Utvidgad rätt till målsägandebiträde, m.m.
Betänkande 1990/91:JuU4
Justitieutskottets betänkande
1990/91:JUU04
Utvidgad rätt till målsägandebiträde, m.m.
Innehåll
1990/91 JuU4
Sammanfattning
I detta betänkande behandlas ett regeringsförslag om vidgade möjligheter för brottsoffer att få målsägandebiträde samt motionsyrkanden som bl.a. går ut på ytterligare utvidgning av ordningen med målsägandebiträde.
Utskottet tillstyrker -- med viss språklig jämkning i enlighet med ett motionsönskemål -- regeringens lagförslag och avstyrker motionsyrkandena i övrigt.
Reservationer om ytterligare utvidgning och om stöd åt målsägande vid rättegång utomlands har fogats till betänkandet.
Propositionen m.m.
I proposition 1989/90:158 har regeringen (justitiedepartementet) efter hörande av lagrådet föreslagit riksdagen att anta ett vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde.
Propositionens huvudsakliga innehåll redovisas på s. 4.
I samband med propositionen behandlar utskottet fyra med anledning av propositionen väckta motioner. Motionsyrkandena redovisas på s. 3.
Det vid propositionen fogade lagförslaget har följande lydelse.
Motioner
1990/91:Ju1 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen vid behandlingen av propositionen gör motivuttalanden om innebörden av begreppet "uppenbart" i 1 § första stycket lagen (1988:609) om målsägandebiträde enligt vad som i motionen anförts, 2. att riksdagen beslutar att 1 § lagen (1988:609) om målsägandebiträde tillförs ett nytt tredje stycke med följande lydelse: "Även i mål om andra brott än de som avses i första och andra stycket skall målsägandebiträde förordnas om det med hänsyn till den misstänktes person finns särskilda skäl att förordna målsägandebiträde.", 3. att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att göra en översyn av den situation som gäller för svenska medborgare i egenskap av brottsoffer och målsägande vid utländsk domstol.
1990/91:Ju2 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att lagen om målsägandebiträde, 1 §, utformas i enlighet med vad som föreslagits i motionen, 2. att riksdagen beslutar göra ett förtydligande uttalande i enlighet med vad som anförs i motionen om ansvarsfördelningen mellan åklagare och målsägandebiträde.
1990/91:Ju3 av Krister Skånberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar sådan ändring i lagen om målsägandebiträde att målsägandebiträde -- om synnerliga skäl föreligger -- får förordnas, sedan förundersökning har inletts, även vid andra brott än som anges i lagen eller lagförslaget.
1990/91:Ju4 av Britta Bjelle m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att lagen om målsägandebiträde, 1 §, utformas i enlighet med vad som i motionen anförts, 2. att, vid avslag på yrkande 1, riksdagen beslutar göra ett förtydligande uttalande i enlighet med vad som i motionen anförts.
Utskottet
Inledning
Lagen (1988:609) om målsägandebiträde trädde i kraft den 1 juli 1988 (prop. 1987/88:107, JuU 33, rskr. 318). Lagen, som innebar en principiell nyordning, ger målsäganden möjlighet att på statens bekostnad få ett eget juridiskt biträde -- ett målsägandebiträde -- vid förundersökning och rättegång rörande vissa typer av brott. Rätten till biträde gäller i första hand i mål om grova sexuella övergrepp men även, under vissa förutsättningar, i mål om en del andra typer av brott med inslag av våld eller annan integritetskränkning.
Utskottet konstaterade i november 1989 med anledning av ett antal motioner, att möjligheterna att få målsägandebiträde enligt lagen inte motsvarade aktuella behov. Enligt utskottets mening borde rätten till målsägandebiträde dels utvidgas till att utan begränsningar gälla i mål om sexualbrott enligt 6 kap. brottsbalken (BrB), dels väsentligt utvidgas när det gäller mål om misshandel. Regeringen borde, enligt utskottets uttalanden, snarast få i uppdrag att för riksdagen skyndsamt lägga fram förslag i de angivna avseendena. Vad utskottet uttalat gav riksdagen som sin mening regeringen till känna (1989/90:JuU5, rskr. 65).
I mars 1990 hölls i justitiedepartementets regi en hearing angående lagen om målsägandebiträde med inbjudna företrädare för olika organisationer och myndigheter.
