Valfrågor, m.m.
Betänkande 1992/93:KU6
Konstitutionsutskottets betänkande
1992/93:KU06
Valfrågor, m.m.
Innehåll
1992/93 KU6
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas 20 motioner rörande skilda valfrågor. Utskottet föreslår med anledning av två motioner översyn av vissa regler rörande överklagandetider enligt vallagen och av brevröstningsföreskrifter. Övriga motioner avstyrks, huvudsakligen under hänvisning till pågående utredningsarbete och nyligen framlagt delbetänkande från Vallagsutredningen. Två reservationer och meningsyttring föreligger.
Motionerna
1991/92:K224 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklat förfarande vid utlandssvenskarnas deltagande i riksdagsval.
1991/92:K231 av Chris Heister (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som syftar till att ur riket flyttade svenska medborgare automatiskt förs över till den särskilda röstlängden i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K611 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
4. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i vallagen att, om skiljandet kyrka--stat ej är genomfört till nästa val, kommunernas valnämnder kan anordna val till kyrkofullmäktige på samma dag som övriga val,
5. att riksdagen hos regeringen begär sådan ändring i vallagen att ett bemyndigande görs för valnämnden enligt vad i motionen anförts om kyrkofullmäktiges köp av valnämndens tjänster.
1991/92:K701 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6 kap. 9 § ValL att i motionen berört missbruk av partimarkerade valsedlar undanröjs.
1991/92:K702 av Lena Öhrsvik (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om användning av symboler på valsedel prövas av Kommittén för utredning av valförfarandet.
1991/92:K703 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om en ändring av valkretsindelningen i Malmöhus län för val till riksdagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K704 av Christer Lindblom (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre garanterad valhemlighet.
1991/92:K705 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ny valkretsindelning i Malmöhus län.
1991/92:K706 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen beslutar att Fyrstadskretsen avskaffas.
1991/92:K708 av Owe Andréasson och Ulla-Britt Åbark (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kyrkofullmäktigvalet.
1991/92:K709 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om att brevröstningslagen utformas så att valförsändelse kan befordras med utnyttjande av kurirpost.
1991/92:K710 av Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts rörande vallokalernas tillgänglighet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att åtgärder vidtas för att samtliga vallokaler skall bli tillgängliga för alla röstande.
1991/92:K711 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förändringar i vallagstiftningen, avsedda att förhindra det slags agerande i riksdagsvalen som redovisats i motionen.
1991/92:K712 av Birger Hagård och Ylva Annerstedt (m, fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av överklaganderegler i vallagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1991/92:K713 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad kommunal valkretsindelning.
1991/92:K714 av Carl-Johan Wilson (fp) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att utreda möjligheten för olika fraktioner att presentera kandidater i kyrkoval på samma valsedel så att väljarna utser sina representanter genom markering på valsedeln.
1991/92:K715 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlandssvenskarnas röstningsmöjligheter.
1991/92:K716 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i valen till kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomötet.
1991/92:K717 av Håkan Holmberg (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder för att förhindra missbruk av nomineringsrätten vid riksdagsval.
1991/92:K719 av Harriet Colliander (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrad kontroll av identitet vid röstavgivning i vallokal.
Utskottet
1. Valkretsindelningen i Malmöhus län
Motionerna
I motionerna 1991/92:K703 av Knut Wachtmeister och Rune Rydén (m), 1991/92:K705 av Olle Schmidt och Margitta Edgren (fp) och 1991/92:K706 av Bertil Persson (m) föreslås att valkretsindelningen i Malmöhus län ändras. I motion K703 erinras om att frågan om ny valkretsindelning varit aktuell under mer än 20 år samt om det förslag som majoriteten i Personval- och valkretsutredningen lade fram. Mot bakgrund av uttalanden sedan 1981 av justitieministrarna Petri, Rainer, Wickbom, Frejvalds och Hellsvik i frågedebatter i riksdagen om behovet av en reform anser motionärerna att riksdagen bör begära förslag om ändring i valkretsindelningen. I motion K705 framhålls att den nuvarande valkretsindelningen bygger på historiska traditioner då skillnaderna mellan land och stad var mer påtagliga än i dag. En ny ordning bör bygga på att Malmö stad utgör en valkrets och att länet i övrigt delas i en sydlig och en nordlig del. De tre valkretsarna skulle då bli ungefär lika stora vad gäller befolkning och mandattilldelning. I motion K706 anförs att Fyrstadskretsen under hela sin existens varit en oformlighet. Fyrstadskretsen bör därför avskaffas.
Gällande regler, m.m.
För val till riksdagen är riket indelat i 28 valkretsar. I de flesta fall utgör länet en valkrets. Enligt 2 kap. 1 § vallagen utgör Malmö, Helsingborg, Landskrona och Lunds kommuner en valkrets (Fyrstadskretsen) och Malmöhus län i övrigt en valkrets. Fyrstadskretsen har 17 och länet i övrigt 11 fasta valkretsmandat. Vid 1991 års val erhöll båda valkretsarna vardera två utjämningsmandat.
Tidigare behandling
Frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har varit aktuell i riksdagen under en följd av år med anledning av motioner och frågedebatter. En utförlig redovisning lämnades i utskottets betänkande 1991/92:KU3 till vilket här kan hänvisas. Utskottet anförde i nämnda betänkande att det är angeläget att frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län togs upp till förnyad prövning. Under hänvisning till att olika valfrågor skulle komma att utredas ansåg utskottet att något särskilt initiativ från riksdagens sida inte var erforderligt.
Statsrådet Reidunn Laurén inbjöd i en skrivelse till partisekreterarna den 2 april 1992 företrädare för riksdagspartierna att delta i en arbetsgrupp för beredning av frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län under ledning av statssekreteraren i Justitiedepartementet Krister Thelin. Arbetsgruppen höll ett inledande sammanträde den 14 maj 1992.
