Utrikeshandel
Betänkande 1991/92:NU1
Näringsutskottets betänkande
1991/92:NU01
Utrikeshandel
Innehåll
1991/92 NU1
Ärendet
I detta betänkande behandlas
dels -- delvis -- en motion från allmänna motionstiden år 1990, dels -- helt eller delvis -- nio motioner från allmänna motionstiden år 1991, dels -- delvis -- en motion som har väckts med anledning av proposition 1990/91:90 om en god livsmiljö.
Yrkandena rör bl.a. frihandelns betydelse, miljöfrågor i internationella handelsavtal, importförbud för tropiskt timmer, export av kärnteknisk utrustning, avveckling av internationella råvaruavtal, utredning om kostnaderna för handelsrestriktioner, myndighetsstrukturen på det handelspolitiska området.
Ambassadör Lars Anell, Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i Genève, har inför utskottet lämnat upplysningar om pågående förhandlingar inom det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT).
Sammanfattning
Alla motioner avstyrks av utskottet.
Tre partier (m; fp; c) har redovisat i huvudsak övergripande synpunkter på frihandelns betydelse. Deras motioner tar i första hand sikte på de förhållanden som rådde i januari 1991. Utskottet finner att den svenska inriktningen när det gäller utrikeshandeln ligger väl i linje med vad som kommer till uttryck i motionerna. I fråga om motionsyrkanden (c; mp) om handelspolitiska åtgärder för skydd av miljön m.m. hänvisar utskottet till det internationella arbete som nu har inletts i detta avseende. Likartad motivering har utskottet när det gäller motioner (c; mp) vilka uttrycker oro för den tropiska regnskogens framtid; yrkandena avser bl.a. förbud mot import av tropiskt timmer. Förbud mot export av kärnteknisk utrustning krävs i en motion (v, mp) som utskottet avvisar med hänvisning till sin tidigare ståndpunkt i samma ämne.
Viss kritik mot internationellt råvarusamarbete förs fram i en motion (m). Avtal härom -- inom ramen för UNCTAD -- syftande till stabila råvarumarknader i utvecklingsländerna får inte sällan avsevärda skadeverkningar som i första hand drabbar dessa länder, anför motionärerna. Utskottet hänvisar till överväganden inom UNCTAD.
Motionerna
Den motion från allmänna motionstiden år 1990 som behandlas här är:
1989/90:N331 av Kent Lundgren (mp) och Carl Frick (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. begär att regeringen skall tillsätta en utredning med uppgift att komma med förslag till åtgärder i motionens anda vad gäller att återplantering skall ske i u-land av minst 10% mer skog än den årliga råvaruförbrukningen hos den svenska pappers- och massaindustrin och på dennas bekostnad, att hälften av återplanteringen bör vara "urskog", att rimlig avkastning skall lämnas till u-landet på den planterade produktionsskogsdelen, att det ekonomiska ansvaret för återplanteringens överlevnad bör bäras i minst fem år av pappers- och massaföretaget, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att medverka till att internationella regler via FN, eller liknande organisationer, skapas för världens pappers- och massaindustri vad gäller råvaruproduktion och återplantering enligt "den svenska modellen".
Den motion som har väckts med anledning av proposition 1990/91:90 och behandlas här är:
1990/91:N56 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (1) -- med motivering i motion 1990/91:Jo113 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skydd för tropiska regnskogar samt hos regeringen begär förslag om begränsningar av importen av virke från tropiska trädslag i enlighet med vad i motionen anförts.
De motioner från allmänna motionstiden år 1991 som behandlas här är följande:
1990/91:N204 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (1) -- med motivering i motion 1990/91:U504 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående frihandelsprincipen.
1990/91:N238 av Rune Rydén (m) och Per Stenmarck (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av ett informationskontor i Öresundsregionen.
1990/91:N253 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående den globala frihandelns betydelse för Sverige, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående GATT-förhandlingarna, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående subventioner av exportkrediter och kreditgarantier, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående Sveriges agerande inom OECD, 9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående avtalsbundet internationellt samarbete på råvaruområdet, 11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts angående ett gemensamt verk för handelspolitiska frågor, 12. hos regeringen begär en utredning av kostnaderna för handelspolitiska restriktioner i enlighet med vad som anförts i motionen.
1990/91:N258 av Lars Norberg m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att lagförslag till importförbud gällande tropiskt trä snarast skall föreläggas riksdagen enligt de riktlinjer som anges i motionen.
1990/91:N296 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riktlinjer för svenska initiativ till nya handelsregler för att skydda miljön och människovärdet inom GATT och andra internationella organisationer som kan påverka reglerna för världshandeln.
1990/91:N331 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handelspolitikens inriktning, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om u-ländernas situation och roll i världshandeln, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Norden som hemmamarknad, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en kartläggning av i vilken omfattning import förekommer av varor producerade under oacceptabla förhållanden från hälso- och miljösynpunkt eller med utnyttjande av slavarbete, barn eller annan efter lokala förhållanden underbetald arbetskraft samt förslag till åtgärder som kartläggningen kan motivera, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om import av varor som producerats under socialt och miljömässigt oacceptabla förhållanden, 7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett program för att främja småföretagens exportmöjligheter till EG-området.
1990/91:N332 av Carl G Nilsson (m) och Bertil Danielsson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ett särskilt program för främjandet av svensk trävaruexport.
1990/91:N334 av Rolf L Nilson (v) och Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att ett lagförslag bör föreläggas riksdagen som innebär förbud mot export av kärnteknisk utrustning.
1990/91:N371 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1 delvis) -- med motivering i motion 1990/91:U532 -- att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om upphävande av importregleringar.
Det sistnämnda yrkandet har såvitt avser importbegränsningar för skor behandlats i betänkandet 1990/91:NU25.
Uppgifter i anslutning till motionerna
Viss statistik om Sveriges utrikeshandel
Utvecklingen av den svenska bytesbalansen har under de senaste åren varit negativ med ett lägsta noterat underskott år 1990 om nära 35 miljarder kronor. En återhämtning har dock ägt rum under senaste tolvmånadersperioden. Under den senaste tiden har importen fallit. Även exporten har sjunkit, om än inte lika mycket. Härigenom har handelsbalansen förbättrats avsevärt. Den minskade importen beror på en svag inhemsk efterfrågan; särskilt har importen av olja och av insatsvaror till exportindustrin reducerats.
Tabell 1. Sveriges bytesbalans. Miljarder kronor, löpande priser
_____________________________________________________________ 1989 1990 sept. 1990- aug. 1991 _____________________________________________________________
Export av varor 329,0 336,0 332,9 Import av varor 314,0 321,2 307,2 Handelsbalans 15,0 14,8 25,7
Tjänstenetto - 8,6 -12,3 - 9,7 Avkastning på kapital -14,3 -23,5 -28,0 Transfereringsnetto -13,2 -13,4 -13,5
Bytesbalans -21,2 -34,7 -25,5 _____________________________________________________________ Anm. 1. På grund av avrundning uppstår skillnader mellan summan av delarna och delsummorna. Anm. 2. Uppgifterna för export och import inkluderar korrigeringspost. Källa: Riksbanken
Fördelningen av Sveriges utrikeshandel på olika länderområden åren 1987 och 1990 finns redovisad i tabell 2. Därav framgår att Sveriges handelsförbindelser nästan helt domineras av handeln med industriländerna. Värdemässigt var sålunda år 1990 ca 88% av vår utrikeshandel, såväl export som import, inriktad på dessa länder.
