Utrikeshandel (Betänkande 1989/90:NU8 Näringsutskottet)

Näringsutskottets betänkande
1989/90:NU8

Utrikeshandel

1989/90

NU8

Ärendet

I detta betänkande behandlas — helt eller delvis — tjugo motioner
med yrkanden om bl.a.

-frihandelns betydelse,

- handeln med jordbruksprodukter,

- handelsavtal mellan Sverige och Östeuropa,

-kommersiella relationer till Baltikum,

- vidareexport av högteknologiska varor,

- nordiskt samarbete,

- u-landshandeln,

- miljöklausul m.m. i internationella handelsavtal,

-export av kärnteknisk utrustning,

-förbud mot import av tropiskt timmer,

- beräkningar av kostnader m.m. för handelspolitiska åtgärder.

Upplysningar och synpunkter i anslutning till motionerna om tropiskt
timmer har lämnats av företrädare för dels möbelindustrin och
möbelhandeln, dels miljöorganisationen Jordens vänner.

Sammanfattning

Motioner (m; fp; c; vpk) med principiella synpunkter på frihandelns
betydelse avstyrks av utskottet. De följs upp i reservationer (m, fp; c,
mp; vpk). Minskat utrikeshandelsberoende förespråkas i två motioner
(mp), som också avstyrks. Även här har reservation (mp) avgetts.

En redovisning av åtgärder för utökade kommersiella relationer med
Baltikum begärs i en motion (m). Utskottet konstaterar att regeringen
lämnar sådan information i budgetpropositionen och avstyrker därmed
motionen. Denna får stöd i en reservation (m, fp, c).

Utskottet avstyrker vidare två motioner (c; mp) i vilka det begärs
åtgärder i fråga om miljöklausuler i internationella handelsavtal. Härvid
hänvisar utskottet till de diskussioner om sambanden mellan
miljöpolitik och handel som på svenskt initiativ har inletts inom
OECD. Företrädarna för tre partier (c, vpk, mp) har reserverat sig.

Nära anknytning till detta ämne har motioner om regnskogens bevarande.
I tre motioner (s; vpk; mp) föreslås införande av en lag med

1 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 8

förbud mot import av tropiskt timmer. Utskottet avvisar förslaget bl.a.
med hänvisning till det pågående arbetet inom internationella organisationer.
Motionerna följs upp i en reservation (vpk, mp). Ytterligare
en motion (mp) med miljöanknytning avstyrks av utskottet. I denna
begärs exportförbud för kärnteknisk utrustning m.m. Motionen följs
upp i två reservationer (c; vpk, mp).

En värdering av handelns effekter, bl.a. mot bakgrund av det därav
ökade transportarbetet, begärs i en motion (mp). Utskottet avstyrker
denna med hänvisning till diskussioner i OECD. I en annan motion
(fp) förordas beräkningar av kostnader för restriktioner i handeln.
Utskottet, som finner att SPK redan utför det slags beräkningar som
efterlyses, avstyrker motionen. I dessa båda frågor föreligger reservationer
(mp; m, fp).

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89:Fö210 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (2)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges
utrikeshandel bör styras så att vi själva kan hålla eller snabbt bygga
upp en egen försörjning med baslivsmedel, kläder, skor och energiråvara.

1988/89:N233 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — med motivering i
motion 1988/89:U503 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om behovet av snabb
svensk uppföljning av avtal avseende handel m.m. som ingås mellan
EG och länder i Östeuropa.

1988/89:N239 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om spridning av svensk utrikeshandel till fler länder,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om främjande av en ny ekonomisk världsordning och internationell
utveckling,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om ett avbrytande av Sveriges deltagande i högteknologisk bojkott
gentemot vissa länder.

1988/89:N254 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (2)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Sverige bör
verka för en fri internationell handel och slopande av icke tariffära
handelshinder, även vad beträffar tjänstehandel.

1988/89:N260 av Bertil Måbrink m.fl. (vpk) vari — med motivering i
motion 1988/89:U211 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag i syfte att förbjuda import till Sverige av tropiskt timmer.

1989/90:NU8

1988/89:N285 av Siw Persson m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena — med
motivering i motion 1988/89:A441 — att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om satsningen på gemensamma exportutbildningar och exportsamarbete,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om borttagande av etableringshinder mellan Skåne och Danmark.

1988/89:N289 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om handelspolitikens inriktning,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om u-ländernas utsatta ställning i världshandeln,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
avseende vikten av ett intensivt arbete för en nordisk hemmamarknad,

4. hos regeringen begär en kartläggning av i vilken omfattning
import förekommer av varor producerade under oacceptabla förhållanden
från hälso- och miljösynpunkt eiler med utnyttjande av slavarbete,
barn eller annan efter lokala förhållanden underbetald arbetskraft
[samt] förslag till åtgärder som kartläggningen kan motivera,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om avtalsslutande parters rätt att inom GATT-avtalet förhindra import
av varor som producerats under oacceptabla förhållanden,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för att stärka EFTA:s roll.

1988/89:N290 av Hugo Hegeland (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om slopande av förbudet att exportera aluminiumskrot.

1988/89:N291 av Lars Norberg (m) och Gudrun Schyman (vpk) vari
yrkas att regeringen snarast underställer riksdagen ett lagförslag som
förbjuder all export av kärntekniskt kunnande och kärnteknisk utrustning.

1988/89:N298 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om frihandelns grundläggande betydelse,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om Sveriges agerande vid GATT-förhandlingar.

1988/89:N306 av Viola Claesson m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (2)
att riksdagen hos regeringen begär förslag till begränsning av tekoimporten
på grundval av en socialklausul.

1988/89:N321 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet
(4) — med motivering i motion 1988/89:U532 — att riksdagen hos
regeringen begär en redogörelse för de åtgärder som vidtagits för att
utveckla de kommersiella relationerna med Baltikum.

1989/90: NU8

1988/89:N325 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ett minskat beroende av export för den svenska
ekonomin,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet att väga utrikeshandelns fördelar mot dess nackdelar, bl.a.
resurskrävande och miljöförstörande transporter.

1988/89:N351 av Per Gahrton (mp) och Roy Ottosson (mp) vari yrkas
att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag till lag om förbud mot import av
tropiskt timmer, dvs. rundvirke, sågat virke, fanér och plywood, samt
färdiga produkter tillverkade av dessa material,

2. som sin mening ger regeringen till känna att regler för dispens
bör fastställas så att viss import av tropiskt timmer kan godkännas på
grundval av vissa ekologiska kriterier.

1988/89:N352 av Lahja Exner m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (6) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om vikten av att i internationella fora verka för införande av en
socialklausul med förbud mot barnarbete.

1988/89:N354 av Olof Johansson m.fl. (c) vari — med motivering i
motion 1988/89:U561 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär
initiativ inom EFTA i syfte att främja handeln med Nordamerika,
Östeuropa och Japan enligt vad som anförts i motionen.

1988/89:N355 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari — med motivering i
motion 1988/89:U573 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att Sverige i princip aldrig bör tillåta import av
varor som inte lagligt får tillverkas i Sverige.

1988/89:N360 av Kent Carlsson (s) och Anneli Hulthén (s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om lagstiftning med förbud
mot import av tropiskt trä eller förädlade produkter därav.

1988/89:N367 av Jill Lindgren (mp) och Per Gahrton (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att förhandlingarna
i GATT i framtiden skall behandla sådana frågor som motionen
tar upp, i syfte att social exploatering och miljöproblem inte skall
exporteras till andra länder.

1988/89:N374 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om Sveriges uppgift att inom Uruguay-rundans ram verka för ett
breddat handelsutbyte med jordbruksprodukter och andra livsmedel,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om kostnadsberäkning av handelspolitiska skyddsåtgärder.

1989/90: NU8

Uppgifter i anslutning till motionerna

1989/90: NU8

Aktuella handelspolitiska frågor
Samarbetet i GATT

En redogörelse för den nya förhandlingsomgång i allmänna tull- och
handelsavtalet (GATT), den s.k. Uruguayrundan, som inleddes år 1986
har lämnats i näringsutskottets betänkande om utrikeshandel hösten

1987 (NU 1987/88:8 s. 6). Därav framgår bl.a. att rundan omfattar
femton olika förhandlingsområden alltifrån traditionella såsom tullfrågor
till nya såsom jordbruk och tjänster. Syftet är att det multilaterala
handelssystemet skall stärkas och utvidgas.

Nyligen har det fastställts att Uruguayrundan skall avslutas i första
veckan i december 1990. Vad som huvudsakligen återstår i arbetet är
framläggande av konkreta förslag med påföljande förhandlingar för att
finna nödvändiga kompromisser.

Frågor om icke-tariffära handelshinder hör till GATT:s traditionella
områden och behandlas även i den nu pågående förhandlingsomgången.
De nordiska länderna presenterade i maj 1989 en inlaga med
förslag till frågor lämpade för multilaterala förhandlingar. Förhandlingarna
kommer att bedrivas såväl multilateralt som bilateralt.

På jordbruksområdet, som hör till de mest centrala i rundan,
träffades en uppgörelse i april 1989. Innebörden är beslut med omedelbar
verkan om en "frysning" av allt stöd och skydd till jordbruket.
Vidare har en avsiktsförklaring om en minskning av sådana stöd och
skyddsåtgärder under år 1990 avgetts. Dessa resultat rör det kortsiktiga
perspektivet. Det långsiktiga målet är att åstadkomma en rättvis och
marknadsorienterad handel med jordbruksprodukter. Länder som producerar
konkurrenskraftiga varor på egen hand skall därigenom fa
större möjligheter till export. Förhandlingar om betydande, gradvisa
inskränkningar av både stödet och importskyddet för jordbruket har
inletts.

Tropiska produkter är ett av u-länderna prioriterat område. Erbjudanden
om sänkta tullar på sådana produkter har lämnats av både
i-länder och u-länder. Sverige har bidragit genom att medge sänkning
av tullar på ett antal tropiska produkter, däribland tropiskt trä (prop.
1988/89:135, SkU 1988/89:37).

Förhandlingarna om handeln med tjänster, som prioriteras högt av
Sverige, har varit framgångsrika bl.a. genom att tilldra sig ett ökat
intresse även från flera u-länder. Syftet är att nå en överenskommelse
om ett multilateralt regelverk i form av ett tjänstehandelsavtal knutet
till GATT. Detta avtal skulle kunna fa en annan partssammansättning
än den som står bakom GATT. Utestående frågor är bl.a. avgränsningen
av de tjänstesektorer som skall omfattas av avtalet och definitionen
av tjänstehandeln i fråga om rätten till fri etablering på exportmarknaden.

Andra viktiga områden i Uruguayrundan är regler om s.k. intellektuell
äganderätt och GATTs olika regelverk. Hit hör regler om stats -

stöd, antidumpning, skyddsåtgärder och liknande. Sverige har tillsammans
med Finland och Norge presenterat större förhandlingsförslag på
vissa av dessa områden.

Det västeuropeiska integrationsarbetet

Statsrådet Anita Gradin har två gånger under hösten 1989, den 5
oktober och den 9 november, lämnat information i riksdagen om det
pågående integrationsarbetet. Vid det senare tillfället var hennes bedömningar
baserade på en då framlagd rapport, utarbetad av den s.k.
EFTA—EG-styrgruppen. Hon sade sig ha funnit goda förutsättningar
att fa till stånd ett brett samarbete mellan EFTA-länderna och EG
omfattande i princip hela den inre marknaden, dvs. fri rörlighet för
varor, tjänster, personer och kapital, samt angränsande fält som t.ex.
forskning, miljö, konsumentfrågor och sociala aspekter.

Ytterligare en slutsats som kunde dras av rapporten var, fortsatte
statsrådet, att enhetliga regler bör gälla i hela det västeuropeiska
området, EES. I fråga om avvecklingen av tekniska handelshinder
hänvisades dels till harmonisering av väsentliga krav, dels till ömsesidigt
erkännande av nationella regler enligt den s.k. Cassis de Dijonprincipen.
Enligt denna princip skall en vara som lagligen har producerats
och marknadsförts i ett medlemsland kunna säljas fritt i hela
området — förutsatt att varan inte utgör ett hot från hälso-, säkerhetseller
miljösynpunkt.

Siktet kommer inte, enligt statsrådet, att vara inriktat på en gemensam
jordbrukspolitik. Andra arrangemang för att främja handeln med
enskilda jordbruksprodukter kan emellertid bli aktuella. Vidare erinrades
om rapportens konstaterande av att den allmänna liberaliseringen
av kapitalrörelserna fortsätter. Enligt rapporten bedöms också en
enhetlig västeuropeisk marknad för tjänster vara möjlig.

Som en sammanfattning uttalade statsrådet att det tycks finnas goda
möjligheter att fa till stånd ett samarbete som till sin sakliga bredd väl
överensstämmer med det mandat som riksdagen har ställt upp för den
svenska Europapolitiken. Hon betonade dock, att en förutsättning är
att det blir möjligt att på ett tillfredsställande sätt kunna lösa de legala
och institutionella frågorna. Hon underströk att detta område i vissa
fall innefattar besvärliga problem.

Interpellationssvar om EFTA och Östeuropa

I riksdagen har nyligen frågan om EFTA som forum för utökade
kontakter med de östeuropeiska länderna debatterats (RD 1989/90:32
s. 35). Som svar på en interpellation (1989/90:60) med denna innebörd
av Gudrun Schyman (vpk) betonade statsrådet Anita Gradin regeringens
positiva syn på en senaste tidens dynamiska utveckling i Östeuropa.
Hon anförde vidare att det inte finns något hinder för EFTAländerna
— trots att EFTA-organisationen inte är överstatlig — att
gemensamt ställa sig positiva till att etablera närmare kontakter med
de östeuropeiska reformstaterna. Frågan skulle behandlas vid EFTA:s
ministermöte i december 1989. Sverige kommer, enligt statsrådet, att

1989/90: NU8

verka för att samarbetet mellan EFTA-länderna och de östeuropeiska
staterna fördjupas. Hon uttalade att hon som ordförande i EFTA från
årsskiftet tänker arbeta för ett inlemmande av de östeuropeiska staterna
i det alleuropeiska samarbetet. Hon försäkrade att diskussionerna
om insatserna på olika områden när det gäller Östeuropa är intensiva
och att detta med säkerhet kommer att avspegla sig i budgetpropositionen
för år 1990.

Nordiskt samarbete

Två uppgifter dominerar det nordiska samarbetet, nämligen dels att de
nordiska ländernas interna samverkan skall utvidgas och fördjupas,
dels att deras ställning i det europeiska samarbetet skall stärkas på
områden där länderna har nått långt.

Nordiska rådets trettiosjunde session hölls vid månadsskiftet februari-mars
1989 i Stockholm. En extrasession ägde rum i november 1989
i Mariehamn under temat "Norden i Europa". Vid detta senare möte
yttrade sig rådet över det av de nordiska samarbetsministrarna antagna
övergripande arbetsprogrammet "Norden i Europa 1989—1992". I
detta anges hur det nordiska samarbetet skall kopplas till den pågående
integrationsprocessen i Västeuropa. Ett särskilt avsnitt i programmet
har rubriken "Norden som hemmamarknad". Det innehåller bl.a. en
utvärdering av det särskilda samarbetsprogram för avveckling av handelshinder
som antogs år 1987 och anvisningar för det fortsatta arbetet
med ännu existerande handelshinder. Vidare skall bl.a. en rad förenklingar
av tullprocedurer och gränskontroller av varor eftersträvas.
Procedurer för deras avskaffande utreds och förslag kommer successivt
att läggas fram. En tidsplan för enskilda projekt med syfte att åstadkomma
en påskyndad beslutsprocess inom det nordiska samarbetet
presenteras samtidigt. Nordiska rådet tillstyrkte förslagen men uttalade
i fråga om avvecklingen av handelshinder i Norden att denna skall
vara genomförd fullt ut före utgången av år 1992. Arbetsprogrammet
kommer att uppdateras i december 1989 med hänsyn till bl.a. Nordiska
rådets yttrande. Därefter kommer en fortlöpande uppdatering att
genomföras.

