Konstitutionsutskottets betänkande2003/04:KU13

Val och regeringsbildning

Sammanfattning

I   betänkandet  behandlas  motioner  från  allmänna
motionstiden 2002 och 2003 som rör frågor om val och
regeringsbildning. Såvitt avser frågor om översyn av
valsystemet,  personvalsinslaget  och  formerna  för
regeringsbildning   har  utskottet  inom  ramen  för
uppföljning   och   utvärdering    inom   utskottets
beredningsområde inhämtat underlag i  form  av bl.a.
rapporter. Dessa rapporter redovisas i bilagorna 2-4
och  har även publicerats i serien Utredningar  från
riksdagen  (URD).  För  att inhämta upplysningar har
utskottet vidare hållit en  offentlig  utfrågning om
EU-samarbetets  betydelse  för  den  parlamentariska
demokratin  i  de  nordiska  länderna. Uppteckningar
från utfrågningen utgör bilaga 5.

Utskottet anser att riksdagen  bör  avslå samtliga
motioner,  i  flertalet  fall  med  hänvisning  till
antingen pågående utredningsarbete på vallagsområdet
eller  nu  inledda  samtal  mellan  regeringen   och
riksdagspartierna  om en översyn av regeringsformen.
Till betänkandet har  fogats  elva reservationer och
tre  särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut


1. Ändring av namnen på valkretsarna i
Västra Götalands län
Riksdagen  avslår motionerna  2002/03:K201  och
2002/03:K218.
Reservation 1 (m, fp, c)

2. Valkretsindelning

Riksdagen   avslår    motionerna   2002/03:K244
yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:K313  yrkandena  1
och 2.

3. Fördelning av utjämningsmandat inom
partier

Riksdagen avslår motion 2003/04:K295.

4. Proportionalitet vid val till
landstings- och kommunfullmäktige

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K249,
2002/03:K273,     2002/03:K282     yrkande     3,
2003/04:K290     yrkande     6,     2002/03:K283,
2002/03:K295,     2002/03:K377     yrkande     3,
2002/03:K390,   2003/04:K263   och   2003/04:K336
yrkandena 1 och 2.

5. Personval

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K207,
2003/04:K205, 2002/03:
K211, 2002/03:K231, 2002/03:K241 yrkandena  9 och
10,    2002/03:K257   yrkande   4,   2002/03:K262
yrkandena   1  och  2,  2002/03:K282  yrkande  1,
2003/04:K290  yrkande 4, 2002/03:K337 yrkandena 2
och 3, 2002/03:
K344,  2003/04:K323,   2002/03:K368   yrkande  3,
2002/03:K369, 2002/03:
K377   yrkande   1,   2002/03:K379   yrkande  19,
2003/04:K271     yrkande     20,    2002/03:K424,
2003/04:K235 och 2003/04:K257.

6. Personval och kampanjbidrag

Riksdagen   avslår   motionerna    2002/03:K257
yrkande  1, 2003/04:K214 yrkande 1, 2003/04:K221,
2003/04:K329 och 2003/04:K403 yrkandena 1 och 2.
Reservation 2 (v, mp)

7. Informationsinsatser avseende
valsystemet

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K219,
2002/03:K337  yrkande 1 och 2002/03:K368  yrkande
2.

8. Gemensamma valsedlar

Riksdagen avslår  motion 2002/03:K223 yrkandena
1, 2 och 3.

9. Ångerröstning

Riksdagen   avslår   motionerna    2002/03:K224
yrkande 1 och 2 samt 2002/03:K266.

10. Rösträtt under det år då man fyller 18
år

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K225,
2002/03:K241     yrkande     3,     2002/03:K276,
2002/03:K319    i    denna   del,   2002/03:K331,
2002/03:K368     yrkande     1,     2003/04:K234,
2003/04:K397 och 2003/04:Kr361 yrkande 10.
Reservation 3 (fp, kd, v, c, mp)

11. Rösträtt före det år då man fyller 18
år

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K382,
2002/03:K258 yrkandena 1,  2  och  5 i denna del,
2002/03:K340 yrkandena 1 och 2, 2003/04:K274.
Reservation 4 (mp)

12. Rösträttsålder vid folkomröstningar

Riksdagen avslår motion 2003/04:K414.
Reservation 5 (c, mp)

13. Utvidgad rösträtt för andra än svenska
medborgare

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf336
yrkande  39, 2002/03:K264 yrkande 5, 2002/03:K381
yrkande 1 och 2002/03:Sf289 yrkande 13.
Reservation 6 (v)
Reservation 7 (mp)

14. Valbarhet

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K258
yrkandena 3, 4 samt 5 i denna del, 2002/03:K319 i
denna   del,   2002/03:K381    yrkande    2   och
2002/03:K383 yrkande 2.
Reservation 8 (mp)

15. Tidsbegränsning av uppdraget som
riksdagsledamot

Riksdagen  avslår  motionerna 2002/03:K229  och
2002/03:K415.
Reservation 9 (mp)

16. Åtgärder för ökat valdeltagande

Riksdagen   avslår   motionerna    2002/03:K230
yrkandena  1-4,  2002/03:Sf289  yrkande  14  samt
2003/04:K236 yrkandena 1 och 2.

17. Valsedlarnas utformning och innehåll
m.m.

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K232,
2002/03:K233 och 2002/03:
K234.

18. Valdagar

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K241
yrkande 1, 2002/03:K282  yrkande  5, 2003/04:K290
yrkande 7, 2002/03:K329, 2002/03:K379 yrkande 21,
2002/03:N302 yrkande 25, 2003/04:N335 yrkande 11,
2003/04:K201,   2003/04:K271   yrkande   23   och
2003/04:K345.

19. Funktionshindrades möjlighet att utöva
sin rösträtt

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K241
yrkande 7, 2002/03:K257  yrkande 3, 2002/03:K270,
2002/03:K282 yrkande 2, 2003/04:K290  yrkande  5,
2002/03:K308, 2002/03:K328, 2002/03:So513 yrkande
9,  2003/04:So569  yrkande  5  och  2002/03:Ju278
yrkande 9.
Reservation 10 (v, mp)

20. Distribution av valsedlar

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K247,
2003/04:K265 och 2002/03:
K257 yrkande 2.

21. Småpartispärren

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K241
yrkande   8,   2002/03:K377    yrkande    2   och
2002/03:K396.

22. Översyn av valsystemet

Riksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K297,
2003/04:K239 och 2003/04:
K271 yrkande 21.

23. Skydd mot ofrivillig kandidatur

Riksdagen avslår motion 2002/03:K302.

24. Legitimationskrav vid röstning

Riksdagen avslår motion 2002/03:K313.

25. Opinionsundersökningar i valrörelser

Riksdagen avslår motion 2002/03:K341.
Reservation 11 (mp)

26. Vallokaler med religiös prägel

Riksdagen avslår motion 2002/03:K347.

27. Rätten att kandidera i flera valkretsar
i riksdagsval

Riksdagen avslår motion 2002/03:K400.

28. Internetröstning

Riksdagen    avslår   motionerna   2002/03:T463
yrkande 5 och 2003/04:T560 yrkande 17.

29. Folkomröstningar m.m.

Riksdagen   avslår    motionerna   2003/04:K214
yrkande 2, 2003/04:K315 och 2003/04:K280.

30. Registrering av partibeteckning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K233.

31. Röstningsförfarandet

Riksdagen avslår motion 2003/04:K281.

32. Förtidsröstning

Riksdagen  avslår motionerna  2003/04:K284  och
2003/04:K375.

33. Regeringsbildning, budgetprocess och
talmansval

Riksdagen   avslår    motionerna   2002/03:K208,
2002/03:K282  yrkande  7, 2003/04:K290  yrkande  11,
2002/03:K345 yrkandena 1 och 2, 2002/03:
K379  yrkande  23,  2003/04:K271   yrkande   25  och
2002/03:K434 yrkandena 1-3.

Stockholm den 23 mars 2004

På konstitutionsutskottets vägnar


Gunnar Hökmark


Följande  ledamöter  har deltagit i beslutet: Gunnar
Hökmark  (m), Göran Magnusson  (s),  Barbro  Hietala
Nordlund  (s),   Helena  Bargholtz  (fp),  Pär  Axel
Sahlberg (s), Kenth  Högström  (s),  Ingvar Svensson
(kd), Mats Einarsson (v), Mats Berglind  (s), Anders
Bengtsson   (s),   Kerstin   Lundgren   (c),  Helene
Petersson  (s),  Nils  Fredrik  Aurelius (m),  Billy
Gustafsson  (s),  Gustav  Fridolin  (mp),   Liselott
Hagberg (fp) och Bertil Kjellberg (m).

2003/04

KU13

Utskottets överväganden


Kommunala utjämningsmandat,
valkretsindelning m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet   föreslår   med   hänvisning   till  tidigare
ställningstagande    att   riksdagen   avslår
motioner om ändring av namnen på valkretsarna
i Västra Götalands län.  Med  hänvisning till
nu   inledda   samtal   om   en  översyn   av
regeringsformen föreslår utskottet vidare att
riksdagen  avslår  motioner i frågor  rörande
indelningen  i  valkretsar   för   val   till
riksdagen samt fördelning av utjämningsmandat
inom   partier   vid  riksdagsval.  Slutligen
föreslår  utskottet   med   hänvisning   till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår   motioner  gällande  frågor  som  har
anknytning  till proportionaliteten vid valen
till   landstings-   och   kommunfullmäktige.
Jämför reservation 1.

Motionerna


I  motion  2002/03:K201  av  Inger  René  m.fl.  (m)
föreslås  att  riksdagen  genom  ändring  i vallagen
beslutar  att ändra namnen på valkretsarna i  Västra
Götalands län  på  så  sätt  att  länets  valkretsar
återfår sina ursprungliga namn, dvs. Göteborg, Bohus
län, Skaraborg, Älvsborgs norra och Älvsborgs  södra
valkrets.   Motionärerna   anför  bl.a.  att  länets
invånare inte identifierar sig  med de nya namnen på
valkretsarna i länet.

I  motion  2002/03:K218 av Birgitta  Carlsson  (c)
föreslås att riksdagen  tillkännager  för regeringen
som  sin  mening vad i motionen anförs om  att  byta
namn  på  Västra   Götalands   östra  valkrets  till
valkretsen Skaraborg.
I  motion  2002/03:K244 av Margareta  Pålsson  (m)
föreslås att riksdagen  tillkännager  för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om att vallagen
skall    kompletteras   med   en   bestämmelse   som
eliminerar,    eller   åtminstone   motverkar,   att
gränserna     mellan      riksdagsvalkretsar     och
landstingsvalkretsar ej är  synkroniserade  (yrkande
1). I motionen anförs att vallagen innehåller  vissa
bestämmelser   om   samordning   av   gränserna  för
landstings-  och  kommunvalkretsar  (2  kap.  5  §).
Motionären  påpekar  att  motsvarande synkronisering
saknas    vad    gäller    riksdagsvalkretsar    och
landstingsvalkretsar. Detta  har  enligt  motionären
medfört   att   "ologiska"  gränser  uppstår  mellan
valkretsarna  för   val   till   riksdag  respektive
landsting. Vidare föreslås i motionen  att riksdagen
begär    att    regeringen   gör   en   översyn   av
riksdagsvalkretsindelningen  i  Skåne i enlighet med
vad som anförs i motionen (yrkande 2). Därvid anförs
att  Skåne  läns  norra och östra valkrets  omfattar
hela  f.d. Kristianstads  län  (13  kommuner)  medan
länets västra valkrets omfattar åtta kommuner i f.d.
Malmöhus län. Vid indelningen i landstingsvalkretsar
har   emellertid    kommuner   från   såväl   västra
riksdagsvalkretsen  som   från   norra   och   östra
valkretsen  hamnat  i  samma  valkrets. Samma oklara
indelning  har  skapats  i  sydöstra   Skåne,   dvs.
landstingsvalkretsen  hämtar  sitt  område både från
norra och östra riksdagsvalkretsen samt  från södra.
Ett   sådant   förhållande   skapar  förvirring  hos
väljarna. Motion 2003/04:K313  av  Margareta Pålsson
m.fl.   innehåller   yrkanden   av   samma  innebörd
(yrkandena 1 och 2).
I motion 2002/03:K249 av Axel Darvik (fp) föreslås
att  riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att införa kommunala
utjämningsmandat    i   det   svenska   valsystemet.
Motionären anser att en rimlig förändring borde vara
att de kommuner som har  två  eller flera valkretsar
har  ca  10  procent  av de kommunala  mandaten  som
utjämningsmandat.
I motion 2002/03:K273  av Mats Einarsson m.fl. (v)
föreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs om behovet  av
ändring   av   vallagen   i   syfte   att  förbättra
proportionaliteten  i  kommunalvalet  med  hjälp  av
t.ex.    utjämningsmandat    och   begränsning    av
möjligheten att indela kommunen  i flera valkretsar.
Motionärerna  anför att det svenska  valsystemet  är
proportionellt  på  alla nivåer - riksdag, landsting
och  kommuner.  På  riksdags-   och   landstingsnivå
justeras  de avvikelser från strikt proportionalitet
som   den  använda   mandatfördelningsmetoden,   den
jämkade  uddatalsmetoden,  i  vissa lägen ger upphov
till med hjälp av utjämningsmandat.  Denna möjlighet
finns  inte på kommunal nivå. Om en kommun  dessutom
är   indelad    i   ett   flertal   valkretsar   kan
mandatfördelningen   komma   att   skilja  sig  från
fördelningen  av röster i valet. Motionärerna  anser
att detta är särskilt  betänkligt  när ett parti som
fått fler röster än ett annat ändå får  färre mandat
än detta parti. Enligt motionen kan problemet lösas,
eller i varje fall lindras, med två metoder. Man kan
begränsa  möjligheten att dela in kommunen  i  flera
valkretsar   och   man   kan   införa  systemet  med
utjämningsmandat  även  i  kommunalvalet.   De   två
åtgärderna  kan  självfallet  kombineras. Regeringen
bör ta initiativ för att i god  tid  före  nästa val
utarbeta  förslag  till  förändring  av  vallagen  i
enlighet med vad som här anförts.
I  motion  2002/03:K282 av Helena Bargholtz  m.fl.
(fp)  föreslås   att   riksdagen   tillkännager  för
regeringen som sin mening vad i motionen  anförs  om
att utreda ett avskaffande av indelning i valkretsar
vid primär- och landstingskommunala val (yrkande 3).
I   motionen   anförs   bl.a.   att   valkretsar   i
primärkommunala  val  som regel inte är något som är
vare  sig nödvändigt för  valproceduren  eller  ökar
medborgarnas   förtroende   för   det   demokratiska
systemet. Tvärtom kan det i flera fall leda till att
partier som egentligen har högre röstetal missgynnas
i    fördelningen    av    mandat    på   grund   av
valkretsindelningen,  vilket  minskar tilltron  till
systemets demokratiska legitimitet.  Dessutom kan en
valkretsindelning göra det svårare för  väljarna att
personrösta  på  kandidater  då  rösterna  splittras
mellan  valkretsarna.  Regeln  bör  därför vara  att
kommunen    utgör    en    valkrets   i   val   till
kommunfullmäktige. Ett yrkande  med  samma  innebörd
framförs  i  motion  2003/04:K290 av Lars Leijonborg
m.fl. (fp) (yrkande 6). Vidare anförs i den motionen
bl.a.  att det kan finnas  fall  där,  på  grund  av
kommunens   utseende   eller   andra   faktorer,  en
indelning  i  valkretsar  har  en  legitimitet   hos
invånarna.  I  sådana fall bör dispens kunna medges.
Motionärerna tänker  sig  att  den myndighet som ger
dispens  i  sådana  ärenden  kan vara  länsstyrelsen
eller  Kammarkollegiet.  Kommunen   bör  inte  själv
medges  att  besluta  om en indelning i  valkretsar,
eftersom det påverkar utslaget av val i kommunen och
det   då   kan   riktas   misstankar   om   att   en
valkretsindelning   används   för   att   manipulera
valutfallet. Skulle en utredning komma fram till att
åtgärden  att  avskaffa  kommuners   och  landstings
indelning  i  valkretsar  inte  är  lämplig,  bör  i
stället  övervägas  att införa regler för  kommunala
utjämningsmandat  så att  proportionaliteten  i  val
till  kommun-  och  landstingsfullmäktige  inte  kan
åsidosättas av valkretsindelningen.
I motion 2002/03:K283  av  Ragnwi  Marcelind  (kd)
föreslås   att   riksdagen   begär   att  regeringen
tillsätter en utredning för att se över  möjligheten
att införa kommunala utjämningsmandat i kommuner som
har mer än en valkrets.
I  motion  2002/03:K295  av  Gustav Fridolin  (mp)
föreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen
som  sin  mening  vad  som  i motionen anförs om  en
utredning av användandet av utjämningsmandat i valet
till kommun- och landstingsfullmäktige.
I  motion  2002/03:K377 av Ingvar  Svensson  m.fl.
(kd) föreslås  att  riksdagen  begär  att regeringen
tillsätter    en   utredning   för   att   lösa   de
representativa    problemen   med   valkretsindelade
kommuner enligt vad  som  i motionen anförs (yrkande
3).  I  motionen anförs att nuvarande  system  i  de
större kommunerna  inbjuder  till  manipulation  med
valkretsindelningar   och/eller   antalet  mandat  i
kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande
situationen   är   att  införa  utjämningsmandat   i
valkretsindelade kommuner.  Ett  annat  sätt  är  en
förändring  av  kommunernas möjligheter att indela i
valkretsar. Begränsningar  i  det nuvarande systemet
kan    övervägas.    En   utredning   bör    granska
olägenheterna med detta  system och föreslå åtgärder
som neutraliserar dem.
I motion 2002/03:K390 av Mikael Oscarsson (kd) och
Per Bill (m) föreslås att riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening  vad som i motionen anförs
om  att  införa  utjämningsmandat   i   valet   till
kommunfullmäktige.  Motionärerna anför bl.a. att man
bör tillåta kommunerna  att införa utjämningsmandat.
Motion 2003/04:K263 av Per  Bill  (m) innehåller ett
yrkande med samma innebörd.
I  motion  2003/04:K336  av Mikael Oscarsson  (kd)
föreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen
som  sin mening vad i motionen anförs om att  införa
utjämningsmandat   i   val   till  kommunfullmäktige
(yrkande   1).   Vidare   föreslås   att   riksdagen
tillkännager  för  regeringen som sin mening  vad  i
motionen anförs om att  på  försök  tillåta  Uppsala
kommun  att  ha  endast  en valkrets (yrkande 2).  I
motionen  anförs bl.a. att  det  nuvarande  systemet
inbjuder till manipulation med valkretsindelningar i
de  större  kommunerna   eller   antalet   mandat  i
kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande
situationen   är   att   införa  utjämningsmandat  i
valkretsindelade kommuner.  En alternativ lösning är
att  tillåta att även större kommuner  bara  har  en
valkrets.  Detta  bör  genomföras  på försök i några
kommuner nästa val. Motionären anser att Uppsala bör
vara en av dessa försökskommuner.
I motion 2003/04:K295 av Ingvar Svensson och Inger
Davidsson   (båda   kd)   föreslås   att   riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som sin mening vad  i
motionen  anförs  om  en  översyn  av  reglerna  för
fördelning   av  utjämningsmandaten  inom   partier.
Motionärerna  anför   bl.a.   att  regeringen  i  en
kommande   analys   av   valsystemet    också    bör
uppmärksamma    metodiken    för    fördelning    av
utjämningsmandaten  inom  partierna. Därvid hänvisas
till    att    de    fyra    utjämningsmandat    som
Kristdemokraterna erhöll vid 2002  års riksdagsval i
fallande  turordning  gick till Västernorrlands  län
med  röstetalet  11  450,   till  Blekinge  län  med
röstetalet   8   319,  till  Norrbottens   län   med
röstetalet  8  239  samt  till  Jönköpings  län  med
jämförelsetalet 8 063,2.  I  Jönköpings län utgjorde
detta det tredje mandatet med  röstetalet  40 316. I
Stockholms   län  erhöll  Kristdemokraterna  54  872
röster, men dessa  röster  resulterade  emellertid i
endast  tre mandat. Genomsnittligt antal röster  per
erhållet  mandat  var  i  Jönköpings  län 13 439. Om
Kristdemokraterna  i  Stockholms  län erhållit  fyra
mandat  skulle  antalet röster per mandat  varit  13
718, men man erhöll alltså endast tre mandat, vilket
motsvarar  18  291  röster  per  mandat  (avrundat).
Enligt motionen  säger  dessa proportioner en del om
systemets  brister.  Som  en  jämförelse  nämns  att
Folkpartiet i Göteborgs kommun erhöll fyra mandat på
49 187 röster.

Bakgrund


För val till riksdagen är riket,  enligt  3 kap. 6 §
regeringsformen,  indelat  i valkretsar. Mandaten  i
riksdagen utgörs av 310 fasta  valkretsmandat och 39
utjämningsmandat. En valkrets är  enligt  2 kap. 1 §
vallagen ett geografiskt avgränsat område för vilket
det  skall  väljas  ledamöter  till  den  beslutande
församling som valet gäller. Landet är indelat  i 29
valkretsar    och    de    motsvarar    i    princip
länsindelningen.   Stockholms  län  utgör  dock  två
valkretsar, Skåne län  fyra  valkretsar  och  Västra
Götalands län fem valkretsar.

Vid  val till kommunfullmäktige är kommunen enligt
2 kap. 6  §  första stycket vallagen en valkrets, om
inte något följer av andra stycket. Om en kommun har
fler  än  6  000  personer  som  har  rösträtt,  får
kommunen enligt  andra  stycket delas in i två eller
flera valkretsar. Om det  finns  fler  än 24 000 som
har rösträtt i en kommun, eller om det för  kommunen
skall  utses  minst  51  fullmäktige, skall kommunen
delas in i två eller flera valkretsar. En kommun som
har färre än 6 000 personer  som  har  rösträtt  får
delas  in  i  två eller flera valkretsar bara om det
finns synnerliga  skäl  därför att kommunen sträcker
sig över ett betydande geografiskt  område eller har
andra  geografiska  förhållanden  som  motiverar  en
sådan indelning.
Indelningen    i    valkretsar    för   val   till
landstingsfullmäktige  skall  enligt  2   kap.  8  §
vallagen  beslutas  av fullmäktige, sedan kommunerna
har fått tillfälle att  yttra  sig.  För  att  gälla
skall beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Landstingsfullmäktige  skall  enligt  3  kap.  4 §
besluta  hur  många mandat som fullmäktige skall ha.
Detta regleras  i 5 kap. 1 § kommunallagen. Mandaten
i landstingsfullmäktige  består enligt 3 kap. 5 § av
fasta   valkretsmandat  och  utjämningsmandat.   Nio
tiondelar  av  mandaten  är fasta valkretsmandat. Om
talet blir brutet när antalet  fasta  valkretsmandat
beräknas,  skall  det  rundas av till närmast  lägre
hela  tal. Återstående mandat  är  utjämningsmandat.
Länsstyrelsen  skall  enligt  3 kap. 6 § besluta hur
många fasta valkretsmandat som  varje valkrets skall
ha. Det skall göras på så sätt att  antalet personer
som  har  rösträtt i landstinget delas  med  antalet
fasta  valkretsmandat  och  därefter  delas  antalet
personer  som  har rösträtt i varje valkrets med det
tal som blir resultatet  av  den  beräkningen. Varje
gång som antalet som har rösträtt i  en  valkrets är
jämnt  delbart med detta tal får den valkretsen  ett
mandat.   Om  inte  alla  fasta  valkretsmandat  kan
fördelas  på   detta   sätt,   får  valkretsarna  de
återstående  mandaten  i  tur och ordning  efter  de
överskott   som   uppstår   vid   beräkningen.   När
överskottstalen  är  lika  stora i två  eller  flera
valkretsar, skall lotten avgöra  vilken valkrets som
skall få mandatet.
Indelningen    i    valkretsar   för   val    till
kommunfullmäktige skall  enligt  2 kap. 9 § vallagen
beslutas   av  fullmäktige.  För  att  gälla   skall
beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.
Kommunfullmäktige   skall,   enligt  3  kap.  7  §
vallagen,   besluta   om   hur   många  mandat   som
fullmäktige skall ha. Detta regleras  i  5  kap. 1 §
kommunallagen.  Samtliga  mandat  i  fullmäktige  är
fasta  mandat.  Om  en  kommun  är indelad  i  flera
valkretsar skall länsstyrelsen besluta  om hur många
mandat som varje valkrets skall ha.
Frågan om att införa ett mer proportionellt system
också  för  val  till kommunfullmäktige har  utretts
flera gånger utan  att  det  lett till lagstiftning.
Senast    övervägdes    frågan    av    1993     års
vallagskommitté. Kommittén kunde inte enas i frågan,
och  detta hade sin orsak i olika synsätt i fråga om
behovet  av att komplettera ett kommunproportionellt
system med  småpartispärr och delade meningar om det
angelägna i att  ha  likartade  system  för val till
landstings-  och kommunfullmäktige. Kommittén  valde
därför att avstå från att lägga fram ett förslag.
Regeringen gjorde  bedömningen  att det inte borde
införas     utjämningsmandat     för     val    till
kommunfullmäktige.  Inte  heller föreslog regeringen
införande av någon småpartispärr  (prop.  1996/97:70
s.  161).  Konstitutionsutskottet delade regeringens
uppfattning  (bet. 1996/97:KU16 s. 25) och avstyrkte
en motion med  yrkande  om ett tillkännagivande till
regeringen    om    bl.a.    att    införande     av
utjämningsmandat  i  kommunfullmäktigvalen borde bli
föremål för förnyad beredning.  I  samma  betänkande
avstyrkte utskottet vidare en motion om sänkning  av
spärren   i  landstingsvalen  till  1  %.  Utskottet
anförde därvid  bl.a.  att  en  sänkning av aktuellt
slag   inte   skulle   fylla  syftet  att   motverka
partisplittring.
I  betänkande  1998/99:KU17  behandlade  utskottet
flera motioner med  yrkande  om att utjämningsmandat
borde  införas  i  kommunfullmäktigvalen.  Utskottet
hänvisade i sin bedömning  till  att  frågan  om att
införa  ett  mer  proportionellt system för val till
kommunfullmäktige      genom       införande      av
utjämningsmandat hade utretts flera  gånger utan att
det lett till lagstiftning. Mot bakgrund av att 1993
års  vallagskommitté inte hade kunnat enas  i  denna
fråga  gjorde regeringen i propositionen med förslag
till  ny  vallag  bedömningen  att  det  inte  borde
införas     utjämningsmandat     för     val    till
kommunfullmäktige.  Regeringen föreslog inte  heller
införande        av       någon       småpartispärr.
Konstitutionsutskottet    delade    då   regeringens
uppfattning.    Utskottet    gjorde   i   betänkande
1998/99:KU17 ingen annan bedömning.  Utskottet ansåg
att  man bör hålla fast vid det system  som  gäller.
Någon   ny   utredning  av  frågan  behövdes  enligt
utskottet inte  heller.  Utskottet  avstyrkte därför
samtliga  motioner. I betänkande 2000/01:KU7  gjorde
utskottet med  anledning  av  motionsyrkanden om att
införa kommunala utjämningsmandat  inte  någon annan
bedömning   och   avstyrkte   motionerna.  Utskottet
avstyrkte också en motion med yrkande  om  att  byta
namn   på   Västra  Götalands  östra  valkrets  till
Skaraborg.   I    betänkande   2001/02:KU8   vidhöll
utskottet  sin  tidigare   bedömning  och  avstyrkte
därför motioner om införande  av  utjämningsmandat i
kommunfullmäktigvalen. Vidare avstyrkte utskottet en
motion  om att byta namn på Västra Götalands  västra
valkrets.  Utskottet  vidhöll  sin  bedömning även i
betänkande   2001/02:KU14   och   avstyrkte   därmed
motioner  om  kommunala  utjämningsmandat   och   om
kommuners     möjligheter     att     besluta     om
valkretsindelning.
Regeringen  beslutade  den  16  april  2003  (dir.
2003:37) att en parlamentariskt sammansatt kommitté,
2003  års  vallagskommitté (Ju 2003:03), bl.a. skall
pröva frågan  om  proportionaliteten  i  valen  till
kommunfullmäktige.   I   direktiven   anförs   bl.a.
följande.

Frågan  om  ökad  proportionalitet vid valen till
kommunfullmäktige    i     de    valkretsindelade
kommunerna     har    inte    fått    en     helt
tillfredsställande  lösning.  Detta  torde delvis
bero   på  den  från  tid  till  annan  skiftande
inställningen till huruvida en reform i syfte att
öka proportionaliteten  också  bör förenas med en
småpartispärr.  Anledningen till  att  det  varit
svårt att uppnå enighet  torde  främst  vara  att
önskemålet om ökad proportionalitet egentligen är
oförenligt  med  kravet  på  att  partier med små
röstetal skall uteslutas från möjligheten att bli
representerade  i  fullmäktige.  En småpartispärr
leder  ju  alltid  till ett mindre proportionellt
resultat än om någon spärr inte funnits. 1993 års
vallagskommitté kunde  inte  enas  i  frågan  och
detta  hade  sin orsak i olika synsätt på behovet
av  att  komplettera   ett   kommunproportionellt
system med en småpartispärr och  delade  meningar
om  angelägenheten i att ha likartade system  för
val  till   landstings-   och  kommunfullmäktige.
Kommittén valde därför att  avstå  från att lägga
fram ett förslag.

Regeringen  ansåg  därför  att det inte  skulle
införas  några  regler om utjämningsmandat  eller
småpartispärr  i  den   nya  vallagen.  Riksdagen
delade  denna  uppfattning  (bet.  1996/97:KU16).
Frågan om kommunala utjämningsmandat har därefter
vid flera tillfällen  tagits  upp i motioner, som
alla    har   avslagits   av   riksdagen    (bet.
1998/99:KU17, 2000/01:KU7 och 2001/02:KU8).
Proportionaliteten       vid      val      till
kommunfullmäktige   har   i   olika    sammanhang
aktualiserats  igen  i samband med 2002 års  val.
Kommittén bör därför på nytt överväga denna fråga
för att se om förutsättningarna för en förändring
nu  skulle  vara  annorlunda   än   då  1993  års
vallagskommitté prövade saken.

Valkretsindelningen  har  efter tillkomsten  av  det
riksproportionella    valsystemet     utretts     av
Personvals-  och  valkretsutredningen (SOU 1977:94),
av   Folkstyrelsekommittén    (SOU    1987:6),    av
Nomineringsrätts-    och    valkretskommittén   (SOU
1995:143)  samt  av  1999  års författningsutredning
(SOU 2002:42).

Personvals- och valkretsutredningens förslag ledde
inte  till  någon  tillräckligt   bred  enighet  och
resulterade därför inte i någon lagstiftning.
Enligt Folkstyrelsekommittén förutsatte en ändring
av   valkretsarnas   utformning   att   en    allmän
uppslutning     kring     förslaget    kunde    nås.
Överläggningarna  inom  kommittén   och   kommitténs
kontakter     med    partiorganisationerna    visade
emellertid att  någon  enighet inte kunde förväntas.
Kommittén föreslog därför inte några förändringar av
valkretsindelningen.
I    direktiven    till   Nomineringsrätts-    och
valkretskommittén framhölls  att  mycket  talade för
att   de   största   valkretsarna   borde   minskas.
Kommittén,  som  inriktade  sitt  arbete  på de fyra
befolkningsmässigt största valkretsarna - Stockholms
län,   Stockholms   kommun,   Göteborgs  kommun  och
Östergötlands län - fann att utrymmet  för att ändra
riksdagsvalkretsarna  inom  ramen för det  nuvarande
valsystemet var begränsat. Kommitténs  kontakter med
partiorganisationer  i  de berörda valkretsarna  gav
vid handen att frågan om  ett  förslag  till ändring
borde  anstå. Kommittén lade därför inte fram  något
förslag   utan   redovisade   endast   under   vilka
förutsättningar    en    förändring   av   de   fyra
riksdagsvalkretsarna kunde komma till stånd.
I  direktiven till 1999 års  författningsutredning
(dir.     2000:21)     framhöll    regeringen    att
erfarenheterna från 1998  års val visade att andelen
kandidater som har blivit valda  på personröster var
lägre  i  de  största  valkretsarna än  i  flertalet
övriga valkretsar. Mot denna bakgrund gavs kommittén
i   uppdrag   att  överväga  om   de   tre   största
valkretsarna borde  minskas.  Som  utgångspunkt  för
uppdraget   gällde   att   valkretsarna  borde  vara
geografiskt  sammanhängande och  att  deras  gränser
inte borde skära kommun- eller länsgränser. 1999 års
författningsutredning     fann     att     politiska
förutsättningar   för   en  delning  av  de  största
valkretsarna saknades. Vidare konstaterade kommittén
att  en  ändrad  valkretsindelning  innebär  en  rad
svårbemästrade    problem     när     det     gäller
riksproportionaliteten     i    valsystemet.    Mera
ingripande  förändringar ansågs  kräva  ändringar  i
andra delar av  systemet.  Kommittén uttalade därför
att  frågan  om att förbättra  personvalsgenomslaget
bör  bli föremål  för  fortsatta  överväganden  inom
ramen  för  en  mer  genomgripande  översyn  av hela
valsystemet.
För   varje  mandat  som  ett  parti  har  fått  i
riksdagen skall en ledamot utses. Dessa bestämmelser
finns i 3  kap.  9  §  regeringsformen. Den centrala
valmyndigheten skall utse ledamöterna på grundval av
länsstyrelsens sammanräkning.  I  första  hand skall
ordningen   mellan  kandidaterna  inom  samma  parti
bestämmas  på   grundval   av   storleken  på  varje
kandidats personliga röstetal enligt  20  kap.  3  §
vallagen. Personligt röstetal skall fastställas bara
för en kandidat som fått särskilda personröster till
ett antal av minst åtta procent av partiets röstetal
i   valkretsen.  Får  flera  kandidater  lika  stora
personliga  röstetal  skall  lotten  avgöra  vem som
skall ha företräde.
Kan  inte  ett  tillräckligt stort antal ledamöter
utses  på  grundval  av  personligt  röstetal  skall
ordningsföljden  mellan  kandidatnamnen  inom  varje
parti bestämmas genom att ett jämförelsetal beräknas
för dem med tillämpning  av heltalsmetoden enligt 20
kap. 4 § vallagen. Ordningen  mellan  kandidatnamnen
fastställs   då   genom  särskilda  uträkningar   på
följande  sätt.  Vid   varje   uträkning  gäller  en
valsedel bara för ett namn. Vid  uträkningen  gäller
en  valsedel  för  det namn som står först på sedeln
varvid  bortses  från   namn   som   redan  utsetts.
Valsedlar  med  samma första namn bildar  en  grupp.
Varje grupps röstetal  räknas  fram.  Röstetalet  är
lika  med  det  antal valsedlar som ingår i gruppen.
Samma tal är också  jämförelsetal  för  det namn som
står  först  på  gruppens  valsedlar. Det namn  vars
jämförelsetal är störst får den första platsen i den
ordningen. Vid varje följande  uträkning  gäller  en
valsedel  för  det  namn  som  står först på sedeln,
varvid  bortses  från namn som redan  fått  plats  i
ordningen. Den eller  de  grupper,  vilkas valsedlar
vid närmast föregående uträkning gällde för det namn
som fick plats i ordningen, upplöses  och  ordnas  i
nya  grupper,  så att valsedlar som vid den pågående
uträkningen gäller  för ett och samma namn bildar en
grupp.  Övriga befintliga  grupper  behålls  däremot
oförändrade.   För   varje   nybildad  grupp  räknas
röstetalet fram. Röstetalet är  lika  med  det antal
valsedlar som ingår i gruppen. För samtliga namn som
deltar   i   uträkningen   beräknas   röstetal   och
jämförelsetal.  Röstetalet  för ett namn är lika med
röstetalet  för  den  grupp  eller  det  sammanlagda
röstetalet  för de grupper vilkas  valsedlar  gäller
för namnet. Jämförelsetalet för ett namn är lika med
dess röstetal,  om  inte  den grupp av valsedlar som
gäller för namnet deltagit i besättandet av en förut
utdelad plats. Om detta är  fallet,  får man namnets
jämförelsetal genom att dess röstetal  delas med det
tal   som   motsvarar   den  del  gruppen  tagit   i
besättandet  av  plats eller  platser  som  utdelats
(gruppens platstal),  ökat  med  1,  eller, om flera
grupper av valsedlar som gäller för namnet  deltagit
i  besättandet  av  förut  utdelad  plats, med dessa
gruppers   sammanlagda   platstal,   ökat   med   1.
Platstalet  för en grupp beräknas genom att gruppens
röstetal delas  med  det största jämförelsetalet vid
uträkningen närmast före  gruppens bildande. Bråktal
som uppkommer vid delning beräknas  med 2 decimaler.
Den  sista decimalsiffran får inte höjas.  Det  namn
vars jämförelsetal  är  störst  får  nästa  plats  i
ordningen.
Före år 1989 bestämdes fördelningen inom partierna
av utjämningsmandat på valkretsar med tillämpning av
den   jämkade   uddatalsmetoden.   I  den  dåvarande
vallagen  (14  kap.  15 b §) föreskrevs  att  av  de
utjämningsmandat   som  ett   parti   erhållit   vid
riksdagsvalet det första,  med  tillämpning  av  den
jämkade   uddatalsmetoden,   skulle   tillföras  den
valkrets där partiet efter fördelningen  av de fasta
valkretsmandaten uppvisade större jämförelsetal än i
övriga  valkretsar.  Jämförelsetalet beräknades,  så
länge    partiet    ännu   ej    tilldelats    något
utjämningsmandat,  genom  att  partiets  röstetal  i
valkretsen  delades  med  1,4.  Därefter  beräknades
jämförelsetalet genom  att partiets röstetal delades
med det tal som var ett  högre än det dubbla antalet
av  de  mandat  som  redan  tilldelats   partiet   i
valkretsen.  Återstående utjämningsmandat tillfördes
ett efter annat  den valkrets där partiet varje gång
uppvisade   störst   jämförelsetal    vid   fortsatt
tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden.
I förslaget som legat till grund för den nuvarande
ordningen   för   fördelningen  inom  partierna   av
utjämningsmandat på  valkretsar (prop. 1987/88:22 s.
30)   konstaterades   bl.a.    att   den   dåvarande
jämkningsregeln   hade   den   effekten    att   den
systematiskt    missgynnade   små   valkretsar   vid
utläggningen  av  utjämningsmandat   på  valkretsar.
Detta hängde enligt propositionen samman med att det
för ett parti, som inte erhållit fasta mandat i alla
valkretsar,  genom  jämkningen blev svårare  att  få
utjämningsmandaten förlagda  till  de valkretsar där
partiet   inte   fått   något   mandat.  De  största
valkretsarna,  främst  Stockholms  kommun  och  län,
favoriserades     därför     av     den    dåvarande
jämkningsregeln.  Det  nu  gällande  systemet,   som
innebär att divisorn 1,4 inte kommer till användning
vid  fördelningen  av  utjämningsmandaten  inom  ett
parti,   bedömdes   medföra   att   fördelningen  av
utjämningsmandat  blev  mera  rättvis  samt   större
möjligheter    att    få    en    riksdags-    eller
landstingsledamot  med  önskad lokal anknytning samt
över huvud taget en bättre regional fördelning.