Utskottets bedömning
Den arbetsgrupp med företrädare för riksdagspartierna som på initiativ av statsrådet Reidunn Laurén bildats för att behandla frågan om valkretsindelningen i Malmöhus län har enligt vad utskottet erfarit hållit två sammanträden, senast under oktober månad 1992. Med anledning av de pågående samtalen anser utskottet att något initiativ från utskottets sida med anledning av motionerna inte är erforderligt. Motionerna K703, K705 och K706 avstyrks följaktligen.
2. De kommunala valkretsarna
Motionen
Bertil Persson (m) föreslår i motion 1991/92:K713 att det endast skall finnas en valkrets i varje kommun vid de kommunala valen. I motionen yrkas att riksdagen ger regeringen detta till känna.
Gällande regler m.m.
Föreskrifter om valkretsindelning av kommun ges i vallagen 2kap. 9--13 §§. Det är kommunfullmäktige som beslutar om valkretsindelning, vars beslut dock skall fastställas av länsstyrelsen. För val av kommunfullmäktige skall kommun indelas i valkretsar, om det i kommunen finns flera än 24000 röstberättigade invånare eller om för kommunen skall utses minst 51 fullmäktige. Överstiger antalet röstberättigade invånare i kommun 6000 får kommunen indelas i valkretsar. Annan kommun får indelas i valkretsar endast om synnerliga skäl föreligger på grund av kommunens särskilt betydande utsträckning eller liknande förhållanden.
Valbarhet är ej inskränkt inom en valkrets. Som röstberättigad anses den som har upptagits i gällande röstlängd. Vid valkretsindelningen skall iakttas att valkretsarna utformas så att varje krets kan beräknas komma att utse minst 15 kommunfullmäktige. Vidare skall, i den mån det kan ske utan olägenhet, indelningen utformas så att antalet fullmäktige för hela kommunen kan beräknas bli lika fördelat på de särskilda kretsarna. Kretsarna bör också vara utformade så att varje krets kan omslutas med en sammanhängande gränslinje.
I 1983 års demokratiberednings uppdrag ingick att pröva frågan om förbättrad proportionalitet vid val av kommunfullmäktige i valkretsindelade kommuner. Beredningen stannade för att föreslå att nuvarande ordning vid kommunfullmäktigvalen tillämpas tills ytterligare erfarenheter vunnits. Beredningens minoritet (c, fp, vpk) reserverade sig till förmån för ett system med utjämningsmandat utan procentspärr.
Frågor rörande det kommunala valsystemet, särskilt frågan om utjämningsmandat i valkretsindelade kommuner, behandlades i riksdagen senast hösten 1990 med anledning av motioner (1990/91:KU4). Utskottet ansåg att frågor om utjämningsmandat borde kunna omfattas av den översyn av vallagsfrågorna som aktualiserats. Riksdagen anslöt sig till utskottets bedömning.
Vallagsutredningen (Ju 1991:02) som tillsattes våren 1991 har bl.a. att se över valförfarandet från administrativ och teknisk synpunkt. I direktiven (1991:13) erinras bl.a. om konstitutionsutskottets uttalanden. Enligt direktiven har den särskilde utredaren att i en första etapp företa en mer teknisk genomgång av skilda frågor varefter utredningen förutsätts breddas genom parlamentarisk medverkan för det fortsatta arbetet.
Utskottets bedömning
Vallagsutredningen, som nyligen avlämnat ett delbetänkande (SOU 1992:108) med förslag till vissa ändringar i valförfarandet, m.m., har enligt sina direktiv bl.a. att behandla frågor om utjämningsmandat i de kommunala valen. Denna fråga, som inte tagits upp i det nu avlämnade betänkandet, bör enligt utredningsmannen behandlas i det fortsatta arbetet, som avses ske under parlamentarisk medverkan.
Enligt utskottets mening är det i motionen framförda förslaget om endast en valkrets per kommun av den arten att det kommer att ingå i den översyn som avser valkretsar och utjämningsmandat. Med hänvisning till det pågåendet utredningsarbetet avstyrks motion K713.
3. Brevröstning
Motionen
Birger Hagård (m) hemställer i motion 1991/92:K709 att riksdagen hos regeringen begär förslag om att brevröstningslagen utformas så att valförsändelse kan befordras med utnyttjande av kurirpost. Enligt motionären förekom vid de allmänna valen 1991 att ett femtontal tjänstemän vid den svenska ambassaden i Bonn sände sina brevröster till Sverige med utnyttjande av kurirpost. Det visade sig sedermera att dessa röster kom att behandlas olika av skilda valnämnder. I ett fall hade rösterna godtagits och i övriga fall inte godtagits därför att de inte varit avsända med vanlig post. I de senare fallen hade besluten överklagats till riksdagens valprövningsnämnd som lämnat överklagandena utan bifall under hänvisning till de mycket detaljerade bestämmelser som finns i brevröstningslagen om poststämplar etc. Nämnden var dock inte enig.
Gällande regler m.m.
Förfarandet vid brevröstning är reglerat i lag (1991:189)om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och Schweiz. Röstberättigade svenska medborgare som vistas i Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz får rösta genom att från samma land sända sina valsedlar till valnämnden med posten (brevröstning). Enligt 2§ tredje stycket nämnda lag lägger väljaren sedan han gjort sin försändelse i ordning in den tillsammans med sitt röstkort i ett omslagskuvert och tillsluter detta. Därefter lämnas försändelsen för postbefordran. Enligt 2§ fjärde stycket samma lag får brevröstningsförsändelsen vara iordninggjord tidigast 24 dagar före valdagen och skall avges senast dagen före valdagen. Försändelsen skall anses avgiven den dag då den är poststämplad. I 4§ brevröstningslagen anges att valnämndens kontroll av omslagskuvert med brevröst skall omfatta att: 1. omslagskuvertet inte blivit öppnat efter tillslutandet, 2. omslagskuvertet har avlämnats för postbefordran i Förbundsrepubliken Tyskland eller Schweiz, 3. brevröstningsförsändelsen inte har avgetts senare än dagen före valdagen.
