Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m.
Betänkande 1991/92:FiU21
Finansutskottets betänkande
1991/92:FIU21
Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m. (prop. 1991/92:92 och 1991/92:100)
Innehåll
- Sammanfattning
- Propositionernas förslag
- Motionsyrkandena
- Utskottet
- Hemställan
- Reservationer
- Bilaga 1
- Innehållsförteckning
1991/92
FiU21
Sammanfattning
I detta betänkande behandlar utskottet dels regeringens förslag till utskiftning av löntagarfondernas tillgångar, dels vissa sparfrågor.
Regeringen föreslår att löntagarfondernas tillgångar används för att främja forskning, som premie för att stimulera ett ökat allemanssparande med senare anknytning till ett individuellt pensionssparande, för att främja utvecklingen av små och medelstora företag samt som utdelning till dem som av olika anledningar inte kan eller inte vill delta i det premiegrundande sparandet.
Regeringens utskiftningsplan är mest preciserad i fråga om systemet med sparpremier. I övriga frågor avser regeringen återkomma med mer detaljerade förslag.
Utskottet ansluter sig till huvuddragen i regeringens utskiftningsplan, men gör med anledning av vad som förordas i motion Fi37 (nyd) ytterligare preciseringar av hur stödet till de små och medelstora företagen skall utformas. Detta stöd skall kanaliseras via ett riskkapitalbolag som tillförs 6,5 miljarder kronor av löntagarfondernas tillgångar. I bolaget bör inordnas även statens nuvarande insatser på området. I detta sammanhang kan tillgångar från Företagskapital AB med de sex regionala riskkapitalbolagen samt Stiftelsen Småföretagsfonden och Industrifonden komma i fråga. Tillsammans förfogar dessa organ över tillgångar som motsvarar ett kapital på 2,5 miljarder kronor. Även samordning av andra, redan existerande, stödformer bör övervägas. Ytterligare medel av betydenhet bör därigenom kunna tillföras bolaget.
Regeringens förslag till pensionsanknutet premiegrundande sparande innebär att en sparpremie på 1200 kr. skall betalas ut till dem som under en tvåårsperiod sparar minst 2400 kr. i en allemansfond. Premien inkl. lägsta tillåtna sparbelopp skall därefter stå spärrat på kontot under tre år fram till utgången av år 1997. Utskottet biträder regeringens förslag men föreslår att detta jämkas i två avseenden. Förändringarna berör dels möjligheten att ta ut innestående sparmedel under spärrperioden, dels beskattningen av spärrade behållningar när någon tvingas flytta sitt sparande till annan fond t.ex. på grund av att en fond upphör med sin verksamhet.
Socialdemokraterna reserverar sig mot utskottets ställningstaganden i fråga om utskiftningen av löntagarfonderna. Reservanterna avvisar såväl förslaget till premiegrundande sparande som planerna på att bilda ett riskkapitalbolag. Enligt deras mening borde löntagarfondernas tillgångar ha använts för att förstärka ATP-systemet.
Vänsterpartiet förordar i en särskild meningsyttring att hälften av löntagarfondernas tillgångar skall användas för ett riskkapitalbolag medan den andra hälften inordnas i AP-fonden.
Utskottet tillstyrker också regeringens förslag till ändringar i allemanssparandet som bl.a. innebär att högsta tillåtna månadsbelopp höjs från 1200 till 2000 kr. och att nuvarande tak för de samlade nettoinsättningarna slopas.
Utskottet avstyrker i betänkandet ett antal motioner avseende bl.a. skattefrihet för småräntor och bosparande.
Socialdemokraterna framför i ett särskilt yttrande kritik mot att utskottet avvisat ett krav om att inhämta yttrande från lagrådet över propositionens lagförslag och från vissa andra myndigheter över det under beredningen väckta förslaget om riskkapitalbolag.
Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet
dels proposition 1991/92:92 om utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m.,
dels proposition 1991/92:100 bilaga 8 Finansdepartementet, punkt G 12 i vad avser Bonusränta för ungdomsbosparande,
dels de med anledning av proposition 1991/92:92 väckta motionerna
1991/92:Fi32 av Bengt-Ola Ryttar (s), 1991/92:Fi33 av Anita Johansson m.fl. (s), 1991/92:Fi34 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), 1991/92:Fi35 av Lars Werner m.fl. (v), 1991/92:Fi36 av Stig Rindborg (m), 1991/92:Fi37 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd),
dels de under allmänna motionstiden väckta motionerna
1991/92:Fi204 av Britta Bjelle (fp), 1991/92:Fi601 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s), 1991/92:Fi602 av My Persson (m), 1991/92:Fi603 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd), 1991/92:Fi604 av Alf Wennerfors (m) yrkandena 1 och 2, 1991/92:Bo238 av Lars Werner m.fl. (v) yrkande 6, 1991/92:Ub711 av Birgitta Carlsson och Birger Andersson (c) och 1991/92:Ub805 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) yrkande 20.
Regeringens lagförslag
De i proposition 1991/92:92 framlagda lagförslagen återfinns i bilaga1 till detta betänkande.
Inkomna skrivelser m.m.
Skrivelse i ärendet har inkommit från Fondbolagens förening. Skrivelsen återfinns som bilaga 2 till detta betänkande.
Representanter för Pensionärernas riksorganisation och Sveriges pensionärsförbund samt Sveriges aktiesparares riksförbund har inför utskottet redovisat sina synpunkter i ärendet.
Propositionernas förslag
Proposition 1991/92:92
I proposition 1991/92:92 bilaga 1 föreslår regeringen (finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren -- att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande,
2. lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
3.lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande.
Lagförslagen har fogats till detta betänkande som bilaga 1.
I proposition 1991/92:92 bilaga 2 föreslår regeringen (utbildningsdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Per Unckel -- att riksdagen bereds tillfälle att ta del av vad i propositionen anförts om forskning för långsiktig kompetensutveckling.
Proposition 1991/92:100
I proposition 1991/92:100 bilaga 8 föreslår regeringen (finansdepartementet) -- efter föredragning av statsrådet Bo Lundgren -- under punkt G 12 (s. 118) att riksdagen till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1992/93 anvisar ett förslagsanslag på 2000000 kr.
Motionsyrkandena
Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar
1991/92:Fi32 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas 1. att riksdagen beslutar att avslå proposition 1991/92:92,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om löntagarfondernas utveckling för att uppnå demokratisering och sysselsättning.
1991/92:Fi33 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att sparande inom de kooperativa organisationerna jämställs med sparande i allemansfonder då det gäller en premiering vid eventuell utskiftning av löntagarfondernas tillgångar.
1991/92:Fi34 av Ingvar Carlsson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:92,
2. att riksdagen beslutar att vid utskiftning av löntagarfondernas tillgångar skall tillses att ATP-systemet förstärks.
1991/92:Fi35 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag i proposition 1991/92:92 om utskiftning av löntagarfondernas tillgångar m.m.,
2. att riksdagen hos regeringen begär att förslag utarbetas om löntagarfondernas integrering med AP-fonderna i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen -- vid avslag på yrkandena 1 och 2 -- som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om användning av löntagarfondernas tillgångar för satsningar i infrastruktur och ny produktion m.m.
1991/92:Fi36 av Stig Rindborg (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att vinstdelningsskatt ej skall tas ut vid 1991 års taxering,
2. att riksdagen beslutar att redan inbetalda vinstskatter avseende 1991 års taxering återbetalas.
1991/92:Fi37 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1991/92:92,
2. att riksdagen beslutar att avsätta 50 % av det ansamlade löntagarfondskapitalet till egenkapital i en privat investeringsbank att ägas till 50 % av dem som inbetalt löntagarfondskapitalet och till 50 % av alla myndiga svenska medborgare samt att tillsätta en interimsstyrelse för att skyndsamt effektuera belutet.
1991/92:Fi204 av Britta Bjelle (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om överförande av tillgångar från löntagarfonderna till Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond.
1991/92:Ub711 av Birgitta Carlsson och Birger Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om omfördelning av medel till lantbruksuniversitetet i Uppsala.
1991/92:Ub805 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om löntagarfonderna och forskningsmedlen.
Ändringar i allemanssparandet
1991/92:Fi604 av Alf Wennerfors (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att gällande lagstiftning ändras så att det högsta antalet delägare i en värdepappersfond skall vara 50 000 personer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kopplingen banker/värdepappersfonder.
Skattefrihet för småräntor
1991/92:Fi601 av Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för målsparande inom bostadssektorn.
1991/92:Fi602 av My Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om möjligheterna att införa en särskild sparform för barn och ungdomar.
Bosparande
1991/92:Bo238 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen hos regeringen begär att boverket får i uppdrag att ta fram ett förslag om bosparande enligt vad i motionen anförts.