Tabell 2. Fördelningen av Sveriges export och import av varor i värde på olika länderområden åren 1987 och 1990
_____________________________________________________________ Länderområden Export Import 1987 1990 1987 1990 % % % % _____________________________________________________________ Industriländer 88,1 88,0 88,3 88,6 varav EFTA 20,8 19,0 16,4 18,2 EG 50,9 54,1 57,3 54,9 övriga 16,4 14,9 14,6 15,5
Statshandelsländer 2,6 2,6 4,6 3,9 Utvecklingsländer 9,3 9,4 7,1 7,5 _____________________________________________________________ Totalt 100,0 100,0 100,0 100,0 _____________________________________________________________ Källa: Kommerskollegium
Aktuella handelspolitiska frågor
GATT
Det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) har utvecklats till det centrala organet för internationella handelsförhandlingar och för fastställande av normer för internationella handelsförbindelser. För närvarande har GATT 103 medlemsländer eller -- formellt uttryckt -- avtalsslutande parter. Bland medlemmarna finns samtliga västliga industriländer och flertalet utvecklingsländer. Ytterligare ett antal länder har under senare tid anmält intresse att delta i GATTs arbete, däribland de baltiska staterna, Kina och Taiwan. Medlemsländerna svarar för ca 90% av världshandeln.
GATT bedriver arbetet dels löpande inom bl.a. ramen för ett råd, dels genom återkommande multilaterala förhandlingar (s.k. rundor) med syfte att stärka och utvidga den internationella handeln. Nuvarande förhandlingsomgång, den s.k. Uruguayrundan, inleddes år 1986 och är den hittills mest omfattande i GATTs historia. Syftet skall tillgodoses på i huvudsak tre sätt, nämligen genom en förstärkning av regelsystemet, ett ökat marknadstillträde och en utvidgning av handelsreglerna till nya områden. Regelsystemet och tvistlösningsmaskineriet är av grundläggande vikt för GATTs trovärdighet. Frågorna om ökat marknadstillträde gäller i huvudsak sänkning av tullar och -- i vad gäller tjänstehandeln -- även minskning av s.k. icke-tariffära handelshinder. Bland nya områden, som alltså hittills inte har omfattats av GATT, kan nämnas handeln med jordbruksvaror, tekoprodukter och tjänster samt handelsrelaterad immaterialrätt (TRIPS).
Redovisningar av Uruguayrundan, särskilt vad gäller dess dittillsvarande organisatoriska uppläggning, har lämnats tidigare i betänkanden av näringsutskottet (NU 1987/88:8, 1989/90:NU8, 1990/91:NU9).
Enligt tidigare planering skulle Uruguayrundan vara slutförd i december 1990. Motsättningar av olika slag, inte minst på jordbruksområdet, innebar emellertid att detta mål inte kunde nås. Förhandlingarna har därför fortsatt under år 1991. Siktet är numera inställt på att konkreta överenskommelser på alla områden -- även i fråga om jordbruksprodukter -- skall föreligga i december 1991.
Den s.k. G-7-gruppen, bestående av ledare för världens sju största industriländer, har utpekat fyra prioriterade förhandlingsområden, nämligen jordbruksprodukter, tjänster, marknadstillträde och de handelsrelaterade immaterialrättsliga frågorna. Vikten av att GATTs regelverk och tvistlösningsmaskineri upprätthålls och stärks har särskilt betonats från nordiskt håll -- och numera från EFTA-ländernas sida. Sverige har nyligen fått erfara betydelsen härav i samband med en tvist mellan Sverige och USA som år 1990 behandlades av en expertpanel inom GATT och som gällde USAs antidumpningstull på import av rostfria sömlösa rör från Sandvik Steel AB. Panelen fann tullen strida mot GATTs antidumpningskod och rekommenderade USA att slopa tullen och betala tillbaka redan inbetald tull om drygt åtta miljoner dollar. USA har -- trots upprepade påminnelser -- ännu inte vidtagit de rekommenderade åtgärderna.
UNCTAD
Förenta nationernas konferens för handel och utveckling (UNCTAD) är ett forum för dialog mellan utvecklingsländerna och de industrialiserade länderna. Arbetet inom UNCTAD bedrivs genom regelbundet återkommande sessioner. Mellan dessa tillfällen genomförs möten med organisationens styrelse, dess huvudkommittéer och mellanstatliga arbetsgrupper. Sverige deltar aktivt i samtliga möten inom UNCTADs arbetsområde.
Bland de resultat som har uppnåtts kan nämnas ett principbeslut om det generella tullpreferenssystemet (GSP), vilket har inneburit att flertalet industriländer i olika former och omfattning har erbjudit utvecklingsländer tullfrihet eller tullättnader i samband med import av u-landsprodukter. Mindre framgångsrikt anses det integrerade råvaruprogrammet vara; det avser bl.a. samarbete om ett antal råvaror för att en stabil marknadsutveckling för de råvaruproducerande länderna skall åstadkommas.
Den åttonde sessionen, UNCTAD VIII, planeras äga rum i februari 1992. De större frågor som kommer att behandlas gäller råvaror, internationell handel, teknologi, tjänster och resurser. Inom ramen för var och en av dessa kommer även miljöfrågor att tas upp. Enligt Sveriges uppfattning bör målet för den nya sessionen vara att man gemensamt skall identifiera de specifika problem som utvecklingsländerna kan komma att möta under 1990-talet och prioritera lämpliga åtgärder. Från svensk sida -- och på gemensam nordisk basis -- pågår ett aktivt förberedelsearbete som bl.a. går ut på en analys av alla de frågor som kan komma upp vid konferensen.
OECD
Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) är ett samarbetsorgan för främjande av en sådan politik som syftar till bl.a. balanserad ekonomisk tillväxt, fri världshandel och stöd till u-länderna. Medlemskretsen består av 24 industriländer och kan betecknas som relativt homogen med hänsyn till bakgrund och värderingar. Organisationen är känd för öppenhet i de interna diskussionerna. En rad områden av olika karaktär tas upp till behandling i OECD. Ett exempel är det initiativ till en systematisk genomgång av sambanden mellan handelspolitik och miljöpolitik som Sverige tog i OECD år 1988 och som har lett till ett omfattande analysarbete, i vilket alla medlemsländer aktivt deltar.
Ett nytt verksamhetsområde gäller relationen öst--väst. Ett centrum för europeiska ekonomier i omvandling har etablerats med uppgift att bl.a. bygga upp en kunskapsbank, anordna seminarier om övergång från plan- till marknadsekonomi och genomföra ekonomiska landöversikter.
Utvecklingen i såväl Central- och Östeuropa som Asien och Latinamerika har föranlett diskussioner om den framtida medlems- och samarbetskretsen i OECD. En förändrad struktur i detta avseende torde komma att i hög grad påverka organisationens roll.
