Valfrihet i skolan
Betänkande 1992/93:UbU17
Utbildningsutskottets betänkande
1992/93:UBU17
Valfrihet i skolan
Innehåll
1992/93 UbU17
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens förslag i proposition 1992/93:230 om valfrihet i skolan.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag om entreprenadförhållanden inom skolan. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet avvisar lagförslaget. Ny demokrati vill ge generella möjligheter till entreprenadlösningar inom skolan.
Utskottet tillstyrker även regeringens samtliga förslag till ändringar i skollagen. När det gäller det kommunala bidraget till fristående grundskolor bibehålls nuvarande bidragsprocent. Fristående skolor får rätt att ta ut skäliga elevavgifter. Möjligheterna att välja grundskola i annan kommun utökas. När det gäller rätten att välja skola inom kommunen föreligger enighet i utskottet.
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet anser att det kommunala bidraget till fristående grundskolor bör beslutas av kommunen och avvisar därmed regeringens förslag. Vidare avvisar Socialdemokraterna och Vänsterpartiet förslaget om elevavgifter i fristående grundskolor och fristående gymnasieskolor. Enligt ett andrahandsyrkande av dessa partier bör riksdagen besluta om en sänkning av det kommunala bidraget till fristående skolor. Enligt Ny demokrati bör kommunernas informationsskyldighet när det gäller val av skola slås fast i lag.
Till betänkandet fogas sammanlagt 17 reservationer, två särskilda yttranden och en meningsyttring från Vänsterpartiet.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1992/93:230 Valfrihet i skolan dels föreslagit
1. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100), 2. att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor, 3. att riksdagen antar förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan, 4. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om statligt stöd till kompletterande skolor (avsnitt 5.4.2), 5. att riksdagen godkänner vad i propositionen anförts om internationella skolor över grundskolenivå (avsnitt 5.6),
dels berett riksdagen tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om
6. internationella skolor på grundskolenivå (avsnitt 4.4), 7. indelning av fristående skolor över grundskolenivå (avsnitt 5.2), 8. resurstilldelning till fristående särskolor (avsnitt6.2), 9. gymnasieskolan (avsnitt 7.3), 10. begreppet skola (avsnitt 8.1).
Lagförslagen återfinns som bilaga 1, 2 och 3 till detta betänkande.
Motionerna
Motioner med anledning av proposition 1992/93:230
1992/93:Ub160 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen avslår förslaget om entreprenadförhållanden inom skolan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarbehörighet, 3. att riksdagen beslutar att avskaffa den statliga regleringen av kommunala bidrag till friskolor, 4. att riksdagen, om yrkande 3 avslås, beslutar att sänka det kommunala bidraget till fristående skolor till 75 % av kommunens genomsnittskostnad per elev, 5. att riksdagen beslutar att fristående skolor som uppbär kommunalt stöd inte tillåts ta ut skolavgifter, 6. att riksdagen beslutar avslå förslaget om en miniminivå för det bidrag en hemkommun skall betala till fristående skola över grundskolenivå, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kostnaderna för riksinternatskolorna, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om val inom det offentliga skolväsendet, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsynsfrågorna.
1992/93:Ub161 av Stina Gustavsson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas ersättning för elever vid lanthushållsskola, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lanthushållsskolornas berättigande till fortsatt statsbidrag.
1992/93:Ub162 av Sten Svensson m.fl. (m, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de interkommunala ersättningarna vid rekryteringen av elever till Skara skolscen.
1992/93:Ub163 av Ulla Pettersson och Gunhild Bolander (s, c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om värdet av en lokalisering av utbildningar inom kulturområdet utanför storstadsregionerna för att stärka den regionala utvecklingen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vid bedömningen av samhällsnyttan av kompletterande utbildningar inom kulturområdet särskilt bör beaktas såväl de speciella förutsättningar som finns för att anordna utbildningar som var dessa liknande utbildningar redan anordnas, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förutsättningarna för kompletterande utbildningar inom kulturområdet på Gotland med hänvisning till de redovisade motiven.
1992/93:Ub164 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till Lag om entreprenadförhållanden inom skolan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av att ändra bidragssystemet till fristående grundskolor så att kommunerna får skyldighet att bedöma och tilldela dessa resurser efter samma principer som gäller för kommunens egna grundskolor, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fristående skolor ej skall ha rätt att ta ut elevavgifter, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ändra berörd lag så att föräldrar till utvecklingsstörda barn ges ett avgörande inflytande över valet av skolform, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fristående gymnasieskolor skall följa samma behörighetsregler för lärare som gäller för offentliga gymnasieskolor, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att den ej skall fastställa nivån på det bidrag som kommun skall betala till fristående gymnasieskola, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kommunernas bidragssystem till fristående särskolor skall utformas så att kommunerna ges skyldighet att pröva och tilldela resurser till dessa efter samma principer som gäller för kommunens egna särskolor, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett förslag om en nedre gräns för elevantal för att fristående skolor skall kunna tilldelas bidrag från kommun, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fristående skolor både på grundskole- och gymnasienivå skall ingå i kommunens skolplan och därmed även ingå i den skolverksamhet över vilken kommunen har ett ansvar för uppföljning, utvärdering och tillsyn.
1992/93:Ub165 av Christina Linderholm (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om pedagogisk kompetens.
1992/93:Ub166 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar avslå förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fristående skolor ej skall ha rätt att ta ut elevavgifter.
1992/93:Ub167 av Erling Bager och Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär bestämmelser om statsbidrag till de estniska skolorna som säkerställer deras ekonomiska trygghet och möjligheter till långsiktig planering av verksamheten.
1992/93:Ub168 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning för att erbjuda generella möjligheter till entreprenadlösningar inom alla ämnen och ämnesgrupper i gymnasieskolan liksom i grundskolan och särskolan i enlighet med vad i motionen anförts, 2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till utformning av en lärarlegitimation i enlighet med vad i motionen anförts, 3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändring av 2 kap. 3§ skollagen i enlighet med vad i motionen anförts om att lärares faktiska kompetens är viktigare än vilken utbildning de genomgått, 4. att riksdagen, i enlighet med vad i motionen anförts, beslutar att samma garanti skall gälla för kommunala skolor som gäller för fristående skolor, dvs. att även varje kommunal skola skall vara garanterad minst 85 % av den genomsnittliga kostnaden per stadium, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de internationella skolorna skall omfattas av samma bidragssystem som övriga fristående skolor, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etableringskontroll för fristående gymnasieskolor och således avvisar propositionens förslag och skrivningar, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att lagfästa kommunernas skyldighet att informera om kommunens egna grundskolor samt friskolorna inom kommunen.
Motioner från allmänna motionstiden 1993
1992/93:Ub411 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett ökat inflytande för kommunerna vad gäller godkännande av fristående skolor.
1992/93:Ub430 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av skollagen i syfte att ge föräldrar till utvecklingsstörda barn ett avgörande inflytande över val av skolform för barnet.
1992/93:Ub434 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valfrihet och riksinternatskolor.
1992/93:Ub454 av Jan Andersson och Bo Nilsson (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rätten att välja skola och skolform bör tillkomma alla.
1992/93:Ub481 av Harry Staaf (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rättighet för föräldrar till utvecklingsstörda barn att välja skola.
1992/93:Ub493 av Sture Ericson m.fl. (s) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att landsting kan vara huvudman för andra program än naturbruk och omvårdnad när kommuner och landsting är ense därom.
1992/93:Ub497 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring i skollagen i syfte att ge föräldrar till utvecklingsstörda barn ett avgörande inflytande över valet av skolform för barnet.
1992/93:Ub502 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 16. att riksdagen hos regeringen begär att frågan om finansiering av fristående skolor utreds, enligt vad i motionen anförts, 17. att riksdagen beslutar att den kommunala finansieringen av fristående skolor tills vidare skall utgöra 75 % av kommunernas genomsnittliga skolkostnader.
1992/93:Ub513 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att fristående skolors rätt att få medel av kommunen bör utformas som en skyldighet för kommunen att tillämpa samma bedömningsgrunder som gäller för medelstilldelningen till de kommunala skolorna, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tydligare krav på fristående skolor för godkännande för fullgörande av skolplikten, 3. att riksdagen beslutar att fristående skolor, som erhåller medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt, åläggs att stå under tillsyn av bidragsgivande kommun och att medverka i sådan uppföljning och utvärdering som kommunen redovisar, 4. att riksdagen beslutar att fristående skolor som erhåller medel på ett med kommunens egna skolor likvärdigt sätt skall finnas upptagna i kommunens skolplan, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nedre gräns för antalet elever för godkännande av fristående skolor, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ej tillåta elevavgifter vid fristående skolor när de erhåller medel för verksamheten från kommunen på ett med kommunens skolor likvärdigt sätt.
Utskottet
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 1992/93:230 Valfrihet i skolan jämte motioner som väckts dels med anledning av propositionen, dels under den allmänna motionstiden år 1993.
Regeringen erinrar om att fristående skolor på grundskolenivå fått förutsättningar att verka på i stort sett likvärdiga villkor som de kommunala skolorna genom riksdagens beslut med anledning av propositionen om Valfrihet och fristående skolor (prop. 1991/92:95, bet. UbU22, rskr. 346).
En arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet har haft i uppdrag att bl.a. redovisa förslag för att öka möjligheterna för barn och ungdomar och deras föräldrar att välja skola inom det kommunala skolväsendet. I uppdraget har ingått att även redovisa möjligheter att etablera olika mellanformer mellan kommunala skolor och fristående skolor, där ansvaret och skyldigheterna är kommunens, men produktionen av själva utbildningen sker i samverkan med ett enskilt subjekt (entreprenadlösningar). Arbetsgruppen har presenterat sina förslag i departementspromemorian Valfrihet i skolan (Ds1992:115).
En särskilt utredare har tidigare haft i uppdrag att utreda vissa frågor om bl.a. elevavgifter vid fristående skolor. Utredningens förslag har redovisats i betänkandet Fristående skolor -- Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38).
Regeringen framhåller i propositionen att stat och kommun har det övergripande ansvaret för barns och ungdomars skolgång och utbildning. Staten skall lägga fast kvalitetskrav, rättigheter och skyldigheter, definiera likvärdighet samt till en del finansiera skolväsendet. För kommunerna innebär ansvaret att tillse att invånarna har tillgång till utbildning av god kvalitet och att i stor utsträckning genomföra och finansiera utbildningen. Ett nationellt utbildningsväsende på vilket ställs enhetliga krav på kvalitet och likvärdighet -- allas lika rätt till en god utbildning -- innebär dock inte, enligt regeringens uppfattning, ett konformt skolväsende. Tvärtom ökar behovet av ett varierat utbud av utbildningsvägar och pedagogiska metoder. Valfrihetsreformerna inom skolväsendet syftar till att bryta upp det offentliga skolmonopolet, för att därigenom kunna ge en större variation, större mångfald och att skapa verkliga förutsättningar för elever och föräldrar att välja skola.
Likvärdighet måste också innebära att skapa förutsättningar för likvärdiga spelregler mellan såväl olika kommuners skolor som mellan kommunala och fristående skolor och att skapa bättre möjligheter att välja skola, framhålls det i propositionen. En stimulerande konkurrens mellan olika skolor, mellan olika inriktningar och olika ägandeformer kan också på sikt bidra till högre kvalitet och produktivitet inom skolväsendet.
Regeringen anser att avskaffandet av regelstyrningen och införandet av ett kommunalt utjämningsbidrag stimulerar till ett nytänkande och nya lösningar inom skolväsendet. Det handlar bl.a. om samordning och samverkan mellan den kommunala skolan och andra som har kompetens och intresse för utbildning. Ett viktigt område för en sådan utveckling är gymnasieskolans yrkesutbildningar. Då det ställs allt högre krav på dyrbar utrustning med kort teknisk livslängd och på aktuell kompetens ökar vikten av att skolan samverkar med och drar nytta av näringsliv och arbetsmarknad. Den nya gymnasieskolan ger enligt regeringen en bra grund för sådant samarbete. Mot denna bakgrund anser regeringen det angeläget att kommunerna får frihet att åstadkomma de kvalitativt bästa och mest kostnadseffektiva lösningarna när det gäller gymnasieskolans yrkesinriktade utbildningar. Mot denna bakgrund anser regeringen det angeläget att öka möjligheterna till entreprenad inom det offentliga skolväsendet.
Entreprenad på skolområdet
I propositionen lägger regeringen fram förslag till lag om entreprenadförhållanden inom skolan. Kommuner och landsting ges möjlighet att sluta avtal med enskilda fysiska och juridiska personer om att bedriva undervisning i kommunens resp. landstingets gymnasieskola inom ämnesblocken estetiska ämnen, ekonomiska ämnen, tekniska ämnen och yrkesämnen. Det bör även ges möjlighet att i andra fall genom beslut av regeringen få tillstånd att sluta avtal om undervisning inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom, om det finns särskilda skäl.
För undervisning som lagts ut på entreprenad föreslås i stället för kravet på reguljär lärarutbildning (2kap. 3§ skollagen) att lärarna skall ha kompetens för den undervisning de skall bedriva. Kommunen och landstinget får till entreprenören överlämna också den myndighetsutövning som hör till uppgiften. Exempel på åtgärder inom skolväsendet som utgör myndighetsutövning är examination, betygsättning, utfärdande av avgångsbetyg och andra betygsdokument samt disciplinära åtgärder. De lärare som är verksamma hos entreprenören bör ha samma uppgifter som lärare anställda hos kommunen eller landstinget. Enligt lagförslaget får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer meddela ytterligare föreskrifter om undervisning som bedrivs i entreprenadform. Lagen föreslås träda i kraft den 1januari 1994.