1991/92:Fi603 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att införa ett särskilt skattefritt bosparande.
Utskottet
Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar
Inledning
I enlighet med tidigare riksdagsbeslut inleddes avvecklingen av löntagarfonderna vid utgången av år 1991 (prop. 1991/92:36, FiU9, rskr. 91). Tillgångarna som uppgår till drygt 20 miljarder kronor förvaltas sedan årsskiftet av en särskild avvecklingsstyrelse som tagit namnet Fond 92-94. Styrelsen har fått till uppgift att förbereda en total utskiftning av tillgångarna, vilken skall vara genomförd år 1994.
Regeringen redovisar i den nu aktuella propositionen hur utskiftningen av tillgångarna bör genomföras. Tillgångarna skall fördelas på fyra områden. Ungefär hälften av tillgångarna skall användas för att främja forskning som är av betydelse för Sveriges framtida konkurrenskraft. Ungefär en tredjedel skall delas ut som en sparpremie avsedd att stimulera långsiktigt bundet sparande. Återstoden skall användas för att främja små och medelstora företag samt fördelas bland dem som av olika skäl inte deltar i det premierade sparandet.
Propositionens förslag omfattar i första hand det premiegrundande sparandet och de villkor som skall gälla för detta. Premiesparandet föreslås med vissa särregler bli inordnat i det sparsystem som byggts upp för allemansfondsparandet. För övriga utskiftningsområden skisseras endast översiktliga lösningar, och regeringen deklarerar som sin avsikt att senare återkomma med mer detaljerade förslag i dessa frågor. I propositionen läggs också fram förslag till vissa ändringar i de generella reglerna för allemanssparandet.
I fyra motioner, däribland tre partimotioner, yrkas avslag på propositionen. Sådana krav förs fram som första yrkande i motionerna Fi32 av Bengt-Ola Ryttar (s), Fi34 av Ingvar Carlsson m.fl. (s), Fi35 av Lars Werner m.fl. (v) och Fi37 av Ian Wachtmeister och Bo G Jenevall (nyd).
De fyra motionerna upptar också förslag till alternativ användning av de utskiftade tillgångarna. Sålunda begär Socialdemokraterna i motion Fi34 yrkande 2 att man vid utskiftningen av löntagarfondernas tillgångar skall tillse att ATP-systemet förstärks.
Vänsterpartiet framför i motion Fi35 yrkande 2 ett liknande krav när partiet förespråkar att regeringen skall ges i uppdrag att utarbeta ett förslag till hur löntagarfonderna skall kunna integreras med AP-fonden enligt riktlinjer som redovisas i motionen. Avvisas detta yrkande vill Vänsterpartiet att tillgångarna i stället används för satsningar i infrastruktur och ny produktion m.m. (yrkande 3).
Ny demokrati förordar i motion Fi37 yrkande 2 att hälften av löntagarfondernas kapital sätts av som egenkapital i en privat Investeringsbank. Denna skall ägas till 50 % av alla dem som betalat in löntagarfondskapitalet och till 50 % av alla myndiga svenska medborgare. En interimsstyrelse skall tillsättas för att skyndsamt effektuera beslutet.
Bengt-Ola Ryttar (s) vill i motion Fi32 yrkande 2 att löntagarfondstanken utvecklas i stället för avvecklas. Löntagarfonderna bör enligt motionärens mening utvecklas för att uppnå demokratisering och sysselsättning.
I motion Fi33 av Anita Johansson m.fl. (s) begärs att sparande inom kooperativa organisationer skall jämställas med sparande i allemansfonder vid en eventuell utskiftning av löntagarfondernas tillgångar och således berättiga till samma sparpremie som gäller för denna sparform.
Frågan om utnyttjandet av löntagarfondernas tillgångar tas också upp i tre under allmänna motionstiden väckta motioner. Britta Bjelle (fp) begär i motion Fi204 att tillgångar från löntagarfonderna skall föras över till Stiftelsen Riksbankens jubileumsfond för att förstärka jubileumsfondens utdelningskapacitet. Birgitta Carlsson och Birger Andersson (c) föreslår i motion Ub711 att man undersöker möjligheterna att ta löntagarfondsmedel i anspråk för att förstärka lantbruksuniversitetet i Uppsala. Slutligen begär Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) i motion Ub805 yrkande 20 att riksdagen skall göra ett uttalande av innebörd att löntagarfondernas tillgångar inte skall få användas för forskningsändamål.
Regeringens utskiftningsförslag
Utskottet får med anledning av regeringens och motionärernas förslag anföra följande. När riksdagen hösten 1991 fattade beslut i löntagarfondsfrågan rådde enighet mellan fem av riksdagens partier om att fonderna skulle avvecklas. Vad frågan nu närmast gäller är hur utskiftningen av fondtillgångarna skall genomföras.
Regeringens förslag innebär att löntagarfondernas tillgångar används för att främja forskning, som premie för att stimulera ett ökat allemanssparande med senare anknytning till ett individuellt pensionssparande, för att främja utvecklingen av små och medelstora företag samt som utdelning till dem som av olika anledningar inte kan eller inte vill delta i det premiegrundande sparandet.
Regeringens utskiftningsplan är mest preciserad vad avser systemet med sparpremier. Formerna för stöd till forskningen skisseras i en särskild bilaga, men regeringen avser här att återkomma med ett detaljerat förslag till hösten. Beträffande åtgärder för att främja de små och medelstora företagen förordar föredragande statsrådet ytterligare överväganden inom en parlamentariskt förankrad kommitté med uppdrag att skyndsamt komma med närmare förslag.
Utskottet ansluter sig till huvuddragen i regeringens utskiftningsplan. Vad avser stödet till de små och medelstora företagen bör emellertid i enlighet med vad som förordas i motion Fi37 (nyd) ytterligare precisering ske redan nu. Detta stöd bör enligt utskottets mening kanaliseras via ett riskkapitalbolag, i vilket bör inordnas även statens nuvarande insatser på området.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet inte biträder de förslag om avslag på propositionen som framförs i ett antal motioner. Utskottet avstyrker således yrkande 1 i motionerna Fi32 (s), Fi34 (s), Fi35 (v) och Fi37 (nyd).
Utskottets ställningstagande innebär samtidigt att utskottet avvisar de förslag till alternativ användning av fondmedlen som förordas i yrkande 2 i motionerna Fi32 (s), Fi34 (s) och Fi35 (v).
Lagrådsremiss
Innan utskottet går in på frågan om hur det föreslagna riskkapitalbolaget skall utformas, vill utskottet anmäla att det under utskottets behandling av detta ärende har framställts yrkande om remiss till lagrådet av de till propositionen fogade lagförslagen samt till bl.a. riksbanken av förslaget om riskkapitalbolag. De skäl som därvid åberopats är bl.a. att det sistnämnda förslaget inte haft en sådan utformning och inte beretts på ett sådant sätt att det kunnat ligga till grund för utskottets ställningstagande.
Tre lagförslag har fogats till propositionen, nämligen förslag till lag om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande, lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande, lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande.
Av propositionen framgår att förslaget till ändringar i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande faller under lagrådets granskningsområde, men att det enligt föredragande statsrådets mening är av sådan beskaffenhet att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. Yttrande från lagrådet behöver därför, anser föredraganden, inte inhämtas.
Utskottet vill för egen del tillägga att samma lag ändrats vid flera tillfällen under senare år, bl.a. år 1988 i samband med införandet av ett särskilt premiegrundande ungdomsbosparande. De med anledning av detta förslag framlagda lagförslagen redovisades i 1988 års kompletteringsproposition. Föredragande statsrådet anförde då att det var angeläget att riksdagen behandlade förslagen under samma riksmöte så att de kunde träda i kraft snarast möjligt. Med hänsyn härtill ansåg han att lagrådets yttrande inte skulle inhämtas. Riksdagen hade inget att erinra mot den föreslagna behandlingsordningen (prop. 1987/88:150 bil. 3, FiU 1987/88:21, rskr. 395).
Utskottet gör den bedömningen att de begärda remisserna skulle fördröja behandlingen av ärendet på ett sådant sätt att det skulle leda till avsevärt men. Bl.a. skulle riksgäldskontorets och fondbolagens förberedelsearbete med det premiegrundande sparandet kunna fördröjas liksom bildandet av det nya riskkapitalbolaget. Utskottet har därför med stöd av 4 kap. 10 § riksdagsordningen beslutat att inte sända ärendet på remiss.
