Utländska förvärv av fast egendom m.m.

Betänkande 1988/89:LU6

Lagutskottets betänkande
1988/89 :LU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet en motion om ändring i lagen om
utländska förvärv av fast egendom m.m.

Utskottet hemställer att riksdagen med bifall till motionen som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Motionen

1987/88:L503 av Anita Johansson och Ulla-Britt Åbark (båda s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ändring av lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m.

Gällande rätt

I lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. anges som grundregel
att fast egendom som är taxerad som annan fastighet och som vid taxeringen
betecknats som hyreshusenhet inte får köpas eller på annat närmare angivet
sätt förvärvas utan att hyresnämnden lämnar tillstånd till förvärvet (1 §).
Tillstånd fordras dock endast om den kommun där fastigheten är belägen
påkallar prövning hos hyresnämnden. För att ge kommunen tillfälle att
begära prövning stadgas (3 §) att den som förvärvat en hyresfastighet skall
anmäla förvärvet till kommunen inom tre månader från det förvärvet skedde.
Begär kommunen prövning skall förvärvaren underrättas härom, varefter
denne inom viss tid måste ansöka om förvärvstillstånd för att förvärvet inte
skall bli ogiltigt. Om ansökan görs och ärendet därmed blir anhängigt hos
hyresnämnden har nämnden att bedöma förvärvarens lämplighet m.m. i
enlighet med grunder som närmare anges i 4 §.

I fråga om förfarandet vid hyresnämnden i ärenden om förvärv av
hyresfastighet gäller lagen (1973:188) om arrendenämnder och hyresnämnder.
I den lagen stadgas att ansökan om förvärv av hyresfastighet skall för
yttrande tillställas kommunen och, om det lämpligen kan ske, organisation
av hyresgäster som berörs av ansökningen (16 b §). Kommunen och
hyresgästorganisationen har i ärendet ställning som sökandens motpart. Av
lagen framgår vidare att sökanden eller annan som ärendet angår skall kallas
att inställa sig inför hyresnämnden om det ej kan anses obehövligt.

Från regeln att förvärv av hyresfastighet fordrar tillstånd av hyresnämnden
finns några undantag. Ett sådant undantag är då förvärvet i fråga skall prövas

1988/89

LU6

1 Riksdagen 1988/89. 8sami. Nr 6

enligt lagen (1982:618) om utländska förvärv av fast egendom m.m.
Motsvarande undantag finns också i annan lagstiftning om tillstånd till
förvärv av fast egendom, t.ex. i jordförvärvslagen och i förköpslagen. Enligt
den nämnda lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m. krävs särskilt
tillstånd till köp och andra närmare angivna förvärv av fast egendom om den
som förvärvat egendomen är utländsk medborgare eller annat s.k. kontrollsubjekt.
Frågor om förvärvstillstånd prövas av länsstyrelsen eller, i ärenden
som kan anses särskilt betydelsefulla från allmän synpunkt, av regeringen.

De sakliga förutsättningarna för meddelande av tillstånd enligt lagen om
utländska förvärv av fast egendom är (8 § första stycket) att hinder för
förvärvet inte får möta med hänsyn till landets försvar eller säkerhet,
egendomens lämplighet för avsett ändamål eller andra allmänna intressen
eller med hänsyn till förvärvarens förhållanden. Avser förvärvet en hyresfastighet
gäller dessutom (8 § andra stycket) att förvärvstillstånd inte får
meddelas om tillstånd skulle ha vägrats vid prövning enligt lagen om förvärv
av hyresfastighet m.m. I sakligt hänseende skall alltså bedömningen av
förvärvarens lämplighet att inneha hyresfastighet grundas på samma kriterier
vare sig bedömningen görs av hyresnämnd enligt lagen om förvärv av
hyresfastighet m.m. eller av länsstyrelse enligt lagen om utländska förvärv av
fast egendom m.m. När det gäller handläggningen av tillståndsärenden är
reglerna för de båda ärendetyperna inte enhetliga. Enligt 7 § förordningen
(1982:879) om utländska förvärv av fast egendom m.m. skall länsstyrelsen
inhämta yttrande från den kommun där hyresfastigheten är belägen.
Kommunen har emellertid inte ställning som part i ärendet och någon
skyldighet för länsstyrelsen att höra hyresgästorganisation finns inte. Ej
heller finns det i förordningen någon motsvarighet till de ovan nämnda
bestämmelserna om muntlig förhandling.