I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1 (båda s) samt 1992/93:Ub160 (v) yrkande 1 avvisas förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan. Motionärerna vänder sig främst mot att kravet på formell lärarbehörighet slopas vid entreprenadundervisning. Lärarbehörigheten är en av de viktigaste förutsättningarna för att garantera en likvärdig utbildning och en god utbildningskvalitet, framhåller motionärerna. De anser vidare att utvecklingen mot ökad integration mellan teoretiska och yrkesinriktade delar av gymnasieskolan som pågått under lång tid och som förstärkts genom programmen i den nya gymnasieskolan nu kommer att brytas. Entreprenadsystemet riskerar att hota en pedagogiskt motiverad helhetssyn på undervisningen.
Utskottet vill framhålla att det är huvudmannen, kommunen eller landstinget, som har det övergripande och sammanhållande ansvaret för eleverna och för utbildningen i gymnasieskolan. Detta innebär bl.a. att den undervisning som läggs ut på entreprenad kommer att ingå i det offentliga skolväsendet. Elevernas rättigheter och kommunernas och landstingens skyldigheter skall således vara desamma som om undervisningen skulle bedrivas av kommunen eller landstinget i egen regi. Undervisningen skall följa aktuella läroplaner och kursplaner och i övrigt bedrivas enligt de bestämmelser som följer av skollag och andra författningar på skolområdet.
Mot denna bakgrund anser utskottet att den föreslagna lagen om entreprenadförhållanden inom skolan ger kommuner och landsting nya möjligheter att utveckla sin skolverksamhet och ytterligare höja undervisningens kvalitet. Enligt utskottets mening är det främst inom vissa yrkesinriktade områden som en entreprenör, t.ex. ett företag, kan erbjuda mer kvalificerade och moderna resurser i form av teknisk utrustning och kompetens än vad kommunen har möjlighet att göra. En sådan samverkan med arbetslivet kan innebära en vitalisering av utbildningen i gymnasieskolan. Om kommunens skola dessutom slipper göra vissa nyinvesteringar i maskiner och annan utrustning kan det också vara ekonomiskt fördelaktigt för en kommun eller ett landsting att lägga ut viss undervisning på entreprenad. Som framhålls i propositionen är det viktigt att de olika formerna av entreprenadlösningar noga kommer att följas och utvärderas av såväl Skolverket som huvudmannen för undervisningen.
När det gäller frågan om lärarbehörighet vid undervisning i entreprenadform utgår utskottet från, vilket även understryks i propositionen, att berörda lärare hos entreprenören har ett adekvat yrkeskunnande och pedagogisk insikt. Självfallet är det inte möjligt att enbart anlita personal som har lärarutbildning t.ex. i ett företag som anordnar undervisning på entreprenad. Men som framhålls i propositionen måste kompetensen hos entreprenörens lärare alltid vara sådan att kvaliteten i undervisningen håller samma nivå som annars krävs inom det offentliga skolväsendet. Detta uttrycks i lagtexten (4§) med att lärarna hos en entreprenör skall ha kompetens för den undervisning de skall bedriva. När det gäller övrigt lärararbete utgår utskottet från att gymnasieskolan kommer att informera berörda lärare hos entreprenören om skolans rutiner när det gäller t.ex. elevers frånvaro, betygsättning m.m. I dessa avseenden har självfallet gymnasieskolans skolledning en stor uppgift att fylla. Enligt utskottets mening är det angeläget att lärarna hos entreprenören på ett tidigt stadium får klart för sig vilka bestämmelser som gäller inom ramen för begreppet myndighetsutövning och inom det elevvårdande arbetet i allmänhet. Utskottet vill i övrigt peka på vad som i propositionen anförs om huvudmannens insyn och kontrollmöjligheter, försäkringsfrågor m.m. Det ankommer på regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att ge de ytterligare föreskrifter som kan behövas inom bl.a. dessa områden.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen antar det i proposition 1992/93:230 framlagda förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan och avstyrker därmed motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 1, 1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1.
I motion 1992/93:Ub165 (c) hävdas att kravet på formell lärarutbildning bör gälla även vid gymnasial utbildning på entreprenad. Det kan enligt motionären inte accepteras att i en skola, som sägs vilja bli Europas bästa, en av de viktigaste faktorerna slopas för att säkerställa en god kvalitativ utbildning. Om principen om likvärdig utbildning skall vidmakthållas bör det även för entreprenadiserad utbildning centralt regleras vilka krav på pedagogisk kompetens som skall ställas. Även i motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 2 hävdas att lärarbehörighet är en nödvändig förutsättning för att garantera en likvärdig utbildning.
Utskottet har i det föregående framhållit vikten av kompetens för den undervisning som skall bedrivas vid utbildning på entreprenad och i övrigt betonat gymnasieskolans uppgift att informera berörda lärare om vad som ingår i begreppet myndighetsutövning m.m. Då kommunen eller landstinget formellt skall ansvara för att undervisningen bedrivs enligt gällande läroplaner och kursplaner och då rektor har det omedelbara pedagogiska ledningsansvaret även för den utbildning som är utlagd hos en entreprenör finns det enligt utskottets mening garantier för en likvärdig ubildning. Kravet på kompetens anges uttryckligen i 4 § lagförslaget. Det ankommer på regeringen att med stöd av 6 § lagförslaget meddela ytterligare föreskrifter om den undervisning som bedrivs på entreprenad. Något uttalande av riksdagen när det gäller pedagogisk kompetens vid utbildning på entreprenad anser utskottet inte vara påkallat, varför motionerna 1992/93Ub:160 yrkande 2 och 1992/93:Ub165 avstyrks.
Enligt 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 1 finns det skäl att öppna även grundskolan och särskolan för entreprenadlösningar. Motionärerna anser vidare att kommuner och landsting bör kunna lägga ut undervisning på entreprenad i alla ämnen. Kvaliteten i undervisningen får självfallet inte bli lidande av att anlita utomstående aktörer.
I enlighet med 2 § i regeringens förslag till lag om entreprenadförhållanden inom skolan finns det en möjlighet för regeringen att efter ansökan medge entreprenadlösningar även inom grundskolan och särskolan om det finns särskilda skäl. Det ankommer på regeringen att fatta beslut om entreprenadlösningar inom dessa skolformer med utgångspunkt i det enskilda fallet. När det gäller att lägga ut undervisning i gymnasieskolan i andra ämnen än estetiska, ekonomiska och tekniska ämnen samt yrkesämnen framhålls i propositionen att undervisningen på entreprenad bör ha karaktär av yrkesinriktning. Även i detta avseende ankommer det på regeringen att pröva om särskilda skäl finns i det enskilda fallet att medge entreprenaddrift i andra ämnen.
Utskottet delar föredragande statsrådets uppfattning att riksdagen inte nu bör besluta om generella möjligheter till entreprenadlösningar, varför motion 1992/93:Ub168 yrkande 1 avstyrks.
Enligt samma motion (yrkandena 2 och 3) är inte en formell lärarutbildning en garanti för lärarkompetens. I stället bör någon typ av lärarlegitimation eller lärarcertifikat införas i syfte att uppnå ett system med en friare arbetsmarknad med bl.a. fri konkurrens mellan lärare.
Utskottet erinrar om att principer om lärarcertifikat behandlades vid föregående riksmöte i samband med propositionen om lärarutbildning (prop. 1991/92:75, bet. UbU20, rskr. 282). I propositionen redovisades huvuddragen i ett system med lärarcertifikat. Utskottet förutsatte att riksdagen kommer att få ta ställning till ett förslag efter det att ärendet beretts ytterligare av regeringen. Enligt vad utskottet nu erfarit har beredningen av frågan om lärarcertifikat ännu inte slutförts inom regeringskansliet. Riksdagen bör således avvakta med att fatta beslut i frågan och således avslå motion 1992/93:Ub168 yrkandena 2 och 3.
Enligt motion 1992/93:Ub493 (s) yrkande 2 bör landstinget kunna vara huvudman för ytterligare program i gymnasieskolan. Motionärerna hänvisar till att samtliga kommuner i den södra delen av Örebro län begärt en utredning om landstingets möjligheter att svara för all gymnasial utbildning i länsdelen. Motionärerna menar att kommunerna måste ges möjlighet att låta landstinget ansvara för ett bredare utbud av utbildningsprogram, om landsting och berörda kommuner är överens därom.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande.
Enligt 5 kap. 6 § skollagen får landstingen anordna utbildning endast på sådana nationella program som avser naturbruk och omvårdnad. Kommuner kan emellertid komma överens med landstinget om att anordna samma utbildningar. Utskottet är inte berett att föreslå riksdagen att besluta om ett ändrat huvudmannaskap för gymnasieskolans nationella program. Utskottet vill peka på att enligt ikraftträdande- och övergångsbestämmelser till skollagen (SFS 1991:1107, 1991:1111) punkt 6 får en kommun eller ett landsting som under läsåret 1991/92 hade rätt att anordna utbildning på linjer i gymnasieskolan även efter den 1 juli 1992, som alternativ till de nationella programmen, anordna dessa linjer med undantag för tvåårig ekonomisk och tvåårig teknisk linje. Intagningen till årskurs 1 får dock inte ske efter läsåret 1994/95. Motsvarande gäller även för utbildning på specialkurser.
Utskottet vill i sammanhanget även erinra om vad som i förevarande proposition sägs om att statliga myndigheter eller landsting i vissa fall skulle kunna vara intressanta som entreprenörer. Då bl.a. frågan om kommunal uppdragsverksamhet för närvarande bereds inom regeringskansliet på grundval av lokaldemokratikommitténs delbetänkande (SOU 1992:128) bör såvitt gäller landstingens roll den fortsatta beredningen dock avvaktas innan ytterligare steg tas i entreprenadfrågan. Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör avslå motion 1992/93:Ub493 yrkande 2.
Fristående skolor m.m.
Efter riksdagens beslut om valfrihet och fristående skolor (prop. 1991/92:95, bet. UbU22, rskr. 346) har antalet fristående skolor fördubblats. Utskottet har inhämtat att Skolverket från den 1 juli 1992 till den 18 maj 1993 godkänt 78 fristående skolor på grundskolenivå. Även om tillväxten varit kraftig är de fristående skolornas andel av skolväsendet fortfarande ytterst liten i Sverige jämfört med de flesta europeiska länder, konstaterar regeringen. På sikt bör det ökande inslaget av fristående skolor verka berikande, kvalitetshöjande och bidra till kostnadseffektivisering inom hela skolväsendet.
I propositionen föreslås ett nytt omarbetat 9 kap. i skollagen beträffande fristående skolor.
Utskottet föreslår beträffande godkännande av fristående skola, m.m. att riksdagen antar 9 kap. 1--5 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100).
Enligt motion 1992/93:Ub411 (s) bör kommunen ges ett ökat inflytande när det gäller godkännandet av fristående skolor. Skolverkets tillämpning av lagstiftningen har resulterat i att kommunerna fråntagits möjligheterna att kontrollera ekonomin i planeringen för skolan, hävdar motionärerna. Kommunen har inga möjligheter att pröva behov eller skälighet av etableringen av fristående skolor. Tidsplanen för ansökan och inrättande av fristående skolor behöver också ses över.
Utskottet vill först peka på att motionärernas synpunkter på tidsplanen för ansökan om fristående skola tillgodoses genom bestämmelsen i 9 kap. 6 § lagförslaget. Ansökan om godkännande av en fristående skola skall nämligen lämnas senast den 1 augusti året innan bidragsåret börjar för att skolan skall ha rätt till bidrag. Som utskottet redovisat i det föregående har antalet fristående skolor ökat kraftigt sedan riksdagen föregående år fattat beslut med anledning av propositionen om valfrihet och fristående skolor. Trots detta utgör andelen elever i fristående skolor endast ca 1 % av det totala antalet elever. Skolverket skall i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1994/95--1996/97 bl.a. redovisa den ökade valfrihetens ekonomiska konsekvenser för kommuner och fristående skolor på grundskolenivå och effekterna av det beslutade systemet för resurstilldelningen. I avvaktan på Skolverkets redovisning är utskottet inte berett att föreslå riksdagen att göra ett tillkännagivande i enlighet med motion 1992/93:Ub411, varför motionen avstyrks.
När det gäller det kommunala bidraget till fristående grundskolor föreslås att nuvarande bidragsprocent bibehålls, dvs. 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium (9kap. 6 § lagförslaget). Enligt föredragande statsrådet ger erfarenheterna hittills inte tillräckligt stöd för en förändring. Det är dock viktigt att följa utvecklingen med stor uppmärksamhet för att åstadkomma ett säkert underlag för senare bedömningar härvidlag. Vidare anser statsrådet det angeläget att avvakta Skolverkets redovisning bl.a. när det gäller effekterna av det nya bidragssystemet och skolornas avgiftsuttag i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1994/95--1996/97, som skall lämnas till regeringen den 1 september 1993.
För närvarande beräknas det kommunala bidraget till fristående skolor på den genomsnittliga kostnaden per elev och stadium i kommunens grundskola det närmast föregående kalenderåret. Regeringen föreslår en ändring (9 kap. 6 §) innebärande att kommunens kostnader per elev under det pågående läsåret skall utgöra underlaget för fördelningen av resurser till den fristående skolan. Vidare föreslås att ansökan om godkännande av en fristående skola skall lämnas senast den 1 augusti året innan bidragsåret börjar för att skolan skall ha rätt till bidrag. Syftet är att kommunen skall få en rimlig planeringsperiod när fristående skolar inrättas.