Det västeuropeiska integrationsarbetet
Den 21 oktober 1991 enades EFTA-länderna och EG om en avtalstext rörande ett gemensamt europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES). Avtalet avses träda i kraft den 1 januari 1993, dvs. samtidigt som EGs s.k. inre marknad fullbordas. Det innebär att fri rörlighet över gränserna skall skapas för varor, tjänster, kapital och personer. Vidare innefattar samarbetet en utveckling och breddning i fråga om angränsande politikområden -- såsom miljö, forskning och utveckling, konsumentskydd samt små och medelstora företag. Relevanta delar av EGs regelverk avses bli integrerade i EES-avtalet och i EFTA-ländernas rättsordningar.
Riksdagen har fortlöpande underrättats om förhandlingsarbetet. Den 24 oktober 1991 informerade statsrådet Ulf Dinkelspiel (m) riksdagen om EES-avtalets form, innebörd och effekter (RD 1991/92:15). I fråga om tidsplanen för det fortsatta arbetet anmäldes bl.a. att en proposition kan förutses vintern 1992; slutförande och ratificering avses äga rum på våren eller försommaren 1992.
Samarbetet med Central- och Östeuropa
Sverige deltar aktivt i olika multilaterala verksamheter som har utvecklats för stöd till demokratiseringen och den ekonomiska utvecklingen i Central- och Östeuropa. De förhandlingar om frihandelsavtal mellan EFTA-länderna å ena sidan och Polen, Tjeckoslovakien resp. Ungern å andra sidan som inleddes år 1990 såsom en följd av de s.k. Göteborgsdeklarationerna har nu avancerat.
I oktober 1991 undertecknades handelsavtal mellan Sverige och Estland, Lettland resp. Litauen. Avtalen innehåller bestämmelser om att länderna skall ge varandra status som mest gynnad nation. De utgör första steget i en process som syftar till att man skall etablera frihandel mellan Sverige och de tre baltiska staterna. Sveriges exportråd har genom regeringsbeslut den 12 september 1991 tilldelats 5milj.kr. i extra anslag för exportfrämjande verksamhet i de tre länderna.
Nordiskt samarbete
Det nordiska samarbetet är i hög grad inriktat på frågor som rör den västeuropeiska integrationen. Även frågor om utvecklingen i Östeuropa och om miljön är prioriterade.
Ett program för det nordiska samarbetet efter år 1992 avses bli framlagt för Nordiska rådet vid dess session våren 1992. Det kan komma att koncentreras till två aspekter, nämligen dels EES-avtalets konsekvenser för de nordiska länderna, dels prioriteringarna och organisationen för det nordiska samarbetet.
Konsekvenserna av EES gäller framför allt fri rörlighet för varor och tjänster, ett område inom vilket det nordiska samarbetet har varit mer begränsat. Här kommer målen med det nordiska samarbetet till stor del att uppnås i en vidare europeisk ram. I EES-avtalet ingår en klausul som innebär att det inte finns hinder för ett fortsatt nordiskt samarbete under förutsättning att EES-samarbetet inte försvagas därav. Nordiska uppgifter kvarstår på områden där frågorna inte löses genom EES eller där Norden bedöms kunna gå längre.
Under senare år har det nordiska samarbetet successivt vuxit, både budgetmässigt och genom tillkomsten av ett stort antal samarbetsorgan och institutioner. Arbetet riktas nu in på en hårdare prioritering och på en förenkling av organisationen.
De konkreta handelshinder som konstaterades i en inventering åren 1984 och 1985 har nu undanröjts till cirka två tredjedelar. Vad tekniska handelshinder beträffar kommer många av de därmed förknippade problemen att lösas genom EES-avtalet. En utvärdering av programmet rörande handelshinder har genomförts, och arbetet kommer att på flera punkter effektiviseras. Det är inte möjligt att undanröja alla gränskontroller till år 1992. De nordiska länderna saknar flera av de förutsättningar som EG har, t.ex. tullunion, gemensam handelspolitik, gemensam jordbrukspolitik och skatteharmonisering. Möjligheten för de nordiska länderna att minska hindren begränsas härav. En kartläggning av alla gränskontroller har genomförts. Under år 1991 har vissa förslag till åtgärder lagts fram.
Utskottet
Frihandelns betydelse
Övergripande frågor om utrikeshandeln tas upp i fyra motioner. Yrkandena tar i första hand sikte på de förhållanden som rådde i januari 1991.
Medborgarnas Europa är rubriken på motion 1990/91:N204 (m). Denna ger uttryck för en odelat positiv syn på frihandelns roll i världshandeln. Genom frihandel utnyttjas jordens resurser på bästa möjliga sätt till gagn för alla, heter det. I fråga om EG erinras om att ett medlemsland i princip inte kan föra en egen handelspolitik. Det är därför viktigt, menar motionärerna, att Sverige klart tar ställning för att EG skall föra en frihandelspolitik och inom EG arbetar för att de inskränkningar av frihandelsprincipen som EG vill behålla -- t.ex. multifiberavtalen -- snarast skall upphöra. I fråga om organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) anförs att tanken på de fyra friheterna --- den fria rörligheten av varor, tjänster, kapital och människor -- borde kunna förverkligas bland OECDs medlemsländer.
Samma syn på frihandelns betydelse finns i motion 1990/91:N253 (m); frihandeln är den mest framgångsrika demokrati- och fredsrörelse världen har skådat, heter det. Också i denna motion väcks tanken att de fyra friheterna inom en nära framtid borde utsträckas till alla industrialiserade marknadsekonomier; svensk politik borde inriktas på att OECD i framtiden skulle kunna få ytterligare uppgifter i syfte att frihandel och konkurrens skall stärkas. I fråga om GATT-förhandlingarna anser motionärerna att Sverige inom ramen för sin förmåga måste söka nya lösningar för att dödläget skall brytas. Det är, heter det vidare, från handelspolitisk synpunkt viktigt att svensk jordbrukspolitik under den närmaste tiden utformas så att Sverige i största möjliga utsträckning medverkar till att GATT-systemet och frihandeln stärks.
Frågan om Sveriges stöd till de nya demokratierna berörs i motion 1990/91:N371 (fp). Avgörande för dessa länders utveckling är att de får möjlighet att exportera fritt, anförs det. Detta gäller särskilt varuområden där de har särskilda fördelar jämfört med andra länder, t.ex. när det gäller produktion av jordbruksvaror, kläder och skor. Sverige borde prioritera samarbetet med Polen och i någon mån med Tjeckoslovakien vid sidan av bistånd till de baltiska republikerna.
Den svenska handelspolitiken måste ha som mål att åstadkomma en utökad export och en fungerande frihandel, anförs i motion 1990/91:N331 (c). Härvid bör säkrandet av GATTs regelverk för internationell handel och av ett EES-avtal komma i förgrunden samt strävan att åstadkomma en nordisk hemmamarknad. Även åtgärder för vidgad handel och samarbete med länderna i Central- och Östeuropa -- däribland de baltiska staterna -- bör prioriteras. Vidare anser motionärerna att de mindre företagens ställning bör stärkas, bl.a. genom ett program för ökade möjligheter till export och till samarbete med småföretag i EG.
