Utgiftsramar och beräkning avstatsinkomsterna, m.m.
Betänkande 2001/02:FIU1
Finansutskottets betänkande2001/02:FIU1
Utgiftsramar och beräkning avstatsinkomsterna, m.m.
Sammanfattning Förslag till rambeslut Finansutskottet behandlar i detta betänkande regeringens reviderade finansplan för 2002. Den bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Samarbetet berör ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Överenskommelsen fullföljs genom de ställningstaganden finansutskottet gör i betänkandet och visar att det finns en politisk majoritet för den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Utskottet lägger fram förslag om ramar för utgiftsområden och en beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 i enlighet med den beslutsordning som riksdagen fastställt för sin behandling av den statliga budgeten. När riksdagen behandlat detta betänkande och fattat beslut om ramarna för de 27 utgiftsområden som budgeten indelas i är dessa utgiftsramar styrande för riksdagens fortsatta behandling av budgetförslagen. Utskottet understryker vikten av att utgiftstaket hålls och noterar att regeringen anför i budgetpropositionen att den befarar att utgiftstaket för 2002 kan komma att överskridas om inte ytterligare åtgärder vidtas. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster och fördelning av utgifter på utgiftsområden. Dock föreslår utskottet att utbetalningen av arealersättning skall tidigareläggas till 2001 och minskar som en följd av detta ramen för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar med 3,5 miljarder kronor för 2002. Utskottets förslag rörande arealersättningar är ett sätt att skapa ökad handlingsfrihet. Minskningen slår igenom även på statsbudgetens samlade utgifter, däremot inte på utgiftstaket för 2002. Det innebär att budgeteringsmarginalen 2002 blir 3,5 miljarder kronor större än vad som framgår av budgetpropositionen, dvs. sammanlagt 5 429 miljoner kronor. Statsbudgetens inkomster beräknas till 732,7 miljarder kronor för 2002. Inklusive en kassamässig korrigering beräknas statsbudgetens utgifter till 713,9 miljarder kronor. Budgetöverskottet blir därmed 18,8 miljarder kronor. Den ekonomiska politiken Den kraftiga internationella konjunkturnedgången gör att den ekonomiska tillväxten i Sverige mattas av. Dessutom har terrordåden i Förenta staterna ökat osäkerheten om utvecklingen i världsekonomin. För tillfället saknas statistik och information för att en samlad och genomarbetad prognos av terrorattackernas ekonomiska konsekvenser skall kunna göras. Utskottet kan dock konstatera att den svenska ekonomin står på en stabil grund. De offentliga finanserna visar överskott, den offentliga bruttoskulden sjunker, den offentliga nettoskulden har vänts till en nettoförmögenhet, de svenska räntorna ligger på endast något över räntorna i Tyskland och inflationen är låg, även om en viss uppgång noterats de senaste månaderna till följd av bl.a. tillfälliga prishöjningar. Dessutom har Sverige ett stort överskott i de samlade affärerna med utlandet. Trots den internationella konjunkturförsvagningen och nedgången i den svenska tillväxttakten har sysselsättningen fortsatt att stiga under 2001. De goda offentliga finanserna gör det möjligt att under 2002 genomföra reformer och skattesänkningar för sammanlagt 44 miljarder kronor. Därigenom stärks hushållens köpkraft, och genom att åtgärderna i huvudsak är riktade mot låg- och medelinkomsttagare erhålls en extra stimulans som bidrar till att motverka konjunkturförsvagningen. Den stora utmaningen i den ekonomiska politiken är att Sverige på nytt skall närma sig en situation med full sysselsättning. Kraften riktas nu mot att sysselsättningsmålet skall nås, dvs. att 80 % av den vuxna befolkningen skall vara reguljärt sysselsatta 2004. Uppgiften är därför att understödja de senaste årens goda utveckling. Den ekonomiska politiken inriktas på fortsatt starka offentliga finanser och låg inflation för att Sverige även skall klara de långsiktiga utmaningar som ställs till följd av den demografiska utvecklingen. Målet om 2 % vverskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel ligger fast. Utgiftstaken skall hållas. Den svenska ekonomins långsiktiga produktionsförmåga skall höjas genom att lediga arbetskraftsresurser mobiliseras, konkurrensen befrämjas och betydande satsningar görs i utbildning och kompetensutveckling. Näringsklimatet skall vara gott och Sverige skall fortsätta att vara ett land med en ledande position när det gäller forskning och utveckling räknat som andel av BNP. För att tillväxten skall bli långsiktigt hållbar måste den också komma alla till del. Det innebär att rättvisan skall stärkas genom en aktiv fördelningspolitik och genom åtgärder som förbättrar utvecklingsmöjligheterna för alla medborgare. Tillväxt och rättvisa måste enligt utskottets mening fås att gå hand i hand. Utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart samhälle kräver också en ekologisk omställning. Ytterligare steg tas i den gröna skatteväxlingen och ett antal nya åtgärder och resursförstärkningar föreslås för att stärka utvecklingen mot långsiktig hållbarhet. De senaste årens höga tillväxt har skapat utrymme för ett antal rättvisereformer. Men fortfarande finns stora utmaningar kvar vad gäller fördelnings- och jämställdhetspolitik samt integrations- och regionalpolitik. Levnadsvillkoren skall fortsätta att förbättras, och som en följd av detta skall socialbidragsberoendet halveras mellan 1999 och 2004. De reformer som tidigare presenterats skall förverkligas. Barnen och ungdomarna står i centrum för politiken. En mycket stor satsning görs på skolan och en bred familjepolitisk reform genomförs stegvis. Maxtaxan genomförs, föräldraförsäkringen utökas och den lägsta ersättningen under de dagar ersättningen baseras på förälders sjukpenning höjs i tre steg 2002-2004. Barn till arbetssökande ges rätt till förskoleverksamhet, och resurserna till vården och omsorgen utökas. Satsningar görs t.ex. för att minska köer och förbättra tillgängligheten i vården. Den generella välfärden skall bevaras och utvecklas ytterligare. Om statens finanser så medger skall taket i såväl sjuk- som föräldraförsäkringen höjas 2003. En rad andra åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmarknaden, utbildningen och för att ytterligare förbättra företagens tillväxtbetingelser och öka tillväxten i hela Sverige. En kraftig satsning för att bygga ut och förbättra infrastrukturen föreslås. Socialavgifterna för företag i stödområde A sänks för att bl.a. gynna småföretagandet i utsatta regioner. Arbetsskadeförsäkringen reformeras och insatser görs för minska sjukfrånvaron och främja hälsan i arbetslivet. Golvet och taket i arbetslöshetsförsäkringen har höjts, och taket kommer att höjas ytterligare nästa år, om det statsfinansiella läget medger det. En försöksverksamhet med s.k. friår införs 2002-2004 i tio kommuner. Överskotten i de offentliga finanserna gör att det nu är möjligt att gå vidare med det tredje steget i inkomstskattereformen. Löntagarna kompenseras därför med ytterligare en fjärdedel av egenavgifterna fr.o.m. 2002. Vidare höjs gränsen för statlig skatt ytterligare. Fribeloppet i förmögenhetsskatten höjs och fastighetsskatten sänks. Som en rättviseåtgärd införs en skattereduktion för fackföreningsavgiften och för avgifter till arbetslöshetskassan. Momsen på böcker och tidskrifter sänks. Vidare förbättras pensionärernas ekonomi ytterligare genom bl.a. en riktad skattesänkning för pensionärer. Ytterligare satsningar görs för att öka konkurrensen och effektiviteten på marknaderna. Rättsväsendet får ökade resurser och biståndet höjs. Budgetpolitiken Utskottet tillstyrker regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken. Utskottet delar regeringens bedömning att överskottsmålet för de offentliga finanserna bör vara oförändrat 2,0 % av BNP under vart och ett av åren 2002-2004. Om tillväxten av konjunkturmässiga skäl väsentligt skulle avvika från den nu prognostiserade skall motsvarande avvikelse från överskottsmålet tolereras. Utgiftstaken för 2001-2004 ligger fast men en teknisk justering görs av nivåerna för respektive år. Så t.ex. påverkar regeringens förslag till inkomstskattesänkningar kommunernas skatteinkomster och en avräkning görs därför mot det generella statsbidraget, vilket i sin tur får genomslag på de samlade statsutgifterna. En motsvarande anpassning görs av utgiftstaken som efter denna tekniska justering föreslås uppgå till 791, 809, 844 och 878 miljarder kronor för 2001-2004. De i budgetpropositionen föreslagna skattesänkningarna för 2002 uppgår till sammanlagt drygt 23 miljarder kronor, varav 13,2 miljarder kronor avser tredje steget i inkomstskattereformen, 3,5 miljarder kronor en skattereduktion för fackföreningsavgifter samt 3,7 miljarder kronor kompensation för höjda taxeringsvärden vid fastighetsbeskattningen. Skatteförslagen innefattar även en grön skatteväxling på 2,0 miljarder kronor. Till detta kommer nya utgiftsåtaganden som för nästa år uppgår till 1,7 miljarder kronor. Sammantaget väntas således de föreslagna skattesänkningarna och de nya utgiftsåtagandena leda till att den offentliga sektorns finanser försvagas med närmare 25 miljarder kronor 2002. Trots detta väntas alltjämt de uppställda budgetpolitiska målen kunna klaras med marginal. Skatteförslagen Reformeringen av inkomstbeskattningen fortsätter i ett tredje steg genom att kompensationen för den allmänna pensionsavgiften höjs från 50 % till 75 %. Gränsen för uttag av statlig inkomstskatt höjs för att andelen inkomsttagare som betalar statlig inkomstskatt skall närma sig det långsiktiga målet 15 %. Strategin för en grön skatteväxling ligger fast och innebär för 2002 att en skatteväxling med en omfattning på ca 2 miljarder kronor genomförs. Koldioxidskatten höjs med 15 % och får genomslag främst när det gäller bränslen som används för uppvärmning. Elskatten höjs med 1,2 öre per kWh. Tillverkningsindustrin och jord-, skogs- och vattenbruksnäringarna kompenseras genom en höjning av koldioxidskatterabatten. Till detta kommer en indexuppräkning av skattesatserna för bränslen och el. Miljöbonusen på vindkraft bibehålls på 18,1 öre per kWh. Vidare ingår en höjning av avfallsskatten med 15 % till 288 kr per ton. Intäkterna från skatteväxlingen används till att finansiera en höjning av grundavdragen för alla. Den särskilda skattereduktionen på 1 320 kr för låg- och medelinkomsttagare behålls och utvidgas så att pensionärerna får del av den. Reglerna utformas så att alla pensionärer får del av en skattelättnad under 2002. Inför inkomståret 2003 fattas redan nu beslut om att bygga in den särskilda skattereduktionen för låg- och medelinkomsttagare i grundavdraget. Det fasta belopp på 200 kr som tas ut när beskattningsbar inkomst uppkommer skall också under 2002 fördelas till kommunerna som en kommunal inkomstkatt. En skattereduktion på 25 % för fackföreningsavgift och på 40 % för avgiften till arbetslöshetskassa aviseras och skall börja tillämpas 2002. En förmånligare justeringsregel för miljövänliga förmånsbilar aviseras till 2002. Skattefriheten för sjömän på färjor som tillämpar nettolön förlängs ett år till 2003 års taxering. Inom företagsbeskattningen sänks schablonen för investmentföretag, och det aviseras ett förslag till våren 2002 om slopad beskattning av kapitalvinster på näringsbetingade aktier. Fastighetsskatten på småhus sänks från 1,2 till 1 % och fastighetsskatten på hyreshus sänks från 0,7 till 0,5 %. Sänkningen gäller retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001. Fribeloppen i förmögenhetsbeskattningen höjs fr.o.m. 2003 års taxering till 1 500 000 kr för ensamstående och till 2 000 000 kr för sambeskattade par. Mervärdesskatten på böcker och tidskrifter sänks från 25 % till 6 % fr.o.m. den 1 januari 2002. Den mängd spritdrycker som kan föras in utan att skatt tas ut höjs den 1 januari 2002 till 2 liter. Fordonsskatten för jordbrukstraktorer slopas och en skattestrategi för alternativa drivmedel presenteras. Svavelskattens nedre gräns justeras nedåt. Övriga frågor I betänkandet behandlas två yrkanden från Riksdagens revisorer, dels om en utredning av effekterna på sysselsättningen av nedsättningen av socialavgifterna, dels om en översyn av redovisningen av skatteavvikelsernas effekter. I betänkandet avstyrker utskottet båda yrkandena liksom en motion som väckts i ärendet. Samtliga motioner som finns i betänkandet avstyrks. I betänkandet finns 26 reservationer och 6 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut Den ekonomiska politiken 1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (avsnitt 1.3) Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar och tillkännager för regeringen vad utskottet anfört. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 Förslag till statsbudget, finansplan m.m. punkt 1 och avslår motionerna 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkandena 1, 8, 10-16, 18 och 19, 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 1-3, 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkandena 1, 8 i denna del, 9-13 och 15-20 samt 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1. Reservation 1 (m, kd, c, fp) 2. Formerna för ställningstagande till euro (avsnitt 1.5.1) Riksdagen avslår motionerna 2001/02:K369 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 3, 2001/02:Fi208 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3, 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 17, 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 4, 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 5, 2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkandena 13 och 14, 2001/02: U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 40, 2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 2 samt 2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 14. Reservation 2 (m, kd, fp) Reservation 3 (c) Reservation 4 (mp) 3. Information om och analys av eurons effekter (avsnitt 1.5.2) Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi228 av Gudrun Schyman m.fl. (v), 2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkandena 5, 6 och 8-12 samt 2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 3. Reservation 5 (m) Reservation 6 (v) Reservation 7 (mp) 4. Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen (avsnitt 1.6) Riksdagen avslår motion 2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 17. Reservation 8 (kd) Budgetpolitikens inriktning 5. Mål för budgetpolitiken (avsnitt 2.3) Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi266 av Martin Nilsson (s), 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 7, 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 5 samt 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4. Reservation 9 (m) Reservation 10 (kd) Reservation 11 (fp) - motiv. Statsbudgetens inkomster och utgifter 6. Budgetförslagen för år 2002 (avsnitten 2.4-2.11, 3 och 4.1) a) Utgiftstak för staten 2001-2004 (avsnitt 2.5.1) Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssy- stemet vid sidan av statsbudgeten till 791 miljarder kronor 2001, 809 miljarder kronor 2002, 844 miljarder kronor 2003 och 878 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 2. b)Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2002-2004 (avsnitt 2.5.2) Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2002-2004. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 3. c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2002 (avsnitten 2.4.2, 2.6 och 4.1) Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2002 på utgiftsområden enligt utskottets förslag i efterföljande sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 8 med den ändringen att utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar skall föras upp med ett 3 500 miljoner kronor lägre belopp. d) Förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2002 (avsnitt 2.7) Riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2002. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 7. e) Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.8) Riksdagen godkänner beräkningen av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 2002. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 5. f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.8) Riksdagen godkänner att en kassamässig korrigering skall göras av statsbudgetens utgifter med ett negativt belopp på 8 700 miljoner kronor. Därmed bifaller riksdagen utskottets förslag till beräkning. g) Inkomstskatten för år 2002 (avsnitt 3.3.1) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om inkomstskatten för år 2002. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkterna 33, 34, 38-41 och 43, alla i denna del. h) Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.3) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 29 i denna del. i) Beskattningen av sjömän i det nordiska skatteavtalet (avsnitt 3.3.11) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om beskattningen av sjömän i det nordiska skatteavtalet. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 36 i denna del. j) Beskattning av investmentföretag och värdepappersfonder (avsnitt 3.4.1) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om beskattning av investmentföretag och värdepappersfonder. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 43 i denna del. k)Fastighetsbeskattning (avsnitt 3.6.1) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om fastighetsbeskattning. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 30 i denna del. l) Förmögenhetsskatt (avsnitt 3.6.2) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om förmögenhetsskatt. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 37 i denna del. m) Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror (avsnitt 3.7.2) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 32 i denna del. n) En fortsatt grön skatteväxling (avsnitten 3.7.3 och 3.11) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om en fortsatt grön skatteväxling och om en lagsamordning. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 35 i denna del och proposition 2001/02:3 i denna del. o) Höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.4) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om höjd avfallsskatt. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 42 i denna del. p) Fordonsskatt (avsnitt 3.7.5) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om fordonsskatt. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 31 i denna del. q) Justeringar i svavelskatten (avsnitt 3.7.7) Riksdagen godkänner vad utskottet anfört om justeringar i svavelskatten. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 35 i denna del. r) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2002 (avsnitt 3.10) Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 6. s) Motionsyrkanden om budgetförslagen för år 2002 Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 6 avstyrkta motionsyrkanden. Reservation 12 (m) Reservation 13 (kd) Reservation 14 (c) Reservation 15 (fp) 7. Lagförslagen I enlighet med ovan redovisade ställningstaganden (punkt 6) antar riksdagen regeringens förslag till 1. lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2003 års taxering m.m., 2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt, 3. lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), 4. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel, 5. lag om ändring i lagen (2001:493) om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 6. lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 7. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi med den ändring som framgår av bilaga 3, 8. lag om ändring i lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna, 9. lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt, 10. lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 11. lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension, 12. lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift, 13. lag om ändring i lagen (1999:265) om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000-2003 års taxeringar, 14. lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall, 15. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229). 16. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkterna 29-43, alla i denna del och proposition 2001/02:3 i denna del. 8. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden åren 2003 och 2004 (avsnitt 4.2) Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för åren 2003 och 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 9 och avslår motionerna 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 5, 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 10, 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 4 samt 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 8. Reservation 16 (m) Reservation 17 (kd) Reservation 18 (c) Reservation 19 (fp) 9. Bemyndigande om upplåning (avsnitt 4.3) Riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 2002 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 4. 10. Lån för myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål (avsnitt 4.4.1) Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2002 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet intill ett belopp av 22 500 000 000 kr. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 10. 11. Myndigheternas räntekontokrediter (avsnitt 4.4.2) Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2002 besluta om krediter för myndigheters räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 17 500 000 000 kr. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 11. 12. Sjunde AP-fondstyrelsens lån och räntekontokredit i Riksgäldskontoret (avsnitt 4.4.3) Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2002 vad avser Sjunde AP-fondens verksamhet dels besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i verksamheten intill ett belopp av 15 000 000 kr, dels besluta om kredit på räntekonto i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 90 000 000 kr. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 12. 13. Bemyndigande för ramanslag (avsnitt 4.5) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2002, med de begränsningar som följer av 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten, besluta att ett ramanslag, med undantag för anslag anvisade för förvalt- ningsändamål, får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas samt om överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkt 15. 14. Garantier till internationella finansieringsinstitut (avsnitt 4.6) Riksdagen dels godkänner att infrianden av garantier till internationella finansieringsinstitut även framdeles täcks med anslag, dels bemyndigar regeringen att besluta om en obegränsad kredit i Riksgäldskontoret för garantier till internationella finansieringsinstitut. Därmed bifaller riksdagen proposition 2001/02:1 punkterna 13 och 14. Övriga frågor 15. Riksdagens revisorers förslag angående sänkta socialavgifter (avsnitt 5.1) Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR2 och motion 2001/02:Fi3 av Mats Odell m.fl. (kd). Reservation 20 (kd) 16. Revision av EU-medel (avsnitt 5.2) Riksdagen avslår motion 2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 13. Reservation 21 (m, fp) 17. Barnbilaga i budgetpropositionen (avsnitt 5.3) Riks0dagen avslår motionerna 2001/02:Fi214 av Inger Davidson m.fl. (kd, v, c, fp, mp), 2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 1 samt 2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkande 26. Reservation 22 (kd) Reservation 23 (c) Reservation 24 (mp) 18. Försäljning av SBAB och Vasakronan (avsnitt 5.4) Riksdagen avslår motion 2001/02:Fi222 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) samt 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 8 i denna del. Reservation 25 (m, kd, c, fp) 19. Indelning i politikområden (avsnitt 5.5) Riksdagen avslår motion 2001/02:Fi219 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 2. Reservation 26 (v, mp) Stockholm den 9 november 2001 På finansutskottets vägnar Jan Bergqvist Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Jan Bergqvist (s), Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Bengt Silfverstrand (s), Lisbet Calner (s), Johan Lönnroth (v), Lennart Hedquist (m), Sonia Karlsson (s), Anna Åkerhielm (m), Kjell Nordström (s), Siv Holma (v), Per Landgren (kd), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp), Carl-Axel Johansson (m), Hans Hoff (s) och Matz Hammarström (mp). Förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter för 2002 på utgiftsområden Utskottets förslag till ramar m.m. överensstämmer med regeringens förslag utom vad avser utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. Utskottet föreslår att ramen för utgiftsområde 23 sänks med 3,5 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. Utgiftsområde, m.m. Utskott Reservanternas förslag i ets förhållande till utskottets förslag (mkr) Anslag förslag Res 12 Res 13 Res 14 Res 15 (tkr) (m) (kd) (c) (fp) 1 Rikets styrelse 7 284 -726 -447 -770 -929 122 2 Samhällsekonomi och 8 754 -142 -104 -107 -78 finansförvaltning 408 3 Skatt, tull och exekution 8 057 -75 +120 -30 +75 645 4 Rättsväsendet 23 640 +1 238 +1 000 +320 +486 823 5 Internationell samverkan 1 162 -161 -20 ±0 -0 290 6 Totalförsvar 45 810 +1 435 -480 ±0 -0 094 7 Internationellt bistånd 15 043 -1 343 +500 +945 +1 783 822 8 Invandrare och flyktingar 5 238 -190 -147 -557 -290 643 9 Hälsovård, sjukvård och social 31 128 -765 +25 +94 +4 065 omsorg 910 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom 108 357 -12 168 -5 902 -3 870 -4 175 och handikapp 018 11 Ekonomisk trygghet vid 33 534 +180 +2 090 -410 +860 ålderdom 500 12 Ekonomisk trygghet för 49 841 +700 +2 591 +1 800 +2 180 familjer och barn 000 13 Arbetsmarknad 58 915 -4 985 -8 995 -29 485 -13 236 961 14 Arbetsliv 1 047 -108 -126 +20 013 +0 542 15 Studiestöd 22 567 -621 -315 -1 384 -1 874 335 16 Utbildning och 41 446 -3 534 -6 341 -4 975 -4 459 universitetsforskning 670 17 Kultur, medier, trossamfund 8 106 -1 636 +20 +91 +40 och fritid 670 18 Samhällsplanering, 9 529 -1 258 -182 -1 505 -1 963 bostadsförsörjning och 248 byggande 19 Regional utjämning och 3 563 -690 -790 +138 -750 utveckling 125 20 Allmän miljö- och naturvård 3 124 -363 -127 ±0 -50 563 21 Energi 2 132 -637 -107 +100 -1 398 055 22 Kommunikationer 24 468 +455 +2 261 +2 663 +300 615 23 Jord- och skogsbruk, fiske med 10 838 +3 107 +3 755 +3 840 +3 032 anslutande näringar 984 24 Näringsliv 3 410 -351 -376 -481 -259 185 25 Allmänna bidrag till kommuner 98 898 +73 025 +4 262 +31 845 +31 914 507 26 Statsskuldsräntor m.m. 63 326 -1 005 -1 007 -1 000 -800 700 27 Avgiften till Europeiska 23 055 ±0 ±0 ±0 ±0 gemenskapen 000 Minskning av 1 199 ±0 ±0 -1 000 -2 000 anslagsbehållningar 200 Summa utgiftsområden 713 483 +49 383 -8 842 +16 275 +11 317 343 Myndigheters m.fl. in- och 9 126 ±0 ±0 ±0 ±0 utlåning i Riksgäldskontoret, 000 netto Kassamässig korrigering -8 700 ±0 ±0 ±0 ±0 000 Summa 713 909 +49 383 -8 842 +16 275 +11 317 343 Förslag till beräkning av statbudgetens inkomster för 2002 per inkomsttitel Utskott Reservanternas förslag i ets förhållande till utskottets förslag (mkr) Inkomsttitel förslag Res 12 (m) Res 13 Res 14 Res 15 (tkr) (kd) (c) (fp) 100 Skatter m.m.: 648 189 -42 480 -14 -19 -31 0 927 656 080 810 1111 Fysiska personers inkomstskatt -13 652 -32 370 -14 -12 -20 104 965 330 280 1121 Juridiska personers 68 229 -500 -400 -210 -1 300 inkomstskatt 541 112 Beskattning av tjänstegruppliv 1 000 3 000 113 Ofördelbara inkomstskatter 1 403 1 912 114 Kupongskatt 2 050 1 000 114 Lotteriskatt 1 235 4 558 1200 Socialavgifter och -280 +2 190 -5 230 -6 800 allmän pensionsavgift 121 Efterlevandepensionsavgift 16 731 2 711 122 Sjukförsäkringsavgift 86 196 1 587 122 Föräldraförsäkringsavgift 21 651 2 535 125 Ålderspensionsavgift, netto 10 230 1 292 125 Arbetsskadeavgift 13 582 3 072 125 Arbetsmarknadsavgift 50 220 4 934 125 Sjömanspensionsavgift, netto 7 126 Allmän pensionsavgift, netto 2 128 Allmän löneavgift 26 592 1 346 129 Särskild löneskatt 20 367 1 803 129 Avräkning av socialavgifter 9 1312 Fastighetsskatt 23 188 -1 740 -770 -1 300 -4 300 304 1321 Fysiska personers 8 004 -2 000 -650 -1 190 -900 förmögenhetsskatt 000 132 Juridiska personers 163 093 2 förmögenhetsskatt 133 Arvsskatt 2 250 1 000 133 Gåvoskatt 460 000 2 134 Stämpelskatt 5 050 1 000 1411 Mervärdesskatt, netto 197 224 +540 +400 -280 278 142 Försäljningsskatt på 3 motorfordon 142 Tobaksskatt 7 984 4 996 142 Alkoholskatt 9 739 5 183 1428 Energiskatt 57 458 -7 770 -1 931 -170 460 1431 Särskild skatt på elektrisk 1 863 -320 kraft från kärnkraftverk 092 143 Särskild skatt mot försurning 52 749 5 1436 Skatt på avfall 995 000 +350 +300 143 Skatt på bekämpnings- och 420 000 7 gödselmedel 144 Systembolaget AB:s 100 000 2 inlevererade överskott 1452 Skatt på annonser och reklam 1 172 -1 200 870 145 Skatt på spel 43 588 4 1461 Fordonsskatt 7 128 +70 395 146 Vägavgifter 653 585 2 147 Tullmedel 3 622 1 816 147 Övriga skatter m.m. på import 2 147 Särskilda jordbrukstullar och 364 000 3 sockeravgifter 148 Övriga skatter på varor och 122 123 1 tjänster 151 Utjämningsavgift för kommuner 20 861 1 och landsting 414 161 Betalningsdifferenser pga - 279 1 anstånd, netto 322 162 Uppbördsförluster, netto, -2 379 1 fysiska personers inkomstskatt 100 162 Uppbördsförluster, netto, - 527 2 juridiska personers 021 inkomstskatt 162 Uppbördsförluster, netto, - 576 3 arbetsgivaravgifter 719 162 Uppbördsförluster, netto, -1 019 4 mervärdesskatt 969 162 Uppbördsförluster, netto, -1 123 5 räntor m.m. 785 163 Betalningsdifferenser, övriga 4 503 1 710 169 Betalningsdifferenser, 1 skattemyndigheterna, netto 169 Indrivna medel, 2 kronofogdemyndigheten, netto 1711 Nedsättning, anställningsstöd -1 800 +1 800 +110 000 1712 Nedsättning, -1 150 +1 150 +1 150 kompetensutveckling 000 1713 Nedsättning, - 600 +600 +600 +600 bredbandsinstallation 000 1714 Nedsättning, sjöfart -1 300 +1 300 000 171 Skattereduktion, pensionärer - 320 5 000 2000 Inkomster av statens 47 990 +75 +1 800 verksamhet: 976 3000 Inkomster av försåld egendom: 15 001 +40 000 +40 +40 +40 000 000 000 000 400 Återbetalning av lån: 2 369 0 535 500 Kalkylmässiga inkomster: 8 186 0 000 600 Bidrag m.m från EU: 11 010 0 300 Summa inkomster 732 747 -42 480 -14 -19 -30 738 581 080 010 Förteckning över av utskottet i punkt 6 avstyrkta motionsyrkanden Motion Motionärer Yrkanden Utgifter Punkt 6 a Utgiftstak för staten 2001-2004 (prop. 2001/02:1 punkt 2) 2001/02:Fi291 Bo Lundgren m.fl. (m) 3 2001/02:Fi292 Alf Svensson m.fl. (kd) 7 2001/02:Fi293 Agne Hansson m.fl. (c) 2 2001/02:Fi294 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 2 Punkt 6 b Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2002-2004 (prop. 2001/02:1 punkt 3) 2001/02:Fi291 Bo Lundgren m.fl. (m) 2 2001/02:Fi292 Alf Svensson m.fl. (kd) 11 2001/02:Fi294 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 3 Punkt 6 c Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden budgetåret 2002 (prop. 2001/02:1 punkt 8) 2001/02:Fi291 Bo Lundgren m.fl. (m) 4 2001/02:Fi292 Alf Svensson m.fl. (kd) 6, 9 2001/02:Fi293 Agne Hansson m.fl. (c) 3 2001/02:Fi294 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 7 2001/02:T454 Per- Richard Molén m.fl. (m) 1 Punkt 6 d Förändringar av anslagsbehållningar 2002 (prop. 2001/02:1 punkt 7) 2001/02:Fi294 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 6 Motion Motionärer Yrkanden Inkomster Skattepolitikens inriktning 2001/02:Fi273 Kenneth Lantz m.fl. (kd) 1 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 1 2001/02:Fi291 Bo Lundgren m.fl. (m) 9 2001/02:Fi293 Agne Hansson m.fl. (c) 7 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 2-7, 39 2001/02:Sk474 Bo Lundgren m.fl. (m) 1-4 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 1 2001/02:N366 Matz Hammarström m.fl. (mp) 1 Punkt 6 g Inkomstskatten för år 2002 (prop. 2001/02:1 punkterna 33, 34, 38-41 och 43) 2001/02:Fi273 Kenneth Lantz m.fl. (kd) 2-5, 7, 8 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 2, 4, 5, 26 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 8-11, 13, 14, 42, 43 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 1-10, 36 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 2-6, 8-11 Skattereduktion för fackföreningsavgifter 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 3 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 7 Pensions- och kompetenssparande 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 6 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 36, 37 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 20 Reseavdrag 2001/02:Fi273 Kenneth Lantz m.fl. (kd) 6 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 11 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 12 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 11, 12 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 12, 14 Yrkesfiskaravdrag 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 27 2001/02:MJ220 Åke Sandström m.fl. (c) 12 Motion Motionärer Yrkanden Personaloptioner 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 8 Hushållstjänster 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 10 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 31 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 31 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 13 Skatt på royalty 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 28 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 29 Företagsbeskattning, dubbelbeskattning 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 12, 22, 23 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 19, 29, 30, 32, 46 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 28, 32 De särskilda reglerna för fåmansaktiebolag 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 18 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 38, 45 2001/02:Sk491 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 13 Regionalt nedsatta socialavgifter 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 9 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 17, 18 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 25-27 2001/02:N263 Agne Hansson m.fl. (c) 12 Löneskatt på vinstandelar 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 7 Punkt 6 k Fastighetsbeskattning (prop. 2001/02:1 punkt 30) 2001/02:Fi241 Kent Olsson och Inger René (m) 1-3 2001/02:Fi246 Karin Enström (m) 2001/02:Fi255 Berit Adolfsson (m) 2001/02:Fi281 Gunnar Hökmark m.fl. (m, kd, c, fp) 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 13, 14 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 15, 16, 41 2001/02:Fi298 Per Landgren m.fl. (kd) 4 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 21-24 Motion Motionärer Yrkanden 2001/02:Sk487 Karin Pilsäter m.fl. (fp) 1 2001/02:Sk488 Kenneth Lantz m.fl. (kd) 1, 3 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 15, 16, 21-24 2001/02:Sk490 Rolf Kenneryd m.fl. (c) 1 2001/02:MJ220 Åke Sandström m.fl. (c) 8 2001/02:N319 Margareta Cederfelt m.fl. (m) 7 2001/02:A318 Mikael Odenberg m.fl. (m) 7 2001/02:Bo324 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 10 Punkt 6 l Förmögenhetsskatt (prop. 2001/02:1 punkt 37) 2001/02:Fi205 Margareta Cederfelt (m) 2001/02:Fi285 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 15, 16 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 33-35 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 25-27 2001/02:Sk487 Karin Pilsäter m.fl. (fp) 4 2001/02:Sk488 Kenneth Lantz m.fl. (kd) 4, 5 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 19, 20 Sänkt mervärdesskatt på böcker och tidskrifter 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 36 Punkt 6 m Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror (prop. 2001/02:1 punkt 32) 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 33-35 Punkt 6 n En fortsatt grön skatteväxling (prop. 2001/02:1 punkt 35 och prop. 2001/02:3) 2001/02:Fi230 Olle Lindström (m) 1 2001/02:Fi242 Per- Samuel Nisser och Jan-Evert Rådhström (m) 2001/02:Fi271 Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (m) 2001/02:Fi278 Henrik S Järrel (m) 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 24-26 2001/02:Sk288 Bo Lundgren m.fl. (m) 8 2001/02:Sk418 Ingvar Eriksson och Olle Lindström (m) 4 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 15-17 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 29 Motion Motionärer Yrkanden Punkt 6 o Höjd avfallsskatt (prop. 2001/02:1 punkt 42) 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 31, 32 Jordbruket 2001/02:Fi247 Åke Sandström och Erik Arthur Egervärn (c) 2001/02:Fi269 Roy Hansson (m) 2001/02:Fi270 Roy Hansson (m) 2001/02:Fi272 Patrik Norinder och Anne-Katrine Dunker (m) 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 20-23 2001/02:Sk288 Bo Lundgren m.fl. (m) 19, 20 2001/02:Sk417 Göte Jonsson m.fl. (m) 3, 4 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 13, 14 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 33-35 2001/02:MJ341 Gunnel Wallin (c) 2 2001/02:MJ421 Patrik Norinder och Anne-Katrine 2, 3 Dunker (m) Skatt på kärnkraftsel 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 18, 19 Kväveoxidskatt 2001/02:Sk489 Agne Hansson m.fl. (c) 30 Reklamskatt 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 30 Nedsättning av skatter 2001/02:Fi291 Bo Lundgren m.fl. (m) 6 (i denna del) 2001/02:Fi292 Alf Svensson m.fl. (kd) 8 (i denna del) 2001/02:Fi293 Agne Hansson m.fl. (c) 6 (i denna del) 2001/02:Fi294 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 5 (i denna del) 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 1 (i denna del), 47 2001/02:Sk471 Carl Fredrik Graf m.fl. (m) 37, 39 Motion Motionärer Yrkanden Inkomster av statens verksamhet 2001/02:Fi239 Gunnar Hökmark m.fl. (m) 1 2001/02:Fi294 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 5 (i denna del) 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 1 (i denna del) Punkt 6 r Beräkning av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 (prop. 2001/02:1 punkt 6) 2001/02:Fi291 Bo Lundgren m.fl. (m) 6 (i denna del) 2001/02:Fi292 Alf Svensson m.fl. (kd) 8 (i denna del) 2001/02:Fi293 Agne Hansson m.fl. (c) 6 (i denna del) 2001/02:Fi294 Lars Leijonborg m.fl. (fp) 5 (i denna del) 2001/02:Fi297 Alf Svensson m.fl. (kd) 1 (i denna del), 40
2001/02 FiU1 Redogörelse för ärendet ***** Bakgrund I detta betänkande behandlas regeringens och partiernas förslag till fördelning av statsutgifterna på utgiftsområden. Betänkandet, ibland kallat rambetänkandet, utgör underlaget för riksdagens beslut om statsbudgeten och utgiftsramar för de olika utgiftsområdena. I riksdagens rambeslutsmodell innebär beslutet om ramarna att en utgiftsram fastställs för varje utgiftsområde som i den fortsatta beredningen av anslaget inte får överskridas. Ett förslag från ett utskott till fördelning av anslagen inom ett utgiftsområde kan inte behandlas av riksdagen förrän riksdagen fattat beslutet om ramarna (RO 5:12). De olika fackutskotten som bereder och lägger fram förslag till beslut om anslagen inom respektive utgiftsområde kan göra omprioriteringar mellan anslagen men får inte lägga fram ett förslag som går utöver den fastställda ramen. Inte heller får förslag läggas fram reservationsvis som överskrider ramen. Riksdagen fastställer statsbudgetens sammansättning i stort genom ett särskilt beslut som innefattar dels utgiftsramar för utgiftsområden, dels en beräkning av inkomsterna på statsbudgeten (inklusive skatteförslagen). Detta beslut ingår som punkt 6 i Utskottets förslag till riksdagsbeslut. Utskottets motivering för förslaget behandlas i betänkandet i avsnitten 2.4-2.11, 3 och 4.1. Ärendet och dess beredning I detta betänkande behandlar utskottet dels proposition 2001/02:1 Budgetpropositionen för 2002 om förslag till statsbudget, finansplan m.m. punkterna 1-15 och 29-43, dels proposition 2001/02:3 En begränsningsregel för fastighetsskatten, m.m., lagförslag 3, dels Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR2, dels en motion som väckts med anledning av förslag 2001/02:RR2, dels de motioner som väckts med anledning av ärendet under allmänna motionstiden 2001 enligt förteckningen i bilaga 1. Finansplanens avsnitt 9 Tilläggsbudget 2001 (punkterna 16-28) behandlas i finansutskottets betänkande 2001/02:FiU11. Regeringens lagförslag De lagförslag som regeringen lägger fram i budgetpropositionen återges i bilaga 2 i betänkandet. Skatteutskottet har dessutom överlämnat förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi i proposition 2001/02:3 för en lagteknisk samordning med det förslag om ändring i samma lag som läggs fram i budgetpropositionen. Utskottets förslag till ändringar finns i bilaga 3. Yttranden från andra utskott Yttranden över budgetpropositionens förslag jämte motioner i de delar som berör respektive utskotts beredningsområde har inkommit från - konstitutionsutskottet (2001/02:KU1y), - skatteutskottet (2001/02:SkU1y), - justitieutskottet (2001/02:JuU1y), - utrikesutskottet (2001/02:UU1y), - försvarsutskottet (2001/02:FöU1y), - socialförsäkringsutskottet (2001/02:SfU1y), - socialutskottet (2001/02:SoU1y), - kulturutskottet (protokollsutdrag 2001/02:2.2), - trafikutskottet (protokollsutdrag 2001/02:4.4), - miljö- och jordbruksutskottet (2001/02:MJU1y), - näringsutskottet (protokollsutdrag 2001/02:3.2), - arbetsmarknadsutskottet (2001/02:AU1y), - bostadsutskottet (2001/02:BoU1y). Yttrandena återfinns i bilagorna 4-16 i del 2 av betänkandet. Utbildningsutskottet har avstått från att yttra sig. Socialförsäkringsutskottet har beslutat att inte avge något yttrande över Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR2 utan hänvisar i frågan till utskottets yttrande 2001/02:SfU1y. Utfrågningar Utskottet anordnade den 16 oktober 2001 en offentlig utfrågning om den aktuella penningpolitiken med riksbankschefen Urban Bäckström. Den 25 oktober 2001 anordnades en offentlig utfrågning om nedgången i världskonjunkturen - konsekvenser för Sverige med statssekreterare Sven Hegelund, Finansdepartementet, generaldirektör Ingemar Hansson, Konjunkturinstitutet, chefekonom Irma Rosenberg, SBAB, chefekonom Klas Eklund, SEB, vd Marianne Flink, Standard & Poor''''''''''''''''''''''''''''''''s AB och riksgäldsdirektör Thomas Franzén, Riksgäldskontoret. Protokoll från utfrågningarna finns i bilagorna 17 och 18 i del 2 av betänkandet. Den 30 oktober 2001 informerade statssekreterare Sven Hegelund och ämnessakkunnige Yngve Lindh, Finansdepartementet, om Sveriges konvergensprogram 2001. Skrivelser Skrivelser i ärendet har inkommit från Svensk Energi och Småhusägare mot boendeskatt.
Utskottets överväganden 1 Den ekonomiska politiken 2 2.1 Regeringens prognos avslutad före terrorattackerna i Förenta staterna 2.2 Nedan sammanfattas regeringens prognos över den internationella och svenska konjunkturen perioden 2001-2004. Prognosen bygger på den information som fanns tillgänglig t.o.m. den 7 september 2001, dvs. fyra dagar innan terrordåden mot mål i New York och Washington. Eventuella ekonomiska effekter av händelserna har därmed inte kunnat inarbetas i prognosen. I avsnitt 1.3.7 redogörs för ny information som inkommit sedan regeringen avslutade sin prognos och som avser tiden före och efter terrorattackerna. 2.3 Den internationella utvecklingen 2.4 2.4.1 Snabb nedgång i världsekonomin 2.4.2 Den avmattning i världsekonomin som var tydlig tidigt i våras har förstärkts under senvåren och sommaren. Nedgången i Förenta staterna har följts av en relativt kraftigt sjunkande tillväxt såväl i EU som i Japan och Latinamerika. Tillväxttakten avtar samtidigt i så gott som alla större ekonomiska regioner. Ett annat gemensamt drag är att industrikonjunkturen försämrats markant i de flesta länder. Däremot har hushållens efterfrågan utvecklats förhållandevis gynnsamt, främst i Förenta staterna och EU. Diagram 1. Tillväxten i olika delar av världen BNP-tillväxt i procent (bild eller grafiskt element borttaget) Källa: Finansdepartementet Enligt regeringens bedömning i budgetpropositionen stiger tillväxten i världsekonomin i år med 2,4 %. Det är nära nog en halvering jämfört med uppgången i fjol på 4,6 %, och nästan 1 procentenhet lägre än vad regeringen förväntade sig i vårpropositionen. Det är också den svagaste tillväxtsiffran som noterats i världsekonomin och OECD- området sedan lågkonjunkturen i början av 1990-talet. Regeringen räknar med att det sker en viss återhämtning i Förenta staterna och världsekonomin under nästa år, bl.a. till följd av redan genomförda och förväntade räntesänkningar och vidtagna finanspolitiska stimulansåtgärder, bl.a. skattesänkningar, i flera större länder. År 2002 bedöms BNP i världen öka med 3,4 %, och under 2003 och 2004 väntas den stiga med i genomsnitt ca 4 % per år. Tabell 1. Tillväxt, inflation och arbetslöshet i världsekonomin (bild eller grafiskt element borttaget) Den snabba avmattningen i för Sverige viktiga handelsområden samt det faktum att en stor del av nedgången beror på svagare industri- och investeringsklimat betyder att förutsättningarna för den svenska exporten försämras markant jämfört med i fjol. Regeringen räknar i budgetpropositionen med att världsmarknadstillväxten för den svenska exportindustrin sjunker från höga 12,1 % förra året till 3,8 % i år. Nästa år väntas den stiga med 6 %. 2.4.3 Snabb försvagning av industrikonjunkturen i Förenta staterna 2.4.4 Den avmattning i Förenta staternas ekonomi som blev tydlig under andra halvan av 2000 har fortsatt under våren och sommaren. Mest märkbar är försvagningen inom industrin, då framför allt inom den s.k. ITK-sektorn (dvs. den sektor som producerar datorer, halvledare, kommunikationsutrustning etc.) där produktionen, investeringarna och vinsterna sjunkit mycket snabbt. I takt med att produktionen sjunkit har även kapacitetsutnyttjandet i tillverkningsindustrin gått ned kraftigt. Lager avvecklas i en stor omfattning, vilket slår mot produktionen och importen av varor från andra länder. Även hushållens efterfrågan har avtagit en del under det senaste året, bl.a. till följd av en lägre tillväxt i sysselsättningen och fallande kurser på aktiebörserna. De amerikanska hushållens konsumtionsvilja är dock fortfarande relativt hög, och regeringen räknar i budgetpropositionen med att de omfattande räntesänkningarna under 2001 och den skatterabatt som började gälla vid halvårsskiftet i år stimulerar konsumtionen ytterligare. Regeringen gör dock bedömningen att endast en mindre del av skattelättnaderna kommer att användas till konsumtion, medan merparten används till att öka sparandet. Sammantaget räknar regeringen med att BNP-tillväxten sjunker från fjolårets dryga 4 % till 1,6 % i år. Den expansiva ekonomiska politiken, en mer dämpad avveckling av lager, en mer stabil börs och en förväntad gradvis försvagning av dollarns värde gör att regeringen kalkylerar med att det sker en viss återhämtning mot slutet av året och under nästa år. Förenta staternas BNP bedöms stiga med 2,7 % 2002 för att öka med i genomsnitt 3,7 % per år under perioden 2003-2004. Osäkerheten är emellertid mycket stor. Avgörande är bl.a. den fortsatta utvecklingen på arbets- och aktiemarknaderna och i vilken grad de amerikanska hushållen väljer att konsumera i stället för att spara. Om arbetslösheten fortsätter att stiga och börskurserna sjunker ännu mer, är risken stor att den inhemska efterfrågan utvecklas betydligt sämre än väntat. Olika risker i bedömningen av Förenta staternas ekonomi och den internationella konjunkturen behandlas nedan i bl.a. avsnitt 1.2.6 Stor osäkerhet i den internationella bedömningen. 1.2.3 Svagare än väntat i Europa En hög export och en stark inhemsk efterfrågan gjorde att BNP i euroområdet i fjol steg med 3,5 %. Det är den högsta tillväxten i området sedan början av 1990- talet. I slutet av förra året dämpades dock tillväxten betydligt och avmattningen har tilltagit under våren och sommaren. Precis som i Förenta staterna är försvagningen speciellt tydlig inom industrin och IKT-sektorn. I länder som t.ex. Finland, Nederländerna och Irland, där IKT-sektorn utgör en stor del av industrin, har fallet i industrikonjunkturen varit extra stark. Trots den svagare konjunkturen har hushållens konsumtion i euroområdet hållits uppe på en relativt hög nivå, bl.a. på grund av en ökad sysselsättning och stigande inkomster. Under våren och sommaren har det emellertid kommit flera tecken på att sysselsättningstillväxten mattats av samtidigt som de senaste årens kraftiga nedgång i arbetslösheten stannat av. Regeringen räknar i budgetpropositionen med att tillväxttakten i år faller rejält, till 1,8 %. Det är en nedrevidering med nästan 1 procentenhet jämfört med bedömningen i vårpropositionen. Redan vidtagna och förväntade räntesänkningar, en något förbättrad internationell konjunktur, minskad inflation och en mer stimulerande finanspolitik gör att den ekonomiska aktiviteten stiger under 2002. Återhämtningen blir dock ganska blygsam till följd av en svagare sysselsättning. Sammantaget gör regeringen bedömningen att BNP i euroområdet nästa år stiger med 2,1 % för att öka med 2,7 % i genomsnitt per år under perioden 2003-2004. Skillnaden i tillväxt mellan euroländerna förväntas bli relativt stor. Till exempel beräknas tillväxttakten i Tyskland sjunka under 1 % i år för att stiga till 1,7 % 2002, medan tillväxttakten i Frankrike väntas ligga kring 2 % både 2001 och 2002. I Storbritannien finns en tydlig tudelning av ekonomin. Trots den internationella konjunkturnedgången har tjänstesektorn fortsatt att växa relativt starkt medan produktionen i tillverkningsindustrin fallit. Motorn i ekonomin är konsumtionen, och regeringen räknar med att hushållens konsumtion kommer att fortsätta att vara den viktigaste drivkraften även under de närmaste åren. BNP väntas stiga med 2,2 % i år, efter en uppgång i fjol på 3,0 %. Nästa år bedöms tillväxttakten stiga till 2,5 %, något över genomsnittet för EU. Vid sidan av Tyskland är de övriga nordiska länderna - Danmark, Finland och Norge - de viktigaste marknaderna i Europa för den svenska exportindustrin. Omfattande räntehöjningar under förra året i kombination med en svag utveckling inom oljeindustrin bidrog till att aktiviteten i den norska ekonomin dämpades kraftigt mot slutet av förra året och i början av i år. Som framgår av tabell 1 räknar regeringen med att tillväxttakten i Norge sjunker till 1,2 % i år för att stiga till nästan 2 % 2002. Efter en period av mycket hög tillväxt dämpas nu aktiviteten i den finländska ekonomin påtagligt. Den internationella konjunkturnedgången har slagit hårt mot den finländska exportindustrin och då framför allt mot den IKT-beroende sektorn. Tillväxttakten faller till 1,7 % i år, efter en historiskt hög uppgång i fjol på 5,7 %. Under 2002 ökar tillväxttakten något, till 2,3 %, enligt regeringens bedömning. Tillväxttakten i Danmark väntas sjunka till 1 % i år, på grund av dämpad export och en svagare inhemsk efterfrågan. Nästa år stiger tillväxttakten till 2,1 %, dvs. i nivå med genomsnittet för EU. De senaste årens goda tillväxt har medfört att arbetslösheten i EU sjunkit med 3-4 procentenheter. Som framgår av tabell 1 räknar regeringen med att arbetslösheten minskar ytterligare något de närmaste åren, men att takten i nedgången inte blir lika kraftig som i slutet av 1990-talet. Samtidigt förväntas arbetslösheten i Förenta staterna stiga. Det innebär att de senaste årens stora skillnad i arbetslöshet mellan Förenta staterna och Europa minskar. År 1997 var arbetslösheten i Europa drygt 6 procentenheter högre än i Förenta staterna. Nästa år väntas skillnaden ha halverats, till 3 procentenheter. 1.2.4 Allvarligt läge i Japan Läget i den japanska ekonomin är mycket allvarligt - den inhemska konsumtionen minskar samtidigt som den internationella avmattningen slår hårt mot den japanska exportindustrin. Både antalet arbetslösa och antalet konkurser ligger nu på historiskt höga nivåer samtidigt som kurserna på aktiebörserna är nere på den lägsta nivån sedan början av 1980-talet. Konsumentpriserna faller och den offentliga bruttoskulden är den högsta i OECD-området. I det korta perspektivet finns inga avgörande tecken på en förbättring. Tvärtom riskerar de åtgärder som regeringen vidtar för att förbättra den japanska ekonomins funktionssätt och minska den offentliga skuldsättningen att på kort sikt ytterligare försvaga den ekonomiska aktiviteten. Avgörande för den japanska konjunkturen är hur hushållen agerar. Regeringen räknar i budgetpropositionen med att Japans BNP i år faller med 1,2 % och med ytterligare 0,3 % nästa år. Dessa två år med sjunkande produktion skall ses i ljuset av att den japanska ekonomin endast vuxit med i genomsnitt 1,2 % per år under de senaste tio åren. De mindre exportberoende länderna i övriga Asien, t.ex. Sydkorea, Taiwan, Malaysia och Singapore, har drabbats hårt av den internationella avmattningen och nedgången i IKT-sektorn. Däremot är den ekonomiska aktiviteten fortfarande hög i Kina och Indien, eftersom en hög inhemsk efterfrågan och en expansiv ekonomisk politik till stor del kompenserat för en svag export. Regionen som helhet växer med 5,2 % i år och 6,1 % nästa år, enligt regeringens bedömning. Skillnaden i utveckling mellan de större och mindre länderna väntas bestå. 1.2.5 Halvering av tillväxten i Ryssland Höga oljepriser och en låg kurs på den ryska rubeln var de främsta orsakerna till att den ryska ekonomin i fjol växte med 8 %. I takt med att dessa gynnsamma effekter avtar räknar regeringen med att tillväxttakten i den ryska ekonomin halveras till 4 % både i år och under nästa år. Dämpningen av den ekonomiska aktiviteten i den polska ekonomin under andra halvan av förra året har fortsatt i år. Även den polska tillväxttakten halveras i år, enligt regeringens bedömning, från 4 % i fjol till 2 %. Nästa år stiger tillväxttakten till 3 %, till följd av bl.a. en något bättre EU- konjunktur. I fjol ökade produktionen i de tre baltiska länderna, Estland, Lettland och Litauen, med i genomsnitt drygt 4 %. Avmattningen i EU gör att tillväxttakten sjunker under det närmaste året. 1.2.6 Stor osäkerhet i den internationella bedömningen Sammanfattningsvis räknar regeringen med att den internationella tillväxttakten nästan halveras i år jämfört med i fjol. Konjunkturförsvagningen i Förenta staterna följs av sjunkande tillväxttakt i så gott samtliga delar av världen. I EU går tillväxttakten ned högst betydligt, och i Japan sjunker den totala produktionen. I takt med att bl.a. redan genomförda och förväntade räntesänkningar och en mer expansiv finanspolitik får effekt på konsumtionen och investeringarna sker en viss återhämtning i världsekonomin mot slutet av året och under nästa år. Det finns flera risker och osäkerheter i bedömningen av den internationella utvecklingen. En risk är att nedgången i Förenta staterna blir djupare än vad regeringen räknar med i budgetpropositionen. De senaste årens expansion i Förenta staternas ekonomi har bl.a. skett på bekostnad av ett historiskt lågt sparande i hushållssektorn och ett rekordstort underskott i bytesbalansen. En kraftig uppgång i arbetslösheten och/eller fortsatta prisfall på aktiebörserna kan leda till att de amerikanska hushållen ökar sitt sparande betydligt mer än förväntat. Det skulle i sin tur betyda en mycket svagare utveckling av den privata konsumtionen. I ett sådant läge skulle nedgången i konjunkturen kunna bli betydligt mer dramatisk och spridningseffekter till övriga delar av världen mer omfattande. Regeringens prognos över världsekonomins utveckling bygger bl.a. på att hushållskonsumtionen i nära nog alla länder förblir relativt hög under prognosperioden. Skulle avmattningen på ett mer påtagligt sätt än vad som hittills skett sprida sig till hushållen är risken stor att det skapas en negativ spiral med fallande sysselsättning och ännu svagare efterfrågan. En annan osäkerhet gäller bedömningen av ITK-sektorn, dvs. den del av industrin som svarat för en betydande del av det senaste årets nedgång. Representerar nedgången en mer långsiktig nedvärdering av sektorns tillväxtpotential kan konjunkturavmattningen bli djupare, genom t.ex. en betydligt svagare investeringsutveckling än förväntat. 1.3 Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1.3.1 Den internationella nedgången halverar tillväxttakten Även avmattningen i den svenska konjunkturen har fördjupats under våren och sommaren. Exporten har drabbats hårt av den svagare internationella efterfrågan och nedgången i IKT-sektorn. Orderingången har minskat kraftigt, och enligt Statistiska centralbyråns nationalräkenskaper sjönk exporten av varor med nästan 2 % under första halvåret i år jämfört med första halvåret i fjol. Extra tydlig är nedgången i teleprodukt- och motorfordonsindustrin. Trots starkt växande inkomster har även hushållskonsumtionen dämpats högst betydligt hittills i år jämfört med den kraftiga uppgången i fjol. Precis som när det gäller exporten kan en del av avmattningen av hushållens konsumtion förklaras av nedgången i IKT-sektorn. Hushållens förmögenhetsställning förbättrades kraftigt under 1999 och 2000 bl.a. till följd av stigande aktiekurser i IKT-företagen. Under det senaste året har kurserna i IKT-bolagen fallit markant, vilket försämrat hushållens förmögenhetsställning och sannolikt påverkat deras konsumtionsvilja. En annan förklaring till den svagare konsumtionen dr att hushållen nått en viss mättnad i inköpen av bilar och andra kapitalvaror. Den kraftiga konsumtionsuppgången under de senaste åren har bl.a. berott på att hushållen haft ett stort behov av att ersätta gamla och slitna kapitalvaror med nya. En del av detta behov har nu tillgodosetts. Hushållens sparande väntas stiga kraftigt i år - sparkvoten fördubblas, från ett finansiellt sparande i fjol på 2 % av den disponibla inkomsten till 4,4 % 2001. Som framgår av diagram 2 har både hushållens och företagens förväntningar om den ekonomiska framtiden sjunkit markant under de senaste månaderna. När det gäller hushållen är det framför allt förväntningarna om den svenska ekonomins och arbetslöshetens utveckling som skruvats ned. Förväntningarna om det egna hushållets ekonomi är fortfarande relativt höga. Trots den svagare konjunkturen har emellertid sysselsättningen fortsatt att stiga snabbt, även om ökningstakten minskat något de senaste månaderna. Diagram 2. Hushållens och företagens framtidsförväntningar 1 (bild eller grafiskt element borttaget) 1 Skillnaden mellan andelen positiva och negativa. Källa: Statistiska centralbyrån Den snabba och fördjupade internationella avmattningen gör att regeringen i budgetpropositionen bedömer att årets svenska tillväxttakt mer än halveras, från 3,6 % i fjol till 1,7 % i år. Det är en nedjustering med 1 procentenhet jämfört med regeringens bedömning i vårpropositionen. Som redovisats under det internationella avsnittet ovan räknar regeringen med en försiktig återhämtning i världsekonomin mot slutet av året och under 2002 till följd av omfattande räntesänkningar i bl.a. Förenta staterna och en mer expansiv finanspolitik i flera större länder. Den stigande internationella efterfrågan och en ökad hushållskonsumtion betyder att tillväxttakten i den svenska ekonomin stiger till 2,4 % 2002, enligt regeringens bedömning. Det är 0,2 procentenheter lägre än bedömningen i vårpropositionen. TABELL 2. BIDRAG TILL BNP-TILLVäXTEN 1 (bild eller grafiskt element borttaget) Som framgår av tabell 2 beror halveringen av tillväxttakten i år framför allt på lägre tillväxtbidrag från hushållskonsumtionen och på en omfattande försäljning från lager. I slutet av förra året byggde industrin och handeln upp stora lager av varor för att möta en stigande efterfrågan. Till följd av en mer dämpad efterfrågan har dessa lager avvecklats i en snabb takt under våren och sommaren, vilket påverkat produktionen negativt. Den svagare konjunkturen, en minskad optimism om den ekonomiska framtiden, fallande aktiepriser och en högre inflation gör att hushållen i högre omfattning än tidigare väljer att öka sitt finansiella sparande i stället för att konsumera. Tillväxtbidraget från hushållens konsumtion sjunker från 1,5 % i fjol till 0,8 % i år. Kraftigt stigande inkomster och en god förmögenhetsställning hos hushållen, trots de sjunkande aktiekurserna, gör att konsumtionen kan stiga nästa år. Hushållens reala disponibla inkomst väntas nästa år öka med hela 5,4 %, bl.a. på grund av reformerna inom barnomsorgen samt de skattesänkningar som aviseras i budgetpropositionen. Senast inkomsterna steg med mer än 5 % var i mitten av 1960- talet. Regeringen räknar i budgetpropositionen med att tillväxtbidraget från hushållens konsumtion stiger till 1,4 % 2002. Samtidigt stiger hushållens sparande ytterligare nästa år, till en sparkvot på 6,8 %. Trots den svaga internationella efterfrågan väntas den totala utrikeshandeln i år ge ett tillväxtbidrag på 0,2 procentenheter, jämfört med 0,6 procentenheter i fjol då exporten steg kraftigt. Anledningen är att importen minskar mer än exporten. Tittar man emellertid enbart på exportens bidrag blir bilden en annan. I fjol bidrog exporten med 4,3 procentenheter till tillväxten, i år väntas den siffran bli minus 0,2 procentenheter. Investeringarna väntas ge ett fortsatt positivt bidrag till tillväxten under de närmaste åren, främst genom stigande bostadsinvesteringar och utbyggnaden av det s.k. tredje generationens mobiltelefonnät. Investeringarna inom industrin dämpas dock av den svaga konjunkturen och ett historiskt lågt kapacitetsutnyttjande. Om inte den internationella konjunkturen stiger som väntat mot slutet av året och under 2002, är risken stor att industriinvesteringarna blir betydligt svagare än förväntat, enligt regeringens bedömning. Regeringens bedömning innebär att BNP- tillväxten under 2001 och 2002 kommer att ligga på ungefär samma nivå som den svenska genomsnittstillväxten på runt 2 % under de senaste 30 åren. Det innebär samtidigt att den risk för överhettning i ekonomin som ansågs överhängande för något år sedan minskat avsevärt. Sysselsättningen kommer inte att öka lika snabbt som den gjorde under perioden 1998 t.o.m. första halvan av 2001, och det s.k. produktionsgapet, dvs. skillnaden mellan faktisk och potentiell produktion, kommer enligt regeringens bedömning inte att slutas förrän 2004. I vårpropositionen räknade regeringen med att BNP-gapet skulle slutas under 2002. Inflationen steg oväntat kraftigt under våren, bl.a. på grund av prisökningar på villaolja, el och kött. Regeringen gör bedömningen att dessa prishöjningar endast är tillfälliga och att inflationstrycket dämpas nästa år till följd av bl.a. den lägre tillväxten, ett mindre stramt resursläge i ekonomin och en antagen förstärkning av den svenska kronan. Inflationen mätt enligt konsumentprisindex stiger i år med i genomsnitt 2,6 %, dvs. över Riksbankens inflationsmål på 2 %. Nästa år sjunker inflationen på nytt under inflationsmålet - till 1,7 % i genomsnitt. I det s.k. basalternativet, dvs. regeringens huvudscenario, kalkylerar regeringen med att BNP-tillväxten stiger 2,6 % respektive 2,3 % 2003 och 2004. Det är visserligen högre än den svenska ekonomins långsiktiga tillväxttrend, men tillväxten är inte tillräckligt hög för att riksdagens och regeringens sysselsättningsmål och en sysselsättningsgrad för personer i åldern 20-64 år på 80 % 2004 utan vidare kommer att uppnås. Med de antaganden som görs i basalternativet skulle sysselsättningsgraden för dessa eldersgrupper uppgå till 78,3 % 2004. Regeringen redovisar i budgetpropositionen två alternativa utvecklingsscenarier för perioden fram till 2004 - det s.k. högtillväxtalternativet som utgår från att de senaste årens höga svenska tillväxt fortsätter och att sysselsättningsmålet nås 2004 och det s.k. lågtillväxtalternativet i vilket antas att den nuvarande konjunkturnedgången blir djupare och mer utdragen än i basalternativet. Dessa bägge alternativ redovisas mer utförligt nedan under avsnittet Alternativa kalkyler för utvecklingen fram till 2004. 1.3.2 Prognosförutsättningar och nyckeltal Som tidigare redovisats bygger regeringens prognos på den information som fanns tillgänglig t.o.m. den 7 september 2001. Bedömningarna baseras på underlag från SCB, OECD och Konjunkturinstitutet (KI). En viktig förutsättning som antas i prognosen är att värdet på den svenska kronan stiger relativt kraftigt under de närmaste åren. En annan förutsättning är att de avtalsmässiga löneökningarna och löneglidningen hålls tillbaka så att de totala lönekostnadsökningarna i ekonomin begränsas till 3,5 % per år. I tabellerna 3 och 4 redovisas förutsättningarna för och nyckeltalen i regeringens prognoser och kalkyler. I punkterna nedan sammanfattas de viktigaste förutsättningarna och de viktigaste skillnaderna mot de bedömningar som regeringen gjorde i vårpropositionen 2001. Tabell 3. Prognosförutsättningar 2001-2004 (bild eller grafiskt element borttaget) · Den tilltagande avmattningen leder till att tillväxten i världsekonomin i år blir nästan 1 procentenhet lägre än vad regeringen kalkylerade med i vårpropositionen. Trots det förväntar sig regeringen att de internationella räntorna under prognosperioden kommer att ligga på en något högre nivå än vad som förutsågs i vårpropositionen. En anledning till det är uppgången i inflationstakterna under våren i så gott som alla OECD-länder. · · Under våren och sommaren har kronan försvagats ytterligare på de internationella valutamarknaderna. Regeringen räknar visserligen med att kronans värde stiger framöver, men prognosen över kronans utveckling har reviderats relativt kraftigt jämfört med i våras. I budgetpropositionen väntar sig regeringen att kronans värde enligt det s.k. TCW-index i genomsnitt kommer att ligga på 134,1 respektive 130,3 i år och under nästa år. Det är en väsentligt svagare kursutveckling för kronan jämfört med det genomsnitt på 126,9 år 2001 och 123,8 år 2002 som regeringen förväntade sig i vårpropositionen. · Till följd av den ekonomiska avmattningen dämpas de senaste årens kraftiga sysselsättningstillväxt. När det gäller sysselsättningen för 2001 har regeringen justerat upp sin prognos, från en förväntad ökning i vårpropositionen på 1,6 % till en förväntad ökning i budgetpropositionen på 1,7 %. Orsaken är att sysselsättningen under våren och sommaren ökat kraftigare än förväntat, trots den försvagade konjunkturen. Nästa år ökar sysselsättningen med 0,5 % för att stiga 0,4 % respektive 0,3 % under 2003 och 2004. Tabell 4. Nyckeltal 2001-2004 · (bild eller grafiskt element borttaget) · · Det senaste årets dämpade hushållskonsumtion, en förväntat svagare sysselsättningstillväxt och en ökad osäkerhet om den ekonomiska framtiden gör att regeringen räknar med att hushållen ökar sitt sparande relativt kraftigt. Sparkvoten förväntas stiga från 2 % av den disponibla inkomsten 2000 till 7 % 2004. · 1.3.3 Försörjningsbalansen Under förutsättning att den breda internationella konjunkturnedgången inte ytterligare fördjupas och att det sker en gradvis återhämtning mot slutet av året och under 2002 växer Sveriges BNP med i genomsnitt 2,3 % per år under prognosperioden 2001-2004. Det är drygt 1 procentenhet lägre än vad svensk ekonomi vuxit med under de senaste fyra åren, men något högre än genomsnittstillväxten under de senaste 30 åren. Regeringens prognos innebär vidare att Sverige under de närmaste åren ligger på ungefär samma tillväxtnivå som genomsnittet bland EU- länderna. De senaste fyra åren har Sveriges BNP stigit med ungefär en halv procentenhet mer per år än EU:s genomsnitt. De olika delarna av försörjningsbalansen utvecklar sig enligt regeringens bedömning på följande sätt (se tabell 5 nedan): Tabell 5. Försörjningsbalansen 2000-2004 · (bild eller grafiskt element borttaget) · · Tillväxten i hushållens konsumtion avtar markant jämfört med de senaste tre åren. Efter en tydlig konsumtionsdämpning i år stiger tillväxttakten i konsumtionen nästa år till följd av bl.a. kraftigt stigande disponibla inkomster. · · Till följd av den tilltagande försvagningen av den internationella konjunkturen har regeringen, i förhållande till vårpropositionen, kraftigt justerat ned prognoserna över den svenska exporten och importen. Nu bedöms att exporten och importen faller med 0,4 % respektive 1 % 2001. I vårpropositionen väntades en tillväxt på 6,4 % respektive 6,7 %. · · I fjol byggde bl.a. industrin och varuhandeln upp stora lager som bidrog till att öka BNP med 0,6 procentenheter. En stor del av uppbyggnaden var ofrivillig i den meningen att lagren steg i takt med att både den internationella och den inhemska efterfrågan dämpades oväntat snabbt mot slutet av förra året. Företagen avvecklar nu sina lager, vilket bedöms dra ned BNP- tillväxten med 0,3 procentenheter i år och 0,2 procentenheter nästa år. · 1.3.4 Nedgång i den svenska exporten Den svenska varuexporten steg kraftigt förra året, till följd av den höga internationella efterfrågan. Uppgången var bred i den meningen att exporten ökade i så gott som alla delar av industrin. Under åren dessförinnan, dvs. under 1998 och 1999, var det framför allt teleproduktindustrin som stod för merparten av exporttillväxten. Som framgår av diagram 3 har exporten och exportorderingången mattats högst betydligt under loppet av 2001, på grund av den snabba avmattningen i den internationella efterfrågan. Under första halvåret i år sjönk varuexporten med ca 2 % jämfört med samma period i fjol enligt Statistiska centralbyråns preliminära uppgifter. Nedgången är särskilt tydlig i de IKT-relaterade delarna av industrin, som t.ex. teleprodukt- och motorfordonsindustrin. Vid sidan av dämpningen av efterfrågan i Förenta staterna har den svenska exporten drabbats av den tilltagande försvagningen i EU, och då framförallt i Tyskland - Sveriges andra viktigaste exportland. Regeringen räknar i budgetpropositionen med att varuexporten i år sjunker med 2 %. Samtidigt gör regeringen bedömningen att världsmarknaden för bearbetade varor i år växer med historiskt låga 3,8 %, jämfört med en uppgång i fjol på mer än 12 %. Att den svenska exporten därmed utvecklas sämre än världsmarknaden beror bl.a. på att den svenska exporten, i likhet med t.ex. den finländska, till relativt stor del består av teleprodukter. Diagram 3. Varuexporten och industrins exportorderingång (bild eller grafiskt element borttaget) Källa: Finansdepartementet En viss återhämtning i den internationella ekonomin och en mycket god konkurrenskraft, bl.a. till följd av den låga kronkursen, gör att den svenska exporten på nytt börjar stiga mot slutet av året. Världsmarknadstillväxten för bearbetade varor beräknas nästa år stiga till närmare 6 %. I uppgångsfasen ökar efterfrågan på insats- och investeringsvaror extra mycket. Det är en utveckling som gynnar svensk export. Regeringen gör dessutom bedömningen att den kraftiga internationella nedgången i IKT-sektorn avtar framöver, och att exporten av svenska teleprodukter återigen börjar stiga, dock ej i samma omfattning som under rekordåren under senare delen av 1990-talet. Sammanfattningsvis räknar regeringen med att exporten stiger med 5,2 % nästa år och 6,3 % år 2003. I den prognosen ingår en relativt kraftig förstärkning av den svenska kronans värde på den internationella valutamarknaden. Enligt regeringen är även exportprognosen osäker. Till exempel kan uppgången för exporten komma senare än beräknat om den internationella återhämtningen dröjer. Vidare är det svårt att avgöra styrkan och tillståndet i den svenska teleproduktindustrin efter det senaste årets stora motgångar. 1.3.5 Fortsatt men avtagande sysselsättningstillväxt Som framgår av diagrammen 4, 5 och 6 har den svenska arbetsmarknaden förbättrats markant under de senaste åren. Mellan 1997 och 2000 steg sysselsättningen med omkring 236 000 personer samtidigt som den öppna sysselsättningen sjönk från 8 % av arbetskraften till i genomsnitt 4,7 % under 2000. Mot slutet av förra året sjönk den öppna arbetslösheten under 4 %. Till följd av den kraftigt stigande sjukfrånvaron har dock inte antalet arbetade timmar och antalet personer i arbete stigit lika mycket som sysselsättningen. Diagram 4. Sysselsättningen 1995-augusti 2001 (bild eller grafiskt element borttaget) Källa: Statistiska centralbyrån Trots den snabba internationella avmattningen fortsatte sysselsättningen att stiga kraftigt under första halvåret i år. Jämfört med samma period i fjol ökade antalet sysselsatta med 103 000 personer eller 2,5 % samtidigt som den öppna arbetslösheten i genomsnitt legat på ca 4 % (antalet arbetade timmar ökade under samma period med i genomsnitt 1,2 %, vilket bl.a. visar på en fortsatt ökad sjukfrånvaro). Takten i sysselsättningsuppgången avtog dock under våren och sommaren, och det finns ett antal faktorer som talar för att de senaste årens mycket starka sysselsättningstillväxt mattas av framöver. Till exempel har antalet lediga platser vid landets arbetsförmedlingar sjunkit jämfört med tidigare. Framför allt har antalet lediga platser med kort varaktighet minskat. Historiskt sett har antalet nyanmälda lediga platser varit en tillförlitlig indikator på sysselsättningsutvecklingen under de kommande sex till tolv månaderna. Vidare framgår det av Konjunkturinstitutets (KI:s) olika barometrar att företagen märkbart justerat ned sina nyanställningsplaner. Mest tydligt är detta inom industrin, men även inom byggsektorn och vissa delar av tjänstesektorn har företagen reviderat ned sina anställningsplaner. Till detta Diagram 5. Den öppna arbetslösheten 1995-augusti 2001 (bild eller grafiskt element borttaget) Källa: Statistiska centralbyrån kommer att antalet varsel om uppsägningar hittills i år nästan fördubblats jämfört med samma period i fjol. Under årets första sju månader uppgick antalet varsel till mer än 30 000. Nivån på antalet varsel är emellertid fortfarande låg jämfört med de nivåer som rådde i början av 1990-talet. Regeringen gör i budgetpropositionen bedömningen att antalet sysselsatta minskar under hösten, men att sysselsättningen i genomsnitt under året ökar med 1,7 %. Att genomsnittssiffran ändå blir så pass hög beror bl.a. på den snabba sysselsättningsuppgången i slutet av förra året vilken fick till effekt att antalet sysselsatta redan då var betydligt fler än årsgenomsnittet för 2000. I takt med en återhämtning i konjunkturen stiger sysselsättningen under nästa år, med 0,5 % i genomsnitt under året. Regeringen räknar vidare med att utbudet av arbetskraft ökar med 0,9 % i år och 0,3 % 2002. Eftersom utbudet väntas öka långsammare än sysselsättningen sjunker den öppna arbetslösheten från 4,7 % i fjol till 3,9 % i genomsnitt i år och 3,8 % i genomsnitt under 2002. En svag sysselsättningsutveckling nu under hösten kan dock innebära en temporär uppgång i den öppna arbetslösheten. Under perioden 2003-2004 bedöms neddragningar av antalet personer i det s.k. Kunskapslyftet och i de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska programmen ge möjlighet att öka sysselsättningen med 0,35 % per år. Den öppna arbetslösheten bedöms dock stiga något, eftersom arbetskraftsutbudet väntas öka mer än sysselsättningen. Diagram 6. Sysselsättningsgrad enligt definitionen i regeringens sysselsättningsmål 1995-augusti 2001 (bild eller grafiskt element borttaget) Källa: Statistiska centralbyrån Riksdagens och regeringens mål för sysselsättningen är att sysselsättningsgraden i ekonomin, dvs. antalet sysselsatta i åldrarna 20-64 år i procent av befolkningen i samma åldersgrupp, skall stiga till 80 % 2004. Som framgår av diagram 6 har sysselsättningsgraden stigit under de senaste åren till en nivå vid mitten av 2001 på ca 78 %. Regeringens prognoser i budgetpropositionen över sysselsättning och arbetskraftsutbud innebär att sysselsättningsgraden stiger till 78,3 % 2004. Det innebär i sin tur att sysselsättningsmålet inte skulle uppfyllas. Det fattas omkring 90 000 jobb för att målet skall infrias. I en alternativ kalkyl för den ekonomiska utvecklingen under de närmaste åren redovisar regeringen vad som krävs för att målet skall nås. Kalkylen, som går under benämningen högtillväxtalternativet, redovisas nedan under avsnittet Alternativa kalkyler för utvecklingen fram till 2004. För att målet skall uppfyllas krävs, vid sidan av en högre ekonomisk tillväxt, att utbudet av arbetskraft ökar. Regeringen anger i budgetpropositionen ett antal osäkerheter i bedömningen av arbetsmarknadsutvecklingen de närmaste åren. En sådan osäkerhet är efterfrågeläget. Hittills har konjunkturnedgången nästan endast påverkat sysselsättningen inom industrin, och regeringen antar att spridningen till andra områden och branscher även framöver blir relativt begränsad. En djupare och mer utdragen avmattning kommer att slå hårdare mot sysselsättningen i andra branscher än industrin. Enligt regeringen är det också möjligt att bristsituationen och matchningsproblemen på arbetsmarknaden underskattats. Tabell 6. Nyckeltal för arbetsmarknaden (bild eller grafiskt element borttaget) 1.3.6 Alternativa kalkyler för utvecklingen fram till 2004 På grund av den stora osäkerheten om den internationella konjunkturen redovisar regeringen i budgetpropositionen två alternativa scenarier för den ekonomiska utvecklingen 2001-2004 - det s.k. lågtillväxtalternativet och det s.k. högtillväxtalternativet. I det s.k. lågtillväxtalternativet antas att nedgången i konjunkturen blir mer omfattande och mer utdragen än i basalternativet, både internationellt och i Sverige. I högtillväxtalternativet antas att den svenska ekonomins kraftiga uppgång under de senaste åren fortsätter och att BNP under perioden 2002-2004 stiger snabbare än i basalternativet. Lågtillväxtalternativet I detta alternativ antas att den internationella konjunkturnedgången blir mer omfattande och mer utdragen i tiden. Tillväxten i de flesta länder blir lägre både i år och under nästa år jämfört med basalternativet. De senaste årens kraftiga ökning av produktiviteten i t.ex. Förenta staterna bedöms delvis har varit tillfällig, vilket innebär att tidigare bedömningar av den potentiella tillväxten i Förenta staterna och andra regioner justerats ned. Aktiviteten inom IKT-sektorn sjunker ytterligare och kurserna på börserna världen över fortsätter att falla. Det leder i sin tur till att t.ex. hushållen blir mer pessimistiska om framtiden och att den inhemska konsumtionen dämpas ytterligare. Försvagningen motverkas till viss del av att såväl den amerikanska som den europeiska centralbanken ytterligare sänker sina styrräntor. Den internationella ekonomiska aktiviteten vänta börja stiga på nytt under 2003 och 2004. Som framgår av tabell 7 nedan blir effekterna på den svenska ekonomin omfattande. Den svenska industrin drabbas hårt av en förlängd konjunkturnedgång. Världsmarknadstillväxten för svensk export begränsas till historiskt låga 2,5 % respektive 3,2 % 2001 och 2002. De senaste årens sysselsättningsuppgång i den svenska ekonomin bryts. Arbetslösheten börjar stiga redan i år, och under 2002 antas att sysselsättningen sjunker med 1 %, mätt som årsgenomsnitt. Resursutnyttjandet minskar och det s.k. BNP-gapet ökar. Den svagare konjunkturen leder till ett lägre inflationstryck, vilket ger Riksbanken möjlighet att sänka reporäntan. Tabell 7. Nyckeltal för lågtillväxtalternativet (bild eller grafiskt element borttaget) När aktiviteten i ekonomin tar fart 2003 och 2004 stiger BNP snabbare än i basalternativet, men återhämtningen efter nedgången i år och under 2002 är inte avslutad 2004 utan väntas pågå även de kommande åren, dvs. 2005 och därefter. Sammantaget innebär lågtillväxtalternativet att BNP 2004 är ungefär 2 % lägre än i basalternativet, och att sysselsättningsgraden 2004 uppgår till 77,4 % jämfört med 78,3 % i basalternativet. Lägre tillväxt, svagare sysselsättning och konsumtion gör att de offentliga finanserna försämras relativt kraftigt jämfört med basalternativet. De offentliga finanserna väntas ändå visa ett överskott på i genomsnitt omkring 1,8 % per år (mot omkring 2,8 % per år i basalternativet). Den kommunala ekonomin försämras och den kommunala konsumtionen utvecklas betydligt svagare än i basalternativet. Högtillväxtalternativet Detta alternativ utgår från att sysselsättningen fortsätter att stiga relativt snabbt och att sysselsättningsmålet nås, dvs. att sysselsättningsgraden för personer i åldern 20-64 år uppgår till 80 % år 2004. Jämfört med basalternativet innebär det att sysselsättningen behöver öka med ytterligare omkring 90 000 personer. Det s.k. BNP-gapet i ekonomin förutsätts i utgångsläget vara lägre än i basalternativet. Svensk industris goda konkurrenskraft ger högre export, och den stigande sysselsättningen ökar hushållens framtidstro och konsumtion. För att sysselsättningsmålet skall nås förutsätts att BNP varje år under perioden stiger mer än i huvudalternativet - BNP väntas 2004 vara ungefär 2 % högre än i basalternativet. Samtidigt förutsätts att utbudet av arbetskraft blir betydligt större än i basalternativet. Antalet långtidssjuka och förtidspensionerade minskar och antalet personer utanför arbetskraften som kan och vill arbeta ökar jämfört med basalternativet. Dessutom antas att antalet deltagare i Kunskapslyftet och i de arbetsmarknadspolitiska programmen är färre än i basalternativet. Den öppna arbetslösheten sjunker i högtillväxtalternativet till 3,2 % 2004 utan att arbetsmarknaden blir överhettad. Den högre efterfrågan i ekonomin och den högre inkomstnivån gör att de offentliga finanserna stärks. Jämfört med basalternativet ökar överskottet i de offentliga finanserna med i genomsnitt ca 0,5 % per år under perioden 2001-2004. Bland annat högre skattebaser stärker den kommunala ekonomin och ökar den kommunala konsumtionen jämfört med basalternativet. Tabell 8. Nyckeltal för högtillväxtalternativet (bild eller grafiskt element borttaget) 1.3.7 Ny information efter det att regeringens prognos färdigställts Tisdagen den 11 september 2001 genomfördes omfattande terroraktioner mot mål i Förenta staterna. Attackerna krävde tusentals människors liv och händelserna kommer på olika sätt att påverka världsekonomin. Informationen om den ekonomiska utvecklingen efter terrordåden är än så länge relativt begränsad. Den utfallsstatistik som publicerats efter det att regeringen avslutade sitt prognosarbete avser framför allt det ekonomiska utfallet under våren och sommaren. Nedan redovisas statistik som avser tiden före terrordåden och den information som inkommit om tillståndet i världsekonomin efter den 11 september 2001. Ny ekonomisk information om utvecklingen tiden före terrodåden En del av statistikflödet från Förenta staterna som avser utfallet före den 11 september 2001 tyder på att den ekonomiska aktiviteten dämpats ytterligare något under sommaren. Till exempel ökade tillväxten under andra kvartalet med endast 0,3 % i årstakt, enligt Handelsdepartementets nyligen publicerade slutliga revideringen av nationalräkenskaperna. Under första kvartalet ökade BNP med 1,3 % i årstakt. Den enda drivkraften i ekonomin var hushållskonsumtionen som steg med ca 2,5 %. Det kan jämföras med att konsumtionen under första kvartalet steg med 3 %. Investeringarna föll kraftigt, främst investeringar i maskiner och mjukvara, och näringslivets utförsäljning från lager tilltog. Statistik från Federal Reserve visar att industriproduktionen fortsatte att minska under sommaren. I augusti gick produktionen ned med 0,8 % jämfört med juli - den elfte månaden i rad med fallande produktion inom industrin. Samtidigt fortsatte kapacitetsutnyttjandet att sjunka. Kapacitetsutnyttjandet är en god indikator på den kommande investeringsutvecklingen. I augusti utnyttjades 76,2 % av kapaciteten. Det är den lägsta nivå som uppmätts sedan 1983. Men bilden är inte helt entydig. Till exempel ökade industrins orderingång oväntat starkt i augusti. Dessutom steg inköpschefernas index, det s.k. NAPM, vilket är ett konjunkturindex för industrin, kraftigt i augusti, från ett värde på 43,6 i juli till 47,9 i augusti. Värden över 50 indikerar expansion och värden under 45 tyder på nedgång. Den del av NAPM-indexet som avser industrins orderläge steg för första gången sedan våren 2000 över nivån 50. Arbetsmarknaden i Förenta staterna fortsätter att försvagas. Under juli och augusti ökade sysselsättningen med i genomsnitt 0,4 % jämfört samma period i fjol, samtidigt som arbetslösheten steg kraftigt, till 4,9 % i augusti. Under första och andra kvartalet låg sysselsättningstillväxten på i genomsnitt 1,2 % respektive 0,5 %. Nya siffror visar att hushållskonsumtionen ökade med 0,3 % i juli och 0,2 % i augusti. Det är ungefär i nivå med utvecklingen under andra kvartalet då konsumtionen steg med i genomsnitt 0,2 % per månad. Hushållens förtroende för den ekonomiska utvecklingen dämpades i augusti. Bilden är dock splittrad. Medan synen på den nuvarande ekonomiska situationen blivit mer negativ har hushållen gradvis blivit mer optimistiska om framtiden. Hushållens disponibla inkomster steg kraftigt under juli och augusti till följd av den s.k. skatterabatten. Enligt nya uppgifter använde hushållen, åtminstone tillfälligtvis, merparten av rabatten till att öka sitt sparande. Hushållens sparkvot, dvs. sparandet som andel av den disponibla inkomsten, steg under juli och augusti med omkring 3 procentenheter, till 4,1 %. I augusti var inflationstakten 2,7 %. Det är en oförändrad nivå jämfört med juli, men lägre i förhållande till utvecklingen under vintern och våren då inflationstakten nästan ihållande legat över 3 %. Den senaste statistiken från EU och euroområdet är blandad, men huvudintrycket är att vårens avmattning fortsatte under sommaren. BNP i euroområdet steg med 1,7 % under andra kvartalet i år jämfört med samma period i fjol, enligt Eurostats reviderade nationalräkenskaper. Det är en tydlig inbromsning jämfört med utfallet under de två föregående kvartalen då BNP steg med 2,4 % respektive 2,8 %. Tydligast var dämpningen i Tyskland och Finland. I Tyskland sjönk tillväxttakten från 1,8 % under första kvartalet till 0,6 % under andra kvartalet. I Finland gick den ned från 3,3 % till 0,4 %. Motorn i tillväxten i EU under andra kvartalet var framför allt hushållens konsumtion, även om konsumtionstillväxten dämpades relativt starkt jämfört med tidigare kvartal. Industriproduktionen i euroområdet steg med 1,1 % i augusti, men jämfört med samma månad i fjol var uppgången endast 0,4 %. I hela EU var industriproduktionen i augusti oförändrad jämfört med förra året. Mot slutet av sommaren kom dock en del tecken på att industrikonjunkturen i EU passerat bottennivån. De tyska företagens framtidsförväntningar i det s.k. IFO-indexet steg för augusti. IFO- index är en barometer över den tyska industrins förväntningar, och historiskt sett är indexen en god indikator på produktionsutvecklingen såväl i Tyskland som i euroområdet. Ungefär en fjärdedel av svaren i IFO-index samlades in efter den 11 september. I augusti låg arbetslösheten i hela EU på 7,6 %, samma nivå som den legat på sedan i april. Samtidigt har sysselsättningstillväxten avtagit, framför allt i Tyskland och Italien. Vidare fortsatte inflationstakten nedåt. Inflationen i euroområdet var i augusti 2,7 %, mot t.ex. 3,4 % i maj 2001. Även ny information från Japan visar på en fortsatt konjunkturförsvagning. Japans BNP sjönk t.ex. med 0,7 % under andra kvartalet jämfört med samma period i fjol, enligt preliminära data över nationalräkenskaperna. Alla delar av ekonomin, utom hushållens konsumtion, bidrog till nedgången. Den senaste statistiken visar dock att försäljningen inom detaljhandeln fortsatte att sjunka i augusti samtidigt som arbetslösheten låg kvar på historiskt höga 5 % av arbetskraften. Priserna i den japanska ekonomin fortsätter att sjunka. I augusti gick priserna ned med 0,7 % jämfört med samma månad förra året. I slutet av september 2001 redovisade Statistiska centralbyrån (SCB) den definitiva beräkningen av de svenska nationalräkenskaperna för andra kvartalet. SCB justerade ned BNP-utfallet för andra kvartalet med 0,3 procentenheter, till 1,1 %. Tillväxten för första halvåret skrevs ned med 0,2 procentenheter, till 1,6 %. Den svagare utvecklingen berodde framför allt på en lägre konsumtion. Enligt den nya beräkningen var hushållskonsumtionen oförändrad under andra kvartalet jämfört med samma period 2000, vilket är en nedrevidering med 1 procentenhet jämfört med snabbversionen. Till stor del förklaras den svagare konsumtionen av minskade bilinköp. Ny information tyder på att den svenska industrikonjunkturen förbättrades något mot slutet av sommaren. Företagens orderingång ökade t.ex. kraftigt i augusti, med 9,7 % jämfört med månaden innan. Orderingången från utlandsmarknaderna stod för hela uppgången. Vidare fortsatte den s.k. konfidensindikatorn i KI:s månadsbarometrar att stiga i augusti, efter en uppgång i juli (konfidensindikatorn speglar företagens konjunkturförväntningar). Även industriproduktionen ökade i augusti jämfört med juli. Jämfört med samma månad i fjol minskade dock produktionsnivån. Tillväxten i detaljhandelns omsättning avtog fram till maj i år. Under juni och juli skedde emellertid en viss återhämtning. Den senaste statistiken från SCB visar att uppgången fortsatte även i augusti, då omsättningen i detaljhandeln steg med 3 % jämfört med samma månad i fjol. Sysselsättningen steg kraftigt i augusti, enligt SCB:s arbetskraftsundersökning AKU. Antalet sysselsatta ökade med 135 000 personer, eller 3,2 %, jämfört med augusti i fjol. Samtidigt sjönk den öppna arbetslösheten från 5,1 % i fjol till 4,3 %. Antalet varsel om uppsägning steg dock under augusti med 7 500 - den högsta siffra som noterats sedan lågkonjunkturen 1993. Inflationstakten steg från 2,9 % i juli till 3,1 % i augusti. Uppgången berodde bl.a. på stigande priser på kläder, skor, grönsaker och el. Ny ekonomisk information om utvecklingen tiden efter terrordåden Omedelbart efter terrorattackerna sjönk kurserna kraftigt på aktiebörserna världen över. Kurserna på Stockholmsbörsen föll t.ex. med ca 10 procentenheter på två timmar (börshandeln i Förenta staterna stängdes efter terrordåden och öppnades på nytt måndagen den 17 september). Priset på råolja steg initialt med några dollar per fat och på valutamarknaden sjönk dollarn mot t.ex. euron. Den svenska kronan försvagades kraftigt veckorna efter terrordåden. Den senaste månaden har situationen på de finansiella marknaderna stabiliserats. Börskurserna har stigit, de internationella obligationsräntorna har sjunkit och oljepriset har gått ned kraftigt. Priset på olja låg den 5 november 2001 på knappt 19 dollar per fat, en nedgång med omkring 8 dollar per fat eller drygt 30 % jämfört med prisnivån före terrordåden. Kurserna på Stockholmsbörsen har stigit med 18 % (värdet den 5 november 2001) sedan bottennivån den 21 september 2001. Samtidigt har de svenska obligationsräntorna sjunkit, dock inte i samma omfattning som i t.ex. Tyskland, vilket innebär att gapet mot de tyska obligationsräntorna stigit något. Kronan har stärkts de senaste veckorna och TCW- index ligger nu på ungefär samma nivå som före terrordåden. När börserna i Förenta staterna öppnade efter en veckas uppehåll sänkte den amerikanska centralbanken, Federal Reserve, styrräntan med 0,5 procentenheter till följd av terrorattackerna och den fortsatta avmattningen i Förenta staterna under sommaren. Samtidigt tillfördes det finansiella systemet stora volymer likviditet för att undvika eventuella problem till följd av brist på pengar i finansväsendet. Federal Reserves räntesänkning följdes av räntesänkningar runt om i världen. Till exempel sänkte även Europeiska centralbanken, ECB, och den svenska Riksbanken sina styrräntor med 0,5 procentenheter, till en nivå på 3,75 %. I början av oktober sänkte Federal Reserve styrräntan med ytterligare 0,5 procentenheter, till en reporänta på 2,5 % - den lägsta nivån på Förenta staternas styrränta som noterats sedan början av 1960-talet. Någon vecka efter terrordåden beslutade kongressen att anslå omkring 40 miljarder dollar för att stimulera ekonomin och täcka kostnader för skadegörelsen i New York och Washington (till det kommer omkring 15 miljarder dollar i stöd till flygindustrin). I början av oktober annonserade regeringen om ytterligare stimulansåtgärder för budgetåret 2002 på någonstans mellan 80 och 120 miljarder dollar. Ett flertal andra länder har de senaste veckorna beslutat eller annonserat om finanspolitiska stimulansåtgärder för att motverka en ytterligare fördjupning av konjunkturen. Den ekonomiska statistiken från Förenta staterna som avser tiden efter terrordåden den 11 september tyder på att aktiviteten i ekonomin dämpats högst avsevärt, åtminstone tillfälligtvis. Det amerikanska handelsdepartementets preliminära beräkningar av nationalräkenskaperna visar att BNP under det tredje kvartalet sjönk med 0,4 % i årstakt. Inköpschefernas konjunkturindex, NAPM, sjönk kraftigt i september och mycket kraftigt i oktober, efter att ha ökat relativt starkt i augusti. Samtidigt minskade industriproduktionen med 1 % jämfört med augusti, enligt Federal Reserves senaste siffror. Sammantaget har produktionen sedan oktober förra året gått ned med 5,8 %, vilket kan jämföras med en nedgång i samband med lågkonjunkturen 1990/91 på 4,5 % under sex månader. Industrins orderingång sjönk i september samtidigt som industrins kapcitetsutnyttjande sjönk ytterligare, till 75,5 %. Arbetsmarknadsdepartementets nya siffror visar också att sysselsättningen minskade påtagligt i september och oktober. I oktober sjönk sysselsättningen med hela 415 000 personer och arbetslösheten steg till 5,4 %. Försäljningen i detaljhandeln minskade med 2,4 % jämfört med augusti, vilket var betydligt svagare än vad olika bedömare hade räknat med. Det finns dock vissa tecken som talar för att konsumtionen stabiliserades något i början av oktober. Den s.k. Reedbook, vilken är ett veckovist index över detaljhandeln, visar t.ex. att försäljningen steg under de två första veckorna i oktober jämfört med de två första veckorna i september. Nya siffror från forskningsinstitutet Conference Board, som offentliggjordes i slutet av oktober, tyder emellertid på att hushållens förväntningar sjönk oväntat kraftigt under oktober. Trots att informationen om utvecklingen i EU efter den 11 september är relativt begränsad tyder de uppgifter som publicerats hittills på att konjunkturen mattats av ytterligare. Till exempel sjönk inköpschefernas konjunkturindex för euroområdet kraftigt, från ett värde i augusti på 47,5 till 45,9 i september - det största fallet som noterats sedan mätningarna påbörjades för fyra år sedan. Nedgången var extra kraftig i de stora euroländerna Tyskland, Frankrike och Italien. Nya uppgifter visar också att inköpschefsindex i de stora euroländerna fortsatte att falla kraftigt i oktober. Enligt EG-kommissionens barometrar var det sammanvägda konjunkturindexet oförändrat i september. Däremot sjönk delindexen för industrin och konsumenter något jämfört med augusti. Kommissionens index samlades in under första halvan av september, vilket innebär att uppgifterna endast till viss del återspeglar effekter av terrordåden i Förenta staterna. Tyska IFO-index pekar mot att aktiviteten i den tyska ekonomin dämpats högst betydligt. Index sjönk kraftigt i september, till ett värde på 85,0 - den lägsta nivån som registrerats sedan 1993. Framför allt rapporterar de tyska företagen om en kraftigt minskad orderingång. Även de japanska företagens framtidstro minskade avsevärt i september, enligt den japanska centralbankens senaste rapport, den s.k. Tankan. Undersökningen omfattar 9 000 företag och genomfördes under perioden 29 augusti till 28 september. Framför allt har företagen skruvat ned sina produktionsförväntningar. Trots signalerna om återhämtning under juli och augusti försvagades den svenska industrikonjunkturen i september, enligt bl.a. KI:s barometer för tredje kvartalet. Enligt barometern sjönk industrins orderingång från både hemma- och exportmarknaderna betydligt mer än förväntat under det tredje kvartalet. Ordertillströmning försämrades framför allt i insatsvaru- och investeringsvaruindustrin. Samtidigt har företagen blivit mer negativa om nivån på orderstocken. Produktionen och sysselsättningen i industrin minskade och tillgången på arbetskraft upplevs inte längre som något problem. Endast 4 % av företagen uppger arbetskraftsbrist som det främsta hindret för ökad produktion. Den s.k. konfidensindikatorn för tillverkningsindustrin sjönk och ligger nu, i likhet med tyska IFO-index, på den lägsta nivån som uppmätts sedan 1993. Till skillnad från tidigare anger nu även företagen inom byggnadsindustrin att konjunkturen försvagats. Den tidigare uppgången i byggandet har avstannat samtidigt som det inte längre finns något behov av att nyanställa personal, enligt byggföretagen. Byggföretagens förväntningar om framtiden har också blivit mer pessimistiska. Inköpschefsindex för Sverige sjönk i september och oktober, till ett värde i oktober på 44,1. Hushållens förväntningar om den svenska ekonomins och arbetslöshetens utveckling sjönk påtagligt i september, enligt SCB:s undersökning av hushållens inköpsplaner, den s.k. Hippen. När det gäller synen på arbetslösheten sjönk det s.k. nettotalet, dvs. andelen positiva minus andelen negativa, till -48. I augusti var nettotalet -37. Förväntningarna om den svenska ekonomin föll från ett nettotal i augusti på -19 till ett nettotal i september på -31. I oktober sjönk förväntningar ytterligare när det gäller arbetslöshetens utveckling, medan förväntningarna om den svenska ekonomin förbättrades något. Även hushållens förväntningar om den egna ekonomins utveckling försämrades något i september, men trots det är hushållen fortfarande relativt optimiska om hur den egna ekonomin utvecklas under det närmaste året. I oktober låg hushållens förväntningar på den egna ekonomin kvar på samma nivå som i september. Förväntningarna över den egna ekonomin är traditionellt en god indikator över den kommande konsumtionen. Försäljningen i detaljhandeln steg också i september, enligt Handelns Utredningsinstituts s.k. snabbindex. Uppgången blev 2,4 % jämfört med september i fjol. Det var en relativt stark siffra bl.a. på grund av att ökningen i september förra året var mycket kraftig. Däremot föll inregistreringen av nya personbilar i september och oktober. Enligt nya uppgifter från SCB och Lantmäteriet sjönk priserna på småhus i september, efter en oförändrad prisnivå i augusti. Inflationstakten fortsatte dock att stiga i september. Konsumentpriserna ökade med 0,8 % jämfört med augusti, vilket gav en inflationstakt under de senaste tolv månaderna på 3,2 %. Trots terrordåden fortsatte sysselsättningen att stiga i september samtidigt som arbetslösheten sjönk. Sysselsättningsuppgången var dock lägre än under juli och augusti. Antalet nyanmälda lediga platser var ca 7 000 färre än under september 2000, och antalet varsel om uppsägning ökade med 5 700. 1.3.8 Finansutskottets syn på budgetpropositionens och partimotionernas konjunkturbedömningar Utskottet delar regeringens bedömning i budgetpropositionen att tillväxttakten i den svenska ekonomin sjunker under de närmaste åren, efter de senaste årens höga tillväxttal. Avmattning internationellt, som tilltagit under våren och sommaren, slår mot den svenska industrin och mot exporten av svenska varor och tjänster. Även tillväxttakten i hushållens konsumtion avtar en del till följd av bl.a. konjunkturavmattningen, en lägre sysselsättningstillväxt, låga aktiekurser och en minskad optimism om den ekonomiska framtiden. Enligt utskottets mening har osäkerheten om konjunkturens utveckling framöver ökat markant efter terrordåden i Förenta staterna i mitten av september 2001. Det framgick också av den offentliga utfrågning om nedgången i världsekonomin som utskottet höll torsdagen den 25 oktober 2001 med företrädare för Finansdepartementet, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, SEB, Statens Bostadsfinansierings AB, SBAB, och Standard & Poor''''''''''''''''s. Risken har ökat för att nedgången i världskonjunkturen blir djupare och mer utdragen än förväntat samt att avmattningen i industrin på ett mer avgörande sätt än tidigare sprider sig till hushållen och påverkar hushållens konsumtionsbenägenhet. Enligt utskottets mening är det emellertid ännu för tidigt att dra några säkra slutsatser om hur den internationella ekonomin kommer att påverkas av höstens tragiska händelser. Som framgår av redovisningen ovan under punkten 1.3.7 Ny information efter det att regeringens prognos färdigställts tyder en del nya uppgifter på att aktiviteten i världsekonomin, åtminstone tillfälligtvis, dämpats ytterligare under september. Dessa uppgifter måste dock tolkas med försiktighet. Merparten av informationen som hittills publicerats är av karaktären indikatorer och andra mätare av hushållens och företagens förväntningar. Tidigare erfarenheter, från t.ex. finans- och valutaoron hösten 1998, visar att denna typ av information tenderar att överdriva effekterna av ett dramatiskt skeende. Under hösten 1998 föll både hushållens och företagens förväntningar om den ekonomiska framtiden kraftigt (se diagram 2 i avsnitt 1.3.1). I efterhand kan man konstatera att utvecklingen blev betydligt bättre än förväntat. Tillväxten i världsekonomin under 1999 och 2000 blev avsevärt högre än vad både hushållen/företagen och de flesta bedömare räknade med redan innan finansoron tog fart. Utskottet kan i detta sammanhang konstatera att finansmarknaderna stabiliserats något de senaste veckorna efter oron i samband med terrorattackerna. Kurserna på aktiebörserna världen över har stigit från bottennivån i slutet av september, priset på olja har gått ned kraftigt, efter en initial uppgång dagarna efter terrordåden, och obligationsräntorna har fallit. Även på valutamarknaderna har fluktuationerna dämpats. Värdet på den svenska kronan, mätt enligt TCW-index, har t.ex. stigit till ungefär den nivå som rådde veckorna före terrordåden. En annan positiv faktor är de omfattande penning- och finanspolitiska stimulansåtgärder som vidtagits världen över, och som sannolikt kommer att bidra till att dämpa eventuella negativa konjunktureffekter av terrorattackerna. Hur stort genomslaget blir av stimulanserna är svårt att avgöra men styrräntan i Förenta staterna är nu nere på den lägsta nivån sedan början av 1960- talet och realräntan, dvs. den nominella räntan rensat för inflationen, är noll eller t.o.m. negativ. Sammantaget innebär räntesänkningarna en betydande stimulans för konsumtion, investeringar och bostadsbyggande. Till detta skall läggas åtgärder inom finanspolitiken som kommer att stimulera efterfrågan med motsvarande minst 1,5 % av BNP under resten av 2001 och under 2002. Siffran inkluderar de skattesänkningar som beslutats tidigare och det stimulanspaket och det flygstöd som togs direkt efter attackerna. Däremot ingår inte de nya åtgärder som Förenta staternas regering nyligen annonserade. Dessa väntas motsvara ytterligare omkring 1 % av BNP under 2002. Samtliga partier menar i partimotionerna att osäkerheten om den internationella konjunkturen ökat avsevärt efter terrorattackerna i Förenta staterna. I motion Fi291 (m) anför motionärerna att det internationella konjunkturläget är mycket osäkert och att nedgången hittills varit djupare än vad flertalet prognoser tidigare indikerat. Därmed kommer även en tydlig återhämtning att dröja, menar motionärerna vidare. "Regeringens bild av den ekonomiska utvecklingen ter sig mot denna bakgrund alltför optimistisk, även om man ser till tiden före den 11 september. Effekterna av terrorattacken i USA är svårbedömda, framförallt på längre sikt, men osäkerheten har ökat än mer, vilket i sig lär komma att påverka den ekonomiska utvecklingen negativt. Dessa negativa effekter kommer med största säkerhet att överskugga de konjunkturstimulanser som finns i främst USA i form av skattesänkningar och lägre räntor", skriver motionärerna. Motionärerna menar vidare att den svenska tillväxten i år kommer att bli den lägsta sedan början av 1990-talet och att det mesta nu tyder på att prognoserna om en tillväxt på över 2 % redan nästa år inte kommer att infrias. Även motionärerna i motion Fi292 (kd) ifrågasätter regeringens BNP-prognos för 2002. "Regeringens prognos för 2002 var i våras 2,6 %. Nu förutspår regeringen en något lägre tillväxt 2002 på 2,4 %. En sådan tillväxtprognos för 2002 hade tillhört en av de mer optimistiska under sensommaren", skriver motionärerna och fortsätter: "Efter terrordåden den 11 september så dr regeringen relativt ensam om en så optimistisk framtidstro. Regeringen har all anledning att se över sin prognos för 2002." I motion Fi293 (c) skriver motionärerna att det i dagsläget är svårare än vanligt att bedöma konjunkturutvecklingen under de närmaste åren. Det enda man kan vara säker på är att händelserna i Förenta staterna påverkar amerikansk och internationell ekonomi negativt. "Mot bakgrund av att de ekonomiska framtidsutsikterna var synnerligen osäkra redan innan den 11 september är det ändå förvånansvärt att regeringen, i sin budgetproposition för 2002, skriver upp sina prognoser för tillväxten 2003 och 2004 jämfört bedömningarna i vårbudgeten. Under motsvarande tidsperiod har alla konjunkturbedömare skrivit ned sina tillväxtförväntningar för de närmaste åren", skriver motionärerna. I motion Fi294 (fp) anförs att det mest sannolika är att världsekonomin repar sig efterhand och att en djupare nedgång kan undvikas. Inte minst bör de ekonomisk- politiska steg som tagits bidra till detta. "Men det är högst troligt att det inte blir fråga om en snabb återhämtning, även 2002 kommer troligen att vara ett år med svag tillväxt i vår omvärld." Motionärerna menar vidare att det både hos regeringen och hos många andra funnits en förhoppning att konjunkturavmattningen för svensk del skulle bli kort och smärtfri. "Men redan före den 11 september fanns det starka skäl att räkna med att konjunkturnedgången skulle blir av normalt snitt, d.v.s. sträcka sig över ett par års tid. En snabb uppgång 2002 var inte det mest sannolika scenariot. Terrorattacken har gjort detta ännu mindre troligt." Som utskottet redovisat ovan anser utskottet att det finns en mycket stor osäkerhet om den internationella konjunkturutvecklingen. När det gäller prognosen om en ökad tillväxttakt 2002 jämfört med i år vill utskottet erinra om att den hänger samman med att regeringen i sin grundprognos räknar med en viss återhämtning i den internationella konjunkturen och den internationella efterfrågan mot slutet av i år och under 2002. Detta tillsammans med stimulanseffekter från den svaga kronan skulle ge en successiv förbättring av den svenska industrikonjunkturen. Uppgifter om utvecklingen under juli och augusti indikerar också att industrikonjunkturen i Sverige, och i viss mån även i Förenta staterna och EU, sannolikt stod inför en viss vändning uppåt. Till exempel steg konfidensindikatorn för tillverkningsindustrin i KI:s månadsbarometrar under både juli och augusti (se avsnitt 1.3.7 Ny information efter det att regeringens prognos färdigställts). Regeringen räknar i budgetpropositionen med att BNP 2002 stiger med 2,4 % efter en uppgång i år på 1,7 %. Övriga svenska prognosmakare räknade vid samma tidpunkt i genomsnitt med att BNP 2002 ökar med 2,3 %, dvs. ungefär i nivå med regeringens bedömning. Prognosmakarna räknade vidare med en tillväxt i år på i genomsnitt 1,6 %, d.v.s. även det ungefär samma bedömning som regeringen. I motion Fi293 (c) anser motionärerna att det är anmärkningsvärt att regeringen jämfört med vårpropositionen skriver upp prognoserna för 2003 och 2004. Utskottet vill erinra om att regeringen i budgetpropositionen i förhållande till den bedömning som gjordes i vårpropositionen justerat ned prognoserna för tillväxten 2001 och 2002. Det innebär att aktiviteten och resursutnyttjandet i den svenska ekonomin under de närmaste två åren blir lägre än vad som bedömdes i vårpropositionen. Det betyder i sin tur att möjligheterna ökat för en högre svensk tillväxttakt under 2003 och 2004, utan att resursutnyttjandet blir ansträngt och inflationen stiger. Regeringen räknar i budgetpropositionen med att BNP ökar med 2,6 % 2003 och 2,3 % 2004. Övriga svenska prognosmakare räknade vid samma tidpunkt med en BNP- uppgång 2003 på i genomsnitt 2,8 %, dvs. 0,2 procentenheter högre än regeringens bedömning. Dessvärre går det inte att göra jämförelser för 2004 eftersom endast ett fåtal bedömare gjort prognoser för 2004. Sammantaget gör utskottet bedömningen att osäkerheten om den internationella konjunkturutvecklingen ökat markant efter terrordåden i Förenta staterna. Viss ny information tyder på att aktiviteten i världsekonomin försvagats ytterligare direkt efter händelserna. Men uppgifterna är inte entydiga. Det finns ett antal positiva faktorer som kan motverka terrorattackernas negativa effekter på den ekonomiska aktiviteten. Finansmarknaderna har stabiliserats efter den omedelbara oron, oljepriset har sjunkit kraftigt samtidigt som obligationsräntorna världen över gått ned. Till detta kommer de omfattande ekonomisk-politiska åtgärder som vidtagits i både Förenta staterna och i andra länder, och som på olika sätt kommer att stimulera hushållen och företagen. Enligt utskottets mening finns det för tillfället inte tillräckligt med statistik och information för att kunna göra en samlad och genomarbetad prognos av terrorattackernas ekonomiska konsekvenser. Utskottet vill erinra om att regeringen i budgetpropositionen redovisar ett s.k. lågtillväxtalternativ, i vilket antas att konjunkturavmattningen fördjupas och att den internationella ekonomiska aktiviteten vänder uppåt först under 2003 och 2004 (se avsnitt 1.3.6 Alternativa kalkyler för utvecklingen fram till 2004). I lågtillväxtalternativet sjunker den svenska tillväxttakten till 1,2 % i år och 0,6 % 2002. Trots detta svaga konjunkturförlopp väntas de svenska offentliga finanserna ändå ge ett överskott på omkring 1 % per år under perioden 2001-2004. Enligt utskottets mening talar emellertid det mesta för att lågtillväxtalternativet inte kommer att infrias. 1.4 Inriktningen av den allmänna ekonomiska politiken Utskottets förslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen godkänner det förslag till allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen redovisar i budgetpropositionen. Förslaget bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Riksdagen avslår de förslag som förs fram i motionerna. Jämför reservation 1 (m, kd, c, fp). 1.4.1 Finansutskottets förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken Den kraftiga internationella konjunkturnedgången gör att den ekonomiska tillväxten i Sverige mattas av. Dessutom har terrordåden i Förenta staterna ökat osäkerheten om utvecklingen i världsekonomin. För tillfället saknas statistik och information för att en samlad och genomarbetad prognos av terrorattackernas ekonomiska konsekvenser skall kunna göras. Den nya information som finns är bristfällig, tvetydig och svårtolkad. Utskottet kan dock konstatera att den svenska ekonomin står på en stabil grund. De offentliga finanserna visar överskott, den offentliga bruttoskulden sjunker, den offentliga nettoskulden har vänts till en nettoförmögenhet, de svenska räntorna ligger på ungefär samma nivå eller något över räntorna i Tyskland och inflationen är låg, även om en viss uppgång noterats de senaste månaderna till följd av bl.a. tillfälliga prishöjningar. Dessutom har Sverige ett stort överskott i de samlade affärerna med utlandet. Sysselsättningen i den svenska ekonomin ökade med 91 000 personer under förra året jämfört med året innan - den största uppgången sedan mitten av 1970-talet. Under förra året nåddes målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 %. Trots den internationella konjunkturförsvagningen och nedgången i den svenska tillväxttakten har sysselsättningen fortsatt att stiga. I september var antalet sysselsatta 55 000 fler än under samma månad förra året. De goda offentliga finanserna gör det möjligt att under 2002 genomföra reformer och skattesänkningar för sammanlagt 44 miljarder kronor. Därigenom stärks hushållens köpkraft, och genom att åtgärderna i huvudsak är riktade mot låg- och medelinkomsttagare erhålls en extra stimulans som bidrar till att motverka konjunkturförsvagningen. Den stora utmaningen i den ekonomiska politiken är att Sverige på nytt skall närma sig en situation med full sysselsättning. Alla människors vilja till arbete skall tas till vara. Kraften riktas nu mot att sysselsättningsmålet skall nås, dvs. att 80 % av den vuxna befolkningen skall vara reguljärt sysselsatta (sysselsatta exklusive sysselsatta i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program) 2004. Uppgiften är därför att understödja de senaste årens goda utveckling. Den ekonomiska politiken inriktas på fortsatt starka offentliga finanser och låg inflation för att Sverige även skall klara de långsiktiga utmaningarna som ställs till följd av den demografiska utvecklingen. Målet om 2 % överskott i de offentliga finanserna över en konjunkturcykel ligger fast. Utgiftstaken skall hållas. Den svenska ekonomins långsiktiga produktionsförmåga skall höjas genom att lediga arbetskraftsresurser mobiliseras, konkurrensen befrämjas och betydande satsningar görs i utbildning och kompetensutveckling. Näringsklimatet skall vara gott med gynnsamma förutsättningar för nya företag att etableras och befintliga företag att växa och expandera. Sverige skall fortsätta att vara ett land med en ledande position när det gäller BNP-andelen för forskning och utveckling. För att tillväxten skall bli långsiktigt hållbar måste den också komma alla till del. Det innebär att rättvisan skall stärkas genom en aktiv fördelningspolitik och genom åtgärder som förbättrar utvecklingsmöjligheterna för alla medborgare oavsett kön, etnisk eller kulturell tillhörighet eller var i landet man bor. Tillväxt och rättvisa måste enligt utskottets mening fås att gå hand i hand. I dagens värld med snabba förändringar behövs rättvisa med trygga människor som vågar utbilda sig och som vågar anta nya utmaningar. Ett viktigt mål i den ekonomiska politiken och i näringspolitiken är därför att hela Sverige skall växa. Staten har ett övergripande ansvar för utvecklingen i hela landet samtidigt som det även krävs aktiva lokala insatser i alla delar av landet för att skapa förutsättningar för högre tillväxt och ökad sysselsättning. Situationen under 1990-talet med nedskärningar i den sociala välfärden för att häva den ekonomiska krisen är förbi. De senaste årens höga tillväxt har skapat utrymme för ett antal rättvisereformer. Men fortfarande finns stora fördelnings- och regionalpolitiska utmaningar kvar. Genom det kommunala utjämningssystemet sker en långtgående utjämning av skatteinkomster och strukturellt betingade merkostnader. Därigenom ökar förutsättningarna för alla kommuner och landsting i landet att kunna erbjuda sina invånare en likvärdig vård, omsorg och skola. Levnadsvillkoren skall fortsätta att förbättras, och som en följd av detta skall socialbidragsberoendet halveras mellan 1999 och 2004. De reformer som tidigare presenterats skall förverkligas. Barnen och ungdomarna står i centrum för politiken. En mycket stor satsning görs på skolan och studiebidraget förstärks. En bred familjepolitisk reform genomförs stegvis bl.a. i syfte att öka rättvisan, arbetskraftsutbudet och sysselsättningen. Maxtaxan i förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen genomförs, föräldraförsäkringen utökas och den lägsta ersättningen under de dagar ersättningen baseras på förälders sjukpenning höjs. Barn till arbetssökande ges rätt till förskoleverksamhet, och resurserna till vården och omsorgen prioriteras och utökas. Tandvården tillförs ytterligare resurser, och satsningar görs för att minska köer och förbättra tillgängligheten i vården. En rad andra åtgärder vidtas för att förbättra arbetsmarknaden, utbildningen och för att ytterligare förbättra företagens tillväxtbetingelser och öka tillväxten i hela Sverige. En kraftig satsning för att bygga ut och förbättra infrastrukturen föreslås. Socialavgifterna för företag i stödområde A sänks för att bl.a. gynna småföretagandet i utsatta regioner. Ett program för att öka sysselsättningen bland människor med invandrarbakgrund genomförs. Pensionärernas ekonomi förbättras ytterligare. Arbetsskadeförsäkringen reformeras och insatser görs för att främja hälsan i arbetslivet. Golvet och taket i arbetslöshetsförsäkringen har höjts, och taket kommer att höjas ytterligare nästa år, om det statsfinansiella läget medger det. Den generella välfärden skall bevaras och utvecklas ytterligare. Om statens finanser så medger skall taket i såväl sjuk- som föräldraförsäkringen höjas 2003. Överskotten i de offentliga finanserna gör att det nu är möjligt att gå vidare med det tredje steget i inkomstskattereformen. Löntagarna kompenseras därför med ytterligare en fjärdedel av egenavgifterna fr.o.m. 2002. Vidare höjs gränsen för statlig skatt ytterligare, vilket innebär att andelen skattebetalare som betalar statlig inkomstskatt sjunker till ungefär 17 %. Dessutom genomförs en riktad skattesänkning för pensionärer. Samtidigt höjs fribeloppet i förmögenhetsskatten och fastighetsskatten sänks för att kompensera för stigande taxeringsvärden. Som ett rättviseåtgärd införs en skattereduktion för fackföreningsavgiften och för avgifter till arbetslöshetskassan. Ytterligare steg i den gröna skatteväxlingen tas genom att bl.a. energiskatten på el och koldioxidskatten höjs. Vidare sänks momsen på böcker och tidskrifter. Utvecklingen mot ett långsiktigt hållbart samhälle kräver också en ekologisk omställning. Målet är att Sverige inom en generation skall ställas om till ett samhälle med en ekologiskt hållbar utveckling. Förutom den gröna skatteväxlingen genomförs en rad andra olika insatser för att öka takten i omställningen. Flera nya åtgärder föreslås i budgetpropositionen. Att den svenska lönebildningen fungerar väl är enligt utskottets mening av avgörande betydelse för en fortsatt hög tillväxt och stigande sysselsättning. Det är väsentligt att de nominella löneökningarna förblir måttliga. Åtgärder vidtas för att förbättra lönebildningen och minska riskerna för flaskhalsar och överhettning på arbetsmarknaden. Ytterligare satsningar görs för att öka konkurrensen och effektiviteten på marknaderna. Rättsväsendet får ökade resurser, bl.a. för att motverka den känsla av ökad otrygghet som många upplever. En del av rättvisepolitiken är att visa internationell solidaritet. Därför höjs biståndet. Utskottet noterar med tillfredsställelse att budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Samarbetet rör ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Samarbetspartierna står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken och tilläggsbudgeten för 2001. Samarbetet visar att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, ett offentligt överskott om 2 % av BNP över en konjunkturcykel och prisstabilitet. 1.4.2 Partimotionernas förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken I Moderata samlingspartiets motion Fi291 anförs att Sveriges eftersläpning mot andra länder måste brytas. De djupgående strukturella problemen som förhindrar att tillväxt och sysselsättning varaktigt ökar finns kvar. Avregleringarna och de stora reformerna i början av 1990-talet var viktiga faktorer bakom den höga tillväxttakten i slutet av 1990-talet, men när den socialdemokratiska regeringen tillträdde hösten 1994 avstannade reformprocessen, och i vissa fall har reformerna återställts eller motverkats. Det har fått till effekt att Sverige nu i konjunkturnedgången präglas av den högsta arbetslösheten någonsin i ett sådant läge, utflyttning och utförsäljning av arbetskraft och företag, låg nivå på nyföretagandet och en svag krona som urholkar välfärden och höjer inflationstrycket i ekonomin. Enligt motionärerna är också de senaste årens sysselsättningsökning till stor del en bubbla eftersom sjukfrånvaron ökat kraftigt under samma tid. Regeringens brist på reformer betyder att tillväxtpotentialen i den svenska ekonomin inte ökat tillräckligt mycket för att förhindra en fortsatt eftersläpning. Detta är en allvarlig utveckling eftersom behovet av reformer är större i dag än vad det var i början av 1990-talet. För att bryta eftersläpningen måste, enligt motionärerna, reformeringen av den svenska ekonomin återupptas och intensifieras. De stora strukturella problemen med stor konjunkturkänslighet i statsfinanserna, hög utgifts- och skattekvot samt stora politikerstyrda monopol måste åtgärdas. Reformpolitiken bör utgå i från att Sverige långsiktigt skall kunna ha en tillväxt på över 3 %. Detta ställer bl.a. krav på en politik för företagande och på reformer på arbetsmarknaden. Bättre förutsättningar för kreativitet, företagsamhet, tillväxt och möjlighet att leva på sin lön skapas enligt motionärerna bl.a. genom sänkta och slopade skatter på företagande, arbete och sparande. Till exempel bör inkomstskatterna reformeras och sänkas bl.a. genom att förvärvsavdrag införs och grundavdraget höjs kraftigt och den statliga inkomstskatten successivt avvecklas. Vidare bör dubbelbeskattningen på aktier och förmögenhetsskatten slopas och en avveckling av fastighetsskatten påbörjas. Skatten på hushållsnära tjänster och skatten på bensin och diesel bör sänkas samtidigt som beskattningen av optioner bör förändras. Skatterna på produktionsmedel i jordbruket bör också sänkas. Totalt föreslås i motionen skattesänkningar som i slutet av treårsperioden uppgår till netto 80 miljarder kronor utöver regeringens förslag. Vidare måste företagskrånglet minskas genom färre och enklare regler. Den s.k. Simplexgruppens förslag bör genomföras. Utbildningspolitiken måste läggas om och forskningen förstärkas. Två nya stiftelseuniversitet bör bildas och vuxenutbildningen bör förändras. Arbetsmarknadspolitiken bör reformeras med sikte på att skapa en större flexibilitet och mångfald, och arbetsrätten bör ses över och göras mer individuell. Konkurrenstrycket i ekonomin måste ökas genom reformeringar och avregleringar av t.ex. bostadsmarknaden, vården, omsorgen och utbildningen. För att öka konkurrensen, den privata företagsamheten och amorteringen av statsskulden bör också de statliga företagen privatiseras i en betydligt snabbare takt än vad regeringen räknar med. Sveriges behov av utbyggda och förbättrade vägar är stort. Som ett första steg i en upprustning av vägnätet föreslår motionärerna att 14 miljarder kronor utöver regeringens förslag anslås under de närmaste tre åren. Friheten och mångfalden i samhället bör ökas genom att t.ex. en nationell obligatorisk hälsoförsäkring, en skolpeng och en äldrepeng införs. Det första steget i den nationella hälsoförsäkringen bör vara att införa en nationell vårdgaranti. Sverige behöver enligt motionärerna en socialförsäkringsreform. De offentliga utgifternas andel av ekonomin måste sänkas för att minska statsfinansernas konjunkturkänslighet, öka medborgarnas frihet och öka konkurrensen. Besparingar i slutet av perioden motsvarande 77 miljarder kronor netto presenteras i motionen. För att förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation och öka deras valfrihet bör ett barnomsorgskonto med avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader och ett grundavdrag på 15 000 kr per barn införas. Motionärerna avvisar regeringens förslag till maxtaxa och vill i stället införa etableringsfrihet inom barnomsorgen för att höja valfriheten. De kommunala verksamheterna måste fokuseras på kärnverksamheterna så att medborgarna får ut mer av varje skattekrona, vilket enligt motionärerna underlättas av införandet av en skolpeng och en allmän hälsoförsäkring. En översyn bör snarast göras om uppgiftsfördelningen mellan, stat, kommun, det civila samhället och gemenskaperna för att bl.a. minska kommunernas obligatoriska åtaganden. Verksamheter bör avregleras och utsättas för konkurrens. Enligt motionärerna innebär deras politik att statsbidragen till kommunerna kan sänkas under de närmaste åren. Dessutom innebär de senaste årens snabbt stigande kommunala skatteinkomster att det finns utrymme för sänkta kommunalskatter. Kommunernas ekonomiska problem löses bäst genom en politik som ökar den allmänna tillväxten. Euron bör införas så snart som möjligt, och det långsiktiga målet för budgetpolitiken bör vara att de offentliga finanserna skall vara i balans över konjunkturcykeln. Enligt motionärerna bör inte sparandet i PPM- delen av pensionssystemet omfattas av balansmålet eftersom det är ett privaträttsligt sparande. I stället för ett högt offentligt sparande förs sparandet därmed över till den privata sektorn. Lägre utgifts- och skattekvoter minskar enligt motionärerna behovet av en offentlig förmögenhetsuppbyggnad över konjunkturcykeln (yrkandena 1, 8, 10-16 och 18-19). I Kristdemokraternas motion Fi292 anförs att regeringen i budgetpropositionen ägnar föga politisk kraft åt företagsklimatet och de strukturella problem som gjort att Sverige sedan 1970- talet halkat långt ned i OECD-ländernas välståndslista. Nu när konjunkturen snabbt viker står regeringen helt utan en strategisk plan för att höja tillväxtförutsättningarna i den svenska ekonomin. Den totala arbetslösheten är hög, det svenska näringslivet flyttar utomlands eller säljs ut till utländska ägare och en dåligt fungerande arbetsmarknad hotar att förvärra konjunkturnedgången och öka på Sveriges eftersläpning mot övriga OECD-länder. Det är, enligt motionärerna, nu hög tid att rätta till strukturfelen i den svenska ekonomin - rekordhögt skattetryck och stora marginaleffekter som gör att det lönar sig dåligt att arbeta och skapar ett osunt bidragsberoende, en hög beskattning som gör det svårt att locka och behålla företag, en dåligt fungerande arbetsmarknad och lönebildning och en svag konkurrens i stora delar av ekonomin. Målet bör vara en varaktigt hållbar tillväxt på minst 3 %. För att öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden föreslås att inkomstskatten reformeras i fyra steg bl.a. genom en höjning av grundavdraget, en skattereduktion, ett förvärvsavdrag och genom att värnskatten avskaffas. Vidare sänks arbetsgivaravgifterna, och en 50- procentig skattereduktion på hushållens köp av tjänster i det egna hemmet införs. Vidare bör rimliga och rättvisa konkurrensvillkor för jordbruket, åkeri- och transportsektorn skapas. Förmögenhetsskatten avvecklas stegvis, och dubbelbeskattningen på utdelningsinkomster avskaffas. Fastighetsskatten sänks, avdragsrätten på pensionssparande höjs och en avdragsrätt för insättningar på individuella utbildningskonton införs. Sammantaget föreslås skattesänkningar som i slutet av treårsperioden uppgår till omkring 40 miljarder kronor utöver regeringens förslag. Arbetsmarknadens funktionssätt måste förbättras för att minska riskerna för arbetskraftsbrist inom vissa områden och stigande löne- och inflationstryck. Villkoren för lönebildningen bör förbättras genom t.ex. en högre egenfinansiering i en ny obligatorisk arbetslöshetsförsäkring, och regler i lönebildningen bör skapas som främjar dynamik och flexibilitet i lönesättningen. De nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste minskas och regelverket förenklas. Konkurrensen måste öka inom t.ex. detaljhandeln, byggsektorn och den offentliga sektorn. För att öka effektiviteten i vården och omsorgen anser motionärerna att konkurrensen skall öka genom att bl.a. fler privata initiativ tillåts. Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör avvecklas. De regelförenklingar som Småföretagsdelegationen föreslår bör snarast genomföras. Motionärerna anför vidare att regeringens okänsliga budgetsanering har varit förödande för enskilda människor, bl.a. pensionärerna. Motionärerna föreslår därför att bl.a. pensionstillskottet höjs 2002, inkomstprövningen av änkepensionen slopas och att omställningspensionen för efterlevande återställs. Pensionärernas situation förbättras också fr.o.m. 2003 genom grundavdragshöjningen. Vården, skolan och omsorgen tillförs ytterligare resurser, och satsningar görs för att återupprätta rättsväsendet och upprusta den svenska infrastrukturen. Kristdemokraterna kritiserar regeringen för valet av samarbetspartier. Vänsterpartiet och Miljöpartiet är av tradition negativa till ekonomisk tillväxt, och deras inflytande över regeringspolitiken ökar ytterligare osäkerheten om regeringens ekonomiska kurs och regeringens förmåga att göra någonting åt ekonomins grundläggande strukturella problem. Familjepolitiken bör reformeras bl.a. för att öka valfriheten inom barnomsorgen. Avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader samt ett barnomsorgskonto bör införas. Regeringens förslag till maxtaxa avvisas. Vidare bör familjernas situation stärkas genom att bl.a. garantinivån i föräldraförsäkringen höjs mer än vad regeringen föreslår och att en statlig skattereduktion för varje barn upp till 16 år införs. Enligt motionärerna bör socialförsäkringssystemen reformeras och utvecklas mer mot fonderade system. För att se över marginaleffekterna i skatte- och socialförsäkringssystemen bör det ske överläggningar mellan de fem partier som står bakom pensionsreformen. För att minska statsfinansernas konjunkturkänslighet bör statsskulden avbetalas i en snabbare takt än vad regeringen föreslår, bl.a. genom att fler statliga företag säljs ut. En sådan utförsäljning motiveras också av att staten måste renodla sin roll. Motionärerna vill ersätta överskottsmålet i de offentliga finanserna med ett mål för statens finanser (yrkandena 1, 2 och 3). I Centerpartiets motion Fi293 anförs att tillväxten mattas efter flera år av god ekonomisk utveckling, och Sverige håller på att klyvas både socialt och regionalt. I budgetpropositionen talar regeringen om tillväxt och rättvisa, men i praktiken hämmas tillväxten, klyftorna vidgas och jämställdheten går åt fel håll. Många människor får stå vid sidan av utvecklingen genom att de t.ex. inte får tillgång till arbetsmarknaden. Bidrags- och skattesystemen låser in dem i en fattigdomsfälla, vilket särskilt gäller kvinnorna. Dessutom har de regionala skillnaderna ökat. Regeringen har gjort ett politiskt dubbelfel under de högkonjunkturår som passerat. Dels har regeringen inte förmått att driva igenom strukturella förändringar som gör svensk ekonomi mer robust och mindre känslig för internationella konjunktursvängningar, dels har regeringen inte förmått göra alla delaktiga i utvecklingen. I budgetpropositionen finns inte heller några åtgärder som tar tag i dessa allvarliga strukturella problem eller minskar statsfinansernas konjunkturkänslighet. Den ekonomiska politikens främsta uppgift är enligt motionärerna att skapa framtidstro för människor och företag över hela landet. Den svenska modellen med världens högsta skatter och offentliga utgifter har hämmat tillväxten och välfärden. Enligt Centerpartiet bör en viktig inriktning av den ekonomiska politiken vara att långsiktigt sänka såväl skatternas som utgifternas andel av BNP ned till samma nivåer som i jämförbara OECD-länder. I motionen presenteras reformer för ökad livskraft, livskvalitet och självbestämmande som en grund för att öka tillväxten och minska både de regionala och sociala klyftorna. Några av dessa områden är: · Skolan och den högre utbildningen. Skolan ges kraftigt ökade resurser under de närmaste åren, och tre stora reformer inom skolan bör genomföras - rätt till kunskaper, lokal makt och fler lärare. Ett nationellt kvalitetsinstitut bör inrättas för att garantera alla en bra utbildning. Forskningen måste förstärkas vid framför allt de mindre och medelstora högskolorna och studiemedelssystemet bör förbättras genom att principen hälften bidrag och hälften lån etableras. · · Skattesystemet. Skatteförslag presenteras som skall stimulera arbete och kunskap och stärka människornas ställning på arbetsmarknaden samt uppmuntra företagande. En reform genomförs där inkomstskatten sänks för framför allt medel- och låginkomsttagare genom en skatterabatt på 10 000 kr, lika för alla, och en extra skatterabatt på 10 800 kr för arbetsinkomster. Vidare bör en skatterabatt för barn införas, motsvarande 1 200 kr per år upp till 18 års ålder. Grundavdraget slopas och egenavgifter görs avdragsgilla. Vidare sänks skatten på boende genom att frysningen av taxeringsvärdena återställs och skattesatserna successivt justeras ned. Förmögenhetsskatten sänks genom bl.a. slopad sambeskattning, och en skattereduktion på hushållstjänster införs. Reseavdraget höjs. · · Företagande. Arbetsgivaravgifterna bör fortsätta att sänkas och regelverket som omger företagandet måste förenklas. Arbetet inom den s.k. Simplexenheten måste intensifieras, och målet bör vara att befintligt regelverk skall minska med 25 % fram till 2004. Det svenska jordbrukets konkurrenskraft måste förstärkas bl.a. genom att den s.k. ryggsäcken lyfts av, och motionärerna föreslår ett system med individuella kompetenskonton där avsättningarna gynnas skattemässigt. Inom ramen för en miljödriven tillväxt föreslås bl.a. att industrins nedsättning av koldioxidskatten minskas och att en kväveoxidskatt och en skatt på förbränning av osorterat avfall införs. · · Arbetsmarknaden. För att få ned arbetslösheten måste arbetsmarknadspolitiken förnyas och decentraliseras för att bl.a. minska den sociala och regionala klyvningen i samhället. En utbildningsgaranti bör införas, volymåtgärderna bör fasas ut och större vikt bör läggas på yrkesinriktade utbildningar. Vidare bör s.k. övergångsarbetsmarknader inrättas. På dessa marknader skall arbetskraften vara billigare genom en återföring av arbetsgivaravgifterna. · · Regionalpolitik och kommunikationer. För att hela Sverige skall utvecklas föreslås en omfattande satsning utöver regeringens på kommunikationer, främst för drift och underhåll av väg- och järnvägsnätet. Dessutom bör en digital allemansrätt införas som gör att den digitala infrastrukturen kommer alla till del. Regeringens program för utbyggnad av bredband skapar en digital klyfta. · Centerpartiet har genom försvarsuppgörelsen medverkat till att ytterligare 8 miljarder kronor tillförs vården och omsorgen och att dessa medel nu sätts in på viktiga områden. Enligt motionärerna verkar regeringen vara helt handlingsförlamad när det gäller den ökade sjukfrånvaron och förtidspensioneringen. Därför föreslås i motionen ett antal rehabiliteringsinsatser. Till exempel bör en rehabiliteringsgaranti införas, den finansiella samordningen av rehabiliteringen påskyndas och utökas, gränsen för rehabiliteringsersättning bör förlängas och en vård- och hjälpmedelsgaranti införas. Familjepolitiken bör förnyas genom bl.a. ett barnomsorgskonto och rätt till avdrag för barnomsorgskostnader. Förutom den tidigare redovisade skatterabatten för barn bör dessutom garantinivån i föräldrapenningen höjas betydligt mer än vad regeringen föreslår. Det bör också införas en etableringsfrihet för ny barnomsorg, vilket ökar friheten och mångfalden. Motionärerna avvisar samtidigt regeringens förslag till maxtaxa i barnomsorgen. Pensionärernas ekonomi bör, vid sidan av skattesänkningar, förbättras genom bl.a. en höjning av pensionstillskottet 2002 och garantipensionen 2003. Rättstryggheten måste förbättras, genom bl.a. resursförstärkningar av det brottsförebyggande arbetet och polisväsendet. Enligt motionärerna bör inte staten äga aktier i börsföretag utan det ägande som finns bör avvecklas. Försäljningen av statlig verksamhet bör under de kommande tre åren uppgå till drygt 50 miljarder kronor mer än de försäljningar som regeringen planerat för vart och ett av åren, t.ex. bör återstoden av Telia AB, AB Vin & Sprit och statens skogsinnehav säljas ut (yrkandena 1, 8-13 och 15-20). I Folkpartiet liberalernas motion Fi294 konstateras att konjunkturen är på väg ned och att händelserna i Förenta staterna sannolikt innebär att återhämtningen inte blir lika snabb som många tidigare hade räknat med. De sju feta åren som statsministern utlovat har frusit inne. Det blev bara ett år med en tillväxt över 4 %. Men trots att tillväxten ändå varit relativt hög de senaste åren har regeringen inte vidtagit de strukturella reformer som skulle ha rustat Sverige för sämre tider. De svaga sidorna i den svenska ekonomin finns kvar med dåligt företagsklimat, höga skatter och offentliga utgifterna, rigid arbetsmarknaden och en näringsverksamhet som är omgärdad med alltför många regler och där alternativen inom t.ex. vård, skola och arbetsförmedling är för få. Enligt motionärerna är det nu mer angeläget än tidigare att vidta de strukturreformer som krävs för att t.ex. minska den svenska ekonomins konjunkturkänslighet, öka utbudet av arbetskraft och öka antalet företagare. En offensiv för robustare svensk ekonomi presenteras. En del av innehållet redovisas i punkterna nedan. · Skattereform. En inkomstskattereform genomförs med sänkta marginalskatter genom att värnskatten slopas, den nedre gränsen för uttag av statlig skatt höjs, ett nytt förvärvsavdrag på 5 % införs och genom att grundavdraget inte trappas av i den s.k. LO-puckeln. Inkomstskatterna sänks ytterligare genom en skattereduktion. Motionärerna vill dessutom införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Avgifterna till denna skall kompenseras med ett särskilt förvärvsavdrag. Som ett led i att reformera familjepolitiken bör barnfamiljernas marginaleffekter minskas genom att generella utökningar av barnstödet utformas som en skattereduktion på 1 450 kr år 2002, som höjs till 2 650 kr år 2004. Vidare bör avdrag för barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr medges. Hushållstjänster får en skattereduktion på 50 %. Sparande underlättas genom att förmögenhetsskatten sänks och slopas på sikt. Ett första steg är en avskaffad sambeskattning och en höjning av fribeloppet. Fastighetsskatten sänks genom att taxeringsvärdena fryses på 2000 års nivå och skattesatsen sätts till 1,0 % för småhus och 0,5 % för flerbostadshus. Den nuvarande fastighetsskatten bör avskaffas. Kompetens- och pensionssparandet underlättas genom att avdragsrätten höjs till 1,5 basbelopp. Principerna från 1990/91 års skattereform - hälften kvar och att de allra flesta bara skall betala kommunalskatt - skall återupprättas. · · Företagarreform. För att skapa fler företagare och jobb måste företagsskatterna sänkas, antalet regler för att driva företag bör minskas och förenklas samtidigt som konkurrensen måste öka bl.a. genom att statlig och kommunal bolagsverksamhet privatiseras. Dubbelbeskattningen på aktier bör slopas, arbetsgivaravgifterna i tjänstesektorn sänkas, de s.k. fåmansbolagsreglerna förenklas och sociala avgifter på vinstandelar avskaffas. · · Socialförsäkringsreform. Trovärdigheten för socialförsäkringarna är i gungning. Dagens socialförsäkringar bör omvandlas till tre riktiga, obligatoriska och från statens budget fristående försäkringar - allmän pensionsförsäkring, allmän sjukförsäkring (inkl. förtidspensionen) och allmän arbetslöshetsförsäkring. I försäkringarna skall det råda raka rör mellan avgifter och förmåner. Enligt motionärerna bör taket i sjuk- och föräldraförsäkringen höjas från dagens ca 23 000 kr till 30 000 kr. Vidare bör ersättningsnivåerna i mamma- och pappamånaderna höjas. Änkepensionen måste återställas. · · En kunskaps- och utbildningsreform. En rad åtgärder föreslås för att förbättra skolan och öka kvaliteten inom högskolan, och större resurser bör avsättas till forskning och individuell kompetensutveckling. En från Skolverket fristående skolinspektion bör införas och ett första steg mot en studentpeng bör tas t.ex. genom att de universitet och högskolor som har flest sökande får dela på extra anslag. · · Infrastrukturreform. Motionärerna föreslår en utökad satsning på väginvesteringar och vägunderhåll. Avgörande för tillväxt och sysselsättning är också att trafikfrågorna i storstäderna får en lösning. Vidare måste bostadspolitiken förnyas. Bostadsmarknaden är i dag en av de främsta flaskhalsarna mot tillväxt. Förutom sänkt fastighetsskatt bör bl.a. hyressättningssystemet utvecklas och regelverket förenklas. · · Jämställdhetsreform. Den mest prioriterade uppgiften är att avskaffa löneskillnaderna mellan män och kvinnor. Det bör enligt motionärerna ske bl.a. genom att de offentliga monopolen inom omsorgen, skolan och vården bryts upp. Förutom avskaffande av sambeskattningen i förmögenhetsbeskattningen och en halvering av skatten för hushållsnära tjänster bör en barnomsorgspeng införas och föräldraförsäkringen bli mer flexibel. · · Offensiv för global samverkan. Sverige behöver internationaliseras och ta beslutsamma steg för att bygga en bättre värld. EU-politiken måste bli aktivare och Sverige bör bli medlem i EMU. Engagemanget för frihandel måste bli starkare och Sverige bör ta initiativ till avveckling av EU:s jordbruksstöd. Biståndet bör höjas kraftigt och en större satsning på skuldavskrivningar för fattiga länder bör göras. Samtidigt bör enligt motionärerna en avdragsrätt för gåvor till internationell hjälpverksamhet införas. För att förhindra växthuseffekten bör bl.a. en europeisk eller om möjligt global koldioxidskatt införas. · · Arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader kan minskas väsentligt och andra former som bemanningsföretag bör utnyttjas. · · Aktionsprogram mot ohälsa. I motionen föreslås en rad åtgärder för att minska långtidssjukskrivningarna och ohälsan i arbetslivet, bl.a. bör en stor satsning på rehabilitering göras och vårdgaranti införas. · För att effektivisera kommunverksamheten bör uppgifterna koncentreras till kärnverksamheterna, vilket bl.a. innebär att kommunala bolag bör säljas ut. I princip bör all verksamhet inom den offentliga sektorn som inte är myndighetsutövning vara konkurrensutsatt. Vården och skolan bör avregleras. Motionärerna anser att det bör finnas ett överskott i de offentliga finanserna motsvarande 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Överskottsmålet kräver dock att överskotten är högre än 2 % i högkonjunktur. På denna punkt kritiseras regeringen. För att stärka ekonomins position inför nästa lågkonjunktur bör statsskulden avbetalas snabbare. Det skall bl.a. ske genom en utförsäljning av statliga företag. Staten bör endast i undantagsfall driva företag (yrkande 1). 