Utländska långtradare

Betänkande 1988/89:FöU1

Försvarsutskottets betänkande

1988/89:FöUl

1988/89

FöUl

Sammanfattning

I betänkandet behandlas fyra under den allmänna motionstiden 1988 väckta
motioner, 1987/88:Fö204 (m), Fö206 (m), Fö209 (fp) och Fö210(fp), som tar
upp frågor rörande misstänkt underrättelseverksamhet i samband med
utländska långtradares trafik i Sverige. Utskottet behandlade dessa frågor
under föregående riksmöte (FöU 1987/88:2).

Till grund för utskottets behandling av här redovisade motioner har bl.a.
legat yttranden som utskottet beslutat inhämta från rikspolisstyrelsen,
generaltullstyrelsen och överbefälhavaren.

Utskottet avstyrker bifall till de behandlade motionerna.

Motionerna

1987/88:Fö204 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär utredning och förslag om åtgärder för att begränsa utländska långtradares
användning av svenska vägar i enlighet med vad som anförts i
motionen.

1987/88:Fö206 av Gunnar Hökmark (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder mot
främmande underrättelseverksamhet i Sverige.

1987/88:Fö209 av Gudrun Norberg (fp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär att polis, tull och militär får i uppdrag att ordna mottagningscentraler
i enlighet med motionens intentioner.

1987/88:Fö210 av Margitta Edgren (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta till vara de
iakttagelser som svenska folket gör vad gäller landets säkerhet på ett
systematiskt sätt.

1 motion Fö204 (m) anför motionären att det finns starka skäl att anta att
utländska långtradare och utländska statsfartyg varit försedda med avancerad
teknisk utrustning och att de bedrivit fientlig underrättelseverksamhet
mot vårt land. Han konstaterar att det naturligtvis är omöjligt att undanröja
varje möjlighet för främmande makt att utöva underrättelseverksamhet mot
vårt land men framhåller att vi bör vidta alla tänkbara åtgärder för att
försvåra sådan verksamhet. Bestämmelser bör således enligt motionären

1 Riksdagen 1988189.10sami. Nr 1

införas av innebörd att utländska långtradare generellt endast tillåts använda
ett fåtal särskilda vägar. Regelbundna kontroller bör genomföras och
åtgärder vidtas vid konstaterade brott mot dessa bestämmelser. Med hänsyn
till gällande internationella avtal torde enligt motionären förutsättningarna
för att införa föreslagna bestämmelser kräva en närmare utredning.

I motion Fö206 (m) redovisas en likartad uppfattning: det finns anledning
att väsentligt minska utrymmet för eventuellt olaglig verksamhet med
anknytning till den utländska långtradartrafiken. Motionären noterar att
försvarsutskottet vid föregående riksmöte i sitt betänkande i denna fråga
anförde att misstankar om olovlig underrättelseverksamhet inte kunnat
verifieras. Han anser dock att även om varje enskild händelse i sig inte är
olaglig så kan den totala verksamhet TIR-lastbilarna bedriver mycket väl
vara till men för rikets säkerhet. Motionären anser att tullmyndigheterna bör
ändra gällande bestämmelser så att TIR-lastbilar från länder som misstänks
använda lastbilarna till att bedriva underrättelseverksamhet skall åläggas att
utföra transporterna längs en viss angiven vägsträcka inom en viss given
tidsram. Det finns, anför han, ingen anledning att inte tillgripa denna
möjlighet så länge det finns risk för underrättelseverksamhet och det inte
finns någon naturlig förklaring till de sovjetiska lastbilschaufförernas uppträdande.

Vikten av att berörda myndigheter följer upp rapporter och anmälningar
från allmänheten angående misstänkt underrättelseverksamhet betonas i
motionerna Fö209 (fp) och FÖ210 (fp).

I motion Fö209 anför motionären att det tyvärr finns tråkiga erfarenheter
hos enskilda observatörer, där myndigheten uppträtt så att den som
rapporterat fått stå och känna sig löjlig snarare än att få ett erkännande. Hon
anser att myndigheternas uppföljning inte är bra och att samordningen
mellan militären, tullen och polisen också har brister. För att underlätta den
enskildes rapportering borde, menar hon, organiseras en samordnad mottagningscentral
dit allmänheten hade att anmäla sina iakttagelser, lämpligen
genom att myndigheterna kommer överens om en mottagningsplats och ett
telefonnummer i varje distrikt eller län såsom mottagningscentral för
allmänheten.