Stödet till små och medelstora företag
Enligt utskottets mening är det angeläget att frågan om stödet till de små och medelstora företagens utveckling får en snar lösning. Riksdagen bör därför redan nu slå fast vissa principer för hur detta stöd bör utformas. Riskkapital- och kreditförsörjningen är i många fall en svag punkt för dessa företag som utgör ryggraden i det svenska näringslivet. Av Sveriges ca 500000 företag hänförs nämligen 99% till gruppen små eller medelstora, dvs. de har färre än 200 anställda. Drygt en miljon personer är anställda i småföretag som dessutom sysselsätter ett betydande antal egenföretagare.
Ett nytt riskkapitalbolag bör därför skapas som på kommersiella villkor skall bidra till finansieringen av små och medelstora företag. Bolaget skall inte bedriva traditionell bankverksamhet. Dess syfte är i stället att på strikt affärsmässiga villkor förse små och medelstora företag med olika typer av riskvilligt kapital. Ökas tillgången på riskvilligt kapital förbättras samtidigt möjligheterna för dessa företag att erhålla krediter från det ordinarie banksystemet. Det nya bolaget bör inleda sin verksamhet redan under år 1992.
Det bör ankomma på regeringen att skyndsamt vidta de åtgärder som erfordras för att det nya bolaget skall kunna bildas och snarast inleda sin verksamhet enligt de riktlinjer som utskottet här angivit.
Mot bakgrund härav bör riksförsäkringsverket ombesörja att tillgångar motsvarande 6,5 miljarder kronor (inkl. likvida medel) förs över från Fond 92-94 till det nya riskkapitalbolaget. En föreskrift av denna innebörd bör tas in bland de övergångsbestämmelser som finns fogade till AP-fondens reglemente.
Riskkapitalbolaget bör inte ägas av staten. Regeringen bör därför återkomma med förslag om hur bolaget på lämpligaste sätt kan privatiseras. Utskottet vill i detta sammanhang erinra om de uttalanden som gjorts i propositionen om att det är angeläget att även de som inte deltar i det premiegrundande allemanssparandet får del av löntagarfondernas tillgångar. Som ägare till det nya bolaget kan också de företag som erlagt vinstdelningsskatt komma i fråga.
På marknaden finns redan vissa institut som har till uppgift att på olika sätt underlätta de små och medelstora företagens riskkapitalförsörjning.
Ett sådant institut är Företagskapital AB som ägs av staten och affärsbankerna. Bolaget medverkar vid finansieringen av små och medelstora företag genom förvärv av minoritetsposter av aktier eller liknande rättigheter. Bolaget kan också lämna krediter och ställa garantier. Företagskapital AB har efter avtal med staten i januari 1992 övertagit ansvaret för förvaltningen av Småföretagsfonden och de sex regionala riskkapitalbolagen.
Ett annat sådant institut är den helstatliga stiftelsen Industrifonden vars uppgift är att medverka i riskdelningen i lovande men riskfyllda industriella utvecklingsprojekt som inte kan finansieras på annat sätt.
Tillsammans förfogar de här nämnda organen över tillgångar som motsvarar ett kapital på ca 2,5 miljarder kronor.
För att ytterligare förstärka det av utskottet föreslagna riskkapitalbolaget bör regeringen ges i uppdrag att senare i år återkomma med förslag till riksdagen om hur statens nuvarande insatser på detta område skall kunna samordnas i det nya bolaget utan att mångfalden i riskkapitalstödet går förlorad. I detta sammanhang kan tillgångar från Företagskapital AB med de sex regionala riskkapitalbolagen samt Stiftelsen Småföretagsfonden och Industrifonden komma i fråga. Även samordning av andra, redan existerande stödformer bör övervägas. På detta sätt bör ytterligare medel av betydenhet kunna tillföras bolaget.
Vad utskottet här anfört om behovet av samordning av olika former av stöd till små och medelstora företag bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det premiegrundande sparandet
Regeringens förslag till premiegrundande sparande är förenat med en sparpremie på 1200 kr. som skall tillföras spararens konto senast den 31 december 1994. Premien fördelas som en andel av löntagarfondernas tillgångar och skall enligt förslaget vara skattefri för spararen.
Föredragande statsrådet ser flera fördelar med att till det premiegrundande allemanssparandet koppla någon form av individuellt pensionssparande. Denna koppling kan enligt hans mening åstadkommas på olika sätt och göras både till traditionell pensionsförsäkring och till de nya pensionsformer som för närvarande utreds. Även ett försäkringssparande med anknytning till en försäkringspremiefond (unit linked) kan vara ett alternativ, framhåller föredraganden. I god tid innan sparpremien skall tilldelas spararna i slutet av år 1994 avser han att presentera alternativ till hur det premiegrundande allemanssparandet kan fortsätta i andra, mer långsiktiga former.
För att erhålla sparpremien krävs bl.a. att sparandet uppgår till minst 2400 kr., att sparbeloppet fördelar sig på minst tolv månadsinsättningar som görs under en tvåårsperiod med början den 1 september 1992, att sparandet sker i en allemansfond.
När premien tillförts spararens konto, skall premien inkl. lägsta tillåtna sparbelopp -- dvs. tillsammans 3600 kr. i ingångsvärde -- stå spärrat på kontot under tre år fram till utgången av år 1997. Regeringen skall dock kunna föreskriva att uttag får göras för överföring till individuellt pensionssparande. Sparbeloppet och sparpremien skall också betalas ut om kontohavaren avlider.
Av specialmotiveringen till 6 § förslaget till lag om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande framgår dock att uttagsspärren inte hindrar att spararen vid behov skaffar sig likvid för sitt tillgodohavande genom att överlåta detta eller lägga det som säkerhet för ett lån. Enligt 8 § lagen (1983:890) om allemanssparande skall spararens hela tillgodohavande betalas ut om ett konto avslutas. Under spärrtiden tar emellertid uttagsspärren över denna bestämmelse. Tillämpningen av föreskrifterna för överlåtelser belyses i propositionen av ett exempel där en sparare efter tilldelning av sparpremien har ett tillgodohavande värt 10000 kr. i en allemansfond. Han överlåter år 1995 hela tillgodohavandet till en annan person. Till denna person skall fondbolaget då endast betala ut 6400 kr. eftersom spärrbeloppet på 3600 kr. betalas ut först efter spärrtidens utgång.
Fondbolagens förening har i en skrivelse till utskottet den 22 april 1992 (bilaga 2) tagit upp bl.a. denna möjlighet till överlåtelse av ett konto och de konsekvenser det för med sig för fondbolagens administration. Eftersom man i nuvarande system får ha högst två allemansfondkonton måste spararen avveckla ett av sina befintliga fondkonton om han förvärvar ett tredje spärrat konto. Möjligheten att överlåta ett spärrat konto leder också till att utländska medborgare och juridiska personer som enligt gällande regler inte får delta i allemanssparandet kan komma in i systemet bakvägen genom att förvärva ett spärrat konto. Det blir också möjligt, påpekar föreningen, att på affärsmässiga grunder sätta i system att förvärva andra personers sparpremier. Mot denna bakgrund föreslår föreningen i första hand att alla överlåtelser uttryckligen förbjuds och i andra hand att man tillåter uttag under spärrtiden men att premien då förverkas.
Utskottet har förståelse för de betänkligheter som Fondbolagens förening givit uttryck för. Det är, som utskottet ser det, dock inte rimligt att helt förbjuda uttag från ett spärrat konto. Utskottet vill i stället föreslå att det skall öppnas möjlighet att helt eller delvis ta ut den spärrade behållningen på kontot, men att sådana uttag skall vara förenade med en avgift som motsvarar värdet av den erhållna sparpremien. Avgiften skall fondbolaget betala till staten av spararens tillgodohavanden.
Vad utskottet här anfört föranleder vissa ändringar i 6 § förslaget till lag om pensionsgrundande allemanssparande, vilket i övrigt biträds av utskottet.
Fondbolagens förening har i sin skrivelse också tagit upp en annan aspekt på det premiegrundande sparandet. Enligt 3 § förslaget till lag om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande får en sparare överföra behållningen från en allemansfond till en annan bara om den allemansfond där sparandet sker upphör, eller om spararen till följd av att han slutar sin anställning i ett visst bolag eller inom en viss koncern saknar möjlighet att fullfölja sparandet i en företagsanknuten allemansfond.
Vid en sådan påtvingad överföring bör enligt Fondbolagens förening beskattning inte utlösas.
Utskottet vill med anledning härav anföra följande. I de två undantagsfallen ter det sig befogat att komplettera skattebestämmelserna med en regel om att överföringen inte skall utlösa någon reavinstbeskattning. Regeln bör dock avse endast den del av överföringen som är spärrad till 1997, dvs. andelar som utgjort minsta underlag för sparpremie och andelar som mottagits som premie. Denna del som omfattas av uttagsspärren bör behålla sitt anskaffningsvärde (i normalfallet 2400 + 1200 kr.) även efter överföringen. Ändringen bör komma till uttryck som ett tillägg till fjärde stycket i 2§ lagen om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande. Ett tillägg bör i detta sammanhang också göras med anledning av vad utskottet tidigare föreslagit i fråga om uttagsavgift. Med dessa jämkningar biträder utskottet lagförslaget.
