Val till Europaparlamentet och andra valfrågor
Betänkande 1994/95:KU40
Konstitutionsutskottets betänkande
1994/95:KU40
Val till Europaparlamentet och andra valfrågor
Innehåll
1994/95 KU40
Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens förslag om det första svenska direktvalet till Europaparlamentet m.m. Enligt det avtal som reglerar Sveriges anslutning till Europeiska unionen skall det i Sverige väljas 22 företrädare i Europaparlamentet, och det första valet skall hållas inom två år efter det att Sverige blivit medlem av unionen.
Regeringen har med iakttagande av de krav som ställs av gemenskapsrätten om rösträtt och valbarhet för unionsmedborgare som är bosatta i Sverige utan att vara svenska medborgare föreslagit att valet skall hållas söndagen den 17 september 1995, valsystemet skall så nära som möjligt ansluta till den ordning som tillämpas för val till riksdagen, hela landet skall utgöra en enda valkrets, den fyraprocentsspärr för mandatfördelning som gäller vid val till riksdagen skall gälla även vid detta val, den s.k. jämkade uddatalsmetoden för mandatfördelning som gäller vid val till riksdagen skall gälla även vid detta val, möjligheten till personröstning, som enligt regeringsformen skall finnas vid riksdagsval, skall gälla även vid höstens val till Europaparlamentet.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Vänsterpartiet och Miljöpartiet har reserverat sig i fråga om fyraprocentsspärren och tillämpningen av den jämkade uddatalsmetoden, och Vänsterpartiet har också reserverat sig mot att möjligheten till personröstning införs vid detta val.
Utskottet behandlar även en del motioner från allmänna motionstiden 1995 om valfrågor. Motionerna gäller bl.a. redovisning av kampanjmedel vid ett ökat inslag av personval, möjligheten till poströstning på valdagen, Valprövningsnämndens sammansättning, riksdagsvalets förläggning och den kommunala valkretsindelningen.
Utskottet framhåller vikten av öppenhet i fråga om personliga kampanjmedel hos den som kandiderar i val. Utskottet utgår från att de som kandiderar i val och personligen tar emot bidrag är medvetna om behovet av öppen redovisning och avstyrker en motion om tillkännagivande till regeringen. Moderata samlingspartiet har reserverat sig mot utskottets motivering.
Utskottet diskuterar frågan om att slopa möjligheten till poströstning på valdagen och de närmaste dagarna före. Utskottet anser dock att beredningen inom regeringskansliet av denna fråga inom ramen för det pågående arbetet med en ny vallag bör avvaktas.
I fråga om Valprövningsnämnden föreslår utskottet ett tillkännagivande till regeringen om att reglerna om nämndens sammansättning ses över i samband med arbetet med en ny vallag. Förslag till ändrade regler om sammansättningen vid prövning av andra val än val till riksdagen bör läggas fram.
Utskottet avstyrker motioner om att förlägga riksdagsvalet till våren och om att begränsa den kommunala valkretsindelningen. Reservationer har avgivits av Folkpartiet, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Propositionerna
I proposition 1994/95:100 bilaga 3 (Justitiedepartementet) föreslår regeringen att riksdagen (A 1) till Allmänna val för budgetåret 1995/96 anvisar ett förslagsanslag på 146 600 000 kr.
I proposition 1994/95:154 föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till 1. lag om val till Europaparlamentet, 2. lag om ändring i lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz, 3. lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481).
Lagförslagen är intagna som bilaga till betänkandet.
Motionerna
Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:154
1994/95:K17 av Peter Eriksson (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar att i valet till Europaparlamentet inte använda någon spärregel mot små partier.
1994/95:K18 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att 26 § andra stycket i lag om val till Europaparlamentet utformas i enlighet med vad i motionen anförts, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändring av vallagen.
1994/95:K19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att 33 § i förslag till lag om val till Europaparlamentet utgår och att senare paragrafer omnumreras i enlighet därmed, 2. att riksdagen beslutar att andra meningen i 32 § i förslag till lag om val till Europaparlamentet får följande lydelse: "Vid mandatfördelningen används uddatalsmetoden med 1 som första divisor.", 3. att riksdagen beslutar att i regeringens förslag till lag om val till Europaparlamentet avslå de delar som innebär personval.
1994/95:K20 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas att riksdagen avslår propositionens förslag om en fyraprocentsspärr i valet till Europaparlamentet.
Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995
1994/95:K224 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att de svenska EU-valen företas på grundval av strikt proportionalitet och utan spärr.
1994/95:K619 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att riksdagsvalen förläggs till våren, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valfinansiering,
1994/95:K702 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om valdag på annan dag än söndag.
1994/95:K704 av Conny Sandholm och Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samlat valsedelsutskick.
1994/95:K705 av Jan Backman (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning om förutsättningarna för att inrätta en egen valkrets för utlandsboende svenska medborgare.
1994/95:K706 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att fr.o.m. valet 1998 endast de tio största kommunerna tillåts ha fler valkretsar än en, 2. att riksdagen beslutar att de kommuner som har fler valkretsar än en skall fördela minst 10 % av mandaten som utjämningsmandat, 3. att riksdagen beslutar att landstingen, i de fall de består av flera valkretsar, skall fördela minst 10 % av mandaten som utjämningsmandat, 4. att riksdagen beslutar att utjämningsmandat för kommuner och landsting skall fördelas efter den jämkade uddatalsmetoden.
1994/95:K707 av Inger René och Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär ändring i vallagen i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:K708 av Birger Hagård (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Valprövningsnämndens sammansättning vid prövningen av olika val.
1994/95:K710 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett rättvisare valsystem i kommunala val.
1994/95:K711 av Sten Andersson (m) vari yrkas 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om markering på valsedlar.
1994/95:K714 av Agne Hansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrade möjligheter för svenskar som befinner sig till sjöss att deltaga i allmänna val.
1994/95:K715 av Nils T Svensson och Ulla Rudin (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i vallagen och lagen om folkomröstning rörande Valprövningsnämndens beslutsförhet i enlighet med vad som anförts i motionen.
1994/95:K716 av Agneta Ringman och Ulla Rudin (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att frågan om avkortad tid för poströstning tas upp vid beredningen av förslaget till ny vallag.
Utskottet
Inledning
Propositionernas huvudsakliga innehåll
I propositionen om val till Europaparlamentet m.m. behandlas frågan om val i Sverige av företrädare i den parlamentariska församlingen i Europeiska unionen (EU), Europaparlamentet. Enligt det avtal som reglerar Sveriges anslutning till unionen skall det i Sverige väljas 22 företrädare i parlamentet, och det första valet hållas inom två år efter det att Sverige blivit medlem av unionen.
I propositionen föreslås att valet skall hållas söndagen den 17 september 1995, valsystemet så nära som möjligt skall ansluta till den ordning som tillämpas för val till riksdagen, hela landet skall utgöra en enda valkrets, eftersom det endast är fråga om 22 mandat som skall fördelas, och den möjlighet för väljarna att rösta på person som avses finnas i de nationella valen fr.o.m. år 1998 skall gälla också i valet till Europaparlamentet.
Rösträtt och valbarhet föreslås tillkomma den som är medborgare i någon av EU:s medlemsstater och bosatt i Sverige.
Den föreslagna lagen gäller endast det första valet i Sverige till Europaparlamentet. Lagen avses bli omarbetad inför de val som skall äga rum i samtliga medlemsländer år 1999. I Justitiedepartementet pågår arbete med en ny vallag som till år 1998 skall ersätta gällande vallag, och som också kommer att kräva anpassning av lagen om val till Europaparlamentet.
Anslaget till Allmänna val avser statsverkets kostnader för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt ersättning till vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med allmänna val. I det belopp som i budgetpropositionen föreslås till Allmänna val -- 146 000 000 kr -- ingår beräknade utgifter på 140 000 000 kr för val i september 1995 till Europaparlamentet.
Allmänt om EU:s regler om val
Europaparlamentet är den enda av Europeiska unionens institutioner som utses genom direkta val. Sådana val skall hållas i alla medlemsstater under fyra dagar i en bestämd tidsperiod i juni månad. Senast hölls val i juni 1994. Nästa val kommer att äga rum i juni 1999. Parlamentets mandattid är fem år.
Platserna fördelas mellan medlemsländerna på grundval av deras invånarantal. Det totala antalet platser är numera 626. Förhållandet mellan invånarantalet och platsfördelningen gynnar de befolkningsmässigt små länderna. Enligt anslutningsakten har Sverige 22 platser.
Målet är enligt Romfördraget att företrädare i Europaparlamentet skall väljas genom allmänna direkta val enligt en för alla medlemsländer enhetlig ordning. Från år 1979 har valen varit direkta men valsättet är ännu inte enhetligt. Vissa mera detaljerade, bindande bestämmelser om val av företrädare i Europaparlamentet är dock redan i kraft i EU och måste således beaktas när ett nationellt valsystem skall utformas. Sådana bindande regler finns i en av rådet beslutad akt (fogad till rådets beslut 76/787 av den 20 september 1976) om allmänna direkta val till Europaparlamentet (valrättsakten) samt i rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om individuella arrangemang angående unionsmedborgarnas rösträtt och valbarhet (direktivet).
Varje unionsmedborgare skall ha rösträtt och vara valbar vid val i den medlemsstat där han bor under samma förutsättningar som den statens medborgare. En unionsmedborgare skall kunna välja att delta i val till Europaparlamentet i den stat där han är medborgare (hemstaten) eller i den stat han bor (bosättningsstaten). Detta gäller såväl rätten att rösta som rätten att ställa upp som kandidat i valet.
För det fall en plats blir vakant under mandatperioden, t.ex. genom att företrädaren har förlorat sin valbarhet, skall varje medlemsland fastställa ett förfarande för hur platsen skall besättas för återstoden av mandatperioden. Vissa ämbeten och sysslor är nämligen oförenliga med uppdrag som företrädare i Europaparlamentet.
För Europeiska unionens nya medlemsstater gäller enligt artikel 31 i anslutningsakten att var och en av dem inom två år från anslutningen skall för sitt folk, i enlighet med bestämmelserna i valrättsakten, hålla ett allmänt direkt val av företrädare i Europaparlamentet. För tiden från anslutningen fram till valet skall varje ny medlemsstats parlament inom sig utse företrädare i Europaparlamentet för sitt lands folk på det sätt som medlemsstaten själv bestämmer. För Sveriges del har riksdagen inom sig utsett 22 företrädare i Europaparlamentet enligt lagen (1994:1650) om riksdagens val av företrädare för Sverige i Europaparlamentet.
Allmänt om det svenska valsystemet
De grundläggande reglerna om det svenska valsystemet finns i regeringsformen (omtryckt 1991:1503) och kommunallagen (1991:900). Detaljerade regler om valförfarandet finns i vallagen (1972:620, omtryckt 1994:287).
Valen till riksdag, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige är proportionella. Mandaten fördelas mellan partierna. Inom partierna fastställs ordningen mellan kandidaterna genom särskilda uträkningar. Fr.o.m. den 1 januari 1995 gäller att väljarna skall ha möjlighet att vid röstningen, som sker på parti, avge särskild personröst. Försök med personröstning gjordes vid 1994 års val i valet till kommunfullmäktige i sju kommuner.
Med parti avses enligt 3 kap. 7 § regeringsformen varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning.
För val till riksdagen är landet indelat i valkretsar. För val av landstingsledamöter indelas också landstingen i valkretsar. Även kommunerna delas, om de är av viss storlek, in i valkretsar.
Riksskatteverket är central valmyndighet.
Utredningsarbete m.m.
Under senare år har det pågått en omfattande översyn av den svenska vallagstiftningen.
I mars 1991 tillkallades en särskild utredare -- Vallagsutredningen -- med uppdrag att se över valförfarandet från administrativ och teknisk synpunkt. Första etappen av utredningsuppdraget har resulterat i vissa ändringar i vallagen och andra författningar som rör valförfarandet. Utredningens förslag har vidare resulterat i en försöksverksamhet vid 1994 års riksdagsval. Den innefattar "ambulerande" röstmottagning och inrättande av flera röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt.
Personvalskommittén avlämnade i februari 1993 sitt betänkande Ökat personval (SOU 1993:21). Betänkandet låg till grund för den överenskommelse mellan partierna som träffades hösten 1993 om att föra in en bestämmelse i regeringsformen om möjlighet för väljarna att avge särskild personröst och om att försök med personröstning skulle göras vid 1994 års val.
Sedan Vallagsutredningen ombildats till en parlamentariskt sammansatt kommitté -- 1993 års vallagskommitté -- fortsatte arbetet, som nu rörde valtekniska frågor i mera egentlig mening. I uppdraget ingick också att göra en redaktionell och språklig översyn av vallagen. Kommittén överlämnade i mars 1994 slutbetänkandet Vallagen (SOU 1994:30). I betänkandet redovisar kommittén överväganden bl.a. i fråga om röstlängder, utjämningsmandat och småpartispärr vid val till kommunfullmäktige, röstning i utlandet, symboler på valsedlar och särskilda röstmottagningsställen. -- Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.
