Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen framlagda förslag rörande det statliga utvecklingsbiståndet jämte motioner (Betänkande 1973:UU3 Utrikesutskottet)

Utrikesutskottets betänkande nr 3 är 1973 UU 1973:3

Nr 3

Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen
framlagda förslag rörande det statliga utvecklingsbiståndet
jämte motioner.

Kungl. Maj:t har i propositionen 1973:1, bilaga 5 (litt. C i utdrag av
statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för den 3 januari
1973) framlagt förslag angående Sveriges deltagande i det internationella
utvecklingssamarbetet.

Allmänt (prop. s. 14—15, 16)

U-ländernas bruttonationalprodukt ökade med 5,5 % under år 1971.
Detta ökningstal ligger över tillväxtmålet för FN:s första utvecklingsårtionde
men under den årliga tillväxt med 6 % som har angivits i
FN-strategin för 1970-talet. Den kraftiga befolkningsökningen medförde
att produktionstillväxten per invånare endast uppgick till ca 3 %. Det bör
emellertid betonas att uppgifterna om bruttonationalproduktens tillväxt
är mycket ofullständiga och behäftade med en rad statistiska ofullkomligheter.
De tar vidare inte hänsyn till fördelningen av produktionsresultatet.
I själva verket har utvecklingen i många u-länder gynnat en
begränsad grupp i samhället under det att befolkningens stora flertal inte
erfarit någon förbättring. I många fall är det t. o. m. troligt att
utvecklingen medfört en försämring för stora grupper.

U-ländernas totala underskott i handeln med i-länderna ökade år 1971
med 1—2 miljarder dollar. Det förelåg emellertid stora skillnader mellan
olika u-länder. Sålunda kunde de oljeexporterande u-länderna undvika en
försämring av handelsbalansen genom kraftiga prisökningar, medan andra
u-länder drabbades hårt främst till följd av ett försämrat bytesförhållande.

U-ländernas andel av världshandeln har successivt minskat under hela
efterkrigstiden.

Det av OECD:s biståndskommitté, DAC, redovisade flödet av offentligt
utvecklingsbistånd, definierat som utbetalningar minus amorteringar,
till u-länderna uppgick år 1971 till ca 7,7 miljarder dollar. Detta innebär
en ökning med ca 800 milj. dollar eller med ca 12 % i förhållande till år
1970. Om man tar hänsyn till prisutvecklingen och effekterna av
växelkursförändringar under år 1971 begränsas ökningen till ca 5 %.

Det sammanlagda biståndets andel av DAC-ländernas bruttonationalprodukt
steg från 0,34 % år 1970 till 0,35 % år 1971. DAC-sekretariatets
preliminära beräkningar tyder på en oförändrad andel även för år 1972. 1
början av 1960-talet var andelen 0,53 %, och år 1965 hade den sjunkit till
0,44 %. Denna utveckling kontrasterar mot FN-strategins mål för det

1 Riksdagen 1973. 9 sami. Nr 3

UU 1973:3

offentliga utvecklingsbiståndet, som innebär att varje i-land vid mitten av
1970-talet skall lämna ett bistånd som svarar mot 0,7 % av bruttonationalprodukten.
Om detta mål skall nås måste det offentliga biståndsflödet
räknat i fasta priser öka med omkring 12 miljarder dollar. Detta
motsvarar endast ca 2 % av OECD-ländernas beräknade reala produktionsökning
under perioden 1972-1975. Det förefaller dock uteslutet
mot bakgrund av hittills gjorda åtaganden att 0,7 %^målet nås vid angivna
tidpunkt. Världsbankschefen förutspådde i sitt tal vid FN:s tredje
konferens för handel och utveckling (UNCTAD III), som ägde rum i
Santiago de Chile våren 1972, att endast Sverige och Norge skulle nå
målet vid mitten av 1970-talet.

Den otillfredsställande utvecklingen av biståndsflödet har lett till att
många u-länder tvingats att lösa sina externa balansproblem med hjälp av
kommersiella krediter. Detta har medfört att u-ländemas redan svåra
skuldsituation ytterligare försämrats. U-ländernas skuldbörda steg år
1971 med ca 12% till ca 67 miljarder dollar. Samtidigt ökade
betalningarna av räntor och amorteringar — den s. k. skuldtjänsten — med
nästan 20 %.

Privata transfereringar har inte inneburit något finansiellt nettotillskott
för u-länderna. Utflödet av räntor, amorteringar och utdelningar
har under en följd av år överstigit inflödet.

DAC har nyligen antagit en ny rekommendation om villkoren för
biståndet till u-länderna. Enligt denna skall medlemsländerna sträva efter
att ge sitt bistånd på sådana villkor att varje lands hela biståndsprogram
har ett gåvoelement* på minst 84 %. Vidare har införts ett mål för
biståndet till de minst utvecklade u-länderna. Detta mål innebär att varje
medlemsland skall se till att dess bistånd till varje enskilt minst utvecklat
u-land har ett gåvoelement på minst 86 % eller att dess bistånd till
samtliga minst utvecklade u-länder har ett gåvoelement på minst 90 %.
En annan nyhet är att ingen transaktion med lägre gåvoelement än 25 %
skall räknas som bistånd.

I detta sammanhang nämns i propositionen att det genomsnittliga
gåvoelementet för DAC-ländernas samlade bistånd redan år 1971 uppgick
till ca 83 %.

Lika viktigt som att förbättra kreditvillkoren är det att åstadkomma
friare upphandling under utvecklingskrediterna. De förhandlingar som
ägde rum i DAC för att få till stånd en överenskommelse om att bilaterala
utvecklingskrediter och bidrag till multilaterala biståndsorganisationer
skall lämnas obundna avbröts under hösten 1971 bl. a. till följd av
försämringen av det internationella valutaläget. Därefter har några
framsteg inte gjorts på detta område.

Den otillfredsställande ökningen av biståndsflödet och det ökade
beroendet av kommersiella krediter och privata investeringar får konsekvenser
för u-ländernas bedömning av sin ekonomiska och politiska

‘Gåvoelementet är i princip ett mått på i vilken utsträckning biständsvillkoren
avviker från marknadsmässiga villkor. För en gåva är gåvoelementet 100 % och för
en kredit med s. k. ID A-villkor 86 %.

UU 1973:3

situation.

På det ekonomiska planet kommer den inhemska resursmobiliseringen
och förlitandet på egna krafter alltmer i förgrunden när de externa
resurstillskotten minskar. Den ökande betydelsen av att förlita sig på
egna ansträngningar har emellertid också en politisk bakgrund och hänger
samman med dessa länders ansträngningar att befria sig från beroendeförhållanden.
Denna reaktion framträdde mycket tydligt under UNCTAD
III, bl. a. i skärpta och preciserade villkor för att acceptera privata
investeringar och i kritik mot att det internationella biståndet ofta
använts som ett medel för politiska påtryckningar.

Flera u-länder har redan vidtagit åtgärder för att komplettera den
politiska suveräniteten med nya villkor för samarbetet på det ekonomiska
och industriella planet.

I den internationella debatten, bl. a. vid UNCTAD III, har u-länderna
fört fram en rad krav på förändringar av utvecklingssamarbetets innehåll
och former.

I detta sammanhang bör också påpekas att den teknik för planeringen
av utvecklingsinsatserna, den s. k. länderprogrammeringen, som nu börjat
tillämpas bl. a. i FN-biståndet, har som utgångspunkt att mottagarlandets
egen planering skall bestämma samarbetets inriktning. Först när så sker
kan mottagarlandet samordna de bilaterala och multilaterala biståndsgivarnas
insatser med sina egna utvecklingsansträngningar. Länderprogrammeringen
blir på så sätt ett viktigt instrument för att möjliggöra en
utveckling i enlighet med u-landets egna önskemål och värderingar.

Frågan om särskilda åtgärder till förmån för de minst utvecklade
u-länderna har alltsedan FN :s första konferens för handel och utveckling
(UNCTAD I) år 1964 varit föremål för uppmärksamhet inom olika
FN-organ.

Vid FN:s generalförsamling år 1971 uppställdes tre kriterier för att
fastställa vilka u-länder som skall räknas till kretsen av minst utvecklade
länder. Bruttonationalprodukten får sålunda inte överstiga 100 dollar per
capita. Industriproduktionens värde skall inte uppgå till mer än 10% av
bruttonationalprodukten. Slutligen skall läskunnigheten inte omfatta
mer än högst 20 % av befolkningen. Enligt generalförsamlingens beslut
förklarades 25 u-länder* uppfylla kraven. 16 av dessa länder ligger i
Afrika.

Eftersom de minst utvecklade u-länderna är mindre attraktiva som
investerings- och handelspartners och dessutom i allmänhet saknar större
strategisk betydelse för stormakterna har de missgynnats i den internationella
biståndsgivningen. De får i genomsnitt mindre utvecklingsbistånd
per capita än övriga u-länder. Det totala bilaterala biståndsflödet till de
minst utvecklade u-länderna utgör f. n. ca 8 % av DAC-ländernas samlade
bilaterala biståndsinsatser.

•Gruppen omfattar följande länder: Afrika: Botswana, Burundi, Dahomey,
Etiopien, Guinea, Lesotho, Mali, Malawi, Niger, Ruanda, Somalia, Sudan, Tanzania,
Uganda, Tchad, Övre Volta; Asien: Afghanistan, Bhutan, Jernen, Laos, Maldiverna,
Nepal, Sikkim, Västra Samoa; Latinamerika: Haiti.

UU 1973:3

En mer väsentlig ökning av biståndet till dessa länder kan främst
förväntas ske inom ramen för den biståndsverksamhet som de mellanstatliga
organisationerna bedriver.

Särskilda frågor avseende Sveriges insatser i internationellt utvecklingssamarbete 1.

Anslagsutveckling, planeringsramar och vägen till enprocentsmålet
Propositionen

Anslagen för internationellt utvecklingssamarbete föreslås budgetåret
1973/74 uppgå till 1 562,5 milj. kr., vilket innebär en ökning med 312,5
milj. kr. eller 25 % från innevarande budgetår. Häri ingår en beräknad
utgiftsökning på ca 0,7 milj. kr. för utrikesdepartementets avdelning för
internationellt utvecklingssamarbete och för viss personal via beskickningar
i mottagarländerna. Dessa kostnader är direkt hänförliga till
utvecklingssamarbetet men redovisas även fortsättningsvis på anslaget
A 1. Utrikesförvaltningen. Härmed skulle de samlade anslagen för
internationellt utvecklingssamarbete uppgå till 1 562,5 milj. kr. för
budgetåret 1973/74. Anslagsökningen sker i enlighet med den metodik
som riksdagen fastställt för den långsiktiga utvecklingen av anslagen för
internationellt utvecklingssamarbete. Planeringsramarna kan, i enlighet
med riksdagens beslut om att den fortsatta årliga anslagsökningen i
absoluta tal skall bli minst lika stor som under det löpande budgetåret,
beräknas till 1 875,0 milj. kr. för budgetåret 1974/75 och 2 187,5 milj.
kr. för budgetåret 1975/76.

Planeringsramar för budgetåren 1973/74-1975/76

Budgetår, milj. kr.

	1972/73	1973/74	1974/75	1975/76
	Anslag	Förslag	Planerings-	Planerings
			ramar	ramar
Bidrag till internationella
biståndsprogram	456,0	550,0	619,0	715,0
Bilateralt utvecklingssam-
arbete	745,0	960,0	1 200,0	1 412,5
Förvaltning, utbildning.
rekrytering och infor-
mation m. m.	49,0	52,5	56,0	60,0
Totalt	1 250,0	1 562,5	1 875,0	2 187,5

Av de 5 625,0 milj. kr. som enligt förslaget skulle utgöra den samlade
planeringsramen för perioden 1973/74-1975/76 beräknas 1 884,0 milj.
kr. disponeras för bidrag till internationella biståndsprogram, medan
3 572,5 milj. kr. skulle utgöra planeringsram för det direkta samarbetet
med i första hand programländerna. För förvaltning, utbildning, rekrytering
och information beräknas 52,5 milj. kr. för budgetåret 1973/74,

UU 1973:3

56,0 milj. kr. för budgetåret 1974/75 och 60,0 milj. kr. för budgetåret
1975/76.

Liksom under tidigare år är fördelningen av planeringsramarna på
anslag att betrakta som indikativ. Förskjutningar i den ena eller andra
riktningen mellan andelarna för multilateralt resp. bilateralt bistånd
måste nämligen kunna ske för att ta hänsyn till omständigheter som nu
inte kan förutses. Sålunda kan det multilaterala anslagets storlek
budgetåren 1974/75 och 1975/76 komma att behöva ökas som ett
resultat av bl. a. den nyligen inledda förhandlingen om en ny påfyllnad av
Internationella utvecklingsfondens (IDA) resurser.

Flera insatser, som tidigare år redovisats på det bilaterala anslaget har i
årets statsverksproposition överförts till anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram i syfte att åstadkomma en klarare redovisning
av anslagens fördelning på bilaterala och multilaterala ändamål (jfr under
punkten 16).

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1973:20 av herr Werner i Malmö (m), vari hemställs att
riksdagen som sin mening måtte uttala att principbeslutet om en procent
av bruttonationalprodukten till u-landsbistånd budgetåret 1974/75 skall
fullföljas,

dels motionen 1973:633 av herr Åkerlind (m), vari hemställs att
riksdagen beslutar att till det svenska u-landsbiståndet under budgetåret
1973/74 anslå 1 250 milj. kr. samt att biståndets relativa höjning därefter
anpassas så att den ej överstiger bruttonationalproduktens relativa
tillväxt,

dels motionen 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad
avser hemställan att riksdagen begär, att Kungl. Maj:t bemyndigar SIDA
att för budgetåret 1973/74 planera för en anslagsnivå som är upp till 35
procent större än innevarande budgetårs i stället för de 25 procent
regeringen föreslår (punkt 1) samt att om det under punkt 1 angivna
bemyndigandet leder till behov av ökad anslagstilldelning för budgetåret
1973/74, framställning härom sker på tilläggsstat (punkt 2),

dels motionen 1973:1107 av fru Mogård och herr Wijkman (m), vari
hemställs att riksdagen beslutar 1. att anslaget för det statliga utvecklingsbiståndet
för budgetåret 1973/74 uppräknas med ytterligare 250 milj. kr.
utöver det i statsverkspropositionen föreslagna beloppet, 2. att erforderliga
medel härför skall ställas till förfogande genom att i princip alla
övriga statsutgifter nedskärs med 0,4 %.

UU 1973:3

Utskottet

FN:s generalförsamling antog hösten 1970 en global utvecklingsstrategi
för 1970-talet. Strategin innehåller bl. a. en målsättning för
överföring av resurser till de fattiga länderna, nämligen att utbetalningarna
av offentligt bistånd vid mitten av årtiondet skall motsvara 0,7 % av
i-ländernas bruttonationalprodukt. Det kan konstateras att de gångna
årens utveckling i fråga om resursöverföringen till u-ländema inte
överensstämmer med de åtaganden som i-länderna har gjort. För de 16
länder som ingår i OECD:s biståndskommitté (DAC)* steg det sammanlagda
biståndets andel av BNP från 0,34% år 1970 till 0,35 % år 1971.
Som jämförelse kan nämnas att andelen i början av 1960-talet var 0,53 %.

Enligt de beräkningar som gjorts på grundval av DAC-ländernas hittills
gjorda åtaganden, förefaller det uteslutet att FN-strategins mål för
biståndsflödet skall kunna nås vid den förutsatta tidpunkten. Världsbankschefen
förutspådde i sitt tal vid FN:s tredje konferens för handel
och utveckling (UNCTAD III), som ägde rum i Santiago de Chile våren
1972, att endast Sverige och Norge skulle nå målet vid mitten av
1970-talet.

De svenska utbetalningarna av offentligt bistånd för kalenderåret 1972
ligger vid 0,5 %. Utbetalningarnas fortsatta storlek är till stor del
beroende på de multilaterala organens och mottagarländernas dragningar
på medel som ställts till förfogande av Sverige. De prognoser som nu kan
göras innebär att Sverige kommer att infria 0,7 %-målet vid mitten av
årtiondet.

Enligt det av riksdagen år 1968 fattade principbeslutet om utbyggnaden
av det statliga utvecklingsbiståndet skulle statsmedel tillhandahållna
genom budgetanslag m. m. för internationellt utvecklingssamarbete
budgetåret 1974/75 uppgå till en sammanlagd anslagsvolym som
motsvarade 1 % av bruttonationalprodukten (BNP). Målet skulle nås
genom successiv anslagsökning. Det beräknades att en ökningstakt
motsvarande i genomsnitt 25 % per år skulle behövas. Utbyggnadsplanen
innefattade emellertid inget definitivt ställningstagande till storleken av
den årliga anslagsökningen. Den exakta anslagsökningen under de
enskilda budgetåren skulle bli beroende av den samhällsekonomiska
utvecklingen. För att möjliggöra rationell och långsiktig planering
beslutades emellertid en minimiram för biståndsvolymens upptrappning.
Sålunda skulle höjningen varje enskilt år under planperioden i kronor
räknat bli minst lika stor som höjningen under det närmast föregående
budgetåret.

Anslagsutvecklingen efter 1968 års beslut har inneburit höjningar av
ca 25 % varje budgetår i enlighet med den av riksdagen godkända planen.
Utskottet noterar att även i år den i statsverkspropositionen föreslagna
höjningen av anslagen innebär en tjugofemprocentig ökningstakt och
därmed ytterligare ett steg mot genomförandet av 1968 års biståndsplan.

•Australien, Belgien, Danmark, Canada, Frankrike, Förenta staterna, Italien, Japan,
Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Sverige, Storbritannien, Förbundsrepubliken
Tyskland och Österrike.

UU 1973:3

Höjningen innebär att anslagsvolymen under nästa budgetår torde nå
upp till ca 0,72 % av BNP.

I motionen 1973:20 begärs ett uttalande av riksdagen av innebörd att
1968 års riksdagsbeslut beträffande uppnåendet av enprocentsmålet
under budgetåret 1974/75 skall ligga fast. Utskottet konstaterar att de av
Kungl. Maj:t framlagda förslagen ligger i linje med den av statsmakterna
antagna utbyggnadsplanen, som syftar till enprocentsmålets uppnående
under budgetåret 1974/75. Ett nytt uttalande av riksdagen om denna
målsättning är under sådana förhållanden inte motiverat.

Med hänvisning härtill avstyrks motionen 1973:20.

Motionen 1973:1101, punkterna 1 och 2, samt motionen 1973:1107
berör stegringstakten i anslagstilldelningen.

Riksdagen har tidigare framhållit att en ökning av biståndsanslagen i
den takt som hittills har följts med all sannolikhet kommer att
nödvändiggöra en kraftig anslagshöjning budgetåret 1974/75. Utrikesutskottet
utgick i sitt betänkande 1971:2 från att en kraftig höjning mot
planperiodens slut inte skulle sätta det organisatoriska genomförandet av
enprocentsplanen i fara, under förutsättning att förberedelserna för
biståndsinsatser av ifrågavarande omfattning kunde börja omedelbart.
Utskottet ansåg det emellertid önskvärt att Kungl. Maj :t eftersträvade en
jämnare stegringstakt i anslagstilldelningen i den mån det allmänna
budgetläget så tillät. Utskottet framhöll att avvägningen mellan anslagstilldelning
för det expanderande utvecklingsbiståndet och för andra
ändamål borde ske på ett sådant sätt att en fast ekonomisk grund
skapades för en hög biståndsvolym, som svarade mot Sveriges internationella
åtaganden i samband med strategin för FN :s andra utvecklingsårtionde.

1972 års riksdag konstaterade (UU 1972:6) att dessa synpunkter ägde
fortsatt giltighet. Utskottet finner att så fortfarande är fallet.

För att enprocentsmålet skall kunna nås erfordras sannolikt under
budgetåret 1974/75 en anslagshöjning med 52 % eller 820 milj. kr.

Av föredragningar inför utskottet har framgått att en sådan anslagshöjning
kan genomföras utan att planerings- och administrationsproblemen
blir alltför svåra att bemästra. En del av ökningen skulle t. ex. kunna
fördelas på allmänt stöd till mottagarländernas importprogram; även
ökningar av bidragen till mellanstatliga organisationers program torde bli
aktuella.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionen 1973:1101, såvitt
nu är i fråga, och motionen 1973:1 107.

I motionen 1973:633 förordas att anslagen för utvecklingssamarbete
under budgetåret 1973/74 skall utgå med oförändrat belopp, dvs. 1 250
milj. kr., samt att biståndets relativa höjning därefter anpassas så att den
ej överstiger bruttonationalproduktens relativa tillväxt.

Liknande motionsyrkanden avslogs av 1971 och 1972 års riksdagar,
som konstaterade att de var oförenliga med de av riksdagen år 1968
antagna principerna för de svenska biståndsinsatsernas ökning. Utskottet
avstyrker motionen 1973:633 med samma motivering.

Kartong: S. 8, rad 33 Står: 4
Rättat till: 5

UU 1973:3

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:20,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:633,

3. att riksdagen avslår motionen 1973:1101, i vad avser frågan
om SIDA:s planering för budgetåret 1973/74 och därav
eventuellt föranledda anslagsäskanden på tilläggsstat,

4. att riksdagen avslår motionen 1973:1107.

2. Biståndspolitikens inriktning och utformning

Propositionen (s. 16—19)

Kungl. Maj:t har bemyndigat departementschefen att tillsätta en
parlamentarisk utredning för att göra en allmän översyn som berör hela
fältet av frågor rörande Sveriges deltagande i det internationella
utvecklingssamarbetet.

Den biståndspolitiska utredningen bör också beakta resultaten av
andra utredningar inom ifrågavarande område. Hit hör dels de under år
1972 slutförda utredningarna om biståndets samhällsekonomiska effekter
och det svenska industribiståndets utformning, dels utredningen om
inriktning och organisation av forskning med anknytning till u-landsproblem,
vilken väntas avge sitt betänkande under våren 1973. Även det
principförslag angående SIDA:s organisation som lämnats av ledningsgruppen
för översynen av SIDA:s organisation (LÖSO) kan tas upp i
samband med utredningens överväganden om biståndsmyndigheternas
framtida organisation.

Sverige har i väsentliga avseenden stött de krav som u-länderna
framfört, bl. a. vid UNCTAD lil, på förändringar av utvecklingssamarbetets
innehåll och former. Det gäller t. ex. kraven på att omformulera
biståndsmålsättningen, u-ländernas deltagande i monetära förhandlingar,
en uppmjukning av biståndsvillkoren samt biståndets avbindning (jfr
även under punkterna 5 och 9).

Sverige har i internationella förhandlingar tagit ställning för mera
konkreta åtgärder till förmån för de minst utvecklade länderna. Detta
gäller bl. a. Sveriges ställningstagande i UNDP:s styrelse (jfr även under
punkten 5).

Den i propositionen lämnade redogörelsen för planerings- och avtalsteknik
som tillämpas i den direkta svenska biståndsgivningen refereras
under punkten 3 här nedan.

Utgifterna för svenska katastrofinsatser i u-länder har ökat kraftigt
under de senaste åren. Utvecklingen pekar på behovet av betydande
resurser på biståndsanslagen, som kan utnyttjas med kort varsel. 1
internationella katastrofinsatser kan svensk hjälp förmedlas såväl av
FN-organ som av enskilda organisationer; även direkta svenska insatser
kan bli aktuella, i synnerhet för länder med vilka Sverige har ett mera
omfattande direkt utvecklingssamarbete. En katastrofreserv om preliminärt
ca 110 milj. kr. har beräknats för budgetåret 1973/74 (jfr även
under punkterna 20 och 21).

UU 1973:3

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1973:1098 av herr Björck i Nässjö (m), vari hemställs
att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t begär direktiv till den aviserade
u-landsberedningen att inleda sitt arbete med en förutsättningslös
utvärdering av den svenska u-hjälpens utvecklingseffekter i vad avser både
projekt och länderurval,

dels motionen 1973:1104 av herr Hermansson m. fl. (vpk) i vad avser
hemställan att riksdagen hos regeringen begär att den svenska politiken
gentemot u-länderna utformas med beaktande av att biståndet omfördelas
så att stödet till reaktionära regimer helt upphör och att de resurser
som därigenom frigörs används till stöd åt nationella befrielserörelser
och progressiva stater (första att-satsen), att biståndets utformning ändras
så att de dominerande biståndsformerna kommer att utgöras av gåvor
som ej får kringgärdas av villkor och av projekt som har ekonomisk
tillväxt som riktmärke, typ ”industrialiserande industrier” (andra attsatsen).

Utskottet

Som framgår av statsverkspropositionen har Kungl. Maj:t tillsatt en
utredning angående Sveriges utvecklingssamarbete med u-länderna.

I direktiven för utredningen framhålls bl. a. följande.

Det övergripande målet för det svenska utvecklingsbiståndet har varit
att höja de fattiga folkens levnadsnivå. Det svenska biståndet skall stödja
u-ländernas egna ansträngningar att åstadkomma en utveckling, präglad av
ekonomisk och social utjämning och en samhällsutveckling i demokratisk
riktning. Biståndet skall också stödja strävandena mot nationellt och
ekonomiskt oberoende i tredje världen.

Den översyn som nu kommer att äga rum skall ske mot bakgrund av
dessa centrala mål och principer för den svenska biståndspolitiken, vilka
fastställdes av 1962 års riksdag och vidareutvecklades genom riksdagsbeslut
år 1968 liksom av senare riksdagar. Den framtida utformningen av
biståndspolitiken skall ha sin utgångspunkt i de grundläggande principerna
och beakta vunna erfarenheter om utvecklingsprocessen och
utvecklingssamarbetet.

Enligt 1962 års riksdagsbeslut om det svenska biståndets inriktning
måste biståndsgivningen baseras på en bedömning av utvecklingsproblemets
natur. Detta gäller självfallet också för den nu aktuella översynen.
En noggrann analys av situationen i u-länderna och deras ställning bör
således ske.

Med utgångspunkt i riksdagens beslut att den årliga anslagsvolymen
för biståndsändamål skall uppgå till 1 % av BNP bör utredningen från
principiella utgångspunkter bedöma frågan om fördelningen på bilateral
och multilateral överföring av det svenska biståndet.

UU 1973:3

Utredningen skall bl. a. undersöka olika sätt, varigenom Sverige i olika
multilaterala organisationer kan starkare verka för en utvecklingssyn som
överensstämmer med de grundläggande värderingarna för den svenska
biståndspolitiken och för en utveckling mot en rättvisare fördelning av
jordens resurser. Utredningens värdering av de internationella biståndsorganen
och av Sveriges roll i dessa bör innefatta även en granskning av
omfattningen av Sveriges finansiella bidrag till ifrågavarande organisationer.

Utredningen bör söka vidareutveckla principerna för Sveriges direkta
utvecklingsbistånd, bl. a. frågan om den framtida avgränsningen av
kretsen av länder som mottar ett mera betydande bilateralt svenskt
bistånd.

Det långsiktiga biståndet till programländerna styrs numera av
länderprogrammeringens principer. Därigenom blir mottagarlandets egen
utvecklingspolitik utgångspunkt för det svenska biståndet.

Det blir en central uppgift för utredningen att efter en genomgång av
nuläget föreslå riktlinjer för utvecklingssamarbetets framtida utformning.
Av särskild vikt blir frågan om fördelningen mellan projekt-, program-,
sektor- och planbistånd samt de olika typer av resurser — pengar, varor
och personal - som ställs till förfogande. Resultatvärderingens roll och
uppgifter bör belysas.

Utredningen bör med utgångspunkt i u-ländernas behov och
prioriteringar utforma förslag till riktlinjer för biståndsverksamheten med
beaktande även av biståndsleveransernas betydelse för sysselsättningen i
Sverige.

Utredningen bör vidareutveckla riktlinjer för katastrofbistånd och för
Sveriges stöd till nationella befrielserörelser och till apartheidpolitikens
offer.

Vidare bör den precisera de allmänna målen för den statligt
finansierade u-landsinformationen.

Det bör också ingå i utredningens arbetsuppgifter att göra en översyn
av de administrativa formerna för de svenska biståndsmyndigheternas
arbete och avge förslag till eventuella ändringar.

1 motionen 1973:1098 förordas att den biståndspolitiska utredningen
skall inleda sitt arbete med en förutsättningslös utvärdering av den
svenska u-hjälpens utvecklingseffekt.

Som framgår av ovan lämnade referat kommer de frågeställningar som
aktualiserats i motionen i huvudsak att behandlas av den biståndspolitiska
utredningen. Någon särskild framställning från riksdagens sida är
inte motiverad. Motionen avstyrks därför.

Det förslag om omfördelning av biståndet mellan olika mottagare, som

UU 1973:3

framförs i motionen 1973:1104, motsvaras av ett motionsyrkande som
behandlades vid 1972 års riksdag. Detta avslogs (UU 1972:6) med
motiveringen att förslaget inte var förenligt med 1962 års riktlinjer för
det svenska utvecklingssamarbetet, liksom inte heller med det beslut om
länderinriktningen som fattats vid 1970 och 1971 års riksdagar.

Utskottet avstyrker motionen 1973:1104, såvitt nu är i fråga, med
samma motivering.

Motionen 1973:1104 innehåller vidare ett förslag om att biståndets
utformning skall ändras på visst sätt. Utskottet erinrar om att biståndets
utformning grundar sig på mottagarländernas egna planer och värderingar.
Det är med denna utgångspunkt som den biståndspolitiska
utredningen skall utforma förslag till biståndsverksamhetens fortsatta
utformning. Med hänvisning härtill avstyrks motionen 1973:1104 i
denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:1098,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:1104, såvitt avser omfördelning
och ändrad utformning av det svenska biståndet.