Utskottets ställningstagande


I  fråga  om  ändring av namnen  på  valkretsarna  i
Västra  Götalands   län   vidhåller   utskottet  sin
tidigare  bedömning.  Motionerna  2002/03:K201   och
2002/03:K218 bör därför avslås.

Regeringen  har  nu inlett samtal med de politiska
partierna  i  riksdagen   rörande   en   översyn  av
regeringsformen. Utskottet ser det som en  möjlighet
att   den  kommande  översynen,  med  sitt  samlande
perspektiv,  kan  komma  att  rymma  frågor  rörande
indelningen i valkretsar för val till riksdagen  som
tas upp i motionerna 2002/03:K244 yrkandena 1 och  2
och  2003/04:K313  yrkandena  1 och 2. Likaledes ser
utskottet  det som en möjlighet  att  översynen  kan
komma   att  omfatta   frågor   om   fördelning   av
utjämningsmandat  inom  partier  vid riksdagsval som
tas upp i motion 2003/04:K295. Mot  bakgrund  av vad
som  nu har anförts anser utskottet att det inte  är
påkallat att begära sådana initiativ som efterfrågas
i de nyss nämnda motionerna, vilka därför bör avslås
i nu berörda delar.
När  det  gäller  frågor  som  har anknytning till
proportionaliteten  vid valen till  landstings-  och
kommunfullmäktige anser  utskottet att resultatet av
det arbete som bedrivs av  2003  års vallagskommitté
(Ju 2003:03) bör avvaktas. Motionerna  2002/03:K249,
2002/03:K273,  2002/03:K282  yrkande 3, 2003/04:K290
yrkande 6, 2002/03:K283, 2002/03:K295,  2002/03:K377
yrkande    3,    2002/03:K390,    2003/04:K263   och
2003/04:K336 yrkandena 1 och 2 bör därför avslås.

Personval


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår  med  hänvisning till  nu
inledda    samtal    om    en   översyn    av
regeringsformen att riksdagen avslår motioner
om    sänkta    spärrar    vid   personvalet,
återinförande  av  möjligheten   att   stryka
kandidatnamn  på valsedlar och en översyn  av
personvalssystemet.

Motionerna


I  motion  2002/03:K207   av   Rolf  Gunnarsson  (m)
föreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen
som  sin  mening vad i motionen anförs om personval.
Motionären anför bl.a. att spärrarna vid personvalet
- om de inte  avlägsnas  -  i  ett  första  steg bör
sänkas  till  samma  nivå  och  sedan tas bort helt.
Motion  2003/04:K205  av Rolf Gunnarsson  innehåller
ett yrkande med samma innebörd.

I  motion  2002/03:K211   av  Inger  Lundberg  (s)
föreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen
som   sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om  att
möjligheterna  att  stryka namn på valsedlarna skall
återinföras. I motionen  anförs  bl.a. att frågor om
hur  strykningar skall viktas och vilken  verkan  de
skall  ha på det slutliga valresultatet bör studeras
av regeringen efter samråd med övriga partier.
I  motion   2002/03:K231   av  Yilmaz  Kerimo  (s)
föreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om behovet   av
en  översyn  av  systemet  med  personvalsinslag vid
allmänna  val.  Motionären  anser  att  farorna  med
personvalsinslaget ibland har varit  uppenbara.  Det
kan  handla  om  personer  som  utan  att  ha  någon
partiförankring   står   på  listorna  och  bedriver
kampanjer mer utifrån egna  tyckanden  och maktbegär
än idéer förankrade i värderingar som är  vägledande
för väljarna. I motionen anförs vidare att partierna
är  skyldiga  de  flera  tusen  väljare  som anammat
personvalsinslaget  möjlighet till inflytande  efter
valet. Om valda politiker  "med  många  kryss"  inte
anses   vara   kompetenta   nog  att  erhålla  någon
framträdande  politisk  post är  det  risk  för  att
väljarna vid kommande val åter avstår från att delta
och i stället "lägger sig  på  soffan". Därför borde
svenska politiska partier i större  utsträckning  än
vad  som  hittills  varit  fallet ställa krav på att
medlemmar med annat etniskt ursprung som släpps fram
till olika politiska församlingar  också  skall vara
goda representanter för partiets ideologi och  skall
anses  vara  kompetenta  nog  för  att  representera
partiet genom att tilldelas högre uppdrag.
I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson  m.fl.  (c)
föreslås  dels att riksdagen hos regeringen begär en
översyn av  personvalssystemet  i enlighet med vad i
motionen  anförs  (yrkande  9), dels  att  riksdagen
tillkännager för regeringen som  sin  mening  vad  i
motionen   anförs   om   att  avskaffa  spärrarna  i
personvalet  till både riksdag,  kommun  och  region
eller landsting  före  2006  års  val  (yrkande 10).
Motionärerna anför att spärrarna i personvalet  till
både  riksdag  och  kommun  samt  till  region eller
landsting  bör  avskaffas  före  2006  års val.  Ett
sådant steg skulle enligt motionärerna lägga  makten
över  valet  i  händerna  på  väljarna. Ett sätt att
komma runt problemet med taktikröstning kan vara ett
valsystem som bygger på preferensröstning,  dvs. man
rangordnar  kandidaterna  i den ordning man vill  se
dem  valda.  Mot den bakgrunden  bör  en  reform  av
personvalet i Sverige göras genom listval i förening
med ett preferensvalsystem,  som Single Transferable
Vote (STV). Även framgent bör  dock  partivalet vara
grunden för valsystemet.
I  motion  2002/03:K257  av  Gustav Fridolin  (mp)
föreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen
vad som i motionen anförs om återinförandet  av  ett
system  där  man kan stryka kandidater från partiers
listor (yrkande 4).
I  motion  2002/03:K262  av  Åsa  Torstensson  (c)
föreslås  dels   att   riksdagen   tillkännager  för
regeringen som sin mening vad som i  motionen anförs
om  avveckling  av  personvalsspärrar vid  val  till
kommun, landsting och  riksdag  år 2006 (yrkande 1),
dels att riksdagen tillkännager för  regeringen  som
sin  mening  vad  i motionen anförs om en översyn av
valsystemet så att väljarens möjlighet att rangordna
kandidaterna   på  valsedeln   ökar   (yrkande   2).
Motionären framhåller att det i vissa valkretsar och
hos de partier som  har  stort  väljarunderlag finns
uppenbara svårigheter för väljaren att kunna påverka
vilken kandidat som skall företräda dem. Alla röster
blir  inte  lika  mycket värda, utan  den  röst  som
partimedlemmen i nomineringen  har  angett  har  ett
högre  värde  än  den röst som anges i allmänna val.
Därför anser motionären  att  det  nu är dags för en
översyn  av  valsystemet  för  att  kunna   maximera
väljarens inflytande genom att förhindra att  röster
upplevs  som  bortkastade,  antingen  därför  att de
läggs  på  en  kandidat  utan möjlighet att bli vald
eller  därför  att  de  läggs   på  en  självskriven
kandidat, som blir vald med mycket stor majoritet.
I  motion 2002/03:K282 av Helena  Bargholtz  m.fl.
(fp)  föreslås   att   riksdagen   tillkännager  för
regeringen som sin mening vad i motionen  anförs  om
en   utredning   av  frågor  som  rör  renodling  av
personvalet  (yrkande  1).  Motionärerna  anser  att
spärrgränserna  helt bör tas bort. Effekten av denna
ändring  bör utvärderas  och  föreläggas  riksdagen.
Motionärerna  anser  vidare att utjämningsmandaten i
riksdagen skulle kunna  fördelas  inom  partiet till
den  kandidat som stod närmast i tur att bli  invald
på personröster.  Även  effekten av denna åtgärd bör
utredas och föreläggas riksdagen.  För  att medge en
större   möjlighet  att  påverka  rangordningen   av
kandidater,   framför   allt  i  koppling  till  ett
slopande   av   spärren,  är  det   vidare,   enligt
motionärerna, möjligt  att  låta  varje väljare avge
mer än en personröst. Exempelvis kan  upp  till  tre
personröster    på    varje    valsedel   godkännas.
Personrösterna    tillfaller    då   samtliga    tre
kandidater. Det betyder att väljarna  har  möjlighet
inte  bara att kryssa en enstaka kandidat, utan  att
påverka  en  större  del  av sammansättningen av ett
partis fullmäktigegrupp eller antalet ledamöter från
valkretsen   i   riksdagen.  Denna   möjlighet   att
personrösta  på  flera   kandidater  kan  genomföras
endera som oviktade röster  eller som viktade röster
i  en  rangordning.  Fördelar  och   nackdelar   med
respektive  system  samt  hur många personröster som
varje väljare skall få avge  inom  ett sådant system
bör   utredas.   I   motion  2003/04:K290  av   Lars
Leijonborg m.fl. (fp)  framförs ett yrkande av samma
innebörd (yrkande 4).
I motion 2002/03:K337  av  Birgitta  Carlsson  och
Margareta  Andersson (båda c) föreslås att riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i
motionen  anförs  om att återinföra möjligheten  att
stryka namn på valsedlarna  (yrkande  2) samt att ta
bort procentspärren vad gäller personvalet till alla
politiska nivåer (yrkande 3).
I motion 2002/03:K344 av Bo Bernhardsson och Marie
Granlund    (båda    s)   föreslås   att   riksdagen
tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om att en utvärdering och översyn av
personvalsinslaget i det svenska valsystemet snarast
genomförs.  I  motionen  framhålls att det nuvarande
personvalsinslaget  har  långt   fler  nackdelar  än
fördelar:  ytlighet och personliga  företräden  utan
anknytning till  den politiska arenan vinner terräng
på      det     idépolitiska      samtalets      och
folkrörelsearbetets  bekostnad;  politiker  i  samma
parti  börjar konkurrera i stället för att samarbeta
kring   gemensamma    idéer;    den   representativa
demokratin   tunnas   ut;   ekonomiska   och   andra
kampanjmässiga resurser ökar  i betydelse och skapar
ojämlika     förhållanden    mellan    kandidaterna;
privatekonomin  kan  få  en  avgörande betydelse för
enskilda kandidaters framgångar;  geografisk obalans
inom   valkretsarna   skapar   motsättningar    inom
partierna.  Motion  2003/04:K323 av samma motionärer
innehåller ett yrkande av samma innebörd.
I motion 2002/03:K368  av  Owe  Hellberg  och Sten
Lundström    (båda   v)   föreslås   att   riksdagen
tillkännager för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen  anförs  om  behovet av de förändringar  av
personvalet som anförs  i  motionen  (yrkande  3). I
motionen anförs att de som inte vill personrösta men
vill  rösta  på ett parti och har förtroende för hur
partierna utser sina kandidater i dag inte har någon
möjlighet att  göra ett sådant val. Den demokratiska
rättigheten borde naturligtvis finnas för de väljare
som vill protestera  mot personvalssystemet men ändå
ge  sitt förtroende åt  de  personer  som  de  olika
partierna  under  demokratiska  former  utsett  vara
representanter.  Det  kan  lösas  genom  att  man på
valsedeln ges möjlighet att med ett kryss i en  ruta
markera   att  man  som  väljare  är  nöjd  med  den
personordning  som  gäller  eller  genom att en icke
kryssad  valsedel  godtar  den ordning  som  partiet
fastställt. En sådan förändring  av  personvalet bör
genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.
I  motion  2002/03:K369  av  Peder  Pedersen   (v)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad  som i motionen anförs om behovet
av    att   överväga   en   ändring    i    gällande
personvalssystem.  I  motionen  anförs att många som
stöder  det egna partiets fastställda  lista  avstår
från  att   personvalsrösta   i   tron   att  rösten
tillfaller såväl parti som toppkandidat, medan det i
verkligheten  endast är partiet som får tillgodogöra
sig   en  sådan  röst.   För   att   undvika   dessa
missförstånd    och    utan    att    tvinga    fram
personvalsröstning  mot den egna övertygelsen, borde
det finnas en ruta på  valsedeln, där den som stöder
partiets fastställda lista  kan sätta ett kryss. Ett
alternativ vore att bestämma  att alla valsedlar som
lämnas in utan kryss innebär en röst för partiet men
också för den kandidat som toppar valsedeln.
I  motion  2002/03:K377 av Ingvar  Svensson  m.fl.
(kd) föreslås  att  riksdagen  begär  att regeringen
utreder personvalssystemet enligt vad som i motionen
anförs  (yrkande  1).  Motionärerna  anser   att  en
intressant möjlighet att vidga personvalet är att ge
väljaren  möjlighet att på valsedeln även ge uttryck
för sina andra- och tredjehandspreferenser. De anser
att  regeringen   bör  tillsätta  en  utredning  som
analyserar  effekterna   av  personvalssystemet  med
uppdrag  att föreslå förbättringar  i  systemet.  En
sådan utredning  bör också granska effekterna av den
s.k.  dubbelvalsavvecklingen   i   förhållande  till
personvalssystemet. När dubbelvalsavvecklingen  sker
- och kandidaten är avförd från en valkrets - är det
ändå  hans/hennes  ersättare  som erhåller mandatet.
Slutsatsen är att en sådan kandidats  personröster i
praktiken     överförs     på    ersättare    enligt
listordningen,   trots  att  dessa   inte   erhållit
personkryss  över  spärren.  Det  normala  i  svensk
valsystemstradition  är  att  när en person redan är
tillsatt  på  mandat  i  annan  valkrets   betraktas
vederbörande  som obefintlig i berörd valkrets.  Det
rimliga borde vara  att  när  dubbelvalsavvecklingen
sker bör man betrakta den avvecklade som obefintlig,
dvs. vanlig fördelning enligt listordning  skall ske
när valkretsarnas mandat fördelas på person.
I  motion  2002/03:K379  av Bo Lundgren m.fl.  (m)
föreslås  att  riksdagen begär  att  regeringen  tar
initiativ till en  översyn av personvalssystemet och
valkretsindelningen  i enlighet med vad som anförs i
motionen (yrkande 19). Motionärerna anser att det är
angeläget   att  pröva  hur   en   förstärkning   av
personvalsinslaget  kan  ske.  En  möjlighet som kan
genomföras inom ramen för nuvarande  system  är  att
sänka  spärrgränserna  för personval vid riksdagsval
från  8  till  5 %. Motionärerna  anför  vidare  att
personvalsinslaget   i  valsystemet  emellertid  kan
förstärkas mer än så.  Om  spärrarna  tas bort helt,
ökar  väljarnas inflytande över vem som  väljs.  Ett
rakt  personval  borde  enligt  deras  mening  kunna
genomföras  redan  år  2006.  En del av lösningen på
problemet  med personvalets dåliga  genomslag  i  de
större    valkretsarna     vore     att    reformera
valkretsindelningen  och  införa mindre  valkretsar.
Det    vore   också   en   möjlighet    att    sänka
personvalsspärren   i   de  stora  valkretsarna.  En
alternativ  väg  är  det  tyska  valsystemet.  Detta
system, där väljarna har två röster, en på parti och
en på person, nämns ofta som  ett bra exempel på hur
parti-   och   personval   kan  kombineras.   Motion
2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m) innehåller ett
yrkande av samma innebörd (yrkande 20).
I  motion  2002/03:K424  av  Leif   Jakobsson  (s)
föreslås  att riksdagen tillkännager för  regeringen
som   sin  mening   vad   i   motionen   anförs   om
personvalsinslaget  och behovet av en utvärdering. I
motionen   anförs   att   det    finns    inneboende
motsättningar  i  systemets  utformning som gör  att
både partier och väljare känner  sig  osäkra. Vidare
finner  motionären  det  orimligt  att aktivt  driva
kampanjer  med medlemmarnas pengar för  att  nå  ett
annat resultat  än  vad  som demokratiskt beslutats.
Det    anförs    även    att    finansieringen    av
personvalskampanjer är i högsta grad  känslig.  Även
om  det sker en öppen redovisning kan man inte komma
ifrån  att  misstanken om jäv och företrädarskap får
näring. Som ett annat problem utpekar motionären den
utbredda missuppfattningen  bland  många väljare att
ett kryss på första namnet också är  ett godkännande
av  hela listan. En möjlighet att överväga  vore  om
det skulle  finnas  en  möjlighet  att i en särskild
ruta kryssa för listan som helhet och att de kryssen
då vägdes in för de kandidater som står  på  listan.
Det  tidigare  systemet  -  att kunna stryka namn  -
saknas av många väljare.
I  motion  2003/04:K235  av Tobias  Billström  och
Peter  Danielsson  (båda m) föreslås  att  riksdagen
tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen  anförs  om ett avskaffande av spärrarna  i
personvalssystemet.  Enligt  motionärerna  finns det
ett   antal  problem  med  det  nuvarande  systemet.
Spärreglerna   är  så  högt  satta  att  de  närmast
omöjliggör genomslag  i  de stora valkretsarna. I de
utredningar   som   gjorts   av   personvalssystemet
konstateras att framför allt Socialdemokraterna  och
Moderaterna  har  så  stora  röstetal  i  exempelvis
Stockholm  att det är ytterligt svårt att få  röster
nog för att  förändra listordningen i dessa partier.
Om väljarna skall  styra  de  valda  församlingarnas
sammansättning bör spärrarna i personvalet  helt tas
bort.   Förändringen   bör   ske  under  innevarande
mandatperiod så att valet 2006  kan  ske helt enligt
de nya principerna.
I motion 2003/04:K257 av Eva Flyborg (fp) föreslås
att  riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  ta  bort
spärrarna    för    personval   till   riksdag   och
kommunfullmäktige.

Bakgrund


Enligt  3 kap. 1 § regeringsformen  utses  riksdagen
genom fria,  hemliga och direkta val. Vid sådant val
sker röstning  på  parti  med möjlighet för väljarna
att avge särskild personröst.

En ny vallag (1997:157) trädde  i kraft den 1 juni
1997.  Enligt  1  kap.  1 § första stycket  vallagen
gäller  lagen  för  val  till  riksdagen,  val  till
landstings- och kommunfullmäktige  samt för val till
Europaparlamentet.  Vid sådana val röstar  väljarna,
enligt andra stycket, på ett parti och har möjlighet
att avge en särskild  personröst.  För  att avge sin
röst skall väljarna, enligt 9 kap. 2 § vallagen, för
varje  slag av val ta en valsedel för det  parti  de
vill  rösta   på.   Om  de  vill  avge  en  särskild
personröst  skall  de  göra  en  markering  för  den
kandidat som de helst vill se vald.
För varje mandat som ett  parti  fått  i riksdagen
skall    en    ledamot   utses.   Ordningen   mellan
kandidaterna skall enligt 18 kap. 38 § i första hand
bestämmas  på  grundval   av   storleken   på  varje
kandidats  personliga  röstetal. Personligt röstetal
skall  fastställas bara för  en  kandidat  som  fått
särskilda  personröster  till ett antal av minst 8 %
av  partiets  röstetal i valkretsen.  Kan  inte  ett
tillräckligt stort antal ledamöter utses enligt 38 §
skall  ordningsföljden  mellan  kandidatnamnen  inom
varje parti  bestämmas  genom  att ett jämförelsetal
beräknas för dem med tillämpning av heltalsmetoden.
Vid val till landstingsfullmäktige  skall,  enligt
18  kap.  41  §  vallagen,  personligt röstetal bara
fastställas  för  en  kandidat  som  fått  särskilda
personröster till ett antal av minst 5 % av partiets
röstetal i valkretsen, dock lägst 100 röster.
Vid val till kommunfullmäktige skall, enligt 44 §,
personligt röstetal fastställas bara för en kandidat
som fått särskilda personröster till  ett  antal  av
minst  5  %  av partiets röstetal i valkretsen, dock
lägst 50 röster.

Regeringen beslutade  den 19 juni 1997 att tillkalla
ett parlamentariskt sammansatt  råd  med uppgift att
utvärdera reformen av det svenska valsystemet  (dir.
1997:87).  Rådet  fick  i  uppdrag  att utvärdera de
tekniska, ekonomiska, organisatoriska  och praktiska
effekterna av det nya valsystemet. Rådet skulle ägna
särskild uppmärksamhet åt konsekvenserna av systemet
ur ett demokratiskt perspektiv.

Rådet för utvärdering av 1998 års val  överlämnade
i november 1999 delbetänkandet Personval 1998  -  En
utvärdering      av      personvalsreformen     till
Justitiedepartementet. I betänkandets sammanfattning
skriver   rådet  bl.a.  följande   om   personvalets
genomslag i 1998 års val:

En  förhoppning   som  funnits  är  att  ett  mer
personinriktat valsystem skall ge väljarna större
möjlighet att  påverka vem som skall representera
dem och att systemet  därmed skall bidra till att
förbättra förhållandet mellan väljare och valda.

Rådet  har  vid sin bedömning  i  dessa  frågor
betonat att attitydförändringar  och förändringar
av beteendemönster till följd av konstitutionella
reformer ibland kan vara svåra att urskilja i ett
kort perspektiv. I vissa frågor har  rådet därför
fått  nöja  sig  med att försöka skönja i  vilken
riktning utvecklingen kan komma att gå.
Andelen    väljare    som    personröstade    i
riksdagsvalet  år 1998 uppgick till 29,9 procent.
Motsvarande siffror  för  val  till  kommun-  och
landstingsfullmäktige  var  35,2  respektive 29,0
procent. Resultatet avviker inte dramatiskt  från
de      bedömningar     som     gjordes     under
lagstiftningsarbetet.  Enligt  rådets uppfattning
finns  det  mer som tyder på att personröstningen
kommer  att  öka  i  omfattning  än  avta.  Denna
bedömning    grundar    sig    bl.a.    på    att
forskningsprojekt  som  genomförts  visar  att en
övervägande    del    av    väljarna    uppfattat
personvalsreformen  som  positiv  och att andelen
personröstande   väljare   i   de  kommuner   där
personval tillämpades på försök  i  1994  års val
ökat.    Dessutom   har   på   motsvarande   sätt
personröstningen    tilltagit    i   valen   till
Europaparlamentet  även  om  det  låga   allmänna
valdeltagandet  i  dessa  val  gör att resultaten
måste bedömas med stor försiktighet.
Av  riksdagens  ledamöter  är  ca   25  procent
personvalda.  Motsvarande  andel för kommun-  och
landstingfullmäktige  är  21,7   respektive  39,6
procent   av   ledamöterna.   Frågan  om   vilken
betydelse personrösterna har haft  för urvalet av
de  kandidater  som  valts  till  riksdagen   och
fullmäktigförsamlingarna  har  debatterats  efter
valet.  Vitt skilda uppfattningar har kommit till
uttryck.   En  bidragande  orsak  till  detta  är
sannolikt att  flertalet  av de valda ledamöterna
haft en sådan listplacering att de ändå skulle ha
blivit  valda i det tidigare  systemet.  Väljarna
har således  i  flertalet  fall  personröstat  på
kandidater  som  också  partierna  i  första hand
velat se invalda. Av riksdagsledamöterna  är  det
12  som valts in med frångående av listordningen.
Motsvarande  siffra  för kommunfullmäktigvalet är
229. Rådet har uppfattningen  att  det  i och för
sig  är  önskvärt  att det råder en samsyn mellan
väljarna och partierna  i personfrågor. I de fall
uppfattningen   skiljer   sig   åt   måste   dock
valsystemet ge en rimlig möjlighet  för  väljarna
att  kunna  påverka om systemet skall kunna  göra
anspråk  på  att   öppna   upp   för  ett  större
väljarinflytande. Enligt rådets uppfattning visar
resultatet  av  1998 års val att balansen  mellan
väljarnas och partiernas  inflytande  fick  en  i
varje  fall godtagbar avvägning i de flesta, dock
inte    de    största,    valkretsarna.    Skulle
personröstningen  öka  i  omfattning  kommer  med
största  sannolikhet  en  förskjutning att ske så
att väljarinflytandet blir större.
Som  nämnt  är  emellertid  personvalssystemets
genomslag  i  de  största valkretsarna  påtagligt
lågt och personvalssystemet  kan i detta avseende
sägas lida av en demokratisk obalans  som  det är
önskvärt att åtgärda.
Mot   denna   bakgrund   och   då   ytterligare
erfarenheter  av systemet bör avvaktas har  rådet
stannat för att  nu  inte  förorda någon generell
ändring av spärrnivåerna.

Utskottet  behandlade i betänkande  2000/01:KU7  ett
antal motioner  med  yrkanden  om ändrade regler för
personval.    Utskottet    ansåg   att   ytterligare
erfarenheter  av  systemet  borde   avvaktas   innan
utskottet  föreslog  några  förändringar.  Utskottet
ville  därför  inte  förorda  någon ändring av t.ex.
spärrnivåerna. Utskottet ansåg också att regeringens
aviserade proposition borde avvaktas.  I regeringens
proposition  2001/02:53  Ändringar  i vallagen  m.m.
togs dock inte frågor om spärrnivåer  och  personval
upp. I betänkande 2001/02:KU8 vidhöll utskottet  sin
tidigare  bedömning  att ytterligare erfarenheter av
systemet bör avvaktas innan utskottet föreslår några
förändringar och avstyrkte därför ett antal motioner
med yrkanden om ändrade  regler för personval. Denna
bedömning  vidhöll  utskottet   även   i  betänkande
2001/02:KU14.

Enligt  5 kap. 1 § vallagen kan en partibeteckning
skyddas vid  val.  För att få ett sådant skydd skall
partiet  registrera  partibeteckningen   och  anmäla
kandidater  till  valet.  Skyddet för en registrerad
partibeteckning  består  i  att   sådana   namn  som
skrivits  till  eller  som  inte  avser någon av  de
kandidater som partiet anmält till valet skall anses
obefintliga  om  de  förekommer  på  valsedlar   för
partiet.
För  att  avge  sin  röst skall väljarna, enligt 9
kap.  2 § vallagen, för varje  slag  av  val  ta  en
valsedel  för det parti de vill rösta på. Om de vill
avge  en  särskild   personröst  skall  de  göra  en
markering för den kandidat  som  de  helst  vill  se
vald.  Enligt  18  kap. 11 § tredje stycket vallagen
skall namn inte anses  som  obefintliga  på grund av
att de strukits från en valsedel som upptar namn. I
6  kap. 5 § andra stycket erinras om att det  av  18
kap.  11 § tredje stycket framgår att strykningar av
namn på en valsedel som upptar namn inte beaktas.
I proposition 1996/97:70 s. 119 anförs följande om
den  modell   för  personvalssystem  som  regeringen
föreslog.

Ett valsystem  med  ökat  personvalsinslag enligt
modellen  utgår  således alltjämt  från  ett  val
mellan  partier.  Det  nya  i  förslaget  är  att
väljarna  också  har  möjlighet  att  markera  en
kandidat,  inte  flera,   på   valsedeln.   Genom
markeringen   har  väljarna  avgett  en  särskild
personröst. Systemet  med  personröstning är inte
tvingande.  Det  står alltså väljarna  fritt  att
inte markera någon  kandidat  och i stället godta
partiets  ordning  av kandidaterna  eller  enbart
rösta med en partimarkerad valsedel.

Utskottet behandlade i  betänkande  1998/99:KU17  en
motion med yrkande om en utredning av att återinföra
möjligheterna  att stryka enskilda namn på valsedlar
i allmänna val. Motionen avstyrktes av utskottet med
hänvisning  till   att   resultatet   av  Rådet  för
utvärdering av 1998 års vals arbete borde avvaktas.

Inom  ramen  för uppföljning och utvärdering  inom
utskottets beredningsområde  har  utskottets  kansli
följt  upp och utvärderat 2002 års personval, bilaga
2  (2003/04:URD6).   Av  promemorian  framgår  bl.a.
följande.
I   förhållande  till  1998   års   val   minskade
personvalsdeltagandet  i  riksdagsvalet från ca 30 %
till 26 %, i kommunfullmäktigvalen  från  ca 35 till
31 % och i landstingsfullmäktigvalen från ca 29 till
25  %. Personvalsdeltagandet varierade stort  mellan
olika   valkretsar   och  olika  kommuner,  men  den
nedåtgående  trenden  gällde  i  så  gott  som  hela
landet.
Väljare  i  små  valkretsar  och  i  små  kommuner
personröstar  i större  utsträckning  än  väljare  i
stora valkretsar och stora kommuner. Andelen väljare
som personröstade  i  valkretsarnas  huvudorter  var
högre än förväntat. Manliga väljare personröstade  i
något  större  utsträckning  än  kvinnliga  väljare.
Någon  större  skillnad  mellan  olika åldersgrupper
förelåg  inte.  Vidare  visade  sig  utrikes   födda
väljare   personrösta   i   större  utsträckning  än
svenskfödda väljare.
Studeras  förändringarna  mellan   1998  och  2002
uppvisar  grupperna  högutbildade, storstadsbor  och
småföretagare  de  största  minskningarna.  De  enda
grupper där utvecklingen har gått i positiv riktning
är  bland  de allra äldsta  över  70  år  och  bland
utrikes   födda,   särskilt   bland   utomeuropeiska
invandrare;  det  statistiska underlaget är dock för
litet  för  att  ökningen   skall  vara  statistiskt
signifikant.  Det  klart  dominerande  skälet  bland
väljarna för att inte personrösta  är  otillräckliga
kunskaper    om    kandidaterna.   Ju   mer   aktivt
kandidaterna  bedriver   sina   personvalskampanjer,
desto fler personröster tenderar de att få.
Centerpartiet  hade  störst andel  personröstande.
Minst andel personröstande  bland  sina väljare hade
Socialdemokraterna   och   Folkpartiet  liberalerna.
Jämfört med personvalsdeltagandet i 1998 års val var
nedgången  också  särskilt stor  bland  Folkpartiets
väljare. Andra partiers  väljare som personröstade i
klart  mindre  utsträckning   2002   än   1998   var
Centerpartiet   och   Kristdemokraterna.  Minst  var
förändringarna     bland     Vänsterpartiets     och
Miljöpartiets väljare.
Andelen  av  de  valda  kandidaterna  som  klarade
personvalsspärren var totalt sett cirka en fjärdedel
i    riksdagsvalet,    knappt    en    femtedel    i
kommunfullmäktigvalen,  och  drygt  en  tredjedel  i
landstingsfullmäktigvalen.  Det  parti   med  störst
andel  personvalda kandidater var Centerpartiet;  av
de  centerpartistiska   riksdagsledamöterna  klarade
över  80 %  personvalsspärren.   Klart  lägst  andel
personvalda hade Socialdemokraterna.  Undersökningen
visar   att   partiernas   storlek   i  valmanskåren
samvarierar med andelen personvalda i  partierna; ju
fler  väljare som röstar på ett parti, desto  mindre
andel av  partiets  kandidater  tenderar  att  klara
personvalsspärren.  I  alla  partier  gäller att den
kandidatrangordning  som  inför  valet  gjordes   av
partiernas   nominerande   instanser   nästan   helt
överensstämde  med de slutligen valda; andelen valda
i  olika partier  som  inte  stod  på  valbar  plats
varierar  mellan  0,3  och  4,3  %.  De partier vars
kandidaturval  påverkades  relativt  sett   mest  av
personvalet    var   Miljöpartiet   de   gröna   och
Kristdemokraterna.          Minst         påverkades
Socialdemokraternas kandidaturval.
Sedan personvalsreformen infördes 1998 har andelen
kvinnor i riksdagen ökat något,  medan  den  i stort
sett    legat    still   i   kommunfullmäktige   och
landstingsfullmäktige.   Andelen   personröster   på
kvinnliga  och  manliga kandidater är klart lägre på
de  förra  än på de  senare  både  i  riksdagsvalet,
kommunfullmäktigvalen och landstingsfullmäktigvalen.
Satt i relation  till  andelen kvinnliga och manliga
kandidater försvinner dock  skillnaden i stort sett;
andelen   personröster   som  lagts   på   kvinnliga
kandidater är ungefär densamma som andelen kvinnliga
kandidater. Kvinnliga toppkandidater  visar sig inte
heller genomgående ha svårare att bli personvalda än
manliga toppkandidater. Jämfört med 1998 års val har
kvinnliga kandidater flyttat fram sina  positioner i
personvalet. Den åldersmässiga sammansättningen  har
inte   ändrats  nämnvärt  sedan  personvalsreformen.
Medelåldern  bland de personvalda skiljer sig knappt
alls från medelåldern bland samtliga valda, vare sig
i      riksdagen,      kommunfullmäktige       eller
landstingsfullmäktige.    Andelen    invandrare    i
riksdagen,           kommunfullmäktige           och
landstingsfullmäktige  har utvecklats positivt sedan
personvalsreformen.   I   vilken   utsträckning   de
personvalda har invandrarbakgrund  framgår dock inte
av de undersökningar som ligger till  grund för rap-
porten.  Både  personvalda som stod på valbar  plats
och de som inte  stod  på  valbar plats tenderar att
skriva  fler  egenmotioner  än   de  som  är  enbart
listvalda.   Till   viss   del  ställer  personvalda
ledamöter även fler frågor för  skriftliga  svar  än
enbart  listvalda.  Däremot  skiljer sig personvalda
och listvalda inte åt när det  gäller  profileringen
gentemot  det  egna  partiet. Med hänsyn tagen  till
andra  faktorer  som  kan   tänkas  ha  betydelse  i
sammanhanget   är  de  personvalda   varken   oftare
frånvarande vid  omröstningar  i  kammaren eller mer
benägna att avvika från partilinjen.
Beräkningar visar att en sänkning  från 8 till 5 %
skulle ha viss effekt på vilka kandidater  som  blir
valda,   men   det  rör  sig  inte  om  några  stora
förändringar. I  2002 års riksdagsval skulle antalet
personvalda som inte  stod  på  valbar plats ha ökat
från   10  till  22.  Givet  att  personrösterna   i
riksdagsvalet  hade fördelat sig på samma sätt som i
2002    års    riksdagsval     skulle     vid    ett
personvalsdeltagande på 50 % antalet personvalda som
inte  stod på valbar plats ha ökat från 10 till  25.
Vad   gäller    valkretsarnas    storlek   indikerar
valstatistiken från 2002 års riksdagsval att det var
svårare för kandidater att bli personvalda  i  stora
valkretsar än i små.

Utskottets ställningstagande


Systemet  med  möjligheten  för  väljarna  att  avge
särskild röst på person bygger på avvägningar mellan
partiernas    och    väljarnas    inflytande    över
rangordningen  av kandidater som partierna nominerat
till  valda församlingar  på  olika  nivåer.  Sådana
avvägningar   kommer   tydligt  till  uttryck  i  de
procentspärrar  som  införts   för   personval  till
riksdag, landstings- och kommunfullmäktige.

Vid  införandet  av detta system förutspåddes  att
mellan 30 och 50 % av  valmanskåren  skulle utnyttja
möjligheten  att  rösta  på  person  vid  val   till
riksdagen   (SOU   1993:21  s.  53).  Vid  val  till
kommunfullmäktige  förutspåddes  valdeltagandet  bli
högre,   på  sikt  mellan   50   och   70   %.   För
landstingsvalen  bedömdes  att  siffrorna  torde bli
lägre (s. 151 f.).
Efter 1998 års val, då systemet för första  gången
tillämpades  i  full  skala,  konstaterade Rådet för
utvärdering av 1998 års val att personvaldeltagandet
var  i  överensstämmelse med förväntningarna  såvitt
avsåg riksdagsvalet  medan  andelen personröstande i
valen till kommunfullmäktige  däremot  var  lägre än
förväntat (SOU 1999:136 s. 71).
På  utskottets  uppdrag har inom utskottets kansli
genomförts en utvärdering  av  personröstningen  vid
2002  års val. I förhållande till 1998 års val visar
det sålunda inhämtade underlaget att andelen väljare
som personröstat  minskat  ytterligare  i valen till
beslutande församlingar på samtliga nivåer  och  att
andelen  personröstande  även  i  riksdagsvalet  låg
under  de  förväntningar som fanns vid införandet av
personvalssystemet. Av underlaget framgår emellertid
också att andelen  personvalda  i  riksdagen  totalt
sett  inte  skiljer sig åt jämfört med 1998 års val.
Däremot  skedde   en   viss   minskning  av  antalet
personvalda i riksdagen som inför valet stod på icke
valbar  plats.  Härmed  avses  kandidater  som  inte
skulle  blivit valda i det gamla  systemet  och  som
kommit över personvalsspärren. Vidare framkommer det
att   andelen    personvalda    minskade   något   i
kommunfullmäktigvalen i förhållande  till  1998  års
val.
Mot  bakgrund  av  de  erfarenheter  som  hittills
föreligger  ser  utskottet det som naturligt med  en
fortsatt   bred   diskussion    kring    frågor   om
utformningen av personvalsinslaget i valsystemet. En
sådan  diskussion  har sin grund i frågan om  vilket
inflytande partierna  respektive  väljarna  skall ha
över  kandidaturvalet. Personvalsinslaget bör  också
diskuteras  med  hänsyn tagen till hur valsystemet i
stort skall vara utformat.  Regeringen har nu inlett
samtal  med  de  politiska  partierna   i  riksdagen
rörande en översyn av regeringsformen. Utskottet ser
det som en möjlighet att den kommande översynen, med
sitt samlande perspektiv, kan komma att rymma frågor
om  hur  personvalsinslaget  i valsystemet bör  vara
beskaffat.  Ett led i en sådan  översyn  kan  enligt
utskottet vara  att  -  på  sätt som utskottet låtit
göra - inhämta uppgifter om andra  valsystem och att
även  analysera  effekterna av sådana  system.   Mot
bakgrund av vad som  nu  har anförts anser utskottet
att det inte är påkallat att begära sådana initiativ
som    efterfrågas   i   motionerna    2002/03:K207,
2003/04:K205,       2002/03:K211,      2002/03:K231,
2002/03:K241 yrkandena 9 och 10, 2002/03:
K257  yrkande 4, 2002/03:K262  yrkandena  1  och  2,
2002/03:K282  yrkande  1,  2003/04:K290  yrkande  4,
2002/03:K337   yrkande   2   och   3,  2002/03:K344,
2003/04:K323, 2002/03:K368 yrkande 3,  2002/03:K369,
2002/03:K377  yrkande  1,  2002/03:K379 yrkande  19,
2003/04:K271 yrkande 20, 2002/03:
K424, 2003/04:K235 och 2003/04:K257.  Motionerna bör
därför avslås i här berörda delar.

Personval och kampanjbidrag


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
beredningen    av    ett   nyligen   framlagt
utredningsförslag   att    riksdagen   avslår
motioner   om   redovisning  av  parti-   och
kampanjfinansiering. Jämför reservation 2.

Motionerna


I  motion  2002/03:K257   av  Gustav  Fridolin  (mp)
föreslås att riksdagen begär  att  regeringen lägger
fram  förslag  till  lagstiftning om redovisning  av
parti-  och  personvalsfinansiering   (yrkande   1).
Motionären  anser  att regeringen bör lägga fram ett
förslag  på  ett  heltäckande   regelverk   för  att
förhindra  bidragsmissbruk  eller  andra finansiella
oegentligheter.

