Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om befrielse för person av baltiskt ursprung från sovjetiskt medborgarskap

Betänkande 1973:UU7

UU 1973:7

8

Nr 7

Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om befrielse för
person av baltiskt ursprung från sovjetiskt medborgarskap.

Motionen

I motionen 1973:149 av herrar Wirmark och Hamrin (fp) föreslås ”att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om att Sverige på diplomatisk väg
söker nå en överenskommelse med Sovjetunionen som gör det möjligt för
tidigare medborgare i Estland, Lettland och Litauen - som nu är svenska
medborgare — samt deras barn att genom en administrativ anmälan till en
svensk myndighet få bli befriad från sitt påtvingade sovjetiska medborgarskap
och varje annan formell samhörighet med Sovjetunionen”.

Motionärerna pekar på en rad olägenheter som uppstår på grund av
det dubbla medborgarskapet, främst vid resa inom sovjetiskt område. De
framhåller att något fall där balter kvarhållits i Sovjetunionen eller
annorstädes under åberopande av deras sovjetiska medborgarskap ännu
inte är känt. Däremot har det hänt att svenska medborgare som även
betraktats som medborgare i något östeuropeiskt land mot sin vilja
kvarhållits. I dessa fall har de svenska myndigheterna inte ansett sig
kunna ingripa. I motionen erinras om att svenska myndigheter så långt
möjligt försöker begränsa fallen av dubbelt medborgarskap. Vidare sägs
att den enda framkomliga vägen för att lösa frågan om balternas dubbla
medborgarskap förefaller vara en överenskommelse mellan Sverige och
Sovjetunionen. En sådan överenskommelse bör göra det möjligt för balter
i Sverige att genom en enkel anmälan till svensk myndighet bli befriade
från varje formell samhörighet med Sovjetunionen.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om införande av en lagstiftning som öppnar möjligheter för
utländsk medborgare att under vissa förutsättningar i Sverige vinna
befrielse från sitt utländska medborgarskap har behandlats av riksdagen
åren 1959 och 1960. De motioner som väckts i detta ärende föranledde
emellertid icke någon riksdagens åtgärd. I första lagutskottets av
riksdagen godkända utlåtande (1LU 1960:21) framhölls bl. a. att någon
möjlighet att låta en person med utländskt medborgarskap avsäga sig
detta och t. ex. övergå till att bli statslös icke förefinns enligt svensk
rättsordning. Utskottet anslöt sig bl. a. till uppfattningen att en stat icke
gärna kan tillåta sig att besluta om viss persons medborgarskap i annan
stat. Vad återverkningarna här i riket av utländskt medborgarskap angick,
förelåg inte hinder att tillmäta en persons nationalitet olika betydelse
inom skilda rättsområden.

UU 1973:7

9

Utskottet

Dubbla medborgarskap uppkommer genom att staterna tillämpar olika
principer i sina respektive medborgarskapslagar. Bestämmelsen i den
svenska medborgarskapslagen om förlust av svenskt medborgarskap för
den som efter ansökan eller uttryckligt samtycke förvärvar utländskt
medborgarskap, har t. ex. inte någon motsvarighet i en rad andra länders
- däribland Sovjetunionens - lagstiftning.

Enligt den sovjetiska medborgarskapslagen betraktas alla personer som
den 7 september 1940 vistades i Sovjetunionen som sovjetiska medborgare.
Barn till föräldrar som har sovjetiskt medborgarskap får också detta
medborgarskap. Om endast den ena föräldern är sovjetisk medborgare
och föräldrarna är bosatta utanför Sovjetunionen, blir barnet inte
automatiskt sovjetmedborgare utan blir detta först efter ett registreringsförfarande.

Förvärv av medborgarskap i annat land medför inte automatiskt
förlust av sovjetiskt medborgarskap. Det finns emellertid möjlighet för en
sovjetisk medborgare att efter framställning bli befriad från sovjetiskt
medborgarskap. Beslut meddelas av Högsta Sovjets presidium.

De sovjetiska bestämmelserna har till följd att en mycket stor grupp
naturaliserade svenska medborgare av baltisk härkomst, med hemvist i
Sverige, även innehar sovjetiskt medborgarskap. Enligt en grov uppskattning
uppgår gruppen till omkring 40 000 personer.