Valprövningsnämnden anförde i sitt beslut (dnr 32-1991, 1991.11.13): "I lagen om brevröstning är liksom i vallagen noga reglerat hur röstningsförfarandet skall gå till, bl.a. i syfte att valnämnderna inte skall behöva ta ställning till om annat förfarande än det uttryckligen angivna kan godtagas. Klagandena har inte lämnat sina brevröstningsförsändelser till postbefordran på det sätt som föreskrivs i lagen om brevröstning." Valprövningsnämnden lämnade överklagandena utan bifall. Två av nämndens ledamöter var skiljaktiga och ville bifalla besvären.
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med vad som framförts i motionen att det inte är tillfredsställande att brevröster som sänds med utrikesförvaltningens kurirpost och som kommer valmyndigheterna tillhanda inom föreskriven tid inte kan godtas därför att det inte finns någon poststämpel, åsatt i brevröstningslandet, på resp. brevröst. Erforderliga uppgifter om avsändningsdag bör kunna framgå av expeditionen av kurirposten. Det finns därför enligt utskottets mening skäl att låta Vallagsutredningen se över de aktuella reglerna och lägga fram förslag till lämplig lösning. Utskottet tillstyrker motion K712. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
4. Utlandsröstning
Motionerna
Utlandssvenskarnas röstning tas upp i tre motioner. Lennart Fremling (fp) föreslår i motion 1991/92:K224 att det i dag komplicerade ansökningsförfarandet inför röstning i utlandet vid riksdagsval förenklas. Nuvarande regler innebär enligt motionen att åtskilliga svenska medborgare som vistas utomlands inte utövar sin rösträtt. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad i motionen anförts om förenklat förfarande vid utlandssvenskarnas deltagande i riksdagsval.
Chris Heister (m) föreslår i motion 1991/92:K231 att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som syftar till att de medborgare som flyttar ur riket automatiskt skall föras över till den särskilda röstlängden. Motionären anför bl.a. att det nuvarande systemet är krångligt och skapar ett ansenligt byråkratiskt merarbete hos Riksskatteverket, utlandsmyndigheter och de svenska medborgarna. Enligt motionen kommer de nyligen beslutade nya reglerna beträffande folkbokföring och bosättning att leda till att fler svenskar än tidigare kommer att anses vara utflyttade och därför inte föras upp i den allmänna röstlängden. När detta konstateras kan tidsgränserna för den särskilda röstlängden vara passerade. En skyndsam ändring är enligt Chris Heister därför erforderlig inför 1994 års riksdagsval.
Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) föreslår i motion 1991/92:K715 att Vallagsutredningen bör utarbeta förslag till ändrade regler och rutiner som kan förbättra utlandssvenskarnas möjligheter att delta i riksdagsvalet. Enligt motionärerna har det visat sig mycket svårt att beräkna hur många svenska medborgare som vid valen permanent, långvarigt eller tillfälligt befinner sig utomlands. I särskild röstlängd fanns vid 1988 års valupptagna drygt 18000 personer av vilka 13500 utnyttjade sin rösträtt -- ett valdeltagande på nära 73 %. Motionärerna uppger att det har beräknats att uppemot 80000 svenska medborgare är verksamma utomlands. Hur många som missat att bli uppförda i den särskilda röstlängden är enligt motionen svårt att veta. Det erfordras därför förbättringar i informationen till utlandssvenskarna. Dessutom bör den som en gång upptagits i den särskilda röstlängden få stå kvar till dess att personen återflyttar till Sverige. Enligt motionen bör Vallagsutredningen kunna utarbeta förslag till ändrade regler och rutiner som kan förbättra utlandssvenskarnas möjligheter att delta i riksdagsvalet.
Gällande regler m.m.
Enligt 4 kap. 11 § vallagen har en svensk medborgare som ej är bosatt i riket rösträtt vid val till riksdagen, om han varit folkbokförd här någon gång och uppnått arton års ålder senast på valdagen. Vidare anges att en svensk medborgare skall anses bosatt utom riket, om han enligt skattemyndigheternas personband ej är folkbokförd här. I särskild röstlängd tas efter ansökan upp de röstberättigade svenska medborgare som inte är folkbokförda i riket den 1 juni. Ansökan kan göras av svensk medborgare som är bosatt utomlands eller före den 1 juni kommer att bosätta sig utomlands och därför inte är folkbokförd i Sverige den 1 juni när den allmänna röstlängden upprättas. Skriftlig ansökan skall skickas till den centrala valmyndigheten senast den 1 juni med en försäkran på heder och samvete att sökanden är svensk medborgare. Särskild röstlängd upprättas varje år. Ansökan om att tas upp i den särskilda röstlängden måste göras inför varje ordinarie val. Den gäller då även för de två kommande mellanvalsåren. När ansökan kommit in till centrala valmyndigheten får sökanden en skriftlig bekräftelse på detta. Ansökan som görs för sent eller som saknar egenhändigt undertecknad försäkran avgiven det år röstlängden upprättas tas inte upp till prövning. Ansökningsblanketter för att bli upptagen i särskild röstlängd lämnas vid anmälan om utvandring. Dessutom finns sådana hos samtliga svenska utlandsmyndigheter. Vidare får samtliga personer som tagits upp i röstlängderna för föregående valperiod direktadresserade ansökningsblanketter.
