Utsökningsavgifter (Betänkande 1988/89:LU37 Lagutskottet)

Lagutskottets betänkande
1988/89:LU37

Utsökningsavgifter

1988/89

LU37

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1988/89:150 bilaga 6, avsnitt 8, vari
riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad som anförs om höjning av
utsökningsavgifterna fr.o.m. den 1 oktober 1989. Vidare behandlas ett
yrkande i en med anledning av propositionen väckt motion (mp).

I ärendet har inkommit en skrivelse från Svenska inkassoföreningen.
Utskottet hemställer att riksdagen lämnar utan erinran vad som anförs i
propositionen och avstyrker bifall till motionen.

Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av mp-ledamoten.

Propositionen

I proposition 1988/89:150 bilaga 6 (finansdepartementet) bereder regeringen
under avsnitt 8 Utsökningsavgifter (s. 21) riksdagen tillfälle att ta del av vad
som där anförs om utsökningsavgifter.

Propositionen har i denna del överlämnats från finansutskottet till
lagutskottet.

Motionen

1988/89:Fi64 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari - såvitt nu är i fråga - yrkas
28. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förslag till
ändringar i utsökningsavgifterna skjuts till kommande budgetproposition i
januari 1990.

Utskottet

Den del av kronofogdemyndigheternas verksamhet som avser verkställighet
i enskilda utsökningsmål finansieras genom utsökningsavgifter. Utsökningsavgiften
är 125 kr. i mål där det endast begärs utmätning av överskjutande
skatt och 250 kr. i andra mål. Avgiftsbeloppen har varit oförändrade sedan
den 1 januari 1981.

I propositionen anför föredragande statsrådet att han har för avsikt att
föreslå regeringen att avgifterna höjs med verkan från den 1 oktober 1989 så
att de i stort sett motsvarar 1981 års nivå i fasta priser. Den högre avgiften
skall liksom hittills tas ut när sökanden begär fullständig tillgångsundersökning,
medan den lägre avgiften skall tas ut när sökanden begär mera

1 Riksdagen 1988/89. 8sami. Nr37

begränsade åtgärder. Dessa begränsade åtgärder bör dock inte innefatta bara
utmätning av överskjutande skatt utan även utmätning av andra fordringar
på återbetalning av skatt m.m. samt utmätning av lön. Härigenom torde
verkställigheten, särskilt i mål som avser mindre fordringsbelopp, i ökad
utsträckning kunna styras mot mindre arbetskrävande åtgärder från kronofogdemyndighetens
sida. Detta torde, enligt propositionen, leda till att
avgiftshöjningen inte får ett sådant genomslag att statens inkomster blir lika
stora i fasta priser som de var 1981. Avgiftshöjningen beräknas ge en årlig
inkomstökning med ca 50 milj. kr. Avgifterna har tidigare bestämts enligt
principen om full kostnadstäckning. I praktiken torde dock full kostnadstäckning
vare sig ha uppnåtts genom 1981 års avgiftshöjning eller genom den
nu aviserade höjningen. Vilka justeringar i avgiftssystem och avgiftsnivå som
av den anledningen eller i övrigt kan behöva göras på längre sikt fordrar
emellertid enligt propositionen ytterligare överväganden.

1 motion Fi64 av Inger Schörling m.fl. (mp) begärs i yrkande 28 ett
tillkännagivande om att - såsom yrkandet får uppfattas - den i propositionen
aviserade höjningen av utsökningsavgifterna bör anstå till nästa budgetårsskifte.

Utskottet vill erinra om att frågan om taxesättning på exekutionsväsendets
område behandlades av riksdagen under våren 1987 med anledning av
riksdagens revisorers förslag 1986/87:7 om kronofogdemyndigheternas utnyttjande
av personalresurserna m.m. (LU 1986/87:21, rskr. 231). Revisorerna
begärde i sitt förslag bl.a. att en utredning av taxesättningen vid
kronofogdemyndigheterna skulle komma till stånd. I samband därmed borde
även frågor om avgift för förhandsbesked, ansökningsavgift och differentierad
grundavgift prövas liksom frågan om avgiften vid exekutiv försäljning
av fast egendom m.m. I avvaktan på resultatet av denna utredning borde,
enligt revisorerna, avgifterna på exekutionsväsendets område räknas upp så
att de återfår sitt tidigare realvärde.