I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande 1 (båda s) anses det märkligt att regeringen inte föreslår en ändring av nuvarande bidragsnivå, dvs. 85% av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium. Motionärerna hänvisar till en i stort sett enig opinion som framfört stark kritik mot den överkompensation till fristående skolor som det nya statsbidragssystemet har medfört. Motionärerna hänvisar även till utredningen (SOU 1992:38) om fristående skolor som föreslog 75 % av genomsnittskostnaden per elev som en rimlig nivå. Vidare har det nya statsbidragssystemet för de fristående skolorna kritiserats för att det inkräktar på den kommunala självbestämmanderätten. Mot denna bakgrund föreslår motionärerna att riksdagen beslutar att ändra bidragssystemet till fristående skolor så att kommunerna ges skyldighet att bedöma och tilldela de fristående skolorna på grundskolenivå resurser efter samma principer som gäller för kommunens egna grundskolor. I motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 3 hävdas att det nuvarande statsbidragssystemet för fristående skolor innebär en onödig inblandning i kommunernas inre angelägenheter och en inskränkning av det kommunala självstyret. I motion 1992/93:Ub502 (v) yrkande 16 begärs en utredning om finansieringen av fristående skolor.
Utskottet vill mot bakgrund av motionsyrkandena erinra om att regeringen i de särskilda direktiven för Statens skolverks fördjupade anslagsframställning för budgetåret 1994/95--1996/97 angivit att det är nödvändigt att kostnadsutvecklingen redan från början av det nya bidragssystemet ägnas skärpt uppmärksamhet. De ekonomiska konsekvenserna av ökad valfrihet för kommunen och fristående skolor på grundskolenivå, liksom skolornas avgiftsuttag och effekterna av det beslutade systemet för resurstilldelningen skall följas. Skolverket skall vidare göra en bedömning av de samhällsekonomiska konsekvenserna på kort och på lång sikt.
Utskottet vill för egen del framhålla vikten av att Skolverket avgör frågan om godkännande av fristående skola inom sådan tid att såväl kommuner som skolor får en rimlig planeringstid.
Utskottet konstaterar i likhet med regeringen att det nya statsbidragssystemet för de fristående skolorna ännu inte verkat ett år och att det är för tidigt att dra några definitiva slutsatser. Utskottet utgår från att regeringen i anslutning till den fördjupade anslagsprövningen för Skolverkets ansvarsområde kommer att redovisa sina överväganden i nästa års budgetproposition när det gäller resurstilldelningen till fristående skolor. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 3, 1992/93:Ub164 yrkande 2, 1992/93:Ub502 yrkande 16 och 1992/93:Ub513 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört.
I motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 (båda v) föreslås -- under förutsättning att motionärernas yrkande om det kommunala bidraget till fristående skolor på grundskolenivå inte bifalls av riksdagen -- att nivån på det kommunala bidraget till fristående grundskolor skall fastställas till 75% av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium.
I konsekvens med utskottets ställningstagande i det föregående när det gäller resurstilldelningen för fristående skolor på grundskolenivå och med hänvisning till Skolverkets uppföljning av densamma avstyrker utskottet även motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 och föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 9 kap. 6 §.
Regeringen föreslår att utbildningen i fristående skolor godkända för elever med skolplikt enbart skall stå under tillsyn av Statens skolverk. Nuvarande bestämmelse om att kommunen svarar för den omedelbara tillsynen över sådan utbildning upphävs. Även utbildning i fristående gymnasieskolor som får offentligt stöd skall stå under tillsyn av Statens skolverk (9 kap. 11 och 13 §§ lagförslaget).
Enligt motionerna 1992/93:UbU164 yrkande 9, 1992/93:UbU513 yrkandena 3 och 4 (båda s) samt 1992/93:UbU160 (v) yrkande 9 bör kommunen utöva tillsyn över de fristående skolorna på grundskole- och gymnasienivå. De bör liksom övriga skolor i kommunen ingå i kommunens skolplan och även åläggas att medverka i den uppföljning och utvärdering som kommunen bedriver.
Utskottet anser att den myndighet som har bedömt en ansökan från en fristående skola och godkänt den även bör utöva tillsyn över ifrågavarande utbildning. Det är vidare angeläget att bedömningen görs på ett likartat sätt för hela landets skolor med hänvisning till att undervisningen vid de fristående skolorna ofta bedrivs utifrån annan pedagogik än i den kommunala skolan eller att de erbjuder en annan konfessionell miljö. Som utskottet uppfattar det bör det således ankomma på Skolverket att svara för den pedagogiska tillsynen över utbildningen vid de fristående skolorna på såväl grundskole- som gymnasienivå. Emellertid kvarstår kommunens skyldighet enligt skollagen eller andra bestämmelser att följa verksamheten vid den fristående skolan. Det kan gälla t.ex. kommunens skyldighet att enligt 3 kap. 13 § skollagen se till att de barn som är skolpliktiga fullgör sin skolplikt och att utöva tillsyn enligt miljö- och hälsoskyddslagen, socialtjänstlagen eller annan lagstiftning, som ålägger kommunen att utöva tillsyn över den verksamhet som bedrivs i kommunen.
Utskottet anser vidare att de fristående skolorna inte bör ingå i kommunens skolplan och påverkas av målen i den. Däremot bör skolplanen innehålla uppgifter om vilka fristående skolor som är etablerade i kommunen och efter vilka principer undervisningen bedrivs där.
Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1992/93:UbU160 yrkande 9, 1992/93:Ubu164 yrkande 9 och 1992/93:UbU513 yrkandena 3 och 4.
Regeringen föreslår att fristående skolor på grundskolenivå, som får bidrag av kommunerna enligt lag, skall få ta ut elevavgifter med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har, förutsatt att kostnaderna kan anses rimliga för verksamheten (9 kap. 7 § lagförslaget). Extra kostnader för dyrare undervisningsmateriel, musikinstrument, kostnader för kulturaktiviteter m.m., dvs. kostnader som hänger samman med skolans speciella profil i undervisningsavseende, anges som exempel i propositionen.
Statens skolverk skall bedöma skäligheten av elevavgiftens storlek i samband med beslut om godkännande av skolan och dessutom även beakta avgiftens storlek vid sin tillsyn. Om en skola tar ut oskäligt höga elevavgifter, skall Skolverket besluta att skolan inte skall få rätt till bidrag enligt 9 kap. 6 § lagförslaget.
När det gäller fristående gymnasieskolor kan en skola av regeringen förklaras berättigad till offentligt stöd. Stödet skall i sådant fall bestå dels av bidrag från elevernas hemkommuner för utbildningen, dels av statlig tillsyn med vilken i regel följer rätt till studiestöd för eleverna. Ansökan om offentligt stöd skall göras före den 1 augusti året före bidragsåret och inlämnas till länsstyrelsen i det län där skolan är belägen. Regeringen fastställer en miniminivå för det bidrag elevens hemkommun skall betala till den fristående gymnasieskolan. I 9 kap. 8 § lagförslaget regleras bidragsfrågorna för de fristående gymnasieskolorna. I samma paragraf slås vidare fast att om den fristående skolan inte kommer överens om annat med elevernas hemkommuner skall dessa erlägga det belopp som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt har föreskrivit. Enligt 9kap. 10§ har även fristående skolor rätt att ta ut elevavgifter som är skäliga med hänsyn till de särskilda kostnader som skolan har.
I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 3, 1992/93:Ub513 yrkande 6 och 1992/93:Ub166 yrkande 2 (samtliga s) samt 1992/93:Ub160 (v) yrkande 5 avvisas regeringens förslag om att fristående skolor skall ha rätt att ta ut elevavgifter. Motionärena menar att det inte finns skäl att medge fristående skolor att ta ut elevavgifter för undervisning eller andra ändamål. Elevavgifter är segregerande och kan bidra till att valfriheten inskränks. Varje nivå av elevavgifter innebär i praktiken att vissa elever utestängs från ifrågavarande skolor, hävdar motionärerna.
I motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 6 konstateras att kommunerna nu blir skyldiga att betala ersättning till fristående gymnasieskolor för utbildningar som redan anordnas i egen regi. Enligt motionärerna bör den enskilda kommunen ha beslutanderätt över sin gymnasieplanering. Sedan den fristående gymnasieskolan godkänts av regeringen enligt den modell som föreslås i propositionen bör det ankomma på kommunen att pröva resursbehovet på samma sätt som prövning sker till den egna gymnasieverksamheten. Motionärerna hävdar att den ekonomiska regleringen från kommunen till den fristående gymnasieskolan inte kan grundas på ett schablonerat bidragssystem. Stor hänsyn måste tas till den utbildning som bedrivs vid den fristående skolan. Enligt motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 6 är det anmärkningsvärt att staten skall tvinga en kommun att betala en viss ersättning för elever vid fristående gymnasieskolor medan motsvarande statligt reglerade skyldighet saknas när det gäller de kommunala skolorna.
Utskottet erinrar om att utgångspunkten för ifrågavarande bestämmelser i skollagen om elevavgifter i fristående skolor är att de inte skall ta ut avgifter för tjänster som motsvarar dem som erbjuds i det offentliga skolväsendet. Även de avgifter som därutöver kan bli aktuella i fristående skolor skall vara skäliga, betonas det i propositionen. Vidare framhålls att avgifter inte får uppgå till en nivå som i praktiken stänger ute elever från dessa fristående skolor.
I utredningen (SOU 1992:38) om fristående skolor visas att de flesta fristående skolorna torde kunna täcka sina kostnader med ett offentligt bidrag på mellan 75 och 85 % av genomsnittlig elevkostnad i de kommunala skolorna. De skulle därmed sakna ekonomiska motiv för att ta ut elevavgifter. Därtill kommer att ca 80 % av skolorna säger sig helst vilja slippa ta ut elevavgifter. Mot denna bakgrund delar utskottet regeringens uppfattning att det inte bör föreligga risk för segregerande effekter av möjligheten att ta ut elevavgifter i fristående skolor. Som stadgas i 9 kap. 7 och 10 §§ lagförslaget skall Skolverket förklara rätten till fortsatt bidrag förverkad, om en skola efter godkännandet tar ut elevavgifter som inte kan anses skäliga. Vid bedömningen av elevavgifter måste självfallet hänsyn tas till storleken på det bidrag som skolan får av elevernas hemkommuner.
När det gäller det kommunala stödet till fristående gymnasieskolor bör inte den genomsnittliga kostnaden för kommunens egen gymnasieskola enligt propositionen ligga till grund för beräkningen av bidraget till den fristående gymnasieskolan. Ett skäl är att kommunen inte ens alltid har kostnader för elever på alla förekommande studievägar, vilket annars skulle kunna vara en beräkningsgrund. Vidare varierar kostnaderna för gymnasieutbildning mellan studievägar men också mellan olika utbildningsanordnare. Föredragande statsrådet finner det lämpligt att underlaget för ett bidragssystem för fristående gymnasieskolor i framtiden kommer att baseras på olika kostnadsklasser. I avvaktan på att Skolverket inom ramen för det nationella uppföljningssystemet kan precisera ett underlag för att bestämma kostnadsklasser bör en enklare schablon kunna tillämpas, nämligen belopp som väsentligen bygger på det belopp per elev och studieväg som kommunerna kommit överens om genom samverkansavtal. Det ankommer på regeringen att utfärda närmare bestämmelser om bidragsnivån.
Utskottet förutsätter i likhet med föredragande statsrådet att den fristående gymnasieskolan och elevernas hemkommuner i första hand kan komma överens om ersättningen. Regeringen kommer således att fastställa schablonbelopp för ersättning, som skall gälla i de fall parterna inte är överens.
Med hänvisning till vad regeringen anfört i propositionen om beräkningsunderlaget för kommunernas bidrag till fristående gymnasieskolor finner utskottet att syftet med motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 6 och 1992/93:Ub164 yrkande 6 i huvudsak är tillgodosett. Med vad utskottet anfört föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkandena 5 och 6, 1992/93:Ub164 yrkandena 3 och 6, 1992/93:Ub166 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande 6 antar 9 kap. 7--17 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen.
I motion 1992/93:Ub167 (fp) begärs bestämmelser om statsbidrag till de estniska skolorna som säkerställer deras ekonomiska trygghet och möjligheter till långsiktig planering av sin verksamhet. Enligt motionärerna har ersättningen till de estniska skolorna från stat och kommun successivt minskat sedan slutat av 1960-talet. Inte heller det nya statsbidragssystemet för fristående skolor har kunnat undanröja de ekonomiska problemen för de estniska skolorna. Motionärerna hävdar att skolornas elevantal är för litet för att en schabloniserad beräkningsmetod regelbundet skall kunna tillförsäkra dem nödvändiga driftmedel.
I utredningen (SOU 1992:38) om fristående skolor redovisas en kartläggning av de fristående skolornas ekonomi som baseras på frågor till skolorna beträffande lokaler, personal, inställning till elevavgifter m.m. De två estniska skolorna i Stockholm och Göteborg ingår i gruppen s.k minoritetsskolor. Kartläggningen som genomfördes under läsåret 1990/91 visar att minoritetsskolornas statsbidrag utgjorde 74 % av den årliga intäkten, medan den genomsnittliga andelen statsbidrag för samtliga fristående skolors intäkter uppgick till 27 %. De båda estniska skolorna tar ut 1000 kr per år och elev i avgifter, vilket enligt utredaren kan betraktas som en mycket låg avgift och beräknas motsvara ca 10 % av de totala inkomsterna. Den resterande delen av inkomsten, dvs. ca 16 %, har kommunerna svarat för.
