Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om en internationell konvention angående ekocid

Betänkande 1973:UU10

Utrikesutskottets betänkanden nr 10—11 ar 1973

UU 1973

10-11

Nr 10

Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om en internationell
konvention angående ekocid.

Motionen

I motionen 1973:101 av herr Takman m. fl. (vpk) föreslås ”att
riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer om initiativ — med stöd av artikel
13 i FN-stadgan eller på annat sätt — för att få till stånd en internationell
konvention som förbjuder miljömord (ekocid)”.

I motionen noteras att utrikesutskottet i sitt betänkande 1972:5
uttalat att framsteg på detta område i första hand kan främjas genom
konkret utformade punktförbud samt genom sanktionering av dessa
förbud. Motionärerna konstaterar att regeringen inför FN verkat i denna
riktning. De framhåller att den massiva skadegörelse och miljöförstörelse
som åstadkommits i Indokina genom berörda stridsmetoder på längre sikt
förefaller att bli kvalitativt mera elakartad än de adderade effekterna av
de använda metoderna. I motionen uttalas stöd för de ansträngningar
som görs för att uppnå punktförbud och punktsanktioner. ”En konvention
som sammanfattar och förbjuder den förstörelse som kan

åstadkommas med modern militär teknologi och total likgiltighet för
människoliv och mänskliga lidanden är emellertid också en angelägenhet
av hög prioritet”, framhåller motionärerna.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen tog 1971 ställning till ett motionsyrkande om en konvention
mot ekocid. Motionen i fråga tog huvudsakligen sikte på

användningen av växtbekämpningsmedel i krigföring. Motionen avslogs
(UU 1971:17) under hänvisning till att initiativ syftande till att få till
stånd en konvention på detta område skulle kunna minska den
internationella tilltron till det folkrättsliga förbud som redan finns mot
användningen i krig av biologiska och kemiska stridsmedel.

Vid 1972 års riksdag förelåg två motionsyrkanden om svenska initiativ
för att inom FN få till stånd förbud mot miljömord (ekocid) i samband
med krigföring. I sitt betänkande (UU 1972:5) ansåg utrikesutskottet,
som anslöt sig till vad som i motionerna anförts om angelägenheten av att
förhindra stridsmedel och stridsmetoder som kan betecknas som miljömord,
att motionernas syften i första hand bäst främjades genom konkret
utformade punktförbud på olika områden samt genom en sanktionering
av dessa olika förbud. Utskottet fann det angeläget att Sverige även i
fortsättningen aktivt deltar i de internationella förhandlingarna om en
utveckling av folkrätten i detta syfte. Skulle dessa strävanden visa sig inte
leda till resultat, borde man kunna överväga att aktualisera en allmän

1 Riksdagen 1973. 9 sami. Nr 10-11

UU 1973:10

2

konvention eller andra lämpliga och realistiska former av initiativ.
Riksdagen gav Kungl. Maj:t till känna (rskr 136) vad utskottet anfört i
betänkandet.

Utskottet

Begreppet ekocid avser, såsom framgått av de betänkanden som
utrikesutskottet tidigare avgett, krigföring med användning av stridsmetoder
som medför ekologisk skadegörelse i stor omfattning. Exempel
härpå utgör bl. a. användning av växtförstöringsmedel, områdesbombningar
(till skillnad från målbombningar), nedmejning av skogar genom
s. k. bulldozerprogram, användning av superbomber samt tvångsförflyttningar
av personer för att åstadkomma zoner för fri eldgivning.

Det internationella arbetet för att åstadkomma folkrättsliga förbud
mot dylika stridsmetoder bedrivs i Förenta Nationerna och inom ramen för
de konferenser som anordnas av Internationella Röda kors-kommittén
i Genéve.

Med sikte inte minst på detta arbete har en delegation för utveckling
av folkrättens regler om humanitet i krig tillkallats av utrikesministern
1972. Delegationen skall under regeringens ledning dels utarbeta ett
långsiktigt program för bättre folkrättsligt skydd för människor och
miljö i krig, dels samordna förberedelserna för svenska initiativ i olika
internationella organisationer, där folkrättsfrågorna hör hemma. I direktiven
för denna delegation framhålls bl. a. att det för Sverige är en
självklar sak att ta aktiv del i detta arbete samt att Sverige i flera fall varit
initiativtagande och pådrivande. Det innebär ett fullföljande av en fast
förankrad humanitär och folkrättslig tradition i svensk utrikespolitik.

De initiativ som kan komma i fråga är mångskiftande. De kan gälla att
fastställa innebörden av gällande folkrätt. Det kan också vara fråga om
att verka för ökad anslutning till de internationella överenskommelser
som redan finns och få bort sådana förbehåll av vissa stater som försvagar
eller begränsar överenskommelsernas verkan.

Den viktigaste uppgiften är emellertid att få till stånd en översyn av
konventioner och andra juridiska instrument som inte längre håller
måttet.

De vapen och krigföringsmetoder som kommit till användning i väpnade
konflikter under senare år — napalm, fosfor- och splitterbomber, kemisk
krigföring, urskiljningslös bombning av hela områden utan militärt värde,
terrorbombning etc. — är en skrämmande påminnelse om hur otillräckliga
och föråldrade åtskilliga internationella överenskommelser och sedvanerättsliga
regler om humanitet i krig har blivit, framhålls det vidare i
direktiven.

Utrikesutskottets av riksdagen godkända betänkanden 1971:17 och
1972:5 har hänvisat till Genéve-protokollet 1925 rörande förbud mot
användande i krig av kvävande, giftiga eller liknande gaser m. m., och det
har framhållits att med stöd av en deklaration av FN:s generalförsamling
1969 kan hävdas att det existerar ett förbud mot användning i krig av alla

UU 1973:10

3

former av biologiska och kemiska stridsmedel.