Mot hyresnämnds beslut i fråga om tillstånd till förvärv av hyresfastighet
får talan föras i bostadsdomstolen. Om det i stället är länsstyrelsen som har
meddelat beslut i tillståndsfrågan kan en förvärvare som vägrats tillstånd
överklaga beslutet hos regeringen.

Motionsmotivering

I motion L503 erinras om att särskilda regler tillämpas vid utlännings förvärv
av fast egendom, exempelvis hyreshus. Motionärerna påpekar att förvärvsprövning
av sådana köp ej sker på samma sätt som vid svenska medborgares
förvärv. Enligt motionärerna prövas utlännings förvärv endast genom ett
enkelt ''tjänstemannaförfarande” medan däremot svenska medborgares
förvärv kan bli föremål för prövning i hyresnämnden, varvid kommunen och
hyresgästföreningen medverkar som parter. Det ges då möjlighet till en
noggrann granskning av köparen och dennes förutsättningar för köpet.

Enligt motionärerna är det vid en jämförelse mellan förfarandena vid
utlännings och svensks köp uppenbart att prövningsförfarandet vid utlännings
köp av hyresfastighet är helt otillfredsställande. Det bör därför ske en
lagändring som innebär att utländsk medborgares förvärv blir föremål för
prövning på likvärdigt sätt som vid svensk medborgares förvärv av hyresfastighet.

1988/89 :LU6

Uttalanden i lagförarbeten

1988/89:LU 6

I den proposition som låg till grund för 1975 års lag om förvärv av
hyresfastighet m.m. berörde departementschefen (prop. 1975/76:33 s. 67)
frågan om tillstånd enligt den lagen skulle behövas också i fall då länsstyrelsen
hade att pröva förvärvet enligt då gällande lagstiftning om inskränkningar
i rätten att förvärva fast egendom. Departementschefen uttalade därvid att
han fann det mest praktiskt att i sådana fall tillståndsfrågan prövades av
länsstyrelsen enbart. Han framhöll emellertid såsom självfallet att länsstyrelsen
vid tillståndsprövningen i regel borde inhämta hyresnämndens och den
berörda kommunens yttrande i sådana fall där förvärvet eljest skulle ha varit
underkastat bestämmelserna i den då föreslagna lagen.

Vid införandet av 1982 års lag om utländska förvärv av fast egendom m.m.
erinrade departementschefen (prop. 1981/82:135 s. 76 f.) att om tillståndsprövning
skulle ske enligt den lagen det inte dessutom fordrades tillstånd
enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. I sådana fall borde det i stället
ankomma på länsstyrelsen att bereda den kommun där egendomen var
belägen tillfälle att inom viss tid ange huruvida kommunen ansåg att ett
förvärvstillstånd skulle strida mot grunderna för sistnämnda lag. Innan
kommunen avgav sitt yttrande borde den enligt departementschefen givetvis
höra de organisationer av hyresgäster som var berörda, på samma sätt som
vid handläggning enligt den nämnda lagen. Departementschefen tilläde att
med tanke på den sakkunskap som kommunerna hade när det gällde den
lagen det var givet att deras yttranden fick särskild vikt vid länsstyrelsens
prövning enligt den i propositionen föreslagna lagen.

Remissyttranden

På lagutskottets begäran har yttrande över motionen avgivits av hyresnämnden
och arrendenämnden i Stockholm, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus
och Göteborgs och Bohus län, fastighetsnämnden i Stockholms stad,
Malmö stad, Göteborgs stad, Hyresgästernas riksförbund och Sveriges
fastighetsägareförbund. Remissinstansernas inställning kan kortfattat beskrivas
på följande sätt.

De flesta remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget om
en lagändring i enlighet med vad motionärerna anfört. Länsstyrelsen i
Stockholms län anser att bl.a. rättssäkerhetsskäl talar för att den domstolsmässiga
prövning som äger rum inför hyresnämnden vid förvärv av hyresfastigheter
skall utsträckas till att gälla också vid utländska förvärv. Länsstyrelsen
i Göteborgs och Bohus län anför att det av motionärerna uppmärksammade
problemet är av ringa omfattning. Länsstyrelsen motsätter sig emellertid
inte en lagändring i linje med förslaget, dock att den övergripande
tillståndsprövningen enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m.
även fortsättningsvis bör ligga hos länsstyrelsen. Fastighetsnämnden i Stockholms
stad tillstyrker att lagstiftningen ändras så att tillståndsprövning
beträffande hyresfastighet kommer att ske i hyresnämnd i samtliga fall då
fastighetsnämnden anser att förvärven bör prövas närmare. Hyresgästernas
riksförbund instämmer i motionärernas uppfattning att utländska förvärv av
hyresfastighet bör prövas på likvärdigt sätt som vid svensk medborgares

