Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna

Betänkande 1996/97:FiU1

Finansutskottets betänkande 1996/97:FIU01

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna (prop. 1996/97:1, 17, 19, 21, 40)

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1996/97
FiU1

Sammanfattning

Förslag till rambeslut
I detta betänkande läggs förslag fram om ramar för
utgiftsområden och en beräkning av statsbudgetens
inkomster för första gången i enlighet med den nya
beslutsordning som riksdagen fastställt för sin
behandling av den statliga budgeten. När riksdagen
behandlat detta betänkande och fattat beslut om
ramarna för de 27 utgiftsområden som budgeten
indelats i, skall dessa utgiftsramar vara styrande
för riksdagens fortsatta beredning av
budgetförslaget.
I betänkandet behandlas förutom förslag i
budgetpropositionen, förslag i olika
skattepropositioner m.m. (prop. 17 Skattereduktion
för fastighetsskatt i vissa fall, 19 Beskattning av
bilförmån, m.m., 21 Nedsättning av socialavgifter,
m.m. och 40 Försäljning av aktier i Stadshypotek AB)
samt 386 motionsyrkanden.
Utskottets förslag till beräkning av inkomsterna år
1997 uppgår till 623,4 miljarder kronor (se bilaga
1). Statsbudgetens utgifter föreslås uppgå till
677,8 miljarder kronor fördelade på de olika
utgiftsområdena på sätt som framgår av bilaga 2 till
betänkandet. Såväl inkomsterna som utgifterna har
därvid justerats upp i förhållande till regeringens
förslag i budgetpropositionen med 1,2 miljarder
kronor till följd av utskottets ställningstagande
till utgifterna för arbetslöshetsförsäkringen och
dess finansiering. Statens upplåningsbehov för år
1997 beräknas till 54,4 miljarder kronor, vilket är
samma belopp som regeringen beräknade i
budgetpropositionen.
Det av riksdagen i juni 1996 beslutade utgiftstaket
för år 1997 på 723 miljarder kronor för statens
utgifter inklusive socialförsäkringssektorn men
exklusive statsskuldsräntorna ligger fast.

Konjunkturutvecklingen
Efter ett år som präglats av en konjunkturavmattning
i Västeuropa väntas utvecklingen nu vända.
Tillväxten ökar i EU-området och bedöms 1997 närma
sig 2,5 %. För de två stora industriländerna gäller
att Japan med stor sannolikhet lämnar stagnationen
bakom sig och når en tillväxt på ca 2,5 % i år och
nästa år samtidigt som tillväxten i Förenta staterna
är fortsatt stabil och väntas uppgå till 2,4 % i år
och 2,3 % nästa år.
Trots att konjunkturen förbättras i Västeuropa sker
ingen förbättring av arbetsmarknadsläget.
Arbetslösheten förväntas även år 1997 ligga över
11 %.
Reviderade nationalräkenskaper från Statistiska
centralbyrån visar att tillväxten i den svenska
ekonomin åren 1994 och 1995 var väsentligt högre än
man tidigare räknat med. År 1994 uppgick sålunda
tillväxten till 3,3 % och år 1995 till 3,6 %. För i
år och nästa år bedöms i propositionen tillväxten
uppgå till 1,6 % respektive 2,3 %. Om
Finansdepartementets prognos skulle infrias innebär
detta att den genomsnittliga tillväxten i Sverige
åren 1994-1997 ligger väl i linje med såväl den
genomsnittliga tillväxten för OECD-området som för
EU-området.
På samma sätt som för de flesta EU-länderna viker
inte arbetslösheten i Sverige trots en relativt god
tillväxt. Arbetslösheten är alltjämt hög: den öppna
arbetslösheten uppgick i oktober till 7,6 %.

Den ekonomiska politiken
Målet för den ekonomiska politiken är att halvera
den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000. En viktig
förutsättning för att klara detta mål är att
åstadkomma en förbättrad ekonomisk tillväxt under de
kommande åren. Detta kräver fortsatt arbete för att
förbättra ekonomins sätt att fungera. Viktiga beslut
måste fattas rörande bl.a. lönebildningen,
arbetsmarknaden, energipolitiken, pensionssystemet
och den offentliga sektorn.
Socialdemokraterna och Centerpartiet har sedan
våren 1995 samarbetat om den ekonomiska politiken.
Detta samarbete har haft en avgörande betydelse för
den politiska stabiliteten och bidragit till en
dramatisk förbättring av de offentliga finanserna.
Detta har bl.a. inneburit sänkta räntor och stärkt
krona. Budgetpropositionen har föregåtts av
överläggningar med Centerpartiet som står bakom
riktlinjerna för den ekonomiska politiken och
utgiftstaket, åtgärderna för budgetsaneringen,
konvergensprogrammet och tilläggsbudgeten för
budgetåret 1995/96. Genom detta samarbete bekräftas
att det finns en stabil politisk majoritet för en
ekonomisk politik inriktad på balans i de offentliga
finanserna 1998 och halvering av den öppna
arbetslösheten till 4 % år 2000.

Uppskov med förändringar av
arbetslöshetsförsäkringen
Finansutskottet biträder arbetsmarknadsutskottets
förslag att de i juli 1996 beslutade förändringarna
i arbetslöshetsförsäkringen inte bör träda i kraft
den 1 januari 1997 utan skjutas upp för att ge
riksdagen tillfälle att ta ställning till ett
sammanhållet förslag som regeringen senast under
våren 1997 bör presentera riksdagen.
I likhet med arbetsmarknadsutskottet förutsätter
finansutskottet att detta samlade förslag bygger på
principen att arbetslöshetsförsäkringen skall vara
en omställningsförsäkring som ger skydd för personer
med fast förankring på arbetsmarknaden. För att
markera karaktären av omställningsförsäkringen skall
det föreslagna försäkringsskyddet vara tidsmässigt
begränsat. I enlighet med det tidigare beslutet
utgår finansutskottet från att den ersättningstid
som skall beaktas därvid börjar räknas fr.o.m. den 1
januari 1996.
Alla förslag till förändringar skall vara
finansierade fullt ut på ett saldoneutralt sätt.
Finansieringen skall också omfatta det
budgetbortfall som uppkommer genom den nu föreslagna
senareläggningen av förändringarna.
Finansutskottet föreslår att ramarna för
statsbudgetens utgifter anpassas till detta uppskov.
Nivån på utgiftsområdena 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv bör
därför höjas med sammanlagt 1 155 miljoner kronor.
Höjningen begränsar den s.k. budgeteringsmarginalen,
men kan genomföras inom ett oförändrat utgiftstak.
Regeringen bör återkomma med förslag till samlad
lösning av hur de olika förändringarna i
arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras.
Finansutskottet utgår från att regeringen i första
hand prövar förutsättningarna att höja
finansieringsavgiften för att täcka den
budgetförsvagning som senareläggningen ger upphov
till. Utskottets förslag till beräkning av inkomster
anpassas till detta förslag.
Höjs finansieringsavgiften i den omfattning som
utskottet förutsatt får det till följd att den
genomsnittliga medlemsavgiften i a-kassorna måste
höjas med i genomsnitt drygt 15 kronor per månad och
medlem.