I  motion  2003/04:K214  av  Gustav Fridolin  (mp)
föreslås   att   riksdagen   begär  att   regeringen
återkommer  till riksdagen med  förslag  om  lämplig
lagstiftning  för att säkerställa att total öppenhet
alltid   råder   i    en    folkomröstning   rörande
finansieringen    av   olika   kampanjorganisationer
(yrkande 1).
I motion 2003/04:K221  av  Håkan  Larsson och Sven
Bergström    (båda   c)   föreslås   att   riksdagen
tillkännager för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen   anförs  om  ett  tydligt  regelverk   för
kampanjfinansiering  i samband med folkomröstningar.
Motionärerna anför bl.a.  att  det är allvarligt att
särintressen  hemlighåller  hur stora  resurser  man
satsar på ena sidan i en demokratisk  folkomröstning
på sätt som skedde i EMU-folkomröstningen.  De anser
att   det  behövs  ett  regelverk  för  öppenhet  på
området.  I  andra  länder,  exempelvis  USA,  finns
tydliga  regler  för  hur  ekonomiska  bidrag  måste
redovisas  i  samband med politiska kampanjer. Helst
hade   motionärerna    sett    att   öppenheten   om
kampanjmedlen   hade   kunnat   åstadkommas    genom
frivilliga  överenskommelser  och  en  allmänt öppen
attityd.  Erfarenheterna  från  årets folkomröstning
visar  dock  tyvärr att detta inte  är  möjligt.  En
lagstiftning om öppenhet när det gäller finansiering
av kampanjorganisationer  inför en folkomröstning är
uppenbarligen nödvändig.
I motion 2003/04:K329 av  Gustav  Fridolin och Ulf
Holm  (båda  mp)  föreslås att riksdagen  begär  att
regeringen tillsätter  en  utredning  med  syfte att
kartlägga  statliga  bolags  pengar  till  politiska
kampanjer.  Enligt motionen vore det intressant  att
inte bara veta  hur mycket av statliga bolags pengar
som användes till  EMU-kampanjen, utan hur mycket av
de statliga bolagens ekonomiska resurser via Svenskt
Näringsliv   som  går  till   politiska   kampanjer.
Riksdagen borde  hos  regeringen begära en utredning
om detta.
I motion 2003/04:K403  av  Britta Leijon och Sonja
Fransson    (båda   s)   föreslås   att    riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i
motionen  anförs om att tydliggöra pengars  inverkan
på  val och  folkomröstningar  (yrkande  1).  Enligt
motionen  måste frågeställningen om pengars inverkan
på   val   diskuteras   mer   långtgående   än   vad
hittillsvarande  utredningar  kommer att ge underlag
för.  Helt  klart är, enligt motionärerna,  att  det
måste ställas  upp  regler  som garanterar väljarnas
insyn.  Därutöver  måste  utredas   om   det   finns
anledning  att  ställa  upp regler som begränsar den
finansiella styrkans påverkan på valen.
I motion 2003/04:K403 av  Britta  Leijon och Sonja
Fransson    (båda    s)   föreslås   att   riksdagen
tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen  anförs om en öppen redovisning av partiers
och  personvalskampanjers   ekonomiska   resurser  i
allmänna  val  och folkomröstningar, både nationellt
och lokalt (yrkande  2).  I  motionen  anförs att de
hittillsvarande    överenskommelserna    har   varit
viktiga, men otillräckliga. I Sverige finns  det för
närvarande  långt  mer  än  hundra partier, och bara
riksdagspartierna har ingått  överenskommelser om en
öppen redovisning. Översynen om  pengars inverkan på
val  måste enligt motionärernas uppfattning  omfatta
både allmänna  val  och  folkomröstningar  på  såväl
nationell  som lokal nivå. Vidare anser motionärerna
att det måste  ställas  upp  regler  som  garanterar
väljarnas  insyn.  Därutöver  måste  utredas om  det
finns anledning att ställa upp regler  som begränsar
den finansiella styrkans påverkan på valen.

Bakgrund


Rådet för utvärdering av 1998 års val överlämnade  i
november  1999  delbetänkandet  Personval  1998 - En
utvärdering      av      personvalsreformen     till
Justitiedepartementet.  När  det  gäller  frågan  om
kampanjfinansiering skriver rådet bl.a.:

Mellan 10 och 20 procent  av  kandidaterna  i val
till  riksdagen  och  kommunfullmäktige bedöms ha
bedrivit någon form av  personvalskampanj  i 1998
års  valrörelse.  Valrörelsen  kom  dock inte att
präglas   nämnvärt   av   personvalet.  Flertalet
kampanjer bedrevs med små ekonomiska  resurser. I
riksdagsvalet   stannade  kostnaden  i  över   80
procent av fallen  på  25  000  kr eller lägre. I
valet  till  kommunfullmäktige kostade  flertalet
kampanjer mindre  än  5  000  kr.  Den vanligaste
finansieringskällan  var  bidrag  från  den  egna
partiorganisationen och därnäst egna medel. Några
fall av otillbörlig kampanjfinansiering  har inte
uppdagats  och  det finns inget som tyder på  att
ovidkommande  ekonomiska   faktorer  inverkat  på
valresultatet. Enligt rådets bedömning är det för
personvalssystemets framtida  legitimitet viktigt
att    otillbörlig    kampanjfinansiering    inte
förekommer. Härvidlag har  partier  och  enskilda
kandidater ett stort ansvar.

Rådet  anser  att  öppenhet och frivillighet  i
frågor kring finansiering  är ett bättre sätt att
motverka   avarter   på  området   än   tvingande
reglering.       Därför       föreslås        att
riksdagsledamöterna  får  möjlighet  att redovisa
finansiering   av   personvalskampanjer   i   ett
offentligt register. En ordning som bedöms  kunna
bli mönsterbildande för de kommunala valen.

I  april  2000  träffades  en överenskommelse mellan
riksdagspartierna om att redovisningen av partiernas
intäkter skall vara så öppen  som  möjligt.  Det  är
enligt överenskommelsen rimligt att väljarna vet hur
partierna   finansierar   sin  verksamhet  samt  hur
enskilda      kandidater      finansierar       sina
personkampanjer.      Överenskommelsen      omfattar
partiernas   centrala  verksamhet,  men  lokala  och
regionala  organisationer   samt  sidoorganisationer
uppmanas att följa densamma.  Beträffande ekonomiskt
stöd från juridiska personer skall  belopp  och namn
redovisas.   När   det  gäller  stöd  från  enskilda
redovisas   det   totala   beloppet   samt   antalet
bidragsgivare.   Överenskommelsen    omfattar    all
verksamhet,  även  sådan  som  bedrivs  i stiftelse-
eller   bolagsform   eller   annan   form   och  som
kontrolleras  av  partiet.  Partiernas bokslut skall
utformas  på  sådant  sätt  att det  så  enkelt  som
möjligt går att utläsa hur verksamheten finansieras.
Enskilda kandidater i allmänna  val  förväntas lämna
motsvarande redovisning. Även indirekt stöd, t.ex. i
form   av   stödannonsering,   subventionering    av
annonskostnader  och  personella  resurser, skall så
långt  möjligt  redovisas.  Partiernas   fastställda
bokslut  skall  finnas  tillgängliga  för  alla  som
önskar ta del av dem. Partiernas ekonomichefer eller
motsvarande      skall      utveckla      gemensamma
redovisningsformer som gör det möjligt att  uppfylla
ovanstående överenskommelse.

Utskottet  behandlade  i  betänkande  2000/01:KU17
motioner i vilka frågan om kampanjbidrag  i  samband
med  personval  togs  upp. Utskottet gjorde följande
bedömning. Rådet för utvärdering  av  1998  års  val
anser  att  öppenhet och frivillighet i frågor kring
finansiering är ett bättre sätt att motverka avarter
på området än  tvingande  reglering. Därför föreslår
rådet  att  riksdagsledamöterna  får  möjlighet  att
redovisa finansiering  av  personvalskampanjer i ett
offentligt register. Enligt  den överenskommelse som
träffats     mellan     riksdagspartierna      skall
redovisningen  av  partiernas intäkter vara så öppen
som möjligt. Överenskommelsen gäller både partiernas
och enskilda kandidaters verksamhet. Utskottet anser
att motionerna härigenom får anses tillgodosedda och
avstyrks.
I betänkande 2001/02:KU8  avstyrkte  utskottet  en
motion     i     frågan     om    finansiering    av
personvalskampanjer med hänvisning  till att frågan,
enligt  vad utskottet hade inhämtat, skulle  beredas
vidare inom  Regeringskansliet och att resultatet av
denna beredning borde avvaktas.
Regeringen har genom beslut den 19 juni 2003 (dir.
2002:83) gett  en  särskild  utredare  i uppdrag att
överväga  hur  man  kan  åstadkomma insyn i  hur  de
politiska   partierna  finansierar   sin   politiska
verksamhet och  hur  de  personer som driver en s.k.
personvalskampanj (valkandidater)  finansierar  sina
kampanjer.  Uppdraget  avser  såväl rikstäckande som
lokala   -  exempelvis  kommunala  -   partier   och
kampanjer.  Även  frågan  om insyn i lämnat indirekt
stöd   i   form   av   exempelvis   stödannonsering,
subventionering  av  annonskostnader och  personella
resurser  omfattas av uppdraget.  Utgångspunkten  är
att allmänhetens  insyn  i  politiska  partiers  och
valkandidaters  intäkter skall öka. De lösningar som
använts     i     riksdagspartiernas      frivilliga
överenskommelse  angående  redovisning av partiernas
intäkter bör beaktas. Utredaren  skall  redovisa och
utvärdera    hur    riksdagspartiernas    frivilliga
överenskommelse har fungerat i praktiken samt  vilka
internationella erfarenheter som finns inom området.
Utredaren   skall   vidare   följa   hur  frågan  om
offentlighet  för  intäkter  hanteras i samband  med
2002 års val. Om utredaren finner  det befogat skall
lämpliga  åtgärder  föreslås.  Dessa  kan   avse  en
utveckling  av  de  frivilliga  insatserna, men även
åtgärder från det allmännas sida.  Åtgärder  för att
stimulera  partier som inte är part i den frivilliga
överenskommelsen   att   verka  i  dess  anda  skall
särskilt övervägas. Utredaren skall på lämpligt sätt
informera riksdagspartierna  om sitt arbete och även
inhämta partiernas synpunkter på kommande förslag.
I betänkande 2002/03:KU26 avstyrkte  utskottet  en
motion   om   tillkännagivande   för  regeringen  om
tilläggsdirektiv  till Utredningen  om  offentlighet
för  partiers  och  kandidaters   intäkter  angående
partibidrag   från   fackligt   anslutna   personer.
Utskottets förslag föranledde en reservation (m, fp,
kd,  c  och  mp).  Vid  behandlingen av  betänkandet
biföll    riksdagen    reservationen    (prot.    nr
2002/03:67). Genom beslut  den  22  maj  2003  (dir.
2002:83) har regeringen förtydligat uppdraget på  så
sätt  att det anges omfatta partier och kampanjer på
alla nivåer  och med alla typer av stöd, alltså även
stöd  från  juridiska   personer,   t.ex.   fackliga
organisationer.
Utredningen,  som  antagit  namnet Utredningen  om
offentlighet   för   partiers   och   valkandidaters
intäkter, föreslår i betänkandet Allmänhetens  insyn
i partiers och valkandidaters intäkter (SOU 2004:22)
att  allmänhetens insyn i hur de politiska partierna
finansierar   sin   politiska   verksamhet  och  hur
valkandidaterna  finansierar  sina  kampanjer  skall
säkerställas     genom    en    författningsreglerad
redovisningsskyldighet.     Redovisningsskyldigheten
skall gälla dels partier som  har mandat i riksdagen
eller     i     landstingsfullmäktige    eller     i
kommunfullmäktige  eller  i  Europaparlamentet, dels
valkandidater som har blivit utsedda  till ledamöter
eller ersättare vid det senaste valet till riksdagen
eller   till   landstingsfullmäktige   eller    till
kommunfullmäktige  eller  har  blivit  utsedda  till
företrädare  eller  ersättare  vid det senaste valet
till Europaparlamentet.
Redovisningsskyldigheten   skall    omfatta   alla
intäkter, dvs. både direkt och indirekt  stöd,  dock
inte  sedvanligt  frivilligt  arbete  och sedvanliga
gratistjänster. Värdet av varje bidrag och namnet på
givaren  skall  redovisas särskilt om värdet  uppgår
till minst 20 000  kr. Namnet på en privatperson får
dock inte uppges utan dennes uttryckliga samtycke om
värdet av det bidrag personen lämnat är mindre än 20
000 kr. Vidare skall  den  totala  summan av anonyma
bidrag  anges och varje enskilt anonymt  bidrag  som
uppgår till minst 20 000 kr.
Partierna  centralt,  regionalt  och  lokalt  samt
valda  kandidater  och  ersättare  skall alltefter i
vilken  vald  församling de tagit plats  lämna  sina
redovisningar till  respektive församling, dvs. till
riksdagen,         landstingsfullmäktige         och
kommunfullmäktige  för   att   dessa   skall   hålla
redovisningarna    offentligen    tillgängliga.   De
uppgifter som lämnas i redovisningarna får behandlas
helt   eller   delvis  automatiserat  för   att   ge
allmänheten en samlad  information  om hur partierna
och kandidaterna finansieras.
Partiernas  och kandidaternas redovisningar  skall
innehålla en förklaring  om  att  de  inte  har haft
andra  intäkter  än de som uppgivits. Någon sanktion
har inte föreslagits.  Utredningen  föreslår  vidare
att  statligt  stöd inte skall få beviljas ett parti
som  underlåter  att   offentligen   redovisa   sina
intäkter.

Utskottets ställningstagande


Enligt   utskottets   mening  är  det  en  angelägen
genomlysning  som nu redovisats  av  Utredningen  om
offentlighet   för   partiers   och   valkandidaters
intäkter. Utskottet  vill  i  likhet med utredningen
understryka  vikten  av  öppenhet   och   insyn  för
allmänheten   när  det  gäller  partiernas intäkter.
Utredningsbetänkandet  kan  antas  bli  föremål  för
remissbehandling och därigenom bidra  till en debatt
på området. Mot den bakgrunden bör enligt utskottets
mening    remisshanteringen    och   den   fortsatta
beredningen    av   frågan   avvaktas.    Motionerna
2002/03:K257  yrkande  1,  2003/04:K214  yrkande  1,
2003/04:K221,    2003/04:K329    och    2003/04:K403
yrkandena 1 och 2 avstyrks följaktligen.


Informationsinsatser avseende
valsystemet


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår   med   hänvisning   till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår   motioner   om   informationsinsatser
avseende valsystemet.

Motionerna


I  motion 2002/03:K219 av Cecilia  Nilsson  Wigström
(fp)   föreslås   att   riksdagen  tillkännager  för
regeringen som sin mening  vad  i motionen anförs om
att  medborgarinformationen  om  valsystemet   måste
förbättras  till  nästa val. I motionen anförs bl.a.
att den information  som  skickades ut till väljarna
om  hur  valet  går  till  var alldeles  för  dålig.
Tillsammans med röstkortet kom  en  kort text om var
och när man kunde rösta. Personvalet berördes mycket
knapphändigt.

I  motion  2002/03:K337  av Birgitta Carlsson  och
Margareta Andersson (båda c)  föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om  att  till  nästa val tydligare
informera  väljarna  om  vikten  av att  kryssa  den
kandidat  som de vill ha överst på  listan  (yrkande
1).
I motion  2002/03:K368  av  Owe  Hellberg och Sten
Lundström    (båda   v)   föreslås   att   riksdagen
tillkännager för  regeringen  som  sin  mening vad i
motionen    anförs   om   behovet   av   förtydligad
information om  personvalet  (yrkande 2). I motionen
anförs  att många medborgare tror  att  en  valsedel
utan personkryss är en röst på den personordning som
valsedeln  visar,  något som bekräftats i samtal med
åtskilliga väljare i  och  efter  årets  val. Om det
beror på bristande information ifrån Valmyndighetens
sida   eller   avsaknad   av  sådan  information  på
röstkortet, är svårt att värdera.  För  att  undvika
detta     missförstånd    bör    informationen    om
personvalssystemet   förtydligas.   Detta   bör  ges
regeringen till känna.

Bakgrund


Enligt 1 kap. 15 § andra stycket vallagen skall  den
centrala  valmyndigheten  informera  allmänheten  om
när,  var  och hur man skall rösta samt om vad som i
övrigt gäller  för  valet.  I rapporten Erfarenheter
från  valen  den  15  september  2002  (2003:1)  har
valmyndigheten  beskrivit  informationen   till   de
röstberättigade   inför  2002  års  val.  Där  anges
följande.

Valmyndighetens      informationsinsatser     har
innefattat  dels  allmän  information  till  alla
väljare,  dels  information   riktad  till  vissa
väljargrupper.

Målsättningen var att nå ut med  information om
när,   var   och   hur   man   röstar  till  alla
röstberättigade. Ingen skulle behöva  avstå  från
att  rösta  på  grund av att han/hon inte vet hur
det  går  till.  För  strategisk  rådgivning  och
produktion av informationsmaterial  valdes  efter
upphandling   en   reklambyrå  som  arbetade  med
uppdraget    från    mars     till     september.
Informationsåtgärderna  har fått allmän spridning
i stort sett under tiden  den 10 augusti - den 15
september.
Samtliga   väljare   fick  ett   röstkort   med
information om var de röstar  och hur de tekniskt
röstar. Via TV- och radioreklam spreds budskap om
att ytterligare information fanns  på vår hemsida
och  också  kunde  fås  genom det 020-nummer  som
öppnades  redan i april. All  tryckt  information
fanns att tillgå på Valmyndighetens hemsida.
En broschyr  med  grundläggande  information om
valet,  "Bra att veta om valet ", togs  fram  och
översattes  till  13  olika  språk.  Förutom  den
distribution    som   skedde   genom   kommunerna
(invandrarbyråer,      demokratiprojekt     m.m.)
medverkade Valmyndigheten  vid ett antal "events"
som  Tensta  marknad  m.fl.  och  hade  också  en
bilburen turné med "ambassadörer  " som delade ut
broschyren i invandrartäta områden  i  Stockholm,
Göteborg   och   Malmö.   Den   fanns   också   i
broschyrställ  på  SF-biografer och sändes ut med
skolvalsmaterialet för  att  också komma ungdomar
till del. Broschyren fanns inläst  på kassett och
distribuerades  på detta medium till  ca  15  000
synskadade. Vidare  "översattes  " samma broschyr
till Lättläst och distribuerades genom Stiftelsen
Lättläst till ca
4 500 adresser.
Alla      förstagångsväljare      fick      ett
direktadresserat  vykort med påminnelse om att de
hade rätt att rösta för första gången.
Dessutom producerades  särskild information för
utlandssvenskar om bl.a. de nya möjligheterna att
brevrösta från hela världen.
På  grund av att den ordinarie  personalen  vid
valet 1998  var hårt pressad av telefonsamtal och
e-post  från  allmänheten  öppnades  redan  under
april   månad   ett   särskilt   020-nummer   för
valfrågor. Valmyndigheten  anställde tre personer
för att enbart svara på telefon  och  e-post. Den
förstärkningen  visade sig dock vara långt  ifrån
tillräcklig.    Antalet     telefonsamtal    till
020-numret som nådde fram till  någon  person  på
myndigheten  eller  till telefonsvarare var under
de  tre mest hektiska  månaderna  drygt  41  000.
Belastningen under de sista tre veckorna var dock
sådan  att  alla  samtal  inte  kunde nå vare sig
handläggare eller telefonsvarare. Då var ändå all
personal  på  myndigheten som inte  oundgängligen
måste ta sig an  andra  uppgifter engagerad i att
svara i telefon. Telefontiden  utsträcktes  också
till   klockan  22.00  under  vardagar.  Det  var
begäran   om  nytt  röstkort  som  var  den  helt
dominerande frågan.
Även e-posten  var  så  omfattande att det inte
var möjligt att besvara allt  som  kom  in  under
samma dag. E-brev som innehöll frågor om när, var
och  hur  man kunde rösta och begäran om röstkort
prioriterades.
Även hemsidan  var  välbesökt  med,  förutom en
extrem  toppbelastning  med  57  miljoner träffar
under valnatten, kraftiga toppar när  uppgifterna
om röstningslokaler och protokoll över resultaten
blev tillgängliga.
Valmyndigheten har låtit utföra en traditionell
utvärdering  (Market  Watch)  av TV-reklamen  som
sammanfattningsvis redovisade att  ca  56  % hade
sett TV-spottarna (bland ungdomar under 25 år  ca
75  %) och att intervjupersonerna till 95 % bland
de äldre  och  89  %  bland de yngre känt sig väl
informerade om valet.
Valmyndigheten kommer vid kommande val givetvis
att avsätta ytterligare  resurser för att besvara
telefon  och  e-post. Eventuellt  kan  tjänsterna
komma att upphandlas  hos  något företag med s.k.
callcenterverksamhet där möjlighet bör skapas att
särskilja  samtalen om nya röstkort  och  enklare
förfrågningar    om    vallokal   från   de   mer
komplicerade frågorna som  myndigheten  i  första
hand själv bör svara på.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se  över
bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till  en
helt   ny   vallag.   Lagen   skall   innehålla   de
grundläggande     reglerna     om    valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter  skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall   redovisa  sitt  arbete  i  ett  eller  flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.


Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet  av  det  arbete  som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:K219, 2002/03:
K337 yrkande 1 och 2002/03:K368 yrkande 2 bör därför
avslås.


Gemensamma valsedlar


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår  en motion om införande av  gemensamma
valsedlar för olika partier.

Motionen


I  motion   2002/03:K223  av  Barbro  Feltzing  (mp)
föreslås att  riksdagen  tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om en utredning
om  gemensamma  valsedlar  för  de  olika  partierna
(yrkande 1), om att gemensamma  valsedlar  bör delas
ut  inne i vallokalen (yrkande 2) samt om gemensamma
valsedlars   betydelse   för   miljön  och  minskade
utgifter för staten (yrkande 3).  Motionären påpekar
bl.a.  att  det  för varje val framställs  en  mängd
valsedlar.  Vid varje  val  används  så  mycket  som
600-650  miljoner   valsedlar.   För  att  nedbringa
antalet valsedlar bör det därför utformas gemensamma
valsedlar  på  vilka samtliga riksdagspartiers  namn
och partikandidatlistor  finns  angivna.  Övriga nya
partier som söker komma in i riksdagen bör finnas på
en gemensam valsedel. Detsamma bör gälla för kommun-
och landstingsval. Intill varje partibeteckning  och
kandidatnamn  skall  det  kunna  finnas  utrymme för
väljaren  att  göra  en  markering.  Valsedeln   bör
tillverkas  i ett exemplar för varje person med rätt
att   välja.  Dessa   gemensamma   valsedlar   skall
tillhandahållas  och  finnas  inne  i vallokalen och
delas ut där till den enskilde väljaren.


Bakgrund


I   6   kap.  vallagen  behandlas  bl.a.  valsedlars
utformning  och  innehåll  samt  hur valsedlar skall
beställas och hur de hålls till handa.

Den  centrala  valmyndigheten  skall  enligt  1  §
tillhandahålla de valsedlar som skall  användas  vid
val.  På  en valsedel skall det enligt 3 § finnas en
partibeteckning.  En valsedel bör dessutom innehålla
namn    på   en   eller   flera    kandidater,    en
valkretsbeteckning  som  visar  för  vilken valkrets
valsedeln är avsedd, en valbeteckning  som visar för
vilket val valsedeln gäller och uppgift om det parti
som   valsedeln  gäller  för  har  registrerat   sin
partibeteckning och anmält kandidater.
Enligt  7  § förser den centrala valmyndigheten på
beställning varje parti med valsedlar till det antal
partiet önskar.  Staten  ansvarar  enligt  8  §  för
kostnaden för valsedlar till ett antal som motsvarar
tre  gånger  antalet  personer  som  har  rösträtt i
valkretsen för ett parti som deltar i riksdagsvalet,
om partiet vid detta val får eller vid något  av  de
två  senaste  riksdagsvalen  har  fått mer än 1 % av
rösterna i hela landet. Detta gäller också ett parti
som, utan att ha uppnått den angivna röstandelen, är
eller genom valet blir representerat i riksdagen.
Enligt  9  §  svarar  staten  för  kostnaden   för
valsedlar  till  ett  antal som motsvarar tre gånger
antalet personer som har  rösträtt  i  valet för ett
parti  som  deltar  i  val  till  landstings-  eller
kommunfullmäktige, om partiet är eller  genom  valet
blir representerat i fullmäktige.
Utskottet  behandlade  i betänkandena 1998/99:KU17
och 2000/01:KU7 motioner med yrkanden liknande de nu
aktuella. Utskottet gjorde  då  följande  bedömning.
Även små förändringar av bestämmelserna om  röstning
och val kan skapa osäkerhet bland väljarna med  risk
för minskat valdeltagande som följd. Valsedlarna  är
också  den valinformation som lär läsas flitigast av
väljarna.  Utskottet  anser att gemensamma valsedlar
skulle kunna bli svåröverskådliga  och  kanske också
medföra  vissa  praktiska  problem. Några vinster  i
praktiskt  hänseende skulle inte  heller  gemensamma
valsedlar ge.  Utskottet, som inte ville föreslå att
gemensamma valsedlar införs, avstyrkte motionen.
I  betänkande 2001/02:KU8  vidhöll  utskottet  sin
tidigare  bedömning  och  avstyrkte  en  motion  med
yrkanden  liknande  de  nu  aktuella. Därvid anförde
utskottet  vidare  att  valsedlarna   också  är  den
valinformation som lär läsas flitigast  av väljarna.
Utskottet  uttalade  även  att  gemensamma valsedlar
skulle kunna bli svåröverskådliga  och  kanske också
medföra    vissa    praktiska   problem.   Slutligen
förklarade utskottet  att  gemensamma valsedlar inte
heller   skulle   ge  några  vinster   i   praktiskt
hänseende.

2003 års vallagskommitté  (Ju 2003:03) skall se över
bestämmelserna i vallagen och  lämna förslag till en
helt   ny   vallag.   Lagen   skall   innehålla   de
grundläggande     reglerna     om    valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter  skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall   redovisa  sitt  arbete  i  ett  eller  flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.


Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet  av  det  arbete  som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas.  Motion  2002/03:K223  yrkandena  1-3  bör
därför avslås.


Ångerröstning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår  motioner om inskränkningar  i  rätten
till ångerröstning.

Motionerna


I motion  2002/03:K224  av  Ulla  Löfgren  och Anita
Sidén   (båda   m)   föreslås   dels  att  riksdagen
tillkännager  för regeringen som sin  mening  vad  i
motionen anförs  om  att ångerröstningen avbryts två
timmar före vallokalens stängning (yrkande 1),  dels
att riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att röstande vid
särskilda röstmottagningsställen  inte skall ha rätt
att ångerrösta (yrkande 2). I motionen  anförs bl.a.
att det är ett synnerligen litet antal människor som
utnyttjar     möjligheten     till    ångerröstning.
Motionärerna   anser  att  det  vore   rimligt   att
ångerröstningen avslutas två timmar före vallokalens
stängning. Detta  skulle  innebära att rösträkningen
omedelbart  skulle  kunna  påbörjas  när  vallokalen
stänger.  Förutom  att  detta  skulle   ge  snabbare
valresultat,  vore  det en åtgärd för att underlätta
rekryteringen av valdeputerade.  Motionärerna  anser
att det är helt orimligt att man, som fallet ofta är
i  dag,  skall  behöva räkna röster till långt efter
midnatt. När det  gäller  rätten  för dem som röstat
vid de särskilda röstmottagningsställena att gå till
sin  vallokal och ångra sig, anser motionärerna  att
detta  är starkt orättvist gentemot dem som röstar i
vallokalen.  Den  person  som  går  till  vallokalen
klockan  08.00  på  valdagens morgon och röstar  har
ingen möjlighet att ångerrösta.  Det har däremot den
som  går  till  en  särskild  vallokal   inom  samma
valdistrikt klockan 17.00. Rätten att ångerrösta för
den som röstat vid särskilt röstmottagningsställe på
valdagen bör därför upphöra.

I  motion  2002/03:K266  av  Sinikka  Bohlin   (s)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad   i   motionen   anförs   om
poströstning. Motionären vänder sig mot bestämmelsen
om att den som  poströstar  skall  ha  möjlighet att
ångra  sig och ta tillbaka sin poströst på  valdagen
och rösta  på  nytt. Enligt motionen vore det bättre
och enklare att lagd röst gäller.

Bakgrund


Enligt 15 kap. 15  §  första  stycket vallagen skall
väljare kunna rösta i sin val-
lokal  även  om  de  röstat  i annan  röstningslokal
(ångerrösta).

1993    års    vallagskommitté    föreslog     att
ångerröstningen  skulle  begränsas till kl. 17.00 på
valdagen (SOU 1994:30). I  proposition 1996/97:70 Ny
vallag valde emellertid regeringen  att  inte  lägga
fram     något    förslag    om    begränsning    av
ångerröstningen. Därvid anfördes bl.a. följande.

Det finns  många olika sätt att förtidsrösta. Man
kan t.ex. poströsta,  rösta  på utlandsmyndighet,
institutionsrösta eller brevrösta.  Att  väljarna
förtidsröstat på något av dessa sätt hindrar inte
att de röstar i vallokalen på valdagen. I så fall
gäller den röst som lämnats i vallokalen. Väljare
som   förtidsröstat   eller   som  poströstat  på
valdagen har alltså möjlighet att  ändra sitt val
genom att rösta även i vallokalen.

Att  väljarna  på detta sätt har möjlighet  att
ångerrösta  får  bl.a.   den   konsekvensen   att
poströsterna som skickas ut till vallokalerna för
preliminär   räkning   inte   kan  läggas  ner  i
valurnorna  förrän  man  med  säkerhet   vet  att
väljaren inte kommer att rösta i vallokalen, dvs.
först när vallokalen stängts för röstning.  Under
valdagen   kan  poströsterna  förhandsgranskas  i
vallokalen  om   det   inte   stör  den  pågående
röstningen där.
Möjligheten  att  förhandsgranska  poströsterna
innebär   att  valförrättarna,   om   de   hunnit
förhandsgranska  samtliga  poströster,  kan lägga
ner  de  preliminärt godkända rösterna i valurnan
så snart röstningen  avslutats  i vallokalen. Har
de  inte  förhandsgranskats  under  valdagen  får
denna  granskning  ske  efter  det att röstningen
avslutats.  Först  när  samtliga röster  i  valet
lagts  ner  i  valurnan  får   denna  öppnas  och
valkuverten    tas   ur   och   den   preliminära
rösträkningen inledas.  Ångerröstningen  och  den
administrativa omgång som den medför kan beräknas
försena   den   preliminära   sammanräkningen   i
vallokalen  med mellan 30 och 60 minuter. Det kan
därför ifrågasättas  om  inte ångerröstningen bör
begränsas.
1993  års  vallagskommitté   stannade  för  att
ångerröstningen skulle begränsas  till  kl. 17.00
på    valdagen.   Förtidsrösterna   kunde   efter
granskning   få   läggas  i  valurnorna  för  att
räkningen av röster  skulle  vidta omedelbart när
vallokalen    stängs.    Nomineringsrätts-    och
valkretskommittén lämnade inget eget förslag, men
framhöll ändå vikten av att sammanräkningen kunde
ske   snabbt  och  påpekade  att   reglerna   med
personröstning  krävde att sammanräkningen skulle
göras så enkel och snabb som möjligt.
En   utgångspunkt   vid   bedömningen   av   om
ångerröstningen    skall    begränsas    är   att
valförfarandet måste göras så enkelt som möjligt.
Förtroendet     för    systemet    måste    kunna
upprätthållas och  systemet  vara så utformat att
risken för överklaganden minimeras. Förslaget att
begränsa ångerröstningen medför  i och för sig en
möjlighet    till   att   förkorta   tiden    för
sammanräkningen.  Emellertid  är  det tveksamt om
fördelarna  med en begränsning leder  till  några
egentliga tidsvinster.  I  stället  kan  en sådan
ordning    förväntas   öka   förvirringen   kring
röstningen och  risken  för  misstag är påtaglig.
Behovet av en snabbare sammanräkning  är  inte av
sådan styrka att det uppväger de nackdelar som en
begränsning av förtidsröstningen innebär. Det kan
av  principiella  skäl  inte heller komma i fråga
att  slopa  möjligheten att  rösta  på  valdagen.
Regeringen  anser   därför  att  det  i  den  nya
vallagen inte bör införas  någon  begränsning  av
rätten att ångerrösta.
En   möjlighet  att  påskynda  den  preliminära
sammanräkningen  får  genomföras  på  annat sätt.
Reglerna om kontroll av förtidsrösterna bör kunna
utformas  så  att  granskningen  skall ske  under
valdagen.  Givetvis måste beaktas att  röstningen
skall kunna  genomföras.  Det bör emellertid i de
allra   flesta   fall   vara   möjligt   att   ha
granskningen   färdig  då  röstningen   avslutas.
Tidsförlusten motsvarar  då  den  tid det tar att
lägga  i valkuverten i valurnorna. Förslaget  har
därför utformats  för  att  understryka vikten av
att  granskning  av  förtidsröster   sker   under
valdagen.

2003  års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se över
bestämmelserna  i vallagen och lämna förslag till en
helt   ny   vallag.   Lagen   skall   innehålla   de
grundläggande    reglerna     om     valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter  skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall   redovisa  sitt  arbete  i  ett  eller  flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.


Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet  av  det  arbete  som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:K224 yrkandena
1 och 2 och 2002/03:K266 bör därför avslås.


Rösträtt


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  med hänvisning till sin
tidigare bedömning motioner  om  sänkning  av
rösträttsåldern.  Vidare  föreslår  utskottet
med hänvisning till nu inledda samtal  om  en
översyn   av  regeringsformen  att  riksdagen
avslår motioner  om  rösträtt vid riksdagsval
för  andra  än  svenska  medborgare  samt  om
utvidgad rösträtt för utlänningar  vid  andra
val. Jämför reservationerna 3-7.

Motionerna


I motion 2002/03:K225 av Maria Larsson (kd) föreslås
att  riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att knyta rätten att
rösta  till  det  år  man  fyller 18 år. Yrkanden av
samma  innebörd återfinns i motionerna  2002/03:K241
av Maud Olofsson m.fl. (c) (yrkande 3), 2002/03:K276
av Rossanna  Valeria  D  m.fl.  (v), 2002/03:K319 av
Mikael Oscarsson (kd) (delvis), 2002/03:K331 av Anna
Ludvigsson    och   Johan   Löfstrand   (båda    s),
2002/03:K:368 av  Owe  Hellberg  och  Sten Lundström
(båda v) (yrkande 1), 2003/04:K234 av Marie Wahlgren
m.fl.  (fp),  2003/04:K397 av Ingvar Svensson  m.fl.
(kd) samt 2003/04:Kr361  av  Helena  Höij m.fl. (kd)
(yrkande 10).

I  motion  2002/03:K382  av  Lars  Ångström   (mp)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad  i  motionen  anförs om att sänka
rösträttsåldern till 16 år. I motion 2002/03:K258 av
Peter  Eriksson  m.fl. (mp) föreslås  att  riksdagen
begär  att  regeringen   lägger  fram  förslag  till
ändringar   i   relevant   lagstiftning    så    att
rösträttsåldern  sänks  till  16  år  för  val  till
riksdag,   kommun-   och  landstingsfullmäktige  och
Europaparlamentet samt för folkomröstningar (yrkande
1). Vidare yrkas att riksdagen  begär att regeringen
lägger  fram  förslag  till  ändringar   i  relevant
lagstiftning  så att rösträtten kan infalla  det  år
man uppnått bestämd  ålder,  inte,  som  i  dag, den
enskildes  ålder  på valdagen (yrkande 2). Slutligen
yrkas att riksdagen  tillkännager för regeringen som
sin   mening   behovet   av   en   utredning   kring
åldersgränser vid val om de  nyss  nämnda  yrkandena
inte  vinner  gehör (yrkande 5 delvis). Yrkanden  av
samma innebörd  återfinns  i  motion 2002/03:K340 av
Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson (båda v)
(yrkandena  1 och 2). I motion 2003/04:K274  av  Åsa
Torstensson och  Claes  Västerteg  (båda c) föreslås
att  riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen anförs om att överväga
införandet av 16 år som  rösträttsålder  i  allmänna
val. I motion 2003/04:K414 av Kerstin Lundgren m.fl.
(c)  föreslås  att  riksdagen  begär  att regeringen
lägger  fram  förslag  till  ändringar  av lagen  om
folkomröstningar     och    lagen    om    kommunala
folkomröstningar  i  enlighet  med  vad  i  motionen
anförs.  Enligt  motionen   bör  ändringar  göras  i
folkomröstningslagarna för att åtminstone möjliggöra
för såväl kommuner och landsting  som  riksdag att i
särskild  ordning fatta beslut om att vidga  kretsen
röstberättigade  vid  folkomröstning  till  dem  som
senast  på  valdagen fyller 16 år. I första hand bör
dock  rösträtten   vid  rådgivande  folkomröstningar
sänkas  till  att  gälla   för  alla  som  i  övrigt
uppfyller  villkoren  och  som  senast  på  valdagen
fyller 16 år. Regeringen bör  snarast  återkomma med
förslag i denna del.
I motion 2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v)
föreslås  att riksdagen begär att regeringen  lägger
fram förslag till ändring som innebär att invandrade
kvinnor och  män  ges  rösträtt  i riksdagsval efter
samma  grund  som  i kommunala val (yrkande  39).  I
motion 2002/03:K264  av Åsa Torstensson (c) föreslås
att riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att pröva rösträtt
för icke-medborgare även till riksdagen (yrkande 5).
I   motionen   konstateras    att   människor   utan
medborgarskap  i  dag  har  rösträtt  i  lokala  och
regionala  val  efter tre års uppehälle  i  Sverige.
Däremot finns ingen  motsvarande  rätt  att  delta i
riksdagsvalen.   Enligt  motionären  förefaller  det
rimligt  att  människor   som  har  sitt  hemvist  i
Sverige, även om de av olika  anledningar  inte vill
eller  kan  ha svenskt medborgarskap, skall ha  rätt
att   rösta  också   i   riksdagsvalen.   I   motion
2002/03:K381  av  Gustav  Fridolin (mp) föreslås att
riksdagen begär att regeringen  lägger  fram förslag
för  att  ändra  nuvarande  rösträttskriterier  från
medborgarskap,       unionsmedborgarskap       eller
visstidsvistelse    till     medborgarskap     eller
folkbokföring  för icke-svenska medborgare vad avser
samtliga val (yrkande  1). Motionären anser att alla
i   Sverige  folkbokförda  personer   med   utländsk
härkomst   bör   ha   samma   rösträtt  som  svenska
medborgare. Det avgörande kriteriet  bör vara att en
individ är folkbokförd (lämpligen sedan  någon månad
före  val  eller  folkomröstning),  inte  hur  länge
personen  vistats  i Sverige. I motion 2002/03:Sf289
av Peter Eriksson m.fl.  (mp) föreslås att riksdagen
begär att regeringen lägger  fram förslag till sådan
lagändring  att alla som är folkbokförda  i  Sverige
får  rösträtt   i  såväl  kommunval,  landstingsval,
folkomröstningar som riksdagsval (yrkande 13).

Bakgrund


Enligt  3  kap.  2  §   regeringsformen   tillkommer
rösträtt  vid  val till riksdagen den som är  svensk
medborgare och som  är  eller  någon  gång har varit
bosatt  i  riket.  Den som inte har uppnått  18  års
ålder senast på valdagen har inte rösträtt.