Tilläggsdirektiv till Vallagsutredningen
I tilläggsdirektiv till Vallagsutredningen (Ju 1992:02) i maj månad 1992 anförs att det är angeläget att söka förenkla själva röstningsförfarandet för utlandssvenskarna i syfte att underlätta för dem att använda sig av den rösträtt de principiellt är tillerkända. Det kan enligt direktiven till följd av de komplicerade reglerna om anmälan till särskild röstlängd och röstmottagning på svenska utlandsmyndigheter vara förenat med betydande svårigheter för en svensk medborgare som är bosatt utomlands att rösta. Exempel på åtgärder som utredaren bör överväga är att se över röstningsförfarandet.
Utskottets bedömning
Vallagsutredningen har enligt sina tilläggsdirektiv haft att särskilt se över de bestämmelser som reglerar röstningsförfarandet för utlandssvenskar i syfte att göra det lättare för denna väljarkategori att delta i riksdagsvalen. Utredningen har i sitt nyligen avlämnade delbetänkande bl.a. föreslagit att den särskilda röstlängden skall framställas med hjälp av de register som finns inom folkbokföringssystemet och där väljaren automatiskt tas upp i den särskilda röstlängden. Den som inte tagits upp i den särskilda röstlängden vid upprättandedagen den 1 juli skall ändå kunna tas upp efter begäran fram till torsdagen före valdagen. Om utlandssvensken röstar och denna röst kommer in till RSV senast torsdagen före valdagen skall rösten uppfattas som en begäran att tas upp i den särskilda röstlängden. Den som befinner sig i Sverige skall senast dagen före valdagen kunna begära röstkort, vilket erfordras för röstning i vallokal eller på postkontor. Utskottet finner att Vallagsutredningens förslag i stort tillgodoser syftet i motionerna. Utredningsförslaget kommer nu att beredas inom Justitiedepartementet. Med anledning av pågående beredning finner utskottet inte anledning att föreslå någon åtgärd från riksdagens sida. Motionerna K224, K231 och K715 avstyrks följaktligen.
5. Utnyttjandet av partibeteckningar, m.m.
Motionerna
Frågor om otillbörligt utnyttjande av partibeteckningar och den fria nomineringsrätten och symboler på valsedlar tas upp i fyra motioner.
I motion 1991/92:K701 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring av 6 kap. 9§ vallagen att i motionen påtalat missbruk av partimarkerade valsedlar undanröjs. I motiveringen erinras om den partiella författningsreformen, som bl.a. innebar gemensam valdag och ett mera tidsenligt sammanräkningsförfarande samt att staten åtog sig att framställa enhetligt utformade valsedlar. De etablerade partierna erhöll också ett betydande antal valsedlar kostnadsfritt. Samtidigt skedde lättnader i reglerna om valsedlars ogiltighet. En åtgärd var att slopa regeln om att en valsedel för att vara giltig skulle uppta ett giltigt kandidatnamn. Därmed skapades förutsättningar för nuvarande officiella service från statens sida genom tillhandahållande av s.k. partimarkerade valsedlar i röstningslokaler och postkontor. Enligt motionen har det utvecklats ett tilltagande missbruk av etablerade partiers namn. Det har enligt motionen förekommit att valmyndigheterna tillhandahållit partimarkerade valsedlar som varit oönskade av partierna i fråga. I 1991 års valrörelse accentuerades ytterligare missbruket. Det förekom bl.a. valsedlar med partibeteckningarna "Socialdemokratiska arbetarpartiet" resp. "Moderata samlingspartiet" men där det förts upp kandidater företrädande åsikter liggande fjärran från dessa båda demokratiska partiers synsätt. Syftet bakom sådana aktioner synes enligt motionärerna ha varit att få in företrädare för annat parti -- i detta fall Sjöbopartiet. Motionärerna anser att det är angeläget att reglerna i 6 kap. 9§ vallagen om tillhandahållande av valsedlar ändras före nästa ordinarie val.
Bertil Persson (m) föreslår i motion 1991/92:K711 en översyn av vallagens bestämmelser rörande valsedlar och partibeteckning för att komma till rätta med det tilltagande missbruket. Motionären erinrar om att Skånepartiet tryckte upp valsedlar med beteckningarna Socialdemokratiska arbetarpartiet resp. Moderata samlingspartiet. Som första namn fördes upp det av resp. parti anmälda första namnet varefter följde företrädare för Sjöbopartiet, Skånepartiet, Ny demokrati m.fl. Riksdagen bör hos regeringen begära erforderliga ändringar i vallagen.
Håkan Holmberg (fp) föreslår i motion 1991/92:K717 att riksdagen hos regeringen begär åtgärder för att förhindra missbruk av nomineringsrätten vid riksdagsval. Motionären erinrar om ett tilltagande försök från grupper som själva är för svaga för att få representation i riksdagen att manipulera sig till representation med hjälp av den s.k. fria nomineringsrätten. I motionen framhålls att det i riksdagsvalet 1991 för första gången förekom en ny form av manipulation. Partiet Landsekonomerna (som tidigare uppträtt som Opinionspartiet) gick ut med en riksvalsedel med partiledaren som första namn. Därefter följde 34 professorer, varav sannolikt inte någon var tillfrågad om de ville kandidera. Enligt motionären var "professorslistan" en extrem och oförutsedd tillämpning av den princip som säger att varje väljare har rätt att skriva till egna kandidater på en lista ifall han eller hon är missnöjd med de kandidater som resp. parti erbjuder. Problemet bör nu utredas skyndsamt. Ett naturligt forum är enligt motionären Personvalskommittén.