Utskottet anser att det inte finns anledning att nu göra något undantag för de estniska skolorna när det gäller resurstilldelningen till fristående skolor. Utskottet vill peka på att den oförändrade bestämmelsen i 9 kap. 6 § lagförslaget om tilldelning av bidrag till de fristående skolorna tillåter ett avdrag från beloppet motsvarande genomsnittskostnaden per elev och stadium som uppgår till högst 15 % av genomsnittskostnaden. Det är självfallet inget som hindrar att kommunen tilldelar en fristående skola medel utöver den angivna miniminivån, om behov föreligger. Även när det gäller ett ställningstagande till de estniska skolornas ekonomi, anser utskottet att Skolverkets redovisning i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåret 1994/95--1996/97 bör avvaktas. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion 1992/93:Ub167.
I motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 4 aktualiseras resursfördelningen till de kommunala grundskolorna. Med exempel från Göteborg hävdar motionärerna att de kommunala skolorna missgynnats i förhållande till de fristående skolorna i det nya bidragssystemet. Det har nämligen visat sig att många kommunala skolor har fått betydligt mindre än 85 % av genomsnittskostnaden per elev och stadium. Motionärerna föreslår att samma garanti skall gälla för kommunala skolor som för fristående skolor, dvs. att varje skola i kommunen garanteras minst 85 % av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande.
Riksdagens beslut (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) om ansvaret för skolan innebar bl.a. införandet av en schabloniserad behovsrelaterad beräkning av statsbidraget för skolans verksamhet till kommunerna. Ett generellt bidrag till skolsektorn ansågs ge de bästa möjligheterna för skolhuvudmännen att planera verksamheten med hänsyn till lokala förhållanden. I sitt yttrande (1991/92:UbU5y) till finansutskottet våren 1992 ställde utskottet sig bakom regeringens förslag om ett nytt generellt statsbidrag till kommunerna, kallat statligt utjämningsbidrag. Genom att kommunerna ges större handlingsfrihet när det gäller att prioritera olika verksamhetsområden kan den kommunala verksamheten bedrivas på ett effektivare sätt, anförde utskottet. Riksdagen beslutade (prop. 1991/92:150 del II, bet. FiU29, rskr. 345) att införa ett nytt statligt utjämningsbidrag till kommunerna från den 1 januari 1993.
Utskottet finner ingen anledning att nu ändra riksdagens tidigare beslut om principerna för det statliga bidragssystemet till kommunerna. Det bör ankomma på kommunerna själva att fördela tillgängliga resurser efter de behov som finns inom den kommunala sektorn utan sådana statliga styrmedel som förslås i motion 1992/93:Ub168 yrkande 4. Med hänvisning härtill bör den avslås av riksdagen.
När det gäller bidragssystemet för internationella skolor på grundskolenivå anser regeringen att dessa skolor som hittills bör få bidrag i särskild ordning. I 9 kap. 5 § lagförslaget görs definitionen tydligare av vad som betecknas som internationella skolor. Sådana skolor bör ha "en utbildning med en annan internationell inriktning än den som får finnas inom grundskolan eller fristående skolor som är godkända för fullgörande av vanlig skolplikt".
I motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 5 begärs ett tillkännagivande av riksdagen att de internationella skolorna skall omfattas av samma bidragssystem som övriga fristående skolor. Motionärerna hänvisar bl.a. till den särskilde utredarens förslag och Skolverkets bedömning när det gäller bidragssystemet för internationella skolor på grundskolenivå.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandet anföra följande.
I Sverige finns för närvarande sju s.k. internationella skolor på grundskolenivå med engelska, tyska eller franska som undervisningsspråk. Dessa skolor är som framhålls i propositionen avsedda för barn till utländska medborgare som vistas här i landet under en kortare tid, men även för sådana svenska barn som under en stor del av sin uppväxttid är bosatta utomlands och vistas i hemlandet endast under någon kortare period. Som föredragande statsrådet framhåller i propositionen är det viktigt att göra en klar åtskillnad mellan internationella skolor och fristående skolor med språklig eller internationell inriktning. Därför har definitionen av en internationell skola förtydligats i förevarande lagförslag. Mot denna bakgrund bör de även fortsättningsvis få statsbidrag i särskild ordning (jfr Förordningen om statsbidrag till internationella skolor för skolpliktiga elever, SFS 1983:97, 1992:712).
Utskottet delar regeringens uppfattning om bidragssystemet för internationella skolor på grundskolenivå och föreslår att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub168 yrkande 5 lägger proposition 1992/93:230 i denna del till handlingarna.
För prövning av frågor om offentligt stöd till sådana fristående skolor som är över grundskolenivå men under högskolenivå är det enligt regeringen lämpligt att dela in skolorna i två grupper. Till den ena gruppen bör föras skolor, vars utbildningar motsvarar de nationella och specialutformade programmen i gymnasieskolan. Sådana skolor kan lämpligen kallas fristående gymnasieskolor. Den andra gruppen bör bestå av sådana, vars utbildningar utgör ett komplement till gymnasieskolan. Dessa skolor kan betecknas som kompletterande skolor. Denna gruppindelning bör gälla också för internatskolor och s.k. internationella skolor.
Utskottet delar regeringens bedömning när det gäller indelningen av fristående skolor över grundskolenivån och föreslår att riksdagen lägger proposition 1992/93:230 i denna del till handlingarna.
I motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 5 understryks vikten av att bestämmelsen om lärarbehörighet bör gälla för de fristående gymnasieskolorna. Syftet därmed är självfallet att garantera en likvärdig utbildningskvalitet.
Som framhålls i propositionen skall en fristående gymnasieskola ge kunskaper och färdigheter som till art och nivå väsentligen svarar mot de kunskaper som gymnasieskolan ger. Således fordras att skolans utbildning är av god kvalitet. Den skall också i övrigt väsentligen svara mot gymnasieskolans allmänna mål. Utskottet vill erinra om att en fristående gymnasieskola endast av regeringen kan förklaras berättigad till offentligt stöd. Utskottet utgår från att regeringen vid sin bedömning av en fristående gymnasieskola beaktar även uppgifter om lärarnas kompetens -- såväl den ämnesmässiga som den pedagogiska kompetensen. Utskottet utgår vidare från att regeringen kommer att följa kvalitetsfrågorna vid de fristående gymnasieskolorna med stor uppmärksamhet. Något uttalande av riksdagen i enlighet med motion 1992/93:Ub164 yrkande 5 är därför inte påkallat, varför den avstyrks.
När det gäller nyetablering av fristående skolor framförs i motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 6 uppfattningen att regeringen uppenbarligen vill införa en etableringskontroll genom att länsstyrelserna skall göra en prövning av nyetableringarna av fristående skolor. Enligt motionärerna är en sådan prövning överflödig. I stället bör regeringen främja fri etablering och konkurrens även inom skolväsendet.
Utskottet delar regeringens uppfattning att nyetableringar av fristående skolor kommer att ha effekter på det redan befintliga skolväsendet i kommuner och regioner. Det finns således skäl att pröva varje nyetablering av fristående gymnasieskola med hänsyn till bl.a. elevunderlaget och vikten av att det finns ett allsidigt utbud av utbildningar vid de kommunala gymnasieskolorna över hela landet. Denna prövning bör i första hand resp. länsstyrelse svara för. Berörda kommuner bör få möjlighet att yttra sig till länsstyrelsen som med eget yttrande till regeringen bör redovisa sin bedömning av nyetableringen. Utskottet ser detta som en garanti för att kravet på en likvärdig utbildning och en god utbildningskvalitet kan upprätthållas i den kommunala gymnasieskolan. Länsstyrelserna bör ha överblick över länets förutsättningar för gymnasial utbildning i allmänhet, vilket kan balansera synpunkter från de kommuner som närmast blir berörda av en fristående gymnasieskola.
Utskottet har således inte något att erinra mot vad som anförts i propositionen när det gäller länsstyrelsernas medverkan i prövningen av nyetableringen av fristående gymnasieskolor, varför motion 1992/93:Ub168 yrkande 6 avstyrks.
När det gäller den andra gruppen fristående gymnasieskolor, dvs. skolor som kompletterar det offentliga skolväsendet, föreslås i propositionen att regeringen på ansökan från en kompletterande skola skall kunna ställa utbildningen där under statlig tillsyn. Utbildningen i fråga bör vara ett från nationell synpunkt värdefullt komplement till gymnasieskolan. Med tillsynen skall normalt följa rätt till studiestöd för eleverna på utbildningen. Kompletterande skolor, vilkas utbildning kan anses särskilt värdefull från nationell synpunkt, skall av regeringen kunna ges statsbidrag. Ansökan om statligt stöd skall lämnas senast den 1 augusti året före bidragsåret.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som anförts i proposition 1992/93:Ub230 om statligt stöd till kompletterande skolor.
I motion 1992/93:Ub161 (c) yrkande 1 aktualiseras kommunernas ersättning för utbildning vid lanthushållsskolor. Enligt motionärerna gör kommunerna i dag olika bedömningar när ungdomar söker sig till utbildningar vid lanthushållsskolorna. En del kommuner bekostar deras utbildning i form av t.ex. internatersättning, medan andra kommuner nekar eleverna denna hjälp. Riksdagen bör begära att regeringen verkar för en lika behandling av elever vid ifrågavarande utbildningar.
När det gäller utbildningar vid lanthushållsskolor som motsvarar påbyggnadsutbildningar inom komvux vill utskottet hänvisa till sitt betänkande 1992/93:UbU11 när det gäller frågan om interkommunal ersättning för gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning. Utskottet konstaterade bl.a. att då det enligt nuvarande bestämmelser inte finns någon rätt för vuxna till gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning är det hemkommunen som avgör vilka utbildningar i annan kommun och inom landstinget som man åtar sig ett betalningsansvar för. Utskottet förutsatte emellertid att kommunerna i sin planering av den kommunala vuxenutbildningen noggrant följer upp vilka utbildningar som kommuninvånarna i första hand efterfrågar och att de antingen i den egna kommunen eller i samverkan med annan utbildningsanordnare erbjuder sådana utbildningar som svarar mot efterfrågan och behov. Utskottet hade vidare erfarit att många ungdomar med ett bestämt mål för sin utbildning inte kunnat fullfölja sina studier för mindre vanliga yrken på grund av att vissa hemkommuner vägrat att betala en efterfrågad utbildning inom komvux i en annan kommun. Utskottet ansåg att principen om likvärdiga förutsättningarna för studier inom komvux därmed hade satts ur spel. Mot denna bakgrund och med hänvisning till att utskottet tillstyrkt ett lagförslag beträffande ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om interkommunal ersättning för vissa utbildningar inom komvux föreslog utskottet att riksdagen skulle begära en redovisning av regeringen vilka utbildningar inom komvux som kommer att omfattas av regeringens föreskrifter om interkommunal ersättning inom komvux. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr. 274).
I avvaktan på regeringens redovisning bör riksdagen inte nu ta ställning till frågan om kommunernas ersättning för utbildning vid lanthushållsskolor, varför motion 1992/93:Ub161 yrkande 1 avstyrks.
Ett förslag om statsbidrag till utbildning vid Skara skolscen framförs i motion 1992/93:Ub162 (m, c). Motionärerna redovisar att Skara skolscen sedan den 1 juli 1992 har en stiftelse som huvudman. Skolan har 24 årselevplatser och läroplanen är godkänd av Skolverket. Skolan har sökande från hela landet och inför intagningen till hösten 1993 fanns drygt 400 sökande till 12 elevplatser. Utbildningen finasieras med statsbidrag, interkommunala ersättningar samt bidrag från Skara kommun. Enligt motionärerna tvingas vissa antagna elever avstå från utbildningen på grund av att deras hemkommuner inte vill betala någon ersättning. Mot denna bakgrund föreslås att statsbidraget per elev skall ha en nivå som motsvarar den totala kostnaden vid skolan, vilket skulle eliminera problemet med interkommunala ersättningar.
Enligt departementsskrivelsen (Ds 1992:115) om valfrihet i skolan har Skaras skolscen ett statsbidrag på 47 700 kr per årselevplats. Elevkostnaden per år uppgår till 120 800 kr. Utskottet konstaterar att elevkostnaden vid Skara skolscen är en av de högsta vid fristående gymnasiala skolor i landet.
I enlighet med regeringens förslag till indelning av fristående gymnasieskolor i två grupper, vilket utskottet i det föregående ställt sig bakom, bör Skara skolscen räknas till s.k. kompletterande skolor. Utbildningen vid en kompletterande skola skall enligt regeringens förslag kunna ställas under statlig tillsyn, om utbildningen kan anses vara ett värdefullt komplement till gymnasieskolan. Med tillsynen följer normalt rätt till studiestöd för eleverna på utbildningen. Kompletterande skolor, vilkas utbildning kan anses särskilt värdefull från nationell synpunkt, skall av regeringen, utöver tillsynen, kunna ges statsbidrag. Det ankommer således på regeringen att pröva i vad mån Skara skolscen bör ställas under statlig tillsyn och även kunna ges statsbidrag till utbildningen. Det bör vidare ankomma på huvudmannen för utbildningen att ta ställning till om interkommunal ersättning skall begäras från elevernas hemkommuner. Något särskilt uttalande av riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub162 är således inte påkallat, varför den avstyrks.
I motionerna 1992/93:Ub161 (c) yrkande 2 och 1992/93:Ub163 (s, c) begärs statsbidrag m.m. för vissa kompletterande utbildningar. I den förstnämnda motionen understryks vikten av lanthushållsskolornas utbildningsprogram, som i första hand inriktas mot kost, hälsa och hushållsekonomi. Enligt motionärerna har dessa utbildningar ett stort berättigande i samhällets totala utbildningsutbud och torde väl fylla de krav som anförs om samhällsnyttan i propositionen. I den sistnämnda motionen anförs att behovet av ytterligare utbildningar inom det estetiska och kulturella området är stort på Gotland (yrkande 1) och att det där finns goda förutsättningar för kompletterande utbildningar inom kulturområdet (yrkande 3). Vid bedömningen av samhällsnyttan av kompletterande utbildningar inom kulturområdet bör enligt motionärerna särskilt beaktas såväl de speciella förutsättningar som finns på Gotland som var liknande utbildningar redan anordnas. Det är enligt motionärerna viktigt att dessa utbildningar ges en god spridning över landet och att lokala resurser och förutsättningar blir avgörande för utbildningarnas förläggning (yrkande 2).