Riksdagens nyssnämnda uttalande och hearingen ligger till grund för ställningstagandena i propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att möjligheterna att få målsägandebiträde utvidgas. Rätt till målsägandebiträde skall enligt förslaget i princip alltid finnas i mål om sexualbrott. Vid övriga brott där målsägandebiträde nu kan komma i fråga, bl.a. misshandel och olaga hot, blir reglerna om målsägandebiträde mera generösa. Vidare föreslås vissa klarlägganden vad gäller rättshjälpslagens tillämplighet på målsägandebiträden.
Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1991.
Gällande rätt
I 1 § lagen om målsägandebiträde anges vid vilka typer av brott ett målsägandebiträde kan förordnas.
Första stycket behandlar mål om grövre sexualbrott. I dessa fall föreligger en stark presumtion för att målsägandebiträde skall förordnas. Presumtionen omfattar mål om brott enligt 6 kap. 1--6 §§ BrB, således mål om våldtäkt, grov våldtäkt, sexuellt tvång, sexuellt utnyttjande, sexuellt utnyttjande av underårig, grovt sexuellt utnyttjande av underårig, sexuellt umgänge med barn, försök till sådana brott samt sexuellt umgänge med avkomling eller med syskon.
Enligt andra stycket kan målsägandebiträde också förordnas i mål om vissa andra brott, om det med hänsyn tll målsägandens personliga förhållanden och övriga omständigheter kan antas att målsäganden har ett särskilt starkt behov av biträde. De brottstyper som avses är sådana sexualbrott som inte omfattas av presumtionsregeln i första stycket, t.ex. sexuellt ofredande och koppleri. Vidare avses de brott mot liv och hälsa och mot frihet och frid enligt 3 och 4 kap. BrB som har fängelse i straffskalan, såsom misshandel och olaga hot, och försök till sådant brott samt rån eller grovt rån eller försök till sådant brott.
Utskottets överväganden
Regeringsförslaget
Enligt regeringsförslaget skall målsäganden i mål om alla sexualbrott enligt 6 kap. BrB ha rätt till målsägandebiträde, om det inte är uppenbart att behov av biträde saknas. I propositionen anförs (s. 6) att det fortfarande givetvis bör vara så, att det inte bör komma i fråga att någon mot sin vilja får ett målsägandebiträde. Vidare sägs att domstolen, om målsäganden har allmän rättshjälp med biträdesförordnande i målet, bör kunna underlåta att vid sidan av det biträdet förordna ett målsägandebiträde. En annan i propositionen förutsedd situation är den att målsäganden själv i samma rättegång är åtalad för en gärning, t.ex. misshandel, begången i samband med det brott till vilket han eller hon själv intar ställning som målsägande. Om offentlig försvarare i denna situation förordnas för målsäganden, sägs detta vara tillräckligt. Någon annan begränsning än nu angivna i fråga om rätten till målsägandebiträde i mål om sexualbrott bör enligt propositionen i princip inte göras. I mål om sexualbrott enligt 6 kap. BrB skall det således i allmänhet inte ske någon prövning av målsägandens behov av biträde frånsett den situationen att ett annat biträde redan är förordnat. Justitieministern anför emellertid att det rimligen bör finnas en mer allmänt utformad möjlighet för domstolen att avslå en begäran om målsägandebiträde, om det är uppenbart att behov av biträde saknas. Att målsäganden redan har ett biträde i målet är det mest tydliga exemplet på denna situation, men självfallet kan det tänkas fall där målet t.ex. rör en så obetydlig gärning att målsägandebiträde framstår som helt obehövligt. Lagtexten i regeringsförslaget har utformats i enlighet med detta.
I motion Ju1 framhålls att en gärning som objektivt sett kan framstå som obetydlig, subjektivt kan uppfattas som djupt kränkande av målsäganden. Med hänsyn härtill önskar motionärerna ett riksdagsuttalande av innebörd att i alla mål om brott enligt 6 kap. BrB målsägandebiträde skall förordnas, utom då annat biträde redan förordnats eller ett förordnande skulle ske mot målsägandens vilja och att således ingen bedömning av brottets beskaffenhet skall företas.
Utskottet delar uppfattningen i propositionen och avstyrker bifall till motionen i behandlad del.
I linje med riksdagens uttalande har i regeringsförslaget rekvisiten för att erhålla målsägandebiträde vid misshandel mjukats upp. Det viktigaste är att det inte längre skall krävas ett "särskilt starkt" behov av biträde; det skall räcka med ett konstaterande att ett behov föreligger. I propositionen anförs vidare att det inte kan anses sakligt motiverat att begränsa en vidgad rätt till målsägandebiträde till just sådana mål. Det föreslås därför också en utvidgad rätt till biträde beträffande de andra i 1 § andra stycket uppräknade brotten, nämligen de brott mot liv och hälsa och mot frihet och frid enligt 3 och 4 kap. BrB som har fängelse i straffskalan samt rån eller grovt rån och försök till sådana brott. Därutöver föreslås möjlighet att erhålla målsägandebiträde också i mål som gäller förberedelse och stämpling till brott som avses i 1 § andra stycket.