Lena Öhrsvik (s) föreslår i motion 1991/92:K702 att frågan om symboler på valsedlar bör utredas av Vallagsutredningen. I motiveringen anförs bl.a. att det under senare år tillkommit nya väljargrupper för vilka symboler skulle kunna vara till stor hjälp. Det gäller främst begåvningshandikappade personer som tidigare ofta var omyndigförklarade och därmed saknade rösträtt. Det gäller också invandrare från många olika håll i världen och där vissa grupper, främst kvinnor, ibland får bedömas som analfabeter. Motionären anser att symboler på valsedlarna skulle kunna vara av stort värde för de relativt stora grupper väljare som tillkommit under senare år.
Gällande regler, m.m.
Föreskrifter om valsedlar ges i 6 kap. vallagen. Till valsedel skall användas särskilda blanketter som tillhandahålls av centrala valmyndigheten. Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. På valsedel skall finnas partibeteckning. Valsedel bör dessutom innehålla namn på en eller flera kandidater beteckning som visar för vilken valkrets sedeln är avsedd uppgift om det val för vilket sedeln gäller.
Upptar valsedel med registrerad partibeteckning namn på kandidater, skall valsedeln, om partiet anmält kandidater för valet, som första namn uppta namnet på kandidat som tagits upp på listan över kandidater som partiet anmält. Regler om registrering av partibeteckning ges i 5 kap. vallagen. Enligt 3§ får partibeteckning registreras om partibeteckningen består av eller innehåller ord. Kandidat som mot sin vilja förs upp på valsedel kan anmäla detta enligt 6 kap. 7a§ vallagen till länsstyrelsen som skall föra en förteckning över sådana anmälningar som kommer in före valet.
Personvalskommittén, m.m.
I direktiven till Personvalsutredningen (dir. 1991:121) tas bl.a upp frågan om den fria nomineringsrätten. Med anledning av att den visat sig medföra vissa olägenheter, senast vid 1991 års val, bör Personvalsutredningen överväga möjligheterna att förhindra vad som kan uppfattas som ett otillbörligt utnyttjande av den fria nomineringsrätten. I direktiven erinras även om att konstitutionsutskottet i sitt betänkande 1991/92:KU3 pekat på behovet av en lösning av ifrågavarande problem. Personvalsutredningens arbete bör vara avslutat före 1992 års utgång.
Tidigare behandling
Frågan om att förse valsedlar med punktskrift som hjälp för synskadade har behandlats i riksdagen med anledning av motioner. Riksdagen har under hänvisning till att Riksskatteverket hade frågan under övervägande ansett att något uppdrag till regeringen inte var erforderligt (1986/87:KU15). Utskottet hänvisade bl.a. till att det enligt RSV skulle medföra en rad tekniska komplikationer och även ekonomiska konsekvenser, vilka ytterligare skulle övervägas.
Utskottets bedömning
Personvalskommittén skall enligt sina direktiv lägga fram förslag som medför ett ökat inslag av personval till riksdagen och kommunala beslutande församlingar. Enligt uppdraget skall kommittén också se över den fria nomineringsrätten. Den skall vidare samordna sitt arbete med Vallagsutredningen. Personvalkommitténs arbete skall vara avslutat före 1992 års utgång. Med hänvisning till att frågor om den fria nomineringsrätten och om skydd av partibeteckningar m.m. behandlas inom Personvalskommittén anser utskottet att någon åtgärd inte nu bör vidtas med anledning av motionerna K701, K711 och K717. Utskottet avstyrker därför dessa motioner. Vad gäller motion K702 om symboler på valsedlar är det närmast en fråga som kan komma att behandlas inom det fortsatta utredningsarbetet. I Vallagsutredningens delbetänkande anförs att frågor om förändringar på detaljnivå, t.ex. utformningen av valsedlar, får anstå i avvaktan på samverkan med Personvalskommittén. Utskottet avstyrker motion K702.
6. Vallokalers tillgänglighet för handikappade
Motionen
Ingvar Björk och Bo Nilsson (s) föreslår i motion 1991/92:K710 att riksdagen ger regeringen till känna att åtgärder bör vidtas för att samtliga vallokaler skall bli tillgängliga för alla röstande. De anför att kommunerna kan ha svårigheter att ordna lämpliga vallokaler, men att valnämnderna på ett bättre sätt bör uppmärksammas på att vallokalen skall vara tillgänglig för alla röstande.
Gällande regler m.m.
I varje kommun skall finnas en valnämnd. Valnämnden är på kommunal nivå ansvarig för genomförande av val, och kommunen skall tillhandahålla lämpliga vallokaler och erforderlig personal. Centrala valmyndigheten (Riksskatteverket, RSV) ger i föreskrifter och råd särskilda anvisningar. I RSV:s senaste handledning inför 1991 års val framhålls att vallokalen bör ligga i en byggnad som är så utformad att handikappade personer har möjlighet att rösta.
Frågan om handikappanpassade vallokaler har behandlats vid ett flertal tillfällen i riksdagen, senast hösten 1989 (1989/90:KU4). Utskottet redovisade då bl.a. RSV:s rekommendationer. Något särskilt initiativ från riksdagens sida ansågs inte erforderligt.
Utskottets bedömning
Som framgår av den lämnade redovisningen är det den kommunala valnämnden som är ansvarig för tillhandahållande av vallokaler. Riksskatteverket har i sitt informationsmaterial till valnämnderna erinrat om att vallokal om möjligt bör förläggas till en byggnad som är så utformad att rörelsehandikappade personers möjlighet att rösta underlättas. Vallagsutredningen har i sitt nyligen avgivna delbetänkande i anslutning till förslag om slopande av möjligheten att poströsta på valdagen uppmärksammat frågan rörande handikappanpassningen av vallokaler. I sammanhanget erinrar utredningen om RSV:s rekommendationer till valnämnderna samt om möjligheten att före valdagen företa röstning i postlokaler, som normalt är bättre handikappanpassade. Utskottet anser att det är viktigt att RSV fortlöpande följer utvecklingen och i sina anvisningar till valnämnderna understryker vikten av att dessa i största möjliga utsträckning vid val av lokal beaktar de rörelsehandikappades särskilda behov. Med hänvisning till det anförda anser utskottet det inte erforderligt med något särskilt initiativ från riksdagens sida. Motion K710 avstyrks.