1.4.3 Finansutskottets ställningstagande till partimotionernas förslag till inriktning av den allmänna ekonomiska politiken Utskottet kan konstatera att läget på den svenska arbetsmarknaden har förbättrats markant. Sysselsättningen har ökat samtidigt som både den öppna och den totala arbetslösheten sjunkit. Sedan sommaren 1997 har sysselsättningen i säsongsrensade siffror stigit med omkring 320 000 personer, och den öppna arbetslösheten har gått ned med drygt 4 procentenheter. Trots den sämre internationella konjunkturen och en svagare svensk industrikonjunktur har sysselsättningen fortsatt att öka under sommaren och hösten. Enligt Statistiska centralbyråns (SCB) senaste s.k. arbetskraftsundersökning (AKU) var 4 234 000 personer sysselsatta i september 2001, vilket är 55 000 personer eller 1,3 % fler än i september 2000. Samtidigt sjönk den öppna arbetslösheten från 4,1 % i september 2000 till 4,0 % i september 2001. Samtidigt är det tydligt att tillväxttakten i sysselsättningen avtagit. Under hösten 2000 och våren 2001 steg sysselsättningen med i genomsnitt drygt 3 % per månad jämfört med utvecklingen samma period året innan. Sedan maj i år har tillväxttakten varit i genomsnitt 1,9 % per månad. Målet för den öppna arbetslösheten nåddes hösten 2000 Målet om en halvering av den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000 som regering och riksdag satte upp 1996 nåddes i oktober 2000, och den öppna arbetslösheten låg några tiondelar under 4 % under de resterande månaderna förra året. Hittills i år har den öppna arbetslösheten legat på i genomsnitt 4 % per månad, med en lägsta nivå i maj i år på 3,5 %. Samtidigt som detta är en uppmuntrande utveckling vill utskottet framhålla att arbetsmarknadsstatistiken även visar att skillnaderna mellan olika regioner i Sverige är stora. Det totala s.k. obalanstalet, dvs. andelen öppet arbetslösa plus andelen personer i konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska program, uppgick i hela riket till 6,4 % i september i år enligt Arbetsmarknadsstyrelsens (AMS) uppgifter. I Stockholms län var siffran 3,3 % medan den i Norrbottens län uppgick till 12 %. Ett positivt inslag är att den totala arbetslösheten under det senaste året sjunkit i alla län och att nedgången var störst i Örebro län, Värmlands län, Dalarna och Norrbottens län. En närmare genomgång av siffrorna visar dock att den öppna arbetslösheten under det senaste året stigit med någon tiondel i sex län och att antalet åtgärder i de arbetsmarknadspolitiska programmen ökat i tre län. I september i år var det fyra län som uppvisade en öppen arbetslöshet under 4 %, samma antal som i september i fjol. Även sysselsättningsmålet utvecklas gynnsamt men ... SCB:s undersökningar visar att även riksdagens och regeringens s.k. sysselsättningsmål har utvecklats relativt väl, dvs. att antalet sysselsatta i åldrarna 20-64 år som andel av befolkningen i samma åldersgrupp skall uppgå till 80 % 2004. I september i år var sysselsättningsgraden för denna åldersgrupp 78,2 %. Det är 0,4 procentenheter högre än sysselsättningsgraden i september i fjol. Samtidigt som sysselsättningstillväxten mattats av något de senaste månaderna har efterfrågan på arbetskraft försvagats. Antalet nyanmälda lediga platser till arbetsförmedlingarna var i september i år 9 000 färre än under samma månad förra året, enligt AMS statistik, och de största minskningarna noterades i verkstadsindustrin. Av Konjunkturinstitutets (KI) senaste barometer från oktober framgår att företagen i industrin men även flertalet företag inom tjänstesektorn, t.ex. handeln, räknar med en minskad sysselsättning framöver. Det finns dock skillnader mellan de olika branscherna. I t.ex. den kemiska industrin planerar företagen att nyanställa under de närmaste månaderna medan företagen i teleprodukt- och byggindustrin anger minskad sysselsättning. Samtidigt innebär detta att företagen nu uppger att de tidigare svårigheterna med att rekrytera lämplig personal avtagit markant under året - endast 4 % av företagen angav i september att de upplevde en brist på arbetskraft. Detta verifieras också av att över 80 % av företagen i AMS septemberstatistik uppger att de utan problem kunnat rekrytera efterfrågad personal. Det är första gången sedan denna information började samlas in som andelen når över 80 %. AMS statistik visar vidare att antalet varsel om uppsägningar ökat under det senaste året samt att varslen tilltagit nu under hösten. Uppgången sker emellertid fortfarande från en låg nivå. ... det krävs insatser för att målet skall nås För att öka förutsättningarna för att nå målet om en sysselsättningsgrad på 80 % är det enligt utskottets mening angeläget att åtgärder vidtas inom en rad områden. Utbudet av arbetskraft måste öka och den svenska arbetsmarknadens sätt att fungera måste förbättras ytterligare. I traditionell svensk arbetsmarknadspolitisk anda måste arbetslinjen, som numera kan betraktas som en arbets- och kompetenslinje, hävdas. Matchningen mellan arbetssökande och lediga platser måste effektiviseras ytterligare så att sysselsättningen kan fortsätta att öka utan att inflationsdrivande och tillväxthämmande flaskhalsar uppstår. Arbetsförmedlingarnas verksamhet måste i ännu högre grad inriktas på att förhindra bristsituationer och förmedla lediga jobb. Vakanstiderna måste kortas och långtidsarbetslösheten minskas. Förmedlingarna måste dock även fortsättningsvis prioritera personer som är långtidsarbetslösa och långtidsinskrivna. Stora ansträngningar måste göras för att öka sysselsättningsgraden bland t.ex. äldre, funktionshindrade och utomnordiska grupper. Arbetsmarknadspolitiken läggs om Till skillnad mot vad som hävdas i partimotionerna kan utskottet konstatera att arbetsmarknadspolitiken har en klart tillväxtfrämjande inriktning. Volymmålen har tagits bort och inslagen av matchning och utbildning har ökat markant. I regeringens regleringsbrev till Arbetsmarknadsverket för 2001 anges att målen för arbetsmarknadspolitiken bl.a. skall vara att vakanstiderna för lediga platser och arbetslöshetstiden för arbetssökande skall hållas nere. Ett konkret mål är att minst 80 % av företagen skall få tag på den personal de vill anställa. Som redovisades ovan uppnåddes detta mål under september i år. Vidare skall antalet långtidsinskrivna minska kontinuerligt under året och vara mindre än 40 000 personer mot slutet av året. Kompetenshöjande åtgärder skall sättas in för dem som har svårast att komma in på arbetsmarknaden. Ett konkret mål inom detta område är att andelen personer som fått arbete 90 dagar efter avslutad arbetsmarknadsutbildning i genomsnitt skall uppgå till minst 70 %. Dessutom skall minst 57 000 arbetshandikappade personer per månad ha lämpligt arbete. Åtgärderna inriktas i allt högre grad mot sektorer där brist på arbetskraft bedöms uppkomma. En bristyrkesutbildning för redan anställda har införts som en försöksverksamhet, och ett förstärkt anställningsstöd har införts för att öka de långtidsinskrivnas möjligheter att få ett reguljärt arbete. Anställningsstödet har förstärkts ytterligare i år, och utskottet vill i anslutning till detta nämna att det förstärkta anställningsstödet för personer som varit inskrivna i arbetsförmedlingen under två år i september omfattade drygt 11 000 personer. Vidare kan utskottet notera att det pågår ett löpande arbete med att förenkla det arbetsmarknadspolitiska regelverket. En följd av dessa åtgärder och den lägre arbetslösheten är att regeringen i budgetpropositionen bedömer att antalet deltagare i de konjunkturberoende arbetsmarknadspolitiska programmen i år minskar till i genomsnitt 104 000 personer, vilket är 3 000 personer färre än vad regeringen bedömde i samband med vårpropositionen. Antalet deltagare väntas fortsätta minska efter 2001, till i genomsnitt 77 000 personer 2004. Detta kan jämföras med att antalet deltagare 1994 var drygt 235 000 personer - en nedgång med omkring 130 000 personer perioden 1994-2001. Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att det finns handlingsberedskap om nedgången i den internationella konjunkturen kraftigt förstärks och arbetslösheten trots allt skulle öka påtagligt. Som en följd av propositionen om omläggningen av arbetsmarknadspolitiken (1999/2000:98) infördes förra hösten en aktivitetsgaranti för personer som är eller löper risk att bli långtidsarbetslösa. Antalet deltagare i aktivitetsgarantin uppgick i september i år till nästan 34 000 personer. I vårpropositionen annonserade regeringen om nya regler för att stoppa risken för rundgång mellan aktivitetsgarantin och öppen arbetslöshet. En proposition i ärendet läggs på riksdagens bord i december, och de nya reglerna väntas träda i kraft under första halvan av 2002. Riksdagen beslutade också förra hösten om en relativt omfattande reformering av arbetslöshetsförsäkringen. Reformeringen innebar bl.a. att försäkringens roll som omställningsförsäkring förtydligades. Kraven på den arbetslöse tydliggjordes samtidigt som rättssäkerheten för den enskilde förstärktes. I vårpropositionen föreslog regeringen ett antal nya åtgärder för att höja arbetsutbudet, öka sysselsättningen och förbättra tillväxtmöjligheterna i alla delar av landet. Dessa följs nu upp i budgetpropositionen. Bland annat permanentas fr.o.m. 2002 de extra 700 miljoner kronor som Arbetsmarknadsverket de senaste åren använt för tillfällig personal vid arbetsförmedlingarna. Förstärkningen skall bl.a. användas för att förbättra kvaliteten i aktivitetsgarantin, kontakterna med arbetsgivarna och de individuella handlingsplanerna. För att minska deltidsarbetslösheten avsätts 100 miljoner kronor under perioden 2002-2004. I budgetpropositionen föreslår regeringen också att ytterligare 120 miljoner kronor satsas för att med början 2002 inrätta motsvarande 1 000 lönebidragsplatser så att fler arbetshandikappade får möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden. För att bl.a. minska tendenserna till flaskhalsar och arbetskraftsbrist i storstadsregionerna föreslår regeringen ett tidsbegränsat investeringsbidrag för att öka produktionen av främst små och medelstora hyreslägenheter. Vidare skall en försöksverksamhet med ett s.k. friår införas under perioden 2002-2004. Friåret innebär att en anställd skall få möjlighet att ta ledigt upp till ett år under förutsättning att arbetsgivaren samtidigt anställer en person som varit långtidsarbetslös som vikarie. Förslag läggs fram våren 2002, och försöket skall omfatta tio kommuner. Till insatserna för att öka arbetskraftsutbudet och minska riskerna för inflationsdrivande flaskhalsar skall enligt utskottets mening också läggas de reformer och de medel som satsas på att effektivisera och öka utbildningen och kompetensutvecklingen. I anslutning till detta vill utskottet erinra om att regeringen i budgetpropositionen annonserar att förslag till ett system för kompetensutveckling skall presenteras för riksdagen våren 2002 med ikraftträdande från halvårsskiftet nästa år. Dessutom genomförs under perioden 2001-2003 ett program för att öka invandrarnas deltagande på arbetsmarknaden. Bland annat förstärks den kompletterande utbildningen för arbetslösa invandrare med utländsk utbildning inom hälso- och sjukvårdsområdet. Vidare genomförs en kompletterande utbildning för personer med utländsk utbildning inom lärarområdet och inom teknik och naturvetenskap. Den s.k. valideringen av utländsk yrkeskompetens har utökats, och en försöksverksamhet med alternativ platsförmedling för invandrare prövas. Ytterligare åtgärder är att Högskoleverket fått i uppdrag att analysera hur högskolans utbildningsutbud bättre skall kunna anpassas till arbetsmarknadens behov. Enligt utskottets mening bidrar också maxtaxan i barnomsorgen och de skattesänkningar för särskilt låg- och medelinkomsttagare som genomförts under 2000 och 2001 samt de ytterligare skattesänkningar som föreslås för 2002 till att öka utbudet av arbetskraft. I anslutning till diskussionen om arbetsmarknadspolitiken vill utskottet med kraft avvisa förslaget i Folkpartiet liberalernas motion Fi294 om att skära ned AMS verksamhet för att i stället lägga ut bl.a. jobbförmedlingsverksamhet på t.ex. privata vinstdrivande bemanningsföretag. Om motionens förslag genomfördes skulle situationen för många arbetslösa försämras på ett mycket drastiskt sätt. Innan utskottet övergår till att diskutera lönebildningen vill utskottet också kommentera det påstående som görs i Moderata samlingspartiets motion Fi291 om att de senaste årens ökning av sysselsättningen är en bubbla eftersom sjukfrånvaron ökat kraftigt under samma tid. Enligt utskottets mening är det oroande att sjukfrånvaron ökar, och utskottet diskuterar i kommande avsnitt olika åtgärder för att bryta detta mönster och öka hälsan i arbetslivet. Däremot är beskrivningen i Moderata samlingspartiets motion helt vilseledande. Sysselsättningen har under perioden första halvåret 1997 till första halvåret 2001 stigit ca 8,2 % eller med 320 000 personer. Under samma period ökade antalet personer i arbete (dvs. sysselsatta exklusive de som varit frånvarande hela veckan) med 6,6 % eller 230 000 personer. Skillnaden på 1,6 % eller 90 000 personer förklaras av frånvaro av olika slag. Enligt uppgifter är ungefär 70 % av dessa 90 000 personer, dvs. 63 000 personer, borta på grund av ökad sjukfrånvaro. Lönebildningen spelar stor roll för tillväxten och sysselsättningen Om sysselsättningsmålet skall kunna nås och tillväxten fortsätta att utvecklas positivt är det enligt utskottets mening av avgörande betydelse att den svenska lönebildningen fungerar väl och att löneökningarna i alla sektorer av ekonomin ligger på en rimlig nivå. Om de totala lönekostnaderna ökar snabbare än produktiviteten riskerar den svenska ekonomin att hamna i en överhettningssituation med stigande inflation, räntehöjningar, svagare tillväxt och ökad arbetslöshet som följd. I ett sådant läge äventyras också utrymmet för framtida reformer och skattesänkningar. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att de grundläggande förutsättningarna för en bra fungerande svensk lönebildning är goda. Förtroendet för låginflationspolitiken bland ekonomins olika aktörer är hög, vilket innebär att risken minskat för att avtalade löneökningar skall gröpas ur av en kraftig och okontrollerad inflation. Löntagarna har också under de senaste åren fått historiskt höga reallöneökningar trots att de nominella lönepåslagen varit måttfulla. Sedan mitten av 1990-talet har reallönerna stigit med i genomsnitt ungefär 4 % per år. Det kan jämföras med utvecklingen under 1980-talet då reallönerna var i stort sett oförändrade samtidigt som de nominella löneökningarna ökade dubbelt så mycket som i slutet av 1990-talet. Till det kommer att företagen och arbetsgivarna i dag är medvetna om svårigheterna att vältra över stigande lönekostnader på konsumenterna. Utskottet kan i det här sammanhanget även konstatera att lönebildningens institutionella omgivning har förändrats påtagligt de senaste åren. Inom t.ex. industrin och inom delar av handeln har nya samarbetsavtal tecknats. Avtalen utgör den ram inom vilken avtalsförhandlingarna bedrivs. Vidare har Medlingsinstitutet inrättats, vars uppgift är att understödja avtalsparterna i deras strävan att uppnå både en stabil reallöneutveckling och en snabb och uthållig uppgång i sysselsättningen. En viktig test av lönebildningen är den avtalsrörelse som avslutades i våras. Resultatet av 2001 års avtalsrörelse får en avgörande betydelse för den framtida utvecklingen på arbetsmarknaden. Det framgår inte minst av den årliga rapport om de samhällsekonomiska förutsättningarna för lönebildningen i Sverige som Konjunkturinstitutet (KI) nyligen publicerade. Rapporten tas fram på uppdrag av regeringen, och KI konstaterar att Sverige under de närmaste åren skulle behöva komma ned i en löneökningstakt på runt 3-3,5 % per år för att uppnå en fortsatt gynnsam utveckling, med fortsatt stigande sysselsättning och minskad arbetslöshet. I fjol steg lönekostnaderna med omkring 4 %, vilket kan jämföras med en ökning i euroområdet på runt 3 %. Utskottet kan konstatera att det mesta tyder på att den nya avtalen, som till största delen är fleråriga, är rimliga och inom ramen för vad som sannolikt krävs för att inflationen skall förbli låg och sysselsättningen öka. Enligt utskottets mening räcker det emellertid inte med måttliga avtal utan även löneglidningen måste hålla sig inom snäva gränser. Avmattningen i konjunkturen innebär att riskerna för flaskhalsar och överhettning på vissa delar av arbetsmarknaden har minskat. Men fortfarande finns en omfattande brist på arbetskraft inom vissa yrkeskategorier, och när konjunkturen åter vänder upp ökar risken för ett starkt tryck uppåt på lönerna för de mest eftertraktade grupperna på arbetsmarknaden och i de snabbast växande delarna av landet. Detta kan få till effekt att löneglidningen framöver ökar mer än vad som ingår i de olika avtalen på arbetsmarknaden. Arbetsrätten När det gäller arbetsrätten är det utskottets principiella uppfattning att det i många fall finns en felaktig föreställning om att en försvagning av arbetsrättslagstiftningen skulle ge stora positiva effekter på tillväxten och sysselsättningen. Enligt en studie av arbetsrätten i olika OECD-länder som OECD publicerade i Employment Outlook sommaren 1999 har arbetsrättens utformning inga större effekter på den totala sysselsättningen eller den totala arbetslösheten i ett land. Möjligtvis kan utformningen av arbetsrätten, enligt OECD, i viss mån påverka den demografiska sammansättningen av arbetslösheten och sysselsättningen, t.ex. att en viss grupp av människor i högre grad än andra drabbas av arbetslöshet om t.ex. arbetsrätten är kraftigt reglerande. Enligt OECD är dock den effekten statistiskt sett osäker. Företagen och globaliseringen Innan utskottet går in på frågorna kring konkurrens och företagsklimat vill utskottet kort kommentera diskussionen i bl.a. motion Fi292 (kd) om försäljningar av företag till utlandet och ökat utlandsägande. Statistiska uppgifter från olika centralbanker och andra finansiella organisationer visar att det pågår en omfattande globalisering av ägandet och en internationell omstrukturering i näringslivets olika branscher. Både ingående och utgående direktinvesteringar och s.k. portföljinvesteringar har ökat mycket kraftigt under de senaste åren jämfört med tidigare under 1990-talet och under 1980-talet. Enligt utskottets mening är det utomordentligt viktigt att globaliseringens och det ökade utlandsägandets effekter på ekonomin, näringslivet och sysselsättningen noga följs och analyseras. Frågan är emellertid inte unik för Sverige. Runt om i både Europa och övriga industrivärlden pågår en intensiv debatt om utländska förvärv, företagsutflyttningar, sammanslagningar och företagsklimat. Debatten är emellertid ofta osaklig och ibland rent av behäftad med undergångstoner. Enligt utskottets mening finns det mycket som tyder på att utländska investeringar i Sverige kan spela en viktig roll för utvecklingen i svensk ekonomi. I många fall tillför nya internationella ägare nytt kapital, ny kompetens och nya förutsättningar för en ökad expansion. Bilden av en ödesmättad utförsäljning av svenska företag måste kompletteras med att även svenska företag i stor utsträckning köper utländska företag för att stärka sin ställning och kompetens. Riksbankens betalningsbalansstatistik visar att svenska företag under första halvåret i år direktinvesterade i utlandet för 99 miljarder kronor. Under samma period köpte utländska företag svenska företag för 114 miljarder kronor. Hittills i år har alltså utländska företag investerat något mer i Sverige än vad svenska företag gjort i utlandet. Ser man över en längre tidsperiod blir resultatet ett annat. Under perioden 1993 till första halvåret 2001 gjorde svenska företag direktinvesteringar i utlandet för drygt 1 100 miljarder kronor, medan utländska företag direktinvesterade i Sverige för omkring 950 miljarder kronor (i dessa siffror har för 1999 fusionen mellan Astra och Zeneca rensats bort eftersom Astras innehav i Zeneca är bokfört som ett portföljinnehav medan Zenecas innehav i Astra betraktas som en direktinvestering). Utskottet vill i anslutning till frågan om globaliseringen erinra om att regeringen tillsatt en utredning om internationaliseringens betydelse för svenska skattebaser och Sveriges framtida skattestruktur. Enligt planen skall utredningen presentera sitt slutbetänkande i mars 2002. Sverige - en av världens främsta IT- nationer Utlandets kraftigt stigande intresse för Sverige, svenska företag och svenskt näringsliv beror till en del på Sveriges framgångar inom IT-sektorn. Vid sidan av direktinvesteringar i svenska IT-företag sker ett betydande inflöde av utländska investeringar och kapital när det gäller forskning och utveckling inom IT. Även om den internationella informations- och kommunikationsindustrin för tillfället karakteriseras av kraftig avmattning och omstrukturering kommer IT-sektorn att få stor betydelse för Sverige och den svenska tillväxten framöver. Helt avgörande för Sverige, den svenska tillväxten och sysselsättningen är att Sveriges konkurrenskraft är hög och företagsklimatet gott. Till skillnad mot vad som hävdas i partimotionerna anser utskottet att det grundläggande klimatet för företagande, expansion och högre sysselsättning är mycket gott. De offentliga finanserna har sanerats, vilket har gett en stabil och hållbar makroekonomisk situation. Räntorna har sjunkit kraftigt både i förhållande till tidigare under 1990-talet och till räntenivåerna under 1970- och 1980-talen. Under det senaste året har också de svenska obligationsräntorna legat på ungefär samma nivå eller enbart någon eller några tiondelar över de tyska obligationsräntorna. Under de senaste månadernas turbulens på valuta- och räntemarknaderna med bl.a. sjunkande värde på den svenska kronan har dock skillnaden mot de tyska räntorna stigit till omkring en halv procentenhet. Det kan jämföras med ett räntegap mot Tyskland sommaren 1994 på mellan 4 och 5 procentenheter. Innebörden av denna utveckling är att svenska företag och hushåll kan finansiera sig till ungefär samma kostnad som de tyska kan. Det stimulerar både företagens investeringar och den inhemska efterfrågan. En annan mycket viktig del i tillväxt- och företagsklimatet är att inflationen fallit kraftigt under senare år, till en nivå som understigit den i våra viktigaste konkurrentländer. Samtidigt har löneökningarna under de senaste åren varit måttliga, trots en historiskt hög tillväxttakt, och sysselsättningen har sedan sommaren 1997 stigit med omkring 320 000 personer. Som en följd av bl.a. denna utveckling har de svenska företagen under de senaste åtta nio åren markant ökat sina andelar på världsmarknaden samtidigt som icke konjunkturkänsliga kun skapsintensiva branscher ökat sina andelar av svensk export. Som utskottet redovisat tidigare är det av avgörande vikt att lönekostnadsökningarna i den svenska ekonomin förblir måttliga och i nivå med våra konkurrentländer för att konkurrenskraften skall kunna bevaras och sysselsättningen stiga ytterligare. Konkurrensklimatet förbättras Utskottet konstaterar vidare att konkurrensen och ekonomins tillväxtvillkor har förbättrats under det senaste decenniet. I budgetpropositionen presenteras ytterligare åtgärder för att öka konkurrensen och pressa ned den svenska prisnivån. Regeringens strävan är att de svenska konsumentpriserna skall sjunka till den genomsnittliga prisnivån i EU. En proposition om en skärpning av konkurrenslagen för att skapa effektivare regler för bekämpning av karteller läggs på riksdagens bord våren 2002. Vidare skall gasmarknaden öppnas för konkurrens 2003, och ytterligare åtgärder vidtas för att öka konkurrensen på elmarknaden, inom fjärrvärmeområdet samt inom inrikesflyget. Regeringen skall t.ex. också ge Konkurrensverket i uppdrag att djupare analysera konkurrensen inom t.ex. bygg- och bostadssektorn, livsmedelsbranschen och på finansmarknaden. Utskottet vill i anslutning till diskussionen om strukturella förändringar erinra om att processen mot en integrerad finansmarknad i EU tog ett betydande steg framåt vid Europeiska rådets möte i Stockholm i mars. Genom att en resolution antogs om åtskillnad mellan ramlagstiftning och tillämpningsföreskrifter på värdepappersmarknaden kan processen snabbas på. Det är en viktig utveckling som i förlängningen ökar tillväxten och sysselsättningen i EU. Vidare kan nämnas att det även inom EU pågår en process med att öppna el- och gasmarknaderna samt att öka konkurrensen på transport- och postområdena. Sverige - en framstående kunskapsnation Enligt utskottets mening är den svenska företagsbeskattningen som helhet konkurrenskraftig i ett internationellt perspektiv. Utbildnings- och kunskaps nivån hos den svenska arbetskraften är hög och ökar ytterligare genom de satsningar på kunskap och kompetens som regeringen vidtar i alla delar av utbildningssystemet. Sverige skall konkurrera med kompetens och välutbildad arbetskraft. Utgångspunkten är att Sverige även i fortsättningen skall vara en framstående kunskapsnation. I samband med budgetpropositionen för 2001 beslutade därför riksdagen om kraftigt utökade resurser till skolan. Under perioden 2001-2006 skall skolan tillföras 17,5 miljarder kronor. I år stiger resurserna med 0,5 miljarder kronor, och därefter ökar tilldelningen med 1 miljard kronor per år fram tills nivån 5 miljarder kronor nås. Denna resursförstärkning gör att det t.ex. kan anställas ytterligare 15 000 lärare eller annan personal i skolan eller fritids. Expansionen inom högskolan fortsätter och antalet utbildningsplatser stiger med omkring 100 000 mellan 1997 och 2003. Utbyggnaden har hittills varit koncentrerad till naturvetenskapliga och tekniska ämnen, men nu sker successivt en breddning. Universitet och högskolor ges t.ex. möjlighet att omfördela resurser för att möta det ökade behovet av välutbildad personal inom vården. Vidare tillförs resurser för att höja kvaliteten på grundutbildningen inom humaniora, teologi, juridik och samhällsvetenskap. Det långsiktiga målet är att 50 % av en årskull skall ha börjat på högskolan vid 25 års ålder. För att bl.a. öka mångfalden och minska snedrekryteringen byggs distansutbildningen ut, ett s.k. nätuniversitet införs och en rekryteringsdelegation inrättas. Som utskottet nämnt tidigare kommer regeringen under våren att också presentera ett förslag till ett system för kompetensutveckling. Resurserna som avsätts för kompetensutvecklingen är en del av den gröna skatteväxlingen. Vidare har studiestödet reformerats och bidragets andel av studiemedlen höjdes vid halvårsskiftet i år från 27,8 % till 34,5 % av totalbeloppet. Från och med 2003 införs även ett nytt vuxenstudiestöd. Det nya stödet skall bl.a. riktas mot personer som är eller riskerar att bli arbetslösa. Den tidigare aviserade satsningen på forskning fortsätter. De statliga anslagen till grundforskning och forskarutbildning ökar med närmare 1,5 miljarder kronor fram till 2003. Enligt utskottets mening finns det också anledning att påpeka att en viktig del i näringsklimatet är det faktum att Sveriges inhemska efterfrågan nu växer starkt efter en svag utveckling under nästan hela 1990-talet. Enligt regeringens bedömning kommer också den inhemska efterfrågan att fortsätta att vara drivkraften i den svenska ekonomin, även om tillväxttakten sjunker under de närmaste åren. Det gynnar speciellt de mindre företagen som till stor del är inriktade på hemmamarknaden. Regelverket för företagen I bl.a. Centerpartiets motion Fi293 föreslås att de regelverk som styr företagen måste minskas. Utskottet vill med anledning av detta framhålla att i den offensiv för uthållig tillväxt och ökad sysselsättning som regeringen första gången presenterade i vårpropositionen 1998, och som löpande följts upp i de vår- och budgetpropositioner som presenterats sedan dess, spelar företagande och småföretagande en avgörande roll. Därför har riksdagen under de senaste åren beslutat om en rad förbättringar för företagen och då framför allt för de mindre företagen. Exempelvis har enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag fått regler som är mer likvärdiga dem som gäller för aktiebolag. För nystartad enskild näringsverksamhet har möjlighet införts att kvitta underskott i aktiv näringsverksamhet mot tjänsteinkomster. Dessutom har lättnader i ägarbeskattningen för ägare till onoterade aktiebolag genomförts. Arbetsgivaravgifterna har reducerats för att särskilt gynna de mindre företagen. Reglerna för skattetillägg vid periodiseringsfel i momsredovisningen har lindrats. Vidare har reserveringsmöjligheterna för enskilda näringsidkare och handelsbolag förstärkts ytterligare. Avdragsreglerna för pensionskostnader, beskattningen av personaloptioner och avdraget för pensionssparande för enskilda näringsidkare har förenklats. Informationen kring nyföretagande och stödet till kooperativ utveckling har utökats. Villkoren för avsättningar till periodiseringsfonder har förbättrats. Beskattningen av utländska experter har lättats. Dröjsmålsavgiften vid betalning av tull har sänkts, och kupongskatten för utdelning på näringsbetingade aktier till utländska ägare har avskaffats. Flertalet av de s.k. stoppreglerna för fåmansföretag har tagits bort, och de s.k. 3:12-reglerna som reglerar beskattning av utdelning och reavinst på aktier i fåmansföretag är föremål för översyn. Sedan i fjol är det också tillåtet för företag att under vissa förutsättningar köpa tillbaka egna aktier. För att säkerställa och utveckla tillgången på kunskap och kompetens vidareutvecklas teknik- och kunskapsöverföring från bl.a. högskolor till små och medelstora företag. Fullständig kvittningsrätt har införts för reavinster på onoterade aktier mot förluster på noterade aktier. Kvittningsbegränsningen för vinster och förluster på marknadsnoterade blandfonder har slopats samtidigt som reglerna om schablonavdrag för ökade levnadsomkostnader har förenklats och förbättrats. I oktober i år infördes ett nytt sjöfartsstöd. I budgetpropositionen följer regeringen upp de åtgärder som föreslogs i vårpropositionen. Ytterligare satsningar görs för att främja kooperativt företagande samtidigt som ökade resurser ges för att understödja kvinnors, invandrares och ungas företagande. I budgetpropositionen föreslås också att skatten på investmentbolag sänks och att beskattningen av s.k. näringsbetingade andelar i bolagssektorn avskaffas. Vidare sänks momsen på böcker och tidskrifter och en nedsättning av socialavgifterna för vissa företag i stödområde A införs. Denna nedsättning beskrivs ytterligare nedan under avsnittet Tillväxt i hela Sverige. Förenkling av regelverket När det gäller Småföretagsdelegationens förslag till åtgärder för att förbättra för småföretagen vill utskottet erinra om den avstämning av arbetet med regelförenklingar som regeringen redovisade till näringsutskottet förra våren. I promemorian anger regeringen att omkring 75 % av de 83 enskilda förslag som Småföretagsdelegationen lämnat är viktiga och i någon form bör genomföras. Drygt 40 % av förslagen är redan genomförda eller på väg att genomföras. Ytterligare drygt 30 % av förslagen utreds eller bereds inom Näringsdepartementet. I början av sommaren lämnade också regeringen den andra redogörelsen till riksdagen om förenklingsarbetet med särskild inriktning på småföretagen (skr. 2000/2001:143). I likhet med tidigare anges i den nya skrivelsen att det övergripande målet är att förbättra småföretagens arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga och villkor i övrigt för att öka sysselsättningen och tillväxten. Ett viktigt delmål, som regeringen sätter upp, är att inom en treårsperiod tydligt minska regelverkens administrativa börda för småföretagen. Målet skall löpande följas upp och resultaten redovisas för riksdagen. Förutom detta redovisas i skrivelsen bl.a. hur myndigheterna under 2000 tillämpat förordningen om särskild konsekvensanalys av reglers effekter för småföretagens villkor samt resultaten av olika förenklingsinsatser i Regeringskansliet och i EU. Arbetet med regelförenklingar drivs bl.a. inom den s.k. Simplexenheten på Näringsdepartementet. Prioriterade uppgifter under 2001 är utbildning om bl.a. Simplexförordningen för tjänstemän i Regeringskansliet och på myndigheter och i utredningsväsendet. Vidare skall det befintliga regelverket ses över inom framför allt skatteområdet och arbetsrätts- och miljölagstiftningen. Regeringen anger också i budgetpropositionen att Simplexsatsningen skall intensifieras bl.a. genom att ett utökat samråd med företrädare för små och medelstora företag skapas vid regelförändringar. I Näringsdepartementet pågår dessutom ett projekt avseende nya företagsformer och nya anställningsformer. Syftet med projektet är bl.a. att studera de hinder som finns när människor går från ett anställningsförhållande till att bli företagare. Tillväxt i hela Sverige I motion Fi293 (c) hävdar motionärerna att det sker en regional klyvning. Som utskottet påpekat tidigare är det viktigt att konstatera att de senaste årens kraftiga tillväxt- och sysselsättningsökning inte är jämnt fördelad i landet. I många län och kommuner brottas man med utflyttning och en svag arbetsmarknad, medan det i andra regioner snarare råder brist på arbetskraft och inflyttningen är stor. Denna situation är enligt utskottets mening ett allvarligt hot mot en balanserad regional utveckling i landet och i förlängningen ett hot mot den samlade tillväxten och sysselsättningen. Som utskottet tidigare framhållit är ett viktigt mål i den ekonomiska politiken och i näringspolitiken att hela Sverige skall växa. Staten har ett övergripande ansvar för utvecklingen i hela landet samtidigt som det även krävs aktiva lokala insatser i alla delar av landet för att skapa förutsättningar för högre tillväxt och ökad sysselsättning. Genom det kommunala utjämningssystemet sker en långtgående utjämning av skatteinkomster och strukturellt betingade merkostnader. Därigenom ökar förutsättningarna för alla kommuner och landsting i landet att kunna erbjuda sina invånare en bra vård, omsorg och skola. I flera partimotioner, t.ex. Fi291 (m), föreslås försvagningar av utjämningssystemet. Om dessa förslag genomfördes skulle, enligt utskottets mening, de regionala obalanserna bli än större. Inriktningen av regionalpolitiken är att skapa förutsättningar för hållbar ekonomisk tillväxt, rättvisa och valfrihet, så att likvärdiga levnadsvillkor skapas för medborgarna i hela riket. Decentraliseringen av högskolan, insatser för att öka underhåll, bärighet och rekonstruktion av vägar och järnvägar, satsningarna inom infrastrukturen, som t.ex. Botniabanan och förbättringen av Ådalsbanan, och de senaste årens stora bidragsökningar för att säkra en god kvalitet inom skolan, vården och omsorgen är några av de åtgärder som vidtas för att skapa förbättrade möjligheter runt om i landet. Som redovisades ovan föreslår regeringen i budgetpropositionen att företagens socialavgifter i stödområde A sänks med motsvarande 15 % av lönesumman upp till ca 850 000 kr. Genom denna åtgärd, som under 2002 motsvarar ungefär 600 miljoner kronor, gynnas framför allt småföretagandet i utsatta områden. Utskottet vill i anslutning till detta erinra om att regeringen i slutet av september till riksdagen lämnade en omfattande proposition om regionalpolitiken - En politik för tillväxt och livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4). I propositionen föreslås bl.a. att ett särskilt bidrag införs under 2003 och 2004 för kommuner och landsting med kraftig befolkningsminskning. Vidare skall under nästa år inrättas en särskild organisation med uppgift att ge statligt stöd till omstruktureringen av kommunala bostadsföretag. Organisationen skall underlätta avvecklingen av tomma bostäder och nedskrivningen av fastighetsvärden. Preliminärt bedöms dessa åtgärder kräva resurser på inledningsvis 3 miljarder kronor. Enligt förslaget bör t.ex. också Vasallen AB (ett dotterbolag till statliga Civitas Holding AB) ges möjlighet att förvärva kommunala bostadshus för att omvandla husen för andra ändamål. I propositionen föreslås också att två delegationer inrättas för att stärka utvecklingen i två av de mest utsatta delarna av landet - norra Sveriges inland och Bergslagen, Dalsland och Värmland. När det gäller kapitalförsörjningen i olika delar av landet föreslår regeringen bl.a. att ett system med s.k. mikrolån, dvs. lån till små företag på lokala marknader, införs och administreras av ALMI Företagspartner AB samt att ett system med generella lånegarantier utreds. Ambitionen är att systemet med lånegarantier skall träda i kraft den 1 januari 2003. En satsning på att öka tillgängligheten av högskoleutbildningar genom en utbyggnad distansutbildningen är av central betydelse för att uppnå tillväxt och livskraft i hela landet. I propositionen anges vidare att processen med tillväxtavtal skall vidareutvecklas och förlängas t.o.m. 2003 för att säkerställa den kompetens och kreativitet som finns på det lokala och regionala planet. Efter 2003 skall tillväxtavtalen ändra namn till Regionala tillväxtprogram och en ny period genomföras 2004-2007. Tillväxtavtal har under de senaste åren utarbetats i samtliga län, där företrädare för statliga myndigheter, kommuner, landsting, regionala självstyrelseorgan, företag, arbetsmarknadens parter, utbildningsväsendet och många andra arbetat fram gemensamma förslag om hur länets tillväxt och sysselsättning skall kunna öka. I våras presenterade Näringsdepartementet en utvärdering av tillväxtavtalens utveckling hittills under rubriken Det första året (Ds 2001:15). De viktigaste slutsatserna i rapporten är bl.a. att avtalen ökat medvetenheten om den regionala och lokala näringslivsmiljöns betydelse för företagens konkurrenskraft. Vidare framgår att de regionala nätverken av offentliga aktörer, näringslivsrepresentanter och kommunaltjänstemän stärkts under avtalens utarbetande. Enligt utskottets mening är tillväxtavtalen en viktig process som driver på den lokala och regionala mobiliseringen för en bättre ekonomisk utveckling. Kraftig satsning på infrastrukturen Av avgörande betydelse för tillväxten och näringslivets utveckling i olika delar av landet är att det finns en väl fungerande infrastruktur av bl.a. vägar och järnvägar. I den proposition om infrastrukturen som regeringen nyligen lade på riksdagens bord föreslås en satsning på svenska vägar och järnvägar under perioden 2004-2015 på sammanlagt 364 miljarder kronor. Av detta belopp skall omkring 150 miljarder kronor användas för att bevara och säkerställa befintligt väg- och järnvägsnät, omkring 100 miljarder kronor användas för nya järnvägsinvesteringar och ytterligare 69 miljarder kronor för utbyggnad av vägnätet. Resterande ca 30 miljarder kronor föreslås avsättas för t.ex. kollektivtrafik, kommunala flygplatser och kajanläggningar och vägar som inte är s.k. nationella stamvägar. Utskottet vill i detta sammanhang peka på den regionalpolitiska betydelsen av infrastruktursatsningarna genom att bl.a. 17 miljarder kronor avsätts för tjälsäkring och bärighet av de mindre vägarna. Som framgår av budgetpropositionen tidigareläggs en del av dessa investeringar till perioden 2002-2004, för att ytterst angelägna infrastrukturprojekt skall kunna startas och påbörjas. Det innebär att ytterligare ungefär 11 miljarder kronor i infrastrukturinvesteringar tillkommer fram t.o.m. 2004. En annan åtgärd för att ge hela Sverige utvecklingsmöjligheter är den pågående utbyggnaden av IT-infrastrukturen. Centerpartiet påstår i motion Fi19 att utbyggnaden skapar en digital klyfta genom att den inte kommer alla till del. Enligt utskottets uppfattning stämmer inte den beskrivningen överens med verkligheten. Ett mycket viktigt inslag i IT-satsningen är nämligen att även hushåll och företag i glesbygd skall få tillgång till snabb dataöverföring till en rimlig kostnad. Sammantaget innebär utbyggnaden en satsning på omkring 17 miljarder kronor under en fyraårsperiod, inklusive satsningar som görs av marknadens olika aktörer. Enligt utskottets mening är utbyggnaden av infrastrukturen inom IT-området en mycket viktig del i ambitionen att ytterligare stärka Sveriges ställning som en av världens ledande IT-nationer. Dessutom är utbyggnaden viktig för att öka utvecklingskraften i alla delar av vårt avlånga land. Utskottet vill här erinra om att regeringen i budgetpropositionen föreslår att möjligheten för kommunerna att få stöd till lokala telenät förlängs ytterligare ett år, till 2005, bl.a. på grund av att olika marknadsaktörers intresse för att delta i utbyggnaden avtagit högst betydligt det senaste året till följd av den allmänna nedgången inom IT-branschen. För utvecklingen inom olika regioner är det också viktigt att länen fullt ut utnyttjar de resurser från EU:s strukturfonder som ställs till Sveriges förfogande. Till sist vill utskottet också peka på de s.k. lokala utvecklingsavtalen som nu tecknas mellan staten och vissa storstadskommuner för att öka tillväxten i storstadsregionerna och minska segregationen. Merparten av de två miljarder kronorna som tidigare avsatts för detta ändamål har nu fördelats ut på olika kommuner. Sänkta inkomstskatter När det gäller skatterna vill utskottet framhålla att regeringen under 2000 och 2001 tagit de två första stegen i en inkomstskattereform för att sänka skatterna för framför allt låg- och medelinkomsttagare. Bland annat har en skattereduktion införts som kompenserar för 50 % av de egenavgifter som tas ut för att finansiera det nya ålderspensionssystemet. Samtidigt har skiktgränsen för statlig inkomstskatt höjts så att andelen skattebetalare som betalar statsskatt sjunkit till omkring 18 %. Skattesänkningarna bidrar till att minska de marginaleffekter som är särskilt kännbara för låg- och medelinkomsttagare. Det leder i sin tur till att arbetskraftsutbudet stiger, vilket är en nödvändig utveckling om vi skall kunna bibehålla och förstärka uppgången i den svenska ekonomin. Regeringen går nu vidare med det tredje steget och föreslår i budgetpropositionen att ytterligare en fjärdedel av egenavgifterna kompenseras fr.o.m. 2002. I och med detta förslag får löntagarna kompensation för 75 % av egenavgifterna. Vidare föreslås att gränsen för statlig skatt höjs ytterligare, till en s.k. brytpunkt 2002 på 290 100 kr. Därmed sjunker andelen skattebetalare som betalar statlig inkomstskatt till ungefär 17 %. Regeringen föreslår också att en skattereduktion för fackföreningsavgiften och avgifter till arbetslöshetskassan införs. Denna åtgärd är enligt utskottet en viktig reform sett ur ett rättviseperspektiv. Avdragsrätten för fackföreningsavgifter slopades 1993. Det fick till följd att löntagarnas bidrag till den fackliga verksamheten missgynnades jämfört med arbetsgivarnas bidrag till sina intresseorganisationer. Som framgår ovan under avsnittet om regelverken för företagen föreslås även en del skattesänkningar som riktar sig mot företagen. Dessutom föreslås en särskild skattesänkning för pensionärerna (se vidare avsnitt nedan om pensionärerna och pensionerna). Utskottet vill i detta sammanhang passa på att erinra om att regeringen i budgetpropositionen anger att den hösten 2002 kommer att göra en bedömning av de samhällsekonomiska förutsättningarna för att 2003 ta det fjärde och sista steget i inkomstskattereformen. Utskottet delar regeringens uppfattning i vårpropositionen att nivån på skatterna bl.a. bestäms av vilka välfärds- och fördelningspolitiska ambitioner man har. Enligt utskottets mening riskerar de mycket omfattande skattesänkningar som föreslås i bl.a. Moderata samlingspartiets motion Fi291 att leda till stora nedskärningar av viktig offentlig verksamhet. Dessutom ökar risken för instabila statsfinanser, en risk som har ökat kraftigt den senaste tiden till följd av konjunkturnedgången. En sådan utveckling kommer att få starkt negativa konsekvenser för den svenska välfärden. Fastighetsskatten Fastighetsskatten är enligt utskottets mening ett exempel på en viktig inkomstkälla för staten. Den ger ungefär 20 miljarder kronor per år, pengar som bidrar till att finansiera den gemensamma välfärden. Uttaget av fastighetsskatt har begränsats under de senaste åren genom att uppjusteringar av taxeringsvärdena frysts samtidigt som skattesatsen sänkts. I år släpps den frysta taxeringen, och taxeringsvärdena kommer att stiga kraftigt i de områden där fastighetspriserna ökat mest. För att minska effekterna av denna utveckling beslutade riksdagen att fr.o.m. i år sänka skattesatsen på småhus från 1,5 % till 1,2 % och skattesatsen på hyreshus från 1,2 % till 0,7 %. Dessutom höjdes fribeloppet i förmögenhetsskatten. Regeringen har också presenterat ett förslag om en begränsningsregel med innebörden att hushåll i normala inkomst- och förmögenhetslägen maximalt skall betala 5 % av sin inkomst i fastighetsskatt. Regeln skall gälla fr.o.m. inkomståret 2001. Men eftersom fastighetspriserna stigit mer än förväntat det senaste året föreslår regeringen i budgetpropositionen att fastighetsskatten sänks ytterligare fr.o.m. 2001, till 1 % för småhus och 0,5 % för hyreshus. Vidare föreslås att fribeloppen i förmögenhetsskatten höjs ytterligare, till 1,5 miljoner kronor för ensamstående och till 2 miljoner kronor för sambeskattade par. Förändringen träder i kraft vid 2003 års taxering. När det gäller fastighetsskatten anger regeringen i budgetpropositionen att den avser att lägga fram förslag om en förenklad fastighetstaxering. Vidare skall senast nästa år nya regler tas fram som innebär att höjda taxeringsvärden inte omedelbart får genomslag i uttaget av fastighetsskatt. Dessutom skall en särskild utredare se över förmögenhetsskatten i ett längre perspektiv. Ett ekologiskt hållbart Sverige En god miljö och en ekologiskt hållbar utveckling är enligt utskottets mening ett av den ekonomiska politikens viktigaste mål. Sverige skall vara ett föregångsland för en ekologiskt hållbar utveckling. Under de senaste åren har en rad steg tagits i en grön skatteväxling, samtidigt som en strategi för den fortsatta gröna skatteväxlingen har presenterats. Vidare har en mängd olika åtgärder och resursförstärkningar vidtagits för att öka den hållbara utvecklingen. I budgetpropositionen fortsätter regeringen den gröna skatteväxlingen. Energiskatten på el höjs med 1,2 öre per kWh och koldioxidskatten höjs med 15 %. Industrin, jord-, skogs- och vattenbruk undantas från höjning, medan effekten för bensin och diesel neutraliseras genom lika stora sänkningar av energiskatten. Vidare höjs avfallsskatten med 15 %. I budgetpropositionen föreslås också att svavelskatten höjs genom att gränsen för uttag av skatt sänks, förmånsvärdet på miljövänliga tjänstebilar sänks, en utredning tillsätts för att se över formerna för sänkt skatt alkylatbensin, möjligheterna till sänkt moms på kravmärkta livsmedel utreds samt att miljöinsatserna i jordbruket förstärks. Vidare bör den s.k. Stockholmsberedningen ges tilläggsdirektiv för att utreda frågan om hur en användning av trängselavgifter kan genomföras, och möjlighet bör ges till befrielse från såväl energi- som koldioxidskatt vid projekt med alternativa drivmedel. Utskottet vill i anslutning till detta också hänvisa till de gröna nyckeltal som sedan 1999 redovisas i budget- och vårpropositionerna. Nyckeltalen är ett komplement till de ekonomiska nyckeltalen, och de är ett viktigt instrument för att nå det övergripande miljömålet om att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. I propositionen om svenska miljömål (prop. 2000/01:130) från i våras lämnade regeringen förslag till olika delmål och åtgärder för att uppnå 14 av de 15 miljökvalitetsmål som riksdagen tidigare beslutat om. Målen innebär bl.a. att den biologiska mångfalden i skogs- och odlingslandskapen samt i havsmiljön skall bevaras genom ett förstärkt skydd. Regeringen föreslår också i propositionen att krafttag tas mot utbredningen av kemikalier i samhället samt att förorenade markområden saneras. Vidare förstärks forskningen om biologisk mångfald och stödet till en ekologiskt hållbar utveckling utökas. Regeringen skall också till riksdagen årligen redovisa hur arbetet med att uppfylla miljökvalitetsmålen fortskrider. För detta ändamål skall ett antal indikatorer, som anger om miljöarbetet går i rätt riktning och i rätt takt, tas fram. Enligt utskottets mening bör insatserna mot klimatförändringarna förstärkas. Till exempel genomförs ett treårigt informationsprogram om klimatfrågan, med början 2002. Regeringen föreslår också ett nytt statsbidrag för klimatinvesteringar. Detta investeringsprogram omfattar satsningar motsvarande 3 miljarder kronor och genomförs under perioden 2002-2004. Framför allt skall programmet innehålla åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser, dvs. åtgärder inom främst energi-, avfalls- och transportsektorerna. Utskottet vill i anslutning till klimatfrågan erinra om att regeringen i budgetpropositionen anger att den i kommande proposition kommer att behandla det femtonde och sista miljökvalitetsmålet: Begränsad klimatpåverkan. Reformering av barn- och familjepolitiken När det gäller familjepolitiken vill utskottet erinra om att regeringen i budgetpropositionen trots avmattningen i konjunkturen fortsätter den stegvisa reformeringen av familjepolitiken som första gången framfördes i vårpropositionen för 2000. Utgångspunkten är att Sverige skall vara ett land där alla barn och ungdomar får en bra uppväxt. Vid årsskiftet höjdes barn- och studiebidragen med 100 kr i månaden. Samtidigt höjdes flerbarnstilläggen i motsvarande mån och det s.k. adoptionsstödet. Från och med den 1 juli 2001 ges barn till arbetssökande rätt till barnomsorg och de s.k. kontaktdagarna i den tillfälliga föräldrapenningen återinförs. Nästa år införs en maxtaxa i barnomsorgen och kommunerna tillförs även medel för att säkra kvaliteten inom barnomsorgen. Samtidigt förlängs föräldraförsäkringen med en månad, och inom ramen för den förlängda föräldraförsäkringen införs ytterligare en s.k. pappa- och mammamånad. Dessutom införs rätt till barnomsorg för barn till föräldrar som är föräldralediga med yngre syskon. År 2003 införs en allmän förskola för fyra- och femåringar. Garantinivån i föräldraförsäkringen höjs löpande till en nivå på 180 kr per dag 2004, och vidare skall studiebidraget fr.o.m. 2003 utgå under tio månader i stället för som i dag under nio månader. Dessutom skall barn till asylsökande och barn som beviljats tidsbegränsat uppehållstillstånd ges i stort sett samma tillgång till förskoleverksamhet, skolbarnsomsorg och utbildning som barn bosatta i Sverige. Sammantaget innebär dessa satsningar att tillskotten till barnfamiljerna 2004 uppgår till omkring 10 miljarder kronor. Den generella välfärden skall bevaras och utvecklas Den generella välfärdspolitiken är enligt utskottets mening en avgörande del i politiken för tillväxt, rättvisa och jämställdhet. En generellt upplagd välfärdspolitik minskar klyftorna mellan olika grupper i samhället. Social- och arbetsförsäkringarna ger trygghet när en person drabbats av t.ex. sjukdom eller arbetsskada samtidigt som försäkringarnas koppling till förvärvsarbete uppmuntrar till ett högt arbetskraftsdeltagande och arbetskraftsutbud. Till följd av de kraftiga reallönehöjningarna under de senaste åren har antalet personer som får ersättning med 80 % av inkomsten vid sjukdom eller föräldraledighet minskat. I år beräknas 36 % av alla heltidsarbetande ha en inkomst på över 7,5 basbelopp, vilket är den övre gränsen för ersättningsberättigad inkomst. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att se över ersättningsnivåerna i försäkringssystemen för att bevara och utveckla den generella välfärden. I budgetpropositionen anger därför regeringen också att taket i såväl sjuk- som föräldraförsäkringen år 2003 skall höjas till 10 basbelopp, dock under förutsättning att det statsfinansiella läget tillåter en sådan justering. Den 1 juli i år höjdes ersättningen i arbetslöshetskassan. Den högsta dagpenningen höjdes med 100 kr under de första hundra dagarna, samtidigt som golvet, dvs. den lägsta ersättningsnivån, höjdes från 240 till 270 kr. Om det statsfinansiella läget medger kommer regeringen att 2002 ytterligare höja taket i arbetslöshetsförsäkringen. Som utskottet redovisat tidigare höjs garantinivån i föräldraförsäkringen från nuvarande 60 kr per dag till 120 kr per dag fr.o.m. årsskiftet. Nivån höjs sedan ytterligare till 150 kr per dag 2003 och 180 kr per dag 2004. Ohälsan i arbetslivet måste åtgärdas De senaste åren har antalet sjukskrivningar ökat kraftigt. Speciellt stor är ökningen av sjukskrivningar för kvinnor som arbetar i den offentliga sektorn. Utgifterna för sjukpenning har stigit dramatiskt. År 1998 utbetalades 20 miljarder kronor, nästa år beräknas utgifterna ha ökat till närmare 50 miljarder kronor. Enligt utskottets mening måste denna utveckling brytas. Regeringen föreslår därför i budgetpropositionen ett program om elva punkter för att förbättra arbetsvillkoren och minska ohälsan i arbetslivet. Bland annat skall nationella mål för ökad hälsa i arbetslivet formuleras och samtal mellan regeringen och arbetsmarknadens parter inledas för att skapa en samsyn och samordning av insatserna. Arbetsorganisation, ledarskap och inflytande är centrala begrepp för en trivsam arbetsplats och en god arbetsmiljö. Arbetet med att utveckla arbetsmiljön skall vidareutvecklas och ett s.k. hälsobokslut införas för offentliga arbetsgivare. Hälsobokslutet skall innehålla en redovisning av hälsostatusen för samtliga anställda. Eftersom långtidssjukskrivningen är särskilt stor i den offentliga sektorn skall även försök göras hos ett antal stora offentliga arbetsgivare med åtgärder för att förebygga och minska sjukfrånvaron. Vidare anger regeringen att den administrativa hanteringen av olika sjukdomsfall och den arbetslivsinriktade rehabiliteringen skall förnyas, både vad gäller metoder och regler. Kvaliteten i rehabiliteringsarbetet skall höjas. Dessutom skall statistiken och forskningen på området förbättras för att öka kunskaperna om sjukskrivningarnas orsaker, samband och konsekvenser. Till dessa åtgärder skall enligt utskottets mening dessutom läggas reformering och resursförstärkning av arbetsskadeförsäkringen och de omfattande insatser som nu görs för att korta väntetider och förbättra tillgängligheten inom sjukvården. För att minska långtidssjukskrivningarna tillförs i år extra resurser om 55 miljoner kronor. Nästa år avsätts 100 miljoner kronor för detta ändamål. Privatisering och avreglering När det gäller frågor om förändringar av de svenska socialförsäkringarna och avregleringar och privatiseringar av t.ex. vård- och omsorgssektorerna vill utskottet erinra om att principerna om en solidariskt finansierad och rättvist fördelad sjukvård är några av de mest centrala inslagen i den generella välfärdspolitiken. Det finns enligt utskottet heller inga belägg för att Sverige skulle vinna på att överge skattefinansieringen av vården. Internationella erfarenheter tyder tvärtom på att de skattefinansierade hälso- och sjukvårdssystemen fungerar bättre i t.ex. jämställdhets- och fördelningspolitiskt avseende än försäkringsfinansierade system. Enligt utskottets mening skulle förslagen i t.ex. Moderata samlingspartiets motion Fi291 och Folkpartiet liberalernas motion Fi294 om omfattande avregleringar och privatiseringar i den statliga och kommunala sektorn leda till en dramatisk förändring av de offentliga verksamheterna. Följden skulle sannolikt bli en mycket instabil situation till skada för medborgarna. Effektiviteten och produktiviteten inom t.ex. vården, omsorgen och skolan skulle drabbas hårt. I bl.a. motion Fi291 (m) föreslås också mycket stora skattesänkningar. Det är utskottets övertygelse att skattesänkningar av denna art leder till nedskärningar av viktig och angelägen offentlig verksamhet. Dessutom får stora skattesänkningar av den här typen helt oacceptabla fördelningspolitiska konsekvenser. Skadorna på den svenska generella välfärden skulle bli betydande. Utskottets uppfattning är vidare att skattesänkningar av detta slag kan leda till instabila statsfinanser med negativa effekter på både företagsklimatet och den ekonomiska tillväxten. Erfarenheterna av den snabba försämringen av statsfinanserna i början av 1990-talet avskräcker. Offentliga bidrag bidrar till en jämnare fördelning Utskottet vill i detta sammanhang peka på den studie av fördelningen av offentliga bidrag till barnomsorg, utbildning samt hälso- och sjukvård som redovisades i budgetpropositionen för 2000 (1999/2000:1 bil. 4). Undersökningen visar tydligt att de resurser som fördelas via de offentliga verksamheterna klart bidrar till en jämnare fördelning i samhället. Framför allt blir omfördelningen över livscykeln tydlig när effekterna av de subventionerade offentliga tjänsterna undersöks. Till exempel beräknas personer i 85-årsåldern få vård och omsorg för i genomsnitt 103 000 kr per år. Ungdomar erhåller ca 20 000 kr per år i form av främst utbildning, medan personer i 55- årsåldern endast utnyttjar offentliga tjänster för 13 000 kr. När det gäller subventioner av utbildning visar studien att snedrekryteringen till den högre utbildningen fortfarande är betydande. Subventionerna till högskolan gynnar framför allt barn till högutbildade och tjänstemän. Däremot har klyftan i antalet utbildningsår mellan olika grupper i samhället minskat markant de senaste åren. Andra resultat är t.ex. att barnfamiljer och pensionärer gynnas och att subventionerna påtagligt minskar inkomstspridningen. Personer med relativt låg ekonomisk standard erhåller mer, både i absoluta och relativa termer, än de välbeställda. Vidare gynnas kvinnor mer än män av den offentliga tjänstesektorn. Ökade resurser till vården, skolan och omsorgen Den omfattande saneringen av de offentliga finanserna har under de senaste åren skapat utrymme för satsningar på att öka resurserna och förbättra kvaliteten inom skolan, vården och omsorgen av barn och gamla. Den starka inkomstutvecklingen i den svenska ekonomin innebär dessutom att skatteintäkterna i den kommunala sektorn ökat markant under de senaste åren, och som framgår av regeringens beräkningar i vårpropositionen kommer de att fortsätta att öka framöver. I år är resursöverföringen från staten till kommuner och landsting 25,8 miljarder kronor högre jämfört med situationen 1996. Enligt utskottets mening är det nödvändigt att kommunernas och landstingens ekonomi förstärks ytterligare. Behoven inom vården, skolan och omsorgen är fortfarande stora. Inom ramen för försvarsuppgörelsen görs en särskild satsning på vård och omsorg om totalt ca 8 miljarder kronor under perioden 2002-2004. Av medlen skall 1 miljard kronor utbetalas 2002, 3 miljarder kronor 2003 och 4 miljarder kronor 2004. Till detta skall sedan läggas den kraftiga satsning på skolan under perioden 2001-2006 om totalt 17,5 miljarder kronor som utskottet redovisat tidigare. I år tillförs skolan 0,5 miljarder kronor och därefter ökar tilldelningen med 1 miljard kronor per år fram till 2006. De kommuner som har svårt att nå ekonomisk balans tillförs 2002 och 2003 resurser motsvarande 1,3 miljarder kronor. Ett ytterligare särskilt bidrag införs till kommuner och landsting med befolkningsminskningar om totalt 400 miljoner kronor åren 2003 och 2004. Vidare avsätts ytterligare 1,25 miljarder kronor per år fr.o.m. nästa år för att korta väntetider och förbättra tillgängligheten inom sjukvården. Vidare överförs 400 miljoner kronor av de s.k. Dagmarpengarna till de generella statsbidragen för landstingen. Regeringen föreslår också i budgetpropositionen att kommunsektorn nästa år tillförs ytterligare 1,3 miljarder kronor genom att de 200 kr som alla skattskyldiga betalar i inkomstskatt även 2002 överförs till kommuner och landsting. Sammantaget innebär detta att kommun- och landstingssektorn 2002 får nästan 28 miljarder kronor mer än 1996. För 2004 är samma siffra drygt 32 miljarder kronor. I beloppen ingår 0,5 miljarder kronor 2001 och 2002 för kvalitetssäkring av barnomsorgen för de kommuner som inför maxtaxan. Ovanpå detta tillkommer de resurser som regeringen satsar inom ramen för en familjepolitisk reform; t.ex. erhåller de kommuner som inför maxtaxa statsbidrag. Utskottet vill i detta sammanhang också erinra om att det vid sidan av dessa resursstärkande åtgärder görs en mängd satsningar för att öka kvaliteten och effektiviteten inom t.ex. skolan och vården. Till exempel genomförs en förstärkning av tandvårdsstödet samtidigt som ett nationellt förbehållsbelopp införs i äldreomsorgen. Förbehållsbeloppet är den lägsta summan pengar som t.ex. en pensionär eller handikappad skall ha kvar att leva på när omsorgsavgiften är betald. Dessutom införs ett tak på omsorgsavgiften. Utskottet vill även peka på att regeringen avser att under våren 2002 komma med förslag till ett nytt system för de kommunala momsavdragen. Målsättningen är att ett nytt system skall träda i kraft den 1 januari 2003, och den lösning som övervägs är att staten finansierar systemet samtidigt som nivån på de generella bidragen till kommunerna och landstingen reduceras. Behovet av offentlig och kommunal verksamhet växer Behoven av offentlig och kommunal verksamhet kommer att öka starkt framöver, bl.a. till följd av den demografiska utvecklingen och den allt högre andelen äldre i befolkningen. Det framgår tydligt i t.ex. en analys som regeringen redovisade i kapitel 12 i vårpropositionens bilaga 1. Detta ställer stora krav på en väl fungerande offentlig sektor med starka och sunda offentliga finanser. Därtill krävs en god ekonomisk tillväxt och en ökad sysselsättning. Till följd av de senaste årens höga tillväxt och den stigande sysselsättningen bedöms kommunernas och landstingens skatteinkomster öka med omkring 75 miljarder kronor under perioden 2001-2004. Detta visar enligt utskottets mening på vikten av att åtgärder vidtas så att den svenska ekonomin uthålligt kan hålla en hög tillväxttakt. Vid sidan av detta är det enligt utskottets mening också mycket viktigt att de resurser som redan finns i den kommunala sektorn används mer effektivt. Den pågående omdaningen och effektiviseringen av den kommunala verksamheten måste fortsätta, även om statsbidragen till kommunerna och skatteintäkterna ökar. Pensionärerna och pensionerna I Kristdemokraternas motion Fi292 hävdas att regeringens okänsliga budgetsanering drabbat pensionärerna hårt. Utskottet vill med anledning av detta anföra följande. Regeringen gjorde tidigt klart att situationen först skall förbättras för de grupper i samhället som drabbats extra av de svåra tiderna, när statsfinanserna stärks och ekonomin börjar växa. Redan i budgetpropositionen för 1999 föreslog regeringen därför en förbättring av pensionärernas ekonomi med omkring 4 miljarder kronor. Det reducerade prisbasbeloppet för pensionärer ersattes fr.o.m. 1999 av det fulla prisbasbeloppet samtidigt som bostadstillägget till pensionerna höjdes för att gynna de sämst ställda pensionärerna. I förra årets vår- och budgetpropositioner fortsatte satsningen på pensionärerna. Bostadstillägget och det särskilda bostadstillägget höjdes ytterligare samtidigt som den tidigare tillfälliga höjningen av pensionstillskottet permanentades. Vidare höjdes det särskilda grundavdraget i inkomstbeskattning för pensionärer. Nästa år justeras bostadstillägget upp ytterligare. Vidare införs ett s.k. äldreförsörjningsstöd för äldre invandrare. Stödet skall utgå till äldre invandrare som inte uppfyller det s.k. bosättningskravet för folkpension och därför i dagsläget är hänvisade till socialbidrag för sin försörjning. Som utskottet redovisat tidigare införs också ett förbehållsbelopp inom äldreomsorgen. I budgetpropositionen föreslår regeringen också en riktad skattesänkning för pensionärer om ca 100 kr i månaden fr.o.m. den 1 januari 2002. Utskottet vill i sammanhanget också peka på att de satsningar som nu görs och planeras inom vården och omsorgen är av utomordentligt stor betydelse, inte minst för äldre och pensionärer. Till exempel gynnas framför allt de äldre av förbättringen av tandvårdsstödet. Som redovisades ovan, under rubriken Offentliga bidrag bidrar till en jämnare fördelning, går en stor del av de offentliga tjänsterna inom vården och omsorgen till personer i de högre åldersgrupperna. Saneringen av de offentliga finanserna och demografin Utskottet har vid flera tillfällen behandlat budgetkonsolideringens effekter på fördelningen i samhället (senast i bet. 2000/01:FiU1). Enligt utskottets uppfattning fanns det inte något alternativ till saneringen av de offentliga finanserna. Den var nödvändig för att återställa förtroendet för svensk ekonomi och få ned de höga räntor som allvarligt dämpade tillväxtkraften, inte minst i de mindre och medelstora företagen. Den var också nödvändig för att säkra den framtida välfärden. Som utskottet redovisat tidigare står Sverige inför en stor demografisk utmaning genom att andelen äldre i befolkningen ökar. För att klara av den påfrestning som detta kommer att innebära på de offentliga sy- stemen krävs ett överskott i de offentliga finanserna under de närmaste åren. Enligt utskottets mening är det också viktigt att inse att de senaste årens kraftiga uppgång i den svenska ekonomin till en ganska stor del beror på det faktum att Sverige nu har sanerat de offentliga finanserna och etablerat ett överskott. En symboliskt viktig händelse och ett tydligt bevis för den här utvecklingen är, som utskottet nämnt tidigare, att nivån på de svenska obligationsräntorna under det senaste året legat på ungefär samma nivå eller endast något över de tyska obligationsräntorna. Överskottsmålet i de offentliga finanserna I motion Fi294 kritiserar Folkpartiet liberalerna regeringen för att inte ha någon klar politik när det gäller överskottet i de offentliga finanserna. Överskottet har inte satts tillräckligt högt under högkonjunkturåren för att skapa en buffert för sämre tider, enligt motionärerna. Som utskottet framhållit tidigare är sunda offentliga finanser ett mycket viktigt ekonomiskt politiskt mål för att bl.a. säkra en god välfärd, minska klyftorna och klara de framtida påfrestningarna till följd av de demografiska förändringarna. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att budgetpolitiken styrs av två övergripande mål: de sammantagna offentliga finanserna skall visa ett överskott på 2 % av BNP över en konjunkturcykel, och de statliga utgifterna skall hållas inom de uppsatta utgiftstaken. I samband med 1997 års ekonomiska vårproposition fastställdes målen för de offentliga finanserna fram t.o.m. 2001. Till följd av den pågående konsolideringen av statsfinanserna och de då relativt svaga ekonomiska utsikterna beslutades om en infasning av målet för att dämpa eventuella negativa effekter på samhällsekonomin. För 1998 skulle de offentliga finanserna vara i balans. För 1999 bestämdes att överskottet skulle uppgå till 0,5 % av BNP. Åren 2000 och 2001 skulle överskottet uppgå till 1,5 % respektive 2 % av BNP. I anslutning till budgetpropositionen för 1999 höjdes ambitionen, och målet för 2000 höjdes från tidigare 1,5 % till 2 % av BNP. I samband med budgetpropositionen för 2001 bestämdes att överskottet för 2001 skulle vara 2,5 %. Utskottet kan konstatera att erfarenheten hittills av de preciserade budgetmålen är mycket god. Målen har utan svårighet uppnåtts och även överskridits. År 1998 visade de offentliga finanserna ett överskott på 2,1 % av BNP och 1999 blev överskottet 1,7 % av BNP, vilket är 2,1 respektive 1,2 procentenheter över målet för respektive år. I fjol uppgick överskottet till 4,1 % jämfört med målet på 2,0 %. I år väntas, enligt prognoserna i budgetpropositionen, ett överskott på 4,6 % jämfört med målet på 2,5 %. Sammantaget har de offentliga finanserna under de senaste fyra åren, 2001 inräknat, gett ett överskott utöver de uppsatta målen på 7,5 procentenheter. Denna framgångsrika utvecklingen har bidragit till att pressa ned den offentliga skulden, sänka räntenivån i samhället och därmed även räntekostnaderna i budgeten. Detta har i sin tur skapat utrymme för de senaste årens satsningar på bl.a. sysselsättningen, vården, skolan och omsorgen. Enligt utskottet är det också viktigt att konstatera att det goda budgetläget gett regeringen möjlighet att i budgetpropositionen 2002 fortsätta med viktiga reformer, trots den snabbt vikande internationella konjunkturen och den svagare ekonomiska tillväxten. Det är utskottets övertygelse att förutsättningarna för att nå målen skulle ha varit mycket sämre med de budgetalternativ som t.ex. Folkpartiet liberalerna presenterat för den aktuella perioden. Utskottet vill i anslutning till denna diskussion erinra om att målet för överskottet för 2002 är 2 % av BNP och under förutsättning att den internationella konjunkturavmattningen inte allvarligt fördjupas klaras målet. Ett Sverige för alla ... I utskottets betänkande med anledning av budgetpropositionen för 2001 (2000/01:FiU1) behandlades den stora fördelningspolitiska utmaning som ligger i att minska klyftorna i samhället och antalet personer som är marginaliserade. Enligt utskottets mening ger ekonomisk tillväxt bättre förutsättningar för ökad rättvisa. Tillväxten i sig är däremot ingen garanti för rättvisa, utan för att minska klyftorna i samhället krävs en aktiv politik för rättvisa. Målet bör vara att människors livsval inte skall begränsas av bakgrund eller kön. Alla skall ha samma rätt och möjlighet till vård, utbildning och omsorg. Vidare måste alla former av diskriminering upphöra. Invandrare, flyktingar och de som bott i Sverige i många generationer skall ges likartade möjligheter i livet. Även om mycket återstår att göra har de senaste årens tillväxt gjort det möjligt att vidta åtgärder inom en rad områden; t.ex. har initiativ tagits för att öka förutsättningarna för en långsiktigt hållbar integration. Inom bl.a. arbetsmarknads- och utbildningsområdet pågår en rad olika insatser för att öka invandrarnas möjligheter att delta i arbetslivet. Olika fördelningsanalyser visar att barnfamiljer och då särskilt ensamstående föräldrar, ungdomar och invandrare fortfarande har det sämre nu än i början av 1990-talet. En rad åtgärder har vidtagits för att förbättra situationen för dessa grupper, och ytterligare förslag lämnas i budgetpropositionen. Andra studier visar att det finns strukturella faktorer som gör att vissa samhällsgrupper har större tillgång än andra till utbildning, höga inkomster och en god välfärd. Det är t.ex. fortfarande betydligt vanligare att barn till föräldrar med högre utbildning studerar vidare, än att barn till föräldrar med lägre utbildning gör det. Det är bl.a. i detta perspektiv som regeringens satsningar på ett ökat antal platser på högskolor och universitet, Kunskapslyftet och ett reformerat studiemedelssystem skall ses. Studier som bl.a. regeringen genomfört visar att lönespridningen i Sverige ökade något under senare delen av 1990-talet efter att ha minskat sedan mitten av 1970- talet. Till följd av den ekonomiska krisen i början av 1990-talet marginaliserades vissa grupper. Till exempel har antalet människor som är långtidsarbetslösa, långtidssjuka eller beroende av socialbidrag under långa tider ökat. För att motverka detta måste bl.a. marginaleffekter av olika slag minskas så att det bättre lönar sig att studera och arbeta. Därmed minskar risken för att människor fastnar i socialbidragsberoende och långtidsarbetslöshet. Beslutet om att införa maxtaxa i förskoleverksamheten och barnomsorgen är ett exempel på åtgärder som bidrar till att minska marginaleffekterna. Sänkning av marginalskatterna genom höjningen av de nedre skiktgränsen för statlig inkomstskatt och den påbörjade kompenseringen av egenavgifterna är andra exempel. Till följd av förslagen i budgetpropositionen för 2001 och de ytterligare förslag som framförs i budgetpropositionen för 2002 sänks också marginaleffekterna i de familjepolitiska stöden. ... och socialbidragsberoendet skall halveras Som utskottet nämnde ovan ökade socialbidragsberoendet kraftigt under 1990. Denna utveckling är enligt utskottets mening ett hårt slag för alla som kämpar för ökad rättvisa och högre välfärd. Riksdagens och regeringens uppsatta mål är att socialbidragsberoendet skall halveras mellan 1999 och 2004. Utvecklingen och uppfyllelsen av målet skall årligen avrapporteras till riksdagen. I bilaga 3 i budgetpropositionen redovisar regeringen den första avstämningen av målet. År 1999 uppgick socialbidragsberoendet till omkring 115 200 s.k. helårsekvivalenter (antal vuxna personer med full ersättning under ett helt år). För att målet skall nås krävs alltså att antalet socialbidragsberoende sjunker till 57 600 år 2004, räknat i helårsekvivalenter. Det kan jämföras med att antalet socialbidragsberoende 1990, dvs. före den kraftiga nedgången i den svenska ekonomin, uppgick till 71 700. Till följd av bl.a. sysselsättningsuppgången och den sjunkande arbetslösheten minskade antalet beroende av socialbidrag med mer än 12 % under förra året, till 101 000 helårsekvivalenter. Detta visar enligt utskottets mening att det är kampen för ökad sysselsättning och minskad arbetslöshet som är avgörande när det gäller att bryta bidragsberoendet i det svenska samhället. Möjligheterna för utsatta grupper att skaffa jobb, egen försörjning och delta i arbetslivet måste öka. Sverige har inte råd - varken mänskligt eller ekonomiskt - att ställa dessa grupper utanför. I budgetpropositionen redovisas en genomgång av fördelningsprofilen av förslagen om maxtaxa, förändringarna i föräldra- och arbetslöshetsförsäkringen, förbättrat studiebidrag, höjt bostadstillägg för pensionärer och försörjningsstödet för äldre invandrare, skattelättnaden för pensionärerna, förändringarna i inkomst-, förmögenhets- och fastighetsskatten samt skattereduktionen för fackföreningsavgifter. Förslagen har sammantagna en gynnsam fördelningsprofil och gynnar framför allt låg- och medelinkomsttagare. Dessutom gynnas kvinnor mer än männen av förslagen. OECD:s BNP-statistik Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna använder i den politiska argumentationen något de kallar för OECD:s tillväxt- eller välfärdsliga. Vad det handlar om är den statistik som OECD sammanställer av köpkraftskorrigerade BNP-uppgifter per capita. Sverige har, enligt t.ex. Kristdemokraternas motion Fi292, sedan 1970 halkat från toppen till botten i välfärdsligan. Som utskottet påpekat vid tidigare behandlingar (senast i bet. 2000/01: FiU20) är OECD:s statistik så osäker att man bör vara mycket försiktig med att dra alltför långtgående slutsatser av uppgifterna. Möjligheten till jämförelser mellan länderna är mycket begränsad, enligt bl.a. OECD:s egna uppgifter. Dessutom har måttet stora brister som mått på den ekonomiska välfärden. Även valet av tidsperiod är av avgörande betydelse för resultatet. Arbetarrörelsens Ekonomiska Råd (AER) har i en rapport (nr 5 2000) visat att om i stället 1947 används som utgångsår och 1997 som slutår och BNP per innevånare i åldrarna 15-64 år används som välfärdsmått blir resultatet en allmän, mycket kraftig utjämning mellan OECD- länderna. Sveriges placeringar ändrades under perioden från plats sex till plats åtta. Samtidigt ökade Sveriges nivå från nästan 60 % till nästan 80 % av Förenta staternas nivå. Utskottet kan konstatera att svensk ekonomi tappat i relativ position under framför allt två perioder de senaste 30 åren - under andra hälften av 1970-talet och i början av 1990-talet. Den absolut största nedgången kom i början av 1990- talet då Sveriges BNP föll samtidigt som flera andra länder fortsatte att ha en positiv tillväxt. Sveriges relativa position förbättras De senaste åren har emellertid Sveriges tillväxt varit högre än genomsnittet i såväl OECD som EU, samtidigt som inflationen varit en av de lägsta i indu strivärlden. Detta innebär att Sveriges relativa position har förbättrats. Utskottet vill erinra om att en hög, uthållig ekonomisk tillväxt är en viktig del av regeringens ekonomiska politik. Det bör också tilläggas att tillväxten skall vara ekologiskt hållbar. Utskottet vill i sammanhanget passa på att kort redogöra för en vidareutveckling av den köpkraftskorrigerade BNP- statistiken som EU:s statistikorgan, Eurostat, tar fram. Eurostat har bl.a. undersökt den köpkraftskorrigerade produktionsnivån för olika regioner inom EU-länderna under perioden 1994-1996. Resultatet visar på en ganska stor skillnad mellan de fattigaste och rikaste regionerna i flertalet länder. Den största spridningen finns enligt Eurostat i Tyskland (inklusive östra Tyskland), där skillnaden i BNP per invånare (köpkraftskorrigerat) mellan den fattigaste och den rikaste delen av landet uppgick till omkring 140 indexenheter. Näst störst var spridningen i Österrike (drygt 95 indexenheters skillnad), följt av Belgien (drygt 90 indexenheter), Frankrike (80 indexenheter) och Italien (omkring 75 indexenheter). Enligt Eurostats uppgifter är Sverige det land som har den minsta spridningen mellan olika regioner. Skillnaden mellan den region med lägst BNP per capita och den med högst BNP per capita uppgick till ungefär 30 indexenheter. I likhet med OECD:s BNP- mått är även Eurostats beräkningar behäftade med stora statistiska problem. Men enligt utskottets mening kan man ändå dra följande, för svenskt vidkommande, viktiga slutsats: de regionala klyftorna i Sverige förefaller vara betydligt mindre än i flertalet övriga länder i EU. Utskottet vill i likhet med vid tidigare behandlingar också erinra om att det finns andra undersökningar som kan komplettera OECD:s mått och därmed bidra till att fördjupa diskussionen om ekonomisk välfärd. En sådan undersökning är den rapport om utvecklingsnivån i världen som FN:s utvecklings- och biståndsorgan, UNDP, publicerar varje år. En annan intressant rapport, där perspektivet visserligen är något snävare, är ESO:s (Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi) undersökning med titeln Med många mått mätt (Ds 2000:23). Rapporten är en s.k. benchmarkstudie över Sverige och innehåller en jämförelse mellan Sverige och andra länder när det gäller utvecklingen i tolv olika samhällssektorer - makroekonomi, arbetsmarknad, näringsliv, utrikeshandel, investeringar, skatter, utbildning, forskning, IT-sektorn, infrastruktur, hälso- och sjukvård, socialförsäkringssektorn, fördelningspolitik samt miljö- och energifrågor. Sveriges position jämfört med förhållandena i Danmark, Nederländerna, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, USA och Japan har undersökts för totalt 155 olika indikatorer. Siffrorna avser framför allt 1998, men i vissa fall är dock det statistiska underlaget äldre. Kortfattat visar resultaten i rapporten att Sverige totalt sett klarar sig bra. I 67 av de 155 indikatorerna placerar sig Sverige på första eller andra plats. När det gäller sektorer som hälso- och sjukvård, socialförsäkringar, inkomstfördelning och IT-sektorn ligger Sverige till övervägande delen över den genomsnittliga nivån i undersökningen. En annan undersökning, där perspektivet är ännu något snävare och framför allt behandlar närings- och företagsklimatet, är den jämförande studie av näringspolitiken som Näringsdepartementet publicerar. Årets rapport Benchmarking av näringspolitiken 2001 (Ds 2001:20) gör bedömningen av Sveriges utveckling jämfört med andra OECD-länder vad avser indikatorer inom t.ex. områdena fungerande marknader och effektiv konkurrens, tillväxt- och innovationsorienterad FoU-politik, kompetensutveckling i näringslivet, arbetsmarknad, lönebildning och transportförsörjning. I korthet visar resultaten att Sverige hamnar på den övre tredjedelen i rangordningen i 27 av de 45 olika indikatorer som undersökts. Endast i tre fall placerar sig Sverige i den tredjedel av länder som har den sämsta utvecklingen. Jämfört med den studie som gjordes i fjol har Sverige förbättrat sin position i 14 indikatorer medan positionen försämrats i 5 indikatorer. Jämställdhet Centrala mål i den ekonomiska politiken är rättvisa och jämställdhet. Även om vi i Sverige har kommit långt med jämställdheten mellan män och kvinnor i jämförelse med andra länder, återstår mycket att göra. Vårt samhälle är fortfarande till stora delar styrt utifrån manliga normer. Arbetsmarknaden är alltjämt mycket könsuppdelad och kvinnors arbete är ofta lägre värderat. Kvinnor har sämre karriärmöjligheter, sämre lön och mindre makt som en följd av att de är kvinnor. För att bryta detta maktmönster måste den övergripande ekonomiska politiken få ett ännu tydligare genusperspektiv än i dag. Välfärden och jämställdheten är intimt förknippade med varandra. Det är inte en slump att länder som Danmark, Norge, Finland och Sverige är mer jämställda än de flesta andra länder. Det är den utbyggda generella välfärden och den höga förvärvsfrekvensen för kvinnor som har gett möjligheter till detta. Kvinnors och mäns lika värde och rätt till egen försörjning skall vara en självklarhet i Sverige. En egen inkomst är förutsättningen för fria och självständiga val i vardagen. Det skall aldrig accepteras att kvinnors kunskaper och erfarenheter värderas lägre. Politiken måste därför med kraft inriktas på kvinnors rätt till arbete med rättvisa löner, en väl utbyggd gemensam sektor, kvinnofrid samt en strategi för att få jämställdhet på alla områden och fler kvinnor på olika beslutsnivåer. De reformer som utskottet redovisat ovan, som t.ex. den stegvis reformerade barn- och familjepolitiken, satsningarna på skola, vård och omsorg och programmen för att öka sysselsättningen och minska arbetslösheten, är väsentliga steg i utvecklingen mot en större rättvisa och ökad jämställdhet mellan män och kvinnor. En avgörande del i jämställdhetspolitiken är att motverka löneskillnader på grund av kön. Utskottet vill i anslutning till detta bl.a. erinra om att riksdagen i fjol beslutade om en skärpning av jämställdhetslagen. Den nya lagen är tydligare och skall mer effektivt motverka att lön sätts efter könstillhörighet på den svenska arbetsmarknaden. Utskottet vill också erinra om att regeringens utgångspunkt i jämställdhets arbetet är att såväl den politiska som den verkställande delen av regeringsarbetet skall genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Till exempel gäller att olika förhållanden och villkor för kvinnor och män skall synliggöras, att varje fråga skall prövas ur ett jämställdhetsperspektiv och att konsekvenserna av hur förändringar kan tänkas utfalla för kvinnor respektive män skall analyseras. Utskottet vill i sammanhanget också erinra om att det inför varje viktig regelförändring i skatte- och transfereringssystemet i Regeringskansliet genomförs en analys av de olika åtgärdernas fördelningseffekter. I frågor som rör budgeten och den ekonomiska politiken arbetar regeringen med könsperspektivet på flera olika plan. Sedan 1999 har en arbetsgrupp med representanter från bl.a. olika departement och myndigheter arbetat med att ta fram metoder för att könsuppdela uppgifter för ett antal anslag i budgeten. I samband därmed har Statistiska centralbyrån (SCB) tillförts ökade resurser för att ta fram nödvändigt statistiskt underlag för könsuppdelning av anslag. I Näringsdepartementet pågår ett projekt om att integrera könsper spektivet i den statliga budgetprocessen. Utskottet vill understryka att jämställdhet berör alla samhällsområden. Jämställdhet handlar om rättvisa och fördelning av ekonomisk och politisk makt. Det handlar om demokrati, om att värdera kvinnor och män lika. Därför är det också viktigt att genusperspektivet blir en naturlig del i budgetprocessen och i finansplanen. För att nå ett solidariskt, rättvist och jämställt samhälle är det nödvändigt att det i beslutsunderlagen finns konsekvensanalyser utifrån ett genusperspektiv. Utskottet anser sammanfattningsvis att jämställdhet är en fråga med högsta prioritet. Mycket återstår att göra. Utskottet ser positivt på att regeringen arbetar med att på olika sätt införliva könsperspektivet i budgetprocessen och i den ekonomiska politiken samt att i övrigt utveckla jämställdhetsarbetet. (s), (v) och (mp) i samarbete Utskottet tillbakavisar Kristdemokraternas angrepp i motion Fi292 på Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. En redovisning av resultaten i ekonomin duger bra som svar på Kristdemokraternas attack: Även om konjunkturen nu mattas av har tillväxten i den svenska ekonomin varit historiskt hög under de senaste åren, sysselsättningen stigit och arbetslösheten sjunkit. Dessutom är räntenivåerna låga, de offentliga finanserna och bytesbalansen visar överskott och medborgarnas realinkomster stiger starkt, trots avtagande ekonomisk aktivitet. Regeringens och de bägge samarbetspartiernas mål är att under mandatperioden försöka skapa en så stor uppslutning som möjligt för en politik för full sysselsättning. Liksom tidigare berör samarbetet i vårpropositionen fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Enligt utskottets mening ger samarbetet en signal till omvärlden att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, rättvis fördelning, ett offentligt överskott om 2 % av BNP över en konjunkturcykel och prisstabilitet. Politiken syftar vidare till jämlikhet, jämställdhet och ekologisk hållbarhet. Samarbetspartierna står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2001 och de föreslagna och aviserade skatteförändringarna. Med hänvisning till vad som anförts ovan avstyrker utskottet förslagen i motionerna Fi291 (m) yrkandena 1, 8, 10-16, 18 och 19, Fi292 (kd) yrkandena 1, 2 och 3, Fi293 (c) yrkandena 1, 8-13 och 15-20 och Fi294 (fp) yrkande 1. 1.5 Den ekonomiska och monetära unionen 1.5.1 Former för ställningstagande till euro Utskottets förslag i korthet Utskottet delar regeringens uppfattning i budgetpropositionen att ett eventuellt svenskt deltagande i EMU måste ha ett brett folkligt stöd, och att frågan därför skall underställas svenska folket för prövning i en folkomröstning. Utskottet delar regeringens uppfattning att det inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM2. Jämför reservationerna 2 (m, kd, fp), 3 (c) och 4 (mp). Motionerna I motion Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att svenskt företagande behöver en stabil valuta. En växande osäkerhet om den svenska kronan försvårar för de mindre och medelstora företag som söker vinna nya marknader utanför landet. En ekonomisk politik som följs av sjunkande kronvärde urholkar välfärden och snedvrider förutsättningarna för nytt företagande till förmån för de stora företag som genom sänkt kronkurs får ökad konkurrenskraft. Mot denna bakgrund är det av yttersta vikt att Sverige tar full del i samarbetet om den gemensamma valutan. Euron bör snarast möjligt bli svensk valuta. Sverige bör därför snarast fatta beslut om fullt deltagande i valutasamarbetet. Omedelbart efter ett positivt beslut skall Sverige inträda i ERM2 (yrkande 17). I motion U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att eftersom regeringen valt att ställa Sverige utanför eurosamarbetet råder valutaoro med svag krona. Det leder till högre priser och räntor som urholkar välståndet. Dessutom minskar Sveriges inflytande i Europasamarbetet. Sverige måste enligt motionärerna så snabbt som möjligt få ta del av de fördelar som den gemensamma valutan innebär. Regeringen bör därför redan i höst presentera en tidtabell över processen för beslut om euron. Så snart ett beslut om en svensk euroanslutning är fattat bör Sverige ansluta sig till ERM2 (yrkande 2). I motion N315 av Per Westerberg m.fl. (m) anförs att en anslutning av Sverige till EMU:s tredje steg är utomordentligt angelägen. Den gemensamma valutan är ett viktigt steg i fullbordandet av en gemensam marknad och ett hjälpmedel för att bekämpa arbetslösheten. Ett medlemskap i EMU leder också bl.a. till minskad valutaosäkerhet och lägre ränta. Regeringen måste presentera en tidtabell för den svenska anslutningen till EMU i stället för att fortsätta att försena processen (yrkande 14). I motion Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) anförs att Sverige bör delta i EMU- samarbetet fullt ut. Vidare bör en folkomröstning genomföras. Folkomröstningen bör föregås av överläggningar mellan ledarna för samtliga riksdagspartier. Av tidsskäl är det ej möjligt att genomföra en folkomröstning i år. Mycket talar därför, enligt motionärerna, för att en folkomröstning bör vänta till efter valet 2002. Det bör också i en folkomröstning endast finnas två alternativ - ja till deltagande i EMU och nej till deltagande i EMU. En förhandling om en svensk anslutning till ERM2 bör tas upp snarast efter det att svenska folket sagt ja till EMU - detta för att minska tiden mellan ansökan och fullt deltagande i EMU (yrkande 4). I motion Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) anförs att nackdelarna med ett svenskt inträde i EMU i dag överväger fördelarna. Den ekonomiska och monetära unionen är inte, i första hand, ett ekonomiskt projekt utan ett politiskt projekt. EMU är ett av EU:s mest tydliga överstatliga projekt, vilket kommer att innebära mindre ekonomiskt inflytande och minskad ekonomisk flexibilitet för medlemsstaterna. En gemensam penningpolitik kommer att tvinga fram mer av gemensam finanspolitik. Enligt motionärerna bör Sveriges långsiktiga relationer till EMU värderas utifrån vunna erfarenheter. Det behövs åtminstone en hel konjunkturcykel för att kunna göra en rättvis värdering av projektet. Om en riksdagsmajoritet avser att aktualisera frågan om ett medlemskap i EMU anser motionärerna att den bör avgöras i en folkomröstning. En folkomröstning bör utlysas i god tid, minst ett år i förväg, och innehålla två tydliga alternativ (yrkande 5). I motion K369 av Sven Bergström m.fl. (c) anförs att EMU inte i första hand är ett ekonomiskt projekt, utan EMU är ett centralistiskt, politiskt projekt. Stödet att göra Sverige till en delstat i förbundsstaten Euroland är svagt, och Sverige bör därför följa Danmarks exempel att efter folkomröstning avskriva alla planer på inträde i valutaunionen under överskådlig tid. Sverige bör i stället, gärna tillsammans med Danmark och Storbritannien, snarast utarbeta ett i huvudsak mellanstatligt alternativ till federalismen (yrkande 3). I motion Fi208 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) anförs att Sverige snarast bör ansöka om medlemskap i EMU:s tredje etapp. Det finns inget skäl att vänta och se. Tvärtemot, blir kostnaderna för att stå utanför allt högre ju längre tiden går (yrkande 1). Enligt motionärerna är det viktigt att Sveriges riksdag fastställer en tidtabell och en handlingsplan för inträdet i EMU:s tredje etapp. Detta bör ske i fem steg. Regeringen avger en skriftlig avsiktsförklaring till riksdagen där dess EMU-politik och tidtabell redovisas. En nationell övergångsplan görs upp och genomförs så snabbt som möjligt (yrkande 2). En folkomröstning om EMU bör genomföras senast 2003 (yrkande 3). Efter ett ja i folkomröstningen tas en förhandling upp med euroländerna om svenskt inträde i ERM2, och Sverige bör sikta på att gå med i EMU så snart det sedan är praktiskt och juridiskt möjligt. I motion U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anförs att Sverige bör ansöka om medlemskap senaste 2003. År 2002 går EMU- projektet in i sin tredje fas. Då blir eurosedlar och euromynt lagliga betalningsmedel i EMU-länderna. Då blir det också påtagligt för alla och envar att euron finns och att den har kommit för att stanna. För att inte Sverige skall förlora alltför mycket på sitt utanförskap börjar det nu bli bråttom att söka medlemskap (yrkande 40). I motion Fi295 av Matz Hammarström m.fl. (mp) anförs att Sverige inte bör gå med i EMU. Eftersom frågan har en sådan avgörande roll för den framtida samhällsutvecklingen måste frågan om ett svenskt deltagande i EMU underställas folket i en folkomröstning. Den bästa tidpunkten för en folkomröstning är i samband med nästa riksdagsval. Om den sker på ordinarie valdag kan folkomröstningen bli beslutande och varken riksdag eller regering kan då kringgå beslutet (yrkandena 13 och 14). Utskottets ställningstagande I slutet av 1997 beslutade riksdagen att Sverige inte skulle införa EU:s gemensamma valuta, euron, när den s.k. tredje etappen av EMU inleddes den 1 januari 1999 (prop. 1997/98:25, bet. 1997/98:FiU9, rskr. 1997/98:75). Riksdagen beslutade samtidigt att Sverige bör hålla dörren öppen för ett eventuellt framtida deltagande i valutaunionen, och om det efter den 1 januari 1999 bedöms lämpligt att Sverige deltar, skall frågan underställas svenska folket för prövning. Utskottet delar regeringens uppfattning i budgetpropositionen att ett beslut om ett eventuellt svenskt deltagande i valutaunionen måste ha ett brett folkligt stöd och att frågan därför skall underställas svenska folket för prövning i en folkomröstning. Utskottet delar också regeringens uppfattning att det inte är aktuellt att delta i det europeiska växelkurssamarbetet ERM2. Med anledning av vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna K369 (c) yrkande 3, Fi208 (fp) yrkandena 1-3, Fi291 (m) yrkande 17, Fi292 (kd) yrkande 4, Fi293 (c) yrkande 5, Fi295 (mp) yrkandena 13 och 14, U301 (fp) yrkande 40, U303 (m) yrkande 2 och N315 yrkande 14. 1.5.2 Information om och analyser av eurons effekter Utskottets förslag i korthet Det är viktigt att effekter av ett eventuellt svenskt deltagande i valutaunionens tredje steg studeras och analyseras samt att svenska folket får en bred och allsidig information om EMU och euron. En kommitté arbetar för närvarande med att analysera förändrade förutsättningar för stabiliseringspolitiken vid ett eventuellt deltagande i valutaunionen. Därutöver görs olika informationsinsatser om EMU och euron. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motionerna. Jämför reservationerna 5 (m), 6 (v) och 7 (mp). Motionerna I motion U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att det behövs en informationsinsats om euron för att öka kunskapen och intresset hos svenska folket (yrkande 3). I motion Fi228 av Gudrun Schyman m.fl. (v) anförs att regeringen inför en folkomröstning om ett svenskt deltagande i EMU bör tillsätta en parlamentarisk kommitté som skall handha förberedelserna av folkomröstningen. Kommittén bör bl.a. fördela ekonomiska medel till kampanjorganisationer samt övervaka att informationen från myndigheterna präglas av saklighet (yrkande 1). Dessutom bör beslutet att delta i EU:s eurokampanjer avbrytas (yrkande 2). Enligt den s.k. stabilitetspakten från 1997 måste den offentliga budgeten i EU-länderna ligga nära balans eller visa överskott. Länderna är skyldiga att utan dröjsmål vidta korrigerande åtgärder om det finns risk att finanserna avviker från målet. De länder som har svårast att uppfylla dessa krav är länder som i likhet med Sverige har en ambitiös offentlig sektor. Om Sverige som en följd av dessa budgetregler skulle tvingas minska utgifterna i de omfördelande systemen skulle det förstärka orättvisor i ett klass-, köns- och regionalt perspektiv. Enligt motionärerna bör därför regeringen ta initiativ till att få ett undantag från budgetnormerna liknande det undantag som Storbritannien har och som även gäller i EMU:s tredje steg (yrkande 3). Vidare bör regeringen tillsätta en utredning med uppgift att analysera konsekvenserna av ett svenskt EMU- medlemskap ur ett könsperspektiv (yrkande 4). I motion Fi295 (mp) av Matz Hammarström m.fl. (mp) anförs att nackdelarna med ett medlemskap i EMU överväger fördelarna. EMU innebär fler miljöförstörande transporter (yrkande 5) och EMU uppfyller inte villkoren på ett optimalt valutaområde (yrkande 9). Risken är stor att ECB kommer att bedriva en penningpolitik som gynnar de större och centralt belägna länderna och missgynnar länderna i EU:s utkanter (yrkande 10). Dessutom kan EMU leda till en större negativ global resursfördelning, bl.a. genom att euron får större betydelse som internationell reservvaluta (yrkande 11). Ett vanligt argument för medlemskap i EMU dr att Sverige då bättre skulle kunna stå emot valutaspekulation. Men enligt motionärerna är detta argument vilseledande eftersom det inte finns några historiska fakta som talar för att det är svårare att spekulera mot större valutor än mot mindre, eller att valutastabiliteten är större för valutor som används inom en större region (yrkande 12). Enligt motionärerna är också de fördelar som kommer av att man inom euroområdet slipper växla pengar starkt överdrivna, och de står inte i proportion till de negativa effekter som ett medlemskap i EMU ger upphov till (yrkande 6). De budgetregler som sätts upp i Maastrichtfördraget och stabilitetspakten och de sanktioner som ministerrådet kan vidta mot ett enskilt land undergräver demokratin och kan hota förvärra de eventuella ekonomiska problem som ett land dras med (yrkande 8). Det som hände Irland våren 2001 är ett uppenbart argument för att Sverige inte skall gå med i EMU. Utskottets ställningstagande När det gäller effekter av ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU är det utskottets uppfattning att dessa måste studeras och analyseras. I den stora offentliga utredningen om Sverige och EMU, den s.k. EMU-utredningen (SOU 1996:158), gjordes en bred genomgång av de allmänna effekterna av en valutaunion och effekterna för Sverige av att delta respektive inte delta i valutaunionen. Utskottet vill i anslutning till detta också erinra om att regeringen tillsatt en kommitté om stabiliseringspolitikens förutsättningar vid ett svenskt deltagande i valutaunionen. Kommittén påbörjade sitt arbete i slutet av förra eret, och enligt planen skall ett slutbetänkande presenteras i slutet av 2001. Utredningen analyserar bl.a. finanspolitikens roll och finanspolitikens olika instrument. I sammanhanget analyseras också behovet av och konsekvenserna av s.k. buffertfonder av den typ som finns i Finland. I utredningens arbete ingår att även studera den s.k. stabiliseringspakten och andra budgetnormer i EMU. I motion Fi228 (v) vill motionärerna att Sverige skall förhandla fram ett undantag från stabilitetspakten, så att Sverige slipper uppfylla de budgetnormer som ligger i pakten. Utskottet vill erinra om att Sveriges mål för de offentliga finanserna, dvs. ett överskott på 2 % över en konjunkturcykel, är mer ambitiöst än det mål om balans eller överskott som sätts upp i stabilitetspakten. I motion Fi228 (v) vill motionärerna vidare att ett eventuellt svensk EMU- medlemskap skall utredas ur ett könsperspektiv. Utskottet har tidigare behandlat yrkanden med samma innebörd, senast i betänkande 2000/01:FiU1. Utskottet utgår i från, i likhet med vad utskottet då anförde, att regeringen i sin fortlöpande utvärdering och beredning av den ekonomiska politiken och EMU- politiken, i den mån det är möjligt, även bereder EMU-frågan i perspektivet hur ett medlemskap i unionen särskilt skulle påverka kvinnor respektive män. I motion Fi228 (v) anförs också att Sverige inte bör delta i EU:s eurokampanjer. Våren 1999 ingick regeringen ett samarbetsavtal med EG- kommissionen och Europaparlamentet om att kommissionen skulle bidra med omkring 5 miljoner kronor till regeringens euroinformation. Utgångspunkten för samarbetet är att den information som ges skall vara saklig och konkret och inte ta ställning till huruvida Sverige bör gå med i den gemensamma valutan eller inte. Informationen handlar t.ex. om hur det enskilda företaget påverkas av valutaunionen och euron. Som ett led i detta informationsarbete presenterade regeringen i slutet av 1999 en utökad och innehållsrik webbplats för euroinformationen. Webbplatsen kan nås via adressen www.regeringen.se/euro. Det är enligt utskottets mening viktigt att svenska medborgare får en bred och allsidig information om EMU och euron. En mängd olika informationsinsatser görs också i olika delar av samhället. Under 1999 och 2000 pågick t.ex. en bred folkbildningskampanj om EMU. I tio bildningsförbund och folkhögskolor, bl.a. ABF, NBV, Frikyrkliga studieförbundet, Studiefrämjandet, Folkuniversitetet och TBV, hölls cirklar, seminarier och debatter om eurons effekt på svenskt samhällsliv. Utskottet vill i anslutning till detta också erinra om att regeringens euroinformation vid årsskiftet, i samband med att de nationella valutorna i euroområdet byts mot euro, kommer att ha en omfattande informationskampanj om praktiska konsekvenser och effekter av valutabytet. Med anledning av vad som anförts ovan avstyrker utskottet motionerna Fi228 (v), Fi295 (mp) yrkandena 5, 6 och 8-12 samt U303 (m) yrkande 3. 1.6 Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen Utskottets förslag i korthet Utskottet avstyrker en motion med begäran om att alla företag som arbetar med miljöfrågor skall tas med i de gröna nyckeltalen. Jämför reservation 8 (kd). Motionen I motion MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd), yrkande 17, konstateras att i regeringens gröna nyckeltal ingår ett antal ISO- och EMAS-registrerade företag. Denna certifiering används som en konkurrensfördel, men är ganska kostsam. Därför är det framför allt de kapitalstarka företagen som certifieras. Även många mindre och medelstora företag arbetar med miljöledningssystem utan att det registreras. Den höga kostnaden är ett hinder för registrering men inte för ett aktivt miljöarbete i företagen. Regeringen bör därför i sina gröna nyckeltal även ta med de företag som aktivt arbetar med miljön. Finansutskottets ställningstagande Sedan 1999 års ekonomiska vårproposition redovisas gröna nyckeltal som ett komplement till de ekonomiska nyckeltalen. Syftet med gröna nyckeltal är att spegla den nationella utvecklingen för viktiga miljöproblem på ett enkelt och informativt sätt. Gröna nyckeltal utgör därmed ett instrument för att nå det övergripande målet om att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. I april 2001 lämnade regeringen en miljömålsproposition med förslag till mätbara delmål och åtgärdsstrategier för att uppnå 14 av de 15 miljökvalitetsmål som riksdagen antagit (prop. 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier). Propositionen bereds för närvarande i miljö- och jordbruksutskottet. I propositionen anför regeringen att för att kunna bedöma om de föreslagna åtgärderna för att nå miljökvalitetsmålen är effektiva måste arbetet följas upp och utvärderas. Regeringen har därför lagt fram en strategi för uppföljning, utvärdering och rapportering av målen. Regeringen anför vidare i propositionen att den anser att den nationella uppföljningen av miljökvalitetsmålen skall baseras på ett begränsat antal indikatorer. Även om en sådan redovisning inte är heltäckande visar den om miljöarbetet går i rätt riktning och i rätt takt. För att uppföljningen av målen skall bli sammanhållen och överblickbar är det också viktigt att systemet inte blir för omfattande. Regeringen anser vidare att gröna nyckeltal är ett viktigt komplement till de indikatorer som utvecklas för att följa upp och utvärdera miljökvalitetsmålen. I propositionen föreslår regeringen att ett särskilt miljömålsråd knutet till Naturvårdsverket skall inrättas och att detta råd bl.a. skall ansvara för att vidareutveckla gröna nyckeltal. I propositionen redovisas också att regeringen avser att varje år översiktligt rapportera till riksdagen hur arbetet med miljökvalitetsmålen fortskrider. En sådan redovisning bör omfatta ett urval av indikatorer som eterkommer varje år. Med vissa intervall bör denna årliga redovisning kompletteras med en fördjupad utvärdering. Utskottet anser att det är värdefullt för miljöarbetet att även mindre och medelstora företag arbetar med miljöledningssystem. Allt miljöarbete bidrar till att nå det övergripande målet om att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta. Enligt utskottet är gröna nyckeltal ett viktigt komplement till de indikatorer som utvecklas för att följa upp och utvärdera miljökvalitetsmålen. Utskottet delar regeringens bedömning att den nationella uppföljningen av miljökvalitetsmålen skall baseras på ett begränsat antal indikatorer. För att uppföljningen av målen skall bli överblickbar är det alltså viktigt att systemet inte blir för omfattande. Som framgått ovan är vidareutveckling av gröna nyckeltal redan en prioriterad fråga i regeringens politik. Arbetet med att vidareutveckla de gröna nyckeltalen skall pågå löpande och arbetet kommer regelbundet att redovisas för riksdagen. Mot denna bakgrund anser inte utskottet att det finns skäl att föreslå att riksdagen skall göra något tillkännagivande. Motion MJ519 (kd) yrkande 17 avstyrks. 2 Budgetpolitikens inriktning och utgiftstak för staten 2.1 Utformningen av utskottets förslag till rambeslut Enligt riksdagsordningen (5 kap. 12 §) skall riksdagen i ett och samma beslut fastställa ramarna för de olika utgiftsområdena och godkänna en beräkning av statsbudgetens inkomster. Av detta följer att riksdagen samtidigt också skall godkänna en beräkning av hur mycket anslagsbehållningarna väntas öka eller minska under året. Vidare måste riksdagen i det sammanhanget också ta ställning till vilka förändringar som skall göras av olika skatte- och avgiftsregler samt beräkna effekterna av dessa inkomstförslag. Därmed fastställs nästa års regelverk för statsbudgetens inkomster, och utifrån detta beräknas hur stora inkomster statsbudgeten kommer att ha. För att kunna beräkna upplåningsbehovet görs också en bedömning av hur nettot av myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret utvecklas under budgetåret samt vilken nivå eventuella kassamässiga korrigeringar skall ha. Genom att riksdagen tar ställning till dessa storheter framkommer budgetsaldot som en restpost, och detta saldo visar statens amorteringar/upplåningsbehov under året. Beslutsordningen innebär alltså att riksdagen tar ställning till alla dessa poster genom ett beslut. Mot denna bakgrund har utskottet i en beslutspunkt sammanfört alla förslag som avser utgiftsramar m.m. och beräkningen av statsbudgetens inkomster. Följande punkter i propositionens förslag till riksdagsbeslut behandlas i detta sammanhang: · punkt 2 om utgiftstak för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten 2002-2004, · · punkt 3 om reviderad beräkning av de offentliga utgifterna 2002-2004, · · punkt 5 om beräkning av förändringarna av myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret 2002, · · punkt 6 om beräkning av statsbudgetens inkomster 2002, · · punkt 7 om beräkning av förändringar av anslagsbehållningar 2002, · · punkt 8 om fördelning av utgifter på utgiftsområden 2002 och · · punkterna 29-43 om lagförslag som avser skattefrågor med budgeteffekt 2002. · Dessutom behandlar utskottet i detta sammanhang regeringens förslag till beräkning av de kassamässiga korrigeringarna. Partimotionernas alternativa yrkanden behandlas också samlat i samma beslut. Motiven till utskottets ställningstagande redovisas på de efterföljande sidorna under rubriken 2.4 Budgetpolitikens inriktning efter det att utskottet först behandlat 2.2 Budgetutvecklingen och 2.3 Mål för budgetpolitiken. Utskottet tar i detta sammanhang ställning till regeringens respektive motionernas olika budgetförslag parti för parti och bedömer därvid förslagens budgetpolitiska effekter under rubriken 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen. I avsnitt 2.5 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn behandlar utskottet den samlade nivån för statsutgifterna som den kommer till uttryck i utgiftstaket. Utskottet tar därefter ställning till vilka ramar som skall gälla för de olika utgiftsområdena när riksdagen i andra steget av budgetprocessen fördelar utgifterna på anslagen. Det görs i avsnitt 2.6 Fördelning av statens utgifter på utgiftsområden 2002. I två avsnitt behandlar utskottet de förslag som gäller 2.7 Anslagsbehållningar och 2.8 Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret. Därefter redovisar utskottet sitt ställningstagande mer i detalj vad gäller olika inkomstförslag (avsnitt 3) och de olika utgiftsområdena (avsnitt 4.1). Avsnitt 3 Inkomster är disponerat på följande sätt. Under rubriken 3.2 Skattepolitikens allmänna inriktning tar utskottet först ställning till de samlade förslagen i kommitté- och partimotionerna, vilka utgör oppositionspartiernas samlade alternativ till inkomstförslaget i budgetpropositionen. Därefter går utskottet över till att behandla de specifika förslagen i propositionen och de i det sammanhanget väckta motionerna. Förslag om inkomstförändringar som tagits upp i olika motionsyrkanden avseende inkomståret 2002 behandlas i huvudsak i den ordning respektive inkomsttitel redovisas i statsbudgeten. I avsnitt 4 Utgifter behandlar finansutskottet de förslag i propositionen och motionerna som gäller utgiftsområden. Det görs under rubriken 4.1 Fördelning av utgifter på utgiftsområden 2002. Finansutskottets förslag till beslut beträffande budgetförslagen för 2002 återfinns i punkt 6 i förslaget till riksdagsbeslut. De lagförslag som omfattas av beslutet behandlas i punkt 7, men deras materiella innehåll har dessförinnan godkänts i punkt 6. I punkt 6 hänvisas dessutom till två sammanställningar återgivna i omedelbar anslutning till utskottets förslag till riksdagsbeslut. I den första sammanställningen redovisas i tabellform utskottets och reservanternas förslag till dels fördelning av utgifter på utgiftsområden m.m., dels beräkning av statsbudgetens inkomster fördelat på inkomsttitlar. I den andra sammanställningen redovisas samtliga motionsyrkanden, uppräknade ämnesområdesvis, som finansutskottet avstyrker i punkt 6. I bilaga 2 återges de lagförslag i budgetpropositionen som utskottet behandlar i detta betänkande och i bilaga 3 utskottets förslag till ändringar av regeringens lagförslag. En hänvisning görs i punkt 7 till dessa bilagor. 2.2 Budgetutvecklingen De offentliga finanserna har sedan 1998 uppvisat stora överskott och hittills har uppställda mål för det finansiella sparandet varje år överträffats med bred marginal. I budgetpropositionen räknar regeringen med att detta överskott i år skall motsvara 4,6 % av BNP, vilket är 2,1 % mer än det målsatta sparandet. Den försvagade världskonjunkturen har slagit igenom på den svenska tillväxten och det påverkar också regeringens bedömning av hur det finansiella sparandet utvecklas under kommande år. I budgetpropositionen räknar regeringen med att överskottet i den offentliga sektorn under vart och ett av åren 2002-2004 kommer att ligga på en nivå som är ca 1 procentenhet lägre än vad som antogs i vårpropositionen. För 2001 däremot har överskottet räknats upp lika mycket, vilket förklaras av ökade skatteinkomster, främst till följd av att inkomsterna från bolags- och reavinstbeskattningen nu bedöms bli högre än tidigare. Regeringens budgetförslag bygger på prognoser gjorda före den 11 september och fångar således inte upp den osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen som följt på terroristattackerna mot World Trade Center i New York och Pentagon i Washington. Redan dessförinnan var emellertid osäkerheten i konjunkturbedömningen stor. I budgetpropositionen har därför den baskalkyl som ligger till grund för budgetförslaget kompletterats med två alternativa kalkyler, ett lågtillväxtalternativ och ett högtillväxtalternativ. I de tre alternativa kalkylerna utvecklas den offentliga sektorns finansiella sparande på följande sätt. Tabell 9. Offentligt finansiellt sparande enligt regeringens alternativa kalkyler Procent av BNP 20 20 20 20 01 02 03 04 Basalternativet 4, 2, 2, 2, 6 1 2 3 Lågtillväxtalte 4, 0, 0, 1, rnativet 3 9 7 3 Högtillväxtalte 4, 2, 2, 3, rnativet 6 3 9 3 I lågtillväxtalternativet antas den nuvarande konjunkturavmattningen bli mer utdragen, vilket leder till att sysselsättningen faller och den öppna arbetslösheten stiger. År 2003 inleds en återhämtning som fortsätter under 2004 men sysselsättningsgraden är då fortfarande lägre än i basalternativet samtidigt som den öppna arbetslösheten är högre. Det offentliga sparandet försämras till följd av den svaga konjunkturen, men mätt över en konjunkturcykel uppnås de budgetpolitiska målen. Utgiftstaken klaras efter smärre utgiftsbegränsningar. I nuvarande konjunkturläge talar det mesta för att den osäkerhet som följt på terroristattackerna inte kommer att ge upphov till en svagare tillväxt än den som redovisas i lågtillväxtalternativet. Erfarenheterna av de preciserade budgetpolitiska målen är enligt regeringens mening mycket goda. Som delmål för budgetpolitiken gäller för åren 2002-2004 att överskottet i de offentliga finanserna skall motsvara 2 % av BNP. Dessa nivåer bör enligt regeringens mening ligga fast. Regeringen framhåller emellertid att den framtida konjunktursituationen kan medföra att målen behöver omprövas, vilket i så fall kommer att göras i budgetpropositionen för respektive år. Med nu givna skatteregler kommer skattekvoten att sjunka med närmare 3 procentenheter under 2002 - från 53,1 till 50,4 % av BNP - varefter den väntas stabilisera sig på en nivå strax över 50 % av BNP. På motsvarande sätt väntas utgiftskvoten sjunka under åren framöver, men inte lika snabbt. Från dagens nivå på 54,5 % sjunker den till 53,8 % av BNP 2004. Förbättringen av de offentliga finanserna resulterade förra året i att den offentliga sektorns nettoskuld eliminerades. Värdet av de samlade offentliga tillgångarna är alltså nu åter större än de samlade offentliga skulderna. Vid årets slut väntas nettoförmögenheten motsvara 3,1 % av BNP för att därefter successivt växa till drygt 10 % 2004. Även den offentliga sektorns bruttoskuld minskar nu snabbt. Förra året understeg bruttoskulden 60 % av BNP, vilket innebär att Sverige numera uppfyller skuldkriteriet enligt EU:s Maastrichtvillkor. Bruttoskulden fortsätter att minska ned mot 48 % av BNP vid utgången av 2004. Statsbudgeten uppvisade förra året ett överskott på 102 miljarder kronor. En bidragande orsak till den höga nivån var inkomsterna från försäljningen av aktier i Telia AB och en större överföring från AP-fonden. I år beräknas överskottet uppgå till 59 miljarder kronor, och på motsvarande sätt är detta överskott föranlett av bl.a. en större överföring från AP-fonden och en utdelning av överskottsmedel från Alecta (f.d. SPP). Med de i budgetpropositionen redovisade förslagen förutses statsbudgeten under de närmaste tre åren ge ett överskott på 15 miljarder kronor 2002 samt ett underskott på 9 miljarder kronor såväl 2003 som 2004. Samtidigt räknar emellertid regeringen med att överskottet i den offentliga sektorn under de båda senare eren kommer att motsvara 2,2 respektive 2,3 % av BNP, dvs. mer än de preliminärt föreslagna överskottsmålen på 2 %. Regeringen har därför i sina kalkyler förutsatt att ett belopp motsvarande dessa överskjutande överskott skall tillföras hushållen och att detta på sedvanligt sätt skall ske genom en avräkning mot statsbudgeten. Om man även rensar bort effekten av olika större engångsåtgärder får man fram bilden av en mer beständig, underliggande budgetutveckling. Omfattningen av dessa engångsåtgärder är under perioden 1999-2004 betydande, främst beroende på de stora överföringar som görs från AP- fonden till statsbudgeten som ett resultat av pensionsuppgörelsen. Under den aktuella sexårsperioden beräknas engångseffekterna uppgå till drygt 300 miljarder kronor, varav drygt 160 avser överföringar från AP-fonden och 120 är inkomster från försäljning av statliga bolag. Engångseffekternas betydelse för det redovisade budgetsaldot framgår av efterföljande sammanställning som bygger på uppgifter hämtade från budgetpropositionen. Tabell 10. Statsbudgetens underliggande saldo efter överföring till hushållen samt efter justering för större engångseffekter 1999-2004 Miljarder kronor 19 20 20 20 20 20 99 00 01 02 03 04 Statsbudgetens saldo +8 +1 +5 +1 -9 -9 2 02 8 5 Beräkningsteknisk - - - - -4 -8 överföring till hushållen Statsbudgetens saldo (efter beräknings- +8 +1 +5 +1 - - teknisk överföring 2 02 8 5 13 17 till hushållen) Större engångseffekter +7 +8 +5 +4 +2 +1 2 8 4 4 9 9 varav Försäljning av +1 +7 - +1 +1 +1 statliga bolag m.m. 4 5 5 5 Alectas - - +8 - - - utdelning av överskottsmedel Överföring +4 +4 +4 +9 +1 +4 från AP-fonden 5 5 6 4 Överföring - - 0 +2 - - från Riksbanken 0 +2 - - - - - Premiepensionsmedel, 6 31 netto Underliggande +1 +1 +4 - - - budgetsaldo 0 4 28 42 35 Riksbanken har i år till statsverket levererat in 20 miljarder kronor utöver en reguljär utdelning på 8,2 miljarder kronor. Eftersom den extra inleveransen så gott som helt hade formen av statspapper som skrivs av direkt mot statsskulden påverkas budgetsaldot endast marginellt detta år. Nästa års väntade extra inleverans kommer dock att göras på annat sätt och är därför direkt saldopåverkande. Som framgår av tabellen beräknar regeringen att statsbudgeten i år skall uppvisa ett överskott på 58 miljarder kronor. Nästa år sjunker detta överskott till 15 miljarder kronor för att under 2003 och 2004 övergå i ett underskott runt 15 miljarder kronor efter den beräkningstekniska överföringen till hushållen. 2.3 Mål för budgetpolitiken Utskottets förslag i korthet Riksdagen bör inte ompröva det tidigare fastlagda målet för sparandet i den offentliga sektorn på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Några nya mål i form av ett inkomstgolv eller en lägre offentlig utgiftskvot bör inte införas. De i sammanhanget väckta motionerna avstyrks. Jämför reservationerna 9 (m), 10 (kd) och 11 (fp). Riksdagen har lagt fast ett långsiktigt mål för finanspolitiken som innebär att de offentliga finanserna skall uppvisa ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Som delmål gäller att överskottet tills vidare skall motsvara 2,5 % 2001 samt 2,0 % under vart och ett av åren 2002, 2003 och 2004. De som mål angivna överskotten skall användas för att öka den offentliga nettoförmögenheten. Riksdagen lägger varje år också fast ett utgiftstak för de närmaste tre åren, vilket sätter en gräns för hur stora utgifter som staten kan dra på sig. Utgiftstaket omfattar dels de egentliga utgifterna på statsbudgeten exklusive statsskuldsräntor, dels utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Dessutom ingår i utgiftstaket en budgeteringsmarginal. Enligt tidigare riksdagsbeslut skall utgiftstaket för staten uppgå till 789 miljarder kronor 2001 samt till 814, 844 respektive 877 miljarder kronor för de därpå följande åren. Budgetpropositionen Regeringen anser att det är av central betydelse med ett överskott i den offentliga sektorns finanser. Räntebördan kan då begränsas och förutsättningarna för att behålla de offentliga välfärdsystemen förbättras i ett läge då samhället under de närmaste decennierna kommer att bestå av alltfler äldre och allt färre i yrkesverksam ålder. Dessutom föreskrivs i Stabilitets- och tillväxtpakten att underskottet i de offentliga finanserna inte får vara större än 3 % av BNP, och mot denna gräns behövs en säkerhetsmarginal för att de offentliga budgetarnas stabiliserande effekt skall kunna verka fullt ut i en lågkonjunktur. Vilket överskott som är lämpligt varje enskilt år är framför allt beroende av konjunkturläget, påpekar regeringen. I en högkonjunktur bör det överstiga 2 % av BNP, och det motsatta bör gälla i en lågkonjunktur. I överensstämmelse med detta synsätt föreslog regeringen i budgetpropositionen för 2001 ett överskottsmål på 2,5 % av BNP. Det motiverades med att en alltför stor minskning av överskottet mellan 2000 och 2001 skulle kunna leda till en alltför kraftig stimulans av ekonomin med risk för överhettning och press på priserna. I budgetpropositionen räknar regeringen med en starkare tillväxt under 2002 och bedömer att i ett sådant konjunkturförlopp kommer ett överskott motsvarande genomsnittsmålet att ge en nödvändig stimulans till ekonomin utan risk för överhettning, samtidigt som finanspolitikens långsiktiga hållbarhet vidmakthålls. Skulle konjunkturen utvecklas sämre än väntat 2002 bör enligt regeringens mening ett saldo som är mindre än 2 % av BNP tolereras så att de automatiska stabilisatorerna kan verka fullt ut. Regeringen föreslår att tidigare fastställda utgiftstak för staten inklusive ålderspensionssystemet skall ligga fast men att de tekniskt skall justeras med hänsyn till vissa förslag till beslut, förslag som påverkar de statliga utgifterna men som inte har någon effekt på den offentliga sektorns sparande. De föreslagna justeringarna innebär att utgiftstaket för innevarande er höjs med 2 miljarder kronor. För 2002 sänks taket med 5 miljarder konor, för 2003 förblir det oförändrat och för 2004 höjs det med 1 miljard kronor. De föreslagna nya nivåerna på utgiftstaket under åren 2001-2004 blir därmed 791, 809, 844 respektive 878 miljarder kronor. Motionerna Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi291 tre långsiktiga mål för sin finanspolitik - den offentliga utgiftskvoten skall pressas ned mot de nivåer som gäller för OECD-genomsnittet, de offentliga finanserna skall vara i balans över en konjunkturcykel och den offentliga bruttoskulden skall vid utgången av 2004 understiga 40 % av BNP. Vid bedömningen av balanskravet skall det överskott som genereras i premiepensionssparandet inte beaktas. Vidare skall - i avvaktan på att den offentliga bruttoskulden pressats ned under 40 % av BNP - ett visst överskott tillåtas i de offentliga finanserna för att möjliggöra amorteringar. Det i motionen framförda yrkandet inskränker sig emellertid till att avse målet om en minskad offentlig utgiftskvot (yrkande 7). Moderata samlingspartiet föreslår att utgiftstaket för staten bör fastställas till nivåer som för de tre efterföljande åren överstiger regeringens förslag med 45, 31 respektive 15 miljarder kronor. Kristdemokraterna anser i motion Fi292 att regeringens förslag till budgetpolitiskt överskottsmål för de offentliga finanserna bör kompletteras och senare eventuellt ersättas med ett mål om balans i statens finansiella sparande. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om ett sådant kompletterande budgetmål och då också ange i vilken takt det kan fasas in. Regeringen bör enligt motionärernas mening också fullfölja arbetet med att presentera en Långsiktig INkomst och UtgiftsStrategi, LINUS, som den förre finansministern Erik Åsbrink började att utarbeta men aldrig gavs tillfälle att slutföra (yrkande 5). Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för åren 2002-2004 understiger regeringens med 11, 19 respektive 24 miljarder kronor. Centerpartiet ställer sig i motion Fi293 bakom regeringens förslag till överskottsmål för 2002-2004 med hänsyn till osäkerheten i regeringens budgetprognoser. Partiets förslag till utgiftstak för 2002 överstiger regeringens med 12 miljarder kronor. För 2003 och 2004 understiger det regeringens förslag med 34 respektive 48 miljarder kronor. Folkpartiet liberalerna erinrar i motion Fi294 om att partiet accepterat tanken på att det skall finnas ett överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Det måste i så fall innebära att överskotten är större i en högkonjunktur för att man skall kunna godta försämringar i en lågkonjunktur, påpekar motionärerna som anser att regeringen inte har satt målet tillräckligt högt under högkonjunkturåren för att skapa buffertar för dåliga tider. För 2002 anser motionärerna att det kan vara lämpligt med ett överskott på 2,0 %, dvs. samma nivå som regeringen förordar (yrkande 4). Folkpartiets förslag till utgiftstak överstiger för de tre närmaste åren regeringens med 19, 9 respektive 9 miljarder kronor. Martin Nilsson (s) föreslår i motion Fi266 att ett inkomstgolv skall införas för budgetarbetet. Flera av de nuvarande oppositionspartierna föreslår stora skattesänkningar med i några fall diskutabel finansiering. Det finns därför risk att dessa stora, ofta ansvarslösa, skattesänkningar på nytt kan undergräva budgetbalansen, anser motionären. Finansutskottets ställningstagande Budgetpolitiken har under senare år inriktats mot ett antal fleråriga mål, som har det gemensamt att de är tydliga och lätta att i efterhand avläsa. Hittills uppnådda mål har överträffats med bred marginal. Överskottet i de offentliga finanserna beräknas 2001 motsvara 4,6 % av BNP, dvs. det kommer att ligga klart över målet på 2,5 %. Av budgetpropositionen framgår dessutom att de offentliga finanserna kommer att utvecklas på ett sådant sätt att överskottsmålet på 2 % kommer att överträffas också under vart och ett av de kommande tre åren. Moderata samlingspartiet föreslår att riksdagen skall fastställa som mål att den offentliga utgiftskvoten skall pressas ned mot de nivåer som gäller för genomsnittet av OECD:s medlemsländer. Enligt OECD:s statistik uppgick förra året den offentliga utgiftskvoten bland medlemsländerna till i genomsnitt 37,9 % av BNP. Motsvarande värde för Sverige var då 52,7 % av BNP, dvs. ett närmare 15 procentenheter högre värde. Att sänka den svenska utgiftskvoten till OECD- genomsnittet skulle i dagens läge innebära att de offentliga utgifterna fick skäras ned med ca 315 miljarder kronor, eller med motsvarande ungefär hälften av de egentliga utgifterna på statsbudgeten exklusive statsskuldsräntor. Även om förändringen är tänkt att genomföras successivt skulle förslaget enligt utskottets mening få så långtgående konsekvenser för den svenska välfärden att det blir helt oacceptabelt mot bakgrund av de höga välfärdsideal vi har i Sverige. Det bör även uppmärksammas att nivån på utgiftskvoten påverkas inte bara av de offentliga utgifternas utveckling utan också av BNP-utvecklingen. Faller BNP kommer med oförändrade offentliga utgifter nivån på utgiftskvoten att stiga. Har riksdagen fastställt som mål att utgiftskvoten skall minskas tvingar detta mål fram besparingar, vilka i sin tur påskyndar nedgången i ekonomin. Den föreslagna målsättningen fungerar alltså procykliskt i en konjunkturnedgång. Av dessa skäl kan utskottet inte ställa sig bakom motionärernas förslag. Folkpartiet godtar regeringens mål om ett överskott på 2,0 % för 2002, men är kritiskt till att regeringen under högkonjunkturåren inte har satt målet tillräckligt högt för att skapa buffertar för dåliga tider. Utskottet vill med anledning härav erinra om att överskottsmål för enskilda år hittills har lagts fast eller föreslagits för perioden 1999-2004, och under vart och ett av dessa sex år har eller väntas dessa mål antingen bli uppnådda eller överträffade. Även 1997 och 1998 var överskottet över saldomålen betryggande. Det framgår av följande sammanställning. Tabell 11. Finansiellt sparande i den offentliga sektorn 1997-2004 Målsatta respektive beräknade finansiella överskott 19 19 19 20 20 20 20 20 97 98 99 00 01 02 03 04 Beräknat - 39 34 84 99 47 47 49 finansiellt 29 ,4 ,0 ,7 sparande i mdkr¹ ,5 Beräknat - 2, 1, 4, 4, 2, 2, 2, finansiellt 1, 1 7 1 6 1 0 0 sparande i % av 6 BNP¹ Målsatt finansiellt - 0, 0, 2, 2, 2, 2, 2, sparande i % av BNP 3, 0 5 0 5 0 0 0 0 Överskjutande finansiellt sparande +1 +2 +1 +2 +2 +0 ±0 ±0 i % av BNP ,4 ,1 ,2 ,1 ,1 ,1 ,0 ,0 ¹ Finansiellt sparande efter beräkningsteknisk överföring 2003 och 2004. Fram t.o.m. 2000 har fastlagda saldomål överträffats med sammanlagt 132 miljarder kronor, och detta överskjutande överskott har tillsammans med det målsatta överskottet bidragit till att vi nu står väl rustade att möta även situationer med en svagare tillväxt än det för närvarande finns anledning att räkna med. Motionärerna föreslår att överskottsmålet för 2002 skall sättas till 2,0 % av BNP. Eftersom riksdagen redan tidigare har fastställt denna nivå för 2002 och regeringen i budgetpropositionen inte funnit anledning att ompröva detta mål finns det enligt utskottets mening inte anledning att genom ett formellt riksdagsbeslut än en gång bekräfta ett gällande mål. Av främst formella skäl avstyrker utskottet därför det folkpartistiska förslaget. Kristdemokraterna anser att nuvarande mål om ett genomsnittligt överskott på 2 % i de offentliga finanserna bör kompletteras och senare eventuellt ersättas av ett mål med krav på balans i statens finansiella sparande sett över en konjunkturcykel. Ett sådant balansmål för staten blir enligt partiets mening liktydigt med ambitionen att statsskulden inte skall öka över tiden ens i nominella termer. Utskottet vill med anledning härav erinra om att nuvarande överskottsmål omfattar de tre offentliga delsektorerna, dvs. staten, ålderspensionssystemet (inkomstpension och premiepension) samt kommunsektorn (kommuner och landsting). Överskotten är i det sammanhanget definierade i enlighet med det regelverk för nationalräkenskaper som används allmänt i internationella sammanhang och som Sverige som medlem i EU är skyldigt att följa, Europeiska nationalräkenskapssystemet, ESA95. Det är också detta regelverk som ligger till grund för EU:s Stabilitets- och tillväxtpakt genom vilken Sverige förbundit sig att hålla de offentliga finanserna nära balans eller i överskott och inte annat än i exceptionella situationer tillåta större underskott än 3 % av BNP. Skuldkriteriet enligt Maastrichtvillkoren utgår dessutom från den offentliga sektorns bruttoskuld. Som motionärerna själva påpekar har ålderspensionssystemet genom pensionsreformen fått en mer fristående ställning, men definitionsmässigt är det fortfarande en del av den offentliga sektorn, och det går inte att bortse från vare sig den eller kommunsektorn när finanspolitiken utformas. Med ålderspensionsreformen har det skett en medveten omfördelning i det offentliga sparandet från staten till ålderspensionssystemet, vilket motiveras av de kommande stora pensionsavgångarna. När pensionsreformen är fullt genomförd kommer statsfinanserna att försvagas med ca 60 miljarder kronor per år. För att delvis motverka denna försvagning överfördes 45 miljarder kronor per år från AP-fonden till statsbudgeten under 1999 och 2000. Under 2001 har ytterligare en överföring ägt rum bestående av stats- och bostadsobligationer till ett marknadsvärde av 155 miljarder kronor. Fördelningen mellan de olika sektorerna framgår av efterföljande tabell. Tabell 12. Fördelningen av finansiellt sparande i den offentliga sektorn 2000-2004 Löpande priser i % av BNP 20 200 200 200 200 00 1 2 3 4 Staten före +1 +8, - - - beräkningsteknisk ,3 9 0,6 0,6 0,4 överföring Staten efter +1 +8, - - - beräkningsteknisk ,3 9 0,6 0,8 0,8 överföring Ålderspensionssyste +2 - +2, +2, +2, met ,7 4,6 4 8 8 Kommunsektorn +0 +0, +0, +0, - ,1 3 2 0 0,0 Summa offentlig +4 +4, +2, +2, +2, sektor efter ,1 6 1 0 0 överföring Under det kommande decenniet bygger man alltså upp en förmögenhet inom ålderspensionssystemet. Samtidigt fortsätter statsskulden att minska mätt som andel av BNP. Av budgetpropositionen framgår att statsskulden vid utgången av 2004 väntas ha minskat från dagens nivå på 52 % av BNP till 45 % av BNP. I takt med att pensionsavgångarna ökar kommer sparandet i ålderspensionssystemet att sjunka, och skall i det läget överskottsmålet kunna upprätthållas måste statens finansiella sparande förstärkas, dvs. skatter måste höjas och/eller utgifter måste sänkas. Statens finansiella sparande kan alltså i ett sådant läge inte bedömas isolerat utan måste bedömas i skenet av förändringarna i ålderspensionssystemet. Av denna anledning är det inte lämpligt att ersätta nuvarande överskottsmål med ett mål som avser endast statens finansiella sparande. Mot en sådan lösning talar också de internationella åtaganden Sverige har. Med ett balanskrav för kommunsektorn och de prognostiserade överskotten i ålderspensionssystemet, skulle ett kompletterande överskotts- eller balansmål för staten innebära att målet för den offentliga sektorns samlade överskott skulle behöva vara högre än 2 % av BNP de närmaste åren. Detta vore mycket ambitiöst jämfört med flertalet andra EU-länder. Ett kompletterande balansmål för statens finansiella sparande skulle således leda till att finanspolitiken fick en stramare inriktning under de närmaste åren, vilket i sin tur skulle påskynda den offentliga sektorns förmögenhetsuppbyggnad och skapa bättre möjligheter för det offentliga att klara framtida påfrestningar. Omvänt skulle emellertid en stramare finanspolitik också utgöra en hämsko för den ekonomiska tillväxten, vilket i sin tur skulle försvaga statsfinanserna. Utskottet ser därför ingen anledning att förorda en sådan inriktning på politiken. I motion Fi266 (s) föreslås att budgetarbetet skall styras av ett inkomstgolv. Såvitt utskottet förstår skulle syftet med ett sådant golv vara att förhindra att stora, ofta ansvarslösa, skattesänkningar på nytt undergräver budgetbalansen. Utskottet vill med anledning härav framhålla följande. I motsats till statsbudgetens utgifter går det inte annat än i undantagsfall att styra statens inkomster med hjälp av beloppspreciserade mål. Så t.ex. är det möjligt att som mål ange vilken omfattning försäljningen av statliga företag skall ha. Merparten av statsbudgetens inkomster är emellertid skatter och hur stora inkomster som ett visst år flyter in i form av skatt påverkas i princip endast av två faktorer, nämligen gällande skatteregler och den ekonomiska utvecklingen. Med ett givet regelverk kan statsbudgetens inkomster bli större än beräknat om samhällsekonomin utvecklas mer gynnsamt än väntat. Omvänt kan självklart inkomsterna också bli mindre vid en svagare ekonomisk utveckling. Just svårigheter av detta slag har bidragit till att riksdagen i första steget av budgetprocessen inte fastställer någon inkomstram som får styra senare beslut om skatter i andra steget av budgetprocessen. I stället godkänner riksdagen redan i första steget en beräkning av statsbudgetens inkomster, och detta godkännande innefattar också ett bifall till de förslag till ändrade skatteregler med effekt på efterföljande års inkomster som regeringen eller något riksdagsparti för fram. Eftersom alla förslag till inkomstförändringar avgörs redan i första steget av budgetprocessen då regeringens och oppositionspartiernas budgetförslag ställs mot varandra i ett beslut skulle ett eventuellt inkomstgolv inte fylla någon funktion för själva riksdagsbehandlingen av budgeten. Med dessa motiveringar avstyrker utskottet motionerna Fi291 (m) yrkande 7, Fi292 (kd) yrkande 5, Fi294 (fp) yrkande 4 samt Fi266 (s). Till frågan om nivån på utgiftstaket för staten återkommer utskottet längre fram i betänkandet. 