Hösten 1990 behandlade utskottet senast motionsyrkanden om frihandelns betydelse med i huvudsak samma inriktning som de nu berörda. Utskottet erinrade härvid (1990/91:NU9 s. 11--13) om Sveriges aktiva insatser i GATT-förhandlingarna och pekade särskilt på jordbruks- och tekoområdena. Motionerna avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen; de följdes upp i reservationer (m, fp; c, v, mp).
I det föregående (s. 5 f.) har en redogörelse lämnats för den senaste handelspolitiska utvecklingen på olika områden och för de initiativ som i olika sammanhang har tagits för en fortsatt liberalisering av världshandeln.
I fråga om arbetet i GATT för att åstadkomma en ytterligare liberalisering av världshandeln erinrar utskottet bl.a. om de initiativ som inte minst från nordiskt håll har tagits för att GATTs regelsystem skall bli effektivare.
Såvitt gäller förslaget om etablering av OECD som plattform för de fyra friheterna i ett mer vidsträckt sammanhang noterar utskottet att det vad avser frihandel väl sammanfaller med Sveriges strävanden härvidlag.
Reformprocessen i de central- och östeuropeiska länderna stöds aktivt av Sverige, bl.a. genom ett intensifierat samarbete med dessa länder på det handelspolitiska området.
Strävandena att åstadkomma en nordisk hemmamarknad underlättas genom EES-avtalet; en väsentlig del av de hinder för fria varurörelser mellan de nordiska länderna som ännu finns kan komma att undanröjas härigenom. Vissa gemensamma nordiska frågor får emellertid inte sin lösning genom EES-avtalet. I andra fall kan Norden gå längre än EES. Dessa omständigheter och det förhållandet att det finns ett självständigt värde i att det nordiska samarbetet på det handelspolitiska området stärks talar, enligt utskottets uppfattning, starkt för att det nordiska samarbetet skall drivas vidare.
I den regeringsförklaring som nyligen avgavs (RD 1991/92:6 s.2) betonas att det är en viktig uppgift för regeringen att fullt ut föra Sverige in i det europeiska samarbetet genom förhandlingar om medlemskap i EG. Vidare sägs (s.13) att det nordiska samarbetet måste utvecklas. Inom ramen för det vidare europeiska samarbetet finns förutsättningar för att samhörigheten och samarbetet mellan de nordiska länderna på nytt skall stärkas, konstaterar regeringen.
En väl fungerande utrikeshandel är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomi och utveckling. Sverige deltar aktivt i arbetet -- såväl multilateralt och regionalt som på bilateral nivå -- på att vidmakthålla och stärka frihandelssystemet. Utskottet finner att den svenska inriktningen i dessa avseenden ligger väl i linje med vad som kommer till uttryck i här behandlade motionsyrkanden. Med hänvisning härtill avstyrks motionerna 1990/91:N371 (fp), 1990/91:N204 (m), 1990/91:N253 (m) och 1990/91:N331 (c), de båda senare i berörd del.
Handelspolitiska åtgärder för skydd av miljön m.m.
Allmänt
Sociala, hälsopolitiska och miljömässiga aspekter måste ligga till grund för Sveriges handelspolitiska ställningstaganden, heter det i motion 1990/91:N331 (c). Motionärerna efterlyser en kartläggning av Sveriges import av varor som har producerats under förhållanden som normalt inte accepteras i Sverige. De begär också förslag till sådana åtgärder som resultatet av en sådan kartläggning kan motivera.
Även i motion 1990/91:N296 (mp) tas frågan om sambanden mellan handel och miljö upp. Sverige borde ta initiativ till att handelsregler till skydd för miljön och människovärdet införs i GATT och andra internationella avtal, anser motionärerna. Uttrycket "ekologisk dumpning" används som en beskrivning av de påtalade missförhållandena.
Motioner om sambanden mellan handel och miljö m.m. från generella utgångspunkter har behandlats i riksdagen vid en rad tillfällen. En utförlig redovisning av förekommande frågor -- av generellt slag eller hänförliga till speciella produktområden -- och dittillsvarande arbete lämnades i utskottets betänkande om utrikeshandel hösten 1990 (1990/91:NU9 s. 18--29). En distinktion gjordes därvid mellan krav på åtgärder som avsåg skydd av det egna landet och sådana som avsåg andra länder; det internationella regelsystemet för handel har hittills avsett det egna landets intressen.
Utskottet erinrar om det slags undantagsbestämmelse som vanligen finns i internationella handelsavtal och som medger restriktioner av importen om detta skulle anses nödvändigt till skydd för människors och djurs liv och hälsa eller för bevarande av växter. Regler av detta slag finns såväl i GATT som i Romfördraget, EFTA-konventionen och EFTA-ländernas frihandelsavtal med EG.
Såsom har nämnts i det föregående har frågan om miljöhänsyn i internationell handel blivit alltmer uppmärksammad.
Till följd av ett svenskt initiativ (s. 7) har frågan om miljöhänsyn i den internationella handeln tagits upp i OECD. Förslaget väckte stort intresse hos de övriga medlemsstaterna. Arbetet drivs nu vidare. Ett möjligt resultat kan bli att OECD utfärdar riktlinjer på området. Enligt OECDs principer är sådana dock inte bindande för medlemsstaterna.
Även inom GATT behandlas numera frågan om samband mellan handel och miljöhänsyn; tillsammans med övriga EFTA-länder tog Sverige hösten 1990 initiativ till att miljöfrågor skulle föras upp på GATTs dagordning att behandlas inom GATTs ordinarie arbete. Genom att en formaliserad process nu har inletts finns också förutsättningar för en dialog mellan GATTs medlemsländer med det yttersta syftet att man skall åstadkomma en förnyelse av de bindande reglerna inom GATT. Det nyssnämnda arbetet i OECD kan vara betydelsefullt för GATTs fortsatta inriktning när det gäller miljöfrågorna.
Förenta nationernas konferens för handel och utveckling avser att genomföra sin åttonde session (UNCTAD VIII) i februari 1992. Härvid kommer miljöfrågor att behandlas. De kommer emellertid inte att utgöra ett separat område utan förs in som en integrerad del av punkterna på dagordningen.
I motionerna berörs även frågan om sociala förhållanden i samband med produktion. En socialklausul innebär regler om miniminivåer för anställnings- och arbetsvillkor. Frågan om socialklausuler har behandlats i riksdagen vid upprepade tillfällen. Senast behandlades ämnet våren 1991 (1990/91:NU25 s. 10 f.) i samband med frågor om tekoindustri och tekohandel. En motion det året (c) gick ut på att en socialklausul borde införas med minimikrav på leverantörer som skall sälja tekovaror till Sverige. Utskottet avstyrkte motionen med hänvisning till att frågan var under behandling i GATT. Motionen följdes upp i en reservation (c, v, mp). Riksdagen gick på utskottets linje.