Motionären i motion FÖ210 framhåller att vi i Sverige bjuder på en
öppenhet som inte är till gagn för landets säkerhet och menar att detta
troligtvis beror på att ingen myndighet har en överblick över alla de
informationer som finns på olika håll och som är öppna på olika sätt. Man
borde, anser hon, ta hela svenska folket till hjälp för att få en möjlighet till
överblick. En kampanj borde dras i gång för att få svenskarna att rapportera
de erfarenheter eller händelser som de på något sätt sätter i förbindelse med
en kartläggning av Sverige. Det är viktigt att allmänheten har förtroende för
myndigheters vilja att komma till rätta med de försök till kartläggning som
pågår.

Yttrandena

1988/89:FöUl

Utskottet, som vid föregående riksmöte behandlade frågan om begränsningar
i utländska långtradares trafik i Sverige (FöU 1987/88:2), har inhämtat

yttrande över här behandlade motionsyrkanden från de tre myndigheter som
främst berörs av hithörande frågor och som inför utskottet lämnade muntliga
redogörelser i samband med utarbetandet av ovannämnda betänkande,
nämligen rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen och överbefälhavaren.

I sitt yttrande framhåller rikspolisstyrelsen (RPS) att vakenhet och ett
positivt intresse från allmänhetens sida är en förutsättning för en väl
fungerande säkerhetstjänst. RPS ser med allvar på de risker för spioneri som
den utländska lastbilstrafiken kan innebära. För att rätt utforma insatsernas
omfattning mot denna form av säkerhetshot måste emellertid, framhåller
RPS, ett flertal faktorer och möjliga felkällor beaktas. RPS pekar därvid på
den betydande tätheten av totalförsvarsobjekt i den svenska terrängen, det
faktum att många chaufförer i öststatslångtradare ägnar sig åt privata affärer
under vistelser i Sverige, det faktum att TIR-bilar generellt sett knappast
framstår som ändamålsenliga plattformar för spioneri samt behovet av att
beakta risken för skenverksamhet i syfte att binda upp kontraspionagets
resurser till meningslösa uppgifter. RPS konstaterar vidare att fall av spioneri
i anslutning till lastbilstrafiken fortfarande inte har kunnat beläggas.
Trafiken följs dock uppmärksamt, och i syfte att förbättra uppföljningen har
ett närmare samarbete etablerats mellan de tre berörda myndigheterna. RPS
anser att väsentliga förändringar i den polisiära insatsens omfattning bör
anstå i avvaktan på detta samarbete.

Etablerandet av ett närmare samarbete mellan myndigheterna - i sig ett
resultat av försvarsutskottets betoning i betänkandet FöU 1987/88:2 av
vikten av att varje inrapporterad misstanke om olovlig, säkerhetshotande
verksamhet via bl.a. TIR-bilar noggrant följs upp av tull-, polis- och militära
myndigheter i samverkan - vitsordas även i yttrandena från generaltullstyrelsen
(GTS) och överbefälhavaren. Den senare myndigheten uppger i sitt
yttrande att ÖB, efter samråd med RPS och GTS, utgett anvisningar till vissa
försvarsmyndigheter syftande till att få en så god kontroll som möjligt över
lastbilstrafiken i samband med sådan övningsverksamhet m.m. som bedöms
ha ett stort underrättelsevärde. Först om något år säger sig ÖB kunna
bedöma om anvisningarna leder till avsett resultat. Av GTS yttrande framgår
att styrelsen utfäst sig att så långt möjligt samverka med militära och polisiära
myndigheter i kontrollarbetet gentemot främmande TIR-lastbilar.

Utskottet

Utskottet har i detta sammanhang skäl att inledningsvis hänvisa till de
överväganden och ställningstaganden som redovisades i det eniga betänkandet
vid föregående riksmöte om begränsningar i utländska långtradares trafik
i Sverige (FöU 1987/88:2). Utskottet konstaterar, utgående från de redogörelser
som lämnats i resp. myndighetsyttrande, att ingenting inträffat under
det år som gått sedan utskottet senast behandlade denna fråga som skulle
kunna föranleda utskottet att nu ändra de tidigare bedömningarna. Dessa
förtjänar därför att återupprepas i sammandrag när utskottet nu ånyo har att
behandla motioner i ärendet.

I betänkandet föregående riksmöte underströk utskottet sålunda bl.a.
vikten av politisk enighet i den säkerhetspolitiska bedömningen av frågor och

1988/89:FöUl

företeelser som aktualiserar möjligheten av hot mot rikets säkerhet. Det
fanns enligt utskottets mening all anledning att noga följa utvecklingen när
det gäller utländska TIR-bilars uppträdande på svenskt område och dessa
fordons möjligheter att på svenskt område bedriva underrättelseverksamhet.
I en balanserad säkerhetspolitisk helhetsbedömning av det möjliga hotet och
lämpliga motåtgärder från svensk sida måste dock, framhöll utskottet, flera
faktorer och omständigheter invägas. Utskottet pekade därvid på bristen på
bevis trots intensifierad kontroll, på den resursavvägningsfråga som aktualiseras
och även på principen om Sverige som ett öppet samhälle som ger
utlänningar vidsträckt rätt att fritt vistas i landet - utom självfallet i områden
som är av särskild betydelse för vårt försvar. Detta senare föranledde
utskottet att hänvisa till pågående beredningsarbete inom regeringskansliet i
frågor rörande reglerna för tillträdesskydd.