2.4 Budgetpolitikens inriktning Utskottets delförslag i korthet Riksdagen bifaller regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken och avslår därmed de alternativa förslag som redovisas i motionerna Fi291 (m), Fi292 (kd), Fi293 (c) och Fi294 (fp). De formella beslut som direkt hör ihop med detta ställningstagande behandlar utskottet i efterföljande avsnitt 2.5-2.11 och 3. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd), 14 (c) och 15 (fp). 2.4.1 Trepartiöverenskommelse om budgetpolitiken Av budgetpropositionen framgår att regeringen arbetar för att skapa största möjliga uppslutning kring en politik för full sysselsättning. Arbetsmarknadens parter har en viktig roll i detta sammanhang. Budgetpropositionen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, vilka står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken, tilläggsbudgeten för 2001 och de nu föreslagna och aviserade skatteförändringarna. Samarbetet mellan de tre partierna berör fem områden - ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö - och innefattar både konkreta förslag och åtaganden inför framtiden. Enligt propositionen bekräftas genom detta samarbete att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett överskott i den offentliga sektorns finanser på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Denna politik syftar dessutom till jämlikhet, jämställdhet och ekologisk hållbarhet. 2.4.2 De politiska alternativen Budgetpropositionen Regeringen framhåller att de budgetpolitiska målen ligger fast. Det innebär att de takbegränsade statliga utgifterna skall rymmas inom tidigare fastställda utgiftstak och att den offentliga sektorns finansiella sparande i genomsnitt skall uppgå till 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Enligt regeringens mening bör emellertid, på samma sätt som tidigare skett, en teknisk justering göras av nivån på utgiftstaken med hänsyn till de indirekta effekter som vissa av regeringens förslag har på dessa tak. Det rör sig därvid om förslag som påverkar nivån på de statliga utgiftstaken men inte de samlade utgifterna för den offentliga sektorn. Så t.ex. redovisas i budgetpropositionen ett antal skatteförslag som ökar eller minskar kommunsektorns skatteinkomster. I enlighet med finansieringsprincipen skall statsbidraget till kommuner ändras i motsvarande utsträckning, vilket påverkar utrymmet under utgiftstaket. Detta utrymme påverkas också av att omslutningen på det kommunala utjämningssystemet nu bedöms bli 1,7 miljarder kronor större än man tidigare räknade med. Men eftersom denna utgiftsökning balanseras av en i princip lika stor ökning av statsbudgetens inkomster kommer varken budgetsaldo eller den konsoliderade offentliga sektorns utgifter att påverkas av denna förändring. Nivån på utgiftstaket bör enligt regeringens mening också minskas till följd av att de statliga pensionsavgifterna för förtidspensionärer inte blir så höga som tidigare förutsatts. Sammantaget leder detta till att utgiftstaket justeras med följande belopp. Tabell 13. Tekniska justeringar av utgiftstaket för staten Miljarder kronor 20 20 20 20 01 02 03 04 Nuvarande 78 81 84 87 utgiftstak 9 4 4 7 Tekniska +1 - ±0 +0 justeringar ,7 5, ,9 4 Förslag till 79 80 84 87 nytt 1 9 4 8 utgiftstak Regeringen har tidigare föreslagit en rad reformer som väntas leda till att de offentliga utgifterna nästa år ökar med 21 miljarder kronor. I budgetpropositionen återkommer regeringen med ytterligare förslag, denna gång i det närmaste helt inriktade mot den offentliga sektorns inkomster. De nu föreslagna skattesänkningarna beräknas nästa år uppgå till drygt 23 miljarder kronor. Reformutrymmet i regeringens budgetförslag för 2002 uppgår därmed till sammanlagt 44 miljarder kronor. Till en del begränsas utgiftsökningen av att vissa temporära program upphör eller att utgifter faller bort av annan anledning motsvarande närmare 8 miljarder kronor under 2002. Tidigare har de skattskyldiga i två steg kompenserats för hälften av den allmänna pensionsavgiften. I budgetpropositionen föreslår regeringen att tredje steget i denna inkomstskattereform genomförs och att de förvärvsarbetande fr.o.m. nästa år kompenseras för ytterligare en fjärdedel av egenavgifterna. Då skall också den andel av de skattskyldiga som betalar statlig skatt begränsas genom en extra uppräkning av den nedre skiktgränsen. En motsvarande uppräkning görs också av den övre skiktgränsen. Dessutom föreslår regeringen att fackföreningsavgifter och avgifter till arbetslöshetskassor skall ge rätt till skattereduktion motsvarande 25 % av fackföreningsavgiften och 40 % av avgiften till arbetslöshetskassa. Vidare skall beskattningen av pensionärer lindras och mervärdesskatten på böcker och tidskrifter sänkas från 25 % till 6 %. Regeringen föreslår även att fastighetsskattesatsen skall sänkas retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001 för såväl småhus som hyreshus. För småhus sänks skatten från 1,2 till 1,0 %. För hyreshus sänks skatten från 0,7 till 0,5 %. Samtidigt föreslås att fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt höjs fr.o.m. nästa år från 1,0 till 1,5 miljoner kronor för ensamstående och från 1,5 till 2,0 miljoner kronor för sambeskattade par. Taxeringsvärdena på fastigheter skall i framtiden fastställas enligt nya former. Höjs taxeringsvärdena vid en allmän eller förenklad fastighetstaxering skall detta inte omedelbart slå igenom vid uttaget av fastighetsskatt. I stället bör endast en tredjedel av höjningen slå igenom taxeringsåret och lika mycket under vart och ett av de två därpå följande åren. I propositionen föreslås också att man nästa år skall ta ytterligare ett steg i en grön skatteväxling. Skatteväxlingen, som uppgår till 2 miljarder kronor, innebär bl.a. att det allmänna grundavdraget höjs till 11 200 kr, samtidigt som koldioxidskatten på bränslen, energiskatten på el och avfallsskatten höjs lika mycket. Skatter är enligt regeringen ett viktigt styrmedel för övergången till ett ekologiskt hållbart samhälle. Av miljöskäl vill regeringen stimulera introduktionen av nya alternativa drivmedel och föreslår därför att man skall lägga fast en strategi för nedsatt skatt på biodrivmedel. Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar bör lindras, och socialavgifterna i stödområde A bör begränsas av regionalpolitiska skäl. I årets vårproposition fanns för de kommande tre åren avsatt en s.k. beräkningsteknisk överföring på 26, 26 respektive 40 miljarder kronor. Med de nu föreslagna skattesänkningarna har merparten av denna beräkningstekniska överföring tagits i anspråk. Kvar som beräkningsteknisk överföring finns för 2003 4,4 miljarder kronor och för 2004 7,7 miljarder kronor. Av den i propositionen lämnade redovisningen framgår att regeringen räknar med att det finansiella sparandet i den konsoliderade offentliga sektorn skall utvecklas på följande sätt under kommande år. Tabell 14. Regeringens finansiella sparande i offentlig sektor 2001-2004 Miljarder kronor 200 200 200 200 1 2 3 4 Inkomster +1 +1 +1 +1 271 266 324 382 Utgifter -1 -1 -1 -1 172 219 273 325 Finansiellt +99 +47 +52 +57 sparande Finansiellt +4, +2, +2, +2, sparande i % av 6 1 2 3 BNP Målsatt +2, +2, +2, +2, överskott i % 5 0 0 0 av BNP Regeringens nu redovisade inriktning av budgetpolitiken väntas enligt propositionen få följande effekt på statsbudgeten under de närmaste tre åren. Tabell 15. Statens lånebehov 2001-2004 Miljarder kronor 200 200 200 200 1 2 3 4 Inkomster +75 +73 +73 764 3,6 2,7 2,8 ,6 Utgifter exkl. - - - - Statsskuldsräntor 642 653 687 707 ,8 ,7 ,9 ,2 Statsskuldsräntor - - - - m.m. 70, 63, 55, 56, 7 3 2 5 Netto +40 +15 - +0, ,1 ,7 10, 9 3 Riksgäldskontorets - - - - nettoutlåning 8,4 9,1 12, 13, 4 7 Kassamässig +26 +8, +13 +3, korrigering ,8 7 ,7 9 Statsbudgetens saldo före beräkningsteknisk +58 +15 - - överföring ,5 ,3 9,0 8,8 Beräkningsteknisk 0,0 - - överföring 4,4 7,7 Beräknat lånebehov +58 +15 - - (statsbudgetens ,5 ,3 13, 16, saldo) 4 6 Såsom framgått har regeringen vid utformningen av sitt budgetförslag förutsatt att tidigare beslutade utgiftstak skall ligga fast men att en teknisk justering av de fastlagda nivåerna får göras. Dessa justeringar medför att utgiftstaken för 2001 och 2004 höjs med 2 respektive 1 miljard kronor. För 2002 sänks taket med 5 miljarder kronor. För 2003 leder justeringarna till att nivån inte ändras. För de tre närmast efterföljande åren har därigenom de av regeringen föreslagna utgiftstaken följande sammansättning. Tabell 16. Regeringens utgiftstak för staten 2002-2004 Miljarder kronor 20 20 20 02 03 04 Summa utgiftsområden exkl. 65 68 70 Statsskuldsräntor 2, 5, 4, 5 3 2 Minskning av 1, 2, 3, anslagsbehållningar 2 6 0 Ålderspensionssystemet vid 15 15 16 sidan av statsbudgeten 3, 4, 3, 4 1 8 Summa takbegränsade utgifter 80 84 87 7, 2, 0, 1 0 9 Budgeteringsmarginal 1, 2, 7, 9 0 1 Utgiftstak 80 84 87 9, 4, 8, 0 0 0 Motionerna Moderata samlingspartiet redovisar i motion Fi291 en budgetpolitik inriktad på skattesänkningar som är avsedda att ge människor ett ökat inflytande över sina liv. Med en socialt framsynt skattepolitik förbättras möjligheterna att försörja sig på eget arbete, vilket minskar behovet av bidrag och transfereringar. Partiet vill få till stånd en sådan utveckling genom lägre utgiftstak som begränsar den offentliga utgiftskvoten och skapar utrymme för en växande privat sektor. Det allmänna bör inrikta sig på sina kärnuppgifter. Med en stram utgiftspolitik vill motionärerna åstadkomma balans på en lägre nivå i de offentliga finanserna. Såväl utgiftskvot som skuldkvot skall minskas. Sett i ett längre perspektiv skall den offentliga utgiftskvoten närma sig genomsnittet för OECD-länderna, medan den offentliga bruttoskulden bör understiga 40 % av BNP vid utgången av 2004. Enligt motionärerna leder deras förslag till att utgifts- och skattekvoterna sjunker med 3 respektive 5 procentenheter fram till 2004. Med en sådan utveckling blir de offentliga finanserna mindre konjunkturkänsliga, påpekar motionärerna. Den skattepolitik som redovisas syftar enligt motionärerna till att ge människor makt över sin egen situation samt till att premiera arbete, sparande, utbildning och ansvarstagande. Genom att minska bidragsberoendet och öka förutsättningarna för arbete och företagande minskar trycket på de offentliga utgifterna. Skattesänkningarna motsvaras huvudsakligen av minskade offentliga utgifter och har i övrigt en utbudsstimulerande inriktning. De föreslagna utgiftsminskningarna uppges till stor del inte beröra det enskilda hushållets ekonomi. Motionärerna är kritiska till regeringens överskottsmål och anser för egen del att målet i stället bör inriktas på att i genomsnitt hålla de offentliga finanserna i balans över en konjunkturcykel. Det av partiet förordade balansmålet bör dessutom inte omfatta sådant sparande som förekommer i PPM- delen av pensionssystemet eftersom det är ett privaträttsligt sparande. I det korta per- spektivet utgår motionärerna från samma överskott som regeringen, vilket med PPM-delen exkluderad motsvarar ett överskott på närmare 1 %. Moderata samlingspartiets förslag till skattesänkningar uppgår under de tre närmaste åren till 42, 63 respektive 80 miljarder kronor utöver regeringens och inriktas främst på inkomstbeskattningen. Skattesänkningarna uppges leda till ett minskat behov av bidrag och transfereringar för hushåll med arbetsin komster, vilket i sin tur minskar kommunernas utgifter för socialbidrag. De skattesänkningar som riktar sig till låg- och medelinkomsttagare är enligt motionen väsentligt större än de utgiftsminskningar som påverkar hushållens köpkraft. Inkomstskatten skall sänkas genom att grundavdraget vid den kommunala beskattningen höjs kraftigt. Under de tre närmaste åren skall det som mest uppgå till 40 100 kr för att senare höjas till 50 000 kr. Partiet vill dessutom införa ett förvärvsavdrag vid beräkningen av kommunal inkomstskatt motsvarande 13 % av inkomsten. Under de närmaste tre åren skall dessutom den s.k. värnskatten slopas, gränsen för när statlig skatt tas ut höjas och uttaget av statlig skatt successivt sänkas till 17 %. I ett senare skede skall den statliga inkomstbeskattningen helt avskaffas. Barnfamiljer skall fr.o.m. 2002 ges rätt till ett särskilt grundavdrag vid den kommunala beskattningen. Avdraget skall uppgå till 15 000 kr per barn och är tänkt att komplettera barnbidraget på dagens nivå. Dessutom införs rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader samt en skattereduktion på 50 % för hushållens köp av tjänster. Avdraget för resor till och från arbetet skall förbättras samtidigt som bensin- och dieselskatten sänks. Vidare skall avdrag för pensionssparande åter få göras med ett basbelopp. Regeringens förslag till begränsningsregel vid fastighetsbeskattningen avvisas av motionärerna. De vill i stället på sikt avskaffa såväl fastighetsskatten som förmögenhetsskatten. I ett första steg skall man redan för innevarande år återgå till 1997 års taxeringsvärden. Skattesatsen skall för 2002 sättas till 0,9 % för småhus och 0,5 % för flerbostadshus. Därefter skall uttaget av skatt successivt trappas ned för att 2004 uppgå till 0,7 % för småhus. För att minska de regionala skillnaderna skall enbart halva markvärdet beskattas. I motionen föreslås också att dubbelbeskattningen av utdelningsvinster avvecklas. Skatten på handelsgödsel skall avskaffas och vidare skall skatten på diesel för jord- och skogsbrukets arbetsredskap sänkas till 53 öre per liter. De moderata skattesänkningarna finansieras genom besparingar som under de närmaste tre åren uppgår till netto 39, 60 respektive 77 miljarder kronor. Till en del leder besparingarna till att kostnaderna för hushållen ökar. Det sker genom högre egenavgift till arbetslöshetsförsäkringen, genom att kostnaderna för trafikolycksfall förs över på den obligatoriska trafikförsäkringen samt genom att ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen. Motionärerna vill emellertid också minska företagsstödet, sänka partistödet, slopa presstödet samt åstadkomma besparingar genom att behålla kärnkraften och bedriva en effektivare arbetsmarknadspolitik. Utvecklingsbiståndet bör enligt deras mening begränsas. Med bl.a. en ökad satsning på rehabilitering räknar de också med att under de närmaste åren kunna minska utgifterna med 3, 7 respektive 10 miljarder kronor. Motionärerna motsätter sig den nyligen genomförda höjningen av taket för dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen. De vill i stället införa en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som skall administreras av staten. Den skall fungera som en omställningsförsäkring och till viss del finansieras med en premie motsvarande 2 % av den del av inkomsten som är ersättningsberättigad. Premien skall vara avdragsgill vid beskattningen. Motionärerna avvisar också regeringens förslag om en maxtaxa i barnomsorgen och vill i stället - gemensamt med övriga borgerliga partier - ge småbarnsfamiljerna ökade avdragsmöjligheter för barnomsorgskostnader samt införa ett nytt stöd kallat barnomsorgskonto. Ökade resurser skall dessutom satsas på stödet till handikappade och på att återställa änkepensionerna. Även den del av folkpensionen som hölls inne under åren 1993-1998 bör återställas för de berörda pensionärerna. För att få bort vårdköerna vill Moderaterna införa en nationell vårdgaranti och senare även en obligatorisk hälsoförsäkring som följer patienten. Denna försäkring är i förlängningen tänkt att ersätta den nuvarande landstingsskattens finansiering av sjukvården. Som ett led i utvecklingen mot en hälsoförsäkring och som ett medel i kampen mot växande sjukskrivningar föreslår Moderaterna att 7 miljarder kronor under de kommande åren tillförs sjukvårdens direkta verksamheter via försäkringskassorna. Motionärerna föreslår vidare inom ramen för en större aktionsplan mot den växande sjukfrånvaron bl.a. ökade anslag för rehabilitering. Kostnadsansvaret för läkemedelsförmånen bör enligt motionärerna tas över av staten samtidigt som nuvarande apoteksmonopol avvecklas. De anser också att man i ökad utsträckning bör använda sig av generisk förskrivning, dvs. satsa mer på likvärdiga men billigare alternativa läkemedel. En frivillig läkemedelsförsäkring bör införas, och för dem som väljer att stå utanför denna skall det finnas ett likviditetsskydd. Motionärerna anser att staten skall ta över kommunernas kostnader för skolväsendet fr.o.m. 2003. Det sker med hjälp av en nationell skolpeng som går direkt till skolan och som uppgår till sammanlagt 60,7 miljarder kronor. Eftersom denna kostnad lyfts av kommunerna minskar motionärerna i enlighet med finansieringsprincipen det generella kommunbidraget med ett belopp som motsvarar den nuvarande kostnaden för skolan, 57,2 miljarder kronor. Det generella statsbidraget minskas under de kommande tre åren dessutom med 3, 8 respektive 14 miljarder kronor, eftersom motionärerna räknar med att de moderata förslagen kommer att leda till betydande kostnadsminskningar för kommunerna. Moderata samlingspartiet föreslår också att ytterligare två stiftelseuniversitet skall bildas och att man skall satsa mer på grundforskning och forskarutbildning liksom på väginvesteringar och försvaret. Under de närmaste tre åren vill motionärerna privatisera statliga företag för sammanlagt drygt 200 miljarder kronor. Deras avsikt är att under de tre närmaste åren sälja statliga företag för 40, 60 respektive 60 miljarder kronor utöver de av regeringen planerade försäljningarna på 15 miljarder kronor per år. De inkomster detta ger skall användas till en snabbare amortering av statsskulden. De finansiella effekter som motionärernas förslag har på den konsoliderade offentliga sektorn kan utifrån de i motionen redovisade uppgifterna sammanfattas på följande sätt för de kommande tre åren. Tabell 17. Moderaternas finansiella sparande i offentlig sektor 2002-2004 Miljarder kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Moderata samlingspartiet avvisar användningen av en budgeteringsmarginal. Om man till de moderata besparingarna på statsbudgetens utgifter lägger effekten av detta ställningstagande får man fram nivån på det av motionärerna förordade utgiftstaket för staten. Tabell 18. Moderaternas utgiftstak för staten 2002-2004 Miljarder kronor 20 20 20 02 03 04 Regeringens förslag 80 84 87 till utgiftstak 9, 4, 8, 0 0 0 Föreslagen ökning av +4 +3 +2 takbegränsade 6, 2, 2, utgifter 9 6 5 Slopad budgeteringsmarginal -1 -2 -7 ,9 ,0 ,1 Moderaternas förslag 85 87 89 till utgiftstak 4, 5, 3, 0 0 0 Moderata samlingspartiet föreslår att staten skall ta över kommunernas kostnader för skolan. Förslaget innebär att kommunerna fr.o.m. 2003 kommer att avlastas en utgift på 57 miljarder kronor, samtidigt som belastningen på utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning ökar med ett ungefär lika stort belopp. Omfördelningens effekt på statsbudgeten neutraliseras genom att de generella statsbidragen till kommunerna minskas med ett motsvarande belopp i enlighet med finansieringsprincipen. Moderata samlingspartiet föreslår därutöver flera åtgärder som får effekt på kommunernas ekonomi, inte minst en rad skattesänkningar. Även dessa åtgärder regleras i enlighet med finansieringsprincipen över statsbidragen till kommunerna och medför att dessa bidrag höjs med drygt 91 miljarder kronor 2004. De föreslagna skattesänkningar som får effekter för kommunernas skatteintäkter höjer alltså nivån på Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak för staten men har ingen effekt på utgiftstaket för hela den offentliga sektorn. Skillnaderna mellan Moderata samlingspartiets och regeringens budgetalternativ framkommer därför tydligare i utgiftstaket för den offentliga sektorn. Tabell 19. Moderaternas utgiftstak för offentlig sektor 2002-2004 Miljarder kronor 20 20 20 02 03 04 Regeringens förslag till 1 1 1 utgiftstak 15 21 26 6 2 3 M:s avvikande nivå på det +4 +3 +1 statliga utgiftstaket 5 1 5 M:s avvikande nivå för ±0 ±0 ±0 kommunsektorn M:s avvikande justering av - - - nivån för interna 78 14 14 transaktioner 1 9 Moderaternas utgiftstak för 1 1 1 offentlig sektor 12 10 13 2 2 0 Avvikelse från regeringen - - - 34 11 13 0 3 Kristdemokraterna redovisar i motion Fi292 ett budgetalternativ som tar sikte på att långsiktigt förbättra Sveriges historiskt sett dåliga tillväxtförutsättningar. Det sker genom strukturella reformer och genom strategiska skattesänkningar på arbete, sparande och företagande. Partiet vill genomföra en inkomstskattereform i fyra delar som efter tre år uppgår till brutto 65 miljarder kronor. Reformen är Kristdemokraternas alternativ till regeringens kompensation för egenavgiften vars tre första steg helt avvecklas 2002. Den kristdemokratiska lösningen innefattar en höjning av grundavdraget vid den kommunala beskattningen till 24 000 kr, dvs. en dryg fördubbling av avdraget. Höjningen skall omfatta alla inkomsttagare, således även pensionärer, och beräknas ge en skattesänkning med 330 kr per månad under 2002. Den innebär också att man kan tjäna 24 000 kr per år innan man behöver betala kommunalskatt, jämfört med den av regeringen föreslagna nivån för nästa år på 11 200 kr. Grundavdragshöjningen skall utformas som en statlig skattereduktion, vilket medför att förslaget inte har någon effekt på kommunernas skatteinkomster. I motionen föreslås också att låg- och medelinkomsttagare skall få en skattereduktion på 4 560 kr per år. Full skattereduktion skall utgå för pensionsgrundande inkomster upp till 276 000 kr, varefter reduktionen trappas av för att helt upphöra vid inkomster på 360 000 kr. Från och med 2002 vill motionärerna dven införa ett förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen. Detta år skall förvärvsavdraget få göras på inkomster av anställning eller näringsverksamhet med ett belopp motsvarande 5 % av inkomsten. Avdraget höjs därefter till 6 % 2003 och 7 % 2004. Förvärvsavdraget skall utformas som en statlig skattereduktion, vilket medför att inte heller detta förslag förutsätts få någon effekt på kommunernas inkomster. Dessutom vill Kristdemokraterna avskaffa värnskatten fr.o.m. 2003. I motionen föreslås också att den nedre gränsen för rätt till reseavdrag sänks från 7 000 till 5 000 kr. Avdragsrätten för pensionssparande bör mot treårsperiodens slut successivt höjas till ett helt basbelopp. Gemensamt med övriga borgerliga partier föreslår Kristdemokraterna att en särskild skattereduktion skall införas för hushållens köp av tjänster motsvarande 50 % av kostnaden upp till 50 000 kr/år. Gemensamt föreslår de fyra partierna också att barnfamiljer skall ges rätt till avdrag för samtliga barnomsorgskostnader med maximalt 50 000 kr per barn och år. Från och med 2003 vill Kristdemokraterna därutöver införa en statlig skattereduktion på 600 kr per barn och år, ett belopp som 2004 höjs till 1 200 kr per barn och år. Vidare anser partiet att förmögenhetsskatten och dubbelbeskattningen bör fasas ut ur skattesystemet, och till en del bör detta skattebortfall kompenseras genom att bolagsskatten höjs från 28 till 30 % av nettovinsten. I motionen föreslås också att arbetsgivaravgifterna skall sänkas i två steg på lönesummor upp till 900 000 kr, först med 7 procentenheter 2003 därefter med 10 procentenheter 2004. Dessutom skall jordbrukets s.k. skatteryggsäck lyftas av. Dieselskatten för jord- och skogsbruk bör sänkas till 53 öre/l och skatten på miljödiesel generellt sänkas för att ge åkerinäringen bättre konkurrensvillkor. Taxeringsvärdena vid fastighetsbeskattningen bör enligt motionärerna frysas på den nivå som gällde 2000, och uttaget av fastighetsskatt bör vara 1,0 % för småhus och 0,5 % för flerfamiljshus. Därefter bör systemet med statlig fastighetsskatt successivt avvecklas och ersättas av en kommunal avgift som täcker kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service kopplad till fastigheten. Jämfört med dagens regler sänker under de tre närmaste åren Kristdemokraternas skatteförslag uttaget av skatt med netto 15, 28 respektive 39 miljarder kronor. De föreslagna skattesänkningarna skall finansieras genom minskade utgifter som i Kristdemokraternas budgetalternativ för de närmaste tre åren uppgår till netto 15, 24 respektive 32 miljarder kronor. Dessa nettobelopp rymmer både nya utgiftsåtaganden och besparingar. Under åren 2002-2004 uppgår bruttobesparingarna till 31, 46 respektive 57 miljarder kronor, medan utgiftsökningarna under samma period uppgår till brutto 19, 22 respektive 25 miljarder kronor. I finansieringen ingår också att Kristdemokraterna avvisar regeringens användning av den s.k. beräkningstekniska överföringen till hushållen 2003 och 2004 på 4 respektive 8 miljarder kronor. Till de förbättringar som motionärerna prioriterar hör ökade resurser till kommunsektorn för förbättringar i skolan, fler nya vårdplatser inom äldreomsorg och sjukvård samt kortade vårdköer. Man vill också införa en omfattande rehabiliteringsförsäkring och öka stödet till anhörigvårdare. En studiestödsreform föreslås från höstterminen 2003 för gymnasium, högskola och vuxenutbildning. Bland annat föreslås att studiestödet för gymnasiestuderande höjs med 100 kr per månad. För högskolestudenter höjs bidragsdelen av studiemedlen, och det s.k. fribeloppet för heltidsstuderande avskaffas helt. För de pensionärer som har lägst pension bör man enligt motionärerna temporärt höja pensionstillskottet med 200 kr per månad under 2002 i avvaktan på att det nya pensionssystemet skall träda i full kraft året därpå. Enligt deras mening bör dessutom inkomstprövningen för änkepension helt slopas och omställningspensionen återställas från sex till tolv månader. Småbarnsfamiljer får enligt Kristdemokraterna inte någon ökad valfrihet med regeringens förslag till maxtaxereform. Partiet avvisar därför detta förslag och förordar gemensamt med övriga borgerliga partier i stället att man nästa år inför ett barnomsorgskonto på totalt 40 000 kr per barn som fyllt ett år. Den av regeringen föreslagna höjningen av garantibeloppet i föräldraförsäkringen är otillräcklig, anser motionärerna som för egen del föreslår att nivån höjs från nuvarande 60 till 150 kr per dag 2002 och till 200 kr per dag från 2004. De anser också att det nya barnomsorgskontot bör kombineras med avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr per barn och år samt att bostadsbidraget skall förbättras för de sämst ställda barnfamiljerna. Utvecklingsbiståndet bör under de närmaste tre åren räknas upp så att det motsvarar 0,93 % av BNI 2004. Under de närmaste tre åren vill motionärerna avdela 5,7 miljarder kronor mer än vad regeringen har föreslagit för nyinvesteringar och underhåll av främst vägar men också järnvägar. Därutöver bör enligt deras mening ett omfattande program läggas fast för investeringar med alternativ finansiering, s.k. PPP-projekt (public-private partnership). Regeringens satsning på rättsväsendet och skattekontroll är enligt motionärerna otillräcklig. De tillför i sitt budgetalternativ därför ytterligare drygt 1 miljard kronor årligen till polis, åklagare, domstolar, kriminalvård, tull och skattemyndigheter. Kristdemokraterna föreslår att de generella statsbidragen till kommuner och landsting under treårsperioden skall höjas med 3, 1 respektive 0,25 miljarder kronor. Dessutom motsätter sig partiet specialdestineringen av bidraget till personalförstärkningar i skola och fritidshem liksom det riktade bidraget till hälso- och sjukvården, och förordar att motsvarande medel i stället räknas in i det generella statsbidraget. Exempel på hur de nya åtagandena samt skattesänkningarna avses bli finansierade är att ytterligare en karensdag skall införas i sjukförsäkringen kompletterat med ett högriskskydd på tio dagar per år, att den sjukpenninggrundande inkomsten i sjuk- och föräldraförsäkringen skall fastställas på grundval av de två senaste årens genomsnittsinkomst, att en helt ny rehabiliteringsförsäkring skall införas den 1 juli 2002 och att medlemmarnas egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen skall höjas till 33 %. Utbyggnaden av högskolan bör enligt motionärerna göras i en något långsammare och mer realistisk takt. De avvisar också regeringens förslag om en ökning av anslagen till Regeringskansliet liksom ytterligare satsningar på lokala investeringspro- gram. Dessutom vill de spara på en rad myndighetsanslag och avskaffa flyttningsbidraget samt det företagsstöd som lämnas inom ramen för Östersjömiljarden. Deras satsningar på rehabilitering och förbättrad skatteindrivning förutsätts också ge utdelning och bidra till finansieringen av det egna budgetalternativet. Kristdemokraterna räknar också med att en av dem förordad ökad utförsäljning av statliga företag skall kunna användas till en snabbare amortering av statsskulden, vilket minskar belastningen på statsskuldsräntorna. Partiet har för avsikt att under den kommande treårsperioden sälja ut statliga företag för 40, 60 respektive 60 miljarder kronor per år utöver vad regeringen planerar. Den finansiella effekten av Kristdemokraternas förslag kan utifrån de i motionen redovisade uppgifterna sammanfattas på följande sätt. Tabell 20. Kristdemokraternas finansiella sparande i offentlig sektor 2002-2004 Miljarder kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för de tre närmast efterföljande åren avviker från regeringens på följande sätt. Tabell 21. Kristdemokraternas utgiftstak för staten 2002-2004 Belopp i miljarder kronor 20 200 200 02 3 4 Regeringens förslag 80 844 878 till utgiftstak 9, ,0 ,0 0 Föreslagen minskning av - - - takbegränsade utgifter 11 19, 24, ,3 8 5 Ändrad +0 +0, +0, budgeteringsmarginal ,3 8 5 Kristdemokraternas 79 825 854 förslag till utgiftstak 8, ,0 ,0 0 Kristdemokraternas förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn skiljer sig från regeringens på följande sätt. Tabell 22. Kristdemokraternas utgiftstak för offentlig sektor 2002-2004 Miljarder kronor 20 20 20 02 03 04 Regeringens förslag till 1 1 1 utgiftstak 15 21 26 6 2 3 Kd:s avvikande nivå på det - - - statliga utgiftstaket 11 19 24 Kd:s avvikande nivå för +3 +1 ±0 kommunsektorn Kd:s avvikande justering ±0 ±0 ±0 av nivån för interna transaktioner Kristdemokraternas 1 1 1 utgiftstak för offentlig 14 19 23 sektor 8 4 9 Avvikelse från regeringen -8 - - 18 24 Centerpartiet anser i motion Fi293 att man under de kommande åren bör inrikta budgetpolitiken på att hålla statens utgifter realt oförändrade samtidigt som skattetrycket, utgiftskvoten och låneskulden begränsas. Långsiktigt bör skatter och utgifter mätt som andel av BNP minska till samma nivåer som i jämförbara OECD-länder i Nordeuropa, såsom Danmark, Norge, Finland, Belgien och Holland som alla har ett skattetryck på mellan 40 och 50 %. När pensionsutbetalningar och kostnader för vård och omsorg snabbt ökar kan överskott i det offentliga snabbt förbytas i underskott som är svåra att göra något åt. Och med en ökad internationell rörlighet i skattebaserna ter det sig närmast omöjligt att åter höja skattekvoten. Centerpartiet vill fram till 2004 i tre steg genomföra en inkomstskattereform avsedd att minska dagens höga marginaleffekter för låg- och medelinkomsttagare. I första steget vill man nästa år höja grundavdraget till 20 000 kr, avskaffa de negativa marginaleffekter som följer av den s.k. LO-puckeln, slopa skattereduktionen för pensionsavgiften samt återinföra full avdragsrätt för denna avgift. Detta år vill man också införa en skattereduktion - i motionen kallad förvärvsrabatt - för dem som har arbetsinkomst. Förvärvsrabatten skall första året kunna utgå med högst 9 600 kr och skall för inkomster upp till 96 000 kr motsvara 10 % av förvärvsinkomsten. Vid högre årsinkomster upp till 180 000 kr skall skatterabatten motsvara maxbeloppet. Den trappas därefter ned och skall vid årsinkomster på 276 000 kr eller högre motsvara halva maxbeloppet, dvs. 4 800 kr. I andra steget av skattereformen skall 2003 det höjda grundavdraget helt ersättas av en rak skattereduktion på 10 000 kr som kommer alla till del, oavsett om inkomsten kommer från lön, företagsinkomst, a-kassa, sjukpenning eller pension. En skattereduktion av denna omfattning ger ungefär samma skattelättnad som ett grundavdrag på 30 000 kr. I tredje steget av inkomstskattereformen räknar motionärerna med att 2004 höja förvärvsrabatten till 10 800 kr. I motionen förordas också att nuvarande nedsättning av arbetsgivaravgifter utökas. Enligt motionärerna bör nedsättningen vara 10 procentenheter på lönesummor upp till 2 miljoner kronor. Nedsättningen skall gälla även egenföretagare upp till en lönesumma på 300 000 kr. Detta förslag är tänkt att genomföras i två steg 2002 och 2004. Fastighetsskatten bör sänkas. I ett första steg bör man för 2001 återgå till de tidigare frusna taxeringsvärdena, ett förslag som är gemensamt för de borgerliga partierna. För 2002 bör skattesatsen för småhus sänkas till 1,1 %. Regeringens förslag om en skattesats på 0,5 % för flerfamiljshus godtas. Vid 2003 års allmänna fastighetstaxering bör åtskillnad göras mellan fastigheter för fastboende och fritidsboende. Man bör då också omvandla fastighetsskatten till en schablonintäkt på 3 % av taxeringsvärdet som beskattas som inkomst av kapital. Schablonintäkten sänks 2004 till 2,5 %. Sambeskattningen av förmögenheter bör avskaffas 2002, och från 2003 skall endast halva taxeringsvärdet för småhus utgöra underlag för förmögenhetsbeskattningen. Avdraget för arbetsresor bör höjas från nuvarande 16 till 20 kr per mil och föreslås gälla även för resor till och från barnomsorg. Svenskt jordbruk bör ges samma konkurrensvillkor som gäller i vår omvärld, vilket enligt motionärerna innebär att de särskilda energiskatter som belastar jordbruket skall lyftas av. Egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen föreslås i motionen bli höjd till 200 kr/månad. I gengäld skall avdragsrätt införas för sådana avgifter. Gemensamt med de övriga borgerliga partierna föreslår Centerpartiet dessutom att man skall införa avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Från och med 2003 skall barnfamiljerna med Centerpartiets förslag också beviljas en skattereduktion på 1 200 kr per barn och år. En skattereduktion motsvarande 50 % av arbetskostnaden för hushållstjänster skall också kunna göras. Som mest skall denna skattereduktion kunna uppgå till 25 000 kr per hushåll och år. De av Centerpartiet föreslagna skattesänkningarna uppgår under de närmaste tre åren till netto 19, 37 respektive 49 miljarder kronor. I motionen ses kunskap och livslångt lärande som avgörande för tillväxten. Centerpartiet slår också vakt om det kommunala självstyret och vill därför avveckla det specialdestinerade bidrag till personalförstärkningar inom skolan som riksdagen fattade beslut om i anslutning till förra årets budgetproposition och som under de tre närmaste åren uppgår till sammanlagt 7,5 miljarder kronor. I stället vill motionärerna satsa på grundskolan med ett generellt bidrag och en särskild satsning på läs- och skrivutveckling samt avdelar för detta ändamål 2,6 miljarder kronor 2002 och 3,6 miljarder kronor under vart och ett av de båda efterföljande åren, dvs. sammanlagt 9,8 miljarder kronor. En bättre fungerande grundskola är enligt partiets mening det enskilt viktigaste steget för en gymnasieskola där fler elever kan bli godkända och behöriga till högre utbildning. Studiemedelssystemet skall reformeras så att det utgår med lika delar lån och bidrag. Dessutom skall fribeloppet höjas till två basbelopp. Motionärerna vill också under de efterföljande tre åren satsa 6,7 miljarder kronor mer än regeringen på kommunikationer, främst för drift och underhåll av vägnätet. Fungerande kommunikationer är avgörande för möjligheten för företagande och boende i hela landet, påpekar motionärerna. I motionen föreslås också satsningar på en digital infrastruktur som skapar likvärdiga förutsättningar för datakommunikation i hela landet. På familjepolitikens område föreslår Centerpartiet gemensamt med övriga borgerliga partier att man skall införa ett system med barnomsorgskonto på 40 000 kr som ett alternativ till den av regeringen föreslagna maxtaxereformen. Partiet vill dessutom höja garantinivån i föräldrapenningen från 60 till 200 kr redan 2002. På arbetsmarknadspolitikens område föreslås att en generell utbildningsgaranti införs. Garantin skall säkerställa att de som tidigare inte fått någon utbildning upp till gymnasienivå ges möjlighet till detta. Partiet vill också fasa ut volymåtgärder från den arbetsmarknadspolitiska arsenalen för att i stället satsa på meningsfulla yrkesinriktade utbildningar. Dessutom vill man inrätta övergångsarbetsmarknader för människor som har svårt att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. På övergångsarbetsmarknaderna skall arbetskraften vara billigare genom att arbetsgivaravgifterna sätts ned. Motionärerna är kritiska till att regeringen ännu inte har redovisat något förslag om individuella kompetenskonton. Själva förordar de ett system där insättningar gynnas skattemässigt och där man kan spara till egen kompetensutveckling, eventuellt i samarbete med arbetsgivaren. Staten bör i ett sådant system kunna skjuta till medel till konton för personer som har låga löner och saknar möjlighet att göra avsättningar. Centerpartiet vill sammanföra olika typer av försörjningsstöd vid arbetslöshet på utgiftsområde 13 Arbetsmarknad. Detta ger enligt motionärerna en klarare och mer överskådlig bild över arbetslöshetens kostnader samtidigt som ökade samordningsvinster kan göras och en större rättvisa uppnås. Regeringens beslut att höja golvet för arbetslöshetsersättningen godtas av motionärerna, däremot inte den beslutade höjningen av taket för ersättningen. I motionen föreslås att polis och kriminalvård samt internationellt bistånd skall tilldelas ökade resurser. Motionärerna vill på olika sätt också förbättra insatserna för rehabilitering. Det skall ske genom att den finansiella samordningen påskyndas och utökas. Dessutom skall en dialog inledas med kommun- och landstingsförbund för att komma till rätta med kommunsektorns höga sjukskrivningstal. Vidare skall man införa en rehabiliteringsgaranti som innebär att en rehabiliteringsutredning skall genomföras efter högst tre månaders sjukskrivning då också sjukpenningen skall övergå i en mer förmånlig rehabiliteringsersättning. Försäkringskassorna skall ges tydliga direktiv att arbeta med rehabilitering. Passivt stöd ersätts på så sätt av aktiva åtgärder och ett stöd som den enskilde i hög grad kan påverka. Motionärerna vill slutligen också införa en ny, nationell vårdgaranti med rätt till behandling inom tre månader. Kan inte vården innan dess ges vid närmaste sjukhus skall patienten kunna välja sjukhus i hela landet. Vårdgarantin skall kompletteras med en hjälpmedelsgaranti. Motionärerna räknar med att aktiva åtgärder av detta slag skall kunna minska utgifterna för sjukpenning och förtidspensioner under de tre närmaste åren med 4, 9 respektive 14 miljarder kronor. I motionen avvisas regeringens förslag till höjning av bostadstillägget för pensionärer. Detta bidrag bör tvärtom sänkas och i stället bör man höja pensionstillskottet för 2002 med 3 000 kr. De i motionen föreslagna skattesänkningarna och nya utgiftsåtagandena förutsätts bli finansierade genom besparingar i förvaltningsanslagen till Kungl. hov- och slottsstaten, Regeringskansliet och en rad myndigheter på bl.a. utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning. Centerpartiet motsätter sig också att medel anvisas till investeringsbidrag till byggande av hyresbostäder och föreslår att anslaget till lokala investeringsprogram skall begränsas med en tredjedel. Likaså väntas partiets satsning på rehabilitering bidra till finansieringen genom minskad belastning på utgifterna för sjukpenning. Dessa utgifter liksom utgifterna för föräldraförsäkringen kommer också att minska till följd av förslaget att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) skall beräknas på de försäkrades historiska inkomst. De föreslagna skattesänkningarna samt höjningen av garantinivå i föräldraförsäkringen höjer barnfamiljernas inkomster, vilket väntas minska behovet av bostadstillägg. Stora besparingar görs också genom reformeringen av arbetsmarknadspolitiken, inte minst på anslagen till arbetslöshetsersättning, arbetsmarknadsutbildning och AMS som begränsas kraftigt. Centerpartiet vill liksom övriga borgerliga partier att omfattningen av försäljningen av statlig verksamhet under de kommande tre åren skall vara 40, 60 respektive 60 miljarder kronor högre än regeringen planerat. I första hand vill partiet avyttra Vin & Sprit AB, Civitas Holding AB, delar av Luftfartsverket, resterande aktieinnehav i Nordea, Lernia AB samt Apoteket AB. Försäljningsinkomsterna skall användas till att amortera statsskulden, och motionärerna räknar i sitt budgetalternativ med att dessa amorteringar under de tre närmaste åren skall kunna uppgå till 65, 60 respektive 59 miljarder kronor. Utifrån de uppgifter som redovisas i motionen kan den effekt som Centerpartiets budgetförslag har på den offentliga sektorns finanser sammanfattas på följande sätt. Tabell 23. Centerpartiets finansiella sparande i offentlig sektor 2002-2004 Miljarder kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Nivån på det av motionärerna föreslagna utgiftstaket för staten under de tre närmast efterföljande åren avviker från regeringens förslag på följande sätt. Tabell 24. Centerpartiets utgiftstak för staten 2002-2004 Miljarder kronor 20 20 20 02 03 04 Regeringens förslag 80 84 87 till utgiftstak 9, 4, 8, 0 0 0 Föreslagen ändring av +1 - -4 takbegränsade utgifter 3, 39 8, 8 ,8 6 Ändrad - +5 +0 budgeteringsmarginal 1, ,8 ,6 8 Centerpartiets förslag 82 81 83 till utgiftstak 1, 0, 0, 0 0 0 Centerpartiets förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn avviker från regeringens på följande sätt. Tabell 25. Centerpartiets utgiftstak för offentlig sektor 2002-2004 Miljarder kronor 20 20 20 02 03 04 Regeringens förslag till 1 1 1 utgiftstak 15 21 26 6 2 3 C:s avvikande nivå på det +1 - - statliga utgiftstaket 2 34 48 C:s avvikande nivå för ±0 ±0 ±0 kommunsektorn C:s avvikande justering - +1 +1 av nivån för interna 32 4 4 transaktioner Centerpartiets utgiftstak 1 1 1 för offentlig sektor 13 19 22 5 3 9 Avvikelse från regeringen - - - 21 19 34 Folkpartiet liberalerna vill i motion Fi294 återupprätta de grundläggande principerna för 1990-1991 års skattereform och inriktar i övrigt sina förslag till förändringar av inkomstbeskattningen på att begränsa marginalskatterna eftersom de bedöms vara skadliga för jobb och tillväxt. Motionärerna är kritiska till att regeringens politik innebär att skattetrycket biter sig kvar på drygt 50 % av BNP. De förslag som motionärerna själva lägger fram innebär att såväl de offentliga utgifterna som skatterna sjunker som andel av BNP. Under den närmaste treårsperioden skall marginalskatten sänkas genom att värnskatten slopas, genom att den nedre gränsen för uttag av statlig skatt höjs, genom att ett nytt förvärvsavdrag på 5 % införs vid den kommunala beskattningen och genom att grundavdraget inte trappas av i inkomstlägen mellan ca 150 000 och 200 000 kr. För att ytterligare sänka inkomstskatten vill motionärerna därutöver införa en skattereduktion, lika för alla, på 3 000 kr per person och år. Denna skattereduktion skall också tillfalla pensionärer, och de pensionärer som under 2002 inte betalar någon skatt skall i stället få motsvarande belopp i annan form. Folkpartiet vill införa en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som skall finansieras med höjda egenavgifter, och i motionen föreslås att de skattskyldiga skall kompenseras för detta genom ett särskilt förvärvsavdrag motsvarande 2,5 % av förvärvsinkomsten. Gemensamt med de övriga borgerliga partierna vill Folkpartiet också införa rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr per år. Partiet vill även minska marginaleffekten för barnfamiljer med bostadsbidrag med 20 % genom att 2002 begränsa det inkomstprövade bostadsbidraget med 720 kr per barn och år samtidigt som alla barnfamiljer tilldelas en skattereduktion på 1 450 kr per barn och år. Såväl den särskilda skattereduktionen som minskningen av bostadsbidraget ökas därefter successivt för att 2004 uppgå till 2 650 respektive 1 440 kr. Vidare vill motionärerna skapa särskilda kompetenskonton som gör det möjligt att finansiera studier med förtida uttag av pensionssparande. Sådana uttag skall också kunna göras av dem som vill starta eget. I motionen föreslås därför att avdragsrätten för pensionssparande höjs från 0,5 till 1,5 basbelopp. Motionärerna föreslår att ett nytt skatteavdrag införs för gåvor till internationell hjälpverksamhet. De vill också slopa dubbelbeskattningen på aktiesparande. Inkomstskattesänkningarna beräknas i motionen uppgå till sammanlagt 80 miljarder kronor 2004. Dessa förslag ses av Folkpartiet som ett alternativ till den skattereduktion som utgår till löntagarna som kompensation för egenavgiften till pensionsförsäkringen enligt regeringens lösning. Eftersom partiet motsätter sig detta och vissa andra regeringsförslag begränsar sig inkomstskattesänkningarna till netto ca 37 miljarder kronor. Gemensamt med övriga borgerliga partier föreslår Folkpartiet att man skall införa en skattereduktion motsvarande halva kostnaden för hushållstjänster. De fyra partierna föreslår också gemensamt att taxeringsvärdena vid fastighetsbeskattningen skall frysas på den nivå som gällde 2000 och att uttaget av fastighetsskatt bör vara 1,0 % för småhus och 0,5 % för flerfamiljshus. På sikt bör man enligt Folkpartiets mening avskaffa fastighetsskatten i dess nuvarande form, upprätta likformighet mellan olika boendeformer och behålla avdragsrätten för låneräntor. Motionärerna vill även sänka förmögenhetsskatten för att på sikt helt avskaffa den. I ett första steg föreslår de att sambeskattningen avskaffas samt att fribeloppet höjs till 2,1 miljoner kronor. Arbetsgivaravgifterna inom tjänstesektorn bör under treårsperioden sänkas med 2 procentenheter. Partiets långsiktiga mål är att helt avskaffa skattedelen i arbetsgivaravgifterna. I motionen föreslås också att fåmansbolagsreglerna förenklas samt att de sociala avgifterna på vinstandelar tas bort. Folkpartiet välkomnar regeringens förslag att sänka mervärdesskatten på böcker, men vill närmare utreda förutsättningarna för att införa en enhetlig kulturmoms. Motionärerna förordar att en särskild miljöskatt införs på sopförbränning så att bränning likställs med deponi. De vill också på fyra år återställa enprocentsmålet för utvecklingssamarbetet och avsätter för detta ändamål ytterligare sammanlagt 4,5 miljarder kronor under de närmaste tre åren. Vidare föreslår de att ytterligare 0,6 miljarder kronor per år skall tillföras universitet och högskolor för att man skall kunna öka kvaliteten i grundutbildningen och minska trycket på de mest belastade universiteten. Motionärerna vill riva upp beslutet om maxtaxereformen liksom den beslutade förlängningen av föräldraförsäkringen. Gemensamt med övriga borgerliga partier föreslår Folkpartiet i stället ett system med barnkonton på 40 000 kr per barn som kan användas av familjen för valfri barnomsorgsform kombinerat med avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Redan nästa år bör taket i sjuk- och föräldraförsäkringen höjas till tio basbelopp, anser Folkpartiet. Inkomster upp till drygt 30 000 kr per månad skulle då komma att omfattas av dessa försäkringar. Partiet vill också införa en nationell vårdgaranti. Motionärerna drar även upp riktlinjer för en framtida, större socialförsäkringsreform som skall innefatta nuvarande pensionsförsäkring samt en reformerad sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring. De tre försäkringarna skall vara obligatoriska och fristående från statsbudgeten, och det skall vara raka rör mellan avgifter och förmåner. Försäkringarnas oberoende av statsbudgeten skall tryggas genom fristående fonder. En satsning görs också på en tillgänglighetsreform för handikappade med ett särskilt stimulansbidrag för att öka tillgängligheten i byggnader och kollektivtrafik. En miljard kronor per år avsätts för detta ändamål. Staten bör enligt motionärerna helt ta över kostnaderna för assistansersättningen från kommunerna och samtidigt återställa de inskränkningar i rätten till personlig assistans som regeringen infört. Motionärerna vill också återställa änkepensionerna till tidigare nivå och utsträcka den tid under vilken omställningspension kan utgå till tolv månader. Vägnätet behöver rustas upp och i motionen avsätts för detta ändamål ytterligare 2 miljarder kronor 2002 och därefter ytterligare 1 miljard kronor per år. Ansträngningar måste också göras för att hitta alternativa finansieringslösningar inom infrastruktursektorn, främst genom public-private partnership (PPP). De föreslagna skattesänkningarna och nya utgiftsåtagandena finansieras genom besparingar, genom att delar av regeringens skatteförslag avvisas samt genom satsningar som ger utdelning i form av minskade utgifter eller ökade inkomster. Presstödet bör enligt motionärerna begränsas kraftigt liksom anslaget till Regeringskansliet. I motionen föreslås att dessa båda anslag minskas med ca 1 miljard kronor. Skattemyndigheterna, tullen, flyktingmottagningen och försäkringskassorna föreslås få ytterligare resurser, vilket i Folkpartiets budgetförslag väntas ge utdelning i form av ökade skatteinkomster samt lägre utgifter för flyktingmottagning och rehabilitering. Arbetslöshetsförsäkringen föreslås bli obligatorisk och mer försäkringsmässig genom att de försäkrade själva får svara för ungefär en tredjedel av kostnaderna. För utförsäkrade med lång anknytning till arbetsmarknaden skall ett kompletterande skydd finnas. Arbetsmarknadspolitiken bör enligt motionärerna reformeras och andra former av åtgärder användas. I motionen pekar man på möjligheten att anlita bemanningsföretag. Då kan både antalet personer i åtgärder och kostnaderna minska. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader kan minska väsentligt, anser motionärerna. Motionärerna räknar med att deras förslag till ändrad inriktning av arbetsmarknadspolitiken och genom reformerad a-kassa skall kunna minska utgifterna på statsbudgeten med drygt 14 miljarder kronor per år under de närmaste tre åren. Av denna besparing hänför sig ungefär 9 miljarder kronor till förslaget om att öka egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen. I motionen förordas också att sjukförsäkringens kostnader för trafikolycksfall förs över på den obligatoriska trafikförsäkringen. Enligt motionärerna avlastas statsbudgeten då en utgift på närmare 4 miljarder kronor som i stället påförs bilismen. Utgifterna för räntebidrag bör enligt motionärerna minskas genom en extra avtrappning av den garanterade räntan. Dessutom avvisar de medelstillskotten till lokala investeringsprogram. Genom partiets ökade stöd till barnfamiljer räknar motionärerna också med att behovet av bostadsbidrag skall minska. Stora besparingar kan enligt deras mening också göras genom att på nytt ta Barsebäck 1 i drift eftersom avvecklingskostnader då bortfaller och större delen av åtgärdsprogrammet på energiområdet kan slopas. Besparingar kan också göras genom en ökad satsning på rehabilitering, vilket leder till minskade kostnader för sjukförsäkringen. Folkpartiet redovisar i sin motion ett samlat program mot långtidsfrånvaron med satsningar på rehabilitering och samverkan mellan aktörer genom Finsam. Dessutom vill man införa en rehabiliteringsgaranti som säkerställer att en rehabiliteringsutredning genomförs inom en månad efter det att behov har konstaterats. Krav skall också ställas på de sjukskrivna att medverka i rehabiliteringen. Gör de inte det, skall de få nedsatt ersättning. Vidare föreslås att inga ytterligare medel skall anvisas till kommunakuten med undantag för en särskild satsning mot hiv/aids i storstäderna på 84 miljoner kronor. Stödet till bredbandsutbyggnad och den särskilda storstadssatsningen avvisas likaså. Besparingar på 1,5 miljarder kronor per år görs också genom en lägre investeringstakt i Banverket. Dessutom skall volymen på Kunskapslyftet nästa år begränsas med 3,5 miljarder kronor då också omfattningen på byggstödet m.m. skall dras ned med närmare 2 miljarder kronor per år. Motionärerna framhåller att de står bakom den s.k. finansieringsprincipen och reglerar därför de kommunalekonomiska effekterna av sina förslag mot det generella statsbidraget till kommuner. Folkpartiet anser att staten i endast ett fåtal undantagsfall skall driva företag. I motionen föreslås att statligt ägda bolag för sammanlagt 160 miljarder kronor mer än regeringen räknar med skall säljas ut under den närmaste treårsperioden. Det är samma volym som föreslås av de övriga borgerliga partierna. Försäljningsinkomsterna skall användas för att påskynda amorteringarna av statsskulden, och som en följd av detta räknar motionärerna med att utgifterna för statsskuldsräntor under de tre närmaste åren skall minska med sammanlagt 11 miljarder kronor jämfört med regeringens politik. De finansiella effekterna av Folkpartiets budgetalternativ kan utifrån de i motionen redovisade uppgifterna sammanfattas på följande sätt. Tabell 26. Folkpartiets finansiella sparande i offentlig sektor 2002-2004 Miljarder kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Nivån på det av motionärerna föreslagna utgiftstaket för staten under de tre närmast efterföljande åren avviker från regeringens förslag på följande sätt. Tabell 27. Folkpartiets utgiftstak för staten 2002-2004 Miljarder kronor 20 20 20 02 03 04 Regeringens förslag 80 84 87 till utgiftstak 9, 4, 8, 0 0 0 Föreslagen ökning av +8 +5 +8 takbegränsade ,8 ,1 ,4 utgifter Ändrad +1 +3 +0 budgeteringsmarginal 0, ,9 ,6 3 Folkpartiets förslag 82 85 88 till utgiftstak 8, 3, 7, 0 0 0 Folkpartiets förslag till utgiftstak för den offentliga sektorn avviker från regeringens på följande sätt. Tabell 28. Folkpartiets utgiftstak för offentlig sektor 2002-2004 Miljarder kronor 20 20 20 02 03 04 Regeringens förslag 1 1 1 till utgiftstak 15 21 26 6 2 3 Folkpartiets 1 1 1 utgiftstak för 13 18 22 offentlig sektor 8 5 5 Avvikelse från - - - regeringen 18 27 38 2.4.3 Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen De offentliga finanserna har genomgått en snabb förbättring som burits upp av en stram och ansvarsfull budgetpolitik. Uppställda överskottsmål har överträffats med bred marginal, vilket bidragit till att den offentliga sektorns bruttoskuld på några få år kunnat reduceras med en tredjedel. Bruttoskulden motsvarar nu drygt 50 % av BNP. För de närmaste tre åren förutses i budgetpropositionen en fortsatt gynnsam utveckling av de offentliga finanserna, men bruttoskulden väntas då stabilisera sig på en nivå runt 1 115 miljarder kronor. Mätt som andel av BNP fortsätter den emellertid att sjunka ned mot 45 % 2004. Under 2001 har en stabil hemmamarknad drivit på den ekonomiska tillväxten, vilket hittills hindrat den internationella konjunkturavmattningen från att sätta några djupare spår i de offentliga finanserna. Enligt de beräkningar som redovisas i budgetpropositionen väntas överskottet i de offentliga finanserna i år uppgå till 4,6 % av BNP, vilket är det största överskottet i modern tid. Två år i rad har därmed den offentliga sektorns finansiella sparande överstigit 4 % av BNP. Och även för åren framöver förutses överskott om än på en något lägre nivå. Fortfarande väntas de dock bli större än den målsatta nivån på 2 % av BNP. Med hänsyn härtill står vi i Sverige tämligen väl rustade för att möta den osäkerhet om den ekonomiska utvecklingen som följt i spåren på terroristattackerna mot New York och Washington. Samtidigt gäller emellertid att de offentliga finanserna kan vara starkt konjunkturkänsliga, vilket bl.a. framgår av de alternativa utvecklingsscenarier som redovisas i budgetpropositionen. I ett lågtillväxtalternativ har regeringen antagit att den internationella lågkonjunkturen kommer att bli mer utdragen. Konjunkturnedgången antas drabba den svenska ekonomin, främst via exportmarknaden. Härvid skulle de senaste årens sysselsättningsuppgång kunna brytas, vilket i sin tur kan leda till ökad öppen arbetslöshet och lägre hushållskonsumtion. Detta kan slå igenom på skattebaserna och de offentliga inkomsterna som utvecklas svagare. Högre arbetslöshet ger samtidigt ökade offentliga utgifter. Trots detta kan emellertid överskottet upprätthållas i de offentliga finanserna. Jämfört med det basalternativ som regeringens budgetförslag utgår ifrån minskar nämligen nästa år den offentliga sektorns finansiella sparande i detta scenario med endast drygt 1 procentenhet och beräknas då uppgå till 0,8 % av BNP. Trots försvagningen är det fortfarande ett överskott i de offentliga finanserna. Lågtillväxtalternativet visar emellertid också att marginalerna för att kunna upprätthålla utgiftstaket är mycket små. Så t.ex. krävs i detta alternativ utgiftsbegränsningar motsvarande minst 3 miljarder kronor 2002 för att utgiftstaket inte skall överskridas.1 Tack vare de senaste årens överskott i de offentliga finanserna har vi emellertid skapat en god buffert mot en lågkonjunktur. Regeringens alternativa tillväxtscenario visar att de automatiska stabilisatorerna kan tillåtas verka fullt ut utan att ohållbara underskott uppkommer. Samtidigt är emellertid utrymmet för mer långtgående stimulansåtgärder än vad som föreslås i budgetpropositionen begränsat om förtroendet för överskottsmålet skall kunna upprätthållas. Det är därför nödvändigt att budgetpolitiken utformas på ett sådant sätt att långsiktigt stabila statsfinanser vidmakthålls. Sunda offentliga finanser är en förutsättning för en hög och uthållig tillväxt och sysselsättning. Enligt utskottets mening bör synpunkter som dessa bilda utgångspunkt för utskottets prövning av de olika budgetalternativen. I propositionen föreslår regeringen att en teknisk justering skall göras av utgiftstaken som efter denna anpassning föreslås uppgå till 809 miljarder kronor 2002, 844 miljarder kronor 2003 och 878 miljarder kronor 2004. Bakom regeringens förslag står också Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna. Moderata samlingspartiet föreslår ett utgiftstak som i början av perioden är 45 miljarder kronor högre än regeringens och som sista året överstiger regeringens förslag med 15 miljarder kronor. Att Moderata samlingspartiet med sina många förslag till utgiftsbegränsningar hamnar på ett utgiftstak som så kraftigt överstiger regeringens beror huvudsakligen på den avräkning som görs gentemot kommunerna. Moderata samlingspartiet föreslår mycket omfattande skattesänkningar varav en betydande del direkt påverkar kommunernas inkomster. I det moderata budgetalternativet kompenseras kommunerna för detta bortfall genom höjda statsbidrag, vilket höjer nivån på de statliga utgifterna och därmed också nivån på det statliga utgiftstaket i motsvarande grad. Nivåhöjningarna slår däremot inte igenom på utgiftstaket för den samlade offentliga sektorn, vilket också framgår av tabell 19 som visar att Moderata samlingspartiets förslag under de närmaste tre åren understiger regeringens med 34, 110 respektive 133 miljarder kronor. Även Folkpartiets budgetalternativ innehåller skatteförslag som får effekt på kommunernas inkomster, vilket i huvudsak regleras genom höjda statsbidrag. Detta är den främsta anledningen till att även detta parti har högre utgiftstak än regeringen. Centerpartiets inkomstskattereform leder på motsvarande sätt till att kommunernas skatteinkomster minskar, men bara första året då kompensation också utgår i form av förhöjt statsbidrag. Efterföljande år bortfaller denna kompensation, vilket förklarar varför partiets förslag till utgiftstak då minskar kraftigt. Kristdemokraternas förslag ligger under de tre åren på en 11-24 miljarder kronor lägre nivå än regeringens främst beroende på att partiet valt att kompensera kommunernas skattebortfall genom en avräkning mot statsbudgetens inkomstsida. De olika alternativen framgår av följande diagram. DIAGRAM 7. REGERINGENS OCH OPPOSITIONSPARTIERNAS UTGIFTSTAK FöR STATEN 2002-2004 Miljarder kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Källa: Finansutskottet Moderata samlingspartiet vill begränsa den offentliga sektorns inkomster och utgifter och lägger i detta syfte fram förslag till omfattande skattesänkningar, vilka föreslås bli finansierade med nästan lika stora utgiftsnedskärningar. Partiet vill dessutom minska den offentliga sektorns bruttoskuld så att den mot slutet av 2004 understiger 40 % av BNP, främst genom en omfattande försäljning av statliga företag. Under de närmaste tre åren räknar Moderata samlingspartiet med att deras privatiseringar skall kunna inbringa drygt 200 miljarder kronor. I motionen beräknas partiets skattesänkningar under 2002 leda till ett inkomstbortfall för den konsoliderade offentliga sektorn på 42 miljarder kronor, medan utgiftsminskningarna uppgår till 39 miljarder kronor. Mot periodens slut får skattesänkningarna fullt genomslag och uppgår då till 80 miljarder kronor. Besparingarna väntas samma år leda till att utgifterna minskar med 77 miljarder kronor vartill kommer en ränteeffekt på 7 miljarder kronor som motionärerna tillgodoräknar sig för sina mer långtgående privatiseringsförslag. Dessutom tar de i anspråk de medel som regeringen i budgetpropositionen fört upp som en beräkningsteknisk reserv. Helt överskuggande i det moderata budgetalternativet är att skatterna måste sänkas. Även om övriga oppositionspartier också föreslår mycket långtgående skattesänkningar går Moderata samlingspartiet mycket längre än dessa. I motionen förespråkas sänkta statliga skatter och statligt finansierade kommunalskattesänkningar på sammanlagt 80 miljarder kronor 2004. På tre år skall alltså skatterna sänkas med ett belopp som motsvarar 7,5 % av statens och kommunernas samlade skatteinkomster. Genom att växla lägre skatter mot mindre bidrag och subventioner vill motionärerna, som de uttrycker det, göra det möjligt att leva på sin lön. Men med detta synsätt blundar de för de omfördelande effekter som skatter och bidrag har. Särskilt påtagligt blir detta när partiet inte längre nöjer sig med att föreslå att den s.k. värnskatten skall avskaffas utan dessutom kräver att den statliga inkomstbeskattningen i sin helhet skall tas bort. Med hjälp av skatter och bidrag sker en inkomstutjämning mellan individer till förmån för de sämst ställda i samhället. Skatter och bidrag har för den enskilde också en inkomstutjämnande effekt över tiden, och genom denna omfördelning får medborgarna samhällets stöd i de skeden av livet då de inte aktivt förvärvsarbetar på grund av studier, sjukdom, arbetslöshet, ålderdom osv. I motsats till motionärerna anser utskottet att skattesystemets utformning har stor betydelse för fördelningspolitiken. Skatt efter bärkraft är en grundläggande princip i ett välfärdssamhälle. Skattepolitiken är rätt använd ett viktigt verktyg för att minska klyftorna i samhället. Även de offentliga välfärdsutgifterna bidrar till minskade inkomstskillnader. Enligt utskottets mening kan man alltså inte byta ut minskade eller avskaffade bidrag mot sänkta skatter på det lättvindiga sätt Moderata samlingspartiet gör. Det som Moderaterna framställer som ett enkelt statsfinansiellt nollsummespel kan få mycket långtgående återverkningar för de enskilda individerna. Särskilt påtagligt blir detta då skattesänkningarna i stor utsträckning förutsätts bli finansierade genom minskade transfereringar och besparingar i sådana trygghetssystem som a-kassa samt sjuk- och föräldraförsäkringen. Moderata samlingspartiet har visserligen släppt sitt tidigare krav på sänkta ersättningsnivåer från 80 till 75 % för sjukpenning- och föräldraförsäkringen samt arbetslöshetsförsäkringen men anser alltjämt att den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) skall beräknas på ett sådant sätt att ersättningen från sjukpenning- och föräldraförsäkringen kommer att begränsas. Dessutom vill partiet införa ytterligare en karensdag i sjukpenningförsäkringen. Man motsätter sig också den nyligen genomförda höjningen av taket för dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen till 680 kr/dag och anser, utan att redovisa något konkret förslag, att en allmän arbetslöshetsförsäkring skall införas redan nästa år. För detta tillgodoräknar man sig en besparing som samma år uppgår till 2,5 miljarder kronor och som åren därpå växer till närmare 10 miljarder kronor per år. Försäkringen skall vara tidsbegränsad och administreras av staten. Den skall finansieras med en avdragsgill premie som skall utgå med 2 % av sådana inkomster som är ersättningsberättigade. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande (AU1y) riktat flera invändningar mot den föreslagna modellen. Enligt arbetsmarknadsutskottets mening kan den slopade anknytningen till en viss arbetslöshetskassa medföra att ansvaret för att hålla kostnaderna nere begränsas. Nuvarande lösning ger genom sin koppling till dagpenningnivån indirekt ett ansvar för lönenivån inom kassans område, anser arbetsmarknadsutskottet som också ifrågasätter förslaget av fördelningspolitiska skäl, bl.a. med hänsyn till avdragsrätten för avgiften. Finansutskottet instämmer i den kritik som arbetsmarknadsutskottet riktar mot förslaget. Besparingar skall också göras i sådana transfereringssystem som förtidspensioner, underhållsstöd och bostadsbidrag. Att införa en andra karensdag i sjukförsäkringen leder enligt utskottets mening till ökade påfrestningar för redan utsatta grupper och dessa påfrestningar blir i än högre grad märkbara om åtgärden på moderat vis kombineras med ett förslag om att den sjukpenninggrundande inkomsten skall fastställas på ett mindre förmånligt sätt. Skattesänkningar finansierade på detta sätt ger enligt finansutskottets mening upphov till starkt negativa fördelningspolitiska effekter. De medborgare som är i störst behov av samhällets stöd är de som i första hand tvingas bidra till finansieringen genom uteblivna eller försämrade förmåner. Samtidigt får de själva begränsat utbyte av de sänkta skatterna på grund av låga inkomster. Finansieras skattesänkningarna dessutom med luftigt tilltagna dynamiska effekter urholkas snabbt stabiliteten i statsfinanserna. Därtill kommer att några av de besparingar partiet tillgodoräknar sig uppnår man till priset av att medborgarna tvingas betala obligatoriska försäk ringspremier, som för den enskilde har stora likheter med en skatt. Så t.ex. räknar Moderata samlingspartiet med att kunna spara 4 miljarder kronor genom att från statsbudgeten lyfta ut kostnader för sjukskrivningar förorsakade av trafikolycksfall för att i stället bekosta dem via en obligatorisk trafikskadeförsäkring vid sidan av statsbudgeten. Detta leder visserligen till en minskad belastning på statsbudgeten, men de skattesänkningar det ger utrymme för torde inte uppväga de ökade försäkringspremier den enskilde bilisten får betala. Hur dessutom en så genomgripande förändring skall kunna genomföras redan nästa år anges inte i motionen. På snarlikt sätt vill Moderata samlingspartiet göra stora besparingar i läkemedelsförmånen och arbetslöshetsförsäkringen genom att i stället låta dessa kostnader finansieras via försäkringspremier som den enskilde får betala. Moderata samlingspartiet vill också begränsa kommunernas handlingsutrymme. Kommunsektorns utgifter väntas i fasta priser öka med drygt 1 % per år under 2001-2004. Moderaterna ser detta som en mycket påtaglig höjning av utgiftsnivån och befarar att den höga utgiftsnivån skall bli bestående och därmed också bidra till att ett alldeles för högt skattetryck permanentas. Utnyttjas inte möjligheten att sänka skatten finns det risk för att produktivitetsutvecklingen helt avstannar i kommunsektorn, hävdar motionärerna. På lösa grunder påstås i motionen att kommunerna kommer att få en bättre produktivitetstillväxt med moderat politik, vilket skulle minska kommunsektorns kostnader med närmare 10 miljarder kronor 2004. Hur detta är möjligt anges dock inte. Med moderat politik kommer enligt motionärerna även kommunernas socialbidragskostnader att minska med 4 miljarder kronor 2004. Moderata samlingspartiet utgår nämligen från att de moderata skattesänkningarna skall minska behovet av socialbidrag i denna omfattning. Med hänvisning till dessa och andra lika löst grundade antaganden om kostnadsminskningar för kommunerna föreslår motionärerna att nivån på det generella statsbidraget till kommunerna skall minskas med 14 miljarder kronor 2004. Det är uppenbart att ett kraftigt minskat statsbidrag kommer att tvinga fram besparingar och nedskärningar i kommunerna. Det som i motionen kläs i ord som "bättre produktivitetstillväxt" är alltså, som utskottet ser det, i praktiken inget annat än hårdhänt framtvingade nedskärningar och avskedanden. Utgångspunkten för en privatisering bör vara att den skall vara näringspolitiskt motiverad och att den skall genomföras vid en tidpunkt då utbytet blir så gynnsamt som möjligt för skattebetalarna. Men utan att redovisa någon närmare försäljningsstrategi förutsätter Moderata samlingspartiet att man redan nästa år skall kunna avyttra statliga företag för 55 miljarder kronor. Och under de båda därpå följande åren skall försäljningarna uppgå till 75 miljarder kronor vartdera eret. Börskurserna har under det gångna året fallit kraftigt men någon diskussion om det är rimligt eller ens möjligt att i rådande börsläge avyttra statlig verksamhet i denna omfattning förs inte. Såvitt utskottet kan finna tycks motionärerna inte heller i sitt budgetalternativ ha beaktat det bortfall av utdelningsinkomster som försäljningarna ger upphov till. Moderata samlingspartiet motsätter sig helt användningen av en budgeteringsmarginal och anser att regeringen i stället bör återkomma till riksdagen varje gång utgiftstaket är på väg att överskridas. Budgeteringsmarginalen påverkar nämligen budgetdisciplinen negativt, anser motionärerna. Genom att kategoriskt avvisa användningen av en budgeteringsmarginal kan motionärerna uppvisa ett budgetförslag med ett lägre utgiftstak än annars. Allvarligare än så är emellertid att motionärernas förslag inte går att förena med de anslagsvillkor som gäller för ramanslag och reservationsanslag. Myndigheterna har i det nya budgetsystemet givits en tämligen stor frihet att fördela sina utgifter över tiden. Ramanslag som inte utnyttjas fullt ut ett år kan sparas till efterföljande år. På motsvarande sätt kan en myndighet använda tidigare sparade anslagsmedel som komplement till årets anslag för att finansiera en större utgift. Myndigheter har också möjlighet att inom vissa gränser låna av efterföljande års anslag om medelstilldelningen ett visst år är otillräcklig. Myndigheternas rätt att självständigt fördela sina utgifter över tiden går inte att inordna i Moderaternas ramförslag, eftersom detta inte ger utrymme för förskjutningar. Varje minskning av anslagssparandet som överstiger den beräknade förbrukningen av anslagsbehållningarna leder ju till att de samlade utgifterna ökar, vilket automatiskt skulle få till följd att utgiftstaket överskrids, hur obetydlig ökning det än är fråga om. Det framstår inte som rimligt att riksdagen återkommande skall behöva ta ställning till varje liten förändring av detta slag. Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Moderata samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken. Kristdemokraterna är starkt kritiska till det av regeringen använda överskottsmålet, eftersom överskotten under åren framöver uppkommer i ålders pensionssystemet och inte i statsfinanserna. För egen del redovisar de ett budgetalternativ som sägs vara inriktat på att åstadkomma såväl ett bättre finansiellt sparande i staten som en snabbare avbetalning av statsskulden. Men för 2003 och 2004 har motionärerna identiskt lika värden som regeringen och för 2002 är deras angivna finansiella sparande i staten endast 0,1 procentenhet bättre än regeringens. Utskottet har svårt att se att denna skillnad skulle vara av så avgörande betydelse att det kan hävdas att Kristdemokraternas budgetalternativ ens i utgångsläget har en starkare inriktning än regeringens. En närmare granskning av det kristdemokratiska budgetalternativet visar tvärtom att det är behäftat med sådana brister att stabiliteten i statsfinanserna tämligen snabbt skulle kunna urholkas. Den minskning av statsskulden som framkommer i motionärernas budget alternativ uppnås uteslutande genom att man har ambitionen att sälja ut statliga företag i samma omfattning som Moderata samlingspartiet föreslår, dvs. för 55 miljarder kronor redan 2002 och för 75 miljarder kronor under vart och ett av de båda efterföljande åren. Utan dessa tillkommande försäljningsinkomster kan Kristdemokraterna inte tillgodoräkna sig lägre ränteutgifter och kommer då under perioden 2002-2004 att få ett sämre samlat finansiellt sparande för staten än regeringen. Motionärerna hävdar också att både inkomster och utgifter i deras budget alternativ är lägre än i regeringens alternativ. Det kristdemokratiska budgetförslaget sägs därför minska statsfinansernas konjunkturkänslighet. Inte heller i detta avseende kan utskottet dela motionärernas uppfattning. Visserligen redovisar motionärerna ett förslag till statsbudget vars omslutning är lägre än regeringens, men den lägre omslutningen förklaras främst av att motionärerna valt att nettoredovisa merparten av sina överföringar till kommunsektorn som en negativ post på statsbudgetens inkomstsida. Kristdemokraterna presenterar i motionen ett antal skatteförslag och andra förslag som har mycket långtgående återverkningar på kommunernas ekonomi. I enlighet med finansieringsprincipen skall kommunerna kompenseras för sådana förändringar, och normalt görs detta mot ramanslaget Generellt statsbidrag till kommuner och landsting som finns uppfört på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Av en reglering på sammanlagt 43,8 miljarder kronor 2002 har emellertid Kristdemokraterna valt att redovisa endast drygt 0,2 miljarder kronor på detta sätt. Resterande 43,6 miljarder kronor redovisas som en utgift på statsbudgetens inkomstsida på inkomsttitel 1111. År 2004 har denna avräkning mot inkomsttiteln ökat till 57 miljarder kronor och i det kristdemokratiska budgetalternativet kommer statsbudgetens omslutning då att minska lika mycket. Om Kristdemokraterna i stället hade följt gängse praxis och redovisat samtliga överföringar till kommunerna på utgiftsområde 25, skulle partiets ram för detta utgiftsområde liksom taket för de statliga utgifterna behövt höjas med 57 miljarder kronor 2004. Nivån på Kristdemokraternas statliga utgiftstak skulle då ha hamnat betydligt över inte bara övriga oppositionspartiers motsvarande tak utan också 33 miljarder kronor över regeringens. Enligt utskottets mening är det angeläget att man på olika sätt försöker begränsa statsfinansernas konjunkturkänslighet. Men detta uppnås verkligen inte genom att man i stor skala börjar nettoredovisa utgifter mot inkomster och på grundval av en på detta sätt minskad budgetomslutning hävdar att statsfinansernas konjunkturkänslighet kommer att avta. Utskottet har tidigare starkt kritiserat Kristdemokraterna för detta förfarande eftersom det inte tillgodoser budgetlagens (1996:1059) föreskrifter om att statens inkomster och utgifter skall redovisas brutto på statsbudgeten. Till saken hör att de fyra oppositionspartierna gemensamt vill återställa full avdragsrätt för den allmänna pensionsavgiften. Kompensationen till kommunerna för det skattebortfall detta ger upphov till uppgår till ca 16 miljarder kronor och redovisas av Moderata samlingspartiet, Centerpartiet och Folkpartiet på ett korrekt sätt på utgiftsområde 25. Kristdemokraterna däremot har emellertid valt att nettoredovisa denna kompensation mot statsbudgetens inkomster. Trots ett i övrigt identiskt förslag får Kristdemokraterna därigenom en budgetomslutning som i förhållande till de andra oppositionspartierna skenbart är ca 16 miljarder kronor lägre. Ett liknande exempel gäller Kristdemokraternas förslag om en höjning av grundavdraget vid den kommunala beskattningen till 24 000 kr. För kommunerna leder detta förslag till ett inkomstbortfall på 19 miljarder kronor redan 2002, och även detta bortfall räknar motionärerna av mot statsbudgetens inkomster. Grundavdraget skall enligt deras förslag visserligen beräknas mot den kommunalt beskattningsbara inkomsten, men den skattelindring som detta ger upphov till skall betraktas som en statlig skattereduktion som skall räknas av mot inkomsttitel 1111 på statsbudgetens inkomster. En enklare och mer naturlig åtgärd hade varit att i likhet med Moderata samlingspartiet och Centerpartiet utöka det befintliga kommunala grundavdraget. Med den lösning som Kristdemokraterna valt får man nämligen inte bara ett krångligt och administrativt svårhanterligt system, man missar också möjligheten att helt befria inkomsttagare med små inkomster från att behöva lämna deklaration. Skall den föreslagna skattereduktionen kunna beräknas är det nämligen nödvändigt att även de med inkomster i intervallet mellan nuvarande grundavdrag och den föreslagna nya grundavdragsnivån på 24 000 kr lämnar deklaration. På snarlikt sätt föreslås de förvärvsarbetande få göra ett statligt finansierat förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen. Kristdemokraternas förslag till skattesänkningar är nästa år 15 miljarder kronor större än regeringens och detta bortfall förutsätts i motionen bli finansierat av ungefär lika stora nettobesparingar, däribland följande två åtgärder som ensamma uppgår till ca 13 miljarder kronor. I likhet med Moderata samlingspartiet och Folkpartiet föreslår Kristdemokraterna för det första att kostnaderna för personskador vid trafikolycksfall inte längre skall finansieras över sjukförsäkringen utan via den obligatoriska trafikförsäkringen vid sidan av statsbudgeten. Det är trafikanterna som får ta på sig kostnaden för denna budgetavlastning som drabbar dem i form av ökade premiekostnader. Dessutom kräver ett förslag av denna art rimligtvis ett visst mått av förberedelser och anpassning innan det kan omsättas i praktisk tillämpning. Men motionärerna räknar uppenbarligen med att detta skall kunna lösas till början av nästa år eftersom de i sitt budgetalternativ utgår från att det offentliga skall kunna avlastas 4 miljarder kronor i utgifter redan nästa år. Samma orealistiska syn på den egna politikens möjligheter kommer till uttryck i ett annat av Kristdemokraternas besparingsförslag, som går ut på att statens bidrag till a-kassorna skall kunna begränsas mycket kraftigt redan 2002 genom att medlemmarnas egenavgifter till kassorna höjs i motsvarande utsträckning. I detta syfte föreslår partiet att en ny, allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring införs med en egenfinansiering motsvarande en tredjedel av kostnaderna. Den nya försäkringen skall därigenom avlasta statsbudgeten. Ytterligare besparingar uppnås genom vissa förenklingar av regelsy- stemen för de arbetsmarknadspolitiska programmen samt genom att antalet åtgärder minskar, bl.a. slopas flyttningsbidraget. Därutöver förutsätter man att utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen också skall kunna minskas med hänsyn till de gynnsamma effekter som Kristdemokraternas förslag till tillväxt- och företagsfrämjande åtgärder sägs ge upphov till. Sammantaget leder detta till att Kristdemokraterna räknar med att redan 2002 kunna minska utgifterna inom utgiftsområde 13 Arbetsmarknad med närmare 9 miljarder kronor. Av motionen framgår däremot inte hur ett vagt formulerat a-kasseförslag skall kunna omsättas i praktisk tillämpning redan nästa år, inte heller vilket eller vilka inslag i Kristdemokraternas politik som på så kort tid väntas ge upphov till dessa mycket betydande dynamiska effekter. Utskottet anser för egen del att det inte är möjligt att på detta sätt, och redan nästa år, begränsa utgifterna för arbetslöshetsersättningen i den omfattning som motionärerna föreslår. Arbetsmarknadsutskottet ger i sitt yttrande (AU1y) stöd för denna bedömning. I yttrandet sägs följande: Av Kristdemokraternas förslag framgår inte uttryckligen vad självfinansieringen skulle relateras till. Om det är fråga om faktiskt utbetald ersättning kan man till en början konstatera att denna blir känd först i efterhand samtidigt som den av olika skäl kan vara svår att prognostisera. Utbetalningarna kan variera relativt kraftigt år från år beroende på konjunkturen och sammansättningen av de arbetslösa, vilket väcker frågan om premien skall fluktuera eller jämnas ut över tiden. Det framgår inte heller av Kristdemokraternas partimotion om egeninsatsen skall relateras till utgifterna för samtliga försäkrade eller för medlemmarna i en viss kassa eller för någon annan avgränsad grupp av försäkrade. Utskottet har också invändningar mot en så kraftig egeninsats som det kan bli fråga om särskilt i ett svagt arbetsmarknadsläge med hög arbetslöshet. Dessutom framstår systemet som administrativt krångligt. Alldeles oavsett detta ser utskottet det som orealistiskt att förändringarna skulle kunna genomföras så snabbt att de gav kraftiga utslag på budgeten redan nästa år, vilket Kristdemokraterna tycks räkna med. I Kristdemokraternas budgetalternativ för 2002 bärs alltså lejonparten av de föreslagna utgiftsminskningarna upp av två mycket osäkra besparingar som tillsammans förutsätts kunna ge ett tillskott på ungefär 13 miljarder kronor redan nästa år. Budgetalternativet utmärks även i övrigt av en svagt underbyggd finansiering. Regeländringar som syftar till att öka utgifter och minska skatter är sålunda tämligen väl specificerade medan regeländringar avsedda att minska utgifter eller öka inkomster ofta är mycket otydliga. Så t.ex. för motionärerna fram flera tydligt redovisade och väl preciserade förslag till skattesänkningar, vilka är fullt möjliga att genomföra redan vid årsskiftet. Bland annat gäller det partiets förslag till höjning av grundavdraget liksom förslaget om ett nytt förvärvsavdrag. Dessa skarpt formulerade skattesänkningar förutsätts alltså redan nästa år bli finansierade genom vagt formulerade besparingar som i några fall dessutom framstår som ogenomförbara i praktiken. Därtill kommer den av bl.a. Kristdemokraterna förespråkade metoden att - i likhet med kostnaderna för trafikolycksfall och arbetslöshet - lyfta ut verksamheter ur statsbudgeten för att i stället finansiera dem vid sidan av den. Följden härav blir att flera av de utlovade skattesänkningarna omedelbart kommer att ätas upp av ökade obligatoriska avgifter. Av de föreslagna skattesänkningarna på 15 miljarder kronor 2002 kommer omedelbart drygt 9 miljarder kronor, eller två tredjedelar, att vältras över på medborgarna i form av obligatoriska avgifter som har stora likheter med skatter. En besparing görs också genom att Kristdemokraterna liksom övriga borgerliga partier avvisar regeringens förslag till maxtaxereform. Som alternativ föreslår motionärerna att man skall införa ett barnomsorgskonto på totalt 40 000 kr per barn samt avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr per barn och år. Barnomsorgskontot ger enligt motionärerna småbarnsföräldrarna möjlighet att fritt välja omsorgsform för sina barn, något de inte sägs få med den av regeringen valda lösningen. Utskottet vill med anledning härav erinra om att maxtaxereformen omfattar all kommunalt subventionerad barnomsorg, således inte bara kommunala daghem utan också föräldrakooperativt drivna daghem och kommunalt subventionerade dagmammor som bedriver barnomsorg i hemmet, dvs. i princip alla barnomsorgsformer utom rent privat finansierade lösningar som barnflickor och privata dagmammor. Medan maxtaxereformen i ett slag begränsar barnfamiljernas tillsynskostnader och undanröjer de marginaleffekter som inkomstprövade avgifter ger upphov till skulle problemet med barnfamiljernas marginaleffekter kvarstå med den av oppositionspartierna förordade lösningen. Dessutom skulle den föreslagna avdragsrätten för många småbarnsföräldrar innebära att endast en tredjedel av barntillsynskostnaderna faller bort. Av de skäl som här redovisats kan utskottet inte ställa sig bakom Kristdemokraternas förslag till inriktning av budgetpolitiken. Centerpartiet redovisade redan i anslutning till förra årets vårproposition ett budgetalternativ med en helt ny inriktning. Skattesänkningsförslagen var i det mer omfattande än tidigare och nivån på de av partiet redovisade utgiftstaken avvek mer dn någon gång tidigare från vad regeringen hade föreslagit. Samma uppläggning präglar det förslag som partiet nu redovisar. I det ligger förslaget till utgiftstak för 2004 på en nivå som är 48 miljarder kronor lägre än regeringens. Inget annat parti föreslår ett så lågt utgiftstak för detta år. Det är framför allt effekterna av Centerpartiets inkomstskatteförslag som förklarar denna avvikelse. För 2002 föreslår motionärerna att grundavdraget höjs till 20 000 kr för alla samt att full avdragsrätt återinförs för egenavgiften till ålderspensionssystemet. Effekten av detta och övriga centerpartistiska skatteförslag är att kommunernas skatteinkomster minskar med 31 miljarder kronor, och i enlighet med finansieringsprincipen kompenseras de för detta genom en lika stor höjning av statsbidragen. Centerpartiets förslag till utgiftstak för 2002 ligger därför något högre än regeringens. Avvikelsen är dock endast 12 miljarder kronor. En mer påtaglig skillnad gentemot regeringen och övriga partier framträder 2003 och senare (se diagram 7) och beror på att Centerpartiet föreslår att det höjda grundavdraget skall slopas helt 2003 för att i stället ersättas av en statligt finansierad skattereduktion på 10 000 kr för alla. Slopas grundavdraget kommer kommunernas skatteinkomster att öka, och i enlighet med finansieringsprincipen reglerar Centerpartiet detta genom att minska statsbidragen med drygt 15 miljarder kronor 2004. Skiftet påverkar även nivån på utgiftstaket som i Centerpartiets budgetalternativ för 2004 därigenom blir 48 miljarder kronor lägre än regeringens. Centerpartiets förslag till skattesänkningar för de närmaste tre åren uppgår till 19, 37 respektive 49 miljarder kronor. Trots skattesänkningar av denna omfattning kan Centerpartiet under de tre närmaste åren redovisa ett budgetöverskott på i runda tal 50 miljarder kronor per år. Varje års överskott bärs dock helt upp av de företagsförsäljningar som partiet tillgodoräknar sig och som under vart och ett av åren skall överstiga regeringens försäljningsplaner med 40, 60 respektive 60 miljarder kronor. Det rör sig alltså om samma orealistiskt höga nivåer som övriga borgerliga partier uppger. De extraordinära inkomsterna skall användas för amortering av statsskulden och i sitt budgetalternativ har motionärerna därför också tillgodoräknat sig en ränteeffekt av detta. Skulle emellertid försäljningsinkomsterna falla bort kommer även ränteeffekten att göra det, och motionärerna får då en svagare budgetutveckling än regeringen. År 2004 blir deras budgetsaldo i så fall ca 5 miljarder kronor svagare än regeringens. Mot denna bakgrund kan det ha sitt intresse att närmare granska hur Centerpartiet i övrigt avser att finansiera sina utgiftsökningar och tilltänkta skattesänkningar. Någon samlad redovisning av partiets besparingsförslag lämnas dock inte i motionen. Av den framgår endast hur man vill ändra nivåerna på statsbudgetens olika utgiftsområden. I ett antal kommittémotioner ger partiet dock en något bättre bild av vilka förslag som ligger bakom de olika nivåjusteringarna inom respektive utgiftsområde. Av dessa motioner kan man utläsa att merparten av 2002 års skattesänkningar på 19 miljarder kronor förutsätts bli finansierade med besparingar på arbetsmarknadspolitikens område. Besparingarna berör utgiftsområdena 13-15, mellan vilka betydande anslagsbelopp omfördelas. På dessa utgiftsområden räknar motionärerna med att kunna begränsa medelsbehovet med inte mindre än 11 miljarder kronor redan 2002. Det motsvarar 13 % av de berörda anslagen. Finansutskottet välkomnar alla nya initiativ som kan bringa ned arbetslösheten men har svårt att se att de lösningar som motionärerna redovisar skulle kunna ge de stora vinster som man tillskriver sina förslag. Och utan dem försvagas partiets budgetalternativ ytterligare. Så t.ex. vill motionärerna nästa år införa en högre och enhetlig avgift till arbetslöshetskassorna på 200 kr per månad. Beroende på arbetslöshetskassa innebär det att medlemsavgiften höjs med mellan 30 och 130 kr per månad. Staten skall tillgodoräkna sig besparingen - som av motionärerna anges till 2,3 miljarder kronor - genom att man minskar bidraget till arbetslöshetsersättning och aktivitetsstöd i motsvarande omfattning. Kassorna kommer därigenom att själva få svara för en del av kostnaderna för arbetslöshetsersättningen. Hur avräkningen mot arbetslöshetskassorna rent praktiskt skall ordnas framgår inte av motionen. Värt att notera är emellertid att arbetslösheten varierar mellan olika branscher, vilket återspeglar sig i belastningen på dagens ca 40 arbetslöshetskassor. Vissa kassor har hög arbetslöshet och är därmed i större behov av statsbidrag för att kunna klara sina utbetalningar än kassor med låg arbetslöshet. Och med dagens system motsvarar statsbidraget kassornas utbetalningar. Sker ingen omfördelning mellan kassorna kommer den av motionärerna förordade lösningen att leda till att arbetslöshetstyngda kassor med tiden går med allt större underskott, medan kassor med låg arbetslöshet efter hand kan bygga upp stora överskott. Problem av detta slag samt andra administrativa svårigheter gör att det inte framstår som rimligt att räkna med att motionärernas förslag skulle kunna omsättas i praktisk tillämpning redan nästa år. Centerpartiet motsätter sig den nyligen genomförda höjningen av taket för dagpenningen i arbetslöshetsförsäkringen till 680 kr. Såsom arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande (AU1y) innebär detta att stora grupper försäkrade inte kan få en 80- procentig ersättningsnivå. Till en del finansierar motionärerna också sina skatteförslag med engångsåtgärder av betydande omfattning. Så t.ex. anser de sig utan närmare motivering kunna göra engångsvisa indragningar dels med 2,1 miljarder kronor på anslaget 25:4 Vuxenstudiestöd, dels med 240 miljoner kronor på anslaget 22:3 Köp av arbetsmarknadsutbildning och övriga kostnader. Förutom denna engångsvisa indragning tillgodoräknar sig motionärerna också en besparing med 1,7 miljarder kronor på det senare anslaget. Omfördelningen av anslag mellan utgiftsområdena 13-15 motiveras i motionen med att man då får en klarare och mer överskådlig bild av arbetslöshetens kostnader om försörjningsstöden vid arbetslöshet samordnas under utgiftsområde 13. Man kan då också göra ökade samordningsvinster och uppnå en större rättvisa. Några regeländringar eller förslag till hur de samordnade stödformerna skall användas redovisas inte, men likväl förväntar sig motionärerna att man mycket snabbt skall kunna göra effektivitetsvinster i miljardklassen till följd av denna åtgärd. För 2002 anges besparingen till 1,5 miljarder kronor. Utskottet har för egen del svårt att se hur något som i praktiken endast är en omflyttning av anslag på statsbudgeten skall kunna ge upphov till besparingar av denna omfattning. De gjorda omfördelningarna försämrar däremot överblicken över motionärernas förslag och omöjliggör dessutom alla jämförelser på aggregerad nivå med regeringens och övriga oppositionspartiers förslag på dessa utgiftsområden. Ett av syftena med den nuvarande indelningen i utgiftsområden är just att man snabbt och enkelt skall kunna få en bild av partiernas prioriteringar mellan olika politiskt relevanta områden. Denna fördel går emellertid helt förlorad om man i likhet med Centerpartiet i stor skala börjar omfördela mellan olika utgiftsområden. Till detta kommer att riksdagen inte samtidigt i sin beslutsprocess kan tillämpa mer än en indelningsgrund för statsbudgeten. Om rambeslutsmodellen skall fungera, måste respektive utgiftsområde vara entydigt definierat. Mot bakgrund härav har på förslag av Riksdagskommittén riksdagsordningen nyligen ändrats, och fr.o.m. 2002 års ekonomiska vårproposition gäller att beslut i fråga om vilka ändamål och verksamheter som skall innefattas i ett utgiftsområde endast får fattas i samband med behandlingen av vårpropositionen. Det är också värt att notera att de av motionärerna föreslagna utgiftsminskningarna på utgiftsområdena 13-15 inte främst gäller administrationskostnader utan olika typer av bidrag till hushållen som alltså kommer att få vidkännas ett minskat stöd i motsvarande omfattning. Det är också uppenbart att detta drabbar grupper som inte kan förväntas ha stora reserver att försörja sig på. Motionärerna har inte heller på ett trovärdigt sätt visat att de som drabbas kan få sin försörjning tryggad på annat sätt. Motionärerna tillgodoräknar sig också stora besparingar på utgiftsområde 10 där en satsning med 2,6 miljarder kronor på rehabiliteringsutredningar, hjälpmedel och finansiell samordning förutsätts ge snabb utdelning och minska utgifterna för sjukfrånvaro och förtidspension med drygt 4 miljarder kronor redan 2002. Denna besparing växer därefter snabbt till närmare 14 miljarder kronor 2004. Motionärerna förutsätter även att det redan till nästa år skall vara möjligt att ändra det sätt på vilket den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) fastställs och tillgodoräknar sig för detta ytterligare 1,8 miljarder kronor i besparing. Utskottet noterar också att Centerpartiet föreslår en satsning på skolan med inriktning på grundskolan. I motionen uppges att Centerpartiet vill satsa nästan 10 miljarder kronor mer på skolan de kommande tre åren. Vad som inte nämns i det sammanhanget är att partiet samtidigt avvecklar den satsning på kvalitetshöjande insatser i skolan som riksdagen förra året fattade beslut om och som uppgår till 7,5 miljarder kronor under samma treårsperiod. Centerpartiets skolsatsning inskränker sig därför i praktiken till sammanlagt 2,3 miljarder kronor under treårsperioden. Den innebär dessutom att det nuvarande stödet, som är särskilt inriktat på insatser i skolan, i huvudsak skulle omvandlas till en höjning av det generella statsbidraget till kommuner och landsting, dvs. till ett bidrag som kommunerna fritt förfogar över och som kan användas även till annat än skolsatsningar. Utskottets genomgång visar att Centerpartiets förslag till skattesänkningar och nya utgiftsåtaganden i många fall har en svagt underbyggd och yvigt tilltagen finansiering. Denna bild bekräftas också av att Centerpartiet i sitt budgetförslag för 2002 fört upp en i det närmaste obefintlig budgeteringsmarginal på 168 miljoner kronor. Det motsvarar för detta år 0,02 % av de takbegränsade utgifterna, vilket är helt otillräckligt för att budgeteringsmarginalen på ett rimligt sätt skall kunna fungera som en buffert. Utskottet kan mot denna bakgrund inte ställa sig bakom Centerpartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken. Folkpartiet liberalerna avvisar regeringens skattepolitik i form av nuvarande kompensation för egenavgifterna och särskild skattereduktion samt ställer sig negativt till den i budgetpropositionen föreslagna skattereduktionen för fackföreningsavgiften och skattelättnaderna för pensionärer. I stället föreslår man en inkomstskattereform som fullt genomförd efter tre år beräknas kosta 34 miljarder kronor. Genom bl.a. begränsat uttag av statlig skatt och höjd brytpunkt för denna samt borttagande av den s.k. LO- puckeln beräknar motionärerna att de flesta skattskyldiga skall betala ca 30 % i skatt, medan de med höga inkomster skall betala ca 50 % på de högre inkomstdelarna. Barnfamiljerna skall dessutom få utökat generellt barnstöd i form av en skattereduktion på 1 450 kr per år och barn i kombination med begränsningen av det inkomstprövade bostadsbidraget. Samtidigt skall avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr per år införas. Tillsammans med ett system med barnkonton på 40 000 kr per barn skall dessa förslag ersätta maxtaxereformen och förlängningen av föräldraförsäkringen. Folkpartiets förslag är inriktade på att neutralisera negativa marginaleffekter. Av partiets förslag till satsningar på barnfamiljer har dock avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader samt barnkontot ingen inverkan på marginaleffekterna. De utgör endast en ren subvention till barnfamiljerna, något som inte tycks ligga i linje med Folkpartiets principer för skattepolitiken. Samtidigt skulle förslagen om slopad maxtaxereform respektive avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader kunna tas till intäkt av kommuner för att höja dagisavgifterna, vilket ytterligare skulle undergräva effekten av de föreslagna satsningarna. Finansutskottet anser att regeringens maxtaxereform är ett mer effektivt sätt att åstadkomma en begränsning av de negativa marginaleffekterna för barnfamiljerna än vad Folkpartiets förslag är. Sammantaget uppgår de av Folkpartiet föreslagna skattesänkningarna och nya utgiftsåtagandena till ca 64 miljarder kronor 2004. Budgetförsvagningarna föreslås bli finansierade med de medel som i budgetpropositionen satts av som en beräkningsteknisk överföring till hushållen. Dessutom skall finansieringen ske genom besparingar och effektiviseringar, genom att delar av regeringens förslag avvisas samt genom att verksamheter lyfts ut ur statsbudgeten för att i stället finansieras vid sidan av den. Motionärerna föreslår exempelvis att kostnaderna för personskador vid trafikolycksfall lyfts över från statsbudgeten till en obligatorisk trafikförsäkring vid sidan av budgeten. Följden av ett sådant förslag blir emellertid att försäkringspremier för den enskilde höjs kraftigt och att effekten av de föreslagna skattesänkningarna därmed urholkas. Belastningen på statsbudgeten skall enligt Folkpartiet även minskas genom att arbetslöshetsförsäkringen blir obligatorisk och finansierad med kraftigt höjda egenavgifter motsvarande en tredjedel av kostnaderna. Arbetsmarknadsutskottet ifrågasätter i sitt yttrande (AU1y) den av Folkpartiet valda lösningen som arbetsmarknadsutskottet anser vara otydligt beskriven och administrativt krånglig. Alldeles oavsett detta ser arbetsmarknadsutskottet det som orealistiskt att räkna med att de föreslagna förändringarna skulle kunna genomföras så snabbt att de ger kraftigt utslag på budgeten redan nästa år. Finansutskottet delar arbetsmarknadsutskottets bedömning och vill för egen del framhålla följande. Genom höjda avgifter skall de försäkrade själva svara för en ökad andel av kostnaderna för försäkringen. Detta minskar belastningen på statsbudgeten och antas av motionärerna även resultera i mer ansvarsfulla löneavtal. Utformningen av förslaget till höjd a-kasseavgift strider mot den i dag grundläggande principen att arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras solidariskt av alla oavsett risk för arbetslöshet. Folkpartiet redovisar också ett mycket omfattande försäljningsprogram för statliga företag, vilket i likhet med de övriga oppositionspartiernas förslag förutses kunna inbringa 160 miljarder kronor utöver de i budgetpropositionen upptagna försäljningsinkomsterna under den närmaste treårsperioden. Dessa i partiets motion ospecificerade försäljningar beräknas minska utgifterna för statsskuldsräntor med 11 miljarder kronor utöver regeringens prognoser för samma period. Någon beräkning av försäljningarnas övriga effekter på statens finanser, såsom exempelvis minskning av inkomster från inleveranser av företagens vinstöverskott eller påverkan på statens nettoförmögenhet, saknas dock i Folkpartiets budgetalternativ. Motionärerna ger inte heller någon förklaring till hur man under en så kort tid kan genomföra så vittgående försäljningar utan att sätta marknadsvärderingen av statliga bolag ur balans. Några av Folkpartiets förslag till budgetförstärkningar är tydliga och innebär att verksamheter avvecklas eller att regler ändras på ett sådant sätt att det verkligen resulterar i en klart avläsbar besparing. Till dessa förslag hör ett avskaffat stöd till lokala investeringsprogram, slopad bredbandsutbyggnad samt att den s.k. kommunakuten, dvs. de särskilda medel som regeringen förfogar över för insatser i vissa kommuner, skall stängas av. Bostadsutskottet påpekar i sitt yttrande (BoU1y) att den av Folkpartiet föreslagna besparingen genom en avveckling av hela anslaget för stöd till lokala investeringsprogram i praktiken inte är genomförbar. Förslaget anses av bostadsutskottet vara helt orealistiskt eftersom även vid ett ställningstagande för ett omedelbart stopp för nya stödbeslut krävs att medel reserveras för att fullfölja statens redan gjorda åtaganden på detta område. Folkpartiets förslag till kraftiga nedskärningar på Boverkets anslag kritiseras av bostadsutskottet som stridande mot gällande trygghetslagar och avtal. Inte heller de besparingar som motionärer redovisar inom anslaget för räntebidrag står enligt bostadsutskottets bedömning i proportion till den föreslagna åtgärden på detta område. Finansutskottet delar bostadsutskottets bedömning av Folkpartiets förslag på bostadsområdet och vill för egen del påpeka att även andra förslag som motionärerna för fram utgår från förutsättningen att den av partiet förordade politiken har så gynnsamma återverkningar på ekonomin att utgifterna kan minskas på olika områden utan några kostsamma biverkningar för samhället vare sig på kort eller på lång sikt. Man räknar med att kunna uppnå besparingar genom en långsammare utbyggnad av järnvägsnätet och högskoleutbildningen, genom att avskaffa de särskilda medlen till storstadssatsningen samt genom att återställa reaktordriften i Barsebäcks kärnkraftverk. Resurstillskotten till skattemyndigheterna, tullen och flyktingmottagningen på sammanlagt 0,2 miljarder kronor 2002 förväntas dessutom ge utdelning i form av ökade skatteinkomster, mindre byråkrati samt lägre utgifter för flyktingmottagning på totalt 2,5 miljarder kronor redan samma år. Utskottet anser att effektiviseringar på dessa områden är mycket angelägna, men finner det för egen del osannolikt att resurssatsningarna enligt motionärernas förslag skall kunna ge ett så stort och snabbt budgetmässigt utbyte. Eftersom allmänna rättssäkerhetskrav måste upprätthållas när det gäller alla former av beskattning samt tullverksamhet och gränskontroll kan det dröja lång tid innan effekterna kan avläsas i statsbudgeten. Enligt utskottets mening är den uppgivna besparingseffekten under alla omständigheter så osäker att den inte kan ligga till grund för att finansiera varaktiga budgetförsvagningar i stor skala. Folkpartiet förespråkar vidare att socialförsäkringssystemet på sikt bör reformeras så att sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen, liksom pensionsförsäkringen, placeras utanför statsbudgeten. En sådan reform förutsätter en uppbackning i form av förändringar på olika områden med anknytning till socialförsäkringen. Enligt motionärernas förslag skall AMS konkurrensutsättas av privata arbetsförmedlingar och bemanningsföretag. Arbetsgivarens insatser, tillsammans med en omorganiserad finansiering av försäkringskassans verksamhet, förutsätts samtidigt få en framträdande roll inom sjukförsäkringen. Det nya socialförsäkringssystemet skall i förlängningen till största delen finansieras med egenavgifter, vilket kräver att nuvarande arbetsgivaravgifter sänks och lönerna höjs. Den av motionärerna föreslagna lösningen kan svårligen förenas med målen för en allmän trygghetsförsäkring. Privatiseringen och individualiseringen av väsentliga verksamheter med nära anknytning till socialförsäkringen leder med stor sannolikhet till ojämna satsningar både regionalt och befolkningsmässigt. Vissa särskilt utsatta grupper såsom invandrare, kvinnor och personer nära pensionsåldern riskerar exempelvis att med en privatiserad arbetsförmedling få en klart försvagad ställning på arbetsmarknaden. Arbetsgivarens ansvar för aktiva satsningar på rehabilitering säkerhetsställer inte heller att personer med mer svårbehandlade besvär får en relevant behandling i tillräcklig omfattning. Med tanke på den nuvarande omfattningen av rehabiliteringsbehoven är det likaså tveksamt om Folkpartiets program mot långtidsfrånvaro med satsningar på rehabilitering skulle ge direkta besparingar på detta område. Därtill verkar det orealistiskt att räkna med att privatiseringen inom verksamheter med nära anknytning till socialförsäkringarna utvecklas snabbt nog för att motverka att arbetslösa och förtidspensionerade passiviseras utanför arbetsmarknaden. De förslag till förändringar på kort sikt som Folkpartiet vill få till stånd inom dessa områden inriktas bl.a. på att ändra finansieringen av a-kassan, omstrukturera arbetsmarknadspolitiken samt reformera trafikolycksfallsförsäkringen. Utskottet anser det helt orealistiskt att dessa förslag redan nästa år skulle kunna generera besparingar av den storleksordningen som motionärerna anger. Folkpartiet framhäver för övrigt osäkerheten i bedömningar av konjunkturutvecklingen både i världen och i Sverige under de närmaste åren. Trots detta beräknar man att utgifterna för Kunskapslyftet kan minska med 3,5 miljarder kronor 2002 till följd av den förbättrade konjunkturen. Denna kalkyl ger intryck av bristande konsekvens mellan partiets budgetalternativ och motionärernas egna makroekonomiska bedömningar. Enligt utskottets mening visar dessa exempel att det finns anledning att ifrågasätta trovärdigheten i finansieringen av Folkpartiets förslag till skattesänkningar och nya utgiftsåtaganden. Flera av de mest betydelsefulla besparingsförslagen har inte den styrka och varaktighet som krävs för en ansvarsfull budgetpolitik. Med hänsyn härtill kan finansutskottet inte ställa sig bakom Folkpartiets förslag till budgetalternativ. Sammanfattningsvis anser utskottet alltså att de förslag till alternativ inriktning av budgetpolitiken som redovisas av Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna inte bör läggas till grund för riksdagens beslut i frågan. Gemensamt för de fyra partierna är att de alla föreslår omfattande skattesänkningar. Längst i det avseendet går Moderata samlingspartiet som i sin strävan att minska den offentliga sektorns omslutning föreslår mycket långtgående skatte- och utgiftsminskningar, vilka i betydande utsträckning omfördelar resurser till de redan välbeställda och gröper ur sociala trygghetssystem på ett sätt som inte är fördelningspolitiskt godtagbart. Även Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna lägger i sina motioner fram budgetalternativ med delvis samma inriktning. Betydande skattesänkningar förutsätts bli finansierade genom utgiftsbegränsningar, men som utskottet visat är den föreslagna finansieringen i flera fall så löst underbyggd att den inte kan bilda underlag för en ansvarsfullt utformad statsbudget. Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna har som ett gemensamt förslag att man skall föra över kostnaderna för trafikskadade från sjukförsäkringen till den obligatoriska trafikförsäkringen och att detta skall kunna ske redan vid årsskiftet 2001/02. Omläggningen väntas enligt motionärernas uppskattning minska statsbudgetens utgifter med grovt räknat 4 miljarder kronor. Inget av partierna redovisar emellertid något konkret förslag till hur detta tekniskt och administrativt skall kunna lösas på den korta tid som återstår tills förändringen skall vara fullt genomförd, än mindre hur det skall vara möjligt för försäkringsbolagen att bryta löpande försäkringsavtal för att kunna ta ut de avgiftshöjningar som krävs. Dessa partier anser att det är viktigt att satsa på rehabilitering för att få ned sjukskrivningskostnaderna men bortser uppenbarligen från att försäkringskassornas ansvar för samordning och tillsyn av rehabiliteringsverksamheten skulle försvåras om trafikskador på detta sätt lyfts ur den allmänna försäkringen. De tre partierna anvisar därmed en osäker, tekniskt och administrativt komplicerad samt i praktiken knappast genomförbar finansiering för sina förslag. Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet föreslår alla att egenavgiften till arbetslöshetsförsäkringen skall höjas och tillgodoräknar sina budgetalternativ en besparingseffekt för detta redan nästa år. Hur höjningarna skall regleras gentemot a-kassorna som måste ges rimlig tid att vid sina årliga stämmor fastställa nya nivåer på medlemsavgifterna framgår inte, inte heller hur avgiftshöjningen skall fördelas mellan a-kassor vars medlemmar har låg respektive hög arbetslöshet. Trots dessa oklarheter räknar de fyra partierna med att det skall vara möjligt att genomföra höjningen nästa år och tillgodoräknar sig i varierande grad besparingseffekter i miljardklassen för detta. Även i detta fall anvisar man alltså en finansiering som inte ter sig möjlig att uppnå under åtminstone det närmaste året. Till detta kommer att de fyra partierna tillgodoräknar sig ytterligare mångmiljardbesparingar på utgiftsområdena 13 Arbetsmarknad och 14 Arbetsliv för utgifter förknippade med arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitik. De flesta av dessa förslag är emellertid så vaga till sin karaktär att de redovisade besparingseffekterna framstår mer som förhoppningar än som realistiskt underbyggda förslag. De fyra partierna har som gemensamt förslag också att statliga företag skall säljas ut i en tidigare aldrig skådad omfattning under de närmaste tre åren. Utöver de 15 miljarder kronor per år som regeringen räknar med förväntar sig dessa partier under de närmaste tre åren kunna få in 40, 60 respektive 60 miljarder kronor i försäljningsinkomster, dvs. totalt 205 miljarder kronor. Någon försäljningsstrategi redovisas inte. I motionerna förs inte heller något resonemang om lämpligheten i att avyttra statlig verksamhet i stor skala vid den rådande kursutvecklingen på aktiemarknaden. Exempel som dessa visar att i oppositionspartiernas budgetalternativ har tämligen väl preciserade skattesänkningsförslag en finansiering som i flera fall är ofullständig eller så osäker att statsfinanserna återigen snabbt skulle kunna försvagas. Finansutskottet har av dessa skäl inte kunnat ställa sig bakom deras förslag till uppläggning av budgetpolitiken. Den förda politiken har under senare år resulterat i att de offentliga finanserna snabbt förbättrats. Väldiga underskott har vänts i stora överskott som snabbt minskat de skulder det offentliga tidigare dragit på sig. Utvecklingen har gått så snabbt att den offentliga sektorns nettoskuld nu är helt utraderad. Under förra mandatperioden genomförde regeringen ett omfattande konsolideringsprogram med vars hjälp balansen i den offentliga sektorn kunde återställas på ett fördelningspolitiskt godtagbart sätt. Med sitt nu framlagda förslag till inriktning av budgetpolitiken och utgifter för de tre närmaste åren fullföljer regeringen denna politik. Budgetpropositionen stöds av Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna som träffat en överenskommelse med den socialdemokratiska regeringen. Den innebär att tre riksdagspartier står bakom riktlinjerna för den ekonomiska politiken, budgetpolitiken, utgiftstaken och tilläggsbudgeten för 2001. Utskottet noterar med tillfredsställelse att det alltså finns en bred enighet i dessa frågor, vilket ger stadga och utgör en god grund för en fortsatt stabil utveckling. Samarbetet mellan regeringspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna berör fem områden, nämligen ekonomi, sysselsättning, rättvisa, jämställdhet och miljö. Såsom också framhålls i propositionen bekräftas genom detta samarbete att det finns en politisk majoritet för en ekonomisk politik som är inriktad på full sysselsättning, prisstabilitet och ett offentligt överskott på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Politiken syftar också till jämlikhet, jämställdhet och ekologisk hållbarhet. Balansen i de offentliga finanserna återställdes redan 1998, och uppställda saldomål har därefter överträffats med bred marginal. Förra året beräknas överskottet ha uppgått till 4,1 % av BNP och i år förutses enligt budgetpropositionen ett överskott på 4,6 %. Även för åren framöver väntas enligt budgetpropositionen de tidigare uppställda saldomålen på 2,0 % av BNP för respektive år komma att nås. Skulle emellertid konjunkturen utvecklas sämre än väntat bör saldomålet anpassas i motsvarande utsträckning så att de automatiska stabilisatorerna kan verka fullt ut. För de närmaste tre åren räknar regeringen med att statsbudgetens saldo efter beräkningsteknisk överföring kommer att uppgå till 15, -13 respektive -17 miljarder kronor. Som utskottet tidigare visat bärs dessa saldon till viss del upp av engångsvisa tillskott från genomförda eller planerade företagsförsäljningar samt från överföringar från AP-fonden föranledda av pensionsreformen. Av en i propositionen redovisad sammanställning (tabell 4.16 s. 108) framgår att utan dessa extraordinära tillskott skulle budgeten under treårsperioden ha visat underskott på 28-42 miljarder kronor. Även om alltså budgetutvecklingen under de närmaste åren inte ter sig direkt oroväckande, bör enligt finansutskottets mening nivån på statsbudgetens underliggande saldo ses som en markering av att det ännu inte finns anledning att ge avkall på kravet på en stram budgetprövning. Sammanlagt 13 utskott har yttrat sig över vårpropositionens förslag till utgiftsramar och de motioner som väckts med anledning av propositionen. I samtliga fall tillstyrks regeringens förslag till fördelningen av utgifter på utgiftsområden under 2002-2004. Ett utskott - utbildningsutskottet - har avstått från att yttra sig. Finansutskottet anser att den av regeringen föreslagna uppläggningen ger budgetpolitiken en riktig inriktning. Regeringens förslag är även i övrigt väl avvägda och bör, enligt utskottets mening, därför ligga till grund för budgetpolitikens inriktning under åren 2002-2004. I närmast efterföljande avsnitt återkommer utskottet till de formella förslag till beslut som detta ställningstagande föranleder i fråga om utgiftstak (2.5), fördelning av utgifter på utgiftsområden 2002 (2.6), beräknad förändring av anslagsbehållningar (2.7), beräkning av myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret och beräknad kassamässig korrigering av statsbudgetens utgifter (2.8) samt beräkning av skatter och övriga inkomster m.m. (3). 2.5 Utgiftstak för staten och den offentliga sektorn Utskottets delförslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till teknisk justering av utgiftstaket för staten och fastställer detta till 791 miljarder kronor för 2001, 809 miljarder kronor för 2002, 844 miljarder kronor för 2003 samt 878 miljarder kronor för 2004. Riksdagen bör dessutom godkänna regeringens beräkning av de offentliga utgifterna för 2002-2004. Utskottet avstyrker därmed motionerna med alternativa yrkanden från Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna. Övriga delar av denna förslagspunkt behandlar utskottet i avsnitten 2.4, 2.6-2.11 och 3. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd), 14 (c) och 15 (fp). 2.5.1 Utgiftstak för staten Det statliga utgiftstaket omfattar utgifterna på statsbudgeten exklusive statsskuldsräntor samt utgifterna för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Dessutom ingår en ofinansierad budgeteringsmarginal. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.1) föreslår regeringen att den tidigare fastställda nivån på utgiftstaken för staten för åren 2001-2004 anpassas till följd av tre budgettekniska förändringar. Justeringen är föranledd av att tredje steget i inkomstskattereformen genomförs fr.o.m. 2002. Reformen innebär bl.a. att avdragsrätten för allmän pensionsavgift begränsas, vilket ökar kommunsektorns inkomster med 5,2 miljarder kronor 2002. Samtidigt föreslås en höjning av grundavdraget för statlig och kommunal inkomstskatt till följd av regeringens förslag om en ökad miljörelatering av skattesystemet genom en s.k. grön skatteväxling. Höjningen av grundavdraget minskar kommunsektorns skatteinkomster med 1,8 miljarder kronor. Därtill ökar kommunsektorns skatteinkomster med 0,1 miljarder kronor till följd av regeringens förslag till skattereduktion för fackavgifter. Regeringen föreslår dessutom att skattereduktionen för låg- och medelinkomsttagare ersätts med ett höjt grundavdrag fr.o.m. 2003, vilket minskar kommunsektorns skatteinkomster med 4,3 miljarder kronor från detta år. Sammantaget ökar kommunsektorns inkomster med 3,5 miljarder kronor 2002 och minskar med 0,8 miljarder kronor 2003-2004. Till följd av dessa skatteförslag sänks det generella statsbidraget till kommuner och landsting därför med 3,5 miljarder kronor 2002 och höjs med 0,8 miljarder kronor åren därefter för att kommunsektorns totala inkomster skall förbli oförändrade. Regeringen anser också att det finns anledning att justera ned utgiftstaken med hänsyn till att den statliga, preliminära ålderspensionsavgiften överskattats. När den preliminära avgiften bestämdes vid införandet av pensionsreformen beaktade man inte att pensionsgrundande belopp för förtidspensionärer inte fastställs för personer födda före 1938 och att därmed ingen avgift betalas för dessa personer. Regeringen föreslår nu en reglering av den statliga pensionsavgiften med 3,6, 2,5 respektive 1,6 miljarder kronor under 2002-2004, med en motsvarande nedjustering av utgiftstaken för dessa år. Regeringen beräknar dessutom att omslutningen i det kommunala utjämningssystemet 2001 ökar med 1,7 miljarder kronor jämfört med tidigare beräkningar. Detta har föranlett en lika stor uppjustering av utjämningsbidraget till kommuner och landsting och motiverar enligt regeringen en beräkningsteknisk justering av utgiftstaket med motsvarande belopp åren 2001-2004. Det höjda utjämningsbidraget motsvaras av en lika stor höjning av utjämningsavgiften, varför statsbudgetens saldo och den konsoliderade offentliga sektorns utgifter inte påverkas. Sammantaget höjer förslagen utgiftstaket för 2001 med 1,7 miljarder kronor, sänker det för 2002 med 3,5 miljarder kronor, medan utgiftstaket för 2004 höjs med 0,9 miljarder kronor. De tekniska justeringarna medför sammanlagt att utgiftstaket för 2003 blir oförändrat. Regeringen föreslår sålunda att utgiftstaken för åren 2001-2004 fastställs till 791, 809, 844 respektive 878 miljarder kronor (punkt 2). Motionerna Av den tidigare redogörelsen framgår att samtliga fyra oppositionspartier förordar andra nivåer på utgiftstaket. Formella förslag för de tre åren framförs av Moderata samlingspartiet i motion Fi291 (yrkande 3), Kristdemokraterna i motion Fi292 (yrkande 7), Centerpartiet i motion Fi293 (yrkande 2) samt Folkpartiet liberalerna i motion Fi294 (yrkande 2). De olika partiernas förslag framgår av efterföljande sammanställning. Tabell 29. Förslag till utgiftstak för staten 2002-2004 Belopp i miljarder kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Finansutskottet ställningstagande Finansutskottet har i föregående avsnitt (2.4.3) ställt sig bakom regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken och därmed också regeringens förslag till utgiftstak för staten. Utskottet tillstyrker således propositionens punkt 3 samt avstyrker de förslag till utgiftstak för staten som framförs i motionerna Fi291 (m) yrkande 3, Fi292 (kd) yrkande 7, Fi293 (c) yrkande 2 samt Fi294 (fp) yrkande 2. 2.5.2 Utgiftstak för den offentliga sektorn Utgiftstaket för den offentliga sektorn erhålls genom att en beräkning av de samlade kommunala utgifterna läggs till utgiftstaket för staten. I beräkningen görs avdrag för interna transaktioner mellan staten och kommunsektorn samt mellan staten och ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten. Nivån på detta utgiftstak är således en funktion av det utgiftstak som gäller för staten. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 4.1.2) redovisar regeringen att utgiftstaket för den offentliga sektorn åren 2002-2004 beräknas bli 2, 1 respektive 3 miljarder kronor högre jämfört med beräkningar i 2001 års ekonomiska vårproposition. Ökningen förklaras bl.a. av uppreviderade förväntningar angående storleken på kommunsektorns konsumtion jämfört med tidigare prognoser. De föreslagna tekniska justeringarna av utgiftstaket för staten motsvaras i huvudsak av elimineringar för interna transaktioner. Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2002-2004 (punkt 3). Beräkningen framgår av efterföljande tabell. Tabell 30. Regeringens förslag till beräkning av utgiftstaket för den offentliga sektorn 2002-2004 Belopp i miljoner kronor 20 20 20 02 03 04 Utgiftstak för staten inkl. 80 84 87 ålderspensionssystemet 9 4 8 Den kommunala sektorn 52 54 56 7 8 8 Interna transaktioner - - - 18 17 18 1 9 3 Summa offentlig sektor 1 1 1 15 21 26 6 2 3 Procent av BNP 51 51 51 ,4 ,4 ,2 Motionerna Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi291 att riksdagen i stället skall godkänna detta partis beräkning av de offentliga utgifterna för åren 2002-2004 (yrkande 2). Motionens förslag syftar till att begränsa de offentliga utgifterna i sin helhet för att därmed sänka den offentliga utgiftsandelen. Inom ramen för detta påverkas både det kommunala utgiftstaket och det statliga av förslaget att överföra finansieringen av skolan från kommunerna till staten. Den statliga utgiftsramen för bidrag till kommunerna påverkas av att de skattesänkningar som motionärerna föreslår i stor utsträckning påverkar de kommunala inkomsterna, varför en ekonomisk reglering måste ske mellan staten och kommunsektorn. De nivåer som partiet föreslår för utgiftstaket för den offentliga sektorn är 1 122 miljarder kronor 2002, 1 102 miljarder kronor 2003 samt 1 122 miljarder kronor 2004. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi292 att riksdagen skall godkänna den i motionen redovisade beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2002-2004 (yrkande 11). Den offentliga sektorns utgifter beräknas i Kristdemokraternas budget vara lägre jämfört med regeringens kalkyler till följd av kombinationen av partiets förslag till lägre utgiftstak för staten med ett större utrymme för kommunsektorn. I motionen anges nivåerna på taket för den offentliga sektorn till 1 148, 1 194 respektive 1 239 miljarder kronor för perioden 2002-2004. Centerpartiet framför i motion Fi293 inget formellt yrkande om beräkningen av de offentliga utgifterna men redovisar i en tabell vilken effekt partiets budgetalternativ har på dessa utgifter. För perioden 2002-2004 uppgår taket i Centerpartiets budgetalternativ till 1 135, 1 193 respektive 1 229 miljarder kronor. Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi294 att de beräkningar för de offentliga utgifterna för åren 2002-2004 som redovisas i motionen skall godkännas av riksdagen (yrkande 3). Motionärerna anger nivåerna på taket för den offentliga sektorn till 1 138 miljarder kronor 2002, 1 185 miljarder kronor 2003 och 1 225 miljarder kronor 2004. Tabell 31. Oppositionspartiernas förslag till beräkning av utgiftstaket för den offentliga sektorn 2002-2004 Avvikelser i jämförelse med regeringens förslag Belopp i miljoner kronor 2002 2003 2004 Moderata -34 -110 -141 samlingspartiet Kristdemokraterna -8 -18 -24 Centerpartiet -21 -19 -34 Folkpartiet -18 -27 -38 liberalerna Finansutskottets ställningstagande Med hänvisning till vad utskottet tidigare framhållit (se avsnitt 2.4.3) tillstyrker finansutskottet regeringens förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (punkt 3). Utskottet avstyrker därmed de förslag till alternativ beräkning av de offentliga utgifterna och utgiftstak för den offentliga sektorn som framförs i motionerna Fi291 (m) yrkande 2, Fi292 (kd) yrkande 11 samt Fi294 (fp) yrkande 3. 2.6 Fördelning av statens utgifter på utgiftsområden 2002 Utskottets delförslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen fastställer regeringens förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden för 2002 med den ändringen att ramen för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar sänks med 3,5 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. Utskottet avslår därmed motionerna med alternativa yrkanden från Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna. Övriga delar av denna förslagspunkt behandlar utskottet i avsnitten 2.4, 2.5, 2.7-2.11 och 3. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd), 14 (c) och 15 (fp). Budgetpropositionen Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 6.3) att statsbudgetens utgifter för budgetåret 2002 fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av tabell 6.5 i propositionen (punkt 8). I förhållande till de preliminära ramarna i vårpropositionen innehåller regeringens förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden ett antal omflyttningar mellan utgiftsområden i enlighet med det av riksdagen godkända förslaget om att anpassa indelningen i politikområden till riksdagens ansvarsfördelning. Vidare redovisar regeringen andra omflyttningar mellan utgiftsområden. Landstingens ersättning från tandvården flyttas fr.o.m. 2002 från utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Ett nytt anslag för klimatinvesteringsprogram föreslås uppföras under utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård med finansiering från utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande. I enlighet med regeringens förslag i propositionen Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (2000/01:130) omfördelas vidare utgifter från utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård till utgiftsområdena 6, 9, 17, 18, 21, 23 och 24. Dessa omflyttningar påverkar inte de totala utgifterna. Motionerna De fyra borgerliga partierna avvisar regeringsförslaget och förordar i stället sina respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa förslag förs av - Moderata samlingspartiet i motion Fi291 (yrkande 4) - - Kristdemokraterna i motion Fi292 (yrkandena 6 och 9) - - Centerpartiet i motion Fi293 (yrkande 3) samt av - - Folkpartiet liberalerna i motion Fi294 (yrkande 7). - Övriga utskotts yttranden Sammanlagt tretton utskott har yttrat sig över budgetpropositionens förslag till utgiftsramar för budgetåret 2002 och de motioner som väckts med anledning av propositionen. Ett utskott - utbildningsutskottet - har avstått från att yttra sig. Av de utskott som yttrat sig i ärendet har samtliga tillstyrkt regeringens förslag. Miljö- och jordbruksutskottet erinrar i sitt yttrande (MJU1y) om att man i yttrandet till finansutskottet över regeringens förslag till tilläggsbudget för år 2001 (MJU2y) föreslagit att utbetalningarna av de för 2002 avsatta medlen för arealersättningar skall tidigareläggas till 2001. Miljö- och jordbruksutskottet har således föreslagit att anslaget höjs med 3,5 miljarder kronor innevarande år samtidigt som en motsvarande höjning görs av ramen för utgiftsområdet. Mot bakgrund härav kan det, anför miljö- och jordbruksutskottet, finnas skäl att överväga en motsvarande justering av ramen nedåt för utgiftsområde 23 för budgetåret 2002. Enligt miljö- och jordbruksutskottets mening får det ankomma på finansutskottet att, i samband med den slutliga prövningen av regeringens förslag om fördelning av utgifter för budgetåret 2002 på utgiftsområden, ta ställning till denna fråga. Tabell 32. Utskottets och oppositionspartiernas förslag till utgiftsramar för 2002 Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Anm. Nivån på utgiftsområdena 1 och 5 i det moderata förslaget har höjts respektive sänkts jämfört med uppgifterna i Moderata samlingspartiets motion Fi291. Detta med anledning av att partiets förslag att återföra utrikesförvaltningen från utgiftsområde 1 till utgiftsområde 5 inte kan tas upp av riksdagen förrän i samband med behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen år 2002. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har i avsnitt 2.4 redovisat sin syn på de budgetförslag och prioriteringar som regeringen och de borgerliga partierna gör. Ovanstående tabell visar i ett koncentrat hur dessa prioriteringar kommer till uttryck i Moderata samlingspartiets, Kristdemokraternas, Centerpartiets och Folkpartiet liberalernas budgetalternativ. Noteras bör att för oppositionens del är de angivna värdena inte inbördes jämförbara på alla punkter beroende på att dessa partier dels använder sig av olika metoder för att kompensera kommunsektorn för effekterna av sina skatteförslag, dels framlägger vissa förslag som innebär att anslag i varierande omfattning flyttas från ett utgiftsområde till ett annat. Så t.ex. föreslår Moderata samlingspartiet att ramen för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner skall räknas upp med 73,0 miljarder kronor främst beroende på att kommunsektorn föreslås få kompensation för det skattebortfall som det moderata budgetalternativet ger upphov till. Eftersom partiets förslag till kompensation uppgår till sammanlagt 78,0 miljarder kronor föreslår Moderata samlingspartiet i realiteten en neddragning av överföringarna till kommunerna med 5,0 miljarder kronor. I Centerpartiets budgetalternativ räknas ramen för utgiftsområde 25 upp med 31,8 miljarder kronor. Denna uppräkning föranleds av att kommunsektorn beräknas få kompensation för de förslag Centern har som påverkar det kommunala skatteunderlaget. Partiets förslag till neutraliseringar uppgår sammantaget till 30,9 miljarder kronor, vilket innebär att överföringarna till kommunerna inom utgiftsområde 25 i Centerpartiets budgetalternativ utökas med 0,9 miljarder kronor. Partiet avvisar emellertid regeringens skolsatsning på 1,5 miljarder kronor 2002, vilken redovisas under utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. I motsats till Moderata samlingspartiet och Centerpartiet föreslår de övriga två oppositionspartierna att effekten på kommunsektorn av deras respektive inkomstskatteförslag skall neutraliseras dels genom regleringar på utgiftsområde 25, dels genom en avräkning mot inkomsttitel. Såsom utskottet tidigare har framhållit kan det ifrågasättas om ett sådant förfarande är förenligt med budgetlagens krav på att alla inkomster och utgifter på statsbudgeten skall bruttoredovisas. Om - för jämförbarhetens skull - all reglering i stället görs på utgiftsområde 25 kommer utgifterna på detta utgiftsområde att öka med för Kristdemokraterna 43,6 miljarder kronor och för Folkpartitet med 4,7 miljarder kronor. En motsvarande reglering bör då också göras för respektive partis förslag till utgiftstak för 2002. Vid jämförelse mellan de olika partiernas förslag till utgiftsramar bör man också vara medveten om de omfördelningar av anslag mellan utgiftsområden som främst Centerpartiet föreslår. Som utskottet tidigare berört (avsnitt 2.4.3) föreslår Centerpartiet stora omfördelningar mellan utgiftsområdena 13, 14 och 15. Omfördelningen skall ses som första steget mot ett enhetligt försörjningsstöd som partiet vill införa fr.o.m. 2002. För att nå en bättre samordning och större flexibilitet i arbetsmarknadspolitiken föreslår Centerpartiet att samtliga försörjningsstöd vid arbetslöshet samlas under utgiftsområde 13 Arbetsmarknad. Detta medför en omflyttning av de anslagsposter som ej kan härledas till försörjningsstöd till utgiftsområde 14 Arbetsliv. Vidare föreslås att den del av anslaget för vuxenstudiestöd som kan härledas till försörjningsstöd vid någon typ av arbetslöshet överförs från utgiftsområde 15 till utgiftsområde 13. Korrigerat för dessa omfördelningar uppgår de tre utgiftsområdena i Centerpartiets förslag till följande belopp. Tabell 33. Centerpartiets förslag till omfördelning mellan utgiftsområdena 13, 14 och 15 i budgetförslaget för 2002 Belopp i miljoner kronor Av c Överfö Egentli föresla rt g gen belopp ramförä ramförä 1 ndring ndring UO 13 -29 485 -20 -9 365 Arbetsmarknad 120 UO 14 Arbetsliv +20 013 +22 -2 491 504 UO 15 Studiestöd -1 384 -2 384 +1 000 Summa UO 13-UO -10 856 ±0 -10 856 15 1 Överföringsbeloppen är hämtade från Centerpartiets tre olika motioner A381, A382 och Ub534. Vad som i Centerpartiets förslag redovisas som en mycket kraftig ökning på utgiftsområde 14 Arbetsliv motsvaras alltså i själva verket av en ramminskning med 2,5 miljarder kronor. Den enligt partiets förslag förnyade arbetsmarknadspolitiken beräknas ge utrymme för besparingar inom arbetsmarknadsutbildningen samt administrationen inom utgiftsområdet. Den föreslagna neddragningen på utgiftsområde 15 Studiestöd motsvaras samtidigt av en ökning av utgiftsramen på 1,0 miljard kronor. Även den kraftiga minskningen av ramen för utgiftsområde 13 Arbetsmarknad är av en helt annan omfattning än vad som framgår av partiets förslag till utgiftsfördelning. Motionärerna hävdar att besparingarna inom detta utgiftsområde möjliggörs genom ökad flexibilitet på arbetsmarknaden och effektivisering av arbetsmarknadspolitiken. De berör huvudsakligen anslagen för försörjningsstöd. Utskottet vill erinra om sitt ställningstagande i betänkande FiU11 över regeringens förslag till tilläggsbudget för år 2001. Utskottet har där föreslagit att utbetalningarna av de för 2002 avsatta medlen för arealersättningar skall tidigareläggas till 2001. Utskottet har således föreslagit att anslaget höjs med 3,5 miljarder kronor innevarande år och att ramen för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar höjs lika mycket. Miljö- och jordbruksutskottet anför i sitt yttrande (MJU1y) att det, mot bakgrund av ändringarna på tilläggsbudget, kan finnas skäl att överväga en motsvarande justering av ramen nedåt för utgiftsområde 23 för budgetåret 2002. Enligt miljö- och jordbruksutskottets mening får det ankomma på finansutskottet att, i samband med den slutliga prövningen av regeringens förslag om fördelning av utgifter för budgetåret 2002 på utgiftsområden, ta ställning till denna fråga. Finansutskottet anser att en motsvarande justering av ramen nedåt bör ske för 2002. Det innebär att riksdagen bör fastställa en ram som är 3,5 miljarder kronor lägre än vad regeringen föreslagit. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 23 för budgetåret 2002 fastställs till 10 839 miljoner kronor. Utskottets förslag innebär att budgeteringsmarginalen 2002 blir 3,5 miljarder kronor större än vad som framgår av budgetpropositionen, dvs. sammanlagt 5 429 miljoner kronor. Utskottet vill understryka vikten av att utgiftstaket hålls och noterar att regeringen anför i budgetpropositionen att den befarar att utgiftstaket för 2002 kan komma att överskridas om inte ytterligare åtgärder vidtas (avsnitt 4.3). Regeringen redovisar således olika utgiftsbegränsande åtgärder. Utskottets förslag rörande arealersättningar är ett sätt att skapa ökad handlingsfrihet. I den uppkomna situationen finner utskottet det således välmotiverat att utbetalningarna förskjuts från 2002 till 2001. Utskottets förslag avviker alltså från budgetpropositionen vad avser nivån på utgiftsområde 23. Som en följd av detta blir summan av utgiftsområdena liksom budgeteringsmarginalen en annan än i propositionen. Utgiftstaket påverkas inte. Konsekvenserna visas i följande tabell. Tabell 34. Konsekvenser av utskottets förslag om höjning av ramen för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Belopp i miljoner kronor Reger Utskott Utsk ingen ets otte s ts nivå ändring nivå sförsla g Utgiftsområde 14 -3 500 10 23 339 839 Summa 716 -3 500 713 utgiftsområde 983 483 n Budgeteringsm 1 929 +3 500 5 arginal 429 Utgiftstak 809 ±0 809 för staten 000 000 En konsekvens av utskottets tidigare ställningstagande till de olika budgetalternativen är att utskottet biträder regeringens förslag till fördelning av utgifter på övriga utgiftsområden. Utskottet tillstyrker således delvis punkt 8 i propositionen. De motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang avstyrks. Det gäller Fi291 (m) yrkande 4, Fi292 (kd) yrkandena 6 och 9, Fi293 (c) yrkande 3 samt Fi294 (fp) yrkande 7. 