Utländska förvärv av fast egendom
Betänkande 1992/93:LU15
Lagutskottets betänkande
1992/93:LU15
Utländska förvärv av fast egendom
Innehåll
1992/93 LU15
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet proposition 1992/93:71 om utländska förvärv av fast egendom. Regeringens förslag innebär att de nuvarande generella begränsningarna i rätten för utlänningar, utländska juridiska personer och andra s.k. kontrollsubjekt att här i landet förvärva fast egendom avskaffas. Genom en särskild lag föreslås dock att en viss förvärvskontroll behålls för fastigheter som är avsedda för fritidsändamål. Den föreslagna reformen är en följd av Sveriges åtaganden enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).
Utskottet behandlar i betänkandet också två med anledning av propositionen väckta motioner. I den ena motionen (c) yrkas att nuvarande generella förvärvskontroll skall bibehållas, att förvärvskontrollen av fritidshus skall vara mer restriktiv samt att jordförvärvslagstiftningen skall skärpas. I den andra motionen (nyd) yrkas avslag på regeringens förslag om fortsatt förvärvskontroll för fritidsfastigheter såvitt gäller EES-medborgare.
I ärendet har inkommit en skrivelse från Sydsvenska handelskammaren.
Utskottet tillstyrker bifall till propositionen och avstyrker bifall till motionerna.
Till betänkandet har fogats en reservation (nyd).
Propositionen
I proposition 1992/93:71 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) att riksdagen antar i propositionen framlagda förslag till
1. lag (1992:000) om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom,
2. lag om ändring i förköpslagen (1967:868),
3. lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m.,
4. lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230),
5. lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m.,
6. lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden.
Över lagförslagen 1--3, 4 (delvis) och 5--6 har Lagrådets yttrande inhämtats.
Lagförslagen har intagits i bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1992/93:L7 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att utländska köp av fritidshus skall vara restriktiva i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar skärpa jordförvärvslagen i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar behålla nuvarande begränsningar för utländska köp av mark ur säkerhetssynpunkt och för att säkerställa skyddet för Sveriges naturtillgångar och vår rätt till ekonomiskt självbestämmande, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1992/93:L8 av Richard Ulfvengren och John Bouvin (nyd) vari yrkas att riksdagen avslår den del av proposition 1992/93:71 som går ut på att begränsa möjligheten för medborgare i land inom EES att förvärva fastigheter i Sverige avsedda för fritidsändamål.
Utskottet
Regler om kontroll av utländskt inflytande över mark och naturtillgångar har funnits i Sverige sedan lång tid. Nu gällande bestämmelser i ämnet finns i lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m. Enligt reglerna i den lagen får s.k. kontrollsubjekt förvärva fast egendom här i landet endast efter särskilt tillstånd (förvärvstillstånd). Med kontrollsubjekt avses främst utländska medborgare, utländska rättssubjekt och svenska bolag som inte har utlänningsförbehåll i bolagsordningen. Undantag från kravet på förvärvstillstånd görs dock för bl.a. vissa familjerättsliga förvärv. I syfte att avskaffa de hinder för utländska etableringar i Sverige som tidigare förelåg har en lagändring genomförts som innebär att från den 1 januari 1992 görs undantag även för förvärv av egendom som är taxerad som hyreshusenhet eller industrienhet.
Den allmänna regeln enligt lagstiftningen är att förvärvstillstånd i princip skall meddelas, om det inte finns något hinder mot det med hänsyn till landets försvar eller säkerhet, egendomens lämplighet för avsett ändamål eller andra allmänna intressen eller med hänsyn till förvärvarens förhållanden. För fastigheter som är avsedda för fritidsändamål finns vidare en särskild bestämmelse. Denna anger att förvärvstillstånd skall vägras om förvärvet sker för fritidsändamål och egendomen är belägen inom ett område där efterfrågan på fritidsfastigheter är så betydande att det på grund därav finns risk för stegring av fastighetsvärdena. Om förvärvaren tidigare har varit svensk medborgare eller på annat sätt har en särskild anknytning till Sverige, gäller dock inte denna särskilda bestämmelse. Bestämmelsen har i sak varit gällande sedan år 1975. Den tillkom mot bakgrund av att utländska medborgare i ökad omfattning hade förvärvat fritidsfastigheter i Sverige. Detta ansågs kunna medföra risk för prisstegringar i särskilt attraktiva fritidsområden, vilket i sin tur innebar försämrade möjligheter för dem som var bosatta i Sverige att skaffa sig fritidshus (se prop. 1975:65, bet. LU27).
I proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) framhölls (se del II bilaga 2) att Sveriges närmande till EG föranleder en omfattande avreglering av utländska medborgares rätt att förvärva fast egendom här i landet. Utgångspunkten härvid är det av EG:s ministerråd år 1988 antagna s.k. kapitalliberaliseringsdirektivet (88/361/EEG).
Kapitalliberaliseringsdirektivet innebär en långtgående utvidgning av rätten för invånare och juridiska personer i en EG-stat att placera kapital och förvärva egendom i en annan EG-stat. Enligt direktivet skulle varje medlemsstat senast den 1 juli 1990 ha avskaffat lagregler som diskriminerar invånare och juridiska personer från andra EG-stater bl.a. när det gäller förvärv av fast egendom och företag. Några medlemsstater har dock fått anstånd t.o.m. år 1992. I ett särskilt avseende, nämligen när det gäller förvärv av fastigheter för fritidsändamål, medger direktivet att medlemsstaterna under en inte närmare fastställd övergångstid får underlåta att liberalisera sin lagstiftning. I artikel 6.4 föreskrivs sålunda att befintlig nationell lagstiftning om förvärv av "secondary residences" får behållas till dess ministerrådet antar ytterligare bestämmelser på området. I artikeln anges vidare att den bestämmelsen inte inverkar på tillämpligheten av andra bestämmelser i EG-rätten. Av EG-medlemsstaterna är det endast Danmark som i sin nationella lagstiftning har kvar särskilda restriktioner för andra än landets egna invånare vid förvärv av fastigheter för fritidsändamål. Så som direktivet är utformat kan nya sådana restriktioner inte införas i något annat land som nu är medlem i EG.
I Danmark finns sedan lång tid lagstiftning som begränsar rätten att förvärva fast egendom. Den danska lagstiftningen utgår generellt från att personer som inte har hemvist i Danmark och som inte heller tidigare under sammanlagt fem år har haft hemvist i landet måste ha justitieministerns tillstånd för att få förvärva fast egendom. Tillståndspliktiga är också juridiska personer som inte har säte i Danmark. I en särskild lag som tillkom i samband med Danmarks tillträde till EG (lov om erhvervelse af fast egendom for så vidt angår visse EF-statsborgere och EF-selskaber) föreskrivs lättnader för vissa EG-medborgare och EG-bolag i förhållande till den allmänna förvärvslagstiftningen. Enligt denna särskilda lag behövs det inte något förvärvstillstånd för EG-medborgare som har anställning i Danmark eller har s.k. EG-uppehållsbevis eller som har etablerat sig eller avser att etablera sig i Danmark för att bedriva en självständig verksamhet i landet. Tillstånd behövs inte heller för bolag som har bildats enligt lagstiftningen i någon annan EG-stat men som bedriver eller avser att bedriva verksamhet i Danmark. Liberaliseringen i förhållande till den generella förvärvslagstiftningen gäller emellertid bara sådan egendom som antingen skall användas som nödvändig helårsbostad åt förvärvaren eller vars åtkomst är en förutsättning för att bedriva verksamhet i landet. För fritidsfastigheter görs alltså inte något undantag från det allmänna kravet på förvärvstillstånd.
Inom Justitiedepartementet upprättades i november 1991 promemorian (Ds 1991:76) Utländska förvärv av fast egendom, vari det -- som ett led i den pågående anpassningen av den svenska lagstiftningen till det regelverk som gäller inom EG -- föreslogs att det generella kravet på förvärvstillstånd för utländska förvärv av fastigheter skulle avskaffas. När det gäller förvärv av fastigheter som är avsedda för fritidsändamål anfördes i promemorian att det kan finnas skäl att även i framtiden ha kvar någon form av förvärvskontroll för personer som inte är bosatta här i landet liksom också för utländska juridiska personer. Mot bakgrund av att sådana restriktioner inte är oförenliga med EG:s rättsregler redovisades i promemorian -- utan något ställningstagande i frågan -- ett lagförslag som visade hur nya regler på detta område skulle kunna utformas.