Nordiska ministerrådet har låtit utreda bl.a. procedurerna för ett
avskaffande av återstående tekniska handelshinder. Ett förslag härom
bereds för närvarande. En studie (Ds 1989:61) av svenska gränsformaliteter
för varor inom ramen för handelshinderutredningen har nyligen
framlagts. Där uttalas att materialet, efter en målinriktad bearbetning,
kan användas inom det nordiska samarbetet eller i de fortsatta /ästeuropeiska
förhandlingarna. Några konkreta förslag lämnas däremot ej.

1989/90: NU8

Tropiskt timmer

1989/90: NU8

Produktion

Tropisk skog består av flera tusen olika trädslag; det är emellertid
endast ett drygt 50-tal arter som omfiattas av internationell handel. Det
största beståndet, med drygt 60 % av världens tillgångar av tropisk
skog, finns i Latinamerika; av återstoden har Asien och Afrika ungefär
lika stor andel vartdera. Den helt dominerande delen av avverkningen
har hittills ägt rum i Asien.

Vid avverkning av tropiskt timmer är det vanligen endast ett fåtal
trädslag som huggs; av det totala virkesförrådet på en yta är det sålunda
inte mer än 5—20 % som utnyttjas för kommersiella ändamål. Denna
omständighet uppges leda till dels hög avverkningskostnad per volymenhet,
dels skador på större arealer än som motiveras av virkesuttaget.

Tropiska träslag används huvudsakligen inom möbel- och snickeriindustrierna.

Handel m.m.

Den totala handelsvolymen av tropiskt trä uppgår enligt vissa beräkningar
till ca 50 milj. mJ per år, motsvarande ett värde av drygt 4
miljarder kronor. Dominerande exportområde har hittills varit Asien
med Malaysia, Indonesien och Filippinerna som största enskilda exportländer.
I Afrika är Elfenbenskusten mest betydande från exportsynpunkt.
Exporten från Latinamerika ökar.

Av importländerna dominerar Japan med en import av nära 21
milj. mJ år 1987, följt av EG och Förenta staterna som stora importområden.
Sverige importerade år 1988 omkring 30 000 mJ stockar och
sågat virke och 10 000 ton fanér och plywood. Det samlade värdet av
virkesimporten till Sverige uppgår enligt vissa beräkningar till
150—200 milj. kr. per år; importen ökar för närvarande. Samtidigt
exporterar Sverige produkter av importerat tropiskt timmer motsvarande
drygt 50 % av denna import.

Statens industriverk (SIND) har nyligen presenterat en rapport (S1ND
PM 1989:3) De tropiska trädslagen — hot eller nya möjligheter för
svenskt snickerivirke. I rapporten konstateras att tropiskt trä under de
senaste decennierna har starkt ökat sin marknadsandel i den västeuropeiska
snickeriindustrin på det nordiska träets bekostnad, samtidigt
som de länder som levererar tropiskt trä har aviserat en större inhemsk
förädling av sitt trä i syfte att öka exportintäkter och sysselsättning.
Ett åtgärdsprogram föreslås för den svenska sågverksindustrin
innefattande dels satsningar med sikte på den europeiska snickeriindustrin
och på slutkonsumenterna, dels samarbete mellan nordiska och
nordamerikanska producenter i syfte att stärka träets ställning på
snickerimarknaden.

Miljöfrågor

Enligt beräkningar av Förenta nationernas livsmedels- och jordbruksorganisation
(FAO) uppgick avverkningen i början av 1980-talet till

11,3 miljoner hektar skog per år i de tropiska regionerna, medan
återplanteringen täckte 1,1 miljon hektar. Den årliga nettoförlusten
kunde sålunda uppskattas till drygt 10 miljoner hektar. Som har
nämnts i det föregående är avverkningen selektiv, dvs. det är endast de
arter som utgör handelsvara som avverkas. Ovarsamma metoder i
samband med avverkningen åstadkommer skador på den resterande
skogen. Enligt kartläggningar av FAO är de tropiska regnskogarnas
försvinnande till ca 15 % en följd av avverkning för handel med
tropiskt trä och till ca 30 % beroende på storskalig röjning för att
bereda arealer för produktion av grödor och kött för export. Samma
studie visar att markexploatering förorsakar ca 10 % av den totala
avverkningen. Denna form av avverkning är ett led i skapandet av
infrastrukturer, såsom utbyggnad av vattenkraftsproduktion och vägnät.
Den största delen av avverkningen, ca 45 %, hänför sig till
svedjebruk som den fattiga befolkningen tillgriper för att tillgodose sitt
behov av jordbruksmark, boskapsfoder och brännved.

Avverkning kan medföra olika slags effekter såväl lokalt som regionalt
och i vissa fall även globalt. Djur- och växtarter riskerar att
utrotas; därmed kan man gå miste om en framtida användning av
arternas gener för framställning av läkemedel, livsmedel och industriella
råvaror m.m. Förändringar på klimatet kan också uppstå, dels
genom den s.k. växthuseffekten till följd av ökad koldioxidhalt i luften,
dels genom ändrade mönster i nederbörd och temperatur. Vidare kan
bristen på rotsystem medföra jorderosion med bl.a. ojämnt vattenflöde
i omkringliggande områden som följd.

Internationella åtgärder m.m.

Den s.k. Washington-konventionen från 1973 reglerar den internationella
handeln med utrotningshotade arter av vilda djur och växter.
Den biträddes av Sverige år 1975 (SFS 1975:542). De arter som berörs
är efter skyddsvärde klassade i två olika grupper. För handel med arter
som är mycket starkt hotade krävs både exporttillstånd och importtillstånd.
Detta innebär i praktiken importförbud. Av bilagor till förordningen
framgår att t.ex. en viss art av mahognyväxter omfattas av krav
på sådana tillstånd, medan det för andra arter endast krävs exporttillstånd.

Ett internationellt avtal om tropiskt timmer, International Tropical
Timber Agreement (ITTA), träffades år 1983 inom ramen för det s.k.
integrerade råvaruprogrammet i UNCTAD. Syftet med samarbetet är
att trygga de tropiska regnskogarnas optimala användning under bevarande
av ekologisk balans i berörda områden och i biosfären. I avtalet
betonas samtidigt det tropiska timrets betydelse för de avtalsslutande
ländernas ekonomi. Sverige anslöt sig till avtalet år 1984 (prop.
1983/84:21). Av de 42 länder som deltar i överenskommelsen är 18
producent- och 24 konsumentländer. Genom avtalet etablerades Inter -

1989/90: NU8

national Tropical Timber Organisation (ITTO), som nu har börjat
fungera organisatoriskt. Inom ITTO finns tre ständiga kommittéer för
områdena återplantering och skogsförvaltning, industri och marknadskännedom.
Viktiga frågor är i vad mån tropiskt timmer — med
hänsyn till pris och kvalitet — kan ersättas av virke producerat i
konsumentländerna och var förädlingen till slutprodukter äger rum.
Sverige har lämnat ett finansiellt bidrag till ett visst förprojekt om
förbättrade skördesystem. I samband härmed har Sverige betonat vikten
av att berörda projekt skall leda till en bärkraftig utveckling för
producentländerna. Världsnaturfonden (WWF), Internationella naturvårdsunionen
(IUCN) och andra organisationer inom miljörörelsen
stöder arbetet inom ITTO och deltar aktivt i dess möten.

ITTO höll i november 1989 sitt andra reguljära rådsmöte för året.
Vid detta diskuterades bl.a. en handlingsplan. Vidare behandlades ett
förslag om ett internationellt system för märkning av tropiskt timmer
som har producerats så att ytterligare skada på den tropiska regnskogen
inte uppkommer. En förstudie, som syftar till att klarlägga om ett
sådant märkningssystem kan genomföras, antogs efter revidering.

Genom ett samarbete mellan olika FN-organ utarbetades år 1985
den s.k. Tropical Forestry Action Plan. Syftet är att hjälpa u-länderna
att utarbeta nationella strategier för en långsiktigt uthållig användning
av skogsresurser. Sverige lämnar bidrag genom SIDA.

Världsbankens verksamhet syftar till att genom utlåning främja tillväxt
och förbättra levnadsstandarden i låntagarländerna, bl.a. genom
satsningar på utbyggnad av infrastrukturen. Till följd bl.a. av svensk
påverkan har banken utfåst sig att i större utsträckning visa omsorg om
miljö och berörda befolkningsgrupper. Förslag föreligger om att uppföljningen
härav skall skärpas.

Den internationella naturvårdsunionen (IUCN) har ett program som
bl.a. syftar till att demonstrera hur de tropiska skogarna kan utnyttjas
utan att utarmas. Sverige bidrar med ca 30 milj. kr. till detta program
under perioden 1988/89—1989/90.

I GATT-avtalet återfinns regler för främjande av den internationella
handeln. Genom avtalet ges mindre länder ett skydd mot otillbörliga
handelspolitiska påtryckningar från starkare länder. Vissa skyddsintressen
erkänns dock, och möjligheter till undantag från reglerna har
därför införts i avtalet. Genom artikel XX g) medges sålunda undantag
för bevarande av uttömliga naturresurser. Vid avtalets tillkomst avsågs
inhemska naturresurser, och någon omtolkning i utvidgande riktning
har inte ägt rum sedan dess. Vidare lämnas genom artikel XX b)
utrymme för handelspolitiska restriktioner som syftar till att skydda
människors, djurs och växters liv eller hälsa. Restriktionerna kan bestå
av villkor för eller förbud mot import av sådana skadliga varor.
Bestämmelsen tar sikte på ett skydd i det egna landet, dvs. där
importvaran är avsedd att konsumeras. Det är osäkert om bestämmelsen
kan åberopas till skydd mot miljöproblem i producentlandet eller i
ett mer globalt perspektiv. En generell förutsättning är att restriktio -

1989/90:NU8

nema inte tillämpas på ett sätt som utgör en form av godtycklig eller
orättvis diskriminering mellan länder i vilka samma betingelser råder
eller som utgör en förtäckt inskränkning av internationell handel.

Inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling,
OECD, har på svenskt initiativ diskussioner inletts om sambanden
mellan handel och miljö. En bedömning har varit att OECD är ett
bättre forum än GATT för inledande diskussioner av denna fråga, bl.a.
beroende på de skilda uppfattningar om miljöproblemen som råder
mellan främst i-länderna och u-länderna i GATT:s medlemskrets. En
tanke är att resultaten av OECD-diskussionerna skall kunna utgöra
grund för vidare behandling inom GATT. Kärnfrågor att behandla är
skillnader i begreppen miljö och hälsa och i vilken utsträckning
handelspolitiska åtgärder är adekvata instrument för att lösa miljöproblem
och — i så fall — om gällande regler är tillämpliga i sådana
sammanhang. De regelsystem som åsyftas är GATT-avtalet och
OECD:s vägledande principer, som inkluderar den s.k. "Polluter Pays
Principle". Den sistnämnda utgör ett försök att införa ett marknadsorienterat
synsätt i samband med miljökontroll.

Europarådet har i en resolution i april 1989 uppmanat medlemsstaterna
att verka för ett större internationellt åtagande när det gäller
bevarandet av de tropiska skogarna och deras artrikedom. Regeringarna
i industrialiserade länder bör, sägs det, införliva skogsbevarande
program eller återuppbyggnadsprogram i sina samarbetsavtal med länder
som har tropiska skogar. De uppmanas också att omvandla sådana
länders skulder till skogsbevarande program. Vidare uttalas att handeln
med tropiskt timmer bör regleras i syfte att stoppa fortsatt förstörelse
av tropiska skogar och att exportländerna bör fa mer finansiellt stöd
till projekt i syfte att producera timmer på ett ekologiskt ansvarsfullt
sätt.

I maj 1989 antog EG-parlamentet en rapport om tropiskt trä och
uppmanade kommissionen att utfärda en förordning om hantering,
lagring och import av tropiskt hårdvirke och produkter därav. Förordningen
skulle samtidigt inkludera bestämmelser om en fond för skötsel
av tropiska skogar. Härefter har kommissionen utarbetat ett program
för bevarande av tropiska skogar. Kommissionen fann det inte lämpligt
att följa de förslag om importrestriktioner och importförbud som hade
lagts fram i parlamentets rapport. Förslaget diskuterades vid rådsmöte
den 19 september 1989 och fick ett i huvudsak positivt bemötande.
Vidare behandling äger rum vid rådsmötet den 28 november 1989.

Svenskt bistånd

Som har nämnts i det föregående bidrar Sverige genom ett flertal
multilaterala organisationer till projekt för bevarande av den tropiska
regnskogen. Även bilaterala insatser görs, främst genom SIDA men
också genom styrelsen för u-landsforskning, SAREC.

1989/90: NU8

Utskottet

1989/90.NU8

Inledning

I detta betänkande behandlas tjugo motioner om utrikeshandel som
har väckts under allmänna motionstiden år 1989. Hösten 1987 (NU
1987/88:8) och våren 1988 (NU 1987/88:28) behandlade utskottet motioner
med i vissa fall samma yrkanden. Synpunkter på motioner om
Sverige och den västeuropeiska integrationen har lämnats i ett yttrande
(1988/89:NU3y) till utrikesutskottet.

Fri handel med varor och tjänster

Frihandelns betydelse

I flera motioner berörs frågor om utrikeshandeln från i huvudsak
principiella utgångspunkter. I två av dem påyrkas uttalanden om
frihandelns betydelse för välfärdsutvecklingen och om intresset av ett
aktivt svenskt deltagande i det pågående internationella förhandlingsarbetet.
En motion ger uttryck för en mer förbehållsam inställning till
värdet av frihandel. 1 en annan motion krävs en ändrad inriktning av
den svenska handelspolitiken för främjande av en ny ekonomisk
världsordning.

Folkpartiet uttalar i sin partimotion 1988/89:N254 rörande liberal
näringspolitik att den ekonomiska politiken också skall inriktas på ett
fortsatt arbete för en fri handel och betonar att denna också bör
omfatta tjänstesektorn. Även avskaffande av icke-tarifiära handelshinder
är angeläget i detta arbete, heter det vidare.

En odelat positiv inställning till frihandel tillkännages även i motion
1988/89-.N298 (m), där riksdagen föreslås göra ett uttalande om frihandelns
grundläggande betydelse. I motionen hävdas att en global frihandel
är den kanske viktigaste faktorn för att utjämna motsättningar
mellan folk med skilda ekonomiska system och att den därigenom blir
ett av de mest kraftfulla medlen för att bygga en värld i fred.

GATT är den främsta basen för den globala frihandelns utveckling,
anförs det vidare i denna motion. Sveriges oreserverade anslutning till
frihandelstanken innebär samtidigt att vi har ett stort ansvar att i varje
sammanhang uppträda så att trovärdigheten i detta avseende inte kan
ifrågasättas. Emellertid, fortsätter motionärerna, kan dessa omständigheter
innebära en konflikt med Sveriges intresse att vinna en nära och
varaktig anslutning till Europeiska gemenskaperna (EG). De påpekar
att EG i vissa fall har intagit en mindre positiv hållning till frihandeln
än Sverige. Vårt lands betydelse som opinionsbildare vid GATT-förhandlingarna
i fråga om kravet på global frihandel understryks av
motionärerna.