Den tekniska utformningen av det premiegrundande sparandet berörs inte närmare i någon motion. I motion Fi33 (s) begärs dock att sparande inom kooperativa organisationer skall jämställas med sparande i allemansfonder och således berättiga till en lika stor sparpremie.
Utskottet vill med anledning härav erinra om att det premiegrundande sparandet knutits till allemansfonderna, dvs. till riskkapitalsparandet. Allemanssparandet -- dvs. sparandet i riksgäldskontoret -- eller annat banksparande avses inte bli premiegrundande. Sparande på räntebärande konto i de kooperativa organisationerna måste betraktas på samma sätt.
Kooperativa företag kan, liksom andra företag som bidragit till uppbyggnaden av löntagarfonderna, som utskottet tidigare berört, komma i fråga som delägare i det nya riskkapitalbolaget.
Utskottet avstyrker med hänvisning härtill motion Fi33 (s).
Utdelning till andra än sparare i allemansfond
Som utskottet tidigare berört betonas i propositionen att det är angeläget att alla har möjlighet att få del av fondtillgångarna, dvs. även de som av olika skäl inte vill eller inte kan spara i allemansfonderna. Tillgången till egna ekonomiska resurser bör enligt föredraganden således inte vara ett kriterium för om en enskild person skall få del av fondförmögenheten.
Utskottet delar denna uppfattning. Det är, som utskottet ser det, av stor vikt att alla medborgare blir delaktiga i utskiftningen av löntagarfonderna och att man på ett lämpligt sätt innefattar även dem som inte deltar i det premiegrundande sparandet. En sådan möjlighet öppnas, som utskottet redan antytt, i samband med privatiseringen av det av utskottet föreslagna riskkapitalbolaget. Det bör ankomma på regeringen att närmare pröva denna fråga och till riksdagen återkomma med ett förslag. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen också deklarerat sin avsikt att förfara på detta sätt.
Stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling
Genom propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av en redogörelse för hur regeringen avser att utnyttja löntagarfondernas tillgångar som stöd för forskning för långsiktig kompetensutveckling. Av redogörelsen framgår att arbetet med att närmare precisera insatsområden, verksamhetsformer, riktlinjer för medelsanvändning och kostnader nu har inletts. Detta arbete skall ligga till grund för ett förslag om forskningsstödets utformning som statsrådet Per Unckel räknar med att kunna lägga fram för riksdagen under hösten 1992.
Utskottet har inledningsvis slagit fast att en del av löntagarfondernas tillgångar bör avdelas för att främja forskning. Utskottet delar således inte den i motion Ub805 (s) framförda uppfattningen att tillgångarna inte skall få användas för detta ändamål. Enligt utskottets mening bör riksdagen därför avslå motion Ub805 (s) yrkande 20.
I motion Fi204 (fp) föreslås att löntagarfondernas tillgångar snarast skall användas för att förstärka Stiftelsen Riksbankens jubileumsfonds utdelningskapacitet. Frågan om att på detta sätt förbättra jubileumsfondens utdelningskapacitet har under föregående riksmöte varit uppe till behandling både i finansutskottet (1990/91:FiU20) och i utbildningsutskottet (1990/91:UbU14) varvid de borgerliga partiernas företrädare i utskotten reservationsvis resp. i ett särskilt yttrande ställt sig positiva till att jubileumsfonden förstärks med medel från löntagarfonderna. Eftersom regeringen avser att lägga fram ett samlat förslag om forskningsstödets utformning redan till hösten bör riksdagen inte nu ta ställning till enskilda insatsområden. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion Fi204 (fp). Utskottet avstyrker av samma anledning motion Ub711 (c) om stöd till lantbruksuniversitetet i Uppsala.
Vinstdelningsskatt
I motion Fi36 föreslår Stig Rindborg (m) att någon vinstdelningsskatt inte skall tas ut vid 1991 års taxering (yrkande 1) och att redan inbetalad vinstdelningsskatt avseende 1991 års taxering skall återbetalas (yrkande 2).
Utskottet får anföra följande med anledning av motionärens förslag. Vinstdelningsskatten avskaffades år 1990 och uppbars för sista gången vid 1991 års taxering. Denna taxering har avslutats i den mån överklaganden inte skett. Även det uppbördsförfarande som skett i anslutning till taxeringen är nu slutfört.
Om man skall kunna betala tillbaka den vinstdelningsskatt som uppburits vid 1991 års taxering måste således samtliga taxeringar till vinstdelningsskatt detta år rivas upp. Eftersom vinstdelningsskatten är en avdragsgill kostnad vid efterföljande års inkomsttaxering måste även dessa deklarationer ändras. Sammanlagt berörs därmed över 8000 taxeringar.
Förhållandet kompliceras dessutom av att man vid 1991 års taxering till vinstdelningsskatt tillämpade en särskild spärregel. Samtidigt som vinstdelningsskatten avskaffades infördes nämligen en ny bolagsbeskattning med lägre skatteuttag. Mellan inkomståren 1990 och 1991 sänktes bolagsskatten med 10 procentenheter. För vinstdelningsskattepliktiga företag blev dock sänkningen större i och med att skatteuttaget sänktes från ungefär 48% till 30%. Spärregeln tillkom eftersom en så stor skillnad i skattesats mellan inkomståren 1990 och 1991 kunde ge företagen ett incitament att tidigarelägga avdrag i en omfattning som annars inte skulle ha varit företagsekonomiskt motiverat. Innebörden av spärregeln var att värdeminskningsavdragen för inventarier som anskaffats under år 1990 halverades vid 1991 års taxering till vinstdelningsskatt och särskild vinstskatt.
Även om utskottet hyser sympati för motionärens förslag är utskottet inte berett att biträda detta med hänsyn till de komplikationer som det skulle kunna ge upphov till. Utskottet avstyrker således motion Fi36 (m).
Ändringar i allemanssparandet
I propositionen föreslås också vissa ändringar i de generella reglerna för allemanssparandet. Ändringarna är föranledda av förslaget om det premiegrundande sparandet men har inget direkt samband med detta. Ett av förslagen fanns för övrigt med i proposition 1991/92:6 om ändring i reglementet för allmänna pensionsfonden m.m. som förelades riksdagen före sommaren 1991 men som återkallades av den nytillträdande regeringen. De nu föreslagna ändringarna innebär att högsta tillåtna månadsbelopp i allemanssparandet höjs från 1200 till 2000 kr., att nuvarande tak vid 150000 kr. för de samlade nettoinsättningarna i allemanssparandet slopas, att anställda som sparar i företagsanknutna allemansfonder får fortsätta med detta sparande även efter pensioneringen, att nuvarande tak för antalet andelsägare i en allemansfond slopas.
Frågan om taket för antalet andelsägare i en allemansfond tas också upp i den under allmänna motionstiden väckta motionen Fi604 av Alf Wennerfors (m). I motionen föreslås att taket skall sänkas från nuvarande 150000 till 50000 personer för att ge delägarna möjlighet att ta sitt ansvar och bestämma i egna angelägenheter (yrkande 1). Motionären vill också införa en tvingande regel för banker som förvaltar flera allemansfonder att sprida ut fondbolagen på olika regionbanker/regionalkontor, t.ex. Göteborg, Malmö, Linköping osv. (yrkande 2). Därigenom undviks den koncentration av antalet aktörer på marknaden som enligt motionären ger upphov till flera negativa konsekvenser.
Som också framhålls i motionen höjdes vid årsskiftet 1987/88 gränsen för högsta tillåtna antalet andelsägare i en allemansfond från 75000 till 100000. Vid den tidpunkten hade sparandet i allemansfonder nått en sådan omfattning att man i vissa fonder börjat närma sig taket för antalet delägare. För att nya sparare skulle kunna få tillträde till allemansfonderna måste därför ytterligare fondbolag bildas och nya fonder sättas i gång, vilket skulle föra med sig kostnader för administration och förvaltning. En höjning av gränsen för högsta tillåtna antalet sparare innebar emellertid att dessa kostnader kunde undvikas. Den tillströmning av sparare som därefter skedde gjorde att den övre gränsen för antalet andelsägare ånyo höjdes den 1 juli 1989, denna gång till 150000 personer.