3. Riksdagens medverkan i länderplaneringen
Propositionen (s. 31—32)

Den planerings- och avtalsteknik som tillämpas i den direkta svenska
biståndsgivningen avspeglar målsättningen att utvecklingsinsatserna skall
ske i enlighet med u-landets egna önskemål och värderingar.

Såsom anmäldes i prop. 1972:1 utformas numera det direkta svenska
utvecklingssamarbetet med de större mottagarna av svenskt bistånd — de
s. k. programländerna — i långsiktiga samarbetsprogram. Programmeringen
av samarbetet med enskilda länder täcker samma treårsperiod som
riksdagens planeringsramar för det internationella utvecklingssamarbetet.
Länderprogrammeringen baseras på en beräkning av de svenska biståndsresurser
som kan ställas till förfogande för landet i fråga och har till syfte
att låta mottagarlandets regering avgöra hur dessa resurser bäst skall
kunna nyttiggöras för landets utveckling. Därmed kommer biståndets
inriktning på sektorer och enskilda projekt att styras av mottagarlandets
önskemål och prioriteringar.

Den övergripande planeringen av biståndet skall normalt regleras
årligen i ett ”rullande” treårigt planeringsprotokoll, i vilket parternas
långsiktiga intentioner uttrycks. Bindande åtaganden beträffande överföring
av resurser sker genom samarbetsavtal.

Genom detta planeringsförfarande vinns fördelar som minskning i
antalet avtal, förenklad administration, möjlighet till snabbare utnyttjande
av disponibla resurser och ökad planeringssäkerhet för samarbetets
parter. Förfarandet ger också utrymme på svensk sida för ett ökat mått
av delegering av beslutsfattande av det slag som aktualiserats i SIDA:s
anslagsframställning. Omfattningen av denna delegering i fråga om
enskilda insatser får bli beroende av utformningen av samarbetsavtalen
med de olika länderna.

UU 1973:3

Motionen

1 motionen 1973:625 av herr Bohman m. fl. (m) föreslås att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer att SIDA:s långsiktiga länderprogrammering
underställs riksdagen för prövning (punkt 4).

Utskottet

I statsverkspropositionen framhålls att det direkta svenska utvecklingssamarbetet
med de större mottagarna av svenskt bistånd - de s. k.
programländerna — numera utformas i långsiktiga samarbetsprogram.
Programmeringen av samarbetet täcker samma treårsperiod som de
planeringsramar för det internationella utvecklingssamarbetet vilka
Kungl. Maj:t redovisat till riksdagen i statsverkspropositionen. Länderprogrammeringen
baseras på en beräkning av de svenska biståndsresurser
som kan ställas till förfogande för landet i fråga och har till syfte att låta
mottagarlandets regering avgöra hur dessa resurser bäst skall kunna
nyttiggöras för landets utveckling. Därmed kommer biståndets inriktning
på sektorer och enskilda projekt att styras av mottagarlandets önskemål
och prioriteringar.

1 propositionen redovisas för perioden 1973/74—1975/76 en planeringsram
för bilateralt utvecklingssamarbete om ca 3,6 miljarder kronor.
Vidare redovisas indikativa planeringsbelopp för de olika mottagarländerna
under budgetåret 1973/74 och lämnas en beskrivning av
pågående och för nästa budgetår planerade utvecklingsinsatser i dessa
länder. Beträffande ett av programländerna, Demokratiska republiken
Vietnam, anges en planeringsram även för budgetåret 1974/75.

Frågor rörande samarbete med mottagarländerna inom de redovisade
finansiella ramarna utgör en viktig del av Sveriges utrikespolitik.
Regeringsformen innehåller föreskrifter om riksdagens medverkan vid
ingåendet av överenskommelser med främmande makter och om samråd
mellan regering och riksdag i utrikespolitiska angelägenheter. Huruvida
överenskommelser med främmande makter avser frågor av sådan vikt att
de i enlighet med 12 § regeringsformen skall underställas riksdagen avgör
regeringen ensam under konstitutionellt ansvar.

En regel som tvingar regeringen att underställa riksdagen samarbetsavtalen
för godkännande skulle kunna omintetgöra en av länderprogrammeringens
väsentligaste fördelar, nämligen den frihet som systemet
ger avtalsparterna att planera samarbetets innehåll för flera år
framåt. Med hänvisning till vad som här anförts avstyrker utskottet
motionen 1973:625 i denna del.

Utskottet vill emellertid framhålla vikten av att ett parlamentariskt
deltagande i planeringsprocessen äger rum på ett tidigt skede, innan
regeringen utfärdar direktiv som blir avgörande för resursernas länderfördelning
och uppläggningen av samarbetet med mottagarländerna.

Riksdagen har tidigare uttalat sig om hithörande frågor. Sålunda
framhöll 1971 års riksdag (UU 1971:2):

UU 1973:3

Utan att huvudprincipen om biståndets koncentration åsidosätts, kan
de växande planeringsramarna för det svenska utvecklingsbiståndet redan
nu aktualisera frågan om biståndsinsatser i nya mottagarländer. Riksdagen
har tidigare förordat (SU 1969:82) att en pragmatisk handlingslinje
därvid bör följas, så att biståndsmyndigheten till en början försöksvis
engagerar sig i nya länder i samarbete med FN-organ som redan är
verksamma där. Biståndsmyndigheten kan därigenom successivt vinna
erfarenheter av lämpligheten av direkta svenska insatser i större skala,
utan att man fördenskull hos vederbörande regering väcker förväntningar
om att Sverige skall binda sig för ett omfattande långsiktigt
bistånd. Ett sådant engagemang måste nödvändigtvis föregås av grundliga
utredningar och analyser som i praktiken endast kan utföras av statliga
myndigheter.

Det är emellertid angeläget att riksdagen i lämpliga former delges en
helhetsbild av den planering som pågår för att, med tillämpning av de
tidigare fastställda principerna, utvidga kretsen av länder som mottar
svenskt bistånd. På grundval av en sådan redovisning av planeringen
kommer riksdagen att kunna ta ställning till konkreta förslag om
utvidgning av mottagarkretsen.

Vad utskottet sålunda anfört borges Kungl. Maj:t till känna.

1972 års riksdag (UU 1972:6) uttalade följande:

Med ökande biståndsanslag och gynnsammare förutsättningar för
fruktbara utvecklingsinsatser i enlighet med FN-strategin kan det bli fråga
om ett gradvis ändrat mönster för det svenska biståndet, genom
utvidgning av länderkretsen eller på annat sätt. Beslut som väsentligen
påverkar det svenska utvecklingssamarbetets inriktning utgör viktiga
utrikespolitiska ärenden, som riksdagen självfallet måste ta ställning till.
Detta förutsätter att riksdagen erhåller fyllig och fortlöpande information
i dessa frågor.

Här må vidare erinras om att grundlagberedningen i sitt betänkanden
”Ny regeringsform, ny riksdagsordning” (SOU 1972:15) föreslagit att
riksdagens inflytande i fråga om förhållandet till andra stater skall
ytterligare befästas.

Utskottet anser önskvärt att det kommer till stånd ett förfarande som
ger utskottet kvalificerad insyn i länderplaneringen på ett tidigt stadium
utan att samtidigt aktualisera formella ställningstaganden från riksdagens
sida. En motsvarande ordning tillämpas som bekant i fråga om riksdagens
medverkan i försvarsplaneringen (FöU 1972:23).

Utskottet hemställer

att riksdagen med avslag på motionen 1973:625 ger Kungl. Maj:t
till känna vad riksdagen anfört i fråga om riksdagens
medverkan i länderplaneringen.

4. Svenska insatser i enskilda mottagarländer
Propositionen (s. 17, 33-44)

En i propositionen intagen tabell över bl. a. indikativa planeringsbelopp
för budgetåret 1973/74 avseende det bilaterala biståndet återfinns
under punkten 21 här nedan.

1 propositionen redogörs för vissa pågående eller planerade svenska

UU 1973:3

insatser. Redogörelsen avser Tunisien, Etiopien, Kenya, Tanzania, Östafrikanska
gemenskapen, Zambia, Botswana, Lesotho, Swaziland, Sudan,
Södra Afrika (flyktingar och befrielserörelser), Indien, Bangladesh,
Demokratiska Republiken Vietnam, Cambodja, Laos, Sri Lanka, Pakistan,
Afghanistan, Sydkorea, Chile och Cuba.

Andelen svenskt direkt bistånd till de minst utvecklade u-ländema, ca
28 % år 1971, är väsentligt större än genomsnittet för i-landsgruppen som
helhet. Härtill kommer Sveriges betydande återuppbyggnadsstöd till
Bangladesh, som antas komma att innefattas i gruppen.

Ett huvudskäl till vårt i jämförelse med andra länder mycket
omfattande direkta stöd till de minst utvecklade u-länderna är den klara
boskillnad som görs mellan kommersiella transaktioner och biståndsinsatser.
Andra i-länders bistånd är i betydande utsträckning knutet till
kommersiellt intressanta projekt, och dessa finns i regel i andra länder än
de minst utvecklade. Detta förhållande belyser också de svårigheter som
ligger i vägen för en betydande ökning av DAC-ländernas direkta bistånd
till de minst utvecklade u-länderna.

Den av FN definierade gruppen av minst utvecklade u-länder
innefattar länder i vilka den sociala och ekonomiska politiken utformas
på olika sätt. I denna grupp finns sålunda u-länder vilkas utvecklingspolitik
klart inriktas på en utveckling präglad av social och ekonomisk
utjämning lika välsom länder där dessa strävanden helt saknas. I linje med
de allmänna principerna för Sveriges bilaterala utvecklingssamarbete med
u-länderna har vårt direkta bistånd också till gruppen minst utvecklade
u-länder i första hand inriktats på länder vilkas regeringar för en
ekonomisk och social utvecklingspolitik präglad av utjämningssträvanden.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1973:72 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs
att riksdagen beslutar inrätta en statlig Forskningsfond för Vietnam,
varvid fondens medel skall användas i samarbete med myndigheterna i
Demokratiska Republiken Vietnam,

dels för finansiering av uppbyggnaden av basresurser för vetenskaplig
forskning och teknisk utveckling i DRV, i synnerhet av sådana institutioner,
bibliotek och andra vetenskapliga inrättningar, som skadats eller
förstörts av USA:s bombningar,

dels för inköp av vetenskapliga instrument och annan utrustning,
dels för forskning och teknisk utveckling i Vietnam, utförd av
vietnamesiska vetenskapsmän och tekniker, och

dels som stöd till de svenska forskare och tekniker som i samarbete
med vietnamesiska kolleger själva bedriver forskning för Vietnam eller på
annat sätt, exempelvis genom sammanställningar av vetenskapliga rapporter,
stöder den vietnamesiska forskningen (första att-satsen), samt

UU 1973:3

att riksdagen för budgetåret 1973/74 till denna Forskningsfond för
Vietnam anvisar 25 milj. kronor (andra att-satsen),

dels motionen 1973:275 av herrar Ahlmark och Olsson i Kil (fp), vari
föreslås att riksdagen uttalar att den planerade utbyggnaden av det
svenska biståndet till Zambia snabbt bör uppnå en biståndsvolym av
minst 60 milj. kr.,

dels motionen 1973:413 av herr Hellström och fru Lewén-Eliasson (s),
vari hemställs att riksdagen uttalar att de närmaste årens planeringsramar
för återuppbyggnadsbistånd till Demokratiska Republiken Vietnam bör
höjas utöver tidigare avsedda nivåer, med hänsyn till de kraftigt ökade
återuppbyggnadsbehov som uppstått till följd av den ödeläggelse som
orsakats av 1972 års bombningar,

dels motionen 1973:624 av herr Adolfsson (m), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att det statliga svenska biståndet till
Vietnam skall användas för humanitär hjälpverksamhet och kanaliseras
via Svenska och Internationella röda korset,

dels motionen 1973:625 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att svenskt biståndsarbete
framför allt bör inrikta sig på de fattigaste länderna (punkt 1), att
riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att anslaget till Cuba och Chile snarast
överförs till verkligt behövande länder (punkt 2), att riksdagen hos
Kungl. Maj:t hemställer att inom ramen för beviljade anslag ett belopp
om 40 milj. kr. skall utgå till Etiopien budgetåret 1973/74 och att SIDA
får i uppdrag att planera för vidgade biståndsinsatser i landet (punkt 3),
att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att det humanitära biståndet skall
ges till hela Vietnams folk (punkt 9),

dels motionen 1973:628 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari föreslås
att riksdagen under tredje huvudtiteln punkten C 2 anvisar 300 000 000
kr. till Demokratiska Republiken Vietnam och 150 000 000 kr. till
Republiken Sydvietnams Provisoriska Revolutionära Regering,

dels motionen 1973:1100 av fru Dahl m. fl. (s), vari hemställsaf? det
materiella biståndet till Republiken Sydvietnams Provisoriska Revolutionära
Regering (PRR) och/eller den biståndsmottagare i södra Vietnam,
som kan komma till stånd som ett resultat av en politisk lösning grundad
på principen om nationellt oberoende och fria allmänna val, snarast
kraftigt ökas samt att riksdagen måtte uttala att samma principer som nu
tillämpas för det direkta svenska biståndets inriktning och fördelning
skall tillämpas även för sådant statligt svenskt bistånd som kan komma
att förmedlas via frivilliga organisationer eller internationella organ och
aktioner,

dels motionen 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad
avser hemställan att riksdagen begär, att Sri Lanka (Ceylon) i fortsättningen
kommer att ingå bland programländerna för svenskt bistånd

UU 1973:3

(punkt 6), att riksdagen beslutar om en sådan omdisponering av medlen
under ”Bilateralt utvecklingssamarbete” att Etiopien budgetåret 1973/74
får en i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 3 milj. kr.
förhöjd anslagsram på 33 milj. kr. (punkt 7), att riksdagen ger Kungl.
Majit till känna vad i övrigt anförs i motionen under avsnittet Biståndets
länderinriktning (punkt 8), att riksdagen uttalar sig för att biståndet till
Zambia de närmaste åren ökar till i motionen angiven nivå (punkt 9), att
riksdagen begär att länderprogram utarbetas för det svenska biståndet till
Lesotho och Swaziland (punkt 10),

dels motionen 1973:1103 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari
hemställs att riksdagen under tredje huvudtiteln C 2 (prop. 1973:1, bilaga
5) anvisar 50 milj. kr. till FUNK i Cambodja samt 50 milj. kr. till Laos
Patriotiska Front.

Utskottet

Motionerna 1973:625 (punkterna 1 och 2) samt 1973:1101 (punkterna
6, 8 och 10) berör frågan om urvalet av större mottagare av svenskt
bistånd, s. k. programländer.

I motionen 1973:625 begärs sålunda att riksdagen ånyo skall slå fast
att svenskt biståndsarbete framför allt bör inrikta sig på de fattigaste
u-länderna samt att i enlighet med denna uppfattning Cuba och Chile inte
bör betraktas som mottagarländer för större svenska insatser.

Vid 1971 och 1972 års riksdagar förekom liknande motionsyrkanden.
1972 års riksdag erinrade (UU 1972:6) om att det från allmän
utjämningssynpunkt ställer sig naturligt att utvälja särskilt fattiga länder
som mottagare av svenskt bistånd, men att detta inte innebär att
biståndet endast skall vara förbehållet dessa länder. Det framhölls att inte
heller FN-strategin har en så snäv syftning. FN:s generalförsamling har
hösten 1971 antagit en resolution om de minst utvecklade länderna och
rekommenderat att de internationella programmen för utvecklingssamarbete
skall kompletteras med särskilda insatser för dessa länder.

Det framgår av propositionen 1973:1 att Sverige i internationella
förhandlingar har yrkat på mera konkreta åtgärder till förmån för de
minst utvecklade länderna. Detta gäller bl. a. Sveriges ställningstaganden i
UNDP:s styrelse. Vidare framgår att de minst utvecklade ländernas
relativa andel av det direkta biståndet är väsentligt större för Sverige än
för i-landsgruppen som helhet.

Med hänvisning till det som här anförts avstyrker utskottet motionen
1973:625 i denna del.

1 motionen 1973:1101 förordas att Sri Lanka i fortsättningen
betraktas som ett svenskt programland med hänsyn till de avsevärda
biståndsinsatser som planeras där.

UU 1973:3

1973/74 räknas med en viss utvidgning av utvecklingssamarbetet med Sri
Lanka. De svenska insatserna avser bl. a. familjeplanering, varubistånd,
kooperation, exportfrämjande och stöd till ett seminavelsprojekt.

I motionen 1973:1101 föreslås även att Lesotho och Swaziland skall
bli svenska programländer. Ett ökat flöde av bistånd till dessa båda länder
svarar inte bara mot väsentliga ekonomiska och sociala behov, säger
motionärerna, utan skulle även bidra till att öka förutsättningarna för
större självständighet gentemot Sydafrika.

Utbetalningarna av svenskt bistånd till Lesotho uppgick budgetåret
1971/72 till 0,9 milj. kr. Under budgetåren 1972/73 och 1973/74
förutses en viss ökning av biståndet till Lesotho. Utbetalningarna av
svenskt bistånd till Swaziland uppgick budgetåret 1971/72 till ca 4 milj.
kr. Förbudgetåret 1972/73 förutses utbetalningar om 6,7 milj. kr. Under
1973/74 kan en ny insats på utbildningsområdet bli aktuell.

Utskottet konstaterar att de svenska insatserna i Sri Lanka, Lesotho
och Swaziland gradvis har utvidgats. Biståndet har emellertid ännu inte
nått den omfattningen att det kan vara motiverat att upprätta särskilda
länderprogram.

I motionen 1973:1101 understryks vidare bl. a. att det ur biståndssynpunkt
är en fördel av få erfarenhet av utvecklingssamarbete med
länder som har olika politiska förhållanden och olika ekonomiska system,
varför det svenska biståndet borde gå till ytterligare ett mottagarland i
Latinamerika.

Riksdagen har tidigare bl. a. konstaterat att biståndsinsatser i nya
mottagarländer nödvändigtvis måste föregås av grundliga utredningar och
analyser som i praktiken endast kan utföras av statliga myndigheter. På
grundval av en redovisning av deras planering kan riksdagen ta ställning
till konkreta förslag om utvidgning av mottagarkretsen (UU 1971:2).
Utskottet vill även hänvisa till att den nu tillsatta biståndspolitiska
utredningen enligt sina direktiv skall pröva principerna för den framtida
avgränsningen av kretsen av länder som mottar ett mera betydande
bilateralt bistånd.

Mot bakgrunden av det som nu har anförts avstyrker utskottet
motionen 1973:1101 i berörda delar.

I motionerna 1973:625 och 1101 föreslås högre planeringssiffror för
Etiopien under 1973/74 än de belopp som angivits i propositionen
1973:1. De argument som framförs i motionerna är att biståndet till
Etiopien inte får eftersättas, därför att landet är ett av jordens fattigaste
och tillhör de u-länder som får minst bistånd per innevånare, att de
svenska insatserna har stor betydelse för Etiopiens utvecklingsansträngningar
och att de verksamt kunnat bidra till att förbättra läget för särskilt
fattiga befolkningsskikt.

Av propositionen framgår att utbetalningarna av svenskt bistånd till
Etiopien uppgick till 32,8 milj. kr. under budgetåret 1971/72. Planeringen
för budgetåret 1973/74 har liksom för innevarande budgetår sin
utgångspunkt i ett belopp om 30 milj. kr. Medelsbehovet för budgetåret
1972/73 har beräknats till 33 milj. kr.

2 Riksdagen 1973. 9 sami. Nr 3

UU 1973:3

Etiopien tillhör, enligt de kriterier som FN:s generalförsamling antagit,
kretsen av de 25 minst utvecklade u-länderna. UNDP har beslutat om en
extra resurstilldelning till dessa länder, och Sverige har utfäst ett särskilt
bidrag på 3 milj. dollar för nästa budgetår i anledning av UNDP:s beslut.

Av propositionen framgår att det pågår diskussioner om en förlängning
av avtalet för skolbyggnadsprogrammet ESBU. Detta projekt har
varit framgångsrikt och lett till byggande av primärskolor över hela
landet. Etiopien har visat ett växande intresse för undervisningssektorn.
Dess andel i såväl drifts- som kapitalbudgeten har ökat i betydande grad
under senare år. Världsbanken har gjort en studie av undervisningssektorn.
Inom denna sektor ges möjligheter till fortsatta svenska insatser.

Förutsättningarna för fortsatt stöd till det etiopiska näringsforskningsinstitutet
ENI prövas nu. Institutets verksamhet har varit värdefull, inte
minst ur allmän synpunkt. Erfarenheterna från dess arbete kan t. ex.
nyttiggöras vid utveckling av motsvarande verksamhet i Tanzania.
UNICEF, WHO och FAO har uppmärksammat institutets forskningsinsatser.
Mot denna bakgrund synes det rimligt med ett fortsatt stöd till detta
projekt.

Utskottet har erfarit att regeringen har för avsikt att fullfölja stödet
till det regionala jordbruksprojektet CADU i enlighet med gällande avtal.

Någon större utvidgning av den totala biståndsvolymen synes ej
befogad, ej heller har något avgörande inträffat som motiverar en
minskning av biståndet till Etiopien. Utskottet tillstyrker den av Kungl.
Majit föreslagna planeringsramen för budgetåret 1973/74, vilken medger
fullföljande av nu aktuella insatser. Motionerna 1973:625 och 1973:1 101
avstyrks i berörda delar.

Flera motioner berör frågan om bistånd till Vietnam och övriga
Indokina.

Av propositionen 1973:1 framgår beträffande bistånd till Demokratiska
Republiken Vietnam (DRV) att detta under budgetåret 1972/73 kan
beräknas till sammanlagt 190 milj. kr. Från vietnamesisk sida har
uttryckts önskemål om leveranser av sjukhusutrustning, mediciner, tyg,
papper och kondenserad mjölk liksom önskemål om svenskt bistånd till
uppförande av sjukhus, i första hand ett barnsjukhus med 300—500
vårdplatser.

Planeringen av det totala svenska biståndet för budgetåret 1973/74
och 1974/75 för DRV utgår enligt propositionen från finansiella ramar
på 100 resp. 130 milj. kr.

Biståndet till den provisoriska revolutionära regeringen i Sydvietnam
har successivt byggts ut. Utskottet har erfarit att det innevarande
budgetår ligger på en nivå av 13,5 milj. kr. Ett belopp av 1,5 milj. kr.
har nyligen anvisats för enskilda organisationers humanitära hjälpverksamhet
i Sydvietnam.

I propositionen meddelas att 1,4 milj. kr. har anvisats för bistånd till
Cambodja och Laos. Detta bistånd, som förmedlas genom Internationella
röda kors-kommittén i Genéve, går till övervägande del till de av
befrielse rörelserna behärskade områdena.

Av propositionen framgår slutligen att departementschefen räknar

UU 1973:3

med att betydande resurser ställs till förfogande för insatser i Indokina,
när förutsättningarna föreligger för en hjälp, som når fram till dem som
drabbats hårdast av kriget. Medel för detta ändamål har i propositionen
beräknats under katastrofreserven.

Utrikesministern framhöll i ett interpellationssvar den 21 mars 1973
följande:

Regeringen har vidare beslutat stödja återuppbyggnaden av Bach
Mai-sjukhuset med ett belopp om högst 10 miljoner kronor. Som jag
anfört i årets statsverksproposition har planeringen av utvecklingsbiståndet
till DRV för budgetåren 1973/74 och 1974/75 utgått från finansiella
ramar på 100 respektive 130 miljoner kronor.

Efter den tidpunkt då dessa ramar fastställdes utsattes DRV för
förnyade bombningar som åsamkat civilbefolkningen nya lidanden. Mot
den bakgrunden kommer regeringen att höja planeringsramarna för
budgetåret 1973/74. Beredningen av detta ärende är ännu inte avslutad.

Biståndet till PRR har successivt ökat i omfattning. Hittills under
innevarande budgetår har regeringen anslagit 13,5 miljoner kronor för
detta ändamål. Beloppet var 3 miljoner kronor under budgetåret
1971/72.

Frågan om ytterligare stöd till PRR övervägs inom ramen för
regeringens aktiva planering av ett ökat bistånd till återuppbyggnaden i
Indokina. Som anfördes i årets statsverksproposition är regeringen beredd
att ställa betydande resurser till förfogande för detta ändamål. Planeringen
inriktas främst på direkt bistånd samt, i mindre utsträckning, på
bidrag till enskilda organisationers verksamhet. Frågan om ytterligare
direkt stöd till PRR kommer att kunna tas upp så snart vi vunnit någon
erfarenhet av de leveranser som nu planeras.

Beträffande frågan om kanalisering av biståndet till olika delar av
Indokina har utskottet erfarit att regeringen följer utvecklingen i
ifrågavarande länder och prövar möjligheterna att i den skiftande
situationen finna nya och mera effektiva vägar för de svenska insatserna.

I motionen 1973:72 föreslås inrättandet av en fond för forskningssamarbete
med Vietnam. Utskottet har erfarit att tanken på en dylik
insats inte ingår bland de projekt som tagits upp från Demokratiska
Republiken Vietnams sida i förhandlingar med de svenska myndigheterna.
Motionen avstyrks därför.

Motionen 1973:624 tar upp frågan om det svenska Vietnam-biståndets
utformning. Motionärerna föreslår att endast humanitärt bistånd lämnas
och att detta sker via Röda kors-kanaler. Riksdagen har tidigare fattat
principbeslut om Vietnam-biståndet (SU 1970:84). Därav framgår att
Sverige skall lämna dels humanitärt bistånd, dels återuppbyggnadsbistånd
efter krigets slut. Av dessa skäl avstyrks motionen 1973:624.

I motionen 1973:413 förordas en höjning av de närmaste årens
planeringsramar för biståndet till DRV på grund av ödeläggelsen efter
1972 års bombningar. Som framgår av utrikesministerns ovan redovisade
interpellationssvar är regeringen beredd att överväga en höjning av
ramarna för biståndet till DRV till följd av de förnyade krigshandlingarna
i slutet av 1972. Utskottet noterar med tillfredsställelse att en planering
härför avses påbörjas. Yrkandet i motionen 1973:413 får därmed anses
tillgodosett.

UU 1973:3

1 motionen 1973:625 yrkas, under åberopande av tidigare riksdagsbeslut,
att hjälpen till Vietnam bör rättvist fördelas mellan Nord- och
Sydvietnam. Riksdagen har tidigare uttalat (SU 1970:84) att biståndet
skall avse både Nord- och Sydvietnam och har förutsatt att Kungl. Maj :t
söker inleda planering av återuppbyggnadsbistånd för Sydvietnam vid en
tidpunkt, då realistiska förutsättningar härför kan anses föreligga.
Riksdagen har dessutom framhållit (UU 1971:2) att vid fördelningen av
insatser mellan olika områden bör beaktas såväl det akuta biståndsbehovet
som de insatser vilka andra länder gör i ifrågavarande områden.
Utskottet vill understryka dessa utttalanden. Med hänvisning till det som
nu anförts och den ovan lämnade redogörelsen för planeringen av
biståndet till Indokina avstyrks motionen 1973:625 i denna del.

I motionen 1973:628 föreslås högre planeringssiffror för Demokratiska
republiken Vietnam och Republiken Sydvietnams provisoriska revolutionära
regering än dem som statsverkspropositionen upptagit för nästa
budgetår.

I motionen 1973:1100 förordas en kraftig ökning av biståndet till
PRR eller den regering som kan komma till stånd efter fria val i
Sydvietnam. Motionärerna framför vidare önskemålet att statliga biståndsmedel
till Sydvietnam, Cambodja och Laos inte skall kanaliseras via
de nuvarande regeringarna i dessa länder.

Mot bakgrund av det som ovan anförts beträffande planeringen för
ökade biståndsinsatser i Indokina avstyrks motionerna 1973:628 och
1973:1100.

I motionen 1973:1103 yrkas på stöd till befrielserörelserna i Cambodja
och Laos. Enligt vad riksdagen tidigare uttalat (SU 1969:62) kan
statligt bistånd lämnas till befolkningsgrupper i länder, vilka befinner sig i
inbördeskrig, genom Röda korset och därmed jämförliga hjälporganisationer.
Det framgår av statsverkspropositionen att bistånd har lämnats
genom sådana kanaler till befolkningen i de av befrielserörelserna
behärskade områdena i Cambodja och Laos. Utskottet finner att frågan
om kanaler för svenska insatser i Laos kommer i ett nytt läge när
krigshandlingarna i landet upphör i enlighet med det avtal om vapenvila
som ingåtts mellan den laotiska regeringen och Laos’ patriotiska front.
Mot bakgrund av det som här ovan anförts beträffande planeringen av
biståndsinsatser i Indokina avstyrker utskottet motionen 1973:1103.

I motionen 1973:275 och 1973:1 101, punkten 9, förordas ett ökat
bistånd till Zambia under hänvisning till landets utsatta politiska läge och
de ekonomiska påfrestningar som FN-sanktionerna mot Rhodesia har
medfört.

Av propositionen framgår att utbetalningarna av svenskt bistånd till
Zambia under budgetåret 1971/72 uppgick till 5 milj. kr. eller 1 % av
Sveriges direkta utvecklingsbistånd. För budgetåret 1972/73 har medelsbehovet
beräknats till 15 milj. kr. Planeringssiffran för budgetåret
1973/74 är 20 milj. kr. Den väsentliga utvidgningen av utvecklingssamarbetet
med Zambia utgår från landets utvecklingsplan, som starkt betonar
behovet av insatser inom landsbygdsnäringarna och på undervisnings -

UU 1973:3

området. Zambias statsfinansiella läge har sedan år 1970 försämrats
avsevärt.