Regeringen har i regeringsförklaringen (RD 1991/92:6 s. 10) uttalat att FNs roll i miljövårdsarbetet måste stärkas. Den har anmält sin avsikt att ta initiativ till en bred diskussion om internationella miljöregler för handeln.
Med hänvisning till vad här har sagts avstyrker utskottet motionerna 1990/91:N331 (c) och 1990/91:N296 (mp), den förra i berörda delar.
Skydd för den tropiska regnskogen
Oro för den tropiska regnskogens framtid åberopas som grund för yrkanden i tre motioner.
Import av virke från tropiska träslag bör tillåtas endast när det gäller virke som kommer från plantageodlade träd eller träd från s.k. uthålligt skogsbruk, är innebörden i motion 1990/91:N56 (c). I motion 1990/91:N258 (mp) framförs ett motsvarande förslag; här krävs ett generellt förbud mot import av tropiskt trä, dock med vissa dispensmöjligheter.
En annorlunda infallsvinkel när det gäller att komma till rätta med problemet har motion 1989/90:N331 (mp). Förslaget i denna går ut på att den svenska pappers- och massaindustrin skall åläggas att i u-länder återplantera skog motsvarande dess årliga råvaruförbrukning. Återplanteringen skulle styras av vissa villkor; exempelvis borde det ekonomiska ansvaret för den återplanterade skogens överlevnad bäras av det enskilda pappers- och massaföretaget i minst fem år. Sverige föreslås medverka till internationella regler för återplantering enligt den modell som skisseras i motionen.
Frågan om importrestriktioner beträffande tropiskt timmer har vid ett flertal tillfällen behandlats av riksdagen. En utförlig beskrivning av det internationella arbetet för skydd av den tropiska regnskogen lämnades i utskottets betänkande om utrikeshandel hösten 1989 (1989/90:NU8). En motion (vpk) om förbud mot import av tropiskt timmer avstyrktes hösten 1990 med hänvisning till pågående internationellt arbete på området, främst inom den internationella tropiska timmerorganisationen, ITTO (1990/91:NU9 s. 27 f.). Riksdagen följde utskottet. I en reservation (v, mp) ifrågasattes att de initiativ som hade tagits skulle medföra något genombrott; trots alla dittillsvarande lovvärda insatser från organisationer och enskilda fortsatte den ofattbart stora skövlingen av regnskogen, anförde reservanterna.
Utskottet erinrar om att Sverige, alltsedan arbetet med det internationella tropiska timmeravtalet (ITTA) inleddes år 1977, aktivt har deltagit i förhandlingarna och starkt betonat vikten av skogshushållning, återplantering och miljöhänsyn. I november 1983 nåddes en överenskommelse om ett avtal, och verksamheten inom ramen för detta kom i gång år 1985. Genom avtalet skapades den nyss nämnda organisationen ITTO, som för närvarande omfattar 47 medlemsländer. År 1990 beslöt organisationen att ett mål om uthålligt skogsbruk skall vara uppnått år 2000. De ITTO-projekt som Sverige deltar i bereds hos SIDA. Insatserna avser bl.a. uppföljning av ett tidigare svenskfinansierat förprojekt om forskning och utveckling för uthålligt skogsbruk samt nya förprojekt avseende skogsplantering.
Nyligen har flera beslut fattats inom ITTO som skapar bättre förutsättningar för att man skall kunna uppfylla avtalets miljörelaterade mål. Vid organisationens rådssession hösten 1990 antogs en konsoliderad aktionsplan för hela ITTO. Vid detta möte beslöts dessutom att en expertpanel skulle inrättas med uppgift att förbättra styrningen av hela projektverksamheten. Vid rådssessionen våren 1991 fastslogs en inriktning på nationella skogliga aktionsplaner som syftar till att en varaktig och uthållig produktion av tropiskt timmer skall åstadkommas. Detta sistnämnda beslut kan komma att underlätta arbetet med en internationell skogskonvention, vilken diskuteras inför Förenta nationernas konferens om miljö och utveckling (UNCED) som avses äga rum under år 1992. Från svensk sida hävdas uppfattningen att åsiktsgemenskapen mellan konsument- och producentländerna numera har stärkts. Också diskussionerna mellan rådet och de frivilliga miljövårdsorganisationerna -- som skickar observatörer till ITTOs rådsmöten -- betecknas som alltmer konstruktiva.
Förslaget i motion 1989/90:N331 (mp) om att svenska företag skall åläggas att i u-länder återplantera skog motsvarande sin förbrukning av skogsråvara avvisar utskottet såsom orealistiskt. Sveriges erfarenheter på skogsvårdsområdet bör dock självfallet komma världssamfundet till del, inte minst i de länder där ett överuttag av virke görs. Ett aktivt svenskt deltagande i FNs och andra internationella organisationers arbete på detta område bidrar härtill. Utskottet erinrar också om FNs miljövårdskonferens våren 1992, där frågor om världens skogsresurser kommer att behandlas. Med hänvisning härtill och till vad som har anförts i det föregående om det internationella samarbetet till skydd för den tropiska regnskogen avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N331 (mp), 1990/91:N56 (c) och 1990/91:N258 (mp).
Export av kärnteknisk utrustning
Genom folkomröstningen år 1980 blev det uppenbart att omkring 80% av väljarna inte accepterade kärnkraften som en framtidslösning, anförs i motion 1990/91:N334 (v, mp). En logisk följd härav borde, menar motionärerna, vara att export av kärnteknisk utrustning skall upphöra -- det som inte passar i Sverige skall inte heller exporteras. De uttalar att kärnteknik alltid medför risker för spridning av kärnvapen och att kärnbränslecykeln innefattar så många miljörisker att den borde upphöra i alla länder.
Bestämmelser som reglerar utförsel av kärnteknisk utrustning finns i huvudsak i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och i förordningen (1984:14) om kärnteknisk verksamhet. De innebär att tillstånd från regeringen krävs för sådan utförsel. Detta gäller även för kunskapsöverföring. Import av kärnkraftsteknologi är inte förbjuden för den som har tillstånd att inneha och driva en kärnteknisk anläggning. De svenska bestämmelserna om utförsel av kärnteknisk utrustning bygger -- liksom motsvarande bestämmelser i de enskilda EG-länderna -- på internationella överenskommelser. Härvid bör särskilt de s.k. Londonriktlinjerna från år 1975 nämnas.
I det föregående (s. 11) finns en redogörelse för de importrestriktioner som möjliggörs genom en klausul av generellt slag som finns intagen i olika internationella handelsavtal. Regler för fri handel skall sålunda inte anses utgöra hinder för åtgärder som är nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa, m.m. Dessa åtgärder får dock inte utgöra en förtäckt begränsning av handeln eller en godtycklig diskriminering. Reglerna kan åberopas när det gäller att begränsa import av kärnkraftsteknologi m.m. Motsvarande åtgärder beträffande export täcks av bestämmelser i icke-spridningsavtalet.