Erfarenheterna av de beslutade höjningarna av taket för antalet andelsägare har varit goda. Några påtagliga inskränkningar i inflytandet från andelsägarna har inte påvisats. Höjningarna har medfört att kostnaderna för administration och förvaltning har kunnat begränsas, vilket bidragit till att öka avkastningen på spararnas insättningar. Den av regeringen föreslagna och av utskottet förordade sparpremien kan dessutom väntas medföra att antalet sparare i allemansfonder kommer att öka kraftigt. För att inte framtvinga att ett stort antal nya fonder måste tillskapas med åtföljande kostnader för administration och förvaltning är det motiverat att gränsen för högsta antalet andelsägare tas bort. Därigenom behöver inte nya fondsparkonton med kanske lågt sparande och liten kapitalbehållning belastas med alltför höga administrations- och förvaltningskostnader.
Utskottet avvisar också det förslag till organisatoriska regleringar som motionären vill införa för allemansfondernas förvaltning.
Regeringens övriga förslag till ändringar av de generella reglerna för allemanssparandet har inte berörts i någon motion. Utskottet delar föredragandens bedömning att det kan vara motiverat att kraftigt höja högsta tillåtna månadsinsättning i allemanssparandet med hänsyn till att denna sparform inte längre intar samma skattemässigt gynnade ställning som före skatteomläggningen. Av samma skäl ter det sig motiverat att slopa nuvarande maximigräns på 150000 kr. för de samlade insättningarna i allemanssparandet. Denna gräns har under årens lopp successivt flyttats uppåt i takt med att spararna närmat sig detta tak och har därmed i praktiken aldrig utgjort någon restriktion för spararna. Den har dessutom medfört tekniska komplikationer ur kontrollsynpunkt. Utskottet har inte heller något att erinra mot den föreslagna utvidgningen av möjligheterna att spara i företagsanknutna allemansfonder.
Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi604 (m) yrkandena 1 och 2 och tillstyrker det i propositionens hemställan under 2 intagna förslaget till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.
Övriga sparförslag
Skattefrihet för småräntor m.m.
I två motioner från allmänna motionstiden aktualiseras frågan om skattefrihet för småräntor. Sören Lekberg och Nils T Svensson (s) vänder sig i motion Fi601 mot att barn och ungdomar med ett ringa bosparande skall behöva betala skatt på ränteinkomsterna. Detta ger, hävdar motionärerna, samhället obetydliga skatteintäkter men kommer att ge fel signaler till den berörda gruppen. De föreslår därför att skattefrihet återinförs för barn och ungdom med ett bundet sparande av måttlig omfattning. Enligt motionärerna bör även vuxnas målinriktade bosparande ges en ställning som är minst lika gynnad som övriga prioriterade sparformer, t.ex. pensionssparandet och allemanssparandet.
Även My Persson (m) vänder sig i motion Fi602 mot att barn- och ungdomssparande av måttlig omfattning beskattas. Motionären vill att man undersöker möjligheten att införa ett skattebefriat "veckopengssparande" för barn och ungdomar mellan 5 och 15 år med förslagsvis ett insättningstak på 200 kr. per månad och ett till sparandet fogat villkor om att det samlade tillgodohavandet inte får överstiga två års maximalt sparande, dvs. 4800 kr.
Utskottet får med anledning härav anföra följande. Nuvarande regler för beskattningen av kapitalinkomster lades fast av riksdagen våren 1990 (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356). Den förändring som då genomfördes fick bl.a. till följd att grundavdrag inte längre medges från inkomst av kapital och att det s.k. sparavdraget har slopats.
Vid behandlingen av förslaget till skattereform gjorde skatteutskottet den bedömningen att något särskilt sparavdrag inte skulle medges i fråga om kapitalinkomster. Kravet på en likformig beskattning och avvägningen av skatteuttaget mellan arbetsinkomster och kapitalinkomster ledde skatteutskottet fram till denna slutsats. Skatteutskottet ansåg dock att obetydliga ränteinkomster borde undantas från beskattning, och utskottet erinrade om att räntebelopp under 100 kr. från en och samma bank inte var skattepliktiga enligt bestämmelserna i 19 § kommunalskattelagen. Detta undantag kvarstår i det nya skattesystemet och innebär att en sparare kan ha närmare 500 kr. i ränta utan att skatteplikt uppstår. Enligt skatteutskottet fanns det inte anledning att gå längre i detta avseende. Skatteutskottet tillstyrkte därför propositionen i denna del och avstyrkte ett antal motionsyrkanden med krav på mer eller mindre långtgående sparavdrag.
Enligt finansutskottets mening finns det inte skäl att nu ompröva detta beslut som för övrigt nyligen konfirmerats när riksdagen på förslag av skatteutskottet (1991/92:SkU20) i början av april 1992 avslog två motioner med förslag av samma innebörd som de nu aktuella. Vad beträffar frågan om ett vuxenbosparande med lika gynnade regler som t.ex. allemanssparandet vill utskottet erinra om att nuvarande regler för allemanssparandet inte lägger hinder i vägen för att använda sparmedlen för egen bostad. Möjligheterna att på detta sätt bospara förbättras dessutom med de förslag till ändringar av allemanssparandet som utskottet nyss förordat.
Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Fi601 (s) och Fi602 (m).
Bosparande
Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) föreslår i motion Fi603 att ett särskilt, skattebefriat bosparande införs. Detta sparande skall beskattas på vanligt sätt om de besparingar som gjorts används till annat än egen bostad. Ett tak för sparandet kan enligt motionärerna också vara lämpligt men i övrigt bör systemet vara så enkelt som möjligt.
Lars Werner m.fl. (v) kommer i Vänsterpartiets bostadspolitiska motion Bo238 in på frågor rörande bosparandet. Motionärerna anser att befintliga bosparsystem för ungdomar bör kompletteras och att det borde vara möjligt att stödja bosparande för barn eller vuxna även på annat sätt. Enligt Bofrämjandet finns ett väl utvecklat system i Tyskland, framhåller motionärerna som anser att riksdagen hos regeringen bör begära att boverket får i uppdrag att undersöka hur ett sådant system skulle kunna tillämpas i Sverige. Utredningsuppdraget bör enligt motionärerna också innefatta ett av Hyresgäströrelsen framlagt förslag som öppnar möjlighet för hyresgäster att bospara i det egna bostadsföretaget.
Enligt utskottets mening är det angeläget att på olika sätt stimulera till ett ökat bosparande. En sådan ev. statlig stimulans bör dock inte gälla endast en begränsad del av bostadsbeståndet. Utskottet vill också erinra om att regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att skyndsamt arbeta fram förslag om stöd för bostadsfinansieringen för tiden efter år 1992. Utredaren har i dagarna lagt fram förslag om ett nytt bosparsystem öppet för alla. Förslaget kommer efter remissbehandling att underställas riksdagen för beslut. Utskottet är med hänsyn härtill inte berett att nu föreslå ytterligare bosparstimulanser. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi603 (nyd) och Bo238 (v) yrkande 6.
Bonusränta för ungdomsbosparande
Ungdomar som sparar inom ramen för ett särskilt bosparsystem knutet till vissa banker och sparkassor är efter tre års sparande berättigade till en särskild bonusränta, förutsatt att det sparade kapitalet uppgår till minst 5000 kr. Bonusräntan utgår med 3% per år och bekostas av staten.
I årets budgetproposition (bil. 8 punkt G 12) beräknas medelsbehovet för bonusränta för ungdomsbosparande till 2 milj.kr. under budgetåret 1992/93. Föredraganden föreslår att detta belopp skall anvisas på anslaget för nästa budgetår. Utskottet har inget att erinra utan biträder propositionens förslag i denna del.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi32 yrkande 1, 1991/92:Fi34 yrkande 1, 1991/92:Fi35 yrkande 1 och 1991/92:Fi37 yrkande 1,
res. 1 (s)
2. beträffande alternativ användning av fondmedlen att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi32 yrkande 2, 1991/92:Fi34 yrkande 2 och 1991/92:Fi35 yrkandena 2 och 3,
res. 2 (s) - villk. 1 men. (v) - delvis - villk. 1 3. beträffande stödet till små och medelstora företag att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi37 yrkande2
dels antar följande av utskottet framlagt
Förslag till Lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionsfonden att det i övergångsbestämmelserna till lagen (1991:1857) om ändring i nämnda lag skall införas en ny punkt, 8, av följande lydelse.
