Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk, m.m.
Betänkande 1994/95:LU4
Lagutskottets betänkande
1994/95:LU04
Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk, m.m.
Innehåll
1994/95 LU4
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 1994/95:58 Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk m.m. jämte fem motioner som väckts med anledning av propositionen.
I propositionen läggs fram förslag om lagändringar i syfte att uppfylla två EG-direktiv. Det ena direktivet handlar om uthyrnings- och utlåningsrättigheter till upphovsrättsligt skyddade verk och upphovsrätten närstående rättigheter. I den delen föreslås bl.a. följande. Upphovsmännens tillstånd skall krävas vid uthyrning till allmänheten. De närstående rättighetshavarna, dvs. utövande konstnärer, fonogramproducenter och filmproducenter ges en rätt att göra exemplar av sina prestationer tillgängliga för allmänheten, vilket innebär att samma grundbefogenheter kommer att gälla för dessa rättighetshavare som för upphovsmännen. En regel om konsumtion av de närstående rättighetshavarnas spridningsrätt föreslås, enligt vilken konsumtionen skall vara EES-vid. Samma konsumtionsregel skall enligt förslaget gälla för upphovsmännens spridningsrätt beträffande ljudupptagningar av litterära och musikaliska verk och filmverk.
Det andra direktivet handlar om samordningen av vissa regler om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellit- och kabelsändningar.
De nya reglerna har föreslagits träda i kraft den 1 januari 1995.
I de fem motioner som väckts med anledning av propositionen kritiseras förslaget om regional konsumtion av de närstående rättighetshavarnas spridningsrätt och dess effekter på möjligheterna att bedriva direkt- och s.k. parallellimport av bl.a. fonogram. I ett motionsyrkande ifrågasätts också behovet av upphovsrättslagens presumtionsregel med avseende på filmavtal. Vidare rör två motionsyrkanden de nya reglernas inverkan på redan ingångna filmavtal.
Som ett led i beredningen av ärendet anordnade utskottet den 21 februari 1995 en icke offentlig hearing för att få närmare information om de praktiska konsekvenserna för berörda rättighetshavare och för konsumenter av de föreslagna reglerna om spridningsrätt och konsumtion. Vid hearingen deltog företrädare för Justitiedepartementet, Konkurrensverket, juridiska fakulteten vid Stockholms universitet, Statens kulturråd, Svenska Artisters och Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM), International Federation of the Phonographic Industry (IFPI), Svenska gruppen, Grossistförbundet -- Svensk Handel, Sveriges Köpmannaförbund, Border Music Distribution, Next Stop Distribution, Faktab Musik AB och Åhlens AB.
Skrivelser har inkommit från SAMI, Svenska Teaterförbundet, Sveriges Yrkesmusikerförbund, Svenska scen- och medieområdets utövar- och upphovsmannafederation (SUF), IFPI, Sveriges Köpmannaförbund, Grossistförbundet -- Svensk Handel och Next Stop Distribution.
Utskottet tillstyrker propositionens förslag beträffande de närstående rättighetshavarna. Med anledning av motionerna avstyrker utskottet däremot förslaget om regional konsumtion av upphovsmännens spridningsrätt samt förordar vissa tillkännagivanden. Genom utskottets därvid gjorda ställningstagande tillgodoses i allt väsentligt syftet med motionerna. De av utskottet förordade tillkännagivandena avser det internationella tillämpningsområdet för spridningsrätten för de närstående rättighetshavarna samt principen om global konsumtion som huvudregel inom upphovsrätten. Vidare tillstyrker utskottet bifall till propositionen i övrigt med den ändringen att ikraftträdandet bestäms till den 1 juni 1995.
Propositionen
I proposition 1994/95:58 föreslår regeringen (Justitiedepartementet) efter hörande av Lagrådet att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,
2. lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister.
Lagförslagen har intagits som bilaga 1 till betänkandet.
Motionerna
1994/95:L8 av Per Stenmarck m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om global konsumtion.
1994/95:L9 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk såvitt avser 19 § första stycket och 45 § sista stycket allt avseende införandet av en regel om regional konsumtion av spridningsrätt på det upphovsrättsliga området.
1994/95:L10 av Tanja Linderborg m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:58 om uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt skyddade verk m.m,
2. att riksdagen begär att regeringen snarast omförhandlar EES-avtalet enligt vad i motionen anförts om att konsumtionen av spridningsrätten till ljudupptagningar av litterära och musikaliska verk samt filmverk skall vara globala,
3. att riksdagen -- om yrkande 1 avslås -- beslutar att andra punkten i övergångsbestämmelse 3 i lagen om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk skall utgå.
1994/95:L11 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson (c) vari yrkas att riksdagen avslår förslaget i proposition 1994/95:58 såvitt avser införandet av en regel om regional konsumtion i upphovsrättslagen.
1994/95:L12 av Anita Persson m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige aktivt bör verka för att principen om global konsumtion blir huvudregel på immaterialrättens område,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om presumtionsregeln vid filmmedverkan.
Utskottet
Allmän bakgrund
Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ger ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet innebär att skaparen av verket har rätt att utnyttja detta ekonomiskt och har ett visst ideellt betonat inflytande över hur och i vilka sammanhang det används. Har flera medverkat vid tillkomsten av det skyddade verket har var och en av dem upphovsrätt.
Begreppen litterära och konstnärliga verk i lagen är mycket vidsträckta. Till litterära verk räknas bl.a. skönlitteratur och beskrivande framställningar i ord såsom vetenskapliga arbeten och handböcker. Som konstnärliga verk räknas i princip alla former, i vilka verk skapas i syfte att nå en konstnärlig verkan, t.ex. i bild, rörelse eller toner. Till denna grupp hör bl.a. målningar, alster av bildhuggarkonst, sceniska verk som teaterpjäser och koreografiska verk, musikaliska kompositioner både när de framförs och framträder i notskrift samt filmverk, både spelfilmer och under vissa förutsättningar kortfilmer och journalfilmer.
För att en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed komma i åtnjutande av skydd enligt lagen måste den ha vad man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas så, att en produkt är ett verk om den praktiskt sett inte har kunnat framställas av två personer oberoende av varandra. Utanför skyddet faller därför idéer och uppslag som flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av rutinmässig eller alldaglig karaktär.
Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på ett materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av verket är inte blott en bok eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse av verket, utan också en grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv., som endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också framträda i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna av ett musikstycke, i bilden på filmduken eller televisionsskärmen. Alla former vari verket framträder faller inom dess skyddssfär, även bearbetningar.
Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra verket tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att framföra eller visa det offentligt och sprida exemplar av verket. Som framställning av exemplar anses bl.a. inspelning av verket på band eller annan anordning från vilken det kan återges.
Ett verk framförs offentligt när det presenteras för allmänheten i obeständig form, t.ex. när en dikt läses upp, ett musikstycke spelas, en film visas eller ett verk sänds ut i ljudradio eller television. Ett framförande är offentligt när det sker på en plats dit allmänheten äger tillträde. Härmed jämställs det fallet att framförandet anordnas i förvärvsverksamhet inför en större sluten krets, framför allt på en större arbetsplats (s.k. industrimusik).
Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i upphovsrättslagen först 1989. Innebörden av detta är att datorprogram i princip åtnjuter samma upphovsrättsliga skydd som andra litterära verk. Programmen skyddas inte bara mot direkt kopiering utan också mot framställning av exemplar av programmet i bearbetat skick utan rättighetshavarens tillstånd.
Det upphovsrättsliga skyddet gäller i 50 år, som regel räknat från upphovsmannens död.
Upphovsrättslagen innehåller också regler om rätt till fotografier och s.k. närstående rättigheter.
Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli 1994 (se prop. 1993/94:109, bet. LU16) integrerades reglerna om rätten till fotografier i upphovsrättslagen och lagen (1960:739) om rätt till fotografisk bild upphävdes. De nya reglerna innebär att bilder som uppfyller kravet på verkshöjd skyddas på samma sätt som konstverk. Fotografier som inte är verk skyddas genom en ny bestämmelse såsom en närstående rättighet. Skyddet för dessa fotografier upphör 50 år efter det år då bilden framställdes.
Reglerna om s.k. närstående rättigheter ger musiker, skådespelare och andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära eller konstnärliga verk. Sådana framföranden får inte utan konstnärens samtycke spelas in på film, varmed jämställs videogram, på fonogram (grammofonskivor, kassettband, m.m.) eller på annan anordning genom vilken de kan återges. De får inte heller utan rättighetshavarens samtycke sändas ut i bl.a. radio eller TV. Inspelningar av framföranden får mångfaldigas endast med konstnärens medgivande. Vidare gäller att utövande konstnärer har rätt till ersättning då ljudinspelningar används vid radio- eller TV-sändningar eller utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Också för de utövande konstnärerna gäller en 50-årig skyddstid, räknad från framförandet.
Till de närstående rättigheterna räknas även det skydd som fonogramproducenter samt radio- och TV-företag har enligt upphovsrättslagen. Fonogram får inte utan producentens samtycke eftergöras eller överföras till andra anordningar genom vilka de kan återges. Vidare har fonogramproducenten rätt till ersättning då ljudupptagningen används vid radio- eller TV-sändning eller utnyttjas offentligt i förvärvssyfte. Beträffande radio- och TV-sändningar gäller att de inte utan företagets medgivande får återutsändas eller spelas in på en anordning genom vilken de kan återges. Gjorda inspelningar får inte överföras till någon annan sådan anordning såvida inte företaget samtycker.
Skyddet för upphovsmän, utövande konstnärer m.fl. är i vissa avseenden inskränkt av hänsyn till allmänna eller enskilda intressen.
Den som gör intrång i de rättigheter som lagen ger upphovsmän och andra rättighetshavare kan dömas till straff och förpliktas utge skadestånd.
Den svenska lagstiftningen bygger liksom motsvarande lagar i andra nordiska länder på innehållet i flera internationella konventioner. Bland sådana konventioner kan här nämnas särskilt 1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga verk, 1952 års världskonvention om upphovsrätt och 1961 års internationella konvention om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen). Konventionerna bygger på i huvudsak två principer. Den ena är att varje konventionsstat skall ge samma skydd åt verk och prestationer från andra konventionsstater som staten i fråga ger sina nationella verk och prestationer. Den andra är att en konventionsstat är förpliktad att garantera de andra konventionsstaternas verk och prestationer ett visst minimiskydd.
Den upphovsrättsliga lagstiftningen gäller främst svenska verk och prestationer. Genom Sveriges anslutning till de internationella konventionerna har Sverige förpliktat sig att ge skydd också åt verk och prestationer med ursprung i ett stort antal andra länder.
I upphovsrättslagen har regeringen bemyndigats att -- under förutsättning av ömsesidighet -- föreskriva att lagen skall tillämpas med avseende på andra länder. Sådana föreskrifter har meddelats i internationell upphovsrättsförordning (1993:193).
Utskottet kommer nedan -- efter en redovisning av propositionens huvudsakliga innehåll -- att under skilda rubriker ta upp de frågor i propositionen som aktualiserats genom motionerna eller som eljest har tilldragit sig utskottets uppmärksamhet.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lägger regeringen fram förslag till lagändringar i syfte att Sverige skall uppfylla två direktiv som omfattas av EES-avtalet.
Det ena direktivet är Rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter. Följande lagändringar föreslås med anledning av direktivet. Det skall krävas tillstånd av upphovsmannen vid uthyrning av exemplar av konstverk till allmänheten. Det skydd som en producent av en filmupptagning har mot kopiering skall även omfatta film som inte är verk. Det skall införas en ensamrätt för utövande konstnärer, fonogramframställare och producenter av filmupptagningar att göra exemplar av sina prestationer tillgängliga för allmänheten. En sådan utvidgning innebär att samma grundbefogenheter kommer att gälla för nämnda kategorier rättighetshavare som för upphovsmännen. Regler om konsumtion av närstående rättighetshavares spridningsrätt skall införas och konsumtionen skall vara EES-vid. I anslutning därtill föreslås att upphovsmännens spridningsrätt när det gäller exemplar av ljudupptagningar av litterära och konstnärliga verk och filmverk förstärks så att den blir densamma som föreslås för de närstående rättighetshavarna. Även upphovsmännens spridningsrätt skall nämligen enligt förslaget vara föremål för regional (EES-vid) konsumtion. Spridningsrättens konsumtionspunkt skall generellt vara första överlåtelsen. Utövande konstnärer, fonogramframställare och producenter av filmupptagningar skall på samma sätt som upphovsmän ha ensamrätt att bestämma över uthyrning av exemplar av sina prestationer. Presumtionsregeln i 39 § upphovsrättslagen skall gälla också på utövande konstnärers prestationer.