En parlamentariskt sammansatt kommitté (Ju 1994:06, dir. 1994:49) -- Nomineringsrätts- och valkretskommittén -- har nu i uppdrag att se över vissa frågor med anknytning till valsystemet. Kommittén skall i första hand se över och lämna förslag till ytterligare åtgärder för att komma till rätta med missbruk av den fria nomineringsrätten, överväga möjligheterna att införa symboler på valsedlar, och undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av vissa större riksdagsvalkretsar.
Det står kommittén fritt att ta upp också andra närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger i linje med utredningsarbetets syfte.
Kommittén har senare genom tilläggsdirektiv (dir. 1995:7) fått i särskilt uppdrag också att följa upp den försöksverksamhet som ägde rum i sju kommuner vid 1994 års val till kommunfullmäktige, där väljarna kunde avge särskild personröst.
Utredningsarbetet skall vara avslutat före 1995 års utgång.
Inom Justitiedepartementet pågår, som nämnts ovan, arbete med en ny vallag, som före 1998 års val skall ersätta den nuvarande vallagen.
Rösträtt och valbarhet
Gällande bestämmelser för riksdagsval
Rösträtt till riksdagen har svenska medborgare som fyllt 18 år senast på valdagen och är upptagna i röstlängden. För svenskar som är bosatta utomlands gäller att de skall ha varit folkbokförda här någon gång.
Det finns två typer av röstlängd, en allmän och en särskild.
I den allmänna röstlängden antecknas alla svenska medborgare som är folkbokförda i valdistriktet den 1 juli och som har fyllt eller fyller 17 år senast den 1 september det år röstlängden upprättas. Den allmänna röstlängden upprättas senast den 15 juli för varje valdistrikt av skattemyndigheten.
Utlandssvenskar tas upp i den särskilda röstlängden, som upprättas av Riksskatteverket. Den särskilda röstlängden skall också vara framställd senast den 15 juli. För att bli upptagen i den särskilda röstlängden krävs att man ansöker om det hos Riksskatteverket senast den 1 juli samma år. Ansökan måste göras inför varje ordinarie val.
Gemenskapsrättsliga regler
Maastrichtfördraget förutsätter att medlemsländerna tillerkänner unionsmedborgare rösträtt och valbarhet i val till Europaparlamentet på samma villkor som gäller för de egna medborgarna. I fördraget föreskrivs att rådet före den 31 december 1993 enhälligt skall utfärda närmare bestämmelser. Sådana närmare bestämmelser finns i rådets direktiv 93/109/EG. Utgångspunkten är, som tidigare framhållits, att en unionsmedborgare skall kunna välja att delta i val till Europaparlamentet i den stat där han eller hon är medborgare (hemstaten) eller i den stat där han eller hon bor (bosättningsstaten). Detta gäller såväl rätten att rösta som rätten att ställa upp som kandidat i valet.
Direktivets föreskrifter syftar framför allt till att säkerställa dels att ingen röstar mer än en gång i samma val och att ingen kandiderar i mer än en medlemsstat, dels att den som enligt hemlandets lagstiftning förlorat sin valbarhet inte heller är valbar i bosättningsstaten.
Den unionsmedborgare som önskar rösta i bosättningsstaten har att anmäla detta. För att bli upptagen i röstlängden skall en sådan väljare dessutom i en skriftlig försäkran ange sin nationalitet och adress i bosättningsstaten samt att rösträtten kommer att utövas endast i bosättningsstaten. Den som önskar kandidera i bosättningsstaten skall i en försäkran lämna motsvarande uppgifter.
Den berörda myndigheten i bosättningsstaten skall vidare kräva att unionsmedborgare som ställer upp som kandidat visar ett intyg från hemlandet att han inte förlorat sin valbarhet.
Bosättningsstaten skall underrätta hemstaten om medborgare i denna som finns upptagna i röstlängden eller som kandiderar. Hemstaten skall vidta lämpliga åtgärder som att säkerställa att dess medborgare inte röstar mer än en gång eller kandiderar i mer än en medlemsstat.
Vissa ämbeten och sysslor är oförenliga med uppdrag som företrädare i Europaparlamentet. Utöver de ämbeten och sysslor som anges i valrättsakten kan varje medlemsland bestämma att något ytterligare ämbete, uppdrag eller syssla är oförenligt med uppdrag som företrädare i Europaparlamentet. Det är emellertid uttryckligen föreskrivet i valrättsakten att en ledamot av ett nationellt parlament samtidigt kan vara företrädare i Europaparlamentet.
Propositionen
Regeringen föreslår att, utöver den som har rösträtt vid val till riksdagen, även unionsmedborgare som inte är svenska medborgare ges rätt att rösta i valet till Europaparlamentet och rätt att kandidera i det valet. Som förutsättning för dessa unionsmedborgares rätt att rösta och kandidera skall dock gälla att de inte har röstat eller kandiderat i hemstaten vid 1994 års ordinarie val till Europaparlamentet.
För svenska medborgare som är bosatta här i landet bör enligt propositionen allmän röstlängd komma till användning, medan svenska medborgare som inte är bosatta i riket efter ansökan tas upp i särskild röstlängd.
Andra unionsmedborgare som är bosatta i Sverige och vill rösta här skall enligt förslaget anmäla att de önskar tas upp i allmän röstlängd för valet till Europaparlamentet samt försäkra att de inte redan utövat rösträtt vid valet. Unionsmedborgare som vill kandidera i valet skall lämna en försäkran om att de inte tidigare kandiderat i valet.
Utskottets bedömning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag i fråga om rösträtt och valbarhet. Utskottet, som noterar att olika uttryck används i paragraferna som hänvisar till tidigare deltagande i valet till Europaparlamentet för innevarande mandatperiod, föreslår att uttrycket "i juni 1994", som används i 5, 11, 15 och 19 §§, används även i 7 §.
Mandatfördelning mellan partier
Gällande bestämmelser för riksdagsval
Landet är för val till riksdagen indelat i valkretsar. Valkretsindelningen överensstämmer i princip med länsindelningen. Stockholms och Göteborgs kommuner utgör dock särskilda kretsar. Malmöhus län är delat i tre och Älvsborgs län i två valkretsar.
För riksdagsvalet finns 310 fasta valkretsmandat och 39 utjämningsmandat. Det riksproportionella valsystem som tillämpades första gången vid 1970 års riksdagsval innebär bl.a. att, sedan de fasta valkretsmandaten fördelats, avvikelser från ett proportionellt rättvisande resultat korrigeras med hjälp av utjämningsmandat. Principen om riksproportionalitet genombryts dock av den s.k. småpartispärren, som innebär att endast partier som har fått minst 4 % av rösterna i hela riket deltar i fördelningen av mandaten. Därutöver kan ett parti få mandat i en valkrets där partiet har fått minst 12 % av rösterna. Vid fördelningen används den s.k. jämkade uddatalsmetoden, dvs. ett partis röstetal divideras med 1,4 innan partiet har tagit sitt första mandat.
Propositionen
Regeringen föreslår att mandaten vid valet skall fördelas proportionellt med hänsyn till valresultatet i landet som helhet. Någon indelning av landet i valkretsar skall således inte förekomma. Vid mandatfördelningen skall samma metod som vid riksdagsvalen, den s.k. jämkade uddatalsmetoden, användas. Regeringen föreslår vidare att i likhet med vad som gäller vid riksdagsvalen endast partier som fått minst 4 % av rösterna i hela landet skall delta i fördelningen av mandat. -- Regeringen framhåller i fråga om dessa förslag den övergripande ambitionen att så mycket som möjligt anknyta reglerna till vad som gäller för val till riksdagen.
I fråga om fyraprocentsspärren anför regeringen att ett av de centrala argumenten för att ha en spärr vid riksdagsval, nämligen att underlätta regeringsbildandet genom att något begränsa möjligheten för små partier att vinna säte i parlamentet, saknar relevans såvitt gäller val till Europaparlamentet.
Ett argument som enligt regeringen har relevans är att man inte kan bortse från risken att valdeltagandet blir lägre än i riksdagsvalen. Vid ett valdeltagande på 48,8 %, vilket varit det genomsnittliga deltagandet i valen till Europaparlamentet i Danmark, skulle det utan spärr kunna räcka med stöd av i mycket ungefärliga tal 100 000 väljare, dvs. cirka 1,5 % av de röstberättigade, för att ett parti skulle vinna säte i Europaparlamentet. En spärr motsvarande den för riksdagsvalen kan motverka att partier med ett mycket litet, men lätt mobiliserat, väljarstöd vinner säte i Europaparlamentet.
Regeringen påpekar att det proportionella valsystemet till följd av ett lågt valdeltagande har bidragit till en fragmentering av partistrukturen i Europaparlamentet. Som exempel nämns att Tyskland och Frankrike representeras i Europaparlamentet av fler partier än de med säte i de nationella parlamenten, trots att det i dessa länder tillämpas spärrar vid valen till Europaparlamentet.
Regeringen anser att ett ytterligare argument för att tillämpa fyraprocentsspärren är att den kan verka väljarmobiliserande. Erfarenheten från val till den svenska riksdagen är att spärren visserligen kan verka återhållande på sympatisörer till vissa partier men också att den kan tjäna som draghjälp åt de partier som enligt opinionsmätningar ligger nära gränsen.
Motioner
I motioner från tre partier (v, mp och kds) tas upp frågor om mandatfördelningen, främst om förslaget om fyraprocentsspärr.
I motion K19 av Gudrun Schyman m.fl. (v) hemställs att riksdagen skall besluta att den paragraf i lagförslaget som handlar om fyraprocentsspärren skall utgå och att efterföljande paragrafer skall omnumreras i enlighet med detta (yrkande 1) och att i bestämmelsen om att vid mandatfördelningen används uddatalsmetoden med första divisorn jämkad till 1,4 i stället skall föreskrivas att vid mandatfördelningen används uddatalsmetoden med 1 som första divisor (yrkande 2). Motionärerna anför att förslaget om fyraprocentsspärr i detta val saknar relevans, eftersom det inte är frågan om att skapa underlag för majoritetsregeringar. De pekar på uttalandet i propositionen att det proportionella valsystemet till följd av ett lågt valdeltagande överhuvud bidragit till en fragmentering av partistrukturen i Europaparlamentet, och de tolkar detta som ett uttryck för en mycket stark federalistisk strävan efter mer enhetliga partibildningar på Europanivå, som också ligger i linje med artikel 138 A i Romfördraget. Motionärerna anför att det avgörande inte är om partistrukturen i Europaparlamentet är enhetlig utan om de folkvalda är representativa för sina väljare. Användningen av den jämkade uddatalsmetoden vid fördelningen av mandat kommer, som även medges i propositionen, att missgynna mindre partier. Detta missgynnande försvinner om delningstalet ändras till 1.
I motion K17 begär Peter Eriksson (mp) att riksdagen skall besluta att någon spärregel inte skall användas i valet till Europaparlamentet. Motionären påpekar att det avgörande motivet för den i riksdagsval använda fyraprocentsspärren har varit att underlätta en regeringsbildning. Om det i riksdagsval kan ifrågasättas hur tungt detta argument är, så faller det i valet till Europaparlamentet bort helt. Europaparlamentets största demokratiska betydelse ligger enligt motionären i att sprida information, delta i och väcka debatt samt utöva granskning gentemot EU:s övriga institutioner. Det finns därför tungt vägande skäl för att valsystemet skall konstrueras för att underlätta en så bred representation och folklig förankring som möjligt. Den s.k. naturliga spärren vid ett val med en valkrets och 22 mandat är enligt motionären 3 % eller något därutöver, och fyraprocentsspärren framstår därför mer än någonsin som ett medel för de stora partierna att försöka hindra små partier och nya opinioner och grupper från att på lika villkor delta i det politiska livet. Ytterligare ett skäl mot spärren ligger enligt motionären i det faktum att flera av riksdagens mindre partier har stora interna motsättningar i EU-frågan eller en allmänt sett svag profil och på grund av detta riskerar att inte erhålla någon representation över huvud taget i Europaparlamentet. Ett sådant resultat vore negativt för riksdagens möjlighet att erhålla god information om EU-politiken och delta i debatt och diskussioner inför beslut i EU:s ministerråd.
Alf Svensson m.fl. (kds) begär i motion K20 att riksdagen skall avslå förslaget om en fyraprocentsspärr i valet till Europaparlamentet. Motionärerna anför att den jämkade uddatalsmetoden är en mandatfördelningsmetod som i sig innehåller en spärr mot småpartier och att det när det gäller ett så litet antal mandat som 22 den naturliga spärren är tillräckligt hög i sig. De anför vidare att den nuvarande fyraprocentsspärren till riksdagen inte är allmängiltigt given utan en partipolitisk intressekompromiss från 1960-talet och att för landstingen valts en lägre spärrnivå. Vad som anförts i propositionen om att ett lågt valdeltagande kan ge den effekten att en liten del av de röstberättigade lätt kan erhålla mandat är enligt motionärerna inte något som kan anföras speciellt vad gäller Europaparlamentet utan det gäller generellt. Det saknar vidare enligt motionärerna relevans eftersom man inte kan förutsätta ett lågt valdeltagande. Påståendet i propositionen om att ett spärrsystem skulle kunna verka väljarmobiliserande saknar enligt motionärerna underlag i den statsvetenskapliga forskningen. Inget av de två skäl som varit viktiga vid införandet av fyraprocentsspärren vid svenska riksdagsval, nämligen önskan om stabila regeringsmajoriteter och undvikande av alltför stor partisplittring i riksdagen har relevans vid valet till Europaparlamentet. Alf Svensson m.fl. (kds) kritiserar också i motion K224 yrkande 6 tanken på en spärr vid valet till Europaparlamentet och begär ett tillkännagivande till regeringen om att de svenska EU-valen bör företas på grundval av strikt proportionalitet och utan spärr.