Av regeringsdeklarationen den 21 mars 1973 framgår bl. a. att
regeringen med tanke på de svårigheter som uppstått genom avstängningen
av de normala transportvägarna kommer att öka biståndet till
Zambia.

Det svenska biståndet till detta land har således ökat kraftigt under
senare år. Denna utveckling väntas fortsätta. Biståndets volym kommer
att bli beroende inte minst av Zambias behov och prioriteringar.
Utskottet finner det inte realistiskt att riksdagen anger preciserade mål i
fråga om biståndets storlek. Med hänsyn till det som nu anförts avstyrks
motionen 1973:1101 i denna del.

Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under
punkten 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) till hemställan angående
dels motionen 1973:72 i vad avser anslag till en forskningsfond för
Vietnam, dels motionerna 1973:625 och 1973:1101 i vad avser bistånd
till Etiopien, dels motionen 1973:628 och motionen 1973:1103.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:72 i vad avser principbeslut
om inrättande av en forskningsfond för Vietnam,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:275 och motionen
1973:1101 i vad avser bistånd till Zambia,

3. att riksdagen anser motionen 1973:413 besvarad med vad
utskottet anfört,

4. att riksdagen avslår motionen 1973:624,

5. att riksdagen avslår motionen 1973:625 i vad avser dels det
svenska biståndsarbetets inriktning, dels bistånd till Cuba,
Chile och Vietnam,

6. att riksdagen avslår motionen 1973:1100,

7. att riksdagen avslår motionen 1973:1101, i vad avser dels
bistånd till Sri Lanka, dels allmänna synpunkter på biståndets
länderinriktning, dels bistånd till Lesotho och Swaziland.

5. Sveriges deltagande i utvecklingssamarbete inom ramen för internationella
biståndsprogram

Propositionen (s. 21—30)

FN:s utvecklingsprogram (UNDP)

UNDP:s verksamhet syftar till att genom tekniskt bistånd och
förinvesteringsverksamhet påskynda u-ländernas utveckling. Detta sker
genom insatser, som finansieras av UNDP och ifrågavarande mottagarland
gemensamt och som verkställs av FN :s fackorgan och andra institutioner.
FN-medlemmarnas bidrag till UNDP är frivilliga och anmäls vid årliga
bidragskonferenser. För verksamhetsåret 1972 uppgick bidragen till ca
270 milj. dollar eller ca 1,3 miljarder kr. Härav svarade Sverige, som är

UU 1973:3

programmets näst största bidragsgivare, för ca 10%.

Det av UNDP antagna reformprogrammet, som bl. a. innebär övergång
till länderprogrammering, decentralisering av programmeringsarbetet till
fältet och en omorganisation av UNDP-sekretariatet, har skapat förutsättningar
för en effektivare verksamhet i enlighet med den s. k. Jacksonrapportens
rekommendationer.

Ett väsentligt inslag i UNDP-arbetet är den översyn av resursernas
länderfördelning som styrelsen inlett på bl. a. svenskt förslag. F. n.
fördelas UNDP-resurserna efter mycket allmänna kriterier som bl. a.
medfört att relativt utvecklade länder t. ex. i Öst- och Sydeuropa erhåller
inte oväsentliga belopp från UNDP. Den nu inledda översynen bör enligt
svensk uppfattning syfta till att UNDP-resurserna omfördelas till u-länder
i egentlig mening och då särskilt till de minst utvecklade.

Styrelsen har bl. a. beslutat om en extra resurstilldelning på 55 milj.
dollar till de minst utvecklade länderna. Därav förutses minst 30 milj.
dollar tillhandahållas genom ökade bidrag från givarländerna.

Regeringen har — med förbehåll för riksdagens godkännande - gjort
utfästelse om ett särskilt bidrag på 3 milj. dollar till de minst utvecklade
länderna i anledning av UNDPrs nämnda beslut. Den sammanlagda
svenska bidragsutfästelsen för 1973 beräknas därför till 32 milj. dollar
eller ca 157,4 milj. kr.

Kungl. Maj:t begär vidare riksdagens bemyndigande att, om den
fortsatta utvecklingen motiverar detta, vid bidragskonferensen år 1973
göra utfästelser, omfattande jämväl bidrag till de minst utvecklade
länderna, för verksamhetsåren 1974 och 1975 (budgetåren 1974/75 och
1975/76) med 170 resp. 185 milj. kr.

FN:s barnfond ( UNICEF)

Verksamheten finansieras huvudsakligen genom frivilliga bidrag från
medlemsregeringarna. Av det totala bidragsflödet, som år 1971 uppgick
till 60,8 milj. dollar, utgjordes drygt 70 % av statliga bidrag medan
nationalkommittéer och andra privata bidragsgivare svarade för återstoden.
Fondens styrelse fastställde år 1970 ett bidragsmål om 100 milj.
dollar att uppnås år 1975.

Det svenska statliga bidraget har under de tre senaste åren ökats från
20 milj. kr. år 1970 till 30 milj. kr. år 1971 och 40 milj. kr. år 1972. Av
de totala statliga bidragen svarade Sverige år 1971 för 14%, vilket
gjorde Sverige till den näst största bidragsgivaren i absoluta tal efter USA.

För budgetåret 1973/74 beräknas ett medelsbehov av 45 milj. kr., i
enlighet med tidigare bidragsutfästelse.

Kungl. Maj:t begär vidare riksdagens bemyndigande att avge utfästelse
för verksamhetsåret 1975 (budgetåret 1975/76) med 50 milj. kr.

UU 1973:3

Internationella utvecklingsfonden (IDA)

Världsbanksgruppen, som omfattar Världsbanken (IBRD), Internationella
utvecklingsfonden (IDA) och Internationella finansieringsbolaget
(IFC), svarade under verksamhetsåret 1971/72 för en utlåning om
sammanlagt ca 15,2 miljarder kr.

I vad avser världsbanksgruppen kanaliseras svenska biståndsmedel
uteslutande genom IDA. IDA:s medel tillhandahålls genom bidrag från i
första hand de industrialiserade medlemsländerna, de s. k. part I-länderna.
IDA:s långivning är koncentrerad till de fattigare bland u-länderna och
avser i första hand infrastrukturella investeringar. En växande del av
utlåningen avser socialt betydelsefulla projekt inom t. ex. utbildning,
landsbygdsutveckling och urbanisering. IDA:s utlåning sker på synnerligen
mjuka villkor — lånen har en löptid på 50 år, varav 10 år är
amorteringsfria, och löper utan ränta men med en administrationsavgift
på 3/4 %.

Sveriges bidrag till IDA uppgår till 34 milj. dollar årligen under
treårsperioden 1971/73.

En internationell förhandling om en ny påfyllnad av IDA:s resurser
har inletts med sikte på en principöverenskommelse under år 1973.

Från svensk sida bör man delta aktivt i förhandlingarna om den fjärde
påfyllnaden av IDA:s resurser. Särskild vikt bör läggas vid att organisationen
framdeles klart baserar sin verksamhet på de låntagande ländernas
egna utvecklingspolitiska målsättningar. U-länderna bör ges ett förstärkt
inflytande över utnyttjandet av bidragen till IDA. IDA:s verksamhet bör
därmed få en allt starkare anknytning till riktlinjerna i FN :s utvecklingsstrategi.

Regionala utvecklingsbanker

Afrikanska utvecklingsbanken (ADB). Förhandlingarna om upprättande
av en till ADB knuten multilateral utvecklingsfond för Afrika
(African Development Fund) slutfördes under år 1972. Fondens stadga,
som undertecknades i Abidjan den 29 november 1972 av ADB och 13
stater, beräknas träda i kraft vid halvårsskiftet 1973.

African Development Fund (ADF) upprättas som en separat och i
juridisk mening självständig internationell organisation med egen stadga
och egna beslutande organ. ADB:s president skall dock ex officio vara
president även i ADF. Vidare skall fonden i huvudsak utnyttja bankens
stab. Förhållandet mellan ADF och ADB kan närmast jämföras med
lDA:s förhållande till Världsbanken. En viktig och internationell
nyskapande princip för samarbetet inom ADF är att det röstmässiga
inflytandet har fördelats lika mellan afrikanska länder, som representeras
av ADB, och de icke-regionala medlemsländerna, i första hand i-länder.
Den röstmässiga likafördelningen återspeglas även i styrelsens sammansättning.

ADF skall ha som grundläggande syfte att bistå ADB att i ökad

UU 1973:3

utsträckning bidra till den ekonomiska och sociala utvecklingen i bankens
medlemsländer samt att främja samarbete, inkl. regionalt samarbete, och
ökad internationell handel. För att uppnå detta syfte skall ADF lämna
lån till afrikanska medlemsländer, vilkas ekonomiska situation och
framtidsutsikter kräver utvecklingsfinansiering på mjuka villkor. ADF:s
resurser skall baseras på frivilliga bidrag från medlemsländerna och ADB.

Från svensk sida har utfästelse lämnats om ett bidrag till ADF
motsvarande 5 milj. dollar.

Ett engångsbidrag om 2,5 milj. kr. beräknas i propositionen till ADF:s
förinvesteringsstudier i de minst utvecklade u-länderna i Afrika.

ADB har kommit in med framställning om personalbistånd och bidrag
till förinvesteringsstudier utanför ramen för de ordinarie bidragen till
ADF. ADB:s utlåning har endast i mindre utsträckning kommit de
fattigaste medlemsländerna till del, då villkoren — i första hand
räntesatsen - inte är anpassade till dessa länders ekonomiska situation.
Det kan emellertid förväntas att ADF :s kreditgivning i stor utsträckning
kommer att inriktas på dessa länder. Ett svenskt bidrag till förinvesteringsstudier
i de minst utvecklade u-länderna i Afrika skulle kunna bidra
till att fondens verksamhet effektiviseras. Bidraget skulle samtidigt utgöra
ett direkt komplement till Sveriges insats i ADF. Med hänsyn härtill
förordas att Sverige lämnar ett engångsbidrag om 2,5 milj. kr. samt att
medel härför anslås för budgetåret 1973/74. Det samlade medelsbehovet
för bistånd genom ADB och ADF uppgår därmed till 7,4 milj. kr. under
budgetåret 1973/74.

Interamerikanska utvecklingbanken (IDB). I början av år 1972
presenterade IDB ett underlag för diskussion med i-länder utanför
regionen beträffande dessas eventuella medlemskap i banken. Förslaget
har mötts med invändningar från flera av de berörda länderna. Kritiken
har i första hand avsett bidragens storlek och fördelning, representationen
i styrelsen samt upphandlingsreglerna. Det kommer sannolikt att
dröja innan ett internationellt beslut blir aktuellt. Sverige följer emellertid
utvecklingen noggrant. Något medelsbehov för budgetåret 1973/74
föreligger inte.

Internationella livsmedelprogrammet (WFP) och konventionen om livsmedelshjälp
(FAC)

WFP anses allmänt vara en effektiv organisation, vars administrationskostnader
är begränsade i förhållande till insatsernas omfång. De
biståndsmottagande länderna har ett väsentligt inflytande i WFP:s
styrelse.

Sveriges bidrag till WFP uppgår till 7 milj. dollar, dvs. ca 34,5 milj. kr.
årligen under bidragsperioden 1973—1974. Bidraget utgår till två
tredjedelar i form av svenska livsmedelsprodukter.

UU 1973:3

rat att efterkomma WFP:s vädjan genom att under kommande budgetår
pröva proteinberikning av svenska vetemjölsleveranser som kanaliseras
genom WFP. Kostnaderna härför kan uppskattas till 5 milj. kr.
Medelsbehovet för WFP kan därför beräknas till 39,5 milj. kr. för
budgetåret 1973/74.

Sveriges bidrag inom ramen för 1971 års konvention om livsmedelshjälp
(FAC) uppgår till 35 000 ton vete per år under treårsperioden
1971/72-1973/74. Dessutom har Sverige åtagit sig att täcka frakt- och
administrationskostnaderna för dessa leveranser. Det svenska FAC-bidraget
kanaliseras genom WFP. Det svenska åtagandet enligt konventionen
tillsammans med kostnader för eventuell förmälning av vetet motsvarar
ett medelsbehov av 16,5 milj. kr.

Det samlade medelsbehovet för livsmedelsbistånd uppgår därmed till
56 milj. kr. för budgetåret 1973/74.

Övriga multilaterala bidrag

FN:s flyktingkommissarie (UNHCR)

Programmet, som finansieras helt med frivilliga bidrag, har f. n. en
omfattning av ca 8 milj. dollar. Flyktingkommissarien har under senare
tid utom sina ordinarie uppgifter varit engagerad bl. a. i de stora
hjälpinsatserna på den indiska halvön och i södra Sudan. Särskilda
svenska bidrag har lämnats till dessa verksamheter.

I enlighet med tidigare utfästelser uppgår Sveriges bidrag för 1974
(budgetåret 1973/74) till 1,3 milj. dollar. Medelsbehovet beräknas
följaktligen till 6,4 milj. kr. Särskilda bidrag för katastrofhjälp kan
komma att aktualiseras.

Kungl. Maj.t begär vidare riksdagens bemyndigande att avge utfästelse
för verksamhetsåret 1976 (budgetåret 1975/76) med 6,9 milj. kr.

FN:s hjälpprogram för Palestina-flyktingar (UNRWA) inriktas på
livsmedelshjälp, hälsovård och utbildning. Programmet, som tillgodoser
ett väsentligt humanitärt behov och som finansieras helt genom frivilliga
bidrag, har f. n. en omfattning av ca 50 milj. dollar. UNRWA anses
fungera med god effektivitet och låga administrativa kostnader.

För budgetåret 1973/74 beräknar departementschefen ett oförändrat
bidrag om 14,8 milj. kr.

Bidragen till UNCTAD /G ATT :s Internationella handelscentrum (ITC)
har hittills redovisats under anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.

I den mån dessa medel avser verksamhet i programländerna eller andra
enskilda mottagarländer kommer redovisningen även fortsättningsvis att
ske under detta anslag. Den del av de svenska ITC-bidragen som avser
annan exportfrämjande verksamhet och som till sin karaktär utgör ett
multilateralt bidrag bör upptas under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram. För detta senare ändamål beräknar departementschefen
5 milj. kr. för budgetåret 1973/74.

FN3 befolkningsfond (UNFPA) bygger på frivilliga bidrag från såväl i -

UU 1973:3

som u-länder. För år 1972 beräknas de sammanlagda bidragsutfästelserna
uppgå till ca 35 milj. dollar.

Beträffande fondens verksamhet hänvisas till punkten 7.

I avvaktan på resultatet av den nyligen genomförda omorganisationen
av UNFPA och med hänsyn till den låga takten i fondens medelsförbrukning
förordas ett oförändrat svenskt bidrag under budgetåret 1973/74,
dvs. 15 milj. kr.

Sverige har under budgetåren 1971/72 och 1972/73 lämnat frivilliga
bidrag till FN :s generalsekreterare för dennes arbete med uppföljningen
av FN-strategin. Bidragen har uppgått till motvärdet av 1 milj. dollar
vartdera året. För budgetåret 1973/74 beräknas i propositionen ett
bidrag av samma storlek, dvs. 4,9 milj. kr.

Medelsbehovet för bidrag till den internationella forskningen rörande
u-landsproblem redovisas av departementschefen i ett sammanhang.
Propositionens avsnitt härom har refererats under punkten 11.

Sveriges bidrag till WHO för forskning på den mänskliga fortplantningens
område beräknas under budgetåret 1973/74 till 25 milj. kr.

För finansiellt stöd till det nya baljväxtinstitutet ICRISAT i Hyderabad
samt till forskningsinstitutet CIP i Peru beräknas budgetåret 1973/74
ett totalt medelsbehov av 10 milj. kr.

Till den forskningsverksamhet som äger rum inom ramen för ILO:s
världssysselsättningsprogram har Sverige anmält ett bidrag på sammanlagt
1 milj. dollar, nämligen 0,5 milj. för budgetåret 1972/73 och 0,5 milj. för
budgetåret 1973/74.

Härutöver beräknas i propositionen för övrig forskningsverksamhet
inom FN sammanlagt 1,4 milj. kr. att fördelas mellan FN:s forskningsinstitut
för social utveckling (UNRISD), FN:s institut för utbildning och
forskning (UNITAR) och FN:s forskningsinstitut för socialskydd
(UNSDRI).

Det kan bli aktuellt med ytterligare svenska insatser genom multilaterala
organisationer i samband med katastrofsituationer i u-länderna.
Härutöver finns erfarenhetsmässigt anledning räkna med ett medelsbehov
för insatser sammanhängande med FN:s och övriga internationella
organisationers u-landsinriktade verksamhet. Även olika slag av forskningsinsatser
kan aktualiseras för finansiering under denna anslagspost.
För här nämnda olika ändamål har för budgetåret 1973/74 beräknats
sammanlagt 21,2 milj. kr., varav för katastrofbistånd 10 milj. kr.

Under anslagsposten Övriga multilaterala bidrag räknar departementschefen
totalt med ett medelsbehov om 106,5 milj. kr. för budgetåret
1973/74.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1973:414 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari yrkas
att riksdagen avslår regeringens äskanden under punkt C 1 i statsverks -

UU 1973:3

propositionens bilaga 5, vad avser anslag till IDA, ADB och ADF med
sammanlagt 185,1 milj. kronor.

dels motionen 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad
avser hemställan att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i övrigt
anförs i motionen under avsnittet Multilateralt bistånd (punkt 5), att
riksdagen som sin mening ger Kungl. Maj.t till känna, att Sverige bör vara
berett att utlova betydande bidrag vid förhandlingarna om en fjärde
påfyllnad av Internationella Utvecklingsfondens (IDA) resurser (punkt
19),

dels motionen 1973:1104 av herr Hermansson m. fl. (vpk) ivad avser
hemställan att riksdagen hos regeringen begär att den svenska politiken
gentemot u-länderna utformas med beaktande av att Sverige utträder ur
Världsbanken, Internationella Finansieringsbolaget, Internationella Utvecklingsfonden
och andra organ som har sin udd riktad mot u-länderna
(tredje attsatsen).

Utskottet

I statsverkspropositionen framhålls att ett väsentligt inslag i UNDParbetet
är den översyn av resursernas länderfördelning som styrelsen
inlett på bl. a. svenskt förslag. För närvarande fördelas UNDP-resurserna
efter mycket allmänna kriterier som bl. a. medför att relativt utvecklade
länder t. ex. i Öst- och Sydeuropa erhåller inte oväsentliga belopp från
UNDP. Den nu inledda översynen bör enligt svensk uppfattning syfta till
att UNDP-resurserna omfördelas till u-länder i egentlig mening och då
särskilt de minst utvecklade.

Utskottet vill understryka vikten av att en sådan omfördelning av
UNDP-resurserna kommer till stånd.

Sveriges samarbete med de mellanfolkliga biståndsorganen kommer att
bli föremål för översyn av den biståndspolitiska utredningen. I utredningsdirektiven
sägs bl. a. följande:

Sverige har traditionellt gett hög prioritet åt den multilaterala
biståndsformen och sökt förstärka de mellanfolkliga organens ställning i
utvecklingssamarbetet mellan i-länder och u-länder. Sverige har spelat en
aktiv roll i den internationella debatten på utvecklingsområdet, framför
allt i anknytning till utarbetandet av FN:s utvecklingsstrategi. Utredningen
bör mot bakgrund av hittillsvarande erfarenheter undersöka olika
sätt, varigenom Sverige inom de normgivande organisationerna — främst
FN s generalförsamling, ECOSOC och UNCTAD - än starkare kan verka
för en utvecklingssyn som överensstämmer med de grundläggande
värderingarna för den svenska biståndspolitiken och för en utveckling
mot en rättvisare fördelning av jordens resurser.

Utredningen bör pröva de internationella biståndsorganens verksamhet
utifrån u-ländernas behov och de värderingar som vägleder den svenska
biståndspolitiken. Utredningen har därvid stöd i den strävan till
helhetssyn som kännetecknar FN-strategins behandling av utvecklingsfrågorna
och bör i detta sammanhang även överväga olika möjligheter att

UU 1973:3

effektivisera samordningen av de olika FN-organens verksamhet.

Utredningens värdering av de internationella biståndsorganen och av
Sveriges roll i dessa bör innefatta även en granskning av omfattningen av
Sveriges finansiella bidrag, speciellt avseende UNDP och IDA.

I motionen 1973:1101 förordas att alla möjligheter tillvaratas att, när
biståndet under de närmaste åren ökar, stödja FN:s olika biståndsprogram
liksom de regionala utvecklingsbankerna, IDA och övriga organ
inom Världsbanksgruppen. Vid förhandlingar om en fjärde påfyllnad av
IDA:s resurser bör Sverige vara berett att utlova ett betydande bidrag.
Genom att kanalisera bidrag till de regionala utvecklingsbankerna kan vi
hjälpa till att möjliggöra större regionala projekt av grundläggande
betydelse för utvecklingen i ett eller flera länder, framhåller motionärerna
bl. a.

Av statsverkspropositionen framgår att Sverige ger betydande bidrag
till mellanfolkliga biståndsorgan.

Sverige är näst största bidragsgivare till UNDP. De bidrag som utfästs
för verksamhetsåret 1973, sammanlagt cirka 157,4 milj. kr., ligger 23%
över bidraget för näst föregående verksamhetsår. För verksamhetsåret
1974 och 1975 föreslår Kungl. Maj:t utfästelser med sammanlagt 170
resp. 185 milj. kr.

Sveriges bidrag till IDA uppgår i enlighet med överenskommelsen om
den tredje påfyllnaden av IDA:s resurser till 34 milj. dollar årligen under
treårsperioden 1971-1973. En internationell förhandling om en fjärde
resurspåfyllnad har redan inletts. Sverige tillhör de länder som yrkat på
en kraftig ökning av IDA-anslagen.

Det fortsatta samarbetet med de mellanfolkliga biståndsorganen
kommer att granskas av den biståndspolitiska utredningen.

Mot bakgrunden av det som här anförts avstyrks motionen 1973:1101
i denna del.

I motionen 1973:414 yrkas avslag på regeringens äskanden ivad avser
anslag till IDA, ADB och ADF. Motionärerna anser att Världsbanksgruppens
kreditgivning är en av de faktorer som är ansvariga för den allt
tyngre finansiella bördan på de fattiga länderna och förderas beroende av
de ledande kapitalistländerna samt för deras kvarhållande i en ekonomisk
struktur som gör dem till exploateringsobjekt för det internationella
storkapitalet. Motionärerna kritiserar bl. a. IDA:s val av mottagare för
krediter.

Som framgår av statsverkspropositionen är IDA:s långivning koncentrerad
till de fattigare bland u-länderna och avser i första hand
infrastrukturella investeringar. En växande del av utlåningen avser socialt
betydelsefulla projekt inom t. ex. utbildning, landsbygdsutveckling och
slumsanering.

IDA:s verksamhet är beroende av mottagarländernas önskemål samt av
de beslut som fattas av styrelsen. Sverige eftersträvar att u-länderna ges
ett förstärkt inflytande i styrelsen.

Vidare lägger man från svensk sida särskild vikt vid att organisationen
framdeles klart baserar sin verksamhet på de låntagande ländernas egna

UU 1973:3

utvecklingspolitiska målsättningar. U-länderna bör ges ett förstärkt
inflytande över utnyttjandet av bidragen till IDA. IDA:s verksamhet bör
därmed få en allt starkare anknytning till riktlinjerna i FN :s utvecklingsstrategi.

Den politik som Sverige bör eftersträva i världsbanksgruppen skall,
som nämnts, behandlas av biståndsutredningen. Följande bakgrund för
översynen ges i utredningsdirektiven:

Världsbanksgruppens dominerande ställning i den internationella
utvecklingskreditgivningen har förstärkts. Internationella utvecklingsfondens
(IDA) mjuka, leveransobundna kreditgivning har snabbt utbyggts.
Liksom FN lägger bankgruppen nu i sin deklarerade biståndspolitik
allt större vikt vid de sociala faktorerna i utvecklingsprocessen.
Samtidigt har emellertid kritik riktats av åtskilliga u-länder mot bankgruppen
för dess agerande i samband med nationaliseringar av i-landsföretag
i u-länder. Från u-landshåll har också hävdats att bankens krav på den
ekonomiska politikens utformning i mottagarländerna i vissa fall försvårar
genomförandet av utvecklingsstrategier för mobilisering av de egna
resurserna genom en social rättvisepolitik.

En ingående redogörelse för Världsbanksgruppens verksamhet har
lämnats i utrikesutskottets av riksdagen godkända betänkande 1971:15.
Med hänvisning till vad som anförts i detta betänkande och i propositionen
1973:1 avstyrker utskottet motionen 1973:414 samt motionen
1973:1104, såvitt nu är i fråga. Motionens yrkande beträffande Afrikanska
utvecklingsbanken (ADB) och den därtill knutna multilaterala
Utvecklingsfonden (AFD) synes bygga på det felaktiga antagandet att
dessa institutioner utgör grenar av Världsbanksgruppen.

Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under
punkten 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) till hemställan
angående motionen 1973:414.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:1101, i vad avser multilateralt
bistånd och bidragen till IDA,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:1104, i vad avser Sveriges
medlemskap i Världsbanksgruppen m. fl. organ.

6. U-Iandsinvesteringar, u-ländernas industrialisering, kapitalbildning i
u-länderna m. m.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1973:112 av herr Hermansson m. fl. (vpk), vari
hemställs att riksdagen beslutar att upphäva systemet med statliga
investeringsgarantier för investeringar i vissa u-länder,

dels motionen 1973:625 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj d uttalar att ett utvecklingsbolag
tillskapas för investeringar i u-länderna, ägt gemensamt av staten och
näringslivet (punkten 7),

UU 1973:3

dels motionen 1973:1 101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad
avser hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj :t begär förslag redan till
årets riksdag om ett vidgat investeringsgarantisystem för svenska företags
u-landsinvesteringar, i enlighet med vad som anförs i motionen (punkten
22), att riksdagen hos Kungl. Maj:t begär förslag till 1973 års
höstriksdag om inrättande av ett utvecklingsbolag med uppgift att stödja
investeringar i u-länder och underlätta svenska företags medverkan i
utvecklingsfrämjande projekt i u-länder (punkten 23), att riksdagen hos
Kungl. Maj:t begär förslag till höstriksdagen om ökad satsning på
förinvesteringsundersökningar i u-länder med svenskt näringslivs medverkan
(punkten 24).

Utskottet

Industribiståndsutredningen har i sitt nyligen avgivna betänkande
(SoU 1972:90) framlagt förslag om ett utvidgat system för investeringsgarantier.
Ur betänkandet må följande refereras:

Under senare år har en rad u-länder lagt allt större vikt vid behovet
att industrialisera sina ekonomier.

Det största hindret för en industrialisering är u-ländernas brist på
kapital och kunskap om industriell produktion och försäljning. Detta kan
överföras från i-länderna genom direkta utländska investeringar eller
offentliga industribiståndsinsatser. Flertalet u-länder välkomnar direkta
investeringar även om inställningen till dessa under åren förändrats. Det
gäller framför allt frågan om utländskt ägande av u-ländernas naturresurser,
vilket medfört nationaliseringar eller lagstiftning om delägarskap.
Även för ett antal andra sektorer inom näringslivet än råvaruproduktionen
har restriktioner införts. För svenska investeringar har en glidning
från helägda svenska bolag mot s. k. joint ventures skett. Det är blott
storföretagen som investerar i u-länderna. Huvudskälet för de svenska
företagens utlandsetablering är utan tvivel önskemålen att bibehålla och
utveckla marknaden. I stor utsträckning är alltid utlandsinvesteringarna
att betrakta som en förlängning av exportverksamheten. U-ländernas
relativa del av exporten har dock minskat, för Sveriges del från 10,6 % år
1961 till 8,6% år 1971.

För att stödja investeringar i u-länderna kan bl. a. investeringsgarantisystem
upprättas.

Hittills har 13 i-länder upprättat investeringsgarantisystem. Dessa
syftar till att skydda investeraren mot expropriationsrisker, kalamitetsrisker
och transfereringsrisker, dock ej en devalvering av den lokala
valutan. Endast direkta investeringar kan komma ifråga och positiva
utvecklingseffekter brukar krävas. Samtliga garantisystem utom det
svenska täcker investeringar i alla u-länder.

Ett multilateralt investeringsgarantisystem utreds inom Världsbanken,
men bl. a. på grund av många u-länders negativa inställning får ett sådant
system betraktas som osäkert.

Det svenska investeringsgarantisystemet, som beslutades 1968, ansluter
sig till de övriga systemen med den skillnaden att det begränsas till
investeringar i de svenska programländerna och att utvecklingseffekten,
särskilt dess sociala aspekter, starkare betonats.

Svenska statliga stödåtgärder för att underlätta det svenska näringslivets
handel med och investeringar i u-länderna har bl. a. utgjorts av
exportkreditgarantier och investeringsgarantier. Vad gäller investeringsgarantisystemet
skall det statliga stödet avse projekt med klart påvisbar

UU 1973:3

utvecklingseffekt. De kommersiella målen spelar en relativt underordnad
roll. I samband härmed framhåller utredningen att den principiella
skiljelinjen mellan bistånd och affärer inte får uppfattas som ett
förnekande av att rent kommersiella transaktioner kan ha klart utvecklingsfrämjande
effekter. Det är därför viktigt att i den biståndspolitiska
debatten göra en distinktion mellan syfte och effekt.