2.7 Anslagsbehållningar Utskottets delförslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens beräkning av förändring av anslagsbehållningar för 2002. Utskottet avstyrker därmed Folkpartiet liberalernas motion med alternativa yrkanden. Övriga delar av denna förslagspunkt behandlar utskottet i avsnitten 2.4-2.6, 2.8-2.11 och 3. Jämför reservation 15 (fp). Medel som anvisats på ett reservationsanslag kan enligt vissa regler sparas till efterföljande budgetår. I den mån ett ramanslag inte förbrukats får på motsvarande sätt kvarstående behållning föras över till ett senare år. Myndigheter har också möjlighet att med vissa begränsningar disponera medel från efterföljande års anslag som en anslagskredit. Förskjutningar i det samlade anslagssparandet påverkar statsbudgetens utgifter och redovisas på budgetens utgiftssida som en nettopost, benämnd Ökning/minskning av anslagsbehållningar. Budgetpropositionen I årets budgetproposition (avsnitt 6.3.1) räknar regeringen med att de samlade anslagsbehållningarna skall minska netto med 1,2 miljarder kronor under 2002, dvs. att utgifter av denna omfattning väntas bli finansierade av medel som finns tillgängliga på anslagen vid årets början. Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna beräkningen av förändringarna i anslagsbehållningarna (punkt 7). Motionen Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi294 att riksdagen skall godkänna en i motionen redovisad beräkning av förändringar av anslagsbehållningar (yrkande 6). Minskningen av anslagsbehållningar kan enligt motionärerna begränsas mer jämfört med regeringens förslag, bl.a. på grund av att vissa verksamheter med anslagsbehållning enligt partiets budgetalternativ föreslås utgå helt. Motionärerna beräknar en ökning av anslagsbehållningar med 0,8 miljarder kronor under 2002. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet finner för egen del inte anledning att göra någon annan bedömning av förbrukningen av anslagsbehållningarna än regeringen. Utskottet tillstyrker således punkt 7 i propositionen och avstyrker därmed motion Fi294 (fp) yrkande 6. 2.8 Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret Utskottets delförslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen godkänner dels regeringens förslag till beräkning av myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret för 2002, dels med anledning av regeringens förslag en kassamässig korrigering av statsbudgetens utgifter för 2002. Övriga delar av denna förslagspunkt behandlar utskottet i avsnitten 2.4-2.7, 2.9-2.11 och 3. I sitt förslag till statsbudget för budgetåret 2002 räknar regeringen med att myndigheternas m.fl. in- och utlåning till Riksgäldskontoret skall uppgå till 9,1 miljarder kronor under året. Saldot på denna post har fram t.o.m. 1999 varit negativt, dvs. inlåningen har överstigit Riksgäldskontorets utlåning. Sedan 1995 har medel för premiepensioner tillfälligt placerats i Riksgäldskontoret. För 2002 beräknas de årliga inbetalningarna av premiepensionsmedel inklusive ränta till 24,0 miljarder kronor. Samtidigt överförs 20,9 miljarder kronor avseende premiepensionsmedel för 2000 till Premiepensionsmyndigheten. Belastningen på statsbudgeten kommer att öka påtagligt till följd av ålders pensionsreformen, samtidigt som det sker en motsvarande förstärkning av ålderspensionssystemets sparande. Statsbudgeten kompenseras delvis för denna försvagning genom överföring av medel från AP-fonden på 45 miljarder kronor vartdera året 1999 och 2000. Under 2001 har ytterligare en överföring från AP-fonden ägt rum bestående av stats- och bostadsobligationer till ett marknadsvärde av 155 miljarder kronor. Effekten på statsbudgetens saldo av överföringen 2001 är dock endast 46,4 miljarder kronor. Detta förklaras av att den del av överföringen som består av statsobligationer skrivs av direkt mot statsskulden med obligationernas nominella värde (68,8 miljarder kronor) utan någon direkt effekt på lånebehovet. Därutöver påverkas lånebehovet av den del av överföringen som består av bostadsobligationer under flera år framöver, dels genom att de olika obligationslånen genererar ränteavkastning, dels genom att de förfaller till betalning. Budgetsaldot förstärks genom denna transaktion med 8,7 miljarder kronor 2002. Budgetpropositionen Regeringen föreslår i budgetpropositionen (avsnitt 4.4.4 och tabell 4.15) att riksdagen skall godkänna den gjorda beräkningen av förändringar i myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 2002 (punkt 5). Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet biträder regeringens förslag till beräkning av myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret. Utskottet konstaterar vidare att i det redovisade förslaget ingår en kassamässig korrigering avseende medel från olika transaktioner som genereras av de från AP- fonden överförda bostadsobligationerna. Utskottet har inget att erinra mot den kassamässiga korrigeringen och anser att denna bör godkännas av riksdagen. 2.9 Redovisning av statsbudgetens inkomster Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag till inriktning av budgetpolitiken (avsnitt 2.4.3). Till grund för detta förslag ligger den inkomstberäkning som regeringen redovisar för 2002. Finansutskottet behandlar längre fram i betänkandet i avsnitt 3.8 regeringens och oppositionspartiernas alternativa förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för 2002 och tar där formellt ställning till de olika yrkandena. Utskottet biträder därvid regeringens förslag till inkomstberäkning som för 2002 summerar till 732,7 miljarder kronor. I efterföljande sammanställning redovisas regeringens och oppositionspartiernas förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för 2002. Tabell 35. Regeringens och oppositionspartiernas förslag till beräkning av statsbudgetens samlade inkomster för 2002 Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Det bör noteras att redovisningen av budgeteffekten av oppositionspartiernas skatte- och avgiftsförslag grundas på en sammanställning som finansutskottet gjort. Huvudprincipen har varit att redovisa förslagens rent statsfinansiella effekter, men undantag från detta förekommer, bl.a. på grund av de olika redovisningsprinciper som partierna valt att använda sig av i sina motioner. Vidare påverkar vissa av partiernas förslag till skatteförändringar främst kommunernas och landstingens skatteinkomster, vilka förutsätts bli kompenserade för det inkomstbortfall detta ger upphov till. På statsbudgeten syns dessa förändringar för Moderata samlingspartiets och Centerpartiets del som anslagsökningar på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Vissa förslag från Kristdemokraterna respektive Folkpartiet liberalerna regleras över utgiftsområde 25, medan partiernas övriga förslag belastar inkomsttiteln 1111 Fysiska personers inkomstskatt. Se närmare redovisning om detta i avsnitt 2.6. 2.10 Budgetens sammansättning i stort Utskottet har i de närmast föregående avsnitten tagit ställning till utgifternas fördelning på utgiftsområden samt till förändringar av anslagsbehållningar och Riksgäldskontorets in- och utlåning till myndigheter m.fl. I avsnitt 3.8 längre fram i betänkandet redovisar utskottet sitt ställningstagande till beräkningen av statsbudgetens inkomster. Utskottet har därmed övergripande behandlat de delposter som statsbudgeten är uppbyggd av. Skillnaden mellan å ena sidan statsbudgetens inkomster och å andra sidan summan av samtliga utgifter på utgiftsområden inklusive förändringar av anslagsbehållningar, nettot av myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret och den kassamässiga korrigeringen utgör budgetsaldot, vilket definitionsmässigt är liktydigt med statens lånebehov. Lånebehovet framkommer alltså som en restpost, vars nivå riksdagen inte tar ställning till. Regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 2002 framgår schematiskt av följande förenklade budgetuppställning. Det innebär att statsbudgetens inkomster överstiger utgifterna och att amorteringen av statsskulden före skulddispositioner enligt propositionen uppgår till 15,3 miljarder kronor. Tabell 36. Regeringens förslag till statsbudget för budgetåret 2002 Belopp i miljarder kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Såsom tidigare framgått föreslår utskottet att 2002 års ram för utgiftsområde 23 skall sänkas med 3,5 miljarder kronor på grund av att utbetalningen av arealersättningar föreslås bli tidigarelagd ett år (se även avsnitt 4.1.23). Denna justering påverkar summan av statsbudgetens utgifter för budgetåret 2002 som i utskottets förslag blir 3,5 miljarder lägre, vilket minskar budgetomslutningen och ger ett större utrymme åt amorteringar av statsskulden jämfört med regeringens beräkningar. Effekten av utskottets ställningstagande framgår av nedanstående budgetuppställning. Tabell 37. Utskottets förslag till statsbudget för budgetåret 2002 Belopp i miljarder kronor (bild eller grafiskt element borttaget) 2.11 Sammandrag av de olika budgetalternativen Nedan presenteras ett sammandrag av effekter på statsbudgeten för 2002 av regeringens och oppositionspartiernas olika budgetalternativ. Även effekter av utskottets förslag med hänsyn till förändringar av ramen inom utgiftsområde 23 ingår i sammanställningen. Redovisning av budgeteffekten av oppositionspartiernas skatte- och avgiftsförslag grundas på en sammanställning som finansutskottet gjort med hjälp av uppgifter från partiernas motioner. Till följd av olika redovisningsprinciper som oppositionspartierna valt att använda i sina motioner kan vissa poster ha vissa brister vad gäller jämförbarheten med regeringens respektive utskottets förslag. Tabell 38. Sammandrag av statsbudgeteffekten 2002 av de olika budgetalternativen Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Utskottet övergår därmed till att behandla sammansättningen av statsbudgetens inkomster på mer detaljerad nivå (avsnitt 3) samt olika förslag och synpunkter med anknytning till de 27 utgiftsområdena inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten (avsnitt 4). 3 Skatter och övriga inkomster 3.1 Utvecklingen av statsbudgetens inkomster Budgetpropositionen Statsbudgetens inkomster består dels av skatter och avgifter, dels av övriga inkomster. Skatter och avgifter svarar normalt för ca 90 % av de totala inkomsterna. Skatterna består till ca 66 % av löneskatter, dvs. inkomstskatter och socialavgifter, 23 % av skatt på varor och tjänster och 11 % av kapitalskatter. I skatter och avgifter ingår även kommunernas utjämningsavgift på ca 21 miljarder kronor, vilken dock helt motsvaras av utjämningsbidraget till kommunsektorn. De övriga inkomsterna utgörs i huvudsak dels av inkomster från statens verksamhet, exempelvis Riksbankens inlevererade överskott, överskott från AB Svenska Spel och utdelningar av statens aktier, dels av inkomster från försäljning av statlig egendom, främst aktier, samt av bidrag från Europeiska unionen. Skatteinkomsterna på statsbudgeten redovisas kassamässigt, dvs. budgeten visar betalningsflödena. Skatterna på statsbudgeten för ett visst år kan hänföras till flera olika inkomstår vilket försvårar analysen av inkomsterna både vad gäller deras nivå och förändring. Tabell 39. Statsbudgetens inkomster 2000-2004 Miljarder kronor 2000 2001 2002 2003 2004 S 672,8 683,1 648, 668,2 699,7 k 2 a t t e r m . m . Ö 127,2 70,5 84,6 64,7 64,9 v r i g a i n k o m s t e r T 800,0 753,6 732, 732,8 764,6 o 7 t a l a i n k o m s t e r Under perioden 2000 till 2004 beräknas statsbudgetens skatteinkomster öka med 27 miljarder kronor. Mellan 2001 och 2002 beräknas skatteinkomsterna dock minska med 35 miljarder kronor. Detta förklaras till största delen av de föreslagna skattesänkningarna, men också av en förväntad nedgång av företags- och realisationsvinster. Den kraftiga minskningen av de övriga inkomsterna mellan 2000 och 2001 förklaras av att inkomsterna år 2000 var ovanligt stora, främst till följd av försäljningen av aktier i Telia AB men även till följd av en engångsutdelning från förvaltningsaktiebolaget Stattum på 11 miljarder kronor. Tabell 40. Statsbudgetens inkomster 2001-2004. Avvikelser från 2001 års ekonomiska vårproposition Miljarder kronor 2001 2002 2003 2004 22,3 -13,5 -14,2 -15,4 Skatterm.m. -4,0 18,6 -1,7 -1,1 Övrigainkomster 18,3 5,0 -15,8 -16,5 Totalainkomster I relation till 2001 års ekonomiska vårproposition beräknas skatteinkomsterna innevarande år bli 22 miljarder kronor högre. Detta förklaras i första hand av uppreviderade företags- och realisationsvinster avseende år 2000 samt en högre lönesumma år 2001. Åren 2002 till 2004 har skatteinkomsterna reviderats ned, främst som ett resultat av regeringens förslag till skattesänkningar. Om förslagen till skattesänkningar exkluderas beräknas skatteinkomsterna jämfört med vårpropositionen i stället öka åren 2002-2004 med mellan 12 och 14 miljarder kronor årligen. Ökningen av de övriga inkomsterna 2002 beror på att Riksbanken förväntas göra en extraordinär utdelning på 20 miljarder kronor. 3.1.1 Redovisningen av oppositionspartiernas skatteförslag Tabellerna 41-47 samt 51 i detta kapitel visar regeringens skatteförslag samt oppositionspartiernas alternativa skatteförslag, presenterade per inkomsttitel på statsbudgeten. Det finns dock skillnader mellan oppositionspartiernas sätt att redovisa sina skatteförslag. Inkomsterna redovisas i vissa fall kassamässigt och i andra fall periodiserat. Skillnaderna mellan dessa redovisningar kan vara betydande i sådana fall där skatterna betalas ett annat år än det då de föreslagna förändringarna träder i kraft. Detta gäller t.ex. fastighets- och förmögenhetsskatterna. En stor del av skatteförslagen påverkar dessutom i första hand den kommunala inkomstskatten. Effekterna för statsbudgeten av samma förslag kan avvika väsentligt från effekten för den samlade offentliga sektorn. Oppositionspartiernas redovisningar avser i vissa fall staten men i andra fall den offentliga sektorn. Sammantaget innebär dessa skillnader i redovisning att jämförelser såväl mellan oppositionspartierna som gentemot regeringen bör tolkas med stor försiktighet. 3.2 Skattepolitikens inriktning Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker de motionsförslag om inriktningen av skattepolitiken som lagts fram av Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna samt ett motionsyrkande om skatteväxlingens framtida utformning. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd), 14 (c) och 15 (fp). Budgetpropositionen I propositionen anför regeringen att skatternas främsta syfte är att finansiera välfärden och att de måste vara relativt höga om alla skall kunna erbjudas en bra vård, skola och omsorg. Skattepolitiken skall stimulera till arbete och investeringar, till en uthållig utveckling och till minskade ekonomiska och sociala klyftor. Regeringens ambition är att sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare, minska marginaleffekter och stimulera omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle. Den påbörjade reformeringen av inkomstbeskattningen fortsätter och ger enligt vad regeringen anför framför allt låg- och medelinkomsttagare lägre marginalskatt och bättre köpkraft. Andelen som betalar statlig skatt begrän sas. Hösten 2002 avser regeringen att göra en bedömning av det samhällseko nomiska utrymmet för ett slutförande av inkomstskattereformen 2003. Dessutom föreslås en skattelättnad för fackföreningsavgiften och avgiften till arbetslöshetskassan samt att skatten för pensionärerna sänks. Fastighetsskatten utgör en viktig källa vid finansieringen av den offentliga välfärden. Prisutvecklingen på bostadsmarknaden har dock varit kraftigare än vad som tidigare har kunnat förutses. Regeringen föreslår att fastighetsskattesatsen sänks ytterligare för såväl småhus som hyreshus och att gränsen för förmögenhetsskatten höjs. En ny utredning ges möjlighet att pröva lösningar som kan innebära avsteg från nu gällande principer för fastighetsbeskatt ningen. Även taxeringsförfarandet reformeras. Regeringen föreslår att fribeloppen i förmögenhetsskatten höjs, från 1 till 1,5 miljoner kronor för ensamstående respektive från 1,5 till 2 miljoner kro nor för sambeskattade par. Denna förändring föreslås träda i kraft vid 2003 års taxering. Regeringen avser att tillsätta en särskild utredning för att se över utformningen av förmögenhetsbeskattningen i ett längre perspektiv. Inom företagsbeskattningen föreslås ett antal skattesänkningar som ytterligare bidrar till att förbättra företagsklimatet i Sverige. Skatten på investmentbolag sänks och ett förslag om avskaffande av kapitalvinstbeskattningen på näringsbetingade andelar i bolags sektorn kommer att läggas fram. Mervärdesskatten på böcker och tidskrifter sänks från 25 till 6 % för att öka läsandet. Regeringens gröna skattestrategi omfattar en fortsatt grön skatteväxling och ytterligare miljörelatering av skattesystemet i andra avseenden. En viktig utgångspunkt för strategin är målet att begränsa utsläppen av de gaser som bidrar till växthuseffekten, framför allt koldioxid. Genom att bidra till en effektivare energianvändning kan skatteväxlingen enligt vad som anförs också underlätta en avveckling av kärnkraften. Regeringen föreslår att strategin med grön skatteväxling skall fortsätta. För 2002 föreslås en skatteväxling på ca 2 miljarder kronor. Härtill kommer ytterligare ett antal förslag som bidrar till ett ekologiskt hållbart samhälle. Motioner Moderata samlingspartiet anför i motionerna Fi291 yrkande 9 och Sk474 yrkandena 1-4 av Bo Lundgren m.fl. att skattepolitiken skall syfta till att stärka de enskilda medborgarnas oberoende och skapa förutsättningar för högre tillväxt och fler jobb. Mot denna bakgrund är det enligt motionärernas mening viktigt att successivt sänka inkomstskatten. På så sätt ökar friheten och därmed vars och ens möjlighet och förmåga att ta ansvar för den egna livssituationen. Motionärerna skapar i sitt budgetalternativ utrymme för sänkta inkomstskatter för alla. Tyngdpunkten ligger på låg- och medelinkomsttagare. En inkomstskattereform genomförs och består av fyra delar som innehåller höjda grundavdrag för alla, grundavdrag för barn, förvärvsavdrag och en successiv avveckling av den statliga inkomstskatten. För att människor skall ges möjlighet att klara sina egna grundläggande behov innan de börjar betala skatt bör enligt motionärerna de första 50 000 kronorna vara befriade från inkomstskatt, oavsett om de kommer från förvärvsinkomst eller från pension. År 2002 införs ett grundavdrag som startar vid 24 200 kr och kan uppgå till 34 200 kr vid en taxerad inkomst på 110 000 kr. Under perioden stiger grundavdraget och uppgår år 2004 till 30 100 kr med ett tak på 40 100 kr vid en taxerad inkomst på 110 000 kr. Beskattningen av arbete utformas så att fler motiveras att arbeta. Detta sker genom ett förvärvsavdrag på pensionsgrundande inkomster. En betydande del av det man tjänar skall enligt motionärernas mening alltid vara skattefri. På några års sikt bör det finnas ett förvärvsavdrag på 15 % av inkomsten och på längre sikt ökas avdraget ytterligare. Under perioden 2002-2004 uppgår förvärvsavdraget till 13 %. Utöver dagens barnbidrag vill motionärerna införa ett extra grundavdrag på 15 000 kr per år och barn upp till 16 år för att på det sättet låta skattesystemet ta hänsyn till försörjningsbördan. Barnavdraget genomförs från och med 2002 och gäller utöver dagens barnbidrag. Såväl förvärvsavdrag som grundavdrag görs på den till kommunen beskattningsbara inkomsten. Den statliga inkomstskatten missgynnar enligt motionärerna dem som har ojämna inkomster under livet, och de vill successivt avskaffa den statliga inkomstskatten. Under den period som den nu aktuella budgeten omfattar tar de bort det andra skiktet i den statliga inkomstskatteskalan och höjer gränsen för när man börjar betala den statliga inkomstskatten. Skattesatsen sänks år 2004 till 17 %. Skatten på s.k. hushållstjänster sänks för att det skall bli lättare för både kvinnor och män att kombinera arbetsliv och ansvar för barnen. För tjänster utförda i hemmet föreslås en skattereduktion på 50 % upp till 25 000 kr per år och hushåll. Det skulle enligt motionärerna leda till att svarta jobb blir vita och att människor kan känna att både tiden och pengarna räcker till. En avdragsrätt införs för styrkta barnomsorgskostnader med upp till 50 000 kr per barn och år för att ökar föräldrarnas valfrihet och underlätta barnomsorgslösningar som är anpassade till varje familjs behov. Möjligheten att spara på egen hand för att säkerställa en trygg ålderdom bör enligt motionärerna förbättras, och de föreslår därför att avdraget för eget pensionssparande höjs till ett basbelopp fr.o.m. år 2002. Fastighetsskatten drabbar enligt motionärerna alla boende hårt. De föreslår att taxeringsvärdena omedelbart fryses på 1997 års nivå så att detta värde utgör ett tak för underlaget för fastighetsskatten. Vidare föreslås en successiv sänkning av fastighetsskatten på småhus med 0,1 procentenhet per år utöver regeringens förslag. År 2002 bestäms skatten till 0,9 % för att sjunka till 0,7 % år 2004. För att minska de problem som uppkommer i skärgården och andra särskilt utsatta områden föreslås att endast halva markvärdet skall ingå i underlaget för fastighetsskatten. Förmögenhetsskatten har kommit att bli en skatt på boendet som främst drabbar äldre människor utan lån på sitt boende. Beskattningen har också negativa effekter när det gäller Sveriges möjligheter att konkurrera om kapital och investeringar. Motionärerna vill avskaffa förmögenhetsskatten för alla, inte bara för dem som har möjlighet att flytta sitt kapital till andra länder. Till att börja med slopas sambeskattningen år 2002 och höjs fribeloppet till 2 000 000 kr per person. Året därpå tas förmögenhetsskatten bort helt och hållet. För att uppmuntra till en mer aktiv kapitalförvaltning bör enligt motionärerna reavinstbeskattningen få uppskjutas till dess att kapitalet helt realiseras och de avsätter i sitt budgetalternativ medel för en reform med denna inriktning. Drivmedelspriserna når rekordhöjder och den största delen av priset är skatt. Bensin- och dieselskatten bör sänkas för att underlätta för alla dem som i sin vardag är beroende av bilen, i synnerhet i glesbygd. Bensin- och dieselskatten sänks med 70 öre per liter inklusive moms. Det avdrag som i dag får göras för resor med bil till arbetet täcker inte kostnaderna. Bränslepriset ökar och avdraget ger inte heller möjlighet att kompensera värdeminskningen på bilen. De föreslår att avdraget höjs till 20 kr per mil. Skattepolitiken skall bidra till att såväl företag och kapital som ägare till dessa stannar kvar här. Sverige skall helst vara så attraktivt att företagande och kapital söker sig hit. Beskattningen av ägande och kapital minskas genom att förmögenhetsskatten avskaffas och genom att dubbelbeskattningen på utdelningar tas bort. Härigenom blir Sverige konkurrenskraftigt för företagande och kunskaper. Utflyttningen av ägande, företag och forskning motverkas och företagande stimuleras. Motionärerna vill vidare slopa de nuvarande 3:12-reglerna och genomföra förenklingar enligt Simplex- gruppens förslag. Royaltyinkomster från uppfinningar och patent beskattas i inkomstslaget kapital från år 2002 och lättnader införs vid beskattningen av personaloptioner. Skatterna på handelsgödsel avskaffas och dieselskatten för jord- och skogsbruk m.m. sänks till 53 öre litern. Motionärerna avvisar förslaget om höjd koldioxidskatt och elskatt och föreslår vidare att skatten på kärnkraftsel omedelbart sänks med 0,5 öre per kWh. De höga alkoholskatterna bör sänkas eftersom de ökar risken för smuggling och slår ut svenska jobb. Den danska nivån kan tjäna som riktmärke. Tillsammans med minskad smuggling och fler arbeten i svensk industri bedömer motionärerna att sänkta alkoholskatter inte har någon statsfinansiell effekt. Reklamskatten slopas. Kristdemokraterna anför i motionerna Fi297 yrkandena 2-7 och 39 och Fi273 yrkande 1 av Kenneth Lantz m.fl. att syftet med skatter är att solidariskt finansiera vår gemensamma välfärd samt att styra den ekonomiska utvecklingen i en socialt och ekologiskt hållbar riktning. Samtidigt riskerar skatter att försämra ekonomins funktionssätt och leda till ett osunt ekonomiskt beteende. Alla heltidsarbetande måste kunna leva på sin egen lön. Strävan måste därför vara att utforma skattepolitiken så att det stimulerar arbete, sparande, hederlighet och företagande. En marknadsekonomi baserad på etiska principer och styrd av ekologiska och sociala hänsyn är den bästa grunden för ett gott samhälle. Ett viktigt mål för en kristdemokratisk politik är att så många som möjligt skall kunna leva på sin egen lön. Därför föreslås en rad åtgärder på skatte politikens område som gör att inkomsttagare får behålla en större del av sin lön och därmed får möjlighet att påverka och få kontroll över sin ekonomiska situation. En rad inkomstskattesänkningar och andra skattesänkningar som riktar sig främst till förvärvsarbetande föreslås. Grundavdraget höjs till 24 000 kr vid beräkningen av kommunal inkomstskatt och en skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare på 380 kr per person och månad införs liksom ett generellt statligt förvärvsavdrag beräknat mot kommunalskatten. Värnskatten avskaffas och gränsen för reseavdraget sänks från dagens 7 000 till 5 000 kr. Dessutom föreslås en skattereduktion på 50 % för hushållen vid köp av tjänster. Från 2003 föreslås en skattereduktion för barnfamiljer på 50 kr per barn och månad. Barnfamiljer får också göra avdrag för alla typer av styrkta barn omsorgskostnader upp till 50 000 kr per år. De sänkta skatterna gör att skatte systemets tyngdpunkt förskjuts mot en allt större andel miljörelaterade skatter. Argumenten för en grön skatteväxling kan således tillämpas i ett sammanhang där skatter sänks. Fastighetsskatten drabbar alla boende oavsett inkomst och betalningsförmåga. Systemet med statlig fastighetsskatt bör på sikt avvecklas. I stället bör kommunerna ges möjlighet att ta ut en låg avgift för täckande av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service kopplad till fastigheten. En fortsatt frysning av taxeringsvärdena finansieras. Grundbulten i kristdemokratisk ekonomisk politik är att ge stabila och goda villkor för fler och växande företag och att därigenom öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Det är av största vikt att Sverige får ett mer småföretagarvänligt klimat än hittills, inte minst för att en så stor del av vår befolkning har sin huvudsakliga inkomst från små och medelstora företag. Förändringar behöver göras för att inte kapital och kompetens - två mycket viktiga faktorer för ett gott företagsklimat - skall flytta utomlands. Här spelar beskattning av inkomst och kapital en viktig roll. Kristdemokraterna väljer att börja med att helt avveckla effekten av sambe skattningen av förmögenhet och höjer fribeloppet för sambeskattade par till 3 000 000 kr. Därefter avvecklas förmögenhetsskatten med 0,5 % per år så att den blir 1,0 % 2003 och 0,5 % 2004. Skattesystemet måste utformas så att avkastningen på riskvilligt kapital i företag inte beskattas hårdare än annan kapitalavkastning. Kristdemokraterna menar därför att dubbelbeskattningen på avkastning på aktier skall avvecklas helt, precis som skett i nästan samtliga övriga OECD-länder. Sverige kan inte långsiktigt ha en väsentligt högre beskattning än den omvärld vi konkurrerar med. Avvecklingen bör ske stegvis med en halvering av fysiska personers utdelningsskatt 2003 och en helt slopad dubbelbeskattning 2004. Kristdemokraterna har i annat sammanhang lagt förslag om att arbetsgi varavgifterna skall sänkas från och med år 2003 med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr per år. För egenföretagare utökas lönesumman till 250 000 kr per år. Från år 2004 föreslås att arbetsgivaravgifterna sänks med 10 procentenheter för samma lönesummor. Personer som köper nyemitterade aktier i onoterade bolag skall fr.o.m. år 2002 ha möjlighet till skattereduktion (riskkapitalavdrag). Skattereduktion skall medges även för indirekta riskkapitalinvesteringar via ett företag eller en fond som gör de direkta investeringarna. Dieselskatten sänks till 53 öre/liter och kväveskatten på handelsgödsel återförs till näringen. Även de mindre jordbrukens elkonsumtion skall beskattas som inom industrin. Kristdemokraterna vill alltså ordna lika konkurrensvillkor för alla jordbruk oavsett storlek. Inom EU diskuteras vid flera regeringskonferenser förutsättningarna för en övergång till majoritetsbeslut när det gäller minimiavgifter på miljöområdet. Kristdemokraterna anser att det är viktigt att övergå till majoritetsbeslut på detta område, bland annat för att förbättra möjligheterna för en gemensam minimiavgift på koldioxidutsläpp. Detta skulle vara ett avgörande steg mot en miljövänligare utveckling i Europa. Eftersom Sverige redan har världens högsta miljöskatter skulle en europeisk miniminivå för koldioxid samtidigt förbättra svenska företags konkurrenssituation. Undersökningar visar att alltfler medborgare accepterar svartarbete, och fler yngre än äldre. Nu måste regering och myndigheter gripa in för att dels skapa skattenivåer och system som minskar incitamenten till svartarbete och som inte på ett övermänskligt sätt utmanar medborgarnas moral, dels öka kontrollen bland de medborgargrupper som parallellt uppbär stöd/bidrag och arbetar svart. Kristdemokraterna vill föra en skattepolitik som är långsiktigt stabil, är enkel, främjar en god ekonomisk utveckling samt en god hushållning av skattemedlen. Därmed kan skattemoralen bibehållas och benägenheten till svartarbete minska. Centerpartiet anför i motionerna Fi293 yrkande 7 och Sk489 yrkande 1 att politiken syftar till att låta människor växa som individer och göra det möjligt för var och en att förverkliga sina drömmar. Skattepolitiken måste därför utformas så att den ger goda förutsättningar för fler företag att startas och växa, ger större ekonomiskt utrymme för landets familjer och inriktas på förbättringar för dem som bäst behöver ökat ekonomiskt utrymme, inte på dem som ropar högst. Därför bör skattesänkningar riktade mot småföretagande och uthållig tillväxt, låg- och medelinkomsttagare samt boende prioriteras i skattepolitiken framgent. För att öka människors ekonomiska självbestämmande föreslås en inkomstskattereform, som fullt utbyggd innebär en skatterabatt, lika för alla, på 10 000 kr, vilket motsvarar ett grundavdrag mot kommunalskatten på drygt 30 000 kr, och en förvärvsrabatt riktad mot låg- och medelinkomsttagare på högst 10 800 kr, som fasas in för att undanröja marginaleffekter för låginkomsttagare och där människor med högre inkomster får en förvärvsrabatt på 5 400 kr. För att förbättra hushållens och barnfamiljernas ekonomi, föreslås avdrags rätt för barnomsorgskostnader, höjda reseavdrag som inkluderar barnomsorg samt en extra barnrabatt i beskattningen på 100 kr per barn och månad. Sänkt skatt på hushållsnära tjänster ger utrymme för nya jobb inom sektorer där det i dag knappt finns någon vit arbetsmarknad, samt underlättar för människor att köpa tjänster som underlättar vardagen. Det stimulerar också framväxten av nya företag inom sektorn. Beskattningen av boende sänks genom en fortsatt frysning av taxeringsvärdena 2002, samtidigt som skattesatsen sänks. Vidare sker en övergång till beskattning av en schablonintäkt, vilket ger effekter motsvarande en fastighetsskatt på 0,9 % 2003 och 0,75 % 2004. Taxeringen av fastigheter för fastboende skiljs från den för fritidsboende. Sambeskattningen i förmögenhetsbeskattningen slopas och endast halva taxeringsvärdet ingår i underlaget för förmögenhetsbeskattning. Arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare, med betoning på de små företagens villkor. Genom en konstruktion där avgifterna sänks för en viss löne summa i alla företag, undviks tröskeleffekter, samtidigt som effekten blir stor för företag med få anställda. Reduktionen av arbetsgivaravgiften ökas till 10 procentenheter från 2002 och lönesumman till 2 miljoner kronor (för egenföretagare 300 000 kr) från den 1 juli 2004. Sänkningen av arbetsgivaravgif terna finansieras delvis genom höjda skatter på utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin, genom skatt på förbränning av osorterat avfall och höjd skatt på deponi. Den gröna sektorn ges likvärdiga konkurrensvillkor genom att jordbrukets ryggsäck slopas. En skattepolitik som belönar investeringar i arbete och miljö, men också styr bort från utnyttjande av ändliga naturresurser och skadliga utsläpp, bidrar till omställningen av Sverige till ett modernt land, där miljöhänsyn är en avgörande del i den framtida tillväxten. Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi285 yrkande 1 att en långsiktig skattepolitik som stimulerar till arbete, sparande, utbildning och risktagande lägger grunden för en tillväxt som snabbt leder oss ur konjunkturproblemen. De grundläggande principerna för 1990/91 års skattereform, nämligen "hälften kvar", och att de allra flesta bara skall betala kommunalskatt, återupprättas. Skatteförändringarna koncentreras på de för tillväxt och jobb mest skadliga inslagen, nämligen marginalskatterna. Genom avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för statlig skatt och bort tagande av den s.k. LO-puckeln, uppnås den grundläggande principen - att de flesta bara skall betala 30 % i skatt, och att de med höga inkomster skall betala 50 % på de högre inkomstdelarna. Brytpunkten höjs upp till gränsen för egenavgifterna för att undvika att personer som betalar både statlig skatt och egenavgifter får marginaleffekter om ca 55 %. Den s.k. LO-puckeln bör successivt tas bort, vilket leder till en marginalskattesänkning för betydande grupper. Den s.k. värnskatten avskaffas. Den är ett brott mot skattereformen. Härigenom sänks marginalskatten med 5 procentenheter i de aktuella inkomstskikten. Ett förvärvsavdrag om 5 % av inkomsten införs, vilket sänker skatten och gör det mera lönsamt att arbeta även vid lägre inkomster. En skattereduktion, lika för alla, införs för att garantera att alla får del av en skattesänkning. Denna skattereduktion bör till en början vara 3 000 kr per person. Denna tillfaller då även pensionärer. För att betona att barnstödet skall innebära att hänsyn i beskattningen tas till den extra försörjningsbörda föräldrar har, vill vi att utökningen av barnstödet sker i form av skattereduktion. Detta föreslås utgå med 1 450 kr per år för 2002 för att successivt öka till 2 650 kr 2004. Avdragsrätt för styrkta barnom sorgskostnader upp till ett belopp av 50 000 kr införs. Detta sänker kostnaden för barnomsorg med en tredjedel och gör det lättare att vitt och hederligt komplettera med andra former av barntillsyn. Pensionssparande utvidgas så att avdragsrätt för sparande medges upp till 1,5 basbelopp, att sparandet kan tas ut för att finansiera kompetensutveckling och att ett kvarstående sparande kan tas ut vid pensionering. Vinstandelsstiftelser har funnits under en längre tid och ger de anställda ett ekonomiskt utbyte av ett företags framgång och vinster. Den särskilda löne skatten på avsättning till vinstandels stiftelser bör slopas för att stimulera till en utvidgad användning av sådana system. Arbetsgivaravgiften är en tung del i skatten på arbete. Under de närmaste åren sänks därför avgiften med 2 procentenheter för hela den privata tjänstesektorn. Den långsiktiga inriktningen är att arbetsgivaravgifternas skattedel helt tas bort. Fördelarna med en vit marknad för hushållsnära tjänster är många. De som i dag arbetar svart får möjlighet att inordna sig i ett legalt system och som alla andra få del av förmånerna i socialförsäkringssystemen: sjuk försäkring, pension m.m. Den lättnad i dubbelbeskattningen av bolagsinkomster som införts i Sverige är begränsad till onoterade företag. Folkpartiet har länge argumenterat för att införa regler som avskaffar dubbelbeskattningen i alla företag. Avskaffandet av dubbelskatt på utdelningar bör ske i etapper genom att den halveras, först för fysiska personer och två år senare även för juridiska personer med sikte på ett fullständigt avskaffande. Nivån på fastighetsbeskattningen är för hög och beskattningsformen kan inte accepteras anser motionärerna. I avvaktan på en grundlig reformering av fastighetsbeskattningen bör taxeringsvärdena fortsatt vara frysta. För 2001 och 2002 används de nya lägre skattesatserna, 1,0 % för egna hem och 0,5 % för flerbostadshus, men beräknat på de taxeringsvärden som gällde under 2000, försåvitt det omräknade värdet inte är lägre, då detta givetvis skall gälla. I och med detta säger Folkpartiet nej till införandet av regeringens förslag till begränsningsregel, en både krånglig och byråkratisk regel som leder till såväl sambeskattning som nya marginaleffekter. Fåmansbolagsreglerna (de s.k. 3:12- reglerna) måste förenklas. Det är otill fredsställande att frågan begravts i en utredning som knappast kan leda till någon förändring förrän år 2003, möjligen ännu senare. Motionärerna föreslår att fåmansbolagsreglerna reformeras så att ett belopp motsvarande en medelinkomst beskattas som arbetsinkomst, resterande som kapital. Många hävdar att beskattningen vid generationsskifte särskilt åderlåter jord- eller skogsbruk som redan kan ha små eller inga ekonomiska marginaler. I stället för att kapital dras in till staten behövs detta mycket väl på gårdarna för att trygga ett långsiktigt familjejordbruk. Folkpartiet betonar vikten av att den utredning som pågår arbetar snabbt och att regeringen så snart utredningsarbetet är avslutat återkommer till riksdagen med förslag till lagändringar som verkligen kan bidra till att underlätta generationsväxlingar i svenska familjeföretag. Miljöpartiet anför i motion N366 yrkande 1 att den fortsatta skatteväxlingen bör leda till ett heltäckande energiskattesystem som rymmer alla former av energianvändning med så långt möjligt samma skattesatser för alla kategorier av förbrukare. Anpassningen bör ske successivt på ett sådant sätt att marknadens aktörer får en rimlig omställningstid och så att den åsyftade miljöstyrningen hela tiden upprätthålls och förstärks. Målet bör vara att alla bitar fallit på plats senast 2010. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet ställer sig i sitt yttrande bakom den inriktning av skatte politiken som regeringen redovisar och avstyrker de förslag om en annan inriktning som läggs fram i motionerna från Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna. Skatteutskottet avstyrker också ett motionsyrkande om den framtida inriktningen av en grön skatteväxling. Finansutskottets ställningstagande Enligt finansutskottets mening är det angeläget att de effekter som den allmänna pensionsavgiften ger upphov till i inkomstskatteskalan elimineras, och utskottet har därför inte någon erinran mot förslaget om att kompensationen för pensionsavgiften höjs till 75 % år 2002. I likhet med skatteutskottet ställer sig finansutskottet bakom regeringens bedömning att ytterligare steg mot en fullständig kompensation för avgiften bör tas i den takt som ekonomin medger det. En strategi för en grön skatteväxling har redovisats av regeringen i budgetpropositionen för år 2001, och ett första steg i den gröna skatteväxlingen har också tagits under innevarande år och innebär att en sänkning av skatten på arbete finansieras genom att koldioxidskatten ges en ökad tyngd inom energibeskattningen och att skatten på el höjs för att undvika en ökad elkonsumtion. Skatten på förvärvsinkomster sänktes bl.a. genom att grundavdraget och de särskilda grundavdragen för pensionärer höjdes. Även arbetsgivaravgifterna reducerades. Finansutskottet ser klara fördelar med att ett andra steg i en grön skatteväxling nu tas och att även detta steg inriktas mot en minskning av koldioxidutsläppen och en sänkning av skatten på arbete. En begränsning av utsläppen av de gaser som bidrar till växhuseffekten är en viktig utgångspunkt för strategin. Genom att åtgärden bidrar till en effektivare energianvändning kan skatteväxlingen också underlätta en avveckling av kärnkraften. Den gröna skatteväxlingen gör det möjligt att genomföra skattesänkningar som når alla med förvärvsinkomst och således även pensionärerna. Som skatteutskottet framhåller är det angeläget att alla grupper i samhället får del av det förbättrade ekonomiska läget, och finansutskottet ser därför positivt på att pensionärerna vid sidan av den skattesänkning som ryms inom skatteväxlingen nu också föreslås få särskild kompensation för de besparingar som gjordes under 1990-talet genom att den särskilda skattereduktionen för låg- och medelinkomsttagare utvidgas till pensionärerna. Med det förslag som regeringen aviserar får så gott som alla pensionärer en ytterligare skattesänkning under år 2002 på ca 100 kr i månaden. I de budgetalternativ som redovisas av oppositionspartierna föreslås för hållandevis långtgående förändringar i den skatteskala som beslutades under skattereformen och som därefter kompletterades med ett sista steg som en fördelningspolitisk korrigering. I samtliga alternativ ersätts regeringens förslag om en kompensation för den allmänna pensionsavgiften med långtgående skattesänkningar som medför att den skatteprofil som utvecklats på grundval av skattereformen frångås. Utskottet är inte berett att tillstyrka en sådan inriktning. Med det anförda ställer sig utskottet bakom den av regeringen förordade inriktningen av skattepolitiken och avstyrker motionerna Fi273 (kd) yrkande 1, Fi285 (fp) yrkande 1, Fi291 (m) yrkande 9, Fi293 (c) yrkande 7, Fi297 (kd) yrkandena 2-7 och 39, Sk474 (m) yrkandena 1-4, Sk489 (c) yrkande 1. Utskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet även motion N366 (mp) yrkande 1. 3.3 Fysiska personers inkomster Tabell 41. Inkomsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt (bild eller grafiskt element borttaget) (bild eller grafiskt element borttaget) 3.3.1 Inkomstskatten för år 2002 Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjd kompensation för pensionsavgiften m.m., höjda grundavdrag för år 2002 och en ytterligare höjning av det grundavdrag som år 2003 skall tillämpas av såväl förvärvsarbetande som pensionärer. Utskottet avstyrker motionsförslagen om en annan utformning av inkomstbeskatt ningen år 2002 och följande år. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd), 14 (c) och 15 (fp). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.2, yrkandena 33, 34, 38-41 och 43) att inkomstreformens tredje steg genomförs år 2002. Kompensationen för pensionsavgiften höjs från 50 % till 75 % och gränsen för uttag av statlig inkomstskatt höjs. Efter dessa ändringar ligger den nedre skiktgränsen vid en taxerad inkomst på 290 100 kr och den övre vid en taxerad inkomst på 430 900 kr. Andelen personer som betalar statlig inkomstskatt beräknas år 2002 uppgå till 17 %. Regeringen föreslår också att grundavdraget höjs till 11 200 kr och att pensionärernas särskilda grundavdrag höjs på motsvarande sätt. Regeringen tar vidare upp frågan om sänkt skatt för pensionärerna och avi serar att den särskilda skattereduktionen på 1 320 kr kommer att utvidgas till pensionärer. Avsikten är att de nya reglerna skall utformas på ett sådant sätt att också pensionärer som inte betalar preliminär skatt kan få del av en skattelättnad under år 2002. Från och med inkomståret 2003 ersätts det särskilda grundavdraget med en garantipension och pensionärerna omfattas då av samma skatteregler som löntagarna. Eftersom även den särskilda skattereduktionen för låg- och medelinkomsttagare då kommer att gälla lika för alla är det möjligt att förenkla reglerna genom att ersätta skattereduktionen med en höjning av grundavdraget i vissa skikt. Med de prognoser som gäller för år 2003 kan det ny grundavdraget beräknas uppgå till ca 15 500 kr. Regeringen föreslår att beslutet om denna förenkling fattas redan nu. Motioner Moderata samlingspartiet anför att låga inkomster bör skyddas från onödigt skatteuttag så att det alltid skall löna sig att arbeta. Vid den kommunala beskattningen införs ett grundavdrag på 24 200 kr och för den som har barn att försörja tillkommer ett extra grundavdrag på 15 000 kr per barn upp till 16 års ålder. Styrkta barnomsorgskostnader blir avdragsgilla upp till 50 000 kr per barn. Av förvärvsinkomsterna undantas 13 % från beskattning genom ett särskilt förvärvsavdrag. Det övre skiktet i den statliga inkomstskatten avskaffas och gränsen för uttag av statlig inkomstskatt stiger när pensionsavgiften blir fullt avdragsgill sedan kompensationen slopats. Den särskilda skattereduktionen och skattereduktion för utländska experter kan avskaffas. Slutligen slopas bestämmelsen om att arbetsskadelivränta som är samordnad med förtidspension skall minska det särskilda grundavdraget. Yrkandena framställs i motion Sk471 yrkandena 1-10 och 36. Kristdemokraterna föreslår att ett grundavdrag på 24 000 kr införs vid beräkningen av den kommunala inkomstskatten och att det utformas som en statlig skattereduktion för att undvika att kommunernas inkomster påverkas. Vidare införs en skattereduktion på 4 560 kr per år. Reduktionen börjar avtrappas vid en taxerad inkomst på 276 000 kr och upphör vid en taxerad inkomst på 360 000 kr. Ett generellt förvärvsavdrag vid den kommunala beskattningen införs och uppgår till 5 % år 2002. Även detta avdrag utformas som en statlig skattereduktion för att inte minska kommunernas inkomster. Avdraget stiger till 6 % år 2003 och till 7 % år 2004 och ger hushållen ett ökat ekonomiskt utrymme och minskar därigenom marginaleffekterna. Kom pensationen av pensionsavgiften upphör och avgiften blir helt avdragsgill som andra förmånsgrundande avgifter. Härigenom stiger gränsen för uttaget av statlig inkomstskatt så att målet att endast 15 % av inkomsttagarna skall betala inkomstskatt uppnås. År 2003 avskaffas det andra steget i den statliga inkomstskatteskalan. Styrkta barnomsorgskostnader blir avdragsgilla upp till 50 000 kr per barn och en skattereduktion på 600 kr per barn och år upp till 15 år införs fr.o.m. år 2003. Yrkandena framställs i motionerna Fi297 (kd) yrkandena 8-11, 13, 14, 42 och 43 och Fi273 (kd) yrkandena 2-5, 7 och 8. Centerpartiet höjer grundavdraget till 20 000 kr och avskaffar samtidigt de negativa marginaleffekter som följer av nedtrappningen i den så kallade LO- puckeln. En förvärvsrabatt på 9 600 kr införs och skall enbart ges på inkomster från förvärvsarbete eller företagande. Förvärvsrabatten fasas in med 10 % av arbetsinkomsten upp till en årlig arbetsinkomst på 96 000 kr och ligger sedan still upp till 180 000 kr. Den trappas sedan ned med 5 % av överstigande förvärvsinkomst upp till 276 000 kr. Däröver blir förvärvsrabatten 4 800 kr. En avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader införs liksom en skatterabatt på 100 kr per månad och barn mot förvärvsinkomst. År 2003, när pensionärer och löntagare beskattas på samma sätt, föreslår motionärerna att grundavdraget helt ersätts med en rak skatterabatt på 10 000 kr. Effekten av en rak skatterabatt på 10 000 kr är ungefär lika stor som effekten av ett grundavdrag på 30 000 kr. Men för en person som även betalar statlig inkomstskatt blir effekten en annan, eftersom skatterabatten inte minskar den beskattningsbara inkomsten och därmed statsskatten. Skatterabatten har därför fördelningspolitiska fördelar. Kompensationen för egenavgifterna slopas så att dessa blir avdragsgilla. Brytpunkten för uttag av statlig skatt sätts till 290 100 kr för 2002 och indexuppräknas sedan. Dessa yrkanden framställs i motion Sk489 (c) yrkandena 2-6 och 8-11. Folkpartiet liberalerna föreslår att marginalskatterna sänks för stora grupper genom att den marginaleffekt som uppkommer när grundavdraget avtrappas successivt tas bort. Vidare höjs brytpunkten upp till gränsen för egenavgifterna för att undvika att personer som betalar både statlig skatt och egenavgifter får marginaleffekter om ca 55 %. Den s.k. värnskatten avskaffas och detta sänker marginalskatten med 5 procentenheter i de aktuella inkomst skikten. Ett förvärvsavdrag om 5 % av inkomsten införs och gör det mera lönsamt att arbeta även vid lägre inkomster. En skattereduktion införs lika för alla för att garantera att alla får del av en skattesänkning. Skattereduktionen bör till en början vara 3 000 kr per person. I likhet med regeringens förslag låter motionärerna skattereduktionen för 2002 även tillfalla de pensionärer som faktiskt inte betalar någon skatt, för att dessa skall åtnjuta samma för stärkning av den disponibla inkomsten. En avdragsrätt för styrkta barnom sorgskostnader upp till ett belopp av 50 000 kr införs och sänker kostnaden för barnomsorg med en tredjedel och gör det enligt motionärerna lättare att vitt och hederligt komplettera med andra former av barntillsyn. För att betona att barnstödet skall innebära att det tas hänsyn till den extra försörjningsbördan i beskattningen sker utökningen av barnstödet i form av en skattereduktion. Denna föreslås utgå med 1 450 kr per år och barn för 2002 för att successivt öka till 2 650 kr 2004. Motionärerna avsätter också medel för att införa en avdragsrätt för gåvor till internationell biståndverksamhet fr.o.m. år 2002. Yrkandena framställs i motion Fi285 (fp) yrkandena 2, 4, 5 och 26. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet har i sitt yttrande tillstyrkt regeringens förslag och avstyrkt motionsförslagen. Utskottet har inte haft någon erinran mot den planerade utvidgningen av den särskilda skattereduktionen för låg- och medel inkomsttagare till pensionärer under år 2002. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att det är positivt att inkomstbeskattningen successivt kan återställas till en profil som motsvarar det läge som råder när huvuddelen av de skattskyldiga endast betalar kommunal inkomstskatt och en andel kring 15 % också betalar statlig inkomstskatt och har ingen invändning mot regeringens förslag i denna del. När det gäller förslaget om en höjning av grundavdraget och det särskilda grund avdraget för pensionärer möjliggörs detta genom de förslag om ändringar i beskattningen av energi och avfall som behandlas i ärendet. Utskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet att denna skatteväxling genomförs och har därför inte heller någon invändning mot regeringens förslag om att grundavdragen för såväl förvärvsarbetande som pensionärer höjs år 2002. Som utskottet redan anfört ser utskottet positivt på att regeringen nu avser att kompensera pensionärerna för de besparingar som gjordes under 1990-talet genom en utvidgning av den särskilda skattereduktionen till pensionärer under år 2002. Utskottet har inte heller någon erinran mot att denna åtgärd fullföljs år 2003 genom att reduktionen då omvandlas till ett högre grundavdrag. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi273 (kd) yrkandena 2-5, 7 och 8, Fi285 (fp) yrkandena 2, 4, 5 och 26, Fi297 (kd) yrkandena 8-11, 13, 14, 42 och 43, Sk471 (m) yrkandena 1-10 och 36, Sk489 (c) yrkandena 2-6 och 8-11. 3.3.2 Skattereduktion för fackföreningsavgift Utskottets delförslag i korthet Utskottet delar regeringens bedömning att en skattereduktion bör införas för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa. Utskottet avstyrker motionsförslagen om en annan utformning av reglerna på detta område. Jämför reservationerna 12 (m), 14 (c) och 15 (fp). Budgetpropositionen Regeringen bedömer (avsnitt 8.2.5) att en skattereduktion motsvarande 25 % av fackföreningsavgiften bör införas i syfte att likställa villkoren för medlemskap i en arbetsgivarorganisation respektive en arbetstagarorganisation och att bl.a. rättviseskäl också talar för att avgiften till arbetslöshetskassa omvandlas till en skattereduktion på 40 % av avgiftens belopp. Avsikten är att skattereduktionen skall tillämpas på avgifter som betalas under år 2002. Regeringen avser att återkomma till riksdagen under hösten 2001 med ett sådant förslag. Motioner Moderata samlingspartiet säger i sin inkomstberäkning nej till förslaget om skattereduktion för fackföreningsavgift och avgift till arbetslöshetskassa. Centerpartiet avvisar i motion Sk489 yrkande 7 det aviserade förslaget om en skattereduktion för fackföreningsavgifter. Motionärerna hänvisar till att en skattereduktion för fackföreningsavgifter inte behövs om den skattereform som de föreslår genomförs. Folkpartiet liberalerna begär i motion Fi285 yrkande 3 ett tillkännagivande om att de högre avgifter till arbetslöshetskassan som de förespråkar och som kompenseras via en skattesänkning kommer att vara avdragsgilla på sedvanligt sätt. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet delar regeringens bedömning att rättviseskäl talar för att en skattereduktion införs och avstyrker följaktligen de aktuella motions yrkandena. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker följaktligen motionerna Fi285 (fp) yrkande 3 och Sk489 (c) yrkande 7. 3.3.3 Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att det fasta beloppet på 200 kr skall anses utgöra en kommunal inkomstskatt även vid 2003 års taxering. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.8, yrkande 29) att det fasta belopp på 200 kr som utgår vid den statliga beskattningen av förvärvsinkomster skall utgöra en kommunal inkomstskatt även vid 2003 års taxering. I propositionen anförs att den statliga skatten om 200 kr under några års tid har beslutats utgöra en kommunal inkomstskatt och att detta har motiverats med kommunernas behov av medelsförstärkning. Regeringen konstaterar att kommunerna har ett visst behov av medelsförstärkning även år 2002 och föreslår därför att den fasta skatten om 200 kr skall utgöra en kommunalinkomstkatt också vid 2003 års inkomsttaxering. Av praktiska skäl föreslås att kommunerna skall erhålla en månatlig utbetalning på en tolftedel av det preliminära skattebeloppet. På detta sätt uppnås en överensstämmelse med reg lerna om preliminära skatteutbetalningar till kommuner och landsting i lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet tillstyrker att regeringens förslag genomförs. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har i likhet med skatteutskottet inte funnit någon anledning till erinran mot förslaget och tillstyrker propositionen i denna del. 3.3.4 Pensions- och kompetenssparande Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslag om höjda avdrag för eget pensionssparande och om olika system för finansiering av individuell kompetensutveckling. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd) och 15 (fp). Gällande bestämmelser Som ett led i finansieringen av EU- medlemskapet begränsades det allmänna avdragsutrymmet för privata pensionsförsäkringspremier och insättningar på pensionssparkonton till ett halvt basbelopp fr.o.m. den 8 april 1995. Avdragsutrymmet för den som har pensionsrätt i anställning minskades till 5 % av inkomsten mellan tio och tjugo basbelopp (prop. 1994/95:203, bet. 1994/95: SkU28). Riksdagen beslutade i samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 2000 att särskilda medel skulle avsättas för att stimulera individuell kompetensutveckling. Den ekonomiska ramen för detta angavs till 1,35 miljarder kronor för år 2000 och 1,15 miljarder kronor för år 2001. Medlen skall användas för ett individuellt system för kompetenssparande. Ett förslag till hur ett sådant system skulle kunna utformas har lämnats i betänkandet Individuellt kompetenssparande IKS (SOU 2000:19) i december 2000. Utredningens förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. Av budgetpropositionen framgår att regeringen under våren 2002 kommer att presentera ett förslag med ikraftträdande den 1 juli 2002. Motioner Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk471 yrkande 20 att avdraget för pensionssparande höjs till ett basbelopp fr.o.m. år 2002. Kristdemokraternas förslag i motion Fi297 innebär att avdraget för pensionssparande höjs till tre fjärdedels basbelopp fr.o.m. år 2004 (yrkande 36) och att regeringens förslag om ett system för kompetenssparande ersätts med ett konto som finansieras av arbetstagaren och arbetsgivaren gemensamt (yrkande 37). Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi285 yrkande 6 att pensions sparandet utvidgas så att det kan användas för att finansiera både kompetensutveckling och pension och att avdragstaket höjs till 1,5 basbelopp. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att riksdagen har avsatt medel för en stimulans för individuell kompetensutveckling i arbetslivet och att det pågår ett arbete som syftar till att klarlägga hur stimulansen bör vara utformad. Utskottet anser att resultatet av det pågående arbetet bör avvaktas och avstyrker motionerna. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi297 (kd) yrkandena 36 och 37, Fi285 (fp) yrkande 6 och Sk471 (m) yrkande 20. 3.3.5 Förmånsbeskattning av miljövänliga bilar Utskottets delförslag i korthet Utskottet delar regeringens bedömning att den nuvarande jämkningsregeln för miljövänliga bilar bör göras förmånligare så att justering kan göras ner till 60 % av förmånsvärdet för en jämförbar konventionell bil. Budgetpropositionen Regeringen bedömer (avsnitt 8.2.7) att den nuvarande jämkningsregeln för miljövänliga bilar bör göras förmånligare så att justering kan göras ner till 60 % av förmånsvärdet för en jämförbar konventionell bil. De nya reglerna avses träda i kraft år 2002. I propositionen anförs att särskilda regler om justering av bilförmån för miljöbil infördes vid 2000 års taxering för att underlätta introduktionen av miljöbilar på bilmarknaden och på så sätt skapa bättre förutsättningar för att beståndet av förmånsbilar blir miljövänligare. Reglerna gäller bilar som är utrustade med teknik för drift med miljövänligare drivmedel än bensin och dieselolja eller med elektricitet och som har ett nybilspris som är högre än nybilspriset för närmast jämförbara bil utan sådan teknik. Förmånsvärdet jämkas i sådana fall nedåt till en nivå som motsvarar förmånsvärdet för en jämförbara konventionell bil. Enligt regeringens uppfattning finns det skäl att ändra justeringsreglerna. Många av miljöbilarna har en begränsad räckvidd och vad gäller gasbilarna tar gastanken upp en stor del av bilens lastutrymme. Vidare är tillgången på tankställen för alternativa drivmedel begränsad. Värdet av förmånen kan av dessa skäl anses vara mer begränsat jämfört med en förmånsbil som drivs med konventionella drivmedel, vilket enligt regeringens mening bör komma till tydligare uttryck i värderingsreglerna så att förmånen bättre motsvarar det faktiska värdet. En förändring av justeringsregeln kan också förbättra förutsättningarna för en ökning av beståndet av miljövänligare bilar. En nedsättning bör lämpligen kunna göras med 40 % för bilar med miljömässigt klara fördelar. Ett förslag i denna fråga kräver dock noggranna överväganden och regeringen har därför för avsikt att återkomma med ett förslag under hösten 2001. Ändringen avses träda i kraft år 2002. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet delar regeringens bedömning. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har inte någon erinran mot regeringens bedömning. 3.3.6 Reseavdrag Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om höjda reseavdrag, om sänkt gräns för avdragsgilla resekostnader och om att resor till barndaghem skall ingå. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd), 14 (c) och 15 (fp). Motioner Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk471 att reseavdraget höjs till 20 kr milen (yrkande 11) och att avdraget för resor med förmånsbil höjs till 10 kr per mil (7 kr för dieseldrivna bilar) (yrkande 12). Kristdemokraterna föreslår i motionerna Fi297 yrkande 12 och Fi273 yrkande 6 att gränsen för reseavdrag sänks till 5 000 kr. Centerpartiet föreslår i motion Sk489 att reseavdraget höjs till 20 kr per mil (yrkande 14). Vidare föreslår dessa motionärer att resor till barnomsorg får inkluderas (yrkande 12). Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi285 yrkande 11 att resor till barnomsorg inkluderas. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet redovisar i sitt yttrande bakgrunden och motiven till utformningen av de nu gällande bestämmelserna på området och avstyrker med hänvisning härtill motionsförslagen. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet ser i likhet med skatteutskottet inte någon anledning till ändring av dessa regler och avstyrker därför motionerna Sk471 (m) yrkandena 11 och 12, Fi297 (kd) yrkande 12, Fi273 (kd) yrkande 6, Sk489 (c) yrkandena 12 och 14 och Fi285 (fp) yrkande 11. 3.3.7 Yrkesfiske Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om ett tillkännagivande till regeringen om att yrkesfiskaravdrag m.m. bör införas. Jämför reservationerna 13 (kd) och 14 (c). Motioner Kristdemokraterna anför i motion Fi297 yrkande 27 att det svenska fisket verkar på en internationell marknad, där fiskefartygen lägger till och säljer fisk i ett flertal länder med påföljd att konkurrensen blir hård. Det svenska fisket måste därför ha likvärdiga skattevillkor med sina konkurrentländer. Motionärerna begär ett tillkännagivande om att ett yrkesfiskaravdrag bör införas och avsätter medel för detta avdrag och ett särskilt fiskekonto under år 2002. Centerpartiet anför i motion MJ220 yrkande 12 av Åke Sandström att det finns ett särskilt yrkesfiskaravdrag i Danmark och Norge och att avdraget innebär att man kan få göra ett skatteavdrag för de dagar man varit till sjöss och fiskat. Ett motsvarande yrkesfiskaravdrag bör enligt motionärerna omgående införas i Sverige så att de skickliga svenska yrkesfiskarna får möjligheter att konkurrera på lika villkor. Avdraget bör gälla fr.o.m. den 1 januari 2002. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför i sitt yttrande att frågan om ett yrkesfiskaravdrag utretts sedan riksdagen riktat ett tillkännagivande till regeringen angående yrkesfiskets konkurrenssituation och att regeringen så sent som i augusti i år anmält ett planerat yrkesfiskaravdrag med viss utformning till kommissionen för prövning. Utskottet hänvisar till det pågående arbetet och avstyrker motionerna. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet anser i likhet med skatteutskottet att den pågående beredningen av denna fråga bör avvaktas och avstyrker motionerna Fi297 (kd) yrkande 27 och MJ220 (c) yrkande 12. 3.3.8 Personaloptioner Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslaget om en översyn av beskattningen av personaloptioner. Jämför reservationerna 12 (m) och 15 (fp). Motioner Moderata samlingspartiet avsätter i sin inkomstberäkning medel för en lättnad i beskattningen av personaloptioner. Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi285 yrkande 8 att beskattningen av personaloptioner skyndsamt bör ses över både för dem som är långsiktigt verksamma i Sverige och dem som vistas här till fälligt. Vid översynen bör konkurrensen från länder med förmånligare beskattningsregler tas som en utgångspunkt. Målet bör vara att den särskilda löneskatten slopas på dessa förmåner. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att det inte finns något bärande skäl att beskatta lön i form av optioner efter förmånligare regler än de som gäller för andra löneförmåner och avstyrker motionsyrkandet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motion Fi285 (fp) yrkande 8. 3.3.9 Hushållstjänster Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om en skattereduktion för hushållstjänster. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd), 14 (c) och 15 (fp). Motioner Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna föreslår i sina partimotioner att en skattereduktion för hushållstjänster införs i enlighet med ett av partierna framställt gemensamt förslag. Förslaget innebär att en skattereduktion på 50 % införs för privatpersoners betalning av arbetskostnaden inklusive moms för hushållstjänster som utförs i det egna hemmet, upp till 25 000 kr per år. Motionärerna anför att förslaget innebär att det vita priset halveras direkt vid köpet jämfört med dagens regler. Yrkandena framställs i motionerna Sk471 (m) yrkande 31, Fi297 (kd) yrkande 31, Sk489 (c) yrkande 13 och Fi285 (fp) yrkande 10. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att en sådan stimulans innebär ett avsteg från principerna om en likformig och neutral beskattning, att den riskerar att ge mycket små sysselsättningseffekter till stora kostnader och att gränsdragningsproblem med svårkontrollerade gråzoner kan uppkomma. Utskottet avstyrker motionsyrkandet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar skatteutskottets bedömning och avstyrker motionerna Fi285 (fp) yrkande 10, Fi297 (kd) yrkande 31, Sk471 (m) yrkande 31 och Sk489 (c) yrkande 13. 3.3.10 Royalty Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om skattelättnader för royalty. Jämför reservationerna 12 (m) och 13 (kd). Motioner Moderata samlingspartiet anför i motion Sk471 yrkande 29 att den nuvarande beskattningen av royalty från uppfinningar och patent i inkomstslagen näringsverksamhet och tjänst driver uppfinningsrika innovatörer i landsflykt i stället för att slå vakt om deras kompetens för att utveckla nya idéer i Sverige. Motionärerna hemställer att riksdagen fattar beslut om att royalty skall beskattas som inkomst av kapital fr.o.m. år 2002. Kristdemokraterna anför i motion Fi297 yrkande 28 att Sverige har en onormalt stor export av patent och uppfinningar som i stället exploateras i andra länder, och de hemställer att riksdagen beslutar att royalty skall beskattas som inkomst av kapital med en inledande tvåårig skattebefrielse. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandena och hänvisar till att det bör undvikas att införa särskilda skattestimulanser för viss typ av verksamhet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi297 (kd) yrkande 28 och Sk471 (m) yrkande 29. 3.3.11 Beskattningen av sjömän i det nordiska skatteavtalet Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att den tillfälliga skattefriheten för svenska sjömän vid arbete i viss internationell trafik förlängs till 2003 års taxering. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.2.9, yrkande 36) att den tillfälliga skattefriheten för sjömän som arbetar på skepp från andra nordiska länder i internationell trafik förlängs med ett år. I propositionen anförs att anställda ombord på fartyg som är registrerade i Danskt Internationalt Skibsregister (DIS) i dag är undantagna från dansk sjömansskatt och får en nettolön som är ca 30 % lägre än motsvarande bruttolön. De sjömän med hemvist i Sverige som arbetar på danska färjor med anställning hos dansk arbetsgivare kan dock enligt avtalet beskattas i Sverige för inkomsten. Med hänsyn till den svåra situation dessa sjömän oförskyllt har hamnat i har de undantagits från svensk skatt vid 2002 års taxering (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:FiU1). Frågan diskuteras för närvarande i den nordiska kretsen. Dessa diskussioner kommer enligt vad som anförs i budgetpropositionen att fortsätta. I avvaktan på en gemensam lösning föreslår regeringen att skattefriheten för dessa ombordanställda skall gälla även vid 2003 års taxering. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag. 3.4 Juridiska personers inkomster Tabell 42. Inkomsttitel 1121 Juridiska personers inkomstskatt (bild eller grafiskt element borttaget) 3.4.1 Beskattning av investmentföretag och värdepappersfonder Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att schablonintäkten för investmentföretag skall sänkas till 1,5 % och att avdrag för utdelning i fortsättningen skall tillåtas ge upphov till underskott i investmentföretag och värdepappersfonder. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.5.1, yrkande 43) att schablonintäkten för investmentföretag sänks till samma nivå som för värdepappersfonder, dvs. 1,5 %, och att spärren mot underskott vid avdrag för utdelning tas bort för investmentföretag och värdepappersfonder. Ändringarna tillämpas första gången vid 2003 års taxering. I propositionen anförs att värdepappersfonder beskattas enligt regler som liknar dem som gäller för investmentföretag men att investmentbolagen har en schablonintäkt på 2 % i stället för 1,5 %. Den högre schablonintäkten för investmentbolag har enligt vad som anförs motiverats med att investmentbolag, till skillnad från värdepappersfonderna, kan ta upp lån och att räntekostnaderna reducerar schablonintäkten. Regeringen anför att en närmare prövning av detta motiv visar att det inte är hållbart eftersom det inte beaktar det förhållandet att den slutlige ägaren, i frånvaro av avdragsrätt för räntor hos mellanhanden, har möjlighet att uppnå samma resultat genom egen upp låning. Nivån på schablonintäkten för investmentföretag bör således enligt regeringens mening sänkas till den nivå som gäller för värdepappersfonder, dvs. 1,5 %. Vidare anförs att gällande regler för investmentföretag och värdepappersfonder innebär att avdraget för utdelning inte får föranleda underskott. Eftersom begränsningen kan försvåra för dessa att upprätthålla en jämn utdelningspolitik och då regeln närmast har karaktär av en ordningsföreskrift bör den enligt regeringens mening slopas. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag. 3.4.2 Utdelningar och kapitalvinster på företagsägda andelar Utskottets delförslag i korthet Utskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens bedömning. Budgetpropositionen Regeringen bedömer (avsnitt 8.5.2) att det är angeläget att beskattningen av kapitalvinster på näringsbetingade andelar avskaffas. I propositionen anförs att den nuvarande beskattningen av företagens kapitalvinster på andelar i dotter- och intresseföretag medför att företagens vinster beskattas både i dotterföretaget och i moderföretaget och att detta inte är önskvärt eftersom en vinst endast bör beskattas en gång i företagssektorn. Härtill kommer att dagens system många gånger kan kringgås. Frågan har utretts av 1998 års företagsskatteutredningar och de föreslår i betänkandet Utdelningar och kapitalvinster på företagsägda andelar (SOU 2001:11) att kapitalvinster på näringsbetingade andelar skall vara skattefria. I konsekvens härmed föreslås i betänkandet även att kapitalförluster vid försäljningar av näringsbetingade andelar inte längre skall vara avdragsgilla. Eftersom en sådan förändring av skattebestämmelserna kan ge upphov till oönskade skatteplaneringsåtgärder föreslås även nya och utvidgade regler för beskattning av s.k. CFC-bolag (controlled foreign company). Regeringen anför att det pågår ett intensivt arbete med dessa frågor inom Regeringskansliet men att frågornas omfattning och komplexitet innebär att ett lagförslag till riksdagen kan lämnas tidigast under våren 2002. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens bedömning. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har i likhet med skatteutskottet inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens bedömning. 3.4.3 Företagsbeskattning, ägarbeskattning Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om slopad skatt på aktieutdelning, slopat noteringsvillkor i lex Asea-reglerna, införande av ett permanent riskkapitalavdrag, ändrade betalningsregler för F-skatt, m.m. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd) och 15 (fp). Motioner Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk471 att skatten på aktieut delning slopas fr.o.m. 2002 års vinster (yrkande 28) och att noteringsvillkoret i de s.k. lex Asea-reglerna om uppskov med skatten på vissa aktieutdelningar slopas (yrkande 32). Kristdemokraterna föreslår i motion Fi297 att en skattereduktion (riskkapitalavdrag) införs för den som direkt eller indirekt via ett företag eller en fond köper nyemitterade aktier i onoterade bolag upp till 100 000 kr. Riskkapitalavdraget skall vara permanent och införs år 2002 (yrkande 19). Även dessa motionärer föreslår att beskattningen av utdelning på aktier slopas (yrkande 32). Samtidigt slopas de större aktiebolagens möjlighet till återköp av egna aktier (yrkande 29). Bolagsskatten höjs till 30 % för att delvis finansiera slopad förmögenhetsskatt och slopad skatt på aktieutdelningar (yrkande 30). För att stimulera nybyggnation bör direktavskrivning med 50 % tillåtas för hyresrätter i områden med bostadsbrist (yrkande 46). Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi285 att skatten på aktieut delningar slopas (yrkande 12), att företagare får en möjlighet att betala in preliminär F-skatt i förhållande till faktiskt intjänad inkomst fr.o.m. år 2002 (yrkande 22) och att inbetalningsdagen skall avgöra om betalning av preliminärskatt har gjorts i rätt tid fr.o.m. år 2002 (yrkande 23). Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet behandlar i sitt yttrande frågorna om generella lättnader för ägare, publika aktiebolags möjlighet att återköpa egna aktier, noteringsvillkoret i lex Asea, avskrivningsreglerna för byggnader och de berörda skattebetalnings reglerna. Utskottet finner inte skäl att tillstyrka de förslag som motionärerna lägger fram och avstyrker därför motionerna. Utskottet avstyrker även motionsyrkandet om en höjning av bolags skattesatsen. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi285 (fp) yrkandena 12, 22 och 23, Fi297 (kd) yrkande 19, 29, 30, 32 och 46 samt Sk471 (m) yrkandena 28 och 32. 3.4.4 De särskilda reglerna för fåmansaktiebolag Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om ändrade klyvningsregler för fåmansföretagen, om slopad arvsskatt på arbetande kapital och om särskilda regler när likviden för ett fåmansföretag utgörs av aktier som inte får säljas under viss tid. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd) och 15 (fp). Motioner Moderata samlingspartiet tar i motion Sk491 yrkande 13 upp den situation som uppkommer när ett fåmansbolag säljs mot en likvid i aktier som inte får lösas in direkt. Om uppskov begärs med beskatt ningen av vinsten och de mottagna aktierna sedan sjunker i värde ger detta en förlust som kan dras av i inkomstslaget kapital. Skatteeffekten av detta avdrag är dock lägre än den beskattning som träffar den tjänstebeskattade delen av vinsten. Resultatet är att skatt till någon del måste betalas för den tjänstebeskattade vinsten även om de mottagna aktierna helt förlorat sitt värde. I avvaktan på att detta problem löses föreslår motionärerna att vinsten i dess helhet får beskattas i inkomstslaget kapital i dessa fall. Reglerna bör tillämpas fr.o.m. den 1 januari 2001. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi297 att de nuvarande 3:12-reglerna ersätts med enklare regler så att kapitalbeskattning kan tillämpas på den del av utdelningen som överstiger mark nadsmässig lön (yrkande 45). De föreslår också att arvsskatten på bundet kapital slopas vid generationsskiften (yrkande 38). Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi285 yrkande 18 att 3:12-reglerna ändras så att kapitalbeskattning kan tillämpas på den del av utdelningen som överstiger medelinkomsten. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet redovisar i sitt yttrande det arbete som pågår inom den s.k. 3:12- utredningen och avstyrker de aktuella motionsförslagen med hänvisning härtill. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi285 (fp) yrkande 18, Fi297 (kd) yrkandena 38 och 45 samt Sk491 (m) yrkande 13. 3.5 Social- och arbetsgivaravgifter Tabell 43. Huvudgrupp 1200 Socialavgifter och allmän pensionsavgift (bild eller grafiskt element borttaget) 3.5.1 Regionalt nedsatta socialavgifter Utskottets delförslag i korthet Utskottet har inte någon erinran mot regeringens bedömning att en regional stimulans av småföretagande i stödområde A bör införas men förordar att även ideella föreningar och stiftelser bör omfattas av den regionala stimulansen. Utskottet avstyrker motionsförslagen om sänkta arbetsgivar- och egenavgifter, beräkning på årlig lönesumma, ökad nedsättning av avgifterna i Norrland, m.m. Jämför reservationerna 12 (m) , 13 (kd) , 14 (c) och 15 (fp). Budgetpropositionen Regeringen bedömer (avsnitt 8.2.6) att en regional stimulans av småföretagandet i stödområde A bör införas. Stimulansen bör utformas som en utvidgning av den nuvarande generella nedsättningen av socialavgifterna från 5 till 15 % av avgiftsunderlaget. Stimulansbeloppet bör beräknas på ett löneunderlag på högst 852 000 kr per år och nedsättningen uppgå till högst 127 800 kr per år. Stimulansen bör om möjligt införas från den 1 januari 2002. Regeringen anför att större delen av stödområde A har omfattats av en nedsättning av socialavgifterna till och med 1999. Nedsättningen godkändes inte av EU-kommissionen eftersom den inte var förenlig med statsstödsriktlinjerna. Enligt regeringen är det angeläget att återinföra en sti-mulansåtgärd inom området. Åtgärden bör särskilt stimulera småföretagandet och den lokala servicen samt ha sin utgångspunkt i den generella nedsättning av socialavgiftsunderlaget med 5 % som redan gäller enligt socialavgiftslagen (2000:980). Inom stödområde A bör nedsättningen i stället vara 15 % och maximeras till 127 800 kr per år. Regeringen, som anser att stödåtgärden bör införas den 1 januari 2002, avser att återkomma till riksdagen under hösten 2001 med ett förslag med denna inriktning. Motioner Moderata samlingspartiet avsätter i motion Fi291 medel för en ökad nedsättning av socialavgifterna i Norrland. Det av regeringen aviserade förslaget får enligt motionärerna ses som ett första steg på vägen mot sänkta skatter och avgifter för alla företag. Motionärerna anser dock att fler branscher i stödområde A bör få sänkta avgifter t.ex. renskötsel, jordbruk, fiske och transporter. Kristdemokraterna begär i motion Fi297 yrkande 17 att arbetsgivaravgifterna sänks med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr fr.o.m. 2003. För egenföretagare utökas den nedsättningsberättigade lönesumman till 250 000 kr per år. Från och med år 2004 ökas nedsättningen till 10 %. I yrkande 18 begärs en höjning av sjukavgiften med 0,23 % som en följd av att motionärerna under utgiftsområde 10 föreslagit en extra karensdag samtidigt som högriskskyddet på tio dagar bibehålls. Centerpartiet begär att reduktionen av arbetsgivaravgifter skall ökas från 5 % till 10 % fr.o.m. år 2002. Vidare bör lönesummegränsen höjas till 2 miljoner kronor för arbetsgivare och till 300 000 kr för egenföretagare fr.o.m. den 1 juli 2004. Yrkanden med denna inriktning finns i motionerna Sk489 yrkande 25 och N263 yrkande 12. I motion Sk489 yrkande 26 begärs beslut att reduktionen av arbetsgivaravgifter skall beräknas på den årliga lönesumman och inte som i dag på en månadsvis lönesumma. Enligt motionärerna behövs en sådan ändring för företag med stora säsongsvariationer. I samma motion yrkande 27 begärs beslut om riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften från år 2002 för inrättande av övergångsmarknader. Folkpartiet liberalerna begär i motion Fi285 yrkande 9 sänkta arbetsgivar- och egenavgifter med 2 procentenheter i den privata tjänstesektorn. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet anför när det gäller kraven på sänkta arbetsgivar avgifter att det inte finns utrymme vare sig för en generell sänkning av socialavgifterna eller en höjning av lönesumman och att utskottet inte heller kan ställa sig bakom kravet på en generell sänkning av arbetsgivar- och egenavgifterna inom den privata tjänstesektorn. Utskottet tar också upp frågan om en beräkning av den nuvarande reduktionen på en årlig lönesumma och hänvisar till att betalningsperioden för arbetsgivaravgifter av både pedagogiska och systematiska skäl bör vara densamma som i skattebetalningslagen och till att bestämmelserna om månadsvis beräkning och betalning av arbetsgivaravgifter av administrativa skäl inte bör ändras. När det gäller förslaget om en ökad nedsättning av avgifterna i Norrland konstaterar utskottet att regeringen avser att under hösten 2001 återkomma med förslag om en regional stimulans i stödområde A i form av en nedsättning av socialavgifterna med sammanlagt 15 % av visst avgiftsunderlag. Utskottet redovisar i sitt yttrande vidare synpunkter på utformningen av regeringens aviserade förslag vad gäller lämpliga avgifter att ta i anspråk och förutsätter att frågan noga prövas i den fortsatta beredningen av förslaget. Socialförsäkringsutskottet godtar regeringens beräkning och avstyrker motionsförslagen. Finansutskottets ställningstagande Regeringen har i proposition 2001/02:45 föreslagit en regional stimulans för småföretagandet i stödområde A. Propositionen är för närvarande under beredning i skatteutskottet. Stimulansen lämnas som framgått tidigare genom ett utvidgat särskilt avdrag vid beräkningen av arbetsgivaravgifter och egenavgifter för arbete vid ett fast driftställe i stödområdet. Det utvidgade avdraget uppgår - utöver det generella avdraget på 5 % - till 10 % av avgiftsunderlaget, dock högst 7 100 kr per månad. Enligt utskottets mening är det värdefullt att även stärka den ideella verksamheten genom att avdraget även omfattar de ideella föreningarna och stiftelserna i stödområde A. Inkomstbortfallet till följd av en sådan utvidgning torde uppgå till mindre än 5 miljoner kronor och ligger inom osäkerhetsmarginalen för beräkningarna av arbetsgivaravgifterna. Någon justering av beloppet i inkomstberäkningen är därför enligt utskottet inte motiverad. Det får ankomma på skatteutskottet att vid beredningen av ärendet utforma lagtexten. Finansutskottet godtar med detta tillägg regeringens inkomstberäkning såvitt avser en regional stimulans av småföretagandet i stödområde A och avstyrker motionerna Fi297 (kd) yrkandena 17 och 18, Fi285 (fp) yrkande 9, Sk489 (c) yrkandena 25-27 och N263 (c) yrkande 12. 3.5.2 Löneskatt på vinstandelar Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslaget om slopad särskild löneskatt på vinstandelar. Jämför reservationerna 14 (c) och 15 (fp). Gällande regler m.m. Sedan den 1 januari 1997 tas särskild löneskatt ut på bidrag som en arbetsgi vare lämnar till en vinstandelsstiftelse (prop. 1996/97:21, bet. 1996/97:FiU1). I propositionen framhölls att en av grundtankarna bakom skattereformen är att alla typer av förvärvsinkomster skall behandlas på samma sätt. Vad beträffar utbetalning från en vinstandelsstiftelse finns sedan den 1 januari 1993 en möjlighet till befrielse från socialavgifter (i vissa fall särskild löneskatt). Villkoren är att de bidrag som arbetsgivaren lämnat skall ha varit avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår, tillkomma en betydande del av de anställda och lämnas till dem på likartade villkor. Om dessa villkor inte är uppfyllda eller om ersättning lämnas till bl.a. delägare eller företagsledare i ett fåmansbolag gäller i princip inte sådan avgiftsfrihet. Motioner Centerpartiet har i annat sammanhang framställt ett yrkande som syftar till lättnader i beskattningen av vinstandelssystem. Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi285 yrkande 7 att vinstandelsstiftelser inom företag har goda förutsättningar att bidra till ökat engagemang och ökad delaktighet för de anställda och att den särskilda löneskatten på avsättning till vinstandelsstiftelser bör slopas för att stimulera till en utvidgad användning av sådana system. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet avstyrker motionsförslaget med hänvisning till principerna om en likformig beskattning och framhåller dessutom att det finns en särskild stimulans för vinstandelsstiftelserna genom att utbetalningarna under vissa villkor är undantagna från socialavgift. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Fi285 (fp) yrkande 7. 3.6 Skatt på egendom Tabell 44. Fastighets- och förmögenhetsskatt (bild eller grafiskt element borttaget) 3.6.1 Fastighetsbeskattning Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en sänkning av fastig hetsskatten på småhus och hyreshus (bostadsdelen). Utskottet delar regeringens bedömning att omräkningsförfarandet bör ersättas med en förenklad taxering mitt emellan de allmänna fastighetstaxeringarna och regeringens bedömning att en dämpnings regel bör införas. Utskottet avstyrker motionsförslagen om frysta taxeringsvärden, sänkt eller slopad fastighetsskatt, reducerat underlag för fastighetsskatten, m.m. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd), 14 (c) och 15 (fp). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.3.1, yrkande 30) att fastighetsskatten för små hus sänks från 1,2 till 1,0 % och att fastighetsskatten för hyreshus (bostads delen) sänks från 0,7 till 0,5 %. Sänkningen skall gälla retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001. Regeringen bedömer (avsnitten 8.3.2 och 8.3.3) att omräkningsförfarandet bör avskaffas och ersättas av regler om en förenklad fastighetstaxering mellan de allmänna fastighetstaxeringarna så att omtaxering sker vart tredje år. En höjning av taxeringsvärdet vid en allmän taxering eller en förenklad omtaxering bör fördelas på taxeringsåret och de båda följande åren. I propositionen anförs att återgången till omräknade taxeringsvärden den 1 januari 2001 kombinerats med olika åtgärder för att begränsa genomslaget av de kraftiga förändringar av taxeringsvärdena som var att vänta. Fastighetsskatteuttaget begränsades genom en sänkning av fastighetsskatten för småhus från 1,5 till 1,2 % och genom en sänkning av fastighetsskatten för hyreshus från 1,5 till 0,7 %. Vidare inleddes ett arbete med en begränsningsregel som skall gälla retroaktivt fr.o.m. den 1 januari 2001. Begränsningsregeln innebär att fastighetsskatten i princip inte skall överstiga 5 % av hushållets sammanlagda inkomster. Den kommer i första hand att omfatta låginkomsttagare och pensionärer. Sedan beslutet om en sänkning av fastighetsskatten fattades har det enligt vad som anförs i propositionen visat sig att priserna på småhus i framför allt storstadsområdena och vissa skärgårdsområden fortsatt att öka kraftigt. Även medelinkomsttagare kan därför - trots den redan beslutade sänkningen av skattesatsen för innevarande år - få en betydande skattehöjning. Mot denna bakgrund anser regeringen att det finns skäl att ytterligare sänka skattesatsen för småhus till 1,0 % fr.o.m. den 1 januari 2001. Även för hyreshus (bostadsdelen) gör regeringen bedömningen att skattesatsen bör sänkas samt att sänkningen, på samma sätt som beträffande småhusen, bör göras retroaktiv. Syftet är att skapa förutsättningar för lägre hyresnivåer och stimulera till ökad produktion av hyresrätter. Regeringen föreslår att skattesatsen för hyreshus (bostadsdelen) sänks till 0,5 % fr.o.m. den 1 januari 2001. När det gäller omräkningsförfarandet anför regeringen att Fastighetstaxe ringsutredningens förslag (SOU 2000:10) om att omräkningsförfarandet skall ersättas med en förenklad fastighetstaxering mitt emellan de allmänna fastighetstaxeringarna bör genomföras och att det förenklade förfarandet bör omfatta småhus-, lantbruks- och hyreshusenheter. Omräkning för respektive kategori av fastigheter bör göras fram till dess att fastigheterna blir föremål för en allmän eller en förenklad fastighetstaxering. En särskild dämpningsregel bör införas för att undvika att den treåriga omtaxeringsperioden leder till kraftiga språngvisa höjningar. I princip bör reglerna innebära att en höjning fördelas över taxeringsåret och de båda följande åren. I propositionen anförs vidare att fastighetsbeskattningen bör utredas på nytt. Ett sådant utredningsuppdrag bör emellertid enligt regeringens mening ges en annan inriktning än de många utredningar som tidigare behandlat frågan. En ny utredning bör ges möjlighet att pröva lösningar som kan innebära avsteg från nu gällande principer för fastighetsbeskattningen under förut sättning att de fördelningsmässiga konsekvenserna är acceptabla. Regeringen avser att så snart som möjligt återkomma med utredningsdirektiv. Motioner Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna anför i flera motioner att de ökade taxeringsvärdena blivit en chock för många människor i landets tillväxtregioner och i attraktiva fritidsområden och att stora grupper kommer att drabbas av en skattehöjning också med den sänkning av skattesatserna som regeringen föreslår. För att komma till rätta med detta förhållande föreslår de att taxeringsvärdena åter fryses. Med verkan fr.o.m. den 1 januari 2001 skall fastighetsskatt inte få tas ut på ett underlag som överstiger 1997 års taxeringsvärden. Yrkanden med denna inriktning framställs i motionerna Sk471 yrkande 21 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m), A318 yrkande 7 av Mikael Odenberg m.fl. (m), Fi241 yrkande 1 av Kent Olsson och Inger René (m) , Fi297 yrkande 16 av Alf Svensson m.fl. (kd), Sk489 yrkande 15 av Agne Hansson m.fl. (c), Sk490 yrkande 1 av Rolf Kenneryd m.fl. (c), MJ220 yrkande 8 av Åke Sandström (c), Fi285 yrkande 13 av Lars Leijonborg m.fl. (fp), Sk487 yrkande 1 av Karin Pilsäter m.fl. (fp), Sk488 yrkande 3 av Kenneth Lantz m.fl. (c) och Fi281 av Gunnar Hökmark m.fl. (m, kd, c, fp). I motioner från Moderata samlingspartiet föreslås vidare att fastighetsskatten för småhus sänks till 0,9 % år 2002, till 0,8 % år 2003 och till 0,7 % år 2004, att endast halva markvärdet skall ligga till grund för fastighetsskatteuttaget för bostäder och att schablonbeskattningen av fastigheter som ägs av bostadsrättsföreningar slopas. Vidare begärs tillkännagivanden om att fastighetsskatten skall slopas på sikt och om betydelsen av en sänkt fastighetsskatt för barnfamiljer och boende i Stockholm. Yrkanden med denna inriktning framställs i motionerna Sk471 yrkandena 22-24 av Carl Fredrik Graf m.fl., A318 yrkande 7 av Mikael Odenberg m.fl., Fi241 yrkandena 2 och 3 av Kent Olsson och Inger René, Fi246 av Karin Enström, Fi255 av Berit Adolfsson och N319 yrkande 7 av Margareta Cederfelt m.fl. Kristdemokraterna anför att fastighetsskatten bör avvecklas på sikt så att kommunerna i stället kan ta ut en låg avgift för täckande av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal service kopplad till fastig heten. Begränsningsregeln avvisas eftersom frysningen av taxeringsvärdena på 1997 års nivå sänker fastighetsskatteuttaget kraftigt. Dessa yrkanden återfinns i motionerna Fi297 yrkandena 15 och 41 av Alf Svensson m.fl., Fi298 yrkande 4 av Per Landgren m.fl. och Sk488 yrkande 1 av Kenneth Lantz m.fl. Centerpartiet föreslår i motion Sk489 att frysningen av taxeringsvärdena kombineras med en sänkning av fastighetsskatten för småhus till 1,1 % år 2002 (yrkande 16). Den av regeringen aviserade begränsningsregeln innebär enligt motionärerna att en ny form av sambeskattning införs, och de anser därför att det kommande förslaget bör avvisas (yrkande 21). Även de aviserade förslagen om en dämpningsmekanism (yrkande 23) och om ett nytt omräkningsförfarande (yrkande 22) bör avvisas. När det gäller fastighetsskatten för hyreshus framgår det att motionärerna biträder den sänkning som regeringen föreslår och att de på sikt vill avskaffa fastighetsskatten på flerfamiljshus. För att minska skatten på hyresboende föreslår motionärerna också att mervärdesskatten på fastighetsskötsel i egen regi slopas (yrkande 24). Folkpartiet liberalerna föreslår att fastighetsskatten ersätts med en scha blonintäkt som innebär en kraftig sänkning från dagens nivå och att det införs specialregler, utan marginaleffekter och sambeskattning, för särskilt attraktiva områden. Vid taxeringen bör ett rullande genomsnitt på 5-7 år användas för att undvika fluktuationer. Bostadsrätterna bör stegvis överföras till en beskattning efter marknadsvärde. Yrkanden med denna inriktning framställs i motionerna Fi285 yrkande 14 och Bo324 yrkande 10. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande regeringens förslag om sänkta skattesatser för småhus och hyreshus fr.o.m. den 1 januari 2001 och delar regeringens bedömning när det gäller taxeringsförfarandets framtida utformning. Motionsyrkandena om frysta taxeringsvärden, sänkta eller höjda skattesatser, förändrat underlag för fastighetsskatten, m.m. avstyrks av utskottet, liksom yrkandet om slopad mervärdesskatt på fastighetsskötsel i egen regi. Bostadsutskottets yttrande Bostadsutskottet anför i sitt yttrande att de förslag som regeringen lägger fram innebär ett steg i rätt riktning när det gäller fastighetsskattens påverkan på boendekostnaderna. En sänkt skattesats för småhusen bidrar till att helt eliminera eller minska de skattehöjningar som omräkningen leder till och kan därmed hålla tillbaka ökningarna av boendekostnaderna. Det finns sålunda även enligt bostadsutskottets mening anledning att sänka skattesatsen för småhus i enlighet med regeringens förslag. Bostadsutskottet delar även regeringens bedömning att skattesatsen för hyreshusen (bostadsdelen) bör sänkas för att skapa förutsättningar för lägre hyresnivåer och stimulera till ökad nyproduktion av hyresrätter. Tillsammans med det investeringsbidrag för byggande av hyresbostäder som nyligen införts innebär detta enligt vad bostadsutskottet anför att förutsättningarna för nyproduktion av hyresbostäder förbättras. Bostadsutskottet uttalar också sitt stöd för den planerade begränsningsregeln. Enligt bostadsutskottets mening bör de bostadspolitiska aspekterna på skattesystemets utformning tillmätas stor vikt när fastighetsbeskattningen på nytt ses över. Bostadsutskottet avstyrker de aktuella motionsförslagen. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet och bostadsutskottet regeringens förslag om sänkta skattesatser för småhus och hyreshus och har inte funnit någon anledning till erinran när det gäller planerna för det framtida taxeringsförfarandet. Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet och bostadsutskottet motionerna Fi241 (m) yrkandena 1-3, Fi246 (m), Fi255 (m), Fi281 (m, kd, c, fp), Fi285 (fp) yrkandena 13 och 14, Fi297 (kd) yrkandena 15, 16 och 41, Fi298 (kd) yrkande 4, Sk471 (m) yrkandena 21-24, Sk487 (fp) yrkande 1, Sk488 (kd) yrkandena 1 och 3, Sk489 (c) yrkandena 15, 16 och 21-24, Sk490 (c) yrkande 1, MJ220 (c) yrkande 8, N319 (m) yrkande 7, A318 (m) yrkande 7 och Bo324 (fp) yrkande 10, 3.6.2 Förmögenhetsskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om höjda fribelopp för uttaget av förmögenhetsskatt och avstyrker motionsförslagen om slopad sambeskattning, sänkta skattesatser, avskaffande av förmögenhetsskatten, m.m. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd), 14 (c) och 15 (fp). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.4, yrkande 37) att fribeloppet för uttag av för mögenhetsskatt höjs från 1 000 000 kr till 1 500 000 kr för ensamstående och från 1 500 000 kr till 2 000 000 kr för sambeskattade par. De nya fribeloppen skall gälla fr.o.m. 2003 års inkomsttaxering. I propositionen anför regeringen att en av de åtgärder som vidtogs för att begränsa effekterna av övergången till omräknade taxeringsvärden den 1 januari 2001 var en höjning av fribeloppet för uttag av förmögenhetsskatt fr.o.m. 2002 års inkomsttaxering. Fribeloppet höjdes från 900 000 kr till 1 000 000 kr för ensamstående och från 900 000 kr till 1 500 000 kr för sambeskattade par. Regeringen anför att en ytterligare begränsning av förmö genhetsskatteeffekterna av höjda taxeringsvärden bör genomföras och föreslår att fribeloppen höjs till 1 500 000 kr för ensamstående och 2 000 000 kr för sambeskattade par. Antalet skattskyldiga till förmögenhetsskatt beräknas minska med drygt 42 % från 520 000 till 300 000 och antalet småhusägare som betalar förmögenhetsskatt beräknas minska från 280 000 till 160 000. Motioner Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk471 att sambeskattningen av förmögenhet slopas (yrkande 25), att fribeloppet höjs till 2 000 000 kr år 2002 (yrkande 26) och att förmögenhets skatten slopas helt år 2003 (yrkande 27). Också i motion Fi205 av Margareta Cederfelt föreslås att sambeskattningen slopas år 2002. Kristdemokraterna föreslår i motionerna Fi297 yrkandena 33-35 och Sk488 yrkandena 4 och 5 att fribeloppet för sambeskattade par höjs till 3 000 000 kr år 2002 (yrkandena 33 och 34) och att förmögenhetsskatten sedan avvecklas med 0,5 % per år (yrkande 34). Centerpartiet föreslår i motion Sk489 att sambeskattningen av förmögenhet avskaffas år 2002 (yrkande 19) och att småhusen skall tas upp till halva taxeringsvärdet vid förmögenhetsbeskattning fr.o.m. år 2003 (yrkande 20). Folkpartiet liberalerna föreslår i motionerna Fi285 yrkandena 15 och 16 och Sk487 yrkande 4 av Karin Pilsäter m.fl. att sambeskattningen av förmögenhet avskaffas år 2002 och att fribeloppet höjs till 2 000 000 kr år 2003. Härefter bör förmögenhetsskatten successivt avskaffas. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att det finns anledning att ytterligare begränsa förmö genhetsskatteeffekterna av höjda taxeringsvärden och tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsförslagen om andra fribelopp och sänkta skattesatser. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna Fi205 (m), Fi285 (fp) yrkandena 15 och 16, Fi297 (kd) yrkandena 33-35, Sk471 (m) yrkandena 25-27, Sk487 (fp) yrkande 4, Sk488 (kd) yrkandena 4 och 5, Sk489 (c) yrkandena 19 och 20. 3.7 Skatt på varor och tjänster Tabell 45. Skatt på varor och tjänster (bild eller grafiskt element borttaget) 3.7.1 Sänkt mervärdesskatt på böcker och tidskrifter Utskottets delförslag i korthet Utskottet delar regeringens bedömning att mervärdesskatten på böcker och tidskrifter bör sänkas från 25 % till 6 %. Utskottet avstyrker motionsförslaget om att mervärdesskatten på tidskrifter på 25 % skall bibehållas. Jämför reservation 14 (c). Budgetpropositionen Regeringen bedömer (avsnitt 8.7.1) att mervärdesskatten för böcker och tid skrifter bör sänkas från 25 % till 6 %. I propositionen anförs att de statliga insatserna har en avgörande betydelse för att förbättra villkoren för litteraturen och läsandet men att det finns vissa oroande tecken på att läsandet minskar i olika grupper, särskilt bland yngre. I det läget är det enligt vad regeringen anför viktigt att pröva flera olika vägar för att ytterligare förstärka och bekräfta de statliga insatserna. Regeringen förordar därför att mervärdesskatten på böcker och tidskrifter sänks från nuvarande 25 % till 6 % fr.o.m. den 1 januari 2002. Regeringen fäster stor vikt vid att en sänkt mervärdesskatt verkligen får fullt och bestående genomslag i det pris som konsumenterna betalar för böcker. På motsvarande sätt måste även konsumentpriset på tidskrifter påverkas för att skattesänkningen i denna del skall anses motiverad. Regeringen avser att tillsätta en kommission med uppdrag att följa och granska prisutvecklingen efter den 1 januari 2002. I kommissionen kommer företrädare för bl.a. förläggare, bokhandlare, författare och läsare att ingå. Motioner Centerpartiet anför i motion Sk489 yrkande 36 att det är angeläget att mervärdesskatten inom hela kulturområdet blir föremål för en översyn, och motionärerna föreslår att mervärdesskatten på tidskrifter hålls oförändrad i avvaktan på en sådan åtgärd. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet har inte någon erinran mot regeringens bedömning att mervärdesskatten på böcker och tidskrifter bör sänkas från nuvarande 25 % till 6 % fr.o.m. den 1 januari 2002 och avstyrker motionsförslaget om att undanta tidskrifterna från sänkningen eftersom en gränsdragning mellan böcker och tidskrifter är svår att genomföra i praktiken. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens bedömning och avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk489 (c) yrkande 36. 3.7.2 Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en höjning av införselkvoten för sprit till 2 liter och avslår motionsförslagen om längre gående höjningar av införselkvoterna och om sänkta alkoholskatter. Jämför reservation 12 (m). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.6, yrkande 32) att den mängd spritdrycker som privatpersoner kan föra in till Sverige från ett annat EU-land utan att skatt skall betalas i Sverige ökas från 1 till 2 liter fr.o.m. den 1 januari 2002. Kvoterna för övriga alkoholdrycker och för tobaksprodukter ändras inte. I propositionen anförs att Sverige, i likhet med Danmark och Finland, kan fortsätta att ha regler som avviker från cirkulationsdirektivet men att allmänna EG-regler för privatinförsel skall gälla fr.o.m. den 1 januari 2004. En successiv ökning skall ske i enlighet med det beslut rådet fattat och fr.o.m. den 1 januari 2002 gäller enligt beslutet att införselkvoten för spritdrycker skall höjas från 1 till 2 liter. Regeringen avser senare att återkomma till frågan inför de ytterligare ändringar i regelverket som föranleds av den framtida nedtrappningen av begränsningarna. Motioner Moderata samlingspartiet föreslår i motion Sk471 att det skall vara möjligt att fritt införa 8 liter sprit, 15 liter starkvin, 70 liter vin och 90 liter öl fr.o.m. den 1 januari 2002 (yrkande 34). Motionärerna föreslår också att skatten på vin med normal alkoholhalt bestäms till 8,50 kr per liter och att skatten på andra viner sänks på motsvarande sätt fr.o.m. den 1 december 2001 (yrkande 33) samt att skatten på öl sänks från nuvarande 1,47 kr per volymprocent till 0,85 kr per volymprocent fr.o.m. den 1 december 2001 (yrkande 35). Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet tillstyrker regeringens förslag. Utskottet ser inte någon anledning att besluta om högre gränser för införsel av alkohol än som finns angivet i rådsbeslutet eller att nu genomföra långtgående skattesänkningar. Utskottet avstyrker motionsförslagen. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag och avstyrker motion Sk471 (m) yrkandena 33-35. 3.7.3 En fortsatt grön skatteväxling Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en fortsatt grön skatte växling och avstyrker motionsförslagen om sänkta drivmedelsskatter m.m. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd) och 14 (c). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.1.1, yrkande 35) att koldioxidskatten på bränslen höjs med 15 %. För drivmedel neutraliseras höjningen genom en motsvarande sänkning av energiskatten. Drivmedel som endast belastas med koldioxidskatt undantas från höjningen av koldioxidskatten. Vidare utformas omläggningen så att skattebelastningen för tillverkningsindustrin och jordbruks- , skogsbruks- och vattenbruksnäringarna blir oförändrad. För alla bränslen, inklusive drivmedlen, tillkommer höjningar på grund av indexuppräkningen av skattesatserna. Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.1.2, yrkande 35) vidare att energiskatten på el höjs med 1,2 öre per kWh, vartill kommer indexuppräkning. Miljöbonusen på vindkraft bibehålls på dagens nivå på 18,1 öre per kWh. I propositionen anförs att regeringen förra året presenterade en strategi för en successivt ökad miljörelatering av skattesystemet genom en grön skatte växling där höjda skatter inom energi- och miljöområdet växlas mot sänkta skatter på arbete. Ett första steg togs år 2001 och innebar att en höjning av koldioxidskatten på bränslen som används för uppvärmning och en motsvarande höjning av skatten på el bl.a. finansierade en höjning av grundavdragen vid inkomstbeskattningen. Skatteväxlingsstrategin beräknas under en tioårsperiod omfatta sammanlagt 30 miljarder kronor. Regeringen anför att ett andra steg i skatteväxlingen bör genomföras under år 2002. På samma sätt som år 2001 bedömer regeringen att det är viktigt att öka koldioxidskattens tyngd vid beskattningen av bränslen, och regeringen föreslår därför att en generell höjning av koldioxidskatten med 15 % genomförs och att drivmedlen får en motsvarande sänkning av energiskatten där så är möjligt. De drivmedel som endast belastas med koldioxidskatt undantas i stället från höjningen. Tillverkningsindustrin och jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna kompenseras genom en höjning av rabatten på koldioxidskatten. För att upprätthålla relativpriset höjs skatten på el med 1,2 öre per kWh. På samtliga bränslen och på el tillkommer sedvanlig indexuppräkning. När det gäller vindkraftens miljöbonus är denna kopplad till den högsta skattesatsen på el. Regeringen anser att denna knytning inte längre är motiverad och föreslår att miljöbonusen bibehålls på nuvarande 18,1 öre per kWh. Motioner Moderata samlingspartiet yrkar i motion Sk471 yrkandena 15 och 16 att regeringens förslag om höjd koldioxidskatt och höjd skatt på el avslås. Vidare framställs i motionerna Sk471 yrkande 17 och Fi242 av Per-Samuel Nisser och Jan-Evert Rådhström, Fi271 av Ola Sundell och Stefan Hagfeldt, Sk288 av Bo Lundgren m.fl. yrkande 8 och Sk418 yrkande 4 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström yrkanden om en sänkning av skatten på bensin och diesel med 70 öre per liter inklusive moms och begärs tillkännagivanden om behovet av en rejäl sänkning av drivmedelsskatterna och om åkeribranschens utsatta situation. I motionerna Fi230 yrkande 1 av Olle Lindström och Fi278 av Henrik S Järrel framställs yrkanden om kraftigare sänkningar av skatten på bensin. Kristdemokraterna anför i motion Fi297 att den svenska åkerinäringen lider svårt av de sämre konkurrensvillkor som gäller för svenska åkeriägare jämfört med andra i EU, och de föreslår att skatten på diesel sänks med 25 öre per liter (yrkande 24). Regeringen bör enligt dessa motionärer återkomma med ytterligare åtgärder på skatteområdet för åkeri näringen (yrkande 26). Vidare anförs att avstånden är längre i Sveriges norra delar och att det är rimligt att en lägre skatt tas ut på bensin i sådana områden. De föreslår att bensinskatten sänks med 25 öre i stödområde A (yrkande 25). Centerpartiet föreslår i motion Sk489 yrkande 29 att industrins nedsättning av koldioxidskatt minskas till 25 %. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att en viktig utgångspunkt för strategin för en grön skatteväxling är målet att begränsa utsläppen av de gaser som bidrar till växthuseffekten och att det finns anledning att öka koldioxidskattens tyngd vid beskattningen av bränslen för att på det sättet skapa utrymme för en sänkning av skatten på arbete genom höjda grundavdrag. Utskottet tillstyrker regeringens förslag. När det gäller motionsförslagen om minskad rabatt för industrin respektive sänkta drivmedelsskatter erinrar utskottet om att såväl industriundantaget som trafikbeskattningen nu är föremål för utredning som ett led i förberedelserna för en fortsatt skatteväxling. Utskottet avstyrker motionsyrkandena. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag om en ökad tyngd för koldioxidskatten, kompensation till vissa områden, indexuppräkning, m.m. och avstyrker motionerna Fi230 (m) yrkande 1, Fi242 (m), Fi271 (m), Fi278 (m), Fi297 (kd) yrkandena 24-26, Sk288 (m) yrkande 8, Sk418 (m) yrkande 4, Sk471 (m) yrkandena 15-17 och Sk489 (c) yrkande 29. 3.7.4 Höjd avfallsskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en höjning av skatten på avfall som deponeras och avstyrker motionsförslagen om en längre gående höjning och om en skatt på förbränning av avfall. Jämför reservation 14 (c). Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.1.4, yrkande 42) att skatten på avfall som deponeras höjs från 250 kr till 288 kr per ton avfall. I propositionen anförs att det finns anledning att ge både enskilda, kommuner och producenter ett ökat ekonomiskt incitament att minska mängden avfall som deponeras. Detta ligger i linje med den avfallsstrategi som utvecklats inom EU och som primärt syftar till att styra bort mängden avfall från deponering genom minskning av mängden avfall och en ökad grad av återanvändning och återvinning. Motioner Centerpartiet anför i motion Sk489 att allt större mängder sopor i dag går till förbränning osorterade och att det i stora stycken är oklart hur denna ökade förbränning påverkar människan och miljön, bl.a. med hänsyn till risken för ökade dioxinutsläpp. Motionärerna föreslår att det införs en skatt på förbränning av osorterat avfall och att skatten bestäms till en nivå som motsvarar skatten på deponi (yrkande 31). De föreslår vidare att skatten på deponi höjs till 335 kr per ton (yrkande 32). Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att höjningen av avfallsskatten ingår som en del i den gröna skatteväxlingen och finansierar den höjning av grundavdragen för vanliga inkomsttagare och pensionärer som utskottet tillstyrkt. Utskottet tillstyrker även detta förslag men är inte berett att tillstyrka motionsförslaget om en längre gående höjning. Motionsyrkandet om en skatt på förbränning av avfall avstyrks med hänvisning till att frågan utreds. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag om en höjning av avfallsskatten och avstyrker motion Sk489 (c) yrkandena 31 och 32. 3.7.5 Fordonsskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om att fordonsskatten på jordbrukstraktorer skall slopas. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.2, yrkande 31) att fordonsskatten på jord brukstraktorer slopas. I propositionen anförs att regeringen tillkallat en särskild utredare med uppgift att se över vägtrafikbeskattningens utformning (dir. 2001:12) och att denne bl.a. skall göra en översyn av beskattningen av arbetsmaskiner och redovisa resultatet med förtur. Skatten på jordbrukstraktorer uppgår till 225 kr per år. I avvaktan på resultatet av denna översyn finns det enligt vad som anförs i propositionen skäl att slopa fordonsskatten på jordbrukstraktorer som ett led i hävdandet av det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens förslag och tillstyrker därför propositionen i denna del. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag om slopad fordonsskatt för jordbrukstraktorer. 3.7.6 Skattestrategi för alternativa drivmedel Utskottets delförslag i korthet Utskottet delar regeringens bedömning om utformningen av en strategi för nedsättning av skatten på alternativa drivmedel. Jämför reservationerna 14 (c). Budgetpropositionen Regeringen bedömer (avsnitt 8.6.4) att det är angeläget att en fortsatt intro duktion av alternativa drivmedel stimuleras och att en strategi för skattenedsättningen för dessa bränslen läggs fast. Strategin innefattar att skattelättnader ges i form av dels en energi- och koldioxidskattebefrielse för pilotprojektsdispenser i enskilda fall, dels en generell koldioxidskattebefrielse för koldioxidneutrala drivmedel med stöd av s.k. 8.4-beslut. I propositionen anförs att en fortsatt kostnadseffektiv stimulans av alternativa drivmedel antingen kan uppnås genom pilotprojektsbestämmelserna i lagen om skatt på energi som bygger på rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT L 316, 31.10.1992 s. 12, Celex 392L0081) eller genom möjligheten att ansöka om 8.4- undantag enligt samma direktiv. Mot den angivna bakgrunden anser regeringen att följande huvudkomponenter i strategin bör läggas fast. Skattenedsättning kan ske antingen via pilotprojekt, för vilka medges befrielse från både energi- och koldioxidskatt, eller genom generell koldioxidskattebefrielse med stöd av ett beslut enligt artikel 8.4 i mineralolje direktivet. En ekonomisk ram för skattestrategin skall fastställas, och strategin skall följas upp och utvärderas. För pilotprojekt avsätts 0,15 miljarder kronor per kalenderår. Intäktsbortfallet för en generell koldioxidskattebefrielse för koldioxid neutrala drivmedel beräknas till cirka 0,75 miljarder kronor per år. Det beräknade bortfallet avses täcka såväl användning av drivmedel i ren form som i blandning med andra produkter. Innan regeringen kan föreslå nödvändiga lagändringar måste den närmare innebörden av begreppet koldioxidneutrala drivmedel utredas liksom frågan hur koldioxidskattebefrielsen för sådana drivmedel bör utformas i skattelag stiftningen. En utredning om detta bör ske skyndsamt, så att en ansökan kan lämnas in till rådet och kommissionen i sådan tid att godkännanden kan ges i god tid innan skattestrategin kan börja tillämpas år 2003. Formerna för han teringen av ärenden om pilotprojekt och den generella koldioxidskattebefrielsen bör enligt vad som anförs göras så enkla som möjligt. Samtidigt är det dock viktigt att utforma systemet så att en tillfredsställande skattekontroll möjliggörs och riskerna för skatteundandraganden, särskilt beträffande bränsleblandningar, i möjligaste mån minimeras. Motioner Centerpartiet anför i motion Fi293 bl.a. att de aviserade skattelättnaderna inte räcker till och att en mer framåtsyftande strategi måste utarbetas. Det är enligt motionärerna angeläget att fler projekt får möjlighet att starta upp produktion av etanol och andra biodrivmedel. Motio närerna anför att de fr.o.m. 2004 avsätter totalt 300 miljoner kronor per år för pilotprojekt. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet delar regeringens bedömning att en strategi för de skattenedsättningar som skall gälla alternativa drivmedel bör läggas fast och en ekonomisk ram fastställas och har inte någon erinran mot de ramar som regeringen föreslår. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet delar i likhet med skatteutskottet regeringens bedömning under detta avsnitt. 3.7.7 Justeringar i svavelskatten Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en sänkning av den nedre gränsen för skattefrihet vid uttag av svavelskatt. Budgetpropositionen Regeringen föreslår (avsnitt 8.6.5, yrkande 35) att det lägre gränsvärdet för uttag av svavelskatt sänks från 0,1 viktprocent till 0,05 viktprocent. I propositionen anförs att svavelskatten har fungerat som ett effektivt styrmedel för att reducera svavelutsläppen från de beskattade bränslena men att skatten på svavel i villaoljor och andra lätta oljor endast har effekt ned till gränsen för skattefrihet, som går vid en svavelhalt på 0,1 viktprocent. Det har funnits lätta eldningsoljor med svavelhalter ned till 0,05 % på marknaden, men oljebolagen har haft svårt att intressera köparna för dessa lågsvavliga kvaliteter på grund av ett något högre pris. En sänkning av skattefrigränsen kan väntas få till följd att olja med en svavelhalt under 0,05 viktprocent prismässigt blir konkurrenskraftigare i förhållande till oljor med högre svavelhalt. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens förslag och tillstyrker därför propositionen i denna del. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker i likhet med skatteutskottet regeringens förslag om en sänkning av den nedre gränsen för skattefrihet vid uttag av svavelskatt. 3.7.8 Jordbruket Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsyrkandena om jordbrukets el- och eldningsoljeskatt, dieselskatt och skatter på handelsgödsel och bekämpningsmedel. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd) och 14 (c). Motioner Moderata samlingspartiet yrkar att dieselskatten på bränslet för jordbrukets arbetsredskap sänks till 53 öre per liter fr.o.m. den 1 januari 2002 och att skatten på handelsgödsel tas bort fr.o.m. den 1 januari 2002. Sådana yrkanden framställs i motionerna Sk288 yrkandena 19 och 20 av Bo Lundgren m.fl., Sk417 yrkandena 3 och 4 av Göte Jonsson m.fl., Sk471 yrkandena 13 och 14 av Carl Fredrik Graf m.fl., Fi269 av Roy Hansson, Fi270 av Roy Hansson, Fi272 av Patrik Norinder och Anne-Katrine Dunker och MJ421 yrkandena 2 och 3 av Patrick Norinder och Anne-Katrine Dunker. Kristdemokraterna anför i motion Fi297 yrkandena 20-23 att jordbrukets extra skattebelastning måste lyftas av, och de föreslår att skatten på diesel som används i jordbrukets arbetsredskap sänks till 53 öre per liter, de mindre jordbrukens nedsättning av elskatt omvandlas till en nollskattesats och att kväveskatten på gödsel återförs till jordbruket. Centerpartiet föreslår i motion Sk489 yrkandena 33-35 att skatten på diesel för arbetsmaskiner i jord- och skogsbruk sänks till 1 kr per liter, kväveskatten på handelsgödsel slopas och att 1 000- kronorsgränsen för nedsättning av el och eldningsoljeskatt slopas. Yrkanden om en sänkning av dieselskatten framställs även i motionerna Fi247 av Åke Sandström och Erik Arthur Egervärn och MJ341 yrkande 2 av Gunnel Wallin. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet är inte berett att tillstyrka förändringar i de nyligen antagna reglerna om nedsättning av jordbrukets el- och eldningsoljeskatter och hänvisar när det gäller arbetsmaskinerna till att frågan utreds. När det gäller skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel redovisas att en återföring av dessa medel påbörjats och att dessa skatters styreffekt nu utreds. Utskottet avstyrker motionsyrkandena. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motionerna Fi247 (c), Fi269 (m), Fi270 (m), Fi272 (m), Fi297 (kd) yrkandena 20-23, Sk288 (m) yrkandena 19 och 20, Sk417 (m) yrkandena 3 och 4, Sk471 (m) yrkandena 13 och 14, Sk489 (c) yrkandena 33-35, MJ341 (c) yrkande 2 och MJ421 (m) yrkandena 2 och 3. 3.7.9 Skatt på kärnkraftsel Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslagen om en sänkning av skatten på kärnkraftsel och en omvandling av skatten till en skatt på producerad energi. Jämför reservation 12 (m). Gällande regler m.m. Skatt på termisk effekt i kärnkraftverk tas ut månadsvis med 5 514 kr per megawatt - motsvarande ca 181 kr per megawatt och dygn - av kärnkrafts reaktorns högsta tillåtna termiska effekt. Om en reaktor har varit ur drift under en sammanhängande period av mer än 90 kalenderdygn, får för varje dygn utöver de 90 första göras avdrag med 181 kr per megawatt av den termiska effekten. Skatten ersatte fr.o.m. den 1 juli 2000 en tidigare skatt på energi som producerats i kärnkraftverk. Motioner Moderata samlingspartiet yrkar i motion Sk471 att den särskilda skatten på kärnkraftsel sänks med 0,5 öre per kWh fr.o.m. den 1 januari 2002 (yrkande 18) och att skatten omvandlas från en effektskatt till en skatt på producerad energi (yrkande 19). Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet är varken berett att tillstyrka en återgång till tidigare beskattningsteknik eller en sänkning av skatt och avstyrker därför motions förslagen. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk471 (m) yrkandena 18 och 19. 3.7.10 Kväveoxidskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsförslaget om en kväveoxidskatt. Jämför reservation 14 (c). Motioner Centerpartiet yrkar i motion Sk489 yrkande 30 att en skatt på 10 kr per kg skall tas ut på utsläpp av kväveoxid i pannor över 5MW/20GWh. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att den kväveoxidavgift som i dag tas ut på större anläggningar utgör ett exempel på ett väl fungerande ekonomiskt styrmedel. Utskottet är inte berett att tillstyrka att det i stället läggs en skatt på dessa anläggningar. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk489 (c) yrkande 30. 3.7.11 Reklamskatt Utskottets delförslag i korthet Utskottet avstyrker motionsyrkandet om slopad reklamskatt. Jämför reservation 12 (m). Gällande regler m.m. Skatt på annons och reklam tas ut på annons som är avsedd att offentliggöras i landet. Skattesatsen för annons i allmän nyhetstidning är 4 % av beskatt ningsvärdet (moms 6 %) och i övriga fall, bl.a. tidskrifter och annonsblad, 11 % (25 % moms). Skattskyldig är den som yrkesmässigt offentliggör reklam eller annons. Reklamskatt tas inte ut på direktreklam, dvs. reklamtrycksaker, inte heller på reklam i kommersiell TV och radio eller på reklam via Internet. Riksdagen beslutade våren 1998 att avskaffa reklamskatten på reklam trycksaker (prop. 1997/98:150, bet. 1997/98:FiU20). Motioner Moderata samlingspartiet yrkar i motion Sk471 yrkande 30 att reklamskatten slopas år 2002. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anför att ett slopande av reklamskatten måste finansieras och att utskottet är inte berett att säga när förutsättningar för finansiering av ett sådant avskaffande kan komma att föreligga. Utskottet avstyrker motions yrkandet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet avstyrker i likhet med skatteutskottet motion Sk471 (m) yrkande 30. 3.8 Nedsättning av skatter Tabell 46. Nedsättningar av skatter (bild eller grafiskt element borttaget) Utskottets delförslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till beräkning av nedsättning av skatter. Utskottet föreslår att riksdagen avslår här aktuella motioner. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd), 14 (c) och 15 (fp). Propositionen Under inkomsthuvudgruppen 1700 Nedsättning av skatter redovisar regeringen nedsättning av skatter till följd av bland annat anställningsstöd, kompetensutveckling, satsningen på bredbandsinstallation samt stöd till sjöfarten. Motionerna Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi291 och i motion Sk471 nedsättningarna rörande anställningsstöd, stöd till sjöfarten samt bredbandsinstallation. Enligt Moderata samlingspartiet skall statligt företags stöd till svenska rederier ej utgå. Kristdemokraterna erinrar i motion Fi297 om att man har avvisat flera av ändringarna av anställningsstödet under det senaste året. Riksdagen bör besluta att återgå till enhetliga regler för anställningsstöd. Vidare anser Kristdemokraterna att skattelagstiftningen bör medge möjlighet att med avdragsrätt sätta in medel på ett utbildningskonto. Regeringens förslag till finansiering av utbildningskonto avvisas dock. Centerpartiet framhåller i motion Sk489 att partiet har kritiserat regeringens halvhjärtade ambitioner att bidra till utbyggnad av bredband. En utbyggnad grundad på ett statligt ansvarstagande för infrastrukturen i hela landet fram till varje enskild abonnent gör särskilda statliga stöd onödiga. Riksdagen bör avvisa regeringens skattelättnad för utbyggnad av bredband. Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi294 att deras förslag för kompetensutveckling ersätter regeringens skattenedsättning. Vidare vill Folkpartiet avskaffa regeringens s.k. bredbandsavdrag. Finansutskottets ställningstagande I motionerna finns invändningar mot de åtgärder som redovisas på här aktuella inkomsttitlar. Utskottet kan konstatera att riksdagen i skilda sammanhang har ställt sig bakom dessa åtgärder. Utskottet finner ingen anledning till att föreslå riksdagen att ompröva dessa ställningstaganden. Således tillstyrker utskottet budgetpropositionens förslag till beräkning av nedsättning av skatter och avstyrker motionerna Fi291 (m) yrkande 6 i denna del, Fi292 (kd) yrkande 8 i denna del, Fi293 (c) yrkande 6 i denna del, Fi294 (fp) yrkande 5 i denna del, Fi297 (kd) yrkande 1 i denna del och yrkande 47 samt Sk471 (m) yrkandena 37 och 39. 3.9 Inkomster av statens verksamhet Utskottets delförslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens beräkning av inkomster av statens verksamhet. Därmed avstyrker utskottet här aktuella motionsyrkanden. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd) och 15 (fp). Tabell 47. Inkomster av statens verksamhet (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna I motion Fi297 anför Kristdemokraterna att staten kan få in 80 miljoner kronor genom avgift från försäljning av högskoleutbildning till utländska studenter. Folkpartiet liberalerna framhåller i motion Fi294 att en auktionering av lokalradiofrekvenser, riks-TV, riksradio samt ett ersättande av det nuvarande prövningsförfarandet med ett auktionsförfarande kan ge löpande licens intäkter av betydande omfattning. Ett återställande av beslutet om Barsebäck 1 innebär att ersättning till Vattenfall på planerat sätt ej behöver utgå utan kan inlevereras till staten. I motion Fi239 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) föreslås att riksdagen beslutar att någon extra inbetalning från Riksbanken till staten, utöver gällande principer, inte skall genomföras under 2002. Moderata samlingspartiet anser att den extra inleverans som drivits igenom riskerar att drabba förtroendet för Riksbanken då dess självständighet kan komma att ifrågasättas. Vidare är denna extra inleverans olycklig då Riksbankens finansiella styrka urholkas. Finansutskottets ställningstagande Utskottet kan konstatera att riksdagen i skilda sammanhang har ställt sig bakom de åtgärder som Folkpartiet motsätter sig. Utskottet finner ingen anledning till att föreslå riksdagen att ompröva dessa ställningstaganden. Utskottet noterar att ett motionsyrkande från Kristdemokraterna om försäljning av utbildning till utländska studenter avses att tas upp i bet. 2001/02:UbU4 som behandlar prop. 2001/02:15 Den öppna högskolan. Utskottet finner inte skäl att ställa sig bakom Kristdemokraternas förslag. När det gäller inleveransen från Riksbanken vill utskottet hänvisa till bet. 2000/01:FiU23 Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning 2000. Utskottet ser ingen anledning till att ompröva sina ställningstaganden. Utskottet noterar vidare att trots att samtliga oppositionspartier föreslagit långtgående utförsäljningar av statliga företag har inte något parti beaktat konsekvenserna av detta på inkomsterna av aktieutdelningar. Således tillstyrker utskottet budgetpropositionens förslag till beräkning av inkomster av statens verksamhet och avstyrker motionerna Fi239 (m) yrkande 1, Fi297 (kd) yrkande 1 i denna del och Fi294 (fp) yrkande 5 i denna del. 3.10 Beräkning av statsbudgetens inkomster Utskottets delförslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster. Partiernas alternativa förslag avstyrks. Jämför reservationerna 12 (m), 13 (kd), 14 (c) och 15 (fp). Budgetpropositionen Regeringen redovisar i propositionen sin beräkning av statsbudgetens inkomster budgetåret 2002 och föreslår att inkomstberäkningen på statsbudgeten godkänns (punkt 6). I propositionens kapitel 5 redovisas skatternas utveckling under perioden 2000-2004 enligt tre olika redovisningsprinciper. Den periodiserade redovisningen visar de skatter som är hänförliga till ett visst inkomstår. Enligt en princip redovisas skatterna enligt det nya nationalräkenskapssystemet. Dessutom redovisas statsbudgetens inkomster av skatter och övriga inkomster. Inkomsterna på statsbudgeten är huvudsakligen kassamässiga. Tabell 48. Offentliga sektorns periodiserade skatter, offentliga sektorns inkomster enligt nationalräkenskaperna samt statsbudgetens inkomster Miljarder kronor och procent 2000 200 200 200 200 1 2 3 4 Offentlig sektor, 1 1 1 1 1 periodiserade 142 142 163 221 265 skatter Årlig förändring 0 20 59 44 procent 0,0 1,8 5,1 3,6 Offentlig sektor, enligt nationalräkens 1 1 1 1 1 kaperna 100 142 133 183 234 138 129 133 141 149 skatter 1 1 1 1 1 239 271 266 324 382 övriga inkomster totalt Årlig förändring 42 -10 50 51 skatter 3,8 -0, 4,5 4,3 procent 9 Statsbudgetens inkomster 673 683 648 668 700 127 71 85 65 65 skatter 800 754 733 733 765 övriga inkomster totalt Årlig förändring 10 -35 20 32 skatter 1,5 -5, 3,1 4,7 procent -57 1 -20 0 övriga inkomster -44 14 -23 0,0 procent ,6 19, ,5 9 Anm: Beloppen är avrundade och summerar därför inte. Källa: proposition 2001/02:1 s. 117. Skatternas utveckling under prognosperioden enligt de olika redovisningsprinciperna framgår av tabell 48. De periodiserade skatterna är oförändrade mellan 2000 och 2001 och ökar som mest, med 59 miljarder kronor, mellan 2002 och 2003. Den svaga utvecklingen 2001 förklaras dels av de skatteändringar som trädde i kraft 2001, dels av bortfallet av den tillfälliga intäkten på 8-10 miljarder kronor från Alectas, f.d. SPP:s överskottsmedel, dels från en nedjustering av prognoserna för bolagsskatter och hushållens realisationsvinstskatter. Den ganska svaga utvecklingen av skatterna 2002 beror huvudsakligen på de åtgärder som regeringen nu föreslår. Den relativt kraftiga ökningen 2003 förklaras delvis, ca 13 miljarder kronor, av omläggningen av pensionssystemet. Dessa intäkter motsvaras dock helt av ökade pensionsutbetalningar på budgetens utgiftssida. Skatterna enligt nationalräkenskaperna (NR) följer i stort utvecklingen av de periodiserade skatterna. Skillnaderna dem emellan beror till största delen på periodiseringseffekter. Under perioden 2000 till 2004 beräknas statsbudgetens skatteinkomster öka med 27 miljarder kronor. År 2002 minskar inkomsterna emellertid med 35 miljarder kronor, vilket förklaras till största delen av de nu föreslagna skattesänkningarna, men även av en förväntad nedgång i företags- och realisa tionsvinster. En specifikation av statsbudgetens inkomster på huvudtitlar för prognos perioden redovisas i nedanstående tabell. Tabell 49. Statsbudgetens inkomster Miljarder kronor Utf Prog all nos 200 200 200 200 2001 2 3 4 0 100 Skatter m.m. 672 683, 648 668 699 0 ,8 1 ,2 ,2 ,7 200 Inkomster av 0 statens verksamhet 45, 49,9 48, 28, 28, 5 0 0 4 300 Inkomster av 0 försåld egendom 61, 0,1 15, 15, 15, 5 0 0 0 400 Återbetalnin 2,5 2,6 2,4 2,3 2,2 0 g av lån 500 Kalkylmässig 8,6 8,6 8,2 8,4 8,3 0 a inkomster 600 Bidrag m.m. 9,0 9,4 11, 11, 10, 0 från EU 0 0 9 Statsbudgetens 800 753, 732 732 764 totala inkomster ,0 6 ,7 ,8 ,6 Källa: proposition 2001/02:1 s. 135. I propositionen beräknas inkomsterna år 2002 att uppgå till 732,7 miljarder kronor. I beräkningarna har hänsyn tagits till budgeteffekter av föreslagna åtgärder på skatteområdet. De av regeringen föreslagna åtgärderna redovisas i nedanstående tabell. Tabell 50. Budgeteffekter av åtgärder på skatteområdet i BP 2002 m.m. Bruttoeffekter, periodiserade nettoeffekter för offentlig sektor åren 2002-2004 samt varaktiga effekter för offentlig sektor Miljarder kronor Periodiser ade netto effekter offentlig sektor Vara ktig I Bru 20 20 20 effe kraf tto- 02 03 04 kt t eff ekt off sekt I. Förslag i budgetpropositionen Förvärvsinkomstskatt Kompensation för 1/1 - 10 10 10 - allmän pensionsavgift 2002 10, ,8 ,8 ,8 10,8 8 Varav Skattereduktion - 17 17 17 - 17, ,3 ,3 ,3 17,3 3 Ökad kommunalskatt 5,2 5, 5, 5, 5,2 2 2 2 Ökad statlig skatt 1,3 1, 1, 1, 1,3 3 3 3 Uppjustering av 1/1 - - - - -2,4 skiktgränser 2002 2,4 2, 2, 2, 4 4 4 Skattelättnad 1/1 - - - - -1,9 pensionärer 2001 1,9 1, 1, 1, 9 9 9 Omvandling av 200- 1/1 - 0 0 0 0 kronan till kommunal 2002 1,3 skatt 0 Fastighetsskatt och fastighetstaxering Sänkt fastighetsskatt 1/1 - - - -2,0 på småhus till 1,0 2001 2, 1, 1, procent 4 4 9 Varav retroaktiv effekt - 0, 0, 0, -0,1 avseende inkomståret 2,2 0 5 0 2001 effekt avseende - - - - -1,9 inkomståret 2002 och 2,4 2, 1, 1, framåt 4 9 9 Periodiser ade netto- effekter offentlig sektor Vara ktig I Bru 20 20 20 effe kraf tto- 02 03 04 kt t eff ekt off sekt Sänkt fastighetsskatt p å hyreshus 1/1 - - - -1,1 (bostadsdelen) till 2001 1, 0, 1, 0,5 procent 3 8 0 Varav Retroaktiv effekt - 0, 0, 0, -0,1 avseende inkomståret 1,1 0 2 00 2001 Effekt avseende - - - - -1,0 inkomståret 2002 och 1,3 1, 1, 1, framåt 3 0 0 Förmögenhetsskatt Höjda fribelopp till 1/1 - - - - -1,8 1,5/2,0 mnkr 2002 1,8 1, 1, 1, 8 8 8 Företagsskatter Sänkt schablonintäkt 1/1 - - - - - investmentbolag 2002 0,2 0, 0, 0, 0,05 2 1 1 Alkoholskatter Sänkt skatt på vin 1/12 - - - - -0,4 2001 0,6 0, 0, 0, 6 4 4 Fordonsskatter Slopad fordonsskatt på 1/1 - 0, 0, 0, - traktorer 2002 0,0 05 05 05 0,05 7 Grön skatteväxling Höjd koldioxidskatt 1/1 0,9 0, 0, 0, 0,50 med 15 % 2002 0 93 76 76 Höjd energiskatt på el 1/1 0,9 0, 0, 0, 0,74 med 1,2 öre 2002 3 91 74 74 Höjd avfallsskatt 1/1 0,1 0, 0, 0, 0,15 2002 7 16 15 15 Höjda grundavdrag 1/1 - - - - -2,0 2002 2,0 2, 2, 2, 0 0 0 Delsumma - 20 20 - 21 ,1 ,8 21,2 , II. Förslag i särpropositioner Skattereduktion för fackföreningsavgifter 1/1 - - - - -3,5 och avgifter till a- 2002 3,5 3, 3, 3, kassa 5 5 5 Varav Skattereduktion - - - -3,6 3, 3, 3, 6 6 6 Ökad kommunalskatt 0, 0, 0, 0,1 1 1 1 Nedsättning av socialavgifter i 1/1 - - - - -0,6 stödområde A med 2002 0,8 0, 0, 0, ytterligare 10 % på 6 6 6 lönesumma 852 000 Sänkt förmånsvärde för 1/1 - 0, 0, 0, - miljövänliga bilar 2002 0,0 04 04 04 0,01 4 Sänkt skatt på 1/1 - 0, - - -0,1 alkylatbensin 2003 0,1 0 0, 0, 1 1 Skattestrategi för 1/1 - 0, - - -0,9 alternativa drivmedel 2003 0,9 0 0, 0, 9 9 Sänkt moms på böcker 1/1 - - - - -1,0 och tidskrifter till 6 2002 1,3 1, 1, 1, % 3 0 0 Slopat - 0, - - -1,0 omräkningsförfarande 0,3 0 0, 0, 1 2 6 Varav för småhus, effekt 1/1 - 0, 0, 0, - på fastighetsskatt 20032 0,2 00 20 42 0,55 0 för småhus, effekt 1/1 - 0, 0, 0, - på förmögenhetsskatt 20032 0,0 00 02 06 0,08 2 för hyreshus 1/1 - 0, 0, 0, - 20042 0,0 00 00 09 0,33 9 Periodiser ade netto- effekter offentlig sektor Vara ktig I Bru 20 20 20 effe kraf tto- 02 03 04 kt t eff ekt off sekt Dämpningsmekanism1 - 0, - - -0,6 0,2 0 0, 0, 2 1 Varav för småhus, effekt 1/1 - 0, 0, 0, - på fastighetsskatt 20032 0,1 00 13 04 0,30 3 för småhus, effekt 1/1 - 0, 0, 0, - på förmögenhetsskatt 20032 0,0 00 02 01 0,05 2 för hyreshus 1/1 - 0, 0, 0, - 20042 0,0 00 00 06 0,20 6 Tekniska justeringar 1/1 - 0, 0, 0, - av 2002 0,0 06 06 06 0,06 avfallsskattelagen 6 Differentiering av 1/1 - 0, 0, 0, - förseningsavgift 2002 0,0 05 05 05 0,05 5 Delsumma - - - -7,8 5, 6, 7, 6 7 0 Summa totalt 27 26 27 - ,0 ,7 ,8 29,0 Total kassamässig 27 33 35 effekt på ,1 ,7 ,6 statsbudgeten 1 Budgeteffekter beräknade i löpande priser och volymer. Bruttoeffekten avser skattebortfall första året regeln tillämpas för respektive fastighetstyp. 2 Avser första året regeln tillämpas. Motionerna Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna begär i sina motioner Fi291 (m), Fi292 (kd), Fi293 (c) och Fi294 (fp) godkännande av de egna inkomstberäkningarna. Kristdemokraterna begär i motion Fi297 ett tillkännagivande om att motionärernas satsning på effektivare skattekontroll gör att inkomsterna kan beräknas öka med 400 miljoner kronor år 2002 (yrkande 40). Skatte- och socialförsäkringsutskottens yttranden Skatteutskottet har i sitt yttrande (SkU1y) inte funnit någon anledning till erinran mot den inkomstberäkning som regeringen redovisar och tillstyrker därmed att beräkningen godkänns. När det gäller effekterna av ett resurstillskott till skatteförvaltningen anför skatteutskottet att ett så direkt samband som motionärerna räknar med för år 2002 inte framstår som realistiskt. En ökning av anslaget kräver tid innan den kan ge effekt och innebär också en omställning som i sig kan vara effektivitetssänkande. Skatteutskottet anför att man vid jämförelser mellan de olika budgetalternativ som föreligger i ärendet inte bör räkna med denna typ av effekter på inkomsterna under det aktuella budgetåret. Skatteutskottet avstyrker motionsyrkandet om ett tillkännagivande av effekterna av resurstillskott. Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) propositionens inkomstberäkning på de områden som berör socialförsäkringsutskottets beredningsområde. Finansutskottets ställningstagande Utskottet har i det föregående tagit ställning till de olika skatteförslagen. Det finns mot denna bakgrund också anledning att ta ställning till förslagens samlade effekter på statsbudgetens inkomster. I tabell 51 redovisas partiernas inkomstberäkningar i deras respektive budgetalternativ. Utskottet vill med anledning av oppositionspartiernas inkomstberäkningar göra några kommentarer. Tabell 51. Inkomstberäkningar enligt respektive partis budgetförslag Miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Alla oppositionspartierna föreslår att skatterna totalt sett skall sänkas i relation till regeringens förslag. Effekterna på statsbudgetens inkomster bestäms också av hur skattesänkningarna utformas tekniskt samt hur de redovisas. Eftersom partierna redovisar sina förslag på olika sätt kan redovisningen av statsbudgeteffekterna ge en missvisande och svårtolkad bild. Redovisningen skiljer sig särskilt åt beträffande regleringarna mellan staten och kommunerna. En väsentlig del av partiernas skatteförslag leder till att kommunerna förlorar inkomster. Oppositionspartierna kompenserar kommunerna för inkomstbortfallet men väljer att göra det på olika sätt. Moderata samlingspartiet och Centerpartiet redovisar kompensationen som utgifter under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna. Kristdemokraterna och i viss mån även Folkpartiet redovisar i stället kompensationen till kommunerna netto, dvs. som en negativ inkomst, på inkomsttiteln 1111 Fysiska personers inkomstskatt. Resultatet av detta blir att inkomsttiteln i många fall uppvisar ett stort och varaktigt minus. Kommunerna tillförs på så sätt betydande belopp utan att riksdagen tar ställning till dessa. En sådan redovisning är enligt utskottets mening olycklig då den gör redovisningen mer svårgenomtränglig och det kan ifrågasättas om den tillgodoser budgetlagens krav på bruttoredovisning. Oppositionspartierna föreslår att statliga företag skall säljas till ett värde av 40 miljarder kronor 2002 och 60 miljarder kronor per år 2003 respektive 2004. Dessa försäljningsinkomster förstärker statsbudgetens inkomstsida och därmed även budgetsaldot. En mer rättvisande bild av oppositionspartiernas inkomstberäkningar ges i stället om man jämför effekterna på den konsoliderade offentliga sektorns inkomster med regeringens siffror enligt nationalräkenskapernas definition, som i tabell 52. Med en sådan redovisning elimineras de missvisande effekterna av partiernas olika sätt att beräkna kompensationen till kommunerna. Inkomsterna från företagsförsäljningar ingår inte i nationalräkenskapernas inkomstbegrepp eftersom sådana transaktioner bara är ett byte av en finansiell tillgång, aktier, mot en annan, pengar. Oppositionspartiernas inkomstförstärkningar genom aktieförsäljningar är således också eliminerade i tabell 52. Tabell 52. Offentliga sektorns inkomster enligt NR 2001-2004 Regeringens förslag och avvikelser enligt oppositionspartiernas förslag Miljarder kronor 2001 2002 2003 2004 Regeringens 1 1 266 1 324 1 382 förslag 271 Oppositionspartie rnas förslag Moderata -42 -63 -80 samlingspartiet Kristdemokraterna -15 -28 -39 Centerpartiet -16 -49 -61 Folkpartiet -28 -35 -46 liberalerna Utskottet har i avsnitt 2.4.3 utförligt behandlat budgetförslagen i partimotionerna från Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna och där avstyrkt dessa. I överensstämmelse härmed avstyrker utskottet motionerna Fi291 (m) yrkande 6, Fi292 (kd) yrkande 8, Fi293 (c) yrkande 6, Fi294 (fp) yrkande 5 och Fi297 (kd) yrkande 1. Beträffande förslaget i motion Fi297 (kd) om effekterna av resurstillskott till skatteförvaltningen så delar finansutskottet skatteutskottets uppfattning att de inkomstförstärkningar som motionärerna tillgodoräknar sig 2002 inte är realistiska. Finansutskottet avstyrker därmed motion Fi297 (kd) yrkande 40. Finansutskottet noterar dessutom att Folkpartiet liberalerna tillgodoräknar sig 1 miljard kronor 2002 genom skärpt skattekontroll. Inte heller detta är enligt utskottets uppfattning realistiskt. Finansutskottet har ovan behandlat skattepolitikens inriktning och olika skatte- och avgiftsförslag och därvid tillstyrkt regeringens förslag. I konse kvens härmed tillstyrker utskottet budgetpropositionens förslag till inkomstberäkning (yrkande 6). 