Det andra direktivet är rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel. Följande lagändringar föreslås. Det skall införas en regel i upphovsrättslagen som slår fast var den upphovsrättsligt relevanta handlingen vid satellitsändningar skall anses äga rum samt en regel om att en avtalslicens för radio- och televisionsföretag gäller vid utsändningar genom satellit endast om sändarföretaget samtidigt verkställer utsändning genom en marksändare. Avtalslicensbestämmelsen i 26 § f upphovsrättslagen som vidaresändning av ljudradio- och televisionsutsändningar skall inte gälla verk till vilka rättigheterna till vidaresändning innehas av det radio- eller televisionsföretag som sänder ut den ursprungliga sändningen. Lag om medling i vissa upphovsrättstvister skall gälla också för tvister om vidaresändning genom kabel. En särskild bestämmelse införs i upphovsrättslagen om rätt till förhandling för den som vill ha tillstånd till en sådan vidaresändning men inte får detta på önskade villkor.
De nya reglerna har föreslagits träda i kraft den 1 januari 1995.
Spridningsrätt för upphovsmän och andra rättighetshavare
Som inledningsvis berörts har den som skapat ett litterärt eller konstnärligt verk en principiell ensamrätt att göra verket tillgängligt för allmänheten genom att bl.a. sprida exemplar av verket. Såvitt gäller litterära och musikaliska verk är emellertid denna spridningsrätt starkt begränsad. När exemplar av sådana verk lovligen framställts och förts ut på marknaden får de sedan fritt spridas vidare genom exempelvis försäljning eller utlåning. Undantag från den fria spridningen gäller dock för uthyrning och andra jämförliga rättshandlingar. När en upphovsman förlorar sin rätt att kontrollera den vidare spridningen av exemplar används uttrycket att spridningsrätten konsumeras.
Konsumtionsreglerna inom upphovsrätten har samband med förhållandet mellan upphovsmannen och den som förvärvat ett exemplar av verket. Den som äger ett exemplar av ett verk har äganderätten till just detta fysiska exemplar, medan upphovsmannen har upphovsrätten till verket, oavsett i hur många fysiska exemplar verket -- produkten av författarens eller kompositörens skapande arbete -- har återgivits. Konsumtionsreglerna inom upphovsrätten har till uppgift att klargöra avvägningen mellan å ena sidan upphovsmännens rätt med avseende på verk i dess fysiska form (exemplar) och å andra sidan exemplarägarnas rätt att disponera över exemplaret för vidareförsäljning, utlåning etc. Konsumtionsreglerna rör således alltid endast exemplar, inte verk. De innebär som nämnts i regel att upphovsmannen efter en lovlig exemplarframställning och försäljning inte längre kan bestämma över det sålda exemplaret. Köparen kan fritt överlåta detta vidare, men han förvärvar aldrig någon rätt till exemplarframställning eller till offentligt framförande eller till rätten att visa verket offentligt.
En aspekt på konsumtion av ensamrätt är vilken verkan som spridningsrätten skall ges i territoriellt avseende. Man kan tänka sig flera alternativ. En möjlighet är att anse att ensamrätten bara konsumeras för det land där den konsumtionsgrundande spridningen har ägt rum. Detta brukar betecknas som nationell konsumtion. Ett annat alternativ är att anse att ensamrätten konsumeras för en hel region av länder om den konsumtionsgrundande spridningen har ägt rum i ett land inom regionen. Man brukar då tala om regional konsumtion. Ett ytterligare alternativ är den globala konsumtionen. Den innebär att ensamrätten konsumeras när exemplaret har förts ut på marknaden oavsett i vilket land så har skett. På det upphovsrättsliga området i Sverige tillämpas -- med ett undantag -- principen om global konsumtion. Undantaget gäller datorprogram och är en följd av implementeringen av EG:s råds direktiv om rättsligt skydd för datorprogram (91/250/EEG). Konsumtionen av spridningsrätten beträffande exemplar av datorprogram som har överlåtits med upphovsmannens samtycke är enligt 19 § upphovsrättslagen EES-vid, dvs. regional.
Principerna om nationell, regional resp. global konsumtion har betydelse för upphovsmännen när det gäller bl.a. möjligheten att kontrollera handeln över gränserna med exemplar av skyddade verk. Vid nationell konsumtion utgör varje land där exemplar av verket givits ut en marknad. Upphovsmännen kan förhindra s.k. parallellimport, dvs. att exemplar av verket som finns i ett land importeras till ett annat land där verket också givits ut. Är konsumtionen regional blir regionen en marknad. Inom denna är parallellimport möjlig. Exemplar som finns i länder utanför regionen kan däremot inte parallellimporteras. Vid global konsumtion slutligen tappar upphovsmannen helt möjligheten att kontrollera parallellimport. EG:s direktiv om uthyrning och utlåning innehåller i artikel 9 föreskrifter om att närstående rättighetshavare skall ha ensamrätt att göra exemplar av upptagningar av sina prestationer tillgängliga för allmänheten genom försäljning eller på annat sätt. Enligt svensk rätt har de närstående rättighetshavarna i princip inte någon sådan spridningsrätt när det gäller spridning av exemplar av deras prestationer.
I propositionen föreslås att direktivets krav i detta hänseende skall uppfyllas genom att utövande konstnärer, fonogramframställare och producenter av filmupptagningar ges en ensamrätt att göra exemplar av sina prestationer tillgängliga för allmänheten. Förslaget innebär att samma grundbefogenheter kommer att gälla för dessa kategorier av rättighetshavare som för upphovsmännen, bortsett från skyddet för efterbildning, bearbetning och dylikt. Regeringen föreslår vidare i enlighet med direktivets krav att radio- och TV-företag ges ensamrätt till spridning till allmänheten av exemplar av sina utsändningar.
Det nu aktuella direktivet innehåller också -- med den anpassning som följer av EES-avtalet -- regler om konsumtion i territoriellt hänseende av de närstående rättighetshavarnas spridningsrätt. Enligt artikeln skall spridningsrätten konsumeras när första försäljningen av ett exemplar görs inom EES av rättighetshavaren själv eller med dennes samtycke. I propositionen föreslås i enlighet med direktivets krav att regler införs om konsumtion av spridningsrätten beträffande exemplar av närstående rättighetshavares prestationer och att denna konsumtion skall vara regional.