På grundval av promemorian föreslås i förevarande proposition att de nuvarande begränsningarna i rätten för utlänningar, utländska juridiska personer och andra s.k. kontrollsubjekt att här i landet förvärva fast egendom i huvudsak avskaffas. Dessutom föreslås en särskild lag som innebär att en viss förvärvskontroll behålls i fråga om sådana fastigheter som är avsedda för fritidsändamål. I propositionen föreslås också en -- från EES-anpassningen fristående -- ändring angående bosättningskravet i jordförvärvslagen.
Utskottet behandlar till en början förslaget om avskaffande av det generella kravet på förvärvstillstånd för utländska förvärv av fast egendom. Förslaget innebär att förvärvsrestriktionerna upphävs inte bara i förhållande till rättssubjekt i EFTA- och EG-länder utan även i förhållande till rättssubjekt i övriga länder.
Birgitta Hambraeus (c) motsätter sig i motion L7 att det generella kravet på förvärvstillstånd för utländska medborgare avskaffas. Enligt motionären är säkerhetsaspekterna av ett sådant upphävande inte tillräckligt övervägda. Det är vidare enligt motionären angeläget att skyddet för Sveriges naturtillgångar också i fortsättningen kan säkerställas liksom vår rätt till ekonomiskt självbestämmande. Mot denna bakgrund begärs i yrkande 3 att riksdagen beslutar att behålla nuvarande begränsningar för utländska förvärv av fast egendom.
Utskottet kan -- i likhet med vad utskottet anförde i sitt yttrande 1992/93:LU1y över proposition 1991/92:170 om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) -- konstatera att ett bibehållande av de generella restriktionerna beträffande utländska medborgares förvärv av fast egendom inte är förenligt med Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet, och en avreglering inom EES-området måste således komma till stånd. Däremot nödvändiggör EES-avtalet i och för sig inte att Sverige också avskaffar förvärvsrestriktionerna gentemot rättssubjekt i länder utanför EES-området. Som framhålls i propositionen skulle det dock inte vara möjligt att behålla restriktionerna oförändrade gentemot dessa länder. Detta beror på att Sverige på grund av sitt medlemskap i OECD har en allmän förpliktelse att vidta liberaliserande åtgärder i princip likformigt gentemot alla OECD-länder. Denna förpliktelse följer av regeln om "progressive liberalisation" i OECD:s kapitalliberaliseringsstadga. En diskriminering av utanförstående länder skulle också stå i strid med de strävanden inom EG som framgår av en i EG:s kapitalliberaliseringsdirektiv intagen avsiktsförklaring om att samma grad av liberalisering som gäller inom Gemenskapen bör eftersträvas också gentemot tredje land.
Vad särskilt gäller frågan om förvärvslagstiftningens betydelse för landets försvar och säkerhet vill utskottet erinra om att riksdagen redan hösten 1991 beslutade upphäva de förvärvsrestriktioner som tidigare fanns i lagen om utländska förvärv av svenska företag m.m. (se prop. 1991/92:71, bet. NU15). Detta innebär att utländska rättssubjekt med verkan från den 1 januari 1992 utan särskilt tillstånd kan förvärva även sådana företag som äger svenska fastigheter. I samma lagstiftningsärende ändrades också lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m. så att tillstånd enligt den lagen inte längre behövs för förvärv av fast egendom som är taxerad som hyreshusenhet eller industrienhet. Någon möjlighet att av säkerhetsskäl förhindra utländska förvärv av sådana fastigheter finns alltså numera inte. Mot denna bakgrund kan inte heller hänsynen till rikets säkerhet och försvar anses utgöra något hinder mot de nu föreslagna lagändringarna.
Med det anförda tillstyrker utskottet bifall till propositionen i nu behandlad del och avstyrker bifall till motion L8 yrkande 3.