En fri handel bör inte betraktas som ett självständigt mål, uttalas det
i motion 1988/89:N289 (c). Snarare utgör den ett av flera medel att nå
det övergripande målet, som är ett väl fungerande samhälle. Debatten
bör, enligt motionärerna, därför inte handla om total protektionism

kontra total frihandel utan snarare om behovet av modifieringar av
den fria handeln, t.ex. för att tillgodose sociala, miljömässiga, regionalpolitiska
eller säkerhetspolitiska behov.

I motion 1988/89:N239 (vpk) framförs stark kritik mot den utveckling
av den internationella handeln som har tillåtits. Där sägs att den
tredje vägens ekonomiska politik har gjort Sverige alltför beroende av
exporten och att handelsförbindelserna har kommit att koncentreras
alltför starkt till ett litet antal länder. En ny ekonomisk världsordning
och internationell utveckling bör främjas, säger motionärerna.

Riksdagen behandlade våren 1988 motionsyrkanden med samma
innebörd som de nu aktuella. I sitt betänkande över dessa (NU
1987/88:28 s. 5) erinrade näringsutskottet om sin behandling av motsvarande
frågor hösten 1987 (NU 1987/88:8). Utskottet hade därvid
redogjort för det internationella arbete inom GATT och för de överläggningar
mellan Sverige och EG och mellan Europeiska frihandelssammanslutningen
(EFTA) och EG som då pågick. Med åberopande
av de motiveringar som hade angetts vid det tidigare tillfället avstyrkte
utskottet motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet och centerpartiet.
Tre reservationer (m, fp; c; vpk) avgavs med anledning av
utskottets ställningstagande.

Motioner om icke-tariffära handelshinder i anslutning till det västeuropeiska
integrationsarbetet behandlades av utrikesutskottet våren
1989 (1988/89:UU19 s. 28).

I det föregående (s. 5) har en redogörelse lämnats för den senaste
utvecklingen inom bl.a. GATT-förhandlingarna. Därav framgår att
arbetet med avskaffande av icke-tariffära och andra handelshinder
fortskrider. Förhandlingarna om ett nytt multilateralt avtal om tjänstehandel
ligger, enligt vad utskottet har erfarit, långt framme även om
frågor av principiell vikt återstår.

I riksdagens handelspolitiska debatt den 3 maj 1989 (RD
1988/89:108 s. 6) framhöll statsrådet Anita Gradin att stärkandet och
utvecklandet av ett öppet multilateralt handelssystem är en ledstjärna
för svensk utrikeshandelspolitik. Hon betonade också att Sveriges
engagemang i GATT-rundan inte strider mot vår strävan att gå längre i
liberaliserande riktning i det västeuropeiska samarbetet; processerna är
parallella och kan därtill förstärka varandra.

De nu pågående processerna såväl i GATT som inom ramen för den
västeuropeiska integrationen har till syfte att främja en fri handel.
Genom de dynamiska effekter som härigenom uppkommer främjas en
i många avseenden gynnsam utveckling i världen. Sverige driver aktivt
sin frihandelslinje både i GATT och andra globala organisationer och i
det västeuropeiska integrationsarbetet. Några konflikter i fråga om
målen för GATT-förhandlingarna och det västeuropeiska arbetet kan
utskottet inte se. Utskottet finner mot denna bakgrund ingen anledning
för riksdagen att göra ett uttalande i enlighet med vad som begärs
i motionerna 1988/89:N254 (fp) och 1988/89:N298 (m). Dessa avstyrks
därför i berörda delar.

Inte heller i fråga om centerpartiets yrkande finner utskottet anledning
till ändrat ställningstagande; motion 1988/89:N289 (c) avstyrks

1989/90: NU8

således i berörd del. Den utformning som vänsterpartiet kommunisterna
har gett sitt förslag till uttalande av riksdagen om en ny ekonomisk
världsordning och internationell utveckling ligger inte i linje med
riksdagens strävanden på det utrikeshandelspolitiska området. Aven
motion 1988/89:N239 (vpk) avstyrks alltså i nu aktuell del.

Handeln med jordbruksprodukter

Ingen handel är i så hög grad föremål för protektionistiska åtgärder
som den med jordbruks- och trädgårdsprodukter, sägs det i motion
1988/89:N374 (fp). För svensk del medför den förda politiken väsentligt
högre livsmedelspriser för konsumenterna jämfört med en politik
som tillåter en större import. Även om Sverige inte ensamt kan slopa
sitt gränsskydd utesluter detta inte ett aktivt arbete för en ökad
avreglering, menar motionärerna. De nu pågående GATT-förhandlingarna
omfattar — till skillnad från tidigare omgångar — även handeln
med jordbruksprodukter och andra livsmedel. Motionärerna finner det
väsentligt att Sverige i dessa förhandlingar tillhör de pådrivande staterna
i syfte att åstadkomma liberaliseringar.

Motionärerna riktar samtidigt kritik mot riksdagens beslut (prop.
1988/89:51, 1988/89:SkU8) om tull för äpplen m.m. De finner att
producentintresset alltför mycket har fatt styra svensk handelspolitik
till nackdel för konsumenterna och förordar en omprövning med sikte
på ett totalt slopande av svenska hinder mot import av frukt och
grönsaker. Motionärerna utesluter inte stödåtgärder, t.ex. röjningsbidrag,
för att underlätta en omställning av den inhemska produktionen.

Den pågående Uruguayrundan innefattar, som nämnts i det föregående
(s. 5), även förhandlingar om jordbruksprodukter. Dessa förhandlingar
tillhör de mest centrala i hela arbetet i rundan. De ledde i
april 1989 till en överenskommelse om en frysning av stödet till och
skyddet av jordbruket med omedelbar verkan och en successiv neddragning
med början år 1990. Parterna har vidare enats om att målet
på lång sikt skall vara att handeln med jordbruksprodukter skall vara
rättvis och marknadsorienterad. Detta mål skall nås genom betydande
nedskärningar dels av stödet till inhemsk tillverkning och export, dels
av skyddet mot marknadstillträde. Sverige har, tillsammans med Finland,
Island och Norge, deltagit aktivt i arbetet bl.a. genom förslag till
åtgärder för ett vidgat marknadstillträde för konkurrenskraftiga produkter.

En motion med samma innehåll avstyrktes av utskottet våren 1988
(NU 1987/88:28 s. 5). Utskottet konstaterade därvid att Sverige och
övriga nordiska länder i GATT-förhandlingarna verkade för en minskad
reglering av den internationella handeln. Riksdagen följde utskottet.
Efter denna riksdagsbehandling har, som framgått i det föregående,
avsevärda resultat uppnåtts i de förhandlingar som motionärerna åsyftar.

Som har framgått driver Sverige dessa frågor aktivt i det pågående
förhandlingsarbetet; utskottet utgår från att detta kommer att vara
fallet även under slutförandet av Uruguayrundan. Enligt utskottets

1989/90:NU8

mening saknas anledning för riksdagen att göra ett uttalande i ämnet.
Det här behandlade yrkandet i motion 1988/89:N374 (fp) avstyrks
sålunda.

Minskat utrikeshandelsberoende

I två motioner från miljöpartiets sida varnas för en alltför stark tilltro
till utrikeshandelns förmåga att lösa problem av ekonomisk art. Handelns
negativa effekter i olika avseenden får inte skymmas av dess
föregivna fördelar, är innebörden i motionerna. Till värn för den
politiska självständigheten krävs ett minskat beroende av export, medan
å andra sidan ett minskat beroende av import är nödvändigt till
skydd för den ekonomiska friheten.

Ett uttalande av riksdagen om styrning av utrikeshandeln i riktning
mot ökad svensk försörjning i fråga om baslivsmedel, kläder och
energiråvara begärs i motion 1988/89:FÖ210 (mp). Syftet är att Sverige
i tider av kris i större utsträckning skall kunna tillgodose nödvändiga
behov genom inhemsk produktion.

Ensidig handel mellan svaga u-länder och starka i-länder skapar
ekonomiska beroenden som kan äventyra den politiska självständigheten,
heter det i motion 1988/89:N325 (mp). Motionärerna gör härefter
en jämförelse med svenska förhållanden och finner det sålunda inte
givet att vår ekonomiska politik oreserverat skall inriktas på en ökning
av exporten. Sverige borde på sikt snarare eftersträva en minskning.

I det föregående har utskottet givit uttryck för sin positiva inställning
till frihandel. Öppna handelsrelationer mellan stater bidrar till
ökad välfärd och har en politiskt stabiliserande inverkan.

Utskottet ansluter sig inte till synsättet i den andra motionen om
önskvärdheten av minskad export för svenskt vidkommande. Som nyss
har nämnts medför en öppen handel över gränserna stora fördelar för
oerörda parter; handel är en förutsättning för den internationella
arbetsfördelningen. Inskränkningar i handeln — utöver sådana som är
oundgängliga av säkerhetsskäl och andra viktiga skäl — kan åstadkomma
störningar i de berörda ländernas ekonomier. Krav på protektionistiska
åtgärder kan därtill föranleda motdrag från övriga länder. Motionerna
1988/89:FÖ210 (mp) och 1988/89:325 (mp) avstyrks med vad här
sagts.

Ökade insatser i EFTA

EFTA:s roll som förhandlingsorgan i relationerna till EG måste stärkas,
heter det i motion 1988/89:N289 (c). Regeringen borde därför
verka för att EFTA:s medlemsländer vidtar åtgärder med detta syfte.

Ett motionsyrkande av delvis motsvarande innebörd behandlades av
riksdagen våren 1989 (1988/89:UU19 s. 67). Motionen tog i första hand
sikte på att det skulle tillskapas rättsliga organ jämställda med EG:s
men utan den överstatlighet som kännetecknar EG. Riksdagen sade sig
dela motionärernas uppfattning om behovet av ett förstärkt EFTA som

1989/90:NU8

institution men avslog den berörda delen av motionen. Enligt motiveringen
för beslutet saknades det anledning att låsa regeringen vid den
ena eller andra metoden för att uppnå det av Sverige uppsatta målet.

Vid budgetbehandlingen våren 1989 beslöt riksdagen att öka Sveriges
bidrag till EFTA från 16 milj. kr. till 21 milj. kr. för budgetåret
1989/90 (1988/89:UU17 s. 14). Ökningen avsågs finansiera bl.a. nya
tjänster vid EFTA-sekretariatet och motiverades med organisationens
betydelse för samarbetet med EG. Enligt vad utskottet erfarit har
härefter en betydande ökning av EFTA:s personella resurser genomförts.

Utskottet konstaterar att Sverige sålunda har medverkat till att
förstärka EFTA som organisation. Det berörda kravet i motion
1988/89:N289 (c) synes alltså ha blivit i huvudsak tillgodosett. Utskottet
utesluter inte att en ytterligare förstärkning av EFTA:s resurser kan bli
aktuell i ett senare skede. Detta får i så fall prövas i särskild ordning.
Därför avstyrker utskottet denna motion i här aktuell del.

Spridning av handeln till fler länder

Fler länder än vad som nu är fallet borde omfattas av Sveriges
utrikeshandel, anförs det i motion 1988/89:N239 (vpk). Motionärerna
gör gällande att Sveriges strävan till samverkan med EG har medfört
en inskränkt syn på vårt lands handelsförbindelser. Den svenska strategin
för handel och ekonomi har blivit inomkapitalistisk i stället för
världsomfattande och EG-anknuten i stället för alleuropeisk, heter det

i motionen.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen tagit ställning till motioner av
samma innebörd. Våren 1988 avstyrkte näringsutskottet (1988/89:NU28
s. 16) en motion (vpk) med samma innehåll, vilken följdes upp i en
reservation. Riksdagen följde utskottet.

Även våren 1989 var ämnet upp till behandling. Näringsutskottet
avstyrkte en motion (c) om Sveriges relationer med andra delar av
världen i ett yttrande (1988/89:N4y s. 8) till utrikesutskottet. Riksdagen
avslog motionen i berörd del på förslag av det sistnämnda utskottet
(1988/89:UU19 s. 20).

Näringsutskottet understryker vikten av en öppen och fri handel
med olika delar av världen. Strävanden att nå en sådan spridning är en
betydelsefull del av Sveriges handelspolitik. Bl.a. är det ett svenskt
intresse att parallellt med det västeuropeiska integrationsarbetet relationerna
med exempelvis Östeuropa stärks. Olika åtgärder för att underlätta
handeln med u-länderna är också en central del i den förda
politiken. Utskottet erinrar om de åtgärder som har vidtagits för
utökade kontakter med de baltiska länderna och om de beslut beträffande
tullfrihet för vissa tropiska produkter och liberaliserad tekoimport
som har fettats (se s. 18). Med hänvisning till sitt tidigare uttalande
i ämnet och till vad som nu har sagts avstyrker utskottet motion
1988/89:N239 (vpk).

Handeln med bl.a. Nordamerika, Östeuropa och Japan bör främjas,
uttalas i motion 1988/89:N354 (c). Motionärerna anser att EFTA är en

1989/90: NU8

lämplig bas för detta. De finnér det angeläget att Sverige verkar för att
EFTA som frihandelsorgan sluter handelsavtal med de nyss nämnda
områdena. I motionen hänvisas till de avtal som EG nyligen har
upprättat med länder i Östeuropa.

En motion (c) med motsvarande förslag rörande en utvidgning av
EFTAs uppgifter avstyrktes våren 1989 av utrikesutskottet
(1988/89:UU19 s. 67), som hänvisade till EFTA:s nuvarande huvuduppgift
i fråga om kontakterna med EG. Vidare fann utrikesutskottet
betydande svårigheter att utan en noggrann utredning överblicka förslagets
konsekvenser. Företrädarna för tre partier (c, vpk, mp) stödde
motionsyrkandet. Riksdagen gick på samma linje som utskottet.

Näringsutskottet instämmer i att Sveriges ekonomiska samarbete inte
skall begränsa sig till enbart Västeuropa. En världsomfattande frihandel
är ett mål för svensk handelspolitik. Parallellt med det västeuropeiska
integrationsarbetet förstärks kontakterna även med exempelvis
länder i Östeuropa. Vidare är Förenta staterna en betydelsefull handelspartner
för Sverige. Den mycket snabba ekonomiska utvecklingen i
Japan och vissa andra länder i Asien föranleder en vidareutveckling av
de ömsesidiga ekonomiska relationerna.

Riksdagen avslog, som nyss har nämnts, våren 1989 en motion av
samma innebörd. Utskottet, som inte finner anledning till ett ändrat
ställningstagande, vill understryka att EFTA inte är ett överstatligt
organ och att EFTA-länderna inte har en gemensam handelspolitik.
Motion 1988/89:N354 (c) avstyrks alltså.

De nu snabbt ökande kontakterna mellan de östeuropeiska länderna
och EG kräver en intensifierad bevakning från svensk sida, anförs det i
motion 1988/89-.N233 (fp). De avtal avseende handel som är träffade
eller planeras mellan länderna i Östeuropa och EG torde i första hand
tillgodose parternas egna intressen, heter det vidare. Motionärerna
finner det därför angeläget att Sverige snabbt följer upp EG:s avtal
med de nu aktuella länderna i syfte att nå liknande förutsättningar för
vår handel med dessa.

Enligt vad utskottet har erfarit föreligger handelsavtal mellan EG
och vart och ett av länderna Polen, Sovjetunionen, Tjeckoslovakien
och Ungern. Förhandlingar från EG:s sida med vissa andra östeuropeiska
länder ligger olika långt framme. Sverige har sedan tidigare
bilaterala handelsavtal med samtliga östeuropeiska länder. Inom regeringskansliet
görs regelmässigt en uppföljning och analys av bl.a. avtal
och förhandlingar av nyss nämnt slag. Ändringar i det handelspolitiska
läget påkallar en omfördelning av regeringskansliets insatser.