Regeringen anför att en sådan anpassning till konsumtionsbestämmelsen i artikel 9.2 utan några andra ändringar i svensk rätt skulle medföra att olika konsumtionsbestämmelser vore tillämpliga på ett objekt, t.ex. ett fonogram, som skyddas av både upphovsrätt och närstående rättigheter. För upphovsmannen skulle gälla global konsumtion, medan regional konsumtion skulle gälla för den närstående rättighetshavaren. Innebörden av en sådan reglering skulle vara att en närstående rättighetshavare i dessa fall skulle få en bättre ställning än upphovsmännen. Enligt regeringen skulle det vara sakligt svårt att motivera en sådan ordning. Eftersom övervägande skäl enligt regeringen talar för att samma konsumtionsregler skall gälla i dessa fall, föreslås i propositionen att konsumtionen av spridningsrätten till exemplar av ljudupptagningar av litterära och musikaliska verk samt exemplar av filmverk skall vara regional (EES-vid). Enligt förslaget skall konsumtionspunkten för spridningsrätten till exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk och till exemplar av närstående rättighetshavares prestationer vara densamma, dvs. den första överlåtelsen av exemplaret, oavsett om överlåtelsen sker genom köp, byte eller gåva.
Förslaget om regional konsumtion och dess effekter på direkt- och s.k. parallellimport tas upp i fem motioner.
I motion L8 av Per Stenmarck m.fl. (m) ställer sig motionärerna tveksamma till om Sveriges åtagande enligt EES-avtalet med nödvändighet innebär att den traditionella nordiska principen om global konsumtion inom upphovsrätten måste överges. Förslaget strider enligt motionärerna mot Sveriges strävanden att åstadkomma en friare handel. Konkurrensen kommer, framhålls det, att begränsas på ett negativt sätt, något som dessutom är till nackdel för konsumenterna. Motionärerna framhåller att med regional konsumtion kommer parallellimport att vara möjlig för varor som sätts på marknaden inom EES-området. Däremot kommer sådan import från länder utanför EES att kunna stoppas. Detta leder enligt motionärerna till att principen om global konsumtion av rättighetshavares spridningsrätt bör överges endast om direktivet inte lämnar något utrymme för annan tolkning. Eftersom direktivets innebörd inte kan anses helt klar i detta avseende bör man, enligt motionärernas mening, från svensk sida avstå från att göra en egen tolkning. För det fall EG-domstolen senare skulle komma till bedömningen att global konsumtion är oförenlig med direktivet på denna punkt får frågan för Sveriges del tas upp på nytt. Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening skall ge regeringen det anförda till känna.
Samma tankar förs fram i motion L9 av Bengt Harding Olson (fp), som anför att det inte finns tillräckliga skäl för att Sverige nu -- som enda land i Norden -- bör överge principen om global konsumtion. Motionären framhåller bl.a. att propositionens förslag om regional konsumtion innebär avsteg från den sedan länge gällande nordiska principen om global konsumtion och svenska strävanden mot att åstadkomma en friare handel. Motionären yrkar att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk såvitt avser 19 § första stycket och 45 § sista stycket allt avseende införandet av en regel om regional konsumtion på det upphovsrättsliga området.
Av samma skäl som förs fram i motionerna L8 och L9 yrkas i motion L11 av Agne Hansson och Birgitta Karlsson (c) att riksdagen avslår propositionens förslag såvitt avser införandet av en regel om regional konsumtion i upphovsrättslagen.
I motion L10 av Tanja Linderborg m.fl. (v) anförs bl.a. att den kulturella mångfalden kommer att avsevärt begränsas om den svenska fonogrammarknaden avskärmas från direktimport från länder utanför EG-området. Motionärerna yrkar därför att riksdagen avslår propositionen (yrkande 1) samt att riksdagen begär att regeringen snarast omförhandlar EES-avtalet enligt vad i motionen anförts om att konsumtionen av spridningsrätten till ljudupptagningar av litterära och konstnärliga verk samt filmverk skall vara global (yrkande 2).
Även i motion L12 av Anita Persson m.fl. framhålls att en princip om global konsumtion ligger i linje med Sveriges strävanden mot att åstadkomma en friare handel och att detta också är i konsumenternas intresse. Motionärerna konstaterar emellertid att en tolkning av direktivet ger vid handen att endast regional konsumtion medges och att det därför inte finns någon möjlighet för Sverige att tillämpa global konsumtion för närstående rättighetshavares prestationer. Mot den bakgrunden yrkas i motionen att riksdagen skall ge regeringen till känna att Sverige aktivt bör verka för att principen om global konsumtion blir huvudregel på immaterialrättens område (yrkande 1).
Utskottet erinrar om att Sverige, sedan propositionen framlades på hösten 1994, blivit medlem i Europeiska unionen. På grund av medlemskapet är Sverige förpliktat att uppfylla kraven i direktivet om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om närstående rättigheter. I enlighet härmed tillstyrker utskottet att det införs en spridningsrätt för utövande konstnärer, för producenter av fonogram och filmupptagningar samt för radio- och TV-företag.
När det gäller förslaget om konsumtion av spridningsrätten vill utskottet erinra om att utskottet i annat sammanhang (bet. 1992/93:LU17) uttalat att principen om global konsumtion ligger i linje med Sveriges strävanden att åstadkomma en friare världshandel och också är i konsumenternas intresse. En övergång till regional konsumtion bör, enligt vad utskottet också framhållit, därför ske endast om Sveriges åtaganden med nödvändighet innebär att principen om global konsumtion måste överges. Utskottet vidhåller denna uppfattning och ställer sig därför principiellt avvisande till tanken på en regel om regional konsumtion av spridningsrätten för utövande konstnärer m.fl. Utskottet nödgas emellertid konstatera att det inte är förenligt med ordalagen i och syftet med direktivet att hävda principen om global konsumtion beträffande de närstående rättigheterna. I sammanhanget vill utskottet påpeka att även om vi skulle införa en regel som innebär global konsumtion också på detta område är risken stor att principen om regional konsumtion skulle komma att upprätthållas i den praktiska rättstillämpningen. Enligt den praxis som lagts fast av EG-domstolen skall nämligen materiella regler tolkas och tillämpas i enlighet med gällande direktiv. Det innebär att svenska domstolar kan bli skyldiga att tillämpa en regel om regional konsumtion trots att den svenska lagstiftningen bygger på principen om global konsumtion.