När det sedan gäller frågan om förvärv av fritidsfastigheter föreslås i propositionen en särskild lag som innebär att viss förvärvskontroll behålls i fråga om sådana fastigheter som är avsedda för fritidsändamål. Kriteriet för om ett förvärv fordrar tillstånd föreslås vara att förvärvaren inte är fast bosatt här i landet och inte heller tidigare har haft hemvist här under minst fem år. Förvärvstillstånd skall dock inte krävas om förvärvaren är gift med en person som inte behöver tillstånd. Inte heller skall förvärvstillstånd krävas om förvärvaren är gift med eller avkomling till överlåtaren. När det gäller juridiska personer föreslås att förvärvstillstånd inte erfordras, om de är bildade enligt svensk lagstiftning eller i övrigt enligt svensk rättsordning. De fastigheter som skall omfattas av den föreslagna lagen är sådan fast egendom som är taxerad som småhusenhet eller lantbruksenhet. Om egendomen förvärvas för annat än fritidsändamål skall förvärvstillstånd meddelas. När det gäller förvärv av egendom inom de områden där efterfrågan på fritidshus är ordinär eller liten föreslås att även i utlandet bosatta personer normalt bör få förvärvstillstånd också för fritidsändamål. Förutsättningen bör dock vara att förvärvet inte strider mot något väsentligt allmänt intresse. Om förvärvet inte strider mot något väsentligt allmänt intresse skall förvärvstillstånd ändå vägras om egendomen förvärvas för fritidsändamål och är belägen inom ett område där efterfrågan på fritidsfastigheter är så betydande att det på grund därav finns risk för en stegring av fastighetsvärdena. Detta gäller dock inte om förvärvaren har särskild anknytning till Sverige. Sammanfattningsvis torde förslaget innebära att möjligheterna för utomlands bosatta personer att förvärva fritidsfastigheter i Sverige i praktiken blir oförändrade.
Propositionen har i denna del föranlett två motionsyrkanden. Birgitta Hambraeus (c) begär i motion L7 yrkande 1 att riksdagen beslutar att Sverige inför lika stränga restriktioner för utländska köp av fritidshus som gäller i Danmark. I motion L8 av Richard Ulfvengren och John Bouvin (nyd) begärs att riksdagen avslår propositionens förslag såvitt gäller begränsning av möjligheten för EES-medborgare att förvärva fastighet för fritidsändamål i Sverige.
Som framgår av den inledningsvis lämnade redovisningen av EG:s kapitalliberaliseringsdirektiv och EES-avtalet utesluter avtalet inte att tillstånd också i fortsättningen kan krävas för förvärv av fritidsfastigheter.
När det gäller behovet av att ha kvar begränsningar i rätten att förvärva fritidsfastigheter delar utskottet den uppfattning som förs fram i propositionen, nämligen att det fortfarande är en fullt rimlig tanke att förvärv av fritidsfastigheter som är belägna inom särskilt priskänsliga områden skall få göras endast av dem som bor här i landet och av utomlands bosatta personer med särskild anknytning till Sverige. Därvidlag bör enligt utskottets mening inte någon åtskillnad göras beroende på om förvärvaren är bosatt inom eller utanför EES-området.
Till bilden hör också att det kan förutsättas att våra nordiska grannländer Norge och Finland -- i likhet med Danmark -- kommer att behålla en förvärvsprövning för sina fritidsfastigheter. Som framhålls i propositionen bör också Sverige -- för att undvika obalans och brist på enhetlighet i regelsystemen i de nordiska länderna -- ta till vara den möjlighet som finns för att behålla nationella förvärvsrestriktioner för fritidsfastigheter. Det sagda innebär dock inte att den svenska lagstiftningen bör överensstämma med den som redan finns i Danmark. Tvärtom finner utskottet att det är angeläget att den svenska lagen utformas mer generöst än den danska.
Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i nu behandlad del och avstyrker följaktligen bifall till motionerna L7 yrkande 1 och L8.
Som ovan nämnts föreslås i propositionen också en ändring i jordförvärvslagen. Ändringen rör bosättningskravet och innebär att den tid inom vilken en förvärvare av en lantbruksfastighet i vissa fall skall ha bosatt sig på fastigheten förlängs från sex till tolv månader.
Utskottet har ingen erinran mot propositionen i denna del. I sammanhanget behandlar utskottet också yrkande 2 i motion L7 av Birgitta Hambraeus (c), vari begärs att jordförvärvslagen skärps för att uppnå lokal kontroll över ägande och brukande av marken.