3.11 Lagförslagen och lagsamordning Utskottets delförslag i korthet Utskottet föreslår en samordning av ett lagförslag i proposition 2001/02:3 med de förslag om ändring i samma lagrum som återfinns i budgetpropositionen. Proposition 2001/02:3 Regeringen föreslår i proposition 2001/02:3 En begränsningsregel för fastighetsskatten, m.m. vissa förtydliganden i 6 a kap. lagen (1994:1776) om skatt på energi (lagförslag 3). Propositionen har remitterats till skatteutskottet som beslutat överlämna det aktuella förslaget till finansutskottet för samordning med de förslag om ändring i samma lagrum som återfinns i budgetpropositionen (lagförslag 3.7). Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande att de förslagna förtydligandena genomförs. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker proposition 2001/02:3 såvitt nu är i fråga och föreslår att lagtexterna samordnas på det sätt som framgår av bilaga 3. Finansutskottet tillstyrker att riksdagen antar budgetpropositionens lagförslag med den komplettering som föranleds av lagsamordningen. 4 Utgifter 4.1 Fördelning av utgifter på utgiftsområden åren 2002-2004 4.1.1 Utgiftsområde 1 Rikets styrelse Utgiftsområdet omfattar verksamheterna statschefen, riksdagen och dess myndigheter, Regeringskansliet, centrala myndigheter samt mediefrågor. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 5 612 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen i 2001 års ekonomiska vårproposition förklaras i huvudsak av den sammanslagning av Utrikesdepartementets och Regeringskansliets förvaltningsanslag som görs 2002. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) 1) I redovisningen beaktas inte konsekvenserna av Moderata samlingspartiets förslag att återföra utrikesförvaltningen till utgiftsområde 5, eftersom riksdagen inte kan ta ställning till detta förrän i samband med behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen år 2002. Partiets förslag om förstärkning av anslaget till utrikesförvaltningen beaktas i redovisningen. Motionerna Moderata samlingspartiet anser i motion Fi291 att ramen bör minskas. Partistödet och presstödet bör avvecklas successivt. Regeringskansliet bör inte byggas ut som regeringen föreslår, och de medel som Regeringskansliet disponerar till följd av Sveriges ordförandeskap i EU bör avvecklas. En särskild upplysningskampanj om kommunismens brott mot mänskligheten bör genomföras. Anslaget Utrikesförvaltningen bör återföras till utgiftsområde 5 och förstärkas med 65 miljoner kronor. Förslaget att återföra utrikesförvaltningen till utgiftsområde 5 kan riksdagen emellertid inte ta ställning till förrän i samband med behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen år 2002. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi292 en minskning av presstödet och besparingar på Datainspektionen. Motionärerna motsätter sig förslaget att Regeringskansliet skall tillföras ytterligare medel, och de anser i stället att vissa besparingar kan göras. Regeringskansliets anslag för förvaltningskostnader för Utrikesdepartementet och utlandsmyndigheterna tillförs ytterligare medel för att beskickningarna i Lima, Tunis, Beirut och vid Heliga Stolen skall kunna behållas. Centerpartiet förordar i motion Fi293 en minskning av ramen. Av en kommittémotion framgår att besparingar bl.a. görs på Radio- och TV-verket, Kungliga hov- och slottsstaten samt Regeringskansliet. Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi294 att besparingar kan göras på Regeringskansliet. Partistödet och presstödet kan minskas. Motionärerna beräknar medel för att behålla ambassaderna i Lima, Tunis, Beirut och vid Heliga Stolen. Konstitutionsutskottets yttrande Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (KU1y) regeringens förslag och avstyrker motionerna. Företrädarna för Moderata samlingspartiet tillstyrker i en avvikande mening förslaget i sin partimotion med undantag för förslaget att återföra utrikesförvaltningen till utgiftsområde 5 som riksdagen inte kan ta ställning till förrän i samband med beslut med anledning av den ekonomiska vårpropositionen år 2002. Företrädarna för Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Konstitutionsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet tillstyrker således att ramen för utgiftsområde 1 år 2002 fastställs till 7 284 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.2 Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Utgiftsområdet omfattar ett antal centrala myndigheter, bl.a. Riksrevisionsverket, Ekonomistyrningsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konjunkturinstitutet, Riksgäldskontoret, Kammarkollegiet, Statens kvalitets- och kompetensråd, Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket, Finansinspektionen, Insättningsgarantinämnden och Premiepensionsmyndigheten. Vidare ingår vissa kostnader för statens upplåning och låneförvaltning, vissa särskilda finansierings- och garantiåtaganden, statliga arbetsgivarfrågor fr.o.m. 2002 samt Riksdagens revisorer. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 2 254 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition i huvudsak förklaras av att de under utgiftsområde 14 uppförda anslagen 1:14 Stabsuppgifter vid Arbetsgivarverket och 1:15 Statliga tjänstepensioner m.m. flyttas till detta utgiftsområde fr.o.m. 2002. Utgifterna inom utgiftsområdet ökar därmed med 7 384 miljoner kronor, samtidigt minskar belastningen på utgiftsområde 14 med motsvarande belopp. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi291 en minskning av ramen. Den kommande sammanslagningen av Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer kommer att medföra samordningsfördelar som motiverar minskade anslag. Statistiska centralbyråns verksamhet bör begränsas och avgiftsfinansieras i högre grad. Detta innebär att anslaget kan minskas. Genomförandet av en folk- och bostadsräkning avvisas. Statens kvalitets- och kompetensråd bör avvisas varför anslaget kan halveras under första året. Nämnden för offentlig upphandling (NOU) bör slås ihop med Konkurrensverket till en ny myndighet, Konkurrens- och upphandlingsverket. Samordningsfördelar kommer då att uppnås, vilket medför att anslaget till NOU kan minskas till hälften. Kristdemokraterna anser i motion Fi292 att ramen kan minskas genom besparingar och sammanslagningar av vissa myndighetsfunktioner. Besparingar kommer bl.a. att göras genom att Riksrevisionsverket slås samman med Riksdagens revisorer. Centerpartiet förespråkar i motion Fi293 en sänkt ram för utgiftsområdet. Av en kommittémotion framgår att besparingar görs inom myndigheternas administration. Folkpartiet liberalerna motsätter sig i motion Fi294 att en folk- och bostadsräkning genomförs. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002 och tillstyrkt regeringens förslag i denna del. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 2 år 2002 fastställs till 8 754 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.3 Utgiftsområde 3 Skatte, tull och exekution Utgiftsområdet omfattar Riksskatteverket, skattemyndigheterna och Tullverket. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 6 481 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) förklarar regeringen att förändringen i utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition i huvudsak beror på beslutet att flytta anslaget 3:4 Kronofogdemyndigheterna från utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 20022004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi291 att smugglingen av cigaretter, alkohol, narkotika och vapen har ökat kraftigt de senaste åren. Tullen bör därför få större resurser för ökad kontroll. Motionärerna anser att skatteförvaltningens verksamhet kan rationaliseras till följd av deras skatteförslag varför anslaget till skatteförvaltningen och hela ramen för utgiftsområdet bör minska. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi292 ökade medel för att effektivisera skattekontrollen i syfte att minska den svarta sektorns omfattning. Samarbetet inom EU för att motverka smuggling och annan ekonomisk brottslighet behöver enligt motionärerna öka, vilket också kräver ökade resurser. Även Tullverket föreslås få ökade resurser för att förstärka kontroll och spaning kring illegal införsel av narkotika, vapen, alkohol, tobak och andra skattepliktiga varor. Centerpartiet förespråkar i motion Fi293 en reformering och betydande förenkling av taxeringsförfarandet för småhus vilket leder till att Riksskatteverkets resurser för administration enligt motionärerna kan minskas. Tullverkets resurser bör samtidigt ökas med hänsyn till Schengensamarbetet samt tåg- och biltrafik över Öresundsbron. Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi294 ökade resurser till skattemyndigheterna för åtgärder som kan medverka till att öka skatteintäkterna. Även Tullen bör få ökade resurser för insatser mot den illegala införseln av alkohol och narkotika. Skatteutskottets yttrande Skatteutskottet anser i sitt yttrande (SkU1y) att propositionens förslag till ramar för utgiftsområde 3 för 2002-2004 är väl avvägt och bör bifallas av riksdagen. Samtliga motionsyrkanden avstyrks av utskottet i berörda delar. Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet liberalerna. Finansutskottets yttrande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Skatteutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 3 år 2002 fastställs till 8 058 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.4 Utgiftsområde 4 Rättsväsendet Utgiftsområdet omfattar polisen, åklagarväsendet, domstolsväsendet, rättshjälpen, kriminalvården, Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden och Brottsoffermyndigheten. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 24 571 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) anförs att i 2001 års ekonomiska vårproposition föreslog regeringen att rättsväsendet skulle tillföras 600 miljoner kronor fr.o.m. 2004. Dessa medel skall användas till en fortsatt förstärkning av polisen. Antalet poliser skall öka och satsningen på att utveckla den lokala polisen - närpolisreformen - skall fullföljas. Fler specialister anställs för att säkerställa utvecklingen av det kunskapsbaserade polisarbetet och höja kvaliteten i brottsutredningarna. Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition förklaras i huvudsak av beslutet att flytta anslaget 3:4 Kronofogdemyndigheterna till utgiftsområde 3. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet satsar i motion Fi291 drygt 3 miljarder kronor mer än regeringen på rättsväsendet under de kommande tre åren. Motionärerna anser att polisen är i behov av omedelbara resurstillskott. Även kriminalvården är i behov av ytterligare resurser. De ökade resurserna skall bl.a. användas för att vka antalet poliser och för att renodla den uniformerade personalens arbetsuppgifter. Samtidigt som denna satsning görs skärper motionärerna kraven på effektivt resursutnyttjande, resultatuppföljning och modernt ledarskap inom rättsväsendet. Motionärerna har under beredningen i justitieutskottet kompletterat sitt förslag i motion Fi291 med ett yrkande som innebär att polisorganisationen tillförs 3 miljoner kronor mindre än enligt förslaget i motionen och att dessa medel i stället satsas på Brottsoffermyndigheten. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi292 att rättsväsendet tillförs ytterligare 3 miljarder kronor under den kommande treårsperioden. Pengarna skall i första hand användas för att säkerställa och utveckla polisens verksamhet samt öka antalet poliser. Även åklagarväsendet och domstolsväsendet bör förstärkas. Kriminalvården och det brottsförebyggande arbetet bör också tillföras mer resurser. Centerpartiet förordar i motion Fi293 en höjning av ramen. Resursförstärkningar behövs framför allt inom polisen och kriminalvården. Brottsoffermyndigheten bör också tillföras mer resurser. Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi294 att rättsväsendet måste förstärkas. Satsningar bör i första hand göras på polisen, bl.a. behöver antalet poliser omedelbart öka. Även åklagarväsendet och domstolsväsendet behöver förstärkas. Vidare föreslår motionärerna en förstärkning av anslaget till brottsofferjourerna. Rättshjälpen bör återställas till vad som gällde före den 1 december 1997. Justitieutskottets yttrande Justitieutskottet tillstyrker i sitt yttrande (JuU1y) regeringens förslag och avstyrker motionerna. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar sina respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Justitieutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 4 år 2002 fastställs till 23 641 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.5 Utgiftsområde 5 Internationell samverkan Utgiftsområdet omfattar förvaltningskostnader för Utrikesdepartementet, bidrag till vissa internationella organisationer, fredsfrämjande verksamhet, information om Sverige i utlandet, nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor samt Europainformation. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 3 122 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att ramen för utgiftsområdet minskar med 1 814 miljoner kronor jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition. Denna förändring förklaras i huvudsak av den sammanslagning av Utrikesdepartementets och Regeringskansliets förvaltningsanslag som sker från 2002. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 20022004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 5 Internationell samverkan Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) 1) I redovisningen beaktas inte konsekvenserna av Moderata samlingspartiets förslag att återföra utrikesförvaltningen från utgiftsområde 1, eftersom riksdagen inte kan ta ställning till detta förrän i samband med behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen år 2002. Motionerna Moderata samlingspartiet förespråkar i motion Fi291 att medel för fredsfrämjande verksamhet samt för information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling överförs till en samlad post för fredsfrämjande verksamhet inom utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi292 omfördelningar och besparingar inom anslagsposterna 5:7 Svenska institutet, 5:10 Information och studier om säkerhetspolitik och fredsfrämjande utveckling samt 5:17 Europainformation m.m. Centerpartiet (motion Fi293) och Folkpartiet liberalerna (motion Fi294) förordar en oförändrad ram för utgiftsområdet jämfört med regeringens förslag. Utrikesutskottets yttrande Utrikesutskottet anser i sitt yttrande (UU1y) att regeringens förslag rörande utgiftsområdet är väl avvägda vad avser såväl budgetåret 2002 som budgetåren 2003 och 2004. Regeringens förslag tillstyrks därmed och patrimotionerna avstyrks i berörda delar. I var sin avvikande mening tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet samt Kristdemokraterna förslagen i respektive motion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Utrikesutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 5 år 2002 fastställs till 1 162 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.6 Utgiftsområde 6 Totalförsvar Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och civila försvaret, Kustbevakningen, Statens räddningsverk, Sprängämnesinspektionen, nämnder samt stödverksamhet till det militära och det civila försvaret. I utgiftsområdet ingår även internationell fredsfrämjande verksamhet med svensk militär trupp utomlands. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 45 114 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) aviserar regeringen inga större förändringar av utgiftsområdesramen för 2002 jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition. De beräknade resurserna för 20032004 ökar med 174 respektive 120 miljoner kronor till följd av ny pris- och löneomräkning (avsnitt 6.3.1). Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 20022004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi291 annorlunda organisatorisk struktur för försvaret jämfört med i dag. Dagens Försvarsmakt skall enligt motionärerna delas upp i tre delar samtidigt som regeringen ges ett tydligare ansvar för de strategiska investeringar som genomförs. Samtidigt måste försvaret ha tillräckliga resurser för att klara sig i en ny säkerhetspolitisk miljö. Med hänsyn till dessa förslag beräknas en ökad ram för utgiftsområdet. Anslaget Fredsfrämjande truppinsatser bör därutöver utformas som ett beredskapsanslag och föras över till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd. Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi292 en jämnare avveckling av anslagssparandet inom anslaget 6:2 Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling jämfört med regeringens förslag. Motionärerna anser att avvecklingen kan påbörjas redan 2002, vilket frigör resurser till förstärkningar av förbandsverksamheten samma år. Därutöver föreslås att Kustbevakningens resurser förstärks för att långsiktigt kunna möta utökade krav på internationell verksamhet, gränskontroll och miljöskydd till sjöss. Centerpartiet (motion Fi293) och Folkpartiet liberalerna (motion Fi294) avviker inte från regeringens beräknade ram för utgiftsområdet. Försvarsutskottets yttrande Försvarsutskottet konstaterar i sitt yttrande (FöU1y) att regeringens förslag ligger väl i linje med riksdagens tidigare beslut. Därutöver erinrar försvarsutskottet om att förslaget från Moderata samlingspartiet att föra över utgifterna för fredsfrämjande truppinsatser till utgiftsområde 7 Internationellt bistånd redan har behandlats vid flera tillfällen. Riksdagen beslutade redan våren 1996 att dessa skall finansieras inom utgiftsområde 6 Totalförsvar. Någon omprövning av detta bör enligt utskottet inte ske för åren 2002-2004. Försvarsutskottet anser sålunda att regeringens förslag beträffande ram för utgiftsområde 6 för år 2002 och preliminära ramar för 2003 och 2004 bör bifallas av riksdagen. Motionerna bör därför avslås i berörda delar. Till yttrandet har fogats avvikande meningar från företrädare för Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna för utgiftsområden för budgetåret 2002. Försvarsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 6 år 2002 fastställs till 45 810 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.7 Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Utgiftsområdet omfattar internationellt utvecklingssamarbete och samarbete med länder i Central- och Östeuropa. De totala utgifterna inom utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 17 033 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) förklarar regeringen att ramen för utgiftsområdet sänks i jämförelse med 2001 år ekonomiska vårproposition på grund av en lägre BNI-prognos samt förändrade biståndsavräkningar. Biståndsramen för 2002 uppgår till 0,74 % av BNI. Ramen ökas till 0,81 % av BNI för 2003 och till 0,86 % av BNI för 2004. Därutöver tillförs biståndet 200 miljoner kronor. I följande tablå redovisas budgetpropositionens och motionernas förslag till utgiftsramar. Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet anser i motion Fi291 att Sveriges bistånd skall fokuseras på låginkomstländerna i Afrika där problemen med massfattigdomen är störst. Resursöverföringar till statsmakter som hindrar sitt folks utveckling eller som bedriver krig måste upphöra. Motionärerna föreslår dessutom att en samlad post för Sveriges fredsbevarande verksamhet skapas inom utgiftsområdet. Kristdemokraterna redovisar i motion Fi292 ökade ambitioner inom flera biståndsområden. Motionärerna anser att regeringens tillväxttakt mot 1 % av BNI i internationellt bistånd är för långsam och att det finns skäl och möjligheter för en ytterligare ökad biståndsnivå under denna budgetperiod. Biståndsnivån föreslås öka till 0,93 % av BNI år 2004. Centerpartiet anser i motion Fi293 att biståndsmålet på 1 % av BNI skall återupprättas i en jämnare takt jämfört med regeringens förslag. Motionärerna föreslår ökade medel till biståndsverksamheten för att skapa förutsättningar för att inom en femårsperiod uppnå enprocentsmålet. Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi294 att målet för biståndet bör återställas till 1 % av BNI. Ramen för utgiftsområdet föreslås höjas för hela perioden 2002-2004 så att enprocentsmålet kan nås omedelbart efter denna treårspe riod. Utrikesutskottets yttrande Utrikesutskottet anser i sitt yttrande (UU1y) att regeringens förslag avseende utgiftsområde 7 är väl avvägt, varför det bör tillstyrkas. I konsekvens härmed avstyrks motionerna vad avser såväl budgetåret 2002 som budgetåren 2003 och 2004. I avvikande meningar tillstyrker företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet liberalerna förslagen i respektive motion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Utrikesutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 7 år 2002 fastställs till 15 044 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.8 Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Utgiftsområdet omfattar migrationspolitik med frågor rörande flyktingpolitik, invandringen till Sverige, mottagande av asylsökande och utlänningars rätt att vistas i Sverige samt internationellt samarbete på det migrationspolitiska området. Utgiftsområdet omfattar också integrationspolitik med frågor rörande invandrares introduktion i Sverige, ersättning till kommunerna för mottagande av flyktingar, åtgärder mot etnisk diskriminering, främlingsfientlighet och rasism, insatser för nationella minoriteter samt insatser för att främja utvecklingen i utsatta bostadsområden. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 5 237 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att anslaget för mottagande av asylsökande ökar med drygt 470 miljoner kronor 2002 och med närmare 260 miljoner kronor 2003 jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition. Samtidigt ökar anslaget till Migrationsverket med 50 miljoner kronor från 2002. Förändringen av utgiftsområdesramen förklaras till stor del av volymförändringar till följd av ett antagande om ett ökat antal asylsökande. Samtidigt ökar avräkningarna mot biståndsramen varför utgifterna under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd minskar. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet är i motion Fi291 fortfarande tveksamt till Integrationsverkets existens. Motionärerna föreslår att verket läggs ned, samtidigt som anslaget till integrationsåtgärder avvecklas. Den kraftiga ökningen av anslaget till hemutrustningslån avvisas med hänvisning till att en ökad integrering av invandrare och infödda svenskar kan uppnås med partiets förslag till avreglering av den svenska arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Därutöver vill motionärerna pröva andra alternativ än regeringens anslag till utvecklingsinsatser i storstadsregionerna, vilket förväntas ge en mindre belastning av offentliga medel och mindre centralstyrning. Anslaget Ombudsmannen mot etnisk diskriminering bör enligt motionärerna flyttas till utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv. Kristdemokraterna avvisar i motion Fi292 regeringens förslag till förlängning av anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna. Motionärerna föreslår dessutom en nedläggning av Integrationsverket från den 1 juni 2002 samt en avveckling av försöket med lokala diskrimineringsombudsmän. Diskrimineringsombudsmannen föreslås få extra medel för insatser för opinionsbildning när det gäller diskriminering, främlingsfientlighet och rasism. Vidare föreslås att Migrationsverket får ökade medel för att förkorta handläggningstiderna, samtidigt som verkets anslag för prövning av uppehållstillstånd för adopterade barn mellan 12-17 år bör upphöra. Centerpartiet föreslår i motion Fi293 besparingar i Migrationaverkets administration samt inom anslaget Kommunersättningar till flyktingmottagandet. Effektiviseringar i mottagandet av asylsökande, förkortade handläggningstider och ökade möjligheter för flyktingar att delta i arbete kan enligt motionärerna också ge besparingar inom utgiftsområdet. Vidare föreslås en minskning av anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna samt en avveckling av Utlänningsnämnden. Motionärerna anser att asylärendena kan överföras till förvaltningsdomstolarna. Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi294 en humanare asylpolitik med kortare väntetider vid behandling av asylärenden. Motionärerna anser att handlingstiderna kan förkortas och kostnaderna inom utgiftsområdet minskas genom ökade satsningar på behandling av asylärenden. Vidare föreslås att anslaget Utvecklingsinsatser i storstadsregionerna kan upphöra snabbare än regeringen föreslagit samt att Integrationsverket kan minska i omfattning. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens förslag till ramnivå för budgetåret 2002 och avstyrker motsvarande förslag i motionerna. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 8 år 2002 fastställs till 5 239 miljoner kronor. Partimotionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.9 Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Utgiftsområdet omfattar verksamheterna hälsovård, sjukvård och social omsorg. Statens utgifter för utgiftsområdet utgör en mindre del av de samlade offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård och social omsorg. Huvudansvaret för dessa verksamheter ligger hos kommuner och landsting. Statens stöd till den kommunala sektorn utgår till största delen från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 29 612 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med beräkningen i 2001 års ekonomiska vårproposition förklaras bl.a. av att landstingens ersättning för tandvården föreslås flyttas till utgiftsområde 25 enligt statens avtal med landstingen. Detta bidrar till att utgiftsområdesramen minskar med 405 miljoner kronor fr.o.m. 2002. Regeringen har i proposition 2000/01:149 Avgifter inom äldre- och handikappomsorgen föreslagit att ett högkostnadsskydd införs i äldre- och handikappomsorgen. I 2001 års ekonomiska vårproposition har 650 miljoner kronor avsatts för en del av dessa förändringar under utgiftsområde 25. I denna proposition föreslås att ytterligare 125 miljoner kronor 2002 och 250 miljoner kronor 2003 och framåt tillförs det generella statsbidraget till kommunerna för detta ändamål. Dessa medel finansieras från utgiftsområde 9. Regeringen föreslår vidare att utgiftsområdesramen ökas med 50 miljoner kronor 2001, 25 miljoner kronor 2002 och 25 miljoner kronor 2003 för insatser för barn till missbrukare och barn i familjer där våld och övergrepp mellan vuxna förekommer. Medlen avsätts inom ramen för den nationella handlingsplanen för alkoholförebyggande insatser. Regeringen avsätter vidare 265 miljoner kronor under tre år för en nationell handlingsplan mot narkotika. Medlen finansieras inom ramen för utgiftsområdet. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi291 att en vårdgaranti införs. På längre sikt bör en gemensamt finansierad hälsoförsäkring införas. Besparingar görs bl.a. på bidragen för läkemedelsförmånen. Apoteksmonopolet bör avvecklas. Motionärerna anser att de s.k. Dagmarpengarna skall ligga kvar under detta utgiftsområde. Tandvårdsförsäkringen bör förstärkas. Motionärerna vill förstärka tillsynen inom sjukvården genom att en oberoende tillsynsmyndighet skapas. Det samlade stödet till funktionshindrade, bl.a. assistansstödet, föreslås öka. Handikapporganisationerna bör tillföras ytterligare medel och en hjälpmedelsgaranti bör införas. Vidare bör större resurser satsas på arbete med hiv/aids. Folkhälsoinstitutet bör läggas ned senast 2003. Den slutna ungdomsvården bör överföras från Statens institutionsstyrelse till kriminalvården. Kristdemokraterna gör i motion Fi292 en extra satsning på stimulansbidrag till kommunernas arbete med anhörigvården. Vidare görs satsningar på forskning kring vård i livets slutskede. Motionärerna anvisar mer resurser till bilstödet. Vidare avsätts medel till en nationell kampanj mot droger och alkohol riktad mot ungdomar. Även kvinnojourerna bör få ökade resurser. Besparingar och effektiviseringar föreslås på flera myndigheters administration. Centerpartiet föreslår i motion Fi293 en höjning av ramen. Av en kommittémotion framgår att motionärerna anser att det bör införas en vårdgaranti och en hjälpmedelsgaranti. Motionärerna vill vidare satsa på ett nationellt hälsonät. Hemservicesektorn för gamla bör utvecklas genom att det bl.a. införs ett system med hemservicecheckar för pensionärshushåll. Bilstödet behöver förbättras. Åtgärder behöver vidtas för att förhindra att läkemedelsförmånen försämras ytterligare. Besparingar föreslås inom administrationen. Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi294 en ökning av ramen. Motionärerna satsar t.ex. drygt en miljard kronor den kommande treårsperioden för att förbättra tandvårdsförsäkringen. Handikappreformen bör återställas. De medel som är avsedda för kommuner som har höga kostnader för stöd och service till funktionshindrade samt de medel som är avsedda för särskilt kostnadskrävande insatser enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade flyttas från utgiftsområde 25 till detta utgiftsområde. Vidare föreslås en särskild tillgänglighetsreform för handikappade. En ökad satsning görs också på alkohol- och narkotikapolitiska åtgärder. Åtgärder sätts in för att minska läkemedelskostnaderna. Socialutskottets yttrande Socialutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SoU1y) regeringens förslag och avstyrker motionerna. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Socialutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 9 år 2002 fastställs till 31 129 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.10 Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Utgiftsområdet omfattar dels transfereringar med anknytning till sjukdom och handikapp, dels kostnaderna för socialförsäkringsadministration, dvs. Riksförsäkringsverket och de allmänna försäkringskassorna. Förmånerna ges i form av dagersättningar såsom sjukpenning, rehabiliteringspenning och närståendepenning. Sedan 1999 redovisas även utgifterna för ATP i form av förtidspension, arbetsskadeersättningar m.m. under utgiftsområdet. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 107 810 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) förklaras utgiftsökningarna på utgiftsområdet främst av att utgifterna för sjukpenning och förtidspensioner ökar kraftigt på grund av ökad sjukfrånvaro samt ökat antal långa sjukfall. Regeringen presenterar i samband med detta ett elvapunktsprogram för att främja hälsan i arbetslivet. Redan under 2001 föreslås 50 miljoner kronor avsättas för särskilda försök hos några av de offentliga arbetsgivarna för att förebygga sjukfrånvaron. Regeringen aviserar också att den avser att höja inkomsttaket i sjuk- och föräldraförsäkringen, under förutsättning att det statsfinansiella läget så tillåter, från 7,5 till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2003. I ramen för utgiftsområdet har utgiftsökningar i sjukförsäkringen med anledning av höjningen av inkomsttaket beaktats med 775 miljoner kronor 2003 och 1 550 miljoner kronor 2004. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivåer för utgiftsområdet under åren 20022004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet anser i motion Fi291 att kostnaderna för sjukskrivningarna kan minskas b.la. med en nationell vårdgaranti, ökade satsningar på försäkringskassan samt ökad utbildning i försäkringsmedicin. Motionärerna motsätter sig en förändring i bevisreglerna i arbetsskadeförsäkringen och föreslår i stället att arbetsskadeförsäkringen bryts ut ur statsbudgeten. Dessutom föreslås att ytterligare en karensdag införs fr.o.m. den åttonde frånvarodagen, att ersättningsnivån skall vara 80 % under ett års rehabilitering och att sjukpenninggrundande inkomst skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste två årens inkomster. Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi292 att den nya rehabiliteringsförsäkring som föreslås i SOU 2000:78 i alla väsentliga huvuddrag bör genomföras från den 1 juli 2002. Vidare föreslår motionärerna en ny modell för trafikförsäkringen där samtliga personskadekostnader i samband med trafikolyckor förs över till trafikförsäkringen. Dessutom föreslås att sjukförsäkringen skall innehålla 2 karensdagar med ett högriskskydd på 10 dagar per år, att de fasta ersättningsstegen i dagens sjukpenningsystem avskaffas samt att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på snittinkomsten under de 24 senaste månaderna. Centerpartiet förordar i motion Fi293 en massiv satsning på rehabilitering i form av ökande finansiell samordning, samordning mellan myndigheter, rehabiliteringsgaranti och vårdgaranti samt ökade krav på den offentliga sektorn. Enligt motionärerna leder dessa förslag, tillsammans med partiets inkomstskatteförslag, till minskad sjukfrånvaro samt lägre ökningstakt för förtidspensioneringar. Vidare föreslås att grundnivån i sjukförsäkringen höjs till 200 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2002. Samtidigt avvisar motionärerna regeringens förslag till höjt tak i sjukförsäkringen liksom den aviserade ändringen av arbetsskadeförsäkringen. Enligt Folkpartiet liberalernas motion Fi294 kan ett aktivt användande av finansiell samordning mellan sjukförsäkring och sjukvården (Finsam) ge minskad sjukfrånvaro samt lägre kostnader för förtidspensioner. Vidare föreslås att kostnaden för trafikskador bör bäras av trafikförsäkringen. Därutöver vill motionärerna anslå ökade medel inom utgiftsområdet för höjt tak i sjukförsäkringen från 2002, förbättrad närståendepenning samt ett intensifierat rehabiliteringsarbete hos allmänna försäkringskassor tillsammans med en rehabiliteringsgaranti. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet anser i sitt yttrande (SfU1y) att den fortgående ökningen av antalet långtidssjukskrivna och nybeviljade pensioner måste hejdas. Man konstaterar dock att regeringen har inlett en omfattande översyn av orsakerna till den ökade ohälsan i arbetslivet med flera genomförda eller påbörjade utredningsinsatser. Regeringens elvapunktsprogram för att främja hälsan i arbetslivet anses i detta sammanhang utgöra en bred satsning på flera fronter mot den stora ökningen av sjukfrånvaron. I fråga om finansiell samordning mellan olika sektorer avser socialförsäkringsutskottet att ta ställning till de olika förslagen i samband med behandlingen av anslagen. Socialförsäkringsutskottet godtar regeringens förslag till utgiftsram för budgetåret 2002 liksom förslagen till preliminär fördelning av utgifterna för budgetåren 2003 och 2004. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet. Finansutskottets yttrande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 10 år 2002 fastställs till 108 357 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.11 Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Utgiftsområdet omfattar folkpension till ålderspensionärer som inte har rätt till tilläggspension (ATP), folkpension och ATP i form av efterlevandepension, pensionstillskott såväl till ålderspension som till efterlevandepension, bostadstillägg till pensionärer (BTP) samt delpension. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 33 847 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) uppges att andelen pensionärer med ATP och inkomstpension beräknas öka de närmaste åren och att färre pensionärer därmed blir berättigade till pensionstillskott och bostadstillägg. Denna tendens till minskade utgifter uppvägs dock genom att regeringen föreslår förbättringar i form av höjd ersättningsnivå i bostadstillägget till pensionärer samt lättnader i inkomstprövningen av bostadstillägg och änkepensioner. Förändringen i utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition förklaras främst av ett antagande om ett högre prisbasbelopp jämfört med tidigare beräkningar. Ramen för utgiftsområdet ökar med ca 18,3 miljarder kronor mellan åren 2002 och 2003. Det finns två huvudsakliga orsaker till den kraftiga ökningen. För det första förs utgifterna för den bosättningsbaserade delen av folkpensionen (7,5 miljarder kronor) från ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till utgiftsområdet. För det andra ersätts folkpension och pensionstillskott av garantipension enligt de reformerade ålderspensionsreglerna fr.o.m. 2003. Den nya garantipensionen är till skillnad från folkpensionen och pensionstillskottet en fullt beskattad förmån, vilket innebär att utgifterna ökar brutto med 10,5 miljarder kronor. Regeringen aviserar också att införandet av äldreförsörjningsstödet i enlighet med propositionen Äldreförsörjningsstöd (prop. 2000/01:36) innebär ökade utgifter inom utgiftsområdet med 710 miljoner kronor fr.o.m. 2003. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 20022004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet anser i motion Fi291 att den del av pensionärerna som under åren 1993-1998 fick sänkt folkpension skall kompenseras genom att deras folkpensioner beräknas på två extra procent av prisbasbeloppet under det kommande året. Motionärerna motsätter sig inkomstprövningen av folkpensionsdelen i efterlevandepensionen samt höjningen av taket i bostadstillägget till pensionärer. I stället vill de höja den "skäliga levnadsnivån" i det särskilda bostadstillägget för pensionärer (SBTP) med 12 procentenheter. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi292 att omställningspensionen skall återställas till tolv månader i ett steg från 2002 och att inkomstprövningen i änkepensionen tas bort. Motionärerna anser vidare att fritidsfastighet inte skall ingå i inkomstprövningen för bostadstillägg. De sämst ställda pensionärerna föreslås få förbättringar i form av höjt pensionstillskott med 200 kr i månaden år 2002. Centerpartiet avvisar i motion Fi293 regeringens förslag till höjd ersättningsnivå i bostadstillägget till pensionärer och föreslår i stället att bostadstillägget skall ersätta boendekostnaderna upp till 4 000 kr med 80 % av kostnaden. Vidare föreslås att pensionstillskottet höjs med 3 000 kr för 2002 och att garantipensionen höjs med samma belopp när det nya pensionssystemet införs 2003. Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi294 att änkepensionerna återställs till den tidigare nivån. Den tid som omställningspensionen kan utgå utsträcks till att gälla 12 månader. Vidare anser motionärerna att innehav av fritidshus inte skall påverka bostadstillägg för pensionärer. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet anför i sitt yttrande (SfU1y) att man tillstyrker den av regeringen föreslagna utgiftsramen för budgetåret 2002 samt den preliminära fördelningen av utgifterna för budgetåren 2003 och 2004. Motionerna avstyrks i berörda delar. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 11 år 2002 fastställs till 33 535 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.12 Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer (förutom bostadsbidraget som återfinns under utgiftsområde 18 och studiebidragen som återfinns under utgiftsområde 15). Stödet utgörs av allmänna barnbidrag, föräldraförsäkringen inklusive havandeskapspenning, underhållsstöd, bidrag till kostnader för internationella adoptioner, folkpension och ATP i form av barnpension samt vårdbidrag till familjer med handikappade barn. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 48 201 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) förklarar regeringen att ramen för utgiftsområdet ökar till följd av en ny befolkningsprognos med ökat barnafödande och en större nettoinvandring. Vidare beräknas en ökning av utgifter med 240 miljoner kronor 2003 och 480 miljoner kronor 2004 som resultat av regeringens förslag till höjt inkomsttak i föräldraförsäkringen (från 7,5 till 10 prisbasbelopp fr.o.m. den 1 juli 2003 om det statsfinansiella läget tillåter). Dessutom beräknas ökade utgifter för vårdbidraget för funktionshindrade barn med ca 100 miljoner kronor 2003 och ca 200 miljoner kronor 2004 till följd av höjda åldersgränser för detta bidrag i samband med reformen av förtidspensionssystemet fr.o.m. den 1 januari 2003. Regeringen föreslår därutöver att möjligheten till retroaktivt vårdbidrag för funktionshindrade barn slopas fr.o.m. den 1 januari 2002, vilket ger en utgiftsminskning på ca 50 miljoner kronor per år. Samtidigt föreslås en höjning av den lägsta nivån i föräldraförsäkringen under de dagar ersättningen baseras på förälders sjukpenning från 60 kr till 120 kr, och åren därefter till 150 respektive 180 kr. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 20022004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi291 (tillsammans med Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet liberalerna) ett särskilt barnomsorgskonto på 40 000 kr per barn i förskoleålder fr.o.m. 2002. Uttaget av medel på barnomsorgskontot skall dock begränsas till maximalt 20 000 kr per år. Samtidigt vill motionärerna införa en avdragsrätt på 50 000 kr per barn och år i den kommunala beskattningen för styrkta barnomsorgskostnader. Motionärerna motsätter sig samtidigt regeringens maxtaxereform. Vidare, som ett enskilt förslag, förespråkas höjt bidrag till internationella adoptioner till maximalt 55 000 kr. Man opponerar sig också mot återinförandet av kontaktdagarna i skolan. Kristdemokraterna förordar i motion Fi292 att garantinivån i föräldraförsäkringen höjs i två steg till 200 kr per dag 2004, medan de 90 garantidagarna tas bort. Motionärerna avvisar regeringens planerade takhöjning inom föräldraförsäkringen samt förslaget till 1 kontaktdag per barn och år för barn mellan 6 och 11 år. I stället föreslås 2 kontaktdagar per barn och år för barn mellan 4 och 12 år. På motsvarande sätt som inom utgiftsområde 10 anser motionärerna att ett nytt beräkningssätt för den sjukpenninggrundande inkomsten påverkar föräldrapenningen, vilket leder till minskade kostnader för föräldraförsäkringen. Centerpartiet anser i motion Fi293 att garantinivån i föräldrapenningen bör höjas till 200 kr per dag, samtidigt som den sjukpenninggrundande inkomsten skall grundas på historisk inkomst. Regeringens planerade höjning av taket i föräldraförsäkringen avvisas. Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi294 att de 90 garantidagarna i föräldraförsäkringen tas bort. Vidare bör garantibeloppet i föräldraförsäkringen höjas till 150 kr per dag, medan ersättningen i mamma/pappamånaden bör höjas till 90 % med ett tak på 10 prisbasbelopp. Vissa besparingar föreslås genom insatser mot felutnyttjande av föräldraförsäkringen. En markering av det gemensamma föräldraansvaret inom underhållsstödet anses kunna hålla tillbaka utgifterna. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens förslag till utgiftsram för budgetåret 2002 och avstyrker motsvarande förslag i motionerna. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet liberalerna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna för utgiftsområden för budgetåret 2002. Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 12 år 2002 fastställs till 49 841 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.13 Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad Utgiftsområdet omfattar arbetsmarknadspolitiska program, bidrag till arbetslöshetsersättning, lönegarantiersättning, särskilda insatser för arbetshandikappade och platsförmedling. Utgiftsområdet omfattar vidare bl.a. Samhall AB:s verksamhet och Arbetsmarknadsverket. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 59 313 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition i huvudsak förklaras av att utgifterna för arbetslöshetsersättning beräknas bli lägre på grund av att antalet ersättningsdagar per arbetslös har minskat. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 13 Arbetsmarknad Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi291 en minskning av ramen. Motionärerna föreslår att arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän och obligatorisk med en högre grad av egenfinansiering som balanseras av skattesänkningar. Den skall administreras av staten. Arbetslöshetsförsäkringen skall fungera som en omställningsförsäkring. Motionärerna vill vidare införa en individuell och effektiv arbetsförmedling. Förmedling av arbeten som kan skötas bättre eller lika bra av andra aktörer än staten skall ges möjlighet att i fri konkurrens göra det. Flera av de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna bör avskaffas till förmån för mer individuellt inriktade insatser. En ny myndighet bör inrättas som ersätter Arbetsmarknadsstyrelsen eftersom den myndigheten är ineffektiv. Kristdemokraterna bedömer i motion Fi292 att partiets samlade förslag om ökade resurser för fler tjänster inom bl.a. vård, omsorg och skola samt kraftfulla företags- och tillväxtsfrämjande åtgärder tillsammans med sänkt skatt för hushållstjänster leder till att trycket på arbetslöshetsersättningen och de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kan minska något. Motionärerna anser att det bör införas en allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring i vilken självfinansieringsgraden höjs till 33 %. Detta medför att ramen för utgiftsområdet kraftigt kan minska. Regelverket för arbetslöshetsförsäkringen måste förändras så att hinder för att ta ett arbete undanröjs. Regelsystemen för de arbetsmarknadspolitiska programmen måste förenklas och antalet åtgärder minskas. Flyttningsbidraget bör avskaffas. Motionärerna avvisar att särskilda medel skall avsättas till projekt om deltidsarbetslöshet och försök med friår. Dessa åtgärder kan genomföras inom befintliga ramar. Centerpartiet anser i motion Fi293 att en samordning av försörjningsstöden bör ske under detta utgiftsområde medan övriga kostnader samlas under utgiftsområde 14. Motionärerna räknar med lägre utgifter som effekt av höjd medlemsavgift till 200 kr per månad i kombination med sänkt tak för ersättningsnivån till 580 kr. Besparingar uppstår också till följd av den samordning av olika försörjningsstöd som partiet föreslår. Folkpartiet liberalerna anför i motion Fi294 att partiet vill reformera arbetsmarknadspolitiken, vilket leder till att ramen kan minska. Andra former av åtgärder såsom anlitande av bemanningsföretag bör kunna användas. Då kan både antalet personer i åtgärder och kostnaderna minska. Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader kan minska väsentligt. Arbetslöshetsförsäkringen bör reformeras så att egenavgiften blir högre och de offentliga utgifterna lägre. Den enskilde skall kompenseras för den högre avgiften genom sänkt skatt. Satsningar bör göras på särskilda insatser för arbetshandikappade. Arbetsmarknadsutskottets yttrande Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU1y) regeringens förslag till utgiftsram och avstyrker motionerna. I yttrandet behandlar arbetsmarknadsutskottet även Utvecklingen på arbetsmarknaden m.m., och under rubriken Avslutande synpunkter framhåller arbetsmarknadsutskottet bl.a. att det finns ett antal problem som måste uppmärksammas även om arbetsmarknaden skulle fortsätta att vara stabil. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion till ram för utgiftsområdet. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna har en gemensam avvikande mening angående Utvecklingen på arbetsmarknaden m.m. Finansutskottets ställningstagande Utvecklingen på arbetsmarknaden som arbetsmarknadsutskottet tar upp i sitt yttrande behandlar utskottet i avsnitt 1.4 Inriktningen av den allmänna ekonomiska politiken. Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Arbetsmarknadsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 13 år 2002 fastställs till 58 915 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.14 Utgiftsområde 14 Arbetsliv Utgiftsområdet omfattar frågor inom arbetsmiljö, arbetsrätt, arbetsorganisation, arbetstid, lönebildning, jämställdhet och diskriminering samt relationen mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Utgiftsområdet omfattar ett antal myndigheter, bl.a. Arbetarskyddsverket, Arbetslivsinstitutet och Medlingsinstitutet. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 8 599 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att förändringarna av utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition i huvudsak förklaras av att statliga arbetsgivarfrågor fr.o.m. 2002 överförs till utgiftsområde 2. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 14 Arbetsliv Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi291 en minskning av ramen och föreslår en delvis annan myndighetsstruktur under utgiftsområdet. Alla ombudsmän mot diskriminering bör samlas i en myndighet under utgiftsområdet. Medlingsinstitutets uppgifter bör begränsas. Vidare bör arbetsmarknadsmyndigheternas förvaltningskostnader reduceras successivt. Kristdemokraterna förordar i motion Fi292 besparingar på Arbetsmiljöverket. Vidare bör Arbetslivsinstitutet ses över och avvecklas på sikt. Medlingsinstitutet bör inte ha ansvar för lönestatistiken utan den uppgiften bör föras tillbaka till Statistiska centralbyrån. Centerpartiet föreslår i motion Fi293 en ökning av ramen. Partiet föreslår att en samordning av försörjningsstöden bör göras under utgiftsområde 13, vilket medför att flera anslag flyttas till detta utgiftsområde. Folkpartiet liberalerna avviker i motion Fi294 inte från den av regeringen föreslagna utgiftsramen. Arbetsmarknadsutskottets yttrande Arbetsmarknadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (AU1y) regeringens förslag till utgiftsram och avstyrker motionerna. I yttrandet behandlar arbetsmarknadsutskottet som framgått ovan även Utvecklingen på arbetsmarknaden m.m. och under rubriken Avslutande synpunkter framhåller arbetsmarknadsutskottet bl.a. att det finns ett antal problem som måste uppmärksammas även om arbetsmarknaden skulle fortsätta att vara stabil. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion till ram för utgiftsområdet. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna har som tidigare nämnts en gemensam avvikande mening angående Utvecklingen på arbetsmarknaden m.m. Finansutskottets ställningstagande Utvecklingen på arbetsmarknaden som arbetsmarknadsutskottet tar upp i sitt yttrande behandlar utskottet i avsnitt 1.4 Inriktningen av den allmänna ekonomiska politiken. Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Arbetsmarknadsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 14 år 2002 fastställs till 1 048 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.15 Utgiftsområde 15 Studiestöd Utgiftsområdet omfattar statens utgifter för finansiering av studier på gymnasienivå, vuxenstudier samt högskola. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 19 997 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen ökat medelsbehov för studiestöd 2002 till följd av ett antagande om ett högre prisbasbelopp samt något högre förväntade utgifter för studiemedelsräntor jämfört med bedömningen från 2001 års ekonomiska vårproposition. Till utgiftsområdet har medel förts från utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning för att finansiera studiemedel för utbildningsplatser inom framför allt vårdområdet fr.o.m. 2003. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 20022004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi291 en "kommunalisering" av Kunskapslyftet och anser i stället att kunskapslyftsprojektet snabbare bör integreras i den kommunala vuxenutbildningen och ingå i kommunernas ansvar. Detta beräknas minska anslagen för studiemedel. Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi292 en långsammare utbyggnadstakt av högskolan än regeringen, vilket frigör resurser inom utgiftsområdet. Vidare avvisas regeringens förslag till reformerat vuxenstudiestöd. I stället föreslås utökade resurser till studiebidrag för gymnasiestudier samt studiemedel inom högskolestudier och vuxenutbildning fr.o.m. 2003. Centerpartiet föreslår i motion Fi293 en reform av studiemedelssystemet med lika delar bidrag och lån inom ramen för oförändrat totalbelopp. Motionärerna vill dessutom överföra drygt en tredjedel av anslaget Vuxenstudiestöd m.m. till utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 2002. Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi294 att det särskilda utbildningsbidraget kan ersättas av studiemedel med högre bidragsandel på 60 %. Antalet personer berörda av dessa studiemedel beräknas minska. Enligt motionärerna kan anslaget Bidrag till vissa organisationer utgå. Utbildningsutskottet har avstått från att yttra sig. Finansutskottets yttrande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 15 år 2002 fastställs till 22 567 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.16 Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalificerad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myndigheter inom Utbildningsdepartementets ansvarsområde. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 33 941 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) förklarar regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen i jämförelse med 2001 års ekonomiska vårproposition huvudsakligen beror på olika överföringar till andra utgiftsområden. Från och med 2002 tillförs utgiftsområdet 25,9 miljoner kronor från utgiftsområde 14 Arbetsliv, vilket avser flytt av Arbetslivsinstitutets forskningsverksamhet till ett antal lärosäten. Från utgiftsområdet överförs 21,7 miljoner kronor 2003 och 38,7 miljoner kronor 2004 till utgiftsområde 15 för studiemedel för utbildningar inom framför allt vårdområdet. Utgiftsområdesramen minskas därutöver med 310 miljoner kronor fr.o.m. 2002, vilket förklaras av slutjusteringar med anledning av den förändrade finansieringen av de statliga avtalsförsäkringarna. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 20022004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi291 en omfattande kvalitetssatsning i skolan med ett fritt skolval baserat på en nationell skolpeng, gedigen utvärdering och uppföljning av studieresultat, nationella kunskapsprov i grundskolan och en modern gymnasieexamen samt inrättandet av ett fristående, nationellt kvalitetsinstitut. Motionärerna avsätter dessutom medel till två nya stiftelsehögskolor fr.o.m. 2004, till ytterligare satsningar på grundforskning samt forskningsutbildning samt till utökade fristående högskoleutbildningar. Vidare föreslås ett särskilt anslag för den kvalificerade yrkesutbildningen och folkhögskoleutbildningen samt en utfasning av Kunskapslyftet. Regeringens förslag till maxtaxa avvisas. Kristdemokraterna avvisar i motion Fi292 regeringens förslag till maxtaxa inom barnomsorgen samt den centralstyrda skolsatsningen. I stället vill motionärerna öka resurserna till kommunerna via utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner för kvalitetsförstärkningar inom grund- och gymnasieskolan. Vidare föreslås ytterligare medel till ämnesdisciplinär fakultetsforskning samt till kvalitetsfrämjande åtgärder inom högskoleutbildningen. Medel avsätts också för att bevara Ekeskolan och Hällsboskolan. Centerpartiet föreslår i motion Fi293 ett halverat antal nytillkomna utbildningsplatser samt minskade satsningar på utveckling av skolväsendet till förmån för ökade resurser till forskning, kvalificerad yrkesutbildning samt nätuniversitet. Motionärerna förespråkar en särskild satsning på läs- och skrivutveckling samt inrättandet av ett nationellt kvalitetsinstitut. Regeringens förslag till maxtaxa avvisas. Vidare vill motionärerna överföra medel från regeringens skolsatsning till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommunerna. Folkpartiet liberalerna förordar i motion Fi294 ytterligare medel för universitet och högskolor, inklusive lärosäten med högt sökandetryck, samt för satsningar på ökad kvalitet i grundutbildningen. Vidare anser motionärerna att den förbättrade konjunkturen gör att utgifterna för Kunskapslyftet kan minska med ca 25 %. Regeringens förslag till maxtaxa avvisas. Utbildningsutskottet har avstått från att yttra sig. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 16 år 2002 fastställs till 41 447 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.17 Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid Utgiftsområdet omfattar frågor om teater, dans, musik, bibliotek, litteratur, kulturtidskrifter, bild och form, konsthantverk, ersättningar och bidrag till konstnärer, film, arkiv, kulturmiljö, arkitektur, formgivning och design, museer och utställningar, vissa medier, forskning inom kultur- och medieområdet samt stöd till trossamfund. Vidare omfattar utgiftsområdet folkbildningen, bidrag till kontakttolkutbildningen samt vissa handikappåtgärder. Utgiftsområdet omfattar slutligen ungdoms-, folkrörelse- , frilufts- och idrottsfrågor. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 7 890 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) förklarar regeringen att förändringar av utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition främst beror på att ytterligare 47 miljoner kronor tillförs kultursektorn 2002. Av dessa medel tillförs 7 miljoner kronor engångsvis. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 20022004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi291 minskade anslag till Statens kulturråd, Ungdomsstyrelsen, Riksteatern, Rikskonserter samt allmän kulturverksamhet. I stället riktar motionärerna ytterligare medel till de fria teatergrupperna samt till en ny kulturfond. Därutöver avvisas arbetsförmedlingen Teateralliansen till förmån för ett nytt bemanningsföretag för kulturarbetare. Motionärerna föreslår att bidrag till folkhögskolorna samt större delar av forskningsanslaget flyttas till utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning. Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi292 flera satsningar inom de tre kulturområdena Teater, dans och musik, Museer samt Kulturella mötesplatser. Motionärerna föreslår vidare ökade medel till den regionala kulturen och särskilt till de regionala museerna. Centerpartiet föreslår i motion Fi293 ökade satsningar på museiverksamhet samt ung kultur i hela landet. Vidare anser motionärerna att ideella kultur- och ungdomsorganisationer skall få samma ekonomiska förutsättningar som gäller för idrottsrörelsen. Folkpartiet liberalerna beräknar i motion Fi294 ökade anslag för bl.a. regional museiverksamhet, museer, trossamfund, idrott samt allmänna samlingslokaler. Kulturutskottets yttrande I ett protokollsutdrag från kulturutskottet tillstyrks regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Representanterna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet reserverar sig till förmån för respektive partis förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna för utgiftsområden för budgetåret 2002. Kulturutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 17 år 2002 fastställs till 8 107 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.18 Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Utgiftsområdet omfattar plan-, bygg- och bostadsväsendet, geotekniska frågor, länsstyrelserna, lantmäteriverksamhet samt stöd till ekologisk omställning och utveckling. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 11 310 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) anför regeringen att förändringar av utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition till stor del förklaras av att avsättningen till Bostadskreditnämndens garantireserv får en annan profil, vilket innebär minskade utgifter med 400 miljoner kronor från 2002. Sett över en tioårsperiod är dock avsättningen till garantireserven oförändrad. Förändringen av utgiftsområdesramen förklaras också av överföringar till detta utgiftsområde från utgiftsområde 20 till följd av regeringens förslag i proposition 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier. I enlighet med vad som aviserades i 2001 års ekonomiska vårproposition överförs en del av de medel som tillfördes utgiftsområde 20 till andra utgiftsområden, däribland utgiftsområde 18. Närmare 90 miljoner kronor överförs till anslaget 32:1 Länsstyrelserna m.m. från 2002 för arbete inom miljö- och naturvårdsområdet. Utöver detta beräknar regeringen att tidigare resursförstärkningar för länsstyrelsernas arbete med miljötillsyn om 15 miljoner kronor samt för administration av skogsinköp om 25 miljoner kronor ligger fast från 2004. Regeringen föreslår att ett nytt anslag för klimatinformation inrättas 2002 under utgiftsområde 20. Anslaget finansieras genom att totalt 90 miljoner kronor överförs från anslaget 34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet till utgiftsområde 20 under 2002 och 2003. Regeringen föreslår också att ett nytt anslag för klimatinvesteringsprogram inrättas för perioden 2002-2004 under utgiftsområde 20. För ändamålet överförs 200 miljoner kronor 2002 och 300 miljoner kronor 2003 från de lokala investeringsprogrammen för ekologisk hållbarhet till utgiftsområde 20. Därutöver överförs 2004 också de 400 miljoner kronor som i vårpropositionen avsattes för ändamålet till det nya klimatinvesteringsanslaget under utgiftsområde 20. För 2002 föreslås 20 miljoner kronor överföras från anslaget 34:1 Stöd till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet till utgiftsområde 20 för att finansiera SMHI:s ökade kostnader för medlemsavgifter till internationella organisationer. Vidare överförs 35 miljoner kronor från de lokala investeringsprogrammen 2002 till anslag 4:5 Domstolsväsendet m.m. under utgiftsområde 4 för att kompensera för ökade kostnader till följd av miljöbalken. Slutligen minskas stödet till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet med 50 miljoner kronor 2002 och 100 miljoner kronor 2003. Anslaget 31:11 Bidrag till bostads investeringar som främjar ekologisk hållbarhet minskas med 65 miljoner kronor från 2002. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet anser i motion Fi291 att utgiftsraman kan minskas. Bostadsbidragen bör renodlas för att endast utgå till barnfamiljer för att på sikt växlas mot sänkt skatt. Stödet till lokala investeringsprogram för ekologisk hållbarhet och bidrag till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet avskaffas. Anslag till redan beviljade projekt kvarstår dock. Investeringsbidragen för bostäder avvecklas. Motionärerna anser att ett ökat byggande är väsentligt. Hyressättningen måste utformas så att även nyproduktion av hyresrätter möjliggörs. Även förutsättningarna för byggande måste förändras. Subventioner är inte någon långsiktig lösning, varför de bör avskaffas. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi292 vissa besparingar bl.a. genom att anslagen till räntebidrag minskas. Skattesänkningar föreslås för att kompensera det minskade stödet till byggande av bostäder. Besparingar uppnås vidare genom avveckling av stödet till lokala investeringsprogram samt av investeringsbidragen för byggande av hyreslägenheter. Satsningar bör göras på förbättrad inomhusmiljö, allergisanering av bostäder och skolor samt vissa förbättringar i bostadsbidraget. Centerpartiet förordar i motion Fi293 en minskning av utgiftsramen. Av en kommittémotion framgår att besparingar föreslås på bostadsbidragen samt genom en avveckling av investeringsbidraget till hyresbostäder respektive av stödet till lokala investeringsprogram. Satsningar görs på åtgärder mot radon i bostäder. Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi294 att besparingar kan göras på Boverket, Lantmäteriverket och på byråkratin inom utgiftsområdet. De lokala investeringsprogrammen bör avskaffas. Även bidragen till bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet bör avskaffas. Utgifterna för räntebidrag begränsas. Genom partiets ökade stöd till barnfamiljer kan bostadsbidragen minskas. Satsningar bör göras på investeringsbidrag för anordning av bostäder för studenter. Bostadsutskottets yttrande Bostadsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (BoU1y) regeringens förslag och avstyrker motionerna. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet tillstyrker i avvikande meningar förslagen i respektive partimotion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Bostadsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 18 år 2002 fastställs till 9 529 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.19 Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling Utgiftsområdet omfattar bl.a. olika former av regionalpolitiska företagsstöd och medel som länsstyrelserna och självstyrelseorganen samt Närings- och teknikutvecklingsverket förfogar över för regional projektverksamhet samt en del av medfinansieringen av EG:s strukturfondsprogram. Vidare ingår även medel för utbetalningar från EG:s regionalfond samt medel för Glesbygdsverket och Statens institut för regionalforskning. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 3 266 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att förändringar av utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition i huvudsak förklaras av att ett nytt anslag sätts upp för att finansiera vissa tillfälliga program som regeringen föreslår i proposition 2001/02:4 En politik för tillväxt och livskraft i hela landet. Regeringen föreslår att medel från det nya anslaget skall anvisas till utgifter för tidsbegränsade program och engångsinsatser för att främja det lokala näringslivets utveckling samt för att främja kommersiell service. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi291 en minskning av ramen. Motionärerna anför att det av den regionalpolitiska utredningens slutbetänkande bl.a. framgår att de selektiva stödformerna i sig ger negativa effekter samt att de hanteras på ett sådant sätt att de verkar konserverande och utgör ett hinder för utveckling. Mot denna bakgrund anser motionärerna att målet för regionalpolitiken i stället bör vara att skapa förutsättningar för olika regioners och människors möjligheter till utveckling. Anslagen för regionalpolitiska åtgärder och särskilda regionala utvecklingsprogram minskas. Kristdemokraterna redovisar i motion Fi292 att ett centralt mål för partiets regionalpolitik är att skapa förutsättningar för en livskraftig utveckling i hela landet för människor i alla åldrar och med arbetsmöjligheter, god service, bra miljö och rik kultur. Regionalpolitiken kan inte ses isolerad, och därför måste den statliga sektorspolitiken ta regionalpolitiska hänsyn. Motionärerna avvisar vissa delar av regeringens IT-satsningar. De avvisar också de av regeringen föreslagna insatserna i proposition 2001/02:4 En politik för tillväxt och livskraft i hela landet. Partiets förslag leder till minskat resursbehov. Centerpartiet anser i motion Fi293 att utgiftsramen bör höjas. Motionärerna anser att staten har ett ansvar för utbyggnaden av den digitala infrastrukturen. Folkpartiet liberalerna förespråkar i motion Fi294 att de traditionella regionalpolitiska medlen minskas, och utgiftsområdesramen kan därför minskas. Motionärerna anser vidare att kostnaden för de regionala transportnäten inte bör belasta staten. Näringsutskottets yttrande Näringsutskottet, som har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag, tillstyrker regeringens förslag. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna tillstyrker sina partiers respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Näringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 19 år 2002 fastställs till 3 563 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.20 Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård, sanering och återställning av förorenade områden, vatten- och luftvård, avfallsfrågor, miljöskydd, miljö- och kretsloppsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 2 272 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) anger regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med den ekonomiska vårpropositionen i huvudsak förklaras av överföringar till andra utgiftsområden som följer av regeringens förslag i propositionen Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130). Regeringen föreslår vidare att ett nytt anslag för klimatinformation inrättas år 2002. Anslaget tillförs 30 miljoner kronor per åren 2002-2004. Vidare anges att ett nytt anslag för klimatinvesteringsprogram inrättas för perioden 2002-2004. Anslaget tillförs 200 miljoner kronor år 2002, 300 miljoner kronor år 2003 och 400 miljoner kronor år 2004. I enlighet med regeringens förslag i vårpropositionen överförs anslaget 34:1 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut från utgiftsområde 22 Kommunikationer till utgiftsområde 20. Som en följd av detta ökar utgiftsområdesramen år 2002 med ca 230 miljoner kronor jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 20022004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi291 att en fond för att finansiera arbetet med att bevara den biologiska mångfalden skapas. Fonden tillförs år 2003 1 miljard kronor och skall dessutom vara öppen för donationer. En jämfört med regeringen något långsammare ökningstakt av anslagen för sanering och återställning av förorenade markområden föreslås. Regeringens förslag om medel för information om klimatfrågor och stöd till klimatinvesteringar avvisas. I stället föreslås att medel till bl.a. stimulansåtgärder för utveckling av miljövänlig teknik på klimatområdet avsätts. Kristdemokraterna framhåller i motion Fi292 vikten av en sammanhållen syn på sjö- och skogskalkning. Kalkningsanslaget bör därför förstärkas, och förutom sjökalkning bör skogskalkning nu föras in under detta utgiftsområde. Kristdemokraterna föreslår vidare ett något långsammare genomförande av åtgärderna för bevarande och restaurering av värdefulla naturmiljöer och biologisk mångfald. Vidare anförs i motionen att det genom effektivisering av administration och förvaltning går att spara 9 % av regeringens anslag. Centerpartiet anför i motion Fi293 att Sverige skall vara ett föredöme på miljöområdet och en offensiv kraft i omställningen mot ett globalt ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle. Medlemskapet i EU måste nyttjas för att komma till rätta med de gränsöverskridande miljöproblemen. Folkpartiet avsätter i motion Fi294 ytterligare 150 miljoner kronor för att bevara den biologiska mångfalden. Däremot föreslås att de nya investeringsstöden utgår. Miljö- och jordbruksutskottets yttrande Miljö- och jordbruksutskottet anser i sitt yttrande (MJU1y) att regeringens förslag bör tillstyrkas och att motionerna bör avstyrkas i denna del. I avvikande meningar tillstyrker Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet liberalerna förslagen i respektive motion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Miljö- och jordbruksutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 20 år 2002 fastställs till 3 125 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.21 Utgiftsområde 21 Energi Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och utveckling av energisystemet samt insatser för att främja utvecklingen av effektiva energimarknader. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 2 336 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att en överföring har gjorts från utgiftsområde 20 i enlighet med regeringens förslag i proposition 2000/01:130 Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier. Energimyndigheten tillförs 2,5 miljoner kronor för att fullgöra utökade uppgifter som ansvarig för miljökvalitetsmålet Frisk luft. Till utgiftsområdet har även medel tillförts som slutjustering med anledning av den förändrade finansieringen av de statliga avtalsförsäkringarna. Slutjusteringen innebär ökade utgifter med 2,8 miljoner kronor fr.o.m. 2002. Vidare upphör, i enlighet med principerna i den statliga garantimodellen, anslaget 35:9 Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet, vid utgången av 2001 vilket minskar anslagsnivån 2002 med 5 miljoner kronor. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet anför i motion Fi291 att energipolitiken behöver anpassas till den avreglerade energimarknadens villkor och den bör begränsas till att säkerställa att alla energislag klarar högt ställda säkerhets- och miljökrav. Motionärerna avvisar den förtida kärnkraftsavvecklingen och den bidragspolitik som den fört med sig. Besparingar görs bl.a. på anslaget för bidrag för att minska elanvändningen och bidrag till investeringar i elproduktion från förnybara energikällor. Kristdemokraterna anser i motion Fi292 att kärnkraften skall avvecklas i takt med att förnybara energislag kan fasas in. Satsningar på forskning och utveckling av alternativa energislag är mycket angelägna. Delar av omställningsprogrammet har inte gett avsett resultat varför motionärerna anser att medlen i stället skall satsas på energieffektivisering och på att finna metoder att öka el- och värmeproduktion baserad på förnybara energislag. Besparingar görs bl.a. på anslagen till Energimyndigheten och introduktion av ny energiteknik. Centerpartiet föreslår i motion Fi293 en ökning av utgiftsramen. Av en kommittémotion framgår att partiet står fast vid den uppgörelse som gjordes med regeringen år 1997. Motionärerna föreslår att ytterligare medel skall tillföras energiforskningen. Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi294 att Barsebäck 1 på nytt skall tas i drift. Därmed undviker staten kostnader för avvecklingen samtidigt som större delen av åtgärdsprogrammen inom energiområdet kan slopas. Motionärerna anser vidare att medel bör avsättas för stöd till åtgärder som höjer kärnsäkerheten i Östeuropa. Näringsutskottets yttrande Näringsutskottet, som har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag, tillstyrker regeringens förslag. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna tillstyrker sina partiers respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Näringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 21 år 2002 fastställs till 2 132 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.22 Utgiftsområde 22 Kommunikationer Utgiftsområdet omfattar verksamheterna investeringar i samt drift och underhåll av vägar och järnvägar samt även sjöfart, luftfart, post, telekommunikationer, forskning och övergripande informationsteknikfrågor. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 25 462 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition delvis förklaras av överflyttningar till andra utgiftsområden. I enlighet med regeringens förslag i 2001 års ekonomiska vårproposition överförs anslaget 34:1 Bidrag till Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut till utgiftsområde 20. Som en följd av detta minskar utgiftsområdesramen 2002 med ca 230 miljoner kronor jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition. Regeringen föreslår i proposition 2001/02:20 Infrastruktur för ett långsiktigt hållbart transportsystem ambitionshöjningar för perioden 2004-2015. Utgiftsområdet beräknas därför tillföras 2 800 miljoner kronor 2004. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet anför i motion Fi291 att transportpolitiken måste grundas på efterfrågan på effektiva, trafiksäkra och miljöanpassade transporter. Sveriges underdimensionerade väg- och järnvägsnät utgör ett hinder för medborgarnas rörlighet samt konkurrensnackdelar för företagen. Partiet föreslår att anslagen till vägar och järnvägar ökar med ca 14 miljarder kronor under den kommande treårsperioden samt att ett särskilt utbyggnadsprogram påbörjas. På grund av den bekymmersamma situationen i Stockholmsområdet bör en stor del av medlen användas för investeringar där. Vidare föreslås att Banverkets konkurrensutsatta verksamheter skall bolagiseras. Bidraget till sjöfarten avvecklas. Kristdemokraterna anser i motion Fi292 att det behöver göras en storsatsning på det snabbt förfallande väg- och järnvägsnätet. För investeringar och underhåll avsätter motionärerna för den kommande treårsperioden 5,7 miljarder kronor mer än regeringen. Därutöver bör ett omfattande program läggas fast för investeringar med alternativ finansiering. Det skulle innebära att en rad angelägna vägbyggen kan starta snabbare. Centerpartiet förordar i motion Fi293 ökade resurser för upprustning av kommunikationerna. Under den kommande treårsperioden avsätter motionärerna 6,7 miljarder kronor mer än regeringen för drift och underhåll, främst av vägnätet. Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi294 att betydande satsningar bör göras på väginvesteringar. Ansträngningar måste också göras för att hitta alternativa finansieringslösningar inom infrastruktursektorn. Vidare bör en permanent ökning av väginvesteringsnivån göras. Dessutom behövs en begränsad storstadssatsning för att minska de akuta trafikproblemen. Byråkratin inom utgiftsområdet kan minska. Banverkets fleråriga program kan genomföras i en något långsammare takt. I motion T454 av Per-Richard Molén m.fl. (m), yrkande 1, föreslås att ramen för utgiftsområdet år 2002 skall fastställas till 24 924 miljoner kronor. Trafikutskottets yttrande Trafikutskottet, som har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag, tillstyrker regeringens förslag. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna tillstyrker sina partiers respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Trafikutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 22 år 2002 fastställs till 24 469 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar samt motion T454 (m) yrkande 1. 4.1.23 Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Utgiftsområdet omfattar jordbruk och trädgårdsnäring, fiske, rennäring, djurskydd och djurhälsovård, livsmedelskontroll, viss utbildning och forskning samt skogsnäring. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 13 704 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) anför regeringen att 33 miljoner kronor tillförs år 2002 för en satsning rörande ekologisk produktion. Ersättningen för viltskador föreslås öka med 27 miljoner kronor år 2004. Regeringen avsätter också 14 miljoner kronor under perioden 2002-2004 för en informationssatsning om samerna. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till preliminär ramnivå för utgiftsområdet under åren 20022004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet anför i motion Fi291 att skatten på den diesel som förbrukas av jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner bör sänkas och att skatten på handelsgödselns kväveinnehåll bör tas bort. En ny djurskyddsmyndighet avvisas medan 5 miljoner kronor anslås till Jordbruksverket för att förbättra djurskyddet. Till Livsmedelsverket föreslås 3 miljoner kronor för att förbättra livsmedelstillsynen. Regeringens förslag om medel till Jordbruksverket för att bl.a. främja användningen av ekologiska livsmedel avvisas. Anslaget för viltskador föreslås minskas jämfört med regeringens förslag. Kristdemokraterna framhåller i motion Fi292 att skatter och avgifter på el och diesel av konkurrensskäl behöver harmoniseras med övriga EU-länder. Kristdemokraterna vill också tillskjuta jordbruket resurser till ett omfattande åtgärdsprogram för landsbygdens miljö och struktur. Förenklade regelverk leder till minskat medelsbehov för Jordbruksverket liksom en reformering av distriktsveterinärorganisationen. Extra resurser behöver satsas på ett återupprättande av skördeskadeersättningen. Medel bör avsättas för återinförandet av avbytartjänst samt för exportfrämjande åtgärder. Vidare kräver Norrlands jordbrukets utsatta situation särskilda stödåtgärder. Centerpartiet anför i motion Fi293 att det är nödvändigt att svenskt jord- och skogsbruk ges likvärdiga villkor med sina konkurrenter. Villkoren för småskalig livsmedelsproduktion och livsmedelsförädling måste förbättras. Ett program för gårdsbaserad livsmedelsförädling bör inrättas. Resurser måste avsättas till forskning och utveckling inom den småskaliga livsmedelssektorn. Medel tillförs för att bekämpa smittsamma djursjukdomar. Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi294 att djurhälsovård och djurskyddsfrämjande åtgärder behöver utökas. Däremot kan byråkratin inom utgiftsområdet minska. Miljö- och jordbruksutskottets yttrande Miljö- och jordbruksutskottet erinrar i sitt yttrande (MJU1y) om att regeringen inom utgiftsområdet föreslår att 5 407 400 000 kr anvisas för anslaget 43:5 Arealersättning och djurbidrag m.m. för år 2002. Miljö- och jordbruksutskottet har i sitt yttrande till finansutskottet (2001/02:MJU2y) över regeringens förslag till tilläggsbudget för år 2001 föreslagit att utbetalningarna av de för år 2002 avsatta medlen för arealersättningar skall tidigareläggas till år 2001. Miljö- och jordbruksutskottet har således föreslagit att anslaget höjs med 3,5 miljarder kronor innevarande år. Samtidigt bör ramen för utgiftsområdet höjas med motsvarande belopp 2001. Mot bakgrund härav kan det finnas skäl att överväga en motsvarande justering av ramen nedåt för utgiftsområde 23 för budgetåret 2002. Enligt miljö- och jordbruksutskottets mening får det ankomma på finansutskottet att, i samband med den slutliga prövningen av regeringens förslag om fördelning av utgifter för budgetåret 2002 på utgiftsområden, ta ställning till denna fråga. Miljö- och jordbruksutskottet tillstyrker mot bakgrund av det anförda regeringens förslag till ram för 2002 och avstyrker motionerna. I avvikande meningar tillstyrker Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet liberalerna förslagen i respektive motion. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har i sitt betänkande över regeringens förslag till tilläggsbudget för år 2001 föreslagit att utbetalningarna av de för år 2002 avsatta medlen för arealersättningar skall tidigareläggas till år 2001 (bet. 2001/02:FiU11). Utskottet har således föreslagit att anslaget höjs med 3,5 miljarder kronor innevarande år. Vidare har utskottet i det nämnda betänkandet föreslagit att ramen 2001 för utgiftsområdet skall höjas, utöver regeringens förslag, med 3,5 miljarder kronor. Mot bakgrund härav anser finansutskottet att en motsvarande justering av ramen nedåt bör ske för 2002. Det innebär att riksdagen bör fastställa en ram som är 3,5 miljarder kronor lägre än vad regeringen föreslagit. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 23 för budgetåret 2002 fastställs till 10 839 miljoner kronor. Motionernas förslag till alternativa ramar avstyrks. Utskottets förslag till ram för 2002 jämfört med regeringens och oppositionspartiernas framgår av följande tabell. Oppositionspartiernas förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar för 2002 jämfört med regeringens respektive utskottets Belopp i miljoner kr Nivå Jämfört med Jämfört med proposition en utskottet Utskotte 10 839 - 3 ±0 t 500 Proposit 14 339 ±0 +3 500 ionen m 13 946 -393 +3 107 kd 14 594 +255 +3 755 c 14 679 +340 +3 840 fp 13 871 -468 +3 032 4.1.24 Utgiftsområde 24 Näringsliv Utgiftsområdet omfattar verksamheterna näringspolitik, teknologisk infrastruktur, konkurrensfrågor, teknisk forskning och utveckling, utrikeshandel, export och investeringsfrämjande, konsumentfrågor och övriga åtaganden. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 3 715 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att den inom politik- området Utrikeshandel, export- och investeringsfrämjandet gör en treårig satsning om 50 miljoner kronor för åren 2002-2004. Konsumentpolitiken förstärks med ytterligare 10 miljoner kronor för att stärka konsumenternas ställning. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet anför i motion Fi291 att staten, kommunerna och landstingen skall koncentrera sig på sin kärnverksamhet och i större utsträckning konkurrensutsätta och knoppa av verksamheter. Motionärerna anser att utgiftsramen kan sänkas. Besparingar görs bl.a. på den s.k. Östersjömiljarden och Konsumentverket. Konkurrensverkets arbete är viktigt och verket tillförs därför ytterligare medel. Kristdemokraterna förordar i motion Fi292 generella åtgärder för att förbättra företagsklimatet i landet i stället för riktade stödåtgärder till vissa företag och regioner. Motionärerna föreslår att vissa åtgärder bör vidtas för att identifiera och undanröja existerande hinder för startande och utvecklande av företag. Programmet beträffande den s.k. Östersjömiljarden avvisas. Besparingar på vissa myndigheter under utgiftsområdet föreslås varför utgiftsramen sänks. Konkurrensverket bör dock tillföras ökade resurser. Centerpartiet förespråkar i motion Fi293 att möjligheterna att starta och driva företag bör förbättras. Företagande kräver en god infrastruktur, både digital och fysisk. Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi294 att utgiftsramen bör minskas. Konkurrensverket och konkurrensforskningen bör dock tilldelas ökade resurser. Anslaget till näringslivsutvecklingen i Östersjöområdet bör återkallas. Näringsutskottets yttrande Näringsutskottet, som har yttrat sig i form av ett protokollsutdrag, tillstyrker regeringens förslag. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna tillstyrker sina partiers respektive förslag. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Näringsutskottet har för sin del inte haft något att invända mot regeringens förslag till ram för utgiftsområdet. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 24 år 2002 fastställs till 3 410 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.25 Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Utgiftsområdet omfattar huvuddelen av statens bidrag till kommuner och landsting. Bidragen lämnas dels i form av ett allmänt finansiellt stöd till kommuner och landsting, dels i form av ett bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Utgiftsområdet omfattar bl.a. även ett bidrag för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting, samt förslag till ett nytt anslag för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 2001 beräknas uppgå till 100 729 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisas att målet för utgiftsområdet är att skapa goda och likvärdiga ekonomiska förutsättningar för kommuner respektive landsting att uppnå de nationella målen inom olika verksamheter. Förändringen av utgiftsområdesramen jämfört med regeringens vårproposition är till stor del konsekvensen av förslag som påverkar kommunernas och landstingens skatteintäkter. Förslaget om skattereduktion för allmän pensionsavgift leder till en ökning av kommunsektorns skatteintäkter med ca 5,2 miljarder kronor. Höjningen av grundavdraget leder till ca 1,8 miljarder kronor i minskade skatteintäkter för kommunsektorn. Förslaget att införa skattereduktion för fackföreningsavgift innebär att nuvarande avdragsrätt för sådan avgift slopas, vilket höjer kommunsektorns skatteinkomster med 80 miljoner kronor. Nivån på det generella statsbidraget föreslås därför sänkas med 3,5 miljarder kronor. Definitiva beräkningar av omslutningen i utjämningssystemet gör att utjämningsbidraget föreslås höjas med 1,7 miljarder kronor. Samtidigt föreslås att utjämningsavgiften höjs i motsvarande mån. Regeringen har tidigare föreslagit ett högkostnadsskydd inom äldre- och handikappomsorgen. Förslaget minskar kommunsektorns inkomster, vilket regleras genom höjt statsbidrag. I 2001 års ekonomiska vårproposition tillfördes det generella statsbidraget 650 miljoner kronor och i denna proposition tillförs kommunerna därutöver 125 miljoner kronor 2002 och ytterligare 125 miljoner kronor 2003. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ram för utgiftsområdet under åren 2001-2003 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet framhåller i sin motion Fi291 att kommunerna bör koncentrera sig på sina kärnuppgifter. De uppgifter som skall skötas av kommunerna skall rymmas inom ramen för den kommunala självstyrelsen. Motionärerna vill ha en översyn över uppgiftsfördelningen mellan stat, kommun, det civila samhället och gemenskaperna. En tydligare rollfördelning skulle ge bättre förutsättningar för den privata tjänstesektorn och ökad valfrihet för medborgarna. Ökad konkurrens och effektivitet skapar enligt motionärerna utrymme för att sänka statsbidragen till kommunerna de kommande åren. Kommunerna kompenseras via utgiftsområde 25 för minskat skatteunderlag till följd av partiets skatteförslag, vilket förklarar varför ramen för utgiftsområdet väsentligt överstiger regeringens. Moderaterna säger nej till regeringens satsning för ökad tillgänglighet i vården men föreslår i stället ett särskilt anslag för sjukvård. Kristdemokraterna föreslår i motion Fi292 att kommunsektorn utöver de medel regeringen anslår får ett framtungt tillskott för att möjliggöra en ökning av antalet vårdplatser samt ett införande av enhetstaxa i äldreomsorgen. Kommunerna bör fritt få använda pengarna för den skolsatsning som regeringen vill genomföra. Även de föreslagna pengarna för ökad tillgänglighet i vården bör få användas fritt av landstingen. Kommunsektorn påverkas också indirekt av en rad förändringar, främst på skattesidan, som motionärerna föreslår. En del av dessa effekter föreslås regleras via utgiftsområde 25. Motionärerna föreslår att ramen för utgiftsområdet sammantaget bör vara högre än i regeringens förslag. Centerpartiet anför i motion Fi293 att regeringen nu i stigande grad återgår till detaljreglerade specialdestineringar i statsbidragssystemet. Centerpartiet motsätter sig denna typ av statlig styrning av verksamheten i kommuner och landsting både av demokratiska och ekonomiska skäl. Statens viktigaste medel för att minska de regionala och sociala klyftorna är att ge likvärdiga grundförutsättningar för basserviceutbud, inte speciella stöd till utsatta kommuner. Centerpartiet avvisar regeringens skolsatsning och satsningen för att öka tillgängligheten i vården. I stället föreslår motionärerna en satsning på skolan genom höjt generellt statsbidrag och genom att en vårdgaranti införs. Centerpartiet avvisar också förslaget om maxtaxa inom äldreomsorgen men vill att kommunerna skall få motsvarande medel som generellt bidrag. Folkpartiet liberalerna är i motion Fi259 kritiskt mot att regeringen alltmer öronmärker bidragen till kommunerna. Det är uppenbart, anser motionärerna, att regeringen inte har tilltro till kommunalpolitikernas förmåga att prioritera. En politik för hög sysselsättning och god tillväxt är den bästa metoden att ge kommunerna förutsättningar att klara sina uppgifter och sin ekonomi. Folkpartiet vill avveckla anslaget för särskilda insatser med undantag för den del av anslaget som avser hivpreventiv verksamhet i storstadsregionerna, som man i stället vill permanenta. Motionärerna anser också att statsbidraget bör sänkas med 1 miljard kronor för att uppväga det skattebortfall som kommunala koncernbildningar leder till. Kommunernas inkomstbortfall till följd av Folkpartiets skatteförslag kompenseras i huvudsak genom höjt generellt statsbidrag. Finansutskottets ställningstagande Utskottet konstaterar att nivån på statsbidraget till kommuner och landsting har höjts med 24 miljarder kronor sedan 1997. Även framgent fortsätter höjningar av statsbidragen, bl.a. genom den nationella handlingsplanen för vården och det nu föreslagna anslaget för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården. Oppositionspartierna har i sina motioner presenterat alternativa förslag till ramar för utgiftsområdet. De olika förslagen till ramar varierar mycket kraftigt mellan partierna. Detta är emellertid till allra största delen ett resultat av partiernas skatteförslag. Förslagen innebär att kommunernas inkomster minskar, vilket kompenseras på olika sätt. Moderata samlingspartiets ram för utgiftsområdet överstiger regeringens med 73 miljarder kronor främst beroende på att kommunerna får kompensation för skattebortfall som Moderaternas budgetalternativ ger. Eftersom kompensationen uppgår till 78 miljarder kronor föreslår Moderata samlingspartiet i realiteten en neddragning av överföringarna till kommunerna med 5 miljarder kronor. I Centerpartiets budgetalternativ räknas ramen för utgiftsområdet upp med 32 miljarder kronor. Även denna uppräkning beror på att man kompenserar kommunerna för inkomstbortfall. Kompensationen uppgår till 31 miljarder kronor, vilket innebär att överföringarna till kommunerna i Centerpartiets budgetalternativ är 0,9 miljarder kronor högre än i propositionen. Centern säger emellertid nej till regeringens skolsatsning som redovisas på utgiftsområde 16. Den sammantagna effekten för kommunerna blir därför att resurserna blir lägre än i regeringens förslag. Kristdemokraterna och Folkpartiet liberalerna föreslår att effekten på kommunsektorn av deras respektive skatteförslag skall neutraliseras dels genom regleringar på utgiftsområde 25, dels genom en avräkning mot inkomsttitel 1111. Om regleringen i stället helt och hållet görs på utgiftsområde 25 skulle utgifterna på detta utgiftsområde öka med 44 och 5 miljarder kronor för Kristdemokraterna respektive Folkpartiet liberalerna. Utskottet återkommer inom kort till partiernas kommunalekonomiska alternativ i sitt betänkande om anslagen inom utgiftsområde 25 (bet. 2001/02: FiU3). Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002 och därvid tillstyrkt regeringens förslag i denna del. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 25 år 2002 fastställs till 98 899 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.26 Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Utgiftsområdet omfattar utgifter för räntor på statsskulden, oförutsedda utgifter samt Riksgäldskontorets provisionskostnader i samband med upplåning och skuldförvaltning. Utgiftsområdet ingår inte under utgiftstaket för staten. För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 70 710 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) redovisar regeringen att jämfört med 2001 års ekonomiska vårproposition ökar utgiftsområdesramen med ca 2,9 miljarder kronor 2002 och 1,8 miljarder kronor 2003. Utgifterna för 2004 beräknas dock minska något jämfört med beräkningarna i vårpropositionen. Utgiftsökningarna förklaras främst av kronans depreciering. Den försvagade kronan innebär att de realiserade valutakursförlusterna ökar samtidigt som ränteutgifter för lån upptagna i utländsk valuta ökar. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Moderata samlingspartiet anser i motion Fi291 att det är angeläget att minska statsskulden. Partiets samlade förslag innebär ett större överskott i de offentliga finanserna och mer privatiseringar av statliga företag än vad regeringen föreslagit. Överskottet skall användas till att minska statsskulden, vilket medför att statsskuldsräntorna blir lägre. Riksgäldskontorets upplåningsverksamhet kan effektiviseras, varför anslaget minskas. Kristdemokraterna anser i motion Fi292 att försäljningen av statliga företag bör öka, vilket i kombination med övriga av partiet föreslagna budgetsaldoförstärkningar leder till ett minskat lånebehov. Detta medför att statsskuldsräntorna blir lägre. Centerpartiet förordar i motion Fi293 att försäljningen av statlig egendom skall öka. Vidare föreslås att statsskulden skall amorteras ned snabbare. Motionärernas förslag medför ett minskat lånebehov och därmed lägre statsskuldsräntor. Folkpartiet liberalerna beräknar i motion Fi294 att statens utgifter för räntor kan minska genom en mer omfattande försäljning av statliga företag än vad regeringen föreslagit. Intäkterna bör användas för att amortera på statsskulden. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002 och tillstyrkt regeringens förslag i denna del. Den tidigareläggning av utbetalningen av vissa arealersättningar som utskottet tillstyrkt i betänkande 2001/02:FiU11 får en marginell effekt på statsskuldsräntorna, vilket ligger inom felmarginalen. Utskottet anser mot denna bakgrund att regeringens förslag till beräkning av statsskuldsräntorna i budgetpropositionen kan godtas. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 26 år 2002 fastställs till 63 327 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker motionernas förslag till alternativa ramar. 4.1.27 Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen Utgiftsområdet avser Sveriges avgift till Europeiska gemenskapens allmänna budget (EU-budgeten). För 2001 beräknas de totala utgifterna för utgiftsområdet uppgå till ca 21 326 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) anför regeringen att utgifterna för 2002 beräknas enligt kommissionens budgetförslag. Avgiften kan under året förändras till följd av avvikelser mellan prognos och faktisk uppbörd av tullar och importavgifter, utfallet av EU-budgeten tidigare år, EU:s tilläggsbudgetar, valutakursutvecklingen samt andra korrigeringar av avgiften. Den årliga EU- budgeten fastställs inom ramen för budgetplanen för 2000-2006, det s.k. finansiella perspektivet. Regeringen redovisar att förändringen av utgiftsområdesramen i förhållande till 2001 års ekonomiska vårproposition främst förklaras av nya underlag för avgiftens beräkning. I vårpropositionen var det inte möjligt att basera beräkningarna på EU-budgetdokument för 2002, vilka nu finns tillgängliga. Denna justering ger upphov till en ny beräkning av avgiften. Dessutom har EU:s tilläggsbudget 4 för 2001 beaktats. Härutöver har sedvanlig justering gjorts till följd av nya antaganden om den ekonomiska utvecklingen. Propositionens och oppositionspartiernas förslag till ramnivå för utgiftsområdet under åren 2002-2004 redovisas i efterföljande tabell. Förslag till ram för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Som framgår av tabellen har inget av oppositionspartierna föreslagit någon förändring av regeringens utgiftsram. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002 och tillstyrkt regeringens förslag i denna del. Finansutskottet föreslår således att ramen för utgiftsområde 27 år 2002 fastställs till 23 055 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag. 4.1.28 Ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten Utgifterna omfattar ålderspension i form av allmän tilläggspension (ATP) och ålderspension i form av folkpension till pensionärer som även uppbär ATP. Vidare ingår fr.o.m. 2001 reformerad tilläggspension, inkomstpension och premiepension. För år 2001 beräknas de totala utgifterna på utgiftsområdet till 144 889 miljoner kronor. Budgetpropositionen I budgetpropositionen (avsnitt 6.4) förklarar regeringen att ramen för utgiftsområdet sänks i jämförelse med 2001 års ekonomiska vårproposition på grund av dels ett högre antagande om inkomstindex, dels ett högre antagande om prisbasbeloppet och dels vissa förändringar i prognosmetoden för ålderspensionsutgifterna. År 2003 kommer utgifterna för den bosättningsbaserade delen av folkpensionen till pensionärer som också uppbär tilläggspension att föras från ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom. I följande tablå redovisas budgetpropositionens och motionernas förslag till utgiftsramar. Förslag till ram för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Motionerna Folkpartiet liberalerna redovisar i motion Fi294 en större ram för utgifterna inom ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten jämfört med regeringens förslag. De övriga oppositionspartiernas beräkningar överensstämmer med regeringens. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet konstaterar i sitt yttrande (SfU1y) att den större ramen för ålderspensionssystemets utgifter i Folkpartiets motion inte syftar på några förslag om sakliga förändringar inom ålderspensionssystemet utan är en följd av att partiet bruttoredovisar förslag som påverkar pensionsutbetalningarnas storlek. Socialförsäkringsutskottet har inget att erinra mot regeringens beräkningar. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet har tidigare i betänkandet (avsnitten 2.4.3 och 2.6) redovisat sin bedömning av fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Finansutskottet föreslår således att ramen för ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten år 2002 fastställs till 153 414 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker Folkpartiets motion i berörda delar. 4.2 Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2003 och 2004 Utskottets delförslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2003 och 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete. Utskottet avslår därmed motionerna med motsvarande yrkanden från Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Folkpartiet liberalerna. Jämför reservationerna 16 (m), 17 (kd), 18 (c) och 19 (fp). Budgetpropositionen Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna den preliminära fördelning av utgifterna på utgiftsområden för 2003 och 2004 som finns återgiven i propositionen (yrkande 9). Fördelningen framgår av tabellen på nästföljande sida. Motionerna Förslag till alternativ fördelning på utgiftsområdena för åren 2003 och 2004 framförs i följande motioner: - Moderata samlingspartiet i motion Fi291 (yrkande 5) - - Kristdemokraterna i motion Fi292 (yrkande 10) - - Centerpartiet i motion Fi293 (yrkande 4) samt - - Folkpartiet liberalerna i motion Fi294 (yrkande 8). - Partiernas alternativ för åren 2003 och 2004 har redovisats i tabellerna under respektive utgiftsområde i föregående avsnitt. Finansutskottets ställningstagande De i detta sammanhang aktuella alternativen avseende åren 2003 och 2004 utgår från fördelningen av utgiftsramar för år 2002 enligt propositionen. Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag till fördelning av utgifterna på utgiftsområden för 2002, med undantag för ramen för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. Den av utskottet föreslagna förändringen av ramen för detta utgiftsområde bör enligt utskottet inte få några återverkningar på respektive utgiftsområdesramar för åren 2003 och 2004. Med hänsyn härtill biträder utskottet regeringens förslag till preliminär fördelning för åren 2003 och 2004 och tillstyrker därmed yrkande 9 i propositionen. Samtidigt avstyrker utskottet motionerna Fi291 (m) yrkande 5, Fi292 (kd) yrkande 10, Fi293 (c) yrkande 4 samt Fi294 (fp) yrkande 8. Regeringens förslag till utgiftsramar för 2003 och 2004 Belopp i miljoner kronor (bild eller grafiskt element borttaget) 4.3 Bemyndigande om upplåning Utskottets förslag i korthet Regeringen bemyndigas att under budgetåret 2002 ta upp lån enligt lagen (1998:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning. Budgetpropositionen Statsbudgetens saldo är sedan 1997 identiskt med statens lånebehov. För att statsbudgetens saldo skall överensstämma med statens lånebehov redovisas Riksgäldskontorets nettoutlåning och en post för kassamässig korrigering över statsbudgeten på utgiftssidan vid sidan av de utgifter som är grupperade på 27 utgiftsområden. Tidigare redovisades en post för överföring från AP-fonden till staten vilken föranleddes av pensionsreformen. Några överföringar från AP-fonden beräknas inte göras efter 2001, men lånebehovet påverkas ändå i viss mån av överföringarna. En del av överföringarna bestod av bostadsobligationer som påverkar lånebehovet dels genom att de ger ränta, dels när de förfaller till betalning. Effekten på lånebehovet uppgår till ca 9 miljarder kronor 2002 och ca 14 respektive 4 miljarder kronor åren 2003 och 2004. Denna effekt utgör posten Kassamässig korrigering dessa år. Enligt pensionsöverenskommelsen skall det slutliga överföringsbeloppet fastställas vid en kontrollstation 2004 och överföringen äga rum 2005. Statsbudgetens saldo förbättrades från ett underskott på 6,2 miljarder kronor 1997 till ett överskott på 9,7 miljarder kronor 1998. Under perioden 1999-2004 beräknas det ackumulerade budgetöverskottet enligt redovisningen i budgetpropositionen uppgå till ca 224 miljarder kronor efter det att den s.k. beräkningstekniska överföringen till hushållen dragits av. En väsentlig del av detta överskott härrör från överföringen av medel från AP-fonden som görs med anledning av pensionsreformen. Budgetåret 2002 väntas amorteringen av statsskulden uppgå till ca 25 miljarder kronor. Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 2002 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning (yrkande 4). Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet tillstyrker att regeringen ges det i finansplanen begärda bemyndigandet (yrkande 4). 4.4 Finansiering av investeringar och rörelsekapital 4.4.1 Lån för myndigheternas investeringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål Utskottets förslag i korthet Riksdagen bemyndigar regeringen att för budgetåret 2002 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet intill ett belopp av 22 500 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag (yrkande 10). Budgetpropositionen I budgetpropositionen redovisas för varje utgiftsområde det beräknade sammanlagda behovet av låneramar för investeringar i anläggningstillgångar för budgetåret 2002. Den totala låneramen avser summan av de lån som regeringen via myndigheterna högst får ha i Riksgäldskontoret under 2002 och innefattar också tidigare tagna lån. Regeringen beräknar att det behövs en sammantagen låneram på 22 500 miljoner kronor för budgetåret 2002. För att möta oförutsedda behov kommer preliminärt 481 miljoner kronor att inte fördelas till myndigheterna utan disponeras av regeringen. Jämfört med aktuella låneramar för 2001 innebär regeringens förslag till låneramar för 2002 en ökning med 1,6 miljarder kronor. Myndigheternas totala skuld avseende investeringar i anläggningstillgångar uppgick till 14,1 miljarder kronor vid halvårsskiftet 2001, vilket var 1 miljard mer än vid samma tidpunkt ett år tidigare. Av den totala ramen innevarande år utnyttjades således drygt 60 %. Finansutskottets ställningstagande Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag till investeringsramar vad avser myndigheterna för 2002. Utskottet tillstyrker således att regeringen för budgetåret 2002 får besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet intill ett belopp av 22 500 000 000 kr. 4.4.2 Myndigheternas räntekontokrediter Utskottets förslag i korthet Regeringen får för budgetåret 2002 besluta om krediter för myndigheternas räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 17 500 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag (yrkande 11). Budgetpropositionen Regeringen kan besluta att rörelsekapital i statens verksamhet skall finansieras med krediter i Riksgäldskontoret inom en kreditram som riksdagen fastställer. Detta regleras i lagen (1996:1059) om statsbudgeten (21 §). Myndigheterna placerar överskottslikviditet och finansierar tillfälliga likviditetsunderskott i Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för detta ändamål ett räntekonto med kredit. Ramen för räntekontokrediten varierar men ligger normalt inom intervallet 5-10 % av respektive myndighets omslutning. I budgetpropositionens volym 1 (avsnitt 7.1.2) föreslår regeringen att summan av kreditramarna för myndigheternas räntekonton får uppgå till högst 17,5 miljarder kronor för budgetåret 2002 (yrkande 11). Finansutskottets ställningstagande Utskottet tillstyrker regeringens förslag om myndigheternas räntekontokrediter i Riksgäldskontoret (yrkande 11). 4.4.3 Sjunde AP-fondsstyrelsens lån och räntekontokredit i Riksgäldskontoret Utskottets förslag i korthet För Sjunde AP-fondens verksamhet får regeringen för budgetåret 2002 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar för högst 15 miljoner kronor och för kredit på räntekonto på högst 90 miljoner kronor. Därmed tillstyrker utskottet regeringens förslag (yrkande 12). Budgetpropositionen Inom ramen för det reformerade systemet för inkomstgrundad ålderspension har en fondstyrelse med namnet Sjunde AP-fonden inrättats. Sjunde AP-fonden skall initialt förvalta två värdepappersfonder, Premiesparfonden och Premievalsfonden. Premiesparfonden skall förvalta premiepensionsmedel för dem som inte gör ett aktivt val av fondförvaltare. Premievalsfonden skall vara en av de fonder som kan väljas aktivt. Kostnaderna för Sjunde AP-fondens förvaltning av de båda fonderna skall tas ur de förvaltade medlen i respektive fond. För att finansiera verksamheten under uppbyggnadsskedet disponerar Sjunde AP-fonden krediter i Riksgäldskontoret. Starka skäl talar för att kostnaderna under uppbyggnadsskedet bör spridas över minst en tioårsperiod för att inte oproportionerligt belasta någon enstaka årgång premiepensionssparare. Premiesparfondens marknadsvärde uppgick vid halvårsskiftet till 20,7 miljarder kronor och är den helt dominerande delen av Sjunde AP-fondens förvaltade kapital. Förvaltningsavgiften uppgår, efter beaktande av PPM:s rabattsystem, till 0,17 % varav 0,09 % beräknas avgå för att täcka rörliga förvaltningskostnader. Återstående 0,08 % skall täcka fasta kostnader vilka uppgår till 35-40 miljoner kronor per år. För att uppnå lönsamhet krävs då ett fondkapital på uppskattningsvis 45-50 miljarder kronor. Innan denna nivå är uppnådd växer Sjunde AP-fondens skulder ytterligare. Preliminära beräkningar tyder på att skulderna kan vara återbetalda 2012. För 2001 disponerar Sjunde AP-fonden dels ett räntekonto med kredit på högst 90 miljoner kronor, dels ett lån på högst 22 miljoner kronor för finansiering av anläggningstillgångar. Vid halvårsskiftet var cirka hälften av dessa ramar utnyttjade. Mot denna bakgrund samt med beaktande av Sjunde AP-fondens prognoser föreslår regeringen att kreditramen även 2002 uppgår till 90 miljoner kronor och att låneramen minskas till 15 miljoner kronor. Finansutskottets ställningstagande Utskottet tillstyrker regeringens förslag (yrkande 12). 4.5 Bemyndigande för ramanslag Utskottets förslag i korthet Regeringen får ett bemyndigande att under budgetåret 2002 besluta att ett ramanslag som inte avser förvaltningsändamål får överskridas om vissa villkor är uppfyllda. Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag (yrkande 15). Budgetpropositionen Enligt 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten får regeringen med riksdagens bemyndigande besluta att ett ramanslag får överskridas, om detta är nödvändigt för att i en verksamhet täcka särskilda utgifter som inte var kända då anslaget anvisades eller för att ett av riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas. Regeringen begär i budgetpropositionens volym 1 (avsnitt 7.4) att den bemyndigas att under budgetåret 2002 få besluta att ett ramanslag som inte avser förvaltningsändamål får överskridas om: 1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas, samt 2. överskridandet ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten. Enligt regeringens bedömning kan oundvikliga utgiftsökningar i förhållande till anvisade medel för de flesta ramanslag rymmas inom den högsta tillåtna anslagskrediten på 10 %. Något särskilt bemyndigande som ger regeringen befogenhet att besluta om överskridande av ramanslag som anvisats för förvaltningsändamål anser regeringen inte behöver inhämtas. Vid behov kommer ytterligare medel att begäras på tilläggsbudget. När det gäller ramanslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke påverkbara EU-relaterade utgifter, infriande av garantier samt oförutsedda utgifter kan så stora förändringar inträffa att utgifterna inte ryms inom den högsta tillåtna anslagskrediten. Regeringen avser i sådana fall att i första hand återkomma till riksdagen med förslag om anslag på tilläggsbudget. Förändringarna kan dock inträffa snabbt och betalningarna kan behöva göras utan dröjsmål. Om anslag på tilläggsbudget inte hinner anvisas bör regeringen bemyndigas att besluta om överskridande när de förutsättningar som anges i 6 § andra stycket är uppfyllda. Överskridandet får inte vara större än att det ryms inom det fastställda utgiftstaket för staten. Regeringen understryker att bemyndigandet begärs för ett budgetår i sänder och att avsikten även fortsättningsvis är att på tilläggsbudget föreslå förändringar av berörda anslag som ersätter det medgivna överskridandet. I Årsredovisning för staten 2000 (skr. 2000/01:101, s. 59 och 60) lämnades en redovisning för vilka anslag som regeringen medgivit överskridande under 2000. Innevarande år har regeringen medgivit överskridanden av följande anslag: Utgiftsområde 13, 22:12 Bidrag till lönegarantiersättning, utgiftsområde 8, 12:2 Mottagande av asylsökande och 12:5 Offentligt biträde i utlänningsärenden. Ett eventuellt utnyttjande av bemyndigandet senare i år kommer att redovisas i Årsredovisning för staten 2001 som innehåller en samlad redogörelse för hela året. Finansutskottets ställningstagande Utskottet utgår från att eventuellt ytterligare utnyttjande av bemyndigandet senare i år endast sker i begränsad omfattning och att regeringen även fortsättningsvis för riksdagen redovisar hur bemyndigandet utnyttjats samt hur detta har finansierats. Med detta tillstyrker utskottet regeringens förslag i finansplanen till bemyndigande för ramanslag (yrkande15). 4.6 Garantier till internationella finansieringsinstitut Utskottets förslag i korthet Utskottet föreslår att infrianden av garantier till internationella finansieringsinstitut även framdeles täcks med anslag, samt att regeringen bemyndigas att besluta om en obegränsad kredit i Riksgäldskontoret för sådana garantier. Därmed tillstyrker utskottet regeringens yrkanden 13 och 14. Budgetpropositionen Staten har utestående ekonomiska förpliktelser i form av garantier, t.ex. kreditgarantier, borgen, grundfondsförbindelser, kapitaltäckningsgarantier och pensionsgarantier. Den 1 januari 1998 infördes ett nytt sätt att hantera garantier i staten. Det nya förfarandet innebär att risken i varje garantiengagemang beräknas, och utifrån detta får garantitagaren betala en avgift som skall täcka kostnaderna för garantin. Om avgiften inte motsvarar de beräknade kostnaderna är det fråga om en statlig subvention som skall belasta anslag. Avgifterna och eventuella anslagsmedel reserveras i en s.k. garantireserv i Riksgäldskontoret (RGK), som skall täcka kostnader både för infriade garantier och administration. I samband med att den nya garantihanteringen infördes beslutade riksdagen också att de garantier som utfärdades innan det nya systemet infördes skulle invärderas och infogas i den nya hanteringen. Regeringen rapporterar nu att de äldre garantierna har invärderats. Eventuella skadeutfall från de äldre garantier som administreras av BKN belastar från innevarande budgetår BKN:s garantireserv i RGK. Kostnaderna för de äldre garantier som administreras av RGK har fastställts så att riksdagen kan anvisa anslag för subventionerna fr.o.m. 2002. Regeringen vill särskilt uppmärksamma riksdagen på att det i två fall inte varit möjligt att tillämpa garantimodellen fullt ut. Vid ett infriande av dessa kommer anslag och/eller Luftfartsverket att belastas. Anledningen är att garantiernas tekniska konstruktion skulle innebära en orimlig incitamentsstruktur om kostnadsansvaret skulle tillskrivas RGK:s garantireserv. Regeringen har inte funnit det möjligt att hantera vissa garantier till internationella finansieringsinstitut i enlighet med garantimodellen. Detta gäller de internationella finansieringsinstitut där Sveriges medlemsåtagande består av inbetalt kapital och garantier. Dessa garantier innebär att svenska staten, som ett av flera medlemsländer, förbundit sig att tillhandahålla ett visst kapitalbelopp utöver det kapital som de enskilda länderna betalar direkt till berörda institut. Om dessa garantier hanterades enligt garantimodellen skulle resultatet kunna bli dubbla avsättningar. Regeringen avser att inrätta ett separat resultatområde: garantier till internationella finansieringsinstitut. Resultatområdet skall endast omfatta de garantier som utfärdats inom ramen för Sveriges medlemskap i de nio internationella organisationer där medlemsåtagandet består av både inbetalt kapital och garantier, dvs. Europeiska utvecklingsbanken (EBRD), Världsbanken (IBRD), Europeiska investeringsbanken (EIB), Nordiska investeringsbanken (NIB), Europarådets utvecklingsbank (CEB), Multilaterala investeringsorganet (MIGA), Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB), Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) och Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB). Regeringen föreslår att de garantier som ingår i resultatområdet garantier till internationella finansieringsinstitut undantas från garantimodellen så att infrianden av sådana garantier även framgent täcks via anslag (yrkande 13). För att tydliggöra förekomsten av, och de potentiella kostnaderna för, dessa garantier bör emellertid en separat garantireserv inrättas i RGK. Reserven kommer normalt att ha ett nollsaldo och skall endast belastas vid ett eventuellt infriande, varefter anslagsmedel skall föras till reserven. Detta medför också att ändamålet för anslag inom utgiftsområde 2 som i dag täcker kapitaltillskott bör vidgas till att även gälla infrianden av garantier. Regeringen föreslår också att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om en obegränsad kredit i RGK för garantier till internationella finansieringsinstitut (yrkande 14). Finansutskottets bedömning Finansutskottet har tidigare gjort bedömningen att garantier till internationella finansieringsinstitut bör hanteras i särskild ordning (bet. 1999/2000:FiU24). Utskottet har inget att invända mot den hantering av dessa garantier som regeringen nu föreslår. Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag att garantier till internationella finansieringsinstitut även framdeles täcks via anslag (yrkande 13), och att regeringen bemyndigas att besluta om en obegränsad kredit i Riksgäldskontoret för sådana garantier (yrkande 14). 5 Övriga frågor 5.1 Riksdagens revisorers förslag angående sänkta socialavgifter (förs. 2001/02:RR2) Bakgrund Sedan den 1 januari 1997 är socialavgifterna nedsatta. Stödet innebär förenklat att en arbetsgivare får göra avdrag på 5 % av avgiftsunderlaget upp till 852 000 kr, dvs. 42 500 kr per år och företag. Syftet med nedsättningen är att stimulera nyanställningar och uppmuntra eget företagande. Riksdagens revisorer har på förslag av socialförsäkringsutskottet genomfört en granskning som redovisats i rapporten 2000/01:8 Sänkta socialavgifter - har det någon effekt? Revisorernas skrivelse 2001/02:RR2 som baseras på rapporten innehåller två förslag till riksdagen, ett om ytterligare utvärdering av nedsättningen av socialavgifterna och ett om regeringens redovisning av skatteavvikelser till riksdagen. 5.1.1 Utvärdering av nedsättningen av socialavgifterna Utskottets delförslag i korthet Mot bakgrund av att regeringen i budgetpropositionen aviserar att nedsättningen av socialavgifterna skall utökas till 15 % i stödområde A, bedömer utskottet att något uppdrag om utvärdering för närvarande inte bör ges till regeringen. Därmed avstyrker utskottet revisorernas yrkande 1 samt motionen. Jämför reservation 20 (kd). Revisorernas rapport Revisorernas granskning utgår från syftet med åtgärden, nämligen att stimulera sysselsättningen och uppmuntra eget företagande. Av metodmässiga skäl har dock granskningen begränsats till att studera sysselsättningseffekter. Revisorerna är mycket kritiska till nedsättning av socialavgifterna som metod att stimulera sysselsättningen. Enligt revisorernas studie är en generell sänkning av socialavgifterna en åtgärd med mycket dålig träffsäkerhet. Eftersom avdrag bara tillåts på en lönesumma upp till ca 850 000 kr kommer marginalkostnaden för att anställa endast att påverkas i företag vars lönesumma uppgår till maximalt det beloppet, dvs. företag med 1-4 anställda. För större företag påverkas vinsten positivt av avdraget, men marginalkostnaden, och därmed anställningsbesluten, påverkas inte alls. Ungefär 75 % av subventionen har gått till företag vars anställningsbeslut kan antas inte påverkas av åtgärden. Enligt revisorernas beräkningar har åtgärden ökat sysselsättningen med ca 3 600 personer, eller med drygt 1 % av sysselsättningen i företag med 1-4 anställda. Kostnaden för varje nyskapat arbetstillfälle beräknas till ca 1,5 miljoner kronor brutto, vilket är 5-10 gånger mer än en normal arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Revisorerna hävdar att stödet förefaller vara det i särklass minst kostnadseffektiva inom de politikområden som syftar till att öka sysselsättningen och anser att stödet starkt kan ifrågasättas. Revisorerna konstaterar också att nedsättningen av socialavgifterna inte varit föremål för någon utvärdering och att regeringen inte heller har några planer på att genomföra en sådan. Revisorerna finner det otillfredsställande att en åtgärd som kostar ca 5,5 miljarder kronor brutto årligen inte har följts upp och inte heller underkastats normal budgetprövning. Rapporten brottas dock med vissa metodologiska problem. På grund av svårigheter med dataleveranser har revisorerna tvingats välja en metod för att undersöka sysselsättningseffekter som är mer osäker än den först tilltänkta metoden. Det har dock varit möjligt att analysera företag där sänkningen av socialavgifterna kan antas få effekt. Mot bakgrund av den osäkrare metoden har revisorerna trots sina kritiska iakttagelser stannat vid att föreslå att regeringen inom ett år skall redovisa effekterna av nedsättningen av socialavgifterna. Utvärderingen bör i första hand avse sysselsättningseffekter. Motionen En motion, Fi3 av Mats Odell m.fl. (kd), har väckts med anledning av revisorernas rapport. Motionärerna anser att revisorernas slutsatser har begränsad relevans för utformningen av den ekonomiska politiken och att revisorernas rapport har stora brister. Man pekar bland annat på att perioden som utvärderas är kort, två år, och att rapportens metod för att beräkna sysselsättningseffekter är osäker. Motionärerna anser att rapporten är enögt inriktad bara på att bedöma kortsiktiga sysselsättningseffekter. Utvärdering av skattesänkningars effekter måste göras i ett bredare perspektiv, anser motionärerna. När skattesänkningar (eller höjningar) studeras bör effekterna på samhällsekonomin beaktas. Med det avses t.ex. effekterna på det samlade skatteuttaget, skattekilar, investeringar, löner, vinster, priser samt företags och individers beteende. Kristdemokraterna föreslår att revisorernas förslag skall kompletteras så att den begärda utvärderingen blir bredare än den som revisorerna föreslagit. Motionärerna föreslår vidare att riksdagen skall ge revisorerna till känna vad som anförts om betydelsen av en mer heltäckande utvärdering av skattesänkningar. Finansutskottets ställningstagande Revisorerna önskar att regeringen inom ett år redovisar effekterna, med tonvikt på sysselsättningseffekterna, av nedsättningen av socialavgifterna. Regeringen har i proposition 2001/02:45 föreslagit en utökad nedsättning av socialavgifterna. Förslaget innebär att företag i det s.k. stödområde A skall få en nedsättning av sina socialavgifter med 15 %, dvs. 10 % mer än nuvarande generella nedsättning. Mot bakgrund av att den generella nedsättningen av socialavgifterna varit i kraft en relativt begränsad tidsperiod samt att regeringen avser föreslå förändringar i nedsättningen gör utskottet bedömningen att en sådan utvärdering som revisorerna efterlyser för närvarande inte är påkallad. En utvärdering bör ske när det utvidgade systemet varit i kraft ett par år. Därmed avstyrker utskottet revisorernas yrkande 1 samt motion Fi3. 5.1.2 Redovisningen till riksdagen Utskottets delförslag i korthet Utskottet gör bedömningen att det inte finns behov av att begära en sådan redovisning av skatteavvikelser som revisorerna efterfrågar. Därmed avstyrker utskottet revisorernas yrkande 2. Revisorernas rapport Revisorerna pekar i rapporten på att nedsättningen av socialavgifterna kan sägas vara ett stöd på statsbudgetens inkomstsida i form av särregler i skattelagstiftningen. Till skillnad från stöd som redovisas på utgiftssidan ingår emellertid inte ett sådant stöd i den årliga budgetprocessen och underkastas därför inte någon årlig budgetprövning. Det indirekta stödet via skatteavvikelsen följs därför inte upp på samma sätt som en utgift. Någon löpande resultatredovisning till riksdagen förekommer inte. Skatteförmåner är i många fall ett alternativ till stöd från budgetens utgiftssida. Revisorerna bedömer att det förefaller naturligt att de olika typerna av stöd behandlas på ett likartat sätt vad gäller utvärdering, kontroll och budgetprövning. Revisorerna anser att budgetlagen inte ger något stöd för att resultatredovisningen skall begränsas till utgiftssidan av budgeten. Det finns inte några grundläggande skäl till att vissa stödformer skall undantas från det normala kravet på resultatredovisning. Revisorerna anser att det är av principiellt intresse att klarlägga formerna för den framtida resultatredovisningen, med tanke på att skatteavvikelserna uppgår till betydande belopp. Mot denna bakgrund föreslår revisorerna att regeringen gör en generell översyn av hur resultaten eller effekterna av skatteavvikelserna skall redovisas. Socialförsäkringsutskottets yttrande Socialförsäkringsutskottet skriver i sitt yttrande 2001/02:SfU1y att man vill erinra om att det för den tidigare generella nedsättningen av socialavgifterna i stödområde A, som upphörde 1999, t.o.m. 2001 finns ett särskilt anslag Ersättning för nedsättning av socialavgifter under utgiftsområde 19. Från anslaget täcktes det bortfall av avgiftsinkomster som följer av lagen (1990:912) om nedsättning av socialavgifter. Socialförsäkringsutskottet noterar att det i budgetpropositionen föreslås att nämnda lag skall upphöra att gälla vid utgången av 2001. Finansutskottets ställningstagande Utskottet kan i likhet med revisorerna konstatera att skatteförmåner i många fall är ett alternativ till stöd från budgetens utgiftssida. Detta understryks av socialförsäkringsutskottets erinran om att det för nedsättningen av socialavgifterna i stödområde A före 1999 finns ett anslag som motsvarar inkomstbortfallet. Stöd från budgetens utgiftssida respektive inkomstsida behandlas inte på samma sätt vad gäller utvärdering, kontroll och budgetprövning. Revisorerna tycker det vore naturligt med en likvärdig behandling. Redovisningen av skatteavvikelser har förbättrats väsentligt de senaste åren. Skatteavvikelser redovisas utförligt av regeringen i en bilaga till den ekonomiska vårpropositionen. Redovisningen är fördelad både på skatteområden och utgiftsområden. Syftet med redovisningen är primärt att redovisa de skatteförmåner som är direkt jämförbara med transfereringar på budgetens utgiftssida. Att identifiera en skatteavvikelse är emellertid inte lika lätt som att identifiera ett anslag. Regeringens redovisning görs så att det existerande skattesystemet sätts i relation till en jämförelsenorm. Den jämförelsenorm som används av regeringen utgår i huvudsak från principen om likformig beskattning. (En närmare beskrivning av hur beräkningarna görs finns i prop. 2000/01:100 bilaga 3.) Även i budgetpropositionens fördjupande delar om utgiftsområdena redovisas relativt utförligt såväl de skatteförmåner som de skattesanktioner som berör respektive område. Utskottet välkomnar de förbättringar som gjorts beträffande rapporteringen till riksdagen av skatteavvikelser. Att ställa samma krav på utvärdering, kontroll och budgetprövning av skatteavvikelser som av utgiftsanslag skulle enligt finansutskottets bedömning innebära ett mycket stort arbete och även vara förknippat med principiella problem. Det är dock angeläget att skatteavvikelserna redovisas för riksdagen på ett tydligt sätt. Utskottet gör bedömningen att det inte finns behov av att begära en sådan översyn av redovisningen som revisorerna efterfrågar. Därmed avstyrker utskottet revisorernas yrkande 2. 5.2 Revision av EU-medel Utskottets förslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen avslår en motion om förbättring av möjligheten att beivra fusk och bedrägerier i EU. Utskottet hänvisar till tidigare uttalanden om att det är angeläget för Sverige att gemenskapsmedel används på ett korrekt sätt. Jämför reservation 21 (m, fp). Propositionen Bakgrund I budgetpropositionen (avsnitt 10) redovisar regeringen de viktigaste iakttagelserna i Europeiska revisionsrättens rapporter. Redovisningen lämnas normalt till riksdagen i den ekonomiska vårpropositionen men med anledning av ordförandeskapet lämnas den i år i stället i denna proposition. Regeringen redovisar även hur man har agerat vid behandlingen av revisionsrättens rapporter i rådet och hur man bedömer de iakttagelser som berör Sverige. Revisionsrätten svarar för den externa revisionen inom EU och presenterar i november varje år en rapport i vilken rätten redovisar sina iakttagelser från sin granskning av hur EU-budgeten genomförs. I årsrapporten lämnas också den s.k. revisionsförklaringen om huruvida redovisningen varit rättvisande och om de underliggande transaktionerna har varit lagliga och korrekta. Årsrapportens innehåll är numera koncentrerat till iakttagelser rörande finansiell förvaltning och kontroll inom de olika sektorer som finansierar eller finansieras av EU-budgeten. Revisionsrättens granskningar rörande effektivitet och måluppfyllelse gällande användning av EU-medel redovisas främst i särskilda rapporter och inte som tidigare i årsrapporten. Årsrapporten och de särskilda rapporterna utgör, vid sidan av kommissionens ekonomiska redovisning mot budgeten, underlaget för rådets rekommendation till Europaparlamentet om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen beträffande genomförandet av budgeten. Till skillnad från rådet kan parlamentet inför sitt beslut om ansvarsfrihet också beakta annat underlag än det revisionsrätten har tagit upp i sina rapporter. Rådets sakberedning av revisionsrättens årsrapport inklusive revisionsförklaring och särskilda rapporter sker i rådets budgetkommitté och beslutas slutligen av Ekofinrådet. I år behandlade Ekofinrådet rekommendationen till parlamentet om ansvarsfrihet med tillhörande slutsatser vid sitt möte den 12 mars. Samtliga medlemsstater stod bakom rekommendationen till parlamentet om att bevilja kommissionen ansvarsfrihet för budgetåret 1999. Europaparlamentet beslutade den 4 maj 2001 att följa rådets rekommendation att bevilja ansvarsfrihet för kommissionen för budgetåret 1999. Utgångspunkter för Sveriges agerande rörande revisionsrättens iakttagelser Regeringen anför i propositionen att en prioriterad fråga för Sverige i EU- samarbetet är en effektiv och korrekt användning av gemenskapsmedlen. Genom sina granskningar fyller revisionsrätten en viktig roll där man klargör de brister och åtgärder som både kommissionen och medlemsstaterna måste vidta med anledning av upptäckta brister. Av EU:s medel administreras ca 85 % på nationell nivå. Det är därför avgörande att de brister som rätten upptäcker i sina granskningar åtgärdas av medlemsstaterna på plats. Sverige fäster också stor vikt vid uppföljningen av de åtgärder kommissionen har vidtagit med anledning av revisionsrättens iakttagelser och de synpunkter och krav som rådet och Europaparlamentet framfört till kommissionen i samband med ansvarsfrihetsprövningen. Iakttagelser i rapporten för 1999 samt svenskt agerande i rådet När den nya kommissionen tillträdde i september 1999 inledde den sitt arbete med ett nytt reformprogram som skall råda bot på de svagheter som revisionsrätten vid flera tillfällen har påpekat i sina rapporter och vilka kritiserats av såväl rådet som Europaparlamentet. Några av dessa svagheter är gemenskapens otillfredsställande rutiner för upphandling och organisatoriska svagheter i internkontrollen. Revisionsrätten pekar även på fall av långvarig brist på medel för förvaltningen av vissa program. En annan aspekt av reformen, som har varit en av revisionsrättens viktigaste synpunkter, är den ökade betoningen av resultat och utfallsmätning inom ramen för en anslagstilldelning som är förenlig med förutbestämda, tydligt definierade och mätbara prioriteringar och mål. Det har visat sig att en del framsteg har gjorts även inom vissa specifika områden som inte har något samband med kommissionens reformförslag. Detta gäller bland annat programmet för stöd till Sydafrika, reformer av åtgärderna för subventionerad användning av skummjölk och skummjölkspulver som djurfoder och åtgärder som vidtagits i vissa frågor gällande egna medel. I revisionsförklaringen pekar revisionsrätten återigen på liknande problem med gemenskapens årsredovisning som under tidigare år. Svagheter i bokföringssystem och förfaranden innebär att den information som läggs fram i vissa fall är felaktig eller ofullständig, vilket ger upphov till en väsentlig förekomst av fel hos främst stödmottagarna. Även brister i handläggning och kontroll har uppdagats av revisionsrätten. Som föregående år synes problemen vara störst inom strukturfondsområdet. När det gäller egna medel har revisionsrättens granskning totalt sett gett ett tillfredsställande resultat när det gäller räkenskapernas tillförlitlighet, underliggande transaktioners laglighet och korrekthet i medlemsstaterna. De särskilda räkenskaperna (B-bokföringen som avser preliminärt bokade inkomster i avvaktan på att rätt belopp kan fastställas) har dock även för 1999 varit problematiska i sin tillförlitlighet och natur. Revisionsrätten rekommenderar kommissionen att begära in en mer detaljerad analys av saldon i B- bokföringen av medlemsstaterna. En sådan analys bör kunna tjäna som bas för en redogörelse i årsredovisningen av vilka belopp som enligt beräkning kommer att uppbäras och även för en bättre skuldförvaltning. Sverige anser att det bästa alternativet är att använda sig av en kombination av individuell bedömning och uppbördsstatistik. Vid beräkning av avsättningen borde det vara möjligt att göra individuella bedömningar av enskilda poster i B-räkenskaperna som uppgår till mycket höga belopp. Av Sveriges totala saldo i räkenskaperna utgör t.ex. 70 % av fordringarna fem operatörer, men resterande 30 % fördelar sig på hundratals operatörer vilket gör att det skulle vara både mycket komplicerat och tidskrävande att göra en individuell bedömning. Vidare har revisionsrätten granskat hur korrekt beräkningen av varje medlemsstats bidrag under olika stadier har utförts, från den ursprungliga budgeten till det slutliga avslutet för de berörda budgetåren. Man kunde då konstatera att flera medlemsstater sände in giltiga beräkningsunderlag för sent, vilket minskade tiden för kontroll. Kommissionen har även varit bristfällig i sin dokumentation av omfattningen och arten av sina kontroller av BNI-uppgifter. Sverige anser att det är viktigt att medlemsstaterna lämnar sina BNI-uppgifter i tid för att öka kontrolltiden, vilket innebär att jämförbarheten mellan medlemsstaterna ökar. Revisionsrätten konstaterar att det inte har skett någon väsentlig förbättring under budgetåret 1999 vad beträffar underliggande transaktioners laglighet och korrekthet när det gäller jordbruksområdet. Revisionsrätten har gjort två iakttagelser beträffande Sverige. För det första påtalar rätten att Sverige har låtit producenterna betala kostnaden för kartor innan de kunnat begära stöd för jordbruksgrödor, och genom denna praxis har nationella administrativa kostnader belastat gemenskapsstödet i strid med gemenskapsbestämmelserna. Sverige uppges ha erhållit 3,5 miljoner euro på detta sätt. Sverige har svarat att när stödmyndigheterna gör sin prövning av en ansökan ligger ett system med jordbruksblock för arealidentifikation till grund. Den karta som bifogas en stödansökan måste därför hänvisa till dessa block på ett enhetligt och tillförlitligt sätt, vilket man uppnår med en särskild digital karta som används av de jordbrukare som ansöker om stöd. Efter att ha övervägt olika möjligheter till finansiering av uppbyggandet av det digitala kartsystemet valde Sverige en finansiering genom ett uttag av en kartavgift. Avgiften innebär att den som ansökte om stöd fick betala en avgift för en aktuell karta som stödmyndigheten i stödärendet tillhandahöll. Sverige har vid ett flertal tillfällen varit i kontakt med kommissionen som har uttalat sig i frågan om utgifter kan tas ut för tillhandahållande av karta. Kommissionen har vidhållit vid samtliga tillfällen att den inte har några principiella invändningar mot att en kartavgift tas ut i samband med en ansökan om stöd inom ramen för det integrerade systemet. Förutsättningen var att avgiften inte var så hög att överskottet gick till finansieringen av administrativa utgifter som stod i direkt samband med utbetalningen av gemenskapsstöd och att den endast täckte direkta kostnader för uppbyggandet av systemet. Det finns inget behov av korrigeringsåtgärder då kartavgiften inte längre tas ut. Den andra iakttagelsen revisionsrätten har gjort rör Skogsstyrelsen. Sverige medfinansierar gemenskapen via Skogsstyrelsen med 50 % av kostnaderna för vissa kurser, praktikperioder och demonstrationsprojekt. När revisionsrätten granskade Skogsvårdsstyrelsen i Umeå konstaterade man att den fördelningsnyckel som användes för allmänna omkostnader ledde till att de projekt som samfinansierades av unionen belastades med en större del av omkostnader än de projekt som finansierades enbart av Sverige. Rätten konstaterar vidare att varken gällande förordning eller tillämpningsbestämmelserna specificerar arten eller metoden för hur kostnader ska fördelas på projekt. Revisionsrätten anser att kommissionen borde delge medlemsstaterna praktiska instruktioner på denna punkt. Skogsvårdsstyrelsen i Umeå är en liten organisation som i vissa delar befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Detta medför att s.k. indirekta kostnader, vilka täcks av finansierarna för verksamheten, tenderar att bli relativt höga i ett första skede. Enligt Skogsvårdsstyrelsen i Umeå beror den högre belastningen på att man från ledningens sida krävde mer tid för EU-projekten. Det är förklaringen till den kostnadsfördelning som revisionsrätten har noterat. Vid sitt besök fann revisionsrätten att varken några redovisningsmässiga eller andra fel hade begåtts. Då inga fel hade begåtts har inga korrigeringsåtgärder genomförts, men de nationella kontrollfunktionerna kommer att följa utvecklingen av verksamheten vid Skogsvårdsstyrelsen i Umeå för att se hur denna påverkar kostnadsfördelningen för de av unionen finansierade projekten. Revisionsrätten anser, beträffande strukturåtgärder, att nivån på konstaterade fel fortfarande är för hög och att nästan samtliga fel återfinns på stödmottagarnivå. De mest betydande väsentliga felen som revisionsrätten har redovisat i rapporten för 1999 är rapportering av ej stödberättigande utgifter, för högt deklarerade utgifter, ej tillräckligt med verifierande underlag, ej tillämpning av offentlig upphandling, felaktiga beräkningar och otillåtna avdrag. Det är de fondansvariga myndigheterna i Sverige - Arbetsmarknadsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK), Jordbruksverket, Fiskeriverket och fem länsstyrelser - som har ansvarat för att utbetalningarna till stödmottagarna följt gemenskapsreglerna. Myndigheterna har fortlöpande arbetat för att förbättra kvaliteten på handläggningen av stöden genom utbildningar, informationsinsatser och checklistor m.m. för handläggare inom genomförandeorganisationen. EU- bedrägeridelegationen, som är ett sam verkansorgan för nationella åtgärder mot bedrägerier och oegentligheter med EU- medel, har arrangerat utbildning avseende oegentligheter och kontroll. Det faktum att Sverige normalt inte har betalat ut stöd till projektanordnare i förskott, utan i stället mot redovisade kostnader, har enligt svensk uppfattning motverkat väsentliga fel. Motionen I motion U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att det har förekommit fusk och bedrägerier med pengar som kanaliseras via EU:s budget. Detta är allvarligt av ekonomiska skäl men också för att det uppluckrar samhällsmoralen. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande till regeringen om att EU skall förbättra kontrollen och möjligheten att beivra fusk och bedrägerier (yrkande 13). Utrikesutskottets yttrande Utrikesutskottet noterar i sitt yttrande (UU1y) de framsteg rörande resultat och utfallsmätning m.m. som har gjorts bl.a. beträffande programmet för stöd till Sydafrika. BNI-uppgifter är centrala bl.a. vid beräkningen av staters engagemang på biståndsområdet. Utrikesutskottet vill mot denna bakgrund understryka vikten av att EU:s medlemsstater, som det sägs i propositionen, "lämnar sina BNI-uppgifter i tid för att öka kontrolltiden, vilket innebär att jämförbarheten mellan medlemsstaterna ökar". Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet välkomnar den tydliga redovisningen i propositionen av revisionsrättens iakttagelser och av utgångspunkterna för Sveriges agerande i rådet med anledning av desamma. Det är också värdefullt att regeringen redogör för sin syn på de iakttagelser som mer specifikt rör Sverige. Finansutskottet delar utrikesutskottets uppfattning om vikten av att EU:s medlemsstater lämnar sina BNI-uppgifter i tid. Beträffande det aktuella motionsyrkandet vill finansutskottet citera följande ur ett betänkande hösten 2000 (bet. 2000/01:FiU5). Utskottet har vidare vid flera tillfällen anfört att det är angeläget för Sverige att gemenskapsmedel används på ett korrekt sätt. Det finns en mängd skäl till att stödja strävandena inom EU för ökad effektivitet, säker medelshantering, stärkt kontroll och revision. För Sverige som stor nettobidragsgivare är det angeläget att verka för en så ändamålsenlig och kostnadseffektiv användning av gemenskapens medel som möjligt. Det är också av avgörande betydelse för den gemensamma politiken att medlen går till avsedda ändamål och inte slösas bort på grund av dålig administration och kontroll (t.ex. yttr. 1999/2000:FiU3y s. 7-8). Vidare kan noteras att regeringen framhåller i budgetpropositionen (prop. 2001/02:1, utg.omr. 27 s. 11) att målen för den svenska EU-budgetpolitiken ligger fast i enlighet med riksdagens beslut (prop. 1994/95:40, bet. 1994/95:FiU5). Målen innebär bland annat att Sverige skall verka för en effektiv och återhållsam budgetpolitik inom EU. Vidare skall Sverige verka för en förbättrad budgetdisciplin vid användningen av EU:s budgetmedel. Utskottet finner, med hänvisning till det anförda, inte skäl till något riksdagens tillkännagivande. Motion U303 (m) yrkande 13 avstyrks således. 5.3 Barnbilaga i budgetpropositionen Utskottets förslag i korthet Utskottet anser det angeläget att regeringen ger riksdagen både omfattande och djupgående redovisning av hur barnens situation utvecklas. Kravet på att barnfrågorna skall redovisas i en särskild bilaga till budgetpropositionen måste dock anses underordnat kravet på att redovisningen blir så aktuell och genomarbetad som möjligt. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att riksdagen avslår förslagen om en särskild barnbilaga till budgetpropositionen. Jämför reservationerna 22 (kd), 23 (c) och 24 (mp). Motionerna I motion Fi214 av Inger Davidson m.fl. (kd, v, c, fp, mp) föreslås att en barnbilaga bör bifogas till statsbudgeten där regeringens barnpolitiska ambitioner och prioriteringar tydligt framgår. Enligt motionärerna skulle en sådan bilaga som visar på effekterna av reformer och besparingar underlätta regeringens redovisning av sin politik och dessutom hjälpa medborgarna att följa upp och värdera politiken ur ett barnrättsperspektiv. Motionärerna beskriver också närmare vilka krav som kan ställas på en barnbilaga. Centerpartiet förespråkar i motion So304 (yrkande 1) att statsbudgeten skall kompletteras med en barnbilaga där samtliga departement tydligt markerar vilka utgifter som är riktade till barn och unga och där regeringens barnpolitiska ambitioner och prioriteringar tydligt framgår. Motionärerna anser att en barnbilaga skall följa varje budget. Miljöpartiet de gröna anser i motion So495 (yrkande 26) att barnperspektivet är av så stor betydelse att det i statsbudgeten varje år bör lämnas en barnbilaga där det tydligt skall redovisas vilka områden i statsbudgeten som avser barnen, hur stor del av samhällets resurser som går till barnen samt hur de föreslagna förändringarna i budgeten förväntas påverka barnen. Finansutskottets ställningstagande Finansutskottet anser det angeläget att regeringen ger riksdagen en både omfattande och djupgående redovisning av hur barnens situation utvecklas. Informationen bör vara baserad på ett fylligt statistiskt underlag. Den bör även vara försedd med regeringens kommentarer om resultaten av den bedrivna barnpolitiken så att redovisningen kan bidra till en bred diskussion om barnfrågorna. Finansutskottet vill erinra om att regeringen har presenterat en utförlig redogörelse för barnpolitiken i Sverige med utgångspunkt i FN:s konvention om barnets rättigheter i en skrivelse Barn - här och nu (skr. 1999/2000:137). I skrivelsen understryks att det finns anledning för regeringen att med regelbundna mellanrum beskriva barnens situation och den bedrivna politiken för att ge underlag för en bred diskussion om barnfrågorna. En samordningsfunktion av barnfrågorna finns nu i Regeringskansliet. Den har i uppgift att delta i gemensam beredning och granskning av regeringens beslut och att i övrigt driva på och utveckla arbetet med barnfrågorna inom Regeringskansliet. Syftet och den långsiktiga målsättningen med samordningsfunktionen är att i alla beslut som rör barn skall barnkonventionens fyra grundläggande principer beaktas. Regeringen beslutade den 7 december 2000, i enlighet med sitt konstaterande i skrivelsen, att tillsätta en arbetsgrupp inom Socialdepartementet med uppdrag att öka kunskaperna om mekanismerna bakom utvecklingen av födelsetalet. Arbetsgruppen fick som uppdrag att systematisera befintliga kunskaper och fakta om vilka faktorer som påverkar barnafödandet, och särskilt då de faktorer som samhället kan påverka. Arbetsgruppen skulle också analysera och sammanställa forskningen om mekanismerna bakom födelsetalsutvecklingen och identifiera vilka samhällsområden som är viktiga inför kvinnors och mäns beslut att skaffa eller inte skaffa barn. Resultaten av detta arbete presenteras i en slutrapport Barnafödandet i fokus - från befolkningspolitik till ett barnvänligt samhälle (Ds 2001:57) som publicerades den 30 oktober 2001. Utskottet noterar vidare att Familjeutredningen har lämnat sitt slutbetänkande Ur fattigdomsfällan (SOU 2001:24). Utredningen har med utgångspunkt i en analys av de samlade effekterna för barnfamiljer av skatter, bidrag och avgifter lämnat förslag till inriktning av de ekonomiska familjestöden, barnbidrag, underhållsstöd och bostadsbidrag. Betänkandet har remissbehandlats och regeringen avser att lämna en principproposition till riksdagen. Regeringen överväger en mer långsiktig omläggning av familjepolitiken med en utformning som ger barnfamiljerna ett ökat handlingsutrymme och bättre möjligheter att själva påverka sin ekonomiska situation. Ambitionen med denna omläggning är att skapa förutsättningar för jämlika uppväxtvillkor för barn. Som en del i denna omläggning presenterar regeringen i årets budgetproposition många viktiga insatser för att förbättra barnens och barnfamiljernas situation. En central målsättning för Regeringskansliets arbete kring redovisningen av barnfrågorna samt strategierna för uppföljning och utvärdering av barnpolitiken är att tydliggöra barnperspektivet i budgetpropositionen både inom nya områden och med fördjupad analys inom befintliga områden. Härvid ägnas särskild uppmärksamhet åt att barnperspektivet i den statliga budgetprocessen utvecklas och att de resurser som påverkar barns liv skall vara urskiljbara på ett sådant sätt att de kan bli föremål för politiska prioriteringar. Regeringen avser att redovisa det samlade arbetet kring barnperspektivet i statsbudgeten i en skrivelse till riksdagen under våren 2002. Finansutskottet anser att barnens situation i samhället speglar de värderingar och den framtidstro som finns i samhället. Som barnen mår, mår också samhället. Barnens situation är därför mycket viktig för samhällets utveckling. Barns och ungdomars verklighet förändras hela tiden i takt med de förändringar som sker i omvärlden. Det är därför angeläget att samhällets barnpolitik i så stor utsträckning som möjligt anpassas till dessa nya förhållanden i syfte att ge barn så goda och trygga uppväxtförhållanden som möjligt. Utskottet ser mycket positivt på regeringens strävan att barnperspektivet skall finnas med i allt offentligt beslutsfattande som rör barn. Många insatser är för närvarande under beredning inom Regeringskansliet. Det är viktigt att dessa frågor har hög prioritet. Finansutskottet har tidigare behandlat frågan om en barnbilaga till budgetpropositionen (bet. 1997/98:FiU26, 2000/01:FiU1). Frågan har också behandlats av konstitutionsutskottet (bet. 1997/98:KU27) och socialutskottet (bet. 1996/97:SoU8, 1997/98:SoU13, 1998/99:SoU6, 1999/2000:SoU12, 2000/01:SoU7). Utskottet anser att det arbete som pågår inom Regeringskansliet kring redovisningen av barnfrågorna samt strategierna för utformning, uppföljning och utvärdering av barnpolitiken är värdefullt. Kravet på att barnfrågorna skall redovisas i en särskild bilaga till budgetpropositionen måste dock anses underordnat kravet på att redovisningen blir så aktuell och genomarbetad som möjligt. Med hänvisning härtill föreslår utskottet att riksdagen avslår förslagen i motionerna Fi214 (kd, v, c, fp, mp), So304 (c) yrkande 1 och So495 (mp) yrkande 26. 5.4 Försäljning av SBAB och Vasakronan Utskottets förslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen avslår en motion om att sälja SBAB och Vasakronan AB. Jämför reservation 25 (m, kd, c, fp). Motionen I den moderata kommittémotionen Fi222 föreslås att staten skall avyttra sitt aktieinnehav i SBAB och Vasakronan AB. Staten skall, menar motionärerna, inte vara ägare i företag som bedriver affärsmässig verksamhet. Detta gäller särskilt om det handlar om konkurrensutsatta marknader. Även i motion Fi293 (c) yrkande 8 föreslås utförsäljning av vissa statliga företag, bl.a. Civitas som är moderbolag för Vasakronan AB. Utskottets ställningstagande Finansutskottet, som vid ett flertal tillfällen behandlat motsvarande yrkande om försäljning av SBAB och Vasakronan AB, vidhåller sin tidigare åsikt och avstyrker därför motionerna Fi222 (m) och Fi293 (c) yrkande 8 i denna del. 5.5 Indelning i politikområden Utskottets förslag i korthet Utskottet föreslår att riksdagen avslår en motion om att införa ett nytt politikområde om människohandel för sexuella ändamål. Jämför reservation 26 (v, mp). Motionen I motion Fi219 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås olika åtgärder för att bekämpa människohandel för sexuella ändamål. En av dessa åtgärder är att ta ett samlat grepp, vilket kan nås genom att införa ett nytt politikområde (yrkande 2). Motionärerna efterlyser polissamarbete över nationsgränserna, fler specialutbildade poliser och fler prostitutionsgrupper. Det är vidare viktigt att samtliga aktörer inom rättsväsendet får kunskap för att hantera frågorna. De anför att det behövs samlade åtgärder för att minska prostitutionen och för att hjälpa de prostituerade, oavsett etniskt ursprung, till ett liv utanför prostitutionen. En ordentlig, områdesöverskridande satsning krävs, menar motionärerna som anser att detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Finansutskottets ställningstagande Från och med innevarande år har statsbudgeten delats in i 47 politikområden. Finansutskottet hade anledning att kommentera indelningen i samband med att den infördes (bet. 2000/01:FiU1). Utskottet uttalade då bl.a. att politikområdena inte bör skära tvärs över indelningen i utgiftsområden. Politikområdena bör dessutom inte vara alltför små. Det skulle också, anförde utskottet, vara en fördel med att indelningen i politikområden blir beständig. Frekventa ändringar i indelningen kan försvåra uppföljnings- och utvärderingsarbetet. Utifrån dessa utgångspunkter finns det med andra ord skäl att vara återhållsam med att göra ändringar i indelningen. Motionärernas syfte med att införa ett nytt politikområde är att öka och förbättra samordningen av de satsningar mot människohandel som olika myndigheter är ansvariga för. Finansutskottet ställer sig tveksamt till om dessa frågor har den budgetmässiga omfattning att man bör införa ett nytt politikområde för att nå detta syfte och avstyrker därför motion Fi219 (v) yrkande 2.