En väsentlig fråga vid ett ställningstagande till regional konsumtion är vilka verkningar som uppkommer för handeln över gränserna. Samtliga de nu aktuella motionsyrkandena syftar till att parallellimport till Sverige från länder utanför EES-området även fortsättningsvis skall vara möjlig. I linje med vad som tidigare sagts delar utskottet motionärernas uppfattning att det är viktigt att den fria handeln med olika produkter kan upprätthållas. Åtgärder som kan inskränka möjligheterna till parallellimport bör därför undvikas. Införandet av en regel om regional konsumtion i den svenska upphovsrättslagen medför i sig inte att det uppkommer hinder mot parallellimport till Sverige av utländska verk och prestationer. Upphovsrättslagen gäller nämligen endast verk och prestationer med med anknytning till Sverige. Verk och prestationer med ursprung i andra länder omfattas i princip inte. Genom olika konventioner på det upphovsrättsliga området har emellertid Sverige åtagit sig att ge rättsligt skydd för upphovsmän och andra rättighetshavare från konventionsstaterna. Av det allmänna diskrimineringsförbudet i Romfördraget följer vidare att rättighetshavare från EES-länderna måste ges samma rättsliga skydd här i landet som svenska medborgare. I 62 § upphovsrättslagen har regeringen därför bemyndigats att under förutsättning av ömsesidighet föreskriva att lagen skall tillämpas gentemot andra länder. Sådana föreskrifter har meddelats i internationell upphovsrättsförordning (1994:193), varigenom de svenska upphovsreglerna i varierande utsträckning blivit tillämpliga på verk och prestationer från ett stort antal länder.
Det sagda innebär att den nya regeln om regional konsumtion får direkt effekt på möjligheterna till parallellimport endast i fråga om verk och prestationer med ursprung i EES-länderna. Exempelvis kan ett fonogram som producerats i Sverige eller i Frankrike och som finns på marknaden i USA inte utan rättighetshavarnas tillstånd importeras från USA till Sverige. I vad mån importen av produkter med ursprung i länder utanför EES-området berörs beror på våra internationella åtaganden enligt de olika konventionerna.
Det internationella skyddet för utövande konstnärer, fonogramframställare och radioföretag regleras i Romkonventionen från 1961. Sverige har tillträtt denna konvention, liksom ett 40-tal andra länder. Två av EU:s medlemsländer har ännu inte tillträtt konventionen men väntas göra det inom kort. Kretsen av konventionsstater omfattar inte USA med dess betydande fonogramindustri. Att konventionen inte har fått någon större utbredning anses bero på att de nationella reglerna är tämligen olika från land till land.
Gentemot de länder utanför EES som inte tillträtt Romkonventionen har Sverige inte någon skyldighet att tillämpa reglerna om närstående rättigheter. Det kan således inte komma i fråga att de nya bestämmelserna om spridningsrätt och regional konsumtion sätts i kraft beträffande sådana länder. Det är emellertid möjligt att bestämmelserna inte heller behöver tillämpas gentemot samtliga de konventionsstater som står utanför EES. Det är nämligen en omtvistad fråga huruvida Romkonventionens princip om nationell behandling kräver att ett land tillerkänner rättighetshavare från andra konventionsstater samma skydd som de egna medborgarna eller om det är till fyllest att de utländska rättighetshavarna ges det minimiskydd som konventionen föreskriver. Det kan därvid noteras att Romkonventionen inte innehåller några regler om spridningsrätt. Med hänsyn till vikten av att parallellimporten inte försvåras anser utskottet det angeläget att spridningsrätten för utövande konstnärer och producenter inte ges ett vidare tillämpningsområde än det som följer av våra folkrättsliga förpliktelser. Regeringen bör därför noga överväga den närmare innebörden av Romkonventionen i detta avseende när föreskrifterna om internationell tillämpning skall utfärdas med stöd av bemyndigandet i 62 § upphovsrättslagen.
Som påpekas i motion L12 är det också viktigt att regeringen i den fria handelns intresse såväl inom EU som på det internationella planet i övrigt aktivt verkar för principen om global konsumtion som huvudregel.
När det gäller de ovan redovisade möjligheterna att begränsa effekterna för fonogramimporten av en regel om regional konsumtion kompliceras bilden av det förslag som regeringen lägger fram om regional konsumtion av också upphovsmännens spridningsrätt till vissa verk. Som tidigare nämnts föreslår regeringen att upphovsmännens spridningsrätt beträffande ljudupptagningar av verk skall förstärkas genom en övergång från global till regional (EES-vid) konsumtion. Sett från nationella och upphovsrättsliga utgångspunkter kan utskottet finna starka skäl för förslaget. Utan en anpassning av upphovsmännens spridningsrätt skulle sålunda olika konsumtionsbestämmelser bli tillämpliga på samma objekt, t.ex. ett fonogram som skyddas av både upphovsrätt och närstående rätt. Det skulle innebära att närstående rättighetshavare i dessa fall skulle få en bättre ställning än upphovsmännen. Som framhålls i propositionen förefaller det svårt att motivera en sådan ordning. Genomförs förslaget får det emellertid konsekvenser för importen av fonogram till Sverige.
Som framgår av den inledande översiktliga redogörelsen behandlas de internationella aspekterna på upphovsrätten i 1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärliga verk. Konventionen har fått mycket stor utbredning. Förutom Sverige, som tillhör konventionen sedan 1904, är ett drygt 90-tal länder anslutna.
Sedan länge gäller i Sverige, liksom i Norden i övrigt, att spridningsrätten till exemplar av litterära eller musikaliska verk och konstverk konsumeras globalt. Ett sådant verk får alltså utan hinder av upphovsmannen fritt spridas vidare över gränserna sedan det har utgivits eller överlåtits. En övergång till regional konsumtion av upphovsmännens spridningsrätt till ljudupptagningar medför att Sverige, på grund av Bernkonventionens princip om nationell behandling, måste låta samma förstärkta spridningsrätt gälla även för upphovsmännens alster från alla Bernunionens medlemsstater. Praktiskt taget alla fonogram som har avsättning på den internationella marknaden omfattas av upphovsrättsligt skydd i någon av dessa stater. I stort sett hela importen av fonogram till Sverige från länder utanför EES-området kommer därmed att kräva tillstånd från upphovsmännen. Till bilden hör också att det är ovanligt, särskilt i USA, att upphovsmännen överlåter sina rättigheter till fonogramproducenterna.