Utskottet kan konstatera att vid förvärv av jordbruksfastighet gäller särskilda bestämmelser om förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen. Genom de av riksdagen under våren 1991 beslutade ändringarna i jordförvärvslagen (se prop. 1990/91:155, bet. JoU26, rskr. 346) skedde en omfattande avreglering av förvärvsprövningen av lantbruksegendom. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 1991. Enligt utskottets mening saknas det anledning att återgå till en skärpt reglering av förvärv av sådan egendom. Utskottet avstyrker således bifall till motion L7 yrkande 2.
Mot de delar av propositionen som inte berörts särskilt har utskottet ingen erinran. Utskottet har dock observerat att det i regeringens lagförslag 3 (se bilaga 1 till betänkandet, s. 13) inte har uppmärksammats att 2 § fått en ny lydelse genom lagen (1992:506) om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. (prop. 1992/93:160, bet. BoU22, rskr. 293). Utskottet lägger därför i bilaga 2 fram ett med hänsyn härtill justerat lagförslag avseende 2 §.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande utländska förvärv av fast egendom att riksdagen med avslag på motion 1992/93:L7 yrkandena 1 och 3 samt motion 1992/93:L8 antar regeringens förslag till dels lag (1992:000) om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom, dels lag om ändring i förköpslagen (1967:868), dels lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. med den ändringen att 2 § erhåller av utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till lydelse, dels lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230), dels lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m., dels lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden, res. (nyd)
2. beträffande skärpt jordförvärvslagstiftning att riksdagen avslår motion 1992/93:L7 yrkande 2.
Stockholm den 26 november 1992
På lagutskottets vägnar Maj-Lis Lööw
I beslutet har deltagit: Maj-Lis Lööw (s), Holger Gustafsson (kds), Per Stenmarck (m), Margareta Gard (m), Inger Hestvik(s), Bengt Kronblad(s), Bertil Persson (m), Gunnar Thollander(s), Richard Ulfvengren (nyd), Lena Boström(s), Stig Rindborg (m), Carin Lundberg (s), Hans Stenberg (s), Karin Pilsäter (fp) och Stina Eliasson(c).
Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten John Andersson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.
Reservation
Utländska förvärv av fast egendom (mom. 1)
Richard Ulfvengren (nyd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med "Som framgår" och slutar med "och L8." bort ha följande lydelse:
Med hänsyn främst till att ett bibehållande av de generella restriktionerna för utländska förvärv av fast egendom inte är förenligt med EES-avtalet har utskottet ovan tillstyrkt att det generella kravet på förvärvstillstånd avskaffas.
När det sedan gäller frågan om utländska förvärv av fritidsfastigheter vill utskottet framhålla följande. EG:s kapitalliberaliseringsdirektiv föreskriver att gällande inhemsk lagstiftning avseende förvärv av fritidsbostäder får upprätthållas intill dess ministerrådet antar ytterligare bestämmelser för detta område. Av EG:s medlemsstater är det endast Danmark som i sin nationella lagstiftning har särskilda restriktioner för andra än landets invånare vid förvärv av fritidsbostäder. Så som direktivet är utformat kan nya sådana restriktioner inte införas i något annat land som nu är medlem i EG.
Genom EES-avtalet har Sverige åtagit sig att införliva bl.a. kapitalliberaliseringsdirektivet med svensk rätt. Som direktivet är utformat utsluter EES-avtalet i och för sig inte att Sverige tills vidare behåller kravet på förvärvstillstånd för fritidsfastigheter. Enligt utskottets mening kan det dock av flera skäl ifrågasättas om Sverige skall bibehålla sådana restriktioner. Det kan inte uteslutas att kapitalliberaliseringsdirektivet inom en snar framtid kommer att ändras så att det inte längre medger vare sig Danmark eller något EFTA-land att ha kvar begränsningar i rätten att förvärva fritidsfastigheter. Vidare bör framhållas att om Sverige nu skulle behålla sina förvärvsrestriktioner så får det till följd att EG-medborgare inte fritt kan få förvärva fritidsfastigheter i Sverige trots att svenskar fritt kan förvärva sådana fastigheter i hela EG-området förutom i Danmark. En sådan protektionistisk ordning ligger enligt utskottets mening definitivt inte i linje med en strävan mot ett ökat europeiskt samarbete.