Bestämmelser om rösträtt  vid val till landstings-
eller  kommunfullmäktige  finns  i  4  kap.  2-4  §§
kommunallagen  (1991:900).  Av   dessa  bestämmelser
framgår  att  rösträtt  vid dessa val  har,  förutom
röstberättigade vid riksdagsval,  medborgare i någon
av       Europeiska      unionens      medlemsstater
(unionsmedborgare)  samt  medborgare  i Island eller
Norge  i  de kommuner där de är folkbokförda.  Andra
utlänningar  har  rösträtt  vid val till landstings-
och kommunfullmäktige om de har varit folkbokförda i
landet tre år i följd före valdagen.
Bestämmelser om rösträtt finns  också  i  vallagen
(1997:157).  Enligt  1  kap.  4  §  har  den som har
rösträtt vid val till riksdagen  också  rösträtt vid
val     till    Europaparlamentet.    Därtill    har
unionsmedborgare,  som  är folkbokförda i landet och
som  vid val till Europaparlamentet  inte  röstar  i
någon  annan  medlemsstat  inom  Europeiska unionen,
rösträtt vid ett sådant val i Sverige.
Rösträttsåldern sänktes, liksom den civilrättsliga
myndighetsåldern,  från 21 till 20  år  1969.  Genom
1974  års  regeringsform   sänktes   rösträttsåldern
ytterligare till nuvarande 18 år. Som skäl framhölls
bl.a.     (prop.     1973:90    s. 162    f.)    att
samhällsutvecklingen fört  med  sig  att  ungdomen i
allmänhet  hade större insikter i sociala, politiska
och  ekonomiska   frågor  än  tidigare  och  att  en
sänkning  av rösträttsåldern  borde  kunna  medverka
till att rikta  ungdomens  intresse i samhällsfrågor
till   den   politiska  aktivitet   som   hade   den
representativa  demokratin  och dess olika organ som
bas.  Det  ansågs  samtidigt värdefullt  att  bevara
sambandet      mellan      rösträttsåldern       och
myndighetsåldern,  som  sänktes  till 18 år genom en
ändring i föräldrabalken 1974.

Utredningar

Åldersgränsutredningen  föreslog i  sitt  betänkande
(SOU 1996:111) Bevakad övergång  - Åldersgränser för
unga upp till 30 år att den som fyllt  16  år skulle
få   rösta   i   kommunala   val   och  i  kommunala
folkomröstningar.  Begränsningen till  rösträtt  vid
kommunalval och kommunal  folkomröstning byggde inte
på föreställningen att de politiska frågorna rörande
riksdagsvalet skulle vara svårare  att  ta ställning
till  och därmed mindre lämpliga för ungdomar  under
18 år att  ta  ställning  till. Däremot kunde enligt
utredningen  sägas  att  de kommunala  frågorna  som
regel ligger medborgarna närmare  och att det därför
var   viktigt   att  i  första  hand  ge  så   många
kommunmedlemmar  som  möjligt  inflytande  över  den
kommunala  verksamheten.  Utredningen  stannade  för
16-årsgränsen  mot  bakgrund av att personer fr.o.m.
den åldern tillerkänns  -  visserligen  i  begränsad
utsträckning  -  civilrättslig handlingsförmåga  och
att skolplikten upphör vid denna ålder.

Utredningen   hade    hämtat   in   uppgifter   om
rösträttsåldern för nationella  val  i olika länder.
Av   redovisade   länder   i  Europa  hade  samtliga
rösträttsåldern 18 år, utom  Österrike  och  Turkiet
där rösträttsåldern var 19 år.
Ungdomspolitiska   kommittén   föreslog   i   sitt
betänkande (SOU 1997:71) Politik för unga i fråga om
rösträttsåldern  att  en försöksverksamhet med sänkt
rösträttsålder   till   16    år    för   val   till
kommunfullmäktige  skall  genomföras  i  ett  tiotal
kommuner och att rösträtten skall följa  kalenderår.
Kommittén valde 16-årsgränsen av två skäl:  dels att
det skulle innebära att i stort sett alla som  går i
gymnasieskolan får rösträtt, dels att 16 år redan är
en  viktig  åldersgräns, t.ex. får den som har fyllt
16 år bestämma  över  sin  arbetsförtjänst och driva
egen rörelse.
Ungdomspolitiska kommittén  genomförde i samarbete
med Statistiska centralbyrån en  enkät med frågor om
ungas syn på bl.a. makt och inflytande.  2 000  unga
mellan  15  och  25 år tillfrågades om sin syn på en
sänkning   av   rösträttsåldern.    Resultatet    är
publicerat i bilaga 2 till kommitténs betänkande (s.
176) och svaren fördelar sig enligt följande tabell.

----------------------------------------------------
Är det en bra eller dålig idé att sänka
rösträttsåldern  för  att  på  så  sätt  öka  ungas
inflytande i politiken?
------------------------------------------------------
23-25   Alla
15-17     18-20   21-22
------------------------------------------------------
Ja, det är en  28      11      6       8       14 %
bra idé
------------------------------------------------------
En    halvbra  32      18      25      18      23 %
idé
------------------------------------------------------
Nej,  det  är  31      54      57      50      48 %
en dålig idé
------------------------------------------------------
Vet inte       7       10      8       10      9 %
------------------------------------------------------
Inget svar     2       6       4       13      6 %
------------------------------------------------------

Kommittén  påpekar  att  de  tillfrågade över lag är
negativt   inställda   till   tanken    att    sänka
rösträttsåldern    men    att    en    sänkning   av
rösträttsåldern  tilltalar  dem  som  ännu inte  har
rösträtt. Av dem som inte fyllt 18 år svarade  60  %
att  det  är  en  bra  eller  halvbra idé. Kommittén
noterar att inom denna grupp hela  13 % avstått från
att  svara på frågan. Att tanken på en  sänkning  av
rösträttsåldern  tilltalar  de  yngsta  blev  enligt
kommittén  extra  tydligt  vid en jämförelse utifrån
utbildningserfarenheter.   Av    de   svarande   med
högskoleutbildning,   av   naturliga   skäl    svagt
representerade  i de yngsta åldersgrupperna, svarade
60 % att det var  en  dålig  idé,  medan motsvarande
andel med endast grundskoleutbildning (varav hälften
i åldern 15-17 år) var 30 %.

Demokratiutredningen  uttalar  i  sitt  betänkande
(SOU 2000:1) En uthållig demokrati! att  ungdomar är
politiskt  intresserade  och att detta bekräftas  av
djupintervjuer med ungdomar  mellan  19  och  25 år.
Även  om de intervjuade ungdomarna hyste ett allmänt
intresse för samhällsfrågor kanaliserades detta inte
särskilt  väl  till de politiska institutionerna och
beslutsfattarna,  utan  ungdomarna  kände  ett visst
avstånd  och  hyste även misstro mot politiken.  Att
rösta var inte någon självklarhet, men valhandlingen
upplevdes inte sakna betydelse. Demokratiutredningen
fann det angeläget att de etablerade organen bejakar
det  engagemang   som   ungdomar  visar  och  skapar
möjligheter till dialog.
I   december   2000   avlämnade    Kommittén    om
medborgarskapskrav   (KU  1999:02)  sitt  betänkande
Medborgarskapskrav   i  svensk   lagstiftning   (SOU
2000:106).  Kommitténs   uppdrag  var  att  göra  en
översyn av krav på svenskt  medborgarskap  och andra
krav  relaterade till medborgarskap i lagstiftningen
(dir.  1999:4).  I  betänkandet  föreslog  kommittén
bl.a. att  kravet  på  folkbokföring i Sverige under
minst tre år för att andra  utländska  medborgare än
EU-medborgare eller medborgare i Island  eller Norge
skall   ha   rätt   att   delta   i   kommunal-  och
landstingsval skall tas bort. Förslaget  innebär att
samtliga  utländska medborgare ges rösträtt  vid  de
kommunala valen  och  vid kommunala folkomröstningar
om   de  är  folkbokförda  i   kommunen   respektive
landstinget  och senast på valdagen fyller 18 år (a.
bet. s. 315 f.).  Som  skäl för sitt förslag anförde
kommittén  bl.a.  att särbehandling  som  föreligger
mellan utlänningar som är medborgare i Norden/EU och
utlänningar som inte  är  det  inte  vilar på saklig
grund.
Kommundemokratikommittén    (Ju   2000:03),    som
tillkallades  enligt  beslut  av regeringen  den  25
november 1999, har bl.a. haft i  uppdrag  att  lämna
förslag  på åtgärder som kan underlätta för personer
med utländsk  bakgrund  att  åta  sig  och genomföra
politiska förtroendeuppdrag och i övrigt  få insyn i
och  goda  möjligheter  att  delta  i  den kommunala
verksamheten.   Utgångspunkten  för  dessa  åtgärder
skall   vara   att  representativiteten   bland   de
förtroendevalda  skall förbättras i förhållande till
samhällets etniska  och  kulturella  mångfald  (dir.
1999:98). Kommittén har vidare haft i uppdrag att se
över  rösträttsbestämmelsen  i  5 § lagen (1994:692)
om kommunala folkomröstningar  i  syfte  att anpassa
den  till  vad som gäller enligt 4 kap. 2 och  3  §§
kommunallagen.     I    direktiven    påpekas    att
bestämmelserna  skiljer  sig  åt  i  dag  genom  att
EU-medborgare har  rätt att rösta i kommunala val på
samma villkor som svenska medborgare, men inte delta
i kommunala folkomröstningar.
Kommittén   har   i   maj   2001   avlämnat   sitt
huvudbetänkande   Att  vara   med   på   riktigt   -
demokratiutveckling  i  kommuner  och landsting (SOU
2001:48). I betänkandet har utredningen  kommenterat
förslaget  från Kommittén om medborgarskapskrav  (KU
1999:02) att kravet på folkbokföring i Sverige under
minst tre år  för  att andra utländska medborgare än
EU-medborgare eller  medborgare i Island eller Norge
skall   ha   rätt   att  delta   i   kommunal-   och
landstingsval         skall        tas         bort.
Kommundemokratikommittén  instämde  i  detta förslag
(SOU  2001:48 s. 272). Kommittén föreslog  för  egen
del att  i  det fall kommunallagen ändras i enlighet
med förslaget  från Kommittén om medborgarskapskrav,
bör ytterligare  anpassning  av  rösträttsreglerna i
lagen om kommunala folkomröstningar övervägas.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet    behandlade    frågor    om
rösträttsålder  i  sitt betänkande  2000/01:KU11.  I
fråga om rösträttsåldern höll utskottet fast vid sin
tidigare   uppfattning    att    sambandet    mellan
rösträttsålder   och   myndighetsålder   inte  borde
brytas.     Motionsyrkanden     om    sänkning    av
rösträttsåldern avstyrktes därför,  liksom  motioner
om rösträtt fr.o.m. det kalenderår man uppnår åldern
för  rösträtt. Utskottet vidhöll senast i betänkande
2001/02:KU14  denna  uppfattning  och  avstyrkte med
hänvisning härtill motioner i samma ämne.

Frågan  om rösträtt vid riksdagsval för  andra  än
svenska medborgare behandlades senast av utskottet i
betänkande   2001/02:KU14.   Utskottet   fann   inte
anledning  att  ändra  sin  tidigare uppfattning att
sambandet  mellan medborgarskap  och  rösträtt  inte
borde brytas.

Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller  sin  uppfattning  att sambandet
mellan rösträttsålder och myndighetsålder  inte  bör
brytas.   Därför  avstyrker  utskottet  bifall  till
motionerna  2002/03:K225,  2002/03:K241  yrkande  3,
2002/03:K276,     2002/03:K319    i    denna    del,
2002/03:K331, 2002/03:K:368 yrkande 1, 2003/04:K234,
2003/04:K397,     2003/04:Kr361      yrkande     10,
2002/03:K382, 2002/03:K258 yrkandena 1,  2  och  5 i
denna del, 2002/03:K340 yrkandena 1 och 2, 2003/04:
K274 samt 2003/04:K414.

Regeringen  har  nu inlett samtal med de politiska
partierna  i  riksdagen   rörande   en   översyn  av
regeringsformen. Utskottet ser det som en  möjlighet
att   den  kommande  översynen,  med  sitt  samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna  2002/03:Sf336  yrkande 39,  2002/03:K264
yrkande 5, 2002/03:K381 yrkande 1 samt 2002/03:Sf289
yrkande 13 om villkoren för  rösträtt  för  andra än
svenska  medborgare. Mot bakgrund av vad som nu  har
anförts anser utskottet att det inte är påkallat att
begära sådana  initiativ  som  efterfrågas i de nyss
nämnda motionerna, vilka därför  bör  avslås  i  här
berörda delar.

Valbarhet


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  avstyrker  med hänvisning till sin
tidigare bedömning motioner  om  sänkt  ålder
för   valbarhet  till  riksdag,  kommun-  och
landstingsfullmäktige.     Vidare    föreslår
utskottet  med  hänvisning  till  nu  inledda
samtal  om en översyn av regeringsformen  att
riksdagen  avslår motioner om ändrade villkor
för   valbarhet    för   andra   än   svenska
medborgare. Jämför reservation 8.

Motionerna


I motion 2002/03:K258  av  Peter Eriksson m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen begär  att  regeringen lägger
fram förslag till ändringar i relevant  lagstiftning
så  att  valbarhetsåldern sänks till 16 år  för  val
till riksdagen,  kommun-  och  landstingsfullmäktige
och Europaparlamentet (yrkande 3).  Vidare yrkas att
riksdagen begär att regeringen lägger  fram  förslag
till   ändringar  i  relevant  lagstiftning  så  att
valbarheten  kan  infalla det år man uppnått bestämd
ålder,  inte, som i  dag,  den  enskildes  ålder  på
valdagen  (yrkande 4). Slutligen yrkas att riksdagen
tillkännager  för  regeringen som sin mening behovet
av en utredning kring  åldersgränser  vid val om det
nyss  nämnda yrkandet inte vinner gehör  (yrkande  5
delvis).

I motion  2002/03:K319  av  Mikael  Oscarsson (kd)
föreslås  att riksdagen tillkännager för  regeringen
som sin mening  vad  i  motionen anförs om valbarhet
fr.o.m. det år man fyller 18 år (delvis).
I  motion  2002/03:K381 av  Gustav  Fridolin  (mp)
föreslås att riksdagen  begär  att regeringen lägger
fram     förslag    för    att    ändra    nuvarande
valbarhetskriterier        från       medborgarskap,
unionsmedborgarskap   eller  visstidsvistelse   till
medborgarskap eller folkbokföring  för  icke-svenska
medborgare  vad  avser  samtliga  val  (yrkande  2).
Motionären  anför  bl.a. att rationell grund  saknas
för att inte ge alla i Sverige folkbokförda personer
med utländsk härkomst  samma  rösträtt  som  svenska
medborgare. Det avgörande kriteriet bör vara att  en
individ  är folkbokförd (lämpligen sedan någon månad
före  val  eller  folkomröstning),  inte  hur  länge
personen vistats i Sverige. Den som bor och verkar i
Sverige   berörs    av   samhällsfrågorna,   oavsett
medborgarskap    och    bosättningens    längd.    I
sammanhanget anförs vidare att samma regler givetvis
skall gälla för valbarhet som för rösträtt.
I  motion  2002/03:K383 av  Gustav  Fridolin  (mp)
föreslås att riksdagen  begär att regeringen utreder
frågan  om  en  utvidgning av  den  valbara  kretsen
(yrkande 2). Motionären  anser bl.a. att möjligheten
att utöka valbarheten även  till icke-medborgare och
människor under rösträttsåldern genast bör utredas.

Bakgrund


För att vara valbar till riksdagen  krävs  enligt  3
kap.   10   §   regeringsformen  att  man  uppfyller
villkoren  för  rösträtt.  Motsvarande  krav  gäller
enligt kommunallagen  (1991:900)  för valbarhet till
kommunala       församlingar.       Valbar      till
Europaparlamentet    är,   förutom   den   som    är
röstberättigad vid riksdagsval,  medborgare  i någon
av       Europeiska      unionens      medlemsstater
(unionsmedborgare)   som  fyller  18  år  senast  på
valdagen och som är folkbokförd  i  landet  och  som
inte   röstar   i   någon   annan  medlemsstat  inom
Europeiska unionen. Detta följer av bestämmelser i 1
kap. vallagen.

I betänkande 2001/02:KU14 avstyrkte  utskottet  en
motion med förslag om bl.a. rätt för alla som fyller
18  år  under  valåret  att  kandidera  i valen till
kommun,  landsting, riksdagen och Europaparlamentet.
Utskottet  hänvisade till sin tidigare bedömning att
sambandet mellan  rösträttsålder och myndighetsålder
bör behållas.

Utskottets ställningstagande


Utskottet vidhåller  sin  uppfattning  att sambandet
mellan valbarhetsålder och myndighetsålder  inte bör
brytas.   Därför  avstyrker  utskottet  bifall  till
motionerna 2002/03:K258 yrkandena 3, 4 och 5 i denna
del samt 2002/03:K319 i denna del.

Regeringen  har  nu inlett samtal med de politiska
partierna  i  riksdagen   rörande   en   översyn  av
regeringsformen. Utskottet ser det som en  möjlighet
att   den  kommande  översynen,  med  sitt  samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna  2002/03:K381  yrkande 2 och 2002/03:K383
yrkande 2 om villkoren för  valbarhet  för  andra än
svenska  medborgare. Mot bakgrund av vad som nu  har
anförts anser utskottet att det inte är påkallat att
begära sådana  initiativ  som  efterfrågas i de nyss
nämnda motionerna, vilka därför  bör  avslås  i  här
berörda delar.

Tidsbegränsning av uppdraget som
riksdagsledamot


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
tidigare   ställningstagande  att   riksdagen
avslår   motioner   om   tidsbegränsning   av
uppdraget    som    riksdagsledamot.   Jämför
reservation 9.

Motionerna


I  motion  2002/03:K229   av  Gustav  Fridolin  (mp)
föreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen
som  sin  mening vad i motionen anförs om införandet
av     en    lagstiftad     rotationsprincip     för
riksdagsledamöter. Motionären förespråkar en ordning
som innebär  att  ingen får sitta på samma politiska
uppdrag längre än tre mandatperioder i följd.

I  motion 2002/03:K415  av  Tasso  Stafilidis  (v)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad  i  motionen anförs om att införa
begränsning  av  det  antal  mandatperioder  som  en
person får vara ledamot  av Sveriges riksdag. Enligt
motionären bör begränsningen  förslagsvis  vara  tre
mandatperioder.

Bakgrund


I  3 kap. 10 § regeringsformen föreskrivs att endast
den  som  uppfyller  villkoren för rösträtt kan vara
ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.

Några andra begränsningar  i  form  av valbarhets-
och  behörighetsvillkor  för  riksdagledamot   eller
ersättare  finns  inte.  Partierna  har fri rätt att
nominera kandidater till sina listor.
Konstitutionsutskottet  behandlade  i   betänkande
2000/01:KU11   en   motion   som  syftade  till  att
förtroendevaldas uppdrag skulle kunna tidsbegränsas.
Utskottet yttrade därvid att det kunde ha förståelse
för    de   önskemål   om   större   spridning    av
förtroendeuppdrag   som   kunde  antas  ligga  bakom
förslaget i motionen. Emellertid ansåg utskottet det
uteslutet   att   göra  en  sådan   inskränkning   i
partiernas nomineringsrätt  eller  -  än  mindre - i
väljarnas  fria  val  som  skulle bli följden av  en
reglering   enligt  motionen.  Motionen   avstyrktes
därmed.  Utskottet  vidhöll  därefter  i  betänkande
2001/02:KU13  sin  tidigare  bedömning och avstyrkte
därför en motion rörande samma fråga.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  vidhåller  sin  tidigare   bedömning  och
avstyrker   därför   motionerna   2002/03:K229   och
2002/03:K415.


Åtgärder för ökat valdeltagande


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår   motioner   om   åtgärder  för   ökat
valdeltagande.

Motionerna


I motion 2002/03:K230 av Inger  Lundberg  m.fl.  (s)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad  i  motionen  anförs om en studie
bland de röstberättigade som avstått  från att rösta
i  2002  års  val  (yrkande 1). Vidare föreslås  att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av  handfasta
åtgärder   från  Valmyndighetens   och   de   lokala
valnämndernas sida för att höja valdeltagandet inför
nästa val (yrkande  2). I motionen föreslås även att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs  om  översyn  av  utformning,
förnyelse  och distribution av röstkort (yrkande 3).
Slutligen föreslås  att  riksdagen  tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen  anförs  om
förtidsröstningen  (yrkande  4).  Motionärerna anser
det  angeläget att riksdagen tar initiativ  till  en
studie  bland  de väljare som avstått från att rösta
för att kartlägga  skälet  till  att  de avstått. En
sådan   undersökning   bör   innefatta  frågor   som
röstkortens utformning, vallokaler etc. Avsikten med
studien  skall vara att föreslå  handfasta  insatser
från statens och de kommunala valmyndigheternas sida
för att öka  valdeltagandet  inför nästa val. Vidare
anser  motionärerna  att Valmyndigheten  bör  ges  i
uppdrag att se över utformning  och  distribution av
röstkort   inför   kommande   EU-val  och  eventuell
folkomröstning.  Vidare  bör  Valmyndigheten  ges  i
uppdrag    att    följa   upp   erfarenheterna    av
förtidsröstningen i 2002 års val. En särskild studie
bör  göras av studerandes,  äldres  och  invandrares
möjligheter  att  använda  sig  av  möjligheten till
förtidsröstning.   I   motionen   anförs  även   att
Valmyndigheten    bör    vara    öppen    för    mer
okonventionella    grepp    för    att    underlätta
förtidsröstning  inför  nästa val. Ett kan vara  att
nya röstkort tillhandahålls  på  publika platser som
universitet  och högskolor, arbetsförmedlingar  etc.
och  att  statliga   och   kommunala   lokaler   med
heltidsverksamhet  i  högre utsträckning används som
vallokaler. Slutligen förutsätter motionärerna också
att de goda erfarenheterna  av riktade resurser till
de politiska partierna för att  höja  valdeltagandet
tas till vara också inför nästa val.

I  motion  2002/03:Sf289  av Peter Eriksson  m.fl.
(mp)   föreslås   att  riksdagen  tillkännager   för
regeringen som sin  mening  vad i motionen anförs om
att stimulera ett ökat valdeltagande  (yrkande  14).
Motionärerna  ser med oro på det låga valdeltagandet
bland  personer   med   utländsk   bakgrund.  Enligt
motionärernas  uppfattning  bör orsakerna  till  det
låga  valdeltagandet  främst  sökas  hos  den  förda
politiken och hos de rådande strukturerna.  De anser
därför  att  lösningen  på  det  låga valdeltagandet
skall  sökas  på  ett  bredare  plan i  det  svenska
samhället.
I  motion 2003/04:K236 av Torsten  Lindström  (kd)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som  sin  mening  vad  i  motionen  anförs  om  dels
insatser för att öka  det  generella  valdeltagandet
(yrkande  1),  dels särskilda insatser för  att  öka
valdeltagandet   i   befolkningsgrupper   med   lågt
valdeltagande  (yrkande  2).  Motionären  anser  att
valdeltagandet under  de  senaste  drygt 30 åren har
sjunkit på ett alarmerande sätt. Därvid  konstateras
att  bland  förstagångsväljarna  har  valdeltagandet
sjunkit från 83 % av kvinnorna och 82 % av männen år
1970 till 73 % av kvinnorna och 68 % av männen 2002.
I  de  kommunala  valen  till kommunfullmäktige  och
landstingsfullmäktige där  utländska  medborgare har
rösträtt  har valdeltagandet bland dem sjunkit  från
60 % hos båda  könen 1970 till 40 % av kvinnorna och
drygt 30 % av männen 2002. De utländska medborgarnas
redan låga valdeltagande  har  sålunda  blivit  ännu
lägre.   Socioekonomiska   beräkningar   visar   att
valdeltagandet  framför  allt sjunkit bland arbetare
och studerande. Ju högre inkomst  en väljare hade år
2002 desto större var benägenheten att rösta i valet
det året. I en undersökning från Västerås stad efter
kommunfullmäktigvalet    2002   konstaterades    att
arbetslöshet är den faktor  som enskilt väger tyngst
för  personer  som  inte  utnyttjar   sin  rösträtt.
Motionären anser att åtgärder behöver vidtas för att
stävja  utvecklingen och i stället uppnå  ett  högre
valdeltagande.

Bakgrund


I rapporten  Vem  röstar  och  varför  (Ds  2003:54)
redovisas  analyser  av  valdeltagandet  i  2002 års
kommunfullmäktigval.     Det     konstateras     att
valdeltagandet  i  kommunfullmäktigvalet 2002 följde
ett    mönster   som   är   känt    från    tidigare
undersökningar,  såväl svenska som utländska. Äldre,
infödda, gifta och  sammanboende,  högutbildade samt
bättre  bemedlade  röstar  i större utsträckning  än
yngre,  invandrade, ensamstående,  lågutbildade  och
låginkomsttagare.

Enligt  rapporten  kan  skillnader  i individernas
föreningsaktivitet, förtroende för andra  människor,
politiska   intresse,  partiidentifikation,  tilltro
till valhandlingens  effektivitet  samt  uppslutning
kring  synen  på  röstning som en medborgerlig  dygd
till stora delar förklara  de positiva effekterna av
ålder, utbildning och inkomst på valdeltagandet.
Däremot   visas   enligt   rapporten   att   dessa
mekanismer   inte   kan   förklara   effekterna   av
civilstånd  och  invandrarskap.  I  rapporten  anges
vidare  att  det  verkar  som  om  rösträtten   till
riksdagsvalen,    som    följer   av   ett   svenskt
medborgarskap, gör deltagande  i  kommunalvalet  mer
sannolikt.
Slutligen konstateras i rapporten att den relativa
stabiliteten    i    valdeltagandet   framstår   som
förståelig i ljuset av  de  attitydförändringar  som
under  de  senaste  åren skett inom väljarkåren. Det
ökande  horisontella förtroendet  bland  individerna
och,  framför  allt,  förstärkningen  av  röstnormen
borgar   för   ett  högre  valdeltagande  medan  det
sjunkande partiengagemanget har en motsatt effekt.
I  rapporten  Erfarenheter   från   valen  den  15
september     2002    (Rapport    2003:1)    redogör
Valmyndigheten   för  hanteringen  av  röstkort.  Av
rapporten framgår  bl.a.  att  det  från  olika håll
påtalats att röstkorten till de röstberättigade  med
inrikes  adress  inte  hade  delats ut i tid. Vid de
utredningar  som gjorts i efterhand  visar  det  sig
dock att detta  haft  en mycket begränsad omfattning
och  rört  enstaka  postdistrikt.   Röstkorten  till
utlandssvenskarna kom i många fall fram alldeles för
sent  för  att kunna användas vid röstningen.  Detta
har dock inte  medfört  att  någon hindrats från att
rösta eftersom det inte krävs  röstkort vid röstning
utomlands.     I    rapporten   Informationsinsatser
Folkomröstningen   2003   (Rapport   2003:2)   anger
Valmyndigheten bl.a.  att  röstkort  som  skickas ut
till   varje   röstberättigad  med  känd  adress  är
inneslutet i en folder som innehåller information om
hur man går till väga för att rösta.
I  rapporten  Erfarenheter   från   valen  den  15
september     2002    (Rapport    2003:1)    redogör
Valmyndigheten  även  för  vissa  iakttagelser under
poströstningsperioden. Där anges att det i medierna,
från  kommuner  och  i  viss  mån  från  allmänheten
framfördes   synpunkter   på  öppettider  och  antal
röstmottagningsställen,   bristande    utrymme   och
oordning  i lokalerna, brister i tillgänglighet  för
funktionshindrade   och   mot   slutet  av  perioden
köbildning på vissa ställen. För  att bereda utrymme
för   partierna  att  lägga  ut  namnvalsedlar   har
utvecklats  en  särskild valskärm som på utsidan har
genomskinliga fack där valsedlar kan placeras. Trots
dessa skärmar uppstod  vid  detta  val  problem  med
oordning   bland   valsedlarna   och   klagomål   på
otillräckligt   utrymme   vilket  gjorde  att  vissa
partier ansåg sig missgynnade.  Det förekom i större
utsträckning än vid valet 1998 att  vissa  valsedlar
försvann eller placerades om. Det förekom också  att
hela  buntar  av  valsedlar  i  förväg  försetts med
kryssmarkeringar  för  en  viss  person. I rapporten
redovisas  även  vissa överväganden  inför  kommande
val. Kraven på postens tillgängliga ytor kan framför
allt inför 2006 års  val komma att medföra att färre
av postens serviceställen  hos  partner  kan bedömas
lämpliga för röstmottagningen. Om så är fallet måste
eventuellt andra lokaler som normalt inte disponeras
av    posten    för   postverksamhet   hyras   under
postperioden   för    att   förstärka   "nätet"   av
röstmottagningsställen för förtidsröstningen.
Regeringen beslutade i februari 2000 att tillkalla
en särskild utredare för  att  göra  en  teknisk och
administrativ   översyn  av  delar  av  valsystemet.
Utredaren   skulle    lämna    förslag    till    de
författningsändringar   och   andra   åtgärder   som
utredaren  anser vara behövliga. Av direktiven (dir.
2000:10) framgår att utredningsarbetets övergripande
syfte är att skapa så goda praktiska förutsättningar
som möjligt för väljarna att rösta. Utredaren skulle
i sammanhanget  också klargöra i vilken utsträckning
den centrala valmyndigheten  skall  svara  för aktiv
information och uppmaningar till väljarna att rösta.
Valtekniska utredningen avlämnade i december  2000
betänkandet     Teknik    och    administration    i
valförfarandet SOU  2000:125.  Utredningen  föreslog
att funktionen att vara central valmyndighet flyttas
från Riksskatteverket till en ny myndighet. Den  nya
myndigheten  borde, enligt utredningen, kunna ges en
mer  aktiv  roll   i   förhållandet  till  väljarna.
Utredningen beskriver denna enligt följande.

En särskild fråga för  utredningen  är  i  vilken
utsträckning den centrala valmyndighetens uppdrag
bör  innefatta  aktiv information och uppmaningar
till väljarna att  rösta.  Frågan  skall  ses mot
bakgrund  av  ett  vikande  valdeltagande.  I  PM
2000-06-06   har   utredningen  uttalat  att  det
förefaller    rimligt    att     den     centrala
valmyndigheten   ges   en   mer   aktiv   roll  i
förhållande  till väljarna men att det i så  fall
vore olämpligt att inordna funktionen som central
valmyndighet som en av flera andra verksamheter i
en redan befintlig myndighet. Mot bakgrund av att
ifrågavarande  slag av uppgifter på intet sätt är
fria från politiska  värderingar  har utredningen
föreslagit  att  den  nya centrala valmyndigheten
organiseras  som en nämndmyndighet  med  en  bred
politisk och medborgerlig sammansättning.

Enligt 1 kap. 15 § andra stycket vallagen skall
den centrala valmyndigheten informera allmänheten
om när, var och  hur  man skall rösta samt om vad
som i övrigt gäller för  valet.  I  denna uppgift
ingår   inte   uttryckligen   att  t.ex.  uppmana
väljarna att rösta. Något uttryckligt  förbud för
myndigheten  att  agera  mer aktivt i förhållande
till  väljarna  föreskrivs  å  andra  sidan  inte
heller  i lagen. Vid flera tillfällen  har  också
den  centrala   valmyndigheten   i   annonser   i
tidningar m.m. uppmanat väljarna att utnyttja sin
rösträtt.  Så  skedde  bl.a.  i  en brett upplagd
kampanj  inför  valet år 1973 i samband  med  att
rösträttsåldern sänktes till 18 år. I samband med
1999 års val till Europaparlamentet gjordes också
en  mycket  omfattande   informationsinsats.  Mer
resurser än tidigare användes  för  att informera
om    valet   och   med   särskild   tonvikt   på
förtidsröstningen.  Informationen  i TV och radio
innehöll  också en uppmaning att rösta  i  valet.
Sistnämnda  åtgärd ifrågasattes i någon mån i den
offentliga debatten.
Utredningen   har   som   bakgrund   till  sina
ställningstaganden   undersökt  förhållandena   i
vissa andra Europeiska  länder.  När  det  gäller
frågan  om  ett mera aktivt förhållningssätt till
väljarna  kan   konstateras   att   det   går  en
skiljelinje mellan valsystem som det svenska  som
inte  föreskriver röstplikt och sådana system som
gör  det,   som   t.ex.   Belgien,  Grekland  och
Luxemburg. I det senare fallet  är  det naturligt
att myndigheterna uppmanar väljarna att rösta.
När  det  gäller  valsystem  utan röstplikt  är
bilden splittrad. Vad utredningen  erfarit  har i
dag    inte   någon   valmyndighet   bland   EU:s
medlemsstater  med detta valsystem uttryckligen i
uppgift att uppmana  väljarna  att rösta. I några
länder tolkas detta närmast som  ett  förbud  för
myndigheterna  att  agera  mer  aktivt  i frågan,
t.ex.  i  Finland,  Tyskland  och  Österrike.   I
flertalet  länder har man emellertid en annan syn
och tillåter valmyndigheterna att ta en mer aktiv
roll i samband  med  sina  informationsuppgifter.
Detta   synsätt   tillämpas  på  Irland   och   i
Nederländerna,    Norge,    Portugal,    Schweiz,
Storbritannien och Nordirland. Det är dock inte i
något  fall  tillåtet  för  valmyndigheterna  att
driva kampanjer  utformade på ett sådant sätt att
väljarna kan komma att påverkas i sitt val.

I  betänkande 2001/02:KU8  behandlade  utskottet  en
motion  om  förstärkta informationsinsatser för ökat
valdeltagande.  Utskottet erinrade därvid om att den
centrala valmyndigheten  enligt 1 kap. 15 § vallagen
skall informera allmänheten  om när, var och hur man
skall  rösta  samt om vad som i  övrigt  gäller  för
valet. Utskottet  ansåg  inte  att denna bestämmelse
bör ändras och avstyrkte därför motionen.

2003  års  vallagskommitté (Ju 2003:03)  skall  se
över bestämmelserna  i  vallagen  och  lämna förslag
till  en  helt  ny vallag. Lagen skall innehålla  de
grundläggande    reglerna     om     valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter  skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall   redovisa  sitt  arbete  i  ett  eller  flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet  av  det  arbete  som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas.   Motionerna   2002/03:K230  yrkande  1-4,
2002/03:Sf289 yrkande 14 och 2003/04:K236 yrkande 1-
-2 bör därför avslås.


Valsedlarnas utformning och
innehåll, m.m.


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med  hänvisning   till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår    motioner     om    användning    av
partisymboler på valsedlar  och om försök med
att  inte  ange  kandidaters  bostadsort   på
valsedlar.

Motionerna


I  motion  2002/03:K232  av  Yilmaz Kerimo och Tommy
Waidelich   (båda   s)   föreslås   att    riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som sin mening vad  i
motionen anförs om nödvändigheten  av att förtydliga
partiers  valsedlar med partisymboler.  Motionärerna
anser   att  placeringen   av   och   utseendet   på
valsedlarna   gör   att  det  kan  finnas  risk  för
förväxling.  Den  risken   finns  för  alla  men  är
sannolikt  särskilt  stor  för   personer   som  har
svårigheter   med   svenska  språket.  För  att  öka
tydligheten och tryggheten för väljarna borde därför
valsedlarna förses med  partiernas  symbol. I motion
2002/03:K234   av  Carina  Hägg  (s)  föreslås   att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs    om    att   se   över
förutsättningarna för att till kommande allmänna val
möjliggöra för partier att komplettera partiets namn
på valsedeln med en partisymbol. Enligt  motionärens
uppfattning skulle en sådan möjlighet för  partierna
underlätta  det  praktiska  förfarandet i vallokalen
för många väljare.

I motion 2002/03:K233 av Jan-Evert  Rådhström  och
Gunnar   Axén   (båda   m)  föreslås  att  riksdagen
tillkännager för regeringen  som  sin  mening  vad i
motionen anförs om att det bör genomföras ett försök
i  någon  eller  några  valkretsar med att inte ange
kandidaternas   bostadsort   på   valsedlarna   till
riksdagsvalet.

Bakgrund


Det har länge förekommit  att  partier framfört sina
budskap under en viss symbol. Partierna  vill på det
sättet profilera sig visuellt. Symbolerna har blivit
allmänt kända. Vallagens sjätte kapitel om valsedlar
innehåller inte några bestämmelser som tar  sikte på
symboler  på  valsedlar.  Det  finns  således  inget
stadgande som uttryckligen förbjuder användningen av
symboler  eller  någon bestämmelse som direkt medför
att  en  valsedel  med  en  symbol  skall  förklaras
ogiltig.

1993 års vallagskommitté (SOU 1994:30) diskuterade
möjligheten att trycka  partisymboler på valsedlarna
men avstod från att lägga  fram  förslag  med sådant
innehåll.      Också      Nomineringsrätts-      och
valkretskommittén  (SOU  1995:143)  avstod  från att
lägga  fram förslag i denna del. Kommittéerna  ansåg
inte att  fördelarna uppvägde de nackdelar som kunde
förutses av  en  ordning där partisymboler trycks på
valsedlarna.  I  proposition  1996/97:70  Ny  vallag
gjorde regeringen  bedömningen  att  det  inte borde
införas    några    regler    för   att   underlätta
möjligheterna    att    trycka   partisymboler    på
valsedlarna. De skäl som framförts för att införa en
sådan ordning var enligt  regeringen  att det skulle
underlätta för nya grupper av väljare som tillkommit
på  senare  tid,  såsom  tidigare  omyndigförklarade
personer, som inte tidigare hade rösträtt  och vissa
invandrargrupper,  som kan ha svårt att tillgodogöra
sig texten på valsedeln.  Emellertid   hade  de skäl
som talar mot att tillåta partisymboler på valsedlar
större   tyngd,   enligt   regeringens  uppfattning.
Sålunda  föreföll  det  enligt   regeringen   mindre
lämpligt att samtidigt med personvalets införande  i
det  svenska  valsystemet  också  införa  regler som
framhäver  partierna. Ett andra skäl, som regeringen
ansåg mycket  starkt  talar  emot  partisymboler  på
valsedlarna,  var  att  valhemligheten  lättare  kan
avslöjas  med  färgglada  symboler  på  valsedlarna.
Förutom   dessa  principiella  invändningar  anförde
regeringen  också  vissa  tekniska. En sådan var att
valsedeln, med utrymme för  personmarkering, inte är
av sådant format att den också  kan ta upp en symbol
som  är  stor nog att skiljas från  andra.  Dessutom
måste    eventuellt    ny    maskinell    utrustning
införskaffas  för  tryckningen. Slutligen kunde det,
enligt   regeringen,   uppkomma    svårigheter   vid
sammanräkningen    om   också   en   bedömning    av
valsedlarnas giltighet med hänsyn till partisymbolen
skall göras.
Motioner  om  möjlighet  att  införa  symboler  på
valsedlarna har behandlats  tidigare  av  utskottet,
senast i betänkande 1996/97:KU16. Utskottet erinrade
inledningsvis om att det förekommer att vissa lokala
partier   själva,   utan   att  anvisade  tryckerier
anlitas,  trycker  upp valsedlar.  På  dessa  trycks
diverse symboler och  logotyper  som  skall  utmärka
eller  särskilja  partinamnet.  Såvitt  känt  är har
emellertid ingen sådan valsedel bedömts som ogiltig.
Utskottet  delade emellertid regeringens uppfattning
att det av både  principiella  och  tekniska skäl är
mindre  lämpligt  att  nu  införa  regler   för  att
underlätta  möjligheten att trycka partisymboler  på
valsedlarna.  Därför  avstyrkte  utskottet en motion
härom.
Vallagens  sjätte kapitel om valsedlar  innehåller
inte   någon   uttrycklig    föreskrift    om    att
kandidaternas bostadsort skall anges på valsedlarna.
På  valsedlar  som  innehåller kandidatnamn bör dock
enligt   4   §   första   stycket   varje   kandidat
identifieras  på  ett  sådant  sätt  att  det  klart
framgår  vem  som avses. Bestämmelsen  motsvarar  en
föreskrift i äldre rätt. I 6 kap. 2 § tredje stycket
i  1972 års vallag  (SFS  1972:620)  föreskrevs  att
kandidat  skulle  anges på sådant sätt att det klart
framgick  vem  som avsågs.  Vid  kandidatnamn  borde
därför utsättas kandidatens personnummer eller annan
identifieringsuppgift.    I   proposition   1972:105
anförde departementschefen  i  sammanhanget  att det
ligger  både  i kandidatens och hans partis intresse
att hans identitet otvetydigt framgår av valsedeln.
2003 års vallagskommitté  (Ju  2003:03)  skall  se
över  bestämmelserna  i  vallagen  och lämna förslag
till  en  helt ny vallag. Lagen skall  innehålla  de
grundläggande     reglerna     om    valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter  skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall   redovisa  sitt  arbete  i  ett  eller  flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet  av  det  arbete  som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:K232, 2002/03:
K233 och 2002/03:K234 bör därför avslås.