Utskottets bedömning
Utskottet delar regeringens bedömning att en övergripande ambition bör vara att så mycket som möjligt anknyta reglerna om val till Europaparlamentet till de regler som gäller för svenska riksdagsval. Som framhållits i propositionen kan ett lågt valdeltagande medföra att ett parti kan få mandat i valet med ett mycket lågt antal väljare, om inte den för riksdagsvalen föreskrivna småpartispärren tillämpas. Utskottet vill inte främja en fragmentering av partistrukturen i Europaparlamentet. Utskottet tillstyrker därför regeringens förslag till lydelse av 33 § lagen om val till Europaparlamentet och avstyrker motionerna K17, K19 yrkande 1, K20 och K224 yrkande 6 i denna del.
Med hänsyn främst till önskemålet om regellikhet mellan valen till Europaparlamentet och till riksdagen tillstyrker utskottet också förslaget i propositionen om mandatfördelning enligt den s.k. jämkade uddatalsmetoden (32 §) och avstyrker motion K19 yrkande 2.
Personröstning
Gällande bestämmelser m.m.
Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen sker vid riksdagsval röstning på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild personröst. Denna lydelse av bestämmelsen trädde i kraft den 1 januari 1995. Vid 1998 års allmänna val kommer således i enlighet med den överenskommelse som hösten 1993 träffades mellan företrädare för riksdagspartierna denna möjlighet att finnas.
Vid 1994 års val till kommunfullmäktige gjordes försök i sju kommuner med personröstning. Nomineringsrätts- och valkretskommittén har, som nämnts ovan, genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att följa upp försöksverksamheten.
Propositionen
Regeringen föreslår att väljarna ges möjlighet att rösta på person i enlighet med den ordning som skall gälla vid de nationella valen år 1998 och som på försök tillämpats i några kommuner vid valet år 1994. Spärren för att personliga röstetal skall fastställas föreslås dock sättas till 5 % av partiets röstetal.
Frågan berördes inte i den promemoria med förslag till lag om val till Europaparlamentet som remissbehandlades. Regeringen anser dock att frågan om personval är så väl beredd att en sådan ordning kan genomföras vid detta val.
Grunddragen i den modell som Personvalskommittén redovisade i betänkandet Ökat personval (SOU 1993:21) och som återges i propositionen är följande. Partierna förutsätts liksom hittills presentera listor, på vilka kandidaterna rangordnats i enlighet med partiets nominering. Väljarna får en möjlighet att göra en markering intill ett av namnen på valsedeln och avger därmed en personröst för den aktuella kandidaten. Avgörande för vilken eller vilka kandidater som skall förklaras valda är antalet personröster på varje kandidat under förutsättning att kandidaten fått ett visst minsta antal personröster, dvs. uppnått en spärr. Den kandidat som fått flest personröster blir vald först, kandidaten med näst flest personröster blir vald därnäst osv., allt under förutsättning att de kommit upp till spärren. Om inte alla mandat som partiet vunnit kan tillsättas med kandidater som kommit över spärren, övergår man till att utse ledamöter med den nuvarande metoden vilket innebär att listordningen i regel blir bestående. Anledningen till spärrregeln är att en kandidat som fått ett mycket litet antal personröster inte skall kunna bryta den rangordning som partiet gjort upp. Kommittén förordade att spärren för riksdagsvalets del skulle ligga mellan 5 och 10 % av partiets röstetal i en valkrets. I sitt lagförslag förordade kommittén att spärren skulle sättas vid 8 %. Det är också den nivå som partierna enats om vad gäller riksdagsvalet år 1998.
Om det skall finnas en reell möjlighet att en röst på person skall få genomslag i valet till Europaparlamentet, då hela landet utgör en enda valkrets, bör spärren dock enligt regeringen sättas vid den undre gräns som Personvalskommittén föreslagit, dvs. 5 %.
Motioner
Gudrun Schyman m.fl. (v) begär i motion K19 yrkande 3 att riksdagen skall avslå de delar i propositionen som innebär personval. Motionärerna påpekar att personval inte fanns med i den promemoria som föregick propositionen. Skälet till detta kan enligt motionärerna antas vara att man inte ville införa ett helt nytt valsystem för riksval innan en ordentlig utvärdering gjorts av de försök som gjordes i en del kommuner i samband med 1994 års val. Motionärerna är inte principiella motståndare till varje form av personvalsinslag i valsystemet. De anser dock inte att det finns anledning att forcera fram ett införande i samband med valet till Europaparlamentet och brådstörtat genomföra ett helt nytt system bara för att lösa interna problem i partier som har starka EU-kritiska opinioner. Att införa personvalsinslag strider också enligt motionärerna mot regeringens huvudlinje om att valet skall vara så likt ordinarie riksdagsval som möjligt.
Frågor som rör möjligheten till personröstning tas också upp i två motioner från allmänna motionstiden. Den ena motionen rör obligatorisk markering av kandidat på valsedeln, den andra redovisning av kampanjmedel.
Sten Andersson (m) anser i motion K711 yrkande 2 att det finns skäl att revidera reglerna för beräkning av personröster och att markering av kandidat på röstsedeln bör bli obligatorisk. Han begär ett tillkännagivande om detta till regeringen. I motionen kritiseras det förhållandet att en mycket liten andel väljare (5--10 %) genom markering för en viss kandidat skall kunna förändra den av partiet interna beslutade rangordningen på valsedeln, även om den överväldigande majoriteten av partiets väljare anser att partiets rangordning är riktig och därför inte gör någon markering på valsedeln.
I motion K619 av Olof Johansson m.fl. (c) tas upp frågan om finansiering av valkampanjer vid ett ökat inslag av personval, och motionärerna begär att riksdagen skall som sin mening ge regeringen till känna vad som anförs i motionen (yrkande 5). Ett ökat inslag av personval kan enligt motionärerna komma att innebära att organisationer och enskilda i större utsträckning stöder enskilda kandidater. Det är enligt motionärerna viktigt att verksamheten sker öppet, annars kan ett legitimitetsproblem uppstå där väljarna uppfattar bidrag och stöd som en möjlighet för olika intressen eller organisationer att "köpa" sitt politiska inflytande. Motionärerna anser att för kandidater bör införas en skyldighet att redovisa från vilka och på vilket sätt de tar emot ekonomiskt eller annat stöd i sin valrörelse och en särskild skyldighet att redovisa för mottagna medel.
Tidigare utskottsbedömning
I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:KU44, där frågan om att införa bestämmelsen om personröstning i regeringsformen behandlades, uttalade utskottet med anledning av en motion att utskottet var medvetet om att ett större inslag av personval kan medföra risker för oönskade bindningar mellan enskilda kandidater och stora bidragsgivare. Utvecklingen måste därför följas med uppmärksamhet.
Pågående utredningar
Som nämnts ovan har Nomineringsrätts- och valkretskommittén genom tilläggsdirektiv fått i uppdrag att följa upp den försöksverksamhet med personröstning som ägt rum i sju kommuner. I direktiven nämns också att ett uppföljningsarbete pågår inom Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet. -- Kommitténs utredningsarbete skall vara avslutat före 1995 års utgång.
Med anledning av ett uppdrag av riksdagen (bet. 1993/94:KU18) har talmannen utsett en arbetsgrupp med uppgift att i första hand arbeta med att utforma ett registreringssystem för redovisning av riksdagsledamöternas ekonomiska förhållanden liksom ledamotskap i olika slags styrelser samt därvid analysera och bedöma konsekvenserna av olika slag. Arbetsgruppen är oförhindrad att också ta upp andra frågor av etiskt slag med anknytning till ledamöternas uppdrag i riksdagen.
Utskottets bedömning
I regeringsformen har nyligen förts in en bestämmelse om möjlighet för väljarna att vid riksdagsval avge särskild personröst. Med hänsyn till den likhet som enligt utskottets mening bör råda mellan valet till Europaparlamentet och riksdagsvalen bör möjligheten till personröstning ges redan vid Europaparlamentsvalet, och utskottet tillstyrker regeringens förslag i dessa delar (35--37 §§). Utskottet avstyrker därmed motion K19 yrkande 3.
Beträffande 37 § i förslaget noterar utskottet att orden "kandidat" och "företrädare" använts på ett inkonsekvent sätt i första resp. tredje styckena. Utskottet föreslår att samma ord används i båda styckena på sätt som framgår av hemställan.
Regeringsformens bestämmelse om val till riksdagen innebär att röstning sker på parti med möjlighet för väljarna att avge särskild personröst. Någon skyldighet att avge personröst anser utskottet inte bör införas. Motion K711 yrkande 2 avstyrks.
I fråga om den i motion K619 (yrkande 5) upptagna frågan om redovisning av kampanjmedel vid ett ökat inslag av personval vill utskottet starkt understryka behovet av största möjliga öppenhet i fråga om sådan redovisning. Inför valet till Europaparlamentet är det enligt utskottets mening knappast möjligt att införa någon formell redovisningsskyldighet. Utskottet vill inte heller nu ta ställning till om en sådan formell redovisningsskyldighet över huvud taget bör införas. Utskottet utgår dock från att de som kandiderar i val och personligen tar emot bidrag för sina kampanjer är medvetna om behovet av att öppet redovisa sådana bidrag. De erfarenheter som vinns vid valet till Europaparlamentet kan senare ligga till grund för vidare överväganden. Utskottet har tidigare framhållit att utvecklingen måste följas med uppmärksamhet. Enligt utskottets uppfattning bör noga övervägas vilka åtgärder som kan och bör vidtas för att åstadkomma den eftersträvade öppenheten i fråga om kampanjmedel. Motionen avstyrks.
Tidpunkt för val
Gällande ordning för riksdagsval m.m.
Tidpunkten för riksdagsval bestäms i tre olika författningar på olika konstitutionell nivå. I regeringsformen ges bestämmelsen att ordinarie val till riksdagen skall förrättas vart fjärde år. I riksdagsordningen finns bestämmelsen att ordinarie val till riksdagen hålls i september. Slutligen föreskrivs i vallagen att ordinarie val till riksdagen samt val i hela riket av landstingsledamöter och kommunfullmäktige förrättas samma dag och att valdag är tredje söndagen i september.
Gemenskapsrättsliga regler
Tidpunkten för de ordinarie val till Europaparlamentet som kommer att äga rum från år 1999 och framåt följer av gemenskapsrättsliga regler. Av valrättsakten och rådsbeslut framgår att val skall förrättas under en viss tidsperiod i juni månad och under den perioden äga rum från torsdag morgon till följande söndag.
När det gäller det val av företrädare i Europaparlamentet som nu närmast förestår har det i anslutningsakten föreskrivits att det måste äga rum inom två år från Sveriges inträde i EU. Valet måste således förrättas före utgången av år 1996.
Propositionen
Regeringen föreslår att allmänna direkta val av svenska företrädare i Europaparlamentet skall hållas söndagen den 17 september 1995.
Som skäl för sitt förslag påpekar regeringen inledningsvis att något allmänt val inte skall äga rum i Sverige förrän år 1998 och att det därför inte är möjligt för oss att samordna det första valet av företrädare i Europaparlamentet med något annat allmänt val. Vidare anser regeringen att det är rimligt att den tid under vilken de svenska företrädarna i Europaparlamentet endast utsetts av riksdagen blir så kort som möjligt och att företrädarna så snart som möjligt skall kunna agera med den ytterligare legitimitet och auktoritet som följer av att de utsetts av folket i direkta allmänna val. Den föreslagna tidpunkten motsvarar den då allmänna val skulle ha ägt rum om det varit valår.
Motioner
Förslaget i propositionen om tidpunkt för valet till Europaparlamentet har inte föranlett några motioner.
I två motioner från allmänna motionstiden tas frågan upp om när allmänna val skall hållas.
Olof Johansson m.fl. (c) begär i motion K619 yrkande 4 att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till känna att riksdagsval bör förläggas till våren och därigenom komma i nära anslutning till riksmötets avslutande. Som skäl till förslaget pekar motionärerna på att riksdagen nu beslutat att budgetåren skall sammanfalla med kalenderår och att budgetpropositionen således kommer att presenteras och behandlas i riksdagen under hösten. En ordning med riksdagsval under hösten medför enligt motionärerna att en tillträdande ny regering får för kort tid för att förbereda sin budgetproposition.
Rigmor Ahlstedt (c) begär i motion K702 att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att det finns skäl att flytta de allmänna valen till en vardag, förslagsvis lördag, så att alla söndagar ges karaktären av helgdag.
Tidigare behandling av frågan om tidpunkt för riksdagsval
Riksdagsutredningen föreslog i samband med överlämnandet av sitt principbetänkande i juni 1993 att tidpunkten för riksdagsval skulle tidigareläggas. De författningsöverläggningar som hölls hösten 1993 mellan företrädare för riksdagspartierna ledde inte till någon överenskommelse om att ändra tidpunkten för allmänna val. Riksdagsutredningen ansåg sig därför i sitt förslag om statens budgetår utgå från att valdagen skulle vara oförändrad.