1* Riksdagen 1988189. 8 sami. Nr 6

förvärv. Förbundet tillstyrker en lagändring i enlighet med vad motionärerna
hemställt. Malmö stad och Sveriges fastighetsägareförbund förklarar sig
inte ha något att erinra mot det i motionen framförda förslaget.

Hyresnämnden och arrendenämnden i Stockholm förklarar att den i sin
verksamhet inte mött några problem som sammanhänger med förhållandet
att utländska förvärv av hyresfastighet är undantagna från prövning enligt
lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. och att nämnden därför inte kan
yttra sig över frågan om något behov av en lagändring föreligger. Från
principiell synpunkt framstår det emellertid enligt nämnden som mera riktigt
att även utländska förvärv skall kunna bli föremål för prövning i hyresnämnden,
vars beslut då skulle utgöra en förutsättning för den vidare tillståndsprövningen
i länsstyrelsen. Nämnden redogör därvid för de förfaranderegler
som gäller vid nämndens handläggning och som ger förvärvaren möjlighet att
bemöta kommunens som partsinlaga ansedda yttrande. Nämnden påpekar i
det sammanhanget också att beslut i tillståndsärenden enligt lagen om
förvärv av hyresfastighet m.m. kan bli föremål för prövning i två rättsinstanser,
hyresnämnden och bostadsdomstolen.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner i sitt yttrande att gällande regler
tillgodoser de krav på utredning som motionärerna efterlyser vad gäller
utlännings förvärv av hyresfastighet. Göteborgs stad anför att i de fall då
länsstyrelsen har att pröva förvärv av hyresfastighet prövningen måste bygga
på ett yttrande från kommunen, som i sin tur har inhämtat hyresgästföreningens
uppfattning. Enligt Göteborgs stad får möjligheterna till en noggrann
prövning av köparen och dennes förutsättningar som fastighetsförvaltare
därmed anses väl tillvaratagna redan med nuvarande ordning. Göteborgs
stad finner därför inte skäl att tillstyrka motionärernas hemställan om ändrad
lagstiftning.

En fullständig redovisning av remissyttrandena finns i bilaga till betänkandet.

Utskottet

Enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. måste köp och
vissa andra förvärv av hyresfastighet underställas hyresnämndens prövning
om kommunen begär det. Hyresnämnden har därvid att bedöma förvärvarens
lämplighet att inneha och förvalta hyresfastighet i enlighet med vad som
närmare anges i lagen. I fråga om förfarandet vid hyresnämnden gäller bl.a.
att kommunen och av frågan berörd hyresgästorganisation har ställning som
part i ärendet och att sammanträde skall hållas inför nämnden om det inte är
obehövligt.

Om förvärvaren av en hyresfastighet är utländsk medborgare eller annat
s.k. kontrollsubjekt skall förvärvet prövas enligt lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m.m. Frågan om förvärvstillstånd
handläggs då inte av hyresnämnden utan av länsstyrelsen eller, i vissa fall, av
regeringen. Prövningen skall i sådant fall ske med hänsynstagande till landets
försvar och säkerhet m.m. men skall dessutom - på samma sätt som då
ärendet handläggs enligt 1975 års lag - avse förvärvarens lämplighet att
inneha och förvalta hyresfastighet. Om länsstyrelsen handlägger tillstånds -

1988/89:LU6

frågan skall den inhämta yttrande från den kommun där hyresfastigheten är
belägen. Kommunen har emellertid inte ställning som part i ärendet och
någon skyldighet för länsstyrelsen att höra hyresgästorganisation eller att
hålla sammanträde i ärendet finns inte.

I motion L503 av Anita Johansson och Ulla-Britt Åbark (båda s) anförs att
den tillståndsprövning som sker i hyresnämnd ger möjlighet till en noggrann
granskning av köparen och dennes förutsättningar för köpet. Länsstyrelsernas
prövningsförfarande vid utlännings köp av hyresfastighet är däremot
enligt motionärerna helt otillfredsställande. Motionärerna begär därför att
en lagändring kommer till stånd så att utländska medborgares förvärv kan bli
föremål för prövning på likvärdigt sätt som vid svensk medborgares förvärv
av hyresfastighet.