Beräkningen av statens inkomster
Utskottet tillstyrker i betänkandet i allt
väsentligt inkomstberäkningen i budgetpropositionen.
Det innebär att utskottet ställer sig bakom
regeringens förslag om bl.a. justering av
skiktgränsen, ändrad energibeskattning, ändrad
alkoholbeskattning, höjd avgift för
insättningsgarantin, förändrad beskattning av
bilförmån (prop. 19), reducerade socialavgifter
(prop. 21) och en tillfällig nedsättning i vissa
fall av fastighetsskatten (prop. 17).
Regeringsförslagen tillstyrks, men beträffande
alkoholbeskattningen och beskattningen av bilförmån
gör utskottet vissa smärre justeringar. Med
anledning av en motion föreslår utskottet att
växthusnäringen i avvaktan på en översyn av reglerna
får behålla möjligheten till nedsättning av
koldioxidskatten vid inköp av bränsle.
Utskottet föreslår vidare ett tillkännagivande beträffande
regeringens förslag i proposition 29 om höjd
koldioxidskatt för industrin och växthusnäringen.
Riksdagen kan inte fatta beslut i enlighet med
propositionens förslag innan besked kommit från EG-
institutionerna. Om förslagen inte kan träda i kraft
den 1 januari 1997 bör regeringen återkomma med
förslag om hur bortfallet skall täckas. Detta bör
enligt utskottet ske genom en inkomstförstärkning på
den inkomsttitel som berörs, Energiskatter.
Vidare föreslår utskottet ett tillkännagivande
rörande utformningen av en teknisk översyn av
fastighetstaxeringen m.m.
Utskottet tillstyrker också i detta betänkande
regeringens förslag om försäljning av aktier i
Stadshypotek AB (prop. 40).

Fördelning av utgifter på utgiftsområden
Finansutskottet tillstyrker i övrigt, i likhet med
vad fackutskotten föreslagit i yttranden till
finansutskottet, regeringens förslag till fördelning
av utgifter på utgiftsområden under år 1997.
Utskottet anser också att riksdagen skall godkänna
regeringens förslag till preliminär
utgiftsfördelning under 1998 och 1999.
Övriga partiers förslag till alternativa ramnivåer
avstyrks av utskottet.
Till betänkandet har fogats 61 reservationer och 5
särskilda yttranden.

Inledning
I detta betänkande behandlar utskottet

dels proposition 1996/97:1 (budgetpropositionen), i
vad avser finansplan m.m. yrkandena 1-12 och 40 samt
avsnittet Utgiftsområde 2 yrkandena 1 och 2,
dels proposition 1996/97:17 Skattereduktion för
fastighetsskatt i vissa fall,

dels proposition 1996/97:19 Beskattning av
bilförmån, m.m.,

dels proposition 1996/97:21 Nedsättning av
socialavgifter, m.m.,
dels proposition 1996/97:40 Försäljning av aktier i
Stadshypotek AB.
Finansplanens avsnitt 6 Förslag till tilläggsbudget
till statsbudgeten för budgetåret 1995/96 (yrkandena
13-39) behandlas i finansutskottets betänkande
1996/97:FiU11 med undantag för förslaget om
tidigareläggning av offentliga tillfälliga arbeten
för äldre arbetslösa (yrkandena 32-35) som
överlämnats till arbetsmarknadsutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet har behandlat förslaget i
sitt betänkande 1996/97:AU5 (rskr. 1996/97:12).
I detta betänkande behandlar utskottet även följande
motioner:
dels de under allmänna motionstiden 1996 väckta
motionerna
1996/97:Fi201 av Carl Bildt m.fl. (m),
1996/97:Fi202 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad
avser yrkandena 1, 2 och 4-10,
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson
(m) i vad avser yrkandena 1-8, 10 och 11,
1996/97:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m),
1996/97:Fi205 av Bengt Hurtig och Kenneth Kvist
(v),
1996/97:Fi206 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad
avser yrkandena 1 och 3-6,
1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) i vad
avser yrkandena 1 och 2,
1996/97:Fi208 av Bengt-Ola Ryttar (s),
1996/97:Fi209 av Bengt Hurtig m.fl. (v),
1996/97:Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad
avser yrkandena 1, 2, 5-7 och 9,
1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad
avser yrkandena 1-7,
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad
avser yrkandena 1-14 och 16,
1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i
vad avser yrkandena 1-14, 23, 25 och 26,
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad
avser yrkandena 1-5, 7-12, 17, 21, 24-27, 30, 31 och
33,
1996/97:Fi401 av Ingvar Eriksson (m),
1996/97:Fi402 av Tuve Skånberg (kd),
1996/97:Fi403 av Lena Klevenås (s),
1996/97:Fi404 av Elizabeth Nyström (m),
1996/97:Fi405 av Kenth Skårvik (fp),
1996/97:Fi406 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s),
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m),
1996/97:Fi408 av Olle Lindström (m),
1996/97:Fi409 av Lena Larsson (s),
1996/97:Fi410 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1996/97:Fi411 av Marianne Andersson m.fl. (c, m,
fp, kd),
1996/97:Fi413 av Knut Billing (m),
1996/97:Fi414 av Annika Jonsell (m),
1996/97:Fi415 av Margareta E Nordenvall (m),
1996/97:Fi416 av Alf Eriksson m.fl. (s),
1996/97:Fi417 av Eskil Erlandsson och Lennart
Brunander (c),
1996/97:Fi418 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp,
v, mp, kd),
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad
avser yrkandena 1-5, 7-11, 13 och 14,
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i
vad avser yrkandena 1, 2, 5-9, 14-24, 26-28 och 32,
1996/97:Fi507 av Krister Örnfjäder m.fl. (s),
1996/97:Fi609 av Henrik S Järrel (m),
1996/97:Fi610 av Roy Ottosson m.fl. (mp),
1996/97:Fi611 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad
avser yrkande 1,
1996/97:Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad
avser yrkande 7,
1996/97:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m),
1996/97:Fi904 av Bengt Kronblad (s),
1996/97:Fi905 av Eskil Erlandsson (c),
1996/97:Fi907 av Kristina Nordström (s),
1996/97:Fi908 av Hans Karlsson m.fl. (s),
1996/97:Fi911 av Birgitta Hambraeus (c),
1996/97:Fi913 av Dan Ericsson (kd),
1996/97:Fi922 av Birgitta Carlsson (c),
1996/97:K902 av Lars Tobisson m.fl. (m) i vad avser
yrkandena 1 och 2,
1996/97:Sk328 av Elisabeth Fleetwood (m),
1996/97:Sk329 av Sigge Godin (fp),
1996/97:Sk330 av Märta Johansson m.fl. (s),
1996/97:Sk331 av Rolf Kenneryd m.fl. (c),
1996/97:Sk346 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1996/97:Sk347 av Kent Olsson och Stig Grauers (m),
1996/97:Sk348 av Michael Stjernström (kd),
1996/97:Sk349 av Anders Svärd (c),
1996/97:Sk366 av Ingbritt Irhammar (c),
1996/97:Sk367 av Andreas Carlgren och Lennart
Daléus (c),
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad
avser yrkandena 1-6, 8, 10, 12, 15, 19-26, 30, 31
och 33-36,
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad
avser yrkandena 1, 2 4, 6, 12-15, 17, 18, 21, 22,
och 25-30,
1996/97:Sk601 av Leif Carlson och Nils Fredrik
Aurelius (m),
1996/97:Sk609 av Eva Björne och Åke Sundqvist (m),
1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) i vad
avser yrkande 9,
1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) i vad
avser yrkandena 23 och 26,
1996/97:U502 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser
yrkande 3,
1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad avser
yrkandena 23-25,
1996/97:Fö201 av Carl Bildt m.fl. (m), i vad avser
yrkande 18,
1996/97:Sf238 av Ulf Kristersson m.fl. (m) i vad
avser yrkande 2,
1996/97:Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad
avser yrkande 13,
1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. (m) i vad
avser yrkandena 8-11 och 41,
1996/97:So293 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m,
c, v, mp, kd) i vad avser yrkande 4,
1996/97:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad
avser yrkandena 1 och 24,
1996/97:So424 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad
avser yrkande 1,
1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) i vad
avser yrkande 10,
1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) i vad
avser yrkande 7,
1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad
avser yrkandena 9-11,
1996/97:So668 av Elver Jonsson (fp) i vad avser
yrkande 1,
1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) i vad
avser yrkande 13,
1996/97:Kr519 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson
(m) i vad avser yrkande 7,
1996/97:Ub451 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad
avser yrkandena 5 och 20,
1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) i
vad avser yrkandena 5, 6 och 8,
1996/97:Jo713 av Dan Ericsson m.fl. (kd) i vad
avser yrkande 1,
1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c) i vad
avser yrkande 32,
1996/97:Jo728 av Kia Andreasson m.fl. (mp) i vad
avser yrkandena 4 och 5,

