valet.

Herr talman! Jag är glad över att först regeringen och nu även ett enhälligt konstitutionsutskott uttalar att det är dags att se över vallagen för att skapa rättssäkrare val i Sverige. Samtidigt känns det sorgligt att detta ska behövas. I Sverige känner vi en berättigad stolthet över vårt folkstyre. Valdagen är en demokratisk högtidsdag. Det är en dag då många fortfarande känner att det är viktigt att ta på sig finkläderna innan man går till vallokalen. Men i höstas fick sig stoltheten en rejäl törn. Aldrig förr har så många val överklagats, och aldrig förr har så många väljare tvingats uppleva att deras röst blev ogiltigförklarad för att valet inte gick riktigt till. Men vi ska inte klä oss i säck och aska. Det finns ingen anledning att hävda annat än att svenska val generellt sett genomförs på ett korrekt, opartiskt och rättssäkert sätt. Men det är pinsamt att över en och en halv miljon invånare i Västra Götaland och Örebro fick vara med om ett omval i maj på grund av missar och övertramp i valförrättningen. Det är pinsamt att hundratals röster slarvades bort och aldrig räknades. Det gäller till exempel 238 förtidsröster i Halmstad, 26 förtidsröster i Tranås och 217 brevröster och 39 ambassadröster i Täby. Icke att förglömma de 15 centervalsedlarna i Skövde som fanns på valnatten och sedan mystiskt försvann. Det var det försvinnandet som orsakade omvalet. Det är pinsamt att Valprövningsnämnden, som är den högsta instansen i valärenden, ens ska behöva påpeka att det faktiskt inte är acceptabelt att bedriva valkampanjer på ett sätt som gör att väljaren förföljs av propaganda nästan hela vägen fram till valbåset. Hur hamnade vi här? Till att börja med har en del partier särskild anledning till allvarlig självrannsakan. Att uppmuntra ovana väljare att rösta är en självklar del av en valkampanj, men att följa med väljaren in i vallokalen och applådera när hon röstar "rätt" är något annat. Att ha kampanj där väljarna rör sig är naturligt, men att ställa kampanjtältet så nära röstningsstället att väljarna nästan måste tränga sig förbi är inte acceptabelt. Det finns också en del andra frågor där vi alla behöver dra lärdom. Jag menar att det är dags att fundera på om vi i vår iver att underlätta för väljarna att rösta hur, när och var som helst har låtit servicetänkandet gå före rättssäkerheten. Ta bara systemet med budröstning. Trots att reglerna nyligen stramats upp visade det sig i höstas att mängder av budröster hade godkänts trots att de inte uppfyllde de formella kraven. I riksdagsvalet i Göteborgs kommun visade Valprövningsnämndens granskning att nästan 6 procent av de godkända budrösterna hade sådana brister att de inte borde ha godkänts. 6 procent felaktigt godkända röster! En så skrämmande hög siffra visar att detta inte handlar om enstaka missar utan om ett systemfel. Jag tror att det är en attitydfråga. Vi har talat alltför mycket om att till varje pris öka valdeltagandet, och talat för lite om rättssäkerhet på sistone. Det kan mycket väl vara så att valförrättare låtit sig styras av känslan att det vore synd att inte ta emot en röst från någon som inte kan identifiera sig ordentligt eller som fyllt i ett uppenbart felaktigt budröstningsformulär. I stället för att ta emot den rösten borde valförrättarna hjälpa den röstande att rätta till felet så att rösten kan avläggas korrekt. Det ska inte finnas utrymme för valförrättare att av missriktad snällhet godkänna röster som inte uppfyller lagens krav. Folkpartiet presenterade redan i februari 2011 rapporten Demokrati har begärts och ska verkställas . Där lade vi fram 15 konkreta förslag till rättssäkrare valsystem i Sverige. Det handlar bland annat om att värna människors rätt att få den avgivna rösten att räknas, krav på minst två röstmottagare också i lokaler för förhandsröstning samt skärpta regler mot kampanjaktiviteter i direkt anslutning till röstningslokaler. I rapporten finns också krav på förtydligande av regler för budröstning och förbättring av utbildning för röstmottagare. De flesta frågor som Folkpartiet uppmärksammade i rapporten tas upp i utskottets betänkande. För utskottets del leder det fram till slutsatsen att det är viktigt att göra en bred översyn av ett antal frågor kring reglerna för röstning. Jag välkomnar detta och den konstruktiva hållning som betänkandet ger uttryck för. Konstitutionsutskottet talar också om värdet av att göra en utredning av elektronisk röstning i val- och röstningslokaler. Det är välkommet, även om jag tror att det är viktigt att se detta som en tvåstegsprocess. Det som brådskar allra mest är att se till att dagens röstningssystem blir så rättssäkert som möjligt. Sedan kan vi ta nästa steg och undersöka helt nya röstningssystem. Ett välfungerande elektroniskt röstsystem skulle ha många fördelar. Regeringen har redan aviserat att en utredning för rättssäkrare val kommer att tillsättas. Dagens enhälliga tillkännagivande från konstitutionsutskottet ser jag som en klar uppmuntran till och dunk i ryggen för Birgitta Ohlsson, som nu får driva arbetet vidare i rollen som demokratiminister med ansvar för frågor om allmänna val. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Konstitutionsutskottet har när det gäller vallagsfrågorna haft att ta ställning till 44 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden i höstas. Vi var då många riksdagsledamöter som hade färska erfarenheter av valen den 19 september 2010. Det var erfarenheter som ledde till ifrågasättande av reglerna och tillämpningen av vallagen. Ovanligt är att konstitutionsutskottet helt eller delvis tillstyrker ett stort antal av de motioner som vi behandlar. Peter Eriksson konstaterade att hälften av de 44 motionerna, det vill säga 22 motioner, tillstyrkts. Regeringen har uttalat att frågorna som gäller vallagen ska bli föremål för en särskild utredning. Det anser vi i konstitutionsutskottet är bra. Dessa frågor är av stor vikt, och det är också av stor vikt att vi kommer överens över partigränserna. En utredning kommer att bli en bra grund för det vidare arbetet med att se över vallagen. Jag tycker att Peter Eriksson och Sven-Erik Österberg gav en viktig inblick i det arbete som är framför oss. Jag vill även lyfta fram det som Sven-Erik Österberg sade om utbildning av röstmottagare. Jag upplevde det som att det i stor utsträckning var en ny generation röstmottagare vid det senaste valet, och tyvärr klarade inte alla av den uppgift som de var satta att utföra. Det som särskilt gläder mig beträffande betänkandet är att konstitutionsutskottet enhälligt tillstyrker en motion av två centerpartister som handlar om att förbättra möjligheterna för funktionshindrade att rösta vid de allmänna valen. Det är jag naturligtvis tacksam för. När det gäller frågan om elektroniskt röstningsförfarande i vallokaler, som finns med i konstitutionsutskottets betänkande, anser jag det särskilt viktigt att det görs försöksverksamhet i några vallokaler innan vi går vidare till fullt genomförande. I Finland och Norge har detta prövats. I Norge gick försöket bra, men i Finland fick valet göras om i de fall man använde sig av elektronisk röstning. Med detta vill jag yrka bifall till konstitutionsutskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Låt mig börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det kanske är fler än jag som sneglar på klockan och tänker att en lång dag går mot sitt slut och att det här anförandet är det sista i detta ärende. Men betänk vilken högtidsdag det är! Så upplever jag det. Jag får vara med i KU, det äldsta av utskotten, demokratins väktare. Vi har fått granska regeringen, och vi har gjort det med lupp. Det vi debatterat i dag har endast varit toppen av isberget. Sedan avslutar vi, åtminstone så här långt, med ett betänkande om vallagsfrågor, själva hjärtat i demokratin. Det är en förmån att få vara med. Det toppar min politiska gärning att få finnas med och diskutera och debattera hur demokratin kan bli ännu bättre. Det är det viktigaste vi gör som parlamentariker. Och då sneglar jag inte längre på klockan. Efter andra världskriget när Europa låg i spillror, när nazismen och fascismen hade visat sitt rätta ansikte och var körda i botten, när kommunismen började avslöja vad man sysslade med och demokratin var skör sade den danske statsvetaren och teologiprofessorn Hal Koch i boken Hvad er demokrati? , utgiven 1945, följande: Demokratin är inte något i sig själv avslutat. Det är inte en seger som är vunnen, utan en kamp som ständigt pågår. Demokratin är inte självklar. Den måste återerövras av varje generation. Det är vad vi gör i dag, just nu. Det här är en liten bit av att återerövra demokratin. Man kan tycka att det är att ta stora ord i sin mun. Men betänk hur det var för några år sedan i USA! Vi satt alla och följde på tv hur man räknade rösterna i presidentvalet och räknade igen och kom fram till att fel president blev vald; den andre kandidaten fick fler röster. Men så blev det. Man fick räkna om igen. Nu är vi etter värre. Det är förfärligt att valen i Örebro och Västra Götaland fick göras om, och de är inte de enda som gjorde fel. Det är vår gemensamma uppgift, i synnerhet i konstitutionsutskottet, att vårda demokratin och se till att detta inte får ske. Det här går utöver om jag är kristdemokrat och du är socialist. Det här går utöver vad vi tycker för dagen och vad som avhandlas på nyheterna i kväll. Det här är vår egentliga uppgift: att vårda demokratin. Det vi just nu debatterar i ett helt enigt betänkande är själva hjärtat i detta. Hur ska vi få demokratins redskap att fungera? Granskningen är viktig, men det här handlar om demokratins redskap. Vi får inte få en situation som liknar det här igen. Varje gång demokratin misslyckas med de fysiska redskapen tunnas tilltron till demokratin ut och urholkas. Det är många motioner som bifalls helt eller delvis, 22 har jag räknat till. Men så flyttades också positionerna framåt. Utredningen som vi har framför oss kan synas vara teknisk, men den är nog så nödvändig. Det handlar, som vi redan har hört - jag ska inte förlänga debatten - om utbildning för valarbetare, framför allt röstmottagare, om att inte valarbetare ska finnas för nära vallokalen, om valhemligheten, om partisymbolerna och så vidare. Det är många olika tekniska bitar som måste fungera för att vi ska få en demokrati som vi stolta kan lämna till nästa generation när vi har gjort vår demokratiska skyldighet här i parlamentet. Jag vill avsluta debatten om det här betänkandet med att säga att det är en högtidsdag i dag. Vi har fått ha det finaste uppdrag som går att få, att vara ledamot av Sveriges riksdag och finnas med i konstitutionsutskottet. Jag ser mig som privilegierad att få bära demokratin ett litet stycke vidare.