Valdagar


Utskottets förslag i korthet

Med  hänvisning  till nu inledda samtal om en
översyn av regeringsformen föreslår utskottet
att riksdagen avslår  motioner  om tidpunkten
för   val   till  riksdagen,  landsting   och
kommunfullmäktige.

Motionerna


I  motion 2002/03:K241av  Maud  Olofsson  m.fl.  (c)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad  i  motionen  anförs angående ett
införande   av   skilda   valdagar   (yrkande    1).
Motionärerna anför bl.a. att den politiska debatten,
intresset  för  demokrati  och  ungas  deltagande  i
samhällslivet  skulle gynnas av att val hölls oftare
och  att  det  införs   skilda   mandatperioder  för
kommunfullmäktige, landsting och riksdag. Det skulle
dessutom öka intresset för kommunpolitiken.

I  motion 2002/03:K282 av Helena  Bargholtz  m.fl.
(fp)  föreslås   att   riksdagen   tillkännager  för
regeringen som sin mening vad i motionen  anförs  om
skilda  valdagar  (yrkande  5). Tanken måste, enligt
motionen,  vara  att  ge större  utrymme  för  lokal
politisk debatt och ansvarsutkrävande. Frågan om hur
skilda   valdagar   skall  genomföras   bör   prövas
ytterligare. Ett yrkande av samma innebörd återfinns
i motion 2003/04:K290  av Lars Leijonborg m.fl. (fp)
(yrkande 7).
I  motion 2002/03:K329  av  Gustav  Fridolin  (mp)
föreslås  att  riksdagen begär att regeringen lämnar
förslag på ändring i 1 kap. 10 § vallagen i enlighet
med vad som i motionen  anförs  om  skilda  valdagar
rörande kommun- och riksdagsval.
I  motion  2002/03:K379  av Bo Lundgren m.fl.  (m)
föreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen
som  sin  mening vad i motionen anförs om tidpunkten
för riksdagsval (yrkande 21). Enligt motionen skulle
skilda valdagar  för  kommunal- och riksdagsval leda
till  att  viktiga  kommunala  frågeställningar  får
samma möjligheter som  rikspolitiken att tydliggöras
och    debatteras.    Med    beaktande     av    den
maktförskjutning  som  skett  från  stat till kommun
finns det vidare enligt motionärernas  mening starka
skäl  som talar för att ändra nuvarande ordning  med
gemensam  valdag  för kommunal- och riksdagsval. Ett
viktigt skäl till att  valdagarna  bör skiljas åt är
att det härigenom kommer att anordnas  allmänna  val
med  tätare  mellanrum  än i dag. Erfarenheten av de
fyraåriga  mandatperioderna  är  i  allt  väsentligt
positiv men  med  den  reservationen  att  avståndet
mellan val blivit väl långt.
I  motion  2002/03:N302  av Ingegerd Saarinen  och
Lotta  N Hedström (båda mp) föreslås  att  riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som  sin mening vad i
motionen anförs om skilda valdagar (yrkande  25).  I
motionen  anförs  bl.a.  att  skilda  valdagar är en
viktig  förutsättning  för  att  stimulera   folkets
deltagande  i  samhällspolitiken  och  ge de lokala,
kommunala  och  regionala  frågorna å ena sidan  och
riksfrågorna  å den andra rättmätigt  utrymme  under
separata valrörelser.  Ett yrkande av samma innebörd
återfinns i motion 2003/04:N335  av samma motionärer
(yrkande 11).
I  motion  2003/04:K201  av  Rolf  Gunnarsson  (m)
föreslås  att riksdagen tillkännager för  regeringen
som sin mening  vad  i  motionen  anförs  om  skilda
valdagar.  Enligt  motionen  vore  det helt klart en
fördel - för demokratins bästa - om  det blir skilda
valdagar för de tre valen: Valet till  riksdagen får
en  dag  för sig. Valet till kommuner och  landsting
får en annan dag.
I motion  2003/04:K271  av  Bo  Lundgren m.fl. (m)
föreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen
som  sin  mening vad i motionen anförs om tidpunkten
för riksdagsval  (yrkande  23).  Med skilda valdagar
för   kommunal-   och  riksdagsval  skulle,   enligt
motionärernas   uppfattning,    viktiga    kommunala
frågeställningar    få    samma    möjligheter   som
rikspolitiken att tydliggöras och debatteras. Vidare
skulle,   enligt   motionen,   en   förläggning   av
riksdagsvalen  till  våren  ge  riksdagsarbetet   en
bättre  rytm  samtidigt  som en nytillträdd regering
skulle  få större möjligheter  att  förverkliga  sin
budgetpolitik  redan under sitt första arbetsår. Ett
alternativ till  en  fast  valdag  på  våren anges i
motionen vara att låta tidpunkten för val avgöras av
när  det  senaste  valet  hölls. Nytt val skulle  då
hållas senast fyra år efter senaste val.
I motion 2003/04:K345 av  Ulrik  Lindgren (kd) och
Kenneth   Johansson   (c)   föreslås  att  riksdagen
tillkännager för regeringen som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs  om  att införa skilda valdagar för
riksdagsval    och    region-,    landstings-    och
kommunalval. Ett sätt att  få  större  tyngd  i  och
större  uppmärksamhet  på  medborgarnas  vardagsnära
frågor  är,  enligt  motionärernas uppfattning,  att
införa  skilda  valdagar;   en   dag   för  region-,
landstings-   och   kommunval   och   en   dag   för
riksdagsval.  Motionärerna anser att skilda valdagar
skulle stimulera medborgarna att ta större del i den
lokala    demokratiska    processen.    Vidare    är
motionärerna  övertygade  om  att en särskild valdag
för  kommunerna även skulle medverka  till  att  det
kommunala  självstyret  stärktes  genom att de många
begränsningarna i självstyret skulle tydliggöras.

Bakgrund


Enligt   3   kap.   3  §  regeringsformen  förrättas
ordinarie val till riksdagen vart fjärde år.

I 1 kap. 1 § riksdagordningen  föreskrivs vidare att
ordinarie val till riksdagen hålls i september.

När det gäller val till kommunfullmäktige  anges i
5   kap.  5  §  kommunallagen  att  ledamöterna  och
ersättarna  i  fullmäktige  skall väljas för fyra år
räknat fr.o.m. den 1 november valåret.
Därutöver sägs i 1 kap. 10  §  vallagen (1997:157)
att ordinarie val till riksdagen och  ordinarie  val
till  landstings- och kommunfullmäktige skall hållas
samma dag.  Valdag  skall vara den tredje söndagen i
september.
Riksdagen beslutade  den  20  oktober 1999 att med
bifall   till   ett   antal   motioner   göra    ett
tillkännagivande  till  regeringen om behovet av att
utreda såväl frågan om att  flytta  valdagen till en
annan  tidpunkt  än tredje söndagen i september  som
frågan  om  skilda  dagar  för  val  till  riksdagen
respektive  till landstings-  och  kommunfullmäktige
(bet. 1999/2000:KU2, rskr. 1999/2000:5).
1999 års författningsutredning gavs därefter genom
tilläggsdirektiv  (dir.  2000:21) i särskilt uppdrag
att utreda frågorna om skilda valdagar och vårval. I
enlighet med vad som angavs  i  direktiven inhämtade
kommittén ett forskningsunderlag,  som på kommitténs
initiativ   publiceras  i  forskarantologin   Skilda
valdagar    och    vårval?    (SOU    2001:65).    I
slutbetänkandet  Den  gemensamma  valdagen och andra
valfrågor    (SOU    2002:42)    angav   1999    års
författningsutredning som sin samlade  bedömning att
det   saknas   tillräckliga  skäl  att  överge   den
nuvarande  ordningen  med  gemensam  valdag.  Därvid
konstaterade  kommittén att införandet av ett system
med skilda valdagar  innebär ett lägre valdeltagande
i  de  kommunala  valen,   vilket  från  demokratisk
synpunkt ansågs oacceptabelt. Vidare ansåg kommittén
att  det  också  är  av  värde  att   det  kommunala
sambandet  tydliggörs. Systemet med gemensam  valdag
ansågs vidare  inte  ha  utgjort något hinder mot en
utvecklad  kommunal  demokrati.  Kommittén  uttalade
också att den är helt säker på att vitaliseringen av
kommunal-demokratin kommer  att  kunna fortsätta med
en bevarad gemensam valdag. Vidare  angav  kommittén
som   sin   samlade   bedömning   att   det   saknas
tillräckliga    skäl   att   ändra   den   nuvarande
förläggningen av valdagen. Den nuvarande kollisionen
mellan valrörelsen  och  budgetarbetet  bör,  enligt
kommittén,  i  stället  lösas  genom förändringar av
budgetprocessen.
Konstitutionsutskottet  behandlade   senast  under
riksmötet 2001/02 motioner med liknande innehåll som
de  nu aktuella. I detta sammanhang ansåg  utskottet
att resultatet  av  1999  års författningsutrednings
överväganden borde avvaktas och avstyrkte motionerna
(bet. 2001/02:KU13 och 2001/02:KU14).
Demokratiutredningen  har  i  sitt  betänkande  En
uthållig   demokrati!   (SOU    2000:1)   framhållit
fördelarna med skilda dagar för val  till  riksdagen
och till kommunala församlingar.

Utskottets ställningstagande


Regeringen  har  nu  inlett  samtal med de politiska
partierna  i  riksdagen  rörande   en   översyn   av
regeringsformen.  Utskottet ser det som en möjlighet
att  den  kommande  översynen,   med  sitt  samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna  2002/03:K241  yrkande  1,   2002/03:K282
yrkande  5,  2003/04:K290  yrkande  7, 2002/03:K329,
2002/03:K379  yrkande 21, 2002/03:N302  yrkande  25,
2003/04:N335 yrkande  11, 2003/04:K201, 2003/04:K271
yrkande 23 och 2003/04:K345  om  tidpunkten  för val
till  riksdag, landsting och kommunfullmäktige.  Mot
bakgrund  av  vad som nu har anförts anser utskottet
att det inte är påkallat att begära sådana initiativ
som efterfrågas  i  de nyss nämnda motionerna, vilka
därför bör avslås i nu berörda delar.


Funktionshindrades möjlighet att
utöva sin rösträtt


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår  med   hänvisning   till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår  motioner   om   tillgänglighet   till
vallokaler  för  funktionshindrade och om att
underlätta för synskadade  att  rösta. Jämför
reservation 10.

Motionerna


I  motion  2002/03:K241 av Maud Olofsson  m.fl.  (c)
föreslås att  riksdagen  tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen  anförs  om  att  alla
skall  ha  samma  möjlighet att delta i allmänna val
(yrkande 7). Motionärerna  framhåller  att  det  för
många funktionshindrade innebär svårigheter bara att
ta  sig  in  i  vallokalen  med  rullstol.  Det  kan
dessutom  vara omöjligt för synskadade att genomföra
röstning på  grund  av  sitt handikapp. Därför anser
motionärerna att en person  som  är  behjälplig  vid
röstning borde finnas till hands med respekt för den
enskildes integritet och valhemlighet.

I  motion  2002/03:K257  av  Gustav  Fridolin (mp)
föreslås  att riksdagen begär att regeringen  lägger
fram förslag  till ändringar i relevant lagstiftning
så att personvalsedlar  finns  att  tillgå också för
synskadade (yrkande 3). Motionären anför  bl.a.  att
synskadade  i  såväl  valet år 2002 som tidigare val
med personvalsinslag saknat  möjlighet  att  delta i
personvalet   utan  att  avslöja  sin  valhemlighet,
eftersom namnvalsedlar  i  punktskrift inte funnits.
Detta bör genast åtgärdas.
I  motion 2002/03:K282 av Helena  Bargholtz  m.fl.
(fp)  föreslås   att   riksdagen   tillkännager  för
regeringen som sin mening vad i motionen  anförs  om
synskadades möjligheter att personrösta (yrkande 2).
Motionärerna  anför bl.a. att det torde vara möjligt
för Valmyndigheten  att  genom  teknikupphandling ta
fram   en  apparat  som  medger  en  synskadad   att
personrösta  utan  att valhemligheten röjs. I motion
2003/04:K290 av Lars  Leijonborg m.fl. (fp) framförs
ett yrkande med samma innebörd (yrkande 5).
I  motion 2002/03:K308  av  Kerstin  Lundgren  (c)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad  i  motionen anförs om behovet av
att  göra personvalet tillgängligt  för  synskadade.
Det framhålls  att  valhemligheten  självklart måste
kunna gälla även för synskadade. Motionären  bedömer
att  det  med  IT-teknik  finns möjligheter att lösa
denna  fråga.  I  väntan  på  detta   skulle   t.ex.
valhemligheten vid personval kunna värnas genom  att
man  har  samma  stilstorlek på valsedlarna, oavsett
hur många namn dessa innehåller. Då kan den enskilde
göra bruk av en mall  som visar var man skall kryssa
för respektive kandidat.  Liknande yrkanden framförs
i  motionerna 2002/03:K328 av  Inger  Lundberg  (s),
2002/03:So513  av  Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande
9) och 2003/04:So569  av  Ulla  Hoffmann  m.fl.  (v)
(yrkande 5).
I   motion  2002/03:K270  av  Marie  Engström  (v)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad   i   motionen   anförs   om
tillgänglighet  till vallokaler. Motionären hänvisar
till  att enligt Valadministrativa  utredningen  (Ju
2000:02)  hade  närmare hälften av de vallokaler som
fram  till  den  tidpunkten   ofta   använts,  t.ex.
skolbyggnader,  allvarliga  brister när  det  gäller
tillgänglighet för funktionshindrade.  Till stor del
användes samma typ av lokaler vid valet  i september
2002. Enligt motionen bör därför en samlad bedömning
göras av tillgängligheten till vallokaler  vid valet
år  2002.  I  motion 2002/03:Ju278 av Gudrun Schyman
m.fl. (v) föreslås  att  riksdagen  tillkännager för
regeringen som sin mening vad i motionen  anförs  om
tillförsäkrande  av  funktionshindrades demokratiska
och mänskliga rättigheter  (yrkande 9). Motionärerna
anför därvid bl.a. att vissa  begränsade ändringar i
vallagen om vallokalers tillgänglighet  för  fysiskt
funktionshindrade  trädde  i  kraft den 1 april 2002
(SFS  2002:68). Vidare anförs att  regeringen  under
denna  mandatperiod   bör  utvärdera  i  vilken  mån
lagändringarna   lett   till    att    de    fysiskt
funktionshindrades utövande av rösträtten i 2002 års
riksdags-,  landstings-  och  kommunalval har kunnat
ske under värdiga och jämlika former. Regeringen bör
i god tid före valet till EU-parlamentet i juni 2004
lämna   förslag   till  riksdagen  om   erforderliga
lagändringar för att fysiskt funktionshindrade skall
tillförsäkras  sina   demokratiska   rättigheter   i
samband med allmänna val.

Bakgrund


Från   och   med   den   1  april  2002  gäller  nya
bestämmelser om personer med fysiska funktionshinder
och röstning i vallokal. Enligt  9 kap. 4 § vallagen
skall  kommunen  se  till  att  det  finns  lämpliga
lokaler som kan användas som vallokaler  och  som  i
fråga om lokalisering och öppethållande ger väljarna
goda   möjligheter   att  rösta.  Kommunen  får  som
vallokal använda en lokal  som  inte  är tillgänglig
för  fysiskt  funktionshindrade  väljare  endast  om
kommunen   inte   kan   använda   en  lokal  som  är
tillgänglig för dem. Om kommunen avser  att  använda
en    lokal    som    inte   uppfyller   kravet   på
tillgänglighet,   skall   kommunen    samråda    med
länsstyrelsen  innan  den beslutar i saken. Kommunen
skall ange varför den gjort  bedömningen  att  någon
annan  lokal  inte  kan  användas  i  stället. Om en
vallokal   inte   är   tillgänglig  för  en  fysiskt
funktionshindrad väljare,  får valförrättaren enligt
10  kap.  8  §  andra  stycket  ta   emot  väljarens
valkuvert  utanför vallokalen om det kan  ske  under
betryggande former.

Vid       riksdagbehandlingen        av        den
regeringsproposition som ligger till grund för dessa
bestämmelser   uttalade   utskottet   att  förslaget
innebar  en  förbättring  mot  vad  som  då  gällde.
Utskottet tillstyrkte regeringens förslag med  vissa
tekniska justeringar och avstyrkte motioner angående
tillgängligheten       till      vallokaler      för
funktionshindrade (bet.  2001/02:KU8).  I betänkande
2001/02:
KU14   vidhöll   utskottet  sin  då  nyligen  gjorda
bedömning och avstyrkte  därmed  ännu  en  motion  i
frågan.
Valmyndigheten    har   i   två   rapporter   till
Justitiedepartementet belyst tillämpningen av de nya
reglerna. I rapport den 13 mars 2002 (dnr 088-02/70)
anges bl.a. att länsstyrelserna  har  uppgett att de
skriftligen  eller  vid  möten  med företrädare  för
kommunernas valnämnder har erinrat  om vikten av att
det   till   vallokaler   väljs   lokaler   som   är
tillgängliga   för  fysiskt  funktionshindrade.  Det
framgår vidare att  något  formellt  samråd inte har
ägt rum i något län. Några kommuner har  rapporterat
att  de  bytt  till  nya och lämpligare lokaler  och
några kommuner har uppgett  att  ramper  som gör det
möjligt  att  komma in även med rullstol har  byggts
vid de vallokaler  som  hittills  saknat  sådana.  I
rapport  den  14 juni 2002 (dnr 02-196/70) anges att
formella   samråd    med    länsstyrelser    begärts
beträffande   en   vallokal   i  vardera  Norrtälje,
Vallentuna,  Vaxholm,  Torsås, Mönsterås,  Mora  och
Gävle kommuner; beträffande  två vallokaler i Lomma,
Hagfors  och  Karlstads kommuner;  beträffande  fyra
vallokaler  i Ronneby  kommun  samt  beträffande  16
vallokaler  i   Göteborgs   kommun.   Det  anförs  i
rapporten att åtminstone ett antal av de lokaler som
samrådet  omfattar  med  hjälp  av ramper bör  kunna
göras tillgängliga med rullstol.  Valmyndigheten gör
i  rapporten  den  sammanfattande  bedömningen   att
valnämnderna  vidtagit  åtgärder  för  att  så långt
möjligt    kunna    erbjuda   val-lokaler   som   är
tillgängliga   också   för   väljare   med   fysiska
funktionshinder.
Utskottet behandlade i  betänkande 1998/99:KU17 en
motion med yrkande om att valsedlar  med punktskrift
borde  tas  fram  till  nästkommande val.  Utskottet
gjorde då följande bedömning.

I dag finns information  till  synskadade väljare
dels   på   kassettband,  dels  med  punktskrift.
Dessutom   distribueras   kuvert   med   text   i
punktskrift   som   innehåller   valsedlar   utan
punktskrift.  Denna  ordning  har  utformats  med
tanke  på valhemligheten. Utskottet är med hänsyn
till valhemligheten  inte  berett att föreslå att
även valsedlarna skall utformas  med  punktskrift
och avstyrker därför motionen.

I proposition 2001/02:53 Ändringar i vallagen,  m.m.
(s.  71  f.) har regeringen anfört bl.a. att när det
gäller röstningsförfarandet  för  synskadade väljare
har   Riksskatteverket   i  samråd  med  Synskadades
Riksförbund (SRF) sett över  vilka  åtgärder som kan
vidtas för att underlätta förfarandet. Till valet år
1991  togs  i  samarbete  med SRF fram ett  särskilt
valmaterial   som   kunde   läsas   i   punktskrift.
Materialet  bestod av ett ytterkuvert  med  separata
kuvert med en  partimarkerad  valsedel  för vart och
ett   av   de  åtta  största  partierna  och  blanka
valsedlar (totalt 27 kuvert per väljare). Innehållet
fanns  angivet   i   punktskrift   utanpå  kuverten.
Väljaren  kunde därmed ta ut en valsedel  för  varje
val  och  lägga   in   i   ordinarie  valkuvert  vid
röstningen  i  vallokal  eller   på   posten.  Varje
försändelse     innehöll    också    ett    särskilt
informationsblad.   Materialet   skickades  till  de
synskadade   som   enligt   SRF:s   register   läste
punktskrift.  Materialet  sändes  också  till  varje
länsstyrelse  och  valnämnd för vidare  distribution
efter  begäran.  Landets   taltidningar  fick  också
information. Distributionen har därefter ytterligare
utökats    till    att    omfatta   länsbibliotekens
inläsningstjänst.   Vidare   har    en   ljudkassett
framställts med texten från väljarbroschyren.

De  åtgärder  som  nu  redovisats  ger  synskadade
möjligheter  att utan insyn från någon annan  person
rösta på ett parti.  De  löser  dock inte de problem
som uppkommit för synskadade genom  de  nya reglerna
om personröstning.
Det   är  givetvis  inte  tillfredsställande   att
synskadade   inte   utan   insyn   från   annan  kan
personrösta. Utredningen har dock bedömt att detta i
framtiden genom röstning via Internet kommer att bli
möjligt  även för synskadade. I avvaktan på  att  en
sådan ordning  införs  har  utredningen  inte  velat
förorda   en   lösning  som  tillåter  röstning  med
valsedlar  som  väljaren   själv   skrivit   ut  via
Internet. Varken SRF eller Hjälpmedelsinstitutet har
kunnat  se  några  möjligheter  att  med  bibehållen
valhemlighet  personrösta utan hjälp. I stället  har
man föreslagit  att  "auktoriserade röstmedhjälpare"
skall  införas. Från Hjälpmedelsinstitutet  har  man
sagt  att  det  knappast  var  tänkbart  att  förrän
röstningen  görs "teknisk" för alla åstadkomma något
för synsvaga  utan  åsidosättande av valhemligheten.
Mot bakgrund av det anförda  finner  regeringen  att
någon förändring av valsedlarnas utformning inte bör
föreslås för närvarande.
Vid riksdagsbehandlingen av proposition 2001/02:53
framhöll  utskottet att det är av stor betydelse att
alla kan rösta  utan  att valhemligheten åsidosätts.
Att,  såsom  föreslagits   i   en   motion,  använda
valsedlar  och  valkuvert  med  punktskrift   skulle
enligt utskottet åsidosätta valhemligheten. Mot  den
anförda   bakgrunden   avstyrktes   motionen   (bet.
2001/02:KU8).
2003  års  vallagskommitté  (Ju  2003:03) skall se
över  bestämmelserna  i  vallagen och lämna  förslag
till  en helt ny vallag. Lagen  skall  innehålla  de
grundläggande     reglerna     om    valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter  skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall   redovisa  sitt  arbete  i  ett  eller  flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande


Utskottet, som på nytt vill  understryka  vikten  av
att   alla   kan   rösta   utan  att  valhemligheten
åsidosätts, anser att resultatet  av  det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas.   Motionerna   2002/03:K241   yrkande   7,
2002/03:K257  yrkande  3,  2002/03:K282  yrkande  2,
2003/04:K290  yrkande 5, 2002/03:K308, 2002/03:K328,
2002/03:So513 yrkande  9,  2003/04:So569  yrkande 5,
2002/03:K270 och 2002/03:Ju278 yrkande 9 bör  därför
avslås.


Distribution av valsedlar


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår    motioner    om    att   säkerställa
distribution     av    namnvalsedlar     till
vallokaler.

Motionerna


I motion 2002/03:K247 av Gunnar Andrén (fp) föreslås
att riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad i motionen anförs om ianspråktagande  av
modern tryckteknik  för  distribution  av  valsedlar
till    landets    alla   poströstningsställen   och
vallokaler. Motionären  påpekar  att det ankommer på
partierna  att  se  till  att  namnvalsedlar   finns
tillgängliga i alla postkontor och i vallokaler  som
är   öppna   på   valdagen.   Följden  blir,  enligt
motionären, att partierna inte förmår ställa till de
poströstandes  förfogande valsedlar  med  förtryckta
kandidater  från   andra  delar  av  landet.  Enligt
motionärens mening finns  det  emellertid en teknisk
möjlighet  att lätt distribuera relevanta  valsedlar
för registrerade partier till alla röstande. Det kan
ske genom att  det  i varje vallokal finns en vanlig
valsedelsmaskin    som   levererar    de    korrekta
valsedlarna    i    samma    ögonblick    som    den
röstberättigade beslutar  sig  för  att rösta. Genom
att  på röstkortet från Valmyndigheten  anbringa  en
streckkod    för    väljaren,    som    identifierar
valdistriktet,  skulle  en  enkel skrivare,  kopplad
till Valmyndigheten, kunna leverera  valsedlarna för
de aktuella valen, i korrekta färger,  för  samtliga
registrerade  partier och med partiernas kandidater.
Ett liknande yrkande  framförs i motion 2003/04:K265
av samma motionär.

I  motion 2002/03:K257  av  Gustav  Fridolin  (mp)
föreslås  att  riksdagen begär att regeringen lägger
fram  förslag om  regler  för  att  säkerställa  att
personvalsedlar     distribueras    till    samtliga
vallokaler på samma sätt som partivalsedlar (yrkande
2).

Bakgrund


I  vallagen  görs  skillnad   mellan  partimarkerade
valsedlar, blanka valsedlar och  namnvalsedlar.  Med
partimarkerade  valsedlar menas valsedlar med parti-
och valbeteckning  men  som  inte  innehåller  några
kandidatnamn.  Med  blanka valsedlar menas valsedlar
utan någon partibeteckning  eller  kandidatnamn. Med
namnvalsedlar menas valsedlar med kandidatnamn.

Valadministrationen svarar för att  väljarna i val
i varje röstningslokal har tillgång till

a. partimarkerade valsedlar för varje parti  som vid
något  av  de  två senaste riksdagsvalen har fått
mer än 1 % av rösterna i hela landet, och
b.
c. valsedlar  för  val  till  Europaparlamentet  med
parti-  och  valbeteckning  (partivalsedlar)  för
varje parti som vid något av de två senaste valen
har fått mer än  1  %  av  rösterna i hela landet
eller valsedlar med kandidatnamn  (namnvalsedlar)
om  partiet deltar med endast en valsedel,  under
förutsättning   att  anmälan  gjorts  av  behörig
företrädare för partiet eller partiets ombud, och
d.
e. blanka valsedlar.
f.
Även  partierna  har möjlighet  att  lägga  ut  sina
valsedlar,   dvs.   sådan    valsedlar    som   inte
tillhandahålls       av      valmyndigheterna      i
röstningslokalerna (namnvalsedlar).  Det  finns dock
vissa begränsningar. Namnvalsedlar får nämligen inte
läggas   ut   på   röstmottagningsställen   som  har
inrättats av utlandsmyndigheter.

2003  års  vallagskommitté  (Ju 2003:03) skall  se
över  bestämmelserna i vallagen  och  lämna  förslag
till en  helt  ny  vallag.  Lagen skall innehålla de
grundläggande     reglerna     om    valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter  skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall   redovisa  sitt  arbete  i  ett  eller  flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet av
det arbete som bedrivs av 2003 års
vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motionerna 2002/03:K247,
2003/04:K265 och 2002/03:K257
yrkande 2 bör därför avslås i
berörda delar.

Småpartispärren

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till nu inledda  samtal  om en
översyn av regeringsformen föreslår utskottet
att  riksdagen avslår motioner om översyn  av
procentspärrarna  för  val till riksdagen och
landstingsfullmäktige.

Motionerna


I motion 2002/03:K241 av  Maud  Olofsson  m.fl.  (c)
föreslås  att  riksdagen begär att regeringen lägger
fram förslag till  lagändring  som  medför  att  den
nuvarande   spärren   vid   landstingsval  avskaffas
(yrkande 8).

I  motion  2002/03:K377 av Ingvar  Svensson  m.fl.
(kd) föreslås att riksdagen begär att regeringen gör
en översyn av  valsystemet  för  val  till riksdagen
(yrkande  2). Motionärerna anför bl.a. att  systemet
med fyraprocentsspärren  vid  fördelning av mandaten
bör  avvecklas. Det påpekas vidare  att  man  skulle
slippa    alltför    kraftiga   marginaleffekter   i
mandatfördelningen om  nuvarande  riksspärr ersattes
med en intrappningsskala. Motionärerna anser att det
är viktigare för partier att ha någon representation
i parlamentet än att stå helt utanför  i  ett system
med kraftig initialspärr.
I  motion  2002/03:K396  av  Gustav Fridolin  (mp)
föreslås att riksdagen begär att  regeringen  lägger
fram förslag till ändring i regeringsformen och val-
lagen  i  enlighet med vad som i motionen anförs  om
att avskaffa procentspärrarna.

Bakgrund


Enligt 3 kap.  7 § regeringsformen fördelas mandaten
i riksdagen mellan  partier.  Med  parti avses varje
sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder
i  val under särskild beteckning. Endast  parti  som
har  fått  minst  4  %  av  rösterna i hela riket är
berättigat  att  delta i fördelningen  av  mandaten.
Parti  som  har fått  färre  röster  deltar  dock  i
fördelningen   av   de   fasta   valkretsmandaten  i
valkrets,  där  partiet  har  fått  minst  12  %  av
rösterna.

Motivet till bestämmelsen om den aktuella  spärren
är   en   önskan   om  att  motverka  uppkomsten  av
småpartier  och  partisplittring,  vilket  utvecklas
närmare  i  förarbetena   till  1968  års  partiella
författningsreform (SOU 1967:  26,  prop.  1968:27).
Enligt    Grundlagberedningens    mening   var   det
nödvändigt att liksom i det tidigare  valsystemet ha
vissa spärrar som utestängde mycket små partier från
representation   i   riksdagen.  Det  skulle   kunna
äventyra det parlamentariska  styrelseskicket om man
vid  valen  till  enkammarriksdagen  tillämpade  ett
valsystem som gjorde  det  lätt  för  småpartier att
erövra mandat. Utländska erfarenheter visade  enligt
beredningen  att  förekomsten i folkrepresentationen
av många småpartier  i  vissa  lägen  kunde försvåra
lösningen     av    regeringsfrågan    och    minska
möjligheterna    att    få    en    handlingskraftig
parlamentsmajoritet.
Folkstyrelsekommittén  föreslog  i sitt betänkande
(SOU 1987:6) Folkstyrelsens villkor ingen ändring av
spärreglerna.   Erfarenheterna  från  andra   länder
visade  enligt kommittén  att  det  för  demokratins
funktionsduglighet var väsentligt att valsätten inte
ledde    till    långtgående    partisplittring    i
parlamentet.
Under         riksdagsbehandlingen          delade
konstitutionsutskottet        Folkstyrelsekommitténs
uppfattning i frågan.
För  val till landstingsfullmäktige  infördes  ett
helt proportionellt  system  vid  valet år 1976. För
fördelningen av mandaten i landstingsfullmäktige har
spärren   satts  till  3  %  av  rösterna   i   hela
landstinget.

Utskottets ställningstagande


Regeringen  har  nu  inlett  samtal med de politiska
partierna  i  riksdagen  rörande   en   översyn   av
regeringsformen.  Utskottet ser det som en möjlighet
att  den  kommande  översynen,   med  sitt  samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna  2002/03:K241  yrkande  8,   2002/03:K377
yrkande   2   och   2002/03:K396   om   översyn   av
procentspärrarna   för   val   till   riksdagen  och
landstingsfullmäktige. Mot bakgrund av  vad  som  nu
har anförts anser utskottet att det inte är påkallat
att  begära  sådana  initiativ  som efterfrågas i de
nyss nämnda motionerna, vilka därför  bör  avslås  i
här berörda delar.


Översyn av valsystemet


Utskottets förslag i korthet

Med  hänvisning  till nu inledda samtal om en
översyn av regeringsformen föreslår utskottet
att riksdagen avslår motioner om utredning av
valsystemet.

Motionerna


I  motion  2002/03:K297   av   Patrik  Norinder  och
Marietta de Pourbaix-Lundin (båda  m)  föreslås  att
riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  tillsättande  av  en
parlamentariskt  sammansatt utredning för utformning
av ett nytt valsystem.  Motionärerna anför bl.a. att
erfarenheterna från de senaste  valen  enligt  deras
mening  gör  det  nödvändigt  att  utforma  ett nytt
valsystem  som  bör  bygga  på  att  tydliggöra  den
ideologiska   skillnaden   mellan  partierna,  skapa
starka regeringar, minska små partiers inflytande på
regeringsbildningen   och  de  politiska   besluten,
minska antalet ledamöter  i  riksdagen,  erhålla ett
valsystem  som gör att ledamöterna är mer kända  och
förankrade  i   sin   valkrets   och   skapa  större
likformighet  i storleken på valkretsar.  Regeringen
bör   skyndsamt   tillsätta    en    parlamentariskt
sammansatt  utredning  för att före nästa  ordinarie
val  komma  med  förslag  till  en  ny  ordning  för
valsystem och antal riksdagsledamöter  samt  se över
storleken på valkretsarna.

I  motion  2003/04:K239  av  Tobias  Billström och
Peter  Danielsson  (båda  m)  föreslås att riksdagen
tillkännager för regeringen som  sin  mening  vad  i
motionen  anförs om en utredning om ett införande av
enmansvalkretsar  vid val till riksdagen. I motionen
anförs  bl.a.  att  enmansvalkretsar   stärker   den
enskilde  parlamentarikerns  ställning och tydliggör
hans eller hennes ansvar inför  väljarna. Därför bör
regeringen   ta  initiativ  till  en  utredning   om
införandet av  enmansvalkretsar i Sverige, med målet
att de skall kunna implementeras till valet 2006.
I motion 2003/04:K271  av  Bo  Lundgren  m.fl. (m)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om utredning av
valsystemet (yrkande 21). Motionärerna välkomnar att
regeringen har aviserat  sin  vilja  att låta utreda
valsystemet.  För  en  sådan  utredningen   anges  i
motionen  följande utgångspunkter. Väljarnas förmåga
att kontrollera  och  ställa  de politiskt ansvariga
skall    stärkas.    Dagens   situation    med    en
minoritetsregering  och  samarbetspartier  utan  ett
klart ansvarsförhållande innebär dels att regeringen
har  en  svag  parlamentarisk   förankring   för  de
uppgifter  som  åvilar  den,  dels att den försvårar
både  väljarnas  insyn och möjligheter  att  utkräva
ansvar. De valda företrädarna skall ha ett klart och
tydligt samband med sina väljare. Av det skälet vill
motionärerna  stärka   personvalsinslaget   och  det
ansvar som den enskilde förtroendevalda har gentemot
sina  väljare  och  sin  valkrets.  Motionärerna  är
beredda  att  pröva  olika  lösningar  för att uppnå
detta. Ett ökat personvalsinslag och ansvar gentemot
den   egna   valkretsen   skall   förenas   med  ett
proportionellt  valsystem.  Proportionaliteten   får
dock   inte   i  sig  leda  till  svaga  regeringar,
svåröverskådliga    ansvarsförhållanden    och   ett
oproportionerligt   inflytande   för   små  partier.
Motionärerna  anser  mot denna bakgrund att  det  är
viktigt att diskutera hur valsystemet skall utformas
för att ge på en gång  ett tydligt personvalsinslag,
tydliga  ansvarsförhållanden   och  möjligheter  för
väljarna  att genom sitt utslag få  regeringsskiften
till stånd.

Bakgrund


Före  detta  kanslichefen  i  konstitutionsutskottet
Magnus  Isberg  har  på  uppdrag  av  utskottet i en
promemoria sammanställt uppgifter om erfarenheter av
det  tyska valsystemet, bilaga 3 (2002/03:URD2).  Av
promemorian  framgår bl.a. att varje väljare har två
röster.   Förstarösten    gäller    valet    i    en
enmansvalkrets, andrarösten i en flermansvalkrets. I
enmansvalkretsarna  röstar  man  på  en person genom
majoritetsval  i  en  omgång. I flermansvalkretsarna
lägger  man  sin  röst på  en  lista  över  personer
nominerade av ett parti.  Valsättet  i  listvalen är
proportionellt      och      är     styrande     för
mandatfördelningen.  Vid  mandatfördelningen   finns
också en spärrgräns. Endast partier som fått minst 5
%  av  andrarösterna  i  hela  landet  får  delta  i
fördelningen av listmandaten. Samma rätt har partier
vars  kandidater har segrat i minst tre valkretsar i
valkretsvalen.  Om  ett  parti  i  en  viss  delstat
erhållit  fler mandat genom valkretsvalen än det  är
berättigat    till    enligt    den   proportionella
fördelningen får det ändå behålla dessa mandat (s.k.
Überhangmandate). Dessa mandat gör att förbundsdagen
kan ha fler ledamöter än det antal  mandat  som  den
proportionella  fördelningen  grundar sig på. Enligt
den sammanfattande bedömning som  görs i promemorian
har regeringsstabiliteten varit hög  i Tyskland. Som
en  viktig  orsak  härtill utpekas den höga  spärren
samt möjligen också  den tvåpartitendens som finns i
valkretsvalen.   Vidare    bedöms    att   väljarnas
ansvarsutkrävande      varit      avgörande      för
regeringspolitiken, eftersom regeringsskiftena sedan
år 1969 på ett undantag när skett i samband med val.
Überhangmandate och alternativregeln för tilldelning
av  listmandat  kan  enligt  promemorian  kritiseras
utifrån  valsystemets  grundläggande  proportionella
princip.  Spärren  måste  dock,  enligt promemorian,
försvaras  eftersom den visat sig verkningsfull  för
att förhindra partisplittring. Men å andra sidan har
den inte förhindrat  att  nya  partier har kunnat ta
plats  i förbundsdagen under 1980-  och  1990-talen.
Valkretsvalen  anges  ha  en  positiv  effekt på det
lokala  inflytandet i förbundsdagen. I valkretsvalen
finns även en möjlighet till ansvarsutkrävande av de
individuella  ledamöterna.  Valdeltagandet betecknas
som  högt.  Vidare  har kvinnorepresentationen  ökat
starkt i förbundsdagen  till  följd  av  de  senaste
valen.  Det  tyska  valsystemet måste dock betecknas
som komplicerat.