1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) i vad
avser yrkandena 4, 7 och 9,
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser
yrkandena 2-13, 17 och 19,
1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad
avser yrkandena 7 och 19,
1996/97:N424 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad
avser yrkande 3,
1996/97:A304 av Per Unckel m.fl. (m) i vad avser
yrkandena 2, 13 och 21,
1996/97:A425 av Margareta E Nordenvall och Inger
Koch (m) i vad avser yrkandena 2-4,
1996/97:A427 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson
(kd) i vad avser yrkande 3,
1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) i vad
avser yrkande 5,
1996/97:A434 av Eva Zetterberg m.fl. (v) i vad
avser yrkande 11,
1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m) i vad avser
yrkandena 5-8,

dels den under allmänna motionstiden 1995 väckta
motionen
1994/95:Bo519 av Per Lager m.fl. (mp) i vad avser
yrkande 3,

dels de med anledning av proposition 17 väckta
motionerna
1996/97:Fi1 av Per Rosengren m.fl. (v),
1996/97:Fi2 av Elving Andersson (c),
1996/97:Fi3 av Michael Stjernström m.fl. (kd),
1996/97:Fi4 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1996/97:Fi5 av Sivert Carlsson (c),
1996/97:Fi6 av Isa Halvarsson m.fl. (fp),
1996/97:Fi7 av Karin Starrin (c),
1996/97:Fi8 av Ronny Korsberg (mp),

dels de med anledning av proposition 19 väckta
motionerna
1996/97:Fi9 av Mats Odell m.fl. (kd),
1996/97:Fi10 av Bo Lundgren m.fl. (m),
1996/97:Fi11 av Roy Ottosson m.fl. (mp),
1996/97:Fi12 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson
(fp),
1996/97:Fi13 av Per Rosengren m.fl. (v),

dels de med anledning av proposition 21 väckta
motionerna
1996/97:Fi14 av Rolf Kenneryd m.fl. (c),
1996/97:Fi15 av Anita Johansson m.fl. (s),
1996/97:Fi16 av Per Rosengren m.fl. (v),
1996/97:Fi17 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m, fp,
kd),

dels den med anledning av proposition 40 väckta
motionen
1996/97:Fi22 av Johan Lönnroth m.fl. (v),

dels den med anledning av proposition 3
Kulturpolitik väckta motionen
1996/97:Kr4 av Birger Schlaug m.fl. (mp) i vad
avser yrkande7.

Regeringens lagförslag
De lagförslag som regeringen lägger fram i
propositionerna 1, 17, 19, 21 och 40 återfinns i
bilaga 4 till betänkandet. Såvitt avser förslaget
till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande har utskottet rättat ett skrivfel i
19 § beträffande årtalet.

Finansutskottet har för lagteknisk samordning med
motsvarande lagrum till skatteutskottet överlämnat
dels proposition 1996/97:17 såvitt avser förslaget
till lag om ändring i lagen (1996:000) om ändring i
skatteregisterlagen (1980:343),
dels proposition 1996/97:21 såvitt avser förslaget
till lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter (2 kap. 25
§).

Utskottets lagförslag
Av utskottet framlagda lagförslag återfinns i
betänkandets hemställan mom. 40.

Yttranden från andra utskott

Finansutskottet har berett övriga berörda utskott
tillfälle att avge yttrande över de förslag i
propositionerna jämte motioner som rör resp.
utskotts beredningsområde. Yttranden har avlämnats
från
- konstitutionsutskottet (1996/97:KU1y),
- skatteutskottet (1996/97:SkU1y),
- justitieutskottet (1996/97:JuU1y),
- utrikesutskottet (1996/97:UU1y),
- försvarsutskottet (1996/97:FöU1y),
- socialförsäkringsutskottet (1996/97:SfU1y),
- socialutskottet (1996/97:SoU1y),
- kulturutskottet (1996/97:KrU1y),
- utbildningsutskottet (1996/97:UbU1y),
- trafikutskottet (1996/97:TU1y),
- jordbruksutskottet (1996/97:JoU1y),
- näringsutskottet (1996/97:NU1y),
- arbetsmarknadsutskottet (1996/97:AU1y och AU2y
samt protokollsutdrag 1996/97:4.6)
- bostadsutskottet (1996/97:BoU1y).

Yttrandena återfinns i bilagorna 5-19 i betänkandet.
Arbetsmarknadsutskottets protokollsutdrag redovisas
i berört avsnitt i betänkandet.

Offentlig utfrågning
Utskottet anordnade den 7 november 1996 en offentlig
utfrågning om penningpolitiken med riksbankschefen
Urban Bäckström.
Protokoll från utfrågningen återfinns i bilaga 20 i
betänkandet.

Inkomna skrivelser m.m.

Under ärendets beredning har utskottet mottagit
skrivelser från följande företag och organisationer:

- med anledning av budgetpropositionen från Philip
Morris AB,
- med anledning av proposition 17 Skattereduktion
för fastighetsskatt i vissa fall från Branteviks
samhällsförening, Småhusägare mot boendeskatt samt
Socialdemokraterna i Stockholms län,

- med anledning av proposition 19 Beskattning av
bilförmån, m.m. från Säljarnas Riksförbund samt
Volvo AB,

- med anledning av proposition 21 Nedsättning av
socialavgifter, m.m. från Svenska Bankföreningen
samt Kooperativa förbundet,

- med anledning av proposition 40 Försäljning av
aktier i Stadshypotek AB från företrädare för
Centrala Företagsklubben inom Stadshypotek AB.
Dessutom har utskottet i ärendet mottagit ett antal
skrivelser från privatpersoner.