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
Sedan riksdagen beslutat att ett nytt generellt statsbidrag, ett statligt utjämningsbidrag, skall tillämpas (prop. 1991/92:150 del II s. 155, bet. FiU29, rskr. 345) utgår statsbidrag till tre landstingskommunala lanthushållsskolor via anslaget B 9. Bidrag till viss verksamhet inom det kommunala skolväsendet. Två fristående skolor, Vackstanässkolan och Apelrydsskolan, har liknande konsumtionsutbildningar som lanthushållsskolorna. Dessa skolor får statsbidrag från anslaget B 16. Bidrag till driften av fristående skolor. Utskottet anförde i sitt betänkande 1991/92:UbU26 (s. 10--12) att en framtida lösning för de landstingskommunala hushållsskolorna skulle kunna vara en omvandling till fristående skolor. En sådan omvandling måste emellertid i första hand övervägas av skolans nuvarande huvudmän, framhöll utskottet.
Förslaget i förevarande proposition ger nu förutsättningar för regeringen att på ansökan från en kompletterande skola besluta om såväl statlig tillsyn som statsbidrag. När det gäller utbildningar inom det kulturella området, som aktualiseras i motion 1992/93:Ub163, finns det inget som hindrar att sådana utbildningar inom ramen för kompletterande utbildningar i gymnasieskolan kan startas på Gotland. Utskottet vill peka på att den geografiska spridningen av fristående skolor över grundskolenivå är koncentrerad till storstäderna, framför allt till Stockholmsområdet. Av samliga 58 skolor i landet ligger 28 skolor i Stockholm län, 10 skolor i Göteborgs och Bohus län och 4 i Malmöhus län (jfr Ds 1992:115). Utskottet anser att det ligger ett värde i att fristående skolor med kompletterande utbildningar inom kulturområdet förläggs till bl.a. Gotland.
Något uttalande av riksdagen i enlighet med motionsyrkandena anser utskottet inte vara påkallat, varför motionerna 1992/93:Ub161 yrkande 2 och 1992/93:Ub163 avstyrks.
I motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 7 ogillas vad som anförs i propositionen om bidrag till riksinternatskolorna. Enligt motionärerna är det inte ett allmänintresse att finansiera tillkommande kostnader för internatutbildning. I motion 1992/93:Ub434, som väckts under den allmän motionstiden, aktualiseras de ekonomiska villkoren för bl.a. Lundsbergs skola. Enligt motionären bör likartade villkor gälla såväl för elever som väljer en riksinternatskola eller Lundsbergs skola som för elever som väljer annan fristående skola.
Utskottet vill med anledning av motionsyrkandena anföra följande.
Inom ramen för det kommunala utjämningsbidraget utgår statsbidrag beräknat även för elever vid riksinternatskolor. Som framhålls i propositionen vore det därför naturligt att inordna riksinternaten i det bidragssystem som föreslås för fristående gymnasieskolor. Detta kompliceras emellertid av att riksinternaten under alla förhållanden behöver ett resurstillskott utöver den ersättning som de såsom fristående skolor annars skulle få från elevernas hemkommuner. Orsaken är naturligtvis att de är internat, vilket drar särskilda kostnader. Enligt föredragande statsrådets mening finns det anledning att överväga frågan om bidrag till riksinternaten ytterligare.
När det gäller Lundsbergs skola anser statsrådet att den i mångt och mycket fyller samma funktion som de två riksinternaten. Även frågan om utformningen av det statliga bidraget till Lundsbergs skola bör enligt statsrådet övervägas ytterligare. Mot denna bakgrund föreslås i propositionen inte några ändrade bidragsregler.
Med hänvisning till att frågan om dels finansieringen av internatkostnaderna vid riksinternaten, dels Lundsbergs skolas ställning är föremål för fortsatt beredning inom regeringskansliet bör riksdagen inte nu ta ställning till yrkandena i motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 7 och 1992/93:Ub434, varför de avstyrks.
Regeringen föreslår att offentligt stöd till internationella skolor över grundskolenivå skall kunna ges enligt reglerna för kompletterande skolor.
Utskottet föreslår att riksdagen godkänner vad som i proposition 1992/93:230 anförts om internationella skolor över grundskolenivå.
Fristående särskolor
Enligt regeringen bör statsbidraget till fristående särskolor avvecklas med utgången av år 1995. Elevernas hemkommuner bör därefter vara skyldiga att även utge ersättning för elever i fristående särskolor.
Enligt motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 7, bör medel till fristående särskolor från kommunerna fördelas så att kommunerna ges skyldighet att pröva deras resursbehov på samma sätt som vid fördelningen av resurser till kommunala särskolor.
Utskottet konstaterar att motionärernas förslag när det gäller resurstilldelningen till fristående särskolor från kommunerna grundar sig på samma princip som motionärerna föreslagit när det gäller resurstilldelning till fristående skolor på grundskolenivå (yrkande 2 i samma motion), vilket utskottet behandlat i det föregående.
Utskottet vill erinra om att riksdagen beslutat (prop. 1991/92:94, bet. UbU21 och UbU28, rskr. 285) att ansvaret för särskolan skall föras över från landstingen till kommunerna. Överförandet avses kunna ske successivt men skall vara genomfört före utgången av år 1995.
Regeringen avser senare återkomma till riksdagen med förslag till lagbestämmelser om kommuns skyldighet att utge ersättning till fristående särskolor. Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen av ett förändrat huvudmannaskap för särskolan. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub164 yrkande 7 lägger proposition 1992/93:230 i denna del till handlingarna.
Val av skola inom det offentliga skolväsendet
När det gäller val av skola inom den egna kommunen är det enligt regeringen viktigt att ytterligare markera i skollagen att valet av skola bör få genomslag när eleverna bereds plats på olika skolor. Grunden för placeringen skall i första hand vara familjernas och elevernas val, inte kommunens val. I situationer då fler valt en skola än vad som kan tas emot bör kommunen med hänsyn till berörda elevers skolväg finna den bästa samlade lösningen. En kommun skall dock inte vara skyldig att tillgodose elevers och vårnadshavares önskemål, om dessa är förenade med betydande ekonomiska och organisatoriska svårigheter (4 kap. 6 § lagförslaget).
Beträffande funktionshindrade barn framhåller föredragande statsrådet att det är principiellt viktigt att eftersträva samma regler för dessa barn som för andra. Det särskilda stöd som en enskild elev kan behöva bör enligt hennes mening i de flesta fall kunna lämnas i den skola som eleven valt. Skulle detta dock inte var möjligt måste kommunen kunna placera eleven vid den skola som har sådana resurser. Det är viktigt att sådana beslut fattas i samförstånd med elevens vårdnadshavare.
I motion 1992/93:Ub160 (v) yrkande 8 ifrågasätts om det finns ett så stort intresse från föräldrarnas sida när det gäller val av skola. Rätten att välja skola är enligt motionärerna väl tillgodosedd i nuvarande bestämmelser i skollagen.
Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att föräldrars och elevers val av skola bör följas i så stor utsträckning som möjligt. Regeringens lagförslag i frågan (4 kap. 6 §) innebär att kommunerna vid fördelningen av elever på olika skolor i första hand skall utgå från vårdnadshavares önskemål. Om ett önskemål skulle leda till ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för kommunen skall kommunen kunna bortse från önskemålet. Som framhålls i specialmotiveringen till lagförslaget måste svårigheten vara betydande för att kommunen skall kunna bortse från önskemålet. När en viss skola inte har plats för alla de barn som valt att gå där, skall skolan i första hand ge plats till de barn som bor närmast skolan.
När det gäller val av skola för barn med funktionshinder vill utskottet erinra om vad som anfördes i utskottets betänkande 1992/93:UbU4. Utskottet utgick från att kommunerna planerar i samråd med föräldrarna och att man i de flesta fall kan komma överens om i vilken skola barnet skall gå. Det självklara är då att välja den skola som bedöms ha förutsättningar för att kunna ge en funktionshindrad elev den bästa skolgången med hänsyn till funktionshindret. Om en kommun har svårigheter att själv tillgodose en sådan elevs behov förutsätts kommunen komma överens med någon annan kommun att denna i sin grundskola skall ta emot eleven. Därav följer självfallet att hemkommunen inte kan friskriva sig från skyldighet att svara för skolskjuts till den skola där eleven med funktionshinder således placerats, även om denna skola inte är den närmast hemmet belägna grundskolan eller ens finns inom den egna kommunen. Utskottet vill ytterligare understryka att rätten att välja skola också omfattar elever med funktionshinder och att det endast är i undantagsfall, när svårigheten är betydande, som kommunen får bestämma placering vid annan skola än den eleven valt.
Med hänvisning till vad utskottet anfört om val av skola inom det offentliga skolväsendet tillstyrker utskottet att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub160 yrkande 8 antar 4 kap. 6 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen.
Enligt motion 1992/93:Ub168 (nyd) yrkande 7 föreslås att kommunernas informationsskyldighet när det gäller att informera föräldrar och elever om möjligheterna till val av skola i kommunen skall slås fast i lag.
Utskottet delar regeringens uppfattning att kommunerna i lag inte bör åläggas skyldigheten att informera om valet av skola i kommunen. Utskottet utgår från att kommunerna t.ex. i samband med elevernas skolstart eller vid stadieövergångar medverkar till att föräldrar och elever får information om skolalternativ och vilka förutsättningar som gäller för fördelningen av elever på olika skolor, utbildningsprofil, möjligheterna att få skolskjuts m.m. Något uttalande av riksdagen i enlighet med motionsyrkandet anser utskottet inte vara påkallat, varför motion 1992/93:Ub168 yrkande 7 avstyrks.
När det gäller val av skola i en annan kommun bibehålls en skyldighet för kommunerna att i sin grundskola, utöver elever från den egna kommunen, ta emot dem som med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda skäl att få gå i en annan kommuns grundskola (4 kap. 8 § lagförslaget). En bestämmelse införs (4 kap. 8 a § lagförslaget) som innebär att en kommun har rätt att även i andra fall ta emot en elev från en annan kommun och att hemkommunen, om kommunerna inte kommer överens om ersättningen, skall vara skyldig att betala det belopp som utgår för elever i fristående skolor. I 4 kap. 9 § skollagen görs ett tillägg som innebär att en elev, som efter det läsår då han flyttat bara har en årskurs kvar i grundskolan, har en obetingad rätt att gå igenom även den årskursen i den gamla hemkommunen. Kommunen har därvid rätt till ersättning för sina faktiska kostnader för elevens utbildning.
Samma princip som gäller för val av grundskola bör enligt regeringen även gälla val av särskola. Kommunens skyldighet att sörja för kostnadsfri skolskjuts skall inte omfatta sådana elever som väljer att gå i en annan kommunal särskola än den som kommunen eller samverkanskommunen har erbjudit.
När det gäller utbildningen inom särskolan aktualiseras i fem motioner valet av skolform, dvs. rätten för föräldrar till utvecklingsstörda barn att välja utbildning i grundskola eller särskola. Enligt motion 1992/93:Ub164 (s) yrkande 4 är det förvånande att det i föreliggande proposition inte föreslås en rätt för föräldrar till utvecklingsstörda barn att också välja skolform för sina barn. Motionärerna pekar på att man i de flesta fall kommer överens om vilken skolform som är bra för barnet. Men det förekommer dess värre också ett fåtal fall där man inte kan komma överens och där kommunen ensidigt beslutar om placering mot föräldrarnas vilja. Motionärerna betraktar valet av skolform som en minst lika viktig rätt som valet av skola. Därför bör skollagen ändras så att föräldrarna ges ett avgörande inflytande över valet av skolform. Liknande synpunkter framförs även i motionerna 1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454 yrkande 2, 1992/93:Ub497 (samtliga s) och 1992/93:Ub481 (kds).
Utskottet behandlade frågan om vårdnadshavares inflytande vid prövningen om en elev tillhör särskolans personkrets vid föregående riksmöte (prop. 1991/92:94, bet. UbU21 och UbU28, rskr. 285). Utskottet utgick från att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen när det gäller hur föräldrar och skola samverkar för att i elevens intresse välja den för eleven bästa skolformen.
I förevarande proposition tas inte frågan upp om elevens och vårdnadshavares rätt att välja skolform, grundskola eller särskola. Mot bakgrund av vad utbildningsutskottet anfört i sitt betänkande 1992/93:UbU28 vid föregående riksmöte har föredragande statsrådet hösten 1992 tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att följa utvecklingen i vad gäller föräldrars och skolans samverkan vid val av skolformer. I arbetsgruppen ingår företrädare för såväl särskolan som föräldrar och handikapporganisationer. Arbetsgruppen avser att redovisa sina förslag och synpunkter under våren 1994. I avvaktan på arbetsgruppens redovisning och den fortsatta beredningen inom Utbildningsdepartementet finner utskottet inte skäl att riksdagen nu gör ett särskilt uttalande i frågan, varför motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 4, 1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454 yrkande 2, 1992/93:Ub481 och 1992/93:Ub497 avstyrks.
