Utvidgande av Norra Kvills nationalpark
Betänkande 1993/94:JoU20
Jordbruksutskottets betänkande
1993/94:JOU20
Utvidgande av Norra Kvills nationalpark
Innehåll
1993/94 JoU20
Sammanfattning
Utskottet behandlar här en proposition med förslag om utvidgande av Norra Kvills nationalpark. Förslaget tillstyrks. I betänkandet behandlas även ett antal under allmänna motionstiden 1994 väckta motioner om naturvård, biologisk mångfald m.m. Utskottet påpekar att flera motioner utgör en upprepning av motioner som behandlades så sent som i december 1993 i samband med riksdagens beslut om en strategi för biologisk mångfald (1993/94:JoU9).
Utskottet gör vidare några principuttalanden om den ansvarsfördelning som bör råda mellan statsmakterna i naturvårdsfrågor. Enligt utskottets mening bör riksdagen i första hand koncentrera sina resurser på de övergripande frågorna, såsom lagstiftning, budgetreglering och mål och riktlinjer för naturvården. De motioner som innehåller yrkanden om skydd för enskilda och specificerade skyddsobjekt eller naturområden kan i regel inte bli föremål för någon närmare sakbehandling i utskottet. Dessa frågor har riksdagen i stor enighet delegerat till regeringen och vederbörande centrala och regionala myndigheter. Att i utskottsberedningen pröva skyddsbehov och naturvärden för sådana områden skulle, om det över huvud taget vore praktiskt genomförbart, kräva en oproportionerligt stor andel av utskottets tid och resurser och innebära en risk för att utskottet i motsvarande mån måste nedprioritera de frågor som tillhör riksdagens primära ansvarsområde.
Samtliga motioner avstyrks.
Propositionen
Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) föreslår i proposition 1993/94:164 att riksdagen medger att angivna områden i Vimmerby kommun avsätts för att utvidga Norra Kvills nationalpark.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en utvidgning av Norra Kvills nationalpark i Vimmerby kommun. Nationalparken, som kommer att omfatta 111 hektar, ligger i ett kuperat landskap i utkanten av norra delen av sydsvenska höglandets urbergsplatå. Nationalparken utgörs huvudsakligen av barrskog. Syftet med nationalparken är att bevara ett sydsvenskt barrskogsområde i sitt naturliga tillstånd och för fri utveckling mot urskog.
Motioner väckta under allmänna motionstiden
1993/94:Jo216 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om inrättande av ett genresurscentrum vid SLU-Balsgård, Kristianstad.
1993/94:Jo523 av Bengt Silfverstrand och Anita Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär lagstiftning mot jätteloka i enlighet med vad som anförts i motionen.
1993/94:Jo606 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillägg till den svenska CW-listan till skydd för våtmarker i inre delen av Skälderviken och Lundåkrabukten.
1993/94:Jo608 av Tuve Skånberg (kds) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rensa Österlens sandstränder från ruttnande tång.
1993/94:Jo610 av Inga Berggren och Per Stenmarck (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förhindra spridning av jätteloka.
1993/94:Jo618 av Ingbritt Irhammar och Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarande av genresurser hos trädgårdsväxter.
1993/94:Jo619 av Ulf Björklund och Alwa Wennerlund (kds) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeringens ansvar för stöd till bevarandet av de svenska husdjurens lantraser,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en koppling bör ske mellan NOLA-bidrag, m.fl. miljöfrämjande bidrag, och bevarandearbetet av lantraser,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att alla djurparker stimuleras att bli med i ett nätverk för skydd av de svenska lantraserna,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att bevarandet av sperma och embryon får tillfredsställande kontroll och skydd.
1993/94:Jo624 av Anders Svärd (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt förbud mot fångst av fredade fågelarter i länderna kring Medelhavet.
1993/94:Jo626 av Göthe Knutson och Kjell Ericsson (m, c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett pilotprojekt i turistintensiva områden, gärna förlagt till Värmland och Dalsland.