Propositionernas förslag

Proposition 1

I proposition 1996/97:1 (budgetpropositionen)
föreslår regeringen

dels i Finansplanen m.m.
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som regeringen förordat
(avsnitt 3),
2. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om
fördelning av utgifterna på utgiftsområden i
enlighet med vad regeringen anfört (tabell 4.14,
avsnitt 4.4.5),
3. att riksdagen för budgetåret 1998 och 1999
godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens
budgetarbete (tabell 4.14, avsnitt 4.4.5),
4. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner
beräkningen av statsbudgetens inkomster (bilaga 1),
5. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner
beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte-
och avgiftsregler (avsnitt 4.5),
6. att riksdagen dels godkänner vad regeringen
förordat om principer för utgiftsbemyndiganden
(avsnitt 4.4.6), dels medger att regeringen under
det kommande budgetåret får besluta att ett
ramanslag får överskridas om ett riksdagsbeslut om
anslag på tilläggsbudget inte hinner inväntas, om
utgiften ryms inom utgiftstaket för staten och om
överskridandet är nödvändigt för att ett av
riksdagen beslutat ändamål med anslaget skall kunna
uppfyllas (avsnitt 4.4.6),
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp
lån enligt
lagen (1988:1387) om statens upplåning (avsnitt
4.3.5),
8. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner
beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl.
in- och utlåning i Riksgäldskontoret (avsnitt
4.3.5),
9. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner
beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna
(avsnitt 4.4),
10. att riksdagen godkänner regeringens förslag
till en ny modell för garantihanteringen i staten
(avsnitt 5.3.2),
11. att riksdagen för budgetåret 1997 bemyndigar
regeringen att dels besluta om lån i
Riksgäldskontoret till investeringar i
anläggningstillgångar för förvaltningsändamål intill
ett sammanlagt belopp av 14 700 000 000 kronor, dels
besluta om krediter för myndigheters räntekonton
intill ett sammanlagt belopp av 13 000 000 000
kronor (avsnitt 5.4),
12. att riksdagen godkänner att systemet med
lönekostnadspålägg ersätts med försäkringsmässigt
beräknade premier enligt vad regeringen förordar i
avsnitt 5.6,

40. att riksdagen antar regeringen förslag till
1. lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning
av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid
1996-1999 års taxeringar,
2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt,
3. lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt
på viss elektrisk kraft,
4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på
energi,
5. lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild
skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk,
6. lag om ändring i lagen (1994:1564) om
alkoholskatt,
7. lag om ändring i lagen (1994:1565) om
beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och
tobaksvaror från land som är medlem i Europeiska
unionen,
8. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet
från skatt vid import, m.m.,
9. lag om ändring i mervärdesskattelagen
(1994:200),
10. lag om ändring i lagen (1996:836) om ändring i
lagen (1994:1563) om tobaksskatt.
dels i avsnittet Utgiftsområde 2
1. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti,
2. att riksdagen antar regeringens förslag till lag
om ändring i lagen (1983:890) om allemanssparande.

Proposition 17

I proposition 17 föreslår regeringen att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om skattereduktion för fastighetsskatt i
vissa fall vid 1997-2001 års taxeringar,
2. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
3. lag om ändring i lagen (1996:000) om ändring i
skatteregisterlagen (1980:343),
4. lag om ändring i lagen (1987:813) om
homosexuella sambor.

Proposition 19
I proposition 19 föreslår regeringen att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),
2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,
4. lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
5. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare,
6. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
8. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig
inkomstskatt.

Proposition 21

I proposition 21 föreslår regeringen att riksdagen
antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster,
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän
försäkring,
3. lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter,
4. lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter.

Proposition 40

I proposition 40 föreslår regeringen

dels att riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i lagen (1991:981) om
värdepappersrörelse,
3. lag om ändring i lagen (1992:701) om
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa,

dels
4. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta
om försäljning av aktieinnehavet i Stadshypotek AB,
5. att riksdagen bemyndigar regeringen att utfärda
en revers till Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa om 475 miljoner kronor.

Motionerna

Motioner väckta under allmänna motionstiden
1996/97:Fi201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om människors rätt till
frihet och självbestämmande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den grundläggande
tryggheten i samhället,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om angelägenheten av
att individer och familjer kan leva på sin lön,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om betydelsen av
enskilt sparande och behovet av offentligt
skyddsnät,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skydd för äganderätt
och ekonomisk frihet,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om betydelsen av
stabilt penningvärde och stark valuta,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av
sunda statsfinanser,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ökat utrymme för
arbetsvilja och företagande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att främja
kunskap och förkovran.
1996/97:Fi202 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om de övervägande
fördelarna med att för Sveriges del stanna utanför
EMU,
2. att riksdagen beslutar att svenskt medlemskap i
EMU skall föregås av en folkomröstning,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den ekonomiska
politiken i samband med ett svenskt nej till EMU,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beslutsfattande om
valutapolitisk regim, anslutning till ERM m.m.,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts angående svensk
anslutning till ERM,
7. att riksdagen beslutar att riksdagen skall
avgöra ett eventuellt deltagande i ERM eller ERM2,
8. att riksdagen hos regeringen begär en analys av
miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet,
9. att riksdagen hos regeringen begär en plan eller
ett åtgärdsprogram för minskad miljöskuld som del i
fullföljandet av konvergensprogrammet,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om bättre
kontroll, prioritering och uppföljning av bidrag
från Europeiska unionen.
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson
(m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar att den allmänna
löneavgiften (löneskatten) om 1,5 % slopas generellt
i enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen avslår förslaget om höjning av
egenavgiften till sjukförsäkringen i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att förmögenhetsskatten
slopas i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar att dubbelbeskattningen
av aktier avvecklas helt i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen avslår förslaget om elskatt i
enlighet med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att diskriminerande
regler för fåmansföretagen bör slopas, t.ex. när det
gäller skatten på kapital och skyldigheten att gå i
personlig borgen för riskkapital,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
riskkapitalavdraget bör utvidgas och förbättras,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att en privat
tjänstesektor för arbete i hemmen inrättas och att
avdragsrätt för sådana tjänster medges med 50 %.
1996/97:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken i enlighet med vad som
anförts i motionen,
2. att riksdagen fastställer utgiftstaket för
staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten för år 1997 till 671 miljarder
kronor, för år 1998 till 651 miljarder kronor och
för 1999 till 641 miljarder kronor i enlighet med
vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om
fördelning av utgifterna på utgiftsområden i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen för budgetåret 1998 och 1999
godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner
beräkningen av statsbudgetens inkomster i enlighet
med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner
beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte-
och avgiftsregler i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen bemyndigar regeringen att ta upp
lån enligt
lagen (1988:1387) om statens upplåning högst med
det belopp som motsvarar det beräknade lånebehovet i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi205 av Bengt Hurtig och Kenneth Kvist (v)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att säkra riksdagens möjligheter att
säga nej till svenskt medlemskap i den förestående
valutaunionen.
1996/97:Fi206 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vikten av att
stimulera hushållssparandet,
3. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
om trygghetssparande i enlighet med vad som anförts
i motionen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ny
försäkringsrörelselag,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om villkoren för
aktiesparande,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om vinstandelssystem
och anställdas möjligheter att aktiespara i det egna
företaget.