Om försök, förberedelse och stämpling till brott stadgas i 23 kap. 1--3 §§ BrB. Ansvar för sådan gärning förutsätter att gärningen enligt särskilt stadgande är straffbar på försöks-, förberedelse- resp. stämplingsstadiet.
I 6 kap. 12 § BrB stadgas i vilka fall sexualbrott är straffbara på försöks-, förberedelse- eller stämplingsstadiet. I 3 kap. 10 § BrB och 4 kap. 10 § BrB finns motsvarande bestämmelser för brotten i dessa kapitel.
I den av regeringen föreslagna lydelsen av 1 § första stycket och andra stycket 1 anges inte direkt att rätten till målsägandebiträde skall gälla även där nämnda brott på försöks-, förberedelse- resp. stämplingsstadiet. Detta följer nämligen direkt av att i lagtexten inget brott i 6 kap. BrB undantagits samt att när det gäller 3 och 4 kap. nämnda balk endast bötesbrotten undantagits.
I motion Ju4 begärs en ändring av nu nämnda delar av regeringsförslaget så att det direkt av lagtexten framgår att rätten till målsägandebiträde skall gälla även försöks-, förberedelse- och stämplingsbrott. I andra hand har motionärerna hemställt att riksdagen genom ett förtydligande uttalande klargör att så är fallet.
Utskottet anser för sin del att regeringsförslaget bl.a. från rent systematiska utgångspunkter här är att föredra jämfört med motionärernas förslag, som i sig kan skapa missförstånd om vilka av brotten i nämnda kapitel i BrB som är straffbara också i sådana osjälvständiga brottsformer som det här är frågan om. Såsom påpekas i motionen kan det dock vara skäl att understryka att möjligheterna att erhålla målsägandebiträde även gäller i mål om försök, förberedelse eller stämplig till brott som avses i 1 § första stycket och andra stycket 1 i lagen om målsägandebiträde. Utskottet utgår ifrån att ansvariga myndigheter fäster uppmärksamheten härpå genom informationsinsatser när de nya bestämmelserna träder i kraft. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionen i nu behandlad del.
I enlighet med ett förslag i samma motion bör en språklig jämkning vidtas i 1 § andra stycket 2 på sätt framgår av utskottets hemställan.
Ytterligare utvidgning
I motionerna Ju1, Ju2 och Ju3 begärs att möjligheterna att erhålla målsägandebiträde skall utvidgas till att gälla också andra typer av brott än de som i dag omfattas av lagen om målsägandebiträde resp. föreslås i propositionen. Här nämns t.ex. stöldbrott, utpressning och bedrägeri. Som förutsättning för målsägandebiträde i dessa fall bör enligt motionerna krävas särskilda skäl, synnerliga skäl resp. starkt behov.
Vid justitiedepartementets hearing i ärendet framställdes liknande önskemål.
Justitieministern anför i propositionen (s. 8) att det enligt hennes uppfattning skulle föra för långt att tillmötesgå dessa önskemål.
Utskottet är för sin del medvetet om att det även i mål om andra brott än de nu aktuella kan förekomma behov av stöd och hjälp åt målsäganden. I likhet med justitieministern vill utskottet här påpeka att avsaknaden av ett målsägandebiträde inte ställer målsäganden utan stöd. Förutom det stöd som åklagaren regelmässigt skall ge och möjligheterna till allmän rättshjälp finns enligt 20 kap. 15 § rättegångsbalken (RB) möjlighet för målsäganden att åtföljas av en stödperson vid rättegång vartill kommer åklagarens skyldigheter enligt 22 kap. RB att föra målsägandens talan i skadeståndsdelen. Mot bakgrund härav saknar utskottet anledning att nu initiera ytterligare en utvidgning av tillämpningsområdet för lagen om målsägandebiträde. Med dessa uttalanden avstyrker utskottet bifall till motionerna i nu berört avseende.
Skadeståndstalan
Som nyss antytts är åklagaren jämlikt 22 kap. 2 § RB skyldig att förbereda och utföra målsägandens talan om skadestånd på grund av brott som hör under allmänt åtal. Förutsättningarna härför är att målsäganden begärt bistånd av åklagaren, att uppgiften kan utföras utan väsentlig olägenhet och att anspråket inte är uppenbart obefogat.