Bland uppgifterna för utredningen (ME 1989:03) om översyn av kärntekniklagen ingår (dir. 1989:10) att se över lagens regler om kunskapsöverföring till utlandet. Dessa regler har sin förebild i lagen (1982:513) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m., som numera har ersatts av en ny lag (1988:558) med samma rubrik. I den nya lagen har bestämmelserna om kunskapsöverföring skärpts. Förbudet för myndigheter och andra att utan regeringens tillstånd upplåta eller överlåta rätt att utom riket tillverka krigsmateriel är inte längre begränsat till dem som tillverkar krigsmateriel i landet. Utredningen skall överväga om inte kärntekniklagen bör anpassas till denna formulering.
Utredningen beräknas lägga fram sitt betänkande i december 1991. Enligt vad utskottet har erfarit kommer utredningen inte att föreslå sådana inskränkande bestämmelser i fråga om utförsel av kärnteknisk utrustning som förordas i motionen. Vissa förändringar vad gäller frågornas hantering kan emellertid förutses.
Frågan om internationell handel med utrustning och teknologi på kärnteknikområdet har behandlats av riksdagen vid en rad tillfällen. Senast skedde detta hösten 1990. Med hänvisning till tidigare ställningstaganden avstyrkte näringsutskottet (1989/90:NU9 s. 21 f.) motioner (c; vpk; vpk, mp) i vilka krävdes förbud mot export av kärnteknisk utrustning m.m. Utskottet redovisade de överväganden som hade gjorts i betänkandet (SOU 1988:56) Export av farliga varor. Utgångspunkten för dessa överväganden hade varit att det är etiskt oförsvarligt att till andra länder exportera produkter som av hänsyn till risken för allvarlig skada på person eller i miljön inte får användas i Sverige. Avsteg skulle dock kunna vara motiverade t.ex. när mottagarlandet gör andra riskvärderingar än vad som görs här i landet. Enligt två reservationer (c; v, mp) borde regeringen anmodas att lägga fram förslag om förbud mot export av kärnteknisk utrustning, inkl. kärnbränsle. Riksdagen gick på utskottets linje.
Utskottet vidhåller sin tidigare intagna ståndpunkt och avstyrker alltså motion 1990/91:N334 (v, mp).
U-ländernas roll i världshandeln
Den ekonomiska situationen är mycket svår för utvecklingsländerna; deras skuldbörda blir ett allt större problem, anförs i motion 1990/91:N331 (c). Därför måste, säger motionärerna, de industrialiserade och rika länderna gemensamt hjälpa utvecklingsländerna genom ökad handel och ökat samarbete. En fri handel fungerar bäst när parterna på världsmarknaden agerar utifrån likartade förutsättningar. Införande av handelshinder mellan u- och i-länderna bör därför inte accepteras, heter det i motionen.
I det föregående (s. 5) finns en redogörelse för pågående förhandlingar i GATT. En rad av de områden som behandlas i Uruguayrundan berör särskilt utvecklingsländernas möjligheter att delta i den internationella handeln. Detta gäller främst teko- och jordbruksområdena, tropiska produkter samt de handelsrelaterade immaterialrättsliga frågorna (TRIPS).
Även en redovisning av arbetet inom UNCTAD och dess planerade åttonde session har lämnats i det föregående (s. 6).
Med hänvisning till vad som nu har anförts bl.a. beträffande svenskt deltagande i GATT och UNCTAD avstyrker utskottet motion 1990/91:N331 (c) i berörd del.
Internationellt råvarusamarbete
Syftet med internationella råvaruavtal som träffas inom ramen av UNCTAD är att skapa stabila marknader för avsättning av bl.a. utvecklingsländernas råvaror, påpekas i motion 1990/91:N253 (m). Sådana avtal medför emellertid inte sällan avsevärda skadeverkningar som i första hand drabbar u-länderna, hävdar motionärerna. De föreslår att Sverige skall medverka till att det avtalsbundna internationella samarbetet på råvaruområdet successivt avvecklas.
En redogörelse för UNCTADs verksamhet har lämnats i det föregående (s. 6). Därav framgår att råvarusamarbetet är ett av de områden som förutsätts bli behandlade vid UNCTAD VIII i februari 1992. Enligt vad utskottet har erfarit pågår inom UNCTAD en process som innebär att hittillsvarande ordning -- som till viss del innefattar prissamarbete -- skulle i större utsträckning gå mot arbete i studiegrupper, som skulle inriktas på att bl.a. svara för statistikproduktion inom råvaruområdet syftande till bättre beslutsunderlag för investeringar m.m. Överläggningarna under UNCTAD VIII kommer att utvisa om det finns förutsättningar för en sådan ny inriktning.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts om de överväganden som görs inom UNCTAD i fråga om internationella råvaruavtal finns det, anser utskottet, inte skäl för något uttalande från riksdagens sida beträffande sådana avtal. Motion 1990/91:N253 (m) avstyrks med det sagda i berörd del.
Exportfinansiering
Sverige måste verka för att stöd till exportfinansiering -- krediter och garantier -- lämnas av alla nationer på lika villkor, anförs i motion 1990/91:N253 (m). Subventionsinslag bör endast komma i fråga för utvecklingsländer, heter det vidare. I sådana fall skall subventionerna följa internationellt accepterade normer.
I fråga om exportkrediter kan följande nämnas. Genom den s.k. consensus-överenskommelsen inom OECD har de deltagande staterna -- däribland Sverige -- åtagit sig att tillämpa enhetliga regler för statsstödda exportkrediter, bl.a. i fråga om räntenivå och kredittider. En översyn av reglerna har nyligen slutförts. Syftet har varit att man skall minska den snedvridning av handeln som kan uppstå på grund av statsstödda exportkrediter och bundna u-krediter. Översynen har resulterat i att subventionerade räntor tillåts endast för de fattigaste länderna. Även detta slags subvention kan komma att avskaffas om några år. Vidare skärps reglerna för bundna u-krediter; vissa typer av sådana blir i princip förbjudna.
För exportkreditgarantier gäller följande. Exportkreditnämnden (EKN) har nyligen fått riktlinjer som går ut på att verksamheten skall gå ihop, för det s.k. LT-systemet (LT står för long term) åtminstone på sikt. Våren 1990 uttalade näringsutskottet (1989/90:NU19):
Utskottet har emellertid uppmärksammat att riktlinjerna i vissa fall kan leda till olikheter i konkurrensförutsättningarna för svenska exportföretag jämfört med företag i andra länder. Enligt utskottets mening bör Sverige i internationella sammanhang verka för att sådana skillnader undanröjs. -- -- -- I avvaktan på resultatet av olika internationella strävanden vill utskottet understryka vikten av att samtliga villkor i samband med en garanti -- inom ramen för de begränsningar som uppställs för garantigivningen -- utformas med beaktande av vad som erbjuds i exportföretagens viktigare konkurrentländer. Detta bör kunna underlättas genom ett intensifierat utbyte av information garantiinstituten emellan, framför allt när det gäller riskbedömningar.
I den nyss nämnda översynen av consensus-överenskommelsen har på svenskt initiativ införts ett avsnitt om premier för exportkreditgarantier, i vilket relevant text i GATTs subventionskod återspeglas. Vidare har OECDs exportkreditgrupp inlett en jämförande studie av olika garantiinstituts premiesättning. Från svensk sida har därvid framhållits att jämförelsen måste följas av normer för premiesättning.