Som närmare framgår av de remissyttranden som inhämtats över motionen
har motionärernas önskemål om en lagändring fått stöd eller lämnats utan
erinran av det helt övervägande antalet remissinstanser. Också utskottet
anser det angeläget att förfarandet vid handläggning av ärenden om tillstånd
till förvärv av hyresfastighet blir så enhetligt som möjligt. Även om - som
några remissinstanser hävdat - antalet fall där problemet gör sig gällande är
förhållandevis begränsat kan det från principiell synpunkt nämligen inte
anses tillfredsställande att ordningen för prövningen av en persons lämplighet
att inneha och förvalta hyresfastighet är olika beroende på vederbörandes
nationalitet. Att utländska förvärv av hyresfastigheter kan bli prövade
vid ett rättegångsliknande förfarande inför hyresnämnden är minst lika
motiverat som att svenska förvärv kan prövas på det sättet. En översyn av
lagstiftningen på området är därför befogad. Det bör ankomma på regeringen
att bestämma formerna för översynsarbetets bedrivande och att vid
lämpligt tillfälle lägga fram förslag till erforderliga lagändringar. Vad
utskottet sålunda anfört bör riksdagen med bifall till motionen som sin
mening ge regeringen till känna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:L503 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 17 november 1988
På lagutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

Närvarande: Rolf Dahlberg (m), Lennart Andersson (s). Owe Andréasson
(s), Ulla Orring (fp), Martin Olsson (c), Inger Hestvik (s). Bengt Kronblad
(s), Hans Rosengren (s), Ewy Möller (m), Bengt Harding Olson (fp), Stina
Eliasson (c), Elisabeth Persson (vpk), Elisabet Franzén (mp), Lena Boström
(s), Anita Jönsson (s), Charlotte Cederschiöld (m) och Ulla-Britt Åbark (s).

1988/89 :LU6

Remissyttranden över motion 1987/88:L503

På lagutskottets begäran har yttranden över motionen avgivits av hyresnämnden
och arrendenämnden i Stockholm, länsstyrelsen i Stockholms län,
länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län,
fastighetsnämnden i Stockholms stad, Malmö stad, Göteborgs stad, Hyresgästernas
riksförbund och Sveriges fastighetsägareförbund. Remissinstanserna
har därvid anfört följande.

Hyresnämnden och arrendenämnden i Stockholm:

Hyresnämnden har att pröva fråga om förvärvstillstånd enligt lagen
(1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. Sådant tillstånd erfordras inte
om förvärvet skall prövas enligt lagen (1982:618) om utländska förvärv av
fast egendom m.m. (jfr 1975 års lag 2 § 6). I de fall hyresnämndens prövning
enligt 1975 års lag påkallas sker i allmänhet en ingående prövning vid
nämnden, där såväl kommunen som hyresgästföreningen är sökandes
motparter (se bl.a. 4 § 1975 års lag och 16 a och 16 b §§ lagen 1973:188) om
arrendenämnder och hyresnämnder).

Hyresnämnden känner inte till i vilken utsträckning hyresfastigheter är
föremål för förvärv som skall prövas enligt 1982 års lag. Någon hänvändelse
från länsstyrelse med begäran om yttrande i sådant ärende har hyresnämnden
inte fått, i varje fall inte under senare år (jfr prop. 1975/76:33 s. 67).
Hyresnämnden har i sin verksamhet inte mött några problem som sammanhänger
med det förhållandet att förvärv som är tillståndspliktiga enligt 1982
års lag - eller dess föregångare - är undantagna från prövning enligt 1975 års
lag. Om något behov föreligger av en lagändring i det av motionärerna
angivna hänseendet kan hyresnämnden utifrån sina erfarenheter därför inte
yttra sig om. Skulle emellertid ett sådant behov visa sig vara för handen,
torde en lösning enligt följande grova skiss vara tänkbar.