7. Kyrkliga val, m.m.
Motionerna
Frågor om de kyrkliga valen tas upp i fyra motioner. I motion 1991/92:K611 yrkande 4 av Lars Werner m.fl. (v) föreslås att riksdagen begär sådan ändring i vallagen att, om skiljandet kyrka--stat ej är genomfört till nästa val, kommunernas valnämnder kan anordna val till kyrkofullmäktige på samma dag som övriga val. I motiveringen anförs särskilt besparings- och rationalitetsskäl.
Owe Andréasson och Ulla-Britt Åbark (s) föreslår i motion 1991/92:K708 att valet till kyrkofullmäktige bör ske samtidigt med de allmänna valen. Motionärerna erinrar om att valdeltagandet vid val till kyrkofullmäktige är mycket lågt. Ett val samtidigt med de övriga borde kunna innebära högre valdeltagande.
Carl-Johan Wilson (fp) föreslår i motion 1991/92:K714 att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utreda möjligheten för olika fraktioner att presentera kandidater i kyrkoval på samma valsedel så att väljarna utser sina representanter genom markering på valsedeln. Motionären anser att det vore välkommet med ett mer markerat personval i kyrkofullmäktigval. Valet blir, enligt motionären, ganska ointressant för väljaren, när en kommitté har nominerat namnen på valsedeln. Detta gäller särskilt om församlingen eller samfälligheten enbart har en samlingslista. Samtliga partiers eller grupperingars kandidater bör föras upp i alfabetisk ordning på en enda valsedel. Den röstande markerar på valsedeln vilka kandidater väljaren röstar på. Dock bör det finnas möjlighet att rösta med annan valsedel.
Gudrun Norberg (fp) anser i motion 1991/92:K716 att valen till kyrkofullmäktige, stiftsfullmäktige och kyrkomöte borde kunna ske samtidigt och samtliga val vara direkta. De bör inte vara så nära kopplade till de allmänna valen. Den beredning som tillsatts för att bearbeta Carl Axel Petris utredning om kyrka--stat-frågan bör kunna överväga också de kyrkliga valfrågorna.
Tidigare behandling, m.m.
Frågor rörande de kyrkliga valen har under senare år behandlats vid ett flertal tillfällen, såväl med avseende på direkta val som en gemensam fristående kyrkans valdag eller förläggning av kyrkofullmäktigvalen till samma dag som de allmänna valen. Frågorna har ingående redovisats i betänkandena 1990/91:KU4 och 1991/92:KU15. Vid behandlingen 1990 uttalade utskottet att tidpunkten för de kyrkliga valen borde tas upp till prövning mot bakgrund av då aktuella överväganden inom Civildepartementet och Svenska kyrkans centralstyrelse. I sammanhanget avvisade utskottet tanken på att förlägga kyrkofullmäktigvalen till samma dag som de allmänna valen. Vid behandlingen hösten 1991 erinrade utskottet om den tidigare behandlingen och anförde bl.a. att frågan om tidpunkt för de kyrkliga valen har ett nära samband med ställningstaganden till de framtida relationerna stat--kyrka. Enligt utskottet borde ett ställningstagande till frågan om en ändring av tidpunkten för de kyrkliga valen anstå tills vidare.
Kyrkoberedningen
Regeringen tillsatte i april 1992 en ny kyrkoberedning (dir. 1992:45) med uppgift att se över den statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning, organisation och ekonomi.
Utskottets bedömning
Som framgår av den lämnade redovisningen har motioner rörande valfrågor inom det kyrkliga området avslagits under hänvisning till pågående utredningar rörande förhållandet stat--kyrka. Den i april 1992 tillsatta Kyrkoberedningen har till uppgift att se över den statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning, organisation och ekonomi. Beredningens arbete skall vara avslutat senast den 1 december 1993. Utskottet får under hänvisning till det nu pågående utredningsarbetet avstyrka motionerna K611 yrkande 4, K708, K714 och K716.
8. Överklagandetider i vallagen
Motionen
Birger Hagård (m) och Ylva Annerstedt (fp) föreslår i motion 1991/92:K712 att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring av överklagandereglerna i vallagen i enlighet med vad som anförts i motionen. Motionärerna anser att reglerna i vallagen bör ändras så att överklaganden som inkommit till valmyndighet eller valprövningsnämnden innan något formellt beslut om valutgången föreligger skall kunna tas upp till prövning. Nuvarande ordning har inneburit att överklaganden som ingivits kort efter valdagen inte kunnat tas upp med hänvisning till att de varit för tidiga. En ändring bör även gälla de kyrkliga valen. Motionärerna anser att frågan bör kunna tas upp till prövning av Vallagsutredningen.
Gällande regler, m.m.
Regler om överklagande ges i vallagen 15 kap. Beslut varigenom centrala valmyndigheten eller länsstyrelsen har fastställt utgången av val får överklagas hos valprövningsnämnden. Vad gäller riksdagsvalet är detta avslutat genom att RSV, sedan mandaten fördelats mellan partierna och besatts med ledamöter och ersättare utsetts, tillkännager detta genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar. Beträffande valen till landsting och kommunfullmäktige upprättar resp. länsstyrelse protokoll vartefter de skilda valen är färdigbehandlade, och valen kungörs därefter genom uppläsning av det aktuella protokollet. Därmed är resp. val avslutat. Skrivelse med överklagande skall ges in till beslutsmyndigheten och vara myndigheten till handa inom tio dagar efter det att valet avslutades. Valprövningsnämnden prövar om skrivelsen har kommit in i rätt tid.