Reservationer Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilket avsnitt och vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i reservationen. 1.Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken - avsnitt 1.3, punkt 1 (m, kd, c, fp) av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren (kd), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och Carl- Axel Johansson (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande lydelse: 1. Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 1 och tillkännager detta för regeringen som sin mening. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkandena 1, 8, 10-16 och 18-19, 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 1-3, 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkandena 1, 8 i denna del, 9-13 och 15-20, 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 och avslår propositionen 2001/02:1 punkt 1. Ställningstagande Nu behövs ett skifte! Sverige behöver offensiva reformer som stärker de enskilda människorna och som genom ökat företagande och arbete ger en hög tillväxt och stabil välfärd. Så kan vi stå starkare i den lågkonjunktur Sverige nu möter. Vi vill att Sverige skall stå starkt i en global ekonomi och vi vill att Sverige skall ge sitt bidrag till en allt öppnare internationell ekonomi. En ekonomisk utveckling som ger Sverige en högre ekonomisk tillväxt än andra länder kräver ett uppbrott från den passivitet som präglar dagens samarbete mellan Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Socialdemokraterna. En vital arbetsmarknad utformad för en ny tids jobb och företag, och som tar till vara både kvinnors och mäns möjligheter, förutsätter en politik som sätter den enskilde och inte kollektivet i centrum. En framgångsrik kamp mot arbetslöshet och utanförskap i en vikande konjunktur ställer krav på en politik som nu stärker företagandets villkor i stället för att bara låta offentlig sektor expandera. En politik som ger låg- och medelinkomsttagare lägre skatter ger ökade möjligheter till social trygghet. De offentliga utgifterna måste hållas under kontroll genom att utgiftstaken respekteras, och inte kringgås, och genom att den offentliga utgiftskvoten pressas ner. Så säkras stabila offentliga finanser och goda tillväxtmöjligheter även när konjunkturen pekar neråt. Sverige behöver en stark regering När den internationella lågkonjunkturen drabbar Sverige framstår bristerna i den socialdemokratiska ekonomiska politiken allt tydligare. De tidigare årens konjunkturuppgång har inte använts till att göra svensk ekonomi motståndskraftig. I stället har regeringen och dess stödpartier använt uppgången till att sätta i gång en löfteskarusell. Konsekvensen av detta är att Sverige genom hög arbetslöshet, växande inflationstryck och fortsatt svag krona riskerar att drabbas hårdare än andra länder av konjunkturnedgången. Följderna av detta kommer vi alla att få betala. Det Sverige behöver är en tillväxtinriktad politik som gör att ekonomin klarar en konjunkturavmattning i omvärlden utan att stora ingrepp i utgiftssystemen behöver göras. Det kräver en offensiv reformpolitik. Terrordåden den 11 september var en attack på det öppna demokratiska samhället. Det var också ett angrepp på den ekonomiska utvecklingen. Den avmattning som var på väg redan före den 11 september förstärks genom den oro och osäkerhet som dåden skapade. Nu står det klart att en utgiftspolitik som grundar sig på förhoppningar om en snabb konjunkturuppgång saknar grund i verkligheten. Sverige har västvärldens mest konjunkturkänsliga offentliga finanser. En konjunkturnedgång drabbar de offentliga utgiftssystemen hårt. Därför krävs reformer som både höjer tillväxten långsiktigt och gör välfärdssystemen mera stabila. Vi lägger fram förslag som uppfyller båda dessa krav. En hög och stabil, långsiktigt uthållig tillväxt är nyckeln till att resurser kan skapas för både privat och offentlig välfärd. Det kräver en tillväxt som ligger ungefär på den nivå som varit vanlig i konjunkturuppgångar. Vi vill därför att den svenska ekonomin skall uppnå en långsiktig tillväxtförmåga på drygt 3 % per år. Våra riktlinjer för den ekonomiska politiken syftar till reformer som gör detta möjligt. En nödvändig förutsättning är att våra tillgångar, främst i form av människors vilja till arbete, utnyttjas. Vi har inte råd med att människor hålls borta från arbetsmarknaden. Sjukfrånvaron måste kunna minska genom omfattande insatser som bidrar till människors hälsa. Förtidspensioneringar skall inte användas som arbetsmarknadspolitiska medel. Män och kvinnor skall i arbetslivet ha rättvisa och lika villkor, som gör att var och en kan bidra och utveckla sitt yrkeskunnande efter sina förutsättningar, samtidigt som familjepolitiken skall underlätta att förena arbete med ansvar för barn. För att genomföra detta krävs reformer på många områden. Förutsättningarna för företagande måste förbättras. Sjukvård och skola måste ges nya möjligheter inte bara för att ge patienter och elever en bättre verksamhet, utan också för att kunna bli vitala delar av vår samhällsekonomis utveckling. Arbete skall alltid vara lönsamt. Jämställdhetspolitiken måste ta sikte på den enskildes möjligheter och inte på den politiska maktens regleringar. De höga skattehindren för arbete och företagande måste sänkas. Det krävs envishet och målinriktning och framför allt politisk vilja för att minska onödigt krångel och övertung byråkrati. Här har regeringen grundligt misslyckats. Dess försök till avregleringar och förenklingar har runnit ut i sanden. Viljan har saknats. Utan en politik som stimulerar viljan och möjligheterna att starta och driva företag kan en god och stabil tillväxt inte nås. Grunden för tillväxt och välfärd är enskilda människors företagande och ansvar. Människor som genom företagande vill förverkliga sina idéer och livsprojekt skall ges goda förutsättningar för detta. Arbetsmarknadens institutioner och regler behöver reformeras. Förutsättningarna och behoven är i dag väsentligt annorlunda än när nuvarande regelsystem kom till. Det är glädjande att arbetsmarknadens parter är benägna att påbörja ett reformarbete. Det behövs ett stöd i form av reformvilja från det politiska systemets sida. Vi vill uppnå regler som fungerar väl i det moderna samhället och som ger en rimlig balans mellan parterna. Vi vill öka välfärden genom att på många olika sätt öka människors valfrihet. Det är en stor utmaning att omforma de offentliga systemen så att de ger människor en betydligt större valfrihet än i dag. Inom den offentliga finansieringens ram kan mångfald och valfrihet vad gäller vem som förser oss med dessa tjänster, och tjänsternas utformning, öka kraftigt. Onödiga hinder som Socialdemokraterna byggt upp genom decennier måste bort. Försök att resa nya hinder måste stoppas. Förutsättningarna för jämställdheten mellan män och kvinnor skall stärkas. Det kräver att hinder som i dag möter den enskilde måste rivas. I den del av arbetsmarknaden där kvinnor i dag främst återfinns dominerar offentliga monopol som motverkar både företagande och en mer flexibel lönebildning. Därmed hindras stora grupper kvinnor från att pröva nya möjligheter på det som blivit deras arbetsmarknad. Dessutom måste politiken på en rad andra områden förändras för att ge kvinnor och män lika möjligheter. En hög och stabil tillväxt krävs för att Sverige skall kunna komma tillbaka till en tätposition bland de utvecklade länderna. Ambitionen att Sverige inte skall vara ett låglöneland innebär att vi måste ligga högt vad gäller BNP per person. Den position vi startar ifrån kräver högre tillväxt än i omvärlden. En god tillväxt är också nödvändig för att möta en rad utmaningar under de kommande åren. · Globaliseringen skärper konkurrensen men erbjuder samtidigt stora möjligheter både för oss och för de fattiga i världen. · · En allt äldre befolkning kan medföra påfrestningar på ekonomin om vi inte redan nu börjar en omställning som innebär ökad stimulans till arbete, reformerade socialförsäkringar och tydligare prioriteringar i fråga om vad som är det offentligas viktigaste uppgifter. · · Ökade resurser är nödvändiga för att vi skall få utrymme för investeringar i infrastruktur, i vid mening. Samtidigt är en väl fungerande infrastruktur nödvändig för att upprätthålla tillväxten. · Vi sätter därför som mål för vår politik att Sveriges långsiktiga tillväxtförmåga skall öka till drygt 3 % per år. En stor utmaning under de kommande åren är att bryta socialt utanförskap samt tudelningen mellan regioner liksom mellan privat och offentlig sektor. Politiken måste inkludera hela vårt samhälle och hela landet samt ge förutsättningar för tillväxt och utveckling över hela Sverige. Det är bättre att ge människor, orter och regioner möjlighet att växa av egen kraft än att göra dem beroende av olika bidragssystem. Det är vår fasta övertygelse att en god tillväxt minskar den sociala och regionala tudelningen, gör det lättare för alla att komma in på arbetsmarknaden och gör det lättare att klara de befolkningsmässiga utmaningarna. Vi är fyra partier som har en gemensam grund i synen på den enskildes avgörande betydelse för välståndets framväxt och välfärdens utformning. Vi går fram med våra egna program baserade på delvis olika prioriteringar och historisk bakgrund men är förankrade i gemensamma värderingar om individens ansvar och förutsättningar. Vi är fast beslutna att ge Sverige en ny politik. Får vi folkets förtroende i det kommande valet är det vår avsikt att på basis av de riktlinjer vi här redovisar bilda en ny regering med ett program som kan lyfta och stärka Sverige. Det ekonomiska läget Den förändrade bilden De senaste åren har Sverige haft hög ekonomisk aktivitet och god tillväxt. Den genomsnittliga årliga BNP-tillväxten har de senaste fem åren legat kring 3 %. Det är å andra sidan i nivå med omvärlden, vilket indikerar att den svenska högkonjunkturen till största delen varit utlandsledd. Inte ens med dessa gynnsamma yttre förutsättningar har vi lyckats ta igen något av den eftersläpning som präglat svensk ekonomi under de senaste 30 åren. Nu har den tidigare någorlunda ljusa bilden ändrats radikalt. Redan under hösten 2000 kom allt tydligare tecken på att farten i den amerikanska ekonomin var på väg att bromsas upp. Omvärderingen av kraften i IT-expansionen och börsfallet bröt den starka expansion som rådde fram till våren 2000. Även i världsekonomin som helhet kunde man se att en dämpning var på väg. Konjunkturinstitut reviderade i snabb takt ned sina tillväxtprognoser. Under våren och sommaren 2001 indikerade flertalet prognoser, bl.a. från OECD och IMF, att den globala tillväxttakten nära nog skulle halveras mellan 2000 och 2001. Terroristattackerna i USA den 11 september kom att påskynda och förstärka negativa tendenser som redan fanns. Osäkerheten hos hushåll och företag ökade. Händelserna har medfört att den snabba återhämtning som många trodde på nu inte verkar vara aktuell. Det är troligt att det kommer att handla om ett mera utdraget förlopp. Det är självklart att en nedgång i andra länder också drabbar en internationellt inriktad och öppen ekonomi som den svenska, och då i första hand exporten. Förhoppningarna om tillväxt i Sverige bygger på förutsättningen att hushållen kommer att vilja fortsätta konsumera trots att omvärlden blir osäkrare och att riskerna för inflation börjar göra sig gällande. Under en längre tid har hushållen blivit alltmer oroliga för Sveriges ekonomi, men under hösten har även osäkerheten om den egna ekonomin ökat. Tidigare erfarenhet visar att det är när oro för den egna ekonomin uppstår som konsumtionen påverkas. Sysselsättningen är också viktig för den privata konsumtionens utveckling. När sysselsättningsläget nu försämras i och med att varslen och avskedandena ökar, så kommer också konsumtionen att dämpas. Därmed kommer utgångspunkten för den ekonomiska politiken att radikalt förändras. Det är uppenbart att det inte kommer att bli en BNP-tillväxt på 2,4 % nästa år som regeringen räknade med i budgetpropositionen. Det är snarare propositionens lågtillväxtalternativ om en tillväxt under 1 % som nu förefaller mera realistiskt. Det är inte rimligt att lägga en förhoppning om en snabb återhämtning till grund för den ekonomiska politiken. Fundamentet för regeringens ekonomiska politik, och för redan utställda vallöften, är borta. Regeringen har tydligen inget lärt av 80-talet och av dess erfarenheter av vad en ohämmad löftespolitik leder till. Tillväxt, sysselsättning och statsfinanser kommer att vara de avgörande frågorna under de närmaste två åren. Inte ens under konjunkturuppgången förbättrades vårt relativa läge vad gäller sysselsättning och tillväxt jämfört med t.ex. EU-länderna. Vid en konjunkturförsämring riskerar vi att halka efter ytterligare. Eftersom statsfinanserna fortfarande är OECD- ländernas mest konjunkturkänsliga riskerar en avmattning att snabbt leda till betydligt sämre statsfinanser. Nu behövs en ekonomisk politik som snabbast möjligt ger en långsiktigt hållbar tillväxt och som lägger grunden för en ekonomi som håller för påfrestningar. Det är en sådan ekonomisk politik vi redovisar i denna reservation. Den internationella ekonomiska utvecklingen Den internationella konjunkturutvecklingen har under våren, sommaren och hösten kännetecknats av en snabb avmattning. Tidpunkten för en förväntad vändning har skjutits längre och längre fram i tiden, och allt färre tror nu på det s.k. V-scenariot, dvs. en snabb nedgång följd av en lika snabb uppgång. I oktober publicerades preliminära siffror från OECD:s kommande prognos över världsekonomin, och enligt dessa kommer årets BNP-tillväxt för OECD-området att bli den lägsta sedan 1982. Nästa år sker endast en marginell uppgång; från 1,0 % i år till 1,2 %. Det innebär att världsekonomin, enligt OECD, befinner sig i recession både i år och nästa år. Tabell 1. OECD:s prognos* över BNP- tillväxten Procentuell förändring på årsbasis 2001 2002 USA 1,1 1,3 Japan -0,7 -0,8 Tyskland 0,7 1 Storbritanni 1,9 1,6 en Sverige 1,6 1,8 EU 1,7 1,5 OECD 1 1,2 *Preliminära siffror Det som kännetecknar den nuvarande avmattningen är att den pågår simultant över i stort sett hela världen. Det finns således ingen region som kan dämpa nedgången. En anledning till den snabba spridningen av nedgången kan vara den nya ekonomin. Nya och mer effektiva informationssystem har förkortat reaktionstiden hos företag, kunder och leverantörer. En begynnande avmattning leder därmed snabbt till lägre inköp och minskade lager, inte bara i USA, utan även i Europa och Asien. Nuvarande avmattning skiljer sig därmed från tidigare nedgångar under 1990-talet. Kuwaitkrisen 1990-1991 hade sin upprinnelse i en specifik händelse, som bl.a. resulterade i kraftigt höjda oljepriser. Asienkrisen 1997-1998 blev tämligen kortvarig, och återverkningarna på resten av världen begränsade. Dagens nedgång är i mångt och mycket en mer traditionell konjunkturnedgång. Visserligen talar det mesta för att nedgången blir både djupare och mer utdragen till följd av terrorattackerna i USA, men utlösande faktorer var överinvesteringar, vinstförhoppningar som inte uppfyllts, fallande efterfrågan och överkapacitet. Det är främst en påtagligt lägre aktivitet i den amerikanska ekonomin som bidrar till nedgången. För helåret 2001 pekar OECD:s prognos mot en BNP-tillväxt i USA på 1,1 %, vilket kan jämföras med förra årets tillväxt på drygt 4 %. De bakomliggande orsakerna till nedgången i USA är tidigare överinvesteringar och en allt för stor tro på IKT-sektorn (informations- och kommunikationsteknik), som i sin tur ledde till uppblåsta börskurser för inte minst företag inom just IKT-sektorn. Det var också inom denna sektor som nedgången började, när tidigare överoptimistiska förväntningar skruvades ned. När industriproduktion och investeringar fallit kraftigt har den privata konsumtionen till viss del hållit uppe ekonomin, men nu syns tecken på att även hushållen är på väg att dra ned på konsumtionen. I september uppvisade den privata konsumtionen i USA den största nedgången för en enskild månad sedan 1987, samtidigt som index över de amerikanska konsumenternas förväntningar (consumer confidence) uppvisade den största nedgången sedan oktober 1990. Arbetslösheten har under hösten legat på den högsta nivån på fyra år. Det ser också ut som om konsumtionseffekten av skattesänkningarna i USA kommer att bli mycket begränsade, åtminstone på kort sikt. I stället syns en klar uppgång i sparandet. Nedgången i USA har naturligtvis även påverkat utvecklingen i Europa. Fallande investeringar och industriproduktion, bl.a. beroende på en svagare export till den amerikanska marknaden, inledde avmattningen. Men även i Europa syns nu en vikande konsumtion, vilket sänker tillväxten ytterligare. För EU-området som helhet spår OECD en BNP-tillväxt för innevarande år på strax under 2 %. Centralbankerna i både USA och Europa har dragit ned sina respektive styrräntor i syfte att dämpa konjunkturnedgången. Än har ingen märkbar uppgång synts vad gäller exempelvis investeringar, inte ens i USA där centralbanken varit mest aggressiv. Det faktum att överkapaciteten i den amerikanska ekonomin fortfarande är betydande (kapacitetsutnyttjandet var i september i år det lägsta sedan 1983) är den troliga förklaringen. Andra konjunkturindikatorer pekar inte heller mot en snar vändning. Inköpschefsindex i både USA och Europa, som allmänt betraktas som en av de mest tillförlitliga s.k. early indicators, indikerar en fortsatt försvagning av industrikonjunkturen. OECD tror i sin nya prognos att den amerikanska tillväxten för 2002 endast stiger marginellt jämfört med i år; från 1,1 % till 1,3 %. Nästa års tillväxt inom EU förväntas bli något lägre, jämfört med i år, bl.a. beroende på en förväntad nedgång i den brittiska ekonomin. Nedgången i USA och Europa har bidragit till att sänka aktiviteten i de asiatiska länderna. I Japan, som redan i utgångsläget led av stora kvarvarande strukturella problem, har vikande efterfrågan på IT- och elektronisk utrustning, liksom bilar, gjort att den ekonomiska situationen förvärrats än mer. Det mesta tyder på att Japans ekonomi kommer att uppvisa negativ tillväxt både i år och 2002. Det är ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser vad gäller effekterna av terrorattacken i New York i mitten av september. De indikatorer som hittills kommit efter händelsen tyder emellertid på att såväl konsumtionsbeslut som planerade investeringar skjuts än mer på framtiden, vilket leder till att en eventuell återhämtning dröjer ytterligare. Konjunkturutvecklingen och det ekonomiska läget i Sverige Den internationella avmattningen har lett till en påtagligt lägre ekonomisk aktivitet i Sverige. Fallande export har slagit mot i första hand industriproduktion och investeringar. Den privata konsumtionen har till följd av högre disponibla inkomster varit förhållandevis stabil hittills under året. Under hösten har det emellertid skett en markant nedgång i hushållens förväntningar, om både den egna och om Sveriges ekonomi, vilket talar för att även den privata konsumtionen kommer att dämpas. Som de internationella bedömningarna så har konjunkturprognoserna för den svenska ekonomin successivt justerats ned under året. Även i Sverige är det nu allt färre som tror på en snabb uppgång. I stället tyder nu det mesta på en lågkonjunktur med ett "normalt" förlopp. Konjunkturinstitutet kompletterade därför i oktober sin senaste konjunkturprognos med ett alternativt scenario som skall gälla vid en mer utdragen internationell lågkonjunktur. Tabell 2. Konjunkturinstitutets BNP- prognos, procentuell förändring på årsbasis 2001 2002 2003 BNP-tillväxt vid en kortvarig 1,6 2,7 2,7 internationell lågkonjunktur BNP-tillväxt vid en utdragen internationell 1,1 0,8 2 lågkonjunktur Källa: KI (oktober 2001) Tydlig avmattning inom industrin ... Hittills har den inhemska avmattningen varit mest tydlig inom industrin, och då främst exportsektorn, som drabbats hårt av den internationella konjunkturnedgången. Industriorderingången har minskat rejält, och inköpschefsindex har fallit under sommaren och hösten. Det tyder på att botten inte är nådd utan att ytterligare försämringar är att vänta. En specifik risk för Sverige är landets stora beroende av telekomsektorn. Den svagare mobilsystemmarknaden kan leda till att nedgången i svensk export blir extra stor. Internationella valutafonden (IMF) pekade i sin Sverigerapport från i somras på just detta faktum, och att nedgången i Sverige därför blir kraftigare än vad tidigare prognoser indikerat. Att Sverige riskerar att drabbas extra kraftigt av den internationella nedgången illustreras också av den kraftiga nedgången i kursen för den svenska kronan. Kronan har på ett år tappat mer än 10 % av sitt värde, och även om kronan till stor del är lågt värderad på grund av långsiktigt strukturella faktorer har exportbortfallet och Ericssons problem säkerligen påverkat utvecklingen det senaste halvåret. ... riskerar att slå mot sysselsättningen ... Det som länge gjorde prognosmakare relativt optimistiska vad gäller den svenska utvecklingen var att sysselsättningsläget varit tämligen stabilt hittills under året. Nu pekar emellertid många indikatorer på att läget på arbetsmarknaden är på väg att försämras. Ungdomsarbetslösheten har ökat och är faktisk högre i dag än för ett år sedan. Det är en indikation på att vi står inför en ökning i arbetslösheten då det oftast är just ungdomar som drabbas först. Antalet nyanmälda platser avtar och antalet varsel har ökat rejält. Under sommaren och hösten har varslen ökat till de högsta nivåerna sedan 1993. Enligt en analys gjord av Företagarnas Riksorganisation innebär en ökning i varslen att sysselsättningen minskar inom 4-9 månader. Därmed är risken stor att vi kommer att se en sysselsättningsminskning den kommande vintern. Diagram 1. Ökade varsel på arbetsmarknaden Procentuell ökning på årsbasis (bild eller grafiskt element borttaget) Källa: AMS Det som gör läget allvarligt är dels att en eventuell ökning av arbetslösheten sker från en redan hög nivå, dels att regeringen uppenbarligen inte tagit varningssignalerna på allvar. Vi går nu ut ur en högkonjunktur och in i en period av lägre ekonomisk aktivitet med en öppen arbetslöshet på omkring 4 %. Om man i ett vidgat arbetslöshetsbegrepp inkluderar inte bara öppet arbetslösa och personer i AMS-åtgärder utan även latent arbetssökande, undersysselsatta och en del av dem som ingår i Kunskapslyftet finner man att denna vidgade arbetslöshet är långt högre, ca 14 %. Att regeringen i budgetpropositionens huvudscenario räknar med en stabil arbetsmarknad visar att man inte tagit åt sig signalerna om ett svagare sysselsättningsläge. Just detta faktum utgör förmodligen det största hotet vad gäller sysselsättningen; att regeringen inte har några förslag i syfte att effektivisera och reformera arbetsmarknaden. Detta trots att det statliga Konjunkturinstitutet i en färsk analys pekar på uppenbara svagheter vad gäller den svenska arbetsmarknaden. Att arbetslösheten inte fallit mer under de senaste åren av hög tillväxt är också i sig en indikation på en dåligt fungerande och ineffektiv arbetsmarknad. ... som kan slå mot konsumtionen De mörkare utsikterna på arbetsmarknaden riskerar i förlängningen att slå mot den inhemska konsumtionen, vilket i så fall lär fördjupa lågkonjunkturen. Mätningar av hushållens bedömningar både vad gäller Sveriges ekonomi och den egna ekonomin visar att tilltron till den egna ekonomin försvagats sedan förra sommaren. Enligt den bild av den svenska ekonomin som regeringen baserar budgeten på skulle konsumtion och investeringar svara för ungefär 1 procentenhet vardera av tillväxten de närmaste åren, dvs. ge en tillväxt på ca 2 % om året. Detta antar regeringen kommer att gälla också för 2002. Men det är inte troligt att konsumenterna kommer att vara så optimistiska som regeringen förutsatt, vilket i så fall kommer att ge en lägre tillväxt. Diagram 2. Hushållens förväntningar om den egna ekonomin de kommande tolv månaderna Nettotal av det antal som svarat framtida bättre utveckling minus det antal som svarat framtida sämre utveckling (procentenheter). (bild eller grafiskt element borttaget) Källa: SCB Stigande inflation Hittills i år har inflationen, uttryckt som ökningstakten i konsumentpriserna (KPI), stigit kontinuerligt, och i augusti nådde den över Riksbankens "tak" på 3 %. Den stigande inflationen förklaras ofta med tillfälliga faktorer, men frågan är hur riktig den förklaringen är. Det faktum att det är de inhemska priserna som stiger särskilt kraftigt just nu tyder på att bristande inhemsk konkurrens inom många sektorer är en viktig förklaring. En annan orsak är förmodligen att den svenska ekonomin inte tycks klara en långsiktig tillväxttakt på ca 3 % per år, vilket har varit den genomsnittliga tillväxten de senaste fem åren, utan att inflationen tar fart. Framför allt finns det starka indikatorer på att den svenska arbetsmarknaden är alltför ineffektiv för att möjliggöra en långsiktigt hög tillväxt i förening med låg inflation. Konjunkturinstitutet uppskattar den svenska jämviktsarbetslösheten, dvs. den nivå på arbetslösheten som är förenlig med prisstabilitet, till 4 %. Arbetslösheten skulle således inte kunna falla under 4 % utan att inflationen tar fart. OECD har tidigare uppskattat den svenska jämviktsarbetslösheten till omkring 5 %. Detta är ytterligare ett uttryck för behovet av strukturella reformer för att kunna uppnå en långsiktigt högre tillväxtpotential. Det finns även andra indikatorer på att inflationen beror på ett högt resursutnyttjande, och att ekonomin är på väg att slå i kapacitetstaket. Både Riksbanken och Konjunkturinstitutet gör nämligen, till skillnad från regeringen, bedömningen att BNP-gapet i stort sett är slutet, vilket innebär att den faktiska produktionen är lika med den potentiella. Detta är också en indikation på att den svenska ekonomin inte klarar en långsiktig tillväxttakt på 3 %, och på behovet av reformer i syfte att öka utbudssidan i ekonomin. Utan sådana reformer kan Riksbanken tvingas till att höja räntan mycket tidigt i nästa uppgångsfas, vilket kan resultera i att en framtida återhämtning blir långsam. Rekordsvag krona Kursen på den svenska kronan har det senaste året försvagats med drygt 10 %, räknat mot Sveriges viktigaste valutor (enligt TCW-index). Försvagningen sker emellertid från en redan låg nivå. Det handlar således inte om någon tillfällig försvagning, som inte minst regeringsföreträdare vill göra gällande. Den senaste tidens snabba växelkursförsvagning förklaras främst med att de svenska pensionsfonderna numera har större frihet att placera i utländska tillgångar samt med den fallande svenska börsen. Dessa effekter lär klinga av framöver. Men den långsiktiga kronförsvagningen beror främst på att Sverige alltjämt dras med allvarliga strukturella brister som resulterar i låg tillväxtkraft. Denna effekt kommer inte att avta utan åtgärder som råder bot på dessa strukturella brister. Sveriges ekonomiska läge - politiska slutsatser Klart är att olika indikatorer för näringslivet länge har pekat på en svagare svensk ekonomi. Det är troligt att näringslivets aktivitet blir fortsatt låg under resten av året och under 2002. Den ekonomiska politiken måste därmed läggas upp på ett sätt som har andra förutsättningar än regeringens prognos för BNP för nästa år på närmare 2,5 %. Det handlar inte främst om konjunkturpolitik. Uppgiften, och möjligheten, att föra konjunkturpolitik ligger numera främst på Riksbanken. Det handlar i stället i första hand om att ha en i grunden så stark ekonomi att den på ett acceptabelt sätt kan motstå de påfrestningar som en snabb konjunkturavmattning medför. Det handlar således om strukturella reformer. Problemet är att bästa tillfället att lägga grunden till detta är när ekonomin är god. Det är uppgångsåren i slutet av 1990-talet som borde ha använts för att stärka den svenska ekonomins tillväxtkraft och motståndskraft vid internationella konjunkturnedgångar. I stället valde regeringen det direkt motsatta; ökade offentliga utgifter som ökat ekonomins sårbarhet. Parallellen med den politik som den dåvarande socialdemokratiska regeringen förde i slutet av 1980-talet är tydlig. Den offentliga utgiftsexpansionen fick pågå på ett sätt som sedan gav stora problem i början av 1990-talet. Osäkerheten om stabiliteten i den svenska ekonomin har visat sig i kraftiga variationer i kronkursen och ränteskillnader mot omvärlden. Vad gäller kronan finns det också en trendmässig försvagning. Kronkursen skall inte vara ett mål för den ekonomiska politiken, men en bra och stabil ekonomisk politik leder också till en starkare krona. Den fortsatta försvagningen av kronan har inte lett regeringen att dra några slutsatser för den ekonomiska politiken. En svagare tillväxt än den som legat till grund för regeringens budget kommer säkerligen att bli ett faktum även för Sveriges del. Det är därför viktigt att utforma politiken så att den kan hantera de svårigheter som en sämre tillväxt kommer att innebära. För även om det bästa tillfället att genomföra nödvändiga förändringar är när tiderna är goda och ekonomin är stark så är reformbehovet i dag lika stort som tidigare. Att vänta med att genomföra nödvändiga reformer vore därför ännu ett misstag. Ju förr dessa genomförs desto bättre. Ambitionsnivån måste vara hög, vilket innebär genomgripande reformer på en rad områden. Tyvärr tycks denna insikt helt saknas hos den nuvarande regeringen. Finansutskottets majoritet inser inte heller behovet av reformer på den ekonomiska politikens område. Majoriteten tycks i praktiken ha en mera pessimistisk bedömning av den ekonomiska utvecklingen än regeringen men drar inga slutsatser av detta. Att ta itu med på en gång 3.1 Den akuta situationen Nu försämras ekonomin, och allt regeringen har att komma med är offentlig expansion. För varje dag kommer nya uppgifter om varsel och neddragningar. Företagen drabbas hårt av minskad efterfrågan. Det leder till sämre sysselsättning, med all sannolikhet betydligt sämre nästa år än i år. Regeringen har missat att använda konjunkturuppgången för att ge svensk ekonomi styrka och motståndskraft. Konjunkturen råder ingen regering över, men man kan i olika hög grad förebygga dåliga tider. Här har regeringen brustit. En nyckelfaktor när det gäller att motverka följderna av en konjunkturnedgång är att skapa förutsättningar för livskraftiga företag. Vi vet sedan tidigare att områden med hög grad av företagsamhet står starkare när lågkonjunkturen kommer. Gnosjöregionen drabbades t.ex. inte så kraftigt av nedgången under 90-talet. Arbetslösheten förblev låg. Nu behövs ett program som stärker företagen så att följderna av den internationella och inhemska konjunkturavmattningen begränsas så mycket som möjligt. Ett sådant program måste innehålla åtgärder som har en långsiktig inriktning. Kortsiktiga stimulanser leder inte ens till en kortsiktig expansion, långt mindre till en varaktig utbyggnad. Erfarenheterna från tidigare försök med kortsiktiga stimulanspaket talar sitt tydliga språk. Det är politiska åtgärder, som långsiktigt stimulerar företagandet, som kan få någon effekt. Det som krävs är åtgärder enligt två huvudlinjer. För det första krävs en skattepolitik som stimulerar arbete, företagande, investeringar och risktagande. Det handlar både om inkomstskatter och skatter direkt på företagandet. I det följande anger vi inriktningen av en sådan skattepolitik som både har gynnsamma konjukturmässiga effekter och är långsiktigt hållbar. Omfattningen av de åtgärder vi prioriterar är långt mera omfattande och har en helt annan styrka än de små åtgärder som regeringen nu föreslår. För det andra krävs ett brett avreglerings- och förenklingsprogram. Regeringen har grundligt misslyckats med att komma i gång med några substantiella förbättringar på detta område. De förenklingsförslag som finns, bl.a. från utredningar och från företagen själva, har i stort sett hamnat i skrivbordslådan. Förenklingsgruppen inom Regeringskansliet, Simplex, har inte heller kommit i gång. Även här anger vi riktlinjerna för ett mera omfattande, politiskt bättre förankrat och snabbare arbete. Regeringens reaktion på de sämre ekonomiska utsikterna är offentlig expansion. Med en sämre konjunktur ökar risken för att utgiftstaket bryts igenom. Ett antal bedömare, däribland det statliga Konjunkturinstitutet, anser att regeringen inte klarar att hålla statens utgifter under taket nästa år med den nuvarande politiken. Ett genombrott av utgiftstaket vore ett kraftigt slag mot trovärdigheten i den ekonomiska politiken och därmed mycket negativt för Sverige. Risken är därför stor att regeringen kommer att tvingas till akuta stoppåtgärder för att hålla sig under utgiftstaket. Detta är mycket negativt för planeringen av de områden det gäller myndigheter och enskilda vet inte vad som gäller från dag till dag. Kvaliteten i de offentliga tjänsterna blir sämre. Det är ingen hemlighet att konjunkturkänsligheten hos de offentliga utgifterna är stor. Inriktningen och omfattningen av utgifterna måste därför vara sådan att vi klarar en konjunkturavmattning, som den som nu är på väg, med bibehållen balans. Det kräver större återhållsamhet och mindre löftespolitik. Vi anger här riktlinjerna för sådana reformer av de offentliga utgifterna som leder till större stabilitet och mindre behov av panikutryckningar. 3.2 Den exploderande sjukfrånvaron Ett av de mer akuta problemen på arbetsmarknaden och i socialförsäkringssystemet är de kraftigt ökande sjukskrivningarna. De senaste årens utveckling är mycket allvarlig, dels eftersom långvarig ohälsa i arbetslivet ökar, dels eftersom kostnaderna skenar. Utgifterna beräknas öka från 13,8 miljarder kronor år 1997 till 36,7 miljarder kronor i år, dvs. en ökning med 165 % på fyra år. Regeringen har medvetet och utan några argument underbudgeterat denna kostnad de senaste åren. I år beräknas sjukpenning betalas ut för ca 100 miljoner dagar, en ökning med 110 % jämfört med 1997. Av dessa 100 miljoner sjukdagar härrör sig ca 75 % från personer med arbete. Det motsvarar ca 205 000 helårsarbeten. Lägger man därtill karensdagen och den sjuklön som arbetsgivaren betalar de första 14 dagarna, så tillkommer ytterligare ca 165 000 heltidsarbeten som inte utförs. Totalt är det alltså fråga om 370 000 heltidsarbeten som inte utförs. Detta motsvarar ca 8,5 % av arbetskraften. Likaså har antalet förtidspensionärer ökat de senaste åren, och även de väntas öka än mer de kommande åren. Regeringens utredning (Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet) räknar med att antalet förtidspensionärer kommer att öka från 428 000 år 2000 till ca 514 000 år 2006. Samtidigt ökar kostnaderna från 48 till 67 miljarder kronor under samma period. Att minska antalet sjukskrivningsdagar och det ökande antalet förtidspensionärer är därför en av de viktigaste sociala utmaningarna som bör prägla de kommande årens politik. Därigenom kan personligt lidande minska och hälsoläget förbättras samtidigt som företagens och statens utgifter kan minska. Dessutom kan det faktiska arbetsutbudet stärkas. Diagram 3. Utgiftsutvecklingen för sjukpenning, rehabiliteringspenning och förtidspension 1997-2006 (bild eller grafiskt element borttaget) Anm.: Inklusive statlig ålderspensionsavgift från 1999. Källor: ESV och HpH (S 2000:7) Om regeringens prognos är riktig för hur sjukpenningen kommer att öka fram till år 2004, innebär det att kostnaden för sjukpenning har ökat med 226 % sedan år 1997. Samtidigt väntas kostnaderna för förtidspensioneringar öka till följd av att även antalet personer som förtidspensioneras fortsätter att öka. Det är uppenbart att regeringen inte har kontroll över utvecklingen. Den ökande ohälsan i arbetslivet är, förutom det lidande som drabbar den enskilde, ett växande strukturproblem på arbetsmarknaden. Det är främst anställda inom den offentliga sektorn som är drabbade. Skillnaderna mellan könen vad gäller antalet sjukskrivningar ökar. Riksförsäkringsverkets s.k. 4:e septemberundersökning visar att 47 % av dem som var sjukskrivna denna dag var anställda inom den offentliga sektorn. Det skall jämföras med att sektorn omfattar ca 30 % av arbetsmarknaden. Uppenbart är att de offentliga arbetsgivarna, generellt sett, har svårigheter att skapa en arbetsmiljö som förebygger stress och minskar ohälsa. Detta drabbar främst kvinnor. Det är främst de långvariga sjukskrivningarna som ökar. Regeringen har hittills bara försökt möta de ökade problemen med utredningar. Utredningar kan behövas för att föreslå omfattande förändringar på lång sikt, men många åtgärder som ger snabba resultat går att göra redan nu. En utredning (Rehabilitering till arbete, SOU 2000:78) gjord av Gerhard Larsson är redan klar och visar på en rad brister i nuvarande system: · Mer än en miljon individer har övervägt att av hälsoskäl förändra sin arbetssituation · · Sjukfrånvaron ökar kraftigt · · Många sjukskrivna har ett rehabiliteringsbehov som inte tillgodoses · · Utbudet av rehabilitering är otillräckligt och ojämnt fördelat · · Väntetider inom sjukvården försenar rehabilitering · · Arbetsgivaren behöver stöd i rehabiliteringsarbetet · · Rehabiliteringsansvaret delas av fem parallella sektorer som alla har olika mål, medel och ansvar (arbetsgivaren, hälso- och sjukvården, kommunens socialtjänst, arbetsförmedlingen och försäkringskassan). · De längre sjukfallen innebär att arbetsgivarens kostnader övergår till att bli en statlig kostnad. Samtidigt är det på den lokala arbetsplatsen som det finns möjlighet att förebygga ohälsa. En bra arbetsgivare förhindrar stress och ohälsa och därför bör bra och lyhörda arbetsgivare premieras. Åtgärder på kort sikt · En möjlighet att förbättra situationen är att i hela landet tillåta finansiell samordning mellan försäkringskassorna och sjukvården. Det skulle innebära att försäkringskassorna kunde bekosta sjukvårdsinsatser för att snabbt få resultat som skulle hålla nere långtidssjukskrivningar. I de områden där detta varit möjligt på försök har besparingarna visat sig vara avsevärda. Ett tillämpande i hela landet skulle ha positiva verkningar både på kostnaderna och inte minst på enskilda människors liv. Detta skulle i dagsläget vara utomordentligt angeläget med hänsyn till de skenande sjukförsäkrings- och förtidspensionskostnaderna. Försäkringskassorna bör också kunna bekosta specialistvård utanför landstingssektorn för att minska väntetiderna. · · En finansiell samordning och ökad självständighet för försäkringskassorna kombinerad med en nationell vårdgaranti som garanterar att en rehabiliterings- eller sjukvårdsinsats utförs inom en given tid skulle väsentligt förbättra hälsoläget, stärka arbetsutbudet och minska de offentliga kostnaderna. · · För att snabbt kunna bryta den negativa utvecklingen genom rehabiliteringsinsatser behövs även extra resurser för bl.a. försäkringskassorna. · · En stärkt utbildning i försäkringsmedicin skulle också i vissa fall kunna bidra till kortare sjukskrivningstider. · · Det förebyggande arbetet på arbetsplatserna måste ges en högre prioritet. Detta gäller särskilt där offentlig sektor är arbetsgivare. Möjligheten att påverka den egna arbetssituationen har en avgörande betydelse för hälsoläget och vilken stress man upplever. Just på denna punkt är stora delar av den offentliga sektorn en dålig förebild genom sina stela och hierarkiska strukturer. · På längre sikt - rehabiliteringsreform På lite längre sikt behöver mer genomgripande förändringar genomföras. Utgångspunkter för en större förändring av rehabiliteringen och korttidssjukvården bör bl.a. vara att individen sätts i centrum, till skillnad från dagens system där det snarast är byråkratin som står i centrum. Vidare bör det vara en offentlig instans som man vänder sig till och som har hela ansvaret för rehabiliteringen. De förebyggande insatserna bör stärkas och utbudet av rehabiliteringsresurser behöver öka. Likaså måste likvärdiga möjligheter till rehabilitering över landet och mellan olika grupper garanteras samt tydligare drivkrafter för en snabb och kvalitativ rehabilitering skapas. Möjligheten att snabbt få tillgång till rehabilitering är viktig för alla grupper i samhället. Det har visat sig att kvinnor inte får möjlighet till adekvat rehabilitering i samma utsträckning som män. Genom att införa en rehabiliteringsgaranti, lika för alla, ges kvinnor större möjlighet att snabbt få rehabilitering och återgå till arbete. 3.3 Sysselsättningen Trots att Sverige de senaste åren har haft högkonjunktur har den totala arbetslösheten varit alldeles för hög. Med den politik regeringen för är målet om att 80 % av arbetskraften skall vara reguljärt sysselsatt 2004 omöjligt att nå. Det framgår av regeringens egna kalkyler. Den svenska arbetsmarknaden har inte visat sig flexibel nog att ta till vara hela arbetskraftsutbudet. Den totala arbetslösheten i form av öppen arbetslöshet och AMS-åtgärder är när konjunkturen nu vänder nedåt fortfarande ca 7 %, vilket är den högsta arbetslöshet vi någonsin haft i slutet av en högkonjunktur. Sverige har inte lyckats bättre än EU-länderna i genomsnitt i detta avseende. Sedan mitten av 90-talet har arbetslösheten minskat i ungefär samma takt som i övriga EU- länder. 1995 hade sju EU-länder lägre arbetslöshet än Sverige. För närvarande har fortfarande sju EU-länder lägre arbetslöshet än Sverige. Inte heller när det gäller sysselsättningen har den svenska politiken lyckats bättre än EU-länderna i genomsnitt. Sedan mitten av 90-talet har samtliga EU-länders sysselsättningsgrad ökat medan den minskat i Sverige. Som framgår av diagram 4 har elva av de femton EU-länderna haft en snabbare sysselsättningsökning än Sverige. Diagram 4. Sysselsättningsökning 1995-2000 Procentuell förändring (bild eller grafiskt element borttaget) Källor: Eurostat och kommissionen Dessutom är inte alla som registreras sysselsatta i arbete. Många är frånvarande från arbetet, exempelvis på grund av sjukdom. Mellan 1997 och 2000 ökade antalet sysselsatta med 206 900 personer, men av denna ökning var 60 %, 125 000 personer, fler sjukfrånvarande. Som andel av arbetskraften var antalet faktiskt sysselsatta i stort sett oförändrat 2000 jämfört med 1997. Endast en marginell ökning med 8 promille från 70,7 till 71,5 % av befolkningen i åldrarna 20-64 år kan skönjas. Diagram 5. Redovisat sysselsatta och faktiskt sysselsatta (bild eller grafiskt element borttaget) I AMS-åtgärder eller öppen arbetslöshet befinner sig för närvarande 300 000 personer eller ca 7 % av arbetskraften. Läggs härtill de latent arbetssökande, dvs. personer som velat och kunnat ta arbete, stiger antalet till ca 440 000 personer, dvs. 10 % av arbetskraften. Utöver denna arbetskraftspotential finns dessutom 260 000 personer som har arbete men som skulle vilja arbeta mera. Det finns en tendens till att de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna kontinuerligt läggs på allt högre nivåer. För varje lågkonjunktur ligger nivån på de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna allt högre, se diagram 6. Diagram 6. Konjunkturberoende AMS- åtgärder 1965-2000 Procent av arbetskraften (bild eller grafiskt element borttaget) Källor: AMS och SCB Regeringen använder de arbetsmarknadspolitiska åtgärderna på ett felaktigt sätt. I stället för att tjäna som ett smörjmedel i ekonomin, att matcha arbetssökande och arbetsgivare och att göra arbetssökande bättre förberedda för en föränderlig arbetsmarknad, har de fått tjäna som ett sätt att dölja arbetslöshet. Det är uppenbart att de under senare tid använts som ett sätt att siffermässigt uppnå målet för den öppna arbetslösheten, under enskilda månader. Arbetsmarknadspolitiken behöver reformeras om den skall kunna fylla sina primära uppgifter. Enskilda arbetssökande måste uppleva att de utbildningar och andra åtgärder som sätts in är relevanta och har hög kvalitet. Vidare måste arbetsmarknaden i vid mening avregleras mera om det skall vara möjligt att uppnå den höga sysselsättningsnivå som människor önskar sig och som är nödvändig av demografiska skäl. En vital och jämställd arbetsmarknad Arbetskraftsutbud och fungerande förmedling En nyckelfråga för att öka tillväxten är att mer arbete blir utfört. Genom att öka incitamenten för att arbeta mer än i dag kan detta åstadkommas. Det finns flera olika men samverkande åtgärder som kan vidtas för att öka arbetskraftsutbudet. Det gäller främst arbetstidsregleringen, skattesystemet, regler för invandrares inträde på arbetsmarknaden och arbetsmarknadspolitiken. Hinder är t.ex. också den dåliga infrastrukturen och den stelbenta familjepolitiken. Den svenska arbetsmarknaden fungerar inte som den borde. Efter vad som måste betecknas som en högkonjunktur enligt svenska förhållanden står fortfarande ungefär en halv miljon människor utanför ordinarie arbetsmarknad. Trots flera år av högkonjunktur är arbetslösheten fortfarande en av de största utgiftsposterna i de offentliga budgetarna. Denna höga arbetslöshet har vi med oss när vi nu går in i en lågkonjunktur. Mer pengar till AMS löser inga problem i grunden, utan fungerar snarare som kosmetika för att åtminstone i statistiken försöka skyla över de problem på arbetsmarknaden som regeringen inte tagit tag itu med under den senaste mandatperioden. Bristerna i arbetsmarknadens funktionssätt har bidragit till ett antal problem: brister i lönebildningen, höga barriärer för nytillträde till arbetsmarknaden som medför risk för bestående utanförskap och arbetsrättsliga regleringar som skapar problem, inte minst för småföretagen. Något är fel när brist på arbetskraft och hög arbetslöshet existerar sida vid sida. Rörligheten mellan olika jobb skall kunna vara stor. Som löntagare skall man kunna välja mellan olika arbetsgivare dven om man arbetar med sjukvård, omsorg och undervisning. Yrken som traditionellt är kvinnodominerade skall också kunna erbjuda möjligheter till bra löneutveckling och företagande. En viktig del i en fungerande arbetsmarknad är att det måste bli lättare att förena ansvar för barn med arbete. Genom vårt förslag om barnomsorgskonto i kombination med etableringsfrihet och avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader kan föräldrar finna den barnomsorg som passar just deras vardag vilket är viktigt inte minst från ett jämställdhetsperspektiv. Om inte barnomsorgen fungerar väl är det inte praktiskt möjligt att uppnå ett jämställt arbetsliv. Ny arbetslagstiftning ger ökat inflytande över arbetstiderna - nej till centraldirigerad arbetstidsförkortning Arbetsmarknadslagstiftningen måste medge flexibilitet för anställda och för arbetsgivare. Det kan till exempel gälla frågor om arbetstidens längd och arbetets förläggning. En ökad individualisering av arbetstiden är både önskvärd och nödvändig. Mer makt för den enskilde över arbetstid och arbetsliv är också en viktig kvinnofråga eftersom kvinnor i dag bär ett större ansvar för att arbets- och familjeliv skall fungera. Efter en sådan reform blir det lättare för dem som så önskar att minska sin arbetstid. Möjligheterna förstärks genom de skattesänkningar vi föreslår. Därmed avvisar vi en allmän lagstadgad arbetstidsförkortning. Fördelarna med större inflytande över det egna arbetet är inte bara att arbetsutbudet kan öka på frivillig väg, utan det leder på sikt också till en ökad tillfredsställelse och mindre stress. Bryt segregationen Grunden för integration är att människor har makt över sin vardag genom egen försörjning. Den missriktade politik som förhindrat och förbjudit människor att ens söka arbete har berövat många nyanlända människor deras självkänsla, vilket lett till utanförskap från det svenska samhället. Många människor har aldrig fått en chans att utöva sitt yrke på den svenska arbetsmarknaden. På så sätt har också Sverige berövats värdefulla erfarenheter. Andra invandrare har hållits borta från arbetsmarknaden därför att de fastnat i bidragsfällan. Avgörande för integrationen är att arbetsmarknaden öppnas för invandrare. Lägre skatt på arbete, minskade marginaleffekter och bättre villkor för småföretagande är viktiga åtgärder för att minska segregationen. Ny arbetsmarknadspolitik och effektivare förmedling av arbete Arbetsmarknadspolitiken skall stimulera till arbete. Även skattepolitiken måste utformas så att arbete premieras. För att råda bot på lokal arbetslöshet måste de regioner inom vilka man naturligen söker arbete bli större, bl.a. genom bättre villkor och möjligheter att arbetspendla. Förmedlingen av arbete måste bli effektivare. Privata bemanningsföretag har visat att det går att få också grupper som bedömts som svårplacerade i arbete. Dessa företag borde få spela en större roll vad gäller arbetsförmedling. De nuvarande arbetsmarknadspolitiska åtgärderna måste också ses över där en friare individuell användning bör övervägas. Arbetslöshetsförsäkringen bör moderniseras. En allmän obligatorisk arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag finansieras med egenavgifter bör införas. Därigenom får den enskilde ett verkligt val när det gäller den fackliga tillhörigheten och hur man vill ordna arbetslöshetsförsäkringen. En jämställd arbetsmarknad Sverige är, med globala mått mätt, ett mycket jämställt land. Likafullt återstår mycket att göra för att bryta de strukturer som leder till att kvinnor och män har olika villkor och förutsättningar att förverkliga sina drömmar och ha makten i sin vardag, just därför att de är kvinnor eller män. Nyligen kritiserades svensk jämställdhet hårt av FN:s CEDAW-kommitté, som ser över efterlevnaden av konventionen mot diskriminering av kvinnor. Kommittén påpekar att svenska kvinnor fortfarande tjänar 83 %, i genomsnitt, av vad männen gör och att gapet inte har blivit mindre de senaste tio åren. Inom den privata sektorn har kvinnor endast 5 % av platserna i företagsledningar. Män innehar 87 % av alla professurer. FN- kommittén konstaterar att jämställdheten alltså brister i Sverige. Enligt statistik från Eurostat är bara 6,2 % av toppcheferna i Sverige kvinnor, att jämföra med 20,1 % i Italien och 14,4 % i Frankrike. Av Sveriges 500 största företag har bara åtta stycken en kvinnlig vd. I EU:s riktlinjer för sysselsättningspolitiken kritiseras Sverige för att vi, trots hög sysselsättningsgrad och väl utvecklad jämställdhetspolitik, har en av de mest könssegregerade arbetsmarknaderna. Vi anser att det är viktigt att på olika sätt integrera jämställdhetspolitiken i den ekonomiska politiken. Att varje individ, oavsett kön, skall ha likvärdiga möjligheter till arbete, inkomst, företagande och makt över sin egen ekonomi och livssituation kräver att också ett könsperspektiv genomsyrar den ekonomiska politiken. De strukturer som byggts upp utifrån traditionella könsmönster måste brytas. Detta gäller såväl i arbetsliv, näringsliv som i beslutande församlingar. Könsuppdelad statistik är därvidlag en viktig informationskälla som underlag för analys och beslut. Det är dock en felsyn att använda könsuppdelad statistik statiskt för att beräkna hur olika åtgärder och förändringar påverkar kvinnor som kollektiv och män som kollektiv, i syfte att lägga fram förslag som leder till att det går att uppnå statistiskt likvärdiga resultat. Detta är ett synsätt som leder till att rådande samhällsstrukturer konserveras. Det främsta syftet med könsuppdelad statistik är att visa på systematiska skillnader så att orsaken till sådana skillnader kan identifieras och åtgärdas. Det är vår uppfattning att olikheten är större mellan individer än mellan kvinnor som grupp och män som grupp. Att identifiera och förändra de strukturer som leder till att kvinnor och män ges villkor utifrån könstillhörighet är därför den stora jämställdhetsutmaningen. Den könsuppdelade statistiken ger oss exempelvis information om att kvinnor generellt har lägre löner och kortare medelarbetstid än män, liksom att de har högre ohälsotal. Det är orsakerna bakom detta som måste identifieras, analyseras och åtgärdas. EU:s finansministrar rekommenderar i riktlinjerna för sysselsättningsstrategin Sverige att ta nya initiativ för att minska den nuvarande könsobalansen på arbetsmarknaden. Den socialdemokratiska regeringen lämnar denna rekommendation därhän. Denna obalans på arbetsmarknaden är till stor del roten både till de orättvisa lönerna och bristen på makt och inflytande över arbetstid och arbetssituation. Dåliga arbetsvillkor och löner är symtom som inte bara kan lagstiftas bort, de måste bekämpas med förändringar av orsaken till problemen. För oss är frågan av avgörande betydelse och vi har därför utarbetat en sådan strategi. Huvudpunkterna i denna är: · Bryt de offentliga monopolen inom vården och skolan genom att öppna för en mångfald av olika arbetsgivar. · · Bättre villkor för småföretagandet. Förenklingar och skattesänkningar på arbete har allmän verkan men störst betydelse för tjänsteverksamheter. · · Förena förvärvsarbete med ansvar för barn. Hushållstjänster till överkomligt pris och möjlighet till barnomsorg efter egna önskemål och behov dr viktiga hörnstenar för ökade möjligheter att förena arbetet med ansvaret för barnen. · Bryt upp de offentliga monopolen Eftersom den svenska arbetsmarknaden i långt högre grad än i andra länder är könsuppdelad har den offentliga sektorns problem också blivit ett hinder för jämställdhet. Det är kvinnor som drabbats av sämre arbetsmiljö och sämre arbetsvillkor genom de yrkesval som följer av traditionella könsmönster och den offentliga monopoliseringen - i synnerhet av vård- och omsorgssektorerna. Många gånger är kvinnor utlämnade till en enda arbetsgivare med allt vad det innebär av krav på anpassning, sämre löneutveckling, mindre personligt inflytande och utan möjlighet att byta arbetsgivare. Skillnader visar sig också i sjukfrånvaron. Det är främst inom den offentliga sektorn som de senaste årens ökning av långtidsfrånvaron ägt rum, särskilt bland kvinnor. Offentliga arbetsplatser är ofta stora och anonyma. De är regelstyrda och lämnar lite utrymme för de anställda att påverka och förändra. Så länge tjänster inom vård, omsorg och utbildning produceras inom offentliga monopol nekas många kvinnor möjligheten att pröva nya idéer, nya metoder och andra, mindre byråkratiska, organisationsformer. Det är inte bara jämställdhetsfientligt, det är ett stort resursslöseri. Det är betydande välfärdsförluster som uppstår härigenom, dels genom att de som behöver tjänster får färre valmöjligheter och ett utbud av tjänster som på ett sämre sätt passar den enskildes behov, dels genom att de anställda inte får pröva möjligheten att ta ett större ansvar. De erfarenheter som finns inom dessa områden där flera producenter tillåtits och där tidigare offentliga verksamheter gått över i annan ägo visar i många fall på en betydligt större tillfredsställelse och arbetsglädje hos dem som fått nya arbetsgivare. En mångfald arbetsgivare och konkurrens om personalen är det bästa sättet att åstadkomma bättre löner för de många kvinnor i yrken med lång utbildning som i dag är underbetalda. Det ger fler karriärvägar och möjligheter att arbeta i arbetsorganisationer som bättre tar tillvara sina anställdas intressen. Verkligheten talar i detta fall sitt tydliga språk. Lönenivåer och löneutveckling har jämförts mellan Stockholm, Göteborg och Malmö, där sjuksköterskor i Stockholm nu har 16 respektive 9 % högre lön än i Malmö respektive Göteborg. Lönerna har ökat med 34 % sedan 1997, vilket är det dubbla mot Malmö. Bättre villkor för företagande Villkoren för tjänsteföretagande måste bli bättre. Under ett helt sekel har både skattepolitik och näringspolitik varit inriktade mot varuproducerande storföretag. Regelverken måste förenklas och utgå från det faktum att kunskapsintensiva tjänsteverksamheter har andra förutsättningar och villkor. Skattesänkningar på arbete, regelförenklingar och skärpt konkurrens är förändringar som i sig är generella men kommer att ha som störst betydelse för småföretagande i tjänstesektorn. Större mångfald i vården och skolan innebär att kvinnor ges samma möjligheter som män redan har att bli entreprenörer inom de verksamheter man faktiskt är verksam. Dessa förslag beskrivs i huvudsak i andra avsnitt. Särskilda insatser bör också riktas för att stimulera och underlätta kvinnors företagande. Detta då de traditionellt inarbetade strukturerna alltför långsamt förändras. Den lyckosamma modellen med särskilda affärsrådgivare för kvinnor, resurscentrum för kvinnors företagande och de s.k. kvinnolånen skall därför återinrättas. Förena förvärvsarbete med ansvar för barn Ett absolut krav för ett jämställt och modernt arbetsliv är att det finns goda möjligheter för både kvinnor och män att förena sitt förvärvsarbete med ansvaret för barn och hushåll. I dag är arbetsmarknaden till stor del organiserad efter den rådande strukturen att kvinnan förutsätts ha huvudansvaret för hushållsarbete och barn. Barnomsorgen är i sin tur organiserad utifrån samma modell. Kvinnor utför i dag en större del av det obetalda arbetet i hemmet. Detta bidrar till att kvinnor upplever en större press i arbetslivet. För att få ekvationen att gå ihop väljer man deltidsarbete och yrkeskarriär på sparlåga. Genom att göra det möjligt för en större valfrihet i valet av barnomsorg ges familjerna större möjligheter att själva fördela sin tid mellan arbete och familj. Vi föreslår etableringsfrihet inom barnomsorgen, vilket innebär att stödet till barnomsorgen skall följa med till den omsorgsform föräldrarna väljer. Styrkta barnomsorgskostnader görs avdragsgilla, vilket sänker kostnaden med en tredjedel. Det sänker den ekonomiska tröskeln till arbetsmarknaden och öppnar för en ännu större valfrihet för barntillsyn. Våra partier har också föreslagit ett barnomsorgskonto, ett kontantstöd som ökar barnfamiljernas ekonomiska marginaler och därmed stärker deras möjlighet att själva avgöra hur vardagen skall se ut. Vi vill också göra det möjligt för vanliga barnfamiljer att lösa ut tidsekvationen och minska stressen och pressen genom att kunna köpa hushållstjänster. Delat ansvar innebär inte att hemarbetet försvinner! Vi vill halvera kostnaden för hushållsnära tjänster genom en skattereduktion på 50 % av arbetskostnaden. På så sätt uppmuntras en vit och hederlig tjänstesektor som i dag inte kan konkurrera med en svart sektor. De långsiktiga utmaningarna Att möta globaliseringen Människor, kapital och företag rör sig i dag snabbt över nationsgränser och söker sig dit där förutsättningarna framstår som mest gynnsamma. Uppgiften för den ekonomiska politiken i vid mening är att ge företag och hushåll sådana förutsättningar att vi i Sverige kan möta de utmaningar som globaliseringen innebär. Sverige måste vara konkurrenskraftigt när det gäller företagande och kunskaper. Den tekniska utvecklingen tillsammans med den finansiella integration som följt av avregleringar har förändrat förutsättningarna både för företagande och för den ekonomiska politiken. Globaliseringen förstärker och fördjupar kontakterna mellan människor världen över. Genom globaliseringen sprids upplevelser, kultur, värderingar och kunskap. Alltfler människor kan ta del av nya upplevelser och möten. Detta innebär stora nya möjligheter för människor, regioner och länder. Globaliseringen har härigenom bidragit till att demokratisera det ekonomiska livet. Terroristattackerna skall inte få bryta allt det positiva som globaliseringen medfört. Det terroristerna åstadkom, förutom ögonblicklig död och förintelse, var att slå ett slag mot det öppna samhället och mot strävan att öka kontakter nationer, människor, företag och organisationer emellan. Den ökade försiktighet och de ökade kostnader som attackerna medfört kommer i varje fall under en tid att leda till lägre världshandel och därmed lägre tillväxt i världsekonomin. WTO har beräknat att världshandeln i år bara kommer att öka med 2 %, vilket är mycket lägre än under 2000 då den steg med 12 %. För utvecklingsländerna var ökningen ännu snabbare under fjolåret, 15 %, eller tre gånger snabbare än deras BNP-tillväxt. Deras andel av handeln med bearbetade industrivaror har ökat från 17 % 1990 till 27 % år 2000. Eftersom det är livsviktigt för de fattiga länderna att få handla med omvärlden kommer de försämrade handelsmöjligheterna att främst gå ut över fattiga länder och människor. Världsbanken beräknar att inte mindre än 10 miljoner fler människor kommer att vara kvar i fattigdom nästa år som följd av att terroristattackerna dämpar tillväxten i utvecklingsländerna. Afrika drabbas värst. Terroristattackerna medförde att det kastades "grus i maskineriet", att kostnaderna för internationella kontakter av olika slag ökade. Nu ser vi effekterna, hinder för handel och tillväxt håller människor kvar i fattigdom. Både företagsekonomiska och ekonomisk- politiska beslut sker i en internationaliserad värld under en mera öppen granskning än tidigare. De testas mot kriterierna i en öppen marknadsekonomi. Demokrati, öppna ekonomier och modern teknik ger nya möjligheter att bekämpa några av mänsklighetens stora gissel - fattigdom, analfabetism, sjukdomar och svältkatastrofer. Det är ett gemensamt ansvar att ta till vara dessa möjligheter och inte låta kortsiktiga intressen styra utvecklingen. Vi bejakar globalisering och frihandel och vill samtidigt medverka till att forma goda spelregler till skydd för människor och miljö. En av 2000- talets stora utmaningar är att ge globaliseringen ett mänskligt ansikte, att låta alla vara delaktiga och få skörda dess frukter. En följd av globaliseringen är att skattebaserna blir alltmer rörliga. En förutsättning för det öppna samhället är att människor, företag och kapital i allt högre grad kommer att kunna välja lokalisering. Att denna ökande internationalisering ännu inte lett till stora flyttströmmar är inte ett argument mot att denna fråga måste tas på största allvar. Särskilt utsatta för konkurrens är kapitalskatter, inkomstskatter för människor med internationellt efterfrågad kompetens och vissa punktskatter. Ett oroande tecken är att Sverige sedan flera år tillbaka i tiden har en nettoutflyttning av kvalificerad arbetskraft samt av de stora företagens huvudkontor och forskningsverksamhet. Sverige behöver ha skatte- och välfärdssystem som är konkurrenskraftiga. Det är bara genom en god tillväxt i den privata sektorn som det offentliga kan få in skatteinkomster. Det innebär krav på hårdare prioritering i fråga om vilka de offentliga åtagandena skall vara och vilka skatter som kan finansiera offentliga utgifter. Sverige måste ha ett företagsklimat som gör vårt land attraktivt för huvudkontor, forskning och nytt företagande. Ett led i det politiska arbetet på att möta globaliseringen är arbetet på att göra Europa till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi. Under de senaste åren har det europeiska samarbetet inte förmått realisera några större steg om ens några mot detta mål. Sverige skall verka för att den inre marknaden präglas av dynamik och öppenhet genom att nya områden öppnas för konkurrens och företagande. Vi bör också som land gå i täten för att själva genomföra de åtgärder inom bl.a. arbetsmarknadens område som gemensamt föreslagits som steg på vägen mot ökad europeisk konkurrenskraft. Sverige har under decennier dragit nytta av vår export och internationella inriktning. Därför kan vi rimligen inte neka andra länder som vill öka sin utrikeshandel samma möjligheter. Sverige bör därför i olika internationella sammanhang, främst inom EU, verka för en ökad öppenhet och nedrivande av handelshinder av olika slag. Särskild hänsyn bör tas till de fattigaste ländernas intressen. En ny WTO-runda måste göras till ett stort steg i rätt riktning. Samtidigt skall Sverige verka för att den internationella finansmarknaden kännetecknas av öppenhet och institutionaliserat samarbete som ger stabilitet. Detta ställer krav både på Världsbanken och IMF. Sverige bör vidare gå i täten för en större internationell skuldavskrivning riktad mot de länder och regimer som genom politiska reformer uppfyller grundläggande krav för att kunna tillgodogöra sig värdet av en sådan åtgärd. Att bemästra en situation med färre barn och fler äldre En stor utmaning för Sverige och flertalet utvecklade mogna industriländer är den demografiska utvecklingen. I korthet består denna av låga födelsetal och en ökande andel äldre personer. Allt färre i förvärvsarbetande åldrar kommer att försörja alltfler som inte befinner sig i förvärvslivet. På sikt kommer försörjningsbördan för personer i förvärvsaktiv ålder att öka med 45 % inom EU. För Sveriges del kan den demografiska utvecklingen belysas däri att när folkpensionen infördes år 1913 och pensionsåldern sattes till 67 år var medellivslängden ca 57 år. Skulle samma relationer tillämpas på dagens medellivslängd skulle pensionsåldern vara drygt 90 år. Den senaste långtidsutredningen pekar visserligen på att befolkningen i förvärvsåldrarna ökar under detta decennium men antalet arbetade timmar kommer snart att börja minska. En tvingande lagstiftning om kortare arbetstid skulle göra detta akut. Sverige har ett visst försteg i förhållande till de flesta av EU-länderna genom att pensionssystemet reformerats och gjorts mera flexibelt i förhållande till samhällsekonomi och demografisk utveckling. Den avgörande uppgiften är att föra en politik så att utvecklingen mot ett minskat arbetskraftsutbud kan brytas. Fler behöver arbeta längre för att inte skattebördan på den arbetande generationen skall bli orimlig. Med en politik som stimulerar tillväxt och ökat arbetsutbud bland fler kan de problem som förskjutningar i åldersstrukturen medför lättare mötas. Den försämring av sysselsättningen som nu kommer får inte leda till en politik som permanent för människor bort från arbetsmarknaden. Långtidsutredningen räknar med att under de närmaste trettio åren enbart de av demografin beroende kostnaderna för sjukvården kommer att öka, och i ännu högre grad gäller detta kostnaderna för äldreomsorg. Totalt sett kan det handla om så mycket som 3 % av BNP till år 2030. I dagens penningvärde motsvarar det drygt 60 miljarder kronor. Det är uppenbart att detta ställer den ekonomiska politiken i vid mening inför stora utmaningar. Utredningen pekar också på att alla möjligheter bör utnyttjas för att öka produktiviteten i de offentligt finansierade verksamheterna och att förbättringar kan nås via alternativa driftsformer, dvs. i praktiken den politik som våra fyra partier förordar. Hade välfärdslösningarna fått en mera flexibel lösning hade inte beroendet av de offentliga finanserna varit så stort. Pensionsöverenskommelsen utgör ett sätt att angripa frågan. Genom att det nya pensionssystemet gjorts mera flexibelt gentemot de ekonomiska förutsättningarna kan det lättare möta de påfrestningar som förändringar i demografin kan komma att innebära. De principer som legat bakom reformeringen av pensionssystemet bör vara vägledande även vid reformering av andra system. Vidare visar de demografiska förändringarna att det bara är en stark bas i form av ett vitalt näringsliv och en hög nivå på sysselsättningen i den privata sektorn som kan bära upp välfärdssystemen. Den viktigaste politiska åtgärden för att klara välfärdsåtaganden är därför att ge näringslivet och företagandet så goda förutsättningar som möjligt. Detta innebär färre regleringar och rimligare skattenivåer. Att bekämpa socialt utanförskap och tudelningen av Sverige Det sociala utanförskapet tenderar att rota sig allt djupare i Sverige. En minskad social rörlighet, en arbetslöshet bortom statistikens kolumner och en välfärdspolitik som ökar bidragsberoendet i stället för att öka möjligheterna att försörja sig av egen kraft gör Sverige segregerat och riskerar att klyva vårt samhälle. På motsvarande sätt riskerar hög arbetslöshet och det faktum att tillväxten är högre i vissa områden att tudela landet, både socialt och regionalt. Detta kan bara förändras genom en högre tillväxt som är socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar. Om fler arbetar och bidrar till ökad tillväxt växer det mer på alla håll i landet. Också av sociala skäl är det bättre att människor, orter och regioner får ökade möjligheter att växa av egen kraft än att de blir permanenta bidragstagare. Den regionala tudelningen av landet visar sig bl.a. i befolkningsförändringar. I 200 av landets 289 kommuner minskar befolkningen. Av tabell 3 framgår att befolkningen har minskat i glesbygd medan tätorterna och landsbygden däromkring haft ökande eller oförändrad befolkning. Det är självfallet naturligt att människor flyttar i vårt land men statistiken visar att flyttströmmarna är kraftigt enkelriktade. Vissa delar av vårt land har inte tillräcklig växtkraft på grund av en politik som urholkar regioners och bygders möjligheter att utvecklas. Det är väl att märka att flyttningen är särskilt framträdande i de kommuner där politiken varit som mest inriktad på att motarbeta alternativ och mångfald, där förutsättningarna för företagande och nya jobb har urholkats till förmån för stora offentliga insatser och kommunala projekt. Tabell 3. Befolkningsförändring 1990-2000 Förändri ng, % Glesbygden -7,9 Tätortsnära landsbygd -0,2 Tätorter 4,9 Källa: Glesbygdsverket Bland tätorterna är det särskilt storstäderna och universitetsorter som expanderat medan bilden i övriga landet är mångtydig. Klart är att förutsättningarna för tillväxt och utveckling inte är tillräckligt bra i de regioner som har låg skattekraft och drabbats av utflyttning. Även inom regioner och kommuner finns betydande skillnader i skattekraft, vilket återspeglar den sociala segregationen. Det måste finnas generellt goda förutsättningar för tillväxt och utveckling i hela landet. En politik som har möjlighet att få effekt på den regionala utvecklingen måste spänna över flera områden, inte främst traditionell regionalpolitik. Det handlar bl.a. om att vidga de lokala arbetsmarknaderna - en nyckelfråga härvidlag är förkortade restider - samt att skapa bättre fungerande arbetsmarknader i fler delar av landet. En generell politik som stimulerar och underlättar företagande är också bra ur regional synvinkel. Försörjningen med riskkapital är ett generellt problem för nyföretagande. I glesbygden är detta ett avgörande problem. En annan tudelning av det svenska samhället sker efter sociala skiljelinjer. Det handlar framför allt om ett socialt utanförskap som delvis följer av en invandrarpolitik som inte förmått ge nya svenskar möjligheter att med egen kraft hävda sig i det svenska samhället. Därför uppfattas ofta den sociala tudelningen lätt som etnisk men handlar likafullt om brister i den förda arbetsmarknads- och välfärdspolitiken som drabbar alla. Invandrare och människor med invandrarbakgrund har emellertid uppenbara svårigheter att komma in på arbetsmarknaden. Medan sysselsättningsgraden våren 2000 låg på 72,3 % bland svenska medborgare var den bara 42,7 % bland invandrare från icke-EU-länder. Arbetslösheten låg på 5,1 respektive 22 %. Även här är arbetsmarknadslagarna en del av problemet. En mer flexibel lagstiftning, flexiblare lönebildning och aktiva åtgärder mot diskriminering skulle underlätta för dessa grupper att få arbete och kunna försörja sig själva. Svenskundervisningen behöver också förbättras. Försörjningen blir med dagens system oftast en kombination av socialbidrag och bostadsbidrag, vilka bägge är inkomstrelaterade. I kombination med skattesystemet är det mycket svårt för dessa människor att öka sin ekonomiska standard genom arbete. Dagens långa väntetider för att få uppehållstillstånd måste också kortas så att människor inte av detta skäl hamnar i passivitet och försörjningsberoende. För att få en förändring till stånd måste den politiska prioriteten vara att möjliggöra ett inträde på arbetsmarknaden så tidigt som möjligt samtidigt som skattesystemet måste stimulera till arbete. För att lösa upp fattigdomsfällorna måste människor ges möjlighet att leva på sin lön. Att skapa förutsättningar för tillväxt För att den svenska ekonomin skall kunna utnyttja hela sin potential krävs en väl fungerande infrastruktur, i vid bemärkelse. Infrastrukturen, såväl den "hårda" - i form av vägar och järnvägar - som den "mjuka" - i form av god social service och utbildning - är av central betydelse för hela landets utveckling. Utbildningen I ett samhälle där kunskaper är den viktigaste grunden för ekonomisk utveckling är lika tillgång till utbildning en avgörande rättvisefråga. Utbildning är den viktigaste och mest långsiktiga vägen till social och regional utjämning. Det är därför ett allvarligt problem att utbildningsnivån vad gäller högre utbildning i Sverige är lägre än i flera jämförbara länder. Andelen högskole- och universitetsutbildade bland dagens unga är lägre än bland 40-talistgenerationens. Sverige behöver en skola i världsklass för att bli en ledande kunskapsnation, vilket i sin tur är nödvändigt för att tillhöra de mest framstående när det gäller välfärd och välstånd. Kunskap betyder också att den enskilde individen får ett ökat självbestämmande över sitt liv. Stora insatser behöver göras både för att stärka grunden för vidare utbildning och livslångt lärande genom insatser i grundskolan och för att ge förutsättningar för återkommande utbildning och kompetensutveckling i arbetslivet. En skola som ger tillräckliga kunskaper I dag lämnar var fjärde elev grundskolan utan godkända och tillräckliga kunskaper. Bland kommunerna varierar andelen elever som inte når målen från 3 till 42 %. Trots regeringens utfästelser om att man "konsekvent prioriterar skolan sedan 1994" så har inte utvecklingen vänt till det bättre, tvärtom. Skolpolitiken måste nu fokusera på skolans huvuduppgift - att garantera att eleverna får tillräckliga kunskaper. Därför måste ökad vikt läggas vid de viktigaste kunskaperna, att läsa, skriva och räkna, och vid att tidigt upptäcka och åtgärda inlärningsproblem. För att skapa möjlighet att möta alla elevers behov är våra partier öppna för olika pedagogiker och välkomnar en mångfald av skolhuvudmän i form av friskolor på olika nivåer såväl som genom en ökad frihet för de enskilda kommunala skolorna. Elevers och föräldrars val bör styra resurstilldelningen till skolorna. En bättre fungerande grundskola är mycket viktigt för att skapa en gymnasieskola där fler elever kan bli godkända och behöriga till högre utbildning. Det handlar både om att grundligt reformera den nuvarande gymnasieskolan och om att komplettera med fler vägar. Därför bör försöken med en lärlingsutbildning inom gymnasieskolans ram permanentas och utvecklas. Våra partier slår vakt om det offentligas ansvar för en väl fungerande skola i hela landet. Ett fortsatt decentraliserat ansvar för skolan måste förenas med tydlig utvärdering och mätning för att trygga likvärdigheten och allas rätt till kunskaper. Högre utbildning och forskning Tillgängligheten till högre utbildning och forskning är avgörande för samhällets utveckling och för tillväxt och livskraft i hela landet. Utbyggnaden av den decentraliserade högre utbildningen har visat sig vara en av få faktorer som motverkat den sociala snedrekryteringen. Den kraftiga utbyggnaden av högskolan behöver nu kompletteras med insatser för att stärka en fri och obunden forskning vid landets högre lärosäten. Utgångspunkten för fördelningen mellan de forskande institutionerna skall vara forskningens kvalitet. Alla universitet och högskolor skall ha möjlighet att kunna konkurrera om offentliga och privata forskningsmedel. Särskild vikt måste läggas vid att stärka grundforskningen. Ett första steg bör vara att i budgetpropositionen årligen presentera en samlad forskningsbudget som ger en bild av hur forskningsresurser fördelas och används. Det livslånga lärandet Utbildning blir i det moderna samhället alltmer en färskvara. Teknisk utveckling och alltmer kvalificerade arbetsuppgifter innebär att en utbildning snabbt blir föråldrad. Ett fungerande system för livslångt lärande, omskolning och vidareutbildning är med andra ord avgörande såväl för enskilda människor som annars riskerar att marginaliseras på den moderna arbetsmarknaden som för samhället som helhet. Att införa individuella utbildnings- eller kompetenskonton, dit löntagare och arbetsgivare kan avsätta pengar för kompetensutveckling, är ett annat exempel på hur man på ett mer individuellt sätt kan stimulera människors kontinuerliga kompetensutveckling i arbetslivet. En viktig del i ett fungerande system för livslångt lärande är att utveckla och skapa fler platser inom KY- utbildningarna. Kommunikationer Särskild uppmärksamhet bör i dagsläget ägnas åt vägnätet. Det krävs en väl avvägd balans mellan järnvägs- och väginvesteringar. I dagsläget behöver betydande insatser göras för att förbättra vägnätet. Regeringens infrastrukturproposition fyller inte de krav som kan ställas på ett underlag för ett så viktigt beslut som hur framtidens kommunikationssystem skall se ut. Diagram 7 visar att underhållet på vägnätet minskat under den socialdemokratiska regeringens tid. Kollektivtrafiken, bl.a. i form av järnväg, är viktig och bör hållas i gott skick. Mycket ofta är dock vägtrafik det enda realistiska fysiska kommunikationsmedlet för människor och gods. Samtidigt förfaller det svenska vägnätet med stora kostnader som följd för människor och företag. Vi accepterar i motsats till vänsterkoalitionen inte en sådan utveckling. Mer resurser måste skjutas till för att garantera vägnätets standard. Eftersläpningen i vägunderhållet måste successivt arbetas bort. Ökade insatser för att trygga underhåll och bärighet är en avgörande faktor för möjlighet till tillväxt i hela landet. Vägnätet måste också byggas ut. Säkerhet och tillförlitlighet måste prioriteras. Det gäller såväl de stora genomsfartslederna och kringfarterna runt våra städer som de regionala och lokala vägnäten. Människor är beroende av bilen, men också av en god miljö. Forskning och utveckling av ny teknik och nya drivmedel är därför av yttersta vikt. Diagram 7. Drift och underhåll av vägnätet Miljoner kronor, 1999 års priser (bild eller grafiskt element borttaget) Insatser behöver omgående göras för att reparera de socialdemokratiska försummelserna. Våra partier är eniga om att det behövs större insatser än regeringen avdelat för drift och underhåll samt investeringar i vägnätet. I jämförelse med regeringens infrastrukturproposition föreslår vi större satsningar på infrastrukturen än regeringen. Bostäderna En förutsättning för tillväxt är en fungerande bostadsmarknad. I storstadsområdena blir bostadsbristen alltmer akut men en lång rad kommuner runt om i landet har bostadsköer. Bristen på bostäder riskerar därmed att bli ett allvarligt tillväxthinder. Bostadsbyggandet har börjat öka men från en mycket låg nivå. Parallellt avfolkas landsbygden med efterlämnade bostadsöverskott som följd. Offentliga medel används för att riva bostäder och därmed hålla uppe hyresnivåerna i det kvarvarande beståndet. Avmattningen i ekonomin tycks nu vara på väg att drabba även byggandet. Även om bygglov m.m. är frågor som avgörs lokalt krävs ett antal nationella åtgärder för att råda bot på dagens problem. Reglerna för planprocessen bör t.ex. ändras så att den påskyndas och görs enklare. Den svarta marknaden för reparation, om- och tillbyggnader av bostäder skulle minska kraftigt genom det förslag till skattereduktion på denna typ av tjänster som vi föreslagit. Den totala beskattningen av boende måste ned. Sänkt fastighetsskatt är ett viktigt steg. Byggkostnaderna är höga i Sverige jämfört med andra länder. En anledning är bristande konkurrens i byggmaterielsektorn. Bristen på byggarbetare i tillväxtområdena bidrar också till ett högt kostnadsläge. Ett annorlunda hyressättningssystem måste till vid nyproduktion av hyresrätter. Även hyrorna i det befintliga beståndet måste bättre avspegla hushållens värderingar genom att lägesfaktorn tillåts få ett större genomslag. Förutom att nyproduktionen skulle öka skulle svarthandeln med hyreskontrakt motverkas. I syfte att öka mångfalden på bostadsmarknaden bör s.k. ägarlägenheter möjliggöras som boendeform. Riksdagen har gett regeringen i uppdrag att återkomma med förslag, vilket hittills inte har skett. Ytterligare en möjlighet att förbättra bostads- och byggsituationen i framför allt storstäderna är att tillåta s.k. tredimensionell fastighetsbildning. Det innebär enklare möjligheter att juridiskt avgränsa en och samma fastighet för olika användningsområden. Olika byggherrar skulle enklare kunna samverka om byggprojekt. Vår ekonomiska politik Överordnade mål De överordnade målen för vår inriktning av den ekonomiska politiken är: · Lägga grunden för att höja den långsiktigt hållbara tillväxten till åtminstone 3 % per år och därmed skapa ett ökande välstånd för alla. · · Slå vakt om den statsfinansiella stabiliteten genom lägre utgifter, lägre skattetryck, sänkt skuldkvot och minskad statsskuld. · · Förbättrad konkurrenskraft genom reformerad lönebildning, ett bättre utbildningssystem och konkurrenskraftiga skatte- och utgiftsnivåer. · · Skapa goda förutsättningar för att alla skall kunna växa och förverkliga sina ambitioner och på så sätt minska den regionala och sociala tudelningen. · · Öka valfriheten och säkra både mäns och kvinnors kontroll över den egna tillvaron. · Fler företagare och fler jobb Företagsklimatet i Sverige behöver förbättras. Det gäller både för företagaren och för företagandet. I dag präglas klimatet av misstro, vilken manifesteras i höga skatter, hinder och regleringar. Nyföretagandet har minskat det senaste året. I stället måste företagandet öka. Företagandet måste ges bättre villkor så att såväl sysselsättning som ekonomisk tillväxt ökar. Krångel, byråkrati och regleringar måste minska. Konkurrensövervakningen måste förbättras. Och inte minst måste skatterna för såväl företagare som företag sänkas. Mindre krångel Företagandet omgärdas i dag av många regler och lagar. Förutom sund konkurrens och ett skattesystem som stimulerar till arbete och företagande är enkla och entydiga regler av väsentlig vikt för ett gott företagsklimat. Regelverket har vuxit de senaste åren. Detta är ett tydligt tecken på att regeringen inte förstår företagandets villkor. För främst småföretagen är det en tung administrativ börda. Ett antal krångelregler som hindrar tillväxt och nya jobb bör därför tas bort omgående. Småföretagsdelegationens förslag bör i allt väsentligt genomföras snarast. Ökad rättssäkerhet Ett rättssamhälle måste garantera medborgarna skydd mot kränkningar. Det borde vara självklart att felaktig myndighetsverksamhet skall kunna föranleda rimligt skadestånd till drabbade medborgare. Enstaka uppmärksammade fall där företagare råkat illa ut har visat att så inte är fallet. Staten måste bättre än i dag ta sitt skadeståndsansvar vid rättsövergrepp mot medborgare, och ett skiljedomsförfarande bör snabbt inledas i tvister mellan företagare och staten. Staten skall inte vara företagare Staten skall svara för de lagar och förordningar som reglerar relationerna mellan företag verksamma i Sverige och mellan företag och det offentliga. Staten skall inte själv, annat än i speciella undantagsfall, vara ägare. Ett enskilt företagande är en förutsättning för rättvis konkurrens och en kommersiell utveckling av starka och självständiga företag. Staten skall bestämma spelreglerna på marknaden, inte själv vara en spelare på planen. Med staten som ägare blandas företagets intressen med politiska överväganden. De företag som nu är statliga skulle fungera bättre med ett mer spritt privat ägande. Det kapital som finns uppbundet i en rad statliga företag skulle göra större nytta på annat håll. Då inkomster av utförsäljningar är av engångskaraktär bör de användas för att betala av på statsskulden som i dag uppgår till ca 1 100 miljarder kronor. De utförsäljningar och den avbetalning av statsskulden vi föreslår gör att statens räntekostnader, en av de största utgiftsposterna i statsbudgeten, kan minskas kraftigt. Företag som under de kommande åren kan komma i fråga för privatisering eller försäljning av det statliga innehavet skulle inledningsvis kunna vara: Telia AB, Nordea AB, OM Gruppen AB, Civitas Holding AB (Vasakronan), SAS Sverige AB, LKAB, Apoteket AB AB Vin & Sprit SBAB. Den exakta tidpunkten för olika försäljningar och privatiseringar skall för samtliga företag avvägas mot konjunktur och marknad. Minskad statsskuld Genom privatisering av statliga företag kan amorteringar genomföras som pressar ned statsskulden ytterligare. Vi räknar med att i dag kunna avyttra statliga företag för 150-170 miljarder kronor mer än regeringen över en flerårsperiod. Genom en minskad skuldkvot minskas de offentliga finansernas sårbarhet samtidigt som utrymmet för privata investeringar blir större. Den statliga skuldkvoten bör ned under 40 % fram till 2004. Den svarta ekonomin Ett allvarligt problem för seriöst företagande är den svarta ekonomins utbredning och omfattning. Vart femte företag drabbas av konkurrens från den svarta sektorn, i en del branscher betydligt fler. Det leder till att seriösa företagare har svårt att konkurrera. Den svarta ekonomin kan uppgå till så mycket som 5 % av BNP eller i dagsläget motsvarande 100 miljarder kronor. Detta motsvarar ett årligt skattebortfall på över 50 miljarder kronor. Dagens skatte- och regeltryck riskerar att leda till en än mer urholkad skattemoral. Detta är ett mycket allvarligt problem. Ett fungerande rättssamhälle bygger på att lagstiftningen är förankrad i människors rättsuppfattning så att man av egen kraft och vilja lyder lagarna. Det är därför enligt vår mening en viktig politisk uppgift att ändra skattesystemet så att människor kan leva på sin lön, att snabbt minska skadliga skattekilar och allmänt förbättra incitamenten att köpa och sälja varor och tjänster vitt och lagligt. Sänkta skatter Skatternas storlek och deras utformning är styrande för människors beteende och för ekonomins funktion. Viljan att arbeta mer, att förkovra sig och att ta mer ansvarsfulla och välbetalda arbeten styrs i hög grad av skatterna på arbete. Sänkt inkomstskatt för alla Skatterna på arbete måste sänkas. Med sänkt skatt på arbete stärks tillväxtkraften i ekonomin så att sysselsättningen kan öka i Sverige och den alltför höga totala arbetslösheten pressas tillbaka. Hög skatt på arbete leder till en sämre fungerande arbetsmarknad: mindre arbete, färre arbetstillfällen och större risker för flaskhalsar inom branscher som växer. Med sänkt skatt på arbete, framför allt för låg- och medelinkomsttagare, kan fler leva på egen lön, vilket minskar behovet av bidrag och gör att människor kan få ett större självbestämmande över sin ekonomi. Ett skattesystem som främjar kunskaps- och kompetensuppbyggnad ger en bättre fungerande arbetsmarknad. Genom att reformera inkomstskattesystemet och sänka skatterna för dem med låga och genomsnittliga inkomster får framför allt en stor andel kvinnor som arbetar i offentlig sektor ökade ekonomiska marginaler och större möjligheter att själv påverka sin ekonomiska situation. Sänkningar av inkomstskatten måste göras med hänsyn till den rådande konjunkturen. Strukturellt riktiga sänkningar ökar arbetskraftsutbudet och rustar människor och företag som har små marginaler inför sämre tider. Ett gemensamt drag i de skatteförslag våra partier lägger fram är sänkta marginaleffekter och lättnader genom höjda grundavdrag och/eller skattereduktioner. Detta betyder mest för de lägre inkomsterna. Därigenom ökar möjligheterna för fler att kunna leva på sin lön och komma ut ur bidragsberoende. Att höga marginaleffekter har negativa effekter på arbetsmarknadens funktionssätt var en viktig utgångspunkt för den förra skattereformen. Det måste vara en strävan att återvända till dess inriktning: 30 respektive 50 % i marginalskatt. Det förutsätter att inkomstskatten sänks för alla inkomsttagare så att nettoinkomsterna ökar och marginaleffekterna sjunker. I en fortsatt process av sänkta skatter ned mot de nivåer som präglar jämförbara OECD- länder måste inriktningen vara både att förbättra låginkomsttagares förutsättningar att försörja sig på sitt arbete och att värna Sveriges konkurrenskraft vad gäller företagande och kunskap. Sänkt fastighetsskatt Efter omräkningen av taxeringsvärdena har det blivit uppenbart att den höga skatten på boende i främst storstadsregionerna men även i vissa attraktiva områden blivit så hög att den är ett reellt problem för alltfler. Fastighetsskatten medför att boendet blir dyrare, att människor kan tvingas flytta och att färre bostäder byggs. Fastighetsskatten skall omedelbart sänkas för alla typer av bostäder genom en kombination av frysta taxeringsvärden till de nivåer som gällde före 2001 och fortsatt sänkta skattesatser. Lägre skatt på företagande Skatterna på företagande och på företagare är höga i Sverige. Det medför en sämre konkurrenssituation jämfört med andra länder där skatterna på företag är lägre. Fåmansföretag är särskilt diskriminerade. Det krävs ett antal åtgärder för att minska skattebelastningen på företagandet. En sådan åtgärd kan vara en sänkning av arbetsgivaravgifterna. En annan sådan åtgärd kan vara att avskaffa dubbelbeskattningen, dvs. att ett företags vinst beskattas med både bolagsskatt och utdelningsskatt. Dubbelbeskattningens utformning gynnar dessutom utländskt ägande på bekostnad av svenskt. Dubbelbeskattningen bör därför stegvis avskaffas. Successivt avskaffad förmögenhetsskatt Förmögenhetsskatten har negativ effekt på företagande och tillväxt och har inte ens de effekter på fördelningen som regeringen använt som argument. Vissa miljardärer får skattebefrielse för sina aktieinnehav medan vanliga familjer som kanske bott länge i och amorterat ned lånen på sina hus kan drabbas av förmögenhetsskatt fullt ut. Med regeringens höjda taxeringsvärden riskerar än fler att drabbas av förmögenhetsskatt. Enligt vår mening bör förmögenhetsskatten avskaffas successivt. Sambeskattningen ger orimliga effekter från jämställdhetssynpunkt och skall därför avskaffas omedelbart. Enklare och rimligare beskattning av fåmansbolag Dagens skatteregler är särskilt ogynnsamma för växande mindre företag. De små fåmansbolagens situation måste underlättas genom en bättre skattesituation. Den utredning som skulle se över de s.k. 3:12-reglerna kom i gång alldeles för sent och dess slutpunkt har skjutits framåt vid flera tillfällen, vilket är oacceptabelt. De nuvarande diskriminerande reglerna måste snarast ändras så att avkastning utöver en rimlig arbetsinkomst beskattas som kapitalinkomst. Delägare i fåmansbolag som överlåtit sitt företag mot betalning i aktier har som följd av kursutvecklingen tvingats betala inkomstskatt på del av försäljningssumman trots att aktievärdena nästan utraderats. Det är en av många orimliga konsekvenser av fåmansbolagsreglerna. Lägre skatt på vinstandelar och översyn av optionsbeskattningen I syfte att bl.a. stimulera till en bättre fungerande lönebildning bör den särskilda löneskatten avskaffas på vinstandelar som en arbetsgivare lämnar till en vinstandelsstiftelse eller motsvarande. På så sätt stärks incitamenten för att arbeta effektivare för företagets målsättningar genom att alla kan vara med och dela på den vinst som uppstår. Risken för en inflationsdrivande löneutveckling i expanderande branscher minskar. Ett stabilare samband mellan ökad arbetsproduktivitet och löneökningar uppnås. För att underlätta för företag i kunskapsintensiva branscher att behålla sin personal utges ofta olika typer av optioner. Den svenska beskattningen av optioner bör ses över. Inriktning av översynen skall vara att den svenska beskattningen av optioner skall vara internationellt konkurrenskraftig. Ökad frihet, större eget ansvar Lättare att förena familjeliv och arbetsliv I ett levande och vitalt samhälle måste alla, såväl kvinnor som män, få möjlighet att växa som människor. Grundläggande är att barnens behov av omsorg och trygghet tillgodoses. För föräldrar måste det i sin tur vara möjligt att förena yrkesambitioner och ansvar för familjen. Det ställer bl.a. krav på en familjepolitik som anpassar sig till de enskilda människornas önskemål och till familjernas olika behov. Inom barnomsorgen måste därför finnas utrymme för många olika alternativ. Ett ökat utbud av tjänster som riktar sig till hushåll kan avlasta en del hushållsarbete och ge möjlighet till mer tid med familjen. Valfrihet och flexibilitet i barnomsorgen Våra partier har format ett gemensamt alternativ till regeringens maxtaxepolitik. Vårt förslag tar sin utgångspunkt i barnens och familjens behov och omfattar alla barn. Där regeringens maxtaxa styr och ställer och tvingar föräldrarna att välja en viss form av barnomsorg vill vi i stället ge självbestämmande till föräldrarna. De har bäst möjlighet att avgöra hur tid och resurser skall fördelas. Vårt gemensamma förslag stärker småbarnsföräldrarnas - kvinnors såväl som mäns - ställning på arbetsmarknaden genom att ge större möjlighet till flexibilitet. Det blir lättare att dela på ansvaret för barnen. Vi anser att en ökad kvalitet och valfrihet i barnomsorgen uppnås bäst om ekonomiskt stöd går direkt till föräldrarna i stället för till kommunen. Vår politik för barnomsorgen innehåller tre förslag: 1. Barnomsorgskonto. Omfattar alla barn och ger föräldrarna möjlighet att välja barnomsorg, minska sin arbetstid eller stanna hemma under en del av barnens uppväxt. 2. Avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Föräldrarna skall ha rätt att fritt välja barnomsorg. Styrkta barnomsorgskostnader skall vara avdragsgilla i den kommunala beskattningen. 3. Etableringsfrihet för ny barnomsorg. Garanterar mångfald och ger valfriheten ett reellt innehåll. Med våra förslag kommer föräldrarnas önskemål att spela huvudrollen. Exakt vilka nya alternativ, tjänster och verksamheter som kommer att växa fram går inte att säga i förväg med tanke på den dynamik förslagen leder till. Lättare att hinna med vardagen - inför skattereduktion för hushållstjänster Det höga svenska skattetrycket drabbar särskilt de verksamheter där det finns "gråa" eller "svarta" alternativ. Tjänster riktade mot hushållen utgör ett sådant exempel. Många sådana arbetsuppgifter utförs i dag i form av Tgör-det-själv" eller svart. Att köpa sådana tjänster med den skattebörda det innebär är endast förbehållet de rika eller dem som kan få någon annan att betala. Flera undersökningar visar att många är stressade i dagens arbetsliv. Ändå har svenskarna, mätt som genomsnitt, en av industrivärldens kortaste faktiska årsarbetstider. En del av förklaringen är att skattetrycket gör det omöjligt att köpa tjänster som skulle kunna lätta arbetsbördan, t.ex. för småbarnsföräldrar. Stressen i arbetslivet skulle minska och det skulle bli lättare för både kvinnor och män att kombinera arbetsliv och ansvar för barnen. Vi har tidigare presenterat förslag som ändrar på detta. För tjänster utförda i hemmet skall en skattelättnad utgå som halverar det vita priset direkt vid köpet. Skattereduktionen på 50 % för hushållstjänster utförda i det egna hemmet utgår med ända upp till 25 000 kr per år och hushåll. Förslaget kan liknas vid ett väsentligt utvidgat s.k. ROT- avdrag. Förslaget leder till att svarta jobb blir vita, till att valfriheten för hushållen, liksom jämställdheten, ökar. Avregleringar och konkurrens Bättre konkurrens ger större tillväxt och ökad välfärd En fungerande konkurrens är en förutsättning för att resurser används på bästa möjliga sätt. Brister i konkurrensen medför högre kostnader eller lägre effektivitet. I värsta fall både-och. Därmed blir tillväxten i ekonomin lägre vilket medför att vi alla blir fattigare än vad vi skulle ha varit. Konkurrens på lika villkor är det bästa verktyget också för att tillgodose konsumenternas efterfrågan. Det som under senare år varit mest märkbart för den enskilde konsumenten är avregleringarna på finans-, el- och telemarknaderna, åtgärder som lockat fram en mångfald av nya tjänster och pressat priserna. Dessa förändringar mötte då starkt socialdemokratiskt motstånd men förefaller nu vara allmänt accepterade. Erfarenheten från tele- och IT- marknaderna visar att det är när avregleringar tar fart som helt nya utvecklingar kan ske, utvecklingar som ingen kunnat förutse. Detta ger möjligheter till en bättre fungerande ekonomi och därmed en högre tillväxt. Användningsområdena kommer att förändras i takt med den dynamik som utvecklas genom ny teknik, ökad konkurrens, nya tjänsteformer och nya aktörer. Det ligger i sakens natur att det i dag inte går att förutse vilka nya tjänster till medborgarnas glädje som en större frihet och mångfald skulle leda till. I framtiden kommer det sannolikt att råda stor och ökande efterfrågan på tjänster där det offentliga i dag i hög grad har en monopolställning: utbildning, vård, omsorg m.m. Renodlad myndighetsverksamhet är svår att tänka sig i annan regi än den offentliga. Betydande delar av den verksamhet som finansieras med skatter produceras emellertid också i offentliga monopol, vilket inte alls är nödvändigt. Våra partier eftersträvar en mångfald i produktionen som är mycket väl förenlig med strävandena att tjänsterna skall vara trygga och tillgängliga för alla till rimlig kostnad. Privata monopol är självfallet inte heller eftersträvansvärda. Den socialdemokratiska oviljan att tillåta andra producenter leder till att medborgarna får en sämre välfärd än vad som annars skulle kunna vara fallet. Olika undersökningar, bl.a. från Kommunalarbetareförbundet, har visat på en större arbetstillfredsställelse och bättre lön när den anställde fått flera arbetsgivare att välja emellan. En större arbetstillfredsställelse bland de anställda kommer även patienter och elever till godo. En näraliggande fråga är förekomsten av offentliga bolag. Ett privat företag, kanske oftast ett småföretag, kan inte på likvärdiga villkor konkurrera med ett kommunalt bolag. Det finns exempel på kommunala bolag som använt sin gynnade ställning till att slå ut normalt fungerande privata företag. Det förekommer också att sidoverksamheter inom offentlig verksamhet, t.ex. sjukhuskök, konkurrerar med privata företag. Konkurrensen svag i Sverige - men bättre med EU-medlemskapet Den dåligt fungerande eller helt obefintliga konkurrensen inom de offentliga tjänsternas område är det största konkurrensproblemet i Sverige. Men även för övriga varor och tjänster är konkurrensen för svag. Prisnivån ligger fortfarande drygt 10 % över motsvarande nivå bland OECD-länderna. En anledning till de höga priserna är vårt höga skattetryck som medför att priserna är högre här. Det har dock skett en relativ förbättring under 1990-talet, vilket hänger ihop med avregleringar och troligen också med EU-medlemskapet. Konkurrensverket pekar i sin rapport om EU-medlemskapet på de positiva effekter detta haft för de svenska konsumenterna. Som framgår av tabell 4 har det skett ett närmande av den svenska prisnivån mot övriga länder sedan EU- medlemskapet. Tabell 4. Prisnivån i Sverige och OECD 1995-1999 Index OECD = 100 199 199 199 199 199 9 200 5 6 7 8 0 Sverige 119 125 132 125 125 111 Källa: OECD Åtgärder för bättre konkurrens Konkurrensverkets undersökningar visar att det finns en rad konkurrenshinder. I en stor rapport föreslog verket en rad åtgärder som spände över förändringar i konkurrenslagstiftning och regelreformering till renare spelregler mellan privata och offentliga aktörer. · Kommunallagen bör ändras så att det blir lättare att få prövat i domstol om kommunal näringsverksamhet strider mot lagen. · · Kommunallagen bör ses över i syfte att göra det lättare för företag att överklaga kommunala beslut om stöd i olika former till företag. Besluten bör också kunna prövas i domstol. · · Kvarvarande konkurrenshämmande regleringar i den privata sektorn bör identifieras och avvecklas. · · Konkurrensverket bör få ökade resurser och en mer fristående och framträdande roll än i dag. I synnerhet måste uppmärksamhet riktas mot konkurrenshinder förorsakade av verksamhet i offentlig sektor. Nya regeringsförslag bör granskas utifrån ett konkurrensperspektiv. · · De offentliga resurserna bör i större utsträckning än i dag följa individernas fria val. Stora upphandlingar bör delas i fler order så att även mindre företag har en chans att vara med i budgivningen. · · Upphandlingsreglerna bör ändras så att det klargörs under vilka förutsättningar miljökrav får ställas vid offentlig upphandling. Vi anser att det bör vara möjligt att ställa krav på att produkter som köps in uppfyller kriterier för miljömärkning. · · Det är viktigt att regelförenklingar görs i offentliga upphandlingar under tröskelvärdena. Det skall bli lättare för små och medelstora företag att delta. · En bättre konkurrenspolitik i kombination med avregleringar och ökad upphandling inom offentlig sektor kan på sikt leda till avsevärda kostnadsminskningar för de offentliga budgetarna. Den sammanlagda offentliga upphandlingsvolymen uppgår till ca 400 miljarder per år, vilket motsvarar ca 20 % av värdet av BNP. En effektiv upphandling kan verksamt bidra till besparingar i de offentliga utgifterna. Mångfald förnyar välfärden - öppna för företagande inom vård, skola och utbildning För många av de tjänster som i Sverige ligger inom den offentliga sektorn - främst inom kommuner och landsting - ökar behov och efterfrågan i industrivärlden. En förklaring till detta är att efterfrågan på välfärdstjänster ökar när människors inkomster ökar, en annan är att åldersstrukturen påverkar intresset för fler välfärdstjänster. Det finns en bred enighet om att vården, omsorgen och skolan skall finansieras kollektivt. Det är viktigt att de resurser som avsätts för dessa ändamål används så bra som möjligt, dvs. att användarna får ut så mycket nytta som möjligt för varje använd krona. Erfarenheten visar att när möjligheten öppnas för andra än kommunen att producera välfärdstjänster ökar mångfalden och välfärden. Välfärd handlar inte om att en viss typ av standardiserade tjänster skall tillhandahållas utan om att den enskildes efterfrågan skall tillgodoses på bästa sätt. Av samma skäl som försörjningen av välfärdstjänster inte kan rationaliseras på samma sätt som industriproduktion bör de inte heller produceras i en enda enhetlig form. Valet mellan olika producenter av välfärdstjänster, det må vara enskilda, företag, kooperativ eller det offentliga, bör därför även med en kollektiv finansiering så långt möjligt överlämnas till den enskilde individen. Ett tydligt exempel är skolområdet där det offentliga, ekonomiska stödet kan följa eleven, t.ex. från en kommunal skola till en friskola eller mellan olika kommunala skolor. Denna princip bör kunna användas på flera områden även om den politiska processen att avgöra vem som skall vara kvalificerad att få del av den, t.ex. inom äldre- eller handikappomsorg, kan vara svårare än inom skolområdet. Ett led i den socialdemokratiska politiken är emellertid att hindra mångfald och att hindra andra än kommuner och landsting att tillhandahålla tjänster på dessa områden. Socialdemokraterna har, med stöd av Vänsterpartiet och Miljöpartiet, lagstiftat mot försäljning av offentligt ägda sjukhus, vilket leder till minskad mångfald. Det motverkar också ett ökat kvinnligt företagande inom sektorer där kvinnor har en stark ställning på arbetsmarknaden och hög kompetens. Förbudslagen är inte sakligt grundad. Det finns inga indikationer på att regeringens farhågor skulle ha fog för sig. Vinsten har i sig en viktig signaleffekt. Därigenom sprids framgångsrika exempel snabbt till andra aktörer. När det finns konkurrens mellan olika driftsformer visar internationella erfarenheter att både kvalitet och effektivitet förbättras såväl i vinstdrivande företag, non-profit-företag som för offentliga producenter. Det finns dock en tydlig tendens till högre effektivitet hos vinstdrivande företag. De erfarenheter som finns av detta i Sverige är att den ersättning som Stockholms läns landsting betalar till det privatägda S:t Görans sjukhus är ca 10 % lägre per utförd prestation än den som landstinget betalar till de landstingsägda sjukhusen. Samtidigt har S:t Göran högst andel nöjda patienter i regionen. Även för Simrishamns sjukhus gäller att ersättningen från Skånes landsting är ca 10 % lägre efter privatiseringen. I stället för att slå vakt om det offentliga ägandet borde verksamhetens innehåll och möjligheterna för den enskilde vara det primära intresset. Det bör inte sättas upp hinder för vissa verksamhetsformer, bolag kan vara en lämplig form i vissa sammanhang, kooperativ eller andra former kan vara mera lämpliga i andra sammanhang. Ändamålsenligheten bör vara avgörande. En viktig fråga är utvärderingen av olika offentligt finansierade välfärdstjänster. Så långt möjligt bör brukarna ha möjlighet att välja producent. Men många gånger måste politikerna ta ställning, t.ex. när det gäller att formulera krav och uppföljningsmetoder vid entreprenadupphandling. De problem med t.ex. privata vårdhem som förekommit har oftast haft att göra med att kommunen i fråga inte gjort förutsättningarna klara för sig och den man anlitat. Kommunerna bör utveckla sin förmåga att i förväg ställa krav och i efterhand kunna utvärdera de tjänster som olika producenter erbjuder så att kvaliteten skall kunna garanteras. Starka och självständiga kommuner Med tanke på den roll som kommuner och landsting hittills har haft när det gäller vård, skola och omsorg framstår vikten av mångfald och förnyelse inom dessa verksamheter som väsentlig. Med utgångspunkt i det kommunala självstyret bör förtroendevalda i kommuner och landsting ha frihet att finansiera de verksamheter som de har ansvar för om inte finansieringen helt sker på nationell nivå. Men det är inte bara resursernas storlek, utan även deras användning som, avgör resultat och kvalitet. Tillväxt och ökad sysselsättning är avgörande för att den kommunala ekonomin skall utvecklas positivt och ge ökade resurser. Det är bara den del av tillväxten som beror på att sysselsättningen, i arbetade timmar, ökar som skapar ett växande utrymme för kommunal verksamhet. Då ökar kommunernas skatteinkomster utan att kostnaderna ökar i motsvarande grad. Det bästa sättet att stärka kommunernas ekonomi och skapa utrymme för god service och lägre skatter är därför att ha en god tillväxt och ökad sysselsättning som ger fler skattebetalare. Trots att statsbidragen inte utgör den huvudsakliga finansieringen av kommunernas verksamheter har statsbidragen och deras utformning betydelse för den kommunala ekonomin. Det är därför oroväckande att regeringen på område efter område kringgår kommunernas egna prioriteringar med olika typer av riktade statsbidrag. En alltmer framväxande centralism urholkar det kommunala självstyret och riskerar att minska de enskilda människornas intresse för att engagera sig i den lokala politiken. Strukturförändringar har varit nödvändiga bl.a. som en följd av att en betydande del av saneringen av de offentliga finanserna skedde via den kommunala verksamheten. Strukturförändringarna har underlättats av att statsbidragssystemet 1993 i grunden omarbetades genom att specialdestinerade statsbidrag med detaljreglering ersattes av statsbidrag utan detaljregleringar om hur de skall användas. Syftet med att ge statsbidragen i en "påse" till kommunerna var att öka kommunpolitikernas möjligheter att ta till vara de lokala förutsättningarna och använda resurserna effektivare. Systemet med statsbidrag utan detaljreglering har varit framgångsrikt då det verksamt har bidragit till att effektivisera kommunernas verksamhet. Det är också ur demokratisk synvinkel betydelsefullt genom att lokala politiska prioriteringar och val av verksamhetsinriktning blir tydliga för den enskilde kommuninvånaren. Regeringen verkar dock inte uppskatta vare sig demokratiska eller ekonomiskt rationella aspekter på ett statsbidragssystem utan detaljregleringar. Floran av riktade bidrag blir alltmer omfattande. Det handlar om bidrag till kommuner i ekonomiska svårigheter eller med storstadsproblem, bidrag till kommunala bostadsbolag med dålig ekonomi, åldersrelaterade bidrag till skolan, vården och omsorgen, kvalitetssäkringsbidrag till förskolan och statsbidrag till landsting som inte själva klarat av att korta sina vårdköer. Det tydligaste och mest omdiskuterade exemplet är ändå regeringens förslag om maxtaxa i barnomsorgen. Maxtaxan inskränker enskilda familjers valfrihet genom att göra en barnomsorgsform så gynnad att andra alternativ kvävs. Regeringens underfinansiering av maxtaxan pekar på ett tydligt behov av att institutionalisera finansieringsprincipen genom att lägga fast arbetsformer mellan Regeringskansliet och kommun/landstingsförbund, där varje proposition som berör kommunsektorn beräkningstekniskt studeras innan propositionen föreläggs riksdagen. Det är mycket viktigt att kommunerna ges den frihet som krävs för att kunna fortsätta ett förändringsarbete som innebär att medborgarna kan få mer för varje skattekrona. Statsbidragen bör tillsammans med ett väl fungerande utjämningssystem utformas så att de ger rimliga möjligheter för kommuner med olika förutsättningar att bedriva en verksamhet med god standard. Utjämningen skall omfatta alla kommuner på likvärdiga grunder. Systemet skall inte kompensera för skillnader i servicenivå, kvalitet, avgiftssättning och effektivitet, utan skall baseras på mätbara, och för kommunerna opåverkbara faktorer, som mäter strukturella kostnadsskillnader. Utjämningssystemets nuvarande tekniska konstruktion leder dock till oönskade konsekvenser för vissa kommuner, exempelvis marginaleffekter som motverkar tillväxt och förnyelse. I ett reformerat system måste den s.k. Pomperipossaeffekten avskaffas, då den upplevs som orättvis och tillväxthämmande. De förändringar i utjämningssystemet som behöver vidtas skall grundas på vunna erfarenheter och behandlas i en parlamentariskt sammansatt utvärdering/beredning. Våra partier har en annan syn på de kommunala verksamheterna och den kommunala självstyrelsen än Socialdemokraterna. Vi vill föra en politik för självständiga och starka kommuner. Genom avregleringar och konkurrensutsättning i förening med tydlig prioritering av kärnuppgifterna finns goda möjligheter att uppnå detta. En fungerande välfärd Vår syn på välfärden Den grundläggande välfärden består i att varje individ, enskilt eller tillsammans med andra, i största möjliga utsträckning kan besluta om sitt eget liv och den egna ekonomin. För att denna vision skall kunna realiseras krävs att den enskilde har utrymme att fatta egna beslut. Detta sätter gränser för vilka anspråk det offentliga kan ha på den enskilde och hur mycket han eller hon skall avstå till genuint kollektiva, gemensamma angelägenheter eller andra uppgifter som ligger på det offentliga. Att kunna leva på sin lön är en viktig del av den enskildes välfärd. Vårt välfärdsbegrepp är vidare än så. Inom ramen för en gemensam finansiering vill vi stärka den enskildes valfrihet. Ett sätt är att låta de pengar som används till de traditionella välfärdstjänsterna följa den enskilde brukaren. Oftast förknippas välfärdsbegreppet enbart med de tjänster som det offentliga finansierar genom skatteuttag och oftast också producerar i offentliga monopol. Även välfärden i denna mera traditionella mening kan utformas så att den i mer eller mindre hög grad tillgodoser den enskildes behov och önskemål. En viktig principiell skillnad mellan våra partier och vänsterblocket är att vi inom ramen för en kollektiv finansiering eftersträvar att produktionen av dessa tjänster sker i konkurrens där privata och offentliga enheter tävlar om att vara bäst på att ge de tjänster människor vill ha och förväntar sig. Den socialistiska lösningen med offentliga monopol klarar inte av att förse oss med välfärdstjänster i tillräckligt hög grad. Regeringens försök att hindra konkurrens från privata vårdgivare, t.ex. i form av privata företag, hindrar nya idéer att komma fram och hindrar att nya arbetssätt prövas. Den stora omfattning som den traditionella välfärdssektorn har gör det väsentligt att olika arbetssätt och metoder prövas. Ingen kan i förväg exakt veta hur behov och efterfrågan hos miljoner människor bäst tillgodoses. Därför kan välfärden höjas om en mängd olika företag, institutioner och enskilda får erbjuda en mångfald av olika lösningar. De erfarenheter som finns av ökad mångfald tyder på att valfriheten för den enskilde ökar. Att kunna välja mellan olika utformning av välfärdstjänsterna är i sig en kvalitetsökning. Därutöver ger konkurrens inom välfärdssektorn kvalitetsförbättringar även för de traditionellt utformade tjänsterna. Valfrihet och etableringsfrihet ger stora möjligheter till nya jobb och till nytt företagande. Eftersom kvinnor i hög grad arbetar inom välfärdssektorn skulle en ökad etableringsfrihet ge kvinnorna en väsentligt ökad frihet vad gäller möjlighet att genomföra nya egna idéer, att starta egna företag för att kunna ge bättre service. Flera arbetsgivare gör det möjligt att få rimliga löner inom välfärdssektorerna, även för kvinnor. Undersökningar visar att även från början tveksamma anställda uppskattar nya arbetsgivare och de kortare beslutsvägar som detta i allmänhet fört med sig. Undersökningar från Kommunal har bekräftat detta. Efterfrågan efter välfärdstjänsterna kommer att öka i framtiden. Samtidigt som det gäller att tillgodose människors behov är detta ett tillväxtområde. Det är stor risk för att Sverige på grund av socialistiska restriktioner inte får de tjänster landet önskar och har rätt att få. Samtidigt går Sverige därigenom miste om möjligheter att utveckla nya företag och nya jobb inom ett tillväxtområde. En socialförsäkringsreform Bakgrund Dagens socialförsäkringssystem, bortsett från det nya pensionssystemet, uppvisar brister i många avseenden. Det är för det första inte tillräckligt robust för att skapa den ekonomiska trygghet som är en viktig del i ett välfärdssamhälle. Denna brist beror både på politiska och demografiska faktorer. Sedan 1990 har ca 600 regeländringar gjorts i socialförsäkringssystemet. Därtill kommer den demografiska utvecklingen och en mer rörlig arbetsmarknad framöver att ställa helt nya krav på socialförsäkringarna. Bland annat beräknas den s.k. ekonomiska försörjningskvoten mellan år 2000 och 2030 öka från 1,17 till 1,40. De regionala obalanserna riskerar också att förstärkas. Detta ställer de offentliga utgiftssystemen, och inte minst socialförsäkringarna, inför svåra uppgifter. Tabell 5. Sveriges befolkning 1970-2030 Förändri Förändri ng ng Tusental 2000 personer 1970-200 2000-203 0 0 0-19 år 2047 -78 -22 20-64 år 5208 474 -97 Över 64 år 1531 417 718 Totalt 8786 813 598 Källa: SCB Långtidsutredningen och Konjunkturinstitutet visar att det under de närmaste åren, ungefär fram till 2010, kommer att vara en lättnad i det ekonomiska trycket från befolkningsutvecklingen. Detta ger oss en möjlighet att ändra de offentliga systemen så att de blir mera långsiktigt hållbara. Utan förändringar kommer de offentliga utgifterna att utvecklas som i diagram 8 nedan. Risken är då stor att panikartade åtgärder kommer att vidtas. Diagram 8. Offentliga utgifter exklusive räntor (bild eller grafiskt element borttaget) Socialförsäkringssystemet är för det andra inte heller översiktligt. Socialförsäkringarna omfattar ett femtiotal olika ersättningstyper. Dessa regleras i ett tjugotal olika lagar och administreras av ett tiotal olika huvudmän. För det tredje kan systemets effektivitet och träffsäkerhet också ifrågasättas. Drygt 350 miljarder kronor omfördelas årligen, men systemen omfattar inte alla. Det finns således ett stort behov av att reformera dagens socialförsäkringssystem. Det behövs till att börja med en samordning, renodling och förenkling. På den framtida arbetsmarknaden kommer behoven att i många avseenden vara annorlunda än i dag. Vi kan redan nu se detta genom att andelen fasta arbeten minskat. Nya anställningsformer, behov av att växla mellan att vara företagare och anställd, behov av att både män och kvinnor skall kunna förena familjeliv och yrkesliv, behov av avbrott för studier under arbetslivet m.m. skapar i flera avseenden nya förutsättningar för och krav på hur arbetsmarknadens institutioner skall fungera. Socialförsäkringarna måste därför förändras med hänsyn till detta. Utgångspunkter och principer för en reformering De principer som bör ligga till grund för dessa förändringar återfinns i betydande grad i den reformering som med bred politisk enighet gjorts av pensionssystemet. · För att stärka systemens legitimitet handlar det bl.a. om att få en ökad koppling mellan vad den enskilde betalar respektive vad han eller hon har rätt till, eller får ut i förmån. · · Socialförsäkringsförmånerna måste lättare kunna följa den enskilde individen. Inte minst på en mer rörlig och internationaliserad arbetsmarknad är detta viktigt. · · Systemen måste vara utformade så att de klarar olika typer av demografiska förändringar utan att behöva förändras genom nya politiska beslut. · · Systemen måste ha goda incitament inbyggda som stimulerar till arbete och inte leder till överutnyttjande. · Avslutning Nu försämras ekonomin. Nedgången kan bli onödigt djup och långvarig på grund av regeringspolitikens försummelser. Regeringen har inte använt högkonjunkturen till att genomföra reformer som kunde ha gjort svensk ekonomi motståndskraftig och ökat den långsiktiga, uthålliga och stabila tillväxten. Det är dags för en annan politik. Våra fyra partier är beredda att om vi får folkets förtroende i det kommande valet bilda regering med en politik som baseras på de riktlinjer som vi här redovisat. Vi är övertygade om att det är en politik som kan lyfta och stärka Sverige. Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen vad vi här framfört om inriktningen av den allmänna ekonomiska politiken. Vi tillstyrker därmed delvis motionerna Fi291 (m) yrkandena 1, 8, 10-16 och 18-19, Fi292 (kd) yrkandena 1, 2 och 3, Fi293 (c) yrkandena 1, 8-13 och 15-20, Fi294 (fp) yrkande 1 och avstyrker proposition 2001/02:1 punkt 1. 2.Formerna för ställningstagande till euro - avsnitt 1.5.1, punkt 2 (m, kd, fp) av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren (kd), Karin Pilsäter (fp) och Carl-Axel Johansson (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse: 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2001/02:Fi208 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3, 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 17, 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 4, 2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 40, 2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 2, 2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 14 och avslår motionerna 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 5, 2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkandena 13 och 14 samt 2001/02:K369 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 3. Ställningstagande Vi anser att Sverige och det svenska samhället skall ta del i samarbetet med en gemensam valuta. För de svenska hushållen är en gemensam och stabil valuta av stort värde. För utvecklingen av den gemensamma marknaden som Sverige redan är en del av innebär euron att nya hinder kan rivas. Svenskt företagande behöver en stabil valuta. Den växande osäkerheten om den svenska kronan försvårar bl.a. för mindre och medelstora företag att vinna marknader utomlands. En ekonomisk politik som följs av ett sjunkande värde på den svenska kronan urholkar välfärden och snedvrider förutsättningarna för nytt företagande. Vi anser mot denna bakgrund att euron snarast möjligt bör bli svensk valuta. Sverige bör därför efter en folkomröstning så snart som möjligt efter valet 2002 fatta beslut om fullt deltagande i EU:s valutasamarbete. Nästa steg efter ett positivt beslut är att Sverige inträder i ERM2. Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi anfört om att Sverige snarast möjligt tar full del i samarbetet om den gemensamma valutan. Vi tillstyrker därmed delvis motionerna Fi208 (fp) yrkandena 1-3, Fi291 (m) yrkande 17, Fi292 (kd) yrkande 4, U301 (fp) yrkande 40, U303 (m) yrkande 2 och N315 (m) yrkande 14 och avstyrker motionerna Fi293 (c) yrkande 5, Fi295 (mp) yrkandena 13 och 14 samt K369 (c) yrkande 3. 3.Formerna för ställningstagande till euro - avsnitt 1.5.1, punkt 2 (c) av Lena Ek (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse: 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 5 och avslår motionerna 2001/02:Fi208 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3, 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 17, 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 4, 2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkandena 13 och 14, 2001/02:K369 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 3, 2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 40, 2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 2 samt 2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 14. Ställningstagande Det är av vitalt intresse för såväl världsekonomin som EU att euron blir en framgång. EMU och euron kommer i hög grad att påverka Sverige och den svenska ekonomin oavsett om Sverige deltar eller inte. Enligt min mening bör Sverige emellertid inte delta i EMU:s s.k. tredje etapp, eftersom nackdelarna med ett svenskt deltagande överväger fördelarna. EMU är inte i första hand ett ekonomiskt projekt utan EMU är ett politiskt projekt. Därtill kommer att EMU är ett av EU:s mest tydliga överstatliga projekt, vilket minskar medlemsstaternas ekonomiska inflytande och ekonomiska flexibilitet. Enligt min uppfattning kommer också den gemensamma penningpolitiken att med stor sannolikhet tvinga fram mer av gemensam finanspolitik i unionen. Dagens mycket låga värdering av den svenska kronan är på lång sikt ett tecken på att det inte står rätt till med svensk ekonomi. Den svaga tilltron till kronan beror dock inte på att Sverige står utanför EMU utan på bristen av en trovärdig svensk ekonomisk politik. Centerpartiet utvecklar i partimotionen med anledning av budgetpropositionen och i reservation 1 i detta betänkande den ekonomisk-politiska kursomläggning som krävs för att långsiktigt öka Sveriges konkurrenskraft, öka tilltron till den ekonomiska politiken och göra kronan stabil. På kort sikt kan emellertid den lågt värderade kronan bidra till att t.ex. den svenska basindustrin i nuvarande kraftiga konjunkturnedgång inte förlorar marknadsandelar på världsmarknaden. Vi bör noga följa valutaunionens utveckling och återkommande pröva argumenten för och emot ett inträde i EMU. Sveriges långsiktiga relationer till EMU bör värderas utifrån vunna erfarenheter. Det behövs åtminstone en hel konjunkturcykel för att kunna göra en rättvis värdering av projektet. Om en riksdagsmajoritet avser att aktualisera ett medlemskap i EMU är det min och Centerpartiets uppfattning att frågan skall avgöras av medborgarna i en folkomröstning. En folkomröstning brådskar emellertid inte, utan det viktiga är att nu utnyttja det rådrum som skapats genom att Sverige står utanför EMU. En folkomröstning måste dock utlysas i god tid - minst ett år i förväg - och innehålla två tydliga alternativ (ja eller nej till ett färdigförhandlat avtal). Båda sidor bör av staten tillförsäkras likvärdiga ekonomiska resurser. Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad ovan anförts om EMU. Jag tillstyrker därmed motionen Fi293 (c) yrkande 5 och avstyrker motionerna Fi208 (fp) yrkandena 1-3, Fi291 (m) yrkande 17, Fi292 (kd) yrkande 4, Fi295 (mp) yrkandena 13 och 14, K369 (c) yrkande 3, U301 (fp) yrkande 40, U303 (m) yrkande 2 samt N315 (m) yrkande 14. 4.Formerna för ställningstagande till euro - avsnitt 1.5.1, punkt 2 (mp) av Matz Hammarström (mp). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde ha följande lydelse: 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkandena 13 och 14 och avslår motionerna 2001/02:Fi208 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1-3, 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 17, 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 4, 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 5, 2001/02:K369 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 3, 2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 40, 2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 2 samt 2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 14. Ställningstagande Efter att ha vägt samman de demokratiska, politiska, ekonomiska och miljömässiga aspekterna av ett EMU-medlemskap har jag och Miljöpartiet dragit slutsatsen att Sverige inte skall gå med i EMU. Nackdelarna överväger fördelarna. Vi i Miljöpartiet anser också att frågan har en så avgörande roll för den framtida samhällsutvecklingen, framför allt vad gäller de demokratiska inslagen, att frågan om ett svenskt deltagande i EMU måste underställas en folkomröstning. Vissa politiker hävdar att EMU-frågan avgjordes redan vid folkomröstningen 1994. Det är felaktigt. Folkomröstningen då gällde enbart medlemskap i EU, det framgår med all tydlighet av det material och de artiklar som både ja-sidan och nej- sidan använde inför folkomröstningen. Den bästa tidpunkten för en folkomröstning om ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU är i samband med riksdagsvalet 2002. Det skulle borga för ett högt valdeltagande i denna avgörande framtidsfråga. Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad jag anfört om folkomröstning om EMU. Jag tillstyrker därmed motion Fi295 (mp) yrkandena 13 och 14 och avstyrker motionerna Fi208 (fp) yrkandena 1-3, Fi291 (m) yrkande 17, Fi292 (kd) yrkande 4, Fi293 (c) yrkande 5, K369 (c) yrkande 3, U301 (fp) yrkande 40, U303 (m) yrkande 2 samt N315 (m) yrkande 14. 5.Information om och analys av eurons effekter - avsnitt 1.5.2, punkt 3 (m) av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m) och Carl-Axel Johansson (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse: 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 3 och avslår motionerna 2001/02:Fi228 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och 2001/02: Fi295 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkandena 5, 6 och 8-12. Ställningstagande Enligt vår mening innebär den gemensamma valutan minskad valutaosäkerhet för både företag och konsumenter, långsiktigt lägre räntor, ökad handel och därmed lägre priser på den inre marknaden. Det blir lättare för privatpersoner och småföretag att agera över gränserna när man skall resa, handla, göra affärer, spara, låna, investera, köpa hus, studera eller pensionera sig. Ett euromedlemskap skulle öka Sveriges möjligheter att dra till sig direktinvesteringar, vilket är av avgörande betydelse för att svenska företag skall kunna hävda sig på världsmarknaden och för att nya arbetstillfällen skall kunna skapas. Vi anser att Sverige så snabbt som möjligt bör få ta del av de fördelar som den gemensamma valutan innebär. Därför anser vi också att det behövs en informationsinsats om euron i syfte att öka kunskapen och intresset hos svenska folket. Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi anfört om att det behövs en informationsinsats om euron. Vi tillstyrker därmed motion U303 (m) yrkande 3 och avstyrker motionerna Fi228 (v) och Fi295 (mp) yrkandena 5, 6 och 8-12. 6.Information om och analys av eurons effekter - avsnitt 1.5.2, punkt 3 (v) av Johan Lönnroth (v) och Siv Holma (v). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse: 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi228 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och bifaller delvis motion 2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkandena 5, 6 och 8-12 samt avslår motion 2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 3. Ställningstagande Det finns i dag en riksdagsmajoritet om att beslut rörande ett svenskt deltagande i EMU skall föregås av en folkomröstning. Enligt vår mening handlar EMU-frågan om centrala frågor om välfärdssamhället och demokratins framtid. Därför är det av yttersta vikt att olika värderingar och synsätt på ett likvärdigt sätt får genomslag i informationen. Vi kan konstatera att så inte var fallet i folkomröstningen 1994 om EU. Därför anser vi att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att förbereda folkomröstningen för att väljarna i en folkomröstning om EMU skall få en allsidig bild av de olika alternativen. Kommittén bör bl.a. hantera och förbereda myndigheternas information samt garantera dess saklighet. Vidare bör den övervaka att bidragsgivare redovisar de bidrag som betalats ut till olika kampanjorganisationer samt fördela medlen på ett rättvist sätt mellan ja- och nej- sidan. Under 1999 undertecknade EU ett avtal med svenska myndigheter om att Sverige skall delta i EU:s eurokampanjer. Vi anser att upplägget av kampanjerna är påtagligt ensidigt. Därför bör det svenska deltagandet i kampanjerna avbrytas. Vi anser vidare att den svenska regeringen bör förhandla fram ett undantag från de budgetregler och budgetnormer som finns i Maastrichtfördraget och den s.k. stabilitetspakten. I stabilitetspakten anges bl.a. att medlemsländernas offentliga finanser måste vara i balans eller uppvisa överskott. Eftersom Sverige har höga välfärdspolitiska ambitioner, en väl utbyggd offentlig sektor och därmed också betydande s.k. automatiska stabilisatorer inbyggda i de offentliga budgetarna riskerar ett efterföljande av EU:s budgetnormer att leda till en bantning av välfärdsstaten och större orättvisor i samhället ur ett klass- och könsperspektiv samt regionalt perspektiv. Som förebild i förhandlingarna kan användas det undantag som Storbritannien har och som även gäller i EMU:s tredje steg. När vi går igenom de offentliga utredningar som hittills gjorts eller görs om EMU:s konsekvenser för Sverige kan vi konstatera att de till största delen är gjorda utifrån nationalekonomiska och statsvetenskapliga utgångspunkter, medan jämställdhets- och könsperspektiv helt saknas. Detta är förvånande inte minst med tanke på regeringens uttalade ambitioner om att könsperspektivet skall löpa som en röd tråd genom politiken och verksamheterna. Som vi bl.a. framhållit ovan kommer ett svenskt medlemskap i EMU att innebära ökade krav på förändringar i offentlig verksamhet, i socialförsäkringssystemen och på arbetsmarknaden. Detta är områden som alla är centrala i arbetet för att nå ett jämställt samhälle och som sammantagna utgör grunden i vår välfärd. Vi anser därför att riksdag och regering måste ta sitt ansvar och tillsätta en utredning som analyserar och kartlägger konsekvenserna av ett svenskt EMU- medlemskap ur ett könsperspektiv. Detta är inte minst angeläget med tanke på att de nationella jämställdhetsmålen föreskriver samma möjligheter för kvinnor och män till ekonomiskt oberoende samt lika villkor och förutsättningar för kvinnor och män i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor och utvecklingsmöjligheter i arbetet. Som ett svar på ett tidigare yrkande i samma ämne från Vänsterpartiet har jämställdhetsministern i en riksdagsdebatt sagt att en analys av EMU ur könsperspektiv skall göras, men vi kan konstatera att ännu har ingenting hänt i den frågan. Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi anfört om en parlamentarisk kommitté och konsekvenser av EMU. Vi tillstyrker därmed motion Fi228 (v) yrkandena 1-4 och delvis motion Fi295 (mp) yrkandena 5-6 och 8-12 samt avstyrker motion U303 (m) yrkande 3. 7.Information om och analys av eurons effekter - avsnitt 1.5.2, punkt 3 (mp) av Matz Hammarström (mp). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde ha följande lydelse: 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkandena 5, 6 och 8-12 och avslår motionerna 2001/02 Fi228 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och 2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 3. Ställningstagande Jag anser att en analys av EMU:s konsekvenser visar att nackdelarna överväger fördelarna. Här är några viktiga exempel: · EMU befäster den kvantitativa ekonomiska tillväxten som norm för tillväxten. Men tillväxt är inte något positivt i sig, utan det är tillväxtens innehåll som är intressant. En fortsatt inriktning mot en kvantitativ tillväxtnorm kommer att ge en fortsatt överkonsumtion av naturresurser och energi i stället för att leda till ett ekologiskt hållbart samhälle. I EMU kommer t.ex. transporterna att öka kraftigt. · · Det mest konkreta argumentet för ett EMU-medlemskap är att man slipper att växla pengar om man reser till eller gör affärer i ett annat EMU-land samt att prisjämförelserna underlättas. Dessa effekter skall dock inte överdrivas och måste ställas mot de negativa effekter som EMU innebär. Den s.k. EMU-utredningen från 1996/97 avfärdar dessutom argumentet om att EMU skulle underlätta prisjämförelser. · · I Maastrichtfördraget slås fast att medlemsstaterna skall undvika stora underskott i de offentliga finanserna, och om staterna inte uppfyller vissa budgetkriterier utgår sanktioner av olika slag. Ett budgetunderskott är dock inte negativt i sig utan det finns lägen när det finns goda skäl för ett land att ta på sig ett underskott. Vidare riskerar ekonomiska sanktioner mot ett land som dras med ekonomiska problem att ge en negativ ekonomisk spiral. Sammantaget innebär budgetnormerna och sanktionerna att Sverige, om vi går med i EMU, kan tvingas att betala böter för att riksdagen bedriver en ekonomisk politik som majoriteten av riksdagsledamöterna vill ha. · · Den ekonomiska politik som förs i euroområdet kommer med stor sannolikhet att vara inriktad på det som gynnar de stora och centralt belägna EMU-länderna, som t.ex. Tyskland och Frankrike. Konjunkturläget i EMU:s centrum kommer att avgöra t.ex. Centralbankens penningpolitik, vilket kan innebära att länderna i EU:s utkanter direkt missgynnas av den förda politiken. · · EMU kan också leda till en negativ global resursfördelning. Euron kommer att få en större betydelse i världsekonomin som reservvaluta. Det innebär att länder utanför EMU kommer att öka sitt innehav av euro och därmed öka ECB:s s.k. seignorageinkomster på bekostnad av andra staters inkomster. Det uppstår således inga effektivitetsvinster utan enbart en omfördelning från andra länder till länderna i EMU-området. · · Ett annat vanligt argument för EMU-medlemskap är att Sverige då bättre skulle kunna stå emot valutaspekulation. Det är dock ett vilseledande argument eftersom det inte finns några historiska fakta som talar för att det är svårare att spekulera mot större valutor än mot mindre, eller att valutastabiliteten är större för valutor som används inom en större region. · Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som ovan anförts om konsekvenserna av ett medlemskap i EMU. Vi tillstyrker därmed motion Fi295 (mp) yrkandena 5-6 och 8-12 och avslår motionerna Fi228 (v) yrkandena 1-4 och U303 (m) yrkande 3. 8.Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen - avsnitt 1.6, punkt 4 (kd) av Mats Odell (kd) och Per Landgren (kd). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande lydelse: 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 17.. Ställningstagande Vi anser att det skall löna sig att agera miljövänligt. Det är viktigt att ekonomiska styrmedel inte motverkar frivilliga miljöinsatser. I regeringens gröna nyckeltal ingår ett antal ISO- och EMAS-registrerade företag. Denna certifiering är kostsam. Därför är det framför allt de kapitalstarka företagen som certifieras. Även många mindre och medelstora företag arbetar med miljöledningssystem utan att det registreras. Den höga kostnaden är ett hinder för registrering men inte för ett aktivt miljöarbete i företagen. Vi anser att det vore intressant att också få ett mått på miljöarbetet i mindre företag. Regeringen bör därför i sina gröna nyckeltal även ta med de företag som aktivt arbetar enligt miljöledningssystem utan att certifieras. Vad vi här har framfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Därmed bifaller riksdagen motion MJ519 (kd) yrkande 17. 9. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3, punkt 5 (m) av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m) och Carl-Axel Johansson (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse: 5. Riksdagen fastställer som ett kompletterande mål för budgetpolitiken att den offentliga utgiftskvoten successivt skall minskas. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 7 och avslår motionerna 2001/02:Fi266 av Martin Nilsson (s), 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 5 och 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4. Ställningstagande Den offentliga sektorn i Sverige är extremt stor i förhållande till vad som gäller i för oss viktiga och jämförbara länder. Det motverkar dynamiken i den ekonomiska utvecklingen och urholkar konkurrenskraften. Flertalet länder inom EU genomför i dag reformer för att sänka skattetrycket och motsvarande gäller också för övriga delar av OECD-området. Utrymmet för den privata sektorn och för medborgarnas egen beslutanderätt måste öka. Sverige skall ha starka skattebaser, inte världens högsta skattesatser. Med rörliga skattebaser är högskattepolitiken ett direkt hot mot välfärden och den framtida tillväxten. Regeringens politik riskerar att leda till urholkade skattebaser i en omfattning som motsvarar 100 miljarder kronor under de kommande åren. Det är ett bortfall av skatteinkomster som till skillnad från sänkta skatter inte ger hushållen lägre skatt eller större trygghet, snarare ökar trycket på att höja skatterna för normala inkomsttagare för att på det viset kompensera för förlorade skatteintäkter. En sådan politik kommer att präglas av en betydande orättfärdighet. Det finns anledning för Sverige att se på det faktum att länder med lägre offentlig utgiftskvot också har haft en avsevärt bättre välfärdsutveckling än Sverige. De länder som i dag är rikare än Sverige har genomgående en lägre utgiftskvot. Genom en god kontroll över de offentliga utgifterna kommer utgiftskvoten att gradvis pressas ned mot lägre nivåer. Därmed frigörs också ökad tillväxtkraft samtidigt som de svenska skattebaserna stärks. En skattepolitik som driver företagande och sparande utomlands urholkar grunderna för välfärden. Det är ett högt pris i form av lägre tillväxt och urholkade skattebaser som svenska folket riskerar att få betala för den socialdemokratiska högskattepolitiken. Sett i ett längre tidsperspektiv måste den offentliga utgiftskvoten närma sig de nivåer som präglar OECD-genomsnittet. Det dr i denna miljö som Sverige och svenska företag måste kunna hävda sig. Mot denna bakgrund anser vi att regering och riksdag bör fastställa som mål för budgetpolitiken att budgetarbetet skall inriktas på att uppnå en successivt lägre utgiftskvot för den offentliga sektorn. Därmed tillstyrker utskottet motion Fi291 (m) yrkande 7. Vi anser också att de offentliga finanserna skall vara i balans över konjunkturcykeln. Balansmålet bör inte omfatta det enskilda sparande som sker inom PPM-delen i pensionssystemet eftersom det i grunden är ett privaträttsligt sparande. Arbetet på att pressa ned den offentliga skuldkvoten till under 40 % motiverar ett något större överskott tills detta mål har uppnåtts. Med målet om balans i de offentliga finanserna över konjunkturcykeln minskas såväl den statliga som den offentliga skuldkvoten. Genom privatisering av statliga företag kan amorteringar genomföras som pressar ned statsskulden ytterligare. Minskar skuldkvoten kommer också de offentliga finansernas sårbarhet att minska samtidigt som utrymmet för privata investeringar blir större. Den offentliga skuldkvoten bör i enlighet med Moderata samlingspartiets förslag understiga 40 % av BNP 2004. Övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang avstyrks. 10. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3, punkt 5 (kd) av Mats Odell (kd) och Per Landgren (kd). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse: 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen dels bör lägga fram förslag om ett kompletterande budgetmål om balans i statens finansiella sparande sett över en konjunkturcykel, dels bör fullfölja arbetet med den långsiktiga inkomst- och utgiftsstrategi, LINUS, som påbörjades i Finansdepartementet under den förre finansministerns ledning. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 5 och avslår motionerna 2001/02:Fi266 av Martin Nilsson (s), 2001/02:Fi291av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 7 och 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 4. Ställningstagande Som vi påpekar i Kristdemokraternas motion Fi292 ligger överskotten i den offentliga sektorn under åren framöver helt i ålderspensionssystemet medan statsbudgeten går med underskott. Nuvarande budgetpolitiska överskottsmål ger därför inte någon buffert åt statsfinanserna som det ursprungligen var tänkt. Regeringens avsikt att göra statsfinanserna mer stabila för konjunktursvängningar har alltså helt misslyckats. För oss kristdemokrater är sunda statsfinanser av central betydelse för den ekonomiska politiken. Vi anser därför att det behövs ett kompletterande budgetmål för statens finansiella sparande. Regeringen bör med hänsyn härtill återkomma till riksdagen med förslag om ett kompletterande budgetmål om balans i statens finansiella sparande över en konjunkturcykel. Regeringen bör i det sammanhanget också lämna förslag om i vilken takt ett sådant mål bör fasas in. Under sin tid som statsråd tog före detta finansministern Erik Åsbrink initiativ till ett arbete med en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi, LINUS. Erik Åsbrink hann dock aldrig slutföra detta arbete. En strategi av detta slag behövs emellertid om Sverige skall klara den dubbla utmaning som följer av dels en ökad internationalisering, dels den demografiska utvecklingen. Internationaliseringen tvingar fram skattesänkningar, medan den demografiska utvecklingen snarare ställer krav i motsatt riktning. Regeringen bör därför anmodas att fullfölja detta arbete. Därmed tillstyrker vi motion Fi292 (kd) yrkande 5 och avstyrker propositionens förslag samt motionerna Fi266 (s), Fi291 (m) yrkande 7 och Fi294 (fp) yrkande 4. 11. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3, punkt 5, motiveringen (fp) av Karin Pilsäter (fp). Ställningstagande I likhet med Folkpartiet ställer jag upp på regeringens mål om ett överskott i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP sett över en konjunkturcykel. Ett överskott under en 4-5-årsperiod på i genomsnitt 2 % innebär rimligen att överskottet bör vara högre än 2 % under högkonjunkturår för att kunna vara lägre i lågkonjunktur. Folkpartiet har under flera år kritiserat regeringen för att den inte i förväg satt målet tillräckligt högt under högkonjunkturåren för att skapa buffertar för dåliga tider. De överskridanden som ändå skett är alltså inte resultatet av en tydlig politisk inriktning utan uppstår på grund av yttre faktorer. Nu, när 2002 sannolikt blir ett sämre år än regeringen tror, är det troligt att det beslutade målet om 2 % kommer att underskridas. Detta är i sig ingen katastrof, ett genomsnitt på 2 % innebär ju att överskottet ibland kan vara lägre än 2 %. Även om vårt budgetalternativ också slutar på 2 % finns det i vårt förslag inbyggt mera av flexibilitet och utrymme så att de automatiska stabilisatorerna kan verka, dvs. de mer eller mindre automatiska försämringar av budgeten som kommer när tillväxten minskar. För närvarande är den ekonomiska utvecklingen svårbedömd, och i avvaktan på ett säkrare prognosunderlag finner jag det motiverat att som regeringen gjort utgå från att överskottsmålet under vart och ett av de tre närmaste åren bör vara 2 % av BNP. Eftersom såväl Folkpartiets långsiktiga överskottsmål som partiets för varje enskilt år uppställda överskottsmål överensstämmer med vad riksdagen tidigare har lagt fast är det inte påkallat att på nytt bekräfta detta beslut. Övriga i detta sammanhang aktuella motioner avstyrks av utskottet. 12. Budgetförslagen för år 2002 - avsnitten 2.4-2.11, 3 och 4.1, punkt 6 (m) av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m) och Carl-Axel Johansson (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande lydelse: 6. Budgetförslagen för år 2002 a) Utgiftstak för staten 2001-2004 (avsnitt 2.5.1) Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 854 miljarder kronor 2002, 875 miljarder kronor 2003 och 893 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 3 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 2. b) Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2002-2004 (avsnitt 2.5.2) Riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2002-2004 som redovisas i motion 2001/02:Fi291. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 2 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 3. c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2002 (avsnitten 2.6 och 4.1) Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2002 på utgiftsområden enligt det med reservation 12 (m) betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till beslut. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 4 med vissa ändringar samt 2001/02:T454 av Per-Rickard Molén m.fl. (m) yrkande 1 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 8. d) Förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2002 (avsnitt 2.7) =utskottet e) Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.8) =utskottet f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.8) =utskottet g) Inkomstskatten för år 2002 (avsnitt 3.3.1) Riksdagen godkänner vad som sägs i reservation 12 om inkomstskatten för 2002. Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) yrkandena 1-10 och 36 samt avslår proposition 2001/02:1 punkterna 33, 34, 38-41 och 43, alla i denna del. h) Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.3) =utskottet i) Beskattningen av sjömän i det nordiska skatteavtalet (avsnitt 3.3.11) =utskottet j) Beskattning av investmentföretag och värdepappersfonder (avsnitt 3.4.1) =utskottet k) Fastighetsbeskattning (avsnitt 3.6.1) Riksdagen godkänner vad som sägs i reservation 12 om fastighetsbeskattning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Fi241 av Kent Olsson och Inger René (m) yrkandena 1-3, 2001/02:Fi255 av Berit Adolfsson (m), 2001/02:Fi281 av Gunnar Hökmark m.fl. (m, kd, c, fp), 2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) yrkandena 21-24, 2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m) yrkande 7 och 2001/02:A318 av Mikael Odenberg m.fl. (m) yrkande 7 samt avslår proposition 2001/02:1 punkt 30 i denna del. l) Förmögenhetsskatt (avsnitt 3.6.2) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 12 om förmögenhetsskatt. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Fi205 av Margareta Cederfelt (m) och 2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) yrkandena 25-27 samt avslår proposition 2001/02:1 punkt 37 i denna del. m) Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror (avsnitt 3.7.2) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 12 om ytterligare höjningar av införselkvoterna och om sänkta alkoholskatter. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) yrkandena 33-35 och bifaller delvis proposition 2001/02:1 punkt 32 i denna del. n) En fortsatt grön skatteväxling (avsnitten 3.7.3 och 3.11) Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 12 om avslag på regeringens förslag om höjd koldioxidskatt och höjd skatt på el liksom vad som anförs om behovet av en sänkning av drivmedelsskatterna. Därmed bifaller regeringen motionerna 2001/02:Fi242 av Per-Samuel Nisser och Jan-Evert Rådhström (m), 2001/02:Fi271 av Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (m), 2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 8, 2001/02:Sk418 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström (m) yrkande 4 samt 2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) yrkandena 15-17 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 35 i denna del samt proposition 2001/02:3 i denna del. o) Höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.4) =utskottet p) Fordonsskatt (avsnitt 3.7.5) =utskottet q) Justeringar i svavelskatten (avsnitt 3.7.7) =utskottet r) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2002 (avsnitt 3.10) Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 enligt det med reservation 12 (m) betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 6 i denna del och avslår proposition 2001/02:1 punkt 6. s) Motionsyrkanden om budgetförslagen för år 2002 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i här aktuella moderata motioner om skattepolitikens inriktning, höjda avdrag för pensionssparande, höjda reseavdrag, skattereduktion för hushållstjänster, beskattning av royalty, slopad skatt på aktieutdelning, ändrade regler för fåmansaktiebolag, sänkning av jordbrukets dieselskatt, sänkning av skatten på kärnkraftsel, nedsättning av skatter och slopad reklamskatt. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Fi239 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 1 2001/02:Fi269 av Roy Hansson (m), 2001/02:Fi270 av Roy Hansson (m), 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 9, 2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkandena 19 och 20, 2001/02:Sk417 av Göte Jonsson m.fl. (m) yrkandena 3 och 4, 2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) yrkandena 11-14, 18-20 och 28-32, 37 samt 39, 2001/02:Sk474 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkandena 1-4, 2001/02:Sk491 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m) yrkande 13 samt 2001/02:MJ421 av Patrik Norinder och Anne- Katrine Dunker (m) yrkandena 2 och 3 och avslår övriga motionsyrkanden som finns upptagna i den förteckning över av utskottet i punkt 6 avstyrkta motionsyrkanden som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Ställningstagande Regeringen har under några år låtit högkonjunkturen ersätta behovet av en offensiv ekonomisk politik för ökad tillväxt. I stället har den kortsiktigt främst inriktat sig på att satsa på förslag som bundit upp de offentliga utgifterna ytterligare. Därmed har de offentliga finansernas sårbarhet förstärkts. I praktiken har regeringens utgiftspolitik lett till att den sanering av de offentliga finanserna som genomfördes under den borgerliga regeringen i början av 1990-talet, och som till vissa viktiga delar följdes av nya åtgärder av den socialdemokratiska regeringen under första åren nu har återställts. Några åtgärder har inte vidtagits för att förbereda Sverige inför sämre tider, ej heller för att bekämpa en rekordhög arbetslöshet i högkonjunktur eller för att förstärka Sveriges långsiktiga tillväxtförutsättningar. Regeringen har saknat vilja och handlingskraft att genomföra strukturella reformer som hade kunnat bidra till att höja Sveriges långsiktiga tillväxtkraft bortom högkonjunkturen. Denna passivitet har medfört att vi nu står lika sårbara inför den kommande avmattningen som vid tidigare konjunkturnedgångar. Och närmast följdenligt tycks regeringen inte heller ha tagit signalerna om en svagare konjunktur på allvar. Att tala om att programmet om ökade offentliga utgifter, grundade på regeringens tillväxtförhoppningar, ligger fast samtidigt som tillväxttakten dramatiskt faller är inte ansvarsfullt. Budgetpropositionen visar att regeringen och dess stödpartier under budgetarbetet blundat för konjunkturutvecklingen och de orosmoln som nu tornar upp sig. Mot bakgrund härav finns det enligt vår mening stor risk för att de offentliga finanserna återigen kommer att drabbas hårt när konjunkturen vänder nedåt. Detta kommer att drabba Sverige på två olika sätt. Dels kommer växande statliga underskott, budgettrixande och övertrasserade utgiftstak att leda till växande inflationstryck och högre räntor än vad som annars hade varit fallet, vilket riskerar att leda Sverige djupare ner i lågkonjunkturen än andra länder. Dels kommer en förlorad kontroll över de offentliga utgifterna att leda till snabba och plötsliga sparprogram som kommer att slå hårdast mot de grupper som saknar marginal och buffert. Vi har de senaste åren sett hur socialdemokratiska besparingsaktioner saknar plan, framförhållning och hänsyn till de grupper som allra mest är beroende av offentligt stöd. De offentliga finansernas sårbarhet måste minska för att den privata sektorn skall kunna få bättre förutsättningar för tillväxt över tiden. Genom att den offentliga sektorn lägger beslag på en så stor del av resurserna försämras förutsättningarna för den privata sektorn att erbjuda nya arbetstillfällen. Att utforma inkomstskattesänkningarna som en skattereduktion för pensions- och fackföreningsavgifter samt en marginell ökning av grundavdraget är knappast en politik som tar hänsyn till medborgarnas krav på social trygghet. Än mindre tar sådana skattesänkningar fasta på behovet av en tillväxtbefrämjande ekonomisk politik för ökat företagande och nya jobb. Svenska låginkomsttagare kommer med regeringens politik även i framtiden att vara världens högst beskattade. Detta faktum kommer att förstärkas av att den socialdemokratiska skattepolitiken saknar en strategi inför de utmaningar som globaliseringen av världsekonomin innebär för rörliga skattebaser. Redan i dag har regeringen tvingats göra undantag för miljardärer och utländska höginkomsttagare samtidigt som man skärpt de skatter som påverkar hushållsekonomin mest för låg- och medelinkomsttagare samt för pensionärer. Denna utveckling mot en allt högre beskattning av så kallade tröga skattebaser kommer att leda till att en växande del av högskattepolitiken kommer att belasta de grupper som i dag har minst marginaler och som är sårbara för nya skattehöjningar, det må vara bensinskatten, skatten på villaolja eller skatterna på boende och vanliga inkomster. Fortsatt höga skattesatser kommer att leda till förlorade skatteintäkter som med socialdemokratisk politik kommer att innebära skattehöjningar för dem som inte har "flyttkraft" eller minskade bidrag utan motsvarande skattesänkningar. Det är en i allra högsta grad socialt orättfärdig skattepolitik som nu gradvis urholkar normala hushålls ekonomiska trygghet. Regeringens högskattepolitik för låg- och medelinkomstagare inverkar inte bara på den sociala tryggheten och människors oberoende utan också på möjligheterna till nya jobb. Utvecklingen mot ständigt ökade utgifter och skatter måste brytas. Det krävs en radikal politik som ger förnyelse och svarar mot dagens krav - en politik som bygger på respekten för enskilda människors kunskap och förmåga och den dynamik som frigörs i ett öppet samhällsklimat. Reformer som öppnar för enskilda människors val och deras kontroll över den egna vardagen ger Sverige större möjligheter i framtiden. Moderata samlingspartiet redovisar en politik med en sådan inriktning. Vårt parti föreslår i motion Fi291 ett antal strukturella reformer som främjar tillkomsten av nya arbeten och som gör det möjligt för folk att leva på sin egen lön. Beredskapen att möta en sämre ekonomisk utveckling än den regeringen lägger till grund för sin utgiftspolitik måste vara god. Vi vill möta lågkonjunkturen med snabba och konkreta åtgärder som ger Sverige ökad tillväxtkraft. Samtidigt skall de offentliga finanserna hållas under kontroll. Vi motsätter oss därför de utgiftsökningar som regeringskoalitionen föreslår och som riskerar att leda till spräckta utgiftstak. Tillsammans med vikande skatteinkomster och konjunkturmässigt ökade utgifter riskerar detta att framöver leda till att Sverige får växande problem med de offentliga finanserna. Utgiftstaken skall inte överträdas. I stället skall den offentliga utgiftskvoten pressas ned mot det genomsnitt som råder i länder rikare än Sverige. Det uppnår vi genom att föreslå lägre offentliga utgiftstak och utgiftsramar än regeringen. Våra förslag leder till att utgifts- och skattekvoterna kommer att sjunka med ytterligare 3 respektive 5 procentenheter fram till 2004 jämfört med regeringens alternativ. Genom att vi snabbare amorterar ner den offentliga bruttoskulden kommer den redan 2004 att understiga 40 % av BNP, vilket är närmare 7 procentenheter lägre än regeringen räknar med för egen del. På detta viset skapar vi en större stabilitet i de offentliga finanserna samtidigt som utrymmet för enskilda människors valfrihet och företagsamhet ökar. Vi ger de offentliga finanserna en ny sammansättning och kan därigenom inte bara sänka utgiftstaken utan också skapa utrymme för ökade satsningar på det offentligas huvuduppgifter och på de grupper som har störst behov av stöd. Våra besparingar uppgår under de tre efterföljande åren till netto 39, 60 respektive 77 miljarder kronor. Vi vill att staten och det offentliga skall stå ekonomiskt starka och kunna sköta sina grundläggande uppgifter men ha begränsade möjligheter att styra människors vardag och liv. De sänkta offentliga utgifterna skapar samtidigt utrymme för viktiga skattesänkningar. Det är framför allt vanliga familjer med låga och medelstora inkomster som har behov av skattesänkningar, och enligt vår mening är det därför naturligt att man - såsom Moderata samlingspartiet förordar - i första hand sänker skatten på arbetsinkomster för dessa grupper, bland vilka barnfamiljerna är särskilt utsatta. Men även andra skatter, som också har stor betydelse för låg- och medelinkomsttagare, bör enligt vår mening sänkas betydligt under åren framöver, inte minst fastighetsskatten och skatten på bensin och diesel. Uppenbart är att regeringen i stället för att ge medborgarna en ökad kontroll över sin vardag och välfärd inriktar sig på att låta den offentliga makten lägga beslag på en större del av den ekonomiska tillväxten. De ökade skatteinkomster som regeringen räknar med under de kommande åren tillfaller stat och kommun på bekostnad av framför allt låg- och medelinkomsttagarnas sociala trygghet. Vi vill med våra satsningar skapa ökad trygghet på gator och torg, bygga ut och förbättra vägar och järnvägar i stor omfattning samt även främja forskning och utbildning. Statsbidrag och transfereringar som i dag kanaliseras direkt till kommuner eller via de stora offentliga välfärdssystemen vill vi i ökad utsträckning skall följa den enskilde och gå direkt till välfärdens verksamheter. Den svenska skolan och sjukvården får på detta sätt ökade resurser direkt in i verksamheten genom våra förslag om en nationell skolpeng, särskilda resurser för sjukvården som följer patienten och en nationell vårdgaranti. Genom en bred och omfattande aktionsplan för att nedbringa den växande sjukfrånvaron verkar vi för att fler människor skall kunna vara friska och kunna gå till jobbet. Vårt förslag om ökade resurser till försäkringskassorna för sjukvård och för rehabilitering är av en sådan omfattning att detta kommer att kunna ge betydande resultat tillsammans med de andra åtgärder vi föreslår. Räcker inte detta måste insatserna öka. Vi kan inte stillatigande se på när en växande ohälsa drabbar människor samtidigt som vår ekonomiska utvecklingskraft och statens finanser försvagas. Sverige behöver fler som kan delta i arbete. Politiken måste inriktas på att ge människor sjukvård och rehabilitering, inte på att försvara gamla och icke- fungerande välfärdssystem. Vi minskar företagsstöd, parti- och presstöd samt stödet till fackföreningar men ökar det till änkor, handikappade och de sämst ställda pensionärerna. Kostnaderna för sjukfrånvaro och förtidspension håller vi som ovan redovisats tillbaka genom att satsa offensivt på rehabilitering, kostnaderna för arbetslösheten genom en ny allmän och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring med höjda, men avdragsgilla egenavgifter. Våra lägre skatter medför dessutom att behovet av bidrag minskar. Vi återställer förtroendet för de gemensamma åtagandena samtidigt som vi stärker den enskildes makt över välfärden. Med en sådan inriktning av budgetpolitiken ökar vi förutsättningarna för tillväxt och får ett ökat välstånd. Vi har med våra förslag samma finansiella överskott som regeringen. Om man emellertid utgår från mer realistiska antaganden om den ekonomiska utvecklingen än de regeringen använt sig av samt dessutom exkluderar pre miepensionssparandet, som enligt vår mening inte bör beaktas i detta sammanhang eftersom det i grunden är ett privaträttsligt sparande, motsvarar detta ett överskott på 0,2 % av BNP. Detta ger tillräcklig stabilitet med tanke på vårt mål om balans över konjunkturcykeln samt behovet av att amortera ned den offentliga bruttoskulden till under 40 % av BNP. De privatiseringar vi genomför är under de närmaste tre åren 40, 60 respektive 60 miljarder kronor högre än regeringens. De bidrar till att vi kan pressa ned bruttoskulden under denna nivå redan 2004. Med vår skattepolitik vill vi stärka de enskilda medborgarnas oberoende och skapa förutsättningar för högre tillväxt och fler jobb. Det är därför viktigt att inkomstskatten successivt sänks. På så sätt ökar friheten och därmed vars och ens möjlighet och förmåga att ta ansvar för den egna livssituationen. I synnerhet gäller det dem som i dag har låga inkomster. I vårt budgetalternativ skapas utrymme för sänkta inkomstkatter för alla. Tyngdpunkten ligger på låg- och medelinkomsttagare. Inkomstskattereformen består av fyra delar och innehåller höjt grundavdrag för alla, ett särskilt barn avdrag per barn samt förvärvsavdrag och en successivt avvecklad statlig inkomstbeskattning. När den moderata inkomstskattereformen är genomförd kommer de första 50 000 kr av en inkomst att vara helt undantagna från beskattning. Under den kommande treårsperioden höjer vi grundavdraget i tre steg upp till drygt 40 000 kr. Därtill undantas 13 % av förvärvsinkomster från beskattning genom att ett förvärvsavdrag införs 2002. I ett senare skede bör detta höjas till 15 %. Har man barn undantas ytterligare 15 000 kr per barn från beskattning. Barnavdraget införs redan 2002 och gäller utöver dagens barnbidrag. Den statliga inkomstskatten sänks under treårsperioden successivt ned till 17 % för att på sikt helt avvecklas. Skatten på kapital är hög i Sverige. Det medför att kapital flyttar till länder där det är lägre beskattat och att ägande av företag flyttar till andra länder. Skattepolitiken skall bidra till att såväl förtag och kapital som ägare till dessa stannar kvar här. Sverige skall helst vara så attraktivt att företagande och kapital söker sig hit. Beskattningen av ägande och kapital skall minskas genom att förmögenhetsskatten avskaffas och dubbelbeskattningen på utdelningar tas bort. Härigenom görs Sverige konkurrenskraftigt om företagande och kunskaper. Utflyttningen av ägande, företag och forskning motverkas. Företagande stimuleras. Boendet beskattas hårt i Sverige. Fastighetsskatt utgår oavsett om det finns medel att betala den. För många höjs den kraftigt i år eftersom taxeringsvärdena har höjts. Fastighetsskatten är orättfärdig. Den skall tas bort. Redan i år måste en återgång ske till de taxeringsvärden som gällde tidigare. Parallellt skall en sänkning av skattesatsen för småhus och en halvering av det ingående markvärdet ske. Transporter är nödvändiga, i synnerhet i glesbygd. Drivmedelspriserna når rekordhöjder, men den största delen av priset är skatt. Bensin- och dieselskatten bör sänkas med 70 öre/l för att underlätta för alla dem som i sin vardag är beroende av bilen. Reseavdraget bör höjas ordentligt. Nedsättningen av socialavgifter i Norrland bör vara större än vad regeringen förordat. Våra skattesänkningar uppgår under de tre närmaste åren till 42, 63 respektive 80 miljarder kronor utöver regeringens förslag. Huvuddelen av våra skattesänkningar riktar sig till låg- och medelinkomsttagare. Våra utgiftsminskningar som vi redovisar på annan plats är däremot så utformade att de framför allt riktar sig mot offentliga verksamheter, byråkrati och bidrag till företag, press och politiska partier eller motiveras genom ett minskat bidragsbehov till följd av reformer och sänkta skatter. Skattesänkningarna vi föreslår är av den arten och den omfattningen att de mot denna bakgrund ger såväl ensamstående föräldrar, stora barnfamiljer, pensionärer som enskilda förvärvsarbetande en väsentligt större trygghet i vardagen än i dag. De uppmuntrar till arbete och företagande, och de underlättar för fler att få ett arbete. De ger Sverige bättre förutsättningar att hävda sig i konkurrensen om företagande och kunskap. De fördelar sig på följande sätt. Tabell. Moderata samlingspartiets förslag till skattesänkningar 2002-2004 Finansiell effekt för konsoliderad offentlig sektor. Netto i förhållande till regeringens förslag Belopp i miljarder kronor (bild eller grafiskt element borttaget) Våra skattesänkningar motsvaras till sin huvuddel av minskade offentliga utgifter och har i övrigt en utbudsstimulerande inriktning. De minskade offentliga utgifterna härrör till en stor del från utgiftsminskningar som inte berör det enskilda hushållets ekonomi. Så innebär till exempel en politik som bryter den snabbt växande sjukfrånvaron inte en belastning på hushållsekonomin utan tvärtom både en bättre ekonomi för den enskilde och en bättre social situation. I vårt budgetförslag tillför vi väsentligt ökade resurser för att med en mångfald av medel minska ohälsa och sjukfrånvaro. Den nuvarande utvecklingen av sjukfrånvaron och förtidspensioner är oacceptabel av både sociala och ekonomiska skäl. Lägre skatter minskar behovet av bidrag och gör det möjligt att med lägre ersättningsnivåer uppnå samma nettoersättning som i dag. Lägre ersättningsnivåer uppvägs i vårt budgetalternativ av lägre skatter på arbete. Samtidigt gör skattesänkningarna att det alltid lönar sig att arbeta. Det stimulerar fler att söka sig in till arbetsmarknaden och gör att fler vill arbeta mer. Vårt alternativ innebär betydande strukturförändringar som leder till bättre förutsättningar att möta den demografiska utvecklingen genom ökat arbetsutbud. Sjukvård och omsorg skall prioriteras inom ramen för de omfattande resurser som finns i kommuner och landsting. Sjukvårdens förutsättningar stärks genom att vi vidhåller de så kallade Dagmarpengarna samt genom att vi inför en nationell vårdgaranti under treårsperioden som ett första steg mot en allmän hälsoförsäkring I det moderata budgetalternativet fördelas skattesänkningarna 2004 så att 17 miljarder kronor används för att minska skatten på företagande och kapitalbildning, medan hela 63 miljarder kronor, eller närmare fyra femtedelar, avser lägre skatt på arbete, familj och boende. Den finansiella effekten av Moderata samlingspartiets budgetalternativ kan sammanfattas på det sätt som framgår av ovanstående tabell. Den visar att med vårt budgetalternativ kommer sparandet att ligga på en nivå som med god marginal överstiger även de av regeringen använda budgetmålen de kommande tre åren. Tabell. Finansiellt sparande i den konsoliderade offentliga sektorn med Moderata samlingspartiets budgetalternativ Offentliga sektorns finansiella sparande Belopp i miljarder kronor 200 200 200 2 3 4 Finansiellt sparande enligt 45 47 49 budgetpropositionen Moderata besparingar +39 +60 +77 Moderata skattesänkningar -42 -63 -80 Ränteeffekt av större +1 +4 +7 privatiseringar än regeringens Utnyttjande av överskott avsatt i BP som beräkningsteknisk överföring till hushållen 2003 +2 +4 +8 och 2004 Finansiellt sparande med 45 53 61 Moderaternas budgetalternativ - i förhållande till ±0 +6 +12 regeringens budgetmål De utgiftsminskningar som följer av våra besparingsförslag och den kompensation vi tillför kommunsektorn för våra skatteförslag innebär sammantagna att utgiftstaket för staten under de kommande tre budgetåren bör bestämmas till 854 miljarder kronor 2002, 875 miljarder kronor 2003 och 893 miljarder kronor 2004. Att våra förslag till utgiftstak för staten överstiger regeringens sammanhänger med de ökade kommunbidrag som krävs för att neutralisera våra skatteförslag. Ser man till utgiftstaket för hela den offentliga sektorn bortfaller dessa neutraliseringseffekter, och då får vi väsentligt lägre utgifter än vad regeringen räknar med i sitt budgetförslag. Vårt utgiftstak för den offentliga sektorn understiger regeringens med 34, 110 respektive 133 miljarder kronor 2002-2004. Vid beräkningen av utgiftstaket har vi inte inkluderat någon budgeteringsmarginal eftersom den påverkar budgetdisciplinen negativt. De ramanslag som bestäms för olika utgiftsområden skall vara så utformade att de ger myndigheter en betydande frihet att lösa sina uppgifter. Det är uppenbart att regeringen nu, genom budgeteringsmarginalen, använder utgiftstaken som mål för hur de offentliga utgifterna skall utvecklas i stället för som en begränsning av de statliga utgifternas utveckling. Det har lett till att de statliga utgifterna exklusive ränteutgifterna nu växer mycket snabbt. Och när alla nya löften inte längre ryms under utgiftstaket tillgriper regeringen närmast desperat olika typer av budgettrixande, senast exemplifierat av finansministerns uttalande vid den socialdemokratiska partikongressen då han lovade att nästa år ge kommunerna ett bidrag på 2 miljarder kronor, inte i form av ett ökat statsbidrag utan som en tillfällig nedsättning av arbetsgivaravgifterna. Regeringen försöker genom utfästelser om ytterligare stöd åstadkomma en nödvändig förnyelse av kommunsektorn. Enligt vår mening är detta inte en framkomlig väg, vilket också bekräftas av erfarenheterna från tidigare tillskott. Statens viktigaste uppgift i detta sammanhang bör i stället vara att främja sysselsättningen och på så sätt bredda kommunernas skatteunderlag. Om de föreslagna taken för statens utgifter under de närmaste tre åren behöver överskridas, får regeringen återkomma till riksdagen med en förklaring och ett förslag till de besparingar som krävs för att det ursprungligen fastställda taket skall kunna upprätthållas. Sammanfattningsvis anser vi således att Moderata samlingspartiets förslag till inriktning av budgetpolitiken liksom partiets förslag till utgiftstak för åren 2002-2004 bör ligga till grund för budgetpolitiken. Det innebär att vi tillstyrker de i motion Fi291 (m) föreslagna nivåerna för utgiftstaket för staten för åren 2002-2004 (yrkande 3), liksom vårt förslag till beräkning av de offentliga utgifterna (yrkande 2). Vidare tillstyrker vi Moderata samlingspartiets förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster och förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden för budgetåret 2002 (yrkandena 4 och 6) på det sätt som framgår av reservation 12 (m) i sammanställningen i anslutning till utskottets förslag till riksdagsbeslut. Vårt förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden framgår också av efterföljande tabell. Slutligen stöder vi även Moderata samlingspartiets övriga förslag i detta sammanhang liksom de förslag som framförs av andra partier och som överensstämmer med våra förslag. Regeringens förslag i berörda delar avstyrks liksom de övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang. Tabell. Moderata samlingspartiets förslag till utgiftstak och utgiftsramar för 2001 Belopp i miljoner kronor Förändringar i förhållande till regeringens förslag (bild eller grafiskt element borttaget) 13. Budgetförslagen för år 2002 - avsnitten 2.4-2.11, 3 och 4.1, punkt 6 (kd) av Mats Odell (kd) och Per Landgren (kd). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande lydelse: 6. Budgetförslagen för år 2002 a) Utgiftstak för staten 2001-2004 (avsnitt 2.5.1) Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 798 miljarder kronor 2002, 825 miljarder kronor 2003 och 854 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 7 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 2. b) Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2002-2004 (avsnitt 2.5.2) Riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2002-2004 som redovisas i motion 2001/02:Fi292. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 11 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 3. c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2002 (avsnitten 2.6 och 4.1) Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2002 på utgiftsområden enligt det med reservation 13 (kd) betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till beslut. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 6 och 9 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 8. d) Förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2002 (avsnitt 2.7) =utskottet e) Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.8) =utskottet f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.8) =utskottet g) Inkomstskatten för år 2002 (avsnitt 3.3.1) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 13 om inkomstskatten för 2002. Riksdagen bifaller därmed motionerna 2001/02:Fi273 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) yrkandena 2-5, 7 och 8, samt 2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 8-11, 13, 14, 42 och 43 och avslår proposition 2001/02:1 punkterna 33, 34, 38-41 och 43, alla i denna del. h) Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.3) =utskottet i) Beskattningen av sjömän i det nordiska skatteavtalet (avsnitt 3.3.11) =utskottet j) Beskattning av investmentföretag och värdepappersfonder (avsnitt 3.4.1) =utskottet k) Fastighetsbeskattning (avsnitt 3.6.1) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 13 om fastighetsbeskattning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Fi281 av Gunnar Hökmark m.fl. (m, kd, c, fp), 2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 15, 16 och 41, 2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl. (kd) yrkande 4, 2001/02:Sk488 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) yrkandena 1 och 3 samt avslår proposition 2001/02:1 punkt 30 i denna del. l) Förmögenhetsskatt (avsnitt 3.6.2) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 13 om förmögenhetsskatt. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 33-35 och 2001/02:Sk488 av Kenneth Lantz m.fl. (kd) yrkandena 4 och 5 samt avslår proposition 2001/02:1 punkt 37 i denna del. m) Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror (avsnitt 3.7.2) =utskottet n) En fortsatt grön skatteväxling (avsnitten 3.7.3 och 3.11) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 13 om sänkta drivmedelsskatter. Därmed bifaller regeringen motion 2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 24-26 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 35 i denna del samt proposition 2001/02:3 i denna del. o) Höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.4) =utskottet p) Fordonsskatt (avsnitt 3.7.5) =utskottet q) Justeringar i svavelskatten (avsnitt 3.7.7) =utskottet r) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2002 (avsnitt 3.10) Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 enligt det med reservation 13 (kd) betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Fi292 yrkande 8 i denna del och 2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 1 i denna del samt yrkande 40 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 6. s) Motionsyrkanden om budgetförslagen för år 2002 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 13 om skattepolitikens inriktning, höjda avdrag för pensionssparande, finansiering av kompetensutveckling, höjda reseavdrag, yrkesfiskaravdrag, skattereduktion för hushållstjänster, beskattningen av royalty, slopad skatt på aktieutdelning, permanent riskkapitalavdrag, ändrade regler för fåmansaktiebolag, slopad arvsskatt på arbetande kapital, sänkning av arbetsgivar- och egenavgifter och sänkning av jordbrukets dieselskatt samt nedsättning av skatter. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Fi273 av Kenneth Lantz m.fl. yrkande 1 och 6 samt 2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkandena 2-7, 12, 17-23, 27-32, 36-39 och 45-47 samt avslår övriga motionsyrkanden som finns upptagna i den förteckning över av utskottet i punkt 6 avstyrkta motionsyrkanden som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Ställningstagande Budgetpolitikens allmänna inriktning Vårt budgetalternativ tar sikte på att långsiktigt förbättra Sveriges tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer och strategiska skattesänkningar på arbete, sparande och företagande. Stabila och goda villkor för fler och växande företag kan då öka sysselsättningen, minska arbetslösheten och trygga välfärden. Den statliga budgetpolitiken måste inriktas på att få till stånd ett bättre finansiellt sparande och en snabbare avbetalning av statsskulden. En vikande konjunktur och en oroväckande stor statsskuld gör att behovet av att minska statsskulden är stort. Detta skall dock inte åstadkommas genom höjda skatter utan i stället genom en snabbare försäljning av statligt ägda företag. Överskottet i de offentliga finanserna finns i pensionssystemet, medan statens finanser uppvisar underskott. När lågkonjunkturen nu drabbar Sverige har därför staten ingen buffert för att möta konjunkturförsämringen, utan statsskulden kommer att öka snabbt igen. Vi föreslår att nuvarande mål för budgetpolitiken kompletteras med ett mål om att statens finansiella sparande skall vara i balans över en konjunkturcykel. Vi anser att det som anförts i Kristdemokraternas motion Fi292 om ett antal särskilt prioriterade områden bör styra inriktningen av budgetpolitiken. Sju områden skall vara särskilt prioriterade. Tillväxtpolitik Den tillväxtpolitik som vi förespråkar karakteriseras av en balanserad finanspolitik i kombination med strukturella åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt. Bland de viktigaste av dessa åtgärder med strukturella effekter märks en kraftig sänkning av skatten i vanliga inkomstlägen. Detta bidrar i första hand till att fler kan klara sig på sin egen lön, men det medför också den strukturellt viktiga effekten att kommande lönebildning underlättas. Från 2002 föreslår vi bl.a. ett statligt förvärvsavdrag på 5 %, vilket sedan höjs till 6 och 7 % 2003 respektive 2004. Tjänstesektorn ges helt nya möjligheter att växa genom en 50-procentig skattereduktion för de privata hushållens köp av tjänster i det egna hemmet. Därutöver bör bl.a. arbetsgivaravgifterna sänkas med 7 procentenheter på lönesummor upp till 900 000 kr per år från år 2003. Skattepolitik Vi ser det som en viktig uppgift att skapa en skattestruktur som gör att fler kan klara sig på sin egen lön och inte tvingas vara beroende av bidrag för att få hushållsekonomin att gå ihop. Därför föreslår vi en rad åtgärder som gör att inkomsttagare får förbättrade möjligheter att påverka och ta kontroll över sin egen ekonomiska situation. Grundavdraget i den kommunala beskattningen höjs nästa år till 24 000 kr. Detta innebär att inkomstskatten sänks för alla med sammanlagt 18,9 miljarder kronor. Effekten blir en skattesänkning med ca 320 kr per månad, eller drygt 3 800 kr per år. Vi föreslår också en skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare på totalt 4 560 kr per person och år på pensionsgrundande förvärvsinkomst. Vi föreslår även, i stället för regeringens förslag om kompensation för pensionsavgiften, ett generellt statligt förvärvsavdrag på 5 % 2002, 6 % 2003 och 7 % 2004. Därigenom ges hushållen ökat ekonomiskt utrymme samtidigt som marginaleffekterna minskas avsevärt. Vi föreslår också att regeringens värnskatt avskaffas 2003. Värnskatten är ett brott både mot principerna i skattereformen 1990-1991 och mot Socialdemokraternas löfte att skatten skulle vara tillfällig. Fastighetsskatten sänks genom en varaktig återgång till 2000 års taxeringsvärden, vilket också sänker förmögenhetsskatten för dem som bor i attraktiva områden. Sammantaget sänks fastighetsskatten med 5,5 miljarder kronor utöver regeringens förslag. Gränsen för reseavdraget för resor till och från jobbet bör också sänkas från dagens 7 000 till 5 000 kr. En reformerad familjepolitik En reformerad familjepolitik bör enligt vår mening handla både om synen på familjens ställning och uppgifter i samhället och om utformningen av det offentliga familjestödet. Det gäller att hitta sådana modeller för valfrihet och mångfald som skapar de bästa förutsättningarna för föräldrarna och barnen. Genom att styra alla resurser till ett fåtal barnomsorgsformer har staten i praktiken tagit över beslut som familjerna själva borde fatta. Det familjepolitiska system som byggts upp genom åren har flera brister ur såväl valfrihets- som fördelningspolitisk synvinkel. Fördelningspolitiskt därför att barnomsorgssubventionerna i stor utsträckning tillfaller redan resursstarka hushåll, vilket förstärks av regeringens förslag om maxtaxa. Vi avvisar regeringens planer på en maxtaxa inom den kommunala barnomsorgen och presenterar i en särskild motion tillsammans med Moderaterna, Centerpartiet och Folkpartiet ett gemensamt alternativ. Vi föreslår förändringar på familjeområdet som bl.a. innebär att ett barnomsorgskonto på totalt 40 000 kr per barn som fyllt ett år införs den 1 januari 2002. Styrkta barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr per år görs avdragsgilla och garantinivån i föräldraförsäkringen höjs från dagens 60 kr till 150 kr per dag. Viktiga förbättringar genomförs i bostadsbidraget för att gynna de sämst ställda barnfamiljerna. Vi vill också införa en statlig skattereduktion för alla barn upptill 16 år. Reduktionen föreslås uppgå till 50 kr per barn och månad år 2003 för att därefter höjas till 100 kr 2004. Bättre pensioner Regeringens okänsliga budgetsanering har drabbat många pensionärer hårt genom nedskärningarna och bristerna inom äldrevården samt de växande vårdköerna. Kristdemokraternas budgetalternativ innehåller bl.a. reformer som innebär en satsning på rättvisa och en bättre ekonomisk situation för pensionärer. Vi vill således höja pensionstillskottet med 200 kr per månad under 200. Detta gynnar alla som har låg eller ingen ATP. År 2003 träder det nya pensionssystemet i kraft vad gäller den nya garantipensionen, som är högre än dagens folkpension och pensionstillskott. Från och med 2003 kommer i stället det höjda grundavdrag som vi tidigare förordat att, till följd av pensionsreformen, omfatta hela pensionärskollektivet, vilket gör att även de pensionärer som har lägst pension kommer att få sänkt skatt. Ungefär 1,3 miljoner pensionärer kommer emellertid att få sänkt skatt till följd av denna förändring redan under 2002. Vi menar vidare att hela inkomstprövningen av änkepensionen bör slopas och att inkomstprövningen av bostadstillägget för pensionärer inte skall innehålla fritidsfastigheter. Omställningspensionen för efterlevande skall återställas från 6 till 12 månader. Vården, omsorgen och skolan För att uppnå värdiga villkor inom vård och omsorg behövs ett resurstillskott till kommunsektorn. De medel som står till kommunsektorns förfogande de närmaste åren räcker inte för att klara varken vårdens direkta behov eller för att möjliggöra för kommunerna att införa någon form av enhetstaxa för äldreomsorgen. Kristdemokraternas förslag innebär att kommuner och landsting kommer att få ett nettotillskott på 4,25 miljarder kronor över en treårsperiod utöver regeringens förslag. Vi anser att regeringens skolsatsning bör utformas som en höjning av det generella statsbidraget så att kommunerna själva kan bestämma över pengarnas användning. Detsamma gäller landstingens s.k. tillgänglighetspengar. Ett särskilt stimulansbidrag inom äldreomsorgen bör gälla för 2002 och 2003 för att i första hand förbättra för anhörigvårdare. Utrymme kan även enligt vår mening skapas genom strukturförändringar inom kommunsektorn. Det kan t.ex. gälla utveckling av den offentliga upphandlingen. Inom vården är vi också öppna för en större mångfald med en offentlig och solidarisk finansiering som grund. Ett återupprättat rättsväsende En förstärkning av rättsväsendet är enligt vår uppfattning en prioriterad uppgift. Rättsväsendet inklusive tull, kustbevakning och skattekontroll bör tillföras ytterligare 3,5 miljarder kronor under den kommande treårsperioden. Det bör ske genom att polisväsendet förstärks både vad gäller närpolisverkamheten och polisutbildningen. Domstolsväsendet och eklagarväsendet tilldelas ytterligare medel. Kriminalvården får också utökade resurser med målsättningen att återanpassa de intagna till ett liv utan brottslighet. Även den brottsförebyggande verksamheten och stödet till brottsoffer bör förstärkas. Upprustad infrastruktur Vi föreslår en stor satsning på de snabbt förfallande väg- och järnvägsnäten och avsätter nästan 6 miljarder kronor under de kommande tre åren för investeringar och förbättrat underhåll. De faktiska investeringarna kan dock bli avsevärt större än de anslagna beloppen eftersom en stor del är avsedda för s.k. PPP- projekt (public-private partnership). Vi föreslår också en sänkning av dieselskatten med 25 öre per liter, vilket förbättrar transportsektorns konkurrensvillkor. Finansiering av förslagen De nya åtagandena samt skattesänkningarna avses bli finansierade genom utgiftsminskningar på netto 12, 24 respektive 32 miljarder kronor åren 2002-2004, samt genom att de beräkningstekniska överföringsbeloppen tas i anspråk år 2003 och 2004. Därtill avvisas ett antal av regeringens förslag till skattesänkningar. Exempel på utgiftsminskningar är att ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen, att den sjukpenninggrundande inkomsten beräknas på ett nytt sätt och genom att medlemmarnas egenfinansiering av arbetslöshetsförsäkringen höjs till 33 %. En ny rehabiliteringsförsäkring och en ny modell för trafikförsäkringen bidrar också till finansieringen. Minskade lokala investeringsbidrag, avskaffande av vissa statliga IT-satsningar, minskade regionalpolitiska åtgärder, sänkta anslag till Regeringskansliet och sänkta bidrag till näringslivsutvecklingen i Östersjöområdet, m.m. bidrar också till finansieringen av våra förslag. Vi räknar också med att den ökade försäljningen av statliga företag skall leda till minskade utgifter för statsskuldsräntor. I följande tabell visas Kristdemokraternas förslag till fördelning på utgiftsområden för 2001. Sammanfattningsvis anser vi alltså att Kristdemokraternas budgetförslag för 2002 bör ligga till grund för budgetpolitiken. Det innebär att vi tillstyrker motionerna 2001/02:Fi273 (kd), Fi281 (m, kd, c, fp), Fi292 (kd) yrkanden 6, 7, 8 i denna del, 9 och 11, Fi297 (kd) yrkande 1-43 och 45-47, Fi298 (kd) yrkande 4 samt Sk488 (kd) yrkandena 1, 3-5. Vi avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom de övriga motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang. Tabell. Kristdemokraternas förslag till utgiftsramar m.m. för 2001 Belopp i miljoner kronor Förändring i förhållande till regeringens förslag (bild eller grafiskt element borttaget) 14. Budgetförslagen för år 2002 - avsnitten 2.4-2.11, 3 och 4.1, punkt 6 (c) av Lena Ek (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde ha följande lydelse: 6. Budgetförslagen för år 2002 a) Utgiftstak för staten 2001-2004 (avsnitt 2.5.1) Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 821 miljarder kronor 2002, 810 miljarder kronor 2003 och 830 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 2 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 2. b) Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2002-2004 (avsnitt2.5.2) =utskottet c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2002 (avsnitten 2.6 och 4.1) Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2002 på utgiftsområden enligt det med reservation 14 (c) betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till beslut. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 3 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 8. d) Förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2002 (avsnitt 2.7) =utskottet e) Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.8) =utskottet f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.8) =utskottet g) Inkomstskatten för år 2002 (avsnitt 3.3.1) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 14 om inkomstskatten för 2002. Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkandena 2-6 och 8-11 samt avslår proposition 2001/02:1 punkterna 33, 34, 38-41 och 43, alla i denna del. h) Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.3) =utskottet i) Beskattningen av sjömän i det nordiska skatteavtalet (avsnitt 3.3.11) =utskottet j) Beskattning av investmentföretag och värdepappersfonder (avsnitt 3.4.1) =utskottet k) Fastighetsbeskattning (avsnitt 3.6.1) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 14 om fastighetsbeskattning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Fi281 av Gunnar Hökmark m.fl. (m, kd, c, fp), 2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkandena 15, 16 och 21-24, 2001/02:Sk490 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) yrkande 1 samt motion 2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c) yrkande 8 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 30 i denna del. l) Förmögenhetsskatt (avsnitt 3.6.2) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 14 om förmögenhetsskatt. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkandena 19 och 20 samt avslår proposition 2001/02:1 punkt 37 i denna del. m) Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror (avsnitt 3.7.2) =utskottet n) En fortsatt grön skatteväxling (avsnitten 3.7.3 och 3.11) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 14 om en fortsatt grön skatteväxling samt vad som anförs i reservationen om industrins nedsättning av koldioxidskatt. Därmed bifaller regeringen motion 2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 29 och bifaller delvis proposition 2001/02:1 punkt 35 i denna del samt proposition 2001/02:3 i denna del. o) Höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.4) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 14 om höjd avfallsskatt och om en skatt på förbränning av avfall. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkandena 31 och 32 samt avslår proposition 2001/02:1 punkt 42 i denna del. p) Fordonsskatt (avsnitt 3.7.5) =utskottet q) Justeringar i svavelskatten (avsnitt 3.7.7) =utskottet r) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2002 (avsnitt 3.10) Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 enligt det med reservation 14 (c) betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 6 i denna del och avslår proposition 2001/02:1 punkt 6. s) Motionsyrkanden om budgetförslagen för er 2002 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 14 om skattepolitikens inriktning och om avslag på regeringens förslag om skattereduktion för fackföreningsavgifter, höjda reseavdrag, yrkesfiskaravdrag, skattereduktion för hushållstjänster, sänkta arbetsgivaravgifter, mervärdesskatt på böcker och tidskrifter, strategi för nedsättning av skatten på alternativa drivmedel, sänkning av jordbrukets dieselskatt, slopande av kväveskatten på handelsgödsel samt kväveoxidskatt. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 7, 2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkandena 1, 7, 12-14, 25-27, 30 och 33-36, 2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c) yrkande 12 samt 2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 12 och avslår övriga motionsyrkanden som finns upptagna i den förteckning över av utskottet i punkt 6 avstyrkta motionsyrkanden som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Ställningstagande Centerpartiet anser att det är nödvändigt att långsiktigt sänka skattetrycket och utgifternas andel av BNP till samma nivåer som jämförbara OECD-länder i Nordeuropa har, såsom Danmark, Norge, Finland, Belgien och Holland som alla har ett skattetryck på mellan 40 och 50 %. Statens budgetpolitik bör under de kommande åren inriktas på att sänka skattetryck, utgiftskvot och låneskuld samtidigt som statens utgifter hålls realt oförändrade. Den föreslagna budgetpolitiken ökar Sveriges internationella konkurrenskraft och medför att Sverige kan möta lågkonjunkturen samt demografiska förändringar väl rustat. En budgetpolitik som sänker skattetrycket skapar också förutsättningar för att människor skall få ökat självbestämmande samt minskar fattigdomsfällor och skadliga marginaleffekter. Beträffande skattepolitiken prioriterar Centerpartiet skattesänkningar som gör det möjligt för fler att leva på sin lön, som gör det lönsamt att gå från bidragsberoende till förvärvsarbete, som sänker skatten på boende, som underlättar för företag att anställa och som bidrar till en uthållig tillväxt. För att öka människors ekonomiska självbestämmande vill Centerpartiet fram till 2004 i tre steg genomföra en inkomstskattereform avsedd att minska dagens höga marginaleffekter för låg- och medelinkomsttagare. Fullt utbyggd innebär reformen en rak skattereduktion på 10 000 kr som kommer alla till del. En skattereduktion av denna omfattning ger ungefär samma skattelättnad som ett grundavdrag på 30 000 kr. Reformen innebär vidare att en förvärvsrabatt riktad mot låg- och medelinkomsttagare på högst 10 800 kr fasas in för att undanröja marginaleffekter för låginkomsttagare. För personer med högre inkomster begränsas rabatten till 5 400 kr. För att förbättra hushållens och barnfamiljernas ekonomi bör det införas en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. Barnfamiljer skall också beviljas en skattereduktion på 1 200 kr per barn och år. Reseavdraget höjs från nuvarande 16 till 20 kr per mil och bör gälla även för resor till och från barnomsorg. Sänkt skatt på hushållsnära tjänster ger utrymme för nya jobb inom sektorer där det i dag knappt finns någon vit arbetsmarknad. Det underlättar för människor att köpa tjänster som underlättar vardagen. Det stimulerar också framväxten av nya företag inom sektorn. Beskattningen av boende sänks genom en fortsatt frysning av taxeringsvärdena 2002 samtidigt som skattesatsen sänks. Vid 2003 års allmänna fastighetstaxering bör åtskillnad göras mellan fastigheter för fastboende och fritidsboende. Man bör då också omvandla fastighetsskatten till en schablonintäkt på 3 % av taxeringsvärdet som beskattas som inkomst av kapital. Schablonintäkten sänks 2004 till 2,5 %. Förslaget ger effekt motsvarande en fastighetsskatt på 0,9 % 2003 och 0,75 % 2004. Sambeskattningen av förmögenheter bör slopas 2002, och från 2003 skall endast halva taxeringsvärdet för småhus utgöra underlag för förmögenhetsbeskattningen. Arbetsgivaravgifterna sänks ytterligare med betoning på de små företagens villkor. Genom en konstruktion där avgifterna sänks för en viss lönesumma i alla företag undviks tröskeleffekter, samtidigt som effekten blir stor för företag med få anställda. Nedsättningen bör vara 10 procentenheter på lönesummor upp till 2 miljoner kronor. Nedsättningen skall gälla även egenföretagare upp till en lönesumma på 300 000 kr. Förslaget skall genomföras i två steg 2002 och 2004. En del av sänkningen av arbetsgivaravgifterna finansieras genom höjda skatter på utsläpp av kväveoxid och koldioxid i industrin, genom skatt på förbränning av osorterat avfall samt genom höjd skatt på deponi. Svenskt jordbruk bör ges samma konkurrensvillkor som gäller i vår omvärld, vilket innebär att de särskilda energiskatter som belastar jordbruket skall lyftas av. De av Centerpartiet föreslagna skattesänkningarna uppgår under de närmaste tre åren till netto 19, 37 respektive 49 miljarder kronor. I det följande presenteras de områden, utöver skattepolitiken, som Centerpartiet prioriterar under den kommande treårsperioden. Partiet anser att det är tid för reformer som lägger grunden för en socialt, ekonomiskt och ekologiskt hållbar utveckling. Centerpartiet vill reformera grundskolan. Kunskap och livslångt lärande är avgörande för tillväxten. Framtidens skola måste bli mer flexibel och elevanpassad. För att skolan skall kunna utföra sitt uppdrag behövs mer resurser. Centerpartiet satsar nästan 10 miljarder kronor mer på skolan under den kommande treårsperioden än regeringen. Det krävs också tre stora reformer: rätt till kunskaper, lokal makt och fler lärare. En bättre fungerande grundskola är enligt partiets mening det enskilt viktigaste steget för en gymnasieskola där fler elever kan bli godkända och behöriga till högre utbildning. Tillgängligheten till högre utbildning och forskning är avgörande för samhällets utveckling och för att bevara regioners konkurrenskraft. För den enskilde innebär högre utbildning en möjlighet att göra klassresan och själv förändra sin sociala situation. Mot denna bakgrund anser Centerpartiet att studiemedelssystemet måste reformeras. Vårt förslag innebär att studiemedlet skall bestå av lika delar lån och bidrag. Dessutom skall fribeloppet höjas till två basbelopp. Centerpartiet vill förnya familjepolitiken och ge barnfamiljer ökade resurser och större valfrihet. Vi vill uppmuntra föräldraskapet och ge familjerna större möjligheter att styra över sin ekonomi. Familjernas beroende av bidrag måste minska, och i stället skall skatten sänkas på låga inkomster tillsammans med ett reformerat familjepolitiskt stöd. Ett barnomsorgskonto på 40 000 kr lanserar vi som ett alternativ till den av regeringen föreslagna maxtaxereformen. Rätt till avdrag för styrkta barnomsorgskostnader och för resor till och från barnomsorg är andra förbättringar. En skattereduktion - barnrabatt - med 1 200 kr per barn och år införs. Vi föreslår också en höjning av den lägsta nivån i föräldrapenningen från 60 kr per dag till 200 kr per dag. Centerpartiet föreslår en reform av arbetsmarknadspolitiken. Vi föreslår att en generell utbildningsgaranti införs. Garantin skall säkerställa att de som tidigare inte fått någon utbildning upp till gymnasienivå ges möjlighet till detta. Vi vill också fasa ut volymåtgärder från den arbetsmarknadspolitiska arsenalen för att i stället satsa på meningsfulla yrkesinriktade utbildningar. Dessutom vill vi inrätta övergångsarbetsmarknader för människor som har svårt att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. På övergångsarbetsmarknaderna skall arbetskraften vara billigare genom att arbetsgivaravgifterna sätts ned. Vi vill även införa individuella kompetenskonton. Vi förordar ett system där insättningar gynnas skattemässigt och där man kan spara till egen kompetensutveckling, eventuellt i samarbete med arbetsgivaren. Staten bör i ett sådant system kunna skjuta till medel till konton för personer som har låga löner och saknar möjlighet att göra avsättningar. Vi föreslår också ökade resurser för upprustning av kommunikationerna. Vi satsar under den kommande treårsperioden 6,7 miljarder kronor mer än regeringen på kommunikationer, främst för drift och underhåll av vägnätet. Fungerande kommunikationer är avgörande för möjligheten för företagande och boende i hela landet. Vi satsar också på en digital infrastruktur som skapar likvärdiga förutsättningar för datakommunikation i hela landet. För att möta ökande ohälsa i arbetslivet föreslår Centerpartiet ett rehabiliteringspaket som skall ge förutsättningar för människor att snabbt rehabiliteras och återvända till arbetslivet i stället för att bli långvarigt sjukskrivna och förtidspensionerade. Bland annat skall den finansiella samordningen påskyndas och utökas. Dessutom skall en dialog inledas med kommun- och landstingsförbund för att komma till rätta med kommunsektorns höga sjukskrivningstal. Vidare skall man införa en rehabiliteringsgaranti som innebär att en rehabiliteringsutredning skall genomföras efter högst tre månaders sjukskrivning då också sjukpenningen skall övergå i en mer förmånlig rehabiliteringsersättning. Försäkringskassorna skall ges tydliga direktiv att arbeta med rehabilitering. Passivt stöd ersätts på så sätt av aktiva åtgärder och ett stöd som den enskilde i hög grad kan påverka. Centerpartiet vill också införa en ny, nationell vårdgaranti med rätt till behandling inom tre månader. Kan inte vården innan dess ges vid närmaste sjukhus skall patienten kunna välja sjukhus i hela landet. Vårdgarantin skall kompletteras med en hjälpmedelsgaranti. Vi räknar med att aktiva åtgärder av detta slag skall kunna minska utgifterna för sjukpenning och förtidspensioner under de tre närmaste åren med 4, 9 respektive 14 miljarder kronor. Sverige lider samtidigt av både bostadsbrist och bostadsöverskott beroende på var man befinner sig i landet - och obalansen tilltar. Vi anser att det måste finnas en fungerande bostadsmarknad i hela landet och presenterar därför en ny bostadspolitik som utgår från lokala förutsättningar och behov. Företagsklimatet måste förbättras. Centerpartiet anser att detta bör göras bl.a. genom sänkta arbetsgivaravgifter som främst gynnar små- och medelstora företag. Vi åstadkommer likvärdiga villkor för den gröna sektorn - de areella näringarna - genom sänkta skatter. Företagsklimatet förbättras också genom regelförenklingar och krav på myndigheters bemötande. För att öka rättsväsendets förmåga och effektivitet när det gäller att förebygga och bekämpa brott krävs resursförstärkningar inom framför allt polisen och kriminalvården. Polisen har den centrala rollen i arbetet för att motverka brott och våld i samhället, och en viktig förutsättning för detta arbete är att det finns tillgång till polis under dygnets alla timmar i varje kommun och varje stadsdel i de stora städerna. Centerpartiet ser som en viktig uppgift att minska de regionala skillnader som finns i vårt land genom bl.a. en fungerande infrastruktur i vid mening och garanterad grundservice. Målet är att ge utrymme för människors livskvalitet och att ta till vara livskraften i hela landet. Framtiden byggs på att vi gemensamt drar nytta av de speciella förhållanden för tillväxt som finns i varje del av landet. Sverige skall vara ett föredöme på miljöområdet och en offensiv kraft i omställningen mot ett globalt ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart samhälle. Medlemskapet i EU måste nyttjas för att komma till rätta med de gränsöverskridande miljöproblemen. Sverige bör verka för ökad överstatlighet på miljöområdet inom EU. Dessutom måste gemensamma miniminivåer för miljöskatter på EU-nivå användas som ett instrument i omställningen av samhället. EU- utvidgningen måste drivas med kraft, inte minst för miljöns skull. Det är också angeläget att miljöpröva EU:s ekonomi. Centerpartiets reformer innebär förstärkningar för kommunsektorn. Detta är nödvändigt eftersom kommunerna får stora svårigheter att klara den påbörjade lågkonjunkturen enligt rapporter från Kommunförbundet. Om kommunernas ekonomi inte är stark äventyras människors trygghet. Effekten av våra skatteförslag är att kommunernas egen skattekraft stärks och beroendet av statsbidrag minskar. Ett fungerande skatteutjämningssystem av samma omfattning som i dag är grunden för likvärdiga villkor för kommuner i hela landet. Därigenom ökar också det kommunala självstyret. Vissa statliga företag bör säljas och inkomsterna bör användas till att amortera statsskulden. En försäljningsnivå som överstiger regeringens med 40 miljarder kronor de kommande tre åren är fullt möjlig. Säljas bör i första hand det statliga skogsinnehavet, AB Vin och Sprit, Civitas Holding AB, kluster av Luftfartsverket som kombineras med skyldighet att upprätthålla regional flygtrafik samt resterande aktieinnehav i Nordea, Lernia AB och Apoteket AB. Jag föreslår att riksdagen ställer sig bakom Centerpartiets förslag till nivå på utgiftstaket för staten under de tre närmast efterföljande åren. Taken bör fastställas till 821 miljarder kronor år 2002, 810 miljarder kronor 2003 och 830 miljarder kronor 2004. I följande tabell visas Centerpartiets förslag till fördelning på utgiftsområden. Detta bör enligt min mening ligga till grund för riksdagens beslut om fördelningen år 2002. Jag ställer mig således bakom de förslag som framförs i Centerpartiets parti- och kommittémotioner Fi293 yrkandena 2, 3, 6 och 7, Sk489 yrkandena 1-16, 19-27 och 29-36, Sk490 yrkande 1, MJ220 yrkandena 8 och 12 samt motion N263 yrkande 12 och föreslår att riksdagen bifaller nämnda motionsyrkanden. Även motion Fi281 (m, kd, c, fp) tillstyrks. Vidare anser jag att riksdagen bör avslå regeringens förslag i berörda delar samt övriga motionsyrkanden som är aktuella i detta sammanhang i den mån de inte sammanfaller med Centerpartiets förslag. Tabell. Centerpartiets förslag till utgiftsramar m.m. för budgetåret 2002 Belopp i miljoner kronor Förändring i förhållande till regeringens förslag (bild eller grafiskt element borttaget) 15. Budgetförslagen för år 2002 - avsnitt 2.4-2.11, 3 och 4.1, punkt 6 (fp) av Karin Pilsäter (fp). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 bör ha följande lydelse: Budgetförslagen för år 2002 a) Utgiftstak för staten 2001-2004 (avsnitt 2.5.1) Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 772 miljarder kronor 2001, 828 miljarder kronor 2002, 853 miljarder kronor 2003 och 887 miljarder kronor 2004. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 2 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 2. b) Beräkning av den offentliga sektorns utgifter åren 2002-2004 (avsnitt 2.5.2) Riksdagen godkänner den reviderade beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2002-2004 som redovisas i motion 2001/02:Fi294. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 3 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 3. c) Fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden 2002 (avsnitten 2.6 och 4.1) Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2002 på utgiftsområden enligt det med reservation 15 (fp) betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till beslut. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 7 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 8. d) Förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2002 (avsnitt 2.7) Riksdagen godkänner den i reservation 15 redovisade beräkningen av förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2002. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 6 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 7. e) Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt 2.8) =utskottet f) Kassamässig korrigering (avsnitt 2.8) =utskottet g) Inkomstskatten för år 2002 (avsnitt 3.3.1) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 15 om inkomstskatten för 2002. Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 2, 4, 5 och 26 samt avslår proposition 2001/02:1 punkterna 33, 34, 38-41 och 43, alla i denna del. h) Det fasta beloppet vid beskattningen av förvärvsinkomster (avsnitt 3.3.3) =utskottet i) Beskattningen av sjömän i det nordiska skatteavtalet (avsnitt 3.3.11) =utskottet j) Beskattning av investmentföretag och värdepappersfonder (avsnitt 3.4.1) =utskottet k) Fastighetsbeskattning (avsnitt 3.6.1) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 15 om fastighetsbeskattning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Fi281 av Gunnar Hökmark m.fl. (m, kd, c, fp), 2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 13 och 14, 2001/02:Sk487 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 1 och 2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 10 samt avslår proposition 2001/02:1 punkt 30 i denna del. l) Förmögenhetsskatt (avsnitt 3.6.2) Riksdagen godkänner vad som anförts i reservation 15 om förmögenhetsskatt. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 15 och 16 och 2001/02:Sk487 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 4 samt avslår proposition 2001/02:1 punkt 37 i denna del. m) Privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror (avsnitt 3.7.2) =utskottet n) En fortsatt grön skatteväxling (avsnitten 3.7.3 och 3.11) =utskottet o) Höjd avfallsskatt (avsnitt 3.7.4) =utskottet p) Fordonsskatt (avsnitt 3.7.5) =utskottet q) Justeringar i svavelskatten (avsnitt 3.7.7) =utskottet r) Beräkning av statsbudgetens inkomster för 2002 (avsnitt 3.10) Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 enligt det med reservation 15 (fp) betecknade förslaget i den sammanställning över statsbudgetens utgifter och inkomster som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 5 i denna del och avslår proposition 2001/02:1 punkt 6. s) Motionsyrkanden om budgetförslagen för år 2002 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförts i reservation 15 om skattepolitikens inriktning, skattereduktion för fackföreningsavgifter, utvidgning av pensionsparandet, reseavdrag, beskattningen av personaloptioner, skattereduktion för hushållstjänster, slopande av skatten på aktieutdelningar, ändrade regler för fåmansaktiebolag, sänkta arbetsgivaravgifter och egenavgifter samt slopad särskild löneskatt på vinstandelar. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 1, 3, 6-12, 18, 22 och 23 samt avslår övriga motionsyrkanden som finns upptagna i efterföljande förteckning över av utskottet i punkt 6 avstyrkta motionsyrkanden som följer efter utskottets förslag till riksdagsbeslut. Ställningstagande Sverige står i en tydlig konjunkturnedgång. Den alltmer kraftiga internationella nedgången, förstärkt med de ekonomiska och politiska konsekvenserna av terrorattacken i USA i september är en mycket tydlig illustration till hur ömsesidigt beroende vi är av varandra på vår jord. Inriktningen på Folkpartiets ekonomiska politik kan därför karakteriseras i tre huvudgrupper: - Offensiv för global samverkan, med mera frihandel, reformering av jordbrukspolitiken, höjt och effektivt bistånd, skuldavskrivningar, global koldioxidskatt EMU-medlemskap m.m. - Offensiv för robustare svensk ekonomi, med storsatsning på fler företag och företagare, handlingsprogram mot långtidsjukskrivningar, stress och press, bättre konkurrens, lägre skatter m.m. - Offensiv för mera makt till maktlösa, med aktionsprogram för det glömda Sverige, intensifierad jämställdhetskamp med handlingsprogram mot orättvisa löner och arbetsvillkor, bättre skola, integrationspolitik, valfrihetsrevolution i offentliga sektorn m.m. Den förväntade sämre ekonomiska utvecklingen under 2002 kan ge allvarliga återverkningar på den svenska ekonomin med en betydande försvagning av de exceptionellt konjunkturkänsliga offentliga finanserna. Detta gör det enligt min mening än mera angeläget att ta itu med de grundläggande problemen i den svenska ekonomin. Med Folkpartiets politik, vars signum är att makt och möjligheter skall komma alla till del, kan Sverige bli mer entreprenörsinriktat, mer kreativt och den svenska ekonomin mer robust. Syftet med den liberala strategi som presenteras i motion Fi294 är att ge den svenska ekonomin och de svenska offentliga finanserna tillräcklig styrka och uthållighet mot kriser och i stället en bättre växtkraft. En svagare ekonomisk utveckling kräver en hårdare prioritering och en bestämd riktning av skatte- och utgiftspolitiken. Folkpartiet föreslår dels ett antal avreglerings- och skatteåtgärder som skapar förutsättningar för bättre tillväxt och större motståndskraft mot konjunkturavmattningar, dels åtgärder som koncentrerar de offentliga satsningarna på de verkligt viktiga och prioriterade behoven. En sådan ekonomisk politik leder till både en starkare samhällsekonomi och starkare offentliga finanser jämfört med vad regeringen presenterar i budgetpropositionen. Ett mål för överskottet i de offentliga finanserna på i genomsnitt 2 % av BNP under en fyra-femårsperiod innebär att överskottet bör vara högre än 2 % i högkonjunktur och lägre i lågkonjunktur. Nu, när 2002 sannolikt blir ett sämre år jämfört med regeringens förväntningar, är det troligt att det genomsnittliga målet kommer att underskridas. Folkpartiets budgetalternativ slutar såsom regeringens beräkningar på ett överskott på 2 % av BNP, men till skillnad från budgetpropositionen presenterar Folkpartiet i motion Fi294 förslag med sådan flexibilitet och inbyggt utrymme att de automatiska stabilisatorerna kan verka när tillväxten börjar minska. I motionen presenteras också en budgeteringsmarginal för 2002 som enligt min mening tål en betydande försämring av ekonomin och statsfinanserna innan nya beslut måste fattas. Skattepolitiken Dagens svenska skattetryck måste sänkas eftersom det motverkar en långsiktigt hållbar tillväxt. Jag anser att det i dagsläget är mer angeläget än tidigare att genomföra strukturellt riktiga skattesänkningar som förbättrar ekonomins funktionssätt samt ökar arbetsutbud, företagande och risktagande. Folkpartiets skattepolitik är inriktad på att långsiktigt stärka den enskilda individen genom att stimulera till arbete, studier, företagande och risktagande. Det är bara genom denna skattepolitik som den svenska ekonomin får sådan styrka att den kan möta konjunkturförsvagningar utan drastiska neddragningar i välfärdssystemen. Jag anser mot denna bakgrund att en skattereform skall genomföras under en treårsperiod. Skattereformens huvudsyfte skall vara att minska de för tillväxt och jobb mest skadliga inslagen, nämligen marginaleffekterna. Riksdagen bör därför godkänna Folkpartiets inkomstskattereform där de grundläggande principerna för 1990-1991 års skattereform återupprättas. Detta innebär att de allra flesta enbart skall betala kommunalskatt och att marginalskatten skall begränsas till 50 %, "hälften kvar". Detta uppnås genom avskaffad värnskatt, höjd brytpunkt för den statliga inkomstskatten samt borttagande av den s.k. LO-puckeln, dvs. att det förhöjda grundavdraget inte trappas av. I reformen ingår också en skattereduktion på 3 000 kr per person lika för alla inklusive pensionärer, ett förvärvsavdrag om 5 % av inkomsten samt avdragsrätt för försäkringsavgifter till a-kassan och återställd avdragsrätt för pensionsavgiften. Marginaleffekterna för barnfamiljer minskas såväl genom inkomstskattesänkningar som genom växling av delar av inkomstprövat bostadsbidrag mot generellt barnstöd i form av en skattereduktion på 1 450 kr per år och barn. Skattereduktionen bör öka successivt till 2 650 kr per barn 2004. Dessutom bör avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader upp till 50 000 kr per år införas vid sidan om ett barnomsorgskonto om 40 000 kr per barn. Därmed kan den statligt beslutade maxtaxan avskaffas. För att förbättra arbetsmarknadens funktionssätt föreslår Folkpartiet en reform av arbetsmarknadspolitiken, där arbetslöshetsförsäkringen skall bli obligatorisk och till ungefär en tredjedel finansierad av de försäkrade själva. För att den höjda premien till a- kassan inte skall leda till ökade kostnader för de försäkrade skall alla anslutna till försäkringssystemet få en skattesänkning i form av ett förvärvsavdrag på 2,5 %, vilket motsvarar höjningen av a-kasseavgiften. På motsvarande sätt kommer den föreslagna reformeringen av trafikförsäkringen att underlättas genom matchande skattesänkningar. Jag finner däremot ingen anledning att subventionera fackföreningsmedlemskapet genom skattereduktioner. Denna skattesänkning bidrar inte till att det lönar sig att arbeta, utan syftar till att subventionera just fackmedlemskap. Regeringens förslag till en sådan reduktion bör därför avslås. Folkpartiet föreslår fler skatteförändringar som enligt min mening är mycket angelägna. Fastighetsskatten måste sänkas för att få boendekostnaderna mer överkomliga. Jag ser regeringens och dess stödpartiers förslag till sänkta skattesatser i fastighetsbeskattningen som ett steg i rätt riktning, men det är oacceptabelt att det fortfarande finns stora grupper för vilka skatteökningen bara begränsas. I avvaktan på en grundläggande reformering av fastighetsbeskattningen bör taxeringsvärdena fortsatt vara frysta på 2000 års nivå vid de nya skattesatserna. För att få fler och växande företag bör arbetsgivaravgifterna i den privata tjänstesektorn sänkas, skattelättnader för hushållstjänster införas och dubbelbeskattningen av aktiesparande stegvis slopas först genom ett successivt slopande av dubbelskatten på aktieutdelningar. Förmögenhetsskatten måste sänkas och på sikt helt avskaffas. Som ett första steg avskaffas sambeskattningen, därefter höjs fribeloppet. Fåmansbolagsreglerna (de s.k. 3:12-reglerna) bör samtidigt förenklas kraftigt och sociala avgifter på vinstandelar slopas. I konsekvens med Folkpartiets syn på vinstandelar bör optionsbeskattningen ses över med sikte på att en skattelättnad skall kunna ges. Utgiftsramarna Jag anser att det är angeläget att Sverige och den övriga industrialiserade världen möjliggör för fler människor på jorden att få del av globaliseringens fördelar. I Folkpartiets offensiv för global samverkan är avreglering av jordbrukspolitiken, satsning på frihandel och finansiell stabilitet av största vikt. Det krävs dock parallellt en kraftig satsning på biståndet. Det svenska biståndet öka med 1,8 miljarder kronor 2002 så att enprocentsmålet kan nås omedelbart efter denna budgetperiod. Det liberala budgetalternativet rymmer även en snabbare satsning på tandvården, stimulanspengar för utvecklande av äldreomsorgen, bättre närståendepenning, återställande av änkepensionerna, mer anslag till biologisk mångfald, en stor tillgänglighetsreform, ett eterupprättande av assistansreformen för personer med funktionshinder och förbättringar av flyktingmottagandet. De viktigaste utmaningarna för en jämställdhetsoffensiv är att ge kvinnor tillträde till en arbetsmarknad där man har rättvisa löner och makt över sin arbetssituation. De offentliga monopolen måste brytas för att öppna kvinnors traditionella arbetsmarknad för samma spelregler som för de mansdominerade branscherna. En viktig uppgift för jämställdhetspolitiken är också att göra det möjligt, lönsamt och meningsfullt för fler kvinnor att genomföra sina företagarplaner inom alla delar av ekonomin. En avreglering av vården och skolan och sänkta skatter och enklare regler för företagandet är därför några hörnstenar i en liberal jämställdhetsoffensiv. Skolan är enligt Folkpartiet samhällets viktigaste medel för att ge människor jämlika livschanser. Målet för en liberal skolpolitik är att utveckla en skola där kvaliteten och den enskilda elevens utveckling står i centrum redan från de tidiga skolåren och där läraryrkets status återskapas. Folkpartiet vill introducera en särskild yrkesexamen, en lärlingsexamen och en studentexamen för behörighet för högskolan. Enligt min mening bör ett rättvist studiestödssystem dessutom införas för att alla som vill skall få möjlighet att studera på högskolan eller komplettera grundskola och gymnasieskola som vuxen. Socialförsäkringarna spelar en viktig roll både för medborgarnas trygghet och för samhällsekonomin. Jag anser att ett system med obligatoriska socialförsäkringar också ur ekonomisk synvinkel är överlägset ett system där medborgarna måste tillgodose sina trygghetsbehov genom privata lösningar. Rätt utformade socialförsäkringar med gemensamma välfärdslösningar bidrar till tillväxten och till en väl fungerande ekonomi. Därför bör en ny trygghetsförsäkring, baserad på tydliga principer, byggas upp. Dagens socialförsäkringar bör utformas som tre riktiga försäkringar: en allmän pensionsförsäkring, en allmän sjukförsäkring och en allmän arbetslöshetsförsäkring. Alla tre bör bli obligatoriska och fristående från statens budget. Kopplingen mellan avgifter och förmåner blir därmed tydligare. Ett sådant reformarbete bör omedelbart startas i syfte att nå breda uppgörelser som skapar stabila system för medborgarna. På kort sikt behövs också förändringar i befintliga system. För att ersättningen på 80 % av löneinkomsten för de sjuka eller föräldralediga skall vara en rimlig avvägning mellan trygghet och uppmuntran att arbeta, måste taket i sjuk- och föräldraförsäkringen dessutom höjas till 10 prisbasbelopp redan från 2002. Sjukförsäkringen bör reformeras så att färre blir långtidssjukskrivna eller förtidspensionerade. Med storsatsningar på vardagssjukvård och rehabilitering, vård- och rehabiliteringsgaranti, förstärkt företagshälsovård samt åtgärder för ökat självbestämmande på arbetsplatsen kan de ökande mänskliga och ekonomiska kostnader som ligger i de skenande sjuktalen, enligt min mening, hejdas. Arbetslöshetsförsäkringen skall vidare utformas som en omställningsförsäkring för personer med relativt lång anknytning till arbetsmarknaden. Den skall vara tidsbegränsad och bör kompletteras med ett nytt skydd för utförsäkrade. För långtidsarbetslösa skall gälla en jobbgaranti. Den svenska arbetsmarknadspolitiken måste samtidigt genomgå en radikal omläggning för att fler skall få chans att etablera sig på arbetsmarknaden och därmed få möjlighet att försörja sig själva. Som en viktig del i denna reform ser jag utvecklingen av privata arbetsförmedlingar och bemanningsföretag som kan bryta AMS monopol. För att välfärden och sysselsättningen skall tryggas också i framtiden krävs ett gott företagsklimat i Sverige. Folkpartiet värnar om företagsutvecklingen genom att förorda en företagarreform som innehåller förslag till skatteförändringar samt flera långtgående förenklingar och lättnader beträffande kontakter mellan företag och myndigheter, registrering av nya företag, uppgiftslämnande samt skatteadministrativa regler. Även åtgärder för att stärka konkurrensen i Sverige föreslås. Bland dessa har försäljningen av statliga och kommunala bolag en framstående plats. Folkpartiets program för försäljning av statliga företag stärker enligt min mening den företagsekonomiska effektiviteten i den svenska marknadsekonomin, minskar diskrimineringen av andra företag och hjälper att bringa ned statsskulden så att statens ränteutgifter sjunker. Kunskap och kvalitet i livet upprätthålls bl.a. genom tillgång till kulturen, inte minst på ett regionalt plan. Folkpartiet slår vakt om alla människors möjlighet till kostnadsfria boklån och föreslår ökade satsningar på litteratur och läsande i skolorna. Presstödet bör däremot skäras ned kraftigt, eftersom det i dag konserverar en viss mediestruktur och snedvrider konkurrensen. Ytterligare förutsättningar för en positiv utveckling av den svenska ekonomin är förbättrade infrastrukturinsatser. Höjda anslag för väginvesteringar behövs för att lösa trafikproblemen i storstadsregionerna samt säkra standarden i de regionala kommunikationsnäten. Bredbandssatsningen bör omedelbart avbrytas så att näringslivet kan avgöra den teknologiska inriktningen i utbyggnaden av IT-nät. Bostadsbyggandet måste samtidigt utvecklas i mer marknadsmässig riktning med lägre kostnader, högre rörlighet och större konkurrens. De lokala investeringsprogrammen bör avskaffas och räntebidragen minskas. Sammantaget innebär det att jag förordar att riksdagen godkänner Folkpartiets förslag till fördelning av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2002. Sammanfattningsvis anser jag således att riksdagen bör bifalla motionerna Fi294 (fp) yrkandena 2, 3 och 5-7, Fi285 (fp) yrkandena 1-16, 18, 22, 23 och 26, Sk487 (fp) yrkandena 1 och 4 samt Bo324 (fp) yrkande 10. Även motion Fi281 (m, kd, c, fp) tillstyrks. Jag avstyrker regeringens förslag i berörda delar liksom de övriga motioner som är aktuella i detta sammanhang. Folkpartiets förslag till utgiftsramar m.m. för budgetåret 2002 Belopp i miljoner kronor Förändring i förhållande till regeringens förslag (bild eller grafiskt element borttaget) 16. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden åren 2003 och 2004 - avsnitt 4.2, punkt 8 (m) av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m) och Carl-Axel Johansson (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande lydelse: 8. Riksdagen godkänner den i reservation 16 föreslagna preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 2003 och 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 5 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 9 samt motionerna 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 10, 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 4 och 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 8. Ställningstagande Vi biträder Moderata samlingspartiets förslag till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2003 och 2004. Med vårt budgetförslag vill vi uppnå de politiska mål som finns redovisade i vår motion Fi291 (m). Den offentliga sektorns utgifter och inkomster måste begränsas för att de offentliga finanserna skall bli mindre konjunkturkänsliga. Inom ramen för minskade offentliga utgifter omvandlar vi sammansättningen av den offentliga sektorns inkomster och utgifter. Vi föreslår förstärkningar inom områden där det offentliga skall stå starkt och kunna vara en trygghet för den som mest behöver stöd. Därför stärker vi stödet till handikappade, änkor och de sämst ställda pensionärerna samtidigt som vi också satsar på ökade resurser som går direkt till skolor och sjukvård i stället för att slussas via de stora välfärdssystemens byråkratier. Regeringens stora satsningar på ökade pengar till kommuner och landsting har inte gett de resultat som man har påstått. Vi väljer därför att prioritera verksamheterna och den enskildes val i stället för de gamla offentliga strukturerna. Vi ser till att staten kan uppfylla sitt ansvar för trygghet på gator och torg, vi slår vakt om en modern infrastruktur, en god högre utbildning och forskning. Genom lägre skatter, bättre sjukvård och rehabilitering samt en offensiv arbetsmarknadspolitik kan vi minska på bidragsbehov och uppnå lägre kostnader för bl.a. sjukförsäkringen. Våra utgiftsminskningar berör friska och arbetsföra som genom lägre skatter och sitt eget arbete kan utveckla sin trygghet samtidigt som vi slår vakt om de enskilda som är i störst behov av stöd. Vi sparar i de stora utgiftssystemen och kan genom detta genomföra betydande skattesänkningar till förmån för att fler får ökad makt över välfärden. Utgiftstaket för den offentliga sektorn bör minskas med netto 110 miljarder kronor 2003 och med 133 miljarder kronor 2004 jämfört med regeringens förslag. Till detta kommer våra omfattande skattesänkningar på i första hand arbete och företagande som netto för 2003 uppgår till 63 miljarder kronor och för 2004 till 80 miljarder kronor för den konsoliderade offentliga sektorn. Vi anser således att riksdagen bör bifalla vårt förslag i motion Fi291 (m) yrkande 5 och hänvisar till de närmare preciseringar som görs där. Regeringens förslag i denna del liksom övriga motionsyrkanden bör avslås. 17. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden åren 2003 och 2004 - avsnitt 4.2, punkt 8 (kd) av Mats Odell (kd) och Per Landgren (kd). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande lydelse: 8. Riksdagen godkänner den i motion 2001/02:Fi292 (kd) föreslagna preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 2003 och 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 10 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 9 samt motionerna 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 5, 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 4 och 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 8. Ställningstagande Vi anser att den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2003 och 2004 skall göras i enlighet med Kristdemokraternas motion Fi292. Det innebär att anslagen på statsbudgeten bör vara ca 24 miljarder kronor lägre än regeringens förslag för 2003 och ca 32 miljarder kronor lägre 2004. Genom den kristdemokratiska politiken, som vi anser att riksdagen bör ställa sig bakom, kan betydande utgiftsminskningar åstadkommas och omprioriteringar göras i enlighet med vad som i sin helhet redovisas i motion Fi292. Satsningar kan samtidigt göras de kommande åren inom flera områden. Garantinivån i föräldraförsäkringen höjs, vägnätet rustas upp. Pensionerna och u- landsbiståndet höjs och rättsväsendet tilldelas mer resurser. Den kristdemokratiska politiken innebär också ökade resurser till kommunsektorn för att inte minst trygga kommuninvånarnas framtida behov av vård och omsorg. Med det anförda föreslår vi att motion Fi292 (kd) yrkande 10 bör bifallas av riksdagen. Vi hänvisar samtidigt till de närmare preciseringar som görs i motionen. Propositionens förslag och övriga motioners förslag i motsvarande delar bör avslås. 18. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden åren 2003 och 2004 - avsnitt 4.2, punkt 8 (c) av Lena Ek (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande lydelse: 8. Riksdagen godkänner den i motion 2001/02:Fi293 (c) föreslagna preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för åren 2003 och 2004 som riktlinje för regeringens budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 4 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 9 samt motionerna 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 5, 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 10 och 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 8. Ställningstagande Jag anser att den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 2003 och 2004 skall göras på det sätt som föreslås i Centerpartiets motion Fi293. Det innebär att regeringens förslag angående anslagen på statsbudgeten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten bör minskas med ca 44 respektive 56 miljarder kronor åren 2003 och 2004. Genom Centerpartiets politik kommer utgifterna för arbetslösheten att sjunka. Vårt förslag om ett rehabiliteringspaket kommer att kraftigt minska kostnaderna för sjukpenning och förtidspensioner. Vi vill fram till 2004 genomföra en inkomstskattereform som är avsedd att minska dagens höga marginaleffekter för låg- och medelinkomsttagare. Jag föreslår alltså att riksdagen bifaller motion Fi293 (c) yrkande 4 och avslår regeringens förslag i denna del (punkt 9) samt motionerna Fi291 (m) yrkande 5, Fi292 (kd) yrkande 10 och Fi294 (fp) yrkande 8. 19. Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för åren 2003 och 2004 - avsnitt 4.2, punkt 8 (fp) av Karin Pilsäter (fp). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 bör ha följande lydelse: 8. Riksdagen godkänner att den i motion Fi294 (fp) redovisade preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 2003 och 2004 utgör riktlinje för regeringens budgetarbete. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 8 och avslår proposition 2001/02:1 punkt 9 samt motionerna 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 5, 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande 10 och 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 4. Ställningstagande Jag anser att utgifterna preliminärt bör fördelas på utgiftsområden för åren 2003 och 2004 på det sätt som föreslås i Folkpartiets partimotion Fi294. Regeringens förslag angående anslagen på statsbudgeten inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten bör ökas med ca 5 respektive 8 miljarder kronor åren 2003 och 2004. De prioriterade områdena är framför allt vård och omsorg, barnfamiljer och bistånd. Viktiga delar av besparingarna under åren 2003 och 2004 är en reform av arbetsmarknadspolitiken med större självfinansieringsgrad i arbetslöshetsförsäkringen samt en omläggning av sjukförsäkringssystemet så att fler långtidssjukskrivna kan återgå till jobbet. Dessutom föreslår vi införande av en trafikförsäkring samt slopade lokala investeringsprogram. Med det anförda tillstyrker jag förslagen i motion Fi294 (fp) yrkande 8 och hänvisar till de närmare preciseringar som görs i motionen. Regeringens förslag i denna del avstyrks (punkt 9) liksom motionerna Fi291 (m) yrkande 5, Fi292 (kd) yrkande 10 och Fi293 (c) yrkande 4. 20. Riksdagens revisorers förslag angående sänkta socialavgifter - avsnitt 5.1 och punkt 15 (kd) av Mats Odell och Per Landgren (båda kd). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde ha följande lydelse: 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi3 av Mats Odell m.fl. (kd) samt delvis skrivelse 2001/02:RR2 yrkande 1 och avstyrker 2001/02:RR2 yrkande 2. Ställningstagande Vi anser att Riksdagens revisorers rapport 2000/01:8 Sänkta socialavgifter - har de någon effekt? är behäftad med stora brister och att rapportens slutsatser att nedsättningen är en ineffektiv åtgärd har begränsad relevans för utformningen av den ekonomiska politiken. Rapporten har stora metodologiska brister. Vid utvärderingar av skattesänkningar bör man anlägga ett betydligt vidare synsätt än det som kommer till uttryck i revisorernas rapport. Utvärderingar av denna typ av åtgärder bör inte bara inriktas på sysselsättningseffekterna utan också innefatta andra effekter på samhällsekonomin t.ex. företagande, skattekilar, investeringar löner m.m.. Vår slutsats är sedan tidigare att nedsättningen av socialavgifterna bör utökas. Vi förespråkar att riksdagen gör ett tillkännagivande till regeringen om att denna typ av skattesänkning inte enbart kan utvärderas på det sätt revisorerna gjort utan kräver en bredare ansats. Detta bör också ges till känna för revisorerna. Med det anförda tillstyrker vi motion Fi3 (kd) samt tillstyrker revisorernas yrkande 1 delvis och avstyrker revisorernas yrkande 2. 21. Revision av EU-medel - avsnitt 5.2, punkt 16 (m, fp) av Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Karin Pilsäter (fp) och Carl-Axel Johansson (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde ha följande lydelse: 16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 13. Ställningstagande Vi vill erinra om att det har förekommit fusk och bedrägeri med pengar som kanaliseras via EU:s budget. Detta är allvarligt av ekonomiska skäl men också för att det uppluckrar samhällsmoralen. Vi anser att EU kraftfullt måste förbättra kontrollen och möjligheten att beivra fusk och bedrägerier. Det är av stor vikt att regeringen driver dessa frågor inom EU. Vi anser att riksdagen skall som sin mening tillkännage detta för regeringen. Därmed tillstyrks delvis motion U303 (m) yrkande 13. 22. Barnbilaga i budgetpropositionen - avsnitt 5.3, punkt 17 (kd) av Mats Odell (kd) och Per Landgren (kd). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 bör ha följande lydelse: 17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:Fi214 av Inger Davidson m.fl. (kd, v, c, fp, mp) och avstyrker motionerna 2001/02:So304 Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 1 samt 2001/02:So495 Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkande 26. Ställningstagande Enligt vår mening innehåller statsbudgeten för år 2002 inte något samlat grepp kring ekonomiska prioriteringar till barn och unga. Samtidigt som befintlig statistik visar att barn i Sverige i jämförelse med barn i andra OECD-länder har det materiellt bra, kan man konstatera att 1990-talets ekonomiska politik har slagit hårt mot flera grupper av barn i redan utsatta situationer. Vi anser att det krävs samordning mellan olika departement för att tydliggöra de ekonomiska beslutens konsekvenser för barn för att FN:s barnkonvention skall genomföras. Frågan om barnbilagan väcktes redan 1992 i riksdagen. Regeringen har vid flera tillfällen markerat att barnkonventionen skall efterlevas och att alla relevanta beslut skall analyseras utifrån hur de påverkar barnens situation. Vi anser att regeringens pågående arbete kring barnfrågorna innebär i sig ett stort steg framåt för utvecklingen av barnperspektivet, men vi vill ta ett steg till. Vi vill att regeringen återkommande beaktar konsekvenserna av tidigare utfästelser och tar ett större samlat grepp kring den ekonomiska politiken vad gäller barn. Vi anser därmed att varje budgetproposition skall kompletteras med en barnbilaga där samtliga departement tydligt markerar vilka utgifter som är riktade till barn och unga, och där regeringens barnpolitiska ambitioner och prioriteringar tydligt framgår. En barnbilaga skulle underlätta regeringens redovisning av sin politik och dessutom underlätta för medborgarna att följa upp och värdera politiken ur ett barnrättsperspektiv. Enligt vår mening bör en barnbilaga i statsbudgeten följa nedanstående riktlinjer: - Den bör tydligt visa hur barnpolitiska ambitioner och prioriteringar överensstämmer med reformer/besparingar. - Den skall tydligt markera vilka reformer/besparingar som är riktade till barn och unga. - Den skall tydligt markera vad planerade reformer/besparingar förväntas innebära för barns levnadsvillkor. - Utöver de områden som direkt berör barn, som familjepolitik, utbildning och hälsa, skall den även analysera effekten av makroekonomiska politikområden. Det är områden som normalt inte nämns i relation till barnfrågor men som kan ha en betydande effekt för barns livsvillkor. - Den skall följa upp och utvärdera effekterna för barn av genomförda ekonomiska beslut. Vi föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi har framfört om barnbilagan i budgetpropositionen. Detta innebär att riksdagen bifaller motion Fi214 (kd, v, c, fp, mp) och avstyrker motionerna So304 (c) yrkande 1 och So495 (mp) yrkande 26. 23. Barnbilaga i budgetpropositionen - avsnitt 5.3, punkt 17 (c) av Lena Ek (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 bör ha följande lydelse: 17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 1 och avstyrker motionerna 2001/02:Fi214 av Inger Davidson m.fl. (kd, v, c, fp, mp) och 2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkande 26. Ställningstagande Enligt min mening innehåller statsbudgeten för år 2002 inte något samlat grepp kring ekonomiska prioriteringar till barn och unga. Frågan om barnbilagan väcktes redan 1992 i riksdagen. FN:s barnkommitté har vid de granskningar som hittills genomförts av svenska rapporter haft stark kritik bl.a. mot barns utsatta sociala ställning och asylsökande barns situation. En hel del av den kritiken grundar sig i följder av övergripande ekonomiska beslut på olika utgiftsområden i statsbudgeten. Det skulle underlätta att implementera barnkonventionen om en genomlysning av budgeten gjordes i en barnbilaga, ett förfarande som för övrigt också rekommenderas av Barnkommittén. Regeringens pågående arbete kring redovisningen av barnfrågorna samt strategierna för utformning, uppföljning och utvärdering av barnpolitiken innebär i sig ett stort steg framåt för utvecklingen av barnperspektivet i statsbudgeten, men jag vill ta ett steg till. Jag vill att regeringen återkommande beaktar konsekvenserna av tidigare utfästelser och tar ett större samlat grepp kring den ekonomiska politiken vad gäller barn. Jag anser därmed att varje budgetproposition skall kompletteras med en barnbilaga där samtliga departement tydligt markerar vilka utgifter som är riktade till barn och unga och där regeringens barnpolitiska ambitioner och prioriteringar tydligt framgår. En barnbilaga skulle underlätta regeringens redovisning av sin politik och dessutom underlätta för medborgarna att följa upp och värdera politiken ur ett barnrättsperspektiv. Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad jag har framfört om barnbilagan i budgetpropositionen. Detta innebär att riksdagen bifaller motion So304 (c) yrkande 1 och avstyrker motionerna Fi214 (kd, v, c, fp, mp) och So495 (mp) yrkande 26. 24. Barnbilaga i budgetpropositionen - avsnitt 5.3, punkt 17 (mp) av Matz Hammarström (mp). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 bör ha följande lydelse: 17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller därmed motion 2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp) yrkande 26 och avstyrker motionerna 2001/02:Fi214 av Inger Davidson m.fl. (kd, v, c, fp, mp) och 2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 1. Ställningstagande Enligt min mening innehåller statsbudgeten för år 2002 inte något samlat grepp kring ekonomiska prioriteringar till barn och unga. Barns rätt till trygghet och utveckling skall ligga till grund för alla politiska beslut. Det är beslutat i riksdagen att beslut som rör barn skall underställas en barnkonsekvensanalys innan beslut fattas. Metoder för detta är nu under utarbetande. Barnperspektivet skall användas bl.a. i alla förslag som läggs fram till riksdagen, detta enkla förslag genomsyrar fortfarande utredningsarbetet. Barnkonsekvensanalyser bör också gälla de beslut som berör prioriteringar inom den offentliga sektorn. Jag anser därmed att barnperspektivet är av så stor betydelse att det till statsbudgeten varje år bör lämnas en särskild barnbilaga. Detta trots att Regeringskansliet anser att det bör vara en allmän strävan att undvika bilagor till budgetpropositionen. I barnbilagan skall det tydligt redovisas vilka områden i statsbudgeten som avser barnen, hur stor del av samhällets resurser som går till barnen samt hur de föreslagna förändringarna i budgeten förväntas påverka barnen. Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad jag har framfört om barnbilagan i barnpropositionen. Detta innebär att riksdagen bifaller motion So495 (mp) yrkande 26 och avstyrker motionerna Fi214 (kd, v, c, fp, mp) och So304 (c) yrkande 1. 25. Försäljning av SBAB och Vasakronan - avsnitt 5.4, punkt 18 (m, kd, c, fp) av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren (kd), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och Carl- Axel Johansson (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha följande lydelse: 18. Riksdagen godkänner vad som anförs i reservation 25 och begär att regeringen skyndsamt privatiserar Vasakronan och SBAB. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2001/02:Fi222 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) och 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c) yrkande 8 i denna del. Ställningstagande Vi anser att statens främsta näringspolitiska uppgift är att ange ramar och regelsystem för näringslivets verksamhet och att bidra till att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt uppträder som ägare och som utformare av de regler som gäller för näringslivets verksamhet, finns betydande risker för bl.a. konkurrenssnedvridning och icke optimala investeringsbeslut. Staten bör därför i stället ägna sig åt verksamhet som ingen annan kan sköta lika bra eller bättre, eller där det finns särskild anledning för statligt ägande. Enligt vår mening måste grundprincipen vara den att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i privat regi. En privatisering av statliga företag skapar en tydligare ägarroll, mer kommersiellt kompetenta företag och en ökad aktiespridning. Vi anser därmed att Vasakronan AB och SBAB skyndsamt bör privatiseras. Genom en försäljning av statliga bolag skulle dessutom inkomsterna användas för en amortering av statsskulden. Vi föreslår att riksdagen delvis bifaller motionerna Fi222 (m) och Fi293 (c) yrkande 8 i denna del. 26. Indelning i politikområden - avsnitt 5.5, punkt 19 (v, mp) av Johan Lönnroth (v), Siv Holma (v) och Matz Hammarström (mp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde ha följande lydelse: 19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening behovet av ett nytt politikområde för att bekämpa människohandel för sexuella ändamål. Därmed bifaller riksdagen motion 2001/02:Fi219 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkande 2. Ställningstagande Vi anser att prostitution och människohandel för sexuella ändamål måste bekämpas. För att kampen skall bli framgångsrik krävs att man tar ett samlat grepp på problemen. Samtliga aktörer inom rättsväsendet måste få kunskap för att hantera dessa frågor, det behövs fler specialutbildade poliser och ett internationellt polissamarbete. Det behövs också en kraftig satsning på de kvinnor som vill sluta med prostitution och de som utsatts för sexuella övergrepp. Sammantaget krävs enligt vår mening en ordentlig, områdesöverskridande satsning i form av ett nytt politikområde. Detta bör ges regeringen till känna. Därmed tillstyrker vi motion Fi219 (v) yrkande 2. Särskilda yttranden 1. Formerna för ställningstagande till euro - avsnitt 1.5.1, punkt 2 (v) av Johan Lönnroth (v) och Siv Holma (v). Vi i Vänsterpartiet anser att Sverige inte bör delta i EMU:s s.k. tredje steg. Ett medlemskap får omfattande konsekvenser på många områden i samhällsekonomin. Eftersom ett medlemskap i EMU:s tredje steg är av större dignitet än valet att gå med i EU bör beslutet om ett svenskt deltagande föregås av en folkomröstning. Vi anser också att regeringen bör tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppgift att förbereda folkomröstningen om EMU för att väljarna skall få en allsidig bild av de olika alternativen. Kommittén bör bl.a. hantera och förbereda myndigheternas information samt garantera dess saklighet. Vidare bör den övervaka att bidragsgivare redovisar de bidrag som betalats ut till olika kampanjorganisationer samt fördela medlen på ett rättvist sätt mellan ja- och nej- sidan. Sverige är i dag medlem i EMU:s andra steg, som är ett förberedande stadium för en övergång till det tredje steget och den gemensamma valutan. Efter ett nej i en folkomröstning om det tredje steget avser vi i Vänsterpartiet att drivan frågan om svenska undantag från viktiga delar i de första och andra stegen. Det handlar bl.a. om att åter föra Riksbanken under demokratisk kontroll och ledning samt att begära undantag från de budgetnormer och budgetregler som fastslås i Maastrichtfördraget. 2.Miljökonsekvensbeskrivningar i budgetpropositionen - avsnitt 1.6, punkt 4 (c) av Lena Ek (c). Det är viktigt att kunna mäta i hur stor utsträckning som företag arbetar med miljöfrågor. På så sätt kan man se om utvecklingen verkligen går i riktning mot en ekonomi som är socialt, ekologiskt och ekonomiskt hållbar. Att mäta antalet företag som certifierat sig respektive registrerat sig enligt ISO 14 001 eller EMAS ger inte hela bilden av miljöarbetet i företagen, men nyckeltalet är tydligt i vad det står för. Om man däremot urvattnar de gröna nyckeltalen genom att exempelvis försöka mäta alla företag som jobbar med miljöfrågor blir nyckeltalet otydligt. I stället bör man minska kostnaderna och byråkratin kring certifiering respektive registrering enligt ISO 14001 och EMAS så att fler företag har möjlighet att arbeta med miljöfrågor på ett systematiskt sätt. Jag anser inte att det räcker med enbart gröna nyckeltal. Det fordras också en politik som stimulerar företag att arbeta förebyggande med miljöfrågor, exempelvis genom att stat, kommun och landsting ställer miljökrav vid offentlig upphandling. 3.Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3, punkt 5 (v) av Johan Lönnroth och Siv Holma (båda v): Enligt vår mening finns det mycket som talar för att man i budgetarbetet bör använda sig av ett inkomstgolv. Statsbudgetens utgifter och inkomster bör behandlas mer symmetriskt och ett inkomstgolv skulle exempelvis kunna användas som en restriktion mot att tillfälliga inkomster används för att finansiera långsiktiga inkomstminskningar och skattesänkningar. Denna och andra frågor med anknytning till budgetarbetet har aktualiserats av Vänsterpartiet som i motion K332 föreslagit att den nya budgetprocessen skall utvärderas och att man i det sammanhanget bör pröva olika förslag till förändringar. Motionen bereds för närvarande av konstitutionsutskottet. Enligt vår mening bör frågan om ett inkomstgolv prövas insatt i ett sådant större sammanhang. Även om vi har stor sympati för förslaget i den i detta sammanhang aktuella motion Fi266 (s) är vi därför inte beredda att utan närmare prövning stödja detta förslag. 4. Mål för budgetpolitiken - avsnitt 2.3, punkt 5 (c) av Lena Ek (c): Riksdagen har satt som mål att de offentliga finanserna på lång sikt skall uppvisa ett överskott på i genomsnitt 2 % av BNP över en konjunkturcykel. Riksdagen har tidigare beslutat att som delmål sätta överskottsmålen för vart och ett av åren 2002--2004 till 2,0 % av BNP. Centerpartiet står bakom detta beslut. Mot bakgrund av de stora osäkerheter som finns i de prognoser som budgeten bygger på anser Centerpartiet att det är viktigt att dels genomföra ett antal stabiliserande strukturreformer, dels klara ett överskott i de offentliga finanserna på minst 2 % av BNP för vart och ett av åren 2002 till 2004. Centerpartiets budgetförslag innebär markant lägre utgifter än regeringens budget. Denna stramhet i utgifterna använder vi dels för att sänka skatter, dels för att amortera på statsskulden. 5. Tidigareläggning av arealersättningar - avsnitten 2.6 och 4.1.23 (m, kd, c, fp) av Mats Odell (kd), Gunnar Hökmark (m), Lennart Hedquist (m), Anna Åkerhielm (m), Per Landgren (kd), Lena Ek (c), Karin Pilsäter (fp) och Carl- Axel Johansson (m). Principen för utbetalningar av EU- ersättningar skall vara att ersättningarna utbetalas samma år som de avser. Vi har därför i betänkande 2001/02:FiU11 ställt oss bakom utskottets förslag under utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar om att utbetalningarna av medlen för arealersättningar tidigareläggs - jämfört med regeringens förslag - till år 2001. Utskottsmajoritetens argument för förslaget är emellertid felaktig. Vår syn är att medlen skall periodiseras korrekt så att betalningarna sker före slutet av respektive år. Tidigareläggandet bör utnyttjas till en återgång till det system för utbetalning av bl.a. arealersättningar som var intentionen vid Sveriges inträde i EU och skall inte vara en engångsåtgärd. Utskottets majoritet föreslår att ramen för utgiftsområde 23 år 2002 skall sänkas med 3,5 miljarder kronor jämfört med regeringens förslag. Detta innebär att arealersättningarna framdeles inte kommer att kunna betalas ut det år de avser. Således kommer böndernas likviditet ånyo att påverkas av hur Socialdemokraterna och dess stödpartier söker kringgå utgiftstaket genom olika åtgärder. Det blir lantbrukarna som får bära påfrestningarna av att regeringen inte klarar utgiftstaket. Detta är ännu ett exempel på hur Socialdemokraterna och dess stödpartier hanterar utgiftstaket på ett felaktigt sätt. Eftersom man har utnyttjat budgeteringsmarginalen på ett sätt som strider mot intentionerna med den nya budgetprocessen tar man till åtgärder som får till konsekvens att förutsebarheten för de enskilda medborgarna minskar. I våra respektive budgetreservationer avvisar vi därför utskottsmajoritetens förslag om en motsvarande sänkning av ramen för utgiftsområdet. Vi står således fast vid våra förslag i motionerna i syfte att möjliggöra att ersättningarna utbetalas samma år som de avser. 6.Utformningen av ett ökat stöd till kommunerna av Johan Lönnroth (v) och Siv Holma (v). Utskottet gör i detta betänkande bedömningen att risken ökat för att nedgången i världskonjunkturen blir djupare och mer utdragen än vad som väntades då budgetpropositionen skrevs, men att det ännu är för tidigt att dra några säkra slutsatser om detta. Vi konstaterar också att det är angeläget att det finns handlingsberedskap för ytterligare åtgärder för att klara sysselsättningsmålet. Finansminister Bosse Ringholm gjorde, när han talade vid socialdemokraternas partikongress den 7 november, uttalanden i liknande riktning och presenterade dessutom flera nya förslag från regeringen, förslag som är avsedda att gälla från den 1 januari 2002. Vi citerar ur pressmeddelandet: Vi vill gynna de egenföretagare som väljer att återinvestera sina vinster. För dem föreslår vi att skatten sänks på de så kallade expansionsfonderna från 28 till 25 procent ... Vi kommer därför att föreslå att de nystartade företagen de tre första månaderna skall kunna få uppskov med preliminärskatten. ... Vi kommer ... att under 2002 tillföra kommuner och landsting ytterligare 2 miljarder kronor. Det är en temporär förstärkning för 2002 och den gynnar alla kommuner och landsting. Rent tekniskt löser vi det genom att temporärt sänka arbetsgivaravgiften. Men, vi vill också utöver dessa 2 miljarder kronor ytterligare stödja de kommuner och landsting som har möjlighet att expandera sin verksamhet. Därför kommer vi att föreslå att de kommuner och landsting som ökar sin sysselsättning under 2002 skall befrias från hela arbetsgivaravgiften på denna ökning. Det är bra att regeringen offentligt deklarerar att det behövs ytterligare åtgärder under 2002 för att stärka sysselsättning och välfärd. Det är dock anmärkningsvärt att regeringen väljer att redan nu presentera konkreta förslag som den avser att först lägga fram i tilläggsbudget 1 under våren 2002. I och med detta frångår regeringen i praktiken sitt eget budgetförslag och det t.o.m. innan riksdagen eller dess finansutskott hunnit ta ställning till regeringens ursprungliga budgetförslag. Detta förfarande kan komma att skapa osäkerhet för företag och kommuner om vilka regler som faktiskt kommer att gälla under 2002. En sådan osäkerhet kan också komma att motverka syftet med de nya åtgärderna. För att värna effektivitet och förutsägbarhet i det politiska systemet bör därför finansutskott och riksdagen redovisa principiella ställningstaganden denna höst med anledning av regeringens nu aviserade förslag. Vid finansutskottets justeringssammanträde den 9 november föreslog vi att betänkandet skulle bordläggas så att utskottet skulle få tid och möjlighet att redan i detta betänkande formulera en majoritetsuppfattning i dessa frågor. En majoritet i utskottet bestående av ledamöterna från de fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet avvisade dock vårt förslag om bordläggningen, vilket vi beklagar. Det är dock angeläget att snarast möjligt ge kommuner och företag tydliga besked om vilka förutsättningar som kommer att gälla från den 1 januari 2002. De tre partier, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, som står bakom förslaget till budget för 2002 bör därför på lämpligt sätt snarast redovisa en samlad uppfattning om vilka ytterligare åtgärder för att stimulera sysselsättning och stärka välfärden som bör gälla från den 1 januari 2002. För Vänsterpartiet är det viktigt att sådana åtgärder sätts in i en långsiktig strategi för uthållig tillväxt, minskade klyftor mellan kön och regioner och full sysselsättning i hela landet. Vänsterpartiet har föreslagit en rad åtgärder för att göra det lättare att starta och driva företag - från skattelättnader till enklare regler. Vi har också krävt mer pengar till kommunerna. Vad kommunerna allra mest behöver är långsiktiga förstärkningar i form av ökningar av egna stabila skattebaser eller långsiktigt säkra statsbidrag som gör att kommunerna kan stå på egna ben. Vi bör därför i den fortsatta processen pröva om det vi beslutar om på tilläggsbudget i vår skall kunna ingå i en plan för sådana mer långsiktiga förstärkningar. Det är inte heller självklart att ett tillfälligt stöd bör ha den tekniska utformning finansministern föreslår. Om utrymme för detta kan skapas kan det enligt vår uppfattning vara bättre med ökade statsbidrag än med sänkta arbetsgivaravgifter. En orsak till det är att man då undviker de problem som skulle kunna uppstå vid selektivt sänkta arbetsgivaravgifter. Ett ökat stöd till kommunerna skulle också kunna ges på inkomstsidan via kommunkontosystemet. Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag Budgetpropositionen 2002 I proposition 2001/02:1 Budgetpropositionen för 2002 föreslår regeringen i förslag till statsbudget, finansplan m.m. när det gäller den ekonomiska politiken och förslag till statsbudget för budgetåret 2002 1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som regeringen förordar (kapitel 1), 2. att riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssy- stemet vid sidan av statsbudgeten till 791 miljarder kronor 2001, 809 miljarder kronor 2002, 844 miljarder kronor 2003 och 878 miljarder kronor 2004 (avsnitt 4.1.1), 3. att riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2002-2004 (avsnitt 4.1.2), 4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 2002 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning (avsnitt 4.4.4), 5. att riksdagen godkänner beräkningen av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 2002 (avsnitt 4.4.4), 6. att riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 (avsnitt 5.4 och bilaga 1), 7. att riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2002 (avsnitt 6.3, tabell 6.5), 8. att riksdagen beslutar om fördelning av utgifter för budgetåret 2002 på utgiftsområden i enlighet med vad regeringen föreslår (avsnitt 6.3, tabell 6.5), 9. att riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för åren 2003 och 2004 som riktlinje för regeringens budget arbete (avsnitt 6.3, tabell 6.5), 10. att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2002 besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i statens verksamhet intill ett belopp av 22 500 000 000 kr (avsnitt 7.1), 11. att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2002 besluta om krediter för myndigheters räntekonton i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 17 500 000 000 kr (avsnitt 7.1), 12. att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2002 vad avser Sjunde AP- fondens verksamhet dels besluta om lån i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i verksamheten intill ett belopp av 15 000 000 kr, dels besluta om kredit på räntekonto i Riksgäldskontoret intill ett belopp av 90 000 000 kr (avsnitt 7.1), 13. att riksdagen godkänner att infrianden av garantier till internationella finansieringsinstitut även framdeles täcks med anslag (avsnitt 7.2.3), 14. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om en obegränsad kredit i Riksgäldskontoret för garantier till internationella finansieringsinstitut (avsnitt 7.2.3), 15. att riksdagen bemyndigar regeringen att under 2002, med de begränsningar som följer av 6 § andra stycket lagen (1996:1059) om statsbudgeten, besluta att ett ramanslag, med undantag för anslag anvisade för förvaltnings ändamål, får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas samt om överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten (avsnitt 7.4), när det gäller skattefrågor 29. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2003 års taxering m.m., 30. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984: 1052) om statlig fastighetsskatt, 31. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327), 32. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994: 1565) om beskattning av viss privatinförsel, 33. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2001: 493) om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift, 34. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994: 1744) om allmän pensionsavgift, 35. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994: 1776) om skatt på energi, 36. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996: 1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna, 37. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1997: 323) om statlig förmögenhetsskatt, 38. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483), 39. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998: 674) om inkomstgrundad ålderspension, 40. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1998: 676) om statlig ålderspensionsavgift, 41. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999: 265) om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000-2003 års taxeringar, 42. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1999: 673) om skatt på avfall, 43. att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229). Proposition 3 I proposition 2001/02:3 En begränsningsregel för fastighetsskatten, m.m., föreslår regeringen att riksdagen antar regeringens förslag till 3. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Riksdagens revisorers förslag 2001/02:RR2 I Riksdagens revisorer förslag 2001/02:RR2 angående sänkta socialavgifter föreslås följande. 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad revisorerna anfört i avsnitt 2.2 om utvärdering av nedsättningen av socialavgifterna. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad revisorerna anfört i avsnitt 2.3 om redovisningen till riksdagen.