1993/94:Jo629 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre samordning mellan jordbruks- och naturvårdsmyndigheter, när det gäller bestämmelser och bidrag inom Häckeberga naturvårdsområde och övriga naturvårdsområden i Skåne,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bättre möjligheter för kommunerna att påverka miljöpolitiska beslut, där kommunerna har stort naturvårdsansvar,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en långsiktig åtgärdsplan för strandskyddande åtgärder utefter den skånska kusten.
1993/94:Jo632 av Rolf L Nilson (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tillräckliga ekonomiska resurser skall avsättas för att bevara Ölands unika naturvärden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att pröva systemet med en miljöavgift på övernattning på Öland,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att använda arbetsmarknadspolitiska medel för att bevara Ölands unika naturvärden.
1993/94:Jo635 av Lennart Rohdin (fp) vari yrkas
2. att riksdagen fastställer målet om säkerställande av 5 % av den produktiva skogen i reservat inom 15 år.
1993/94:Jo642 av Bertil Måbrink och Jan Jennehag (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att öka skogsreservatbildningen och skydda våra sista rester av naturskog,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att skyndsamt inrätta naturreservat på Bromsvallsberget.
1993/94:Jo663 av Ingela Mårtensson och Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i naturvårdslagen att utrotningshotade arters livsmiljöer ges ett varaktigt skydd.
1993/94:Jo666 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bevara den biologiska mångfalden bland odlade växter.
1993/94:Jo669 av Margitta Edgren och Christer Lindblom (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett statligt genbanksarkiv för bevarandet av våra husdjursraser.
1993/94:Jo672 av Sigrid Bolkéus (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medel bör anslås för att bevara svenska lantraser.
1993/94:Jo679 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökat skydd för naturområden i Stockholms län,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av anslag till naturvårdsåtgärder i jord- och skogsbruk i Stockholms län.
1993/94:Jo693 av Berndt Ekholm m.fl. (s) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utvidgning av dikningsförbudet i södra Sverige skall ske så att förbudet även kommer att omfatta Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommuner.
1993/94:Jo694 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förvaltning av naturvårdsmarker och fallrättigheter,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handel med hotade arter.
1993/94:A453 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grönområden och öppna landskap.
1993/94:A470 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättandet av en naturvårdsfond.
Utskottet
Norra Kvills nationalpark
I propositionen anförs att Norra Kvills nationalpark ligger i utkanten av norra delen av sydsvenska höglandets urbergsplatå. Landskapet är kuperat och kan karaktäriseras som vågig bergkullterräng. Den nuvarande nationalparken Norra Kvill omfattar endast 27,5 hektar, varav 1 hektar utgörs av sjö och återstoden av myr och skog. År 1988 förvärvade Statens naturvårdsverk ytterligare mark runt nationalparken.
Den föreslagna nationalparken domineras av en bågformig, på sina ställen brant avgränsad höjdrygg som nästan omsluter två näringsfattiga skogstjärnar, Stora och Lilla Idgölen. Höjdförhållandena varierar kraftigt inom området. Sjöarna ligger på en nivå av 180 meter över havet, och den högsta punkten är Idhöjden, 230 meter över havet.
Berggrunden utgörs av smålandsgranit. De lösa avlagringarna domineras av blockrik morän, som framför allt i höjdlägen ofta är storblockig. Berg i dagen finns endast på Idhöjden och i områdets nordvästra del. Hela det föreslagna området ligger ovanför högsta kustlinjen som i denna del av landet ligger ca 135 meter över havet. Moränen är därför inte utsvallad av havet.
De dominerande vegetationstyperna är barrblandskog av två slag, dels en frisk ristyp med fältskikt av blåbär, dels en torrare variant med större inslag av tall och ljung. Därutöver finns områden med tallskog av både torr och våt ristyp samt granskog av frisk lågörttyp resp. sumpgranskog. Dessutom finns blandskog av fuktig till våt örttyp vid Stora Idgölens utlopp. Här växer också ädla lövträd som alm, ask och lind.