Vill kommunen i ett tillståndsärende enligt 1982 års lag påkalla prövning
enligt 1975 års lag, har länsstyrelsen att anmäla detta till hyresnämnden som
förelägger förvärvaren att ansöka om förvärvstillstånd enligt 1975 års lag (jfr
3 a § nämnda lag). Hyresnämnden prövar sedan ärendet i vanlig ordning.
Resulterar prövningen i ett förvärvstillstånd, utgör detta då i sin tur en
förutsättning för länsstyrelsens tillstånd enligt 1982 års lag. Erinran härom får
då tagas in i hyresnämndens beslut. Som prövning enligt 1982 års lag omfattar
jämväl annat och mera än den enligt 1975 års lag bör nämndens beslut inte
ersätta utan endast vara en förutsättning för tillstånd enligt 1982 års lag.

Möjligen kan härtill också sägas att en ordning sådan som här skisserats
framstår som principiellt riktigare än nuvarande, särskilt som det enligt 8 §
andra stycket 1982 års lag förutsättes att det innan tillstånd meddelas skall
prövas om förvärvaren uppfyller de krav som ställs i 1975 års lag och det i
förarbetena till angivna lagrum framhålls att det är givet att kommunens
yttrande här får en särskild vikt (prop. 1981/82:135, se NJA II 1982 s. 241).
Kommunens yttrande är ju vid en prövning enligt 1975 års lag att se som en
partsinlaga (jfr ovan) som förvärvaren har möjlighet att bemöta med den
utredning han önskar förebringa. Förfarandet enligt 1975 års lag innebär
dessutom möjlighet till prövning i två instanser - hyresnämndens beslut kan
överklagas till bostadsdomstolen.

1988/89:LU6

Bilaga

Länsstyrelsen i Stockholms län:

Enligt 1 kap 8 § andra stycket lagen om utländska förvärv av fast egendom
m.m. får inte förvärvstillstånd meddelas om tillstånd skulle ha vägrats vid en
prövning enligt lagen (1975:1132) om förvärv av hyresfastighet m.m. I 7 §
förordningen (1982:879) om utländska förvärv av fast egendom m.m.
föreskrivs att länsstyrelsen - om ansökningen gäller en hyresfastighet - skall
inhämta yttrande från den kommun, där egendomen är belägen.

Om fråga vore om svenskt rättssubjekts förvärv av hyresfastighet skulle
kommun kunna påkalla prövning av förvärvet hos hyresnämnd och inför
nämnden agera som part. Om däremot fråga är om utländskt rättssubjekts
förvärv av hyresfastighet har länsstyrelsen att även pröva förvärvet enligt
lagen om förvärv av hyresfastighet m.m.

Länsstyrelsen saknar emellertid möjlighet att göra en prövning enligt
senast nämnda lag. Vidare talar rättssäkerhetsskäl för att den domstolsmässiga
prövning, som äger rum inför hyresnämnden, vid ”svenska” förvärv av
hyresfastigheter även skall gälla vid ”utländska” förvärv.

Länsstyrelsen tillstyrker sålunda motionen.

Nya bestämmelser om förfarandet bör enligt länsstyrelsens mening
utformas på sådant sätt att om kommun motsätter sig ”utländskt” förvärv
enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. så skall kommunen även i
sådant fall ha att påkalla hyresnämndens prövning av förvärvet. Först efter
denna prövning bör länsstyrelsen få ta ställning till förvärvet enligt lagen om
utländska förvärv av fast egendom m.m.

Länsstyrelsen i Malmöhus län:

När det gäller utlännings förvärv av fast egendom enligt lagen (1982:618) om
utländska förvärv av fast egendom m.m. infördes vid lagens tillkomst vid
bl.a. förvärv av hyresfastigheter en skyldighet för länsstyrelsen att inhämta
yttrande från den kommun där egendomen är belägen, om ansökningen
gäller en hyresfastighet eller om kommunen av en annan orsak bör höras över
ansökningen. Detta framgår av 7 § punkt 2 förordningen (1982:879) om
utländska förvärv av fast egendom m.m.

I prop 1981/82:135 säger departementschefen i kommentar till paragrafen
att ”1 likhet med vad som är fallet vid handläggning enligt lagen om förvärv av
hyresfastighet m.m. (1975 års lag), bör kommunen givetvis höra de
organisationer av hyresgäster som berörs innan yttrande avges. Innan
tillstånd meddelas skall tillses att förvärvaren har gjort sannolikt att han
uppfyller de krav som ställs i 1975 års lag. Med tanke på den sakkunskap som
kommunerna har när det gäller 1975 års lag, är det givet att deras yttranden
får en särskild vikt i tillståndsärenden enligt förevarande lag” (1982:618).