Utskottet hänvisade i sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:KU18 till att Riksdagsutredningen i sitt slutförslag utgått från oförändrad valdag som en konsekvens av att författningsöverläggningarna under hösten 1993 inte ledde till någon överenskommelse om att ändra valdagens förläggning i tiden samt avstyrkte motioner om att förlägga valdagen till maj eller juni.
Utskottets bedömning
Förslaget i propositionen om tidpunkt för det förestående valet till Europaparlamentet har som nämnts inte föranlett några motioner. Utskottet tillstyrker förslaget.
Beträffande förslaget i motion K619 yrkande 4 att riksdagsvalen bör förläggas till våren vidhåller utskottet sin bedömning från föregående riksmöte. Motionsyrkandet avstyrks.
Allmänna val har sedan lång tid tillbaka hållits på en söndag. Utskottet anser inte att det finns skäl att nu ändra dagen för allmänna val till någon annan dag. Motion K702 avstyrks.
Vallokal m.m.
Gällande ordning
Bestämmelser om var och när röstning kan ske
Allmänna bestämmelser om röstning finns i 8 kap. vallagen. Särskilda bestämmelser om röstning i vallokal resp. på postkontor, hos utlandsmyndighet och på fartyg finns i 9 och 10 kap. vallagen. I 11 kap. vallagen finns särskilda bestämmelser om röstning med valsedelsförsändelse.
Huvudregeln är att röstning skall ske på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där väljaren finns upptagen i röstlängd. Om den röstande finner sig vara förhindrad att rösta enligt den regeln, får han eller hon rösta på postkontor här i riket eller hos svensk utlandsmyndighet eller på svenskt fartyg i utrikes fart. -- I praktiken kan en väljare fritt avgöra om han eller hon vill avge sin röst på postkontor eller i vallokal.
Röstning på postkontor kan ske på de kontor som Riksskatteverket efter samråd med Posten AB bestämmer. Vid val till riksdagen och sådana val till kommun- eller landstingsfullmäktige som omfattar hela riket skall röstning alltid kunna ske på minst ett postkontor i varje kommun. På de postkontor där röstning genomförs skall man vid sådana val kunna rösta fr.o.m. den 24:e dagen före valdagen t.o.m. valdagen.
Röstning på postkontor äger enligt huvudregeln rum under den tid då postkontoret är öppet. Den tid då röstning kan ske före valdagen kan dock begränsas. På valdagen skall postkontor vara öppet för röstmottagning minst en timme före klockan 11 och minst en timme efter klockan 15.
Förtidsröstning genom posten kan också ske på tillfälliga postkontor. Sådana postkontor kan, efter samråd med valnämnden och med vårdinrättningen, inrättas på sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalt eller liknande vårdinrättningar, s.k. institutionsröstning. Röstning på dessa postkontor får äga rum tidigast sjunde dagen före valdagen.
Tillfälliga (särskilda) postkontor kan också inrättas på valdagen. Det är då framför allt fråga om röstmottagning i glesbygdsområden. Ett sådant postkontor kan inrättas t.ex. om ett valdistrikt dragits in så att väljarna får längre till sin vallokal.
Den som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder inte kan inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där han eller hon är upptagen i röstlängden, får rösta genom bud.
Vid 1994 års val gavs med stöd av en särskild lag -- lagen (1993:1403) om försöksverksamhet vid de allmänna valen år 1994 -- möjlighet att anordna röstning också på annat röstmottagningsställe än som föreskrivs i vallagen. Försök gjordes bl.a. med att kommunerna tog ansvaret för den s.k. institutionsröstningen vid bl.a. sjukhus och kriminalvårdsanstalter. Andra typer av röstmottagning som kunde prövas var "ambulerande" röstmottagning och inrättande av flera röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt. -- Försöken grundades på förslag som lämnats av 1993 års vallagskommitté.
I fråga om röstning hos utlandsmyndighet bestämmer centrala valmyndigheten, dvs. Riksskatteverket, efter samråd med Utrikesdepartementet hos vilka svenska utlandsmyndigheter röstning skall äga rum. Vid ordinarie val till riksdagen får röstning hos en utlandsmyndighet börja tidigast den 24:e dagen före valdagen, och röstningen får pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas vara Riksskatteverket till handa senast klockan 12 dagen före valdagen.
I fråga om röstning på fartyg bestämmer Riksskatteverket på vilka fartyg i utrikes fart som röstning skall äga rum. Vid ordinarie val till riksdagen får röstning börja tidigast den 55:e dagen före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas vara Riksskatteverket till handa senast klockan 12 dagen före valdagen.
Att en väljare har röstat på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg hindrar inte att han eller hon också röstar i vallokalen på valdagen, s.k. ångerröstning. I så fall gäller den röst som lämnas i vallokalen.
Omhändertagande av poströster m.m.
Vid röstning på postkontor skall röstmottagaren i väljarens närvaro lägga in mottagna valkuvert i ett fönsterkuvert tillsammans med väljarens röstkort.
Posten sänder mottagna fönsterkuvert till valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd eller, om väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till valnämnden i den kommun där den särskilda röstlängden skall finnas tillgänglig.
Även röstmottagare på utlandsmyndighet och på fartyg skall lägga in mottagna valkuvert i fönsterkuvert. Röstmottagaren skall i båda fallen sända fönsterkuverten till Riksskatteverket. En röstmottagare på fartyg kan dock i vissa fall lämna mottagna fönsterkuvert till en svensk utlandsmyndighet.
Riksskatteverket skall sända mottagna fönsterkuvert till valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd, eller om väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till valnämnden i den kommun där den särskilda röstlängden skall finnas tillgänglig.
Fönsterkuvert som före valdagen kommer in till valnämnden från röstmottagare på postkontor eller från Riksskatteverket sorteras på valdistrikt och därefter sändas till valförrättarna i valdistriktet. Översändandet bör ske i sådan tid att fönsterkuverten är valförrättarna till handa när röstningen i vallokalen börjar. Fönsterkuvert som kommer in till valnämnden på valdagen sänds till valförrättarna i valdistriktet, om kuverten kan beräknas vara valförrättarna till handa innan röstningen i vallokalen slutar. Sådana fönsterkuvert som kommer in till valnämnden efter valdagen eller så sent på valdagen att de inte kan beräknas komma valförrättarna till handa, innan röstningen i vallokalen slutar, skall valnämnden behålla.
Det går inte att undvika att Posten sänder enstaka poströster till fel kommun. Många valnämnder sorterar inte de poströster som kommit in till valnämnden efter hand som de kommer till valnämnden utan all sortering sker under lördagen före valdagen. De felsända poströsterna upptäcks av valnämnden först under denna sortering. Det förekommer också att de felsända poströsterna sorteras in bland poströsterna som sänds ut till vallokalerna. I dessa fall upptäcks misstaget först vid granskningen under valdagen. I båda dessa fall måste poströsterna överlämnas till Posten på måndagen efter valdagen för att sändas till rätt kommun.
Det kan också behöva påpekas att utlandsröster inte alltid hinner komma in till Riksskatteverket i sådan tid att rösterna hinner sändas ut till valnämnder och valdistrikt för den första räkningen.
Sammanräkningsförfarandet
Preliminär rösträkning skall ske omedelbart efter det att röstningen i vallokal har avslutats. Rösträkningen inleds med att fönsterkuverten från valnämnden granskas. Därvid kontrolleras bl.a. att väljaren är röstberättigad i valdistriktet och att väljaren inte har röstat i vallokalen under valdagen. Rösträkningen fortsätter därefter i särskild föreskriven ordning. Sedan förrättningen avslutats sänds röstlängd, protokoll och valsedlar i särskild ordning till valnämnden.
Vid den s.k. onsdagsräkningen skall valnämnden granska fönsterkuvert och innehåll samt räkna röster. I dagens system granskas de röster som lämnats på posten under valdagen av valnämnden vid onsdagsräkningen. Valnämnden skall granska de poströster som valförrättarna i valdistrikten bedömt som ogiltiga enligt 13 kap. 3--5 §§ vallagen. Nämnden skall också granska poströster som inte blivit granskade i valdistrikten under valdagen. Till den sistnämnda kategorin hör de röster som lämnats på posten under valdagen, men också sådana röster som avgivits tidigare men inte distribuerats till vallokalerna innan röstningen avslutats där, dvs. före kl. 20.00 under valdagen. Det kan också förekomma att poströster kommer från valnämnder i andra kommuner. Poströster kan, som tidigare nämnts, ha sorterats fel i den första hanteringen. Vid onsdagsräkningen granskar valnämnden också inkomna brevröstningsförsändelser, dvs. röster som, enligt de särskilda reglerna, avsänts med brev från väljare i Tyskland eller Schweiz.
Slutlig sammanräkning skall göras av länsstyrelsen så snart det kan ske. Vid den sammanräkningen prövar länsstyrelsen valsedlarnas giltighet och meddelar de beslut som den prövningen och de vid röstningen förda protokollen föranleder.
Utredningsförslag m.m.
Som ovan berörts har frågor om poströstningens omfattning och kostnaderna för den samt om utlandsröstning diskuterats både av Vallagsutredningen och 1993 års vallagskommitté i betänkandena Val Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) resp. Vallagen (SOU 1994:30).
I 1994 års betänkande angavs kostnaden för poströstning på valdagen vid 1988 och 1991 års val till 5,7 resp. ca 8 miljoner kronor. Andelen poströstande vid valen uppgick till nästan 37 %. Under perioden från 1976 till 1988 ökade antalet poströstande från 1,2 miljoner till omkring 2 miljoner.
Flertalet, eller drygt 60 %, av dem som poströstade vid septembervalet år 1991 röstade under veckan före valdagen och på valdagen.
Antalet poströstande på valdagen har under de senaste valen hållit sig mellan 38 000 och 46 000. Enligt en undersökning som genomfördes efter 1976 års val röstade omkring 48 % av dessa i sin hemkommun, 19 % i annan kommun i hemlänet medan 33 % hörde hemma i annat län än där de röstade. En ny undersökning genomfördes efter 1991 års val. Fördelningen sett över hela landet visade sig alltjämt vara densamma.
Kostnaden för poströstning på valdagen uppgick vid 1988 och 1991 års val till 5,7 respektive ca 8 miljoner kronor.
Av ett diagram i SOU 1992:108 framgår att kostnaden för varje poströst under septembervalen 1988 och 1991 i 1991 års priser varit över 50 kr. Vid septembervalen år 1991 röstade 45 991 väljare på posten under valdagen. Eftersom postkontoren då endast är öppna för röstning kan kostnaden för deras öppethållande hänföras helt till röstmottagningen. Postens öppethållande under valdagen det året kostade ca 8 miljoner kronor. Varje poströst som togs emot under valdagen kan sägas ha kostat omkring 175 kr.
Några slutliga siffror om kostnaderna för 1994 års val finns ännu inte. Vid dessa val begränsades antalet under valdagen öppna postkontor till ett i varje kommun. Från Posten har inhämtats att kostnaden för öppethållande av 360 postkontor under valdagen 1994 förhandskalkylerades till 2,3 miljoner kronor.
I 1992 års betänkande behandlas särskilt frågan om röstning på posten under valdagen. Vallagsutredningen föreslår att den allmänna röstmottagningen på posten under valdagen slopas och ersätts av en möjlighet för väljare från andra kommuner att rösta i en viss vallokal i kommunen. Möjligheten att inrätta särskilt postkontor för röstmottagning i t.ex. glesbygdsområde föreslås också behållas.
Som ovan nämnts har Vallagsutredningens och 1993 års vallagskommittés betänkanden remissbehandlats och återstående delar av förslagen, bl.a. förslagen om poströstningen, bereds i regeringskansliet med avsikten att proposition skall kunna läggas fram för riksdagen i god tid före 1998 års val.
Propositionen
Regeringen föreslår att regler motsvarande dem som gäller för ordinarie val till riksdagen skall gälla för valet till Europaparlamentet. Vid röstning och vid den vidare behandlingen av röster som har lämnats på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg skall reglerna om ordinarie val till riksdagen i 8--12 kap. vallagen tillämpas.
Regeringen föreslår vidare att länsstyrelserna skall få besluta om större valdistrikt än som följer av vallagens regler och om möjlighet till röstmottagning på annat röstmottagningsställe än den vallokal som avses i vallagen. Därutöver föreslås att de kommunala valnämnderna skall få möjlighet att ansvara för den s.k. institutionsröstning som äger rum söndagen före valdagen. De avvikelser från vallagens bestämmelser som föreslås är sådana som tillämpades på försök vid 1994 års allmänna val.
I propositionen hänvisas till Vallagsutredningens förslag om åtgärder för att reformera valförfarandet från administrativ och ekonomisk synpunkt. Av de föreslagna åtgärderna prövades vissa vid valet år 1994. Ett inslag i försöksverksamheten var att valdistrikt kunde få omfatta fler röstberättigade än enligt vallagens föreskrifter samt att röstmottagning kunde få ske också på annat röstmottagningsställe än den vallokal som avses i vallagen. Avsikten var att finna lösningar som kunde tillgodose såväl kostnads- som serviceproblem med den ordinarie organisationen samtidigt som väljarnas valhemlighet garanterades och säkerheten i förfarandet upprätthölls.