Det svenska investeringsgarantisystemet har aldrig tillämpats. Det är
svårt att fastställa vilken betydelse möjligheten att få en garanti har för
företagens investeringsbeslut. För de stora exportföretagen torde den
blott ha en marginell betydelse. Det kan ju också på andra sätt skydda
sina intressen. Tendensen till ökade nationaliseringar torde dock ha ökat
den vikt investeringsgarantierna tillmäts. Investeringsgarantin kan som en
bland många faktorer bli tungan på vågen för ett investeringsbeslut.
Utvecklingen i andra i-länder går mot att allt fler u-landsinvesteringar
garanteras. Osäkerheten om ett multilateralt garantisystem stärker också
kravet på ett effektivt fungerande svenskt system. Utredningen anser att
villkoren för det svenska investeringsgarantisystemet bör omprövas,
väsentligen i två avseenden: modifikationer av tillämpningsbestämmelserna
kan göras och en vidgning av länderkretsen bör diskuteras.

Det svenska investeringsgarantisystemets krav på utvecklingseffekt bör
bibehållas. Bekräftelse från värdlandets sida på att projektet betraktas
som utvecklingsfrämjande och överensstämmande med landets utvecklingsplan
bör även fortsättningsvis inhämtas.

Kravet på att det investerande företaget ger de anställda tillfredsställande
anställnings- och arbetsvillkor och visar en positiv inställning till
facklig verksamhet kvarstår. Utredningen finner det dock angeläget
klargöra att uppfyllandet av de sociala villkoren måste bli beroende av de
praktiska möjligheterna i enskilda länder.

Nödvändigheten av att göra en klar skillnad mellan bistånd och
kommersiellt motiverade insatser kan enligt utredningen understrykas
genom att ett utvidgat investeringsgarantisystem beträffande såväl handläggning
som medelsanvisning avskiljs från det bilaterala biståndsprogrammet.
Utredningen föreslår således att investeringsgarantisystemet utvidgas
till att gälla i princip samtliga u-länder och att i fortsättningen de
budgetmedel som kan komma att erfordras för skaderegleringar överstigande
tillgängliga premiemedel anvisas från annat anslag än biståndsanslagen.
En uppbyggnad av premiereserven bör dock komma till stånd
genom en engångsavsättning från sistnämnda anslag.

I motionen 1973:1101 hemställs om förslag rörande ett vidgat
investeringsgarantisystem redan till årets riksdag.

Utskottet har erfarit att industribiståndsutredningens betänkande nu
är föremål för remissbehandling. Därefter torde sedvanlig beredning av
frågan om ett utvidgat system för investeringsgarantier äga rum.

I motionen 1973:112 föreslås att riksdagen upphäver systemet med
statliga investeringsgarantier för investeringar i u-länderna. Motionärerna
menar att med kapitalexport följer negativa verkningar för mottagarlandet.

Utskottet erinrar om att målsättningen för Sveriges insatser i
utvecklingssamarbetet är att det skall stödja u-ländernas egna utvecklingsansträngningar
och därigenom medverka såväl till ekonomisk tillväxt som
till social och ekonomisk utjämning. Även i vad gäller investeringsgarantier
är mottagarländernas värderingar vägledande för den svenska politiken.

UU 1973:3

Inrättande av ett utvecklingsbolag för bl. a. investeringar i u-länder
föreslås i motionerna 1973:625 och 1973:1101. I den första motionen
sägs bl. a. att ett dylikt bolag, ägt gemensamt av staten och näringslivet,
bör kunna ta initiativ till och bära företagarriskerna för kommersiella
investeringar i u-länderna och även ingå som delägare i u-landsetablerade
konsortier.

Motionen 1973:1101 talar om ett utvecklingsbolag med uppgift att
stödja investeringar i u-länder och att underlätta svenska företags
medverkan i utvecklingsfrämjande projekt i u-länderna.

Även denna fråga har behandlats av industribiståndsutredningen, som
ställt sig negativ till tanken på ett dylikt bolag. Bl. a. antar utredningen att
de stora exportföretagen kommer att bygga ut dotterföretag även utan en
svensk statlig partner. De små och medelstora företagen bedöms i regel ha
mindre kapacitet att avvara företagsledning och riskkapital.

Utskottet noterar att samtliga ovan berörda frågor kan tas upp till
behandling av den biståndspolitiska utredningen, vilken enligt direktiven
bl. a. bör beakta industribiståndsutredningens förslag vid sin allmänna
översyn av den svenska biståndspolitiken.

Mot denna bakgrund avstyrks motionerna 1973:1 12, 1973:625 och
1973:1101 i berörda delar.

I motionen 1973:1 101 föreslås att en ökad satsning sker på
förinvesteringsundersökningar i u-länder med svenskt näringslivs medverkan.

Utskottet har erfarit att betydande resurser redan nu ställs till
förfogande för dylika undersökningar. SIDA har f. n. en anslagspost på
13 milj. kr. för projektförberedelser, som i stor utsträckning utnyttjas för
förinvesteringsstudier. Därutöver kan medel inom de olika länderramarna
användas för dylika studier. Mottagarländernas önskemål om svenskt
bistånd för att utföra förinvesteringsstudier torde i regel kunna tillmötesgås.

Syftet med motionen 1973:1101 i denna del synes vara tillgodosett,
varför motionen avstyrks.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:1 12,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:625 i vad avser frågan om
utvecklingsbolag och motionen 1973:1101, såvitt den avser
frågorna om investeringsgarantisystem, utvecklingsbolag och
förinvesteringsundersökningar.

UU 1973:3

7. Familjeplanering

Propositionen (s. 20—21, 27—29, 42—44)

I propositionen föreslås en ändrad form för redovisning av bidragen
till FNs befolkningsfond (UNFPA) och Världshälsoorganisationens
(WHO) forskningsinsatser. Förslaget refereras under punkten 17.

För familjeplaneringsinsatser har under innevarande budgetår beräknats
totalt ca 77 milj. kr., varav sammanlagt ca 46 milj. kr. för bidrag till
internationella organisationers verksamhet. Motsvarande belopp för
budgetåret 1973/74 beräknas av SIDA komma att uppgå till 95 resp.
drygt 56 milj. kr., varav 39 milj. kr. belastar anslaget C 1. Bidrag till
internationella biståndsprogram.

FN:s befolkningsfond (UNFPA) finansierar projekt som huvudsakligen
utförs av FN:s fackorgan. Verksamheten bygger på frivilliga bidrag från
såväl i- som u-länder. För år 1972 beräknas de sammanlagda bidragsutfästelserna
uppgå till ca 35 milj. dollar.

FN:s generalförsamling har nyligen beslutat att uppdra åt UNDP:s
styrelse att förvalta befolkningsfonden. Därmed har ansvaret för fonden
flyttats från generalsekreteraren till ett mellanstatligt organ. Detta viktiga
principbeslut är att välkomna för svensk del. Samtidigt står klart att ett
antal viktiga praktiska problem, som har samband med önskemålet att
höja fondens effektivitet, återstår att lösa. Däribland kan nämnas den
viktiga frågan om samordningen mellan av UNFPA finansierade program
och UNDP:s verksamhet i stort.

Det är angeläget att Sverige noggrant följer UNFPA :s omorganisation
och verkar för en höjning av fondens effektivitet. 1 avvaktan på resultatet
av den nu genomförda reformen och med hänsyn till den låga takten i
fondens medelsförbrukning, förordar departementschefen ett oförändrat
svenskt bidrag under budgetåret 1973/74, dvs. 15 milj. kr. När
reformens effekter kan överblickas bör flerårsutfästelser till fonden
kunna övervägas.

Förberedelsearbetet för den av FN till år 1974 sammankallade
befolkningskonferensen har nu kommit in i ett aktivt skede. FN:s
befolkningskommission har givits ställning som mellanstatligt förberedande
organ för konferensen, och en generalsekreterare för konferensen har
utsetts. Konferensen bör enligt svensk uppfattning erbjuda ett tillfälle till
en samlad internationell diskussion av befolkningsfrågan och till att
fastlägga FN-systemets politik på detta viktiga område. Det svenska
förberedelsearbetet för konferensen utförs inom den av Kungl. Maj:t den
17 mars 1972 tillkallade nationalkommittén för FN:s befolkningskonferens.
Härigenom har förutsättningar skapats för ett aktivt svenskt
deltagande i det internationella samarbetet på ifrågavarande område.

Ett omfattande svenskt stöd lämnas till Världshälsoorganisationen
(WHO) för forskning på den mänskliga fortplantningens område. Projektet
är delvis knutet till Karolinska institutet i Stockholm. Det omfattar
bl. a. stöd till forsknings- och utbildningscentra, samarbete med kliniker i

3 Riksdagen 1973. 9 sami. Nr 3

UU 1973:3

olika länder samt upprättande av internationella forskningsgrupper på
kontraceptivforskningens område. Projektets totalkostnad har uppskattats
till knappt 30 milj. dollar. Härav svarar Sverige för 14 milj. dollar.
Återstoden tillskjuts av Canada, Danmark, Norge samt Ford-stiftelsen.
Sveriges bidrag under budgetåret 1973/74 beräknas till 25 milj. kr.

Vid sidan av bidragen till mellanstatliga organisationers befolkningsprogram,
vilka tidigare redovisats, utgår även bidrag till vissa enskilda
internationella organisationers familjeplaneringsverksamhet. För budgetåret
1973/74 föreslår SIDA ett ökat bidrag till Internationella familjeplaneringsförbundet
(IPPF). IPPF förmedlar bistånd till familjeplaneringsverksamhet,
som bedrivs av enskilda organisationer i u-länderna. Av
särskild betydelse är denna verksamhet i länder som saknar officiella
familjeplaneringsprogram. Även i länder med av regeringen stödda
program har de frivilliga organisationerna en viktig pionjäruppgift bl. a.
inom sexualundervisningens område. Verksamheten finansieras helt med
frivilliga bidrag, som för år 1972 uppgick till 25 milj. dollar. I enlighet
med SIDA:s förslag beräknas en höjning av det svenska bidraget från 10
till 15 milj. kr.

I samband med propositionens redogörelse för det länderfördelade
biståndet (s. 34 — 44) omnämns ett antal familjeplaneringsinsatser i
enskilda länder.

Sverige stöder Sydkoreas familjeplaneringsprogram dels genom leveranser
av preventivmedel, dels genom finansiering av ett familjeplaneringsinstitut.
Sveriges bidrag till det sydkoreanska familjeplaneringsprogrammet
t. o. m. budgetåret 1971/72 uppgår till ca 10,5 milj. kr. För
innevarande budgetår beräknas ett bidrag om 3,2 milj. kr. Förutom
huvuddelen av familjeplaneringsinstitutets byggnadskostnader har Sverige
åtagit sig att svara för ungefär hälften av dess driftkostnader t. o. m.
budgetåret 1975/76. Leveranserna av preventivmedel förutses vara
avslutade i och med budgetåret 1973/74. SIDA räknar med att FN:s
befolkningsfond därefter kommer att kunna svara för detta bistånd. För
familjeplaneringsbiståndet till Sydkorea beräknar SIDA för budgetåret
1973/74 totalt ca 4 milj. kr.

Motionen

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1973:1101 av
herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad avser hemställan att riksdagen
beslutar om en sådan omdisponering av medlen under ”Övriga multilaterala
bidrag” att FN:s befolkningsfond får ett i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag med 5 milj. kr. höjt anslag på 20 milj. kr. för budgetåret
1973/74 (punkt 4), att riksdagen begär hos Kungl. Maj:t att de svenska
familjeplaneringsinsatserna i Malaysia fortsätter även under de närmast
följande budgetåren (punkt 13), att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna
vad i övrigt anförs i motionen under avsnittet ”Familjeplanering” (punkt
14).

UU 1973:3

Utskottet

Anslagen för familjeplaneringsinsatser har ökat år för år. Under
budgetåret 1968/69 utbetalades 28 milj. kr. för detta ändamål medan
anslaget för nästa budgetår kommer att uppgå till 95 milj. kr.

Riksdagen har med tillfredsställelse noterat (UU 1972:6) den starka
satsning på familjeplanering som sker inom den svenska biståndsverksamheten
och uttalat att direkta familjeplaneringsinsatser även fortsättningsvis
kan ske utanför kretsen av programländer. Därvid är det väsentligt att
beakta att familjeplaneringsinsatserna integreras i en allmän och social
om vårdnadspolitik.

Frågor rörande de fortsatta svenska insatserna på detta område torde
komma att behandlas av den biståndspolitiska utredningen.

I motionen 1973:1101 förordas att familjeplaneringsinsatser under en
lång tid framåt skall förbli ett huvudelement i svensk biståndspolitik.

Motionens syfte synes vara tillgodosett, varför den avstyrks.

I motionen 1973:1101 föreslås att bidraget till FN:s befolkningsfond
för nästa budgetår skall utgå med 20 milj. kr. I statsverkspropositionen
föreslås 15 milj. kr.

Utskottet, som anser att beräkningen av detta bidrag bör ske bl. a. på
grundval av en bedömning av fondens kapacitet att effektivt använda
ökade medel, finner inte att det föreligger anledning avvika från Kungl.
Maj:ts förslag. Utskottet avstyrker därför motionen 1973:1101 i denna
del.

Beträffande svenska familjeplaneringsinsatser i Malaysia, vilken fråga
tas upp i motionen 1973:1101, har utskottet erfarit att regeringen efter
framställning från SIDA beslutat att sådana insatser skall göras för att
täcka det malaysiska behovet fram till slutet av kalenderåret 1974. Från
början av 1975 beräknas FN:s befolkningsfond överta verksamheten.

Syftet med motionen 1973:1101 i denna del synes vara tillgodosett,
varför den avstyrks.

Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under
punkten 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) till hemställan
angående motionen 1973:1101 i vad avser bidrag till FN:s befolkningsfond.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:1101 i vad avser familjeplaneringsinsatser
i Malaysia och vad i övrigt anförts i motionen
under avsnittet ”Familjeplanering”.

8. U-ländernas exportinkomster m. m.

Propositionen (bil. 5 s. 27; bil. 12 s. 4 — 5)

Sveriges stöd till u-ländernas exportfrämjande verksamhet har till
största delen lämnats i form av bidrag till UNCTAD /G ATT:s Internationella
handelscentrum (ITC).

Den tredje sessionen med FN:s konferens för handel och utveckling

UU 1973:3

(UNCTAD lil) ägde rum i Santiago de Chile under tiden den 13 april -den 21 maj 1972. En kortfattad redogörelse för denna session har
framlagts av handelsdepartementet i en broschyr med titeln ”UNCTAD
lil”.

De främsta resultaten av konferensen blev principbesluten, att
u-länderna skall erhålla vederbörlig representation vid internationella
beslut i valutafrågor samt att alla u-länder garanteras full möjlighet att
effektivt delta i 1973 års GATT-förhandlingar och att särskild hänsyn
därvid tas till u-ländernas problem. Enighet nåddes också om ett program
för särskilda åtgärder för de minst utvecklade länderna.

Ett omfattande arbetsprogram hänsköts till UNCTAD:s permanenta
organ. Möjligheterna till framsteg blir beroende av i vilken utsträckning
man utnyttjar de fortsatta förhandlingsmöjligheter som konferensen
anvisat.

Sverige är under 1973 medlem i såväl UNCTAD:s styrelse som
samtliga huvudkommittéer.

Sverige undertecknade i december 1972 det internationella kakaoavtalet.
Avtalet, som främst syftar till att stabilisera världsmarknadspriset
på kakao, kommer att föreläggas riksdagen för godkännande.

De särskilda tullförmånerna för u-länderna (s. k. tullpreferenser)
trädde i kraft för Sveriges del den 1 januari 1972. De tillämpas nu för
sammanlagt 50 länder och områden.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1973:625 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att Sverige verkar för
internationella överenskommelser, som stöder u-ländernas exportansträngningar
(punkten 6),

dels motionen 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad
avser hemställan att riksdagen uppmanar regeringen att tillsammans med
övriga nordiska länder med kraft verka för att ett system med
supplementär finansiering kommer till stånd (punkten 20), att riksdagen
ger Kungl Maj:t till känna vad som i övrigt anförs i motionen om
världshandeln och åtgärder för att främja u-ländernas export (punkten
21),

dels motionen 1973:1104 av herr Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser
hemställan att riksdagen hos regeringen begär att den svenska politiken
gentemot u-länderna utformas med beaktande av att Sverige upphör med
stödet till den amerikanska dollarn och vid förhandlingarna om en
reglering av den internationella valutapolitiken verkar för de krav som
u-länderna enats om i denna fråga i Lima-programmet (fjärde att-satsen),
att Sverige verkar för att Lima-programmets krav på den internationella
handels- och tullpolitikens område uppfylls vid de förestående GATTförhandlingarna
(femte att-satsen).

UU 1973:3

Utskottet

Den största delen av Sveriges import från u-länderna är tullfri. Detta
gäller industrivarorna utom vissa textilvaror, skor och lädervaror. På
råvaruområdet belastas endast livsmedelsprodukter och de jordbruksreglerade
varorna med tullar eller avgifter. Vid FN :s tredje konferens om
handel och utveckling (UNCTAD III) år 1972 meddelade handelsministern
att de svenska tullpreferenserna för u-länder kommer att utvidgas till
ytterligare ett antal jordbruksprodukter, såsom vin, vindruvor och
tobaksvaror. Vidare erbjöds tekniskt bistånd från svensk sida för att
hjälpa u-länderna att uppfylla ursprungsbestämmelserna, dvs. de regler
som anger vad som krävs för att en vara skall anses ha sitt ursprung i ett
u-land.

Sverige har verkat för att u-ländernas handelsproblem skall upptas som
en viktig fråga i 1973 års planerade GATT-förhandlingar.

Sedan många år har Sverige förordat internationella råvaruavtal i de
fall, där dessa kan bidra till att lösa de problem som hänger samman med
fluktuerande råvarupriser. Sverige har bl. a. visat starkt intresse för
tillkomsten av ett internationellt kakaoavtal. Ett sådant avtal har nu
kommit till stånd.

Exportfrämjande bistånd syftar till att underlätta för u-länderna att
avsätta sina varor på i-ländernas marknader. Det omfattar åtgärder som
hjälper u-länderna skapa effektiva exportorganisationer, att förbättra
informationen om avsättningsmöjligheterna på olika marknader samt att
undanröja eventuella brister i fråga om varornas kvalitet och utformning.
Åtgärder av detta slag kompletterar u-ländernas strävanden att bygga upp
exportindustrier och i-ländernas åtgärder för att gentemot u-länderna
avskaffa tullar och andra handelshinder. Sveriges exportfrämjande bistånd
kanaliseras i huvudsak genom UNCTAD/GATT:s internationella
handelscentrum (ITC). ITC:s verksamhet finansieras genom ordinarie
anslag från UNCTAD och GATT, genom bidrag från UNDP samt genom
frivilliga bidrag från enskilda länder. Sverige är den ojämförligt största
bidragsgivaren — det svenska bidraget motsvarar 30 % av ITC:s totala
resurser.

De svenska insatser som utförs i samarbete med ITC avser huvudsakligen
s. k. paketprogram i Tanzania, Uganda, Afghanistan, Tunisien,
Indien, Sri Lanka och Cuba.

Programmen innebär att flera exportfrämjande insatser sätts in
samtidigt för att främja u-landets export av hel- och halvfabrikat baserade
på huvudsakligen inhemska råvaror: målinriktad utbildning, marknadsstudier,
produktutveckling, experthjälp med exportplanering och rådgivning
i olika marknadsföringsfrågor, uppbyggnad av institutionella exportorgan,
deltagande i utländska varumässor i samband med marknadsutvecklingsprojekt
m. m.

Sveriges stöd för u-ländernas exportansträngningar håller på att
ytterligare byggas ut. Det sker i nära samarbete med ITC.

Aktuella planer omfattar bl. a. fortsatt utbyggnad av pågående projekt

UU 1973:3

i Tanzania, Sri Lanka, Tunisien, Uganda, Afghanistan, Cuba samt nya
projekt i Chile, Malaysia, Botswana och Indien. Vidare planeras bl. a.
regionala utbildningsprogram i Östafrika och en undersökning om
möjligheten att i Sverige upprätta ett nationellt organ till stöd för
u-ländernas exportfrämjande verksamhet på den svenska marknaden.

Utöver biståndet inom ramen för ITC planerar SIDA också insatser i
direkt samarbete med u-länderna. Som exempel kan nämnas att det finns
planer på att ställa svenska specialister till förfogande åt statliga
exportföretag i Tanzania, Kenya och Chile.

Det internationella valutasystemet är av central betydelse för alla
länder. Sverige har förklarat sig berett att i Internationella valutafonden
medverka till lösningar, som tillgodoser u-ländernas långsiktiga intressen.

Åtgärder för att garantera u-länderna en stabil exportinkomstutveckling
har länge diskuterats i internationella sammanhang. Sverige kan sägas
vara det land som mest aktivt bland i-länderna drivit frågan om införande
av supplementär finansiering, dvs. ett system som skulle garantera
u-ländernas utvecklingsplaner mot oförutsedda och långvariga bortfall av
exportintäkter. Förslag härom har behandlats i bl. a. UNCTAD och
Världsbanken. Inga resultat har hittills uppnåtts, främst på grund av
bristande intresse från de stora i-länderna, vilka bl. a. gör gällande att
supplementär finansiering inte skulle lösa de djupare liggande problemen.

Av den redogörelse som här givits för de svenska insatserna framgår att
syftet med motionerna 1973:625 och 1973:1101, båda såvitt nu är i
fråga, synes vara tillgodosett, varför dessa motioner avstyrks.

Med tanke på de redovisade svenska ståndpunkterna avseende främjande
av u-ländernas valuta- och handelspolitiska intressen avstyrks motionen
1973:1104 i berörda delar.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:1101 i vad avser supplementär
finansiering och åtgärder för att främja u-ländernas
export m. m.,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:625 ivad avser internationella
överenskommelser som stöder u-ländernas exportansträngningar,

3. att riksdagen avslår motionen 1973:1104 i vad avser u-ländernas
krav i fråga om valuta- och handelspolitik.

9. Villkor för finansiellt bistånd
Propositionen (s. 15)

Den av DAC antagna rekommendationen om villkoren för biståndet
till u-länderna innebär att inga transaktioner med lägre gåvoelement än
25 % skall räknas som bistånd Gfr den inledande redogörelsen under
”Allmänt”).

Sverige har accepterat den nya villkorsrekommendationen men samtidigt
hävdat att den inte är tillräckligt långtgående.

Från svensk sida har särskilt framhållits att u-ländernas svåra skuld -

UU 1973:3

situationen motiverar ökat bistånd på mycket mjuka villkor samt att det
är otillfredsställande att enskilda transaktioner med så lågt gåvoelement
som 25 % över huvud får redovisas som bistånd. Med hänsyn till bl. a.
dessa svagheter i den nya rekommendationen är det för Sveriges del
naturligt att fortsätta att verka för en allmän uppmjukning av villkoren
för det internationella utvecklingsbiståndet.

Vidare arbetar Sverige inom DAC för att åstadkomma friare upphandling
under utvecklingskrediterna.

Motionen

I motionen 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c) hemställs
att riksdagen hos Kungl. Maj.t begär förslag om ytterligare uppmjukningar
av villkoren för de nya u-landskrediter Sverige avtalar samt
möjlighet att efter prövning helt eller delvis avskriva amorteringarna på
gamla utvecklingslån (punkten 18).

Utskottet

Av statsverkspropositionen framgår att Sverige fortsätter att verka för
en allmän uppmjukning av villkoren för det internationella utvecklingsbiståndet.

Frågor rörande villkoren för Sveriges finansiella bilaterala bistånd är
föremål för en löpande översyn inom Kungl. Maj:ts kansli. Detta arbete
har gett vid handen att avvägningen mellan gåva och kredit inom
länderprogrammets ram får avgöras av mottagarlandets allmänna ekonomiska
läge. Den viktigaste insatsen Sverige kan göra för en allmän
uppmjukning av biståndsvillkoren är att fortsätta den aktiva politiken för
en internationell överenskommelse om avbindning samt att arbeta för
mer långsiktiga lösningar av enskilda länders skuldproblem vid återkommande
förhandlingar om skuldkonsolideringar. I avvaktan på den nyligen
tillsatta biståndspolitiska utredningens överväganden förefaller villkoren
för Sveriges bilaterala krediter liksom avvägningen mellan gåva och kredit
väl anpassad till nuvarande läge. Syftet med motionen 1973:1101 i
berörda del synes vara tillgodosett.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:1101 i vad avser uppmjukning
av biståndsvillkoren.

10. Varubistånd
Propositionen (s. 33)

Den snabba ökningen av biståndsanslagen har medfört att dessa nu
svarar för ca 2 % av totalbudgetens omslutning. Inom relativt få år
beräknas denna andel öka till omkring 3 %. Den snabba expansionen i
både absoluta och relativa tal gör det nödvändigt att i högre grad än
tidigare beakta biståndsverksamhetens samhällsekonomiska effekter. I

UU 1973:3

första hand är det önskvärt att undersöka möjligheterna att mildra
verkningarna på betalningsbalansen samt stimulera sysselsättningen i
Sverige.

Inom ramen för varubiståndet föreligger möjligheter att kombinera
dessa syften med ett effektivt bistånd. Genom en omsorgsfull och
långsiktig planering kan nämligen leveranser av varor som prioriteras i
mottagarländernas importprogram anpassas till kapacitetsutnyttjandet i
det svenska näringslivet.

För budgetåret 1972/73 har SIDA beräknat varubiståndet till ca 60
milj. kr. Under budgetåret 1973/74 torde man kunna sikta mot ett
varubistånd på 200 milj. kr. Varubiståndet bör även fortsättningsvis
kunna ökas väsentligt. Det är därvid naturligt att biståndet särskilt
inriktas på sådana områden där svenskt näringsliv besitter särskild
konkurrensförmåga.

Förutom den direkta upphandlingen i Sverige avseende varubistånd
sker betydande inköp av svenska produkter under obundet bilateralt
bistånd och som en följd av de multilaterala biståndsorganens verksamhet.
Totalt har beräknats att upphandlingen i Sverige motsvarar ca 40 %
av de samlade utbetalningarna för biståndsändamål.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1973:625 av herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att
riksdagen hos Kungl. Maj:t uttalar att delar av det svenska biståndet vid
sysselsättningssvårigheter i Sverige skall kunna bindas för inköp av
svenska varor och att varubiståndet utbygges (punkten 8),

dels motionen 1973:627 av herrar Gustafsson i Säffle och Jonasson
(c), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om utredning
beträffande möjligheterna att låta vissa typer av konserverade livsmedel,
bl. a. frystorkade produkter, i ökad utsträckning ingå i det statliga
svenska biståndet till u-länderna,

dels motionen 1973:1106 av herr Magnusson i Borås m. fl. (m), vari
hemställs att riksdagen måtte som sin mening uttala att hjälp till
u-länderna sker i form av svenska produkter, när icke speciella skäl kan
anses lägga hinder i vägen härför.

Utskottet

Enligt statsverkspropositionen torde man under budgetåret 1973/74
kunna sikta mot ett varubistånd på 200 milj. kr. Utskottet noterar att
detta belopp således nämns som en riktpunkt för varubiståndets storlek
under nästa budgetår och inte som en definitiv anslagsvolym.

Varubiståndets fortsatta utformning ingår bland de ämnen som den
biståndspolitiska utredningen kommer att behandla.

UU 1973:3

I direktiven för utredningen sägs sålunda:

Det svenska biståndet bör även fortsättningsvis i princip vara
obundet. Detta utesluter inte att en väsentlig del liksom hittills utgår i
form av gåvoleveranser av svenska varor och tjänster. I avseende på
bilateralt bistånd bör såväl varu- som tjänsteområden där svenskt
näringsliv besitter särskild kompetens kunna inrymmas. Utredningen bör
med utgångspunkt från u-ländernas behov och prioriteringar utforma
förslag till riktlinjer för biståndsverksamheten med beaktande även av
biståndsleveransernas betydelse för sysselsättningen i Sverige.

Utskottet instämmer i direktivens uttalande att det svenska biståndet i
princip bör vara obundet. Enligt utskottets mening bör det vid framtida
förändringar av det svenska biståndets utformning beaktas att biståndet
skall grundas på mottagarlandets egna prioriteringar och målsättningar.
För att möjliggöra att denna princip kan tillämpas samtidigt som ett ökat
inslag av svenska varuleveranser skulle prägla vårt bistånd, krävs noggranna
överväganden om formerna för och det organisatoriska genomförandet
av ett dylikt bistånd. Mottagarna bör fritt kunna besluta vilka
varor de önskar erhålla. Den närmare utformningen av varubiståndet bör
bli föremål för biståndsutredningens prövning.

SIDA har i ett yttrande beträffande det svenska varubiståndets
utformning nyligen bl. a. framhållit följande:

SIDAs uppfyllande av statsmakternas intentioner bör underlättas
genom att verket ges vida möjligheter att under en prövotid söka olika
vägar.

Med hänsyn till den långsiktiga programmeringsteknik som tillämpas
för biståndet till de s. k. programländerna och då ingångna avtal och
överenskommelser med mottagarländerna givetvis skall respekteras torde
det visa sig svårt att redan under budgetåret 1973/74 uppnå en volym av
200 milj. kr.

Utskottet anser att dessa synpunkter förtjänar beaktande.