Utöver denna skyldighet att höra kommunerna måste länsstyrelsen
avvakta med prövningen tills det blivit slutligt avgjort om förköp enligt
förköpslagen (1967:868) skall ske. Länsstyrelsen har även skyldighet att tillse
att hinder inte möter mot tillstånd bl.a. med hänsyn till förvärvarens
förhållanden, varför länsstyrelsen alltid hör polismyndigheten angående
personen i fråga. Remissvaren bildar sedan underlag för länsstyrelsens
beslut.

1988/89: LU6

Bilaga

Med hänvisning till vad ovan anförts kan länsstyrelsen inte finna annat än
att gällande regler tillgodoser de krav på utredning som motionärerna
efterlyser vad gäller tillstånd till utlännings förvärv av hyresfastighet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län:

Länsstyrelsen motsätter sig inte att lagstiftningen ändras så att prövningen
enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. blir densamma som den som
gäller vid svenska medborgares förvärv av hyresfastigheter. Prövningen
enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom (fastighetsförvärvslagen)
bör dock ligga kvar på länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län prövar varje år ett stort antal
ärenden om förvärv av fast egendom. De flesta av dessa ärenden avser
förvärv av en- eller tvåfamiljsfastigheter för permanent- eller fritidsboende.
Ett mindre antal ärenden avser förvärv av fastigheter för näringsverksamhet
som exempelvis kontors- och industrifastigheter. Endast något enstaka
ärende per år avser förvärv av hyresfastigheter. Enligt 7 § 1 st punkt 2
förordningen om utländska förvärv av fast egendom skall den kommun där
egendomen är belägen höras bl.a. om förvärvet avser en hyresfastighet.
Vidare gäller enligt 8 § 2 stycket lagen om utländska förvärv av fast egendom
(fastighetsförvärvslagen) att förvärvstillstånd inte får meddelas om tillstånd
skulle ha vägrats vid en prövning bl.a. enligt lagen (1975:1132) om förvärv av
hyresfastighet m.m.

De av motionärerna anförda problemen är av ringa omfattning eftersom
det endast i rena undantagsfall blir fråga om att ge tillstånd för kontrollsubjekt
att förvärva hyresfastighet. För att bibehålla en enhetlig tillämpning av
fastighetsförvärvslagen bör tillståndsprövningen enligt denna lag även i
fortsättningen ligga kvar hos länsstyrelsen. Samtidigt bör prövningen enligt
lagen om förvärv av hyresfastigheter ske på samma sätt som om det var ett
icke kontrollsubjekt som förvärvade fastigheten. Länsstyrelsen föreslår
därför att ett ärende om utlännings förvärv av hyresfastighet handläggs på
följande sätt. Sökanden sänder in sin ansökan till länsstyrelsen. Länsstyrelsen
begär därefter in yttrande från kommunen. Kommunen skulle - om
ansökan inte direkt kan tillstyrkas - sedan kunna påfordra hyresnämndens
prövning av ärendet enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. Ärendet
överlämnas då till hyresnämnden som fattar beslut enligt lagen om förvärv av
hyresfastigheter m.m. Så snart hyresnämndens eller - efter överklagande -högre instans beslut vunnit laga kraft återlämnas ärendet till länsstyrelsen för
beslut enligt fastighetsförvärvslagen. Om förvärvstillstånd vägras enligt
lagen om förvärv av hyresfastigheter bör det vara tillräckligt att länsstyrelsen
underrättas om beslutet. Vidare prövning enligt fastighetsförvärvslagen blir
då överflödig.

Fastighetsnämnden i Stockholms stad:

De förvärvare som omfattas av lagen om utländska förvärv av fast egendom (i
lagstiftningen kallade kontrollsubjekt) och som skall ansöka om förvärvstillstånd
är följande: utländska medborgare och andra utländska rättssubjekt,
svenska aktiebolag som saknar så kallade utlänningsförbehåll i bolagsord -

1988/89 :LU6

Bilaga

ningen, svenska handelsbolag som har kontrollsubjekt som bolagsman,
svenska stiftelser samt svenska ekonomiska föreningar (med vissa undantag).