Motioner
I motion K18 av Birgit Friggebo m.fl. (fp) hemställer motionärerna att riksdagen dels skall besluta att poströstning vid valet till Europaparlamentet endast skall få ske fram till valdagen (yrkande 1), dels att riksdagen skall ge regeringen till känna att begränsningen av rätten att poströsta bör utvärderas efter valet och att -- om slutsatsen blir att det inte finns några invändningar i demokratiskt hänseende -- det är rimligt att vallagen ändras på samma sätt (yrkande 2). Som skäl för sina yrkanden hänvisar motionärerna till kostnaden för poströstning på valdagen. Den uppgick vid 1988 års val till 5,7 miljoner kronor och vid 1991 års val till 8 miljoner kronor. Den var sannolikt lägre vid 1994 års val då färre postkontor hölls öppna på valdagen. Vidare hänvisar motionärerna till att vid valet 1991 knappt 46 000 personer röstade på posten på själva valdagen och att dessa röstande bara utgjorde 2 % av dem som poströstade vid det valet. Av dem som poströstade på valdagen, röstade nästan hälften -- 48 % -- på posten i sin egen hemkommun. Det är således få som till en hög kostnad röstar på posten på valdagen. Motionärerna framhåller också det statsfinansiella läget.
Under allmänna motionstiden väcktes två motioner om tiden för poströstning.
Inger René och Birger Hagård (båda m) föreslår i motion K707 att vallagen ändras så att poströstningen skall vara avslutad på torsdagen före valdagen. Som skäl till förslaget anför motionärerna att antalet väljare som lämnar sin röst på postkontor har ökat kraftigt sedan möjligheten att poströsta infördes och nu är omkring två miljoner samt att 45 000 personer poströstar på själva valdagen. Motionärerna påpekar att systemet är väldigt kostsamt och dessutom innebär olägenheter vid röstsammanräkningen. De pekar vidare på att möjligheten till s.k. ångerröstning, som utnyttjas av endast omkring 1 500 väljare, innebär att poströsterna inte kan läggas i valurnorna förrän röstningen är avslutad och föranleder merkostnader och försening i sammanräkningen.
I motion K716 ifrågasätter även Agneta Ringman och Ulla Rudin (båda s) om det är sakligt motiverat att ha poströstning de sista dagarna före valdagen. De framhåller utom kostnaderna även risken för valhemligheten i mindre valdistrikt med litet poströstande under de sista dagarna och hänvisar till att Vallagsutredningen i sitt betänkande (SOU 1992:108) föreslog att möjligheten till poströstning på valdagen skulle slopas med hänsyn till just kostnaderna och valhemligheten. Motionärerna anser att man vid beredningen inom regeringskansliet av det förslag till ny vallag som lades fram under år 1994 bör ta upp frågan om att förkorta tiden för poströstning och anser att riksdagen skall begära detta hos regeringen. Motionärerna förutsätter vidare att frågan, liksom övriga framlagda förslag av 1993 års vallagskommitté, blir föremål för överläggningar mellan företrädare för de politiska partierna.
Utskottets bedömning
Utskottet delar uppfattningen i motionerna att behovet av att kunna poströsta på valdagen kan ifrågasättas. Detta gäller framför allt möjligheten till poströstning i den egna kommunen. Om poströstningen avbröts tidigare, exempelvis på torsdagen före valdagen, skulle kostnaderna för förfarandet bli lägre och resultatet av den preliminära sammanräkningen säkrare. Utskottet anser det dock inte lämpligt att begränsa möjligheten att poströsta just i det förestående valet till Europaparlamentet. Enligt internationella erfarenheter finns risk för lägre deltagande i detta val än i andra val. Utskottet vill inte öka denna risk genom nya regler om poströstningen. Reglerna om valförfarandet bör så nära som möjligt ansluta till vad som har gällt hittills, och detta gäller även reglerna om poströstning. Utskottet avstyrker därmed motion K18 och tillstyrker regeringens förslag om röstmottagning.
Vad gäller övriga motioner om poströstning vill utskottet hänvisa till den beredning som pågår i regeringskansliet av Vallagsutredningens och 1993 års vallagskommittés förslag. Utskottet utgår från att synpunkter av det slag som förts fram i i motionerna därvid noga övervägs. Motionerna K707 och K716 avstyrks.
Förtidsröstning på fartyg
I fråga om röstning på fartyg bestämmer, som ovan nämnts, Riksskatteverket på vilka fartyg i utrikes fart som röstning skall äga rum. Rätt att rösta ombord har den som tillhör besättningen eller annan personal på fartyget eller är passagerare. Vid ordinarie val till riksdagen får röstning börja tidigast den 55:e dagen före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas vara Riksskatteverket till handa senast klockan 12 dagen före valdagen. Vid andra val får röstmottagningen börja tidigast den trettionde dagen före valdagen. Fartygets befälhavare bestämmer när och var röstning äger rum. Befälhavaren, eller den han utser, är röstmottagare. Förfarandet vid röstning på fartyg är i huvudsak detsamma som vid poströstning och röstning vid svenska utlandsmyndigheter.
Fartygsröstning infördes år 1962 (prop. 1962:53, bet. KU9, rskr. 137). Bestämmelserna om förfarandet hade då i huvudsak samma innehåll som nu gällande rätt. Röstningen fick emellertid inte börja tidigare än den 30:e dagen före valdagen och kunde pågå längst t.o.m. valdagen. Röstningen skulle dock avslutas i så god tid att försändelserna med valkuvert kunde beräknas vara överståthållarämbetet till handa senast den fjärde dagen efter valdagen.
År 1982 ändrades perioden för fartygsröstning (prop. 1981/82:83, bet. KU19, rskr. 137). Röstningen fick börja tidigast den 45:e dagen före valdagen och skulle avslutas i sådan tid att valförsändelserna kunde beräknas vara centrala valmyndigheten till handa senast kl. 12 dagen före valdagen. Utsträckningen av tiden för röstning motiverades med att röstningsperioden började så sent att det i flera fall visat sig omöjligt att genomföra röstningen i sådan tid att rösterna kom fram till sammanräkningsmyndigheten i tid. Av samma skäl utsträcktes tiden för röstning till 55 dagar år 1988 (prop. 1987/88:22, bet. KU32, rskr. 182).
Kretsen av fartyg där röstning får äga rum har också utvidgats. Från att tidigare ha gällt fartyg som kunde beräknas befinna sig utom riket under hela den period då röstning fick ske, kan röstning nu, efter beslut av Riksskatteverket, anordnas på samtliga fartyg i utrikes fart. Därmed avses fartyg som någon gång under röstningsperioden lämnar svenskt territorialvatten under en inte alltför kort tid.
1993 års vallagskommitté föreslår i sitt slutbetänkande att fartygsröstningen ersätts med en möjlighet att brevrösta för de väljare som befinner sig ombord på ett svenskt fartyg i utrikes fart. Den väljarkategori det är fråga om är de ombordanställda eller andra personer som befinner sig på fartyg i fjärrfart utanför Östersjön eller Nordsjön och som inte kan rösta på Posten i Sverige eller vid röstmottagning som anordnas av svensk utlandsmyndighet.
Under allmänna motionstiden väcktes en motion om möjligheten att rösta på fartyg. Agne Hansson (c) anser i motion K714 att regeringen bör se över vallagens regler om tider och antalet båtar på vilka röstning kan ske och återkomma till riksdagen med förslag som underlättar möjligheterna för svenskar som arbetar till sjöss att delta i allmänna val. Han anser att reglerna är snävt avgränsade. Motionären framhåller att en av landets två sjöbefälsutbildningar finns i Kalmar län och att många efter utbildningen bosätter sig i länet och går till sjöss. Eftersom det inte sällan rör sig om snäva marginaler i ett valutslag är det enligt motionären viktigt att alla röstberättigade har så lika förutsättningar som möjligt att rösta så att inte en landsända eller en yrkesgrupp skall bli diskriminerad.
Utskottet anser att alla röstberättigade bör ha goda förutsättningar att delta i val och omröstningar. Frågor om röstning på fartyg ingår i de förslag som nu bereds inom Justitiedepartementet. Utskottet utgår från att fartygsanställdas och andra ombordvarandes behov därvid beaktas, och utskottet avstyrker därmed motion K714.
Tillhandahållande av valsedlar
Gällande bestämmelser m.m.
Till valsedlar skall användas särskilda blanketter som tillhandahålls av centrala valmyndigheten (Riksskatteverket). I fråga om ett parti som deltar i riksdagsval, och som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått eller vid det förestående valet får mer än 1 % av rösterna i hela landet, svarar staten för kostnaden för blanketter till valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger antalet röstberättigade i valkretsen.
Om beställaren begär det, förser Riksskatteverket utan särskild ersättning valsedelsblanketterna med partibeteckning, kandidatnamn samt valkrets- och valbeteckningar.
Väljarna skall i den lokal där röstning äger rum för varje val ha tillgång till dels s.k. partimarkerade valsedlar för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 % av rösterna i hela landet, dels blanketter till valsedlar.
I lagen (1994:1064) om folkomröstning om EU-medlemskap föreskrevs att en röstsedel för svarsalternativet ja och en för svarsalternativet nej skulle sändas till varje röstberättigad.
Enligt vallagen skall röstkort upprättas för dem som är röstberättigade vid val och som har känd adress. Röstkort skall också sändas ut till de röstberättigade. Även i folkomröstningslagen (1979:369) ges föreskrifter om upprättande och utsändande av röstkort.
I propositionen om val till Europaparlamentet föreslås att röstkort skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar före valdagen.
Motion
Conny Sandholm och Margitta Edgren (båda fp) anför i motion K704 att det inför 1994 års val trycktes och distribuerades ca 650 miljoner valsedlar. Partierna försökte nå väljarna genom att skicka ut valsedlarna tillsammans med mer eller mindre påkostade trycksaker, och inströmningen i väljarnas brevlådor under valkampanjen gjorde enligt motionärerna att mottagaren många gånger hade svårt att hitta just de valsedlar som han eller hon var intresserad av. Mycket vore enligt motionärerna vunnet om väljarens ställningstagande kan förenklas och antalet försändelser samtidigt minskas. Det kan enligt motionärerna ske genom ett samlat valsedelsutskick, där alla partiernas valsedlar i det aktuella valdistriktet sänds ut tillsammans med röstkortet i en neutral försändelse från Riksskatteverket. Utskick av andra trycksaker och information skulle partierna få svara för själva. Metoden användes vid folkomröstningen om EU-anslutning och borde kunna utvecklas att gälla även för kommande allmänna val, och motionärerna begär ett tillkännagivande till regeringen om ett samlat valsedelsutskick.
Utskottets bedömning
Vid folkomröstningen om EU-anslutning fanns -- förutom möjligheten att rösta blankt -- två klara och i lag fastställda alternativ för landets alla röstande att välja emellan. Den situationen föreligger inte vid allmänna val. Det kan vid dessa i stället röra sig om ett stort antal valsedlar att välja emellan, och de är inte centralt fastställda. Redan av det skälet ter sig ett system med samlat valsedelsutskick enligt motionen knappast genomförbart. Till detta kommer att partierna, även om valsedlar skickats ut av Riksskatteverket, kan vilja skicka ut sina valsedlar tillsammans med opinionsbildande material.
Med det anförda avstyrker utskottet motion K704.
Överklagande m.m.
Gällande bestämmelser om Valprövningsnämnden
Bestämmelser om överklagande av val och förrättningar finns i regeringsformen och i andra lagar.
Val till riksdagen får enligt 3 kap. 11 § regeringsformen överklagas hos en av riksdagen utsedd valprövningsnämnd. Tidigare prövades överklaganden av riksdagsval av regeringsrätten. Nämnden består av ordförande, som skall vara eller ha varit ordinarie domare och som inte får tillhöra riksdagen, och sex andra ledamöter. Ledamöterna väljs efter varje ordinarie val, så snart valet har vunnit laga kraft, för tiden till dess nytt val till nämnden har ägt rum. Ersättare utses för ordföranden. För ledamöterna utses sex suppleanter.
Av bestämmelsen om Valprövningsnämndens valperiod följer att besvär över riksdagsval kommer att prövas av den nämnd som har utsetts av den gamla riksdagen. Det torde enligt uttalande i förarbetena (prop. 1973:90 s. 256) vara ofrånkomligt att Valprövningsnämnden handlägger alla besvär i fråga om de samtidigt förrättade valen, alltså även besvär över val av landstingsmän och kommunfullmäktige. I 15 kap. 4 § vallagen föreskrivs också att Valprövningsnämnden, när den prövar överklagande av beslut, varigenom utgången av val i hela riket av landstingsledamöter eller kommunfullmäktige har fastställts, skall ha den sammansättning den hade vid tiden för valet.
Valprövningsnämnden prövar överklagande av val inte bara av ledamöter och suppleanter i landsting och kommunfullmäktige utan också av ledamöter och suppleanter i kyrkofullmäktige samt av beslut om indelning i valkretsar. Vidare prövar nämnden överklaganden av folkomröstningar. Utgången av folkomröstningar prövas av nämnden i den sammansättning den hade vid tiden för omröstningen (16 § folkomröstningslagen). För prövning av kyrkliga val finns inte någon föreskrift om nämndens sammansättning.