Utskottet vill vidare ansluta sig till uttalandet i statsverkspropositionen
att det är naturligt att varubiståndet särskilt inriktas på sådana
områden där svenskt näringsliv besitter särskild konkurrensförmåga.

I motionen 1973:625 yrkas bl. a. att bistånd till u-länderna vid
sysselsättningssvårigheter i Sverige skall kunna bindas för inköp av
svenska varor.

Som utskottet tidigare framhållit bör den närmare utformningen av
varubiståndet behandlas av den biståndspolitiska utredningen. Av detta
skäl och med hänvisning till det som ovan anförts avstyrks motionen
1973:625 i denna del.

I motionen 1973:627 föreslås att möjligheten utreds att låta vissa
typer av konserverade livsmedel ingå i det statliga biståndet. Utskottet
konstaterar att intet principiellt hinder föreligger mot biståndsinsatser av
detta slag, om vederbörande mottagare skulle uttrycka önskemål därom.
Utskottet finner inte att en särskild utredning av denna fråga är
motiverad. Av detta skäl avstyrks motionen 1973:627.

I motionen 1973:1106 förordas att hjälp till u-länderna sker i form av
svenska produkter när icke speciella skäl kan anses lägga hinder i vägen

UU 1973:3

härför.

Utskottet erinrar om att varubistånd endast utgör en av många former
av utvecklingsbistånd som u-länderna behöver. Förslaget i motionen
1973:1106 förefaller därför inte realistiskt. Utskottet avstyrker motionen.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1973:625, i vad den avser
varubistånd, besvarad med vad utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:627,

3. att riksdagen avslår motionen 1973:1106.

11. Forskning
Propositionen (s. 28—29)

Den internationella forskningen rörande u-landsproblemen har med
tiden kommit att tillmätas allt större betydelse för u-ländernas utveckling.

Utredningen om inriktning och organisation av forskning med
anknytning till u-landsproblem väntas avge sitt betänkande under våren
1973.

Mot bakgrund av de internationella organisationernas växande insatser
på området liksom de ökande svenska bidragen redovisas dessa i ett
sammanhang i propositionen.

Ett omfattande svenskt stöd lämnas till Världshälsoorganisationen
(WHO) för forskning på den mänskliga fortplantningens område Gfr
punkten 7).

Den under år 1971 på initiativ av FAO, Världsbanken och UNDP
skapade rådgivande gruppen för internationell jordbruksforskning har
under det gångna året börjat sitt praktiska arbete. Svenskt finansiellt stöd
har lämnats till det nya baljväxtinstitutet ICRISAT i Hyderabad, Indien,
samt till forskningsinstitutet CIP i Peru som kommer att koncentrera sig
på potatisförädling. Från svensk sida har särskild vikt lagts vid att
forskningsverksamheten vid dessa institut ges en sådan inriktning att de
stora folkgrupperna i u-länderna kan tillgodogöra sig resultaten.

Sverige har i samband med ILO:s konferens förra året anmält ett
bidrag på sammanlagt 1 milj. dollar till den forskningsverksamhet som
äger rum inom ramen för ILO:s världssysselsättningsprogram. De svenska
bidragen kommer i första hand att utnyttjas för forskning avseende
sambanden mellan sysselsättning och teknologi resp. inkomstfördelning.

Härutöver beräknar departementschefen för övrig forskningsverksamhet
inom FN sammanlagt 1,4 milj. kr. att fördelas mellan FN:s
forskningsinstitut för social utveckling (UNRISD), FN:s institut för
utbildning och forskning (UNITAR) och FN:s forskningsinstitut för
socialskydd (UNSDRI). UNSDRI har under en uppbyggnadsperiod stötts
av Sverige. Då institutets verksamhet endast i begränsad utsträckning
kommit att avse u-landsinriktade frågor beräknas för budgetåret 1973/74

UU 1973:3

en sänkning av det svenska bidraget.

Beträffande medelsanvisningen hänvisas till punkten 20.

Motionen

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1973:625 av
herr Bohman m. fl. (m), vari hemställs att riksdagen hos Kungl. Maj.t
anhåller att motionen 1973:241 överlämnas till 1971 års utredning
angående u-landsforskning för beaktande av vad i densamma anförts
angående u-landsforskningens omfattning, inriktning och organisation
(punkten 5).

Utskottet

1 propositionen redogörs för en rad direkta svenska bidrag till
forskningsinsatser inom ramen för internationella organisationer. Utskottet
har erfarit att summan av dessa insatser under budgetåret 1973/74
kan beräknas till i runt tal 40 milj. kr. Därvid har inte medräknats de
forskningsprojekt som Sverige indirekt bidrar till via UNDP och IDA.

På det bilaterala området ingår forskning som ett led i insatsers
förberedande och genomförande liksom i resultatvärderingen. För innevarande
budgetår kan kostnaderna för sådan forskning beräknas till drygt
15 milj. kr.

De frågor som tas upp i motionen 1973:625, punkten 5, är föremål
för granskning av de sakkunniga som tillkallats år 1971 med uppdrag att
utreda inriktning och organisation av forskning med anknytning till
u-landsproblem (U 1971:03). Utredningen beräknas slutföra sitt arbete
under 1973.

Med hänvisning härtill avstyrks motionen 1973:625 i denna del.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1973:625 i vad avser u-landsforskningen
besvarad med vad utskottet anfört.

12. Kooperation
Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1973:1113 av herr Åsling och fru Nilsson i Kristianstad
(c), vari hemställes att riksdagen hos Kungl. Maj:t ger till känna vad i
motionen anförts beträffande angelägenheten av ökade insatser för
främjande av kooperation inom ramen för det svenska biståndsarbetet,

dels motionen 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad
avser hemställan att riksdagen begär hos Kungl. Maj:t att den nytillsatta
biståndsutredningen behandlar frågan om hur de erfarenheter som finns
inom kooperativa organisationer i Sverige skall kunna tas till vara i
biståndsarbetet (punkten 15).

UU 1973:3

Utskottet

FN och dess specialorgan har under senare år i olika sammanhang
betonat kooperationens centrala roll i u-ländernas utvecklingsansträngningar.

Inom u-länderna är det särskilt producentkooperationen som dominerar.
Den förekommer främst inom jordbruk och fiske men kan också
utvecklas inom hantverk och småindustri.

Ujamaa-byarna i Tanzania är exempel på produktionskooperation,
dvs. ett mer långtgående samarbete än producentkooperationen, innebärande
att medlemmarna deltar med hela sin arbetskraft i verksamheten
och att samtliga produktionsmedel ägs gemensamt.

Även konsumentkooperation förekommer i u-länderna, ofta som
inköpsföreningar för vissa intressegrupper såsom fackföreningar, militärer
och skolelever. Renodlad konsumentkooperation förekommer i många
u-länders storstäder, medan den på landsbygden ofta utvecklas inom eller
genom en utvidgning av producentföreningarna.

Ytterligare en variant av kooperation är olika föreningar för service
och försörjning. Sådan samverkan kan avse t. ex. anordningar för
konstbevattning, vatten- och elförsörjning, transporter och bostadsförsörjning.

Även om olika former av kollektiv samverkan har gamla traditioner i
många u-landssamhällen, har utvecklingen med kooperativa samarbetsformer,
baserade på penninghushållning i stället för byteshushållning,
ofta stött på betydande svårigheter.

På många håll är kapitalbrist och avsaknaden av ett tillräckligt antal
utbildade ledare ett allvarligt hinder för kooperationens utveckling. Ofta
gör ett starkt beroende av statliga initiativ och statligt stöd att
kooperationen riskerar förlora sin karaktär av folkrörelse.

SIDA har sedan länge bidragit till den verksamhet som bedrivs av
stiftelsen Swedish Cooperative Centre (SCC). Denna är en sammanslutning
av svenska kooperativa organisationer och har som främsta uppgift
att stödja kooperationens utveckling i u-länder genom utbildningsinsatser,
huvudsakligen i form av kurser och seminarier i Sverige och i
u-länder. SCC har gentemot SIDA en rådgivande funktion i vad gäller
kooperation i u-länder. SCC rekryterar kooperativ expertis för SIDA:s
räkning och arrangerar kompletterande kooperativ utbildning för biståndsarbetare.
Vidare ger SCC personellt och ekonomiskt stöd till
kooperativa utbildningsprogram i Asien, Afrika och Latinamerika,
arrangerade huvudsakligen av den Internationella kooperativa alliansen
(ICA). I Sverige bedriver SCC upplysning om kooperationens roll i
u-länderna. Fram till budgetåret 1969/70 har SIDA ansvaret för 65 % av
kostnaden för SCC:s utbildningsprogram. Sedan dess har SIDA:s andel
stigit till 80 %. SIDA har även via SCC givit bidrag till kooperativ
utbildningsverksamhet i Asien, Afrika och Latinamerika, till stor del
arrangerad av ICA. SIDA:s samlade bidrag till SCC uppgick budgetåret
1971/72 till 1,3 milj. kr.

UU 1973:3

Sverige ger dessutom direkt stöd till ett antal kooperativa projekt i
Afrika och Asien.

Tillsammans med övriga nordiska länder ger Sverige sedan 1968
finansiellt och personellt bistånd till det av den nordiska kooperationen
initierade projektet ”Cooperative Education Centre” i Moshi, Tanzania,
vars administration det danska biståndsorganet DANIDA 1972 övertog
från SCC. Personalbistånd lämnas vidare till Tanzanias ministerium för
jordbruk, livsmedel och kooperation, Cooperative College Moshi, samt
Cooperative Union of Tanganyika. Avtalet om svenskt stöd till Tanzanias
kooperation har nyligen förlängts till år 1975. Stödet uppgår under åren
1972—1975 till totalt 7,5 milj. kr. Under den första avtalsperioden hade
Sveriges bidrag uppgått till 13,8 milj. kr.

Sverige deltar sedan 1967 i det nordiska kooperationsprojektet i
Kenya, som omfattar stöd till ett kooperativt utbildningsprogram
samt rådgivning såväl inom den centrala administrationen som inom de
kooperativa organisationerna på skilda nivåer. Detta avtal beräknas under
perioden 1972—1977 dra en kostnad på 13 milj. kr. Under den första
avtalsperioden uppgick bidraget till sammanlagt 13,9 milj. kr.

Sedan 1970 ger Sverige stöd till ett av ILO administrerat projekt för
uppbyggnad av ett kooperativt utbildningscentrum i Botswana. Beslut
har nyligen fattats om svenskt bidrag genom ILO till stöd för
upprättande av ett kooperativt ledarinstitut i Sri Lanka, liksom personalbistånd
till Zambias kooperation.

För innevarande budgetår beräknar SIDA en anslagsbelastning av 8
milj. kr. för kooperativa projekt.

Den kooperativa arbetsformen stöds även genom ett flertal andra
svenska utvecklingsinsatser, såsom CADU i Etiopien, samt olika hantverks-
och småindustriprojekt.

Inom SIDA har nyligen upprättats en arbetsgrupp för kooperationsfrågor,
med uppgift att ge en beskrivning av den kooperativa metoden
som utvecklingsfaktor i synnerhet i programländer.

Utskottet delar uppfattningen att det är önskvärt att tillvarata de
möjligheter som Sverige har för att tillgodose mottagarländernas önskemål
om bistånd på kooperationens område. Som av ovanstående framgår,
är de svenska insatserna också i betydande utsträckning inriktade på
främjande av kooperation.

Utskottet förutsätter att den av Kungl. Maj:t tillsatta biståndspolitiska
utredningen kommer att ägna uppmärksamhet åt dessa frågor.

Motionerna 1973:1101 och 1973:1 1 13 förordar att de svenska
erfarenheterna på kooperationens område skall i större utsträckning
utnyttjas i utvecklingssamarbetet med u-länderna. Av den här ovan
lämnade redogörelsen framgår att syftet med motionerna torde vara
tillgodosett.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionen 1973:1101, i vad avser bistånd på
kooperationens område, samt motionen 1973:1 113 besvarade
med vad utskottet anfört.

UU 1973:3

13. Humanitärt stöd och utbildningsstöd till afrikanska befrielserörelser
Propositionen (s. 38—39, 41)

I en rad resolutioner, som fördömer Portugals kolonialism, rasåtskillnadspolitiken
i Sydafrika och Rhodesias olagliga självständighetsförklaring
samt frånkänner Sydafrika överhöghet över Namibia, har FN
uppmanat medlemsstaterna och internationella biståndsorganisationer att
lämna materiellt och moraliskt stöd till befolkningen och nationella
befrielserörelser i södra Afrika. Under budgetåret 1972/73 har det skett
en väsentlig ökning av det svenska humanitära biståndet för dessa
ändamål. Utbetalningarna beräknas uppgå till ca 21 milj. kr. Större delen
av detta belopp har använts för varubistånd till befrielserörelser i de
portugisiska områdena i Afrika. PAIGC i Guinea-Bissau och på Kap
Verdeöarna har således fått varor till ett värde av 10 milj. kr., FRELIMO
i Mozambique för 2 milj. kr. och MPLA i Angola för 2 milj. kr. Biståndet
utgår i form av varor för hälsovård, undervisning och konsumtion.
Enklare redskap ingår också liksom fordon för distribution av varubiståndet
samt för sjuktransporter. Befrielserörelserna i Namibia, Rhodesia och
Sydafrika behöver humanitärt bistånd och utbildningshjälp främst för
flyktingar från det egna landet. Under innevarande budget år har ZANU
(Rhodesia) fått 70 000 kr. Framställningar från bl. a. SWAPO (Namibia)
och ANC (Sydafrika) är under beredning.

De svenska bidragen för humanitärt bistånd och utbildningsstöd till
afrikanska flyktingar och rasåtskillnadspolitikens offer beräknas uppgå
till nära 7 milj. kr. under budgetåret 1972/73. Större delen av dessa
medel avser verksamhet för befolkningen i eller från Namibia, Rhodesia
och Sydafrika.

Departementschefen förutser en fortsatt utvidgning av stödet till
befrielserörelserna och bidragsgivning till andra verksamheter till förmån
för befolkningen från de områden i Afrika, som ännu ej uppnått
nationellt oberoende. För budgetåret 1973/74 beräknas preliminärt 30
milj. kr. för dessa ändamål.

Under 1971 och 1972 har FN:s fackorgan och UNDP inlett ett
samarbete med OAU i syfte att identifiera möjliga åtgärder från FN:s sida
för att stödja den afrikanska befolkningen i de länder som är utsatta för
kolonialt förtryck eller där rasåtskillnadspolitik tillämpas. Samarbetet har
hittills resulterat i att UNESCO beslutat om ett antal konkreta
utbildningsinsatser till förmån för befrielserörelser. Sverige har planer på
att genom UNESCO lämna bistånd till en skola som MPLA avser öppna i
Dolisie i Kongo. Också andra fackorgan planerar bistånd till befrielserörelser.

Sverige har aktivt arbetat för att FN-systemet skall engagera sig för
humanitärt bistånd till befrielserörelserna i södra Afrika. Departementschefen
noterar med tillfredsställelse att så börjar ske.

UU 1973:3

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1973:278 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari föreslås
att riksdagen anvisar 20 milj. kr. till FRELIMO, 20 milj. kr. till PA1GC
och 20 milj. kr. till MPLA (punkt 1), att riksdagen uttalar sig för ett
upphävande av förmyndarprincipen rörande humanitärt bistånd till
förmån för en princip om villkorslöst stöd till befrielserörelserna (punkt
2), att riksdagen hos regeringen hemställer om att den hos SIDA föreslår
att avskaffa systemet med stipendier till befrielserörelsernas representanter
till förmån för att låta rörelserna använda en del av de anslagna
medlen att finansiera sin representationsverksamhet (punkt 3),

dels motionen 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad
avser hemställan att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad i motionen
anförs om stöd till befrielserörelser i Södra Afrika (punkt 11), att
riksdagen begär hos Kungl. Maj:t att den s. k. flyktingberedningen ges
parlamentarisk representation (punkt 12).

Utskottet

Som framhålls i propositionen har FN-systemet börjat engagera sig för
humanitärt bistånd till befrielserörelserna i södra Afrika. Utskottet
noterar att Sverige i de olika FN-organens styrelser aktivt verkar för att
dessa organ skall lämna sådant stöd till befrielserörelserna som rekommenderats
i generalförsamlingens resolutioner. Det är särskilt angeläget
att vidga UNDP:s verksamhet på detta område.

Gällande principer för svenskt humanitärt bistånd och utbildningsstöd
till befrielserörelser återfinns i statsutskottets utlåtande 1969:62. Därav
framgår att humanitärt stöd och utvecklingsstöd till afrikanska befrielserörelser
tillstyrks med beaktande av att utformningen av svenskt statligt
stöd ej kan tillåtas komma i konflikt med den folkrättsliga regeln att ej
ingripa i en annan stats inre angelägenheter. En sådan konflikt behöver
inte uppstå, sägs det i utlåtandet, i de fall då FN entydigt har tagit
ställning mot förtryck av folk som eftersträvar nationell frihet. Detta kan
anses vara fallet beträffande Namibia, Rhodesia och de under Portugals
överhöghet stående områdena i Afrika. I vad avser hjälp till apartheidpolitikens
offer kan sådan hjälp motiveras bl. a. med FN:s uttryckliga
fördömande av den sydafrikanska apartheidpolitiken.

I samma utlåtande påpekas att de speciella förutsättningarna för stöd
åt vissa befrielserörelser i Afrika inte ger underlag för generella krav på
statliga stödåtgärder till rörelser och organisationer vilka betecknas som
nationella eller sociala befrielserörelser.

I utlåtandet framhålls även att statligt humanitärt bistånd som genom
Röda korset och därmed jämförliga hjälporganisationer förmedlas till
olika befolkningsgrupper i länder vilka befinner sig i inbördeskrig inte
synes möta betänkligheter från folkrättslig synpunkt.

UU 1973:3

I motionen 1973:278 förordas dels en kraftig ökning till Mozambiques
befrielsefront (FRELIMO), rörelsen för Guineas och Kap Verdeöarnas
självständighet (PAIGC) och folkrörelsen för Angolas befrielse (MPLA).

I motionen 1973:1101 uttalas kritik över att inget stöd hittills utgått
till Afrikanska nationalkongressen (ANC, Sydafrika) och att stödet till
rörelser i Rhodesia och Namibia hittills varit av så begränsad karaktär.
Vidare framförs argument för att bistånd bör lämnas inte blott till MPLA
utan även till nationalfronten för Angolas befrielse (FNLA).

Utskottet konstaterar att det svenska stödet till flyktingar från södra
Afrika, till befrielserörelser och till offer för rasdiskrimineringspolitiken
under senare år kontinuerligt har ökat. Utbetalningarna beräknas under
innevarande budgetår uppgå till ca 21 milj. kr. Därav avser 14 milj. kr.
humanitärt bistånd till befrielserörelser. Förutom till FRELIMO, MPLA
och PAIGC har bistånd utgått till Zimbabwe African People’s Union
(ZAPU) och till African National Congress (ANC). I fråga om FNLA har,
enligt vad utskottet erfarit, biståndsmyndigheterna ännu inte fått några
informationer som ändrar den bild som redovisades vid fjolårets riksdag
(UU 1972:6), nämligen att organisationen endast har begränsad verksamhet
i Angola och att dess behov av förnödenheter för samhällsuppbyggnaden
i befriade områden bedöms som ringa. Ett samarbete har nu
avtalats mellan MPLA och FNLA, men det är för tidigt att bedöma vad
detta kommer att betyda för möjligheterna att begagna FNLA som kanal
för humanitärt bistånd till befolkningen i befriade delar av Angola.

I motionen 1973:278 ställs yrkanden om ändrad utformning av stödet
till de afrikanska befrielserörelserna. Motionens beskrivning av det
nuvarande biståndets karaktär saknar grund. Förslaget till ändrade
principer för biståndet avstyrkes, då det strider mot gällande, väl
fungerande riktlinjer.

Med hänvisning till vad som nu har anförts avstyrker utskottet
motionerna 1973:278 och 1973:1101 i berörda delar.

I motionen 1973:1101 hemställs att dens.k.flyktingberedningenges
parlamentarisk representation. Liknande motionsyrkanden har avslagits
av 1970, 1971 och 1972 års riksdagar. I beredningen för studiestöd och
humanitärt bistånd till afrikanska flyktingar och nationella befrielserörelser
(flyktingberedningen) ingår representanter för olika organisationer
och institutioner som har manifesterat intresse för och har erfarenheter
av insatser på detta område. Utrikesutskottet framhöll i sitt utlåtande
1970:9 att beredningen fungerar på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet kan inte finna att några nya argument tillkommit, som
motiverar en utvidgning av flyktingberedningen och avstyrker därför
motionen 1973:1101, såvitt nu är i fråga.

Utskottet återkommer under punkten 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete)
till hemställan angående motionen 1973:278 i vad avser medelsanvisning.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:278 i vad avser villkoren

UU 1973:3

för stöd till befrielserörelser samt stöd till dessa rörelsers
representanter i Sverige,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:1 101 i vad avser stödet
till befrielserörelser i södra Afrika,

3. att riksdagen avslår motionen 1973:1101 ivad avser flyktingberedningens
sammansättning.

14. Bidrag till enskilda organisationers hjälpverksamhet
Propositionen (s. 44)

SIDA beräknar ett ökat medelsutrymme för bidrag till svenska
enskilda organisationers humanitära och utvecklingsfrämjande verksamhet,
främst på utbildningens och den förebyggande hälsovårdens områden.
Under budgetåret 1972/73 beräknas bidrag om ca 12 milj. kr. utgå
till de enskilda organisationernas verksamhet. Bland nytillkomna organisationer
befinner sig bl. a. fackföreningsrörelsen. För budgetåret 1973/74
beräknar departementschefen att bidragsgivningen kommer att uppgå till
ca 15 milj. kr. De enskilda organisationernas verksamhet utgör ofta ett
värdefullt komplement till det offentliga utvecklingssamarbetet. Projekt
som stöds är väl förankrade i mottagarlandets allmänna utvecklingssträvanden
och företas inom ramen för den utvecklingsplanering som
gäller för mottagarlandet.

Motionerna

1 detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1973:625 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser
hemställan att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att inom ramen för
beviljade anslag ett belopp om 25 milj. kr. skall utgå till missionen och
andra humanitära organisationers biståndsverksamhet (punkten 10),

dels motionen 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad
avser hemställan att riksdagen ger Kungl. Majit till känna vad som anförs i
motionen rörande Enskilda organisationers — särskilt missionens — roll i
biståndsarbetet (punkten 16),

dels motionen 1973:1109 av herr Måbrink (vpk), vari hemställs att
riksdagen hos regeringen hemställer om att företa en översyn av givna
instruktioner till anslagsbeviljande organ angående deras prövning av anslagsansökningar
från organisationer av WAY :s typ.

Utskottet

Utskottet konstaterar att bidragsgivningen till ifrågavarande organisationer
ökat år efter år. För budgetåret 1973/74 förutses en ökning med

4 Riksdagen 1973. 9 sami. Nr 3

UU 1973:3

25 % i förhållande till innevarande budgetår.

Enligt gällande riktlinjer för bidrag till organisationernas u-landsinsatser
kan stöd utgå till insatser som syftar till ekonomisk tillväxt och social
utveckling och utjämning i mottagarlandet. Bidragen är alltså inte
avsedda för insatser som enbart består av rent humanitär hjälp, såsom
utspisning o. d. I vissa situationer lämnas dock stöd till sådan verksamhet i
form av katastrofbistånd.

Vanligen faller de projekt som enskilda organisationer vill stödja inom
sådana sektorer av samhällslivet som mottagarlandets myndigheter förr
eller senare helt skall överta ansvaret för. Så är normalt fallet med
undervisning och sjukvård. Därför bör insatserna vara integrerade med de
centrala och lokala myndigheternas planer.

Enligt riktlinjerna bör vederbörande organisation, för att få bidrag
från SIDA, visa att insatsen godkänns och välkomnas av myndigheterna i
u-landet. Organisationen måste också själv täcka en påtaglig del av
kostnaderna.

Bidrag utgår främst för verksamhet i de länder, där Sverige redan
engagerat sig genom större biståndsinsatser eller där det på annat sätt går
att följa organisationernas utvecklingsarbete.

Inom det statliga utvecklingssamarbetet läggs tyngdpunkten vid
landsbygdsutveckling, hälsovård och utbildning. Även organisationernas
biståndsinsatser stöds i första hand inom nämnda ämnesområden. Hittills
har bidragen huvudsakligen gällt utbildning och hälsovård. Inom dessa
sektorer torde vuxenundervisning, utbildning av lärare, yrkesutbildning
för ungdom, vidgade utbildningsmöjligheter för kvinnor samt förebyggande
hälso- och sjukvård ha hög angelägenhet i en rad u-länder.

Bidrag ges till enskilda organisationers volontärverksamhet. Stöd kan
också lämnas för utrustning och byggnader. Bidrag till andra driftkostnader
än dem som gäller volontärer kan enligt riktlinjerna utgå i form av
startbidrag under begränsad tid i samband med nyetablering eller
utvidgning av en verksamhet som medför ökade driftkostnader. Om
startbidrag anses behöva utgå under mer än ett år, skall det vara
tidsmässigt fallande. Organisationens eller mottagarpartens egna finansieringsmöjligheter
beräknas då normalt öka i motsvarande mån. Slutligen
förutsätts den helt finansiera driften. Administrationsbidrag kan i
undantagsfall beviljas under förutsättning att det gäller kostnader som är
direkt hänförbara till av SIDA stödd insats.

I motionen 1973:625 föreslås att en minimiram skall fastställas för
bidragen till missionens och andra humanitära organisationers hjälpverksamhet.

Ett motsvarande motionsyrkande har behandlats av riksdagen flera
gånger tidigare. 1971 års riksdag (UU 1971:2) fann det inte ändamålsenligt
att riksdagen fastställer en minimiram för de statliga bidragen. Inga nya
argument har sedan dess framförts till stöd för förslaget. Utskottet
avstyrker därför ifrågavarande motionsyrkande.

I motionen 1973:1101 uttalas farhågor för att det inom anslaget inte
skall finnas utrymme för välmotiverade bidragsansökningar. Motionärerna

UU 1973:3

förordar att medel bör kunna ges även för utvidgning av projekt och för
övergångsvis täckande av merkostnader av driftkaraktär. I motionen förutsätts
vidare att möjligheterna till en samordning med ungdomsorganisationers
u-landsprojekt kommer att prövas positivt.

Utskottet har erfarit att möjligheter finns att inom gällande anslag
tillmötesgå de bidragsansökningar från organisationerna som biståndsmyndigheterna
kan bifalla i enlighet med gällande riktlinjer. Detta gäller
givetvis även ungdomsorganisationers u-landsinriktade projekt.

Utskottet förutsätter att frågan om statligt stöd till enskilda organisationers
biståndsverksamhet kommer att behandlas av den biståndspolitiska
utredningen.

Syftet med motionen 1973:1101, såvitt nu är i fråga, synes vara
tillgodosett, varför motionen i berörda delar avstyrks.

I motionen 1973:1109 görs invändningar mot stöd till vissa ickestatliga
utländska organisationer.

SIDA:s bidrag lämnas i regel till endast tre kategorier av mottagare,
nämligen utländska regeringar, mellanstatliga organisationer och svenska
enskilda organisationer. Undantagsvis lämnas, när ändamålet är synnerligen
angeläget och det föreligger visshet om att bidraget kommer detta
ändamål till godo, bidrag till icke-statliga utländska organisationer. SIDA
har t. ex. lämnat bidrag via sådana organisationer till en serie seminarier i
familjeplaneringsfrågor i Bangladesh.

Under hänvisning till det som här anförts avstyrks motionen
1973:1109. Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen
under punkten 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) till hemställan
angående motionen 1973:625 i vad avser beräkning av medelsbehovet för
missionens och andra humanitära organisationers biståndsverksamhet.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:1109,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:1101 beträffande enskilda
organisationers roll i biståndsarbetet.

15. Kvinnoutbildning
Motionen

I motionen 1973:1110 av herr Möller m. fl. (fp) hemställes att
riksdagen hos Kungl. Maj:t begär att svenskt bistånd planeras för
utbildnings- och yrkesutbildningsinsatser i väsentlig utsträckning även för
andra mottagarländer än de afrikanska och att därvid största vikt fästes
vid att goda möjligheter för deltagande öppnas för kvinnor.

Utskottet

Utformningen och omfattningen av de svenska insatserna i utvecklingssamarbetet
är beroende av mottagarländernas planering och bistånds -

UU 1973:3

önskemål. Vid utformningen av de svenska insatserna bevakas i görlig
mån att däri inte skall förekomma diskriminering av kvinnor utan att
insatserna tvärtom skall bidra till att stärka kvinnans ställning i hemmet och
skolan, i arbets- och samhällslivet.

Sverige har sedan början av 1960-talet tagit initiativ till och aktivt
stött olika kvinnoutbildningsprojekt i Afrika i samarbete med bl. a.
UNESCO och ILO samt genom FN:s utvecklingsprogram (UNDP), FN:s
ekonomiska kommission för Afrika (ECA) samt under bilaterala avtal. De
totala svenska åtagandena för denna verksamhet sedan 1963 uppgår till
71,5 milj. kr. Ytterligare projekt, avseende insatser i Etiopien, Kenya,
Pakistan, Tanzania och Zambia, är under beredning.