1996/97:Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts under avsnittet Att
kunna leva på sin lön,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts under avsnittet
Företagsamhetens samhälle,
1996/97:Fi208 av Bengt-Ola Ryttar (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om EMU.
1996/97:Fi209 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en
parlamentarisk utredning med uppdrag att lägga
förslag till åtgärder för att stärka den ekonomiska
demokratin.
1996/97:Fi210 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjerna
för den ekonomiska politiken som redovisas i
finansplanen,
2. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om
fördelning av utgifterna på utgiftsområden i
enlighet med förslagen i proposition 1996/97:1,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en miljöbilaga till
finansplanen,
6. att riksdagen som mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om valutapolitiken,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering av de
ändrade ölskatterna,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skatt på kväveoxid,
1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar fastställa utgiftstaket
för staten inkl. socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten för år 1997 till 702 miljarder
kronor, för år 1998 till 696 miljarder kronor och
för år 1999 till 709 miljarder kronor (tabellen
bilaga 1),
3. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om
fördelning av utgifterna på utgiftsområden enligt
vad som anförts i motionen (tabellen bilaga 2),
4. att riksdagen för budgetåren 1998 och 1999
godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens
budgetarbete enligt vad som anförts i motionen
(tabellen bilaga 2),
5. att riksdagen godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för 1997 enligt vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lagförslag för att
stärka Riksbankens självständighet,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om redovisning till
riksdagen av de offentliga finansernas
konjunkturkänslighet,
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som har förordats i
denna motion,
2. att riksdagen med avslag på regeringens förslag
beslutar om fördelning av utgifterna på
utgiftsområden i enlighet med vad i motionen anförts
(avsnitt 4 tabell 3),
3. att riksdagen avslår regeringens förslag till
preliminär fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999 och i
stället ger regeringen till känna vad i motionen
anförts (avsnitt 2.4),
4. att riksdagen med de förändringar som i motionen
anförts i tabell 2 godkänner regeringens beräkningar
av statsbudgetens inkomster för år 1997,
5. att riksdagen hos regeringen och Riksbanken
begär förslag om hur den penning- och
valutapolitiska strategin skall se ut för Sverige
utanför EMU (avsnitt 2.2),
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om skattepolitiken
(avsnitt 2.3),
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om grundavdrag (avsnitt
2.3),
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förmånsbeskattningen
av tjänstebilar (avsnitt 2.3),
9. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt på
viss elektrisk kraft,
10. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på
energi,
11. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring till lagen (1983:1104) om särskild
skatt för elektrisk kraft för kärnkraftsverk,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
höjda elskatter för industrin kombinerat med en
takregel för energiintensiva företag i enlighet med
vad i motionen anförts (avsnitt 2.3),
13. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en lägre skatt
på folköl och bibehållen skatt på starköl (avsnitt
2.3),
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om kommunerna
(avsnitt 2.5),
1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen antar de allmänna riktlinjer för
den ekonomiska politiken som föreslås i motionen
samt därmed avslår regeringens förslag i detta
avseende,
2. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om
fördelning av utgifterna på utgiftsområden i
enlighet med vad som anförts i motionen (avsnitt
3.4, tabell 3),
3. att riksdagen för budgetåren 1998 och 1999
godkänner den i motionen föreslagna preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden som
riktlinjer för regeringens budgetarbete (avsnitt
3.4, tabell 3),
4. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner den
i motionen föreslagna beräkningen av statsbudgetens
inkomster (avsnitt 3.2, tabell 1),
5. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner de i
motionen föreslagna beräkningarna av budgeteffekter
av förändrade skatte- och avgiftsregler,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om den växande
miljöskulden och nödvändigheten av att minska denna,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en mer aktiv
miljöpolitik som en drivkraft för en positiv
ekonomisk utveckling,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts angående hushållens
sparande,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en mer aktiv
fördelningspolitik i statens sparande,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av ökad
självtillit som mål för den ekonomiska politiken,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om låg realränta
som mål för den ekonomiska politiken,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en grön
skatteväxling,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
lagstiftande övergripande mål för Riksbanken i
enlighet med vad som anförts i motionen,
14. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om minskad
arbetslöshet genom sänkt arbetstid, lägre skatt på
arbete och en satsning på gröna jobb,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av att
stödja en utveckling där riktiga jobb tillkommer i
offentlig och privat sektor,
25. att riksdagen beslutar avskaffa lagen om att
minska statsbidrag till kommuner som höjer sin
kommunalskatt,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av att
förbättra kommunsektorns ekonomiska förhållanden
t.ex. genom sänkta egenavgifter och andra åtgärder
som förbättrar deras skatteunderlag.
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen antar de riktlinjer för den
ekonomiska politiken som anges i motionen,
2. att riksdagen för budgetåret 1997 beslutar om
fördelning av utgifterna på utgiftsområden i
enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen för budgetåren 1998 och 1999
godkänner den preliminära fördelningen av utgifterna
på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens
budgetarbete,
4. att riksdagen för budgetåret 1997 godkänner
beräkningen av statsbudgetens inkomster,
5. att riksdagen för budgetåret 1997 antar de
förslag till förändringar i anslagsbehållningarna
som anförts i motionen,
7. att riksdagen avslår regeringens förslag om
ändringar i
lagen (1994:1852) om beräkning av statlig
inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års
taxeringar,
8. att riksdagen avslår regeringen förslag om sänkt
skatt på kärnkraftsel,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag om
sänkt skatt på maltdrycker,
10. att riksdagen beslutar om höjd skatt på tobak
med ytterligare 200 miljoner kronor,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ERM,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en halvering av
den totala arbetslösheten till år 2000,
17. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om vikten av
sparande,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
använda medel från forskningsstiftelserna för att
finansiera forskning inom utgiftsområdena 16, 20 och
24,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att EU:s
miljöstödsprogram skall användas fullt ut,
25. att riksdagen beslutar om en höjd moms på
livsmedel i enlighet med vad som anförts i motionen,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utförsäljning
av statliga företag,
27. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring av momsreglerna att momsintäkterna kan
öka i enlighet med vad som anförts i motionen,
30. att riksdagen beslutar om ett slopande av
grundavdraget vid statlig inkomstskatt,
31. att riksdagen beslutar om ett återställande av
avdragsrätten för pensionssparande till ett
basbelopp,
33. att riksdagen beslutar om sänkta egenavgifter
med 1,5 procentenheter.
1996/97:Fi401 av Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fastighetsskatten.
1996/97:Fi402 av Tuve Skånberg (kd) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om fastighetstaxeringen för
fastboende i attraktiva kustområden.
1996/97:Fi403 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om miljövänlig
fastighetsskatt.
1996/97:Fi404 av Elizabeth Nyström (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär ändring i
lagen om fastighetstaxering i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Fi405 av Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fastighetsskattens
effekter för åretomboende i skärgården,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om reformering av
markvärdesberäkningen,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om införande av s.k.
miljöfaktor avseende förbättringar på energi- och
miljösidan.
1996/97:Fi406 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
skyndsam revidering av skattesystemet i syfte att
åstadkomma ökad fördelningspolitisk rättvisa,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av att
undanröja de negativa fördelningeffekterna av
egenavgifterna.
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktning och mål