Utskottets bedömning
Beslut varigenom centrala valmyndigheten eller länsstyrelsen har fastställt utgången av val får överklagas hos valprövningsnämnden av den som enligt röstlängd var röstberättigad vid valet, eller av parti. Vissa andra beslut än de som gäller utgång av val får också överklagas. Överklagandet skall vara beslutsmyndigheten till handa inom tio dagar efter det att valet eller förrättningen avslutats. I förhållande till förvaltningslagen är överklagandetiden i vallagen avkortad med hänsyn till valens speciella karaktär och behovet av skyndsam prövning av sådana ärenden.
Enligt motionärerna har det förekommit att överklaganden ingivits till beslutsmyndighet innan det formella beslutet om fastställande av utgång av val fattats och kungjorts. I sådana fall har överklagandena på formella grunder inte kunnat tas upp till prövning av valprövningsnämnden därför att något överklagningsbart beslut inte förelegat. Enligt motionen är det motiverat att ändra reglerna så att för tidigt ingivna överklaganden skall kunna tas upp till prövning. Motionärerna föreslår att Vallagsutredningen får i uppdrag att se över frågan. Utskottet får med anledning av den i motionen upptagna frågan understryka vikten av att den formella regleringen rörande överklaganden enligt vallagen i princip inte avviker från vad som gäller i övrigt för de högsta rättsinstanserna. Tidigare prövades valbesvär av Regeringsrätten. Det kan emellertid finnas skäl att i enlighet med motionärernas förslag se över lagstiftningen på området. Utskottet får därför, utan ställningstagande i sak, föreslå att frågan blir föremål för utredning, lämpligen genom Vallagsutredningen. Regeringen bör ges detta till känna med anledning av motion K712.
9. Valhemligheten i små valdistrikt
Motionen
Christer Lindblom (fp) föreslår i motion 1991/92:K704 att möjligheterna att garantera valhemligheten vid räkning av poströster som avgivits på valdagen bör förbättras. Enligt motionären kan det i de små valdistrikten finnas risk att valhemligheten röjs beträffande enstaka på valdagen avgivna poströster. Om poströstning på valdagen skall bibehållas bör man överväga erforderliga förändringar.
Vallagsutredningen
Utredningen tillkallades för att se över valförfarandet från administrativ och teknisk synpunkt. Enligt direktiven bör en allmän utgångspunkt för arbetet vara de tre huvudkrav som enligt förarbetena till vallagen ställs på förfarandet vid val. Det måste fylla högt ställda anspråk på tillförlitlighet. Garantier måste föreligga för att valen sker under former som tryggar den för fria val nödvändiga valhemligneten. Slutligen är det viktigt att valförfarandet är smidigt och enkelt. Vallagsutredningen har under hösten 1992 avgivit ett delbetänkande.
Utskottets bedömning
Vallagsutredningen har i sitt delbetänkande framlagt förslag om slopande av möjligheten att poströsta på valdagen. Väljare som vistas i annan kommun på valdagen skall dock kunna rösta i särskild vallokal. Med den föreslagna ändringen kan de problem som motionären påtalat i viss utsträckning minska. Det är enligt utskottets mening viktigt att man vid det fortsatta beredningsarbetet särskilt beaktar frågorna om valhemligheten i de små valdistrikten. Utredningens förslag är nu under beredning i Justitiedepartementet. Utskottet får under hänvisning härtill avstyrka motion K704.
10. Legitimationskontroll i vallokal
Motionen
Harriet Colliander (nyd) föreslår i motion 1991/92:K719 att Vallagsutredningen får i uppdrag att utarbeta förslag till sådana ändringar i vallagen att det kan bli en bättre identitetskontroll vid röstavgivning i vallokal. I motiveringen anför Harriet Colliander att de nuvarande reglerna för röstavgivning i vallokal inte är tillfredsställande. Kraven är lägre där än vid röstning på postkontor eller hos utlandsmyndighet. Det finns möjlighet för obehörig att utöva annans rösträtt. Risken är större i stora valdistrikt än i små. De nuvarande reglerna speglar en gången tid med stor personkännedom. Nu kan en förslagen person som känner till att någon väljare inte avser att rösta ta reda på dennes persondata och bege sig till vallokalen och där avlämna röst under förebärande av annat namn. Om den rätte väljaren t.ex. poströstat före valdagen kan hans lagliga röst då bli bortkastad. Enligt motionen bör Vallagsutredningen kunna lägga fram förslag till erforderliga ändringar i vallagen.
Gällande regler, m.m.
Allmänna bestämmelser om röstningen ges i 8 kap. vallagen. Röstning sker enligt huvudregeln på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängd. Väljaren skall själv lämna sin valsedel till valförrättaren och han bör medföra sitt röstkort. Om valförrättaren begär det, skall väljaren uppge sitt fullständiga namn, sin födelsetid och sitt hemvist inom valdistriktet. Valförrättaren kontrollerar att väljaren är upptagen som röstberättigad i röstlängden, att han ej redan röstat i valet, att han ställt i ordning endast ett valkuvert för varje val och att kuvertet ej är försett med obehörig märkning. Valförrättaren lägger därefter i väljarens närvaro valkuverten i valurnorna. I samband härmed antecknas i röstlängden att väljaren röstat. I RSV:s valhandledning nr 10 lämnas rekommendationer till valförrättarna att väljaren bör kunna visa legitimation om osäkerhet råder.