Förvärvstillstånd skall meddelas om det inte möter hinder med hänsyn till
landets försvar eller säkerhet, egendomens lämplighet för avsett ändamål
eller andra allmänna intressen eller med hänsyn till förvärvarens förhållanden.
Dessutom sägs i lagen om utländska förvärv att förvärvstillstånd inte får
ges om förvärvaren inte skulle fått förvärvstillstånd vid en bedömning enligt
lagen om förvärv av hyresfastighet (tillståndslagen).

Frågan om förvärvstillstånd prövas av regeringen eller den myndighet sorn
regeringen bestämmer. Regeringen har förordnat att länsstyrelsen skall vara
prövningsmyndighet. Länsstyrelsen skall i tillståndsärenden bl.a. inhämta
yttranden från ”den kommun där egendomen är belägen om ansökningen
gäller en hyresfastighet”.

Länsstyrelsen remitterar ansökningar enligt lagen om utländska förvärv till
fastighetskontoret för yttrande. Om man frånser förvärv i syfte att skaffa
förvärvaren egen bostad rör det sig maximalt om ett tiotal per år.
Fastighetskontoret lämnar förslag till yttrande till länsstyrelsen på den så
kallade samlingslistan (tillstyrkan eller avstyrkan av ansökningen). Efter
fastighetsnämndens beslut meddelas länsstyrelsen detta. Sedan skall alltså
länsstyrelsen fatta beslut i tillståndsärendet. Vid ”svenska” förvärv är det
som bekant hyresnämnden som avgör frågan om förvärvstillstånd.

I endast ett fall har fastighetsnämnden avstyrkt ett förvärv till länsstyrelsen.
Länsstyrelsen behövde emellertid inte ta ställning i ärendet eftersom
förvärvaren återtog ansökningen.

Fastighetskontoret delar motionärernas uppfattning att det är otillfredsställande
att ”svenska” och ”utländska” förvärv av hyresfastigheter behandlas
olika. Kontoret föreslår att lagstiftningen ändras enligt följande.

Vid svaret på remissen från länsstyrelsen anger fastighetsnämnden om
man vill har förvärvet prövat eller inte (som i dag sker enligt tillståndslagen).
Om ingen prövning begärs kan länsstyrelsen avgöra ärendet.

Om fastighetsnämnden begär prövning sker den fortsatta handläggningen
på samma sätt som enligt tillståndslagen, dvs. inför hyresnämnden. Efter
hyresnämndens (bostadsdomstolens) beslut fattar länsstyrelsen beslut. Denna
beslutsfunktion bör måhända ligga kvar hos länsstyrelsen eftersom även
andra aspekter än lämpligheten som fastighetsägare omfattas av lagen om
utländska förvärv.

Malmö stad:

Malmö kommunstyrelse får härmed meddela att den inte har något att erinra
mot förslaget till lagändring.

Göteborgs stad:

Enligt lagen om förvärv av hyresfastighet m.m. (1975 års lag) får hyresfastighet
inte förvärvas genom köp m.fl. fång utan tillstånd av hyresnämnd.
Förvärvstillstånd fordras dock endast om kommunen påkallar prövning hos
hyresnämnden.

1988/89 :LU6

Bilaga

Förvärvstillstånd fordras emellertid ej bl.a. om förvärvet skall prövas
enligt lagen om utländska förvärv av fast egendom m.m. (1982 årslag). Detta
undantag från tillståndsplikten fanns inte med i den promemoria som låg till
grund för lagstiftningen utan infördes på förslag av vissa remissinstanser.
Departementschefen gjorde i anledning härav följande uttalande i propositionen
(Prop 1975/76:33 s. 67):

Ett par remissinstanser har med hänvisning till att ett sådant undantag
finns i jordförvärvslagen föreslagit att förvärv som skall prövas enligt lagen
(1916:156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m.
(1916 års lag numera ersatt av 1982 års lag) skall undantagas från tillståndsplikt
enligt den nu föreslagna lagstiftningen. Konsekvensen av ett sådant
undantag blir att frågan om tillstånd för utlänning att förvärva hyresfastighet
kommer att prövas endast i den ordning som 1916 års lag föreskriver, dvs. av
länsstyrelsen eller regeringen. Detta förefaller mig vara mest praktiskt, och
jag föreslår därför att ett undantagsstadgande med denna innebörd införs i
lagen. Vid den tillståndsprövning som sker enligt 1916 års lag bör emellertid
självfallet länsstyrelsen i regel inhämta hyresnämndens och den berörda
kommunens yttranden i sådana fall där förvärvet eljest skulle ha varit
underkastat bestämmelserna i den nu föreslagna lagen.