I här återgivna betänkande anförde utskottet avslutningsvis följande:

Utskottet anser härutöver, mot bakgrund av de olika avvägningar och
överväganden som i det föregående redovisats, att frågan om skärpning av
befintliga regler för kontroll och reglering av utländsk lastbilstrafik i Sverige,
liksom hittillsvarande tillämpning av dessa regler, bör fortlöpande prövas av
ansvariga myndigheter. Utskottet förutsätter därvid att tullmyndigheterna,
för den händelse sådan fortsatt prövning ger vid handen att misstankarna om
olovlig underrättelseverksamhet är välgrundade, genomför sådan förändring
av hittillsvarande tillämpning av gällande bestämmelser att t.ex. TIR-bilarna
åläggs utnyttja viss angiven vägsträcka inom viss angiven tidsram. Mot denna
bakgrund anser utskottet att det i dagsläget inte finns skäl för något uttalande
av riksdagen av den innebörd som föreslås i här behandlade motioner.

Utskottet vill dock avslutningsvis understryka vikten av att varje inrapporterad
misstanke om olovlig säkerhetshotande verksamhet via TIR-bilar eller
i andra former även fortsättningsvis noggrant följs upp av tull-, polis- och
militära myndigheter i samverkan. Utskottet vill även understryka betydelsen
av en vaksam allmänhet när det gäller att till ansvariga myndigheter
inrapportera alla iakttagelser som kan vara av vikt som grund för en
helhetsbedömning av möjliga hot och lämpliga motåtgärder.

Utskottet konstaterar att de tre myndigheter som närmast ansvarar för att
kontrollera och vid behov ingripa mot misstänkt underrättelseverksamhet av
här påtalat slag sedermera - med politiskt stöd av här citerade avsnitt i
utskottets förra betänkande i ärendet och inom ramen för befintligt lagrum
enligt tullagen (1987:1065) och tullförordningen (1987:1114) m.m. - vidtagit
vissa åtgärder för att stärka skyddet mot otillbörlig underrättelseverksamhet.

Som framgår av redovisningen ovan har ett närmare samråd och samarbete
mellan myndigheterna etablerats med sikte på effektiviserad kontroll och
uppföljning inom ramen för befintligt lagrum och befintliga resurser och med
beaktande av de principiella avvägningar som krävs. Överbefälhavaren har i
samma syfte utgett anvisningar till försvarsmyndigheter på lägre nivåer
rörande kontrollen av lastbilstrafiken i samband med sådan övningsverksamhet
m.m. som kan ha ett stort underrättelsevärde.

Vidare har överbefälhavaren nyligen utgivit en omfattande, öppen specialorientering
med rubriken Utländsk lastbilstrafik, ett säkerhetshot?. I
denna specialorientering, som givits en bred delgivning och flitigt refererats i

1988/89:FöUl

massmedierna, redovisar överbefälhavaren gällande svenska och internationella
regelsystem och sin syn på lastbilstrafikens möjliga användning i
säkerhetshotande verksamhet. Ett antal hypoteser redovisas, diskuteras och
värderas. Ett antal exempel på ett anmärkningsvärt uppträdande av utländska
långtradare ges. Den samlade bedömning som redovisas är att den
utländska lastbilstrafiken kan vara ett medel som används för säkerhetshotande
verksamhet riktad mot vårt land. Härvid kan lastbilstrafiken enligt
överbefälhavaren nyttjas främst för s.k. massinformationsinhämtning, dvs.
underrättelseinsamling sorn sker utan att brott begås. Denna inhämtning
bedöms av ÖB trots sin enkelhet sammantaget kunna ge goda resultat.
Däremot bedömer han det vara mindre sannolikt att lastbilarna används som
t.ex. signalspaningsplattformar eller komponenter i ett satellitunderrättelsesystem.

Utskottet konstaterar att överbefälhavarens orientering på ett värdefullt
sätt tillgodoser det informationsbehov som en bred allmänhet torde känna till
följd av rapporter och debatt kring lastbilstrafiken, ett informationsbehov
som gäller såväl relevanta fakta som sammanvägda myndighetsbedömningar.