Inom EG pågår arbete syftande till en harmonisering av garantivillkoren. Något förslag har emellertid ännu inte lagts fram av kommissionen.
Utskottet utgår från att regeringen -- liksom hittills -- i internationella sammanhang verkar i den riktning som förespråkas i motion 1990/91:N253 (m). Denna avstyrks i berörd del.
Exportfrämjande
Små och medelstora företag
Små- och nyföretagande är näringslivets framtid, heter det i motion 1990/91:N331 (c). Den fördjupade integration mellan Sverige och EG som kan förutses innebär samtidigt en ökad konkurrens. Ett program som främjar de mindre företagens exportmöjligheter och samarbete med småföretag i EG-länderna borde utarbetas bl.a. av Sveriges exportråd, anser motionärerna.
Sveriges exportråd har till uppgift att som centralt organ svara för åtgärder för främjande av Sveriges export. Exportrådet har stöd till små och medelstora företag som ett av sina sex prioriterade områden. Stödet ges i form av bl.a. kontaktverksamhet i Sverige, rådgivning, insatser för underleverantörer och exportsamverkan samt "uthyrning" av exportchefer. I sin anslagsframställning för budgetåret 1992/93 har Exportrådet anmält att programmet kommer att byggas ut, bl.a. genom utvidgning av den uppsökande verksamheten och information om EG-utvecklingen.
Exportfrämjandeutredningen avlämnade våren 1991 betänkandet (SOU 1991:3) Statens roll vid främjande av export. I detta föreslås bl.a. att statliga medel till Exportrådet skall koncentreras till specifika områden för att rådet skall utvecklas till att -- i högre grad än tidigare -- vara ett organ till hjälp för företag som saknar exporterfarenhet; detta gäller främst små och medelstora företag. En proposition om den exportfrämjande verksamheten har aviserats till våren 1992.
Utskottet konstaterar sålunda att främjande av exporten för små och medelstora företag ingår bland Exportrådets prioriterade områden. Med hänsyn härtill och till att frågan om statens roll vid främjande av export nu är föremål för regeringens överväganden avstyrks motion 1990/91:N331 (c) i här behandlat avseende.
Trävaruexport
I spåren av regnskogskampanjen har utomlands uppstått en föreställning att all användning av trävaror är olämplig från miljösynpunkt, anförs i motion 1990/91:N332 (m). Svensk trävaruindustri har drabbats, bl.a. genom de kampanjer för alternativ till trä som genomförts. I flera av Sveriges konkurrentländer finns redan former för aktivt stöd till exportfrämjande åtgärder för trävaruindustrin. Exportrådet bör ges i uppdrag att administrera ett särskilt program i detta syfte, anför motionärerna.
Exportrådets branschinriktade verksamhet har koncentrerats till ett antal affärsområden. Av Exportrådets anslagsframställning för verksamhetsåret 1992/93 framgår bl.a. att affärsområdet Bygg- och energiteknik avses drivas vidare, men med något lägre prioritet.
Frågan om exportfrämjande stöd särskilt till trävarubranschen har vid upprepade tillfällen behandlats av riksdagen, senast våren 1990. Två motioner (s; c) härom avslogs. Utskottet (1989/90:NU26 s. 8), hade fäst uppmärksamheten på Exportrådets insatser genom affärsområdet Bygg- och energiteknik. Vidare hänvisades till ett betänkande från hösten 1989 där utskottet hade framhållit (1989/90:NU19 s. 8) att det är Exportrådets uppgift att göra erforderliga prioriteringar i fråga om exportfrämjande åtgärder.
Utskottet hänvisar till sitt tidigare ställningstagande och avstyrker motion 1990/91:N332 (m).
Kostnader för handelsrestriktioner
Den prishöjande effekt som uppkommer genom Sveriges handelspolitiska skyddsåtgärder är många gånger indirekt och till sin storlek okänd för såväl konsumenterna som politikerna, anförs i motion 1990/91:N253 (m). För att denna kunskapsbrist skall undanröjas begär motionärerna att en utredning tillsätts med uppgift att lämna förslag i fråga om dels utveckling av beräkningsmetoder, dels ansvaret för det löpande beräkningsarbetet när det gäller handelsrestriktionernas priseffekter i konsumentledet.
Motioner med samma inriktning har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen, senast hösten 1990. Två sådana motioner (m; fp) avstyrkte utskottet då (1990/91:NU9 s. 16--18) med konstaterande av att kompetens och beredskap för beräkningar av det begärda slaget finns hos bl.a. statens pris- och konkurrensverk (SPK). Utskottet erinrade vidare om att regeringen vid behov i det enskilda fallet lämnar utredningsuppdrag exempelvis till SPK och att denna myndighet -- liksom näringsfrihetsombudsmannen och kommerskollegium -- har bevakningsuppgifter i fråga om effekter av handelspolitiska restriktioner. Även arbetet inom OECD borde uppmärksammas, ansåg utskottet. Utskottets ställningstagande föranledde en reservation (m, fp). Riksdagen följde utskottet.
Regeringen har genom beslut den 12 september 1991 gett SPK i uppdrag att utreda pris- och konkurrenseffekterna av borttagandet av vissa importbegränsningar för textil- och konfektionsvaror. Redovisningen härav förutsätts bli lämnad i december 1992.
Utskottet utgår från att regeringen vidtar de åtgärder på detta område som befinns vara lämpliga. Något uttalande av riksdagen finner utskottet inte motiverat, och motion 1990/91:N253 (m) avstyrks därför i här behandlad del.
Myndighetsorganisationen på det handelspolitiska området
Statens resurser inom det handelspolitiska området är splittrade på olika myndigheter, anförs i motion 1990/91:N253 (m). Motionärerna nämner kommerskollegium och ett flertal ytterligare myndigheter som har vissa utredningsresurser även såvitt gäller det handelspolitiska fältet. En organisationsöversyn begärs i syfte att man skall kunna åstadkomma en effektivisering på detta område.
Konkurrenskommittén konstaterar i sitt betänkande (SOU 1991:59) Konkurrens för ökad välfärd att handelspolitiken och konkurrenspolitiken alltmer griper in i varandra. Enligt kommitténs uppfattning är den nuvarande konkurrensvårdande organisationen inte uppbyggd på ett sådant sätt att den ger överblick över olika slags handelshinder; i ett EES blir det nödvändigt att dels skapa gemensamma konkurrensregler, dels samordna den mer aktiva övervakning av konkurrensförutsättningarna i olika länder som regelsystemet kan kräva. Mot denna bakgrund anser kommittén att det är nödvändigt att de handelspolitiska och konkurrenspolitiska insatserna bättre koordineras. De områden som kommittén särskilt pekar på är utredningar om tekniska handelshinder och om antidumpningsåtgärder.
Kommitténs förslag har remissbehandlats och bereds för närvarande i regeringskansliet. En proposition om en skärpt konkurrenslag har aviserats till våren 1992. Mot bakgrund av vad som nu har anförts finner utskottet inte något initiativ av riksdagen i denna fråga erforderligt. Motion 1990/91:N253 (m) avstyrks härmed i berörd del.