SIDA har tillsatt en utredning av utvecklingsbiståndets betydelse för
kvinnans ställning i u-land. Utredningen skall utmynna i förslag till
riktlinjer för de analyser av kvinnans situation som bör ingå i SIDA:s
land- och sektoranalyser, biståndsprogram och landrapporter. Utredningen
skall bl. a. företa ett studium av kvinnans nuvarande situation i
några av SIDA:s programländer. De utredningar inom FN och andra
internationella organisationer som belyser kvinnans situation i u-land
skall analyseras. En redovisning skall lämnas av erfarenheterna från några
utvecklingsinsatser som gjorts i syfte att förbättra kvinnans situation i
u-land.

Av det som här anförts framgår att arbetet för att stärka kvinnans roll
i samhällsutvecklingen intar en viktig plats i det svenska utvecklingssamarbetet.
Den fortsatta verksamheten på detta område torde ingå
bland de frågor som kommer att tas upp av den biståndspolitiska
utredningen.

Syftet med motionen 1973:1110 synes vara tillgodosett, varför
motionen avstyrkes.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:1110.

16. Stöd åt u-ländemas massmedia

Motionen

I motionen 1973:1111 av fru Söder och fru Nilsson i Kristianstad (c)
hemställs att riksdagen hos Kungl. Majit anhåller om undersökning av
möjligheterna att inom SIDA inrätta en fond för att stödja u-ländernas
köp av massmediainformation i Sverige på sätt som anges i motionen.

Utskottet

I motionen erinras om u-ländernas underläge i fråga om det internationella
informationsutbytet, vilket domineras av strömmen av information
från i-länder till u-länder. U-länderna har små möjligheter att ur
informationsutbudet välja för dem relevant material. En lämplig åtgärd
vore att inom SIDA upprätta en fond som stöd för de u-länder som i

UU 1973:3

Sverige vill inköpa massmediaprodukter.

Enligt vad utskottet erfarit har önskemål om svenska insatser på detta
område inte hittills framförts från u-landshåll.

Hithörande problem har uppmärksammats inom UNESCO. Bl. a.
satsar UNESCO på upprättandet av nyhetsbyråer i u-länderna.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:1111.

17. SIDA:s funktioner
Propositionen (s. 20—21,45)

Flera insatser som tidigare redovisats på det bilaterala anslaget har
multilateral karaktär. Detta gäller i första hand bidragen till FN:s
befolkningsfond (UNFPA) och Världshälsoorganisationens (WHO) forskningsinsatser
på familjeplaneringens område samt bidraget till
UNCTAD/GATT :s Internationella handelscentrum (ITC). I syfte att
åstadkomma en klarare redovisning av de samlade anslagens fördelning på
bilaterala och multilaterala ändamål bör dessa bidrag föras över till
anslaget C 1. Bidrag till internationella biståndsprogram.

I vad avser UNFPA har som ytterligare motiv för den föreslagna
överföringen tillkommit det av FN:s generalförsamling nyligen fattade
beslutet om fondens framtida förvaltning.

Överföringen av bidragen till WHO ger möjlighet till en mera
samordnad handläggning och prioritering av samtliga bidrag till de snabbt
växande internationella forskningsprogrammen. Självfallet bör även
fortsättningsvis handläggningen av ärenden rörande specialdestinerade
bidrag till mellanstatliga organisationer ske i nära samråd mellan
departementet och SIDA.

En översyn av biståndskontorsorganisationen har företagits, syftande
till en förstärkt integration av biståndskontoren i beskickningarna. De
nya riktlinjerna för verksamheten innebär bl. a. att biståndskontoren görs
till sektioner av berörda beskickningar. Personalen blir därmed underställd
utlandsmyndighetens chef. I frågor inom SIDA:s kompetensområde
ges SIDA instruktionsrätt gentemot utlandsmyndigheten. Genom dessa
riktlinjer markeras den svenska representationens enhetliga karaktär såväl
gentemot värdlandet som hemmamyndighetema. Möjligheterna till ett
rationellt utnyttjande av personalen förbättras, och oklarheter rörande de
olika ansvarsområdena elimineras. De nya riktlinjerna träder i kraft i början
avår 1973.

Motionen

Utskottet har i detta sammanhang behandlat motionen 1973:1101 av
herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad avser hemställan att riksdagen
begär att SIDA i vanlig ordning skall bereda frågor rörande Sveriges

UU 1973:3

medverkan i FN:s befolkningsfond och Världshälsoorganisationens forskningsinsatser
på familjeplaneringens område samt UNCTAD/GATT:s
Internationella handelscentrum för u-ländernas exportfrämjande verksamhet
(punkten 3), att riksdagen beslutar ge SIDA bemyndigande att
besluta och avtala om sådan insats som inte omfattas av samarbetsavtal
intill en gräns av 5 milj. kr. (punkten 25).

Utskottet

Av statsverkspropositionen framgår att vissa bidrag till multilaterala
program som tidigare redovisats på det bilaterala anslaget nu överförs till
anslaget för multilateralt bistånd. Här avses bidragen till FN:s befolkningsfond,
Världshälsoorganisationens forskningsinsatser på familjeplaneringens
område samt UNCTAD/GATT:s Internationella handelscentrum.

I motionen 1973:1101 uttrycks önskemålet att SIDA även i fortsättningen
skall i vanlig ordning bereda frågor rörande dessa anslag.

Utskottet konstaterar att förslaget i statsverkspropositionen avser en
ändrad redovisning av bidragen till ifrågavarande internationella program.
Däremot föreslås ingen inskränkning av SIDA :s beredningsansvar på dessa
områden. Inte minst i fråga om Sveriges insatser på familjeplaneringens
område är det av väsentlig betydelse att den myndighet som innehar
sakkunskapen härvidlag även i fortsättningen kommer att bereda frågor
rörande både det bilaterala och det multilaterala samarbetet.

Utskottet förutsätter att här berörda frågor kommer att tas upp till
behandling av den biståndspolitiska utredningen.

Syftet med motionen 1973:1101 i denna del synes vara tillgodosett,
varför motionen avstyrks.

I sistnämnda motion föreslås vidare att riksdagen skall ge SIDA vissa
bemyndiganden som verket begärt av Kungl. Maj:t, nämligen att besluta
och avtala om sådan insats som inte omfattas av samarbetsavtal intill en
gräns av 5 milj. kr.

SIDA har för närvarande ett sådant bemyndigande intill belopp på 1
milj. kr.

Utskottet anser inte att riksdagen har anledning att ta initiativ i detta
ärende, som bl. a. rör Kungl. Maj :ts delegering till SIDA av ingåendet av
vissa överenskommelser med främmande makter.

Av de skäl som här nämnts avstyrks motionen 1973:1101 i berörda
delar.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionen 1973:1101 i vad avser SIDA:s
beredningsansvar,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:1101 i vad avser bemyndigande
för SIDA att besluta och avtala om vissa insatser.

UU 1973:3

18. Rekrytering av biståndspersonal m. m.

Motionen

I detta sammanhang har utskottet behandlat motionen 1973:148 av
herr Werner i Malmö m. fl. (m, c, fp), vari hemställs att riksdagen hos
Kungl. Maj:t anhåller att frågan om meritvärdering inom den offentliga
sektorn och tjänstledighetsbestämmelser i samband med u-landstjänst blir
föremål för utredning.

Utskottet

Utskottet noterar att frågan om meritvärdet av anställning inom
biståndsverksamheten liksom frågan om möjligheterna att i löne- och
pensionshänseende tillgodoräkna tid för sådan anställning är föremål för
granskning av särskilda sakkunniga, som tillkallades 1969 (Fi 1970:62).
Dessa beräknas slutföra sitt arbete under år 1973. Syftet med motionen
1973:148 synes vara tillgodosett, varför motionen avstyrks.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:148.

19. Information i Sverige om u-landsproblem
Propositionen (s. 47)

Informationsverksamhetens utbyggnad har i första hand skett genom
ökade bidrag till folkrörelsernas information om u-ländernas utvecklingsproblem.
Denna inriktning bör ytterligare betonas.

Departementschefen åberopar uttalandet i förra årets statsverksproposition
att det är väsentligt att organisationerna tillförsäkras stor
självständighet vid användningen av tilldelade medel. Det är angeläget att
folkrörelserna inte fungerar som enbart distributörer av statlig u-landsoch
biståndsinformation utan att de ges möjlighet att självständigt
framställa eget material kring u-landsproblemen.

Informationsverksamhetens utveckling bör således följa den takt i
vilken folkrörelserna bygger ut sina egna möjligheter att framställa sådan
information och lägga upp kurser och seminarier. För bidrag till
studieförbunds, löntagarorganisationers och övriga enskilda organisationers
informationsverksamhet beräknas i statsverkspropositionen 4 milj.
kr. under kommande budgetår.

I syfte att förstärka informationsverksamheten avser departementschefen
föreslå Kungl. Maj:t att inrätta en informationsberedning med
bl. a. representanter för de stora folkrörelserna, de fackligt och politiskt
förankrade studieförbunden samt UDs u-avdelning och SIDA. Denna
beredning skall vara rådgivande organ vid fördelningen av informationsmedel
till folkrörelser och studieförbund.

Mot bakgrund av det ovan anförda beräknas ett medelsbehov för
informationsverksamhet för budgetåret 1973/74 på 8 milj. kr., vilket

UU 1973:3

innebär en ökning med 3,75 milj. kr. i förhållande till innevarande
budgetår.

Motionerna

I detta sammanhang har utskottet behandlat

dels motionen 1973:415 av herr Nilsson i Agnäs m. fl. (m, c, fp), vari
hemställs att riksdagen föreslår att som ett led i SIDA :s information må ingå
stöd åt DX-klubbar och andra kortvågslyssnare i enlighet med vad i motionen
anförts och att SIDA informerar skolorna om möjligheten att låta
kortvågslyssning ingå i ”Fritt valt arbete”,

dels motionen 1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad
avser hemställan att riksdagen för budgetåret 1973/74 beviljar ett i
förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 3,07 milj. kr. förhöjt anslag på
11,07 milj. kr. till SIDA:s informationsverksamhet (punkten 17).

Utskottet

Utskottet erinrar om att enskilda organisationer har möjlighet att
ansöka om bidrag från SIDA för informationsprojekt om u-länder och
utvecklingssamarbete. Det ankommer på SIDA att pröva huruvida sådana
ansökningar kan godkännas enligt gällande riktlinjer för informationsverksamheten.

Frågan om vilka aktiviteter som ingår i ”Fritt valt arbete” på
skolornas timplan regleras inte centralt utan avgöres enligt gällande
bestämmelser av skolstyrelserna.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionen 1973:415.

I motionen 1973:1101 föreslås att medelsbehovet för SIDA:s informationsverksamhet
för år 1973/74 beräknas till ett belopp som ligger 3,07
milj. kr. över det i statsverkspropositionen angivna.

I statsverkspropositionen föreslås att medelsbehovet för informationsverksamheten
beräknas till 8 milj. kr. Detta innebär en uppräkning av
ifrågavarande anslagspost med 3,75 milj. kr. Inom ramen för beräknade
medel föreslås 4 milj. kr. utgå till enskilda organisationers informationsverksamhet,
dvs. en ökning med 2,1 milj. kr. i förhållande till
innevarande budgetår.

Utskottet fäster stor vikt vid att den av folkrörelserna bedrivna
informationen kan utvidgas.

Utskottet konstaterar att en avsevärd ökning har skett av medelsanvisningen
till ifrågavarande ändamål. Bl. a. kommer organisationernas
bidragsönskemål därigenom att kunna tillgodoses i betydligt större
omfattning än hittills.

Mot denna bakgrund avstyrkes motionen 1973:1101, såvitt nu ärifråga.

Utskottet återkommer i samband med medelsanvisningen under
punkten 22 (Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet)
till hemställan angående motionen 1973:1101, såvitt
nu är i fråga.

UU 1973:3

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:415.

Medelsanvisning m. m.

20. Bidrag till internationella biståndsprogram
Propositionen

Kungl. Maj:t har (punkten C 1 s. 21—30) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för multilateralt
utvecklingssamarbete,

2. medge att Kungl. Maj:t gör utfästelser för budgetåren 1974/75 och
1975/76 i enlighet med vad som förordats i propositionen,

3. godkänna Sveriges anslutning till Afrikanska utvecklingsfonden,

4. till Bidrag till internationella biståndsprogram för budgetåret
1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 550 000 000 kr.

På ifrågavarande anslag redovisas bl. a. följande (jfr även punkten 5).

FNs utvecklingsprogram (UNDP). För verksamhetsåret 1972 uppgick
bidragen till ca 270 milj. dollar eller ca 1,3 miljarder kr. Härav svarade
Sverige, som är programmets näst största bidragsgivare, för ca 10 %.

UNDP:s styrelse har bl. a. beslutat om en extra resurstilldelning på 55
milj. dollar till de minst utvecklade länderna. Därav förutses minst 30
milj. dollar tillhandahållas genom ökade bidrag från givarländerna.

Regeringen har — med förbehåll för riksdagens godkännande gjort
utfästelse om ett särskilt bidrag på 3 milj. dollar till de minst utvecklade
länderna i anledning av UNDP:s nämnda beslut. Den sammanlagda
svenska bidragsutfästelsen för 1973 beräknas därför till 32 milj. dollar
eller ca 157,4 milj. kr.

FNs barnfond (UNICEF). Verksamheten finansieras huvudsakligen
genom frivilliga bidrag från medlemsregeringarna. Av det totala bidragsflödet,
som år 1971 uppgick till 60,8 milj. dollar, utgjordes drygt 70 % av
statliga bidrag, medan nationalkommittéer och andra privata bidragsgivare
svarade för återstoden. Fondens styrelse fastställde år 1970 ett bidragsmål
om 100 milj. dollar att uppnås år 1975.

Det svenska statliga bidraget har under de tre senaste åren ökats från
20 milj. kr. år 1970 till 30 milj. kr. år 1971 och 40 milj. kr. år 1972. Av
de totala statliga bidragen svarade Sverige år 1971 för 14 %, vilket gjorde
Sverige till den näst största bidragsgivaren i absoluta tal efter USA.

För budgetåret 1973/74 beräknas ett medelsbehov av 45 milj. kr., i
enlighet med tidigare bidragsutfästelse.

Kungl. Maj:t begär vidare riksdagens bemyndigande att avge utfästelse
för verksamhetsåret 1975 (budgetåret 1975/76) med 50 milj. kr.

UU 1973:3

Internationella utvecklingsfonden (IDA). Sveriges bidrag till IDA
uppgår, i enlighet med den av riksdagen godkända överenskommelsen om
en tredje påfyllnad av IDA:s resurser, till 34 milj. dollar (uttryckt i
US-dollarns guldpartitet den 1 januari 1960, vilket motsvaras av 177,7
milj. kr.) årligen under treårsperioden 1971 — 1973. Medelsbehovet för
budgetåret 1973/74 är således 177,7 milj. kr.

En internationell förhandling om en fjärde påfyllnad av resurserna har
redan inletts med sikte på en principöverenskommelse under år 1973.

Regionala utvecklingsbanker

Afrikanska utvecklingsbanken (ADB). De bidragsutfästelser som lämnades
vid undertecknandet av fondens stadga uppgår till totalt 86 milj.
dollar för en första treårsperiod. Med reservation för riksdagens godkännande
lämnades från svensk sida utfästelse om ett bidrag motsvarande 5
milj. dollar.

För den första inbetalningen till ADF under den inledande treårsperioden
har motvärdet till 3 milj. dollar anvisats. För den andra inbetalningen,
som kan aktualiseras redan under budgetåret 1973/74, föreslås i
propositionen att motvärdet av 1 milj. dollar, dvs. 4,9 milj. kr., anvisas.

Departementschefen förordar att Sverige lämnar ett engångsbidrag till
ADB, avsett för förinvesteringsstudier, om 2,5 milj. kr. samt att medel
härför anslås för budgetåret 1973/74. Det samlade medelsbehovet för
bistånd genom ADB och ADF uppgår därmed till 7,4 milj. kr. under
budgetåret 1973/74.

Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB). För budgetåret 1973/74
föreligger inget medelsbehov.

Internationella livsmedelsprogrammet (WFP) och konventionen om livsmedelshjälp
(FAC). Sveriges bidrag till WFP uppgår till 7 milj. dollar, dvs.
ca 34,5 milj. kr. årligen under bidragsperioden 1973—1974. Bidraget
utgår till två tredjedelar i form av svenska livsmedelsprodukter.

Sverige har i ungefär ett års tid i samarbete med WFP företagit
försökssändningar med vetemjöl som berikats med fiskprotein. På
grundval av dessa erfarenheter anser departementschefen det nu motiverat
att efterkomma WFP:s vädjan genom att under kommande budgetår
pröva proteinberikning av svenska vetemjölsleveranser som kanaliseras
genom WFP. Kostnaderna härför kan uppskattas till 5 milj. kr.
Medelsbehovet för WFP kan därför beräknas till 39,5 milj. kr. för
budgetåret 1973/74.

Det samlade medelsbehovet för livsmedelsbistånd uppgår därmed till
56 milj. kr. för budgetåret 1973/74.

UU 1973:3

Övriga multilaterala bidrag

FN.s flyktingskommissarie (UNHCR). Programmet, som finansieras
helt med frivilliga bidrag, har för närvarande en omfattning av ca 8 milj.
dollar.

I enlighet med tidigare utfästelser uppgår Sveriges bidrag för år 1974
(budgetåret 1973/74) till 1,3 milj. dollar. Medelsbehovet beräknas följaktligen
till 6,4 milj. kr. Särskilda bidrag för katastrofhjälp kan komma att
aktualiseras.

Kungl. Maj:t begär vidare riksdagens bemyndigande att avge utfästelse
för verksamhetsåret 1976 (budgetåret 1975/76) med 6,9 milj. kr.

FN.s hjälpprogram för Palestina-flyktingar (UNRWA). För budgetåret
1973/74 beräknar departementschefen ett oförändrat bidrag om 14,8
milj. kr.

Bidragen till UNCTAD/GATT :s Internationella handelscentrum (ITC)
har hittills redovisats under anslaget C 2. Bilateralt utvecklingssamarbete.
I den mån dessa medel avser verksamhet i programländerna eller andra
enskilda mottagarländer kommer redovisningen även fortsättningsvis att
ske under detta anslag. Den del av de svenska ITC-bidragen som avser
annan exportfrämjande verksamhet och som till sin karaktär utgör ett
multilateralt bidrag bör upptas under anslaget C 1. Bidrag till internationella
biståndsprogram. För detta senare ändamål beräknar departementschefen
5 milj. kr. för budgetåret 1973/74.

FN.s befolkningsfond (UNFPA) bygger på frivilliga bidrag från såväl isom
u-länder. För år 1972 beräknas de sammanlagda bidragsutfästelserna
att uppgå till ca 35 milj. dollar.

Medelsbehovet för bidrag till den internationella forskningen rörande
u-landsproblem redovisas av departementschefen i ett sammanhang.
Propositionens avsnitt härom har refererats under punkten 11.

Sveriges bidrag till WHO för forskning på den mänskliga fortplantningens
område beräknas under budgetåret 1973/74 till 25 milj. kr.

För finansiellt stöd till det nya baljväxtinstitutet 1CRISAT i
Hyderabad samt till forskningsinstitutet CIP i Peru beräknas budgetåret
1973/74 ett totalt medelsbehov av 10 milj. kr.

UU 1973:3

Under anslagsposten Övriga multilaterala bidrag räknar departementschefen
totalt med ett medelsbehov om 106,5 milj. kr. för budgetåret
1973/74.

Motionerna

Utskottet har tidigare behandlat

dels under punkten 5 här ovan motionen 1973:414 av herr Hermansson
m. fl. (vpk), vari yrkas att riksdagen avslår regeringens äskanden
under punkt C 1 i statsverkspropositionens bilaga 5, i vad avser anslag till
IDA, ADB och ADF med sammanlagt 185,1 milj. kr.

dels under punkten 7 här ovan motionen 1973:1101 av herrar Helén
(fp) och Fälldin (c), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar om en
sådan omdisponering av medlen under ”Övriga multilaterala bidrag” att
FN:s befolkningsfond får ett i förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 5
milj. kr. höjt anslag på 20 milj. kr- för budgetåret 1973/74 (punkten 4).

Utskottet

Utskottet har avstyrkt ovannämnda motionsyrkanden.

Utfästelserna till IDA är enligt påfyllnadsöverenskommelsen uttryckta
i USA-dollarns guldparitet den 1 januari 1960. Genom kursförändringen i
februari 1973 har bidragsbeloppet räknat i svenska kronor därför kommit
att stiga. Utskottet har erfarit att den merutgift som härigenom uppstår
vid inbetalningen av det tredje årliga bidraget under IDA:s tredje
påfyllnad kan täckas av reserverade medel under förevarande anslag.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen godkänner de i propositionen 1973:1 angivna
riktlinjerna för multilateralt utvecklingssamarbete,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:1101, såvitt avser omdisponering
av medlen under förevarande anslag,

3. att riksdagen medger att Kungl. Maj:t i enlighet med angivna
riktlinjer gör utfästelser för budgetåren 1974/75 och
1975/76,

UU 1973:3

4. att riksdagen godkänner Sveriges anslutning till Afrikanska
ut vecklingsf onden,

5. att riksdagen med bifall till propositionen 1973:1 och med
avslag på motionen 1973:414 till Bidrag till internationella
biståndsprogram för budgetåret 1973/74 på driftbudgeten
under tredje huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
550 000 000 kr.

21. Bilateralt utvecklingssamarbete
Propositionen

Kungl. Maj:t har (punkten C 2, s. 30—45) föreslagit riksdagen att

1. godkänna de i propositionen föreslagna riktlinjerna för bilateralt
utvecklingssamarbete,

2. till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret 1973/74 anvisa
ett reservationsanslag av 959 956 000 kr.

Bilateralt bistånd budgetåren 1972/73-1973/74
Fördelning på mottagarländer

Land	Beräknat medelsbehov 197 2/7 31		Indikativt planeringsbelopp 1973/742
	milj. kr.	fördeln. %	milj. kr.	fördeln. %
Bangladesh	70	9,4	75	7,8
Botswana	15	2,0	20	2,1
Chile	25	3,4	30	3,1
Cuba	20	2,7	35	3,6
Demokratiska Republiken Vietnam	90	12,1	100	10,4
Etiopien	33	4,4	30	3,1
Indien	112	15,0	125	13,0
Kenya	50	6,7	60	6,3
Tanzania	90	12,1	120	12,5
Tunisien	25	3,4	35	3,6
Zambia	15	2,0	20	2,1
Övriga länder	36	4,8	60	6,3
Biståndskontor	11	1,5	13	1,4
Övrigt	153	20,5	237 3	24,7
Totalt	745	100,0	960	100,0

1 Enligt regleringsbrevet för budgetåret 1972/73.

2 Dessa poster anger när det gäller enskilda länder de minimibelopp som ligger till
grund för SIDA:s planering för landet i fråga. En viss överplanering förutsätts ske.
Beloppet kan, beroende på resursbehov, medelstillgång etc., höjas något i den
förhandling om årligt samarbetsavtal som förutsätts äga rum inför det nya
budgetårets början. Medel som kan utnyttjas för utökning av planeringsramarna
finns upptagna under posten Övrigt.

3 Av medel upptagna under posten Övrigt för budgetåret 1973/74 avser 100 milj.kr.
katastrofbistånd. Vidare omfattar denna post bl. a. följande verksamheter: förberedelse
och kontroll av projekt; bidrag till vissa internationella familjeplaneringsprogram;
bidrag till svenska enskilda organisationer; stöd till afrikanska befrielserörelser
och flyktingorganisationer; stipendiat- och kursverksamhet samt biträdande
experter.

UU 1973:3

Propositionens avsnitt om länderprogrammering och samarbetsavtal
har refererats under punkten 3 här ovan. Beträffande insatserna i enskilda
länder hänvisas till punkten 4 här ovan.

Under icke-länderinriktat bistånd beräknas bl. a. för familjeplaneringsinsatser
(jfr punkten 7 här ovan) ett medelsbehov av 15 milj.
kr. För svenska enskilda organisationers humanitära och utvecklingsfrämjande
verksamhet, främst på utbildningens och den förebyggande
hälsovårdens områden, beräknas 15 milj. kr. För kurs- och stipendiatverksamhet
under budgetåret 1973/74 beräknar SIDA ett medelsbehov om
totalt 19 milj. kr.

För det icke-länderfördelade biståndet, vilket även innefattar kostnaderna
för biträdande experter samt förberedelse och kontroll av
projekt, beräknas för budgetåret 1973/74 ett sammanlagt medelsbehov
på ca 90 milj. kr.

Översynen av biståndskontorsorganisationen har berörts under punkten
16 här ovan. Departementschefen beräknar det samlade medelsbehovet
för biståndssektionerna vid ambassaderna för budgetåret 1973/74
till ca 12,5 milj. kr.

Fördelningen av anslaget framgår av tabellen på föregående sida.

Motionerna

Utskottet har tidigare behandlat

dels under punkten 4 här ovan motionen 1973:72 av herr Hermansson
m.fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen för budgetåret 1973/74 till denna
Forskningsfond för Vietnam anvisar 25 milj. kr. (andra att-satsen),

dels under punkten 13 här ovan motionen 1973:278 av herr
Hermansson m. fl. (vpk), i vad avser hemställan att riksdagen anvisar 20
milj. kr. till FRELIMO, 20 milj. kr. till PAIGC och 20 milj. kr. till MPLA
(punkten 1),

dels under punkten 4 respektive punkten 14 här ovan motionen
1973:625 av herr Bohman m. fl. (m), i vad avser hemställan att riksdagen
hos Kungl. Maj:t hemställer att inom ramen för beviljade anslag ett
belopp om 40 milj. kr. skall utgå till Etiopien under budgetåret 1973/74
och att SIDA får i uppdrag att planera för vidgade biståndsinsatser i
landet (punkten 3), att riksdagen hos Kungl. Maj:t hemställer att inom
ramen för beviljade anslag ett belopp om 25 milj. kr. skall utgå till
missionens och andra humanitära organisationers biståndsverksamhet
(punkten 10),

dels under punkten 4 här ovan motionen 1973:628 av herr Hermansson
m. fl. (vpk), vari föreslås att riksdagen under tredje huvudtiteln
punkten C 2 anvisar 300 000 000 kr. till Demokratiska republiken
Vietnam och 150 000 000 kr. till Republiken Sydvietnams provisoriska
revolutionära regering,

UU 1973:3

dels under punkten 4 här ovan motionen 1973:1103 av herr
Hermansson m. fl. (vpk), vari hemställs att riksdagen under tredje
huvudtiteln C 2 (prop. 1973:1, bilaga 5) anvisar 50 milj. kr. till FUNK i
Cambodja samt 50 milj. kr. till Laos Patriotiska front,

dels under punkten 4 här ovan motionen 1973:1101 av herrar Helén
(fp) och Fälldin (c), i vad avser hemställan att riksdagen beslutar om en
sådan omdisponering av medlen under ”Bilateralt uvecklingssamarbete”
att Etiopien budgetåret 1973/74 får en i förhållande till Kungl. Maj:ts
förslag med 3 milj. kr. förhöjd anslagsram på 33 milj. kr. (punkten 7).

Utskottet

Utskottet har avstyrkt ovannämnda motionsyrkanden.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen avslår motionerna 1973:625 och 1973:1101 i
vad avser beräkning av medelsbehovet för bistånd till
Etiopien,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:625 ivad avser beräkning
av medelsbehovet för missionen och andra humanitära
organisationers hjälpverksamhet,

3. att riksdagen godkänner de i propositionen 1973:1 föreslagna
riktlinjerna för bilateralt utvecklingssamarbete,

4. att riksdagen med bifall till propositionen 1973:1 och med
avslag på motionerna 1973:72, 1973:278, 1973:628,

1973:1103 till Bilateralt utvecklingssamarbete för budgetåret
1973/74 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 959 956 000 kr.

22. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet Propositionen Kungl.

Maj:t har (punkten C 3, s. 45-48) föreslagit riksdagen att till
Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet
för budgetåret 1973/74 anvisa ett reservationsanslag av 18 750 000 kr.

Från anslaget finansieras rekrytering av personal för det direkta
svenska utvecklingssamarbetet och till de internationella biståndsorganens
verksamhet samt förberedelse och utbildning av utresande
personal. Dessutom finansieras från anslaget verksamhet för ökad
upplysning om u-ländemas problem samt om biståndsverksamhetens
inriktning och innehåll.

Det i propositionen framförda förslaget att inrätta en informationsberedning
har refererats under punkten 19 här ovan.

UU 1973:3

Motionen

Utskottet har under punkten 19 här ovan behandlat motionen
1973:1101 av herrar Helén (fp) och Fälldin (c), i vad avser hemställan att
riksdagen för budgetåret 1973/74 beviljar ett i förhållande till Kungl.
Maj:ts förslag med 3,07 milj. kr. förhöjt anslag på 11,07 milj. kr. till
SIDA :s informationsverksamhet (punkten 17).

Utskottet

Utskottet har avstyrkt motionen.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med avslag
på motionen 1973:1101, såvitt nu är i fråga, till Rekrytering
och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet
för budgetåret 1973/74 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 18 750 000 kr.

23. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

Utskottet

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts förslag (punkten C 4, s. 48-50)
och hemställer

att riksdagen till Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)
för budgetåret 1973/74 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 28 094 000 kr.

Stockholm den 22 mars 1973

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herrar Arne Geijer i Stockholm (s), Dahlén (fp), Bengtson i
Jönköping (c), Lange (s), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s),
Johansson i Jönköping (s), Wirmark (fp), Palm (s), Korpås (c), Göransson
(s), Turesson (m), Hellström (s) och fru Nilsson i Kristianstad (c).