Fältskiktet domineras av mossor och lavar som i en stor del av området bildar heltäckande mattor, även på relativt blockrik mark. I gammal granskog finns också hänglavar.
Floran i området är rik med ett flertal arter utöver vad som är vanligt i barrskog. Här finns t.ex. skogssvingel, backvicker, blodnäva, vippärt, skärmstarr, häxört, tallört och ängskovall. Bland orkidéerna märks knärot, ängsnycklar och Jungfru Marie nycklar. En hög andel torrakor och lågor i olika stadier av nedbrytning ger en rik livsmiljö för hålbyggande fåglar och vedlevande insekter.
Norra Kvills nationalpark är ett omtyckt utflyktsmål. Naturen i den föreslagna parken är storslagen med blockig terräng, grova träd, vindfällen, tjärnar och kuperad terräng. Utsikten från Idhöjden är vacker och vandringsleden upp till Idhöjden är flitigt använd.
Sammanfattningsvis anför regeringen att Norra Kvill som en orörd skog i södra Sverige har en unikt hög kvalitet med stora naturvärden. Området är en betydande sevärdhet. Med den föreslagna utvidgningen får området en betydligt bättre avgränsning och kommer att omfatta en hel bergkulle. Den unika karaktären motiverar att området -- trots en fortfarande begränsad areal -- bibehålls som nationalpark.
Hela det område som berörs av utvidgningen ägs av staten.
Syftet med nationalparken är att bevara ett sydsvenskt barrskogsområde i dess naturliga tillstånd och för fri utveckling mot urskog. I detta syfte bör ingå att bevara områdets vegetation och djurliv i huvudsak i dess naturliga tillstånd och att ge allmänheten möjlighet att uppleva områdets unika natur. För att uppnå syftet bör ingen exploaterande verksamhet eller skadegörelse på mark och vegetation tillåtas. Vidare bör störning av skyddsvärt djurliv förhindras. Alla anordningar för friluftslivet bör iordningställas med vederbörlig anpassning till den känsliga naturmiljön. Information om områdets kvaliteter bör utarbetas och göras tillgänglig för allmänheten.
Utskottet delar regeringens bedömning att Norra Kvills nationalpark med den föreslagna utvidgningen utgör ett naturområde med hög kvalitet och stora naturvärden. Utskottet tillstyrker förslaget om utvidgning av nationalparken.
Naturvård och biologisk mångfald m.m.
Utskottets överväganden
Inledande synpunkter
Utskottet har funnit lämpligt att i detta sammanhang behandla ett antal fristående motioner om naturvård, bevarande av djur- och växtarter m.m.
Som en allmän synpunkt beträffande dessa motioner vill utskottet framhålla att riksdagens primära ansvar i fråga om naturvården bör vara att besluta om budgetreglering, om övergripande mål och riktlinjer samt om generell normgivning rörande det regelverk som ger ansvariga myndigheter nödvändiga instrument för att skydda vissa naturtyper och naturområden m.m. Många motioner tar emellertid upp rena tillämpningsfrågor i form av krav på skyddsåtgärder för specificerade områden och regioner eller berör generella föreskrifter på beslutsområden där riksdagen i stor enighet delegerat normgivningsmakten till regeringen eller vederbörande myndighet. Som framgår av Riksdagsutredningens överväganden torde riksdagen inte, annat än undantagsvis, kunna avsätta nödvändiga resurser och skaffa sig tillräcklig överblick för att sakbehandla den typen av motioner (se 1993/94:TK1 s. 100 f.). Detta gäller i synnerhet sådana motioner som förutsätter att utskotten rutinmässigt, utan att beakta tidigare riksdagsbeslut om delegation av normgivningen eller beslutanderätten inom ett visst område, prövar frågor som innefattas i ett sådant bemyndigande. Utskottet vill dessutom framhålla att det i riksdagens övergripande ansvar för naturvården måste ingå ett ansvar för en rikstäckande bedömning av olika skyddsobjekt och inte bara för sådana lokala eller regionala objekt som aktualiseras i enskilda motioner. I de fall utskottet finner tillräckligt starka skäl för att gå in på en mer djupgående prövning av delegerade frågor kan detta lämpligen göras i samband med utskottets uppföljnings- och utvärderingsverksamhet inom ett visst ämnesområde.