I syfte att slå vakt om fonogramimporten till Sverige har utskottet i det föregående understrukit vikten av att tillämpningsområdet för den nya spridningsrätten för utövande konstnärer m.fl. inte utsträcks till andra länder i vidare mån än som följer av våra internationella förpliktelser. De möjligheter som härvidlag står till buds blir emellertid helt betydelselösa om upphovsmännen får en förstärkt spridningsrätt. Vid en avvägning mellan denna nackdel med förslaget och de upphovsrättsliga fördelarna finner utskottet att intresset av en friare handel bör väga över.
Sammanfattningsvis förordar utskottet att regeringens förslag om spridningsrätt för utövande konstnärer genomförs samt att vad som anförts om tillämpningsområdet till denna och om aktiva insatser för global konsumtion som huvudregel ges regeringen till känna. Utskottet avstyrker bifall till förslaget om regional konsumtion av upphovsmännens spridningsrätt. Utskottets ställningstagande innebär att önskemålen i motionerna L8, L9, L10 yrkandena 1 och 2, L11 och L12, yrkande 1, blir tillgodosedda.
Utskottets ställningstagande beträffande upphovsmännens spridningsrätt föranleder att vissa ändringar måste göras i 19, 45, 46, 48 och 49 a §§ i regeringens förslag till lag om ändring i upphovsrättslagen. Därutöver bör en ändring ske i 61 §. Ändringen innebär att den nya regeln om spridningsrätt för fonogramproducenter i 46 § endast skall tillämpas på producenter med anknytning till Sverige. Den särskilda regel som tar sikte på piratkopior av fonogram bibehålls dock.
Avtal om filmning
Upphovsrättslagen innehåller i 39 § en presumtionsregel om att en överlåtelse av rätten till inspelning av ett litterärt eller konstnärligt verk på film också omfattar rätten att genom visning av filmen på biograf, i television eller annorledes göra verket tillgängligt för allmänheten samt att i filmen återge talade inslag i text eller översätta dem till annat språk. Bestämmelsen gäller inte för musikaliska verk. Regeln är dispositiv, dvs. den tillämpas under förutsättning att parterna inte har kommit överens om annat.
I motion L12 av Anita Persson m.fl. (s) sätts i fråga om regeln i 39 § är motiverad. Motionärerna pekar på att presumtionsregeln inte omfattar musikaliska verk. De framhåller i det sammanhanget att det inte kan råda någon tvekan om att regissören har en avgörande betydelse för tillkomsten av ett filmverk och att det därför inte borde vara svårt att ge filmregissören åtminstone samma ställning som skaparen av ett musikaliskt verk till en film. Enligt motionärerna förefaller presumtionsregeln ge filmföretagen en fördel, eftersom de och deras organisationer är tillräckligt starka och kapabla att tillvarata sina intressen gentemot upphovsmän utan hjälp av lagstiftningen. Filmföretagen är i det avseendet inte annorlunda än andra företag som ingår överenskommelser med upphovsmän om överlåtelse av rättigheter. Motionärerna förutsätter att regeringen följer utvecklingen på området, och de begär att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om presumtionsregeln vid filmmedverkan (yrkande 2 delvis).
Utskottet erinrar om att upphovsrättslagen under flera år var föremål för översyn av Upphovsrättsutredningen. Utredningsarbetet bedrevs i etapper och resulterade i åtskilliga förslag som ledde till lagstiftning. Upphovsrättsutredningen arbete avslutades dock utan att någon allmän översyn av upphovsrättslagen kom till stånd. Den förra regeringen uttalade att någon omedelbar översyn inte var aktuell när det gällde de delar av lagen som utredningen inte hann befatta sig med och vilka inte heller aktualiserats i samband med EG:s arbete. En genomgång av också dessa delar bör emellertid komma till stånd i lämpligt sammanhang (se prop. 1992/93:214 s. 45). I den nu aktuella propositionen (se s. 21) ställer sig regeringen bakom uttalandet och framhåller särskilt att det kan finnas skäl att se över bl.a. reglerna i 3 kap. Vidare framhålls att efter ett genomförande av nämnda projekt torde tiden vara mogen för en teknisk och redaktionell översyn av upphovsrättslagen.
Utskottet konstaterar att upphovsrättslagens tredje kapitel innehåller bestämmelser om upphovsrättens övergång och således också den omdiskuterade presumtionsregeln i 39 §. Utskottet vill för sin del understryka att frågan om det föreligger behov av nämnda regel noga bör övervägas. Med hänsyn till den ovan aviserade översynen utgår utskottet dock från att regeringen därvid gör dessa överväganden. Mot denna bakgrund är något tillkännagivande med anledning av motion L12 yrkande 2 i denna del inte påkallat.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
Den nya lagstiftningen har i propositionen föreslagits träda i kraft den 1 januari 1995. Riksdagsbehandlingen av propositionen har emellertid inte kunnat avslutas före denna tidpunkt. Med hänsyn till att det är angeläget att lagändringarna träder i kraft snarast möjligt förordar utskottet att ikraftträdandetidpunkten bestäms till den 1 juni 1995.
I propositionen föreslås att det i 45 §, som behandlar utövande konstnärers framförande av litterärt eller konstnärligt verk, genom en hänvisning anges att den tidigare behandlade presumtionsregeln i 39 § skall tillämpas även på sådana framföranden. Hänvisningen anknyter således till de utövande konstnärernas nya rättigheter att bestämma när och på vilka villkor upptagningar av deras framföranden skall göras tillgängliga för allmänheten. I tredje punkten i de föreslagna övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i upphovsrättslagen anges att hänvisningen inte skall tillämpas i fråga om avtal om filminspelning som har ingåtts före ikraftträdandet. I stället skall i fråga om sådana avtal gälla att en utövande konstnär genom avtalet skall anses ha överlåtit rätten att genom filmen göra framförandet tillgängligt för allmänheten.
I motion L10 av Tanja Linderborg m.fl. (v) yrkas att riksdagen beslutar avslå presumtionsregeln i punkt 3 i övergångsbestämmelserna (yrkande 3). Motionärerna anser att regeln med den föreslagna lydelsen har retroaktiv verkan och att den innebär expropriation av en ekonomisk rätt som den enskilde utövaren förhandlat sig till. Samma fråga tas upp i motion L12 yrkande 2 (delvis) av Anita Persson m.fl. (s). Motionärerna framhåller att bestämmelsen inte får leda till att framförhandlade rättigheter upphävs.