Utskottet framhöll för sin del att kronofogdemyndigheternas befattning
med enskilda mål får anses utgöra en del av statens rättsvårdande verksamhet
och att det därför knappast kan ställas krav på att kostnaderna för
verksamheten till fullo skall täckas genom avgifter. Samtidigt måste dock det
statsfinansiella intresset av en rimlig taxesättning beaktas liksom intresset av
att exekutionsväsendet är så effektivt som möjligt. Om avgifterna skulle
sättas för lågt kunde kronofogdemyndigheternas kapacitet i viss utsträckning
komma att tas i anspråk i onödan. Risk finns nämligen då att borgenärerna
begär exekutiva åtgärder trots att utsikterna för ett positivt resultat är små
eller helt saknas.

Utskottet framhöll också att när det gällde flertalet av de avgifter som tas
ut av kronofogdemyndigheterna saknades det klara riktlinjer för vilken
kostnadstäckning som skall krävas. Enligt utskottets mening var det angeläget
att frågan om vilka riktlinjer för taxesättningen som bör gälla blev
föremål för en närmare utredning och i samband därmed även en översyn av
nivåerna för de olika avgifterna. Därvid borde också de av revisorerna
aktualiserade frågorna om ansökningsavgift och differentierad grundavgift
kunna prövas förutsättningslöst liksom spörsmålet om försäljningsavgiften.
Enligt utskottets mening fick det ankomma på regeringen att bestämma de

1988/89: LU37

närmare formerna för utredningsarbetets bedrivande, men resultatet av
översynsarbetet borde i lämpligt sammanhang redovisas för riksdagen.

Utskottet anslöt sig vidare till revisorernas uppfattning att en uppräkning
av utsökningsavgifterna borde ske i avvaktan på resultatet av utredningsarbetet.
En höjning av grundavgiften hade också förutskickats av departementschefen
såväl i 1985/86 som i 1986/87 års budgetproposition, och
utskottet underströk vikten av att en sådan höjning kom till stånd.

Mot bakgrund av vad utskottet tidigare anfört anser utskottet att en
uppräkning av utsökningsavgifterna snarast bör ske. Utskottet är således
positivt till den i propositionen aviserade höjningen från den 1 oktober 1989
och avstyrker följaktligen bifall till motion Fi64 yrkande 28.

Vad gäller den mer övergripande frågan om riktlinjer för taxesättningen på
exekutionsväsendets område vidhåller utskottet sin ovan redovisade uppfattning
att den bör bli föremål för närmare överväganden. Utskottet utgår från
att en sådan översyn snarast kommer till stånd i enlighet med riksdagens
tidigare begäran.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motion 1988/89:Fi64 yrkande 28 lämnar
utan erinran vad som i proposition 1988/89:150, bilaga 6 anförs om
utsökningsavgifter.

Stockholm den 16 maj 1989
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s), Owe Andréasson
(s), Inger Hestvik (s), Allan Ekström (m), Bengt Kronblad (s), Gunnar
Thollander (s). Ewy Möller (m), Stina Eliasson (c), Elisabeth Persson (vpk),
Elisabet Franzén (mp). Lena Boström (s), Anita Jönsson (s), Lola Björkquist
(fp). Karin Starrin (c), Ulla-Britt Åbark (s) och Nic Grönvall (m).

1988/89 :LU37

Särskilt yttrande

1988/89:LU37

Elisabet Franzén (mp) anför:

I propositionen tas upp ett flertal frågor som enligt min mening inte borde tas
upp i en kompletteringsproposition. Det gäller bl.a. frågan om höjning av
utsökningsavgifterna. Ett sådant spörsmål borde ha redovisats i ett annat
sammanhang och lämpligen i budgetpropositionen. Därtill kommer att en
sådan avgiftshöjning drabbar dem som redan har ekonomiska svårigheter.
Det är därför enligt min mening direkt olämpligt att avisera en avgiftshöjning
samtidigt som förslag om en allmän åtstramning läggs fram.

gotab 88873, Stockholm 1989