Vidare vill utskottet framhålla att ett flertal motioner återigen tar upp frågor som utförligt behandlades så sent som i december 1993 i samband med att riksdagen beslutade om en strategi för biologisk mångfald (prop. 1993/94:40, 1993/94:JoU9).
En strategi för biologisk mångfald m.m.
I beslutet om en strategi för biologisk mångfald tillstyrktes regeringens förslag om en nationell strategi med grundläggande principer för bevarande av biologisk mångfald och hållbart nyttjande av biologiska resurser. Miljömålen skall ges samma vikt och betydelse som skilda ekonomiska överväganden, och en helhetssyn skall tillämpas vad gäller åtgärder för att upprätthålla ekologiska processer och säkra arters långsiktiga överlevnad. Ett nationellt centrum och en vetenskaplig kommitté för forskning om biologisk mångfald etableras, och en informationskampanj om biologisk mångfald inom jordbruksområdet genomförs. Regler för miljökonsekvensbeskrivningar i jordbruket införs, och den riksomfattande våtmarksinventeringen slutförs genom inventering av Norrbottens län. Ett svenskt system för miljöstöd anpassat till EU:s regelverk skall utarbetas. Bevarandeplaner för samtliga svenska lantsorter och husdjursraser upprättas, och resurser avsätts till stöd för uppbyggnaden av verksamheten vid Stiftelsen Bohus Avelscentrum -- Nordens Ark.
Efter ovannämnda riksdagsbeslut har utskottet vid beredningen av Miljö- och naturresursdepartementets huvudtitel behandlat konkreta förslag om medelstilldelning för vissa ändamål avseende biologisk mångfald m.m. (1993/94:JoU15). Särskilda resurser har avsatts för inrättande av ett centrum för forskning om biologisk mångfald (1993/94:UbU5). Sammantaget innebär budgetförslagen en förstärkning inom området biologisk mångfald med 31,8 miljoner kronor. I proposition 1993/94:111 har ytterligare överväganden gjorts om uppföljningen av UNCED-konferensen i fråga om biologisk mångfald. Kommunernas ansvar understryks när det gäller att följa rekommendationerna i Agenda 21 genom lokala handlingsprogram för en hållbar utveckling inför nästa århundrade (se 1993/94:JoU19). Den 9 december 1993 har regeringen ratificerat konventionen om biologisk mångfald. En landsstudie om biologisk mångfald beräknas enligt uppgift från regeringskansliet bli färdigställd i maj 1994.
När det gäller motioner om vissa regionala miljöfrågor bör nämnas att Plan- och bygglagutredningen nyligen, med utgångspunkt i vad som anförs i propositionen om en strategi för biologisk mångfald, framlagt förslag om ökad miljöhänsyn i planering och byggande. Särskild uppmärksamhet har ägnats behovet av och förutsättningarna för att skydda och säkerställa parker och grönområden i våra städer och tätorter (dir. 1993:122, SOU 1994:36). Vidare har regeringen den 1 mars 1994 tillsatt en delegation för miljöinriktad regionplanering i Skåne (dir. 1994:15).
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Jo606, Jo618, Jo619, Jo624, Jo629 yrkandena 1--3, Jo632, Jo666, Jo669, Jo672, Jo679 yrkandena 13 och 14, Jo694 yrkande 22, A453 yrkande 9 och A470 yrkande 9.