Motioner från allmänna motionstiden I betänkandet behandlar utskottet nedan uppräknade motionsyrkanden i vilka föreslås att riksdagen fattar följande beslut. 2001/02:Fi205 av Margareta Cederfelt (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sambeskattningen av förmögenhet för äkta makar upphör 2002. 2001/02:Fi208 av Karin Pilsäter m.fl. (fp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en snar anslutning av Sverige till EMU:s tredje etapp. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell övergångsplan. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en folkomröstning om anslutning till EMU:s tredje etapp senast år 2003. 2001/02:Fi214 av Inger Davidson m.fl. (kd, v, c, fp, mp): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en barnbilaga bör bifogas till budgetpropositionen där regeringens barnpolitiska ambitioner och prioriteringar tydligt framgår. 2001/02:Fi219 av Gudrun Schyman m.fl. (v): 2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett nytt politikområde enligt vad i motionen anförs. 2001/02:Fi222 av Gunnar Hökmark m.fl. (m): 1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt privatiserar Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag SBAB. 2. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt privatiserar Vasakronan. 2001/02:Fi228 av Gudrun Schyman m.fl. (v): 1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté, i syfte att handha förberedelserna inför folkomröstningen, fördela ekonomiska medel till kampanjorganisationer samt övervaka att informationen från myndigheternas sida präglas av saklighet. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att deltagandet i EU:s eurokampanjer bör avbrytas. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till att få ett undantag från fördragets budgetnormer, liknande det undantag som Storbritannien har och som gäller även i EMU:s tredje steg. 4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning som belyser konse- kvenserna av ett svenskt EMU- medlemskap ur ett könsperspektiv. 2001/02:Fi230 av Olle Lindström (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sänkning av bensinskatten med 2 kr per liter. 2001/02:Fi239 av Gunnar Hökmark m.fl. (m): 1. Riksdagen beslutar att någon extra inbetalning från Riksbanken till staten, utöver gällande principer, inte skall genomföras under nästa år. 2001/02:Fi241 av Kent Olsson och Inger René (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att frysa taxeringsvärdena på 1997 års nivå. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att endast halva markvärdet skall användas vid beräkning av fastighetsskatten. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sänkning av fastighetsskatten för småhus från 1,0 till 0,9 %, samt att fastighetsskatten på sikt avskaffas. 2001/02:Fi242 av Per-Samuel Nisser och Jan-Evert Rådhström (m) : Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkning av drivmedelsskatter. 2001/02:Fi246 av Karin Enström (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett omedelbart avskaffande av fastighetsskatten. 2001/02:Fi247 av Åke Sandström och Erik Arthur Egervärn (c): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om motiven för en sänkning omgående av dieselskatten för de areella näringarna. 2001/02:Fi255 av Berit Adolfsson (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fastighetsskatten. 2001/02:Fi266 av Martin Nilsson (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av inkomstgolv. 2001/02:Fi269 av Roy Hansson (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatten på diesel. 2001/02:Fi270 av Roy Hansson (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt skatt på handelsgödsel. 2001/02:Fi271 av Ola Sundell och Stefan Hagfeldt (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt dieselskatt. 2001/02:Fi272 av Patrik Norinder och Anne- Katrine Dunker (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om betydelsen av likvärdiga konkurrensvillkor för svenskt jord- och skogsbruk och därmed lägre dieselskatt. 2001/02:Fi273 av Kenneth Lantz m.fl. (kd): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att alla ska kunna leva på sin lön. 2. Riksdagen beslutar om ett höjt grundavdrag från 2002 i enlighet med vad som anförs i motionen. 3. Riksdagen beslutar om en skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare i enlighet med vad som anförs i motionen. 4. Riksdagen beslutar om ett generellt förvärvsavdrag i enlighet med vad som anförs i motionen. 5. Riksdagen beslutar att avskaffa den s.k. värnskatten i enlighet med vad som anförs i motionen. 6. Riksdagen beslutar om en sänkt gräns för reseavdrag i enlighet med vad som anförs i motionen. 7. Riksdagen beslutar om avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som anförs i motionen. 8. Riksdagen beslutar om en skattereduktion för barnfamiljer i enlighet med vad som anförs i motionen. 2001/02:Fi278 av Henrik S Järrel (m): Riksdagen beslutar sänka besinskatten med en krona litern. 2001/02:Fi281 av Gunnar Hökmark m.fl. (m, kd, c, fp): Riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i motionen att fastighetsskatten för inkomståret 2001 skall beräknas på 1997 års taxeringsvärden i de fall dessa är lägre än nu gällande. 2001/02:Fi285 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattepolitikens långsiktiga inriktning. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en inkomstskattereform 2002-2004. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avdragsgilla försäkringsavgifter. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt skatt för barnfamiljer. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kompetenssparande. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vinstandelsstiftelser. 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om personaloptioner. 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkta arbetsgivaravgifter. 10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattereduktion för hushållsnära tjänster. 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att räkna in omväg till barnomsorg i bilavdraget. 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffande av dubbelbeskattning av aktieutdelning. 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frysta taxeringsvärden. 14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt fastighetsskatt. 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffad sambeskattning av förmögenhet. 16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stegvis avskaffad förmögenhetsskatt. 18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fåmansbolagsreglerna. 22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om preliminär F-skatt. 23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattekonto. 26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införande av avdragsrätt för gåvor till internationellt bistånd. 2001/02:Fi291 av Bo Lundgren m.fl. (m): 1. Riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken i enlighet med vad i motionen anförs (avsnitt 3). 2. Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för den offentliga sektorn till 1 122 miljarder kronor år 2002, 1 102 miljarder kronor 2003 och 1 122 miljarder kronor 2004 i enlighet med vad i motionen anförs (8.11). 3. Riksdagen godkänner utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssy- stemet vid sidan av statsbudgeten till 854 miljarder kronor år 2002, 875 miljarder kronor 2003 och 885 miljarder kronor 2004 i enlighet med vad i motionen anförs (8.12). 4. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2002 i enlighet med vad i motionen anförs (8.13). 5. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 2003 och 2004 i enlighet med vad i motionen anförs som riktlinje för budgetarbetet (8.14). 6. Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 i enlighet med vad i motionen anförs (8.10). 7. Riksdagen beslutar fastställa ett mål om en lägre offentlig utgiftskvot i enlighet med vad i motionen anförs (3.2). 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en politik för företagsamhetens och arbetets Sverige (3.3.2). 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en inkomstskattereform (3.3.3). 10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sverige som ledande kunskapsnation (3.3.4). 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sjukvård i klass med världens bästa (3.3.5). 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om dldreomsorg präglad av respekt för den enskilde (3.3.6). 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en socialförsäkringsreform (3.3.7). 14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en modern infrastruktur (3.3.8). 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en politik som gör det lättare att förena arbete med familj (3.3.9). 16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om privatisering av statliga företag (3.1). 17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om deltagande i det europeiska valutasamarbetet (3.2.10). 18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den offentliga sektorns ansvar för sina kärnuppgifter (7.1). 19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattebasens utveckling (7.2). 2001/02:Fi292 av Alf Svensson m.fl. (kd): 1. Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som Kristdemokraterna förordar (avsnitt 6.1). 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om den ekonomiska politiken och behovet av strukturförändringar (avsnitt 6.2). 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om övergripande mål för den ekonomiska politiken (avsnitt 6.2.1). 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om EMU-samarbetet (avsnitt 6.3). 5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ett kompletterande budgetmål om balans i statens finansiella sparande över en konjunkturcykel samt en långsiktig inkomst- och utgiftsstrategi i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 7.1.2, 7.1.3). 6. Riksdagen godkänner de prioriterade områden för budgetpolitiken som anges i motionen som riktlinje för regeringens kommande budgetarbete (avsnitt 8.1-8.7). 7. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssy- stemet vid sidan av statsbudgeten för 2002 till 798 miljarder kronor, för 2003 till 825 miljarder kronor och för 2004 till 854 miljarder kronor. 8. Riksdagen godkänner de beräknade förändringarna av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 (tabell 8.1, 8.2.1 och 10.1). 9. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifter för budgetåret 2002 på utgiftsområden i enligt med vad som föreslås i motionen (tabell 11.1). 10. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifter på utgiftsområden för 2003 och 2004 i enlighet med vad som föreslås i motionen (tabell 11.1). 11. Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för budgetåren 2002-2004 (tabell 11.2). 2001/02:Fi293 av Agne Hansson m.fl. (c): 1. Riksdagen beslutar godkänna de allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som Centerpartiet förordat (avsnitt 4). 2. Riksdagen beslutar att fastställa utgiftstaket för statens utgifter inklusive ålderspensionssystemet vid sidan av statsbudgeten till 821 miljarder kronor 2002, 810 miljarder kronor 2003 och 830 miljarder kronor 2004. 3. Riksdagen beslutar om fördelningen av utgifterna för budgetåret 2002 på utgiftsområden i enlighet med vad i motionen anförs (tabell avsnitt 5.2). 4. Riksdagen beslutar godkänna den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 2003 och 2004 som riktlinjer för regeringens arbete i enlighet med vad i motionen anförs (tabell avsnitt 5.2). 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Sveriges förhållande till EMU (avsnitt 4.1.5). 6. Riksdagen beslutar att godkänna beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 (tabell avsnitt 6). 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattepolitikens inriktning budgetåren 2002-2004 (rubrik 6.1). 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utförsäljning av statlig egendom (avsnitt 6.2). 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning (avsnitt 4.2.1). 10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om arbetsliv (avsnitt 4.2.3). 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om trygghetssystemen (avsnitt 4.2.4). 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunikationer (avsnitt 4.2.5). 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hälsa (avsnitt 4.2.1). 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hushållens ekonomi (avsnitt 4.2.7). 16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kommunal ekonomi (avsnitt 4.2.8). 17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om företagande (avsnitt 4.2.9). 18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om miljödriven utveckling (avsnitt 4.2.10). 19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om boende (avsnitt 4.2.11). 20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rättstrygghet (avsnitt 4.2.12). 2001/02:Fi294 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): 1. Riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken som Folkpartiet liberalerna förordar enligt vad som anförs i motionen. 2. Riksdagen fastställer utgiftstaket för staten inklusive ålderspensionssy- stemet vid sidan av statsbudgeten till 828 miljarder kronor för år 2002, till 853 miljarder kronor för år 2003 till 887 miljarder kronor för år 2004. 3. Riksdagen godkänner beräkningen av de offentliga utgifterna för åren 2002-2004. 4. Riksdagen fastställer målet för det finansiella sparandet i den offentliga sektorn för 2002 till 2,0 % av bruttonationalprodukten. 5. Riksdagen godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 2002 enligt vad som anförs i motionen. 6. Riksdagen godkänner beräkningen av förändringar av anslagsbehållningar för budgetåret 2002. 7. Riksdagen beslutar om fördelning av utgifterna för budgetåret 2002 på utgiftsområdena enligt vad som anförs i motionen (bilaga 1). 8. Riksdagen godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 2003 och 2004 som riktlinjer för regeringens budgetarbete enligt vad som anförs i motionen (bilaga 1). 2001/02:Fi295 av Matz Hammarström m.fl. (mp): 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EMU och transportpolitiken. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EMU och växlingsproblematiken. 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EMU och ekonomiska sanktioner. 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om EMU och de ekonomiska konsekvenserna. 10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EMU missgynnar periferin. 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om de fördelningspolitiska effekterna. 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om valutastabilitet. 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige inte skall gå med i EMU. 14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en folkomröstning om ett eventuellt svenskt medlemskap i EMU. 2001/02:Fi297 av Alf Svensson m.fl. (kd): 1. Riksdagen godkänner beräkningen av förändringarna av statsbudgetens inkomster för år 2000 (tabellerna 1.2 och 13.1). 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utgångspunkter för skattepolitiken. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatternas betydelse för samhällsutvecklingen. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förutsättningarna för ekonomiskt oberoende och ett personligt ansvarstagande. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattepolitiken i ett internationellt perspektiv. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skattepolitiken inom EU. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett skattesystem som inger förtroende. 8. Riksdagen beslutar om ett höjt grundavdrag från 2002 i enlighet med vad som anförs i motionen. 9. Riksdagen beslutar om en skattereduktion för låg- och medelinkomsttagare i enlighet med vad som anförs i motionen. 10. Riksdagen beslutar om ett generellt förvärvsavdrag i enlighet med vad som anförs i motionen. 11. Riksdagen beslutar att avskaffa den s.k. värnskatten i enlighet med vad som anförs i motionen. 12. Riksdagen beslutar om en sänkt gräns för reseavdrag i enlighet med vad som anförs i motionen. 13. Riksdagen beslutar om avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad som anförs i motionen. 14. Riksdagen beslutar om en skattereduktion för barnfamiljer i enlighet med vad som anförs i motionen. 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skatteförslag för trygghet i boendet. 16. Riksdagen beslutar att frysa taxeringsvärdena för fastighetsskatt vid 2000 års nivå. 17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkta arbetsgivaravgifter. 18. Riksdagen beslutar om en höjd sjukförsäkringsavgift med 0,23 procentenheter i enlighet med vad som anförs i motionen. 19. Riksdagen beslutar om ett permanent riskkapitalavdrag i enlighet med vad som anförs i motionen. 20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lyfta av jordbrukets hela s.k. skatteryggsäck. 21. Riksdagen beslutar om en sänkning av dieselskatten till 53 öre per liter (för jordbruket) i enlighet med vad som anförs i motionen. 22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kväveskatten på handelsgödsel återförs till jordbruksnäringen. 23. Riksdagen beslutar att sänka elskatten även för de mindre jordbruken i enlighet med vad som anförs i motionen. 24. Riksdagen beslutar sänka skatten på diesel med 25 öre per liter i enlighet med vad som anförs i motionen. 25. Riksdagen beslutar sänka skatten på bensin med 25 öre per liter i stödområde A i enlighet med vad som anförs i motionen. 26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärdsplan för konkurrensneutralitet för åkerinäringen. 27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett särskilt skatteavdrag för yrkesfiskare. 28. Riksdagen beslutar att royalty på patenterade uppfinningar skall vara skattebefriade under två år i enlighet med vad som anförs i motionen. 29. Riksdagen beslutar att upphäva möjligheten till återköp av egna aktier i enlighet med vad som anförs i motionen. 30. Riksdagen beslutar höja bolagskatten till 30 % i enlighet med vad som anförs i motionen. 31. Riksdagen beslutar införa en 50- procentig skattereduktion för hushålls tjänster i enlighet med vad som anförs i motionen. 32. Riksdagen beslutar avveckla dubbelbeskattningen på utdelningen på aktier i enlighet med vad som anförs i motionen. 33. Riksdagen beslutar höja fribeloppet i förmögenhetsbeskattningen för sambeskattade par till 3 000 000 kr i enlighet med vad som anförs i motionen. 34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en avveckling av förmögenhetsskatten. 35. Riksdagen avslår regeringens förslag till förändrade fribelopp i förmögenhetsbeskattningen. 36. Riksdagen beslutar om höjd avdragsrätt för pensionssparande i enlighet med vad som anförs i motionen. 37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om individuella utbildningskonton. 38. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av arvs- och gåvoskattereglerna i syfte att underlätta generationsskiften i familjeföretag. 39. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en skatteväxling för miljön och jobben. 40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en effektivare skatteindrivning. 41. Riksdagen beslutar att avvisa regeringens planerade begränsningsregel för fastighetsskatten. 42. Riksdagen beslutar att införa en skattereduktion för barnfamiljer per barn i enlighet med vad som anförs i motionen. 43. Riksdagen beslutar avveckla kompensationen för den allmänna pensionsavgiften i enlighet med vad som anförs i motionen. 45. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändringar i reglerna för fåmansföretag i enlighet med vad som anförs i motionen. 46. Riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i motionen om direkt avskrivningar för nybyggda lägenheter. 47. Riksdagen beslutar att återgå till enhetliga regler för anställningsstöd i enlighet med vad som anförs i motionen. 2001/02:Fi298 av Per Landgren m.fl. (kd): 4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring beträffande avveckling av den statliga fastighetsskatten och förslag om att möjliggöra för kommunerna att ta ut en fastighetsanknuten avgift. 2001/02:K369 av Sven Bergström m.fl. (c): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sveriges planer för medlemskap i EMU avskrivs. 2001/02:Sk288 av Bo Lundgren m.fl. (m): 8. Riksdagen beslutar sänka skatten på bensin och diesel med 70 öre inklusive moms. 19. Riksdagen beslutar sänka skatten på diesel som används till jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner till nivån 53 öre per liter. 20. Riksdagen beslutar avskaffa skatten på handelsgödselns kväveinnehåll. 2001/02:Sk417 av Göte Jonsson m.fl. (m): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att sänka dieselskatten. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ta bort skatten på kväve i handelsgödseln. 2001/02:Sk418 av Ingvar Eriksson och Olle Lindström (m): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt dieselskatt. 2001/02:Sk471 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m): 1. Riksdagen beslutar införa ett förvärvsavdrag med 13 % på pensionsgrundande inkomster mot kommunalskatt från inkomståret 2002. 2. Riksdagen beslutar införa ett grundavdrag vid den kommunala beskattningen från inkomstområret 2002 i enlighet med vad i motionen anförs. 3. Riksdagen beslutar att skattesatsen för statlig inkomstskatt skall sättas till 20 % 2002, 19 % 2003 och 17 % 2004. 4. Riksdagen beslutar höja gränsen för statlig inkomstskatt i enlighet med vad som anförs i motionen. 5. Riksdagen beslutar upphäva kompensationen för den allmänna pensionsavgiften inkomståret 2002. 6. Riksdagen beslutar att den allmänna pensionsavgiften blir avdragsgill mot inkomsten från inkomståret 2002. 7. Riksdagen beslutar upphäva den särskilda skattereduktionen för låginkomsttagare. 8. Riksdagen beslutar att egen arbetsskadelivränta som är samordnad med förtidspension inte skall påverka grundavdragets storlek. 9. Riksdagen beslutar införa ett grundavdrag med 15 000 kr per barn upp till 16 år i den kommunala beskattningen från inkomståret 2002. 10. Riksdagen beslutar att ett avdrag för styrkta barnomsorgskostnader får göras vid den kommunala beskattningen med högst 50 000 kr per barn från inkomståret 2002. 11. Riksdagen beslutar höja reseavdraget för färd med bil till 2 kr per kilometer från inkomståret 2002. 12. Riksdagen beslutar höja avdraget för resor med förmånsbil till 10 kr per mil (7 kr per mil i dieseldrivna bilar). 13. Riksdagen beslutar sänka skatten på diesel för arbetsredskap i jord- och skogsbruk samt för entreprenadmaskiner till 53 öre per liter från den 1 januari 2002. 14. Riksdagen beslutar att skatten på handelsgödsel tas bort från den 1 januari 2002. 15. Riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag om höjd koldioxidskatt med 15 %. 16. Riksdagen beslutar avslå regeringens förslag om höjd elskatt med 1,2 öre per kWh. 17. Riksdagen beslutar att därutöver sänka skatten på bensin och diesel med 70 öre per liter inklusive moms i förhållande till regeringens förslag från den 1 januari 2002. 18. Riksdagen beslutar sänka den särskilda skatten på kärnkraftsel med 0,5 öre per kWh från den 1 januari 2002. 19. Riksdagen beslutar övergå från effektskatt till skatt på producerad energi vid kärnkraftverk. 20. Riksdagen beslutar att avdrag för pensionsförsäkring får uppgå till högst ett basbelopp från den 1 januari 2002. 21. Riksdagen beslutar att 1997 års taxeringsvärden skall ligga till grund för beskattning av fastighet och förmögenhet i den mån de är lägre än dagens. 22. Riksdagen beslutar att endast halva markvärdet skall ingå i beräkningsunderlaget för fastighetsskatt på bostäder. 23. Riksdagen beslutar att fastighetsskatten för småhus skall utgå med 0,9 % 2002, 0,8 % 2003 och 0,7 % 2004. 24. Riksdagen beslutar att hyreshus inte skall belastas med schablonintäkt vid beskattning. 25. Riksdagen beslutar att sambeskattning vid förmögenhetsbeskattning skall upphöra 2002. 26. Riksdagen beslutar att fribeloppet vid förmögenhetsskatt sätts till 2 000 000 år 2002. 27. Riksdagen beslutar upphäva förmögenhetsbeskattning år 2003. 28. Riksdagen beslutar att skatt på aktieutdelningar slopas fr.o.m. 2002 års vinster. 29. Riksdagen beslutar att beskattning av royaltyinkomster från uppfinningar och patent beskattas i inkomstslaget kapital från år 2002. 30. Riksdagen beslutar slopa reklamskatten från 2002. 31. Riksdagen beslutar att en skattereduktion införs för privatpersoners betalning av arbetskostnaden på hushållsnära tjänster med en begränsning på 25 000 kr per år. 32. Riksdagen beslutar att även onoterade bolag omfattas av 3 § 7 inkomstskattelagen. 33. Riksdagen beslutar att skatten på vin med en alkoholhalt mellan 8,5 och 15,0 volymprocent skall vara 8:50 kr per liter. För vin med annan alkoholhalt beräknas skatten utifrån detta från den 1 december 2001. 34. Riksdagen beslutar att 2 § i lagen om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel från den 1 juli 2002 skall ändras så att de mängder som skattefritt kan införas till Sverige skall vara 8 liter sprit, 15 liter starkvin, 70 liter vin och 90 liter öl. 35. Riksdagen beslutar att skatten på öl med en alkoholhalt överstigande 2,8 volymprocent skall vara 85 öre per liter från den 1 december 2001. 36. Riksdagen beslutar upphäva skattereduktionen för utländska experter. 37. Riksdagen beslutar upphäva skattereduktionen för rederinäringen. 39. Riksdagen beslutar att inte medge skattereduktion för installation av bredband. 2001/02:Sk474 av Bo Lundgren m.fl. (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en inkomstskattereform. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om slopande av boendeskatterna. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om beskattning av sparande. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om energi- och drivmedelsskatter. 2001/02:Sk487 av Karin Pilsäter m.fl. (fp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frysta taxeringsvärden. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffad sambeskattning av förmögenhet. 2001/02:Sk488 av Kenneth Lantz m.fl. (kd): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om avskaffad fastighetsskatt. 3. Riksdagen beslutar om frysta taxeringsvärden för fastigheter till 2000 års nivå. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förmögenhetsskatten. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa sambeskattningen av förmögenhet. 2001/02:Sk489 av Agne Hansson m.fl. (c): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den framtida inriktningen av skattepolitiken. 2. Riksdagen beslutar att för år 2002 höja grundavdraget till 20 000 kr i alla inkomstskikt i enlighet med vad i motionen anförs. 3. Riksdagen beslutar att från 2002 införa en skatterabatt för förvärvsinkomster i enlighet med vad i motionen anförs. 4. Riksdagen beslutar att från 2003 avskaffa grundavdraget och ersätta detta med en skatterabatt, lika för alla, på 10 000 kr. 5. Riksdagen beslutar slopa skattereduktionen för delar av den allmänna pensionsavgiften samt göra dessa avdragsgilla till 100 % i enlighet med vad i motionen anförs. 6. Riksdagen beslutar att avskaffa den tillfälliga skattereduktionen för låginkomsttagare. 7. Riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om skattereduktion för fackföreningsavgifter. 8. Riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om en särskild skattelättnad för pensionärer. 9. Riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om höjt grundavdrag. 10. Riksdagen beslutar att införa en avdragsrätt för styrkta barnomsorgskostnader i enlighet med vad i motionen anförs. 11. Riksdagen beslutar att införa en skatterabatt på 100 kr per barn och månad mot förvärvsinkomster i enlighet med vad i motionen anförs. 12. Riksdagen beslutar att inkludera resor till och från barnomsorg i reseavdraget i enlighet med vad i motionen anförs. 13. Riksdagen beslutar om en skattereduktion för hushållsnära tjänster i enlighet med vad i motionen anförs. 14. Riksdagen beslutar att höja reseavdraget till 20 kr per mil i enlighet med vad i motionen anförs. 15. Riksdagen beslutar att fr.o.m. 2001 frysa taxeringsvärdena för småhus på 1997 års nivå i enlighet med vad i motionen anförs. 16. Riksdagen beslutar att för 2002 fastställa skattesatsen till 1,1 % för småhus i enlighet med vad i motionen anförs. 19. Riksdagen beslutar att avskaffa sambeskattningen fr.o.m. 2002 i enlighet med vad i motionen anförs. 20. Riksdagen beslutar att från 2003 skall endast halva taxeringsvärdet för småhus utgöra underlag för förmögenhetsbeskattning. 21. Riksdagen beslutar att avvisa förslaget till begränsningsregel för fastighetsskatten i enlighet med vad i motionen anförs. 22. Riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om omräkningsförfarande. 23. Riksdagen beslutar avvisa regeringens förslag om dämpningsmekanism. 24. Riksdagen beslutar att slopa uttagsskatten på fastighetsarbete i egen regi. 25. Riksdagen beslutar att reduktionen av arbetsgivaravgifter skall ske i enlighet med vad i motionen anförs. 26. Riksdagen beslutar att arbetsgivaravgiftsreduktionen beräknas på den årliga lönesumman i enlighet med vad i motionen anförs. 27. Riksdagen beslutar om riktade sänkningar av arbetsgivaravgiften från 2002 för inrättande av övergångsarbetsmarknader i enlighet med vad i motionen anförs. 29. Riksdagen beslutar att minska industrins nedsättning av koldioxidskatten till 25 % i enlighet med vad i motionen anförs. 30. Riksdagen beslutar att en kväveoxidskatt skall tas ut i enlighet med vad i motionen anförs. 31. Riksdagen beslutar att en skatt på förbränning av osorterat avfall skall tas ut i enlighet med vad i motionen anförs. 32. Riksdagen beslutar att höja skatten på deponi i enlighet med vad i motionen anförs. 33. Riksdagen beslutar att slopa gränsen på 1 000 kr för att få del av nedsättningen på el- och eldningsoljeskatten. 34. Riksdagen beslutar att sänka skatten på diesel för jord- och skogsbruksmaskiner till en krona per liter. 35. Riksdagen beslutar att slopa kväveskatten på handelsgödsel. 36. Riksdagen avslår regeringens förslag om sänkt moms i den del det avser tidskrifter. 2001/02:Sk490 av Rolf Kenneryd m.fl. (c): 1. Riksdagen beslutar att fastighetsskatten för inkomståret 2001 skall beräknas på 1997 års taxeringsvärden i de fall dessa är lägre än nu gällande. 2001/02:Sk491 av Carl Fredrik Graf m.fl. (m): 13. Riksdagen beslutar att försäljning av fåmansbolag där likvid erhållits i aktier med villkor om att aktierna inte får säljas förrän vid senare tidpunkt fr.o.m. inkomståret 2001 fullt ut beskattas i inkomstslaget kapital. 2001/02:U301 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): 40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Sverige bör ansöka om medlemskap i EMU senast år 2003. 2001/02:U303 av Bo Lundgren m.fl. (m): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör presentera en tidtabell över processen för beslut om Sveriges anslutning till euron. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en informationsinsats för att öka kunskapen om euron. 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att EU skall förbättra möjligheten att beivra fusk och bedrägerier med EU:s medel. 2001/02:So304 av Agne Hansson m.fl. (c): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en barnbilaga till statsbudgeten. 2001/02:So495 av Matz Hammarström m.fl. (mp): 26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en barnbilaga till statsbudgeten. 2001/02:T454 av Per-Richard Molén m.fl. (m): 1. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 22 Kommunikationer för budgetåret 2002 24 923 615 000 kr. 2001/02:MJ220 av Åke Sandström m.fl. (c): 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en omedelbar frysning av taxeringvärdet på 1997 års nivå. 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av ett yrkesfiskeavdrag från och med den 1 januari 2002. 2001/02:MJ341 av Gunnel Wallin (c): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genomföra pågående översyn av dieselskatterna så att beslut kan tas under höstriksdagen med sikte på en sänkning av skatten från den 1 januari 2002. 2001/02:MJ421 av Patrik Norinder och Anne- Katrine Dunker (m): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkning av dieselskatten. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om handelsgödselbeskattningen. 2001/02:MJ519 av Alf Svensson m.fl. (kd): 17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inkludera icke-certifierade miljöledningssystem i regeringens gröna nyckeltal. 2001/02:N263 av Agne Hansson m.fl. (c): 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en sänkning av arbetsgivaravgifterna. 2001/02:N315 av Per Westerberg m.fl. (m): 14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anslutning till EMU. 2001/02:N319 av Margareta Cederfelt m.fl. (m): 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa fastighetsskatten. 2001/02:N366 av Matz Hammarström m.fl. (mp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortsatt skatteväxling inom ramen 30 miljarder kronor. 2001/02:A318 av Mikael Odenberg m.fl. (m): 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om sänkt skatt på boende. 2001/02:Bo324 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): 10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fastighetsskatten. Motion med anledning av förslag 2001/02:RR2 2001/02:Fi3 av Mats Odell m.fl. (kd): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om ett vidgat synsätt vid utvärdering av skatteförändringar. 2. Riksdagen tillkännager för Riksdagens revisorer som sin mening vad som anförs i motionen om ett vidgat synsätt vid utvärdering av skatteförändringar.
Bilaga 2 Regeringens lagförslag Lagförslag i budgetpropositionen, finansplan, m.m. 3.1 Förslag till lag om beräkning av viss inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 2003 års taxering, m.m. Härigenom föreskrivs följande. 1 § Vid 2003 års taxering skall för fysiska personer den del av den statliga inkomstskatten på förvärvsinkomst som enligt 65 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) anges till ett fast belopp om 200 kronor i stället utgöra en kommunal inkomstskatt. Vid tillämpning av lagen (1997:324) om begränsning av skatt skall denna skatt dock anses utgöra statlig inkomstskatt. 2 § Av den sammanlagda inkomstskatten enligt 1 § skall 66,5 procent utgöra skatt till kommuner och 33,5 procent skatt till landsting. Därvid skall en kommun som inte ingår i ett landsting behandlas som om den även utgjorde ett landsting. 3 § Ett totalt preliminärt belopp avseende den sammanlagda inkomstskatten skall fastställas av regeringen. Fördelning skall ske till kommunerna respektive landstingen med ett enhetligt belopp per invånare den 1 november 2001. Utbetalning skall under 2002 göras av skattemyndigheten med en tolftedel per månad på sätt som närmare föreskrivs i 4 § fjärde stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 4 § En slutavräkning av inkomstskatten skall ske när den årliga taxeringen år 2003 har avslutats. Därvid skall de bestämmelser tillämpas som gäller slutavräkning av kommunalskattemedel enligt 4 § femte stycket lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt, m.m. 5 § Skattemyndighetens beslut enligt 3 och 4 §§ får överklagas hos regeringen. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. 3.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §2 Fastighetsskatten utgör för varje beskattningsår a) 1,2 procent av: a) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende småhusenhet, det omräknade bostadsbyggnadsvärdet och det omräknade tomtmarksvärdet avseende småhus på lantbruksenhet, 75 procent av marknadsvärdet avseende privatbostad i utlandet, b) 0,7 procent av: b) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för bostäder, värderingsenhet för bostäder under uppförande, värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa bostäder samt annan värderingsenhet avseende tomtmark som är obebyggd, c) 1,0 procent av: taxeringsvärdet avseende hyreshusenhet till den del det avser värderingsenhet för lokaler, värderingsenhet för lokaler under uppförande och värderingsenhet avseende tomtmark som hör till dessa lokaler, d) 0,5 procent av: taxeringsvärdet avseende industrienhet och elproduktionsenhet. Innehåller byggnaden på en fastighet, som är belägen i Sverige, bostäder och har byggnaden beräknat värdeår som utgör året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, utgår dock ingen fastighetsskatt på bostadsdelen för det fastighetstaxeringsåret och de fyra följande kalenderåren och halv fastighetsskatt för de därpå följande fem kalenderåren enligt vad som närmare föreskrivs i femte stycket. Detsamma gäller färdigställd eller ombyggd sådan byggnad, för vilken värdeår inte har åsatts vid ny fastighetstaxering, men som skulle ha åsatts ett värdeår motsvarande året före det fastighetstaxeringsår som föregått inkomsttaxeringsåret, om ny fastighetstaxering då hade företagits. För fastighet, som avses i 2 kap. 13 § inkomstskattelagen (1999:1229), skall fastighetens andel av taxeringsvärdet på annan samfällighet än sådan som avses i 6 kap. 6 § första stycket nämnda lag inräknas i underlaget för fastighetsskatten om samfälligheten utgör en särskild taxeringsenhet. Har byggnad, som är avsedd för användning under hela året, på grund av eldsvåda eller därmed jämförlig händelse inte kunnat utnyttjas under viss tid eller har i sådan byggnad för uthyrning avsedd lägenhet inte kunnat uthyras, får fastighetsskatten nedsättas med hänsyn till den omfattning, vari byggnaden inte kunnat användas eller uthyras. Har så varit fallet under endast kortare tid av beskattningsåret, skall någon nedsättning dock inte ske. Om fastighetsskatt skall beräknas enligt olika grunder för skilda delar av fastigheten skall underlaget för beräkningen av fastighetsskatten för dessa delar utgöras av den del av värdet som belöper på respektive fastighetsdel. Den nedsättning av fastighetsskatten som föreskrivs i andra stycket skall såvitt avser småhusenhet beräknas på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser småhuset med tillhörande tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som småhuset. Detsamma gäller i tillämpliga delar småhus med tillhörande tomtmark på lantbruksenhet. För hyreshusenhet beräknas nedsättningen på den del av taxeringsvärdet som belöper på värderingsenhet som avser bostäder med tillhörande värderingsenhet tomtmark, om tomtmarken ingår i samma taxeringsenhet som hyreshuset. Denna lag träder i kraft den 31 december 2001 och tillämpas första gången vid 2002 års taxering. För den del av beskattningsåret som infaller före utgången av år 2000 tillämpas de procenttal som gäller vid 2001 års taxering. 3.3 Förslag till lag om ändring i fordonsskattelagen (1988:327) Härigenom föreskrivs att 9, 23, 25 och 25 a §§ fordonsskattelagen (1988:327) samt punkten E i bilaga 1 till nämnda lag skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 9 §3 Följande fordon är inte skattepliktiga om de enligt vägtrafikregistret är av en årsmodell som är trettio år eller äldre 1. motorcyklar, 2. personbilar, 3. andra lastbilar än sådana som är vägavgiftspliktiga enligt lagen (1997:1137) om vägavgift för vissa tunga fordon, 4. bussar. Påhängsvagnar med en skattevikt över 3 000 kilogram är inte skattepliktiga, om de dras uteslutande av personbilar, lastbilar eller bussar som kan drivas med dieselolja eller av sådana fordon som avses i 21 § andra stycket 2. Jordbrukstraktorer som avses i 20 § är inte skattepliktiga. Detsamma gäller motorredskap och tunga terrängvagnar som är att anse som jordbrukstraktorer enligt 25 § första stycket respektive 25 a § första stycket. 23 § Om en Om en jordbrukstraktor jordbrukstraktor tillfälligt skall tillfälligt skall användas på sådant användas på sådant sätt att den blir sätt att den blir att anse som en att anse som en trafiktraktor, trafiktraktor, skall tilläggsskatt skall fordonsskatt betalas beräknad betalas enligt efter skillnaden i bilaga 1 för skattesats enligt trafiktraktorer. bilaga 1 för Fordonsskatten trafiktraktorer och skall vid varje jordbrukstraktorer. tillfälle betalas Tilläggsskatten för en tidsperiod skall vid varje om 15 dagar. För tillfälle betalas den tid för en tidsperiod fordonsskatt om 15 dagar. För betalats får den tid traktorn användas tilläggsskatt som en betalats får trafiktraktor. traktorn användas som en trafiktraktor. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 25 §4 Ett motorredskap Ett motorredskap beskattas som en är att anse som en jordbrukstraktor, jordbrukstraktor, om det har en om det har en tjänstevikt som tjänstevikt som inte överstiger inte överstiger 2 000 kilogram. 2 000 kilogram. Om en bil har byggts om till motorredskap klass II, beskattas den dock som trafiktraktor. Detsamma gäller för motorredskap med tjänstevikt över 2 000 kilogram som används för transport av gods på andra vägar än enskilda, om transporterna inte är begränsade till sådana som anges i 22 § andra stycket. Andra Andra motorredskap skattepliktiga än de som avses i motorredskap än de första och andra som avses i första styckena beskattas och andra styckena på sätt som framgår beskattas på sätt av bilaga 1, E 2. som framgår av bilaga 1, E 3. 25 a §5 En tung En tung terrängvagn terrängvagn är att beskattas som en anse som en jordbrukstraktor om jordbrukstraktor om den inte används den inte används för transport av för transport av gods på andra vägar gods på andra vägar än enskilda. än enskilda. Detsamma gäller om Detsamma gäller om en tung terrängvagn en tung terrängvagn endast används på endast används på sätt som anges i 22 sätt som anges i 22 § andra stycket 1 § andra stycket 1 eller 2 a, b eller eller 2 a, b eller d. d. I andra fall Andra tunga beskattas en tung terrängvagnar än de terrängvagn på sätt som avses i första som framgår av stycket beskattas bilaga 1, E 4. på sätt som framgår av bilaga 1, E 3. Nuvarande lydelse Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327)6 Fordonsskatt Fordonsslag Skattevi Skatt, kt, kronor kilogram grundb tillägg elopp sbelopp för varje helt hundrat al kilo- gram över den lägsta vikten i klassen E Traktorer m.m. 1 Traktor klass I 0- 1 370 0 (trafiktraktor) 300 1 425 55 301 3 - 000 3 7 1 360 95 001 000 - 7 5 160 168 001 - 2 Traktor klass II 0- 225 0 (jordbrukstraktor) 3 Motorredskap som inte 2 1 000 0 beskattas enligt 001 punkterna 1-2 - 4 Tung terrängvagn, som inte beskattas enligt punkt 2 Med två hjulaxlar 2 6 300 35 001 000 - 1 700 70 14 6 000 7 300 200 001 - 14 001 - Med tre eller flera 2 6 300 30 hjulaxlar 001 000 - 1 500 50 14 6 000 5 500 130 001 - 18 10 170 000 700 14 001 - 18 001 - F Släpvagnar Föreslagen lydelse Bilaga 1 till fordonsskattelagen (1988:327) Fordonsskatt Fordonsslag Skattevi Skatt, kt, kronor kilogram grundb tilläg elopp gsbelo pp för varje helt hundra tal kilo- gram över den lägsta vikten i klasse n E Traktorer m.m. 1 Traktor klass I 0- 1 370 0 (trafiktraktor) 300 1 425 55 301 3 - 000 3 7 1 360 95 001 000 - 7 5 160 168 001 - 2 Motorredskap som inte 2 1 000 0 beskattas enligt punkt 001 1 - 3 Tung terrängvagn Med två hjulaxlar 2 6 300 35 001 000 - 1 700 70 14 6 000 7 300 200 001 - 14 001 - Med tre eller flera 2 6 300 30 hjulaxlar 001 000 - 1 500 50 14 6 000 5 500 130 001 - 18 10 170 000 700 14 001 - 18 001 - F Släpvagnar Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. 3.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §7 Skatt enligt 1 § skall inte tas ut till den del införseln uppgår till högst följande kvantiteter 1. 1 liter 1. 2 liter spritdryck, spritdryck, 2. 6 liter starkvin, 3. 26 liter vin, 4. 32 liter starköl, 5. 400 cigaretter, 200 cigariller, 100 cigarrer eller 550 gram röktobak. Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581). Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för varor som har förts in till Sverige före ikraftträdandet. 3.5 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:493) om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift8 dels att 4 § i stället för dess lydelse enligt lagen (2001:493) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att ikraftträdandebestämmelsen till lagen (2001:493) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse, dels att det skall införas en ny övergångsbestämmelse till lagen (2001:493) om ändring i nämnda lag av följande lydelse. Lydelse enligt Föreslagen lydelse 2001:493 4 § Avgift skall inte Avgift skall inte betalas av den som betalas av den som har sådana har sådana inkomster som avses inkomster som avses i 3 §, om i 3 §, om inkomsterna inkomsterna understiger 27 understiger 40,3 procent av det för procent av det för året gällande året gällande prisbasbeloppet prisbasbeloppet enligt lagen enligt lagen (1962:381) om (1962:381) om allmän försäkring. allmän försäkring. Avgift skall inte heller betalas på sådan inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivi- tetsersättning som anges i 2 kap. 5 § 1. Denna lag 17 lagen (1998:674) träder i kraft den om inkomstgrundad 1 januari 2002 och ålderspension. tillämpas första gången vid 2004 års taxering. 2. De äldre Denna lag träder i bestämmelserna i 4 kraft den 1 januari § första stycket 2003. gäller vid 2003 års taxering, dock skall avgift inte betalas av den som har sådana inkomster som avses i 3 §, om inkomsterna understiger 29,3 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381)om allmän försäkring. 3.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift9 skall ha följande lydelse. Lydelse enligt Föreslagen lydelse förslag i denna proposition 4 § Avgift skall inte Avgift skall inte betalas av den som betalas av den som har sådana har sådana inkomster som avses inkomster som avses i 3 §, om i 3 §, om inkomsterna inkomsterna understiger 40,3 understiger 40,3 procent av det för procent av det för året gällande året gällande prisbasbeloppet prisbasbeloppet enligt lagen enligt lagen (1962:381) om (1962:381) om allmän försäkring. allmän försäkring. Avgift skall inte heller betalas på sådan inkomstrelaterad sjukersättning eller inkomstrelaterad aktivi- tetsersättning som anges i 2 kap. 5 § 17 lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. 3.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi att 2 kap. 1 och 10 §§, 3 kap. 2 §, 6 a kap. 1 och 2 §§, 9 kap. 5 § och 11 kap. 3 och 10 §§ skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse 2 kap. 1 §10 Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av Skattebe bränsle lopp Koldioxi Summa Energisk dskatt skatt att 1 2710 00 Bensin som . 26, uppfyller 2710 00 krav för 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32 a) miljöklass 3 kr 26 1 kr 24 4 kr 50 1 öre öre öre per per per liter liter liter b) miljöklass 3 kr 29 1 kr 24 4 kr 53 2 öre öre öre per per per liter liter liter 2 2710 00 Annan bensin 3 kr 92 1 kr 24 5 kr 16 . 26, öre öre öre än som avses 2710 00 per per per 34 under 1 liter liter liter eller 2710 00 36 3 2710 00 Eldningsolja, . 51, dieselbrännol 2710 00 ja, 55, fotogen, m.m. 2710 00 69 som eller 2710 00 74 - 2710 00 78 KN-nr Slag av Skattebe bränsle lopp Koldioxi Summa Energisk dskatt skatt att a) har 688 kr 1 527 kr 2 215 kr försetts med per m3 per m3 per m3 märkämnen ell er ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350oC, b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350oC, tillhörig miljöklass 1 1 512 kr 1 527 kr 3 039 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 1 739 kr 1 527 kr 3 266 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 2 039 kr 1 527 kr 3 566 kr eller inte per m3 per m3 per m3 tillhör någon miljöklass 4 ur Gasol som . 2711 12 används för 11-271 1 19 00 a) drift av 0 kr per 1 264 kr 1 264 kr motordrivet per per fordon, 1 000 kg fartyg eller 1 000 kg 1 000 kg luftfartyg b) annat 134 kr 1 606 kr 1 740 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5 ur Metan som . 2711 29 används för 00 a) drift av 0 kr per 1 039 kr 1 039 kr motordrivet per per fordon, 1 000 m3 fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg b) annat 223 kr 1 144 kr 1 144 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 6 2711 11 Naturgas som . 00, används för 2711 21 00 a) drift av 0 kr per 1 039 kr 1 039 kr motordrivet per per fordon, 1 000 m3 fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg b) annat 223 kr 1 144 kr 1 144 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 7 2701, 2 Kolbränslen 293 kr 1 329 kr 1 622 kr . 702 per per per eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg KN-nr Slag av Skattebe bränsle lopp Koldioxi Summa Energisk dskatt skatt att 8 2713 11 Petroleumkoks 293 kr 1 329 kr 1 622 kr . 00-271 per per per 3 12 00 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 2002 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. Föreslagen lydelse 2 kap. 1 § Energiskatt och koldioxidskatt skall, om inte annat följer av andra stycket, betalas för följande bränslen med angivna belopp: KN-nr Slag av Skattebe bränsle lopp Koldioxi Summa Energisk dskatt skatt att 1 2710 00 Bensin som . 26, uppfyller 2710 00 krav för 27, 2710 00 29 eller 2710 00 32 a) miljöklass 3 kr 16 1 kr 46 4 kr 62 1 öre öre öre per per per liter liter liter b) miljöklass 3 kr 19 1 kr 46 4 kr 65 2 öre öre öre per per per liter liter liter 2 2710 00 Annan bensin 3 kr 84 1 kr 46 5 kr 30 . 26, öre öre öre än som avses 2710 00 per per per 34 under 1 liter liter liter eller 2710 00 36 KN-nr Slag av Skattebe bränsle lopp Koldioxi Summa Energisk dskatt skatt att 3 2710 00 Eldningsolja, . 51, dieselbrännol 2710 00 ja, 55, fotogen, m.m. 2710 00 69 som eller 2710 00 74- 2710 00 78 a) har 707 kr 1 798 kr 2 505 kr försetts med per m3 per m3 per m3 märkämnen eller ger mindre än 85 volymprocent destillat vid 350oC, b) inte har försetts med märkämnen och ger minst 85 volymprocent destillat vid 350oC, tillhörig miljöklass 1 1 323 kr 1 798 kr 3 121 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 2 1 557 kr 1 798 kr 3 355 kr per m3 per m3 per m3 miljöklass 3 1 865 kr 1 798 kr 3 662 kr eller inte per m3 per m3 per m3 tillhör någon miljöklass 4 Ur Gasol som . 2711 12 används för 11-271 1 19 00 a) drift av 0 kr per 1 298 kr 1 298 kr motordrivet per per fordon, 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg fartyg eller luftfartyg b) annat 138 kr 1 890 kr 2 028 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 5 ur Metan som . 2711 29 används för 00 a) drift av 0 kr per 1 067 kr 1 067 kr motordrivet per per fordon, 1 000 m3 fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg b) annat 229 kr 1 346 kr 1 575 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 6 2711 11 Naturgas som . 00, används för 2711 21 00 a) drift av 0 kr per 1 067 kr 1 067 kr motordrivet per per fordon, 1 000 m3 fartyg eller 1 000 m3 1 000 m3 luftfartyg KN-nr Slag av Skattebe bränsle lopp Koldioxi Summa Energisk dskatt skatt att b) annat 229 kr 1 346 kr 1 575 kr ändamål än per per per som avses under a 1 000 m3 1 000 m3 1 000 m3 7 2701, 2 Kolbränslen 301 kr 1 564 kr 1 865 kr . 702 per per per eller 2704 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg 8 2713 11 Petroleumkoks 301 kr 1 564 kr 1 865 kr . 00-271 per per per 3 12 00 1 000 kg 1 000 kg 1 000 kg I fall som avses i 4 kap. 1 § 7 och 8 och 12 § första stycket 4 tas skatt ut med ett belopp som motsvarar skillnaden mellan de skattebelopp som gäller för bränslets olika användningssätt. För kalenderåret 2003 och efterföljande kalenderår skall de i första stycket angivna skattebeloppen räknas om enligt 10 §. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 10 §11 För kalenderåret För kalenderåret 2002 och 2003 och efterföljande efterföljande kalenderår skall kalenderår skall energiskatt och energiskatt och koldioxidskatt koldioxidskatt betalas med belopp betalas med belopp som efter en årlig som efter en årlig omräkning motsvarar omräkning motsvarar de i 1 § angivna de i 1 § angivna skattebeloppen skattebeloppen multiplicerade med multiplicerade med det jämförelsetal, det jämförelsetal, uttryckt i procent, uttryckt i procent, som anger som anger förhållandet mellan förhållandet mellan det allmänna det allmänna prisläget i juni prisläget i juni månad året närmast månad året närmast före det år före det år beräkningen avser beräkningen avser och prisläget i och prisläget i juni 2000. juni 2001. Regeringen fastställer före november månads utgång de omräknade skatte-belopp som enligt denna lag skall tas ut för påföljande kalenderår. Beloppen avrundas till hela kronor och ören. 3 kap. 2 § För torvbränsle, kolbränsle, petroleumkoks och andra fasta eller gasformiga produkter tas svavelskatt ut med 30 kronor per kilogram svavel i bränslet. För flytande För flytande bränslen tas bränslen tas svavelskatt ut med svavelskatt ut med 27 kronor per 27 kronor per kubikmeter för kubikmeter för varje tiondels varje tiondels viktprocent svavel viktprocent svavel i bränslet. Vid i bränslet. Vid bestämning av bestämning av skatten på grund av skatten på grund av svavelinnehållet, svavelinnehållet, mätt som mätt som viktprocent svavel viktprocent svavel i bränslet, skall i bränslet, skall avrundning göras avrundning göras uppåt till närmaste uppåt till närmaste tiondels tiondels viktprocent. viktprocent. Om svavelinnehållet överstiger 0,05 viktprocent men inte 0,2 viktprocent skall dock avrundning göras till 0,2 viktprocent. Svavelskatt tas Svavelskatt tas inte ut för ett inte ut för ett flytande eller flytande eller gasformigt bränsle gasformigt bränsle om dess om dess svavelinnehåll är svavelinnehåll är högst 0,1 högst 0,05 viktprocent. viktprocent. Nuvarande lydelse 6 a kap. 1 §12 Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt 1. Förbrukning 100 100 100 för annat procent procent procent ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning 2. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i tåg eller bränsle procent procent procent annat som avses spårbundet i 2 kap. 1 färdmedel § första stycket 3 b och 3 och 4 §§ 3. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i skepp, när bränsle procent procent procent skeppet inte som avses används för i 2 kap. 1 privat ändamål § första stycket 3 b och 3 och 4 §§ 4. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i båt för bränsle procent procent procent vilken som avses medgivande i 2 kap. 1 enligt 2 kap. § första 9 § eller stycket fartygstillstå 3 b och 3 nd enligt och 4 §§ fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används för privat ändamål 5. Förbrukning Annan 100 100 100 i bensin än procent procent procent flygbensin a) luftfartyg, (KN-nr när luftfartyget 2710 00 inte används 26) och för privat bränsle ändamål som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och 4 §§. Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt b) luftfartyg, Andra 100 100 100 när bränslen procent procent procent luftfartyget än används för flygbensin privat ändamål och eller i flygfotoge luftfartygsmot n (KN-nr orer i 2710 00 provbädd eller 51) i liknande anordning 6. Förbrukning 100 100 100 vid procent procent procent framställning av mineraloljepro dukter, kolbränslen, petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren 7. Förbrukning Bränsle 100 100 - vid fram- som avses procent procent ställning av i 2 kap. 1 skattepliktig § första elektrisk stycket 3 kraft, med de b och 3 begränsningar och 4 §§ som följer av 3 § 8. Om Andra 100 100 - skattebefriels bränslen procent procent e inte följer än av tidigare kolbränsle punkter, n och förbrukning i petroleumk metallurgiska oks processer 9. Om Bensin, 100 65 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 § första förbrukning stycket för annat 3 b och 3 ändamål än och 4 §§ drift av motordrivna fordon vid tillverkningsp rocessen i industriell verksamhet 10. Om Bensin, 100 65 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b och 3 drift av och 4 §§ motordrivna fordon vid växthusuppvärm ning i yrkesmässig växthusodling Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt 11. Om Bensin, 100 65 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket 3 ändamål än b och 3 drift av och 4 §§ motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksver ksamhet 12. Om - - 100 skattebefriels procent e inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller 13. Förbruknin Andra 100 65 - g vid bränslen procent procent tillverkningsp än bränsle rocessen i som avses gruvindustriel i 2 kap. 1 l verksamhet § första för drift av stycket 3 andra b motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar Föreslagen lydelse 6 a kap. 1 § Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt 1. Förbrukning 100 100 100 för annat procent procent procent ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt 2. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i tåg eller bränsle procent procent procent annat som avses spårbundet i 2 kap. 1 färdmedel § första stycket 3 b och 3 och 4 §§ 3. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i skepp, när bränsle procent procent procent skeppet inte som avses används för i 2 kap. 1 privat ändamål § första stycket 3 b och 3 och 4 §§ 4. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i båt för bränsle procent procent procent vilken som avses medgivande i 2 kap. 1 enligt 2 kap. § första 9 § eller stycket fartygstillstå 3 b och 3 nd enligt och 4 §§ fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används för privat ändamål 5. Förbrukning i Annan 100 100 100 a) luftfartyg, bensin än procent procent procent när flygbensin luftfartyget (KN-nr inte används för privat 2710 00 ändamål 26) och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och 4 §§ b) luftfartyg, Andra 100 100 100 när bränslen procent procent procent luftfartyget än används för flygbensin privat ändamål och eller i flygfotoge luftfartygsmot n (KN-nr orer i 2710 00 provbädd eller 51) i liknande anordning 6. Förbrukning 100 100 100 vid procent procent procent framställning av mineraloljepro dukter, kolbränslen, petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt 7. Förbrukning Bränsle 100 100 - vid fram- som avses procent procent ställning av i 2 kap. 1 skattepliktig § första elektrisk stycket 3 kraft, med de b och 3 begränsningar och 4 §§ som följer av 3 § 8. Om Andra 100 100 - skattebefriels bränslen procent procent e inte följer än av tidigare kolbränsle punkter, n och förbrukning i petroleumk metallurgiska oks processer 9. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b och 3 drift av och 4 §§ motordrivna fordon vid tillverkningsp rocessen i industriell verksamhet 10. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b och 3 drift av och 4 §§ motordrivna fordon vid växthusuppvärm ning i yrkesmässig växthusodling 11. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket 3 ändamål än b och 3 drift av och 4 §§ motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksver ksamhet 12. Om - - 100 skattebefriels procent e inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt 13. Förbruknin Andra 100 70 - g vid bränslen procent procent tillverkningsp än bränsle rocessen i som avses gruvindustriel i 2 kap. 1 l verksamhet § första för drift av stycket 3 andra b motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 §13 Om råtallolja Om råtallolja förbrukas för förbrukas för ändamål som anges i ändamål som anges i 1 § 9-11 medges 1 § 9-11 medges befrielse från befrielse från energiskatten med energiskatten med ett belopp som ett belopp som motsvarar den motsvarar den energi- skatt energiskatt och 70 och 65 procent av procent av den den koldioxidskatt koldioxidskatt som som tas ut på tas ut på bränsle bränsle enligt 2 enligt 2 kap. 1 § kap. 1 § första första stycket 3 a. stycket 3 a. 9 kap. 5 §14 Om värme har Om värme har levererats för levererats för till- tillverkningsproces verkningsprocessen sen i industriell i industriell verksamhet eller verksamhet eller för yrkesmässig för yrkesmässig jordbruks-, jordbruks-, skogsbruks- eller skogsbruks- eller vattenbruksverksamh vatten- et, medger bruksverksamhet, beskattningsmyndigh medger beskatt- eten efter ansökan ningsmyndigheten av den som efter ansökan av framställt värmen den som framställt återbetalning av värmen återbetal- ning av 1. energiskatten på elektrisk kraft, 1. energiskatten och på elektrisk kraft, och 2. energiskatten och 65 procent av 2. energiskatten koldioxidskatten på och 70 procent av bränsle, dock inte koldioxidskatten på bensin, råtallolja bränsle, dock inte eller bränsle som bensin, råtallolja avses i 2 kap. 1 § eller bränsle som första stycket 3 b, avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b, som förbrukats vid framställning av som förbrukats vid värmen. framställning av värmen. Bestämmelserna i första stycket 2 Bestämmelserna i tillämpas även på första stycket 2 råtallolja, dock tillämpas även på att återbetalning råtallolja, dock av energiskatt att återbetalning medges till ett av energiskatt belopp som medges till ett motsvarar den belopp som energiskatt och 65 motsvarar den procent av den energiskatt och 70 koldioxidskatt som procent av den tas ut på bränsle koldioxidskatt som som avses i 2 kap. tas ut på bränsle 1 § första stycket som avses i 2 kap. 3 a. 1 § första stycket 3 a. Har beslut om preliminär skattesats meddelats enligt 9 kap. 9 b § medges återbetalning enligt den lägre koldioxidskattesats eller, beträffande råtallolja, energiskattesats som följer av beslutet. 11 kap. 3 §15 Energiskatten utgör 1. 0 öre per kilowattimme för elektrisk kraft som förbrukas i industriell verksamhet i tillverkningsprocessen eller vid yrkesmässig växthusodling, 2. 12,5 öre per 2. 14,0 öre per kilowattimme för kilowattimme för annan elektrisk annan elektrisk kraft än som avses kraft än som avses under 1 och som under 1 och som förbrukas i förbrukas i kommuner som anges kommuner som anges i 4 §, i 4 §, 3. 15,8 öre per 3. 17,4 öre per kilowattimme för kilowattimme för elektrisk kraft som elektrisk kraft som förbrukas för el-, förbrukas för el-, gas-, värme- eller gas-, värme- eller vattenförsörjning i vattenförsörjning i andra kommuner än andra kommuner än de som anges i 4 §, de som anges i 4 §, och och 4. 18,1 öre per 4. 19,8 öre per kilowattimme för kilowattimme för elektrisk kraft som elektrisk kraft som förbrukas i övriga förbrukas i övriga fall. fall. För elektrisk För elektrisk kraft som under kraft som under tiden den 1 tiden den 1 november-den 31 november-den 31 mars förbrukas i mars förbrukas i elektriska pannor elektriska pannor som ingår i en som ingår i en elpanneanläggning elpanneanläggning vars installerade vars installerade effekt överstiger 2 effekt överstiger 2 megawatt, utgör megawatt, utgör dock energiskatten dock energiskatten 1. 14,8 öre per 1. 16,4 öre per kilowattimme vid kilowattimme vid förbrukning i förbrukning i kommuner som anges kommuner som anges i 4 § för annat i 4 § för annat ändamål än ändamål än industriell industriell verksamhet i verksamhet i tillverkningsproces tillverkningsproces sen eller sen eller yrkesmässig yrkesmässig växthusodling, och växthusodling, och 2. 18,1 öre per 2. 19,8 öre per kilowattimme vid kilowattimme vid förbrukning för el- förbrukning för el- , gas-, värme- , gas-, värme- eller eller vattenförsörjning i vattenförsörjning i andra kommuner än andra kommuner än de som anges i 4 §. de som anges i 4 §. För kalenderåret För kalenderåret 2002 och 2003 och efterföljande efterföljande kalenderår skall de kalenderår skall de i första och andra i första och andra styckena angivna styckena angivna skattebeloppen skattebeloppen räknas om på det räknas om på det sätt som i fråga om sätt som i fråga om skatt på bränslen skatt på bränslen anges i 2 kap. 10 anges i 2 kap. 10 §. Belopp som anges §. Belopp som anges i tiondels ören i tiondels ören skall dock avrundas skall dock avrundas till hela tiondels till hela tiondels ören. ören. 10 §16 Avdrag får göras även för energiskatt och koldioxidskatt på 1. bränsle som beskattas enligt 2 kap. 1 § första stycket 3 b, om bränslet förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft i en gasturbinanläggning som har en sammanlagd installerad generatoreffekt av minst fem megawatt, under förutsättning att värme inte samtidigt nyttiggjorts, 2. annat bränsle än som avses under 1, dock inte råtallolja, om bränslet förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar som följer av andra och femte styckena. Avdrag enligt första stycket 2 får vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för energiskatt och koldioxidskatt på den del av bränslet som förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för hälften av energiskatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttiggjord värme. Avdrag får göras även för energiskatt på råtallolja om den förbrukats vid framställning av skattepliktig elektrisk kraft, med de begränsningar som följer av fjärde och femte styckena. Avdrag enligt tredje stycket får vid samtidig produktion av värme och skattepliktig elektrisk kraft i en kraftvärmeanläggning göras för hela energi- skatten på den del av bränslet som förbrukats för framställning av skattepliktig elektrisk kraft och för energiskatt med ett belopp som motsvarar hälften av den energiskatt som tas ut på bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 a på den del av bränslet som förbrukats för framställning av nyttiggjord värme. Avdrag enligt första-fjärde styckena får göras endast i den mån avdrag inte gjorts enligt 9 § första stycket 4 eller 7 kap. 1 § första stycket 4 i fall som avses i 6 a kap. 1 § 7 eller 2, 3 eller 4 §. Den som Den som yrkesmässigt yrkesmässigt levererar elektrisk levererar elektrisk kraft som i Sverige kraft som i Sverige framställts i ett framställts i ett vindkraftverk får vindkraftverk får göra avdrag med ett göra avdrag med ett belopp som svarar belopp som svarar mot den skatt som mot 18,1 öre per skall betalas kilowattimme. enligt 3 § första stycket 4. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3.8 Lag om ändring i lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna Härigenom föreskrivs att punkt 4 i övergångsbestämmelserna till lagen (1996:1512) om dubbelbeskattningsavtal mellan de nordiska länderna skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4.17 Bestämmelsen i 4. Bestämmelsen i artikel 31 punkt 3 artikel 31 punkt 3 i avtalet skall i avtalet skall också tillämpas vid också tillämpas vid 2002 års taxering. 2002 och 2003 års Vid 1999-2002 års taxeringar. Vid taxeringar skall 1999-2003 års artikel 26 punkt 2 taxeringar skall i avtalet inte artikel 26 punkt 2 gälla i fall då i avtalet inte artikel 31 punkt 3 gälla i fall då i avtalet artikel 31 punkt 3 tillämpas. i avtalet tillämpas. Vad som föreskrivs i första stycket skall, oberoende av bestämmelserna i bilaga 2 till denna lag, också gälla för inkomst som person med hemvist i Sverige uppbär för arbete ombord på danskt skepp i internationell färjetrafik mellan Sverige och Danmark om - skeppet är registrerat i det danska internationella skeppsregistret (DIS), - arbetsgivaren har hemvist i Danmark, och - personen var anställd ombord på ett danskt skepp någon gång under januari månad år 2001. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. 3.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt Härigenom föreskrivs att 19 § lagen (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 19 §18 Skatten beräknas på den beskattningsbara förmögenheten. Beskattningsbar förmögenhet är den del av den skattepliktiga förmögenheten som överstiger ett fribelopp. Den beskattningsbara förmögenheten avrundas nedåt till helt tusental kronor. Fribeloppet uppgår till 1. 1 000 000 1. 1 500 000 kronor för fysisk kronor för fysisk person, dödsbo, person, dödsbo, familjestiftelse familjestiftelse samt för fall som samt för fall som avses i 21 § första avses i 21 § första stycket 4, stycket 4, 2. 1 500 000 2. 2 000 000 kronor för fall som kronor för fall som avses i 21 § första avses i 21 § första stycket 1-3, och stycket 1-3, och 3. 25 000 kronor för annan juridisk person än dödsbo och familjestiftelse. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången vid 2003 års taxering. 3.10 Förslag till lag om ändring i skattebetalningslagen (1997:483) Härigenom föreskrivs att 8 kap. 3 § skattebetalningslagen (1997:483) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 8 kap. 3 §19 De allmänna skattetabellerna skall ange skatteavdraget på olika inkomstbe-lopp, beräknade för en månad eller kortare tid, och grundas på att 1. inkomsten är oförändrad under inkomståret, 2. arbetstagaren endast kommer att taxeras för den inkomst som anges i ta- bellen, 3. arbetstagaren inte skall betala någon annan skatt eller avgift än kommu- nal inkomstskatt, statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster, begravningsav-gift enligt begravningslagen (1990:1144), avgift enligt lagen (1994:1744) om allmän pensionsavgift och avgift som avses i lagen (1999:291) om avgift till registrerat trossamfund, 4. arbetstagaren 4. arbetstagaren vid inkomsttaxe- vid inkomsttaxe- ringen inte medges ringen inte medges något annat av-drag något annat av-drag än avdrag för 50 % än avdrag för 25 % av avgift en-ligt av avgift en-ligt lagen om allmän lagen om allmän pensionsavgift och pensionsavgift och grundavdrag, och grundavdrag, och att att 5. arbetstagaren medges skattereduktion för allmän pensionsavgift enligt 65 kap. 10 § inkomstskattelagen (1999:1229). Skattetabellerna skall ange skatteavdraget med utgångspunkt från att kom-munal inkomstskatt, begravningsavgift enligt begravningslagen och avgift som avses i lagen om avgift till registrerat trossamfund beräknas efter en sammanlagd skatte- och avgiftssats i hela krontal. Av tabellerna skall också framgå skatteavdraget för den som inte är skyldig att betala allmän pensionsavgift. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången i fråga om preliminär skatt för inkomståret 2002. 3.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 2 kap. 2 §20 För varje år som För varje år som en person har varit en person har varit försäkrad och har försäkrad och har haft inkomster här haft inkomster här i landet som är i landet som är pensionsgrun-dande, pensionsgrun-dande, skall hans eller skall hans eller hennes pen- hennes pen- sionsgrundande sionsgrundande inkomst inkomst fastställas. Detta fastställas. Detta gäller dock endast gäller dock endast om sum-man av de om sum-man av de inkomster som är inkomster som är pen-sionsgrundande pen-sionsgrundande uppgått till minst uppgått till minst 27 procent av det 40,3 procent av det för intjänandeåret för intjänandeåret gäl-lande gällande prisbasbeloppet prisbasbeloppet enligt lagen enligt lagen (1962:381) om (1962:381) om allmän försäkring. allmän försäkring. Fastställande enligt första stycket skall inte göras för år före det år då den försäkrade fyllt 16 år. För det år då den försäkrade har avlidit skall pensionsgrundande inkomst inte fastställas i annat fall än om överföring av pensionsrätt för premiepension till den avlidnes make skall göras för det året. För den som är född år 1937 eller tidigare skall pensionsgrundande inkomst inte heller fastställas för år efter det då den försäkrade har fyllt 64 år eller för tidigare år under vilket han eller hon hela året har uppburit hel ålderspension enligt denna lag eller enligt lagen om allmän försäkring. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. 2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången vid fastställande av pensionsgrundande inkomster för år 2003. 3. Äldre bestämmelser gäller vid fastställande av pensionsgrundande inkomster för år 2002, dock skall pensionsgrundande inkomster endast fastställas om summan av de inkomster som är pensionsgrundande uppgått till minst 29,3 procent av det för intjänandeåret gällande prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. 3.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §21 Avgift beräknas Avgift beräknas inte på ersättning inte på ersättning enligt 2 § om enligt 2 § om ersättningen ersättningen tillsam-mans med tillsam-mans med annan inkomst av annan inkomst av anställ-ning och anställ-ning och inkomst av annat inkomst av annat förvärvs-arbete förvärvs-arbete understiger 27 understiger 40,3 procent av det för procent av det för året gällande året gällande prisbasbeloppet en- prisbasbeloppet ligt 1 kap. 6 § enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om lagen (1962:381) om allmän försäkring. allmän försäkring. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. 2. De nya bestämmelserna tillämpas första gången på avgifter som beräknas för år 2003. 3. Äldre bestämmelser gäller vid beräkning av avgifter för år 2002, dock skall avgift inte beräknas på ersättning enligt 2 § om ersättningen tillsammans med annan inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete understiger 29,3 procent av det för året gällande prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring. 3.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:265) om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000-2003 års taxeringar Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1999:265) om särskilt grundavdrag och deklarationsskyldighet för fysiska personer i vissa fall vid 2000-2003 års taxeringar22 skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 §23 Skyldighet att lämna självdeklaration till ledning för 2001-2003 års taxeringar gäller endast om den uppburna pensionen överstiger följande belopp: a) för gift a) för gift skattskyldig: 138,1 skattskyldig: procent av 139,69 procent av prisbasbeloppet prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om lagen (1962:381) om allmän försäkring allmän försäkring och och b) för annan b) för annan skattskyldig: 155,9 skattskyldig: procent av 157,49 procent av prisbasbeloppet. prisbasbeloppet. Beloppet i första stycket b) gäller också för gift skattskyldig som under någon del av året har fått folkpension som ogift. Vid bedömningen av deklarationsskyldigheten enligt denna paragraf räknas barnpension och vårdbidrag inte som folkpension. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången vid 2003 års taxering. 3.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1999:673) om skatt på avfall Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (1999:673) om skatt på avfall skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 § Avfallsskatt skall Avfallsskatt skall betalas med betalas med 250 kronor per ton 288 kronor per ton avfall. avfall. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. 3.15 Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229) Härigenom föreskrivs att 1 kap. 5 §, 39 kap. 14 §, 63 kap. 3 och 4 §§ samt 65 kap. 5 och 10 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) skall ha följande lydelse. Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 5 §24 Fysiska personers skatt på förvärvsinkomster skall beräknas på den be-skattningsbara förvärvsinkomsten. Denna skall beräknas på följande sätt. Summan av överskott i inkomstslagen tjänst och näringsverksamhet mins-kas med allmänna avdrag. Det återstående beloppet avrundas nedåt till helt hundratal kronor och är den taxerade förvärvsinkomsten. Från den taxerade Från den taxerade förvärvsin-komsten förvärvsin-komsten dras 50 procent av dras 25 procent av sådana avgifter sådana avgifter enligt lagen enligt lagen (1994:1744) om (1994:1744) om allmän allmän pensionsavgift som pensionsavgift som avser be- avser be- skattningsåret, skattningsåret, avrundat uppåt till avrundat uppåt till helt hundratal helt hundratal kronor, samt grund- kronor, samt grund- avdrag eller avdrag eller särskilt särskilt grundavdrag och grundavdrag och sjöinkomstavdrag. sjöinkomstavdrag. Avdragen skall Avdragen skall göras i nu nämnd göras i nu nämnd ordning. Det åter- ordning. Det åter- stående beloppet är stående beloppet är den beskatt- den beskatt- ningsbara ningsbara förvärvsinkomsten. förvärvsinkomsten. 39 kap. 14 §25 För investmentföretag och värdepappersfonder gäller, utöver vad som följer av övriga bestämmelser i denna lag, följande: 1. Kapitalvinster på delägarrätter skall inte tas upp och kapitalförluster på delägarrätter får inte dras av. 2. Ett belopp som 2. Ett belopp som för helt år för helt år motsvarar 2 procent motsvarar 1,5 för procent av värdet investmentföretag på delägarrätter och 1,5 procent för vid värdepappersfonder beskattningsårets av värdet på deras ingång skall tas delägarrätter vid upp. Egna aktier beskattningsårets eller optioner, ingång skall tas terminer eller upp. Egna aktier liknande instrument eller optioner, vars underliggande terminer eller tillgångar består liknande instrument av vars underliggande investmentföretaget tillgångar består s sådana aktier av skall inte inräknas investmentföretaget i underlaget. s sådana aktier skall inte inräknas 3. Utdelning som i underlaget. företaget eller fonden lämnar skall 3. Utdelning som dras av. Sådan företaget eller utdelning av fonden lämnar skall andelar i ett dras av, dock inte dotterbolag som med så högt belopp avses i 42 kap. 16 att det uppkommer § skall dock inte ett underskott. dras av. Sådan utdelning av Värdepappersfonder andelar i ett får dra av dotterbolag som utdelning till avses i 42 kap. 16 annan än andels § skall dock inte ägare i fonden med dras av. högst ett belopp Värdepappersfonder som motsvarar 2 får dra av procent av fondens utdelning till värde vid utgången annan än av andelsägare i beskattningsåret. fonden med högst ett belopp som motsvarar 2 procent av fondens värde vid utgången av beskattningsåret. Den utdelning som skall dras av enligt första stycket 3 skall dras av som kostnad det beskattningsår som beslutet om utdelning avser. Nuvarande lydelse 63 kap. 3 §26 För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret uppgår grundavdraget till följande belopp. Taxerad Grundavdrag förvärvsinkomst 0,27 prisbasbelopp överstiger inte 1,86 prisbasbelopp 0,27 prisbasbelopp ökat med 25 procent överstiger 1,86 men av det belopp med inte 2,89 vilket den taxerade prisbasbelopp förvärvsinkomsten överstiger 1,86 prisbasbelopp överstiger 2,89 men 0,5275 inte 3,04 prisbasbelopp prisbasbelopp överstiger 3,04 men inte 5,615 0,5275 prisbasbelopp prisbasbelopp minskat med 10 procent av det belopp med vilket överstiger 5,615 den taxerade prisbasbelopp förvärvsinkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp 0,27 prisbasbelopp Föreslagen lydelse 63 kap. 3 § För dem som är obegränsat skattskyldiga under hela beskattningsåret uppgår grundavdraget till följande belopp. Taxerad Grundavdrag förvärvsinkomst 0,403 överstiger inte prisbasbelopp 1,86 prisbasbelopp 0,403 överstiger 1,86 prisbasbelopp ökat men inte 2,89 med 25 procent av prisbasbelopp det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 1,86 överstiger 2,89 prisbasbelopp men inte 3,04 prisbasbelopp 0,6605 prisbasbelopp överstiger 3,04 men inte 3,66 prisbasbelopp 0,6605 prisbasbelopp minskat med 10 överstiger 3,66 procent av det men inte 5,615 belopp med vilket prisbasbelopp den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 3,04 prisbasbelopp överstiger 5,615 men inte 6,41 0,5985 prisbasbelopp prisbasbelopp minskat med 14 procent av det belopp med vilket överstiger 6,41 den taxerade prisbasbelopp förvärvsinkomsten överstiger 3,66 prisbasbelopp 0,3248 prisbasbelopp minskat med 4 procent av det belopp med vilket den taxerade förvärvsinkomsten överstiger 5, 615 prisbasbelopp 0,293 prisbasbelopp Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 4 §27 För dem som är För dem som är obegränsat obegränsat skattskyldiga bara skattskyldiga bara under en del av under en del av beskattningsåret är beskattningsåret är grundavdraget en grundavdraget en tolftedel av 0,27 tolftedel av 0,293 prisbasbelopp för prisbasbelopp för varje kalendermånad varje kalendermånad eller del av eller del av kalendermånad som kalendermånad som de är obegränsat de är obegränsat skattskyldiga. skattskyldiga. 65 kap. 5 §28 För fysiska personer är den statliga inkomstskatten på beskattningsbara förvärvsinkomster - 200 kronor, - 20 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en nedre skiktgräns, och - 5 procent av den del av den beskattningsbara förvärvsinkomsten som överstiger en övre skiktgräns. Skiktgränserna Skiktgränserna bestäms med ut- bestäms med ut- gångspunkt i en gångspunkt i en nedre skiktgräns på nedre skiktgräns på 252 000 kronor vid 273 800 kronor vid 2002 års taxering 2003 års taxering och en övre och en övre skiktgräns på 390 skiktgräns på 414 400 kronor vid 2002 200 kronor vid 2003 års taxering. års taxering. Vid de därpå följande taxeringarna uppgår skiktgränserna till skiktgränserna för det föregående taxeringsåret multiplicerade med det jämförelsetal, uttryckt i procent, som anger förhållandet mellan det allmänna prisläget i juni andra året före taxeringsåret och prisläget i juni tredje året före taxeringsåret plus två procentenheter. Skiktgränserna fastställs av regeringen före utgången av andra året före taxeringsåret och avrundas nedåt till helt hundratal kronor. 10 §29 Skattereduktion Skattereduktion skall göras med 50 skall göras med 75 procent av allmän procent av allmän pensionsavgift pensionsavgift enligt lagen enligt lagen (1994:1744) om (1994:1744) om allmän allmän pensionsavgift som pensionsavgift som avser beskatt- avser beskatt- ningsåret. ningsåret. Skattereduktionen Skattereduktionen skall avrundas skall avrundas nedåt till helt nedåt till helt hundratal kronor. hundratal kronor. 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002 och tillämpas första gången vid 2003 års taxering om inte annat följer av punkterna 2-3. 2. De nya bestämmelserna i 63 kap. 3 § tillämpas första gången vid 2004 års taxering. 3. Äldre bestämmelser i 63 kap. 3 § gäller vid beräkning av grundavdrag vid 2003 års taxering, dock skall 0,293 prisbasbelopp tillämpas i stället för 0,27 prisbasbelopp och 0,5505 prisbasbelopp tillämpas i stället för 0,5275 prisbasbelopp. Lagförslag 3 i proposition 2001/02:3 3. Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1776) om skatt på energi dels att 6 a kap. 1 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 6 a kap. 5 §, av följande lydelse. Nuvarande lydelse 6 a kap. 1 §1 Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel som inte se från e från se från ger energis koldioxi svavels befrielse katt dskatt katt 1. Förbrukning 100 100 100 för annat procent procent procent ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motor-drift eller uppvärmning 2. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i tåg eller bränsle procent procent procent annat som avses spårbundet i 2 kap. 1 färdmedel § första stycket 3 b och 3 och 4 §§ Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel som inte se från e från se från ger energis koldioxi svavels befrielse katt dskatt katt 3. Förbruknin Bensin, 100 100 100 g i skepp, när bränsle procent procent procent skeppet inte som avses används för i 2 kap. 1 privat ändamål § första stycket 3 b och 3 och 4 §§ 4. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i båt för bränsle procent procent procent vilken som avses medgivande i 2 kap. 1 enligt 2 kap. § första 9 § eller stycket fartygs- 3 b och 3 tillstånd och 4 §§ enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används för privat ändamål 5. Förbrukning i Annan 100 100 100 a) luftfartyg, bensin än procent procent procent när flygbensin luftfartyget (KN-nr inte används för privat 2710 00 ändamål 26) och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och 4 §§. b) luftfartyg, Andra 100 100 100 när bränslen procent procent procent luftfartyget än används för flygbensin privat ändamål och eller i flygfotoge luftfartygsmot n (KN-nr orer i 2710 00 provbädd eller 51) i liknande anordning 6. Förbrukning 100 100 100 vid procent procent procent framställning av mineraloljepro dukter, kolbränslen, petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren 7. Förbrukning Bränsle 100 100 - vid fram- som avses procent procent ställning av i 2 kap. 1 skattepliktig § första elektrisk stycket 3 kraft, med de b och 3 begränsningar och 4 §§ som följer av 3 § Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel som inte se från e från se från ger energis koldioxi svavels befrielse katt dskatt katt 8. Om Andra 100 100 - skattebefriels bränslen procent procent e inte följer än av tidigare kolbränsle punkter, n och förbrukning i petroleumk metallurgiska oks processer 9. Om Bensin, 100 65 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b och 3 drift av och 4 §§ motordrivna fordon vid tillverkningsp rocessen i industriell verksamhet 10. Om Bensin, 100 65 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b och 3 drift av och 4 §§ motordrivna fordon vid växthus uppvärmning i yrkesmässig växthusodling 11. Om Bensin, 100 65 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket 3 ändamål än b och 3 drift av och 4 §§ motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksver ksamhet 12. Om - - 100 skattebefriels procent e inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller 13. Förbruknin Andra 100 65 - g vid bränslen procent procent tillverkningsp än bränsle rocessen i som avses gruv i 2 kap. 1 industriell § första verksamhet för stycket 3 drift av andra b motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar Föreslagen lydelse 6 a kap. 1 § Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel som inte se från e från se från ger energis koldioxi svavels befrielse katt dskatt katt 1. Förbrukning 100 100 100 för annat procent procent procent ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motor-drift eller uppvärmning 2. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i tåg eller bränsle procent procent procent annat som avses spårbundet i 2 kap. 1 färdmedel § första stycket 3 b 3. Förbruknin Bensin, 100 100 100 g i skepp, när bränsle procent procent procent skeppet inte som avses används för i 2 kap. 1 privat ändamål § första stycket 3 b 4. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i båt för bränsle procent procent procent vilken som avses medgivande i 2 kap. 1 enligt 2 kap. § första 9 § eller stycket fartygs- 3 b tillstånd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används för privat ändamål 5. Förbrukning i Annan 100 100 100 a) luftfartyg, bensin än procent procent procent när flygbensin luftfartyget (KN-nr inte används för privat 2710 00 ändamål 26) b) luftfartyg, Andra 100 100 100 när bränslen procent procent procent luftfartyget än används för flygbensin privat ändamål och eller i flygfotoge luftfartygsmot n (KN-nr orer i 2710 00 provbädd eller 51) i liknande anordning Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel som inte se från e från se från ger energis koldioxi svavels befrielse katt dskatt katt 6. Förbrukning 100 100 100 vid procent procent procent framställning av mineraloljepro dukter, kolbränslen, petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren 7. Förbrukning Bränsle 100 100 - vid fram- som avses procent procent ställning av i 2 kap. 1 skattepliktig § första elektrisk stycket 3 kraft, med de b begränsningar som följer av 3 § 8. Om Andra 100 100 - skattebefriels bränslen procent procent e inte följer än av tidigare kolbränsle punkter, n och förbrukning i petroleumk metallurgiska oks processer 9. Om Bensin, 100 65 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid tillverkningsp rocessen i industriell verksamhet 10. Om Bensin, 100 65 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid växthus uppvärmning i yrkesmässig växthusodling 11. Om Bensin, 100 65 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket 3 ändamål än b drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksver ksamhet Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel som inte se från e från se från ger energis koldioxi svavels befrielse katt dskatt katt 12. Om - - 100 skattebefriels procent e inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller 13. Förbruknin Andra 100 65 - g vid bränslen procent procent tillverkningsp än bränsle rocessen i som avses gruv i 2 kap. 1 industriell § första verksamhet för stycket 3 drift av andra b motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar Nuvarande lydelse Regeringens förslag 5 § De begränsningar av skattebefrielsen i 1 § som gäller bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b skall även tillämpas på bränsle för vilket motsvarande skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§. Denna lag träder i kraft den 1 december 2001. De nya bestämmelserna skall dock tillämpas för tid från och med den 1 oktober 2001. Bilaga 3 Utskottets lagförslag Finansutskottet föreslår i fråga om regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi (lagförslag 3.7 i budgetpropositionen) dels att 6 a kap. 1 § och ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna skall ha följande som Utskottets förslag betecknade lydelse. dels att det i lagförslaget skall införas en ny paragraf, 6 a kap. 5 §, med följande som Utskottets förslag betecknade lydelse. Regeringens förslag 6 a kap. 1 § Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt 1. Förbrukning 100 100 100 för annat procent procent procent ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motordrift eller uppvärmning 2. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i tåg eller bränsle procent procent procent annat som avses spårbundet i 2 kap. 1 färdmedel § första stycket 3 b och 3 och 4 §§ 3. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i skepp, när bränsle procent procent procent skeppet inte som avses används för i 2 kap. 1 privat ändamål § första stycket 3 b och 3 och 4 §§ Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt 4. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i båt för bränsle procent procent procent vilken som avses medgivande i 2 kap. 1 enligt 2 kap. § första 9 § eller stycket fartygstillstå 3 b och 3 nd enligt och 4 §§ fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används för privat ändamål 5. Förbrukning i Annan 100 100 100 a) luftfartyg, bensin än procent procent procent när flygbensin luftfartyget (KN-nr inte används för privat 2710 00 ändamål 26) och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b och 3 och 4 §§. b) luftfartyg, Andra 100 100 100 när bränslen procent procent procent luftfartyget än används för flygbensin privat ändamål och eller i flygfotoge luftfartygsmot n (KN-nr orer i 2710 00 provbädd eller 51) i liknande anordning 6. Förbrukning 100 100 100 vid procent procent procent framställning av mineraloljepro dukter, kolbränslen, petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren 7. Förbrukning Bränsle 100 100 - vid fram- som avses procent procent ställning av i 2 kap. 1 skattepliktig § första elektrisk stycket 3 kraft, med de b och 3 begränsningar och 4 §§ som följer av 3 § 8. Om Andra 100 100 - skattebefriels bränslen procent procent e inte följer än av tidigare kolbränsle punkter, n och förbrukning i petroleumk metallurgiska oks processer Ändamål Bränsle Befriel Befriel Befriel som inte se från se från se ger energis koldiox befrielse katt idskatt från svavels katt 9. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b och 3 drift av och 4 §§ motordrivna fordon vid tillverkningsp rocessen i industriell verksamhet 10. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b och 3 drift av och 4 §§ motordrivna fordon vid växthusuppvärm ning i yrkesmässig växthusodling 11. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket 3 ändamål än b och 3 drift av och 4 §§ motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksver ksamhet 12. Om - - 100 skattebefriels procent e inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller 13. Förbruknin Andra 100 70 - g vid bränslen procent procent tillverkningsp än bränsle rocessen i som avses gruvindustriel i 2 kap. 1 l verksamhet § första för drift av stycket 3 andra b motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar Utskottets förslag 6 a kap. 1 § Bränsle som används för nedan angivna ändamål, i förekommande fall med undantag för vissa bränsleslag, skall helt eller delvis befrias från skatt enligt följande, om inte annat anges. Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel som inte se från e från se från ger energis koldioxi svavels befrielse katt dskatt katt 1. Förbrukning 100 100 100 för annat procent procent procent ändamål än motordrift eller uppvärmning eller i en process där bränslet i allt väsentligt används för annat ändamål än motor-drift eller uppvärmning 2. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i tåg eller bränsle procent procent procent annat som avses spårbundet i 2 kap. 1 färdmedel § första stycket 3 b 3. Förbruknin Bensin, 100 100 100 g i skepp, när bränsle procent procent procent skeppet inte som avses används för i 2 kap. 1 privat ändamål § första stycket 3 b 4. Förbrukning Bensin, 100 100 100 i båt för bränsle procent procent procent vilken som avses medgivande i 2 kap. 1 enligt 2 kap. § första 9 § eller stycket fartygs- 3 b tillstånd enligt fiskelagen (1993:787) meddelats, när båten inte används för privat ändamål 5. Förbrukning i Annan 100 100 100 a) luftfartyg, bensin än procent procent procent när flygbensin luftfartyget (KN-nr inte används för privat 2710 00 ändamål 26) Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel som inte se från e från se från ger energis koldioxi svavels befrielse katt dskatt katt b) luftfartyg, Andra 100 100 100 när bränslen procent procent procent luftfartyget än används för flygbensin privat ändamål och eller i flygfotoge luftfartygsmot n (KN-nr orer i 2710 00 provbädd eller 51) i liknande anordning 6. Förbrukning 100 100 100 vid procent procent procent framställning av mineraloljepro dukter, kolbränslen, petroleumkoks eller andra produkter för vilka skatteplikt har inträtt för tillverkaren 7. Förbrukning Bränsle 100 100 - vid fram- som avses procent procent ställning av i 2 kap. 1 skattepliktig § första elektrisk stycket 3 kraft, med de b begränsningar som följer av 3 § 8. Om Andra 100 100 - skattebefriels bränslen procent procent e inte följer än av tidigare kolbränsle punkter, n och förbrukning i petroleumk metallurgiska oks processer 9. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid tillverkningsp rocessen i industriell verksamhet 10. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket ändamål än 3 b drift av motordrivna fordon vid växthus uppvärmning i yrkesmässig växthusodling Ändamål Bränsle Befriel Befriels Befriel som inte se från e från se från ger energis koldioxi svavels befrielse katt dskatt katt 11. Om Bensin, 100 70 - skattebefriels råtallolja procent procent e inte följer , bränsle av tidigare som avses punkter, i 2 kap. 1 förbrukning § första för annat stycket 3 ändamål än b drift av motordrivna fordon i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksver ksamhet 12. Om - - 100 skattebefriels procent e inte följer av tidigare punkter, förbrukning i sodapannor, lutpannor, metallurgiska processer eller i processer för framställning av andra mineraliska ämnen än metaller 13. Förbruknin Andra 100 70 - g vid bränslen procent procent tillverkningsp än bränsle rocessen i som avses gruv i 2 kap. 1 industriell § första verksamhet för stycket 3 drift av andra b motordrivna fordon än personbilar, lastbilar och bussar Regeringens förslag Utskottets förslag 6 a kap. 5 § De begränsningar av skattebefrielsen i 1 § som gäller bensin och bränsle som avses i 2 kap. 1 § första stycket 3 b skall även tillämpas på bränsle för vilket motsvarande skatt skall betalas enligt 2 kap. 3 och 4 §§. Ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna Denna lag träder i 1. Denna lag kraft den 1 januari träder i kraft den 2002. Äldre 1 januari 2002. föreskrifter gäller fortfarande i fråga 2. De nya om förhållanden som bestämmelserna i 6 hänför sig till a kap. 1 och 5 §§ tiden före skall tillämpas för ikraftträdandet. tid från och med den 1 oktober 2001. Dock skall de nya procentsatserna i 6 a kap. 1 § tillämpas först från och med den 1 januari 2002. 3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före den tidpunkt då de nya bestämmelserna skall börja tillämpas. Elanders Gotab, Stockholm 2001 _______________________________ 1 Såsom framgår av avsnitt 4.1.23 i betänkandet föreslår finansutskottet att utbetalningen av arealbidrag skall tidigareläggas till 2001. Som en följd av detta kommer belastningen på de takbegränsade utgifterna 2002 att minska med 3,5 miljarder kronor, vilket medför att budgeteringsmarginalen detta år kommer att vara positiv även i regeringens lågtillväxtalternativ. 2 Senaste lydelse 2000:950. 3 Senaste lydelse 2001:567. 4 Senaste lydelse 1996:1409. 5 Senaste lydelse 1994:1777. 6 Senaste lydelse 2000:1325. 7 Senaste lydelse 2000:1153. 8 Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936. 9 Senaste lydelse av lagens rubrik 1997:936. 10 Senaste lydelse 2001:518. 11 Senaste lydelse 2000:1155. 12 Senaste lydelse 2001:518. 13 Senaste lydelse 2001:518. 14 Senaste lydelse 2000:1155. 15 Senaste lydelse 2000:1155. 16 Senaste lydelse 2001:518. 17 Senaste lydelse 2001:411. 18 Senaste lydelse 2000:1422. 19 Senaste lydelse 2000:1004. 20 Senaste lydelse 2000:1008. 21 Senaste lydelse 2000:1009. 22 Senaste lydelse av lagens rubrik 2000:791. 23 Senaste lydelse 2000:1010. 24 Senaste lydelse 2000:1003. 25 Senaste lydelse 2000:1341. 26 Senaste lydelse 2000:1003. 27 Senaste lydelse 2000:1003. 28 Senaste lydelse 2000:1003. 29 Senaste lydelse 2000:1003. 1 Senaste lydelse 2001:518.