Enligt 1982 års lag får utländska medborgare och andra utländska
rättssubjekt inte utan tillstånd för varje särskilt fall förvärva fast egendom här
i landet. Enligt 8 § första stycket skall tillstånd meddelas om det inte möter
hinder med hänsyn till allmänna intressen som landets försvar eller egendomens
lämplighet för avsett ändamål m.m.

Av 8 § andra stycket framgår att förvärvstillstånd inte får meddelas om
tillstånd skulle ha vägrats vid en prövning enligt 1975 års lag.

I anslutning till denna paragraf gjorde departementschefen följande
uttalande i propositionen (Prop 1981/82:135 s. 77):

Som nämnts fordras inte förvärvstillstånd enligt 1975 års lag, om tillståndsprövning
skall ske enligt förevarande lag. För det fall att en ansökan om
förvärvstillstånd enligt den nya lagen avser en hyresfastighet, bör tillståndsmyndigheten
bereda den kommun där egendomen är belägen tillfälle att
inom viss tid - lämpligen tre månader (jfr 3 a § 1975 års lag) - ange om
kommunen anser att ett förvärvstillstånd skulle strida mot grunderna för
1975 års lag. I likhet med vad som är fallet vid handläggning enligt 1975 års
lag, bör kommunen givetvis höra de organisationer av hyresgäster som
berörs innan yttrande avges. Innan tillstånd meddelas skall tillses att
förvärvaren har gjort sannolikt att han uppfyller de krav som ställs i 1975 års
lag. Med tanke på den sakkunskap som kommunerna har när det gäller 1975
års lag, är det givet att deras yttranden får en särskild vikt i tillståndsärendena
enligt förevarande lag.

Enligt tillämpningsförordningen till 1982 års lag prövas frågor om förvärvstillstånd
i regel av länsstyrelsen. Vidare föreskrivs i förordningen att
länsstyrelsen skall inhämta yttrande från kommunen om ansökningen gäller
hyresfastighet.

Undantaget från tillämpningen av 1975 års lag, när det gäller förvärv av
utländska medborgare, har tillkommit av praktiska skäl. Lagstiftaren har
velat förhindra att dessa förvärv blir föremål för dubbel prövning.

1988/89: LU6

Bilaga

Då länsstyrelsen enligt 1982 års lag är skyldig att inhämta kommunens
yttrande och 1975 års lag är tillämplig endast om kommunen påkallar
prövning, blir det inte någon skillnad i förfarandet vid förvärv av svensk
medborgare eller utländsk medborgare, om kommunen inte påkallar prövning.
Om kommunen däremot anser att en prövning bör ske, kommer denna
prövning att göras av länsstyrelsen vid förvärv av utländsk medborgare och
av hyresnämnden vid förvärv av svensk medborgare.

Motionärerna har särskilt framhållit att kommunen och hyresgästföreningen
medverkar som parter vid prövningen i hyresnämnden, vilket skulle ge
möjlighet till en noggrann granskning av köparen och dennes förutsättningar.
Då emellertid länsstyrelsens prövning måste bygga på kommunens
yttrande, som i sig innefattar hyresgästföreningen, torde möjligheten till
noggrann prövning av köparen och dennes förutsättningar som fastighetsförvaltare
få anses vara väl tillvaratagna.

Med hänsyn således till att länsstyrelsen skall pröva ansökan om förvärvstillstånd
på samma grunder som hyresnämnden, att kommunen och hyresgästföreningen
skall avge yttranden och att särskild vikt enligt departementschefen
skall tillmätas kommunens yttrande, anser fastighetskontoret att
möjligheterna att förhindra en olämplig person från förvärv av en hyresfastighet
i vart fall inte torde bli sämre vid en tillämpning av 1982 års lag i dess
nuvarande avfattning. Kontoret finner därför ej skäl att tillstyrka motionärernas
hemställan om ändring av lagen.

Hyresgästernas riksförbund:

Hyresgästernas riksförbund anser att utländsk medborgares förvärv av
hyresfastighet skall prövas på likvärdigt sätt som vid svensk medborgares
förvärv. Vi tillstyrker därmed denna ändring av rubricerad lag i enlighet med
motionärernas hemställan.

Sveriges fastighetsägareförbund:

Förbundet har inget att erinra mot yrkandet.

1988/89:LU6

Bilaga