UU 19733

Reservationer

1. vid punkten 1 (Anslagsutveckling, planeringsramar och vägen till
enprocentsmålet) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c),
Wirmark (fp), Korpås (c) och fru Nilsson i Kristianstad (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med
”Anslagsutvecklingen efter” och på s. 7 slutar med ”motionen
1973:1107” bort ha följande lydelse:

Utrikesutskottet framhöll i sitt betänkande 1971:2 att det ankommer
på Kungl. Maj:t att framlägga förslag om den anslagshöjning som behövs
för att enprocentsmålet budgetåret 1974/75 skall kunna uppnås i
enlighet med de riktlinjer för det svenska biståndets omfattning som
statsmakterna fastställde 1968. I samband med principbeslutet 1968
uttalade riksdagen att förslaget om budgetåret 1974/75 som det år då
enprocentsmålet senast skall ha uppnåtts vore att betrakta som en
minimimålsättning. Det stod tidigt klart, inte minst sedan långtidsutredningen
presenterat beräkningar över den troliga BNP-utvecklingen, att
25-procentiga årliga anslagsökningar inte skulle vara tillräckliga för att
klara enprocentsmålet vid fastställd tidpunkt. Mittenpartierna har därför
under flera år begärt att riksdagen dels skall göra klart att den står fast
vid enprocentsmålet, dels skall besluta om en jämnare anslagsutveckling.
De alltför små årliga höjningarna inte bara försvårar ett uppfyllande av
enprocentsmålet utan innebär också att den totala svenska insatsen för
u-länderna under åren mellan biståndsmålets antagande och dess uppfyllande
får en alltför låg volym. Utskottet måste därför med beklagande
konstatera att Kungl. Maj:t inte föreslagit riksdagen sådana ökningar av
biståndsanslagen att enprocentsmålet kan uppnås med den jämna
stegringstakt som både SIDA och riksdagen framhållit önskvärdheten av.

Det förhållandet att 25-procentiga årliga anslagshöjningar inte leder
till att Sveriges löften till de fattiga länderna infrias kommenteras inte i
årets statsverksproposition, vilket utskottet finner anmärkningsvärt.
Utskottet anser det mot denna bakgrund motiverat att riksdagen, såsom
föreslås i motionen 1973:20, på nytt uttalar att 1968 års principbeslut
skall fullföljas och att således enprocentsmålet skall vara uppnått
budgetåret 1974/75.

Med en 25-procentig anslagshöjning under budgetåret 1973/74 fordras
påföljande år en ökning av biståndsanslagen med 52 % eller 820 milj. kr.
för att enprocentsmålet skall uppnås i föreskriven tid. Utskottet vill
erinra om att utrikesutskottet i sitt betänkande 1971:2 utgick från att en
kraftig höjning mot planperiodens slut inte skulle sätta det organisatoriska
genomförandet av enprocentsmålet i fara, under förutsättning att
förberedelserna för biståndsinsatser av ifrågavarande omfattning kunde
börja omedelbart. Utskottet ansåg det dock önskvärt att Kungl. Maj:t
eftersträvade en jämnare stegringstakt i anslagstilldelningen. Med regeringens
förslag för budgetåret 1973/74 blir det bl. a. ur planeringssynpunkt
svårare att klara av en sådan kraftig engångshöjning. På grund
härav förordar utskottet, med instämmande i motionen 1973:1101 i

5 Riksdagen 1973. 9 sami. Nr 3

UU 1973:3

förevarande del, att SIDA av Kungl. Maj:t bemyndigas att för budgetåret
1973/74 planera för en nivå som är upp till 35 % större än innevarande
budgetår, i stället för de 25 % som regeringen föreslår. Skulle detta
bemyndigande leda till behov av ökad anslagstilldelning för budgetåret
1973/74, förutsätter utskottet att framställning härom sker på tilläggsstat.
Syftemålet med motion 1973:1107 torde härmed också till en
väsentlig del vara tillgodosett.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen i anledning av motionen 1973:20 och motionen
1973:1101, såvitt nu är i fråga, uttalar att det statliga
anslaget för bistånd till u-länderna i enlighet med tidigare
gjorda utfästelser budgetåret 1974/75 skall ha en omfattning
motsvarande 1 % av bruttonationalprodukten,

2. att riksdagen avslår motionen 1973:633,

3. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1101, i vad avser
vidgat planeringsbemyndigande för SIDA och eventuellt
ytterligare anslag till u-landsbistånd på tilläggsstat för budgetåret
1973/74, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört,

4. att riksdagen anser motionen 1973:1107 besvarad med vad
utskottet anfört.

2. vid punkten 3 (Riksdagens medverkan i länderplaneringen) av herr
Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med
”Huruvida överenskommelser” och på s. 13 slutar med ”FöU 1972:23”
bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att den nya metodiken för planeringen av det
svenska biståndet aktualiserar riksdagens kontroll över u-hjälpens utveckling.
Riksdagen måste ges möjlighet att ta del av och granska biståndsprogram
av större räckvidd och med mera långsiktig verkan innan
formliga avtal ingås. Det är inte godtagbart, om riksdagen blir bunden av
omfattande flerårsprogram över vilkas utformning den inte haft något
inflytande.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1973:625, såvitt nu är i
fråga, hos Kungl. Maj:t hemställer att SIDA:s långsiktiga
länderprogrammering underställs riksdagen för prövning.

3. vid punkten 4 (Svenska insatser i enskilda mottagarländer) av herr
Turesson (m) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Vid
1971” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

I enlighet med vad som framhållits i motionen bör Sveriges val av
mottagarland i första hand bestämmas av hjälpbehovet och möjligheten

UU 1973:3

att uppnå god utvecklingseffekt och icke av politiska bedömningar. Det
väsentliga måste vara att biståndet i varje enskilt land utformas på ett
utvecklingsbefrämjande sätt. Endast om så sker kommer effekten den
fattiga befolkningen till godo. En politisering av det svenska biståndet på
så sätt att inhemska politiska värderingar påverkar valet av mottagarländer
kan icke accepteras. En sådan tillämpning skulle äventyra en bred
uppslutning bakom den svenska u-hjälpen.

FN förordar också i sin strategi att i-länderna vidtar särskilda åtgärder
till förmån för de fattigaste u-länderna. Ett så definierat hjälpbehov har
tidigare varit ett ledmotiv i svenskt biståndsarbete. Utskottet anser att
det återigen är tid att slå fast denna princip och att riksdagen bör uttala
att svenskt biståndsarbete framför allt bör inrikta sig på de fattigaste
u-länderna. I enlighet med denna uppfattning anser utskottet att såväl
Cuba som Chile är mindre väl ägnade som mottagarländer för större
svenska insatser av länderkoncentrerad natur.

dels att det stycke på s. 20 som börjar med ”1 motionen 1973:625”
och slutar med ”i denna del” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner att disproportionen mellan den humanitära hjälp som
går till Nordvietnams folk och den som går till Sydvietnams är
anmärkningsvärd. Hjälpbehovet torde vara utomordentligt stort även i
Sydvietnam. Sedan ett avtal om vapenvila i Vietnam nu ingåtts, är det
desto angelägnare att biståndsmyndigheten äntligen efterkommer riksdagens
beslut att hjälpinsatser bör rättvist fördelas mellan Nord- och
Sydvietnam. Som framhålls i motionen 1973:241 börén planering genast
igångsättas beträffande svenska humanitära och återuppbyggnadsinsatser
i Sydvietnam.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. att riksdagen i anledning av motionen 1973:625, såvitt nu är i
fråga, ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört
beträffande bistånd till Cuba, Chile och Vietnam.

4. vid punkten 4 (Svenska insatser i enskilda mottagarländer av herrar
Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp), Korpås (c) och fru
Nilsson i Kristianstad (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 16 börjar med ”Av
propositionen” och som på s. 17 slutar med ”i berörda delar” bort ha
följande lydelse:

Av propositionen framgår att under budgetåret 1971/72 utbetalades
9,1 milj. kr. som svenskt bistånd till Sri Lanka. I det närmaste samma
belopp kan beräknas för innevarande budgetårs program. För budgetåret
1973/74 räknas med en viss utvidgning av utvecklingssamarbetet med Sri
Lanka. Med bifall till förslaget i motion 1973:1101 vill utskottet med
hänsyn till biståndsprogrammets omfattning i Sri Lanka förorda, att
detta land i fortsättningen betraktas som ett svenskt programland.
Utskottet finner det också naturligt om den fortsatta prövningen av

UU 1973:3

förutsättningarna för nya hjälpinsatser i Pakistan får till resultat att detta
land kommer att fortsätta som mottagarland för svenskt bistånd.

I motionen 1973:1101 föreslås även att Lesotho och Swaziland skall
bli svenska programländer. Utskottet finner att ett ökat flöde av bistånd
till dessa båda länder inte bara svarar mot väsentliga ekonomiska och
sociala behov utan även skulle bidra till att öka förutsättningarna för
större självständighet gentemot Sydafrika och dess apartheid-politik.
Utskottet noterar med tillfredsställelse att de svenska biståndsinsatserna i
Botswana av dessa skäl har vidgats och att SIDA i sin planering räknar för
detta land med fortsatta ökningar. Utskottet förordar att även biståndet
till Lesotho och Swaziland av anförda skäl väsentligt vidgas och att
bilaterala biståndsprogram för dessa länder upprättas.

I motionen 1973:1101 understryks vidare bl. a. att det ur biståndssynpunkt
är en fördel att få erfarenhet av utvecklingssamarbete med
länder som har olika politiska förhållanden och olika ekonomiska system
varför det svenska biståndet borde gå till ytterligare ett mottagarland i
Latinamerika.

Genom riksdagens beslut har detaljerade och nyanserade riktlinjer
utformats för den svenska biståndspolitiken. Genom ett tillägg till
propositionens uttalande fastslogs i statsutskottets betänkande 1970:84
att ”den svenska biståndspolitikens målsättningar är möjliga att uppnå i
länder med olika politiska och ekonomiska system” och att ”en
schematisk uppdelning av u-länderna under olika etiketter” är vansklig.
Riksdagens uttalande innebär, att den svenska biståndsverksamheten inte
kan baseras på en ensidig politisk bedömning av mottagarländernas
regimer. Det utslagsgivande bör i stället vara biståndsbehoven, den
politiska viljan och förmågan att nyttiggöra sig hjälpen samt storleken på
det bistånd som kommer från annat håll. Om ett u-land utsätts för yttre
tryck, är detta också ett skäl för svenskt bistånd. Eftersom u-hjälpen
måste vara långsiktig och inte kan göras beroende av de snabba politiska
omkastningarna i många u-länder och inte heller av kortsiktiga politiska
bedömningar, finner utskottet att det från biståndssynpunkt är en fördel
att få erfarenhet från länder med olika politiska förhållanden och olika
ekonomiska system. Det är därför önskvärt att vidga de svenska
biståndsinsatserna med ytterligare något mottagarland i Latinamerika.
Som nytt mottagarland skulle, i likhet med vad som förordas i motionen
1973:1101, kunna väljas något av länderna Peru, Colombia eller Costa
Rica. Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionen 1973:1101,
såvitt nu är i fråga, torde ges Kungl. Maj:t till känna.

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 20 börjar med ”Av
propositionen” och på s. 21 slutar med ”i denna del” bort ha följande
lydelse:

UU 1973:3

regeringsdeklarationen den 21 mars 1973 framgår också att regeringen
med tanke på de svårigheter som uppstått genom avstängningen av de
normala transportvägarna avser att utöka biståndet till Zambia.

I likhet med motionärerna anser utskottet att satsningen på bistånd
till södra Afrika väsentligt bör vidgas. I detta sammanhang är det
angeläget att biståndet till Zambia ytterligare starkt ökas de närmaste
åren. Zambia har konsekvent stött afrikanernas krav på lika behandling
och likaberättigande i hela södra Afrika och vägrat att böja sig för de
ekonomiska påfrestningar som Rhodesiakonflikten och FN-sanktionerna
medfört. Landets utsatta läge manifesterades klart när Rhodesia nyligen
avspärrade gränsen till Zambia och när hotelser framfördes om avbrytande
av strömleveranser från kraftverket vid Kariba-dammen. Den
omdirigering av import och export som därefter blivit nödvändig kommer
att medföra betydligt ökade kostnader för Zambia och motiverar radikalt
höjda svenska biståndsinsatser. Till detta kommer att landets starka
beroende av inkomsterna från kopparproduktionen har lett till stora
ekonomiska svårigheter när kopparpriserna sjunkit de senaste åren. Den
sannolikt tillfälliga förbättringen av kopparpriserna den senaste tiden
förändrar inte detta förhållande. Mot denna bakgrund förordar utskottet
i likhet med motionen 1973:1101 att det svenska direkta biståndet till
Zambia under de närmaste åren snabbt förs upp på samma nivå som i dag
gäller för Kenya. Därutöver bör prövas möjligheten av att stödja en sådan
utbyggnad av vägsystemet i Tanzania att Zambia i framtiden skulle kunna
leda en väsentlig del av sin export och import via djuphamnen i Mtwara i
södra Tanzania. Genom vad utskottet ovan anfört torde det huvudsakliga
syftet också med motionen 1973:275 vara tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 2 och 7 bort ersättas med
följande:

2. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1101, ivad avser
bistånd till Zambia, och motionen 1973:275 ger Kungl. Maj:t
till känna vad utskottet anfört,

7. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1101, ivad avser
dels bistånd till Sri Lanka. dels allmänna synpunkter på
biståndets länderinriktning, dels bistånd till Lesotho och
Swaziland, dels bistånd till Pakistan, ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört.

5. vid punkten 4 (Svenska insatser i enskilda mottagarländer) av herrar
Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp), Korpås (c) och
Turesson (m) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 17 börjar med ”1
motionerna 1973:625 och 1101” och på s. 18 slutar med ”i berörda
delar” bort ha följande lydelse:

I motionerna 1973:625 och 1101 föreslås högre planeringssiffror för
Etiopien under 1973/74 än de belopp som angivits i propositionen
1973:1. Bland de argument som framförs i motionerna är att biståndet

UU 1973:3

till Etiopien inte får eftersättas. Landet är ett av jordens fattigaste och
tillhör de u-länder som får minst bistånd per innevånare. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra om att SIDA i sina petita anför det som särskilt
tillfredsställande att ”Sverige aktivt i FN-organen stöder strävan att bygga
ut biståndet till de fattigaste bland u-länderna” och därvid gör följande
uttalande om det svenska biståndet till Etiopien:

Styrelsen förordar att Sverige i överensstämmelse med sin linje i FN
också genom SIDA ökar sitt bistånd till dessa länder och i varje fall inte
minskar det. Detta gäller bl. a. Etiopien, som tillhör de mest eftersatta
länderna i världen både vad det gäller nationalinkomst och bistånd
utifrån. I detta land har de svenska insatserna — särskilt de som avser
bättre utbildning, hälsovård och födoämnesstandard — kunnat verksamt
bidra till att förbättra läget för särskilt fattiga befolkningsskikt; troligen
har biståndet inte saknat positiv betydelse för den politiska utvecklingen
på sikt.

För Etiopien hade också SIDA planerat ett anslagsbehov av oförändrat
33 milj. kr. för 1973/74. Utskottet finner det anmärkningsvärt att
departementschefen utan någon motivering föreslår att anslagsramen
skall sänkas till 30 milj. kr. för 1973/74. Med hänsyn till vad som ovan
anförts och med hänsyn till vad utskottet erfarit i fråga om behovet av
biståndsinsatser i Etiopien och planläggningen av nya insatser, finner
utskottet det motiverat att beräkna medelsbehovet för 1973/74 för
insatser i Etiopien till 35 milj. kr. Utskottet förordar att utrymme härför
bereds genom omdisponering av medel inom anslaget C 2. Bilateralt
utvecklingssamarbete. Det huvudsakliga syftet med motionerna 1973.625
och 1973:1 101 torde därmed vara tillgodosett.

6. vid punkten 5 (Sveriges deltagande i utvecklingssamarbete inom
ramen för internationella biståndsprogram) av herrar Dahlén (fp),
Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp), Korpås (c), Turesson (m) och
fru Nilsson i Kristianstad (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 28 börjar med ”1
motionen 1973:1101” och slutar med ”denna del” bort ha följande
lydelse:

Under senare år har det skett en gradvis förskjutning i fördelningen av
biståndsanslagen till förmån för bilaterala insatser.

När biståndet ökas de närmaste åren bör alla möjligheter tillvaratas att
stödja FN:s olika biståndsprogram, även om nya biståndsformer gjort
uppdelningen i multilateralt och bilateralt bistånd mindre betydelsefull. I
detta sammanhang bör speciellt undersökas möjligheterna att inom de
ramar biståndspolitikens målsättningar uppställer öka Sveriges stöd till
UNDP, de regionala utvecklingsbankerna, IDA och övriga organ inom
Världsbanksgruppen, FN:s flyktingkommissarie och till FN:s befolkningsfond.
Vid förhandlingarna om en fjärde påfyllnad av IDA.s resurser bör
Sverige vara berett att utlova betydande bidrag.

Finansiella bidrag till regionala eller nationella utvecklingsbanker är en
väg att kanalisera biståndet till de fattiga länderna som har visat sig

UU 1973:3

lovande. I u-länderna ser man mycket positivt på dessa utvecklingsbankers
verksamhet. Genom att kanalisera bidrag till de regionala
utvecklingsbankerna kan Sverige hjälpa till att möjliggöra större regionala
projekt av grundläggande betydelse för utvecklingen i ett eller flera
länder.

Utskottet välkomnar de föreslagna anslagen till den afrikanska
utvecklingsbanken och den därtill knutna utvecklingsfonden. Det är
också angeläget att regeringen noggrant följer utvecklingen i de övriga
regionala utvecklingsbankerna och tar de initiativ som är förenliga med
våra biståndspolitiska målsättningar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1101, i vad avser
multilateralt bistånd och bidragen till IDA, som sin mening
ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört,

7. vid punkten 6 (U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering,
kapitalbildning i u-länderna m. m.) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i
Jönköping (c), Wirmark (fp), Korpås (c), Turesson (m) och fru Nilsson i
Kristianstad (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 30 böljar med
”Industribiståndsutredningen har” och på s. 31 slutar med ”äga rum”
bort utgå samt att den del på s. 32 som börjar med ”Inrättande av” och
slutar med ”motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:

Motionen 1973:112 avstyrks av dessa skäl.

För att bryta sig loss ur sin roll som främst råvaruproducent måste
u-länderna — utan att åstadkomma snedbalans i sin egen ekonomi — satsa
på en snabb utveckling av näringslivet. Därtill blir industrialiseringen av
avgörande betydelse. Genom att stödja dessa strävanden kan vi på ett
effektivt sätt stödja u-ländernas ekonomiska frigörelse och underlätta för
dem att befria sig från gamla band av kolonial karaktär.

De insatser som från statsmakternas sida görs för att inom Sverige
stimulera den ekonomiska utvecklingen i mindre gynnade regioner och
därvid lösa arbetslöshetsproblemen går i stor utsträckning ut på att med
olika medel locka företag att etablera sig i regionerna i fråga. Det är
förvånande att samma synsätt på företagsinvesteringar inte har fått vara
vägledande för statsmakternas åtgärder, när det gäller företagsinvesteringar
i u-länderna. Tvärtom har statsmakterna betänkligheter mot att
utveckla en nära samverkan mellan utvecklingsbiståndet och näringslivet,
speciellt det enskilda näringslivet. Expertis och kunnande inom näringslivet
har därför i alltför liten utsträckning kunnat utnyttjas i biståndsarbetet.
Det är så mycket mer beklagligt som det främst är från företagen
som man skulle kunna rekrytera folk med erfarenhet och
kunnande, t. ex. i fråga om företagsledning, produktionsmetoder och
produktionsplanering, marknadsbedömning och marknadsföring. Inom
exportindustrin finns det dessutom personalgrupper med en värdefull
u-landserfarenhet som det borde ha legat nära till hands att söka

UU 1973:3

engagera.

Företagsinvesteringar utgör självfallet inget alternativ till offentligt
bistånd. De båda formerna av resursöverföringar kompletterar varandra.
Biståndsinvesteringar i s. k. infrastruktur kan ofta vara en förutsättning
för ett företags etableringar. Det naturliga sambandet mellan offentligt
bistånd och enskilda insatser har uppmärksammats och understrukits av
såväl givar- som mottagarländer. Investeringsmöjligheter, samarbete mellan
statliga biståndsmyndigheter och näringslivet utgör exempel på
åtgärder som mer och mer integrerats i industriländernas biståndspolitik.
I det hänseendet utgör Sverige ett undantag.

Det finns alltså skäl för ett omtänkande för att åvägabringa en
kontinuerlig samverkan mellan biståndsmyndigheterna och svenskt näringsliv.
Detta skulle inte bara förstärka vårt bistånd inom en för
u-länderna mycket viktig sektor utan också bidra till att stärka
uppslutningen till u-hjälpen. Med bättre kontakt mellan biståndsmyndigheter
och industrin och med mera kontinuerligt informationsutbyte
skulle den svenska industrins u-landsinsatser kunna stimuleras.

De förslag industribiståndsutredningen framlagt innebär ett steg i rätt
riktning.

Industribiståndsutredningen behandlar i sitt nyligen avlämnade betänkande
(SOU 1972:90) utförligt frågan om investeringsgarantisystemets
utformning. Utredningen anger som en huvudorsak till att systemet
inte har utnyttjats att det är begränsat till ett litet antal länder, nämligen
de som tar emot huvuddelen av det svenska biståndet.

Industribiståndsutredningen föreslår mot denna bakgrund att investeringssystemet
vidgas till att gälla i princip samtliga u-länder. Den hävdar
också, att de praktiska skälen för att avgränsa systemet i dag är av mindre
betydelse. De svenska företagens investeringar är geografiskt relativt
begränsade, och exportkreditnämnden har genom sin exportgarantiverksamhet
relativt god kännedom om de u-länder som kan bli aktuella för
svenska investeringar.

Utredningen menar vidare, att ett utvidgat investeringsgarantisystem
kan ha ökat i betydelse under de senaste åren med hänsyn till
tendenserna till ökade nationaliseringar.

Förutom förslaget om en vidgning av länderkretsen föreslår också
industribiståndsutredningen en rad klargöranden och modifikationer av
tillämpningsbestämmelserna för investeringsgarantisystemet. Genom en
engångsavsättning av biståndsmedel anser utredningen att en erforderlig
reservuppbyggnad kan klaras.

Utskottet anser att de ändringar i garantisystemet som föreslås av
industribiståndsutredningen bör genomföras snarast möjligt. Regeringen
bör således utifrån industribiståndsutredningens betänkande lägga fram
ett förslag som kan behandlas redan vid årets riksdag.

I motionerna 1973:625 och 1973:1101 föreslås inrättande av ett
utvecklingsbolag med uppgift att medverka till finansiering av u-landsinvesteringar
och att i samband därmed också underlätta u-landsimport av
svenska varor. I nämnda motioner redovisas olika tänkbara konstruk -

UU 1973:3

tioner för ett dylikt utvecklingsbolag.

Utskottet finner att ett utvecklingsbolag kan få en stor betydelse. Det
skulle kunna ställa medel — och vid behov expertis — till förfogande för
förinvesteringsstudier. Det skulle kunna förmedla krediter för att
underlätta sådana investeringar. Det skulle genom tillskott av riskkapital
medverka i direkta investeringar i u-länder, tillsammans med svenska
företag och u-landsföretag i joint ventures. I vissa fall skulle det kunna
träda in med ett övergripande ansvar, inte minst för att tillse att
inriktning och finansiella villkor i de olika projekten utformas på för
u-landet lämpligaste sätt.

Intressanta synpunkter på bildandet av ett dylikt bolag har också
redovisats i en bilaga till industribiståndsutredningens betänkande. Där
föreslås att bolaget skulle ha en dubbel uppgift: att medverka till
finansieringen av u-landsinvesteringar och att i samband därmed också
underlätta u-landsimport av svenska varor. Utskottet vill betona att ett
utvecklingsbolag inte bara skulle underlätta kreditgivningen vid u-landsengagemang
utan även möjliggöra större insatser i paketprojektets form.
Förutsättningarna härför har vidgats på en rad områden genom det
samarbete som redan startats inom en rad branscher. Gemensamma
paketprojekt som syftar till en allsidig utveckling av såväl samhällsfunktioner
som näringsliv i en hel region, där SIDA står för vissa delar av
projektet och ett företag eller en grupp av företag för andra delar, skulle
kunna bli värdefulla inslag i den svenska u-hjälpen. I bilagan förutses att
ca 10% av det belopp varmed biståndet väntas öka de två eller tre
närmaste åren avsätts som kapitalinsats i bolaget. Det skulle ge ett belopp
på 100 milj. kr. Denna uppläggning förefaller rimlig. Om organet gavs en
till tre gånger det egna kapitalet begränsad upplåningsrätt skulle
maximalt 400 milj. kr. stå till förfogande för finansieringsverksamheten.

Utskottet finner det angeläget att regeringen i anslutning till ovan
anförda synpunkter och till ovan nämnda bilaga i industribiståndsutredningen
och med bifall till motionerna 1973:625 och 1973:1101 lägger
fram ett förslag till inrättande av ett utvecklingsbolag. Utskottet
förutsätter att efter ytterligare beredning inom berörda departement och
myndigheter sådant förslag framläggs till höstriksdagen.

Industribiståndsutredningen föreslår att konsultkapacitet bör byggas
upp för undersökningar om förutsättningarna för industriell verksamhet
inom vissa branscher i u-länderna. Som bekant är svårigheterna att på ett
snabbt och praktiskt sätt lösa frågan om finansieringen av dylika
undersökningar en besvärlig flaskhals vid utvecklandet av u-ländernas
industri. Utredningen hänvisar till den begränsade verksamhet SIDA
redan bedriver på småindustrins område och inom de branscher som
anknyter till råvaror från lantbruk och skogsbruk och föreslår att SIDA:s
konsultkader utvidgas.

Utskottet finner att förinvesteringsstudier skulle kunna stimulera
svenska företag att på de områden, där deras tekniska kompetens
motiverar det, utföra förinvesteringsinsatser i u-länderna. Detta skulle
vara till gagn såväl för den svenska biståndsverksamheten som för svensk

6 Riksdagen 1973. 9 sami. Nr 3

UU 1973:3

medverkan i av multilaterala institutioner finansierade projekt.

Genom en förinvesteringsfond skulle svenska företag, som är intresserade
att engagera sig i ett industriprojekt inom ett u-land — under
förutsättning att projektet prioriteras i u-landets utvecklingsplan — kunna
få bidrag för bekostande av nödvändig förinvesteringsstudie. I den mån

en sådan studie leder till att projektet realiseras med det svenska

företagets medverkan skulle företaget ha återbetalningsskyldighet till
fonden.

Med bifall till motionen 1973:1101 och med hänvisning till vad ovan
anförts finner utskottet det angeläget att regeringen framlägger förslag till
höstriksdagen om ökad satsning på förinvesteringsundersökningar i
u-länder med svenskt näringslivs medverkan.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ersättas med följande:

2. att riksdagen med bifall till motionerna 1973:625 och
1973:1101 i berörda delar hos Kungl. Maj:t begär förslag till
årets riksdag om ett vidgat system för investeringsgarantier,

om inrättande av ett utvecklingsbolag och om ökad satsning

på förinvesteringsundersökningar i u-länder med svenskt
näringslivs medverkan.

8. vid punkten 7 (Familjeplanering) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i
Jönköping (c), Wirmark (fp), Korpås (c), Turesson (m) och fru Nilsson i
Kristianstad (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35, omfattande sex
stycken, som börjar med ”1 motionen 1973:1101 förordas” och slutar
med ”den avstyrks” bort ha följande lydelse:

I motionen 1973:1101 förordas att familjeplaneringsinsatser under en
lång tid framåt skall förbli ett huvudelement i svensk biståndspolitik.
Utskottet delar denna uppfattning. Sverige bör även i fortsättningen axla
en pådrivande roll i befolkningsfrågor. En fortsatt ökning av bidraget till
FN:s befolkningsfond, som har till uppgift att stimulera övriga FN-organ
till ökade insatser inom befolkningssektom, är angelägen. Utskottet anser
därför, att Sverige under budgetåret 1973/74 bör ge ett bidrag till fonden
på 20 milj. kr. i enlighet med SIDAs förslag. Detta kan klaras genom en
omdisponering av medlen under anslagsposten Övriga multilaterala
bidrag.

Det är av stort värde att FN :s organ i större utsträckning går in med
familjeplaneringsinsatser. Svenska bilaterala familjeplaneringsinsatser
kommer dock även i fortsättningen att vara av stor betydelse. Det tar tid
innan FN-insatserna blir tillräckligt effektiva och samordnade. Sverige har
särskilda förutsättningar att genom verksamhet i många u-länder vidareutveckla
familjeplaneringens metoder. Genom en sådan bred erfarenhet kan
också Sverige få större möjligheter att verka pådrivande i internationella
organ. Insatser på familjeplaneringens område bör inte heller i fortsättningen
omfattas av den koncentrationsprincip som gäller för övrigt
bistånd.

UU 1973:3

Genom utrikesutskottets betänkande 1972:6 anslöt sig riksdagen till
tanken att de bilaterala familjeplaneringsinsatserna skulle fortsätta.
Utskottet hänvisade till ett yttrande av SIDA vari betonas att familjeplaneringsinsatserna
i Ceylon, Indien, Malaysia, Pakistan, Tunisien och
republiken Korea även i fortsättningen skulle komma att väga tyngst i
detta bistånd genom SIDA.