Av 3 § lagen om målsägandebiträde framgår bl.a. att det inte ingår i målsägandebiträdets uppgift att bistå målsäganden med att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brott, om detta görs av åklagaren.
Frågan om arbetsfördelningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet i denna fråga diskuteras i propositionen med utgångspunkt i att det vid hearingen framhållits att det i praktiken ibland kan framstå som oklart om det är åklagaren eller målsägandebiträdet som bör utföra skadeståndstalan. Någon ändring av de aktuella bestämmelserna föreslås emellertid inte.
I motion Ju2 begärs att ett förtydligande uttalande om ansvarsfördelningen mellan åklagaren och målsägandebiträdet i nu aktuellt hänseende görs av riksdagen.
Utskottet vill här endast framhålla att frågan om innebörden av de båda lagrummen av principiella skäl inte bör avgöras genom uttalanden i detta lagstiftningsärende, som ju inte gäller de lagrum som diskussionen avser (jfr JuU 1976/77:15 s. 6, JuU 1984/85:6 s. 14 och NU 1986/87:36 s. 20 f om uttalanden i lagstiftningsärenden som inte gäller det lagrum som uttalandena avser). Huruvida en lagändring behövs saknar utskottet underlag för att bedöma. Utskottet utgår från att frågan om behovet därav övervägs ytterligare inom regeringskansliet. Motionsyrkandet avstyrks.
Mål vid utländsk domstol
I motion Ju1 hemställs att riksdagen hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att göra en översyn av den situation som gäller för svenska medborgare i egenskap av brottsoffer och målsägande vid utländsk domstol. Enligt motionärerna finns det starka humanitära skäl som talar för att dessa brottsoffer skall ges ett ökat ekonomiskt och personligt stöd vid rättegångar utomlands. Förslag om de åtgärder som behöver vidtagas för att dessa målsäganden i görligaste mån skall tillförsäkras samma stöd som en målsägande vid svensk domstol bör enligt motionärerna läggas fram av regeringen.
I våras behandlade och avstyrkte utskottet bifall till en liknande motion. Riksdagen följde utskottet (1989/90:JuU26 s. 7 ff, rskr. 200). Som framgår av redogörelsen i det betänkandet torde det i dag inte finnas någon möjlighet att enligt svensk processuell lagstiftning ersätta en svensk medborgare, som kallats att inställa sig till domstol utomlands för att vittna eller höras som målsägande i rättegång. Om en målsägande däremot t.ex. för talan om skadestånd i en sådan rättegång kan vederbörande emellertid söka rättshjälp för den saken här i landet (8 § första stycket 1 rättshjälpslagen; SFS 1972:429). Praxis när det gäller beviljandet av rättshjälp i angelägenheter som skall prövas eller på annat sätt behandlas utomlands är dock mycket restriktiv, vilket också förutsattes vid rättshjälpslagens tillkomst.
I det ovannämnda betänkandet uttalade utskottet inledningsvis att det skulle föra för långt att införa en generell bestämmelse av innebörd att svenskt bistånd i form av advokat- och tolkhjälp eller betalda inställelsekostnader skall utges till en målsägande som skall höras inför domstol utomlands. Utskottet erinrade i det sammanhanget om möjligheterna till bevisupptagning här i landet jämlikt lagen (1946:816) om bevisupptagning åt utländsk domstol. När det gäller målsägande som för egen talan i målet utomlands, t.ex. om skadestånd, erinrade utskottet om möjligheterna till allmän rättshjälp även om utskottet också påpekade att praxis är mycket restriktiv. Utskottet framhöll i det sammanhanget att det i mål av aktuellt slag kan tänkas finnas starka humanitära skäl och att det i sådana fall i enlighet med gällande rätt kan finnas skäl att bevilja rättshjälp.
Enligt vad utskottet under beredningen av förevarande ärende inhämtat är de spörsmål som tas upp i motionen aktualiserade inom regeringskansliet och överväganden pågår. Justitiedepartementet skall under innevarande höst anordna en hearing i ämnet (se också SOU 1990:42).
Mot bakgrund härav saknas det enligt utskottets mening för närvarande anledning för riksdagen att begära en utredning i frågan. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen i nu behandlad del.