I anslutning till motion Jo216 om ett genresurscentrum för hortikulturell växtförädling vid Balsgård hänvisar utskottet till vad som anförts ovan om resurser för bl.a. forskning om biologisk mångfald. Utskottet delar motionärens bedömning så till vida att SLU:s institution för trädgårdsvetenskap i Balsgård bedriver en omfattande verksamhet som sammantaget innebär ett betydande bidrag till höjningen av mervärdet hos de genetiska resurserna. Utskottet utgår från att verksamheten kan fylla en viktig funktion i det fortsatta utvecklings- och uppföljningsarbetet inom ramen för den beslutade strategin för biologisk mångfald. När det gäller frågor om lokaliseringen av resurser inom högskoleväsendet i form av forskartjänster eller av medel för investeringar m.m. vill utskottet emellertid framhålla att riksdagen regelmässigt avstår från att uttala sig i dessa ämnen med hänvisning till den ansvarsfördelning som råder på detta område (se t.ex. 1993/94:UbU5). Med det anförda föreslår utskottet att motion Jo216 lämnas utan någon vidare åtgärd.
I anslutning till motion Jo663 om utrotningshotade arters livsmiljöer får utskottet anföra följande. Med anledning av riksdagens beslut om biotopskyddet har regeringen med stöd av 21 § naturvårdslagen utfärdat föreskrifter i naturvårdsförordningen (SFS 1993:1086) som trätt i kraft den 1 januari 1994. Bestämmelserna är konstruerade så att det direkt i förordningen anges att arbetsföretag som kan skada naturmiljön inte får utföras inom sådana skyddsvärda biotoper som anges i bilaga 1 till förordningen. I bilagan anges sju olika typer av biotoper, nämligen alléer, källor med omgivande våtmark i jordbruksmark, odlingsrösen i jordbruksmark, pilevallar, småvatten och våtmarker i jordbruksmark, stenmurar i jordbruksmark och åkerholmar. Här föreligger således ett generellt och rikstäckande skydd för de angivna biotoperna. Vidare föreskrivs i olika paragrafer att skogsvårdsstyrelsen resp. länsstyrelsen får förbjuda arbetsföretag inom länet som kan skada naturmiljön inom sådana skyddsvärda biotoper som anges i bilaga 2 resp. i 19 c § förordningen. Utskottet utgår från att regeringen fullföljer beslutet om en strategi för biologisk mångfald med inriktning mot att åstadkomma ett successivt allt starkare skydd för utrotningshotade arters livsmiljöer. Härvid måste givetvis också berättigade krav på rättssäkerhet för enskilda markägare beaktas. Det bör tilläggas att frågor om biotopskyddets rättsliga reglering också kan förväntas bli aktuella i samband med den aviserade propositionen om en miljöbalk. Utskottet avstyrker motion Jo663 i den mån den inte tillgodoses med det anförda.
Vissa naturvårdsfrågor i övrigt
I anslutning till motion Jo608 om åtgärder för att rensa Österlens sandstränder från ruttnande tång vill utskottet framhålla att frågan i första hand bör bedömas av regionala och lokala myndigheter. Enligt 16 § hälsoskyddslagen skall kommunen ägna särskild uppmärksamhet åt badanläggningar och strandbad m.m. Utskottet hänvisar också till den ovannämnda delegationen för miljöinriktad regionplanering i Skåne.