Utskottet kan konstatera att den kritiserade övergångsbestämmelsen i punkt 3 står i överensstämmelse med artikel 13 punkt 7 i EG-direktivet om utlåning och uthyrning m.m.. Bestämmelsen tar sikte på avtal om filminspelning som har träffats före ikraftträdandet och innebär att de utövande konstnärernas rätt att genom filmen göra framförandet tillgängligt för allmänheten skall anses ha överlåtits genom avtalet. Bestämmelsen tar alltså sikte på de nya rättigheter som propositionen ger de utövande konstnärerna. Däremot har bestämmelsen ingen verkan på rättigheter som före ikraftträdandet kan ha framförhandlats i avtal mellan en filmproducent och en utövande konstnär. Om en utövande konstnär innan lagen träder i kraft genom avtal med filmproducenten försäkrar sig om vissa exploateringsrättigheter, påverkas dessa således inte alls av övergångsbestämmelsen. Bestämmelsen ger alltså inte upphov till sådana effekter som motionärerna befarar. Motionerna L10 yrkande 3 och L12 yrkande 2 i denna del behöver därför inte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Mot de delar av propositionen som inte särskilt har berörts har utskottet ingen erinran. Utskottet tillstyrker att förslagen genomförs.
Hemställan
Utskottet hemställer
1. beträffande spridningsrätt att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:L8, 1994/95:L9, 1994/95:L10 yrkandena 1 och 2, 1994/95:L11 och 1994/95:L12 yrkande 1 dels avslår regeringens förslag såvitt rör regional konsumtion av upphovsmännens spridningsrätt, dels antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk såvitt avser 19, 45, 46, 48, 49 a och 61 §§ med den ändringen att paragraferna erhåller i bilaga 2 som Utskottets förslag betecknade lydelse, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om det internationella tillämpningsområdet för spridningsrätten för närstående rättighetshavare och om global konsumtion inom upphovsrätten,
2. beträffande presumtionsregel om avtal vid filmning att riksdagen avslår motion 1994/95:L12 yrkande 2 i denna del,
3. beträffande redan ingångna filmavtal att riksdagen med avslag på motion 1994/95:L10 yrkande 3 och motion 1994/95:L12 yrkande 2 i denna del antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk såvitt avser punkt 3 övergångsbestämmelserna,
4. beträffande lagförslagen i övrigt att riksdagen antar regeringens förslag till dels lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet hemställt ovan, dels lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i vissa upphovsrättstvister, med den ändringen att tidpunkten för lagarnas ikraftträdande bestäms till den 1 juni 1995.
Stockholm den 28 mars 1995
På lagutskottets vägnar
Agne Hansson
I beslutet har deltagit: Agne Hansson (c), Anita Persson (s), Bengt Kronblad (s), Rolf Dahlberg (m), Rune Berglund (s), Stig Rindborg (m), Karin Olsson (s), Eva Arvidsson (s), Birgit Henriksson (m), Bengt Harding Olson (fp), Inger Segelström (s), Tanja Linderborg (v), Sven-Erik Österberg (s), Henrik S Järrel (m), Yvonne Ruwaida (mp), Birgitta Carlsson (c) och Eva Persson Sellin (s).
Propositionens lagförslag
1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk
Bilaga 1
2 Förslag till lag om ändring i lagen (1980:612) om medling i upphovsrättstvister
Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk Bilaga 2
Regeringens förslag Utskottets förslag
19 §
När ett exemplar av ett När ett exemplar av ett verk med upphovsmannens litterärt eller musikaliskt samtycke har överlåtits, verk eller ett konstverk med får exemplaret spridas upphovsmannens samtycke har vidare. För överlåtits, får ljudupptagningar av exemplaret spridas vidare. litterära och musikaliska För exemplar av verk samt exemplar av datorprogram gäller i datorprogram och filmverk stället att spridningen gäller i stället att är tillåten sedan spridningen är tillåten exemplaret med upphovsmannens sedan exemplaret med samtycke har överlåtits upphovsmannens samtycke har inom Europeiska ekonomiska överlåtits inom samarbetsområdet. Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.
Första stycket ger inte rätt att tillhandahålla allmänheten
1. exemplar av verk, utom byggnader och brukskonst, genom uthyrning eller andra jämförliga rättshandlingar, eller
2. exemplar av datorprogram i 2. exemplar av datorprogram i maskinläsbar form och maskinläsbar form genom filmverk genom utlåning. utlåning.
45 §
En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk får inte utan hans samtycke
1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning, genom vilken det kan återges, eller
2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.
Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke föras över från en sådan anordning till en annan eller göras tillgängligt för allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det år då upptagningen gjordes.
Bestämmelserna i 3, 6--9, Bestämmelserna i 3, 6--9, 11--13, 15 och 16 §§, 19 11--13, 15, 16, 21, 22, 25--26 § första stycket andra b, 26 e, 26 f, 27 och 28 meningen och andra stycket, §§, 39 § första 21, 22, 25--26 b, 26 e, 26 f, meningen samt 41 och 42 27, 28 §§, 39 § §§ skall tillämpas i första meningen samt 41 och fråga om framföranden 42 §§ skall tillämpas som avses i denna paragraf. i fråga om framföranden som avses i denna paragraf.
När ett exemplar av en
upptagning enligt denna
paragraf med den utövande
konstnärens samtycke har
överlåtits inom
Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet får
exemplaret spridas vidare.
Regeringens förslag Fjärde stycket ger inte
Utskottets förslag rätt att tillhandahålla
allmänheten
1. exemplar av en upptagning
genom uthyrning eller andra
jämförliga
rättshandlingar, eller
2. exemplar av en film eller
annan anordning på vilken
rörliga bilder tagits upp
genom utlåning.
46 §
En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke eftergöras eller göras tillgänglig för allmänheten förrän femtio år har förflutit efter det år då upptagningen gjordes. Som eftergörande anses även att upptagningen förs över från en sådan anordning till en annan.
Bestämmelserna i 6--9 Bestämmelserna i 6--9 §§, 11 § andra §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 stycket, 12, 13, 15, 16, 21, §§, 19 § första 22, 25--26 b och 26 e §§ stycket andra meningen och skall tillämpas i fråga andra stycket, 21, 22, 25--26 om upptagningar som avses i b och 26 e §§ skall denna paragraf. Dessutom skall tillämpas i fråga om 26 f § tillämpas i upptagningar som avses i denna fråga om andra upptagningar paragraf. Dessutom skall 26 f än sådana som avses i 47 § tillämpas i fråga §. om andra upptagningar än sådana som avses i 47 §.