8. Riksförsäkringsverket skall, efter beslut av regeringen, under år 1992 överföra 6 500 milj.kr. från avvecklingsstyrelsen till ett aktiebolag som regeringen bestämmer och som har till uppgift att lämna stöd till små och medelstora företag,
dels godkänner vad utskottet anfört om riktlinjer för verksamheten i det bolag som enligt utskottets lagförslag får till uppgift att stödja små och medelstora företag och som sin mening ger regeringen detta till känna,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om behovet av samordning av olika former av stöd till små och medelstora företag,
res. 3 (s) men. (v) - delvis 4. beträffande premiegrundande sparande m.m. att riksdagen antar regeringens i proposition 1991/92:92 bilaga 1 mom. 1 och 3 framlagda förslag till
dels lag om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande med följande som Utskottets förslag betecknade ändringar av 6 §
Regeringens förslag Utskottets förslag
6 §
Sedan sparpremien har Om spararen, efter det att
tillförts det premien har tillförts det
premiegrundande kontot, får premiegrundande kontot men
inte före utgången av före utgången av år
år 1997 göras uttag 1997, gör uttag från
från kontot så att kontot så att antalet
antalet fondandelar fondandelar understiger summan
understiger summan av det av det minsta antal andelar
minsta antal andelar som som krävs enligt 4 § och
krävs enligt 4 § och det det antal som har erhållits
antal som har erhållits genom premien, skall spararen
genom premien. Regeringen av sitt tillgodohavande betala
får dock föreskriva att en avgift till staten
uttag får göras för motsvarande värdet av det
överföring till antal fondandelar som
individuellt pensionssparande. erhållits genom premien.
Detsamma gäller om spararen
Första stycket första helt eller delvis
meningen gäller inte om överlåter eller
spararen har avlidit. pantsätter sitt
tillgodohavande. Fondbolaget
skall betala in avgiften till
staten.
Avgift skall inte betalas om
tillgodohavande på konto
har betalats ut med anledning
av kontohavarens död.
Regeringen får
föreskriva att uttag får
göras för
överföring till
individuellt pensionssparande
utan att avgift skall utgå.
dels lag om ändring i lagen
(1988:847) om
skattelättnader för
allemanssparande och
ungdomsbosparande med
följande som Utskottets
förslag betecknade
ändringar i 2 §
Regeringens förslag Utskottets förslag
2 §
Av ränta på sparmedel som satts in i allemanssparandet
utgör endast fyra femtedelar skattepliktig inkomst vid taxering
enligt lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt.
Av realisationsvinst och utdelning på andel i allemansfond
tas fyra femtedelar upp som skattepliktig inkomst. Avdrag för
realisationsförlust på sådan andel grundas på fyra femtedelar av
förlusten.
För utdelning enligt 18 § sista stycket lagen (1983:890) om allemanssparande skall gåvoskatt betalas i den mån skattskyldighet föreligger enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.
Regeringens förslag Sparpremie enligt lagen
Utskottets förslag (1992:000) om pensionsanknutet
premiegrundande
Sparpremie enligt lagen allemanssparande utgör inte
(1992:000) om pensionsanknutet skattepliktig inkomst. De
premiegrundande fondandelar som erhållits
allemanssparande utgör inte som en sådan premie anses
skattepliktig inkomst. De anskaffade för sammanlagt
fondandelar som erhållits 1200 kronor. Skattepliktig
som en sådan premie anses inkomst skall inte heller
anskaffade för sammanlagt anses uppkomma vid en sådan
1200 kronor. överföring som avses i 3
§ andra stycket
sistnämnda lag till den del
överföringen avser hela
eller del av underlaget för
en sparpremie eller andelar
som erhållits som
sparpremie. Denna del av de
överförda medlen skall
anses förvärvad till det
anskaffningsvärde som
gällde före
överföringen. Om en
avgift betalats enligt 6 §
samma lag skall vid
beräkning av
realisationsvinst bortses
från de andelar som
erhållits som sparpremie.
res. 4 (s) - villk. 1
5. beträffande kooperativt sparande att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi33,
6. beträffande stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling a) att riksdagen avslår motion 1991/92:Ub805 yrkande 20,
res. 5 (s) - villk. 1
b) att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi204 och 1991/92:Ub711, c) att riksdagen lägger proposition 1991/92:92 bilaga 2 till handlingarna,
7. beträffande vinstdelningsskatt att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi36,
res. 6 (s) - motiv.
8. beträffande ändringar i allemanssparandet att riksdagen med avslag på motion 1991/92:Fi604 yrkandena 1 och 2 antar regeringens i proposition 1991/92:92 bilaga 1 mom. 2 framlagda förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande,
res. 7 (s) - motiv.
9. beträffande skattefrihet för småräntor att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi601 och 1991/92:Fi602,
10. beträffande bosparande att riksdagen avslår motionerna 1991/92:Fi603 och 1991/92:Bo238 yrkande 6,
res. 8 (nyd)
11. beträffande bonusränta för ungdomsbosparande att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:100 bilaga 8 punkt G12 till Bonusränta för ungdomsbosparande för budgetåret 1992/93 under sjunde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på 2000000 kr.
Stockholm den 19 maj 1992
På finansutskottets vägnar
Per-Ola Eriksson
I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans Gustafsson (s), Lars Tobisson (m), Bengt Wittbom (m), Allan Larsson (s), Lars Leijonborg (fp), Per Olof Håkansson (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner (s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg (s), Sonia Karlsson (s), Karin Starrin (c) och Carin Lundberg (s).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Lars-Ove Hagberg (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservationer
Reservationer
1. Avslag på propositionen (mom. 1)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med rubriken "Regeringens utskiftningsförslag" och slutar med "Fi37 (nyd)" bort ha följande lydelse:
I propositionen föreslås att ungefär en tredjedel av löntagarfondernas tillgångar skall skiftas ut i form av en sparpremie. Den som under en tvåårsperiod sparar 2400 kr. i en allemansfond skall tilldelas en premie på 1200 kr. För varje insatt hundralapp får spararen alltså 50 kr. utöver värdetillväxt. I gengäld får han under tre år inte ta ut den behållning som svarar mot minimiinsättningen och sparpremien.
Självklart kommer en så kraftigt premierad sparform att dra till sig många sparare. Enligt utskottets uppfattning kommer den emellertid knappast att leda till något nysparande, och i propositionen görs inte ens ett försök att beräkna nysparandets omfattning. Premiesparandet kommer i stället att medföra att pengar förs över från en sparform till en annan. Det är naturligtvis inte rimligt att en skattefri sparpremie av denna omfattning skall utgå bara för att någon flyttar sparmedel mellan olika konton och därefter avstår från att ta ut pengarna under några år. Lika orimligt ter det sig att man med så generösa villkor skall gynna en grupp på bekostnad av dem som saknar ekonomiska förutsättningar att delta i sparandet. I propositionen görs visserligen gällande att även de som inte deltar eller inte fullföljer sparandet skall få del av löntarfondernas medel. Något förslag av denna innebörd läggs emellertid inte fram i propositionen. Av den framgår bara att dessa grupper inte kan påräkna samma förmånliga tilldelning.
För närvarande arbetar en parlamentarisk arbetsgrupp med utformningen av det framtida pensionssystemet. Det råder bred enighet om att detta system behöver förstärkas. Ledande företrädare för regeringen, bl.a. statsministern, har vid flera tillfällen framhållit det önskvärda i att få en bred uppslutning bakom ett framtida system. Löntagarfondernas tillgångar är en del av AP-fonden och när dessa tillgångar nu föreslås bli utskiftade får det till följd att ATP-systemet försvagas. Det sker alltså i ett läge då det råder bred enighet om att detta system behöver stärkas för att kunna möta framtida krav.
Löntagarfondernas tillgångar uppgår för närvarande till 22 miljarder kronor. Regeringens utskiftningsförslag innebär alltså, att ett belopp motsvarande 20000kr. per ATP-pensionär undandras pensionssystemet. Det motsvarar ca 2000 kr. per år för varje pensionär.
Den åderlåtning av AP-fonden som regeringen nu är beredd att driva igenom är, som utskottet ser det, inte förenlig med strävandena att stärka pensionssystemet. Ett sådant förfaringssätt skulle allvarligt skada möjligheterna att nå bred enighet i den parlamentariska arbetsgruppen. Utskottet anser att utskiftningsförslaget är både orättvist och orationellt.
Det är både olämpligt och orimligt att på grund av doktrinära skäl och tidigare bindningar använda löntarfondernas kapital till utdelning av sparpremier till ett i hög grad osäkert nysparande. Vid utskiftningen bör man i stället tillse att ATP-systemet förstärks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande avslag på propositionen att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:Fi32 yrkande 1, 1991/92:Fi34 yrkande 1, 1991/92:Fi35 yrkande 1 och 1991/92:Fi37 yrkande 1 avslår proposition 1991/92:92,
2. Alternativ användning av fondmedlen (mom. 2)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med "Utskottets ställningstagande" och slutar med "Fi35 (v)" bort utgå,
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande alternativ användning av fondmedlen att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi34 yrkande 2 samt med anledning av motionerna 1991/92:Fi32 yrkande 2 och 1991/92:Fi35 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att regeringen vid utskiftningen av löntagarfondernas tillgångar skall tillse att ATP-systemet förstärks,
3. Stödet till små och medelstora företag (mom. 3)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med rubriken "Stödet till små och medelstora företag" och på s. 9 slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:
Många kreditinstitut har ådragit sig stora förluster som har återverkat på deras kreditgivning. En ökad försiktighet kan iakttas. Detta försvårar för små och medelstora företag att finansiera sin verksamhet och sina investeringar.