Utskottets ställningstagande


Regeringen har nu inlett  samtal  med  de  politiska
partierna   i   riksdagen   rörande  en  översyn  av
regeringsformen. Utskottet ser  det som en möjlighet
att  den  kommande  översynen,  med  sitt   samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna 2003/04:K271 yrkande 21, 2003/04:K239 och
2002/03:K297   om  översyn  av  valsystemet  och  om
införande av enmansvalkretsar.  Ett  led  i en sådan
översyn kan enligt utskottet vara att - på  sätt som
utskottet  låtit  göra  - inhämta uppgifter om andra
valsystem  och  att  även  analysera  effekterna  av
sådana  system.  Mot bakgrund  av  vad  som  nu  har
anförts anser utskottet att det inte är påkallat att
begära sådana initiativ  som  efterfrågas  i de nyss
nämnda  motionerna,  vilka  därför bör avslås i  här
berörda delar.


Skydd mot ofrivillig kandidatur


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med  hänvisning   till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår  en  motion   om  lagändring  för  att
förhindra  att personer  utan  eget  samtycke
förs upp som kandidater i allmänna val.

Motionen


I motion 2002/03:K302 av Krister Örnfjäder m.fl. (s)
föreslås att  riksdagen  tillkännager för regeringen
som sin mening vad i motionen  anförs  om behovet av
lagändring  för att förhindra att partier  utan  att
tillfråga  personer   registrerar   deras   namn  på
valsedel.  Motionärerna anför bl.a. att det är  helt
oacceptabelt  att  en  person  ofrivilligt anges som
kandidat  för ett parti. De anser  att  det  är  ett
missbruk av den fria nomineringsrätten. Enligt deras
mening  behövs   en  ändring  av  vallagen  för  att
förhindra att detta sker vid kommande val.


Bakgrund


1999 års författningsutredning  har  föreslagit  att
det  skall  införas  ett  system  där de partier som
önskar delta i allmänna val måste anmäla  detta samt
sina  kandidater, som skriftligen samtyckt till  sin
kandidatur,  senast  en  viss  tid  före  valet (SOU
2001:99).  Förslaget  innebär  att endast de partier
som  har  gjort  en sådan förhandsanmälan  deltar  i
fördelningen av mandat.  Förslaget  skulle förhindra
s.k. ofrivilliga kandidaturer. Utredningen  bedömde,
i  likhet  med tidigare utredningar på området,  att
det inte är  möjligt  att  införa  ett sådant system
utan   att   samtidigt   ändra   partibegreppet    i
regeringsformen  (se  SOU 1987:6 s. 149, SOU 1993:21
s. 187, SOU 1995:143 s.  146).  Förutom  ändringar i
vallagen   föreslog  utredningen  därför  också   en
ändring i 3 kap. 7 § regeringsformen.

I direktiven  till  2003 års vallagskommitté (dir.
2003:37) anförs att 1999  års författningsutrednings
förslag har fått ett i huvudsak  positivt mottagande
av remissinstanserna. Mycket talar  därför  för  att
förslaget  bör  läggas  till grund för lagstiftning.
Ett flertal remissinstanser har dock haft synpunkter
på den lagtekniska utformningen. Synpunkterna gäller
t.ex.  att de föreslagna tidsfristerna  för  anmälan
delvis är olika beroende på vilket val anmälan avser
och   att    förslaget    saknar    en    uttrycklig
lagbestämmelse  om  att  ett  parti  måste  vara  en
juridisk person för att få anmäla sitt deltagande  i
ett  val.  Eftersom  2003  års  vallagskommitté  (Ju
2003:03)  skall lämna förslag till en helt ny vallag
finns det enligt  direktiven  inget  som hindrar att
kommittén  på  nytt  överväger frågan om  offentliga
valförberedelser.  En  ändring   av   3   kap.  7  §
regeringsformen  kan  träda i kraft tidigast  den  1
januari  2007.  Den nya vallagen  skall  dock  kunna
tillämpas fr.o.m.  2006  års  val. Om även kommittén
bedömer    att    ett    system    med    offentliga
valförberedelser kräver grundlagsändring, skall  den
lämna  förslag till de justeringar av bestämmelserna
i den nya vallagen som ett sådant system förutsätter
och som  i så fall skall träda i kraft samtidigt med
grundlagsändringen. Det står då även kommittén fritt
att på nytt se över lydelsen av den ändring i 3 kap.
7 § regeringsformen som i så fall aktualiseras.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  anser  att  resultatet  av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2002/03:K302 bör därför avslås.


Legitimationskrav vid röstning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår en motion om legitimationskrav.

Motionen


I  motion  2002/03:K313  av Anita  Sidén  och  Jeppe
Johnsson   (båda   m)   föreslås    att    riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som sin mening vad  i
motionen  anförs  om  att väljare skall  kunna  visa
giltig  legitimation  vid   röstning   i   vallokal.
Motionärerna anser att man vid anfordran skall kunna
visa  giltig  legitimation, oavsett om man röstar  i
vallokal eller på postkontor, utlandsmyndighet eller
på fartyg.


Bakgrund


Vid röstning i  vallokal  får valförrättaren, enligt
10  kap. 5 § vallagen, begära  att  väljaren  uppger
sitt  fullständiga  namn  och  sin födelsetid. Innan
något   valkuvert  tas  emot  skall  valförrättaren,
enligt  6   §,   kontrollera   att  väljaren  enligt
röstlängden har rösträtt vid det  val  som  väljaren
vill  delta  i  och  inte  redan har röstat i valet.
Valförrättaren skall också kontrollera  att väljaren
bara  har  gjort  i ordning ett valkuvert för  varje
slag  av  val, att det  inte  finns  någon  obehörig
märkning på  något  kuvert  och  att varje valkuvert
uppenbart innehåller en valsedel.  En  valförrättare
får inte ta emot ett valkuvert som inte uppfyller de
krav som ställs i 6 §.

Vid röstning på postkontor skall, enligt 11 kap. 8
§   vallagen,   väljare   som   inte  är  kända  för
röstmottagaren legitimera sig. Om  de  inte  gör det
får de inte rösta.
Regeringen  uttalade  i proposition 1996/97:70  s.
154-155 att de problem som  kan  uppstå  på grund av
att det saknas ett generellt legitimationskrav  inte
har visat sig vara sådana att det enligt regeringens
bedömning  är  befogat  att nu föreskriva om krav på
legitimation vid all röstning.  Om  en  väljare inte
kan   legitimera   sig  eller  på  annat  sätt  göra
sannolikt att han är  den han utger sig för att vara
får valförrättaren vägra  att  ta  emot  hans  röst.
Detta bör vara tillräckligt för att komma till rätta
med  problem  som må finnas kring personer som söker
utnyttja  någon  annans  rösträtt.  När  det  gäller
bestämmelsen i 10 kap.
8 § vallagen  om legitimering som villkor för att få
utnyttja  sin  rösträtt   på   postkontor   uttalade
regeringen  i  propositionen  (s. 205) att sedvanlig
legitimation  på  postkontor  får   anses   uppfylla
kravet.
Utskottet  behandlade i betänkande 2001/02:KU8  en
motion i vilken  föreslogs  att  väljare skall kunna
visa  giltig legitimation vid röstning  i  vallokal.
Utskottet   delade   regeringens  bedömning  att  de
problem som kan uppstå  på  grund  av att det saknas
ett generellt legitimationskrav inte  har  visat sig
vara  sådana  att  det är befogat att föreskriva  om
krav på legitimation  vid all röstning och avstyrkte
därför motionen.
2003 års vallagskommitté  (Ju  2003:03)  skall  se
över  bestämmelserna  i  vallagen  och lämna förslag
till  en  helt ny vallag. Lagen skall  innehålla  de
grundläggande     reglerna     om    valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter  skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall   redovisa  sitt  arbete  i  ett  eller  flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet  av  det  arbete  som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2002/03:K313 bör därför avslås.


Opinionsundersökningar i valrörelser


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   avstyrker   med  hänvisning  till
tidigare bedömning en motion om begränsning i
fråga     om     opinionsundersökningar     i
valrörelser. Jämför reservation 11.

Motionen


I  motion 2002/03:K341  av  Margareta  Sandgren  (s)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad   i   motionen   anförs   om
opinionsundersökningar   i  valrörelser.  Motionären
anför   att   det   i   dag   finns   en   frivillig
överenskommelse  mellan  opinionsinstituten  om  att
inte publicera opinionsmätningar  på valdagen. Många
av  instituten  gör emellertid sina sista  mätningar
redan torsdagen före  valet. Överenskommelsen om att
inte publicera något som  kan  påverka valresultatet
på valdagen är väldigt stark. Valdagen  är väljarens
dag. En lösning på problemen som framförs i motionen
kan    vara    att    bjuda    in    medieföretagens
branschorganisationer  och  bygga  vidare   på   den
befintliga överenskommelsen.


Bakgrund


Regeringsformens     andra     kapitel    innehåller
bestämmelser om grundläggande fri-  och rättigheter.
Varje medborgare är enligt 1 § gentemot det allmänna
tillförsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet.
Yttrandefrihet  definieras  som frihet  att  i  tal,
skrift  eller  bild  eller  på  annat  sätt  meddela
upplysningar  samt  uttrycka  tankar,   åsikter  och
känslor.  Informationsfrihet  definieras som  frihet
att  inhämta  och ta emot upplysningar  samt  att  i
övrigt ta del av andras yttranden.

De  nämnda  fri-  och  rättigheterna  får  i  viss
utsträckning begränsas  genom  lag.  Begränsning får
göras  endast  för  att  tillgodose ändamål  som  är
godtagbart    i    ett    demokratiskt     samhälle.
Begränsningen  får  aldrig  gå  utöver  vad  som  är
nödvändigt  med  hänsyn  till  det  ändamål  som har
föranlett  den  och inte heller sträcka sig så långt
att den utgör ett  hot mot den fria åsiktsbildningen
som  en  av folkstyrelsens  grundvalar.  Vidare  får
begränsning  inte göras enbart på grund av politisk,
religiös, kulturell  eller  annan  sådan  åskådning.
Yttrande- och informationsfriheten får begränsas med
hänsyn   till  rikets  säkerhet,  folkförsörjningen,
allmän  ordning  och  säkerhet,  enskilds  anseende,
privatlivets    helgd    eller   förebyggandet   och
beivrandet  av  brott.  Friheten  att  yttra  sig  i
näringsverksamhet  får  begränsas.   I   övrigt  får
begränsningar      av      yttrandefriheten      och
informationsfriheten  ske endast om särskilt viktiga
skäl föranleder det.
Vid bedömandet av vilka  begränsningar som får ske
skall  särskilt beaktas vikten  av  vidaste  möjliga
yttrandefrihet  och  informationsfrihet i politiska,
religiösa,  fackliga, vetenskapliga  och  kulturella
angelägenheter.
Utskottet behandlade  i betänkande 1993/94:KU44 en
motion i vilken föreslogs att en utredning skulle få
i uppgift bl.a. att föreslå  sådana  begränsningar i
fråga    om   genomförande   och   publicering    av
opinionsundersökningar    som   är   förenliga   med
grundlagen.   Utskottet   avstyrkte   motionen   med
motiveringen  att  det  inte  kunde  se  hur  sådana
begränsningar  skulle  kunna  åstadkommas  utan  att
komma   i   konflikt   med   grundlagsreglerna    om
informations- och yttrandefriheten.

Utskottets ställningstagande


Utskottet   vidhåller  sin  tidigare  bedömning  och
avstyrker därför motion 2002/03:K341.


Vallokaler med religiös prägel


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår   med   hänvisning   till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår en motion om översyn av problemen  med
valförrättning i religiöst präglade lokaler.

Motionen


I motion 2002/03:K347 av Mikael Damberg (s) föreslås
att  riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  en  översyn  av
problemen med  valförrättning  i  religiöst präglade
lokaler. Motionären anför bl.a. att det är okänsligt
mot  andras  kultur  och  religion att  förrätta  de
allmänna valen i lokaler som  förknippas med kristen
tro. Det vore på många sätt bättre  att  hitta andra
allmänna  lokaler  i  närheten,  som  daghem, skolor
eller  kommunhus att förrätta valen i. Informationen
om poströstningsmöjligheten bör också bli bättre. En
översyn  bör  göras  av detta problem i syfte att ge
alla som vill delta i  valet  möjlighet att göra det
på neutral mark.


Bakgrund


Enligt 9 kap. 4 § vallagen skall  kommunen  se  till
att  det finns lämpliga lokaler som kan användas som
vallokaler  och  som  i  fråga  om  lokalisering och
öppethållande  ger  väljarna  goda  möjligheter  att
rösta.

2003  års  vallagskommitté (Ju 2003:03)  skall  se
över bestämmelserna  i  vallagen  och  lämna förslag
till  en  helt  ny vallag. Lagen skall innehålla  de
grundläggande    reglerna     om     valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter  skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall   redovisa  sitt  arbete  i  ett  eller  flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet  av  det  arbete  som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2002/03:K347 bör därför avslås.


Rätten att kandidera i flera
valkretsar i riksdagsval


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår  en motion om att det vid  riksdagsval
skall  vara   möjligt  för  en  kandidat  att
kandidera i endast en valkrets.

Motionen


I motion 2002/03:K400 av Peder Pedersen (v) föreslås
att riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  att  gällande lagstiftning bör ändras på  så
sätt att det vid kommande riksdagsval är möjligt för
en kandidat att kandidera i endast en valkrets.


Bakgrund


Regeringen har i proposition 2001/02:53 anfört bl.a.
att ju fler listor ett parti har, desto svårare blir
det att i olika  avseenden  förutsäga vilka personer
som kommer att besätta partiets  mandat. I synnerhet
kan  det vara svårt att med något mått  av  säkerhet
avgöra vilken eller vilka personer som skall ersätta
dem som  blivit  valda. I en situation där ett antal
personer samtidigt  förekommer  på en s.k. rikslista
och  dessutom  på  en  eller flera kretslistor  blir
förutsägbarheten  mycket   liten.  Att  reglerna  om
dubbelvalsavveckling kan få dessa effekter har varit
känt tidigare.

Rådet  för  utvärdering  av  1998   års   val  har
diskuterat   möjligheten   att  införa  en  regel  i
vallagen som innebär att en  kandidat får ställa upp
i endast en valkrets. En kandidat  skulle t.ex. vara
valbar endast i den valkrets som han  eller  hon var
folkbokförd  i.  Rådet ansåg dock att en sådan regel
skulle  innebära en  relativt  stor  begränsning  av
partiernas  möjligheter att lansera kandidater efter
eget gottfinnande. En annan modell är att föreskriva
att en kandidat  inte  får  kandidera  mer  än  i en
valkrets  men att partierna har frihet att avgöra  i
vilken krets.
Sammantaget  ansåg  rådet  att  det för närvarande
mest ändamålsenliga sättet att komma åt problemet är
att  i  vallagen införa en bestämmelse  av  normativ
karaktär som innebär att en kandidat i riksdagsvalet
bör förekomma  i endast en valkrets. Skulle det ändå
förekomma att en  kandidat  tar  plats  i  mer än en
krets, skall dubbelvalsavveckling ske i enlighet med
de nuvarande reglerna.
Kandidaturer  i  flera  valkretsar  leder,  enligt
regeringen,  till allvarliga nackdelar för väljarna.
Denna ordning utgör därför ett demokratiskt problem.
Regeringen  förutsatte  emellertid  i  den  tidigare
nämnda propositionen   att  partierna medverkar till
att  komma till rätta med problemet  och  även  utan
uttrycklig  lagstiftning  avhåller sig från åtgärder
som    kan   försvaga   valsystemets    legitimitet.
Regeringen   ansåg   därför   att   det  inte  fanns
tillräckliga skäl att föreslå någon lagstiftning  på
denna  punkt.  Regeringen  anförde emellertid vidare
att  om  genomförandet av 2002  års  val  visar  att
partierna   inte   tar  sitt  ansvar  på  allvar  är
regeringen dock beredd  att återkomma till riksdagen
med förslag till erforderlig lagstiftning.
Under   riksdagbehandlingen    av    propositionen
instämde  utskottet  i  regeringens  bedömning   och
avstyrkte  därför  motioner liknande den nu aktuella
(bet. 2001/02:KU8).
2003 års vallagskommitté  (Ju  2003:03)  skall  se
över  bestämmelserna  i  vallagen  och lämna förslag
till  en  helt ny vallag. Lagen skall  innehålla  de
grundläggande     reglerna     om    valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter  skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall   redovisa  sitt  arbete  i  ett  eller  flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet  av  det  arbete  som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2002/03:K400 bör därför avslås.


Internetröstning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår  motioner  om  försöksverksamhet   med
Internetbaserad röstning för utlandssvenskar.

Motionerna


I  motion 2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl.  (kd)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad   i   motionen   anförs   om
Internetröstning  för  utlandssvenskar  (yrkande 5).
Motionärerna   anser   att   försöksverksamhet   med
Internetbaserad röstning bör genomföras  för gruppen
utlandssvenskar vid nästa val för att stimulera till
ökat valdeltagande. Vidare framhålls i motionen  att
problem som måste lösas är dels legitimeringen, dels
skyddet  från  otillbörlig  påverkan  i  samband med
själva  valhandlingen.  Detta  bör uppmärksammas  av
regeringen. I motion 2003/04:T560  av Johnny Gylling
m.fl.  (kd)  framförs ett liknande yrkande  (yrkande
17).


Bakgrund


Demokratiutredningen  har  i betänkandet En uthållig
demokrati - Politik för folkstyrelse  på  2000-talet
(SOU 2000:1) uttalat följande (s. 244):

IT    kan   också   användas   för   att   stärka
civilsamhället     och     för     att     främja
deltagardemokratin.  Den nya informationstekniken
har  en  potential  när  det   gäller  att  vidga
medborgarnas möjligheter att delta  i och påverka
problemformuleringarna  och  diskussionerna  före
beslut i folkvalda församlingar.  En  statlig och
kommunal politik bör i första hand inrikta sig på
att  utveckla  tekniker och metoder för en  sådan
deltagardemokrati med IT-stöd.

Man bör pröva  om och i vilken utsträckning den
nya  informationstekniken   kan   stimulera   ett
politiskt   intresse   och  deltagande.  Det  bör
genomföras försök med Internetbaserat  röstande i
någon  kommun. Alternativt kan tekniken utvecklas
i samband med skolval i någon eller några skolor.

Problemet som  måste lösas är hur den som röstar kan
legitimera sig på  ett effektivt sätt så att valfusk
omöjliggörs och valet  hemlighålls.  Dessutom  måste
man   garantera  det  som  valförrättarna  har  till
uppgift  att  göra,  nämligen  att se till att ingen
politisk  påverkan  sker  vid  själva  valtillfället
eller att inga obehöriga väljare röstar.

Rådet för utvärdering av 1998 års  val  har  i  sitt
slutbetänkande Valdeltagande och Europaparlamentsval
(SOU   2000:81)   anfört   att   det  enligt  rådets
uppfattning  kan  finnas anledning att  inför  nästa
Europaparlamentsval     pröva     frågan    om    en
försöksverksamhet   med   bl.a.   möjligheter   till
IT-röstning.

Regeringen beslutade i februari 2000 att tillkalla
en  särskild  utredare för att göra en  teknisk  och
administrativ  översyn   av  delar  av  valsystemet.
Utredaren    skulle    lämna   förslag    till    de
författningsändringar   och   andra   åtgärder   som
utredaren  ansåg  vara behövliga.  Hela  regelverket
avseende  förtidsröstning   på   posten   och  andra
särskilda  röstmottagningsställen inom landet  borde
enligt direktiven  (dir.  2000:10) ses över. Det är,
enligt direktiven, angeläget  att  varje väljare har
en plats att rösta på inom rimligt avstånd  och  att
regelverket   tydligt  anger  vem  det  är  som  har
ansvaret   för   detta.   Frågan   om   formen   för
utlandssvenskars röstning  skulle  ses  över  liksom
möjligheten   för   utlandssvenskar  att  brevrösta.
Utredaren skulle också  göra  en  inventering  av de
möjligheter  och problem som kan finnas med röstning
via Internet och  särskilt  belysa  om  röstning via
Internet   kan  förenas  med  kravet  på  bibehållen
valhemlighet.  Även  de  erfarenheter  som  gjorts i
andra länder skall uppmärksammas.
Valtekniska   utredningen   år  2000  avlämnade  i
december 2000 betänkandet Teknik  och administration
i  valförfarandet  (SOU  2000:125). När  det  gäller
frågan  om  röstning via Internet  skall  genomföras
lämnar utredningen  inget  förslag  utan  lämnar  en
inventering  av  de  möjligheter och problem som kan
finnas  med  en  sådan röstning.  Utgångspunkten  är
enligt    utredningen     att    ett    elektroniskt
röstningssystem via Internet måste uppfylla följande
fem grundkrav. Bara personer  som har rösträtt skall
kunna  rösta,  det  skall  bara  vara   möjligt  att
utnyttja sin röst en gång, valhemligheten skall vara
absolut, en avgiven röst skall inte kunna  ändras av
någon   annan  och  systemet  skall  säkerställa  en
korrekt sammanräkning  av  röster på samtliga nivåer
(valdistrikt, valkretsar och valområde). Utredningen
menar  också  att  en  omfattande  försöksverksamhet
måste  genomföras innan man  tar  slutlig  ställning
till om  förfarandet  kan  tillämpas  i ett verkligt
val.
Utskottet   behandlade  i  betänkande  2001/02:KU8
motioner  som  gällde   elektronisk   röstning   för
utlandssvenskar.  Därvid  yttrade  utskottet att det
vore av värde att kunna använda modern teknik även i
valsammanhang. Samtidigt konstaterade  utskottet att
ett  antal  frågor  som bl.a. har med valhemligheten
att göra först måste lösas. Utskottet noterade också
att frågan om röstning  via Internet bereds vidare i
Regeringskansliet. Enligt utskottet borde resultatet
av  denna  beredning avvaktas.  Utskottet  avstyrkte
därför motionerna.
I proposition  2001/02:80  Demokrati  för  det nya
seklet  bedömer  regeringen  sammanfattningsvis  att
utgångspunkten  vid användning av informationsteknik
(IT)  i  allmänna  val  bör  vara  att  allmänhetens
förtroende upprätthålls genom att valhemligheten och
rättssäkerheten garanteras. Det är enligt regeringen
för  tidigt  att  i  dag  uttala  sig  om  i  vilken
utsträckning  IT kan komma  att  användas  vid  val.
Ytterligare erfarenheter måste först vinnas.
Regeringen     hänvisar     bl.a.     till     att
Demokratiutredningen  i sitt slutbetänkande pekat på
att   ett   elektroniskt   röstningsförfarande   kan
innebära  att  valhandlingen  tenderar  att  bli  en
opinionsyttring på valdagen och  förlora  den tyngd,
värdighet   och   symboliska   betydelse   som   den
traditionella valhandlingen har, men att utredningen
ändå  ansåg  att försök med Internetbaserat röstande
borde  genomföras   i   någon   kommun,  alternativt
tekniken utvecklas i samband med ett skolval i någon
eller några skolor.
Regeringen  hänvisar vidare till  att  Valtekniska
utredningen ansett  att Internetröstning innan sådan
prövas  i ett val måste  föregås  av  en  omfattande
försöksverksamhet,  lämpligen i form av skolval, och
att det är först efter  en  sådan  försöksverksamhet
som man kan ta slutlig ställning till om förfarandet
kan tillämpas i ett verkligt val.
Regeringens  bedömning är att det i  dag  inte  är
aktuellt med röstning  i  allmänna  val via Internet
utanför  vallokal. Det är enligt regeringen  viktigt
att  valhemligheten   kan   upprätthållas   och  att
identifieringen     av     väljare    kan    klaras.
Valhemligheten  måste  vara absolut.  Valförfarandet
skall därför vara utformat så att väljaren kan lämna
sin    röst    utan    insyn   av   annan.    Liksom
Demokratiutredningen finner regeringen att det finns
risk att ett elektroniskt röstningsförfarande medför
att valhandlingen förlorar  den tyngd, värdighet och
symboliska    betydelse   som   den    traditionella
valhandlingen har. IT bör däremot kunna användas för
att  underlätta   röstning   i   vallokal   och  för
röstsammanräkning.
Under  riksdagsbehandlingen  av  den  nyss  nämnda
propositionen   vidhöll   utskottet   i   betänkande
2001/02:KU14  sin  tidigare  bedömning  i  fråga  om
röstning  via Internet och avstyrkte därför motioner
i ämnet.
2003 års  vallagskommitté  (Ju  2003:03)  skall se
över  bestämmelserna  i  vallagen  och lämna förslag
till   en   ny   lag.   Lagen  skall  innehålla   de
grundläggande     reglerna    om     valförfarandet.
Kompletterande valtekniska  föreskrifter skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall bl.a. särskilt överväga  i vilken utsträckning
elektroniska förfaranden bör införas  vid röstning i
röstningslokal.  Därvid  skall  kommittén   särskilt
beakta  de  fördelar  sådana förfaranden kan ha  för
underrepresenterade väljargrupper,  t.ex.  unga  och
väljare  som  inte  fullt  ut  behärskar det svenska
språket,  samt funktionshindrade  väljare.  Den  nya
vallagen  skall  tillämpas  fr.o.m.  2006  års  val.
Kommittén får  redovisa  resultatet av sitt arbete i
ett eller flera delbetänkanden.  En  slutredovisning
skall göras senast den 1 november 2004. I direktiven
hänvisas  bl.a.  till  att  det  vid det kårval  som
genomfördes   vid   Umeå   universitet  2001   fanns
möjlighet  att  rösta  via  Internet.  Utvärderingen
visar   att   Internetröstningen    hade   begränsad
betydelse   för   valdeltagandet  men  att   metoden
användes   av   en   majoritet    av   de   röstande
(Statskontorets  rapport  2001:3).  Säkerheten   var
godtagbar    vid    ett    val    av   detta   slag.
Säkerhetsproblemen generellt ansågs dock vara sådana
att  Internetröstning  inte kunde rekommenderas  för
allmänna val med nuvarande teknik.

Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet  av  det  arbete  som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas.  Motionerna  2002/03:T463  yrkande  5  och
2003/04:T560 yrkande 17 bör därför avslås.


Folkomröstningar, m.m.


Utskottets förslag i korthet

Med  hänvisning  till nu inledda samtal om en
översyn av regeringsformen föreslår utskottet
att   riksdagen  avslår   motioner   om   hur
folkomröstningar    bör    utformas.   Vidare
föreslår  utskottet att riksdagen  avslår  en
motion   om  finansieringen   av   val   till
Europaparlamentet    och   extra   val   till
riksdagen.

Motionerna


I  motion  2003/04:K214   av  Gustav  Fridolin  (mp)
föreslås   att   riksdagen  begär   att   regeringen
återkommer till riksdagen  med  förslag  om  lämplig
lagstiftning         för         att         reglera
folkomröstningsinstitutet  på  ett  sådant  sätt att
inte     en    kampanjande    sida    kan    diktera
folkomröstningsfrågan,  datum för omröstningen eller
omständigheterna för dess  genomförande (yrkande 2).
Motionären   anför   bl.a.  att  formerna   för   en
folkomröstning måste beslutas  i  bred  enighet, och
att  härmed  inte  menas  bred enighet inom det  ena
lägret  utan  bred  enighet  över   den   eller   de
åsiktsmässiga   skiljelinjer   som  folkomröstningen
behandlar.

I  motion  2003/04:K315  av  Anita   Brodén   (fp)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad  i  motionen  anförs om tydligare
regler     vid     utformningen     av    rådgivande
folkomröstningar. Motionären anför bl.a.  att det är
viktigt att riksdagsbeslut om frågeställningen  i en
rådgivande folkomröstning är utformad på sådant sätt
att   det   inte   råder  någon  tveksamhet  om  hur
folkomröstningsresultatet  skall tolkas. Varken ATP-
omröstningen, folkomröstningen  om kärnkraften eller
den  om  euron har, enligt motionärens  uppfattning,
uppfyllt detta krav.
I motion  2003/04:K280  av  Lars  Gustafsson  (kd)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som sin mening vad  i motionen anförs om att se över
finansieringen   av   folkomröstningar,   val   till
Europaparlamentet  och  extraval   till   riksdagen.
Motionären anser att det måste betecknas som rimligt
att val och folkomröstningar, vid sidan om de gängse
valen   till   riksdag,   kommuner   och  landsting,
finansieras av staten.

Bakgrund


Föreskrifter  om  rådgivande folkomröstning  i  hela
riket meddelas enligt  8  kap.  4  § regeringsformen
genom   lag.   Förfarandet   vid   sådan  rådgivande
folkomröstning   regleras   i   folkomröstningslagen
(1979:369). Av 18 § framgår att den  fråga som skall
ställas till folket samt tidpunkten för omröstningen
skall anges i särskild lag.

Beslut om folkomröstning i kommun eller  landsting
fattas enligt 3 kap. 9 § kommunallagen (1991:900) av
fullmäktige. Ärende om att hålla folkomröstning i en
viss fråga får i fullmäktige också väckas av minst 5
%    av    de    röstberättigade    kommun-    eller
landstingsmedlemmarna  enligt  lagen  (1994:692)  om
kommunala  folkomröstningar.  Initiativet skall vara
skriftligt, ange den aktuella frågan  samt innehålla
initiativtagarnas     egenhändiga    namnteckningar,
namnförtydliganden och  uppgift om deras adresser. I
anslutning  till  att fullmäktige  beslutar  om  att
hålla  en  folkomröstning   skall  fullmäktige  även
besluta om bl.a. dag för omröstningen, den fråga och
de  svarsalternativ  som  skall   ställas   till  de
röstberättigade,  samt röstsedlarnas antal, innehåll
och  utseende.  Dagen   för  folkomröstningen  skall
beslutas    efter    samråd   med    den    centrala
valmyndigheten.  Samrådet   skall   ske  senast  tre
månader   före  omröstningsdagen.  Fullmäktige   får
besluta om  de  ytterligare  föreskrifter som behövs
för att genomföra folkomröstningen.
Det    som   en   kommun,   en   valnämnd    eller
valförrättarna  är skyldiga att göra enligt vallagen
skall bekostas av  kommunen (1 kap. 17 §). I de fall
då uppgifter delegeras  till  kommunen  med  stöd av
föreskrifter i lagen svarar dock uppdragsgivaren för
kostnaden  (prop.  1996/97:70  s.  179). Motsvarande
gäller   i  fråga  om  genomförandet  av  rådgivande
folkomröstning     i     hela     riket     (4     §
folkomröstningslagen).

Utskottets ställningstagande


Regeringen  har  nu  inlett  samtal med de politiska
partierna  i  riksdagen  rörande   en   översyn   av
regeringsformen.  Utskottet ser det som en möjlighet
att  den  kommande  översynen,   med  sitt  samlande
perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i
motionerna 2003/04:K214 yrkande 2  och  2003/04:K315
om  hur folkomröstningar bör utformas. Mot  bakgrund
av vad  som  nu  har anförts anser utskottet att det
inte är påkallat att  begära  sådana  initiativ  som
efterfrågas  i  de  nyss  nämnda  motionerna,  vilka
därför bör avslås i här berörda delar.

I  fråga  om  finansieringsansvaret när det gäller
genomförande av allmänna val och folkomröstningar är
utskottet inte berett  att  förorda  någon förändrad
ordning. Motion 2003/04:K280 bör därför avslås.

Registrering av partibeteckning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår   en   motion   om  förtydligande   av
vallagens   villkor   för   registrering   av
partibeteckning.

Motionen


I motion 2003/04:K233 av Mats  Einarsson  m.fl.  (v)
föreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen
som   sin   mening  vad   i   motionen   anförs   om
förtydligande  av vallagens villkor för registrering
av partibeteckning.  Det  konstateras i motionen att
ett  av  villkoren  enligt  vallagen   för  att  den
centrala   valmyndigheten   skall   registrera    en
partibeteckning   är   att   "partiet   är  inte  en
underavdelning  av  en  politisk sammanslutning"  (5
kap.  6 § 2). Enligt motionen  skulle  formuleringen
kunna tolkas som att ett svenskt parti som är medlem
av en politisk sammanslutning på internationell nivå
inte skulle kunna registrera sin partibeteckning för
deltagande  i  svenska  val.  Motionärerna menar att
vallagen på denna punkt bör förtydligas  så att inte
svenska    partiers   internationella   organisering
förhindrar    att     de    kan    registrera    sin
partibeteckning.


Bakgrund


För att förhindra ett parti  att obehörigen tillägna
sig  ett  annat partis partibeteckning  infördes  år
1936 ett system  med  registrering  till  skydd  för
partibeteckningen.  Syftet  med  registreringen  var
alltså att förhindra att ett parti genom att använda
sig  av  ett  annat partis beteckning kunde utnyttja
röster som hade avgetts för detta parti. I 54 § 1920
års  vallag  fördes   därvid  in  en  definition  av
partibegreppet. Enligt  denna definierades ett parti
som  en  förening  med  politiskt  syfte,  som  inte
utgjorde en underavdelning  av en sådan förening och
som hade minst 1 000 vid val  till  riksdagens andra
kammare röstberättigade medlemmar.

I vallagen (1997:157) återfinns fakultativa regler
om registrering av partibeteckning. Reglerna innebär
att ett parti kan - men måste inte -  registrera  en
partibeteckning.  Skyddet  består i att namnen på en
valsedel för ett registrerat parti alltid måste vara
anmälda.  Om  så  inte är fallet  bortser  man  från
namnen, vilket i praktiken  leder  till  en  röst på
partilistan.  För  ett  parti  som  har  registrerat
partibeteckning  och  anmält  kandidater kan  alltså
inte   väljarna  nominera  egna  kandidater   fritt.
Reglerna  framgår  av  5  kap.  och  18  kap.  11  §
vallagen.  Regleringen  syftar  bl.a.  till  att öka
skyddet mot manipulationer med beteckningarna  genom
att  missbruk  i form av piratlistor omöjliggörs (se
prop. 1996/97:70  s. 183 f.). I 5 kap. 6 § uppställs
vissa  villkor  för  registrering.   Dessa   är  att
partibeteckningen  består  av  eller innehåller ord,
att partiet inte är en underavdelning av en politisk
sammanslutning,  att  partibeteckningen   inte   kan
förväxlas  med en redan registrerad beteckning eller
en som kommer  att  bli  registrerad  på grund av en
tidigare  inlämnad  ansökan,  att  partibeteckningen
inte  kan  förväxlas  med  en  beteckning   som  har
avregistrerats efter namnbyte för högst fem år sedan
samt   att   ansökan   stöds   av  ett  visst  antal
röstberättigade, varvid antalet varierar beroende på
vilket val som registreringen avser.
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
2004/2003 av den
4  november 2003 om regler för och  finansiering  av
politiska  partier  på europeisk nivå (EGT nr L 297,
15/11/2003)    definieras     partibegreppet    inom
förordningens tillämpningsområde.  Denna  förordning
innehåller bestämmelser om finansiering av politiska
partier på europeisk nivå. Med politiskt parti avses
enligt förordningen en sammanslutning av medborgare

a) vilken eftersträvar politiska mål och
b)
c) vilken  antingen  erkänts  av eller etablerats  i
enlighet  med  rättsordningen   i  åtminstone  en
medlemsstat.
d)
Med sammanslutning av politiska partier avses vidare
i  förordningen  ett  strukturerat samarbete  mellan
åtminstone  två  politiska  partier.  Ett  politiskt
parti på europeisk  nivå  definieras  i förordningen
som  ett politiskt parti eller en sammanslutning  av
politiska partier som uppfyller följande villkor:

·  Det  är  en juridisk person i den medlemsstat där
den har sitt säte.
·
·  Det företräds  av  ledamöter  i Europaparlamentet
eller  de nationella eller regionala  parlamenten
eller regionala  församlingarna,  i åtminstone en
fjärdedel av medlemsstaterna, eller  har erhållit
i  åtminstone  en  fjärdedel  av medlemsstaterna,
minst  3  %  av rösterna i var och  en  av  dessa
medlemsstater    i    de   senaste   valen   till
Europaparlamentet.
·
·  Det respekterar, i synnerhet i sitt program och i
sin verksamhet, de principer  på vilka Europeiska
unionen  grundar  sig,  nämligen  principerna  om
frihet,  demokrati  och respekt för de  mänskliga
rättigheterna  och  de  grundläggande  friheterna
samt rättsstatsprincipen.
·
·  Det har deltagit i eller  uttryckt sin avsikt att
delta i valen till Europaparlamentet.
·
1999 års författningsutredning  har  föreslagit  att
det  skall  införas  ett  system  med  obligatoriska
valförberedelser där de partier som önskar  delta  i
allmänna  val  måste anmäla detta senast en viss tid
före  valet (SOU  2001:99).  Förslaget  innebär  att
endast   de   partier   som   har   gjort  en  sådan
förhandsanmälan  deltar  i fördelningen  av  mandat.
Registrering av partibeteckning  blir med ett sådant
system obligatorisk.

I  direktiven till 2003 års vallagskommitté  (dir.
2003:37)    anförs    att    eftersom    2003    års
vallagskommitté  (Ju  2003:03)  skall  lämna förslag
till  en helt ny vallag finns det enligt  direktiven
inget som  hindrar  att  kommittén på nytt överväger
frågan  om  offentliga  valförberedelser.  Kommittén
skall  redovisa  sitt  arbete   i  ett  eller  flera
delbetänkanden.  En  slutredovisning   skall   göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  anser  att  resultatet  av det arbete som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2003/04:K233 bör därför avslås.


Röstningsförfarandet


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår en motion om ändring av  reglerna  för
röstningsförfarandet.

Motionen


I  motion  2003/04:K281  av  Anita Jönsson och  Jarl
Lander (båda s) föreslås att riksdagen  tillkännager
för  regeringen  som  sin  mening vad som i motionen
anförs om ändring i vallagen.  Motionärerna hänvisar
till bestämmelsen i
10  kap. 8 § vallagen, enligt vilken  valförrättaren
skall  ta  emot  väljarens  valkuvert,  i  väljarens
närvaro  lägga  det i valurnan för det val valsedeln
gäller  och  markera   i  röstlängden  att  väljaren
röstat. I motionen anförs  att  denna  paragraf  bör
ändras  på ett sådant sätt att det blir väljaren som
lägger ned  sin  valsedel  i valurnan. Då tydliggörs
den handling som röstningen innebär.


Bakgrund


Enligt  10 kap. 8 § skall valförrättaren,  om  vissa
närmare angivna krav är uppfyllda, ta emot väljarens
valkuvert,  i väljarens närvaro lägga det i valurnan
för  det  val  valsedeln   gäller   och   markera  i
röstlängden att väljaren röstat.

2003  års  vallagskommitté  (Ju 2003:03) skall  se
över  bestämmelserna i vallagen  och  lämna  förslag
till en  helt  ny  vallag.  Lagen skall innehålla de
grundläggande     reglerna     om    valförfarandet.
Kompletterande valtekniska föreskrifter  skall kunna
meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén
skall   redovisa  sitt  arbete  i  ett  eller  flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet  av  det  arbete  som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas. Motion 2003/04:K281 bör därför avslås.


Förtidsröstning


Utskottets förslag i korthet

Utskottet   föreslår   med   hänvisning  till
pågående   utredningsarbete   att   riksdagen
avslår  motioner om utökade möjligheter  till
förtidsröstning.

Motionerna


I motion 2003/04:K284 av Inger Lundberg (s) föreslås
att riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om öppethållande  och
information  om   lokaler   för  poströstning  under
valdagen. Motionären anför att  det  är  viktigt att
slå  fast  att  alla väljare skall ha möjlighet  att
poströsta på valdagen  i  den  kommun  de  vistas  i
mellan klockan 8.00 och 20.00 då valproceduren pågår
i   de   ordinarie   postlokalerna.  Öppettiderna  i
postlokaler eller motsvarande  skall  vara väl kända
av allmänheten.