Informationskontor i Öresundsregionen
För att representera en region med tre miljoner invånare är Öresundsregionens näringsliv föga exportinriktat, hävdas i motion 1990/91:N238 (m). Motionärerna har uppmärksammat att EG har börjat bygga upp rådgivningskontor för små och medelstora företag, bl.a. i Danmark. De anser att liknande kontor borde inrättas också i övriga Norden och då främst vid den skånska Östersjökusten.
Motioner av samma eller liknande innehåll har tidigare behandlats av riksdagen, senast våren 1990. Riksdagen avslog då på utskottets förslag (1989/90:NU26 s. 8) en motion (m) om inrättande av ett informationskontor i Öresundsregionen. Utskottet hade hänvisat till sina tidigare ställningstaganden till motsvarande yrkanden, nämligen att behovet av och formerna för sådana rådgivningsinsatser som det var fråga om borde prövas på regional nivå. Samma ståndpunkt intar utskottet nu. Motion 1990/91:N238 (m) avstyrks alltså.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande frihandelns betydelse att riksdagen avslår motion 1990/91:N204 yrkande 1, motion 1990/91:N253 yrkandena 1, 2 och 4, motion 1990/91:N331 yrkandena 1 och 3 och motion 1990/91:N371 yrkande 1 i ifrågavarande del,
2. beträffande handelspolitiska åtgärder för skydd av miljön att riksdagen avslår motion 1990/91:N296 och motion 1990/91:N331 yrkandena 4 och 5, men. (v) - delvis
3. beträffande skydd för den tropiska regnskogen att riksdagen avslår motion 1989/90:N331 yrkandena 1 och 3, motion 1990/91:N56 yrkande 1 och motion 1990/91:N258,
4. beträffande export av kärnteknisk utrustning att riksdagen avslår motion 1990/91:N334, men. (v) - delvis
5. beträffande u-ländernas roll i världshandeln att riksdagen avslår motion 1990/91:N331 yrkande 2,
6. beträffande internationellt råvarusamarbete att riksdagen avslår motion 1990/91:N253 yrkande 9,
7. beträffande exportfinansiering att riksdagen avslår motion 1990/91:N253 yrkande 3,
8. beträffande exportfrämjande avseende små och medelstora företag att riksdagen avslår motion 1990/91:N331 yrkande 7,
9. beträffande främjande av trävaruexport att riksdagen avslår motion 1990/91:N332,
10. beträffande kostnader för handelsrestriktioner att riksdagen avslår motion 1990/91:N253 yrkande 12,
11. beträffande myndighetsorganisationen på det handelspolitiska området att riksdagen avslår motion 1990/91:N253 yrkande 11,
12. beträffande informationskontor i Öresundsregionen att riksdagen avslår motion 1990/91:N238.
Stockholm den 7 november 1991
På näringsutskottets vägnar
Rolf Dahlberg
I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Anita Gradin (s), Per-Richard Molén (m), Axel Andersson (s), Hadar Cars (fp), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Bengt Dalström (nyd), Olle Lindström (m), Bo Bernhardsson (s), Bengt Kronblad (s) och Roland Lében (kds).
Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Särskilt yttrande
Export av kärnteknisk utrustning (mom. 4)
Kjell Ericsson (c) och Roland Lében (kds) anför:
Enligt vår uppfattning borde lagstiftningen på det kärntekniska området innefatta en sträng reglering för alla led i kärnbränslecykeln. Även verksamhet som inte är ett direkt led i denna cykel utan snarare är en följd av att kärnkraft utnyttjas för energiprodukton borde regleras i lag. Häri ligger att exporten borde vara underkastad samma restriktioner som gäller för utnyttande av kärnkraften i hemlandet. De särskilda risker för människor och miljö som hanteringen av kärnkraften och dess avfall innebär måste beaktas. Med hänsyn till att frågor om export av farliga varor tilldrar sig allt större intresse internationellt räknar vi med att utvecklingen kommer att gå i denna riktning.
Meningsyttring av suppleant
Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.
Rolf L Nilson (v) anför:
Enligt vänsterpartiets mening bör riktlinjer utfärdas för ett svenskt initiativ till internationella handelsregler för skydd av miljö och människovärde i enlighet med vad som förespråkas i motion 1990/91:N296 (mp). För att kommande generationer skall kunna få rimliga livsvillkor i en fri och solidarisk värld måste den fortsatta ekonomiska utvecklingen ske inom de ramar som naturen anger. Handeln bör vara fri inom och mellan länder och regioner. Det är emellertid avgörande att varje land ges rätt att skydda sin natur, sin miljö och sina invånares hälsa. I detta avseende bör GATTs regler, som medger undantag från frihandelsprincipen till skydd för bl.a. hälso- och säkerhetsintressena i importlandet, ges en mer vidsträckt tolkning. Även export av miljöförstöring -- ekologisk dumpning -- måste kunna förhindras genom det internationella regelverket för handeln. Också andra åtgärder i samma syfte bör övervägas, såsom ekonomiska styrmedel i form av miljöavgifter och socialavgifter på miljöskadlig import resp. import av varor och tjänster som inte har framställts på ett människovärdigt sätt. Likaså bör administrativa styrmedel i form av krav på produktmärkning av varor som är föremål för handel komma i fråga.
Mot bakgrund av det nu anförda bör regeringen anmodas att snarast -- och under pågående förhandlingar inom GATT-- ta intitiativ till att det införs sådana regler för den internationella handeln som begärs i motion 1990/91:N296 (mp).
Enligt vänsterpartiets mening bör export av kärnteknisk utrustning förbjudas i enlighet med vad som krävs i motion 1990/91:N334 (v, mp). Vid folkomröstningen år 1980 sade svenska folket med klar majoritet ifrån att kärnkraften inte är en acceptabel framtidslösning. Sedermera har riksdagen bekräftat utfallet av folkomröstningen och uttalat att kärnkraften skall vara avskaffad år 2010. En logisk följd av detta ställningstagande är att även export av kärnteknisk utrustning bör upphöra; det som inte accepteras i Sverige skall inte heller exporteras till andra länder. Ytterligare en aspekt på frågan gäller militär användning. Spridning av kärnteknik för energianvändning innebär alltid risker för kärnvapenspridning.
Utöver att för egen del införa exportförbud av det slag som nu har förordats bör Sverige internationellt verka för att andra länder inför motsvarande restriktioner beträffande kärnteknisk utrustning.
Vänsterpartiet anser således att regeringen bör anmodas att förelägga riksdagen ett lagförslag av nu angiven innebörd.
Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottets hemställan under momenten 2 och 4 bort ha följande lydelse:
2. beträffande handelspolitiska åtgärder för skydd av miljön att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N296 och motion 1990/91:N331 yrkandena 4 och 5 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående har anförts i denna del,
4. beträffande export av kärnteknisk utrustning att riksdagen med bifall till motion 1990/91:N334 som sin mening ger regeringen till känna vad i det föregående har anförts i denna del.