Enligt 15 kap. 9 § vallagen skall nämndens samtliga ledamöter vara närvarande när ärenden enligt lagen avgörs. Undantag gäller endast för granskning av bevis i vissa fall, som kan uppdras åt ordföranden.
För Valprövningsnämnden finns en särskild instruktion, lagen (1974:1937) med instruktion för Valprövningsnämnden.
Propositionen
I propositionen föreslås regler om överklagande som motsvarar reglerna om överklagande av riksdagsval. Någon bestämmelse om Valprövningsnämndens sammansättning föreslås inte i 43 §.
Motioner
Förslaget i propositionen har inte föranlett någon motion.
Två motioner från allmänna motionstiden tar upp frågan om Valprövningsnämndens sammansättning.
Birger Hagård (m) pekar i motion K708 på att överklaganden av riksdagsval prövas av Valprövningsnämnden, sådan den var sammansatt då valet genomfördes och att principen att den nyvalda riksdagen inte skall pröva lagligheten av sin egen tillkomst är helt rimlig. Regeln gäller emellertid även för andra val som kan överklagas till Valprövningsnämnden, dvs. kommunala val och folkomröstningar, och har föreslagits gälla även val till Europaparlamentet. Motionären anser att regeln ter sig orimlig vid dessa val och omröstningar. Regeln kan medföra komplikationer vad gäller nämndens beslutsförhet, om några ledamöter eller suppleanter av olika skäl lämnar nämnden, eftersom nämnden skall vara fulltalig för att kunna fatta beslut. Motionären anser att den nuvarande regeln om nämndens sammansättning bör gälla endast för riksdagsval och att för övriga val nämnden bör kunna besluta i sin sammansättning efter valet. Han begär ett tillkännagivande om detta till regeringen.
Även Nils T Svensson och Ulla Rudin (båda s) anser i motion K715 att den av sittande riksdag valda Valprövningsnämnden alltid skall vara behörig att besluta i valfrågor utom såvitt avser prövning av valet till riksdagen. Reglerna i vallagen bör ändras i enlighet med detta, och den nu pågående beredningen av vallagskommitténs förslag till ny vallag är enligt motionärerna ett lämpligt tillfälle. De påpekar också att vallagsfrågor dessutom regelmässigt brukar bli föremål för överläggningar mellan företrädare för de i riksdagen representerade partierna, innan proposition läggs fram. I motionen hemställs att riksdagen hos regeringen skall begära förslag till ändring i vallagen och lagen om folkomröstning rörande Valprövningsnämndens beslutsförhet i enlighet med det anförda.
Utskottets bedömning
Regeringens förslag i denna del har inte föranlett någon motion, och utskottet tillstyrker förslaget.
I likhet med motionärerna i motionerna K708 och K715 anser utskottet att de nuvarande reglerna om Valprövningsnämndens sammansättning medför onödiga komplikationer såvitt avser prövning av frågor om andra val än riksdagsval och om folkomröstningar. Regeringen bör därför inom ramen för det pågående arbetet med en ny vallag se över dessa regler och lägga fram förslag till ändring i enlighet med motionerna.
Brevröstning
För de väljare som vistas utomlands anordnas vid de allmänna valen röstmottagning på svenska beskickningar och konsulat.
En särskild form av röstning är brevröstningen. Brevröstning har enligt särskilda bestämmelser -- se de tidsbegränsade lagarna (1991:189) och (1993:1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz -- kunnat göras från dessa två länder. Bakgrunden är att dessa länder inte tillåtit att där anordnas ordinär röstmottagning för val i andra länder -- tidigare inte röstmottagning över huvud taget för sådana val. -- Tyskland har dock numera förklarat sig kunna tillåta röstmottagning vid svenska utlandsmyndigheter. En förutsättning för ett sådant tillstånd är att man från svensk sida ansöker om att få anordna röstmottagning minst sex månader före valet.
1993 års brevröstningslag som gäller intill utgången av år 1997 gäller vid 1994 års ordinarie val till riksdagen och det samtidiga valet till kommun- och landstingsfullmäktige samt vid extra val till riksdagen och folkomröstning som infaller före 1997 års motsvarande val.
I propositionen föreslår regeringen att lagen skall gälla även vid 1995 års val till Europaparlamentet och vid extra val och folkomröstningar intill 1998 års ordinarie val samt att lagens giltighetstid skall utsträckas till 1998 års utgång.
Som ovan berörts har frågor om brevröstning behandlats av 1993 års vallagskommitté, vars slutbetänkande nu bereds inom Justitiedepartementet.
Regeringens förslag i denna del har inte föranlett någon motion. Utskottet tillstyrker förslaget.
Folkbokföringslagen
Enligt 20 § folkbokföringslagen skall den som kan antas under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila utom landet under minst ett år avregistreras från folkbokföringen som utflyttad. Även den som kan antas komma att regelmässigt tillbringa sin dygnsvila både inom och utom landet skall avregistreras om han med hänsyn till samtliga omständigheter får anses ha sitt egentliga hemvist utom landet. Vid bedömning av var en person, som regelmässigt vistas både inom och utom landet, skall anses bosatt tillmäts familjeförhållandena störst betydelse. En person som under sin vistelse utomlands sammanbor med sin familj får normalt anses ha sitt egentliga hemvist där. För en person som saknar familj bör anknytning på grund av arbetsförhållandena väga tyngst. Då en familj gemensamt har en dubbel bosättning får det egentliga hemvistet bestämmas bl.a. med ledning av vistelsens omfattning och bostädernas art (prop. 1990/91:153 s. 137).
För riksdagsledamöter gäller enligt 10 § folkbokföringslagen att en vistelse som föranleds enbart av uppdrag som riksdagsledamot inte skall föranleda ändrad bosättning. Genom ändringar i folkbokföringslagen som trädde i kraft den 1 januari 1995 (prop. 1994/95:94, bet. 1994/95:SkU14, rskr. 1994/95:159, SFS 1994:1975) skall en vistelse som föranleds av uppdrag som riksdagsledamot inte heller leda till ändrad bosättning om ledamoten har anknytning till annan fastighet genom att disponera en bostad där. Skattemyndigheten kan dock på ansökan besluta att ledamoten skall folkbokföras på fastighet där han sammanlever med sin familj.
Regeringen föreslår i propositionen att en vistelse som föranleds av uppdrag som företrädare i Europaparlamentet inte skall medföra att företrädaren avregistreras från folkbokföringen som utflyttad, om företrädaren har anknytning till Sverige genom att disponera en bostad här. Skattemyndigheten skall dock på ansökan av företrädaren få besluta om avregistrering.
Propositionen har i denna del inte föranlett någon motion. Utskottet tillstyrker förslaget.
Anslag till allmänna val m.m.
Propositionen
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att till Allmänna val för budgetåret 1995/96 anvisas ett förslagsanslag på 146 600 000 kr. Från anslaget betalas statens kostnader för valsedlar, valkuvert och andra valtillbehör samt betalas ersättning till vissa myndigheter m.m. för biträde i samband med allmänna val. I beloppet ingår beräknade utgifter på 140 miljoner kronor för valet till Europaparlamentet.
Kommunernas kostnader för arvoden till valförrättare, valnämnds ledamöter, utbildning, vallokaler osv. låter sig enligt propositionen inte anges. De kostnader som uppkommer för kommunerna vid val, extra val och folkomröstning får kommunerna enligt propositionen i vanlig ordning bära själva. I 4 § förslaget till lag om val till Europaparlamentet utsägs särskilt att kommunen skall bekosta det som en kommun, en valnämnd och valförrättare är skyldiga att göra enligt denna lag.
Skrivelse
Svenska Kommunförbundet har i skrivelse till utskottet påpekat att förbundet i sitt remissyttrande över Justitiedepartementets promemoria om val till Europaparlamentet krävt att staten ersätter kommunerna för deras kostnader i samband med valet. Förbundet framhåller att det blir en ny uppgift för kommunerna att ombesörja valet till Europaparlamentet. Valet skall äga rum vid en tidpunkt då inte något annat val skall hållas i Sverige. Inte heller i fortsättningen kommer val till Europaparlamentet att kunna samordnas med övriga val. Kommunernas kostnader för arvoden till valförrättare, valnämndernas ledamöter, utbildning och vallokaler för valet 1995 beräknas uppgå till 100 miljoner kronor. Förbundet åberopar artikel 9 punkt 2 i Europakonventionen om kommunal självstyrelse, enligt vilken kommunernas ekonomiska resurser skall motsvara de uppgifter som tilldelas dem i grundlag eller annan lag. Också en tillämpning av den mellan staten och kommunerna överenskomna finansieringsprincipen innebär enligt förbundet att staten skall ersätta kommunerna för kostnaderna för nya uppgifter. Förbundet kräver med åberopande av Europakonventionen och finansieringsprincipen att staten ersätter kommunerna för deras kostnader för valet.
Europarådets konvention om kommunal självstyrelse m.m.
Sverige har efter riksdagens godkännande (prop. 1988/89:119, bet. KU32, rskr. 251) ratificerat Europarådets konvention om kommunal självstyrelse. Konventionen bör enligt vad som framhölls i propositionen ses som ett led i strävandena att stärka och utveckla den kommunala självstyrelsen och demokratin i ett internationellt perspektiv. Syftet med konventionen är enligt den bifogade förklarande rapporten att avhjälpa bristen på enhetliga europeiska normer för att bedöma och trygga kommunernas rättigheter.
Konventionens artikel 9 handlar, som Kommunförbundet angivit, om kommunernas ekonomiska resurser. Enligt punkt 1 skall kommunerna inom ramen för den nationella ekonomiska politiken ha rätt till egna tillräckliga ekonomiska resurser, som de fritt får disponera över inom gränserna för sina befogenheter. Enligt punkt 2 skall kommunernas ekonomiska resurser motsvara de uppgifter som tilldelats dem i grundlag och annan lag. Åtminstone en del av kommunernas ekonomiska resurser skall enligt punkt 3 komma från lokala skatter och avgifter vars nivå de har befogenhet att bestämma inom lagens gränser. Artikeln innehåller ytterligare fem punkter.
I den förklarande rapportens allmänna kommentarer anges att en viktig artikel syftar till att säkerställa att kommunerna har tillräckliga finansiella resurser till sitt förfogande på villkor som inte inskränker den grundläggande självständigheten. I rapportens kommentar till artikel 9 framhålls att den lagliga befogenheten att utföra vissa funktioner är meningslös om kommunerna inte får de ekonomiska resurser som erfordras för att utöva dem. I kommentaren till artikelns andra punkt sägs att principen är att de ekonomiska resurser kommunen förfogar över skall motsvara de uppgifter som åvilar den och att detta är särskilt viktigt när det gäller uppgifter som specifikt ålagts kommunen.
I propositionen om godkännande av konventionen uttalade föredragande statsrådet att det svenska rättssystemet enligt hans mening uppfyllde de krav som konventionen ställer och att ett svenskt tillträde till konventionen därför inte krävde några lagändringar. I propositionens kommentar till artikel 9 refererades de olika punkterna i artikeln. Vidare framhölls att de svenska kommunernas beskattningsrätt är grundlagsskyddad och att beskattningsrätten i princip är obegränsad. Detta var givetvis enligt propositionen en väsentlig grund för kommunernas ekonomiska oberoende. Även i övrigt måste det svenska systemet för kommunernas ekonomi anses uppfylla artikelns krav.
I samband med den större omläggningen av statsbidragssystemet år 1993 formulerade regeringen den s.k. finansieringsprincipen som en grund för de finansiella relationerna mellan staten och den kommunala sektorn (prop. 1991/92:100, prop. 1991/92:150 del II, bet. FiU29). Denna princip innebär att staten inte skall ålägga kommunerna nya uppgifter utan att samtidigt säkerställa kommunernas möjligheter att finansiera dessa. Finansieringsprincipens innebörd och praktiska uttolkning har varit föremål för diskussioner och överväganden i olika sammanhang. I samband med 1994 års kompletteringsproposition uttalades följande (prop. 1993/94:150 bil. 7, bet. FiU19, rskr. 442).
Principen omfattar enbart statligt beslutade åtgärder som direkt tar sikte på den kommunala verksamheten. Som huvudregel skall gälla att principen inte omfattar frivillig verksamhet. Principen omfattar inte statliga beslut om åtgärder som inte direkt tar sikte på, men som ändå får direkta ekonomiska effekter för kommunsektorn. Effekterna av sådana åtgärder skall däremot beaktas vid den bedömning som görs av det skattefinansierade utrymmet i samband med fastställandet av statsbidragsramen.
Utskottets bedömning
Utskottet konstaterar att den lokala administrationen av val bekostas av kommunerna. Detta gäller även folkomröstningar, senast folkomröstningen om EU. Det kan enligt utskottets mening inte anses strida mot Europarådets konvention om kommunal självstyrelse att kommunerna får stå för de kostnader som uppkommer för dem i samband med valet till Europaparlamentet på ett sätt som motsvarar vad som gällt enligt hittillsvarande ordning. Utskottet vill dock erinra om att frågor om kostnader på olika nivåer vid val behandlas i den pågående beredningen i regeringskansliet av Vallagsutredningens och 1993 års vallagskommittés betänkanden.
Regeringens förslag till medelsanvisning har inte föranlett några motioner. Utskottet tillstyrker förslaget.