I  motion  2003/04:K375  av  Cinnika  Beiming  och
Mikael  Damberg  (båda  s)  föreslås  att  riksdagen
tillkännager  för  regeringen  som sin mening vad  i
motionen  anförs  om  behovet av att  utöka  antalet
röstmottagningsställen      vid     förtidsröstning.
Motionärerna    anser    att    möjligheten     till
förtidsröstning  bör  utvidgas  och även kunna ske i
miljöer där människor naturligt rör  sig så som till
exempel medborgarkontoret, biblioteket  eller stads-
eller kommunhuset.

Bakgrund


2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall  se över
bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till  en
ny  lag.  Lagen  skall  innehålla  de  grundläggande
reglerna     om    valförfarandet.    Kompletterande
valtekniska föreskrifter  skall  kunna  meddelas  av
regeringen   och   Valmyndigheten.   Kommittén   får
redovisa resultatet av sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.  Den  nya vallagen skall
tillämpas från och med 2006 års val.  Kommittén  får
redovisa resultatet av sitt arbete i ett eller flera
delbetänkanden.   En   slutredovisning  skall  göras
senast den 1 november 2004.


Utskottets ställningstagande


Utskottet anser att resultatet  av  det  arbete  som
bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör
avvaktas.  Motionerna  2003/04:K284 och 2003/04:K375
bör därför avslås.


Regeringsbildning, budgetprocess och
talmansval


Utskottets förslag i korthet

Utskottet  föreslår  med hänvisning  till  nu
inledda    samtal    om    en   översyn    av
regeringsformen att riksdagen avslår motioner
om en översyn av dels de rådande formerna för
regeringsbildning,    dels    vissa    därmed
sammanhängande regler som rör tidpunkten  för
val   av  talman  samt  tidsramarna  för  den
statliga budgetprocessen.

Motionerna


I motion  2002/03:K208  av  Maud  Olofsson m.fl. (c)
föreslås att riksdagen begär hos regeringen  förslag
till sådan ändring av regeringsformen att regeringen
obligatoriskt  skall  avgå  efter ett val i enlighet
med vad i motionen anförs. I  sammanhanget  anförs i
motionen  att  det  är  hög  tid att regeringsformen
ändras  så att regeringen obligatoriskt  skall  avgå
efter ett riksdagsval.

I motion  2002/03:K282  av  Helena Bargholtz m.fl.
(fp)   föreslås   att  riksdagen  tillkännager   för
regeringen som sin  mening  vad i motionen anförs om
en    översyn    av    grundlagens    former     för
regeringsbildning (yrkande 7). Motionärerna för fram
flera   olika  förslag  till  förändringar.  Som  en
möjlighet   pekar   motionärerna   på  en  förändrad
konstitutionell praxis innebärande att  ledaren  för
en  minoritetsregering,  vars  regeringsunderlag har
förändrats,    lämnar   in   sin   och   regeringens
avskedsansökan  på   samma  sätt  som  sker  när  en
majoritetsregering har  förlorat  sin  majoritet.  I
motionen  pekas även på tänkbara grundlagsändringar.
En  sådan  grundlagsändring   skulle   innebära  att
statsministern och regeringen alltid lämnar  in  sin
avskedsansökan  efter ett val. Ytterligare en möjlig
grundlagsändring  skulle  kunna  gå  ut  på  att det
införs en bestämmelse om att talmannen alltid  efter
ett  val  skall  ta  initiativ i regeringsfrågan och
därvid  kunna föreslå riksdagen  att  välja  om  den
sittande    regeringen    eller    inleda    en   ny
regeringsbildning.   Motionärerna   anser   att  det
sistnämnda     alternativet    är    att    föredra.
Förtroendeomröstning skall dock alltid äga rum efter
det att talmannen  har  presenterat  sitt förslag. I
motion  2003/04:K290 av Lars Leijonborg  m.fl.  (fp)
framförs  ett  yrkande  med  samma innebörd (yrkande
11).
I  motion  2002/03:K345  av Henrik  S  Järrel  (m)
föreslås  att riksdagen dels  begär  att  regeringen
närmare  utreder  formerna  för  regeringsbildningen
jämlikt 6  kap.  1-4 §§ regeringsformen (yrkande 1),
dels tillkännager  för regeringen som sin mening vad
i motionen anförs om processen vid regeringsbildning
(yrkande  2).  Det anförs  i  sammanhanget  att  det
knappast   är   förenligt    med   parlamentarismens
principer  att  det  i  oklara  lägen   skall   vara
statsministern som i praktiken avgör huruvida frågan
om   en  regeringsbildningsprocess  skall  övergå  i
talmannens   händer   eller   ej.  För  sådana  icke
uppenbart  klara  valutslag  bör övervägas  om  inte
regeringsformen  skall  föreskriva   ett  tvång  för
regeringen att avgå.
I  motion  2002/03:K379 av Bo Lundgren  m.fl.  (m)
föreslås att riksdagen  tillkännager  för regeringen
som sin mening vad i motionen anförs om formerna för
regeringsbildning (yrkande 23). Enligt  motionärerna
är  det  rimligt  att reglerna för regeringsbildning
ändras   på   så  sätt  att   det   i   ett   oklart
parlamentariskt  läge är talmannen som får i uppdrag
att utse den statsministerkandidat  som  har  störst
möjlighet att bilda en regering som tolereras av  en
riksdagsmajoritet.     Därvid     pekas    på    två
förändringsalternativ.   Det   första   alternativet
innebär   att  regeringen  upplöses  automatiskt   i
samband med  valet och att talmannen efter valet får
i uppdrag att  leda  arbetet  med regeringsbildning.
Ett  annat  alternativ  är enligt  motionärerna  att
omröstningsreglerna ändras  så att en regering måste
ha aktivt stöd i riksdagen. I motion 2003/04:K271 av
Bo Lundgren m.fl. (m) framförs ett yrkande med samma
innebörd (yrkande 25).
I motion 2002/03:K434 av Peter Eriksson m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen begär  att  regeringen lägger
fram  förslag  till sådan ändring av regeringsformen
att regeringen avgår  vid  val  i enlighet med vad i
motionen anförs (yrkande 1). Det  anförs  bl.a.  att
regeringsformen  bör ändras så att sittande regering
som inte får majoritet  avgår  vid  ett riksdagsval.
Därefter  skall,  såsom  i  dag vid regeringsskifte,
statsministerfrågan  avhandlas  genom  samråd  under
talmannens ledning. Riksdag och regering skall verka
under  fyra  år. Från det  att  riksdagsval  hållits
måste tid ges  för  reellt  samråd i statsministern-
och  regeringsfrågan  och för riksdagsbehandling  av
densamma.  Frågor  om eventuella  tidsfrister,  dvs.
bestämmelser   om   sista    dag    efter   val   då
regeringsalternativ   skall   föreläggas   riksdagen
respektive  riksdagsbeslut  äga rum  i  frågan,  bör
utredas närmare.
Vidare föreslås i motionen att riksdagen begär att
regeringen  lägger  fram  förslag  till  ändring  av
talmansvalsreglerna  i  enlighet   med   vad  som  i
motionen  anförs  (yrkande  2).  Därvid  anförs  att
talmansvalet    lämpligen    bör    förläggas   till
årsskiftet.
Slutligen föreslås i motionen att riksdagen  begär
att  regeringen tillsätter en utredning som ser över
budgetprocessen   i   syfte  att  ändra  reglerna  i
enlighet med vad som i  motionen anförs (yrkande 3).
Det anförs att Miljöpartiets  förslag  att  sittande
regering  som  inte får majoritet avgår i anslutning
till  riksdagsvalet  bör  följas  av  en  ändring  i
tidsramarna  för  budgetpropositionens presentation.
Tidsramarna  för  budgetprocessen  bör  dock  ändras
oavsett    huruvida   Miljöpartiets    förslag    på
regeringsavgång vid val anammas eller ej.

Bakgrund


Regeringsbildningen

Den svenska parlamentarismen bygger huvudsakligen på
s.k. negativt ansvar, dvs. regeringen sitter kvar så
länge inte parlamentets  majoritet  har  uttalat att
regeringen  inte  har  dess förtroende. Grunden  för
denna princip utgörs av  bestämmelsen  i 12 kap. 4 §
första   stycket   regeringsformen,   enligt  vilken
riksdagen  kan  angiva förklaring att statsråd  icke
åtnjuter   riksdagens    förtroende.    För    sådan
förklaring,  misstroendeförklaring,  fordras att mer
än  hälften  av  riksdagens  ledamöter  förenar  sig
därom.   Yrkande   om  misstroendeförklaring  upptas
enligt andra stycket  till  prövning  endast  om det
väcks  av  minst en tiondel av riksdagens ledamöter.
Det upptas inte  till  prövning under tiden från det
att ordinarie val har ägt  rum eller beslut om extra
val har meddelats till dess  den genom valet utsedda
riksdagen samlas.

De  nyss  beskrivna  reglerna  i   regeringsformen
motiverades med att de bör fungera smidigare i lägen
där  regeringen har ett svagt underlag  i  riksdagen
(jfr bet. 1999/2000:KU2 s. 17). Någon partigrupp kan
tänkas tolerera regeringen men inte vilja stödja den
uttryckligt.      Ett     krav     på     uttrycklig
förtroendeförklaring   vid  regeringsbildningen  kan
tänkas försvåra denna.
I 6 kap. 2-4 §§ regeringsformen finns bestämmelser
om  den ordning enligt vilken  statsministern  skall
utses.  Av  dessa  framgår  att  det  är  talmannens
uppgift att lägga fram förslag till ny statsminister
för  riksdagen.  Dessförinnan  måste  talmannen   ha
samrått  med  företrädare  för  varje partigrupp och
överlagt med vice talmännen. Röstar  mer  än hälften
av   riksdagens   ledamöter  mot  förslaget  är  det
förkastat. I annat  fall  är  det godkänt. Förkastas
förslaget måste talmannen återkomma.  Om  talmannens
förslag förkastas fyra gånger, avbryts förfarandet i
avvaktan på riksdagsval. Om inte ordinarie val skall
hållas  inom  tre månader, förrättas extra val  inom
samma tid.
Vidare föreskrivs i 6 kap. 1 § regeringsformen att
statsministern  tillsätter övriga statsråd. Enligt 6
kap. 5 § regeringsformen  skall  talmannen entlediga
statsråd  om riksdagen förklarar att  statsministern
eller  annat   statsråd   inte  åtnjuter  riksdagens
förtroende. I fråga om entledigande  av  statsråd  i
andra  fall  än  som  följd av misstroendeförklaring
gäller att statsråd, även  statsministern,  har rätt
att bli entledigad när han själv begär det (6 kap. 6
§  regeringsformen). Entledigandet av statsministern
beslutas  av  talmannen.  I  så fall skall talmannen
entlediga även övriga statsråd.  Detsamma gäller för
den händelse statsministern avlider  (6  kap.  7 §).
Statsministerns  avgång  innebär  således  att  hela
regeringen   avgår.   Någon   bestämmelse   om   när
statsministern  och  därmed  regeringen  skall  avgå
förutom  vad  som  gäller  vid misstroendeförklaring
finns således inte.
Frågor  kring förhållandet  mellan  valutslag  och
regeringsbildning   har,   som   tidigare  framgått,
aktualiserats i ett antal motioner  som väckts under
riksmötet  2002/03.  Inom ramen för uppföljning  och
utvärdering  inom  utskottets  beredningsområde  har
utskottets kansli på utskottets uppdrag i en rapport
behandlat  vissa frågeställningar  som  aktualiseras
till följd av förslagen i dessa motioner. Rapporten,
som   överlämnats    till    utskottet,   bilaga   4
(2003/04:URD3),   innehåller   även    en   utförlig
redogörelse   för   framväxten   av   det  nuvarande
regelsystemet,  dess tillämpning i praxis  samt  den
författningspolitiska debatten kring alternativ till
den rådande ordningen.
I  rapporten  utvärderas   även   hur   praxis   i
anslutning  till gällande bestämmelser förhåller sig
till målsättningar  som  formulerats  i  förarbetena
till    den   partiella   författningsreformen   och
regeringsformen.  Det  konstateras  att det inte går
att   finna   otvetydiga   belägg  för  att  det   i
målsättningarna     bakom    regeringsformen     har
inbegripits att regeringar  utan  egen  majoritet  i
riksdagen skall avgå efter val för att möjliggöra en
omprövning  av regeringsfrågan. Följaktligen kan det
inte betraktas  som  oförenligt  med målsättningarna
bakom  regeringsformen  att  regeringar   utan  egen
riksdagsmajoritet  stannat  kvar  efter valen  1985,
1988, 1998 och 2002. Vidare konstateras att det inte
heller  går  att  påvisa  att  det i målsättningarna
bakom regeringsformen har inbegripits att regeringar
utan   egen  riksdagsmajoritet  skall   avgå   efter
valförluster. Det faktum att de minoritetsregeringar
som stannade  kvar  efter  valen 1985, 1988 och 1998
dessutom hade drabbats av förluster kan följaktligen
inte    heller   betraktas   som   oförenligt    med
målsättningarna  bakom  regeringsformen. I rapporten
konstateras vidare att den  praktiska  tillämpningen
av  regeringsformens  bestämmelser  om  talmansledda
konsultationer  inför regeringsskifte får  anses  ha
varit  väl  förenlig   med   målsättningarna   bakom
regeringsformen.     Slutligen    konstateras    att
bestämmelserna    om    misstroendeförklaring    och
regeringsbildning  har  tillämpats  i  enlighet  med
intentionerna. Den tidsmässigt  något  mer  utdragna
proceduren vid regeringsbildning får ses som i stort
sett  förväntad  med hänsyn till att regelverket  är
utformat   för   att  tillgodose   till   viss   del
svårförenliga syften.
Slutligen redovisas hur de här aktuella aspekterna
gällande   valutslag    och   regeringsbildning   är
utformade  i  andra europeiska  länder.  I  en  dryg
majoritet  -  16   av  27  studerade  länder  -  har
regeringen en skyldighet  att  automatiskt lämna sin
post    efter   val   till   parlamentet,    oavsett
valutgången. Sådan skyldighet föreligger dock inte i
de nordiska  länderna  förutom  i  Finland.  När det
gäller  regeringens rätt att upplösa parlamentet  är
Danmark och  Spanien  de  enda länder där regeringen
åtnjuter villkorslös upplösningsrätt.  I  ett tiotal
andra  europeiska  länder  kan  dock  regeringen  ta
initiativ  till  ett  upplösningsbeslut  som   sedan
formellt   fattas   av   statschefen.  I  de  flesta
europeiska  länder har parlamentet  såväl  möjlighet
att uttala misstroende  mot  enskilda  ministrar som
mot regeringen som helhet. I sex  av länderna  krävs
att   den  parlamentsmajoritet  som  vill  fälla  en
regering   också   enas   om   en  motkandidat  till
statsministerposten,         s.k.        konstruktiv
misstroendeförklaring.      När      det      gäller
regeringsbildningens   utformning  konstateras   att
processen kan delas in i  tre  schematiska  faser. I
sonderingsfasen    undersöks    vilka    potentiella
regeringskoalitioner  som  kan  vara aktuella.  Viss
variation mellan länderna finns gällande vem som har
ansvaret  för  att  leda sonderingarna:  statschefen
eller  dennes  ombud,  den  avgående  statsministern
eller   den   tillträdande   statsministerkandidaten
själv.  I nästa fas, nomineringsfasen,  utnämns  den
kandidat som befunnits ha de bästa förutsättningarna
att bilda  regering.  Utnämningen  görs  i  samtliga
länder  utom  Sverige  av  statschefen,  men  dennes
reella  inflytande  varierar  och  är  ofta relativt
begränsat.     I     10     av    27    länder    är
regeringsbildningsprocessen  avslutad   i   och  med
nomineringen,   i   så   måtto   att   den   utsedda
regeringsbildaren  har  formell rätt att börja utöva
sina befogenheter. I övriga  17  länder  måste  dock
regeringen   eller   regeringsbildaren  överleva  en
automatisk omröstning i parlamentet - investituren -
för att anses ha mandat  att  regera.  I alla länder
med   krav   på  investituromröstning  utom  Sverige
(motsvarande   59    procent)    tillämpas   positiv
parlamentarism, dvs. regeringen måste få ett uttalat
stöd  av flertalet av de röstande.  Sverige  räknas,
tillsammans  med  länderna  utan krav på investitur,
som   tillämpande   negativ   parlamentarism,    där
regeringen  inte  behöver ha ett uttalat stöd i utan
endast behöver tolereras  av  parlamentet.  En enkel
statistisk  analys  indikerar att länder med negativ
parlamentarism   i  genomsnitt   har   högre   andel
minoritets-  och  enpartiregeringar   samt   kortare
regeringsbildningstider   än   länder   med  positiv
parlamentarism.

Budgetprocessen

Grundläggande    regler    om    statsbudgeten   och
budgetprocessen    återfinns    i   regeringsformen.
Regeringsformens närmare bestämmelser  om finansmakt
och    budgetreglering    finns   i   9   kap.   Med
budgetreglering  avses det förfarande  genom  vilket
statsbudgeten  tillkommer.   Förfarandet  innefattar
dels en beräkning av statsinkomsternas storlek, dels
fastställande   av  anslag.  I   föreskrifterna   om
budgetreglering (9  kap. 3-6 §§) anges att riksdagen
skall  företa  budgetreglering   för   det   närmast
följande  budgetåret  eller,  om det finns särskilda
skäl,  för annan budgetperiod. Riksdagen  skall,  på
förslag  av  regeringen,  i  en statsbudget bestämma
till  vilka belopp statsinkomsterna  skall  beräknas
och  anvisa   anslag   till   angivna   ändamål.  Om
budgetreglering    inte    hinner    avslutas   före
budgetperiodens   början   -   t.ex.  på  grund   av
tidskrävande  förhandlingar  om  regeringsbildningen
efter ordinarie riksdagsval - bestämmer  riksdagen i
den  omfattning som behövs om anslag för tiden  till
dess budgetregleringen  för  perioden  är  slutförd.
Riksdagen kan även ge finansutskottet i uppdrag  att
fatta    sådana    provisoriska   anslagsbeslut   på
riksdagens  vägnar. För  ett  löpande  budgetår  kan
riksdagen  dessutom   på   tilläggsbudget  göra  nya
beräkningar  av  statsinkomster   samt  ändra  eller
anvisa nya anslag.

I   riksdagsordningen   finns   bestämmelser    om
riksdagens arbete och arbetsformer, bl.a. i fråga om
statsbudgeten  och  budgetreglering.  Av  3 kap. 2 §
första stycket framgår att budgetåret börjar  den  1
januari   och   att  regeringen  dessförinnan  skall
avlämna  en  budgetproposition   med   förslag  till
statens  inkomster och utgifter för budgetåret  samt
en redovisning  av  statens  tillgångar och skulder.
Vidare föreskrivs i bestämmelsens  andra  stycke att
budgetpropositionen  skall innehålla finansplan  och
nationalbudget  samt  förslag   till   reglering  av
statsbudgeten.  Förslaget  skall enligt bestämmelsen
också innehålla en fördelning  av  anslag  på  de av
riksdagen         beslutade         utgiftsområdena.
Budgetpropositionen           skall           enligt
tilläggsbestämmelsen  3.2.1  avlämnas senast den  20
september.   Under  år  då  riksdagsval   hålles   i
september, skall  dock  budgetpropositionen avlämnas
senast  en  vecka  efter riksmötets  öppnande,  dvs.
omkring tre veckor efter  valdagen. Om detta inte är
möjligt   på   grund   av   regeringsskifte,   skall
budgetpropositionen   enligt   tilläggsbestämmelsens
andra stycke avlämnas inom tio dagar  efter skiftet,
dock senast den 15 november. Om regeringen anser att
proposition  med  förslag  till riktlinjer  för  den
framtida ekonomiska politiken och anslag för löpande
budgetår  (ekonomisk vårproposition)  bör  behandlas
under    pågående     riksmöte,     skall     enligt
tilläggsbestämmelsens   tredje   stycke   en   sådan
proposition lämnas senast den 15 april.
Riksdagskommittén    -    som   talmanskonferensen
tillsatte  år  1998 för att se  över  och  utvärdera
vissa  frågor  rörande   riksdagens  arbetsformer  -
behandlade  bl.a.  budgetprocessen   i   betänkandet
Riksdagen  inför  2000-talet. Beträffande spörsmålet
om  valdagens  förläggning   under   året   uttalade
kommittén bl.a. följande.

När      Riksdagsutredningen     föreslog     att
budgetprocessen   skulle   flyttas   till  hösten
övervägde  den  också  att  flytta valdagen.  Två
alternativ diskuterades, antingen  val  på  våren
eller  ett  par  veckor  före  nuvarande  datum i
september.  Riksdagsutredningen  övervägde främst
det  sistnämnda (förs. 1993/94:TK1  s.  75),  men
stannade  för  att  inte  föreslå  någon ändring.
Eftersom  tiden under ett valår kunde  bli  knapp
övervägde    Riksdagsutredningen     två    olika
lösningar.  Antingen  fastställs  en  provisorisk
statsbudget   omedelbart   före  budgetårsskiftet
varefter    den    definitiva   budgetregleringen
genomförs en bit in  på det nya budgetåret. Eller
använder     man    sig    av    en     förenklad
behandlingsordning  som  medför att budgetarbetet
kan   avslutas   före   budgetårsskiftet   (förs.
1993/94:TK2 s. 31).

Den  nya budgetprocessen  har  hittills  endast
prövats  en  gång  under  valår (hösten 1998) och
erfarenheten  därifrån är att  det  efter  de  då
givna   förutsättningarna    med   en   förenklad
behandlingsordning   fungerade  någorlunda   väl.
Riksdagen hade kortare  tid till sitt förfogande,
men vår bedömning av arbetet,  som  bl.a. grundas
på en enkät till ledamöterna samt intervjuer  med
partikanslierna och ett antal utskottsordförande,
är att det kunde genomföras utan större problem.
En svårighet som vi har kunnat notera hade sitt
upphov  i den ändrade parlamentariska situationen
efter  valet.  Förhandlingar  upptogs  då  mellan
företrädare  för  regeringen,  Vänsterpartiet och
Miljöpartiet. Särskilt företrädare  för  de  båda
oppositionspartierna  har  vittnat om att det var
mycket   knappt   om   tid   för  att   genomföra
förhandlingarna och att de kom  i en position där
det  var  svårt  att  utöva  ett inflytande  över
budgeten.    Det    berodde    bl.a.    på    att
förberedelserna i Regeringskansliet var så  långt
komna.
Övriga oppositionspartier menade att de klarade
av att arbeta fram sina alternativa budgetförslag
under   valåret   tack  vare  att  de  dels  hade
förberett förslag redan  under  våren,  dels hade
presenterat  sin  politik  under valrörelsen.  De
svårigheter som uppstod hade mer att göra med att
riksdagsgruppens   storlek   och   sammansättning
ändrats  som  en konsekvens av valet.  Det  ledde
till vissa organisatoriska svårigheter.
Det finns en befogad farhåga för att det kommer
att    bli    besvärligare    att    hinna    med
budgetprocessen under valår med regeringsskiften.
Man kan därför  fråga  sig om det finns anledning
att ändra på budgetprocessen eller på valdagen.
Vi   anser   att  valdagens   förläggning   bör
bestämmas med utgångspunkt  i  en  diskussion  om
olika  demokrativärden. Budgetprocessen och andra
administrativa  omständigheter  kan  vägas  in  i
sammanhanget,  men  utgångspunkten måste vara att
budgetprocessen  anpassas  till  den  valdag  som
bestäms    utifrån    demokratiaspekter,    t.ex.
bedömning av valdeltagande.

Riksdagskommittén   övervägde    sedan   frågan   om
ändringar  borde  företas  i  budgetprocessen.   Man
gjorde  därvid  den  bedömningen  att erfarenheterna
dittills  hade  varit så goda att det  inte  krävdes
några  större ändringar.  Riksdagskommittén  anförde
vidare.

Slutligen   finns   det   också   anledning   att
kommentera  en  annan  typ  av  kritik som vi har
fångat   upp,   bl.a.   i   de   intervjuer   som
referensgruppen    genomfört,    mot   den    nya
budgetprocessen under valår med regeringsskiften.
Kritiken  går  ut  på  att  det är svårt  för  en
tillträdande  regering  att  hinna   forma   sitt
budgetalternativ.     Eftersom    den    avgående
regeringen i praktiken redan har gjort nödvändiga
förberedelser för att kunna lägga fram en budget,
hänvisas i stort sett den nya regeringen till att
lägga  fram den gamla regeringens  budgetförslag.
Kritikerna  menar  att detta är ett odemokratiskt
inslag. En ny majoritets  vilja  måste  kunna  få
utslag  i  den  tillträdande  regeringens  första
budget.

Att  det  är svårt för en tillträdande regering
att lägga fram ett budgetalternativ där alla dess
förslag får genomslag omedelbart är uppenbart. Vi
kan  emellertid   av   flera   skäl   inte   dela
uppfattningen  att  detta förhållande skulle vara
odemokratiskt eller ens anses olämpligt.
En väl förberedd ny  majoritet  hinner lägga in
flera    av    sina    prioriterade    frågor   i
budgetpropositionen. Ändringar kan också  göras i
riksdagen, t.ex. under utskottsberedningen,  även
om  utskottsinitiativ  endast  bör  tillgripas  i
begränsad omfattning. Om den nya majoriteten inte
hinner få med allt, kan den återkomma med förslag
på  våren, t.ex. på tilläggsbudget. Det betyder i
praktiken  att  en  ny  regering  kan få snabbare
genomslag för sin politik än i den  ordningen som
innebar att en ny regering tillträdde  på  hösten
och lade fram sin budget i januari, vilken trädde
i  kraft  vid  halvårsskiftet,  dvs.  nio månader
efter valet.

Talmansval

Talmannen  utses  enligt  4 kap. 2 § regeringsformen
för valperioden, alltså i regel  för  en tid av fyra
år.  Samtidigt  utses  en  förste, en andre  och  en
tredje vice talman. Valet äger  enligt  8  kap.  1 §
riksdagsordningen  rum vid första sammanträdet under
riksdagens  valperiod.   Med   hänsyn  till  de  nya
uppgifter  som  tilldelats  talmannen  och  för  att
ytterligare stärka hans ställning  har  det  ansetts
angeläget  att  han "skall stå utanför det i snävare
bemärkelse politiska riksdagsarbetet" (prop. 1973:90
s. 257). Erik Holmberg  och  Nils  Stjernquist menar
att  det  faktum  att  talmansvalet  sker   för   en
valperiod  bör  ses i belysning härav (Erik Holmberg
och Nils Stjernquist,  Grundlagarna  med tillhörande
författningar, 1980, s. 168).

Vid riksmötet 1990/91 behandlade utskottet en
motion i vilken föreslogs förändring av
bestämmelsen i 8 kap. 1 § riksdagsordningen om
val av talmän. Innebörden av förslaget var att
om statsministern vid tidpunkten för första
sammanträdet med kammaren efter ett val
anhållit om entledigande, skulle talmansvalen
anstå till dess att regeringsskifte ägt rum.
Utskottet framhöll att som en komplikation med
den föreslagna ordningen att riksdagens arbete
under någon tid skulle kunna komma att ledas av
talmän som inte längre var ledamöter av
riksdagen. Utskottet fann detta betänkligt från
konstitutionell synpunkt. Vidare anfördes att
den nuvarande ordningen enligt utskottets
mening fungerat väl vid de tillfällen då val av
talmän i tiden sammanfallit med
regeringsbildning. Motionen avstyrktes mot den
anförda bakgrunden (bet. 1990/91:KU42).

EU-medlemskapets betydelse för det
parlamentariska statsskicket

Som  tidigare  framgått  har utskottets kansli  inom
ramen   för   uppföljning   och   utvärdering   inom
utskottets beredningsområde i  en  rapport behandlat
vissa  frågeställningar  kring  förhållandet  mellan
valutslag  och regeringsbildning.  I  rapporten  har
vidare på utskottets  uppdrag  behandlats  frågan om
EU-medlemskapets betydelse i sammanhanget, bilaga 4.

I  fråga  om  EU-medlemskapets  betydelse för  det
parlamentariska   statsskicket  visar   analysen   i
rapporten att stöd kan åberopas för flera olika sätt
att  se  på  frågan. Slutsatserna  i  fråga  om  EU-
medlemskapets   betydelse   för   relationen  mellan
regering och riksdag kan variera beroende  på vilket
av  synsätten  som  anläggs.  Ett  synsätt  tar  sin
utgångspunkt i att EU-medlemskapet har inneburit att
lagstiftningskompetens  flyttats över från riksdagen
till  EU-samarbetet,  där Sverige  representeras  av
regeringen. Om EU:s normgivning  domineras  av  ram-
eller  miniminormer  kan  man  hävda  att riksdagens
lagstiftningskompetens inte har begränsats  i  någon
större  mån  till  följd  av EU-medlemskapet. I fall
EU:s   normgivning   däremot   är   omfattande   och
detaljinriktad går det att hävda att EU-medlemskapet
har  medfört  betydande begränsningar  i  riksdagens
lagstiftningskompetens.  Ett  annat  synsätt  lägger
tonvikten  på  att frågor som skulle ha avgjorts  av
riksdagen om Sverige  inte  varit  medlem  i  EU har
dragits bort från sådant beslutsfattande som tar sig
uttryck i att riksdagen behandlar propositioner från
regeringen.  De  parlamentariska  kontrollinstrument
(främst   samrådet   i   EU-nämnden)  som   ersätter
behandlingen av propositioner  betraktas  med  detta
synsätt   som   mindre   väl   ägnade  att  klargöra
förhållandet mellan regering och  riksdag.  Med  ett
tredje  synsätt  blir  slutsatsen  den motsatta: Det
parlamentariska  inflytande  som  riksdagen   utövar
genom   samrådet   i  EU-nämnden  kan  i  vart  fall
jämställas med det inflytande  som  riksdagen utövar
via  behandlingen av propositioner från  regeringen.
Dessutom  sträcker  sig  riksdagens inflytande genom
samrådet över en bredare sfär  av  frågor än vad som
är fallet vid propositionsbehandlingen.
Slutligen konstateras att det inte kunnat beläggas
att medlemskapet i den europeiska unionen  eller - i
kandidatländernas    fall    -    det    förestående
medlemskapet,  medfört  debatt  om  de  aspekter  av
valutslag  och  regeringsbildning  som  studerats  i
rapporten.
Utskottet  har  den  3  februari  2004  hållit  en
offentlig utfrågning om EU-samarbetets betydelse för
den   parlamentariska   demokratin   i  de  nordiska
länderna,   bilaga  5.  Vid  utfrågningen  har   som
inbjudna  talare   deltagit  professor  Kaare  Strøm
(University  of  California   Scandinavian   Studies
Center at Lund University), Bertel Haarder, minister
i den danska regeringen och folketingsledamoten Ritt
Bjerregaard.   Vidare   har  som  särskilt  inbjudna
kommentatorer  deltagit  professor   Palle  Svensson
(Århus  universitet),  professor  Matti Wiberg  (Åbo
universitet),   professor   Magnus  Jerneck   (Lunds
universitet),  professor  Tommy  Möller  (Stockholms
universitet)   och  Dr  Andreas   Maurer   (Stiftung
Wissenschaft und  Politik,  Deutsches  Institut  für
Internationale Politik und Sicherheit).
Kaare  Strøm  konstaterade  att delegering av makt
till exekutiven kan vara knuten  till  både för- och
efterhandskontroll. Han menade vidare att  det  inte
är  givet  att  de  nationella parlamenten generellt
sett  är  förlorare  i  den  utveckling  vi  ser  av
parlamentarismen   i  de  nordiska   länderna.   Han
hänvisade till vad som framkom under utfrågningen om
att parlamentet har  stärkt sin roll i finsk politik
och  också  i  Europapolitiken   samt   det   danska
Folketingets   starka   engagemang   i  många  olika
aspekter  av  politiken.  Bertel  Haarder  och  Ritt
Bjerregaard underströk att Folketinget, och särskilt
Europautskottet,  har  en  stark ställning  gentemot
regeringen. Som en viktig orsak  härtill framhöll de
det  faktum  att det för Danmark är  karakteristiskt
med  minoritetsregeringar   som   måste   finna   en
majoritet   i   Folketinget.   Som  en  annan  orsak
utpekades att den skeptiska hållningen till EU leder
till   att  EU-frågorna  hamnar  i  blickpunkten   i
Danmark.       Palle      Svensson      konstaterade
sammanfattningsvis     att    förhållandet    mellan
regeringen och Folketinget  inte  har ändrats av det
danska EU-medlemskapet. Snarare har  de  existerande
förhållandena    blivit    stärkta.   Matti   Wiberg
konstaterade att besluten i  EU  oftast  fattas  vid
rådsmöten   utanför   de   nationella   parlamentens
omedelbara    kontroll.   Parlamenten   har   varken
tillräckligt med  tid  eller  kunskap  för att kunna
skaffa  sig  en tillräckligt rik helhetsbild  av  de
olika    handlingsalternativen.     De    nationella
parlamenten reagerar ex post, och då  är  det oftast
alltför  sent.  Han  anförde vidare att de politiska
majoriteterna  i  de nationella  parlamenten  endast
ytterst sällan är intresserade  av  att  ställa sina
egna  ministrar till svars även om de har agerat  på
ett sätt  som  har varit mot det explicita mandatet.
Magnus Jerneck menade  att  de  svenska utskotten är
passiva i EU-frågor. Enligt hans  bedömning  går det
inte heller att beskriva den svenska EU-nämnden  som
en    förhandlingsarena    på    samma    sätt   som
Europautskottet   i   det  danska  Folketinget.  Det
förefaller mera vara fråga  om att man informerar om
den svenska regeringshållningen  i EU-nämnden. Tommy
Möller  erinrade  om att en fungerande  kontroll  av
maktutövningen i parlamentarisk  bemärkelse  innebär
att   exekutivmakten   får  ett  givet  mandat.  Han
konstaterade att mandatet till sin karaktär blir mer
och mer vidsträckt, inte  minst som en konsekvens av
EU-medlemskapet. Enligt hans bedömning betyder det i
förlängningen  att  regeringen   ökar   sin  makt  i
förhållande   till   folkrepresentationen.   Andreas
Maurer erinrade om att det förslag som lagts fram av
europeiska  konventet  om EU:s framtid innebär bl.a.
att  det kommer att åligga  kommissionen  att  förse
nationella   parlament   med   information   rörande
samtliga  förslag  av  lagstiftningskaraktär. Enligt
hans   uppfattning   borde   emellertid   nationella
parlament  komma  in på ett ännu  tidigare  stadium.
Sammantaget  menade  han  att  de  möjligheter  till
inflytande   som    EU-samarbetet   medför   ställer
nationella  parlament   inför   nya   uppgifter  som
fundamentalt   avviker   från   deras  traditionella
parlamentariska funktioner.

Utskottets ställningstagande


Utskottet  behandlar  i detta betänkande  ett  antal
motioner i vilka framförs  yrkanden om översyn eller
ändring   av   dels   de   rådande   formerna    för
regeringsbildning,  dels vissa därmed sammanhängande
regler som rör tidpunkten  för  val  av  talman samt
tidsramarna  för  den statliga budgetprocessen.  Som
ett led i beredningen  av  dessa motionsyrkanden har
på   utskottets   uppdrag  inom  utskottets   kansli
utvärderats    hur   tillämpningen    hittills    av
regeringsformens   regler   om   regeringsbildningen
förhåller sig till målsättningar som  formulerats  i
förarbetena.  I  det  sålunda  inhämtade  underlaget
utpekas inga diskrepanser i detta avseende.

Av   underlaget   framgår   emellertid  också  att
proceduren   för   regeringsbildning    ända    från
tillkomsten  har  varit  ett  omdiskuterat  inslag i
författningen.   Senast   utreddes   frågan  av  den
parlamentariskt tillsatta Folkstyrelsekommittén, som
inte  lade fram några förslag till ändringar  i  den
gällande  ordningen (SOU 1987:6). Därefter har stora
förändringar     ägt     rum    när    det    gäller
samhällsutvecklingen    i    stort.    Inte    minst
medlemskapet i EU står därvid i blickpunkten.
Frågan  om  EU-medlemskapets betydelse  i  det  nu
aktuella  sammanhanget  har  på  utskottets  uppdrag
analyserats  i  den  rapport  som även innehåller en
utvärdering          av         praxis         kring
regeringsbildningsfrågor.   Vidare   har   utskottet
hållit  en  offentlig  utfrågning  om EU-samarbetets
betydelse  för den parlamentariska demokratin  i  de
nordiska länderna.
Det  underlag  som  sålunda  har  inhämtats  visar
enligt utskottets  mening  att  erfarenheterna  från
andra   länder   inte   nödvändigtvis  behöver  vara
samstämmiga med de svenska.  Såvitt  avser frågor om
regeringsbildning  visar den studie som  utförts  på
uppdrag av utskottet  också  att de konstitutionella
lösningarna  varierar  högst väsentligt  bland  EU:s
medlemsstater.
Sedan   frågan   om   regeringsbildningen   senast
utreddes  har  dessutom andra  viktiga  förändringar
beslutats  i vårt  land,  bl.a.  införandet  av  den
fyraåriga mandatperioden.  Till bilden hör också att
en ny statlig budgetprocess har börjat tillämpas. En
annan aspekt är att det parlamentariska  läget i dag
är ett annat än då Folkstyrelsekommittén vid  mitten
av  1980-talet  lämnade sitt betänkande. I dag finns
det sju partier i  stället  för fem representerade i
riksdagen.
Mot den nu angivna bakgrunden  ser  utskottet  det
som  naturligt med en fortsatt bred diskussion kring
frågor    med    anknytning    till   systemet   för
regeringsbildning. Regeringen har  nu  inlett samtal
med  de  politiska partierna i riksdagen rörande  en
översyn av regeringsformen. Utskottet ser det som en
möjlighet  att  den  kommande  översynen,  med  sitt
samlande   perspektiv,   kan   komma   att   omfatta
regeringsbildningen    och   därmed   sammanhängande
frågor. En sådan diskussion  har  sin grund i frågan
om  vilket  krav  som  bör  uppställas  på   stöd  i
riksdagen  för regeringen. Den frågan har i sin  tur
samband  med   frågor   om   talmannens  funktion  i
regeringsbildningsprocessen.      Systemet       för
regeringsbildning  bör  även  diskuteras  med hänsyn
tagen  till  hur  relationen i stort mellan regering
och riksdag skall vara  utformad. Ett led i en sådan
översyn kan enligt utskottet vara att få aspekter av
det  egna  systemet  för  regeringsbildning  belysta
genom att analysera erfarenheter  från  andra  - och
mot  bakgrund  av  våra  förhållanden  intressanta -
länder. Med hänsyn till vad som nu har anförts anser
utskottet att det inte är påkallat att begära sådana
initiativ som efterfrågas i motionerna 2002/03:K208,
2002/03:K282  yrkande  7,  2003/04:K290 yrkande  11,
2002/03:K345 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K379 yrkande
23,   2003/04:K271  yrkande  25   och   2002/03:K434
yrkandena  1-3.  Motionerna  bör därför avslås i här
berörda delar.

Reservationer



Utskottets    förslag   till   riksdagsbeslut    och
ställningstaganden     har     föranlett    följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som
behandlas i avsnittet.