för skattepolitiken,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sänkt kommunalskatt i samband med införandet av
nationell skolpeng i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen beslutar sänka den allmänna
egenavgiften för sjukförsäkring till 2 % fr.o.m.
1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar höja grundavdraget och
införa ett extra grundavdrag för barn vid den
kommunala beskattningen i enlighet med vad som
anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar sänka den statliga
inkomstskattesatsen till 20 % från den 1 januari
1997 i enlighet med vad som anförts i motionen,
6. att riksdagen beslutar om fullt inflationsskydd
fr.o.m. den 1 januari 1997 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att återställa
marginalskattereformen,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
från 1998 halverad och från 1999 slopad allmän
löneavgift i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten
på bostäder till 1,5 % med verkan från den 1 januari
1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på
bostäder sänks med 0,1 procentenhet 1997 och 0,1
procentenhet 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
11. att riksdagen beslutar att enbart hälften av
det taxerade markvärdet skall läggas till grund för
fastighetsbeskattning av småhus i enlighet med vad
som anförts i motionen,
12. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ett tak för markvärde som underlag för
fastighetsbeskattning av småhus i enlighet med vad
som anförts i motionen,
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om successivt
slopad fastighetsskatt,
14. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
en omläggning av beskattningen av småhus i enlighet
med vad som anförts i motionen,
15. att riksdagen beslutar återställa det tidigare
avdragsutrymmet för enskilt pensionssparande i
enlighet med vad som anförts i motionen,
16. att riksdagen beslutar sänka avkastningsskatten
på pensionssparande i tre steg 1997 till 1999 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
17. att riksdagen avslår regeringens förslag om
höjda energiskatter på elektrisk kraft och fossila
bränslen i enlighet med vad som anförts i motionen,
18. att riksdagen beslutar återställa
mervärdesskatten på livsmedel fr.o.m. 1998 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
19. att riksdagen avslår regeringens förslag om
höjd avgift inom insättargarantisystemet i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi408 av Olle Lindström (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om att energiskatten på
industriproduktion sänks och på sikt helt avvecklas.
1996/97:Fi409 av Lena Larsson (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en skyndsam översyn av
både beskattningen av fastigheter och
realisationsvinsten.
1996/97:Fi410 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag om slopad
reklamskatt och höjd mervärdesskatt på dagstidningar
till 21 % i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi411 av Marianne Andersson m.fl. (c, m, fp,
kd) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär
utredning rörande bilförmånsbeskattningen i enlighet
med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi413 av Knut Billing (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår budgetpropositionen i den
del den avser höjd cigarettskatt i enlighet med vad
som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar höja skatten på rulltobak
till 649 kr per kilo och på snus till 163 kr per
kilo i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att höjd tobaksskatt på
cigaretter träder i kraft två månader efter
riksdagens beslut i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:Fi414 av Annika Jonsell (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om skattebefrielse för
låginkomsttagare.
1996/97:Fi415 av Margareta E Nordenvall (m) vari
yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en
tillfällig skattereduktion av fastighetsskatten i
enlighet med vad som anförts i motionen.
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sådan lagändring att fastighetsskatten på sikt
avskaffas i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sådan lagändring att skatt baserad på
fastighetstaxeringen ersätts med skatt per
kvadratmeter boyta, i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:Fi416 av Alf Eriksson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beskattning av
fruktviner och drycker.
1996/97:Fi417 av Eskil Erlandsson och Lennart
Brunander (c) vari yrkas att riksdagen beslutar vad
i motionen anförts om systemet för uppbörd av
energiskatt för växthusodlingen.
1996/97:Fi418 av Göran Magnusson m.fl. (s, c, fp, v,
mp, kd) vari yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag om ändrad ölbeskattning.
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inriktningen på
skattepolitiken,
2. att riksdagen beslutar att sänka den statliga
inkomstskatten från 25 till 20 %,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag om ny
beräkning för skiktgränsen i inkomstskatteskalan,
4. att riksdagen beslutar om sänkta
arbetsgivaravgifter i enlighet med vad som anförts i
motionen,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
ändring av tidpunkter för redovisning och betalning
av mervärdesskatt i enlighet med vad som anförts i
motionen,
7. att riksdagen beslutar avskaffa
dubbelbeskattningen av aktier,
8. att riksdagen beslutar avskaffa
fastighetsskatten på industribyggnader,
9. att riksdagen avslår regeringens förslag att
införa sociala avgifter för andel-i-vinst-system,
10. att riksdagen beslutar återgå till de regler
för förmögenhetsvärdering av aktier som gällde 1995,
11. att riksdagen beslutar höja avdragsrätten för
det privata pensionssparandet till 1 basbelopp,
13. att riksdagen avslår förslag till ändring i
lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
förslag till ändring i lagen (1982:1201) om skatt på
viss elektrisk kraft, förslag till ändring i lagen
(1994:1776) om skatt på energi samt förslag till
ändring i lagen (1983:1104) om särskild skatt för
elektrisk kraft från kärnkraftverk, såvida inte
arbetsgivaravgifterna sänks i motsvarande mån,
14. att riksdagen beslutar om en höjning av
mervärdesskatten på livsmedel i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av
skattefinansiering, bieffekter av höga skatter och
skattekvoten i framtiden,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en skatteväxling
mellan skatter på energi och arbete bör genomföras
som omfattar ca 25 miljarder kronor t.o.m. år 1999
och ca 100 miljarder kronor t.o.m. år 2010,
5. att riksdagen beslutar att upphäva tidigare
beslut om indragning av statsbidrag från kommuner
som höjer utdebiteringen för år 1997 eller 1998,
6. att riksdagen avslår regeringens förslag om
justering av skiktgränsen vid beräkning av statlig
inkomstskatt,
7. att riksdagen beslutar att statlig skatt fr.o.m.
1998 skall utgå med 25 % på inkomstdelar som
överstiger taket i egenavgifterna,
8. att riksdagen beslutar att egenavgifterna till
sjukförsäkringen 1997, 1998 och 1999 skall utgöra
oförändrat 3,95 %,
9. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
förändring av grundavdraget vid kommunal och statlig
beskattning i enlighet med vad som anförts i
motionen,
14. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut
beslutar att aktier skall värderas till 75 % av
marknadsvärdet vid förmöghetsbeskattning,
15. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut
beslutar att gränsen för förmögenhetsbeskattning
skall vara 800 000 kr med ett avdrag på högst 100
000 kr för taxeringsvärde för permanentbebott småhus
eller förmögenhetsvärde i bostadsrätt,
16. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om
fastighetsskatten,
17. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten
för bostäder fr.om. 1997 års taxering (inkomståret
1996) skall vara 1,5 % av taxeringsvärdet,
18. att riksdagen beslutar att den tidigare
beslutade nedsättningen av stämpelskatten inte skall
genomföras under år 1997,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en
parlamentarisk utredning om fastighetsskatten,
20. att riksdagen beslutar att den föreslagna
fastighetsskatten på elproduktionsenheter skall utgå
med 4,10 % av taxeringsvärdet,
21. att riksdagen beslutar att fastighetsskatt inte
skall utgå på taxeringsenhet med outbyggt
vattenfall,
22. att riksdagen avslår regeringens förslag om
sänkning och förändring av skatten på öl,
23. att riksdagen beslutar höja den generella
koldioxidskatten med 10 öre per kg CO2 utöver
indexhöjning enligt gällande regler den 1 januari
1997, 1998 respektive 1999,
24. att riksdagen beslutar höja energiskatterna på
fossila bränslen och elektrisk kraft med belopp som
motsvarar 1 öre per kWh av energislagens
energiinnehåll den 1 januari 1997,
26. att riksdagen beslutar att höja den särskilda
skatten på elektrisk kraft från kärnkraftverk med 1
öre per kWh den 1 januari 1997, 1998 respektive
1999,
27. att riksdagen, vid bifall till yrkandena 20 och
26, återtar beslutet om höjning av
produktionsskatterna på elektrisk kraft från
kärnkraft och äldre vattenkraft den 1 juli 1997,
28. att riksdagen, vid avslag på yrkandena 20 och
26, avslår regeringens förslag att återta beslutet
om höjning av produktionsskatterna på elektrisk
kraft från kärnkraft och äldre vattenkraft den 1
juli 1997 och ersätta dem med höjda energiskatter på
elektrisk kraft och fossila bränslen,
32. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