Utskottet konstaterar att i regeringens uppgifter ingår en fortlöpande
bevakning av vad som sker på det handelspolitiska området i vår
omvärld i syfte bl.a. att uppnå parallellitet i vårt lands relationer med
länder som har slutit handelsavtal med tredje land. Sålunda följs även
utvecklingen av handeln mellan EG och de östeuropeiska länderna.
Den senaste tidens händelser har lett till att denna bevakning har
intensifierats. Sveriges överläggningar med länderna i Östeuropa fortsätter
som tidigare på bilateral basis. Mot bakgrund av den utveckling

1989/90:NU8

2 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 8

som pågår i Östeuropa utgår utskottet från att motionärernas önskemål
i huvudsak kommer att bli tillgodosedda genom dessa överläggningar.
Något uttalande av riksdagen i ämnet ter sig därför inte påkallat. Med
vad nu sagts avstyrker utskottet motion 1988/89:N233 (fp).

I motion 1988/89:N321 (m) berörs Sveriges förhållande till de baltiska
länderna. Motionärerna pekar på möjligheter för Sverige att utveckla
kommersiella relationer till dessa länder genom bl.a. kunskapsöverföring
i fråga om utrikeshandel och företagsadministration. Enligt motionärerna
bör svenska myndigheter engageras i arbetet på att lägga
grunden för sådana utökade ekonomiska relationer. En särskild redogörelse
för regeringens åtgärder i dessa avseenden borde redovisas för
riksdagen.

Vid behandlingen våren 1989 av vissa anslagsfrågor inom utrikesdepartementets
område (1988/89:NU19 s. 5) hemställde utskottet att
riksdagen skulle som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört om inrättandet av ett fristående handelskontor i Moskva. Enligt
utskottets mening var det angeläget att regeringen skyndsamt prövade
förutsättningarna för inrättandet av ett sådant organ och därvid även
beaktade önskvärdheten av att en handelsrepresentation skulle komma
till stånd i Baltikum. I en reservation (m) begärdes att ett anslag till
detta ändamål skulle anvisas redan i anslutning till riksdagens behandling
av frågan. Riksdagen biföll utskottets hemställan.

Enligt vad utskottet har erfarit planeras ett avdelningskontor i
Tallinn tillhörande generalkonsulatet i Leningrad. Viss samordning
med Sveriges exportråds verksamhet kommer härvid att genomföras.
Regeringen lämnar i budgetpropositionen regelmässigt information om
vidtagna åtgärder för främjande av handelspolitiska förbindelser. Så
sker även i fråga om nu berörda områden.

Med tillfredsställelse konstaterar utskottet att arbetet på att vidareutveckla
handelsrelationerna med Sovjetunionen och Baltikum nu har
inletts. Genom den redogörelse som regelmässigt lämnas från regeringens
sida i budgetpropositionen torde motionärernas önskemål komma
att bli tillgodosedda. Motion 1988/89:N321 (m) avstyrks därför i nu
behandlad del.

Fri export av aluminiumskrot

Det hittills gällande förbudet mot export av aluminiumskrot är inte
längre motiverat, uttalas det i motion 1988/89:N290 (m). Farhågorna
att sådant skrot skall lämna landet om förbudet upphävs och att
försörjningen i Sverige med denna råvara till aluminiumsmältverken
kommer att försvåras är ogrundade, menar motionärerna. De svenska
skrotgrossisterna föredrar inhemska köpare, dvs. svenska smältverk, vid
lika priser. Dessutom, anförs det, blir fraktkostnaderna lägre vid försäljning
till kunder inom landet. Förutom dessa kommersiellt betingade
skäl till ett slopande av exportförbudet anför motionären miljömässiga
skäl. På sikt skulle nämligen ett fortsatt förbud kunna hämma
insamlingen av aluminiumskrot. Ett tredje skäl är att ett upprätthållande
av förbudet skulle stå i strid med Sveriges alltmer frihandelsvän -

1989/90: NU8

liga inställning. Förbudet har indirekt medfört inslag av bl.a. prisdumpning
och subventioner. Förbudet mot export av aluminiumskrot
upprätthålls av Sverige — liksom av flertalet övriga EFTA-länder

— genom en särskilt beslutad möjlighet till undantag från EFTAkonventionens
regel om förbud mot exportrestriktioner. Även EG
tillämpar förbud mot viss skrotexport i handeln med EFTA-länderna.

Riksdagen avslog våren 1988 förslag i en motion (m) om dels
slopande av licenskravet för export av metallskrot, dels en mer generös
licensgivning i avvaktan på en sådan åtgärd (1987/88:NU28 s. 16).
Näringsutskottet hade hänvisat till de då förestående förhandlingarna
mellan EG och EFTA om förbud mot exportrestriktioner i det västeuropeiska
frihandelsområdet.

De nu nämnda förhandlingarna ledde i slutet av januari 1989 till en
uppgörelse om förbud mot kvantitativa exportrestriktioner. Regeringen
presenterade nyligen denna i proposition 1989/90:10 med förslag till
tilläggsprotokoll till Sveriges frihandelsavtal med den europeiska ekonomiska
gemenskapen, EEC. Som en följd av de nya bestämmelserna
kommer exportförbudet för bl.a. aluminiumskrot att upphöra den 1
januari 1990. Propositionen har hänvisats till utrikesutskottet. Ett
tillstyrkande yttrande (1989/90:NU3y) har avgetts av näringsutskottet
(avvikande meningar: c; vpk, mp).

Näringsutskottet finner att motionärens yrkande ligger i linje med
regeringens förslag. Skulle propositionen vinna riksdagens gillande
tillgodoses sålunda motionens syfte. Med det sagda avstyrks motion
1988/89:N290 (m).

Vidareexport av högteknologiska varor

Av Sveriges import från USA av högteknologiska varor, t.ex. datorutrustning
av visst slag, förekommer ingen vidareexport från vårt land.
Enligt vad som sägs i motion 1988/89:N239 (vpk) har detta sin grund i
att Sverige genom avtal med USA har gjort ett åtagande härom.
Motionärerna finner att ett så starkt inordnande under USA:s militärstrategiska
intressen gör det svårt att med full kraft hävda att Sverige är
alliansfritt. Sverige bör av dessa skäl avbryta sitt deltagande i bojkott av
vidareexport av dessa varor till vissa länder, kräver motionärerna.

Riksdagen har behandlat detta ämne vid flera tillfällen. På näringsutskottets
hemställan (NU 1988/89:28 s. 14) avslog riksdagen våren
1988 en motion (vpk) med samma yrkande. Motionen följdes upp i en
reservation (vpk). Utskottet underströk i sin motivering vikten av
säkrad tillgång till högteknologisk utrustning för svenska företag men
framhöll också vikten av att Sverige inte utnyttjades som transitland
för vidareexport av sådana varor till länder som berördes av den
amerikanska teknikbojkotten.

Senast har ämnet debatterats i riksdagen den 10 oktober 1989 (RD
1989/90:6 s. 13) med anledning av en fråga (1989/90:20) av Per Gahrton
(mp) om embargopolitiken. Utrikesminister Sten Andersson framhöll
i sitt svar att Sverige inte deltar i något amerikanskt embargo på
högteknologiområdet och att Sverige självt bestämmer över svensk

1989/90: NU8

teknologi. Sådan teknologi är sålunda fri för export, och några planer
på ett framtida förbud finns inte, sade utrikesministern. Han framhöll
emellertid det angelägna i att inget svenskt territorium används för att
kringgå andra länders exportbestämmelser. Vidare erinrade han om att
beslutet år 1986 om förbud mot utförsel av vissa högteknologiprodukter,
tillverkade utomlands, skulle ses mot bakgrund av vår skyldighet
att hindra att Sverige utnyttjas som genomgångsland för trafik som är
illegal i andra länder. Han underströk också möjligheterna enligt
folkrätten för ett land att i fredstid vidta sådana åtgärder.

Enligt vad utskottet har erfarit har USA hösten 1989 beslutat om
lättnader i fråga om förbud mot vidareexport av vissa högteknologiprodukter.
Detta gäller bl.a. utrustning till datorer, såsom skivminnen.

Utskottet åberopar sitt tidigare ställningstagande och finner inte skäl
för riksdagen att ändra ståndpunkt. Motion 1988/89:N239 (vpk) avstyrks
sålunda.

Nordiskt samarbete
Norden sorn hemmamarknad

Den ökade integrationen i Västeuropa gör det nödvändigt att handeln i
Norden stärks och utvecklas, hävdas det i motion 1988/89:N289 (c).
Handelshinder av olika slag mellan de nordiska länderna bör därför
avskaffas, anför motionärerna, som anser att Sverige bör ha en hög
ambitionsnivå i ett intensifierat nordiskt samarbete på det ekonomiska
området.

En motion (c) med samma yrkande avstyrktes av utskottet våren

1988 främst med hänvisning till det då pågående arbetet med avveckling
av handelshinder i Norden (1987/88:NU28 s. 6). Motioner om
nordiskt ekonomiskt samarbete har också behandlats av näringsutskottet
(1988/89:NU4y) i ett yttrande till utrikesutskottet (1988/89:UU19 s.
67, 160). Förslag i en motion (c) om utökat nordiskt samarbete
avstyrktes av utrikesutskottet med hänvisning bl.a. till näringsutskottets
yttrande.

Ett övergripande nordiskt arbetsprogram för perioden 1989—1992,
innefattande bl.a. frågor om avvecklingen av återstående handelshinder
och etablerandet av en enhetlig transportmarknad, antogs våren 1989
av de nordiska samarbetsministrarna. I detta anges hur det nordiska
samarbetet skall kopplas till den pågående integrationsprocessen i
Västeuropa. Vidare har en tidsplan satts upp för varje enstaka projekt
med syfte att påskynda beslutsprocessen inom det nordiska samarbetet.
Nordiska rådet uttalade vid sin extrasession i november 1989 att
arbetet på att avveckla handelshindren de nordiska länderna emellan
skall vara genomfört fullt ut före utgången av år 1992. Arbetsprogrammet
kommer att revideras fortlöpande med början i december 1989.

Enligt vad utskottet har erfarit har det hittillsvarande arbetet, som
grundar sig på det arbetsprogram som antogs år 1987, resulterat i att
drygt hälften av de anmälda handelshindren mellan de nordiska länderna
har kunnat slopas.

1989/90: NU8

Utskottet konstaterar alltså att arbetet på avveckling av kvarvarande
handelshinder mellan de nordiska länderna fortskrider och erinrar om
det ställningstagande av Nordiska rådet som har redovisats i det föregående.
Något uttalande av riksdagen är enligt utskottets mening inte
påkallat. Motion 1988/89:N289 (c) avstyrks i berörd del.

Ökat handelsutbyte mellan Skåne och Danmark

Samarbetet och handelsutbytet mellan Skåne och Danmark är inte så
omfattande som det borde vara, heter det i motion 1988/89:N285 (fp).
En ekonomisk barriär mellan Sverige och Danmark hindrar det
sydsvenska näringslivet att nå den danska marknaden och därmed EG,
är innebörden i motionen. Utvecklingen skulle kunna främjas bl.a.
genom samarbete i fråga om exportutbildning och exportfrågor i stort,
hävdar motionärerna, som också anser att etableringshinder mellan
Skåne och Danmark bör undanröjas.

En motion (fp) med samma yrkanden behandlades utförligt av
utskottet våren 1988. Utskottet redogjorde härvid (NU 1987/88:28 s. 7)
för ett antal områden där sådant samarbete som åsyftades i motionen
hade kommit till stånd. Vidare erinrade utskottet om Sveriges handelskontor
i Köpenhamn. I betänkandet beskrivs också det pågående
arbetet i olika avseenden med avveckling av handelshindren i Norden.
Riksdagen avslog motionen på utskottets hemställan.

Arbetet på att avskaffa handelshindren i Norden fortsätter parallellt
med det västeuropeiska integrationsarbetet. Utskottet har visserligen
förståelse för de motiv som har föranlett motionen men finner att ett
arbete med syfte att främja handelsutbytet mellan länder inte bör
begränsas till att avse endast vissa regioner inom de berörda länderna.
Däremot är det angeläget att närgränsande regioner tar initiativ till att
utveckla ett ekonomiskt samarbete enligt de förutsättningar som skapas
genom slopande av handelshinder m.m. inom Norden. I övrigt hänvisar
utskottet till sin tidigare ståndpunkt i samma ämne och avstyrker
sålunda motion 1988/89:N285 (fp).

U-landshandeln

Det är angeläget att den rådande obalansen i handeln mellan i-länder
och u-länder inte ökar genom en fri världsmarknad, anförs det i
motion 1988/89:N289 (c). U-ländernas sårbarhet och sämre konkurrensförmåga
har medfört svåra påfrestningar på ekonomin i många
sådana länder. Mot den bakgrunden finns det skäl, anser motionärerna,
att aktualisera frågan om frihandelns konsekvenser i nu nämnt
avseende. Sverige har härvid ett stort ansvar att se till att sådana frågor
behandlas i berörda internationella organ, heter det vidare i motionen.

Sveriges ansvar i fråga om handeln med u-länderna betonas också i
motion 1988/89:N239 (vpk). Motionärerna hävdar att Sverige har en
sned fördelning av sin utrikeshandel; de socialistiska länderna och
u-länderna lämnas åt sidan trots att de representerar stora marknader
med betydande tillväxtmöjligheter.

1989/90:NU8

Riksdagen avslog våren 1988 på utskottets hemställan (NU
1987/88:28 s. 9) en motion (c) med samma yrkande som det nu
nämnda. Utskottets bedömning var baserad på ett tidigare ställningstagande
i frågan. Tre reservationer förelåg. I en av dessa (m, fp) instämde
reservanterna i utskottets slutsatser men betonade härutöver vikten av
en avveckling av Sveriges kvarvarande begränsningar av importen från
u-länderna. I en andra reservation (c) underströks att en fri handel
inte enbart var till fördel för u-länderna; den obalans som kunde
uppkomma i relationen mellan i-länder och u-länder borde därför på
svenskt intitiativ föranleda åtgärder. Samma uppfattning framfördes i
en tredje reservation (vpk), enligt vilken det svenska initiativet även
borde utvidgas till att omfatta insatser för ett nytt internationellt
handelssystem vilket — till skillnad från det hittillsvarande — inte
skulle premiera i-länderna.

GATT-avtalet medger en särskilt förmånlig behandling av u-länder.
Denna möjlighet är, enligt svensk uppfattning, av särskild vikt för de
minst utvecklade länderna. Inom den pågående Uruguayrundan är
förhandlingarna om s.k. tropiska produkter ett prioriterat område.
Sådana produkter är av stort intresse för många u-länders export. En
överenskommelse nåddes under år 1988 om erbjudanden, främst i
fråga om tullsänkningar, från ett stort antal länder. Förhandlingar om
ytterligare liberaliseringar pågår inom GATT.

Sverige driver u-landsfrågorna inom bl.a. GATT och FN:s konferens
för handel och utveckling, UNCTAD. De mer utvecklade u-ländernas
intresse tas till vara främst genom insatser för att öka dessas avsättningsmöjligheter
på i-landsmarknaderna. De fattigare u-länderna bedöms
vara mest betjänta av stabila råvarumarknader.

Beslutet (prop. 1988/89:47, 1988/89:FiU10) att de svenska kvantitativa
restriktionerna för tekoprodukter inom ramen för det s.k. multifiberavtalet
skall avvecklas den 1 augusti 1991 innebär ökade möjligheter
för u-länderna att få avsättning för sina produkter.

Sveriges generella system för tullpreferenser, det s.k. GSP-systemet,
medger tullfri import till Sverige av fler u-landsvaror än motsvarande
system i många andra i-länder. De minst utvecklade u-länderna har
särskilda förmåner inom ramen för detta system. Vidare har tullfrihet
för ett antal s.k. tropiska produkter genomförts i konsekvens med de
erbjudanden som Sverige har gjort vid de pågående GATT-förhandlingarna
(prop. 1988/89:135, 1988/89:SkU37).