Enligt departementspromemorian Valfrihet i skolan (Ds 1992:115) skall en elev kunna välja att gå i en annan kommuns gymnasieskola, även om studievägen erbjuds av hemkommunen. Eleven får då tas emot i mån av plats i den andra kommunen. Denna elev tas emot i andra hand. Den mottagande kommunen har rätt till ersättning från elevens hemkommun. Motsvarande bör gälla utbildningar som anordnas av ett landsting.
Regeringen finner inte något skäl att ändra gällande bestämmelser avseende möjligheterna att välja studieväg i annans kommuns gymnasieskola. Regeringen har beaktat att ett flertal kommuner befarar att det skulle innebära svårigheter vid uppbyggnaden av den nya gymnasieskolan, om eleverna kan välja en annan kommuns gymnasieskola trots att hemkommunen erbjuder utbildningen.
Utskottet delar regeringens uppfattning om en restriktiv inställning till val av gymnasieskola i annan kommun. Enligt utskottets mening är det angeläget att kommunerna har goda planeringsförutsättningar för den gymnasiala utbildningen, vilket inte minst gäller elevunderlaget för de olika studievägarna. Syftet är självfallet att upprätthålla en likvärdig gymnasial utbildning med god kvalitet. Utskottet föreslår att riksdagen beträffande val av studieväg i annan kommuns gymnasieskola utan erinran lägger proposition 1992/93:230 i denna del till handlingarna.
Övriga frågor
I motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 8 och 1992/93:Ub513 yrkandena 2 och 5 (båda s) begärs tillkännagivanden av riksdagen om behovet av en nedre gräns för elevantalet för att fristående skolor skall vara berättigade till bidrag från kommun. Enligt motionärerna är det inte acceptabelt att skolor med bara ett fåtal elever i längden skall få samhällets stöd. Alltför små skolor fördyrar skolväsendet och riskerar att inte kunna erbjuda den kreativa och allsidiga miljö som bör prägla en skola. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag om en nedre gräns för antalet elever i fristående skolor.
Någon lagreglering med krav på ett minsta antal elever för godkännande av en fristående skola på grundskolenivå bör enligt regeringen inte införas. En allsidig bedömning av kvalitetskrav i fråga om såväl sociala som andra aspekter på skolverksamhet bör utgöra grunderna för ett beslut om godkännande. I en sådan bedömning kan också skolans storlek vägas in. I propositionen (s. 66--68) förs en diskussion om vilka krav som bör ställas på en fristående skola. Att ange ett visst elevunderlag som krav för ett godkännande av en fristående skola skulle enligt regeringen medföra vissa svårigheter. Om ett lägsta antal elever anges för godkännande måste det alltid finnas möjligheter till avvikelser, t.ex. för anordnandet av en skola i glesbygd, i uppbyggnadsskedet av en skola och vid tillfällig nedgång av elevantalet. Dessutom kan en skola bestå av endast årskurserna på ett stadium, medan en annan kan omfatta hela grundskolan.
Skolverkets bedömning när det gäller godkännande av fristående skolor bör enligt utskottets uppfattning ha sin utgångspunkt i vad som anfördes i proposition 1991/92:95 om valfrihet och fristående skolor.
I detta sammanhang vill jag erinra om vad föredragande statsrådet, Ulla Tillander, anförde i propositionen om skolor med enskild huvudman m.m. (prop. 1982/83:1 s.19f). "Enligt mål och riktlinjer i grundskolans läroplan skall skolans verksamhet präglas av de grundläggande värderingar om demokrati, tolerans, jämlikhet m.m. på vilka det svenska samhället bygger. Skolan skall aktivt och medvetet påverka och stimulera barn och ungdomar att vilja omfatta vår demokratis grundläggande värderingar och låta dessa komma till uttryck i praktisk, vardaglig handling. Jag anser det självklart att samhället i sitt och elevernas intresse måste ställa ett motsvarande krav på fristående skolor. För att en fristående skola skall godkännas för skolpliktens fullgörande måste skolan i sin undervisning och övriga verksamhet omfatta det svenska samhällets grundläggande värderingar och de riktlinjer för fostran och utveckling som anges i målen för grundskolan. En fristående skola måste därför utveckla sådana egenskaper hos eleverna som kan bära upp och förstärka demokratins principer och tolerans, samverkan och likaberättigande mellan människorna. En fristående skola bör exempelvis inte godkännas om den inte är beredd att verka för jämställdhet mellan kvinnor och män. Den kan självfallet inte heller godkännas, om den vill tillämpa aga eller andra lagstridiga uppfostringsmetoder. Verksamheten bör inom mycket vida ramar kunna präglas av olika åskådningar och värderingar, men det finns alltså gränser som samhället bestämt måste hävda. -- Att en fristående skola är präglad av ett speciellt synsätt får självfallet inte leda till att undervisningen ger eleverna en ensidig bild av det som lärs ut. Skolan måste respektera att människor i vårt land har skiljaktiga meningar och värderingar och redovisa dessa. Det måste råda tolerans och öppenhet i skolans verksamhet och undervisningen måste vara saklig och allsidig.
Utskottet delar regeringens uppfattning att det för närvarande inte finns grund för att i lagtext ange ett minsta antal elever för godkännande av en fristående skola. Som framhålls i propositionen när det gäller begreppet skola bör en allsidig bedömning av kvalitetskrav i fråga om såväl undervisning som sociala och andra aspekter på skolverksamheten, t.ex. skolans elevantal, utgöra grunderna för Skolverkets beslut om godkännande.
Som redovisats i det föregående skall Skolverket i den fördjupade anslagsframställningen för budgetåren 1994/95--1996/97 bl.a. redovisa en plan för hur arbetet med uppföljning och utvärdering av godkända fristående skolor skall bedrivas så att en kontinuerlig prövning kan ske. Utskottet vill erinra om att de fristående skolorna som har godkänts för fullgörande av skolplikt skall åläggas att delta i den uppföljning och utvärdering som sker genom Skolverkets försorg.
Mot denna bakgrund anser utskottet att riksdagen bör avvakta regeringens prövning av Skolverkets fördjupade anslagsframställning när det gäller kriterier m.m. för godkännande av fristående skolor, varför riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 8 och 1992/93:Ub513 yrkandena 2 och 5 utan erinran bör lägga proposition 1992/93:230 i denna del till handlingarna.
När det gäller 5kap. 33§ skollagen i regeringens förslag återger utskottet paragrafens senaste lydelse enligt SFS 1993:326. Vidare görs en rättelse i punkt 5 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna.
Utskottet har inget att erinra mot lagförslaget i övrigt och tillstyrker att riksdagen antar förslaget till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) i den mån det inte omfattas av vad utskottet i det föregående hemställt.
Regeringen föreslår slutligen att kommunernas skyldighet att betala ersättning för dagliga resor mellan skolan och bostaden begränsas. Om ersättningen ges kontant bör ersättningsbeloppet utgöra 1/30 av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för varje hel kalendermånad som eleven har behov av resor mellan bostaden och skolan.
Utskottet tillstyrker att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande entreprenadförhållanden inom skolan att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 1, 1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1 antar regeringens förslag till lag om entreprenadförhållanden inom skolan,
res. 1 (s)
2. beträffande kompetens vid utbildning på entreprenad att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 2 och 1992/93:Ub165,
res. 2 (s) - villk. 1
3. beträffande generella möjligheter till entreprenadlösningar att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 1,
res. 3 (nyd)
4. beträffande lärarlegitimation att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkandena 2 och 3,
res. 4 (nyd)
5. beträffande landstinget som huvudman för ytterligare program i gymnasieskolan att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub493 yrkande 2,
6. beträffande godkännande av fristående skola, m.m. att riksdagen antar 9 kap. 1--5 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100),
7. beträffande ökat inflytande för kommunen vid godkännande av fristående skola att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub411,
8. beträffande det kommunala bidraget till fristående grundskolor att riksdagen med bifall till regeringens förslag och med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 3 delvis, 1992/93:Ub164 yrkande 2, 1992/93:Ub502 yrkande 16 och 1992/93:Ub513 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört,
res. 5 (s)
9. beträffande nivån på det kommunala bidraget till fristående grundskolor att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkandena 3 delvis och 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 antar 9 kap. 6 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100),
res. 6 (s) - villk. 5 res. 7 (s) - villk. 5
10. beträffande tillsyn över fristående skolor, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 9, 1992/93:Ub164 yrkande 9 och 1992/93:Ub513 yrkandena 3 och 4,
res. 8 (s)
11. beträffande elevavgifter i fristående skolor, m.m. att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkandena 5 och 6, 1992/93:Ub164 yrkande 3 och 6, 1992/93:Ub166 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande 6 antar 9kap. 7-17 §§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100),
res. 9 (s)
12. beträffande statsbidrag till de estniska skolorna att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub167,
13. beträffande resursfördelningen till kommunala grundskolor att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 4,
res. 10 (nyd)
14. beträffande bidragssystemet för internationella skolor på grundskolenivå att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub168 yrkande 5 lägger propositionen i denna del till handlingarna,
res. 11 (nyd)
15. beträffande indelningen av fristående skolor över grundskolenivå att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
16. beträffande behörighetsregler för lärare vid fristående gymnasieskolor att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub164 yrkande 5,
res. 12 (s)
17. beträffande nyetablering av fristående gymnasieskolor att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 6,
res. 13 (nyd)
18. beträffande statligt stöd till kompletterande skolor att riksdagen godkänner vad regeringen anfört,
19. beträffande kommunernas ersättning för utbildning vid lanthushållsskolor att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub161 yrkande 1,
20. beträffande statsbidrag till utbildning vid Skara skolscen att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub162,
21. beträffande statsbidrag m.m. för vissa kompletterande utbildningar att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub161 yrkande 2 och 1992/93:Ub163,
22. beträffande bidrag till riksinternatskolor, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 7 och 1992/93:Ub434,
men. (v) - delvis
23. beträffande internationella skolor över grundskolenivå att riksdagen godkänner vad regeringen anfört,
24. beträffande resurstilldelning till fristående särskolor att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub164 yrkande 7 lägger propositionen i denna del till handlingarna,
res. 14 (s)
25. beträffande val av skola inom det offentliga skolväsendet att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub160 yrkande 8 antar 4kap. 6§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100),
men. (v) - delvis
26. beträffande kommunernas informationsskyldighet vid val av skola att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub168 yrkande 7,
res. 15 (nyd)
27. beträffande val av skolform att riksdagen avslår motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 4, 1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454 yrkande 2, 1992/93:Ub481 och 1992/93:Ub497,
res. 16 (s)
28. beträffande val av studieväg i annan kommuns gymnasieskola att riksdagen lägger propositionen i denna del till handlingarna,
29. beträffande begreppet skola att riksdagen med avslag på motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 8 och 1992/93:Ub513 yrkandena 2 och 5 lägger propositionen i denna del till handlingarna,
res. 17 (s)
30. beträffande förslaget till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt i det föregående,
31. beträffande kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor.
Stockholm den 25 maj 1993
På utbildningsutskottets vägnar
Ann-Cathrine Haglund
I beslutet har deltagit: Ann-Cathrine Haglund (m), Lena Hjelm-Wallén (s), Berit Löfstedt (s), Ewa Hedkvist Petersen (s), Bo Arvidson (m), Eva Johansson (s), Jan Björkman (s), Ulf Melin (m), Inger Lundberg (s), Chris Heister (m), Krister Örnfjäder (s), Christer Lindblom (fp), Birgitta Carlsson (c), Tuve Skånberg (kds) och Claus Zaar (nyd).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Björn Samuelson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Entreprenadförhållanden inom skolan (mom.1)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.8 börjar med "Utskottet vill" och på s.9 slutar med "1992/93:Ub166 yrkande 1" bort ha följande lydelse:
Utskottet ställer sig liksom motionärerna avvisande till att stora delar av gymnasieskolans verksamhet skall kunna läggas ut på entreprenad. Frågan är av stor principiell betydelse och har enligt utskottets mening inte belysts tillräckligt, vilket också vissa remissinstanser framhållit i sina yttranden över departementspromemorian (Ds 1992:115) Valfrihet i skolan.
Utskottet finner det anmärkningsvärt att kravet på lärarbehörighet vid undervisning på entreprenad slopas i det av regeringen framlagda lagförslaget. Lärarbehörigheten är ett av de främsta kvalitetskraven som anges i skollagen och en av de viktigaste förutsättningarna för att garantera en likvärdig utbildningskvalitet i landet. Lärarutbildningen utgörs inte enbart av ämneskunskaper utan även av metodiska och pedagogiska kunskaper. Det elevvårdande arbetet ställer idag stora krav på att läraren har utbildning även på detta område.
Utskottet anser vidare att den strävan till ökad integration mellan teoretiska och yrkesinriktade delar av gymnasieskolans undervisning som pågått under lång tid och som ytterligare kommer att förstärkas i den nya gymnasieskolans program nu kommer att brytas. Om yrkesutbildningen i huvudsak förläggs till vissa företag finns det risk för att utbildningen blir snävt företagsanpassad, vilket med tanke på den snabba utvecklingen inom den industriella tekniken allvarligt skulle kunna äventyra Sveriges framtida konkurrenskraft. Utskottet anser också att entreprenadlösningar inom utbildningsområdet innebär betydande problem med uppföljning och utvärdering av sådan undervisning.