FN:s generalförsamling har år 1972 åter erinrat om tidigare fördömanden
av brott mot 1925 års Genéve-protokoll och understrukit
behovet av att alla stater strikt efterlever detta protokoll.

Ett antal av de stater som antagit Genéve-protokollet har gjort det
med reservationer av olika slag. Förenta staterna har undertecknat men ej
ratificerat protokollet.

Det förslag om ratificering som Förenta staternas regering förelagt
kongressen bygger på tolkningen att växtgifter och tårgaser inte omfattas
av förbudsreglerna i nämnda protokoll. Förslaget har ännu inte behandlats
av kongressen. Vederbörande senatsutskott har inte velat rekommendera
ratificering av protokollet med den angivna tolkningen.

Den schweiziska regeringen har tagit initiativ till en diplomatisk
konferens för att bekräfta och utveckla de folkrättsliga reglerna om den
på väpnade konflikter tillämpliga humanitära rätten. Konferensen skall
äga rum 1974. Internationella Röda kors-kommittén har inlett en serie
konsultationer för att förbereda denna konferens, vilken bl. a. torde
komma att behandla sådana stridsmedel och stridsmetoder som avses
med begreppet ekocid.

Kommittén har bl. a. utarbetat förslag om förbud mot stridsmetoder
som drabbar militära och civila personer eller objekt urskiljningslöst.
Vidare har kommittén framlagt förslag om förbud mot områdesbombning.
Också ett från öststatshåll emanerande förslag om förbud mot
medel och metoder som förstör den naturliga mänskliga miljön har tagits
upp av kommittén.

Sverige var huvudförslagsställare till en resolution i FN:s generalförsamling
hösten 1972, som direkt angår denna konferens. Det svenska
initiativet syftade till att generalförsamlingen skulle understryka att
förberedelsearbetet inför 1974 års diplomatiska konferens hittills varit
otillfredsställande och att utomordentliga ansträngningar krävs för att
föra staternas positioner närmare varandra i en rad väsentliga frågor, på
vilkas lösning diplomatkonferensens framgång i hög grad beror.

Resolutionen antogs med stor majoritet, ehuru 25 stater, bland dem
Förenta staterna och Storbritannien, nedlade sina röster. I resolutionen
bekräftar generalförsamlingen bl. a. att det föreligger ett brådskande
behov av att säkerställa en fullständig och effektiv tillämpning av
existerande rättsregler avseende väpnade konflikter och att utöka dessa
regler med nya regler, i syfte att beakta den moderna utvecklingen av
krigsmetoder och stridsmedel. Församlingen uttrycker sin oro över att
man vid expertkonferenser anordnade av Internationella Röda korskommittén
inte nått enighet beträffande en rad grundläggande frågor. Av
särskilt intresse är att härvidlag i resolutionen bl. a. nämns förbud mot
användning av vapen och stridsmetoder som urskiljningslöst drabbar
civilbefolkning och stridande samt förbud eller begränsning av användning
av vissa vapen som anses förorsaka onödigt lidande.

De frågor som resolutionen behandlar kommer att uppföras på
dagordningen för FN :s nästa generalförsamling.

UU 1973:10

4

I ett svenskt anförande i samband med behandlingen av ovanstående
resolution framhölls bl. a. att den svenska regeringen sedan några år
tillbaka aktivt verkat för en modernisering av krigets lagar i syfte att
begränsa eller förbjuda sådana vapen eller stridsmetoder som förorsakar
onödigt lidande och som urskiljningslöst drabbar både civila och militära
mål. Vidare underströks behovet av klara förbud mot urskiljningslös
bombning av hela områden och städer. I anförandet erinrades om att de
svenska, mexikanska, schweiziska och holländska experterna under
expertförhandlingarna i Internationella Röda kors-kommitténs regi hade
framlagt förslag till en regel som löd:

Objekt som är oundgängliga för civilbefolkningens överlevande,
såsom livsmedel och livsmedelsproducerande områden, grödor, boskap,
vattentillgångar och anläggningar, avsedda att reglera sådana tillgångar,
får aldrig bli föremål för direkta angrepp eller attackeras i repressaliesyfte.

Utskottet konstaterar att en internationell diskussion sålunda pågår
om att få till stånd förbud mot sådana vapen och stridsmetoder som
åstadkommer omfattande ekologisk skadegörelse. I detta arbete spelar
Sverige en framträdande roll. Därvid koncentreras de svenska insatserna
främst på att verka för tillkomsten av konkret utformade folkrättsliga
punktförbud på olika områden, ävensom en sanktionering av dessa olika
förbud. Som framhålls i motionen 1973:101 står denna framgångslinje
inte i motsättning till kravet på en särskild konvention mot ekocid som
•sammanfattar ifrågavarande förbud.

Utskottet förutsätter att regeringen i de intensifierade internationella
förhandlingar som nu synes förestå tar de ytterligare initiativ i dessa
avseenden som kan bedömas ha utsikt till framgång. Syftet med
motionen 1973:101 torde vara tillgodosett.

Utskottet hemställer

att riksdagen med anledning av motionen 1973:101 ger Kungl.

Maj:t till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 24 april 1973

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herrar Arne Geijer i Stockholm (s), Dahlén (fp), Bengtson i
Jönköping (c), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s), Johansson i
Jönköping (s), Wirmark (fp), Palm (s), Göransson (s), Turesson (m),
Hellström (s), fröken Bergegren (s) och fru Nilsson i Kristianstad (c).