Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om undersökning rörande förekomsten av kemisk krigföring i Angola och Mozambique (Betänkande 1973:UU11 Utrikesutskottet)

UU 1973:11

Nr 11

Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om undersökning
rörande förekomsten av kemisk krigföring i Angola och Mozambique.

Motionen

I motionen 1973:277 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås ”att
riksdagen hos regeringen hemställer om att ta initiativ till bildandet av en
internationell expertkommission för undersökning av den kemiska
krigföringen i Angola och Mozambique samt för undersökning av andra
krigsförbrytelser begångna av Portugals regering”.

Motionärerna påtalar att Sverige i FN:s kolonialkommitté i april 1971
avstått från att rösta på en resolution om Portugals användande av
giftgaser i Angola. Sedan dess har enligt motionärerna ytterligare bevis
framkommit för att den kemiska krigföringen intensifierats i Angola och
utvidgats till Mozambique. Även i Guinea-Bissau finns tecken på att
kemisk krigföring förbereds. Den exakta omfattningen och verkningarna
av giftanvändningen är emellertid fortfarande okänd för omvärlden.
Regeringen borde därför ta initiativ till bildandet av en internationell
expertkommission för undersökning av den kemiska krigföringen i
Angola och Mozambique. Även Portugals användande av NATO-vapen
och brott mot internationella konventioner borde kunna ingå i en sådan
undersökningskommissions uppgifter. Representanter för befrielserörelserna
har sagt sig välkomna ett initiativ av detta slag.

Utskottet

FN :s kolonialkommittés resolution, som åberopas i motionen, innehöll
ett fördömande av den portugisiska regeringen för bruk av
växtförstöringsmedel av avlövningsmedel, vare sig det skedde i Angola
eller andra portugisiska kolonier. I resolutionen fästes bl. a. säkerhetsrådets
uppmärksamhet på det trängande behovet av åtgärder för att få
Portugal att sluta använda sådana kemiska medel.

Till grund för beslutet låg ett telegram från ledaren för befrielserörelsen
MPLA, vari Portugal anklagades för att sedan början av år 1970
ha begagnat dessa stridsmedel i de av MPLA behärskade områdena av
Angola.

Sverige avstod från att rösta på resolutionen och förklarade utförligt
sina skäl. Eftersom säkerhetsrådet var engagerat i frågan om de
portugisiska kolonierna i deras helhet, fann man det rimligt om rådets
uppmärksamhet fästes på telegrammet från MPLA. Men detta kunde mot
Portugals bestridande inte i och för sig tas som bevis för att kemisk
krigföring verkligen förekommit. Påståenden kunde inte vara någon
ersättning för fakta, det var en grundläggande rättsprincip som Sverige

UU 1973:11

inte kunde frångå.

Som initiativtagare till 1969 års FN-resolution om kemiska och
bakteriologiska vapen hyste Sverige inga tvivel om att bruket av sådana
växtförstörande medel som herbicider i väpnade konflikter stred mot
allmänt erkända internationella rättsregler och inte heller om att dessa
regler var tillämpliga på de konflikter som pågick i de portugisiska
kolonierna. Om anklagelserna mot Portugal bevisades, skulle svenska
regeringen inte tveka att ansluta sig till fördömandet av portugisiska
regeringen. Men det var ett allvarligt steg för varje regering att utfärda en
sådan dom. Den måste så långt det stod i mänsklig makt vila på
oemotsägliga fakta. Sverige fann att det skulle ligga i Portugals intresse
att ta initiativ till en opartisk internationell undersökning. Om anklagelserna
verkligen var falska, skulle detta ge portugisiska regeringen en
möjlighet att rentvå sig.

1 den resolution som generalförsamlingen antog hösten 1972 om
områden under portugisisk administration förekom bl. a. ett fördömande
av ”det hänsynslösa bruket av napalm och kemiska ämnen i Angola,
Guinea (Bissau) och Kap Verdeöarna samt Mozambique”. Sverige liksom
övriga nordiska stater röstade för denna resolution. I en gemensam
nordisk röstförklaring framfördes emellertid vissa betänkligheter beträffande
ifrågavarande formuleringar i resolutionen. De nordiska länderna
menade att varje fördömande måste grundas på bestyrkta uppgifter, vilka
de inte ansåg vara för handen i detta fall.

I det svenska anförandet i debatten om de portugisiska områdena
framhölls att vissa rapporter gav vid handen att kemiska vapen av
obestämt ursprung skulle ha kommit till användning i de portugisiska
områdena. En opartisk studie i FN-regi skulle kunna bidra till att kasta
ljus över Portugals militära aktiviteter i dessa områden.

FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna uppdrog 1971 åt en
särskild arbetsgrupp att göra en studie av bl. a. kolonialismens manifestationer
i de av vita minoritetsregimer behärskade områdena i Afrika.
Arbetsgruppen har i mars 1973 avgett en rapport, i vilken bl. a. uttalas
att napalm, avlövningsmedel, herbicider och kemiska ämnen används av
portugiserna i terrorsyfte. Arbetsgruppen grundar sina slutsatser på ett
antal vittnesmål, vilka emellertid inte närmare analyseras i rapporten.

Rapporten kommer att diskuteras i kommissionen för de mänskliga
rättigheterna, där bl. a. Norge är medlem.

Utskottet finner att starka indicier föreligger att växtgifter och
avlövningsmedel m. fl. kemiska ämnen används av de portugisiska
styrkorna i krigföringen i de afrikanska territorierna. Utvecklingen synes
därför motivera att en opartisk expertkommission tillsätts för att
undersöka förekomsten av sådana folkrättsstridiga krigföringsmetoder i
ifrågavarande områden.

Som av ovanstående redogörelse framgår har Sverige i FN förordat en
dylik opartisk undersökning.

Syftet med motionen 1973:277 synes vara tillgodosett.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1973:277 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 24 april 1973

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herrar Arne Geijer i Stockholm (s), Dahlén (fp), fru
Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s), Johansson i Jönköping (s),
Wirmark (fp), Palm (s), Göransson (s), Turesson (m), Hellström (s),
fröken Bergegren (s) och fru Nilsson i Kristianstad (c).

GOTAB 73 3813 S Stockholm 1973