Med hänvisning till vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 1, 1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1 avslå det i proposition 1992/93:230 framlagda förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan.
dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
1. beträffande entreprenadförhållanden inom skolan att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 1, 1992/93:Ub164 yrkande 1 och 1992/93:Ub166 yrkande 1 avslår det i proposition 1992/93:230 framlagda förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan,
2. Kompetens vid utbildning på entreprenad (mom.2)
Under förutsättning av avslag på reservation 1
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.9 börjar med "Utskottet har" och slutar med "1992/93:Ub165 avstyrks" bort ha följande lydelse:
När det gäller pedagogisk kompetens vid utbildning på entreprenad är det utskottets uppfattning att lärarbehörighet är en nödvändig förutsättning för att garantera en likvärdig utbildningskvalitet. Detta bör riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 2 och 1992/93:Ub165 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
2. beträffande kompetens vid utbildning på entreprenad att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 2 och 1992/93:Ub165 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Generella möjligheter till entreprenadlösningar (mom. 3)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.10 börjar med "I enlighet" och slutar med "yrkande 1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det finns starka skäl att öppna även grundskolan och särskolan för entreprenadlösningar. Likaså bör det vara möjligt för kommuner och landsting att lägga ut undervisning i alla ämnen på entreprenad i gymnasieskolan. Självfallet får kvaliteten i undervisningen inte i något avseende bli lidande av att anlita entreprenörer. Genom att tilllåta entreprenadlösningar inom hela det offentliga skolväsendet skapas incitament för att höja undervisningens kvalitet. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
3. beträffande generella möjligheter till entreprenadlösningar att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Lärarlegitimation (mom. 4)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Utskottet erinrar" och slutar med "yrkandena 2 och 3" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning kan skolväsendet inte räkna med att en formell lärarutbildning t.ex. grundskollärarutbildningen garanterar kompetenta lärare. Det kan inte uteslutas att lärarhögskolorna examinerar lärare som på sikt inte är lämpliga för läraryrket. Bl.a. mot denna bakgrund är det angeläget att skyndsamt införa någon typ av lärarcertifikat eller lärarlegitimation. Inom ramen för ett system med lärarcertifikat kan fri konkurrens uppstå mellan lärare, vilket i sin tur kan uppmuntra individuella och goda arbetsprestationer. Möjligheter bör också finnas till individuell lönesättning och karriärutveckling för ambitiösa lärare.
Vad utskottet anfört om lärarlegitimation bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkandena 2 och 3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
4. beträffande lärarlegitimation att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Det kommunala bidraget till fristående grundskolor (mom. 8)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med "Utskottet vill mot" och slutar med "utskottet anfört" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att det nya statsbidragssystemet till fristående skolor har varit föremål för stark kritik från många håll. Bidragsnivån är alltför hög. Den utredning (SOU 1992:38) som presenterades efter regeringens proposition 1992 föreslog 75% av kommunernas genomsnittskostnad per elev som en rimlig nivå. En sänkning av procentsatsen löser dock inte det strukturella problemet kring likvärdighet och effektivitet.
Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att den teknik för resurstilldelningen till fristående skolor som riksdagen införde förra året inkräktar på den kommunala självbestämmanderätten. En i lag garanterad resurstilldelning ger, oavsett storleken på denna, inga som helst förutsättningar för en behovsstyrd resursfördelning. Det nuvarande systemet motverkar ett effektivt och behovsstyrt utnyttjande av skolans resurser. Mot denna bakgrund föreslår utskottet att regeringen återkommer till riksdagen med ett lagförslag som innebär att kommunerna ges skyldighet att bedöma och tilldela de fristående skolorna på grundskolenivå resurser efter samma principer som gäller för kommunens egna grundskolor. Riksdagen bör med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 3, 1992/93:Ub164 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande 1 samt med avslag på motion 1992/93:Ub502 yrkande 16 godkänna vad utskottet anfört.
dels att moment 8 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
8. beträffande det kommunala bidraget till fristående grundskolor att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande 1, med anledning av motion 1992/93:Ub160 yrkande 3 i denna del, samt med avslag på motion 1992/93:Ub502 yrkande 16 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor (mom. 9)
Under förutsättning av bifall till reservation 5
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.13 börjar med "I konsekvens" och slutar med "9kap. 6§" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 bör avslå 9 kap. 6 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub160 yrkande 3 delvis och med avslag på motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 avslår 9kap. 6§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100),
7. Nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor (mom. 9)
Under förutsättning av avslag på reservation 5
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.13 börjar med "I konsekvens" och slutar med "9kap. 6§" bort ha följande lydelse:
Som ett andrahandsyrkande när det gäller resurstilldelningen för fristående skolor på grundskolenivå föreslås beträffande nivån på det kommunala bidraget att bidragsprocenten för fristående skolor sänks från nuvarande 85% av kommunens genomsnittskostnad per elev och stadium till 75%. Riksdagen bör med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 och med avslag på motion 1992/93:Ub160 yrkande 3 delvis anta 9 kap. 6 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen med den ändringen att procentsatsen i paragrafens första stycke skall vara 25 %.
dels att moment 9 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
9. beträffande nivån på det kommunala bidraget till fristående skolor att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 4 och 1992/93:Ub502 yrkande 17 och med avslag på motion 1992/93:Ub160 yrkande 3 delvis antar 9kap. 6§ i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) med den ändringen att första stycket erhåller följande lydelse:
En fristående skola, som är godkänd för elever som har vanlig skolplikt, skall tilldelas bidrag för verksamheten av elevernas hemkommuner. För varje elev skall lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens grundskola det pågående kalenderåret på det stadium som eleven tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som uppgår till högst 25 procent av den framräknade genomsnittskostnaden. Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge ett större avdrag, om det finns särskilda skäl.
8. Tillsyn över fristående skolor (mom. 10)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.14 börjar med "Utskottet anser att" och slutar med "yrkandena 3 och 4" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att regeringens förslag om att upphäva kommunernas omedelbara tillsyn av de fristående skolorna hotar att försvåra en effektiv kontroll av skolornas verksamhet. Med hänsyn till att kommunen tilldelar de fristående skolorna medel för sin verksamhet är det utskottets uppfattning att de också bör påverkas av målen i kommunens skolplan, som är ett viktigt instrument för utveckling och utvärdering av utbildningen inom kommunen. Detta påverkar inte Skolverkets allmänna tillsynsansvar för all skolverksamhet. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett lagförslag, som reglerar såväl Skolverkets som kommunens tillsynsansvar för fristående skolor på grundskole- och gymnasienivå. Detta bör riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 9, 1992/93:Ub164 yrkande 9 och 1992/93:Ub513 yrkandena 3 och 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 10 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
10. beträffande tillsyn över fristående skolor att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub160 yrkande 9, 1992/93:Ub164 yrkande 9 och med anledning av motion 1992/93:Ub513 yrkandena 3 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Elevavgifter i fristående skolor, m.m. (mom.11)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "Utskottet erinrar" och på s. 16 slutar med "i skollagen" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att sådana skolor på grundskolenivå som har offentliga bidrag till sin verksamhet inte skall ha rätt att ta ut elevavgifter för undervisning m.m. Att särskilda profileringar av skolor skulle innebära så stora merkostnader att det skulle motivera elevavgifter är inte en godtagbar förklaring. Även kommunala skolor har profileringar utan extra resurser. Elevavgifter är segregerande och kan bidra till att valfriheten inskränks. Varje nivå av elevavgifter innebär i praktiken att vissa elever utestängs från ifrågavarande skolor.
Utskottet konstaterar att nyetableringen av fristående gymnasieskolor i hög utsträckning kommer att medverka till att de ekonomiska resurserna till gymnasieutbildningen splittras, vilket kan leda till att undervisningskvaliteten blir lidande. Därför bör godkännandet av offentligt stöd till fristående gymnasieskolor ske med stor restriktivitet. De fristående gymnasieskolorna bör ha en sådan storlek att de erbjuder såväl personal som elever en stimulerande arbets- och studiemiljö. I sammanhanget bör noteras att kommunerna nu blir skyldiga att betala ersättning till utbildningsanordnare för utbildningar som kan finnas i den egna organisationen. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet det av regeringen framlagda lagförslaget (9 kap. 8 § tredje stycket) att regeringen skall fastställa nivån på det bidrag som kommunen skall betala till den fristående gymnasieskolan. Enligt utskottets uppfattning skall den enskilda kommunen ha beslutanderätt över sin gymnasieplanering. För en fristående gymnasieskola i kommunen bör det ankomma på kommunen själv att pröva resursbehovet på samma sätt som prövning sker till den egna gymnasieverksamheten. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till reglering av det kommunala bidraget till fristående gymnasieskolor så att de nya bestämmelserna kan träda i kraft den 1 juli 1994.
Utskottet anser att en fristående gymnasieskola som förklaras berättigad till statligt stöd inte bör ha rätt att ta ut elevavgifter för undervisningen eller sådant som är nära förknippat med den. Även förhållandevis låga elevavgifter har enligt utskottets uppfattning en snedvridande effekt på urvalet av elever.
Med hänvisning till vad utskottet anfört om elevavgifter vid fristående grundskolor och fristående gymnasieskolor samt kommunalt bidrag till fristående gymnasieskolor föreslår utskottet att riksdagen med bifall på motionerna 1992/93:Ub160 yrkandena 5 och 6, 1992/93:Ub164 yrkandena 3 och 6, 1992/93:Ub166 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande 6 dels avslår 7 §, 8 § tredje stycket och 10§ i regeringens förslag till lag om ändring lagen (1993:370) om ändring i skollagen, dels beslutar att 17 § i regeringens förslag skall erhålla den i bilaga 4 såsom reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels antar 8§ första och andra styckena, 9, 11--16 §§, dels beslutar att 8 och 9§§ skall betecknas 7 och 8 §§ samt att 11--17§§ skall betecknas 9--15 §§, dels beslutar sådan ändring i ingressen till det i propositionen framlagda lagförslaget som föranleds härav,
dels att moment 11 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
11. beträffande elevavgifter i fristående skolor, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub160 yrkandena 5 och 6 samt med anledning av motionerna 1992/93:Ub164 yrkandena 3 och 6, 1992/93:Ub166 yrkande 2 och 1992/93:Ub513 yrkande 6 dels avslår 7 §, 8 § tredje stycket och 10 § i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen, dels beslutar att 17 § i regeringens förslag skall erhålla den i bilaga 4 såsom reservanternas förslag betecknade lydelsen, dels antar 8§ första och andra stycket, 9, 11--16§§, dels beslutar att 8 och 9 §§ skall betecknas 7 och 8 §§ samt att 11--17§§ skall betecknas 9--15 §§, dels beslutar sådan ändring i ingressen till det i propositionen framlagda lagförslaget som föranleds härav,
10. Resursfördelningen till kommunala grundskolor (mom. 13)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande lydelse:
Enligt vad utskottet erfarit har det kommunala resursfördelningssystemet för offentliga och fristående skolor medfört vissa fördelningsproblem. I Göteborg har det bl.a. visat sig att många kommunala skolor får betydligt mindre än 85 % av den genomsnittliga kostnaden per elev och stadium. Enligt utskottets mening är detta oacceptabelt och står i strid med statsmakternas intentioner när det gäller det kommunala ansvaret för skolans verksamhet. Mot denna bakgrund föreslår utskottet i likhet med motionärerna att när det gäller resurstilldelningen skall samma garanti gälla för såväl kommunala som fristående skolor, dvs. att varje skola skall vara garanterad minst 85 % av den genomsnittliga kostnaden per elev och stadium. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 13 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
13. beträffande resursfördelningen till kommunala grundskolor att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub168 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Bidragssystemet för internationella skolor på grundskolenivå (mom. 14)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med "Utskottet vill" och slutar med "till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Utskottet noterar att den särskilde utredaren (SOU1992:38) föreslår att även de internationella skolorna bör omfattas av det nya bidragssystemet för fristående skolor. Detta tillstyrks av bl.a. Skolverket. Utskottet ser i likhet med motionärerna ingen anledning till att de internationella skolorna diskrimineras i detta avseende. Det är angeläget att statsmakterna uppmuntrar även de internationella skolorna och att de får förutsättningar att utveckla sin verksamhet. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 5 och med anledning av proposition 1992/93:230 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 14 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
14. beträffande bidragssystemet för internationella skolor på grundskolenivå att riksdagen med bifall till motion 1992/93:168 yrkande 5 och med anledning av proposition 1992/93:230 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Behörighetsregler för lärare vid fristående gymnasieskolor (mom. 16)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.19 börjar med "Som framhålls" och slutar med "den avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att de fristående gymnasieskolorna bör följa samma regler för lärarbehörighet som i dag slås fast i 2 kap. 3 § skollagen för offentliga gymnasieskolor. Det är självfallet av stor vikt att de fristående gymnasieskolorna kan garantera en likvärdig utbildningskvalitet i jämförelse med de offentliga gymnasieskolorna när det gäller lärarnas såväl ämnesmässiga som pedagogiska kompetens. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub164 yrkande 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 16 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
16. beträffande behörighetsregler för lärare vid fristående gymnasieskolor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:164 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Nyetablering av fristående gymnasieskolor (mom.17)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.19 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 6 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att länsstyrelsernas medverkan vid prövningen av nya fristående gymnasieskolor innebär en form av etableringskontroll. I stället bör regeringen befrämja allsidighet, hög utbildningskvalitet och utbildningseffektivitet genom en helt fri etablering och konkurrens inom skolväsendet. Vad regeringen anfört om prövningen av varje nyetablering av fristående gymnasieskolor bör riksdagen ta avstånd från. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 17 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
17. beträffande nyetablering av fristående gymnasieskolor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Resurstilldelning till fristående särskolor (mom.24)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.23 börjar med "Utskottet konstaterar" och slutar med "till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med motionärerna att bidragssystemet till fristående särskolor bör följa samma princip som för fristående skolor på grundskolenivå, dvs. att kommunerna ges skyldighet att bedöma och tilldela de fristående särskolorna resurser efter samma principer som gäller för de kommunala särskolorna. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub164 yrkande 7 och med anledning av proposition 1992/93:230 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 24 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
24. beträffande resurstilldelning till fristående särskolor att riksdagen med bifall till motion 1992/93:164 yrkande 7 och med anledning av proposition 1992/93:230 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
15. Kommunernas informationsskyldighet (mom. 26)
Claus Zaar (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.25 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 7 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att kommunerna bör vara skyldiga att informera om det utbildningsutbud som finns inom kommunen. Erfarenheterna har visat att många kommuner underlåter att informera om alternativ som inte sammanfaller med vad kommunpolitikerna anser vara bäst för kommunens invånare. Mot denna bakgrund föreslås att kommunernas informationsskyldighet när det gäller val av skola i kommunen bör slås fast i lag. Regeringen bör så snart som möjligt återkomma till riksdagen med lagförslag i denna frågan. Detta bör riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub168 yrkande 7 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 26 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
26. beträffande kommunernas informationsskyldighet att riksdagen med bifall till motion 1992/93:168 yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
16. Val av skolform (mom. 27)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.26 börjar med "Utskottet behandlade" och slutar med "1992/93:Ub497 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet konstaterar att rätten att välja skola har betonats både i skollagen och i den politiska debatten. Även om det för många barn och föräldrar inte finns något realistiskt alternativ inom geografiskt räckhåll är det ändå en viktig markering av valfrihet. Det är mot denna bakgrund förvånande att regeringen lagt fram ytterligare en proposition om valfrihet i skolan utan att ge föräldrarna till utvecklingsstörda barn den självklara rätten att också välja skolform för sina barn. Det är föräldrarna som har huvudansvaret för fostran av och omsorgen om sina barn. De flesta torde vara överens om att denna inriktning är positiv. Föräldrarna till utvecklingsstörda barn är undantagna från dessa rättigheter och möjligheter.