I ett interpellationssvar den 11 december 1972 framhöll statsrådet
Lidbom att de försök som gjorts att lösa problem med dubbla
medborgarskap genom internationella överenskommelser hittills varit
föga framgångsrika. Beträffande Sovjetunionen fanns det inte något
exempel på att detta land ingått medborgarskapsavtal med ett ickekommunistiskt
land.

Utskottet vill erinra om att det sedan gammalt varit en ledande princip
för svensk medborgarskapslagstiftning att i möjligaste mån söka förhindra
uppkomsten av dubbla eller flerfaldiga medborgarskap.

Den principiella svenska inställningen till frågor om dubbelt medborgarskap
berördes i prop. 1968:128 angående ändring i medborgarskapslagen.
I propositionen begärdes bl. a. riksdagens godkännande av 1963 års
Europarådskonvention om begränsning av fall av flerfaldigt medborgarskap
och om militära förpliktelser i fall av flerfaldigt medborgarskap.

I sitt av riksdagen godkända yttrande över propositionen framhöll
första lagutskottet (1LU 1968:54) bl. a.

En av grundsatserna i konventionen är att en person, som efter egen
ansökan blir medborgare i en stat, skall förlora sitt tidigare medborgarskap.
— Med hänsyn till att ett medborgarskap medför inte bara
rättigheter utan också skyldigheter är det tydligt att flerfaldigt medborgarskap
kan vålla den enskilde allvarliga olägenheter. En ledande princip
för vår medborgarskapslagstiftning har därför sedan gammalt varit att i
möjligaste mån söka förhindra uppkomsten av fall av dubbla eller
flerfaldiga medborgarskap. I likhet med departementschefen anser
utskottet att europarådskonventionen på ett verksamt sätt kan bidra till

UU 1973:7

10

en begränsning av sådana fall och att det därför från svensk synpunkt är
anledning att verka för att konventionen vinner så vidsträckt anslutning
som möjligt.

Det ligger i linje med den ovan redovisade svenska inställningen till
frågor om dubbelt medborgarskap, att regeringen även utanför den
europeiska konventionens ram fortsätter att verka för överenskommelser
med främmande makter, varigenom fall av dubbelt medborgarskap kan
begränsas eller varigenom de negativa verkningarna av dubbelt medborgarskap
kan avlägsnas. 1 detta arbete ingår bl. a. att söka undanröja
olägenheter av det slag som beskrivs i motionen 1973:149.

Det huvudsakliga syftet med denna motion torde sålunda vara
tillgodosett.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1973:149 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 24 april 1973

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herrar Arne Geijer i Stockholm (s), Dahlén (fp), Bengtson i
Jönköping (c), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s), Johansson i
Jönköping (s), Wirmark (fp), Palm (s), Göransson (s), Turesson (m),
Hellström (s), fröken Bergegren (s) och fru Nilsson i Kristianstad (c).

Reservation

av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp), Turesson
(m) och fru Nilsson i Kristianstad (c), som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 böljar med ”1
detta arbete” och slutar med ”tillgodosett” bort ha följande lydelse:
Utskottet tillstyrker därför det i motion 1973:149 framförda förslaget
om att Sverige på diplomatisk väg bör söka nå överenskommelse med
Sovjetunionen som medger att de i motionen beskrivna medborgarskapsproblemen
för svenska medborgare av baltiskt ursprung löses på ett
tillfredsställande sätt. Målsättningen från svensk sida bör därvid vara att
en sådan överenskommelse skall inrymma ömsesidiga åtaganden om att
en person som är sovjetisk respektive svensk medborgare vid ansökan och
erhållande av svenskt respektive sovjetiskt medborgarskap automatiskt
förlorar det tidigare medborgarskapet,

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Utskottet hemställer

att riksdagen i anledning av motion 1973:149 hos Kungl. Maj:t

UU 1973:7

11

begär att Sverige på diplomatisk väg söker nå en överenskommelse
med Sovjetunionen som gör det möjligt för
tidigare medborgare i Estland, Lettland och Litauen — som
nu är svenska medborgare — samt deras barn att genom
erhållande av svenskt medborgarskap bli befriade från sitt
sovjetiska medborgarskap.