Lagförslagen i övrigt
Utskottet har iakttagit vissa felskrivningar och missvisande hänvisningar i förslaget till lag om val till Europaparlamentet utöver dem som berörts ovan. Sålunda har i bestämmelsen om utfärdande av bevis för den som blivit utsedd till företrädare i Europaparlamentet utsagts att valkretsen för den utsedde skall anges. Eftersom någon indelning i valkretsar inte skall göras i detta val, föreslår utskottet att föreskriften om angivande av valkrets utgår. Utskottet föreslår i övrigt att de redaktionella ändringar görs som framgår av hemställan.
Propositionen innehåller inte något förslag till reglering av de ekonomiska villkoren för dem som väljs till svenska företrädare i Europaparlamentet. Utskottet återkommer till denna fråga i ett senare betänkande (1994/95:KU48).
Andra frågor om val
Utöver de motioner som behandlats ovan har under allmänna motionstiden 1995 väckts ytterligare några motioner om valfrågor. Dessa motioner behandlas nedan.
Valkretsindelning vid kommunala val
Gällande ordning
För val av landstingsledamöter indelas också landstingen i valkretsar. För val av kommunfullmäktige gäller att kommunerna skall delas in i valkretsar, om det finns fler än 24 000 röstberättigade invånare i kommunen eller det skall utses minst 51 fullmäktige för kommunen. Kommunen får också delas in i valkretsar, om det finns fler än 6 000 röstberättigade i kommunen.
Ett proportionellt valsystem innebär bl.a. att, sedan de fasta valkretsmandaten fördelats, avvikelser från ett proportionellt rättvisande resultat korrigeras med hjälp av utjämningsmandat. Principen om proportionalitet genombryts av den s.k. småpartispärren. För val till landstingsfullmäktige infördes ett proportionellt system vid valet år 1976. För fördelningen av mandaten i landstingsfullmäktige har spärren satts till tre procent av rösterna i hela landstinget.
Mandaten i landstingsfullmäktige utgörs av fasta valkretsmandat och utjämningsmandat. Nio tiondelar av mandaten är fasta, och återstoden är utjämningsmandat. Länsstyrelsen fastställer antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets. Det görs på så sätt att valkretsen tillförs ett mandat för varje gång som antalet röstberättigade i kretsen är jämnt delbart med det tal som erhålls när antalet röstberättigade i landstingskommunen delas med antalet fasta valkretsmandat där. Fördelningen av de fasta valkretsmandaten och utjämningsmandaten sker med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden. I en valkrets där ett parti inte fått något fast valkretsmandat används dock en ojämkad metod vid fördelning av partiets första utjämningsmandat. Anledningen till att en ojämkad metod används i det senare fallet är att det ökar förutsättningarna för att ett parti skall bli representerat i så många valkretsar som möjligt.
Fördelningen av mandaten i kommunfullmäktige sker för varje valkrets proportionellt med den jämkade uddatalsmetoden. Något utjämningsförfarande mellan valkretsar förekommer inte. Någon särskild småpartispärr finns inte heller.
Utredningsarbete
Frågan om att införa ett mer proportionellt system också för val till kommunfullmäktige har utretts flera gånger utan att det lett till lagstiftning.
Senast övervägdes frågan om utjämningsmandat och småpartispärr vid val till kommunfullmäktige av 1993 års vallagskommitté. Kommittén påpekade i sitt slutbetänkande Vallagen (SOU 1994:30) att det från tid till annan förts fram krav på att införa ett mer proportionellt system också för val till kommunfullmäktige samt att det gått mer än tio år sedan den senaste mer ingående analysen av frågan gjordes. Kommittén ansåg det därför vara befogat att presentera en sådan analys utifrån de förutsättningar som gäller i dag. Tänkbara metoder för att öka proportionaliteten diskuterades, och det finns enligt kommittén i princip tre olika metoder som kan användas. Det från teknisk synpunkt minst ingripande bedömdes vara att öka antalet mandat per valkrets. En annan möjlighet vore att avskaffa valkretsindelningen för kommunernas del eller i vart fall begränsa möjligheterna till sådan indelning. Den tredje möjligheten vore att införa ett utjämningsförfarande mellan valkretsarna med hjälp av utjämningsmandat. Övervägande skäl talar enligt kommittén för att den metoden bör användas om man vill öka proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige. -- Sammanfattningsvis ansåg kommittén att det nuvarande systemet ger en relativt god proportionalitet men att det är möjligt att uppnå begränsade förbättringar vad gäller proportionaliteten för val till kommunfullmäktige. Kommittén avstod dock från att föreslå en nyordning, eftersom det inte hade varit möjligt att uppnå enighet i frågan om huruvida ett kommunproportionellt valsystem bör förenas med en småpartispärr.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Nomineringsrätts- och valkretskommittén har i uppdrag bl.a. att undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av riksdagsvalkretsarna. Det står kommittén fritt att ta upp andra närliggande frågor som den finner angelägna och som ligger i linje med utredningsarbetets syfte.
Motioner
I motion K706 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) anför motionärerna att det i kommuner och landsting saknas utjämningsmandat. De anför vidare att indelningen av kommuner och landsting i flera valkretsar har fördelar främst för geografiskt väl koncentrerade partier men försvårar en proportionellt rättvis representation i kommun- och landstingsfullmäktige. Motionärerna anser att indelningen av kommunerna i valkretsar ofta har tillkommit av partitaktiska skäl och är motiverad endast i särskilt stora kommuner. För att representationen skall bli korrekt begär motionärerna att riksdagen skall besluta att fr.o.m. valet 1998 endast de tio största kommunerna skall tillåtas ha fler valkretsar än en (yrkande 1), att de kommuner som har flera valkretsar skall fördela minst 10 % av mandaten som utjämningsmandat (yrkande 2), att landstingen i de fall de består av flera valkretsar skall fördela minst 10 % av mandaten som utjämningsmandat (yrkande 3) samt att utjämningsmandat för kommuner och landsting skall fördelas efter den jämkade uddatalsmetoden (yrkande 4).
Även Lennart Fremling (fp) anser i motion K710 att indelningen i valkretsar i ett valsystem utan utjämningsmandat medför onödigt stora avvikelser från proportionell representation. Valsystemet bör därför modifieras antingen så att indelning av medelstora kommuner i flera valkretsar undviks eller att utjämningsmandat införs. Motionären begär ett tillkännagivande till regeringen om behovet av ett rättvisare valsystem i kommunala val.
Tidigare utskottsbedömning
Utskottet behandlade frågor om valkretsindelning senast under hösten 1994. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1994/95:KU11 påpekade utskottet att valsystemet för val till kommunfullmäktige utretts flera gånger utan att det lett till lagstiftning. 1993 års vallagskommitté diskuterade tre olika metoder men avstod från att föreslå en nyordning, eftersom det inte hade varit möjligt att uppnå enighet i frågan om huruvida ett kommunproportionellt valsystem bör förenas med en småpartispärr.
Utskottet ansåg att remissbehandling och beredning av 1993 års vallagskommittés betänkande, liksom den nytillsatta kommitténs arbete med att undersöka förutsättningarna för en eventuell delning av riksdagsvalkretsarna, borde avvaktas.
Utskottets bedömning
Som framgår ovan bereds för närvarande 1993 års vallagskommittés slutbetänkande med överväganden om den kommunala valkretsindelningen inom regeringskansliet. Utskottet anser att resultatet av beredningen bör avvaktas och avstyrker motionerna K706 yrkandena 1, 2 och 4 såvitt avser mandatfördelning i kommunerna och K710.
Som också framgår ovan gäller sedan år 1976 ett proportionellt valsystem för val till landstingsfullmäktige med en spärr på tre procent av rösterna i hela landstinget. Nio tiondelar av mandaten i landstingsfullmäktige är fasta, och återstoden är utjämningsmandat. Fördelningen av mandaten sker med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden. Förslaget i motion K706 yrkandena 3 och 4 såvitt avser mandatfördelning inom landstingen överensstämmer således med gällande ordning. Motionen i dessa delar avstyrks.
Egen valkrets för utlandssvenskar
Gällande ordning
Utlandssvenskar tas, som ovan nämnts, upp i den särskilda röstlängden, som upprättas av Riksskatteverket. Liksom den allmänna röstlängden skall den särskilda röstlängden vara framställd senast den 15 juli. För att bli upptagen i den särskilda röstlängden krävs att man ansöker om det hos Riksskatteverket senast den 1 juli samma år. Ansökan måste göras inför varje ordinarie val. Den som skall tas upp i särskild röstlängd förs upp i röstlängden för den valkrets där han eller hon senast varit folkbokförd.
Enligt uppgift som utskottet inhämtat från Riksskatteverket kan antalet utlandssvenskar som tas upp i särskild röstlängd uppskattas till ca 21 000.
Utredningsarbete
1993 års vallagskommitté behandlade frågor om röstning i utlandet i sitt slutbetänkande Vallagen (SOU 1994:30). Kommittén konstaterade att de alternativ som finns när det gäller att ta upp utlandssvenskarna i röstlängd är att väljaren aktivt ansöker om det, att längden innebär en förteckning över de utlandssvenskar som har röstat eller att röstlängden tas fram automatiskt. Enligt kommitténs uppfattning bör systemet för röstlängdsframställning när det gäller utlandssvenskarna så nära som möjligt överensstämma med vad som gäller för den allmänna röstlängden. De bör tas upp i röstlängd på motsvarande sätt som röstberättigade personer som är folkbokförda i Sverige. Ett automatiskt system vore därför enligt kommittén i sig att föredra, men om det fullt ut bör införas ett automatiskt system beror på om man på ett godtagbart sätt kan bemästra de nackdelar som finns med ett sådant system.
Kommittén lämnade i betänkandet en kort redovisning för svenska medborgares utvandring från och återvandring till Sverige samt för möjligheterna att hålla uppgifterna aktuella.
Kommittén föreslår att bl.a. den särskilda röstlängden, dvs. den röstlängd som utlandssvenskar tas upp i efter särskild ansökan, tas bort. Utlandssvenskarna skall med stöd av de uppgifter om utvandrade svenska medborgare som finns i folkbokföringssystemet tas upp i samma röstlängd som övriga väljare och då i det valdistrikt som de tillhörde när de utvandrade, ansvaret för att utlandssvensken finns med i röstlängden också i fortsättningen skall vila på den som flyttat ut ur landet; utlandssvensken skall få ett röstkort genom att anmäla sin adress i utlandet, den som flyttar utomlands skall stå kvar i röstlängd i minst tio år och skall kunna förlänga den tiden genom att anmäla sin adress i utlandet.
Betänkandet har remissbehandlats och bereds inom regeringskansliet.
Motion
I motion K705 föreslår Jan Backman (m) att riksdagen skall begära att regeringen tillsätter en utredning för att inrätta en egen valkrets för utlandsboende svenska medborgare. Han anser att det är fel att utlandsboendes röster enligt nuvarande system räknas i de valdistrikt där de var folkbokförda vid utflyttningen och hänvisar till att det finns ett gemensamt distrikt vid beskattning av utlandsboende svenska medborgare, att försäkringskassan har en utlandsavdelning som administrerar alla utlandsboende pensionärers ärenden och det inom Svenska kyrkan i utlandet har tillsatts en utredning om organiserandet av ett utlandsstift. Valkretsen för utlandssvenskar bör behandlas på samma sätt som övriga valkretsar, och partierna förutsätts nominera kandidater på vanligt sätt. Skillnaden blir enligt motionären att dessa kandidater får förutsättas ha erfarenhet och kunskap om de problem som möter utlandsboende av skilda kategorier och i ett personvalssystem finns det förutsättningar för att sådana kandidater kommer att vara mer kända bland sina väljare än kandidaterna i den gamla mantalsskrivningsvalkretsen. I samband med inrättandet av en utlandsvalkrets bör också enligt motionären bestämmelserna om upptagande i röstlängd kunna ändras och ansökan om svenskt pass hos svensk utlandsmyndighet kunna gälla som anmälan för upptagning i röstlängd.
Utskottets bedömning
Utskottet delar inte motionärens uppfattning om fördelarna med en egen valkrets för utlandssvenskar. Motion K705 avstyrks.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 5--7, 10--16 och 19 §§, med den ändringen att i 7 § orden "år 1994" byts ut mot orden "i juni 1994",
2. beträffande den jämkade uddatalsmetoden och småpartispärren att riksdagen med avslag på motionerna 1994/95:K17, 1994/95:K19 yrkandena 1 och 2, 1994/95:K20 och 1994/95:K224 yrkande 6 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 32 och 33 §§, res. 1 (v, mp)
3. beträffande personröstning att riksdagen med avslag på motion 1994/95:K19 yrkande 3 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 21, 24 och 35--37 §§ med de ändringarna att i 21 § tredje stycket orden "och tredje styckena" byts ut mot "stycket punkterna 1 och 3 och tredje stycket" och att i 37 § första stycket första meningen ordet "kandidat" byts ut mot ordet "företrädare", res. 2 (v)
4. beträffande kandidatmarkering att riksdagen avslår motion 1994/95:K711 yrkande 2,
5. beträffande redovisning av personliga kampanjmedel att riksdagen avslår motion 1994/95:K619 yrkande 5, res. 3 (m) - motiv.