Utskottet hänvisar till vad som nu har anförts och till riksdagens
tidigare ställningstagande i samma ämne. Motionerna 1988/89:N289 (c)
och 1988/89:N239 (vpk) får anses vara tillgodosedda i berörda delar
och bör därför avslås av riksdagen.

Miljö- och socialklausuler m.m.

Frågan om i vilken utsträckning undantag från frihandelns principer
kan göras i syfte att hindra handel med produkter som har producerats
under socialt eller hälsomässigt oacceptabla förhållanden eller som
åstadkommer skada på miljön har tagits upp i fyra motioner. Dessa rör

1989/90:NU8

sålunda verkningar som uppstår huvudsakligen i exportlandet. En
motion behandlar effekter som kan drabba importlandet i samband
med konsumtionen av de berörda varorna.

En kartläggning av Sveriges import av sådana produkter som nu
åsyftas begärs i motion 1988/89:N289 (c). Skulle denna genomgång
motivera åtgärder borde regeringen lägga fram förslag om sådana. I
Sverige finns särskilda krav på produktion och produkter inom industri
och jordbruk, framhålls det. Sådana krav har vanligen ställts upp i
mycket brett politiskt samförstånd. Därför, hävdar motionärerna, måste
vi upprätthålla samma krav på importerade som på inom landet
framställda produkter. Riksdagen borde göra ett uttalande om att
GATT-avtalet bör kompletteras med social- och miljöklausuler.

Samma tankegångar ligger bakom yrkandet i motion 1988/89:N367
(mp). Motionärerna finner att GATT-förhandlingarna är ett lämpligt
forum för behandling av frågan om möjligheterna att hindra export av
social exploatering och av miljöproblem. Sverige har, menar de, ett
moraliskt ansvar att inte importera varor som kan säljas till lågt pris
till följd av att de i exportlandet har producerats under förhållanden
som enligt gällande regler och synsätt inte skulle tillåtas i Sverige.
Detta ansvar borde också ta sig uttryck i ett kraftfullt agerande i GATT
från svensk sida.

I internationella handelsavtal finns vanligen undantagsbestämmelser
som kan åberopas om en restriktion i handeln skulle bedömas nödvändig
till skydd för människors och djurs liv och hälsa eller för bevarande
av växter. Det skydd som sålunda åsyftas gäller skador som kan
uppkomma i samband med hanteringen eller användningen av produkterna,
sålunda oftast i importlandet. Bestämmelser av nu nämnt
slag finns i artikel XX i GATT-avtalet men även i Romfördraget,
EFTA-konventionen och EFTA-ländernas frihandelsavtal med EG.
Frågan om i vilken utsträckning artikeln kan tillämpas för att hindra
handel med varor som ger skadliga effekter på miljön i produktionslandet
eller på den globala miljön har varit föremål för omfattande
diskussioner. Dessa har utgått från att miljöproblemens växande betydelse
motiverar en balansförskjutning i avtalsförpliktelserna till förmån
för miljöskyddsåtgärder och har koncentrerats till frågan om nuvarande
bestämmelser kan omtolkas eller om en ny regel är nödvändig.

Samtidigt har det ifrågasatts om GATT för närvarande är det mest
lämpade organet för sådana överväganden; risken för resultatlösa diskussioner
är inte oväsentlig med hänsyn till de olika intressen som
bryts mot varandra inom detta forum. Av bl.a. dessa skäl har frågan
om miljöhänsyn i den internationella handeln tagits upp inom OECD.
Ett svenskt initiativ våren 1989 till en internationell översyn av sambanden
mellan miljöpolitik och handel har mottagits mycket positivt
av medlemsstaterna i OECD, och diskussioner pågår.

Utskottet konstaterar alltså att frågan om miljöhänsyn i internationell
och regional handel är föremål för stort och ökande intresse.

I det föregående har utskottet redovisat de möjligheter som finns
enligt multilaterala och bilaterala handelsavtal att åberopa skyddsklau -

1989/90: NU8

suler av bl.a. miljöskäl. Vidare har pekats på den översyn av sambanden
mellan miljöpolitik och handel som på svenskt initiativ har
aktualiserats inom OECD.

Mot bakgrund av vad som anförts i det föregående finner utskottet
att riksdagen bör avslå motionerna 1988/89:N289 (c) och 1988/89:N367
(mp) i berörda delar.

Även i motion 1988/89:N355 (mp) begärs åtgärder mot viss import.
Syftet är att åstadkomma skydd för importlandets konsumenter. I
motionen sägs att Sverige i princip aldrig bör tillåta import av varor
som enligt lag inte får tillverkas i Sverige. Motionärerna hyser oro för
det svaga gränsskyddet för hälso- och miljöfarliga produkter.

Näringsutskottet yttrade sig våren 1989 över en motion (mp) rörande
EG:s princip om fri rörlighet över gränserna för varor som lagligen
har tillverkats och marknadsförts i ett medlemsland. Motionärernas
krav att Sverige inte skulle acceptera dessa regler vid en EG-anpassning
avstyrktes av näringsutskottet (1988/89:NU4y s. 19), vars bedömning
delades av utrikesutskottet (1988/89:UU19 s. 30). En reservation
(mp) förelåg. Riksdagen följde utrikesutskottet.

I det föregående har lämnats en redovisning av möjligheterna enligt
GATT-avtalet att ställa villkor för eller förbjuda import av produkter
som är farliga för människors, djurs eller växters liv och hälsa, så länge
som motsvarande svenska produkter underkastas samma villkor eller
förbud. Motsvarande undantagsbestämmelser finns, som framgått, även
i andra viktiga handelsavtal, såsom Sveriges frihandelsavtal med den
europeiska ekonomiska gemenskapen.

Inom EG behandlas för närvarande ett förslag till produktsäkerhetsdirektiv.
Enligt detta skall medlemsstaterna vidta alla åtgärder för att
endast säkra varor skall kunna marknadsföras. En vara får sålunda
med avseende på bl.a. funktion, förpackning eller kvittblivning inte
innebära en oacceptabel risk för människors hälsa eller säkerhet.
Skyldigheten att vidta åtgärder gäller enligt förslaget från det att varan
placeras på marknaden och under hela dess förutsebara s.k. nyttiga liv.

Utskottet finner mot bakgrund av vad som anförts ingen anledning
för riksdagen att göra något uttalande av den innebörd som föreslås i
motion 1988/89:N355 (mp). Denna avstyrks alltså.

Två av motionerna tar särskilt sikte på arbetsvillkoren i exportlandet.
Med anknytning till förhållandena inom tekobranschen ger de exempel
på främst sociala missförhållanden i arbetsmiljön. I motion
1988/89:N352 (s) begärs att riksdagen skall uttala sig till förmån för
insatser för en socialklausul med förbud mot barnarbete. Enligt vad
som sägs i motion 1988/89:N306 (vpk) borde regeringen lägga fram
förslag om begränsning av tekoimporten på grundval av en socialklausul.
I motiveringen utvecklar motionärerna sin syn på detta krav och
hithörande frågor.

Riksdagen har vid ett flertal tillfällen behandlat frågan om socialklausuler.
I anslutning till behandlingen våren 1988 av två motioner
(s; c) fäste utskottet (NU 1987/88:28 s. 9) uppmärksamheten på de
problem som är förenade med tillämpningen av socialklausuler. Bl.a.

1989/90.NU8

underströks de svårförenliga intressen sorn är förknippade härmed. Av
försörjningsskäl är barn i vissa u-länder nödsakade att arbeta; samtidigt
kan exploatering av barn självfallet inte godtas. Utskottet, som avstyrkte
motionerna, hänvisade till de diskussioner om socialklausuler som
fördes i GATT. Motionerna följdes upp i en reservation (c, vpk).

Härefter har frågan om socialklausul varit aktuell i anslutning till
utskottets behandling av frågor rörande tekopolitiken. Hösten 1988
avstyrkte utskottet (1988/89:NUly s. 6) motioner (s; vpk; mp) med
yrkanden i detta ämne. En avvikande mening (c, vpk, mp) avgavs. På
finansutskottets förslag (1988/89:FiU10) avslog riksdagen motionerna.
Även våren 1989 var dessa frågor föremål för näringsutskottets behandling
(1988/89:NU20 s. 26). I ett särskilt yttrande (mp) förordades
fortsatta restriktioner för tekoimport i avvaktan på införande av socialklausuler.

Sverige har sedan 1970-talet verkat för att en socialklausul skall
föras in i GATT. De nyss omtalade diskussionerna pågår fortfarande.
Ansträngningarna från bl.a. svenskt håll har emellertid hittills inte gett
något resultat, främst på grund av motstånd från ett stort antal uländer
som uppfattar kravet på socialklausul som ett uttryck för
i-ländernas strävan att skydda en sektor mot lågprisimport.

Enligt vad utskottet har erfarit fortsätter de tidigare nämnda diskussionerna
i GATT. Från svenskt håll har man tillstyrkt ett förslag om
tillsättande av en arbetsgrupp i GATT med representation för samtliga
medlemsländer. Sedan detta avvisats av u-länderna har i stället föreslagits
en studie av frågans hantering inom GATT och Internationella
arbetsorganisationen (ILO), avsedd att genomföras av organisationernas
sekretariat.

Förenta nationerna (FN) har i november 1989 antagit en konvention
om barns rättigheter, vari bl.a. ingår rätten till acceptabla arbetsförhållanden.
Enligt artikel 32 har barn rätt till skydd mot ekonomiskt
utnyttjande och mot att utnyttjas för arbete som kan vara skadligt eller
hindra barnets utbildning eller äventyra dess hälsa eller utveckling i
olika avseenden. Därför skall de länder som har anslutit sig till
konventionen vidta åtgärder för att säkerställa genomförandet, exempelvis
genom att fastställa minimiålder för tillträde till arbete och
reglera arbetstider och arbetsvillkor. Konventionen väntas komma att
fä stor betydelse inte minst opinionsmässigt.

Utskottet kan sålunda konstatera att strävan att i ett internationellt
sammanhang nå en lösning av frågan om socialklausuler fortsätter.
Sverige deltar därvid aktivt. Med hänsyn till det sagda synes inte någon
åtgärd med anledning av de berörda yrkandena i motionerna
1988/89:N352 (s) och 1988/89:N306 (vpk) vara motiverad. Dessa yrkanden
avstyrks därför.

1989/90:NU8

Export av kärnteknisk utrustning m.m.

1989/90:NU8

Beslutet att två kärn kraftsreaktorer skall tas ur drift i mitten av
1990-talet visar att riksdagen har funnit att kärnkraften är en för
Sverige oacceptabel teknik, anförs det i motion 1988/89:291 (mp, vpk).
Mot denna slutsats ställer motionärerna det förhållandet att företag
med svenska ägarintressen satsar intensivt på export av svenskt kunnande
och svensk utrustning inom kärntekniken. Förfarandet måste
enligt motionärerna anses helt oetiskt, främst med hänsyn till bristande
förutsättningar i många fattiga länder att hantera denna teknik någorlunda
säkert. Motionärerna begär därför ett förslag till förbud mot
sådan export.

Frågan om internationell handel med utrustning och kunnande på
kärnteknikområdet har behandlats av riksdagen vid flera tillfällen. På
hemställan av näringsutskottet (NU 1987/88:7 s. 49) avslog riksdagen
hösten 1987 en motion (vpk) med krav på förbud mot svensk export
av kärnteknologi. Utskottet hänvisade i sitt ställningstagande bl.a. till
tidigare uttalanden om en belysning från regeringens sida av frågor
rörande det internationella övervaknings- och kontrollsystemet. Motionen
följdes upp i en reservation (c, vpk).

Våren 1989 behandlades hithörande frågor på nytt med samma
utgång. Utskottet, som yttrade sig till utrikesutskottet, avstyrkte
(1988/89:NU4y) en motion (mp) med begäran att riksdagen skulle göra
ett uttalande av innebörd att EG-anpassningen inte fick medföra
försämrade möjligheter att förbjuda import och export av kärnkraftsteknologi.

Näringsutskottet lämnade härvid en redovisning (se 1988/89:UU19 s.
168) av gällande regler och omständigheterna i övrigt. Bl.a. hänvisades
till lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet m.m., som innehåller
bestämmelser om tillståndskrav för export och import av ämnen och
utrustning på kärnenergiområdet och för teknologiöverföring. Reglerna
har till syfte att tillgodose kravet på säkerhet och hindra spridning
av kärnvapen. Vidare hänvisade utskottet till de s.k. Londonriktlinjerna,
en överenskommelse som har träffats mellan ett stort antal stater
rörande exporten av kärnkraftsteknologi.

I sitt yttrande redogjorde utskottet vidare för s.k. skyddsklausuler i
internationella handelsavtal och möjligheten att tillämpa sådana av
exempelvis miljöskäl. En skyddsklausul kan åberopas när det gäller
restriktioner för import av t.ex. kärntekjiisk utrustning. Restriktioner
avseende export av sådan utrustning och teknologi som kan användas
för vapenändamål täcks genom bestämmelser i icke-spridningsfördraget
(NPT). Näringsutskottet fann att såväl GATT:s som EG:s regelsystem
torde ge utrymme för sådana icke-diskriminerande handelsbegränsningar
som de svenska reglerna rörande import och export inom
kärnteknikområdet utgjorde exempel på. Avvikande mening resp. reservation
(vpk, mp) anmäldes i de båda utskotten. Därvid pekades på
EG-samordningens principiella risker i fråga om Sveriges handlingsfrihet
bl.a. när det gällde kärnkraft.

Regeringen tillsatte våren 1989 en utredning (dir. 1989:10) med
uppgift att mot bakgrund av vunna erfarenheter se över kärntekniklagen.
Arbetet bör enligt direktiven redovisas före den 1 januari 1991.
Översynen skall bl.a. omfatta lagens regler om teknologiöverföring till
utlandet. Vidare skall en utvärdering göras av förteckningen över
material m.m. som inte får föras ut ur landet utan tillstånd av
regeringen. Denna förteckning utgör en bilaga till förordningen
(1984:14) om kärnteknisk verksamhet.

Utskottet har inte funnit skäl för ett ändrat ställningstagande. Motion
1988/89:N291 (vpk, mp) avstyrks således.

Tropiskt timmer

Tre motioner tar upp frågor som rör skövlingen av tropiska regnskogar.

Ett förslag till lag om förbud mot import av tropiskt timmer och
förädlade produkter därav begärs i motion 1988/89:N360 (s). Motionärernas
motivering är att förstörelsen av de tropiska skogarna är ett av
vår tids allvarligaste miljöproblem. De hänvisar härvid till de negativa
effekter på miljön i form av klimatförändringar och jorderosion som
uppstår när skogen försvinner liksom till förlusten av växt- och djurarter.
Sveriges import av timmer eller produkter från tropisk regnskog
är visserligen inte stor, sägs det vidare, men genom att importen
huvudsakligen härrör från skogar med produktion som inte är uthållig
medverkar vårt land till alla de negativa effekter som nyss har nämnts.
Enligt motionärernas synsätt borde Sverige upphöra med import av
tropiskt timmer som inte produceras på ett acceptabelt sätt.

Importförbud begärs även i motionerna 1988/89:N260 (vpk) och
1988/89:N351 (mp). Sveriges roll som opinionsbildare understryks.
Enligt motionärerna är det viktigt att Sverige markerar sin oro över
skövlingen. 1 miljöpartiets motion uttalas att det bör finnas en möjlighet
till dispens för import av timmer som har producerats enligt
ekologiska principer.