Övrigt
Utöver vad som redovisats i det föregående har utskottet inte något att anföra med anledning av propositionen och motionerna.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande motivuttalande om målsägandebiträde vid sexualbrott att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju1 yrkande 1,
2. beträffande osjälvständiga brottsformer att riksdagen med avslag på motion 1990/91:Ju4 yrkande 1 i denna del och yrkande 2 antar det i proposition 1989/90:158 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1988:609) om målsägandebiträde såvitt avser 1 § första stycket och andra stycket 1,
3. beträffande språklig jämkning att riksdagen med anledning av propositionen och med bifall till motion 1990/91:Ju4 yrkande 1 i denna del antar 1 § andra stycket 2 i det i moment 2 nämnda lagförslaget, dock med den ändringen att ordet "och" ersätts med "eller",
4. beträffande ytterligare utvidgning att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju1 yrkande 2, 1990/91:Ju2 yrkande 1 och 1990/91:Ju3, res. 1 (fp, c, v, mp)
5. beträffande skadeståndstalan att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju2 yrkande 2,
6. beträffande mål utomlands att riksdagen avslår motion 1990/91:Ju1 yrkande 3, res. 2 (m, fp, c, v)
7. beträffande propositionen i övrigt att riksdagen antar det i moment 2 framlagda lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan.
Stockholm den 23 oktober 1990
På justitieutskottets vägnar
Britta Bjelle
Närvarande: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik Lövdén (s), Ulla-Britt Åbark (s), Jerry Martinger (m), Birthe Sörestedt (s), Bengt-Ola Ryttar (s), Göthe Knutson (m), Göran Magnusson (s), Björn Ericson (s), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Sigrid Bolkéus (s), Barbro Andersson (s), Kjell Ericsson (c) och Carl Frick (mp).
Reservationer
1. Ytterligare utvidgning (mom. 4)
Britta Bjelle (fp), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v), Kjell Ericsson (c) och Carl Frick (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottet är" och slutar med "berört avseende" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar här motionärernas bedömning. Som framfördes vid justitiedepartementets hearing i ärendet bör det införas en ventil för udda, oförutsedda situationer och ömmande fall även vid övriga typer av brott där det överlåts på domstolarna att avgöra om det är påkallat med ett målsägandebiträde. Ett målsägandebiträde skall sålunda enligt utskottets mening kunna förordnas även vid andra typer av brott än de som omfattas av lagen om målsägandebiträde enligt regeringsförslaget om det med hänsyn till målsägandens personliga förhållanden föreligger synnerliga skäl till ett sådant förordnande. Som exempel kan nämnas att målsäganden på grund av ålder eller psykisk svaghet har speciella svårigheter och är i starkt behov av ett stöd i form av ett målsägandebiträde. Det bör ankomma på regeringen att utforma erforderlig lagtext och skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag härom. Vad utskottet nu med anledning av motionerna Ju1, Ju2 och Ju3 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande ytterligare utvidgning att riksdagen med anledning av motionerna 1990/91:Ju1 yrkande 2, 1990/91:Ju2 yrkande 1 och 1990/91:Ju3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ytterligare utvidgning av rätten till målsägandebiträde.
2. Mål utomlands (mom. 6)
Britta Bjelle (fp), Jerry Martinger (m), Göthe Knutson (m), Göran Ericsson (m), Lars Sundin (fp), Anders Svärd (c), Berith Eriksson (v) och Kjell Ericsson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Mot bakgrund" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser det i och för sig positivt att frågan om rättegångshjälp och liknande stöd till svenska brottsoffer utomlands uppmärksammats inom regeringskansliet och att en hearing planeras under innevarande höst. Vid ställningstagande till motionsönskemålet kan emellertid utskottet inte stanna härvid.
Som framförs i motionen är svenska medborgare inte sällan utsatta för grova brott utomlands och starka humanitära skäl talar uppenbarligen för att målsägandena i många av dessa fall bör ges ett effektivt ekonomiskt och personligt stöd vid rättegångar utomlands. De frågor det närmast gäller är ersättning för egen inställelse vid domstol utomlands, oavsett om målsäganden för egen talan i målet eller ej, samt advokathjälp eller annat juridiskt stöd under rättegången. Även reglerna om rättshjälp för en målsägande som för talan i mål utomlands bör ses över. Enligt utskottets uppfattning torde samtliga dessa frågor näppeligen kunna få en erforderlig behandling vid den av regeringen aviserade hearingen. Regeringen bör därför ges i uppdrag att snarast tillsätta en utredning med uppdrag att utreda situationen för nu nämnda brottsoffer med sikte på en effektiv förbättring enligt de riktlinjer utskottet angett så att de ifrågavarande målsägandena i görligaste mån skall tillförsäkras samma stöd som en målsägande vid svensk domstol. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om de åtgärder som behöver vidtas. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under moment 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande mål utomlands att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Ju1 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om en utredning av brottsoffrens situation vid mål utomlands.