Vad slutligen beträffar det arbete med översyn av hittillsvarande lagrum
rörande tillträdesskydd, m.m. som utskottet hänvisade till i sitt förra
betänkande i detta ärende har inhämtats att försvarsdepartementet avser att
inom kort påbörja utarbetandet av en lagrådsremiss i ärendet, baserad på de
betänkanden som framlagts av utredningen om tillträdesskydd. Utredningen
har i betänkandet (SOU 1988:8) En ny skyddslag föreslagit att den tidigare
skyddslagen och lagen om tillträdesskydd skall sammanfogas till en enda
lagtext i vilken upptas ett utökat antal, totalförsvarsgemensamma (således
både militära och civila) skyddsobjekt, som med stöd av lag kan skyddas från
obehörig insyn.

Utskottet konstaterar således att det på flera områden vidtagits eller
förberetts åtgärder som på olika sätt torde tillmötesgå de grundläggande
syftena i här behandlade motioner. Utskottet noterar att myndigheterna tagit
intryck av utskottets tidigare betoning av vikten av att allmänhetens
rapporter noggrant följs av ÖB, RPS och GTS i samverkan. I och med detta
finner utskottet att det inte finns skäl för riksdagen att uttala sig på sätt som
förordas i motionerna FÖ209 (fp) och FÖ210 (fp) om vikten av myndighetsuppföljning,
m.m., och om lämpliga metoder att organisera mottagandet av
allmänhetens iakttagelser. Dessa motioner bör enligt utskottets mening
avslås.

Även motionerna Fö204 (m) och FÖ206 (m) anser utskottet böra avslås av
riksdagen. Mot bakgund av vad som i det föregående anförts anser sig
utskottet inte ha anledning att förorda att riksdagen nu föreskriver generella
inskränkningar i viss utländsk långtradartrafik i Sverige. Utskottet vidhåller
den syn som redovisades i föregående års betänkande i frågan och har
förtroende för att myndigheterna fullföljer den inriktning som nu redovisats.

1988/89:FöUl

Hemställan

1988/89:FöUl

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Fö204, FÖ206, Fö209 och
Fö210 om misstänkt underrättelseverksamhet i samband med utländska
långtradares trafik i Sverige.

Stockholm den 8 november 1988
På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

Närvarande: Arne Andersson i Ljung (m), Roland Brännström (s), Åke
Gustavsson (s), Ingvar Björk (s), Kerstin Ekman (fp), Björn Körlof (m),
Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer Skoog (s), Sven Lundberg (s), Ivar
Virgin (m), Hans Lindblad (fp), Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c), Paul
Ciszuk (mp), Karin Wegestål (s), Britt Bohlin (s), Sven-Olof Petersson (c)
och Björn Samuelson (vpk).

Särskilt yttrande

Arne Andersson i Ljung, Björn Körlof och Ivar Virgin (alla m) anför:

I de moderata motionerna framförs förslag för att komma till rätta med
misstänkt olovlig underrättelseverksamhet i samband med utländska långtradares
trafik.

Mycket talar för att dessa förslag bör prövas.

Sedan föregående riksmöte har, såsom framgår av utskottsbetänkandet,
rikspolisstyrelsen, generaltullstyrelsen och överbefälhavaren etablerat ett
fastare samarbete och utarbetat vissa gemensamma riktlinjer för hur dessa
frågor och problem skall mötas. Det ter sig rimligt att dessa myndigheter,
som har huvudansvar för att komma till rätta med underrättelseverksamhet i
samband med utländska långtradares trafik i Sverige, under någon tid får
pröva om samarbetet och riktlinjerna kan bringa full klarhet, eller om de
gemensamt kommer till någon ny bedömning av hur arbetet bör bedrivas.
ÖB anser sig inom cirka ett år kunna göra en sådan bedömning. Mot denna
bakgrund bör en utredning enligt förslaget i motion 1987/88:Fö204 kunna
avvaktas.

Vi vill därutöver tillägga att det från redovisat underlag kan göras skilda
bedömningar av allvaret i den säkerhetshotande verksamhet som sätts i
samband med utländska långtradares trafik inom landet.

Vi vill för vår del anföra att den s. k. massinformationsinhämtning som ÖB
bedömer vara möjlig och som han anser kan ge goda resultat för inhämtaren
ter sig mycket oroande. Den bör naturligtvis sättas i samband med annan

säkerhetshotande och kränkande verksamhet och får en särskild relief mot
bakgrund av de hotbilder som ÖB beskriver i FMI 2000.

Framkommer det att utländska långtradare utnyttjas i underrättelsesyfte
måste förslag sådana som framförs i de moderata motionerna prövas.

1988/89:FöUl

gotab Slockholm 1988 16079