Motion Jo626 tar upp problemen med allemansrätten och turismen, och motionärerna föreslår ett pilotprojekt med avgifter för lägerplatser m.m. i Värmland och Dalsland. Utskottet erinrar om att frågor om allemansrätten utförligt behandlats vid ett flertal tillfällen, senast i betänkandet 1992/93:JoU3. I proposition 1993/94:117 om inkorporering av Europakonventionen m.m. föreslås ett tillägg till 2 kap. 18 § regeringsformen att alla skall ha tillgång till allemansrätten oberoende av vad som i paragrafen föreskrivs om egendomsskyddet (se 1993/94:KU24). Vad särskilt gäller frågor om avgiftsbeläggning vill utskottet framhålla att det ankommer på vederbörande markägare att bedöma om det finns förutsättningar att avgiftsbelägga olika typer av anläggningar m.m. i naturen inom de ramar som rättspraxis anger. Rätten att ta ut avgift eller skyldigheten att betala avgift kan ej styras genom ett fristående uttalande från riksdagens sida. Utskottet vill dock i detta sammanhang ifrågasätta kopplingen mellan å ena sidan allemansrätten och å andra sidan rätten att ta ut avgift för ett beteende som orsakar skador på naturen eller andra olägenheter och störningar som inte är försumbara. Den grundläggande principen bör givetvis vara att allemansrätten utövas på ett sätt som inte vållar några olägenheter av detta slag. I de situationer då ett naturområde exploateras mer eller mindre yrkesmässigt, t.ex. genom att det arrangeras naturresor för grupper av besökare, kan det ifrågasättas om begreppet allemansrätt över huvud taget är tillämpligt. När det gäller möjligheten att på offentligrättslig väg skydda naturen för slitage i sådana sammanhang bör också nämnas att riksdagen år 1991 fattade beslut om s.k. naturvårdsvakter med befogenheter som anges i 36 a § naturvårdslagen (1990/91:JoU30, SFS 1991:641). Denna paragraf gäller dock endast naturområden och naturföremål som omfattas av förordnande enligt naturvårdslagen, t.ex. naturreservat och naturvårdsområden.
Enligt vad utskottet erfarit har Statens naturvårdsverk och Lantbrukarnas Riksförbund gjort framställningar till regeringen i hithörande frågor, vilka bereds i Miljö- och naturresursdepartementet.
Det kan tilläggas att frågor om allemansrätt och avgiftsbeläggning uppmärksammats bl.a. av länsstyrelserna i Värmlands och Älvsborgs län. Enligt vad utskottet erfarit har de båda länsstyrelserna sedan en tid tillbaka drivit en försöksverksamhet i samarbete med kommuner, researrangörer och enskilda markägare. Verksamheten innefattar bl.a. ett system med frivilliga avgifter för s.k. naturkort och ersättning till markägare som åtar sig att anlägga och sköta rastplatser eller liknande.
Med det anförda bör motion Jo626 anses tillgodosedd. Motionen påkallar ingen särskild åtgärd från riksdagens sida.
Frågor om reservatsbildningen på skogsmark m.m. behandlades dels i utskottets betänkande våren 1993 om en ny skogspolitik (1992/93:JoU15), dels i samband med årets budgetberedning (1993/94:JoU13 och 1993/94:JoU15). I samband med budgetberedningen anordnade utskottet en utfrågning med representanter för Näringsdepartementet, Domän AB, Svenska naturskyddsföreningen och Skogsägarnas Riksförbund. Utskottet erhöll därvid en utförlig redovisning av avtalet mellan staten och Domän AB i de delar som gäller skyddet för olika markkategorier och av det inventeringsarbete som nu pågår i syfte att ytterligare klarlägga skyddsbehovet för vissa områden. Utskottet avstyrker motionerna Jo635 och Jo642 yrkande 1 med denna hänvisning.
Yrkande 2 i motion Jo642 gäller inrättande av naturreservat på Bromsvallsberget i Ilsbo, Hudiksvalls kommun. Utskottet får erinra om att frågor om inrättande av naturreservat är förvaltningsärenden som i första instans endast kan beslutas av vederbörande länsstyrelse (7 § naturvårdslagen). Yrkandet avstyrks.
I motion Jo694 yrkande 19 anförs att den framtida förvaltningen av Fastighetsverkets naturvårdsmarker och fallrättigheter bör utredas. När det gäller marker av betydelse för naturvården hänvisar utskottet till vad som anförts ovan om samarbetet mellan staten och Domän AB. I anslutning till synpunkterna på vissa fallrättigheter erinrar utskottet om att staten i samband med överföringen av verksamheten vid Statens vattenfallsverk till aktiebolagsform undantog alla vattenområden och älvsträckor som skyddas enligt naturresurslagen (se 1991/92:NU10). De förvaltas nu av Fastighetsverket. Det bör framhållas att områdena oavsett ägande- och förvaltningsform åtnjuter lagfäst skydd så länge riksdagen inte beslutar om ändring av motsvarande bestämmelser i naturresurslagen. Motionsyrkandet påkallar således ingen åtgärd från riksdagens sida.