1. Ändring av namnen på valkretsarna i Västra
Götalands län (punkt 1)

av  Gunnar  Hökmark  (m),  Helena Bargholtz (fp),
Kerstin Lundgren (c), Nils Fredrik  Aurelius (m),
Liselott Hagberg (fp) och Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt  1 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen  antar  följande  nedan  framlagda förslag
till  lag  om ändring i vallagen (1997:157).  Därmed
bifaller  riksdagen   motionerna   2002/03:K201  och
2002/03:K218.

Förslag till lag om ändring i vallagen (1997:157)

Härigenom  föreskrivs  att  2  kap.  2  §   vallagen
(1997:157) skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
Vid  val  till  riksdagen  är  landet  indelat  i 29
valkretsar. Dessa är
1. Stockholms kommun,
2.  Stockholms  läns  valkrets  (Stockholms län med
undantag av Stockholms kommun),
3. Uppsala län,
4. Södermanlands län,
5. Östergötlands län,
6. Jönköpings län,
7. Kronobergs län,
8. Kalmar län,
9. Gotlands län,
10. Blekinge län,
11. Malmö kommun,
12.  Skåne  läns  västra  valkrets  (Bjuvs, Eslövs,
Helsingborgs, Höganäs, Hörby, Höörs, Landskrona  och
Svalövs kommuner),
13.  Skåne  läns södra valkrets (Burlövs, Kävlinge,
Lomma,   Lunds,   Sjöbo,   Skurups,   Staffanstorps,
Svedala, Trelleborgs, Vellinge och Ystads kommuner),
14. Skåne  läns norra och östra valkrets (Bromölla,
Båstads, Hässleholms, Klippans, Kristianstads, Osby,
Perstorps,    Simrishamns,    Tomelilla,    Åstorps,
Ängelholms, Örkelljunga och Östra Göinge kommuner),
15. Hallands län,
16. Göteborgs kommun,
-----------------------------------------------------
17. Västra Götalands läns    17.  Bohusläns valkrets
västra valkrets (Härryda,  (Härryda,       Kungälvs,
Kungälvs,       Lysekils,  Lysekils,      Munkedals,
Munkedals,      Mölndals,  Mölndals,         Orusts,
Orusts,         Partille,  Partille,        Sotenäs,
Sotenäs,    Stenungsunds,  Stenungsunds, Strömstads,
Strömstads,       Tanums,  Tanums, Tjörns, Uddevalla
Tjörns,   Uddevalla   och  och Öckerö kommuner),
Öckerö kommuner),
18.    Älvsborgs   läns
18.   Västra  Götalands  norra    valkrets   (Ale,
läns norra valkrets (Ale,  Alingsås,     Bengtsfors,
Alingsås,     Bengtsfors,  Dals-Eds,     Färgelanda,
Dals-Eds,     Färgelanda,  Herrljunga, Lerums, Lilla
Herrljunga, Lerums, Lilla  Edets,         Melleruds,
Edets,         Melleruds,  Trollhättans,   Vårgårda,
Trollhättans,   Vårgårda,  Vänersborgs   och   Åmåls
Vänersborgs   och   Åmåls  kommuner),
kommuner),
19.    Älvsborgs   läns
19.   Västra  Götalands  södra            valkrets
läns    södra    valkrets  (Bollebygds,       Borås,
(Bollebygds,       Borås,  Marks,        Svenljunga,
Marks,        Svenljunga,  Tranemo  och  Ulricehamns
Tranemo  och  Ulricehamns  kommuner),
kommuner),
20.   Skaraborgs   läns
20.   Västra  Götalands  valkrets        (Essunga,
läns    östra    valkrets  Falköpings,    Grästorps,
(Essunga,     Falköpings,  Gullspångs,  Götene, Hjo,
Grästorps,    Gullspångs,  Karlsborgs,   Lidköpings,
Götene,  Hjo, Karlsborgs,  Mariestads,        Skara,
Lidköpings,   Mariestads,  Skövde, Tibro, Tidaholms,
Skara,   Skövde,   Tibro,  Töreboda     och     Vara
Tidaholms,  Töreboda  och  kommuner),
Vara kommuner),
-----------------------------------------------------
21. Värmlands län,
22. Örebro län,
23. Västmanlands län,
24. Dalarnas län,
25. Gävleborgs län,
26. Västernorrlands län,
27. Jämtlands län,
28. Västerbottens län, och
29. Norrbottens län.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Ställningstagande

I  samband  med  bildandet  av  Västra Götalands län
ändrades  de  gamla  valkretsnamnen  till  Göteborg,
Västra  Götalands västra,  Västra  Götalands  östra,
Västra Götalands  norra  och Västra Götalands södra.
Vi  anser  att  länets valkretsar  bör  återfå  sina
ursprungliga  namn,   dvs.   Göteborg,   Bohus  län,
Skaraborg,  Älvsborgs läns norra och Älvsborgs  läns
södra.

Härigenom tillgodoses även motion 2002/03:K218.

2. Personval och kampanjbidrag (punkt 6)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation  2  om redovisning av
kampanjfinansiering  i  samband med folkomröstningar
samt kartläggning av statliga bolags finansiering av
politiska  kampanjer.  Därmed   bifaller   riksdagen
motionerna  2003/04:K214  yrkande  1,  2003/04:K221,
2003/04:K329 och 2003/04:K403 yrkandena 1 och 2 samt
avslår motion 2002/03:K257 yrkande 1.

Ställningstagande

Det  förslag  som  har lagts fram av Utredningen  om
offentlighet   för   partiers   och   valkandidaters
intäkter innebär inte att det skapas ett heltäckande
och   tydligt   regelverk    för    redovisning   av
kampanjorganisationers   intäkter   i  samband   med
folkomröstningar.  Regeringen  bör  återkomma   till
riksdagen  med  förslag till en sådan reglering. Den
nyss nämnda utredningen  har  inte  heller  kartlagt
statliga bolags finansiering av politiska kampanjer.
Regeringen  bör  låta  utreda dessa frågor i samband
med att förslagen i utredningen bereds.

Vad  som  nu  har  anförts  bör  med  bifall  till
motionerna 2003/04:K214  yrkande 1, 2003/04:K221 och
2003/04:K329 ges regeringen till känna.
Härigenom tillgodoses i  olika utsträckning motion
2003/04:K403 yrkandena 1 och 2.

3. Rösträtt under det år då man fyller 18 år
(punkt 10)

av Helena Bargholtz (fp),  Ingvar  Svensson (kd),
Mats Einarsson (v), Kerstin Lundgren  (c), Gustav
Fridolin (mp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som anförs i reservation 3 om att knyta  rätten
att rösta  till  det  år då man fyller 18 år. Därmed
bifaller    riksdagen    motionerna    2002/03:K225,
2002/03:K241 yrkande 3, 2002/03:K276, 2002/03:K319 i
denna  del,  2002/03:K331, 2002/03:K368  yrkande  1,
2003/04:K234, 2003/04:K397 och 2003/04:Kr361 yrkande
10.

Ställningstagande

Under  förutsättning  att  rösträttsåldern  också  i
fortsättningen  är  18  år  bör,  enligt vår mening,
rätten   att  rösta  i  allmänna  val  inträda   det
kalenderår   då   väljaren  uppnår  rösträttsåldern.
Regeringen bör därför, i enlighet med vad som anförs
i motionerna 2002/03:K225,  2002/03:K241  yrkande 3,
2002/03:
K276,     2002/03:K319    (delvis),    2002/03:K331,
2002/03:K368  yrkande  1, 2003/04:K234, 2003/04:K397
och 2003/04:Kr361 yrkande  10,  låta  utreda  frågan
inom  ramen för en kommande författningsöversyn  och
återkomma  till  riksdagen med förslag till en sådan
lagändring.


4. Rösträtt före det år då man fyller 18 år
(punkt 11)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  11
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  4  om  utredning av
åldersgränser  vid  val.  Därmed  bifaller riksdagen
motion 2002/03:K258 yrkande 5 i denna del och avslår
motionerna  2002/03:K382, 2002/03:K258  yrkandena  1
och  2,  2002/03:K340   yrkandena   1   och  2  samt
2003/04:K274.

Ställningstagande

Att  sänka  rösträttsåldern  till  16  år har  flera
fördelar. Främst skulle det uppmuntra det  politiska
engagemanget   bland   yngre   människor   och   öka
politikers  intresse och vetskap om yngre människors
liv  och  förutsättningar.   Rösträtt  ger  unga  en
verklig anledning att sätta sig  in  i  vad de olika
partierna står för, samtidigt som det ger  politiker
en   vidare  anledning  att  sätta  sig  in  i  unga
människors  problem  och politiska krav. Utredningar
av  sänkt  rösträttsålder   i  vissa  lokala  val  i
Tyskland  som  Ungdomsstyrelsen   gjort   visar   på
övervägande fördelar med att låta 16- och 17-åringar
rösta.  Förlängningen  av  mandatperioderna från tre
till fyra år innebar i praktiken att rösträttsåldern
höjdes då fler kom att bli äldre  innan  man  första
gången  hade  möjlighet att rösta i ett allmänt val,
en sänkning av  rösträttsåldern  till  16 år innebär
att medelåldern för när man får rösta första  gången
blir  18 år. Med anledning av det anförda bör enligt
min  mening   riksdagen,   som   föreslås  i  motion
2002/03:K258  yrkande  5  (delvis),  hos  regeringen
begära  att regeringen tar initiativ till  att  låta
den kommande  författningsutredningen  utreda sänkta
åldersgränser vid val.


5. Rösträttsålder vid folkomröstningar
(punkt 12)

av Kerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen   tillkännager  för  regeringen  som   sin
mening  vad  som anförs i reservation 5 om möjlighet
att   vidga   kretsen    av    röstberättigade   vid
folkomröstning  till  dem  som  senast  på  valdagen
fyller  16  år.  Därmed  bifaller  riksdagen  motion
2003/04:K414.

Ställningstagande

Oaktat  frågan om åldern för rösträtt  vid  allmänna
val bör ändringar göras i folkomröstningslagarna för
att möjliggöra  för såväl kommuner och landsting som
riksdag att i särskild  ordning  fatta beslut om att
vidga kretsen av röstberättigade vid  folkomröstning
till  dem  som senast på valdagen fyller  16  år.  I
första  hand  bör  dock  rösträtten  vid  rådgivande
folkomröstningar  sänkas till att gälla för alla som
i  övrigt uppfyller  villkoren  och  som  senast  på
valdagen   fyller  16  år.  Regeringen  bör  snarast
återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor.


6. Utvidgad rösträtt för andra än svenska
medborgare (punkt 13)

av Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen    tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  6  om  att
invandrade  kvinnor   och   män   ges   rösträtt   i
riksdagsval  efter  samma  grunder  och regler som i
kommunala  val.  Därmed  bifaller  riksdagen  motion
2002/03:Sf336  yrkande  39  och  avslår   motionerna
2002/03:
K264   yrkande   5,   2002/03:K381   yrkande  1  och
2002/03:Sf289 yrkande 13.

Ställningstagande

Jag  delar  uppfattningen  i  motion 2002/03:Sf  336
(yrkande 39) att riksdagen bör begära att regeringen
lägger fram förslag till en ändring  som innebär att
invandrade   kvinnor   och  män  ges  rösträtt   vid
riksdagsval efter samma  grunder  och  regler  som i
kommunala val.

Som  anförs i den nämnda motionen väger fördelarna
från integrationssynpunkt  med  en utvidgad rösträtt
för  den  aktuella  gruppen  betydligt   tyngre   än
formella  synpunkter på medborgarskapets avgränsning
och innebörd.  Frågan  bör  närmare  övervägas  inom
ramen  för  en kommande författningsöversyn. Vad som
nu har anförts  bör med bifall till yrkande 39 i den
nämnda motionen ges regeringen till känna.

7. Utvidgad rösträtt för andra än svenska
medborgare (punkt 13)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  13
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som  anförs  i  reservation  7  om  rösträtt vid
samtliga val för dem som är folkbokförda  i Sverige.
Därmed  bifaller  riksdagen  motionerna 2002/03:K381
yrkande 1 och 2002/03:Sf289 yrkande  13  samt avslår
motionerna 2002/03:Sf336 yrkande 39 och 2002/03:K264
yrkande 5.

Ställningstagande

Jag  delar  uppfattningen  i motionerna 2002/03:K381
yrkande 1 och 2002/03:
Sf289  yrkande  13  att  riksdagen  bör  begära  att
regeringen lägger fram förslag  till  en ändring som
innebär  att  också  utländska  medborgare   som  är
folkbokförda  i  Sverige skall ges rätt att rösta  i
val på nationell,  regional  och kommunal nivå och i
val till Europaparlamentet samt  att  rösträtt  till
riksdag  och  kommunfullmäktige  även  skall omfatta
rösträtt i folkomröstningar. Med rösträtten bör, som
nu,  följa  valbarhet.  Att  behandla  medborgare  i
länder  utanför  EU  sämre  än  medborgare från  EU-
länder, vilket nuvarande lagstiftning  gör,  ser jag
som  en diskriminering som måste avlägsnas. Vad  som
nu  har  anförts  bör  med  bifall  till  motionerna
2002/03:K381 yrkande 1 och 2002/03:
Sf289 yrkande 13 ges regeringen till känna.

8. Valbarhet (punkt 14)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 14
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  anförs  i  reservation  8  om utredning av
åldersgränser  vid  val, valbarhet vid samtliga  val
för  den  som  är  folkbokförd   i  Sverige  och  om
utvidgning av den valbara kretsen.  Därmed  bifaller
riksdagen motionerna 2002/03:K258 yrkande 5 i  denna
del,   2002/03:K381   yrkande   2  och  2002/03:K383
yrkande   2   och  avslår  motionerna   2002/03:K258
yrkandena 3 och 4 samt 2002/03:K319 i denna del.

Ställningstagande

I enlighet med  vad  som  anförs i reservation 4 bör
rösträttsåldern   sänkas  till   16   år.   Som   en
konsekvensändring av  detta bör åldern för valbarhet
sänkas på samma sätt. Därför  bör  enligt min mening
riksdagen hos regeringen begära att  regeringen  tar
initiativ     till    att    låta    den    kommande
författningsutredningen         utreda         sänkt
valbarhetsålder.

Jag  anser att riksdagen bör begära att regeringen
lägger fram  förslag till en ändring som innebär att
också utländska  medborgare  som  är  folkbokförda i
Sverige  skall  bli  valbara  i  samtliga  val.  Att
behandla  medborgare  i  länder utanför EU sämre  än
medborgare   från   EU-länder,    vilket   nuvarande
lagstiftning gör, ser jag som en diskriminering  som
måste avlägsnas.
Vad  som  nu  har  anförts  bör  med  bifall  till
motionerna    2002/03:K258   yrkande   5   (delvis),
2002/03:K381 yrkande  2  och  2002/03:K383 yrkande 2
ges regeringen till känna.

9. Tidsbegränsning av uppdraget som
riksdagsledamot (punkt 15)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  15
borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som anförs  i  reservation 9 om införandet av en
lagstiftad rotationsprincip  för  riksdagsledamöter.
Därmed  bifaller  riksdagen motionerna  2002/03:K229
och 2002/03:
K415.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen  i  motionerna  2002/03:K229
och 2002/03:K415 att det bör införas tidsbegränsning
av uppdraget som riksdagsledamot med innebörden  att
ingen   får   vara  riksdagsledamot  längre  än  tre
mandatperioder    i   följd.   Med   en   lagstiftad
rotationsprincip får  inte  bara yngre möjlighet att
ta sig in i politiken utan också  äldre,  som kanske
inte  haft  tid  eller  möjlighet  att engagera  sig
politiskt  under  den yrkesverksamma delen  av  sitt
liv.  En  rotationsprincip   gör   det  enklare  för
människor  att  komma från andra verksamheter  in  i
politiken. Det är  nyttigt  och ger en vitalitet och
förnyelse som politiken är i stort behov av. Vad som
nu  har  anförts  bör  med  bifall  till  motionerna
2002/03:K229 och 2002/03:K415  ges  regeringen  till
känna.


10.Funktionshindrades möjlighet att utöva sin
rösträtt (punkt 19)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde
ha följande lydelse:

Riksdagen    tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som  anförs  i  reservation  10  om  att
utvärdera  i  vilken  mån lagändringarna som trätt i
kraft under år 2002 har  lett  till  att  de fysiskt
funktionshindrades utövande av rösträtten i 2002 års
riksdags-,  landstings-  och kommunalval har  kunnat
ske  under  värdiga  och  jämlika   former.   Därmed
bifaller riksdagen motion 2002/03:Ju278 yrkande  9 i
den  del  som  avser  utvärdering  av  i  vilken mån
lagändringarna  som  trätt i kraft år 2002 har  lett
till   att   de   funktionshindrades   utövande   av
rösträtten  i 2002 års  val  har  kunnat  ske  under
värdiga och jämlika  former  samt  avslår motionerna
2002/03:K241  yrkande  7,  2002/03:K257  yrkande  3,
2002/03:K270,  2002/03K282  yrkande  2,  2003/04K290
yrkande 5, 2002/03:
K308,   2002/03:K328,   2002/03:So513   yrkande   9,
2003/04:So569 yrkande 5 och  2002/03:Ju278 yrkande 9
i övriga delar.

Ställningstagande

Vi   delar  uppfattningen  i  motion   2002/03:Ju278
yrkande  9  att  regeringen under denna mandatperiod
bör utvärdera i vilken  mån lagändringarna som trätt
i kraft under år 2002 har  lett  till att de fysiskt
funktionshindrades utövande av rösträtten i 2002 års
riksdags-,  landstings- och kommunalval  har  kunnat
ske under värdiga och jämlika former.


11.Opinionsundersökningar i valrörelser
(punkt 25)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  25
borde ha följande lydelse:

Riksdagen    tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som  anförs  i  reservation  11  om  att
regeringen     bör    bjuda    in    medieföretagens
branschorganisationer     för     diskussioner    om
publicering av opinionsundersökningar i valrörelser.
Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:K341.

Ställningstagande

Jag  delar  uppfattningen i motion 2002/03:K341  att
regeringen    bör     bjuda    in    medieföretagens
branschorganisationer för  diskussioner  om  hur man
kan  bygga vidare på den befintliga överenskommelsen
om   publicering    av    opinionsundersökningar   i
valrörelser.

Särskilda yttranden



Utskottets  beredning  av  ärendet   har   föranlett
följande särskilda yttranden.


1. Val och regeringsbildning

Helena Bargholtz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Ett   stort   antal   av  de  frågor  som  berörs  i
föreliggande betänkande  är,  eller  kommer i närtid
att   bli,   föremål   för   utredning.   2003   års
vallagskommitté  hanterar en rad varierande spörsmål
som rör vallagens  närmare utformning. En översyn av
regeringsformen skall  inledas.  I  översynen kommer
viktiga  frågor  som  bland annat personval,  skilda
valdagar  och  formerna  för  regeringsbildning  att
beröras.

Folkpartiets politiska positioner  framgår av våra
parti- och kommittémotioner. I ett särskilt yttrande
i    betänkandet    om    författningsfrågor   (bet.
2003/04:KU9) redovisar vi vår  principiella hållning
kring     frågor    som    gäller    den    kommande
författningsutredningen.  Utan  att  frånträda  våra
ståndpunkter  i sak väljer vi att inte reservera oss
i   de  frågor  som   berörs   i   de   två   nämnda
utredningarna.

2. Utredning av frågor om val och
regeringsbildning

Kerstin Lundgren (c).

Föreliggande    betänkande   aktualiserar   en   rad
frågeställningar  av stort intresse för pågående och
kommande  utredningar.   Mot   denna   bakgrund  har
utskottet  valt  att  i allt väsentligt inte  i  sak
pröva förslagen, utan avvakta  kommande utredningar.
Viktiga     frågor    som   regeringsbildning    och
förstärkning  av  personvalet   förutsättes   därmed
faktiskt  bli  behandlade  nära  nog på det sätt som
motionärerna krävt.


3. Val och regeringsbildning


Gustav Fridolin (mp).

Ett   stort   antal  av  de  frågor  som  berörs   i
föreliggande betänkande  är,  eller  kommer i närtid
att   bli,   föremål   för   utredning.   2003   års
vallagskommitté  hanterar en rad varierande spörsmål
som rör vallagens  närmare utformning. En översyn av
regeringsformen skall  inledas.  I  översynen kommer
viktiga  frågor  som  bland annat personval,  skilda
valdagar  och  formerna  för  regeringsbildning  att
beröras.

Miljöpartiet de grönas politiska  positioner inför
och  under  dessa utredningar framgår av  dels  våra
parti- och kommittémotioner,  dels enskilda motioner
av   utskottsledamoten   och   dels  det   särskilda
yttrandet  i Konstitutionsutskottets  betänkande  om
författningsfrågor (2003/04:KU9).
Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2002

2002/03:K201 av Inger René m.fl. (m):

Riksdagen beslutar  genom  ändring  i  vallagen  att
ändra  namnen på valkretsarna i Västra Götalands län
i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:K207 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om personval.

2002/03:K208 av Maud Olofsson m.fl. (c):

Riksdagen  begär  hos  regeringen förslag till sådan
ändring    av   regeringsformen    att    regeringen
obligatoriskt  skall  avgå  efter ett val i enlighet
med vad i motionen anförs.

2002/03:K211 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att  möjligheterna  att
stryka namn på valsedlarna skall återinföras.

2002/03:K218 av Birgitta Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att  byta  namn  på  Västra
Götalands östra valkrets till valkretsen Skaraborg.

2002/03:K219 av Cecilia Nilsson Wigström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att medborgarinformationen
om valsystemet måste förbättras till nästa val.

2002/03:K223 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om en utredning  om
gemensamma valsedlar för de olika partierna.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att gemensamma
valsedlar bör delas ut inne i vallokalen.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  gemensamma
valsedlars  betydelse   för  miljön  och  minskade
utgifter för staten.

2002/03:K224 av Ulla Löfgren och Anita Sidén (m):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening    vad    i    motionen   anförs   om   att
ångerröstningen   avbryts    två    timmar    före
vallokalens stängning.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  röstande  vid
särskilda  röstmottagningsställen  inte  skall  ha
rätt att ångerrösta.

2002/03:K225 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att knyta rätten att rösta
till det år man fyller 18 år.

2002/03:K229 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om införandet av en lagstiftad
rotationsprincip för riksdagsledamöter.

2002/03:K230 av Inger Lundberg m.fl. (s):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om en studie bland de
röstberättigade som avstått från att rösta i  2002
års val.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet   av
handfasta  åtgärder  från  Valmyndighetens  och de
lokala    valnämndernas    sida   för   att   höja
valdeltagandet inför nästa val.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  översyn  av
utformning,    förnyelse   och   distribution   av
röstkort.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om förtidsröstningen.

2002/03:K231 av Yilmaz Kerimo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om behovet av en översyn av
systemet med personvalsinslag vid allmänna val.

2002/03:K232 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs  om  nödvändigheten  av  att
förtydliga partiers valsedlar med partisymboler.

2002/03:K233 av Jan-Evert Rådhström och Gunnar Axén
(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs om att det bör genomföras ett
försök i någon eller  några  valkretsar med att inte
ange kandidaternas bostadsort  på  valsedlarna  till
riksdagsvalet.

2002/03:K234 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen   anförs   om   att   se   över
förutsättningarna för att till kommande allmänna val
möjliggöra för partier att komplettera partiets namn
på valsedeln med en partisymbol.

2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  angående  ett
införande av skilda valdagar.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om möjligheten att få
rösta fr.o.m. det kalenderår man fyller 18 år.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  alla skall ha
samma möjlighet att delta i allmänna val.

8.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag   till   lagändring  som  medför  att  den
nuvarande spärren vid landstingsval avskaffas.

9.  Riksdagen begär hos  regeringen  en  översyn  av
personvalssystemet  i  enlighet med vad i motionen
anförs.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att avskaffa
spärrarna i personvalet till både riksdag,  kommun
och region eller landsting före 2006 års val.

2002/03:K244 av Margareta Pålsson (m):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att vallagen skall
kompletteras  med  en bestämmelse som  eliminerar,
eller åtminstone motverkar,  att  gränserna mellan
riksdagsvalkretsar och landstingsvalkretsar  ej är
synkroniserade.

2. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn  av
riksdagsvalkretsindelningen i Skåne i enlighet med
vad som anförs i motionen.

2002/03:K247 av Gunnar Andrén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om ianspråktagande av modern
tryckteknik   för  distribution  av  valsedlar  till
landets alla poströstningsställen och vallokaler.

2002/03:K249 av Axel Darvik (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen  anförs  om  att införa kommunala
utjämningsmandat i det svenska valsystemet.

2002/03:K257 av Gustav Fridolin (mp):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag till lagstiftning om redovisning av parti-
och personvalsfinansiering.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag   om   regler   för  att  säkerställa  att
personvalsedlar   distribueras    till    samtliga
vallokaler på samma sätt som partivalsedlar.

3.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till ändringar i relevant lagstiftning så
att personvalsedlar  finns  att  tillgå  också för
synskadade.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen vad  som  i
motionen  anförs  om  återinförandet av ett system
där  man  kan  stryka  kandidater   från  partiers
listor.

2002/03:K258 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag till ändringar i relevant lagstiftning  så
att  rösträttsåldern sänks till 16 år för val till
riksdag,  kommun-  och  landstingsfullmäktige  och
Europaparlamentet samt för folkomröstningar.

2.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till ändringar i relevant lagstiftning så
att rösträtten  kan  infalla  det  år  man uppnått
bestämd  ålder,  inte,  som  i  dag, den enskildes
ålder på valdagen.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag till ändringar i relevant lagstiftning  så
att valbarhetsåldern sänks till 16 år för val till
riksdagen,  kommun-  och landstingsfullmäktige och
Europaparlamentet.

4.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag till ändringar i relevant lagstiftning  så
att  valbarheten  kan  infalla  det år man uppnått
bestämd  ålder,  inte,  som  i dag, den  enskildes
ålder på valdagen.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening behovet av en utredning kring åldersgränser
vid val om ovanstående yrkanden inte vinner gehör.

2002/03:K262 av Åsa Torstensson (c):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om avveckling av
personvalsspärrar  vid  val till kommun, landsting
och riksdag år 2006.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en översyn av
valsystemet   så   att  väljarens  möjlighet   att
rangordna kandidaterna på valsedeln ökar.

2002/03:K264 av Åsa Torstensson (c):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att pröva rösträtt
för icke-medborgare även till riksdagen.

2002/03:K266 av Sinikka Bohlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om poströstning.

2002/03:K270 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  tillgänglighet  till
vallokaler.

2002/03:K273 av Mats Einarsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  behovet  av  ändring  av
vallagen  i syfte att förbättra proportionaliteten i
kommunalvalet  med  hjälp  av t.ex. utjämningsmandat
och begränsning av möjligheten att indela kommunen i
flera valkretsar.



2002/03:K276 av Rossana Valeria D. m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen  lägger  fram förslag
till en sådan ändring av vallagen att de  som fyller
18   år   under   år  då  allmänna  val  hålls  blir
röstberättigade.

2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en utredning av
frågor som rör renodling av personvalet.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  synskadades
möjligheter att personrösta.

3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att utreda ett
avskaffande av indelning i  valkretsar vid primär-
och landstingskommunala val.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en översyn av
grundlagens former för regeringsbildning.

2002/03:K283 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen   begär   att  regeringen  tillsätter   en
utredning för att se  över  möjligheten  att  införa
kommunala utjämningsmandat.

2002/03:K295 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen  anförs  om  en  utredning  av
användandet av utjämningsmandat i valet till kommun-
och landstingsfullmäktige.

2002/03:K297 av Patrik Norinder och Marietta de
Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen  anförs  om  tillsättande  av  en
parlamentariskt  sammansatt utredning för utformning
av ett nytt valsystem.

2002/03:K302 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  behovet av lagändring för
att  förhindra  att  partier  utan   att   tillfråga
personer registrerar deras namn på valsedel.

2002/03:K308 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av  att  göra
personvalet tillgängligt för synskadade.

2002/03:K313 av Anita Sidén och Jeppe Johnsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om att väljare skall kunna
visa giltig legitimation vid röstning i vallokal.

2002/03:K319 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om rösträtt  och  valbarhet
fr.o.m. det år man fyller 18 år.

2002/03:K328 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen  anförs  om  former  för att göra
personvalet tillgängligt för synskadade.

2002/03:K329 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen  begär  att  regeringen lämnar förslag  på
ändring i 1 kap. 10 § vallagen  i  enlighet  med vad
som  i  motionen  anförs  om skilda valdagar rörande
kommun- och riksdagsval.

2002/03:K331 av Anne Ludvigsson och Johan Löfstrand
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om möjlighet  att rösta det år
man fyller 18 år.

2002/03:K337 av Birgitta Carlsson och Margareta
Andersson (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att till nästa val
tydligare informera  väljarna  om  vikten  av  att
kryssa  den  kandidat  som  de  vill  ha överst på
listan.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  att  återinföra
möjligheten att stryka namn på valsedlarna.

3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  i  motionen anförs  om  att  ta  bort
procentspärren vad  gäller  personvalet  till alla
politiska nivåer.

2002/03:K340 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik
Karlsson (v):

1.   Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  lagändring avseende sänkt ålder för
rösträtt  till  16   år   i   kommunala   val  och
folkomröstningar.

2. Riksdagen beslutar om ändring av vallagen  så att
de som uppnår rösträttsåldern under år då allmänna
val hålls blir röstberättigade.

2002/03:K341 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om opinionsundersökningar  i
valrörelser.

2002/03:K344 av Bo Bernhardsson och Marie Granlund
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  att  en  utvärdering och
översyn   av   personvalsinslaget   i   det  svenska
valsystemet snarast genomförs.

2002/03:K345 av Henrik S Järrel (m):

1.  Riksdagen  begär att regeringen närmare  utreder
formerna för regeringsbildningen  jämlikt  6  kap.
1-4 §§ regeringsformen.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om processen  vid
regeringsbildning.

2002/03:K347 av Mikael Damberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av problemen med
valförrättning i religiöst präglade lokaler.

2002/03:K368 av Owe Hellberg och Sten Lundström (v):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en ändring av
lagstiftningen så att alla som fyller 18 år det år
som det hålls allmänna val ges rösträtt.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs  om  behovet  av
förtydligad information om personvalet.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening de förändringar av personvalet som anförs i
motionen.

2002/03:K369 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om behovet av att överväga
en ändring i gällande personvalssystem.

2002/03:K377 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

1.   Riksdagen    begär   att   regeringen   utreder
personvalssystemet   enligt  vad  som  i  motionen
anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen  gör en översyn av
valsystemet för val till riksdagen.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen tillsätter  en
utredning för att lösa de representativa problemen
med valkretsindelade kommuner  enligt  vad  som  i
motionen anförs.

2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m):

19.  Riksdagen  begär  att  regeringen tar initiativ
till   en   översyn   av  personvalssystemet   och
valkretsindelningen i enlighet  med vad som anförs
i motionen.

21.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om tidpunkten för
riksdagsval.

23. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  formerna för
regeringsbildning.

2002/03:K381 av Gustav Fridolin (mp):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag för att ändra nuvarande rösträttskriterier
från   medborgarskap,   unionsmedborgarskap  eller
visstidsvistelse    till    medborgarskap    eller
folkbokföring  för  icke-svenska   medborgare  vad
avser samtliga val.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag      för      att      ändra     nuvarande
valbarhetskriterier       från      medborgarskap,
unionsmedborgarskap  eller  visstidsvistelse  till
medborgarskap eller folkbokföring för icke-svenska
medborgare vad avser samtliga val.

2002/03:K382 av Lars Ångström (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att sänka  rösträttsåldern
till 16 år.

2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp):

2. Riksdagen  begär att regeringen utreder frågan om
en utvidgning av den valbara kretsen.

2002/03:K390 av Mikael Oscarsson och Per Bill (kd,
m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   i  motionen   anförs   om   att   införa
utjämningsmandat i valet till kommunfullmäktige.

2002/03:K396 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen begär  att  regeringen lägger fram förslag
till  ändring  i  regeringsformen   och  vallagen  i
enlighet med vad som i motionen anförs.

2002/03:K400 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
att gällande lagstiftning bör ändras  på så sätt att
det  vid  kommande  riksdagsval  är möjligt  för  en
kandidat att kandidera i endast en valkrets.

2002/03:K415 av Tasso Stafilidis (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att införa  begränsning  av
det  antal  mandatperioder  som  en  person får vara
ledamot av Sveriges riksdag.

2002/03:K424 av Leif Jakobsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om personvalsinslaget  och
behovet av en utvärdering.

2002/03:K434 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger  fram
förslag till sådan ändring av regeringsformen  att
regeringen  avgår  vid  val  i  enlighet med vad i
motionen anförs.

2.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger   fram
förslag  till  ändring  av  talmansvalsreglerna  i
enlighet med vad som i motionen anförs.

3.  Riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter en
utredning som ser över budgetprocessen i syfte att
ändra reglerna i enlighet med vad som  i  motionen
anförs.

2002/03:Ju278 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

9.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening vad i motionen anförs om tillförsäkrande av
funktionshindrades  demokratiska   och   mänskliga
rättigheter.

2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

13.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  sådan  lagändring  att  alla som är
folkbokförda   i  Sverige  får  rösträtt  i  såväl
kommunval,  landstingsval,   folkomröstningar  som
riksdagsval.

14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om att stimulera ett
ökat valdeltagande.

2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

39.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram
förslag  till  ändring  som innebär att invandrade
kvinnor och män ges rösträtt  i  riksdagsval efter
samma grund som i kommunala val.

2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  behovet  att se
över  vallagen  för  att bevara valhemligheten för
funktionshindrade.

2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om Internetröstning
för utlandssvenskar.

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N
Hedström (mp):

25. Riksdagen tillkännager för
regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om skilda valdagar.

Motioner från allmänna motionstiden
hösten 2003



2003/04:K201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om skilda valdagar.

2003/04:K205 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om personval.

2003/04:K214 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen begär  att  regeringen  återkommer till
riksdagen med förslag om lämplig lagstiftning  för
att säkerställa att total öppenhet alltid råder  i
en  folkomröstning rörande finansieringen av olika
kampanjorganisationer.

2. Riksdagen  begär  att  regeringen återkommer till
riksdagen med förslag om  lämplig lagstiftning för
att  reglera  folkomröstningsinstitutet   på   ett
sådant  sätt  att  inte  en  kampanjande  sida kan
diktera     folkomröstningsfrågan,    datum    för
omröstningen   eller   omständigheterna  för  dess
genomförande.

2003/04:K221 av Håkan Larsson och Sven Bergström
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om ett  tydligt  regelverk för
kampanjfinansiering i samband med folkomröstningar.

2003/04:K233 av Mats Einarsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om förtydligande av  vallagens
villkor för registrering av partibeteckning.

2003/04:K234 av Marie Wahlgren m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om att göra en förändring  i
vallagen så att rösträtten infaller det år en person
fyller 18.

2003/04:K235 av Tobias Billström och Peter
Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om  ett  avskaffande  av
spärrarna i personvalssystemet.

2003/04:K236 av Torsten Lindström (kd):

1.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om insatser för att
öka det generella valdeltagandet.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om särskilda insatser
för  att  öka  valdeltagandet i befolkningsgrupper
med lågt valdeltagande.

2003/04:K239 av Tobias Billström och Peter
Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  en  utredning  om  ett
införande   av   enmansvalkretsar   vid   val   till
riksdagen.

2003/04:K257 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  att ta bort spärrarna för
personval till riksdag och kommunfullmäktige.

2003/04:K263 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   som   i   motionen   anförs  om   att   införa
utjämningsmandat i valet till kommunfullmäktige.

2003/04:K265 av Gunnar Andrén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om tillämpning  av  modern
tryckteknik  för  distribution   av  valsedlar  till
landets alla poströstningsställen och vallokaler.

2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m):

20.  Riksdagen  begär att regeringen  tar  initiativ
till   en  översyn   av   personvalssystemet   och
valkretsindelningen  i enlighet med vad som anförs
i motionen.

21. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  utredning av
valsystemet.

23.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om tidpunkten för
riksdagsval.

25. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  formerna för
regeringsbildning.

2003/04:K274 av Åsa Torstensson och Claes Västerteg
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att överväga införandet
av 16 år som rösträttsålder i allmänna val.

2003/04:K280 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att se över finansieringen
av folkomröstningar,  val till Europaparlamentet och
extraval till riksdagen.

2003/04:K281 av Anita Jönsson och Jarl Lander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs  om  ändring  i vallagen 6
och 7 §§.

2003/04:K284 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen   anförs   om  öppethållande  och
information   om  lokaler  för  poströstning   under
valdagen.

2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  stärka
personvalet.

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  synskadades
möjligheter att personrösta.

6. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att utreda ett
avskaffande av indelning i  valkretsar vid primär-
och landstingskommunala val.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.

11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om en översyn av
grundlagens former för regeringsbildning.

2003/04:K295 av Ingvar Svensson och Inger Davidson
(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om en översyn av  reglerna för
fördelning av utjämningsmandaten inom partier.

2003/04:K313 av Margareta Pålsson m.fl. (m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att vallagen skall
kompletteras med  en  bestämmelse  som eliminerar,
eller  åtminstone motverkar, att gränserna  mellan
riksdagsvalkretsar  och landstingsvalkretsar ej är
synkroniserade.

2.  Riksdagen  beslutar  att   göra  en  översyn  av
riksdagsvalkretsindelningen i Skåne i enlighet med
vad i motionen anförs.

2003/04:K315 av Anita Brodén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  tydligare  regler  vid
utformningen av rådgivande folkomröstningar.

2003/04:K323 av Bo Bernhardsson och Marie Granlund
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om att  en utvärdering och
översyn   av   personvalsinslaget   i  det   svenska
valsystemet snarast genomförs.

2003/04:K329 av Gustav Fridolin och Ulf Holm (mp):

Riksdagen   begär   att  regeringen  tillsätter   en
utredning med syfte att  kartlägga  statliga  bolags
pengar till politiska kampanjer.

2003/04:K336 av Mikael Oscarsson (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att   införa
utjämningsmandat i val till kommunfullmäktige.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om att  på  försök
tillåta Uppsala kommun att ha endast en valkrets.

2003/04:K345 av Ulrik Lindgren och Kenneth Johansson
(kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om att införa skilda valdagar
för   riksdagsval  och  region-,   landstings-   och
kommunalval.

2003/04:K375 av Cinnika Beiming och Mikael Damberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen  anförs  om  behovet  av  att  utöka
antalet röstmottagningsställen vid förtidsröstning.

2003/04:K397 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i  motionen  anförs  om ändrad rösträttsgrund så
att den som fyller 18 år under kalenderåret erhåller
rösträtt vid val under detta år.

2003/04:K403 av Britta Lejon och Sonja Fransson (s):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att tydliggöra
pengars inverkan på val och folkomröstningar.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  en  öppen
redovisning av partiers  och  personvalskampanjers
ekonomiska   resurser   i   allmänna    val    och
folkomröstningar, både nationellt och lokalt.

2003/04:K414 av Kerstin Lundgren m.fl. (c):

Riksdagen  begär  att regeringen lägger fram förslag
till  ändringar  av lagen  om  folkomröstningar  och
lagen om kommunala  folkomröstningar  i enlighet med
vad i motionen anförs.

2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  rätten  till
valhemlighet.

2003/04:Kr361 av Helena Höij m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om rösträtt från  det
år man fyller 18.

2003/04:T560 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

17.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs  om  Internetröstning
för utlandssvenskar.

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N
Hedström (mp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.