När ett exemplar av en
upptagning enligt denna
paragraf med framställarens
samtycke har överlåtits
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet får
exemplaret spridas vidare.
Tredje stycket ger inte
rätt att tillhandahålla
allmänheten
1. exemplar av en upptagning
genom uthyrning eller andra
jämförliga
rättshandlingar, eller
2. exemplar av en film eller
annan anordning på vilken
rörliga bilder tagits upp
genom utlåning.
48 §
En ljudradio- eller televisionsutsändning får inte utan radio- eller televisionsföretagets samtycke
1. tas upp på en anordning, genom vilken den kan återges, eller
2. återutsändas eller återges för allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot inträdesavgift.
En utsändning som har tagits upp på en anordning som avses i första stycket 1 får inte utan radio- eller televisionsföretagets samtycke föras över från en sådan anordning till en annan förrän femtio år har förflutit efter det år då utsändningen ägde rum. Anordningarna får inte heller utan företagets samtycke spridas till allmänheten förrän samma tid har förflutit.
Regeringens förslag Bestämmelserna i 6--9
Utskottets förslag §§, 11 § andra
stycket, 12, 15, 16, 21, 22,
25--26 b och 26 e §§
Bestämmelserna i 6--9 skall tillämpas i fråga
§§, 11 § andra om ljudradio- och
stycket, 12, 15 och 16 televisionsutsändningar som
§§, 19 § första avses i denna paragraf.
stycket andra meningen, 21,
22, 25--26 b och 26 e §§
skall tillämpas i fråga
om ljudradio- och
televisionsutsändningar som
avses i denna paragraf.
När ett exemplar av en
upptagning enligt denna
paragraf med företagets
samtycke har överlåtits
inom Europeiska ekonomiska
samarbetsområdet får
exemplaret spridas vidare.
Om ett radio- eller televisionsföretag har krav på ersättning för en sådan vidaresändning som avses i 26 f § och som har skett med företagets samtycke, skall företaget framställa sitt krav samtidigt med de krav som avses i 26 i § femte stycket.
49 a §
Den som har framställt en fotografisk bild har uteslutande rätt att framställa exemplar av bilden och göra den tillgänglig för allmänheten. Rätten gäller oavsett om bilden används i ursprungligt eller ändrat skick och oavsett vilken teknik som utnyttjas.
Med fotografisk bild avses även en bild som har framställts genom ett förfarande som är jämförligt med fotografi.
Rätten enligt första stycket gäller till dess femtio år har förflutit efter det år då bilden framställdes.
Bestämmelserna i 2 § Bestämmelserna i 2 § andra och tredje styckena, 3, andra och tredje styckena, 3, 7--9 och 11 §§, 12 § 7--9 och 11 §§, 12 § första stycket, 13, 15, 16 första stycket, 13, 15, 16, och 18 §§, 19 § 18--20 och 23 §§, 24 första stycket första § första stycket, 25--26 meningen och andra stycket 1, b, 26 d--26 f, 26 i--28, 20 och 23 §§, 24 § 31--38, 41, 42 och 50--52 första stycket, 25--26 b, §§ skall tillämpas 26 d--26 f, 26 i--28, 31--38, på bilder som avses i denna 41, 42 och 50--52 §§ paragraf. Är en sådan skall tillämpas på bild föremål för bilder som avses i denna upphovsrätt, får denna paragraf. Är en sådan rätt också göras bild föremål för gällande. upphovsrätt, får denna rätt också göras gällande.
Regeringens förslag
Utskottets förslag
61 §
Föreskrifterna i 45, 47 och Föreskrifterna i 45, 47 och
48 §§ är 48 §§ är
tillämpliga på tillämpliga på
framförande, ljudupptagning framförande, ljudupptagning
samt ljudradio- och samt ljudradio- och
televisionsutsändning som televisionsutsändning som
äger rum i Sverige. äger rum i Sverige.
Dessutom tillämpas Dessutom tillämpas
föreskrifterna i 45 § föreskrifterna i 45 §
på framföranden av den på framföranden av den
som är svensk medborgare som är svensk medborgare
eller har sin vanliga eller har sin vanliga
vistelseort i Sverige, vistelseort i Sverige,
föreskrifterna i 47 § föreskrifterna i 47 §
på ljudupptagningar vars på ljudupptagningar vars
framställare är svensk framställare är svensk
medborgare eller svensk medborgare eller svensk
juridisk person eller har sin juridisk person eller har sin
vanliga vistelseort i Sverige vanliga vistelseort i Sverige
och föreskrifterna i 48 och föreskrifterna i 48
§ på utsändningar av § på utsändningar av
radio- eller radio- eller
televisionsföretag som har televisionsföretag som har
sitt säte här i landet. sitt säte här i landet.
Föreskrifterna i 46 § Föreskrifterna i 46 §
tillämpas på alla tillämpas på
ljudupptagningar och på ljudupptagningar och
sådana upptagningar av upptagningar av rörliga
rörliga bilder vars bilder vars framställare
framställare är svensk är svensk medborgare eller
medborgare eller svensk svensk juridisk person eller
juridisk person eller har sin har sin vanliga vistelseort i
vanliga vistelseort i Sverige Sverige liksom på sådana
liksom på sådana upptagningar av rörliga
upptagningar av rörliga bilder som äger rum i
bilder som äger rum i Sverige. Bestämmelsen i 46
Sverige. § om eftergörande
gäller dock alla
ljudupptagningar.
Föreskrifterna i 49 § tillämpas på arbeten vars framställare är svensk medborgare eller svensk juridisk person eller har sin vanliga vistelseort i Sverige liksom på arbeten som först utgivits i Sverige.
Av föreskrifterna i 49 a § tillämpas hänvisningen till 50 och 51 §§ på alla fotografiska bilder och övriga föreskrifter på fotografiska bilder
1. vars framställare är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige eller
2. som först har utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utomlands eller
3. som har infogats i en byggnad eller annan anordning som är fast förenad med marken, om byggnaden eller anordningen är belägen i Sverige.
Vid tillämpningen av tredje stycket 2 anses utgivningen ha skett samtidigt, om bilden har utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen utomlands.