När det gäller valet av skolform konstaterar utskottet att man i de flesta fall är överens om vad som är bra för barnet i fråga. Det förekommer emellertid dessvärre ett fåtal fall där man inte kan komma överens och där kommunen ensidigt beslutar om placering mot föräldrarnas vilja. Detta bildar sällan en god grund för barnets skolgång, hur starka skäl än kommunen har för sitt beslut. Enligt utskottets uppfattning är det i dessa fall av stor vikt för barnets fortsatta skolgång att föräldrarna får fatta det avgörande beslutet. En sådan rätt för föräldrarna blir därmed en garanti för att samhället på olika sätt söker hitta en lösning som möjliggör en bra skolgång för barnet och en god samverkan mellan hem och skola.
Valet av skolform är minst lika viktigt som rätten att välja skola. Därför bör skollagen ändras så att föräldrarna ges ett avgörande inflytande över valet av skolform. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till lag i denna fråga så snart som möjligt. Vad utskottet anfört om val av skolform när det gäller utvecklingsstörda barn bör riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 4, 1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454 yrkande 2, 1992/93:Ub481 och 1992/93:Ub497 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 27 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
27. beträffande val av skolform att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 4, 1992/93:Ub430, 1992/93:Ub454 yrkande 2, 1992/93:Ub481 och 1992/93:Ub497 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 17. Begreppet skola (mom. 29)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s.26 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "till handlingarna" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning att det såväl av pedagogiska skäl som effektivitetsskäl finns anledning att införa en nedre gräns för elevantalet i fristående skolor som får offentliga bidrag.
Många, mycket små skolor splittrar resursanvändningen och fördyrar skolväsendet på ett oacceptabelt sätt. För en nedre gräns för elevantalet talar dessutom risken för att mycket små skolor inte kan erbjuda den kreativa och allsidiga miljö som bör prägla undervisningen. När det gäller helt nystartade skolor finns självklart behov av en viss "västperiod".
Vad utskottet anfört om begreppet skola och en nedre gräns för elevantalet bör riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 8 och 1992/93:Ub513 yrkandena 2 och 5 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att moment 29 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:
29. beträffande begreppet skola att riksdagen med bifall till motionerna 1992/93:Ub164 yrkande 8 och 1992/93:Ub513 yrkandena 2 och 5 och med anledning av proposition 1992/93:230 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Särskilda yttranden
1. Landstinget som huvudman för ytterligare program i gymnasieskolan (mom.5)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anför:
Genom den föreslagna lagen om entreprenadförhållande inom skolan ges möjlighet för enskild fysisk eller juridisk person att bedriva viss undervisning inom gymnasieskolan. Däremot utesluts i propositionen motsvarande möjlighet för kommuner och landsting.
Detta finner vi anmärkningsvärt, eftersom kommuner och landsting inom sina verksamhetsområden har arbetsplatser som i minst lika hög grad som privata kan erbjuda gymnasieskolan goda utbildningsmöjligheter.
Vi anser därför att kommuner och landsting inte skall diskrimineras vid entreprenadförhållande inom skolan.
2. Ökat inflytande för kommunen vid godkännande av fristående skola (mom.7)
Lena Hjelm-Wallén, Berit Löfstedt, Ewa Hedkvist Petersen, Eva Johansson, Jan Björkman, Inger Lundberg och Krister Örnfjäder (allas) anför:
Vi anser att det är anmärkningsvärt att utskottets majoritet inte vill redovisa och ta hänsyn till de svårigheter som uppstår för kommunerna när antalet fristående skolor ökar. Det torde inte finnas några tvivel om att utformningen av de offentliga bidragen bidrar till en rad problem som utskottsmajoriteten föredrar att bortse ifrån.
Kommunförbundet har vid flera tillfällen till utskottet framfört sina invändningar mot det nuvarande bidragssystemet. Vi anser att det finns skäl för utskottet att lyssna på kritiken och överväga ändringar som ger fristående skolor offentliga bidrag på samma villkor som gäller för kommunernas skola.
Utformningen av de offentliga bidragen till fristående skolor innebär att kommunerna förhindras att fördela skolans resurser efter behov. Kommunerna saknar också inflytande över etablering av fristående skolor, vilket allvarligt kan inkräkta på kommunernas möjligheter att planera skolverksamheten.
Detta borde ha redovisats i utskottets betänkande med anledning av motion 1992/93:Ub411 för att ge en heltäckande bild av de problem som återstår att lösa innan vi kan anse att vi har ett rättvist och bra system för resursfördelningen till skolan.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Björn Samuelson (v) anför:
När det gäller det i proposition 1992/93:230 framlagda förslaget till lag om entreprenadförhållanden inom skolan instämmer jag i reservation 1 av Socialdemokraterna.
Jag ansluter mig till reservation 2 (s) beträffande kompetens vid utbildning på entreprenad.
I fråga om tillkännagivande om det kommunala bidraget till fristående grundskolor instämmer jag i Socialdemokraternas reservation 5. Mot bakgrund av vad utskottet säger om planeringstid vid godkännande av fristående skola anser jag att detta inte är en fråga för riksdagen.
Beträffande nivån på det kommunala bidraget till fristående grundskolor ansluter jag mig till reservationerna 6 och 7 (båda s).
I fråga om tillsynen av fristående skolor instämmer jag i vad som anförs i reservation 8 (s).
När det gäller elevavgifter i fristående skolor, m.m. ansluter jag mig till Socialdemokraternas reservation 9.
Jag instämmer i vad som anförts i reservation 12 (s) när det gäller behörighetsregler för lärare vid fristående gymnasieskolor.
I vad gäller frågan om bidrag till riksinternatskolor är Vänsterpartiet inte berett att godkänna regeringens uppfattning om finansieringen av internatkostnaderna vid riksinternaten. Enligt vår mening bör de föräldrar som väljer att låta sina barn gå på internatskola själva bestrida denna extrautgift. Det är knappast ett allmänintresse att finansiera tillkommande kostnader för internatutbildning.
Jag instämmer i vad som anförts i reservation 14 (s) om resurstilldelningen till fristående särskolor.
Beträffande val av skola inom det offentliga skolväsendet anser jag att nuvarande bestämmelser i 4 kap. 6 § skollagen är till fyllest. Bakom regeringens ändringsförslag finns en strävan att införa ett system med skolpeng i alla kommuner. Jag ifrågasätter om det hos allmänheten finns ett intresse för en sådan marknad. I sammanhanget är det emellertid väsentligt att understryka betydelsen av att undervisningens innehåll och arbetsformer beslutas av elever och lärare tillsammans.
När det gäller val av skolform ansluter jag mig till reservation 16 av Socialdemokraterna.
Slutligen instämmer jag i vad Socialdemokraterna anför i sina två särskilda yttranden.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 22 och 25 borde ha hemställt:
22. beträffande bidrag till riksinternatskolor, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub160 yrkande 7 och med avslag på motion 1992/93:Ub434 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
25. beträffande val av skola inom det offentliga skolväsendet att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Ub160 yrkande 8 avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt avser 4kap. 6§,
Regeringens lagförslag Förslag till Lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100)
Bilaga 1
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
33§5
Till elever i gymnasieskolan Till elever i gymnasieskolan
som behöver inackordering som behöver inackordering
till följd av skolgången till följd av skolgången
skall hemkommunen lämna skall hemkommunen lämna
ekonomiskt stöd. ekonomiskt stöd.
Skyldigheten gäller till Skyldigheten gäller till
och med det första och med det första
kalenderhalvåret det år kalenderhalvåret det år
då ungdomarna fyller tjugo då ungdomarna fyller tjugo
år. Stödet skall avse år. Stödet skall avse
boende, fördyrat boende, fördyrat
uppehälle och resor till uppehälle och resor till
och från hemmet. Stödet och från hemmet. Stödet
skall ges kontant eller på skall ges kontant eller på
annat lämpligt sätt. Om annat lämpligt sätt
stödet ges kontant, skall enligt kommunens
det utgå med lägst 1/30 bestämmande. Om stödet
av basbeloppet enligt lagen ges kontant, skall det utgå
(1962:381) om allmän med lägst 1/30 av
försäkring för varje basbeloppet enligt lagen
hel kalendermånad under (1962:381) om allmän
vilken eleven bor försäkring för varje
inackorderad. Beloppet får hel kalendermånad under
avjämnas till närmast vilken eleven bor
lägre hela tiotal kronor. inackorderad. Beloppet får
avjämnas till närmast
lägre hela tiotal kronor.
Första stycket gäller dock inte de elever som avses i 27§ och som genom statens försorg får särskilda omvårdnadsinsatser.
6kap.
6§6
Varje kommun som anordnar särskola är skyldig att så långt det är möjligt organisera särskolan så att ingen elev blir tvungen att bo utanför det egna hemmet på grund av skolgången. Även i övrigt skall vid utformningen av särskoleverksamheten beaktas vad som ur kommunikationssynpunkt är ändamålsenligt för eleverna.
Kommunen skall eftersträva Vid fördelningen av elever att eleverna vid på olika skolor med fördelningen på olika särskoleutbildning skall skolor placeras så att de kommunen beakta får så kort skolväg vårdnadshavares som möjligt. önskemål om att deras Vårdnadshavares barn skall tas emot vid en önskemål om att deras viss skola så långt det barn skall tas emot vid en är möjligt utan att viss skola inom kommunen med andra elevers berättigade särskoleutbildning skall krav på en så kort beaktas så långt det skolväg som möjligt är möjligt med hänsyn åsidosätts eller att till andra elevers betydande organisatoriska berättigade krav på att eller ekonomiska få så kort skolväg svårigheter uppstår som möjligt. för kommunen.
5 Senaste lydelse 1993:326. 6
Senaste lydelse 1992:598.
Regeringens lagförslag Förslag till Lag om ändring i lagen (1991:1110) om kommunernas skyldighet att svara för vissa elevresor Bilaga 2
Regeringens lagförslag Förslag till Lag om entreprenadförhållanden inom skolan Bilaga 3
Reservanternas förslag till lag om ändring i lagen (1993:370) om ändring i skollagen (1985:1100) Bilaga 4
Regeringens förslag Reservanternas förslag
17§ 15§
Beslut av Statens skolverk i Beslut av Statens skolverk i ärenden om godkännande ärenden om godkännande eller återkallande av eller återkallande av godkännande för en godkännande för en fristående skola enligt 1, fristående skola enligt 1, 5 eller 12§ samt beslut i 5 eller 10§ får ärenden om elevavgifter överklagas hos enligt 7§ får kammarrätten. överklagas hos kammarrätten.
Beslut av styrelsen för Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden om utbildningen i ärenden om godkännande eller godkännande eller återkallande av återkallande av godkännande för en godkännande för en fristående skola för fristående skola för särskild skolplikt enligt särskild skolplikt enligt 1§ tredje stycket 2 eller 1§ tredje stycket 2 eller 12§ får överklagas 10§ får överklagas hos kammarrätten. hos kammarrätten.
Beslut av styrelsen för Beslut av styrelsen för utbildningen i ärenden som utbildningen i ärenden som avses i 3, 4 och 16§§ avses i 3, 4 och 14§§ får överklagas hos får överklagas hos Skolväsendets Skolväsendets överklagandenämnd. överklagandenämnd. Beslut som avses i 3§ Beslut som avses i 3§ får överklagas endast av får överklagas endast av barnets vårdnadshavare. barnets vårdnadshavare. Beslut som avses i 16§§ Beslut som avses i 14§ får överklagas endast av får överklagas endast av eleven eller företrädare eleven eller företrädare för denne. för denne.
5. I samband med ikraftträdandet av denna lag får regeringen, utan hinder av de föreskrifter om förfarandet som annars gäller, förklara fristående skolor över grundskolenivå, som vid ikraftträdandet är ställda under statlig tillsyn, berättigade till bidrag enligt 9kap. 8§ om de enligt regeringens bedömande uppfyller kraven där.