De malaysiska myndigheterna har vädjat om fortsatt svenskt familjeplaneringsstöd
t. o. m. den löpande planperiodens utgång, dvs. till den 31
december 1975. Också FN:s befolkningsfond har rekommenderat SIDA
att om möjligt fortsätta stödet i enlighet med den malaysiska begäran.

Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen efter framställning
från SIDA nu beslutat att de svenska familjeplaneringsinsatserna i
Malaysia skall fortsättas under 1974 och förutsätter att de också kommer
att fortsättas utöver denna period i den mån önskemål om direkta
svenska insatser framställs. Utskottet noterar vidare att SIDA i sina petita
för budgetåret 1973/74 håller frågan öppen om fortsatta insatser i Korea
sedan tiden för de nu avtalade insatserna utlöpt. Utskottet instämmer i
denna bedömning och finner inte att tillräckliga skäl förebragts för att
avbryta de bilaterala svenska insatserna i vare sig Malaysia eller Korea.
Frågan om fortsatta bilaterala insatser bör därför hållas öppen.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1101, såvitt nu är i
fråga, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad
utskottet anfört rörande svenska familjeplaneringsinsatser.

9. vid punkten 8 (U-ländernas exportinkomster) av herrar Dahlén (fp),
Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp), Korpås (c), Turesson (m) och
fru Nilsson i Kristianstad (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 38 som böljar med ”Av

den redogörelse” och slutar med ”avstyrks” bort ha följande lydelse:

Sverige bör även i fortsättningen driva på för att ett system med

supplementär finansiering, som u-länderna begärt under ett tiotal år,
snarast kommer till stånd. Ett sådant system förändrar självfallet inte
ensamt u-ländernas roll i världsekonomin. Men det skulle kraftigt
underlätta den nödvändiga omställningen av många fattiga länders
ekonomier.

Utskottet delar den grunduppfattning som framförs i motionerna
1973:1101 och 1973:625 att frågan om u-ländernas roll i världsekonomin
är av avgörande betydelse för deras utvecklingsmöjligheter. I främst
motionen 1973:1101 framförs synpunkter på hur u-länderna skall få
säkrare exportinkomster som grund för sin utveckling och lättare tillgång
till de rika ländernas marknader.

Grundläggande är att u-länderna — bl. a. med hjälp av industribistånd
— får en sådan mångsidighet i sin produktion att de kan exportera mer
bearbetade varor och inte blir lika beroende av några få produkter. Men

UU 1973:3

detta räcker inte. Exportinkomsterna måste dessutom bli säkrare genom
internationella råvaruavtal för fler varor och med bredare anslutning,
upprättande av buffertlager och inrättande av system med supplementär
finansiering. Vidare måste de rika länderna öppna sina marknader för
u-ländernas produkter. Sverige bör sträva efter att ytterligare vidga och
förbättra de generella tullpreferenssystemen för u-länderna — både
genom internationella överenskommelser och genom utveckling av vårt
eget system. Fortsatt ökat stöd till marknadsföringen av u-ländernas
produkter är av ytterst stor betydelse. Marknadsundersökningar av det
slag som redan i viss utsträckning genomförts på initiativ av Sveriges
exportråd bör kunna genomföras i ökad omfattning.

dels att utskottets hemställan under 1 och 2 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen uppmanar regeringen att i första hand tillsammans
med övriga nordiska länder verka för att ett system
med supplementär finansiering kommer till stånd samt att
som sin mening ger Kungl. Maj :t till känna vad i motionen
1973:1101 i övrigt anförs om världshandeln och åtgärder för
att främja u-ländernas export,

2. att riksdagen med bifall till motionen 1973:625 uttalar att
Sverige bör verka för internationella överenskommelser som
stöder u-länderna i deras exportansträngningar,

10. vid punkten 9 (Villkor för finansiellt bistånd) av herrar Dahlén (fp),
Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp), Korpås (c), Turesson (m) och
fru Nilsson i Kristianstad (c) som anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Som konstateras i motionen 1973:1101 har u-ländernas redan svåra
skuldsituation ytterligare förvärrats. Samtidigt som biståndsflödet stagnerar
och kapitalöverföringarna sker på mer ofördelaktiga villkor, växer
återflödet av räntor, amorteringar och vinsthemtagningar. Det är väsentligt
att Sverige fortsätter att verka för en allmän uppmjukning av det
internationella utvecklingsbiståndet.

Sverige bör vidare i sin egen biståndsverksamhet gå i spetsen för ökad
användning av gåvobistånd, långivning utan ränta och en långtgående
mildring i efterhand av kreditvillkoren för de lån som redan givits. I sina
petita för budgetåret 1973/74 konstaterar SIDA att bl. a. Indien,
Pakistan, Tunisien, Chile och Cuba i dag har skulder av sådan omfattning
att det är osannolikt att alla krediter kommer att kunna återbetalas.
Vidare räknar man med att även Kenya och Tanzania kommer att
befinna sig i ett krisläge vid den tidpunkt då nya svenska krediter skulle
återbetalas.

I flera av de u-länder till vilka huvuddelen av det svenska finansiella
biståndet går är således skuldläget mycket besvärande. Det är då enligt
utskottets mening inte till fyllest att avvakta tills direkta kriser
uppkommer. Sådana kriser bör förebyggas genom en ytterligare mildring
av biståndsvillkoren av det slag som föreslås i motionen 1973:1101.

UU 1973:3

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1101 hos Kungl.
Maj:t begär förslag om ytterligare uppmjukning av villkoren
för de nya u-landskrediter Sverige avtalar samt möjlighet att
efter prövning helt eller delvis avskriva amorteringarna på
gamla utvecklingslån.

11. vid punkten 13 (Humanitärt stöd och utbildningsstöd till afrikanska
befrielserörelser) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c),
Wirmark (fp), Korpås (c) och fru Nilsson i Kristianstad (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 48 böljar med ”1
motionen 1973:1101 uttalas” och slutar med ”i berörda delar” bort ha
följande lydelse:

I motionen 1973:1101 förordas att det humanitära stödet till
befrielserörelserna i södra Afrika ökas. Det konstateras att inget direkt
stöd utgått till Afrikanska nationalkongressen (ANC, Sydafrika) och att
stödet till befrielserörelserna i Rhodesia och Namibia hittills varit av
begränsad karaktär. Motionen föreslår därför att ANC får direkt anslag
till sin verksamhet, att bidragen till SWAPO ökas och att man försöker
finna lämpliga former att bistå den rhodesiska befrielserörelsen i dess
helhet. Vidare förordas, i fråga om stödet till Angola, att bistånd bör
lämnas inte blott till MPLA utan även till Nationalfronten för Angolas
befrielse (FNLA).

Utskottet finner det i likhet med motionen 1973:1101 angeläget att
det humanitära biståndet till befrielserörelser som kämpar mot rasdiskriminering
och politiskt förtryck i södra Afrika väsentligt vidgas. Utskottet,
som med tillfredsställelse noterar att SIDA numera beslutat att
ge ett första bidrag till ANC (Sydafrika) och att anslag nyligen beslutats
till ZAPU (Rhodesia), förutsätter att direkta bidrag till befrielserörelserna
i Rhodesia, Namibia och Sydafrika vid sidan av annat flyktingstöd, som
kanaliseras genom internationella organ, kommer att ges i betydligt större
omfattning än hittills. Detta är speciellt motiverat med hänsyn till att FN
uppmanat sina medlemsstater att lämna dylikt stöd. Vid biståndsgivningen
bör hänsyn tagas till såväl de organisatoriska förutsättningarna för
god användning av biståndet som till den stimulanseffekt biståndet kan
beräknas få. Speciellt bör behovet av insatser för underhåll av familjer,
som har en eller flera medlemmar engagerade i befrielsekampen,
uppmärksammas.

Utskottet vill erinra om att inkomna ansökningar skall bedömas i
enlighet med de av riksdagen uppdragna riktlinjerna för denna form av
humanitärt bistånd och finner det naturligt att även den i motionen
1973:1101 nämnda befrielserörelsen FNLA i Angola erhåller dylikt
bistånd. För detta talar tillgängliga upplysningarom FNLA:s verksamhet
inom Angola, verifierade av flera utländska besökare, och det faktum att
rörelsen behärskar vissa områden av landet. FNLA:s aktiviteter i Zaire —
sjukhuset i Franketti, sjukstationerna på olika platser i landet, skolor
med tiotusentals elever — motiverar också sådant stöd. I samma riktning

Kartong. S. 83, rad 2 står: 20. Skall vara 18.

UU 19733

talar att MPLA och FNLA nu ingått en överenskommelse om samarbete
både på det politiska och militära planet.

Vad utskottet sålunda anfört i anledning av motionen 1973:1101,
såvitt nu är i fråga, torde ges Kungl. Maj :t till känna.

I motionen 1973:278 ställs yrkanden om ändrad utformning av stödet
till de afrikanska befrielserörelserna. Motionens beskrivning av det
nuvarande biståndets karaktär saknar grund. Förslaget till ändrade
principer för biståndet avstyrks, då det strider mot gällande, väl
fungerande riktlinjer.

Med hänvisning till vad som nu anförts avstyrker utskottet motionen
1973:278, såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1 101 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
det humanitära stödet till befrielserörelserna i södra Afrika,

12. vid punkten 13 (Humanitärt stöd och utbildningsstöd till afrikanska
befrielserörelser) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c),
Wirmark (fp), Korpås (c), Turesson (m) och fru Nilsson i Kristianstad (c)
som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med
”Liknande motionsyrkanden” och slutar med ”i fråga” bort ha följande
lydelse:

Frågan om stöd till befrielserörelser som är verksamma i de av vita
minoritetsregimer behärskade länderna i Afrika blir i allt större utsträckning
förknippat med ömtåliga politiska bedömningar. Därför blir det allt
viktigare att vid beslut om stöd till olika befrielserörelser kunna göra en
så allsidig bedömning som möjligt. Utskottet finner av dessa skäl att
flyktingberedningen bör utvidgas till att även inkludera parlamentarisk
representation.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1101, i vad avser
parlamentarisk representation i flyktingberedningen, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört.

13. vid punkten 14 (Bidrag till enskilda organisationers hjälpverksamhet)
av herr Turesson (m) som anser

att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med ”1
motionen 1973:625” och slutar med ”ifrågavarande motionsyrkande”
bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att missionens och övrigt enskilt humanitärt
hjälparbete med knappa resurser har nått utomordentliga resultat i
u-ländema. Verksamheten skulle i dag kunna byggas ut. Det är i högsta
grad angeläget att det statliga stödet till de enskilda organisationernas
arbete i utvecklingsländerna kraftigt förbättras. De erfarenheter som

UU 1973:3

samlats i denna verksamhet bör också tillvaratas på effektivast möjliga
sätt.

Med hänsyn till de relativt låga bidrag som hittills utgått till enskilda
organisationers biståndsverksamhet anser utskottet det nu vara berättigat
med en betydande höjning. I nästa budgetårs riksstat bör man därför
beräkna ett medelsbehov på lägst 25 milj. kr. för bidrag till missionens
och andra enskilda sammanslutningars arbete i utvecklingsländerna.

14. vid punkten 14 (Bidrag till enskilda organisationers hjälpverksamhet)
av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp), Korpås (c)
och fru Nilsson i Kristianstad (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med
”Utskottet har erfarit” och slutar med ”delar avstyrks” bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill betona värdet av de insatser som görs såväl av missionen
som av andra organisationer. Dessa insatser ger låga kostnader i
förhållande till uppnådd utvecklingseffekt. De leder till en kontakt och
en förståelse mellan grupper av människor i mottagar- och givarland, som
stimulerar de egna initiativen i utvecklingslandet samtidigt som de okar
den allmänna kunskapen om utvecklingsländernas problem i vårt land.
Därför är det angeläget, att alla väl grundade ansökningar om anslag kan
beviljas och att ytterligare insatser stimuleras.

Anslag bör i ökad omfattning ges även för verksamhet utanför kretsen
av programländer. Sålunda bör stöd också ges till missionens och andra
frivilliga organisationers verksamhet i Rhodesia och Sydafrika när syftet
med insatserna är social utveckling och befrielse. Utöver igångsättningsbidrag
för nya projekt bör medel normalt också kunna ges för utvidgning
av projekt och för övergångsvis täckande av merkostnader av driftskaraktär,
under förutsättning att den utvecklingsfrämjande effekten av det
totala projektet avsevärt ökas.

Av dessa skäl tillstyrks motionen 1973:1101 i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen ger Kungl. Maj:t till känna vad som i motionen
1973:1101 anförs rörande enskilda organisationers - särskilt
missionens — roll i biståndsarbetet.

15. vid punkten 15 (Kvinnoutbildning) av herrar Dahlén (fp) och
Wirmark (fp) som anser

dels att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

I de flesta u-länderna är den moderna sektorn, där teknik och
effektiva arbetsmetoder satt sin prägel på utvecklingen, ännu liten. De
som under utvecklingens gång lär sig behärska teknikens hjälpmedel är
män. Detta gäller både i modernare former av jordbruk och i industri. En
liknande utveckling har ägt rum inom handeln i många u-länder. Den
moderna handeln tas över av männen och detta gäller även i de
samhällen, där kvinnorna skött den traditionella torghandeln. Det är

Kartong. S. 81, rad 15 nerifrån, "dels” utgår.

S. 82, rad 7. Står: 10. Skall vara: 8.

S. 82, rad 12 nerifrån står: 17. Skall vara 13

UU 19733

männen som får handelsutbildning och som därmed kan kvalificera sig
för de nya yrkena. Kvinnornas eftersatta ställning i undervisning och
utbildning i u-länderna är också ett faktum.

Utskottet delar den i motionen uttryckta uppfattningen att projekt
avseende kvinnors skolutbildning och yrkesutbildning bör ytterligare
prioriteras i det svenska utvecklingssamarbetet. Mottagarländernas egna
behov av resurser bör därvid ange inriktningen. De svenska insatserna bör
ingå som delar i en strategi för att göra kvinnorna delaktiga av
utvecklingsprocessen i alla dess faser. Detsamma gäller Sveriges insatser i
de internationella organ som handhar utvecklingsbistånd.

Svenska insatser på dessa områden sker nu i vissa av de afrikanska
mottagarländerna. De bör vidgas till att även omfatta andra u-länder med
likartade förhållanden, bl. a. i Asien. Vid de årliga överläggningarna med
mottagarländerna bör dessas intresse härför utrönas.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionen 1973:1110 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört om
svenska utvecklingsinsatser på kvinnoutbildningens område.

16. vid punkten 16 (Stöd åt u-ländernas massmedia) av fru Nilsson i
Kristianstad (c), herr Bengtson i Jönköping (c) och herr Korpås (c) som
anser att

dels utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

U-länderna befinner sig, som påpekas i motionen 1973:1 1 1 1, i
underläge i fråga om det internationella informationsutbytet, vilket
domineras av strömmen av information från i-länder till u-länder.
U-länderna har små möjligheter att ur informationsutbudet välja för dem
relevant material.

Problemet har bl. a. uppmärksammats genom UNESCO. I en resolution
undertecknad av cirka 65 u-länder har påpekats att UNESCO inte
längre kan ägna sig åt enbart kommunikationstekniken utan måste ta sig
an även kommunikationsinnehållet.

Det framstår som en angelägen solidaritetsuppgift för vårt land att
skapa förhållanden som innebär att vi inte påtvingar u-länderna en
information som inte är relevant. Vi måste underlätta möjligheterna för
u-länderna att själva göra urvalet av den information de behöver från
stora massmediaproducenter. Utskottet anser därför att finansiellt stöd
bör lämnas till u-länderna för införskaffande av massmediaprodukter i
Sverige. En särskild fond för detta ändamål torde kunna upprättas inom
SIDA. Med hjälp av denna fond skulle icke-kommersiella massmedia, som
verkar i och styrs av u-länderna själva och i övrigt uppfyller de krav som
ställs på mottagare av svensk u-hjälp, kunna välja ut innehåll i Sveriges
Radios produktion eller andra massmediaprodukter utan eller med
reducerad kostnad. Massmediaföretaget skulle få ersättning via den
föreslagna SIDA-fonden.

UU 1973:3

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av motionen 1973:1111 som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört i
fråga om upprättande av en fond som stöd till u-länderna för
köp av massmediainformation i Sverige.

17. vid punkten 17 (SIDA:s funktioner) av herrar Dahlén (fp), Bengtson
i Jönköping (c), Wirmark (fp), Korpås (c), Turesson (m) och fru Nilsson i
Kristianstad (c) som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med
”Utskottet anser” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner önskvärt att alla möjligheter till administrativ
förenkling och rationalisering tillvaratas när anslagsvolymen för det
svenska utvecklingssamarbetet okar. SIDA underställer enligt nu gällande
ordning Kungl. Maj:t alla insatser av storleksordningen 1 milj. kr. och
däröver. Man kan förutse att i framtiden ett relativt stort antal insatser,
som inte omfattas av samarbetsavtal, av storleksordningen 1—5 milj. kr.
kommer att bedömas lämpliga för svensk finansiering. SIDA bör av
Kungl. Maj:t kunna ges bemyndigande att besluta och avtala om sådan
insats som ej omfattas av samarbetsavtal intill en gräns av 5 milj. kr.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen i anledning av motionen 1973:1 101, ivad avser
bemyndigande för SIDA att besluta och avtala om vissa

insatser, som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad

utskottet anfört.

18. vid punkten 19 (Information i Sverige om u-landsproblem) av
herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp) och Korpås
(c) samt fru Nilsson i Kristianstad (c) som anser

att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar, att SlDA:s fyraårsplan för informationsverksamheten
mottagits väl av folkrörelserna, och finner det motiverat att i
princip.anknyta till denna. Därtill kommer, att utvidgningen av informationsverksamheten
lett till en växande efterfrågan på basinformation från
SIDA. Det är angeläget, att SIDA kan motsvara de förväntningar som

väckts hos folkrörelserna, varför en viss ökning enligt SIDA:s förslag

utöver fyraårsplanens är motiverad. Det är viktigt att inte beskära den
planerade utbyggnaden av just de aktiviteter som kan skapa en starkare
folklig förankring för vår biståndsverksamhet, just när avsevärda ökningar
av biståndet är förestående.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet motionen 1973:1 101, såvitt
nu är i fråga. Det innebär en höjning av anslaget för informationsverksam -

UU 1973:3

het med 3,07 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag. Av denna
höjning kommer 2,5 milj. kr. studieförbunds, löntagarorganisationers och
övriga enskilda organisationers verksamhet till godo.

19. vid punkten 20 (Bidrag till internationella biståndsprogram) av
herrar Dahién (fp), Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp), Korpås (c),
Turesson (m) och fru Nilsson i Kristianstad (c) som — vid bifall till
reservationen 8 — anser

dels att den första meningen i utskottets yttrande på s. 60 bort ha
följande lydelse:

Utskottet har avstyrkt motionen 1973:414 och tillstyrkt motionen
1973:1101, såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1973:1101 beslutar om
en sådan omdisponering av medlen under anslagsposten
Övriga multilaterala bidrag att FN:s befolkningsfond får ett i
förhållande till Kungl. Maj:ts förslag med 5 milj. kr. höjt
anslag på 20 milj. kr. för budgetåret 1973/74,

20. vid punkten 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av herrar Dahlén
(fp), Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp), Korpås (c), Turesson (m)
och fru Nilsson i Kristianstad (c) som — vid bifall till reservationen 5 —
anser att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. att riksdagen i anledning av motionerna 1973:625 och
1973:1101, i vad avser beräkning av medelsbehovet för
bistånd till Etiopien under budgetåret 1973/74, som sin
mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet anfört under
punkten 4 här ovan,

21. vid punkten 21 (Bilateralt utvecklingssamarbete) av herr Turesson
(m) som — vid bifall till reservationen 13 — anser

dels att den första meningen i utskottets yttrande på s. 63 bort ha
följande lydelse:

Utskottet har avstyrkt ovannämnda motionsyrkanden utom motionen
1973:625, punkten 10.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen i anledning av motionen 1973:625, i vad avser
beräkning av medelsbehovet för missionens och andra humanitära
organisationers hjälpverksamhet, ger Kungl. Maj:t till
känna vad utskottet anfört under punkten 14 här ovan,

22. vid punkten 22 (Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt
informationsverksamhet) av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping

UU 1973:3

(c), Wirmark (fp), Korpås (c) och fru Nilsson i Kristianstad (c) sorn - vid
bifall till reservationen 18 — anser

dels att den första meningen i utskottets yttrande på s. 64 bort ha
följande lydelse:

Utskottet har tillstyrkt ovannämnda motionsyrkande.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 1973:1101, såvitt nu är i fråga, till Rekrytering
och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet
för budgetåret 1973/74 på driftbudgeten under tredje huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 21 820 000 kr.

Särskilda yttranden

vid punkten 13 (Humanitärt stöd och utbildningsstöd till afrikanska
befrielserörelser) av herr Turesson (m):

Det föreligger vidsträckt internationell enighet om nödvändigheten att
förmå de vita minoritetsregimerna i Afrika att ändra sin politik så att en
utveckling kan inledas, som snarast möjligt leder till att de afrikanska
folken kommer i åtnjutande av fullständiga politiska rättigheter i enlighet
med FN:s stadga. Olika internationella program syftar till att ge de
afrikanska medborgarna humanitärt bistånd och utbildningsbistånd, som
kan förbereda dem för en aktiv politisk roll. Sverige stöder dessa
internationella ansträngningar.

Dessutom har Sverige gett humanitärt bistånd och utbildningsbistånd
direkt till vissa afrikanska befrielserörelser. Grundvalen härför är de
resolutioner som antagits av FN:s generalförsamling, i vilka dylik hjälp
rekommenderas.

Syftet med Sveriges politik avseende de av vita minoritetsregimer
styrda områdena i Afrika måste vara att dels stödja internationella
ansträngningar för att påverka regimerna i fråga, dels bidra till humanitära
hjälpprogram för befolkningen i ifrågavarande områden.

Att aktivt stödja revolutionära rörelser som sådana överensstämmer
inte med den folkrättsliga noninterventionsprincipen och den svenska
neutralitetspolitiken. Om ett givarland utväljer mottagare av humanitär
hjälp på grundval av en bedömning huruvida mottagaren kan effektivt
föra gerillakrig, så riskerar hjälpens humanitära karaktär att försvinna.
Omvärlden kan då få uppfattningen att givarlandet ger materiellt bistånd
till en gerillarörelse och därmed är inblandat i ifrågavarande konflikt.
Betydande internationell tveksamhet råder därför inför tanken att
utforma hjälpen till den afrikanska befolkningen som ett stöd till vissa
befrielserörelser. Särskilt en stat, som önskar föra en trovärdig neutralitetspolitik,
bör undvika att utforma sin hjälp på detta sätt.

Det är svårt för utomstående att bedöma vilken anslutning olika
afrikanska exilorganisationer har hos sina egna befolkningar. Ovissheten
härom får näring av rapporter om befrielserörelsers inbördes stridigheter.

UU 1973:3

Vidare kan noteras att det i Afrika förekommer olika uppfattningar om
de metoder som är ändamålsenliga för att åvägabringa de eftersträvade
politiska förändringarna.

Mot denna bakgrund ger det anledning till oro att regeringen synes
vara benägen att anlägga politiska synpunkter på det humanitära stöd,
som kanaliseras genom befrielserörelser.

Principen bör vara att svenskt humanitärt stöd och utbildningsstöd till
befolkningen i de av vita minoritetsregimer styrda områdena, eller till
flyktingar från dessa områden, i första hand lämnas genom internationella
kanaler, såsom FN och dess fackorgan eller humanitära organisationer.
Stöd genom befrielserörelser bör endast komma i fråga när
befolkningsgrupper bevisligen inte kan nås av hjälpen på annat sätt. I
dessa fall bör det klart framgå att stödet inte är politiskt utan
humanitärt. Att utdöma vissa mottagare under hänvisning till att de ej är
tillräckligt militanta bör inte ifrågakomma.

Sverige bör vidare verka för att den internationella solidariteten med
de afrikanska folken i vederbörande områden tar sig uttryck i försök att
påverka regimerna i fråga och i effektiva hjälpprogram. Svenska säraktioner
riskerar, inte minst när de bottnar i subjektiva bedömningar om olika
befrielserörelsers ”politiska kvalitet”, att äventyra vårt lands möjligheter
att verksamt delta i det internationella arbetet för att stävja en ras- och
kolonialpolitik som vi önskar se avvecklad.

vid punkten 19 (Information i Sverige om u-landsproblem) av herr
Turesson (m):

I motionen 1973:415 framförs ett uppslag som syftar till att stimulera
ungdomens intresse för utvecklingssamarbetet. Motionärerna förslår att
stöd åt s. k. DX-klubbar och andra kortvågslyssnare skall kunna utgå som
ett led i SIDAs informationsverksamhet och att SIDA skall informera
skolorna om möjligheterna att låta kortvågslyssning ingå i ”fritt valt
arbete”.

Som utskottet framhåller är frågan om vilka aktiviteter som ingår i
fritt valt arbete inte centralt reglerad utan den avgörs enligt gällande
bestämmelser av skolstyrelserna.

Detta bör dock inte utgöra något hinder för att SIDA prövar
möjligheterna att inom ramen för sin informationsverksamhet ge stöd åt
dylik kortvågslyssning, i den mån lokala skolstyrelser beslutar att låta
sådan verksamhet ingå i ”fritt valt arbete”.

UU 1973:3

Innehållsförteckning

Allmänt

Särskilda frågor avseende Sveriges insatser i internationellt utvecklingssamarbete: 1.

Anslagsutveckling, planeringsramar och vägen till enprocentsmålet
sid.

Propositionen 4

Motionerna 5

Utskottet 6

2. Biståndspolitikens inriktning och utformning

Propositionen 8

Motionerna 9

Utskottet 9

3. Riksdagens medverkan i länderplaneringen

Propositionen 11

Motionen 12

Utskottet 12

4. Svenska insatser i enskilda mottagarländer

Propositionen 13

Motionerna 14

Utskottet 16

5. Sveriges deltagande i utvecklingssamarbete inom ramen för
internationella biståndsprogram

Propositionen 21

Motionerna 26

Utskottet 27

6. U-landsinvesteringar, u-ländernas industrialisering, kapitalbildning
i u-länderna m. m.

Motionerna 29

Utskottet 30

7. Familjeplanering

Propositionen 33

Motionen 34

Utskottet 35

8. U-ländernas exportinkomster m. m.

Propositionen 35

Motionerna 36

Utskottet 37

UU 1973:3 86

9. Villkor för finansiellt bistånd sid.

Propositionen 38

Motionen 39

Utskottet 39

10. Varubistånd

Propositionen 39

Motionerna 40

Utskottet 40

11. Forskning

Propositionen 42

Motionen 43

Utskottet 43

12. Kooperation

Motionerna 43

Utskottet 44

13. Humanitärt stöd och utbildningsstöd till afrikanska befrielserörelser Propositionen

Motionerna 47

Utskottet 47

14. Bidrag till enskilda organisationers hjälpverksamhet

Propositionen 49

Motionerna 49

Utskottet 49

15. Kvinnoutbildning

Motionen 51

Utskottet 51

16. Stöd åt u-ländernas massmedia

Motionen 52

Utskottet 52

17. SIDA :s funktioner

Propositionen 53

Motionen 53

Utskottet 54

18. Rekrytering av biståndspersonal m. m.

Motionen 55

Utskottet 55

UU 1973:3

19. Information i Sverige om u-landsproblem sid.

Propositionen 55

Motionerna 56

Utskottet 56

Medelsanvisning m. m.

20. Bidrag till internationella biståndsprogram

Propositionen 57

Motionerna 60

Utskottet 60

21. Bilateralt utvecklingssamarbete

Propositionen 61

Motionerna 62

Utskottet 63

22. Rekrytering och utbildning av fältpersonal samt informationsverksamhet Propositionen

Motionen 64

Utskottet 64

23. Styrelsen för internationell utveckling (SIDA)

Utskottet 64

Reservationer

Vid punkten 1:

reservation nr 1 (c, fp) 65

Vid punkten 3:

reservation nr 2 (m) 66

Vid punkten 4:

reservation nr 3 (m) 66

reservation nr 4 (c, fp) 67

reservation nr 5 (c, fp, m) 69

Vid punkten 5:

reservation nr 6 (c, fp, m) 70

Vid punkten 6:

reservation nr 7 (c, fp, m) 71

Vid punkten 7:

reservation nr 8 (c, fp, m)

UU 1973-3

Vid punkten 8: sid.

reservation nr 9 (c, fp, m) 75

Vid punkten 9:

reservation nr 10 (c, fp, m) 76

Vid punkten 13:

reservation nr 11 (c, fp) 77

reservation nr 12 (c, fp, m) 78

Vid punkten 14:

reservation nr 13 (m) 78

reservation nr 14 (c, fp) 79

Vid punkten 15:

reservation nr 15 (fp) 79

Vid punkten 16:

reservation nr 16 (c) 80

Vid punkten 17:

reservation nr 17 (c, fp, m) 81

Vid punkten 19:

reservation nr 18 (c, fp) 81

Vid punkten 20:

reservation nr 19 (c, fp, m) 82

Vid punkten 21:

reservation nr 20 (c, fp, m) 82

reservation nr 21 (m) 82

Vid punkten 22:

reservation nr 22 (c, fp) 82

Särskilda yttranden

Vid punkten 13 av herr Turesson (m) 83

Vid punkten 19 av herr Turesson (m) 84

GOTAB 73 3560 S Stockholm 1973