Enligt motion Jo693 yrkande 3 bör dikningsförbudet i 19 h § naturvårdsförordningen omfatta även våtmarker i Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommuner. Utskottet hänvisar till vad som anförts inledningsvis om ansvarsfördelningen mellan statsmakterna i naturvårdsfrågor och erinrar om att riksdagen i 18 d § naturvårdslagen gett regeringen bemyndigande att förbjuda viss markavvattning inom områden där det är särskilt angeläget att våtmarkerna bevaras. De län, kommuner och områden som regeringen med stöd av detta bemyndigande beslutat skydda anges i bilaga 3 till naturvårdsförordningen (1993:1086). Enligt bilagan gäller skyddet hela Älvsborgs län med undantag av Ulricehamns, Tranemo och Svenljunga kommuner. Sammanlagt omfattar bilagan 13 län, 17 kommuner och 14 områden. Enligt utskottets mening kan riksdagen av praktiska och principiella skäl knappast gå in på en närmare bedömning av vilka våtmarker som finns i de av motionärerna angivna kommunerna och vilket skyddsvärde som kan föreligga hos dessa våtmarker. För tydlighetens skull bör framhållas att tillståndsplikten för markavvattning enligt 18 c § naturvårdslagen gäller i hela landet. Motionsyrkandet avstyrks.
Två motioner, Jo523 och Jo610, tar upp behovet av lagstiftning för att begränsa spridningen av jättelokan (Heracleum mantegazzianum). Utskottet delar i huvudsak motionärernas synpunkter angående problemen med jättelokans utbredning och konstaterar att det kan finnas behov av översyn av lagstiftningen för att ge möjligheter att förhindra fortsatt spridning m.m. Statens naturvårdsverk har i en skrivelse i november 1993 anhållit att regeringen prövar frågan om lagstiftning i syfte att förhindra införsel, försäljning, spridning och odling av jätteloka. Skrivelsen övervägs i Miljö- och naturresursdepartementet. I avvaktan på resultatet av regeringens prövning bör motionerna inte nu föranleda någon särskild åtgärd.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande Norra Kvills nationalpark
att riksdagen medger att i propositionen angivna områden i Vimmerby kommun avsätts för att utvidga Norra Kvills nationalpark,
2. beträffande frågor som behandlats i samband med riksdagens beslut om en strategi för biologisk mångfald m.m. att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo216, 1993/94:Jo606, 1993/94:Jo618, 1993/94:Jo619, 1993/94:Jo624, 1993/94:Jo629 yrkandena 1--3, 1993/94:Jo632, 1993/94:Jo663, 1993/94:Jo666, 1993/94:Jo669, 1993/94:Jo672, 1993/94:Jo679 yrkandena 13 och 15, 1993/94:Jo694 yrkande 22, 1993/94:A453 yrkande 9 och 1993/94:A470 yrkande 9,
3. beträffande ruttnande tång på Österlens sandstränder
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo608,
4. beträffande pilotprojekt för allemansrätten
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo626,
5. beträffande dikningsförbud i Svenljunga, Tranemo och Ulricehamn
att riksdagen avslår motion 1993/94:Jo693 yrkande 3,
6. beträffande förvaltningen av naturvårdsmarker och fallrättigheter m.m.
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo635 yrkande 2, 1993/94:Jo642 och 1993/94:Jo694 yrkande 19,
7. beträffande åtgärder mot jättelokan
att riksdagen avslår motionerna 1993/94:Jo523 och 1993/94:Jo610.
Stockholm den 19 april 1994
På jordbruksutskottets vägnar
Margareta Winberg
I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Åke Selberg (s), Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Mona Saint Cyr (m), Kaj Larsson (s), Dan Ericsson i Kolmården (kds), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson (s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Lena Klevenås (s) och Lennart Fremling (fp).