Det i propositionen angivna huvudsakliga skälet för att bibehålla en förvärvskontroll är att det finns behov härav för att dämpa prisutvecklingen inom särskilt priskänsliga områden. Utskottet kan för sin del inte finna att detta utgör något bärande argument.
Sammanfattningsvis finner utskottet att det saknas anledning att behålla förvärvsrestriktioner för fritidsfastigheter. Detta gäller även gentemot medborgare utanför EES-området, eftersom Sverige på grund av sitt medlemskap i OECD har en förpliktelse att vidta liberaliserande åtgärder likformigt gentemot alla OECD-länder.
Med det anförda avstyrker utskottet regeringens förslag i nu behandlad del.
dels att utskottets hemställan under moment 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande utländska förvärv av fast egendom att riksdagen med anledning av motion 1992/93:L8 och med avslag på motion 1992/93:L7 yrkandena 1 och 3 dels avslår regeringens förslag till lag (1992:000) om tillstånd till vissa förvärv av fast egendom, lag om ändring i förköpslagen (1967:868), lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. med den ändringen att 2 § erhåller av utskottet i bilaga 2 framlagda förslag till lydelse, lag om ändring i jordförvärvslagen (1979:230) med den ändringen att 3 § p. 6 utgår, lag om ändring i lagen (1976:240) om förvärv av eldistributionsanläggning m.m., dels ock antar av reservanten i bilaga 3 framlagda förslag till A) lag om upphävande av vissa lagar om utländska förvärv av fast egendom, B) lag om ändring i förköpslagen (1967:868), C) lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden.
Propositionens förslag
Bilaga 1
Av utskottet framlagt lagförslag Förslag till Lag om ändring i lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. Bilaga 2
Nuvarande lydelse Utskottets förslag
2 §1
Förvärvstillstånd fordras inte 1. om egendomen förvärvas från staten, kommun, landsting eller kommunalförbund, 2. om staten, kommun, landsting, kommunalförbund, aktiebolag, som helt ägs av kommun eller landsting, allmännyttigt bostadsföretag, riksorganisation för bostadsrättsföreningar eller regional sådan organisation är förvärvare, 2a. om egendomen förvärvas av en bostadsrättsförening och föreningen har fattat beslut om förvärvet i den ordning som föreskrivs i 9kap. 19§ bostadsrättslagen (1991:614), 3. om egendomen enligt medgivande av regeringen förvärvas för kyrkligt ändamål eller fånget prövats enligt lagen (1988:183) om förvaltningen av kyrklig jord, 4. om egendomen förvärvas av kreditinrättning vilken enligt lag eller enligt reglemente eller bolagsordning som regeringen fastställt är skyldig att åter avyttra egendomen, 5. om förvärvaren är 5. om förvärvaren är gift med överlåtaren och gift med överlåtaren och inte heller om inte heller om förvärvaren eller, förvärvaren eller, när makar förvärvar när makar förvärvar gemensamt, någon av dem gemensamt, någon av dem är överlåtarens är överlåtarens avkomling, allt under avkomling, allt under förutsättning att förutsättning att överlåtaren inte är överlåtaren inte är skyldig att avyttra egendomen skyldig att avyttra egendomen enligt 6§ eller enligt enligt 6 §, 3kap. 1§ lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m., 6. om förvärvet skall 6. om förvärvet sker prövas enligt lagen om genom inrop på exekutiv utländska förvärv av auktion. fast egendom m.m., 7. om förvärvet sker genom inrop på exekutiv auktion.
1 Senaste lydelse 1992:506
Av reservanten framlagda lagförslag Bilaga 3
A. Förslag till Lag om upphävande av vissa lagar om utländska förvärv av fast egendom
Härigenom upphävs 1. lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m., 2. lagen (1982:619) om införande av lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag och lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.
Denna lag träder i kraft den 31 december 1992.
B. Förslag till Lag om ändring i förköpslagen (1967:868)
Härigenom föreskrivs att i 7 och 12 §§ förköpslagen (1967:868) uttrycket "lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m." skall utgå.
Denna lag träder i kraft den 31 december 1992.
C. Förslag till Lag om ändring i lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden
Härigenom föreskrivs att i 1 § lagen (1985:277) om vissa bulvanförhållanden uttrycket "lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m." skall utgå.
Denna lag träder i kraft den 31 december 1992.