Frågan om importrestriktioner beträffande tropiskt timmer har anknytning
till den i det föregående behandlade frågan om varor eller
varuproduktion som på olika sätt kan åstadkomma skada för det
levande och miljön, såväl lokalt som globalt.

Hösten 1988 avslog riksdagen en motion (mp) om restriktioner i
handeln med tropiskt timmer, vilken hade väckts med anledning av en
proposition om ändring i tulltaxelagen (se s. 22). I fråga om regeringens
förslag till tullfrihet för ett antal tropiska produkter yrkades att
sådan skulle begränsas till tropiskt timmer som producerats på ett
ekologiskt godtagbart sätt. Skatteutskottet avstyrkte motionen med motivering
att det av praktiska och andra skäl inte var möjligt att låta
tullsatsen vara beroende av om virket kommer från ekologiskt skogsbruk
eller ej.

Som princip gäller att handelspolitiska medel, såsom restriktioner
för importen eller exporten, skall användas enbart för att lösa problem
av handelspolitisk natur. Som har nämnts i det föregående (s. 23)

1989/90:NU8

finns s.k. skyddsklausuler för olika syften i de viktigaste handelsavtalen,
exempelvis GATT och Romfördraget. Sverige har genom att
tillträda GATT gjort vissa åtaganden för att trygga och utveckla en fri
handel. Någon möjlighet att enligt GATT-avtalet införa handelsrestriktioner
för att skydda miljön i ett annat land än det egna finns inte i
dag. Grundläggande för Sveriges deltagande i GATT-samarbetet är att
överenskomna regler skall följas. Den möjlighet som står till buds om
man vill införa handelsrestriktioner är att söka åstadkomma en multilateral
konvention om detta.

Som också har framgått i det föregående bör man inte bortse från
den konflikt som råder i fråga om restriktioner för importen från
u-länder. Denna intressemotsättning illustreras genom diskussionen
om social- och miljöklausuler. Ett krav från i-länderna att sådana
klausuler skall tillämpas eller tillskapas kan i vissa u-länder uppfattas
som cyniskt men framför allt som ett utslag av protektionism. Det
torde mot denna bakgrund vara mer ändamålsenligt att, åtminstone
inledningsvis, driva hithörande frågor på en principiell bas och i andra
organ än GATT. Utskottet vill erinra om det angelägna i att tredje
världens länder, där regnskogarna huvudsakligen är belägna, får möjligheter
att utveckla ett rationellt och miljövänligt skogsbruk med de
tropiska trädslagen som en viktig resurs. En förutsättning för detta är
att en marknad finns för tropiska träprodukter. Ett generellt importförbud
skulle motverka en sådan utveckling.

Frågorna om hoten mot den tropiska regnskogen har bevakats
under en följd av år i internationella sammanhang. Utskottet noterar
emellertid nu ett avsevärt ökat intresse för ämnet. Arbetet i internationella
timmerorganisationen 1TTO har engagerat ett stort antal länder,
företrädande såväl producent- som konsumentintressen. Sverige deltar
aktivt i detta arbete. Inom ITTO förhandlas och godkänns projekt som
har till syfte att åstadkomma skydd av den tropiska regnskogen, bl.a.
genom s.k. uthålligt skogsbruk. Flera av de förslag till åtgärder som
därvid har kommit fram kan förutsättas ha goda möjligheter att leda
till målet att en miljövänlig och uthållig produktion av tropiskt
timmer skall komma till stånd, vilket också är syftet med kraven i
motionerna. Enligt utskottets mening bör den angelägna strävan att
förhindra fortsatt förstörelse av regnskogen i första hand kanaliseras
genom ITTO. Med vad nu har anförts avstyrker utskottet motionerna
1988/89-.N360 (s), 1988/89:N260 (vpk) och 1988/89:N351 (mp).

Beräkningar av kostnader m.m. för handelspolitiska
åtgärder

Kostnader eller andra uppoffringar av direkt och indirekt slag kan
uppkomma både genom åtgärder som främjar handeln och åtgärder
avsedda att inskränka den. Dessa förhållanden har uppmärksammats i
två motioner.

Trots att handelshindrens effekter — dvs. kostnader — för konsumenten
är betydande saknas ofta beräkningar av sådana kostnader,
uttalas i motion 1988/89:N374 (fp). Motionärerna hänvisar som exem -

1989/90:NUS

pel härpå till beslutet hösten 1988 om höjd tull för äpplen och päron
(se s. 14). Regeringen hade inför riksdagsbehandlingen inte presenterat
någon kalkyl över effekterna av sitt förslag. Statens pris- och konkurrensverk
(SPK) borde, anser motionärerna, ges i uppdrag dels att
utveckla metoder för beräkning av effekter av handelsrestriktioner,
dels utföra beräkningar av detta slag vid konkreta förslag om sådana
åtgärder.

Varje form av handel medför transporter, konstateras i motion
1988/89:N325 (mp). Värderingen av ett sådant transportarbete innefattar
emellertid en paradox, menar motionärerna. Å ena sidan betraktas
det som en pluspost i nationalräkenskaperna; å andra sidan medför det
miljöeffekter och resursåtgång som är av negativ art. Dessa förhållanden
beaktas inte när man talar om handelns uteslutande positiva
effekter. Motionärerna föreslår därför att riksdagen uttalar att det
behövs en fullständig redovisning av nytta och uppoffringar som har
samband med handel.

Riksdagen avslog våren 1988 en motion (fp) om undersökning av
kostnaderna för handelspolitiska åtgärder. I sitt betänkande i ämnet
(NU 1987/88:28 s. 12) hänvisade utskottet till sitt ställningstagande
hösten 1986 i samma fråga och till de utredningar på området som
hade redovisats vid denna tidpunkt. Vidare lämnades uppgifter om
utredningar som hade tillkommit härefter. Bl.a. åberopades en forskningsrapport
om den norska tekopolitikens effekter för konsumenterna.
I denna gjordes även en jämförelse med svenska och danska
förhållanden. Vidare omnämndes en då pågående utredning inom SPK
avseende verkningar av den svenska tekopolitiken. I motiveringen till
sitt avslagsyrkande år 1986 hänvisade utskottet till föreliggande rapporter
men också till den förutsedda liberaliseringen inom handeln.
Utskottet menade att den successiva avvecklingen av importrestriktionerna
såväl på tekoområdet som sedermera även på jordbruksområdet
knappast motiverade ett uppdrag till SPK. Utskottet avstyrkte sålunda
motionerna, som följdes upp i en reservation (m, fp). Riksdagen följde
utskottet.

Den i det föregående nämnda undersökningen från SPK om tekopolitiken
har nyligen presenterats. Av rapporten (R 1989:14) "Avreglerad
import. Priseffekt på skjortor", som tillkommit på uppdrag av utrikesdepartementets
handelsavdelning, framgår bl.a. att avregleringen av
importen av olika textilier har medfört en ökad import av herrskjortor
från lågprisländer. Samtidigt har importen från andra sådana länder
minskat. Den genomsnittliga prisnivån för herrskjortor har genom
avregleringen blivit lägre än den annars skulle ha varit. SPK har inte
kunnat finna att handeln i samband med avregleringen har ökat sina
pålägg utöver vad som följer av normala påläggsmetoder. SPK har även
år 1988 redovisat undersökningar om importrestriktionernas effekter
(se 1988/89:NUly s. 7).

SPK har vidare på uppdrag av regeringen utfört beräkningar av de
ekonomiska effekterna av den i april 1989 träffade överenskommelsen
i GATT om frysning av stödet till jordbruket. Enligt SPK:s nu framlagda
rapport (R 1989:15) "Matpriserna sommaren 1989. Efter GATT -

1989/90: NU8

överenskommelsen", har inte företagen i senare industri- och handelsled
gjort några extra prishöjningar till följd av att de planerade
prishöjningarna på jordbruksområdet inte kunde tas ut.

Utskottet kan, mot bakgrund av vad som nämnts i det föregående,
konstatera att beräkningar av sådant slag som efterlyses i motionen
redan utförs av SPK på uppdrag av regeringen. Enligt utskottets
mening har det inte framkommit någon omständighet som bör föranleda
en ändring av utskottets tidigare ställningstagande. Motion
1988/89:N374 (fp) bör därför avslås av riksdagen.

I fråga om det förslag om undersökning av utrikeshandelns totala
effekter som lämnas i motion 1988/89:N325 (mp) vill utskottet erinra
om de diskussioner om sambanden mellan miljöpolitik och handel
som har inletts på internationellt plan inom OECD. Vad som nu
anförts innebär att det aktuella motionsyrkandet kan anses vara till
väsentlig del tillgodosett. Inte heller motion 1988/89:N325 (mp) bör
föranleda något riksdagsuttalande, och den avstyrks därför.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande frihandelns betydelse

att riksdagen avslår motion 1988/89:N239 yrkande 2, motion
1988/89:N254 yrkande 2, motion 1988/89:N289 yrkande 1 och
motion 1988/89:N298 yrkandena 2 och 3,

res. 1 (m,fp)
res. 2 (c, mp)
res. 3 (vpk)

2. beträffande handeln med jordbruksprodukter

att riksdagen avslår motion 1988/89:N374 yrkande 1,

res. 4 (m. fp)
res. 5 (c, vpk)
res. 6 (mp)

3. beträffande minskat utrikeshandelsberoende

att riksdagen avslår motion 1988/89:Fö210 yrkande 2 och motion
1988/89:N325 yrkande 3,

res. 7 (mp)

4. beträffande förstärkning av EFTA

att riksdagen avslår motion 1988/89:N289 yrkande 6,

res. 8 (c)

5. beträffande spridning av handeln till fler länder

att riksdagen avslår motion 1988/89:N239 yrkande 1 i ifrågavarande
del,

res. 9 (vpk. mp)

6. beträffande handel med Nordamerika, Östeuropa och Japan
att riksdagen avslår motion 1988/89:N354,

res. 10 (c, vpk, mp)

7. beträffande avtal mellan Sverige och länder i Östeuropa
att riksdagen avslår motion 1988/89:N233,

res. II (m, fp, c)

1989/90: NU8

8. beträffande kommersiella relationer med Baltikum
att riksdagen avslår motion 1988/89:N321 yrkande 4,

res. 12 (m. fp, c)

9. beträffande fri export av aluminiumskrot
att riksdagen avslår motion 1988/89:N290,

10. beträffande vidareexport av högteknologiska varor
att riksdagen avslår motion 1988/89:N239 yrkande 3,

res. 13 (vpk, mp)

11. beträffande Norden som hemmamarknad

att riksdagen avslår motion 1988/89:N289 yrkande 3,

res. 14 (c, mp)

12. beträffande handelsutbyte mellan Skåne och Danmark
att riksdagen avslår motion 1988/89:N285 yrkandena 2 och 3,

13. beträffande u-lands hände In

att riksdagen avslår motion 1988/89:N239 yrkande 1 i ifrågavarande
del och motion 1988/89:N289 yrkande 2,

res. 15 (c, mp)
res. 16 (vpk)

14. beträffande miljöklausul i internationella handelsavtal

att riksdagen avslår motion 1988/89:N289 yrkandena 4 och 5
och motion 1988/89:N367,

res. 17 (c, vpk, mp)

15. beträffande import av hälso- eller miljöfarliga varor
att riksdagen avslår motion 1988/89:N355,

res. IS (c)
res. 19 (vpk, mp)

16. beträffande socialklausul i internationella handelsavtal

att riksdagen avslår motion 1988/89:N306 yrkande 2 och motion
1988/89:N352 yrkande 6,

res. 20 (vpk, mp)

17. beträffande export av kärnteknisk utrustning m.m.
att riksdagen avslår motion 1988/89:N291,

res. 21 (c)
res. 22 (vpk, mp)

18. beträffande förbud mot import av tropiskt timmer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:N260, 1988/89:N351 och
1988/89:N360,

res. 23 (vpk, mp)

19. beträffande beräkningar av kostnader m.m. för handelspolitiska
åtgärder

att riksdagen avslår motion 1988/89:N325 yrkande 4 och motion
1988/89:N374 yrkande 3.

res. 24 (m, fp)
res. 25 (mp)

Stockholm den 28 november 1989

1989/90: NU8

På näringsutskottets vägnar

1989/90: NU8

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s),
Per Westerberg (m) (morn. 1—16), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson
(c) (mom. 1 — 8), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), Bo
Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m) (mom.
1—6), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp),
Leif Marklund (s), Sven-Ake Nygårds (s), Karin Falkmer (m) (mom.
7—19), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) (mom. 12—19).

Reservationer

1. Frihandelns betydelse (mom. 1)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar
Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "De
nu" och slutar på s. 14 med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

En global frihandel är av största betydelse för en ekonomisk tillväxt
och välfärd i de berörda länderna liksom för främjande av demokrati,
öppna samhällen och fredlig samexistens världen över.

Sverige som enskild nation är starkt beroende av utrikeshandeln. En
öppen och fri handel är avgörande för vår välfärd, inte minst genom
det effektivitetshöjande tryck som den utifrån kommande konkurrensen
medför.

Genom sitt tillträde till GATT har Sverige visat sin anslutning till
frihandeln som idé. Stora krav ställs därvidlag på vårt land. Vår
trovärdighet i fråga om de principer som ligger bakom samarbetet i
GATT får aldrig kunna ifrågasättas. Sverige bör därför aktivt delta i
arbetet i Uruguayrundan på alla de områden som den berör. Särskilt
intresse bör härvid ägnas åt områdena tjänstehandel, jordbruk och
icke-tariffära handelshinder. Ett år återstår till dess att förhandlingarna
skall vara avslutade. Inte minst mot denna bakgrund bör Sveriges
ansträngningar intensifieras med sikte på ett för alla lyckosamt resultat
av GATT-samarbetet.

Utskottet instämmer i motionärernas synpunkter vad gäller Sveriges
agerande vid GATT-förhandlingarna. Sveriges åsikter och förslag riskerar
att bli förbisedda vid globala överläggningar av denna typ; det
avgörande resultatet av förhandlingarna ligger i händerna på de stora
handelsnationerna och handelsblocken i GATT. Sverige har, som en i
dessa sammanhang liten nation, ett starkt intresse av en fri handel. Det
sätt på vilket Sverige kan göra sig gällande i dessa frågor är att
kraftfullt verka som opinionsbildare i ett skede då besluten ännu är
påverkbara. Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av nu

angiven innebörd. Därmed tillgodoses här behandlade delar av motionerna
1988/89:N254 (fp) och 1988/89:N298 (m). Ett sådant uttalande är
inte förenligt med vad som sägs i motionerna 1988/89:N239 (vpk) och
1988/89:N289 (c), vilka således avstyrks i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande frihandelns betydelse
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N254 yrkande 2 och
motion 1988/89:N298 yrkandena 2 och 3 och med avslag på
motion 1988/89:N239 yrkande 2 och motion 1988/89:N289 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

2. Frihandelns betydelse (mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "De
nu" och slutar på s. 14 med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att den svenska marknaden är alltför liten
för att kunna utgöra en sluten enhet. Ett stort antal människor är
sysselsatta i företag med huvudsaklig avsättning utanför landets gränser.
Sverige är härtill starkt beroende av import för tillgång på produkter
som inte framställs i landet; inte minst gäller detta insatsvaror till
exportindustrin.