Enligt utskottets uppfattning bör tillgången på riskvilligt kapital förstärkas. Utskottet anser inte att det i motion Fi37 (nyd) framförda förslaget om investeringsbolag är tillräckligt. Motionens förslag innebär att de medel som löntagarfonderna har placerat som riskkapital i ett stort antal företag skall användas för placering i andra företag eller möjligen samma företag. Innebörden i motionens förslag är i huvudsak att man skapar en ny institution för en verksamhet som redan i dag bedrivs. I motionen har inte redovisats hur verksamheten i det nya bolaget skall bedrivas, ej heller hur det nya bolaget skall ägas och ledas. Därför bör motionen avstyrkas.
Utskottet noterar att Socialdemokraterna i annat sammanhang redovisat hur tillgången på riskkapital kan förstärkas. I den i anslutning till kompletteringspropositionen väckta motionen Fi73 (s) påpekas att börsföretagen har ett nyemissionsbehov som kan uppskattas till 15 miljarder kronor per år. Till detta kommer ytterligare 5--10 miljarder kronor för att ge fastighetsbolag, banker och försäkringsbolag en rimlig finansiell ställning. För att möta dessa behov anser utskottet att ramen för AP-fondernas aktieköp bör vidgas med 10 miljarder kronor. Dessutom skall utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens möjligheter att finansiera mindre och medelstora företag bevaras.
Enligt utskottets mening bör det sparande som finns tillgängligt för riskvilliga placeringar i första hand gå till de mindre och medelstora företagen. Utskottet anser det därför felaktigt att suga upp ca 10 miljarder kronor av detta sparande varje år genom utförsäljning av aktier i statliga företag.
Utskottet kan mot bakgrund härav inte biträda det i motion Fi37 (nyd) framförda förslaget att sätta av hälften av löntagarfondernas kapital som egenkapital i en privat investeringsbank utan koppling till AP-fonden. Utskottet avstyrker således motion Fi37 yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande stödet till små och medelstora företag att riksdagen avslår motion 1991/92:Fi37 yrkande 2,
4. Premiegrundande sparande (mom. 4)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar med rubriken "Det premiegrundande sparandet" och på s. 12 slutar med "på detta sätt" bort ha utgått,
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande premiegrundande sparande m.m. att riksdagen avslår regeringens i proposition 1991/92:92 bilaga 1 mom. 1 och 3 framlagda förslag till
dels lag om pensionsanknutet premiegrundande allemanssparande,
dels lag om ändring i lagen (1988:847) om skattelättnader för allemanssparande och ungdomsbosparande,
5. Stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling (mom. 6 a)
Under förutsättning av bifall till reservation 1
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (allas) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Genom propositionen" och slutar med "lantbruksuniversitetet i Uppsala" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den i motion Ub805 (s) redovisade uppfattningen att löntagarfondernas medel inte skall användas för forskningsändamål. Betydande resurser behöver anslås till högskolan för såväl grundutbildning som forskning. Dessa medel bör dock anvisas över statsbudgeten.
Utskottet avstyrker mot denna bakgrund motionerna Fi204 (fp) och Ub711 (c) som båda utmynnar i förslag om att löntagarfondernas tillgångar skall tas i anspråk för detta ändamål. Vad utskottet här anfört med anledning av motion Ub805 (s) yrkande 20 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 a) bort ha följande lydelse:
6. beträffande stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling a) att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Ub805 yrkande 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att löntagarfondernas medel inte skall användas för forskning,
6. Vinstdelningsskatt (mom. 7, motiveringen)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Även om" och slutar med "motion Fi36 (m)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening finns det ingen anledning att betala tillbaka den vinstdelningsskatt som har uppburits vid 1991 års taxering. Utskottet avstyrker motion Fi36 (m).
7. Ändringar i allemanssparandet (mom. 8, motiveringen)
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (alla s) anser att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Erfarenheterna av" och slutar med "och förvaltningskostnader" bort ha följande lydelse:
Erfarenheterna av de beslutade höjningarna av taket för antalet andelsägare har varit goda. Några påtagliga inskränkningar i inflytandet från andelsägarna har inte påvisats. Höjningarna har medfört att kostnaderna för administration och förvaltning har kunnat begränsas, vilket bidragit till att öka avkastningen på spararnas insättningar. Utskottet har mot denna bakgrund inget att erinra mot att gränsen för högsta antalet andelsägare tas bort.
8. Bosparande (mom. 10)
Bo G Jenevall (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med "Enligt utskottets" och slutar med "Bo238 (v) yrkande 6" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det angeläget att på olika sätt stimulera till ett ökat bosparande. Utskottet vill erinra om att regeringen har tillkallat en särskild utredare med uppgift att skyndsamt arbeta fram förslag om stöd för bostadsfinansieringen för tiden efter år 1992. Utredaren har i dagarna lagt fram förslag om ett nytt, premiegrundande bosparsystem öppet för alla. Detta förslag visar på ett sätt att stimulera bosparandet även om villkoren ter sig onödigt krångliga. En annan, betydligt enklare lösning, redovisas i motion Fi603 (nyd) som innehåller förslag om ett skattebefriat bosparande baserat på få och lätt tillämpbara regler. Detta bosparande skall beskattas på vanligt sätt om gjorda besparingar används till annat än egen bostad men i övrigt vara så enkelt som möjligt. Utskottet ser flera fördelar förknippade med denna lösning. Enligt utskottets mening bör det ankomma på regeringen att utforma ett bosparsystem grundat på dessa principer.
Vad utskottet här anfört innebär att utskottet tillstyrker motion Fi603 (nyd) och avstyrker motion Bo238 (v) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:
10. beträffande bosparande att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi603 och med avslag på motion 1991/92:Bo238 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om ett nytt bosparsystem.
Meningsyttring av suppleant Meningsyttring
Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Lars-Ove Hagberg (v) anför:
Vänsterpartiet motsätter sig regeringens förslag att skifta ut löntagarfondernas tillgångar för att använda dem i huvudsak som ett resurstillskott till forskningen och som en premie i ett allemansfondsparande.
Att på ett mer eller mindre godtyckligt sätt dela ut fondtillgångar som sparpremier anser jag vara oacceptabelt. För det första är det fel att stimulera sparandet i en tid när sparandet har en relativt hög nivå och när den inhemska efterfrågan i stället behöver stimuleras. För det andra innebär detta att löntagarfondernas tillgångar, som i botten är de arbetandes pengar, delas ut till dem som har råd att spara.
Det är angeläget att på olika sätt stödja forskningen, men det skall ske med anslag över statsbudgeten och inte med ca 10 miljarder kronor av löntagarfondernas tillgångar.
Vänsterpartiets alternativ utgår från att löntagarfondernas tillgångar är de arbetandes pengar. De pengar företagen betalat in till löntagarfonderna har tagits ur det s.k. tillgängliga löneutrymmet. Tillgångarna skall därför tillbaka till dem som rättmätigt borde ha del av dem.
Det är uppenbart för alla att pensionssystemet är utsatt för stora påfrestningar och att det kommer att kräva stora kapitaltillskott i framtiden. De nuvarande AP-fondstyrelserna är genom sina reglementen ålagda begränsningar som inte gäller för försäkringsbolagen. Bl.a. gäller detta rätten att göra placeringar i aktier. Dessa begränsningar minskar också möjligheten till hög avkastning på fondmedlen.
Vänsterpartiet föreslår att hälften av löntagarfondernas tillgångar integreras med AP-fonden och att de olika fondstyrelserna ges vidgade placeringsmöjligheter med bl.a. rätt till placeringar i aktier. Dessa nya fondstyrelser skall i likhet med löntagarfonderna ha möjlighet att överlåta rösträtt för aktier till fackliga organisationer.
Den andra hälften bör användas för att skapa nya jobb framför allt genom olika typer av riskkapitalsatsningar i små och medelstora företag. De små och medelstora företagen har under det senaste året fått stora problem med sin kapital- och riskkapitalförsörjning sedan den av spekulanter upptrissade fastighetsmarknaden havererat, vilket lett till enorma kreditförluster för bankerna.
Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att återkomma med ett förslag av denna innebörd. Den uppfattning som jag här givit uttryck för överensstämmer i princip med de tankegångar som förs fram av Ny demokrati i motion Fi37 (yrkande 2).
Vad jag här har anfört innebär att jag ansluter mig till hemställan i de socialdemokratiska reservationerna nr 1 om avslag på propositionen, nr 4 om premiegrundande sparande och nr 5 om stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling.