Utskottets bedömning
Enligt motionen bör det införas krav på identitetskontroll vid röstavgivning i vallokal. Därmed skulle risken för att någon obehörigen utnyttjar annans rösträtt elimineras. Enligt utskottet är det av stor vikt att föreskrifter rörande röstning i vallokal är utformade så att alla kan utöva sin rösträtt. Att införa krav på att identitetshandling måste uppvisas kan enligt utskottet leda till att väljare avstår från att rösta. Nuvarande föreskrifter ger enligt utskottets mening tillräcklig säkerhet mot missbruk. Motion K719 avstyrks följaktligen.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande valkretsindelningen i Malmöhus län att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K703, 1991/92:K705 och 1991/92:K706, 2. beträffande kommunala valkretsar att riksdagen avslår motion 1991/92:K713, 3. beträffande brevröstning att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K709 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
res. (s)
4. beträffande utlandsröstning att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K224, 1991/92:K231 och 1991/92:K715, 5. beträffande utnyttjandet av partibeteckningar, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K701, 1991/92:K702, 1991/92:K711 och 1991/92:K717, 6. beträffande vallokalers tillgänglighet för handikappade att riksdagen avslår motion 1991/92:K710, 7. beträffande kyrkliga val att riksdagen avslår motionerna 1991/92:K611 yrkandena 4 och 5, 1991/92:K708, 1991/92:K714 och 1991/92:K716,
men. (v)
8. beträffande överklagandetider i vallagen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K712 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört, 9. beträffande valhemligheten i små valdistrikt att riksdagen avslår motion 1991/92:K704, 10. beträffande legitimationskontroll i vallokal att riksdagen avslår motion 1991/92:K719.
res. (nyd)
Stockholm den 10 november 1992
På konstitutionsutskottets vägnar
Thage G Peterson
I beslutet har deltagit: Thage G Peterson (s), Bertil Fiskesjö (c), Birger Hagård (m), Catarina Rönnung (s), Ylva Annerstedt (fp), Kurt Ove Johansson (s), Hans Göran Franck (s), Stig Bertilsson (m), Torgny Larsson (s), Ingvar Svensson (kds), Harriet Colliander (nyd), Odd Engström (s), Inger René (m), Lisbeth Staaf-Igelström (s) och Henrik S Järrel (m).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
1. Brevröstning (mom. 3)
Thage G Peterson, Catarina Rönnung, Kurt Ove Johansson, Hans Göran Franck, Torgny Larsson, Odd Engström och Lisbeth Staaf-Igelström (alla s) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Utskottet anser" och slutar med "till känna" bort har följande lydelse:
Vallagsutredningen har enligt sina tilläggsdirektiv haft att se över bestämmelser som reglerar röstningsförfarandet för utlandssvenskar i syfte att göra det lättare för denna väljarkategori att delta i riksdagsvalen. Vallagsutredningen har föreslagit vissa förenklingar beträffande den särskilda röstlängden och i det sammanhanget särskilt också behandlat vissa frågor rörande brevröstningsförfarandet. Med anledning av att Förbundsrepubliken Tyskland numera ändrat sin inställning till röstmottagning vid utlandsmyndigheterna i landet föreslår utredningsmannen att regler om brevröstning från väljare som befinner sig i Tyskland slopas. Kvar blir då behov av brevröstningsregler rörande Schweiz. I betänkandet betonas behovet av att reglerna för brevröstning måste uppfylla vissa formkrav med hänsyn till valhemligheten. Kravet på poststämpling i landet där rösten avgivits kvarstår.
Utskottet anser att de formella kraven för brevröstning, som i fortsättningen endast torde gälla Schweiz, måste vara utformade så att högsta möjliga säkerhet kan upprätthållas. Det kan förutsättas att centrala valmyndigheten och Utrikesdepartementet genom erforderlig information kan ge berörda svenska röstberättigade medborgare kännedom om brevröstningsreglerna.
dels att utskottets hemställan under mom. 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande brevröstning att riksdagen avslår motion 1991/92:K709.
2. Legitimationskontroll i vallokal (mom. 10)
Harriet Colliander (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med "Enligt motionen" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:
I motion 1991/92:K719 föreslås att det skall införas krav på förbättrad kontroll av identitet vid röstavgivning i vallokal. För närvarande finns det möjlighet för obehörig att utöva annans rösträtt. Risken för missbruk är störst i stora valdistrikt med dålig personkännedom. De nuvarande reglerna speglar en gången tid. Nu krävs inte ens röstkort utan det kan räcka med att väljaren -- riktig eller falsk -- uppger namn, personnummer och adress. Vid röstning på posten krävs däremot legitimation. Alla i Sverige är numera vana vid att uppvisa legitimation vid minsta lilla post- eller bankaffär.
Valhandlingen är självfallet en viktig handling och upplevs säkerligen så av medborgarna. Av motionären föreslagen regeländring bör därför genomföras. Det bör uppdras åt Vallagsutredningen att utforma förslag till erforderliga ändringar i vallagen. Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion K719. Vad utskottet anfört bör ges regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under mom. 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande legitimationskontroll i vallokal att riksdagen med anledning av motion 1991/92:K719 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Bengt Hurtig (v) anför:
Frågan om kyrkans skiljande från staten är fortfarande under utredning och utskottet har stannat för att avstyrka även motion K611 i den del som gäller en rationellare hantering av kyrkofullmäktigvalen under hänvisning till den nu aktuella kyrkoberedningen. Jag anser att utskottet borde ha tillstyrkt förslaget från Vänsterpartiet om att låta de kommunala valnämnderna handlägga valen till kyrkofullmäktige och att dessa kan förättas på samma dag som de allmänna valen i övrigt. Därigenom skulle mycket pengar kunna sparas och verksamheten skötas på ett rationellare sätt. Det erfordras en särskild bemyndiganderegel så att inga formella hinder kvarstår.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom. 7 borde ha hemställt:
7. beträffande kyrkliga val att riksdagen med bifall till motion 1991/92:K611 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjlighet för kyrkofullmäktige att mot ersättning anlita den kommunala valnämndens tjänster.