En öppen internationell handel är sålunda en viktig förutsättning
för en positiv utveckling av den svenska ekonomin. Utskottet vill
emellertid betona att en sådan handel inte är ett mål i sig. Därför
gäller en verklighetsanknuten debatt om frihandeln inte ytterligheterna
total protektionism eller total frihandel. I stället är frågan vilka modifieringar
av frihandeln som är nödvändiga eller angelägna. Behovet av
sådana modifieringar ter sig alltmer trängande mot bakgrund av den
globala miljöförstöring som vi nu tvingas bevittna. Det är angeläget att
detta blir riktningsgivande vid pågående och kommande handelsförhandlingar.
Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av nu
angiven innebörd. Därmed tillgodoses motion 1988/89:N289 (c) i behandlad
del. Utskottet kan sålunda inte till alla delar ansluta sig till
den tilltro till frihandeln som markeras i motionerna 1988/89:N254
(fp) och 1988/89:N298 (m). Även motion 1988/89:N239 (vpk) ger
uttryck för en mindre flexibel inställning, om än med omvända
förtecken. De nu nämnda motionerna avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande frihandelns betydelse
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N289 yrkande 1 och
med avslag på motion 1988/89:N239 yrkande 2, motion
1988/89:N254 yrkande 2 och motion 1988/89:N298 yrkandena 2
och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

1989/90:NU8

3 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 8

3. Frihandelns betydelse (mom. 1)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "De
nu" och slutar på s. 14 med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Den internationella handeln har kommit att bli ett medel för att öka
skillnaderna mellan rika och fattiga länder. Vidgade klyftor mellan
i-länder och u-länder har, tvärtemot vad som sägs till frihandelns
försvar, blivit en alltmer påtaglig verklighet. Restriktiva åtgärder i fråga
om handeln måste därför redan nu tillgripas för att bidra till en
förbättrad ekonomisk balans mellan dessa båda grupperingar men
också för att skydda de svaga och beroende ländernas självständiga
utveckling. Strävan skall vara att åstadkomma en ny ekonomisk världsordning
och en ny internationell utveckling.

Sveriges insatser i olika internationella handelspolitiska sammanhang
bör därför göras utifrån det nu angivna perspektivet. Det är
angeläget att regeringen sörjer för att så blir fallet. Med det nu sagda
tillstyrks motion 1988/89:N239 (vpk) i här angiven del. Motionerna
1988/89:N298 (m), 1988/89:N254 (fp) och 1988/89:N289 (c) i här
aktuella delar bör däremot inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande frihandelns betydelse
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N239 yrkande 2 och
med avslag på motion 1988/89:N254 yrkande 2, motion
1988/89:N289 yrkande 1 och motion 1988/89:N298 yrkandena 2
och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

4. Handeln med jordbruksprodukter (mom. 2)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar
Hökmark (m) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med "Som
har" och slutar på s. 15 med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av en friare
och på sikt helt fri handel med jordbruksprodukter och andra livsmedel.
Dessa varors betydelse för folkhushållet och för den enskilde
konsumenten gör det särskilt angeläget med öppna gränser och minskade
regleringar och stöd.

Utskottet noterar med tillfredsställelse de resultat som har uppnåtts i
den pågående förhandlingsrundan men befarar samtidigt att arbetet
med liberaliseringen går alltför långsamt. Om inte förhandlingsresultaten
är påtagliga och snara finns en risk att de positiva effekterna av
hittillsvarande överenskommelser går förlorade.

GATT-förhandlingarna skall vara avslutade i slutet av år 1990. De
ger den enda reella möjligheten att inom en överskådlig framtid
åstadkomma en långtgående avreglering av handeln med jordbrukspro -

1989/90: NU8

dukter. Det finns således skäl att verka för en ytterligare sänkning av
stödnivåerna liksom för en snabbare takt i avvecklingen. Regeringen
bör anmodas att vidta åtgärder i denna riktning. Motion 1988/89:N374
(fp) tillstyrks sålunda i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande handeln med jordbruksprodukter
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N374 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Handeln med jordbruksprodukter (mom. 2)

Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med "Som
har" och slutar på s. 15 med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att Sverige inte ensamt bör vara pådrivande för en
minskad reglering av handeln med jordbruksprodukter. Avregleringen
måste ske i takt med motsvarande åtgärder i andra länder och ta
hänsyn till de speciella förhållanden som råder i vårt land.

Utskottet vill härutöver med särskild styrka framhålla vikten av att
kraven på importerade jordbruksprodukter i alla avseenden likställs
med dem som gäller för inhemskt producerade.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande handeln med jordbruksprodukter
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N374 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Handeln med jordbruksprodukter (mom. 2)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med "Som
har" och slutar på s. 15 med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser inte att Sverige bör vara pådrivande för en minskad
reglering av handeln med jordbruksprodukter. Avregleringen måste
ike i takt med motsvarande åtgärder i andra länder och ta hänsyn till
förhållanden som råder i vårt land.

Av beredskapsskäl är det nödvändigt att slå vakt om möjligheter till
inhemsk produktion av livsmedel som måste finnas tillgängliga inom
landet i en avspärrningssituation. Jordbruket har även en stor regionalpolitisk
betydelse. Landets jordbruksmark är en nationell tillgång som
nåste vårdas med hänsyn till långsiktiga behov — omsorg om komnande
generationer samt globala solidaritetskrav. Detta är en viktig
»spekt på jordbruket som måste beaktas när handelspolitiken utformas.

1989/90: NU8

Den oekologiska, storskaliga och energikrävande jordbruksteknik som
har blivit alltmer förhärskande i världen måste bromsas och en återgång
till ekologiskt sunda brukningsmetoder främjas.

Utskottet vill härutöver med särskild styrka framhålla vikten av att
kraven på importerade jordbruksprodukter i alla avseenden likställs
med dem som gäller för inhemskt producerade.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande handeln med jordbruksprodukter

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N374 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Minskat utrikeshandelsberoende (mom. 3)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "I det"
och slutar med "här sagts" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till det synsätt som kommer till uttryck i de
nu behandlade motionerna. Den svenska utrikeshandeln bör inte få en
sådan omfattning eller inriktning att vårt lands nationella oberoende
hotas. Många omständigheter tyder emellertid på att en negativ utveckling
av nu nämnt slag redan har uppkommit. Sveriges förmåga att i
tider av kris svara för sin försörjning med nödvändiga varor har
minskat avsevärt. Vårt land har blivit mer sårbart.

Utskottet finnér således att många skäl talar för att nivån på Sveriges
handel med omvärlden bör sänkas. I stället bör näringspolitiska åtgärder
tillgripas i syfte att åstadkomma en tillräcklig självförsörjningsgrad
i fråga om främst energi, livsmedel samt kläder och skor. En minskad
handel kommer samtidigt att innebära större möjligheter till miljöhänsyn.
Förutom att behovet av gränsöverskridande och därmed resurskrävande
transporter kan begränsas, kommer kontroll från hälso- och
miljösynpunkt av de berörda produkterna att underlättas jämfört med
vad som gäller vid import. Utskottet föreslår att riksdagen ansluter sig
till vad utskottet nu har anfört och tillstyrker sålunda motionerna
1988/89:FÖ210 (mp) och 1988/89:N325 (mp) i nu aktuellt avseende.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande minskat utrikeshandelsberoende

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:FÖ210 yrkande 2
och motion 1988/89:N325 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

8. Förstärkning av EFTA (mom. 4)

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "aktuell del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner motionärernas krav väl motiverade; den starkt ökade
belastningen på EFTA som organisation måste erkännas och föran -

1989/90: NU8

leda åtgärder. En jämförelse med EG:s resurser för motsvarande uppgifter
visar en påtaglig obalans mellan de organ som har till uppgift att
administrera det västeuropeiska samarbetet. De nu tilldelade medlen
kan ses såsom en markering av viljeinriktningen. Som resurstillskott är
de emellertid långt ifrån tillräckliga. Detta gäller än mer om EFTA
också skall kunna spela en roll i samarbetet med Östeuropa. Regeringen
bör uppmärksamma detta. Motion 1988/89:N289 (c) tillstyrks med
vad utskottet nu har anfört.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande förstärkning av EFTA

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N289 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Spridning av handeln till fler länder (mom. 5)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med
"Näringsutskottet understryker" och slutar med "motion 1988/89:N239
(vpk)" bort ha följande lydelse:

Näringsutskottet instämmer i motionärernas uppfattning att handelspolitiken
allt för mycket har inriktats på de kapitalistiska länderna,
särskilt på EG. En stark ökning av resurserna både inom regeringskansliet
och i andra sammanhang för att nu genomföra samordningen
med EG har inneburit att åtgärder för att underlätta handeln med
övriga länder och områden har blivit åsidosatta. Detta är beklagligt av
flera skäl. Sverige har underlåtit att främja handelsutbytet framför allt
med de socialistiska länderna och med u-länderna, vilka representerar
betydande potentiella marknader. Riksdagen bör uppmana regeringen
att verka för en sådan spridning av utrikeshandeln som motion
1988/89:N239 (vpk) syftar till.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande spridning av handeln till fler länder

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N239 yrkande 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

10. Handeln med Nordamerika, Östeuropa och Japan
(mom. 6)

Per-Ola Eriksson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp) och
Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
"Näringsutskottet instämmer" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha
följande lydelse:

Utskottet menar liksom motionärerna att det kan vara väl motiverat
att EFTA:s roll utvidgas så att organisationen kommer att utgöra ett
verktyg för utökade relationer med även andra marknader än EG.
Detta får anses stå i överensstämmelse med EFTA:s allmänna mål. En

1989/90: NU8

sådan uppgift ter sig desto mer angelägen i ljuset av EG:s intensifierade
kontakter med främst länder i Östeuropa. Ytterligare ett skäl för
Sverige att verka för en utvidgning av EFTA:s roll är vårt intresse av
att i fråga om utrikeshandeln minska beroendet av en begränsad krets
handelspartner. Utskottet finner inte någon utredning i ämnet vara
påkallad; det väsentliga måste vara att ett arbete med det syfte som
anges i motionen påbörjas och att EFTA får erforderliga resurser för
detta. Samarbetet mellan EFTA-länderna och olika östeuropeiska stater
kan omfatta handel, utbildning, forskning och miljöfrågor. Regeringen
bör verka enligt nu angivna riktlinjer. Motion 1988/89:N354 (c) tillstyrks
med det nu sagda.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande handeln med Nordamerika, Östeuropa och
Japan

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N354 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Avtal mellan Sverige och länder i Östeuropa
(mom. 7)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall
(m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 17 med
"Utskottet konstaterar" och slutar på s. 18 med "motion 1988/89:N233
(fp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet finner EG:s initiativkraft i fråga om kontakter med och
bistånd till länderna i Östeuropa glädjande. Sverige har dock hamnat
något vid sidan av denna utveckling. En snabb och strukturerad
uppföljning från svensk sida av handelsavtalen mellan EG och länderna
i Östeuropa är av betydelse för vår ställning i ett framtida Europa.
Målet skall vara att uppnå samma villkor som gäller mellan EG och
länderna i Östeuropa. Regeringen bör anmodas att vidta sådana åtgärder
som utskottet här har förordat. Motion 1988/89:N233 (fp) tillstyrks
därför.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande avtal mellan Sverige och länder i Östeuropa

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N233 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Kommersiella relationer till Baltikum (mom. 8)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall
(m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson
(c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Med
tillfredsställelse" och slutar med "behandlad del" bort ha följande
lydelse:

1989/90: NU8

Utskottet finner det, mot bakgrund av den accelererande utvecklingen
i Östeuropa, bl.a. i Baltikum, vara av särskild vikt att riksdagen får
en samlad redogörelse för vidtagna åtgärder i fråga om främjande av
kommersiella relationer. En sådan information skulle samtidigt kunna
tjäna som underlag vid enskilda företags planering av kontakter med
dessa länder. Med vad nu sagts tillstyrker utskottet motion
1988/89:N321 i berörd dei.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande kommersiella relationer till Baltikum
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N321 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Vidareexport av högteknologiska varor (mom. 10)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 20 som börjar med
"Utskottet åberopar" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening innebär Sveriges deltagande i Förenta staternas
bojkott gentemot främst socialistiska länder i fråga om teknikexport
en tydlig eftergift åt amerikanska intressen. Möjligheten för svenska
företag att själva genom import få tillgång till högteknologiska varor
har föranlett den svenska regeringen att besluta om förbud mot vidareexport
av sådana strategiska produkter. Vårt land har sålunda genom
att i en förordning formalisera ett åtagande gentemot Förenta staterna
avslöjat vår starka bindning i fråga om såväl civil som militär teknik
till denna stormakt. Ett sådant beroende urholkar Sveriges möjligheter
till självbestämmande. Utskottet finner sålunda ett beslut om upphävande
av förbudet mot vidareexport stå i god överensstämmelse med
Sveriges intressen som neutralt land.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad
utskottet nu har anfört. Därmed skulle motion 1988/89:N239 i här
behandlad del bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande vidareexport av högteknologiska varor
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N239 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Norden som hemmamarknad (mom. 11)

Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den dei av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att Norden som hemmamarknad har etablerats
som mål i det nordiska samarbetet. Detta innebär att en strävan skall
vara att undanröja de handelshinder som finns de nordiska länderna

1989/90: NU8

emellan. Resultaten av de gemensamma insatserna måste emellertid
betraktas som relativt blygsamma; i huvudsak rör det sig endast om
genomförda kartläggningar och antagna principiella riktlinjer.

Redan tidigare fanns starka skäl för att arbetet med Norden som
hemmamarknad skulle påskyndas. Den senaste tidens utveckling — framför
allt i relationerna mellan EG och EFTA-länderna — har ytterligare
markerat det angelägna i att det nordiska arbetet blir framgångsrikt.
Nordiska rådet har nyligen anslutit sig till ett sådant synsätt.

Utskottet finner att Sverige nu måste ha stora ambitioner när det
gäller att nå detta mål. De svenska myndigheter som deltar i de
nordiska förhandlingarna bör således erhålla klara anvisningar om de
krav på ökad intensitet i arbetet som måste gälla. Riksdagen bör göra
ett uttalande av denna innebörd. Motion 1988/89:N289 (c) tillstyrks
sålunda i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande Norden som hemmamarknad
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N289 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. U-landshandeln (mom. 13)

Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
"Utskottet hänvisar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening kan ett system med fri och öppen handel
leda till negativa effekter när det gäller fördelningen av resurser
mellan i-länder och u-länder. Den obalans som i vissa fall har uppstått
mellan dessa båda grupper av länder får inte öka ytterligare. Sårbarhet
och sämre konkurrensförmåga har medfört svåra påfrestningar på
ekonomin i många av dessa länder. Utskottet finner därför att frågan
om frihandelns konsekvenser för relationerna mellan i-länder och
u-länder bör aktualiseras.

Behandlingen härav bör huvudsakligen ske i internationella organ;
Sverige bör emellertid ta initiativ i detta syfte. Riksdagen bör göra ett
uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed skulle det berörda
yrkandet i motion 1988/89:N289 (c) tillgodoses. Vad som sägs i
motion 1988/89:N239 (vpk) om inriktningen av handelspolitiken i
fråga om u-länder kan utskottet däremot inte ställa sig bakom. Denna
motion bör avslås av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande u-landshandeln
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N289 yrkande 2 och
med avslag på motion 1988/89:N239 yrkande 1 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

1989/90: NU8

16. U-landshandeln (mom. 13)

1989/90:NU8

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
"Utskottet hänvisar" och slutar med "av riksdagen" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets — — — (= reservation 15) — — — bör aktualiseras.