6. beträffande tidpunkten för riksdagsval att riksdagen avslår motion 1994/95:K619 yrkande 4, res. 4 (c, v)
7. beträffande valdag att riksdagen avslår motion 1994/95:K702,
8. beträffande poströstning i valet till Europaparlamentet att riksdagen med avslag på motion 1994/95:K18 antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 26 §,
9. beträffande poströstning vid riksdagsval m.m. att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K707 och 1994/95:K716,
10. beträffande röstning på fartyg att riksdagen avslår motion 1994/95:K714,
11. beträffande valsedelsutskick att riksdagen avslår motion 1994/95:K704,
12. beträffande Valprövningsnämnden att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K708 och 1994/95:K715 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. beträffande anslag till allmänna val att riksdagen med bifall till proposition 1994/95:100 bilaga 3 till Allmänna val för budgetåret 1995/96 under andra huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 146 600 000 kr,
14. beträffande regeringens lagförslag i övrigt att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till a) lag om val till Europaparlamentet i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan med de ändringarna att i 28 § ordet "tredje" byts ut mot ordet "andra", att i 30 § andra stycket första meningen orden "1, 2," byts ut mot orden "1 och 2 §§, 3 § tredje stycket,", att i 40 § första stycket andra meningen orden "tid, parti och valkrets" byts ut mot orden "tid och parti" samt att i 41 § orden "36 §" byts ut mot orden "40 §", b) lag om ändring i lagen (1993:1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz, c) lag om ändring i folkbokföringslagen (1991:481),
15. beträffande kommunala valkretsar att riksdagen avslår motionerna 1994/95:K706 yrkandena 1, 2 och 4 i denna del och 1994/95:K710, res. 5 (fp, c, v) res. 6 (mp)
16. beträffande mandatfördelning i landstingen att riksdagen avslår motion 1994/95:K706 yrkandena 3 och 4 i denna del,
17. beträffande egen valkrets för utlandssvenskar att riksdagen avslår motion 1994/95:K705.
Stockholm den 6 april 1995
På konstitutionsutskottets vägnar
Birgit Friggebo
I beslutet har deltagit: Birgit Friggebo (fp), Kurt Ove Johansson (s), Catarina Rönnung (s), Anders Björck (m), Ingvar Johnsson (s), Birger Hagård (m), Tone Tingsgård (s), Björn von Sydow (s), Jerry Martinger (m), Barbro Hietala Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Pär-Axel Sahlberg (s), Peter Eriksson (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Nils Fredrik Aurelius (m) och Sivert Carlsson (c).
Reservationer
1. Den jämkade uddatalsmetoden och småpartispärren (mom. 2)
Kenneth Kvist (v) och Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet delar" och slutar med "yrkande 2." bort ha följande lydelse:
Det avgörande motivet för den fyraprocentsspärr som gäller i riksdagsval har varit att underlätta en regeringsbildning. Det kan enligt utskottets mening ifrågasättas hur tungt detta argument är vid riksdagsval. I fråga om val till Europaparlamentet saknar det dock helt relevans, eftersom det inte är fråga om att skapa underlag för majoritetsregeringar. Europaparlamentets största demokratiska betydelse ligger i stället i att sprida information, delta i och väcka debatt samt utöva granskning gentemot EU:s övriga institutioner. Den s.k. naturliga spärren vid ett val med en valkrets och 22 mandat kan uppskattas till 3 % eller något därutöver, och fyraprocentsspärren framstår i detta fall därför mer än någonsin som ett medel för de stora partierna att försöka hindra små partier och nya opinioner och grupper från att på lika villkor delta i det politiska livet. Uttalandet i propositionen att det proportionella valsystemet till följd av ett lågt valdeltagande bidragit till en fragmentering av partistrukturen i Europaparlamentet får enligt utskottets uppfattning tolkas som ett uttryck för en mycket stark federalistisk strävan efter mer enhetliga partibildningar på Europanivå, vilket också ligger i linje med artikel 138a i Romfördraget. Utskottet vill dock framhålla att det väsentliga inte är om partistrukturen i Europaparlamentet är enhetlig utan om de folkvalda är representativa för sina väljare. Valsystemet bör underlätta en så bred representation och så stark folklig förankring som möjligt.
Med hänsyn till det anförda bör någon spärr mot småpartier inte gälla vid valet till Europaparlamentet, och regeringens förslag i denna del bör avslås.
Användningen av den jämkade uddatalsmetoden vid fördelningen av mandat kommer, som medges i propositionen, att missgynna mindre partier. Utskottet anser inte att ett sådant missgynnande är godtagbart och föreslår därför, liksom motionärerna i motion K19, att delningstalet ändras till 1.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande den jämkade uddatalsmetoden och småpartispärren att riksdagen med bifall till motionerna 1994/95:K17, 1994/95:K19 yrkandena 1 och 2 och 1994/95:K20 och med anledning av motion 1994/95:K224 yrkande 6 dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 32 § med den ändringen att andra meningen i paragrafen erhåller följande lydelse: "Vid mandatfördelningen används uddatalsmetoden med 1 som första divisor.", dels avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 33 §,
2. Personröstning (mom. 3)
Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "I regeringsformen" och på s. 15 slutar med "av hemställan." bort ha följande lydelse:
Förslaget om personröstning fanns inte med i den promemoria som föregick propositionen. Skälet till detta måste enligt utskottets uppfattning vara att man inte ville införa ett helt nytt valsystem för riksval innan en ordentlig utvärdering gjorts av de försök som gjordes i en del kommuner i samband med 1994 års val. Att införa personvalsinslag strider mot huvudlinjen att valet till Europaparlamentet skall vara så likt ett ordinarie riksdagsval som möjligt. Ett ökat inslag av personval skulle möjligen kunna lösa interna problem i partier med starka EU-kritiska opinioner. Utskottet anser dock inte att det finns anledning att forcera fram ett införande av sådana inslag i samband med valet till Europaparlamentet.
Utskottet avstyrker således regeringens lagförslag såvitt rör bestämmelser om personröstning. Härigenom vinner motion K19 yrkande 3 bifall.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande personröstning att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K19 yrkande 3 dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om val till Europaparlamentet
såvitt avser 21 § med den ändringen att andra och tredje styckena ersätts av ett andra stycke med följande lydelse: I övrigt gäller om valsedlar bestämmelserna i vallagen (1972:620) om valsedlar för val till riksdagen.,
såvitt avser 35 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse: Centrala valmyndigheten skall för varje valkrets bestämma ordningsföljden mellan kandidatnamnen på partiernas valsedlar och på grundval därav utse företrädarna enligt den ordning som anges i 36 § så att den kandidat som står först i ordningen besätter det första mandatet, den som står näst i ordningen det andra och så vidare efter samma grund.,
såvitt avser 36 § med den ändringen att paragrafen erhåller följande lydelse: Ordningen mellan kandidatnamnen och utseende av ersättare för företrädare inom varje parti fastställs genom särskilda uträkningar, allt i enlighet med vad som gäller för riksdagsval enligt 14 kap. 6 och 7 §§ vallagen (1972:620). I övrigt tillämpas bestämmelserna i 14 kap. vallagen i erforderliga delar.,
dels avslår det i propositionen framlagda förslaget till lag om val till Europaparlamentet såvitt avser 24 och 37 §§,
3. Redovisning av personliga kampanjmedel (mom. 5, motiveringen)
Anders Björck, Birger Hagård, Jerry Martinger och Nils Fredrik Aurelius (alla m) anser
att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "I fråga" och slutar med "Motionen avstyrks." bort ha följande lydelse:
Den fråga som aktualiseras i motion K619 yrkande 5 kräver enligt utskottets mening ingående analyser och överväganden. Utskottet vill gärna understryka behovet av öppenhet i fråga om redovisning av kampanjmedel vid ett ökat inslag av personval. Detta kan även gälla andra bindningar. Utskottet har tidigare framhållit att utvecklingen måste följas med uppmärksamhet. De erfarenheter som vinns vid valet till Europaparlamentet kan senare ligga till grund för vidare överväganden. Den ovan nämnda arbetsgruppen inom riksdagen överväger frågor av etiskt slag med anknytning till uppdrag som riksdagsledamot. Enligt utskottets uppfattning bör dessa frågor inte beredas av regeringen utan är i första hand en riksdagens angelägenhet. Något tillkännagivande till regeringen av det slag som begärs i motionen bör därför inte göras.
4. Tidpunkten för riksdagsval (mom. 6)
Sivert Carlsson (c) och Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med "Beträffande förslaget" och slutar med "Motionsyrkandet avstyrks." bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att riksdagen nu har beslutat att budgetåret fr.o.m. år 1997 skall sammanfalla med kalenderåret. Budgetpropositionen kommer således att presenteras och behandlas i riksdagen under hösten. Ordningen med riksdagsval under hösten innebär att en tillträdande ny regering får alldeles för kort tid på sig för att förbereda den budgetproposition som skall läggas fram för riksdagen. Riksdagsvalen bör i stället som anförs i motion K619 yrkande 4 förläggas till våren och därigenom komma i nära anslutning till att riksdagens sommaruppehåll inleds.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande tidpunkten för riksdagsval att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K619 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Kommunala valkretsar (mom. 15)
Birgit Friggebo (fp), Sivert Carlsson (c) och Kenneth Kvist (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Som framgår" och slutar med "och K710." bort ha följande lydelse:
Som anförs i motion K710 medför indelningen i valkretsar i ett valsystem utan utjämningsmandat onödigt stora avvikelser från proportionell representation. Valsystemet bör därför enligt utskottets mening modifieras antingen genom att indelning av medelstora kommuner i flera valkretsar undviks eller genom att utjämningsmandat införs. Regeringen bör beakta detta i det arbete med en ny vallag som pågår inom regeringskansliet.
Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Härigenom tillgodoses också i viss mån motion K706 såvitt avser valkretsindelning och mandatfördelning för kommunerna.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande kommunala valkretsar att riksdagen med bifall till motion 1994/95:K710 och med anledning av motion 1994/95:K706 yrkandena 1, 2 och 4 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Kommunala valkretsar (mom. 15)
Peter Eriksson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 34 börjar med "Som framgår" och slutar med "och K710." bort ha följande lydelse:
Indelningen av kommuner i flera valkretsar har fördelar främst för geografiskt väl koncentrerade partier men försvårar en proportionellt rättvis representation i kommunfullmäktige. Valkretsindelningen har ofta tillkommit av partitaktiska skäl och är motiverad endast i särskilt stora kommuner. Enligt utskottets mening bör endast de tio största kommunerna tillåtas ha fler valkretsar än en, och de kommuner som har flera valkretsar bör fördela minst 10 % av mandaten som utjämningsmandat. Mandaten bör fördelas enligt den jämkade uddatalsmetoden. Regeringen bör beakta det anförda i det arbete med en ny vallag som pågår inom regeringskansliet.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande kommunala valkretsar att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:K706 yrkandena 1, 2 och 4 i denna del och 1994/95:K710 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
Regeringens förslag till lagtext
Bilaga
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionerna 2 Motionerna 2 Utskottet 4 Inledning 4 Propositionernas huvudsakliga innehåll 4 Allmänt om EU:s regler om val 5 Allmänt om det svenska valsystemet 6 Utredningsarbete m.m. 6 Rösträtt och valbarhet 7 Gällande bestämmelser för riksdagsval 7 Gemenskapsrättsliga regler 8 Propositionen 8 Utskottets bedömning 9 Mandatfördelning mellan partier 9 Gällande bestämmelser för riksdagsval 9 Propositionen 9 Motioner 10 Utskottets bedömning 12 Personröstning 12 Gällande bestämmelser m.m. 12 Propositionen 12 Motioner 13 Tidigare utskottsbedömning 14 Pågående utredningar 14 Utskottets bedömning 14 Tidpunkt för val 15 Gällande ordning för riksdagsval m.m. 15 Gemenskapsrättsliga regler 15 Propositionen 16 Motioner 16 Tidigare behandling av frågan om tidpunkt för riksdagsval 16 Utskottets bedömning 17 Vallokal m.m. 17 Gällande ordning 17 Utredningsförslag m.m. 20 Propositionen 21 Motioner 21 Utskottets bedömning 22 Förtidsröstning på fartyg 23 Tillhandahållande av valsedlar 24 Gällande bestämmelser m.m. 24 Motion 25 Utskottets bedömning 25 Överklagande m.m. 25 Gällande bestämmelser om Valprövningsnämnden 25 Propositionen 26 Motioner 26 Utskottets bedömning 27 Brevröstning 27 Folkbokföringslagen 28 Anslag till allmänna val m.m. 28 Propositionen 28 Skrivelse 29 Europarådets konvention om kommunal självstyrelse m.m. 29 Utskottets bedömning 30 Lagförslagen i övrigt 31 Andra frågor om val 31 Valkretsindelning vid kommunala val 31 Egen valkrets för utlandssvenskar 34 Hemställan 35 Reservationer 37 1. Den jämkade uddatalsmetoden och småpartispärren (mom. 2) (v, mp) 37 2. Personröstning (mom. 3) (v) 38 3. Redovisning av personliga kampanjmedel (mom. 5, motiveringen) (m) 39 4. Tidpunkten för riksdagsval (mom. 6) (c, v) 40 5. Kommunala valkretsar (mom. 15) (fp, c, v) 40 6. Kommunala valkretsar (mom. 15) (mp) 41 Bilaga Regeringens förslag till lagtext 42