I övrigt anser jag att utskottets hemställan under mom. 2 och 3 borde ha haft följande lydelse:
Under förutsättning av bifall till reservation 1
2. beträffande alternativ användning av fondmedlen att riksdagen med anledning av motionerna 1991/92:Fi32 yrkande 2, 1991/92:Fi34 yrkande 2 och 1991/92:Fi35 yrkandena 2 och 3 som sin mening ger regeringen till känna att hälften av löntagarfondernas tillgångar skall tillföras ATP-systemet,
3. beträffande stödet till små och medelstora företag att riksdagen med anledning av motion 1991/92:Fi37 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna att hälften av löntagarfondernas tillgångar skall avdelas för riskkapitalsatsningar i små och medelstora företag,
Särskilt yttrande
Krav på lagrådsremiss m.m.
Hans Gustafsson, Allan Larsson, Per Olof Håkansson, Lisbet Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Carin Lundberg (allas) anför:
Krav på lagrådsremiss av förslaget till premiegrundande sparande
Förslaget om premiegrundande sparande innebär att en mycket generöst tilltagen sparpremie, som dessutom är skattefri, delas ut till dem som har möjlighet att delta i sparandet eller kan flytta sparmedel från annat konto till det premiegrundande sparandet.
Det kan ifrågasättas om utdelandet av en så förmånlig sparpremie av löntagarfondernas medel står i god överensstämmelse med likställighetsprincipen. Det kan också ifrågasättas det rimliga i att de löntagare som reducerat sina löneförmåner på grund av inbetalning till löntagarfonderna inte kommer att få del av sparpremier från fonderna på grund av exempelvis otillräcklig sparförmåga, medan de som inte gjort någon inbetalning till fonderna skall kunna erhålla sparpremie av fondernas medel. Med hänsyn till de möjligheter till överflyttning av sparmedel från annat konto som föreligger enligt propositionen kan också ifrågasättas om förslaget tillgodoser ändamålet att öka sparandet.
Mot denna bakgrund framfördes vid utskottets behandling av ärendet ett yrkande om remiss till lagrådet av lagförslagen. Bakom detta yrkande ställde sig sju av utskottets femton ledamöter, vilket innebar att den anslutning som krävs enligt RO 4 Kap. 10 § förelåg.
Vid förnyad omröstning uttalade utskottet med åtta röster mot sju att det dröjsmål som skulle uppkomma vid en remiss till lagrådet skulle leda till avsevärt men. På denna grund förvägrades med stöd av 10 § andra stycket den av minoriteten begärda lagrådsremissen.
Enligt förarbetena är rätten att erhålla upplysningar och yttranden, bl.a. från lagrådet, konstruerad som en minoritetsrättighet. Grundlagberedningen förutsatte (SOU 1972:15, s. 244) att utskotten skulle visa generositet med att föranstalta om sakmaterial som en minoritet önskade få tillfört behandlingen. Samma utredning underströk att, om utskottsmajoriteten med hänvisning till "avsevärt men" avvisar minoritetens begäran, bör utskottet i sitt betänkande ange skälen för sitt ställningstagande.
Utskottsmajoriteten har inte preciserat varför man inte kunnat efterkomma vår begäran om lagrådsremiss.
Vi anser att utskottsmajoriteten inte levt upp till grundlagens anda, när den avvisar minoritetens begäran om lagrådsremiss. Kravet på riksdagen att försäkra sig om att dess beslut är korrekta och väl underbyggda kan inte underordnas hänsyn till allmän brådska med att få till stånd en nyordning.
Krav på remiss av vid utskottets sammanträde väckt förslag om avsättning av 6,5 miljarder kronor till riskkapitalbolag
Vid behandlingen i utskottet av regeringens proposition om utskiftning av del av löntagarfondernas tillgångar till sparpremie, väcktes förslag om att 6,5 miljarder kronor skulle utskiftas från löntagarfondernas kapital till ett riskkapitalbolag med verksamhet för små och medelstora företag som, enligt förslaget, regeringen skulle bilda. Det angavs vidare att ytterligare ca 2,5 miljarder kronor skulle tillföras bolaget genom att Företagskapital AB, Småföretagsfonden och Industrifonden skulle tillföras bolaget. Förslaget framfördes muntligt vid sammanträdet. Det kunde inte anges hur verksamheten skulle bedrivas eller vem som skulle äga bolaget. Ärendet skulle avgöras utan någon form av beredning.
Utskottets socialdemokratiska ledamöter föreslog därvid med åberopande av RO 4 Kap. 10 § att yttrande skulle inhämtas från riksförsäkringsverket, Nutek, Industrifonden, Företagskapital AB och Småföretagsfonden. Vidare framfördes det som önskvärt att bl.a. SAF, riksbanken, LO, TCO och SACO fick tillfälle att avge yttrande. Bakom yrkandet ställde sig sju av utskottets femton ledamöter, vilket innebar att den anslutning som krävs enligt RO 4 kap. 10 § förelåg.
Vid en förnyad omröstning uttalade utskottet med åtta röster mot sju att det dröjsmål som skulle uppkomma vid en remiss enligt förslaget skulle leda till avsevärda men. På denna grund förvägrades med stöd av 10 § andra stycket den av minoriteten begärda remissen. De socialdemokratiska ledamöterna föreslog då att i vart fall en s.k. öppen utfrågning skulle ordnas; också detta yttrande avslogs av de borgerliga ledamöterna.
Enligt vad som ovan redovisats är rätten att erhålla upplysningar konstruerad som en minoritetsrättighet. Enligt grundlagberedningen förutsattes att utskotten skulle visa generositet med att föranstalta om sakmaterial som en minoritet önskade få tillfört behandlingen. Samma utredning underströk att om majoriteten hänvisar till "avsevärt men" bör utskottet i sitt betänkande ange skälen för sitt ställningstagande. Att utskottets majoritet inte visat generositet är uppenbart. Ej heller har majoriteten angivit några hållbara skäl utan bara uttalat att de begärda remisserna skulle fördröja behandlingen av ärendet och att bl.a. fondbolagens förberedelsearbete skulle fördröjas, liksom bildandet av det nya riskkapitalbolaget.
Det är uppenbart att det anförda inte räcker som skäl för att åberopa avsevärt men. Inga förluster skulle uppstå vid någon tidsfördröjning. Löntagarfondernas kapital skulle bara öka ytterligare, och en tidsfördröjning med det premiegrundande sparandet saknar betydelse. Majoriteten har således inte handlat i enlighet med grundlagens avsikt och har i realiteten eliminerat grundlagens minoritetsskydd. De skäl som majoriteten åberopat för "avsevärt men" kan åberopas i varje ärende om begäran av remiss. Förslaget om att överföra nio miljarder kronor till ett nytt riskkapitalbolag har fått en helt otillfredsställande och ofullständig behandling. Att utan regeringsförslag, utan motionsrätt, utan varje form av beredning vidta så omfattande åtgärder torde sakna varje motsvarighet i den svenska riksdagen.
Vi nödgas därför på det bestämdaste protestera mot denna behandling av en betydelsefull fråga och mot utskottsmajoritetens ovilja att bereda minoriteten i utskottet rimliga arbetsförhållanden.
Propositionens lagförslag
Bilaga 1
Skrivelse från Fondbolagens förening Bilaga 2
Innehållsförteckning
Sammanfattning1 Inledning2 Propositionernas förslag3 Motionsyrkandena3 Utskottet5 Utskiftning av löntagarfondernas tillgångar5 Inledning5 Regeringens utskiftningsförslag7 Lagrådsremiss7 Stödet till små och medelstora företag8 Det premiegrundande sparandet9 Utdelning till andra än sparare i allemansfond12 Stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling12 Vinstdelningsskatt13 Ändringar i allemanssparandet13 Övriga sparförslag15 Skattefrihet för småräntor m.m.15 Bosparande16 Bonusränta för ungdomsbosparande17 Hemställan17 Reservationer 1. Avslag på propositionen (mom. 1) (s)21 2. Alternativ användning av fondmedlen (mom. 2) (s)22 3. Stödet till små och medelstora företag (mom. 3) (s)22 4. Premiegrundande sparande (mom. 4) (s)23 5. Stöd till forskning för långsiktig kompetensutveckling (mom. 6 a) (s)24 6. Vinstdelningsskatt (mom. 7, motiveringen) (s)24 7. Ändringar i allemanssparandet (mom. 8, motiveringen) (s)24 8. Bosparande (mom. 10) (nyd)25 Meningsyttring av suppleant (v) (mom. 1--4 och 6 a)26 Särskilt yttrande Krav på lagrådsremiss m.m. (s)28 Bilagor 1. Propositionens lagförslag31 2. Skrivelse från Fondbolagens förening35