Sverige bör ta ett initiativ i detta syfte och därvid inrikta sina
ansträngningar på att åstadkomma en ny ekonomisk världsordning
med ett handelssystem som inte tillåter i-länderna att exploatera uländerna
i fråga om resurser och befolkning. Beträffande Sveriges
handel med omvärlden bör u-ländernas stora marknad med betydande
tillväxtmöjligheter uppmärksammas i betydligt större utsträckning än
vad som hittills har skett. Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande
till regeringen ansluter sig till vad som nu har sagts. Den här berörda
delen av motion 1988/89:N239 (vpk) tillstyrks härmed. Enligt utskottets
mening är det inte realistiskt att söka lösa u-landshandelns problem
genom internationella organisationer. Utskottet kan därför inte i
alla delar instämma i vad som sägs i motion 1988/89:N289 (c), vilken
sålunda avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande u-landshandeln
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N239 yrkande 1 i
ifrågavarande del och med avslag på motion 1988/89:N289 yrkande
2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

17. Miljöklausul i internationella handelsavtal
(mom. 14)

Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Kjell Ericsson (c) och Håkan
Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 23 med
"Utskottet konstaterar" och slutar på s. 24 med "berörda delar" bort
ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skall Sverige med kraft verka för att sådana
begränsningar i handeln möjliggörs, så att varor vilka har producerats
under förhållanden som från miljösynpunkt eller av sociala skäl är
oacceptabla inte kan komma ut på den internationella marknaden.

Utskottet anser också att de pågående GATT-förhandlingarna bör
präglas av förståelse för det ansvar varje enskilt land har för den egna
befolkningens hälsa och säkerhet och för landets miljö. Även om det
kan finnas motstående intressen i sådana frågor, är det utskottets
uppfattning att de nu nämnda kraven i fråga om hälsa, miljö och
sociala villkor på sikt kommer att vinna gehör hos medlemsländerna.
Vidare finner utskottet att Sveriges ansvar att — främst inom ramen
för GATT-förhandlingarna — driva på utvecklingen i dessa frågor är

särskilt stort. Det är angeläget med en kartläggning av Sveriges import
av varor vilka har producerats under från hälso- eller miljöskyddssynpunkt
oacceptabla förhållanden eller med utnyttjande av barn eller
underbetald arbetskraft. En sådan kartläggning förutses ge en god
vägledning vid regeringens överväganden i nu nämnda frågor.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen i enlighet med vad
utskottet nu har anfört. Därmed skulle motionerna 1988/89:N289 (c)
och 1988/89:N367 (mp) bli tillgodosedda i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande miljöklausul i internationella handelsavtal

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N289 yrkandena 4
och 5 och motion 1988/89:N367 som sin mening ger riksdagen
till känna vad utskottet anfört.

18. Import av miljö- och hälsofarliga varor (mom. 15)

Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:

Vid en ökad internationell integration och frihandel med livsmedel
framstår kontroll av importen som allt viktigare. En öppnare marknad
ställer krav på långsiktiga och likvärdiga regler för import och inhemsk
produktion. Det är ett angeläget konsumentintresse att livsmedel
som har producerats på ett i Sverige förbjudet sätt inte heller får
importeras. Enligt utskottets uppfattning måste livsmedel och andra
varor vara producerade på ett sådant sätt att det inte inverkar negativt
på djur, ekologiska system eller inre och yttre miljö. Detta måste
beaktas i GATT-sammanhang och i andra internationella förhandlingar,
t.ex. med EG.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande import av miljö- och hälsofarliga varor

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N355 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

19. Import av miljö- och hälsofarliga varor (mom. 15)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner att det i motion 1988/89:N355 (mp) framställda
yrkandet är väl motivererat. Det råder för närvarande en skillnad
mellan de krav som ställs på inhemska produkter och de som ställs på
importerade, något som inte bara är miljömässigt oacceptabelt utan
dessutom sätter kravet på rättvisa konkurrensvillkor på undantag.
Detta framkom särskilt tydligt när riksdagen hösten 1988 behandlade
avregleringen i fråga om import av äpplen och päron. Beslutet visade

1989/90: NU 8

att det är fritt att importera frukt som har utsatts för bekämpningsmedel
vilka är förbjudna i Sverige. Riksdagen bör i ett uttalande slå fest
att Sverige i princip inte skall acceptera import av produkter som är
olagliga i vårt land. En sådan åtgärd skulle tillgodose de krav som
motionärerna har framfört. Motion 1988/89:N355 (mp) tillstyrks med
vad som anförts.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande import av miljö- och hälsofarliga varor

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N355 som sin mening
ger regeringen till kär..'.a vad utskottet anfört.

20. Socialklausul i internationella handelsavtal
(mom. 16)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening finns ett flertal mycket angelägna skäl för
restriktioner i handeln över gränserna. Därmed möjliggörs en reaktion
mot sociala och miljömässiga missförhållanden i ett producentland.
Importländerna har ett stort ansvar att se till att exempelvis barnarbete
inte har förekommit i samband med produktion av importerade varor.
För att sådana hänsyn i den internationella handeln skall kunna få
ge no ms lagskraft är det avgörande att en socialklausul införs i GATTavtalet.
Sverige bör därför i den nu aktuella förhandlingsomgången
inom GATT aktivt verka för att en sådan klausul kommer till stånd.
Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. Därmed skulle motionerna
1988/89:N352 (s) och 1988/89:N306 (vpk) bli tillgodosedda i berörda
delar.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande socialklausul i internationella handelsavtal

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N306 yrkande 2 och
motion 1988/89:N352 yrkande 6 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört.

21. Export av kärnteknisk utrustning m.m. (mom. 17)

Kjell Ericsson (c) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:

1989/90: NU8

Mot den nu angivna bakgrunden finner utskottet att den befintliga
lagstiftningen bör kompletteras med ett totalt förbud mot export av
kärnteknisk utrustning m.m. och kärnteknologi. Regeringen bör därför
snarast återkomma till riksdagen med ett förslag härom. Den
nyligen tillsatta utredningen med uppdrag att se över kärntekniklagen
bör lämpligen ges tilläggsdirektiv med detta syfte. Därmed skulle
motion 1988/89:N291 (vpk, mp) bli tillgodosedd i alla delar.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande export av kärnteknisk utrustning m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N291 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Export av kärnteknisk utrustning m.m. (mom. 17)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning om behovet av att export
av kärnteknisk utrustning kan förbjudas, inte bara med hänsyn till
intresset av att hindra spridning av kärnvapen utan även av miljöskäl.
Tidigare riksdagsbeslut tyder på en besynnerlig kluvenhet i inställningen
till kärnkraften; den är något som inte passar Sverige men kan
utmärkt väl spridas över världen.

Sverige har genom riksdagsbeslut om förtida avveckling av kärnkraften
klart markerat att kärntekniken för framställning av energi är helt
oacceptabel från miljö- och hälsosynpunkt. Teknik och utrustning som
i Sverige bedöms farlig eller leder till farliga konsekvenser bör givetvis
inte heller exporteras. Det finns uppgifter om att företag gör stora
ansträngningar att exportera kärnkraftskunnande och kärnteknisk
utrustning av svenskt ursprung. Detta måste anses helt stå i strid med
Sveriges officiella ställningstagande till denna teknik.

Mot den — — — (= reservation 21) — — — alla delar.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande export av kärnteknisk utrustning m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N291 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Förbud mot import av tropiskt timmer (mom. 18)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 27 med "Som
princip" och slutar på s. 28 med "och 1988/89:N351 (mp)" bort ha
följande lydelse:

1989/90:NU8

Enligt utskottets mening är import av tropiskt timmer moraliskt
oansvarigt. Utskottet ansluter sig därför till kraven i motionerna
1988/89:N360 (s), 1988/89:N260 (vpk) och 1988/89:N351 (mp). Arbetet
på både multilateral och bilateral basis med att söka åstadkomma s.k.
uthållig produktion i tropisk regnskog har nu pågått under en längre
tid, praktiskt taget utan resultat. Stora delar av den tropiska skogen är
på väg att ta slut. Trots att vissa initiativ har tagits på internationell
nivå finner utskottet anledning till fortsatt pessimism. Resultaten av
det hittillsvarande arbetet kan inte sägas ha varit framgångsrika. Många
faktorer av ekonomisk art bromsar den önskvärda utvecklingen. I
organisationer såsom ITTO sitter företrädare för såväl producent- som
konsumentländer. De länder som producerar har stort intresse av
omedelbara exportinkomster, som dessvärre sällan kommer folkets
breda lager till godo. De stora importländernas önskemål om tillgång
till tropiskt timmer är lika starka. Detta förhållande okar inte tilltron
till de resultat som kan komma ut av ett sådant multilateralt engagemang.
Inte ens de konkreta åtgärder, t.ex. inköp av skog för avsättning
till nationalpark, som har genomförts har bidragit till en minskad
skovling av regnskogen; enligt vad utskottet har erfarit fortsätter avverkningen
av skog även i sådana nationalparker.

Sveriges import av tropiskt timmer är försumbar jämfört med de
volymer som den totala internationella handeln omfattar. Trots detta
bör Sverige kunna spela en viktig roll i kampen mot fortsatt skogsförstörelse.
Genom att införa förbud mot import av timmer från den
tropiska regnskogen skulle Sverige gå före och skapa opinion. En
sådan åtgärd skulle kunna bidra till ett ökat tryck på andra nationer
och på de internationella organ m.m. som har regnskogens bevarande
som sin uppgift.

Farhågorna om negativa effekter för svensk möbelindustri och möbelhandel
ter sig överdrivna. Det föreslagna förbudet skulle inte betyda
att möbelbranschens behov av råvara ej skulle kunna tillgodoses.
Svenskt virke lämpar sig väl för möbeltillverkning. Vidare erinras om
möjligheten att genom bl.a. betsning av ljusare träslag åstadkomma trä
som är förvillande likt importvirket. En ökad användning av inhemskt
trä minskar dessutom behovet av miljöfarliga och resurskrävande
transporter. Regeringen bör således anmodas att framlägga ett lagförslag
om förbud av import av tropiskt timmer. Med det nu sagda
tillstyrks de tre nämnda motionerna.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande förbud mot import av tropiskt timmer
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:N260,
1988/89:N351 och 1988/89:N360 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU8

24. Beräkningar av kostnader m.m. för
handelspolitiska åtgärder (mom. 19)

Hadar Cars (fp), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg (fp) och Karin
Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening finns starka motiv för motionärernas krav
på beräkningsmetoder i fråga om kostnader för handelspolitiska åtgärder.
Utskottet vill här erinra om att effekterna av sådana åtgärder i
allmänhet drabbar konsumenterna i form av prishöjningar. Ett framtagande
av sådana metoder skulle givetvis underlätta beräkningar i det
konkreta fallet vid överväganden om restriktiva handelspolitiska åtgärder.
En beredskap är i dessa fall nödvändig för att tillgodose det
mycket angelägna intresset av ett fullvärdigt beslutsunderlag i dessa
sammanhang. Som en följd av regeringens beslut i fråga om import av
äpplen och päron kommer visserligen de svenska konsumenterna att få
köpa utländsk sådan frukt under hela året. Hur mycket dyrare den
kommer att bli på grund av beslutet om tullhöjning har man däremot
inte fått veta.

Utskottet finner sålunda att de nu förespråkade beräkningsmetoderna
snarast bör komma till stånd. Det synes lämpligt att ett uppdrag på
detta område ges till statens pris- och konkurrensverk, som dessutom
bör ansvara för det löpande beräkningsarbetet med anledning av
regeringens tilltänkta handelspolitiska restriktioner. Genom en begäran
härom till regeringen skulle motion 1988/89:N374 (fp) bli tillgodosedd
i nu berörd del.

Innebörden i det yrkande i motion 1988/89:N325 (mp) som gäller
beräkning av kostnader för själva handeln är av delvis annat slag.
Syftet synes snarast vara att beräkningarna skall läggas till grund för
sådana inskränkningar i handeln som enligt utskottets nyss framförda
mening får negativa effekter för konsumenterna. Utskottet kan därför
inte ställa sig bakom detta motionsyrkande, vilken alltså avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande beräkningar av kostnader m.m. för handelspolitiska
åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N374 yrkande 3 och
med avslag på motion 1988/89:N325 yrkande 4 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Beräkningar av kostnader m.m. för
handelspolitiska åtgärder (mom. 19)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 30 som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande
lydelse:

1989/90: NU8

Utskottet finner att, såsom framhålls i motion 1988/89:N325 (mp), 1989/90:NU8

handel kan vara förenad med negativa effekter av olika slag. Sådana
skyms emellertid oftast av den ensidiga diskussionen om handelns
uteslutande gynnsamma följder såväl för de enskilda konsumenterna
som för de berörda ländernas ekonomier.

Handeln medför ett omfettande behov av transporter. Dessa innebär
en ökad belastning på miljön, samtidigt som de är mycket resurskrävande.
Miljö- och energipolitiska hänsyn måste därför tas vid beslut
om handelspolitikens inriktning i stort men även vid beslut om
åtgärder i enskilda fell. Detta bör vara vägledande för regeringens
fortsatta överväganden i dessa frågor. Utskottet tillstyrker med det nu
sagda motion 1988/89:N325 (mp) i här berörd del. Det aktuella yrkandet
i motion 1988/89:N374 (fp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande beräkningar av kostnader m.m. för handelspolitiska
åtgärder

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N325 yrkande 4 och
med avslag på motion 1988/89:N374 yrkande 3 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Innehåll

Ä rendel 1

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Uppgifter i anslutning lill motionerna 5

Aktuella handelspolitiska frågor 5

Samarbetet i GATT 5

Det västeuropeiska integrationsarbetet 6

Interpellationssvar om EFTA och Östeuropa 6

Nordiskt samarbete 7

Tropiskt timmer * 8

Produktion 8

Handel m.m 8

Miljöfrågor 9

Internationella åtgärder m.m 9

Svenskt bistånd 11

Utskottet 12

Inledning 12

Fri handel med varor och tjänster 12

Frihandelns betydelse 12

Handeln med jordbruksprodukter 14 47

Minskat utrikeshandelsberoende 15

Ökade insatser i EFTA 15 1989/90:NU8

Spridning av handeln till fler länder 16

Fri export av aluminiumskrot 18

Vidareexport av högteknologiska varor 19

Nordiskt samarbete 20

Norden som hemmamarknad 20

Ökat handelsutbyte melian Skåne och Danmark 21

U-landshandeln 21

Miljö- och socialklausuler m.m 22

Export av kärnteknisk utrustning m.m 26

Tropiskt timmer 27

Beräkningar av kostnader m.m. för handelspolitiska åtgärder
28

Hemställan 30

Reservationer

1. Frihandelns betydelse (m, fp) 32

2. Frihandelns betydelse (c, mp) 33

3. Frihandelns betydelse (vpk) 34

4. Handeln med jordbruksprodukter (m, fp) 34

5. Handeln med jordbruksprodukter (c, vpk) 35

6. Handeln med jordbruksprodukter (mp) 35

7. Minskat utrikeshandelsberoende (mp) 36

8. Förstärkning av EFTA (c) 36

9. Spridning av handeln till fler länder (vpk, mp) 37

10. Handeln med Nordamerika, Östeuropa och Japan (c,

vpk, mp) 37

11. Avtal mellan Sverige och länder i Östeuropa (m, fp, c) . . 38

12. Kommersiella relationer till Baltikum (m, fp, c) 38

13. Vidareexport av högteknologiska varor (vpk, mp) 39

14. Norden som hemmamarknad (c, mp) 39

15. U-landshandeln (c, mp) 40

16. U-landshandeln (vpk) 41

17. Miljöklausul i internationella handelsavtal (c, vpk, mp) 41

18. Import av miljö- och hälsofarliga varor (c) 42

19. Import av miljö- och hälsofarliga varor (vpk, mp) 42

20. Socialklausul i internationella handelsavtal (vpk, mp) ... 43

21. Export av kärnteknisk utrustning m.m. (c) 43

22. Export av kärnteknisk utrustning m.m. (vpk, mp) 44

23. Förbud mot import av tropiskt timmer (vpk, mp) 44

24. Beräkningar av kostnader m.m. för handelspolitiska
åtgärder (m, fp) 46

25. Beräkningar av kostnader m.m. för handelspolitiska
åtgärder (mp) 46

gotab 99325, Stockholm 1989