höjda avgifter på handelsgödsel och bekämpningsmedel
i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi507 av Krister Örnfjäder m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om en återkommande
information två gånger per år om de
fördelningspolitiska konsekvenserna.
1996/97:Fi609 av Henrik S Järrel (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det kommunala
utjämningsavgiftssystemet,
2. att riksdagen beslutar att lagen om kommunala
utjämningsavgifter skall upphöra att gälla senast
vid årsskiftet 1996/97 i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Fi610 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att överföra medel
från arbetsmarknadspolitiska åtgärder till bidraget
till kommunsektorn.
1996/97:Fi611 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
sänkta arbetsgivaravgifter för kommuner och
landsting från 1 januari 1997, enligt vad i motionen
anförts.
1996/97:Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
7. att riksdagen beslutar om ett grundlagsriktigt
utjämningssystem vilket skall ersätta dagens
grundlagsstridiga system, i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag att höja
avgiften till systemet för insättningsgaranti från
0,25 till 0,5 % av det garanterade
insättningsbeloppet i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:Fi904 av Bengt Kronblad (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av att analysera
effekterna av sammanfallande tidpunkt för
utbetalning av ersättningar.
1996/97:Fi905 av Eskil Erlandsson (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en jämn fördelning av
statens utbetalningar till enskilda.
1996/97:Fi907 av Kristina Nordström (s) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär att en utredning
tillsätts med uppgift att föreslå hur skattesystemet
skall utformas för att gynna övriga politiska mål.
1996/97:Fi908 av Hans Karlsson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om rättvisa för
personer utan arbete, enskilda människors ekonomi
och offentliga sektorns funktion.
1996/97:Fi911 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om sådan ändring i lagen
(1988:1385) om Sveriges riksbank att
riksbanksfullmäktige inte utan riksdagens medgivande
kan ansluta kronan till EU:s växelkursmekanism, ERM,
2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning
och förslag om sådan ändring i lagen (1988:1385) om
Sveriges riksbank, att Riksbankens politiska ledning
stärks, samt att arbete åt alla och en uthållig
tillväxt blir överordnade mål, i enlighet med vad
som anförts i motionen.
1996/97:Fi913 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en konsekvensanalys i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi922 av Birgitta Carlsson (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att ändra
utbetalningsdagarna för statliga ersättningar.
1996/97:K902 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om kvantitativa mål för
budgeten,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att "budgetbalans
över konjunkturcykeln" skall vara mål för riksdagen
och regeringen.
1996/97:Sk328 av Elisabeth Fleetwood (m) vari yrkas
att riksdagen beslutar ändra beloppet 8 000 kr i
punkt sex, tredje stycket anvisningarna till 24 §
kommunalskattelagen till ett basbelopp och att de
nya bestämmelserna tillämpas första gången vid 1998
års taxering i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:Sk329 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om en utredning av
fastighetstaxeringen.
1996/97:Sk330 av Märta Johansson m.fl. (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om lokala
taxeringsnämnder och en allmän översyn av
fastighetstaxeringen.
1996/97:Sk331 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riktlinjer för
utvärdering av 1996 års fastighetstaxering.
1996/97:Sk346 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet av en
utredning och förenklade regler för
fastighetstaxeringen.
1996/97:Sk347 av Kent Olsson och Stig Grauers (m)
vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om inrättande av
fastighetstaxeringsnämnder med lokalt inflytande,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att sänka
fastighetsskatten,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att slopa
förmögenhetsskatten,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att halvera
tomtvärdet.
1996/97:Sk348 av Michael Stjernström (kd) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fastighetsskatt på
tomträttsmark.
1996/97:Sk349 av Anders Svärd (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna
vad i motionen anförts om behovet av en översyn av
reglerna för taxeringsvärdeshöjning som en följd av
energisparinvesteringar.
1996/97:Sk366 av Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om riktlinjer för
utvärdering av 1996 års fastighetstaxering.
1996/97:Sk367 av Andreas Carlgren och Lennart Daléus
(c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en utvärdering av
1996 års allmänna fastighetstaxering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lokala
fastighetstaxeringsnämnder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omtaxering.
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts under avsnitt 2.1 om
skattepolitikens allmänna riktlinjer,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts under avsnitt 3.1 om
värnskatten,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
slopat grundavdrag enligt vad som anförts under
avsnitt 3.2,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
höjt grundavdrag enligt vad som anförts under
avsnitt 3.3,
5. att riksdagen beslutar om ett nytt skatteskikt
enligt vad som anförts under avsnitt 3.4,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts under avsnitt 3.5
angående ny modell för bilförmånsbeskattning,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ram för tillväxt,
avsnitt 4.1,
10. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
skärpt avdragstak enligt vad som anförts under
avsnitt 5.1,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts under avsnitt 6.0
angående framtidsfonder,
15. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om reducering av
socialavgifterna under avsnitt 6.1,
19. att riksdagen beslutar om en höjning av
bolagsskatten från 28 % till 30 % enligt vad som
anförts under avsnitt 6.3,
20. att riksdagen beslutar om införandet av en
bolagsvärnskatt enligt vad i motionen anförts under
avsnitt 6.3,
21. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts under avsnitt 6.3
angående dubbelbeskattningen,
22. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts under avsnitt 7.1
angående en överföring av fastighetsskatten till det
kommunala beskattningsområdet,
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts under avsnitt 7.1
angående fastighetstaxeringsregler,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts under avsnitt 7.1
angående fastighetsskatt och taxeringsvärde på
bostadsrätter,
25. att riksdagen beslutar att återinföra skalsteg
i förmögenhetsskatten enligt vad i motionen anförts
under avsnitt 7.2,
26. att riksdagen beslutar om reducering av
taxeringsvärden vid förmögenhetsbeskattning enligt
vad i motionen anförts under avsnitt 7.2,
30. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
energibeskattning enligt vad i motionen anförts
under avsnitt 9.2 angående industrins
energibeskattning,
31. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
bensinprisskattehöjning enligt vad i motionen
anförts under avsnitt 9.3,
33. att riksdagen beslutar om skatt på diesel
enligt vad i motionen anförts under avsnitt 9.5,
34. att riksdagen beslutar om höjd skatt på
mineralolja/smörjmedel enligt vad i motionen anförts
under avsnitt 9.5,
35. att riksdagen beslutar om höjd avgift/skatt på
bekämpningsmedel enligt vad i motionen anförts under
avsnitt 9.5,
36. att riksdagen beslutar om reklamskattehöjning
enligt vad i motionen anförts under avsnitt 9.5.
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen godkänner de mål och riktlinjer
för skattepolitiken som anförts i motionen,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om mål och riktlinjer
för skattepolitiken inom EU,
4. att riksdagen beslutar avskaffa
dubbelbeskattning på avkastning på aktier i enlighet
med vad i motionen anförts,
6. att riksdagen beslutar om en återgång till de
regler som gällde före 1996 beträffande redovisning
av mervärdesskatt,
12. att riksdagen avslår regeringens förslag om
sänkt skatt på kärnkraftsel,
13. att riksdagen beslutar att högsta skattesats
för statlig inkomstskatt sänks till 20 % samt att
grundavdraget slopas vid den statliga
inkomstbeskattningen fr.o.m. den 1 januari 1997,
14. att riksdagen avslår förslaget om att ej
justera skiktgränsen vid beräkning av statlig
inkomstskatt,
15. att riksdagen beslutar om en sänkning av
egenavgifterna i enlighet med vad som anförts i
motionen,
17. att riksdagen beslutar att 75 % av värdet på
skattepliktiga aktier tas upp vid
förmögenhetsbeskattningen,
18. att riksdagen beslutar i enlighet med vad som
anförts i motionen om höjd avdragsrätt för
pensionssparande,
21. att riksdagen avslår regeringens förslag om
sänkt skatt på starköl,
22. att riksdagen beslutar höja tobaksskatten i
enlighet med vad som anförts i motionen,
25. att riksdagen beslutar om återgång till 25 %
matmoms,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att successivt
ersätta fastighetsskatten med en kommunal
fastighetsavgift,
27. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten
till 1,5 % av taxeringsvärdet,
28. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten
enbart skall beräknas på en tredjedel av markvärdet
ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,
29. att riksdagen beslutar att tabellnivån för
byggnader vid fastighetstaxeringen begränsas till 5,
30. att riksdagen beslutar avslå förslaget om en
särskild löneskatt på bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en vinstdelsstiftelse.
1996/97:Sk601 av Leif Carlson och Nils Fredrik
Aurelius (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att inrätta en kommission som följer effekterna av
de föreslagna skatteförändringarna inom
alkoholområdet.
1996/97:Sk609 av Eva Björne och Åke Sundqvist (m)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om att
skyndsamt utreda hur de elintensiva industrierna
skall kunna fortsätta sin verksamhet inom landet.
1996/97:L708 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari
yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad motionen anförts om öronmärkning av en del
av reklamskatten för konsumentvägledning, för
granskning av reklamen samt för en ökad
konsumentkunskap.
1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Boverket i
samråd med Konsumentverket och Naturvårdsverket bör
ta fram ett system för differentiering av
fastighetsskatten för miljöanpassade bostäder och
att detta system bör samordnas med systemet för
miljödeklaration av bostäder,
26. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att ge
Vägverket direktiv att i samråd med Konsumentverket
och Naturvårdsverket ta fram ett system för
differentiering av beskattningen av förmånsbilar som
utgår från bilens miljöegenskaper och att detta
system samordnas med systemet för miljödeklaration
av bilar.
1996/97:U502 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
delta i det europeiska valutasamarbetet.
1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
23. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att Sverige bör
avstå från ett deltagande i EMU:s tredje fas 1999,
24. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att det är
riksdagen som skall avgöra om Sverige skall delta i
EMU,
25. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att
punktskatter på alkohol och tobak skall höjas minst
i takt med inflationen,
1996/97:Fö201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
18. att riksdagen beslutar att 472 miljoner kronor
överförs från utgiftsområde 6 till utgiftsområde 7 i
enlighet vad som anförts i motionen.
1996/97:Sf238 av Ulf Kristersson m.fl. (m) vari
yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att premiereserven
måste bokföras som en del av statsskulden och
påföras det statliga lånebehovet.
1996/97:Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari
yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om beräknad
fördelning vad gäller socialförsäkringar utanför
statsbudgeten för åren 1997, 1998 och 1999 enligt
budgettabell 4.
1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari
yrkas
8. att riksdagen avslår förslaget om sänkning av
uttaget av socialavgifter den 1 januari 1997 och den
1 januari 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
9. att riksdagen avslår förslaget att höja den
allmänna löneavgiften den 1 januari 1997 och den 1
januari 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
10. att riksdagen avslår förslaget att höja den
särskilda löneskatten och den särskilda
premieskatten för grupplivförsäkringar den 1 januari
1997 och den 1 januari 1998 i enlighet med vad som
anförts i motionen,
11. att riksdagen avslår proposition 1996/97:21 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
41. att riksdagen beslutar att utgifterna för
socialförsäkringssektorn för budgetåret 1997 skall
vara 130 167 000 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:So293 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s, m,
c, v, mp, kd) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om information och
avgifter på tobak.
1996/97:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om stimulansbidrag till
de kommuner som utvecklar äldreboendet,
24. att riksdagen till utgiftsområde 25, A 2 för
budgetåret 1997 anvisar 500 000 000 kr utöver vad
regeringen föreslagit eller således 900 000 000 kr.
1996/97:So424 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att tillföra
kommunerna 5 miljarder kronor så att de kan behålla
sin personal.
1996/97:So636 av Alf Svensson m.fl. (kd) vari yrkas
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om utbetalning av
barnbidrag, bidragsförskott och bostadsbidrag.
1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om punktskatterna på
alkohol.
1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
9. att riksdagen avslår de ändringar i lagen
(1994:1564) om alkoholskatt som regeringen föreslår,
10. att riksdagen avslår de ändringar i lagen
(1994:1565) om beskattning av privatinförsel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är
medlem i Europeiska unionen som regeringen föreslår,
11. att riksdagen avslår de ändringar i lagen
(1994:1551) om frihet från skatt av import, m.m. som
regeringen föreslår.
1996/97:So668 av Elver Jonsson (fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om en
sänkning av skatten på öl.
1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas
13. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att skatten på
starköl förblir 2,41 kr/liter och volymprocent
alkohol och för folköl 1,22 kr/liter,
1996/97:Kr519 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson
(m) vari yrkas
7. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
slopande av reklamskatten, i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Ub451 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en internationell
högskola för transport,
1996/97:Ub451 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
20. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om ramarna för
1998.
1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari
yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att miljöavgiften
höjs till 5,60 kr per kilogram kväve i gödselmedel,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en miljöavgift på
kadmium i gödselmedel på 50 kr per gram för Cd-
innehållet över 5 gram per ton fosfor,
8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att miljöavgiften på
bekämpningsmedel höjs till 100 kr per kilogram
verksam substans, i enlighet med vad som anförts i
motionen.
1996/97:Jo713 av Dan Ericsson m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå regeringens förslag
om ändring i lagen om särskild skatt för elektrisk
kraft från kärnkraftverk.
1996/97:Jo727 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
32. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att i
kompletteringspropositionen våren 1997 utöka ramen
för utgiftsområde 20.
1996/97:Jo728 av Kia Andreasson m.fl. (mp) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tjänstebilsförmånen
och elbilar,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om förmånsvärde och
elbilar.
1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari
yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avskaffande av
dubbelbeskattningen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avskaffandet av den
nya fastighetsskatten på industrifastigheter,
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om avskaffande av de
nya reglerna för förmögenhetsvärdering av aktier.
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar att dubbelbeskattningen
av utdelade och kvarhållna vinster slopas från den 1
januari 1997 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
3. att riksdagen beslutar om lindrade spärregler
för fåmansbolag fr.o.m. den 1 januari 1997 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen beslutar ändra lagstiftningen om
riskkapitalavdrag fr.o.m. den 1 januari 1997 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om permanent
riskkapitalkonto,
6. att riksdagen beslutar att inkomster av royalty
som härrör från patent skall beskattas som
kapitalinkomst fr.o.m. den 1 januari 1997 i enlighet
med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar avskaffa
förmögenhetsskatten fr.o.m. den 1 januari 1997 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
8. att riksdagen beslutar sänka skattesatsen för
kapitalinkomster fr.o.m. den 1 januari 1997 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
9. att riksdagen beslutar införa rätt till
nuvärdesavskrivning fr.o.m. den 1 januari 1997 i
enlighet med vad som anförts i motionen,
10. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om möjlighet till
avsättning till periodiseringsfonder,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om senarelagd
förfallodag för momsredovisning,
12. att riksdagen beslutar om skattereduktion med
30 % och slopade arbetsgivaravgifter för vissa
hushållstjänster i enlighet med vad som anförts i
motionen,
13. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
permanent avdrag för underhåll och reparation av
egna bostäder i enlighet med vad som anförts i
motionen,
17. att riksdagen avslår proposition 1996/97:21 i
den del som berör förslaget till nedsättning av de
sociala avgifterna i enlighet med vad som anförts i
motionen,
19. att riksdagen avslår proposition 1996/97:21 i
den del som berör förslaget till uttag av särskild
löneskatt på vinstandelsmedel i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att höjd
företagsbeskattning tillgodoförs kommunerna,
19. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om fortsatt
statligt ägande av Nordbanken.
1996/97:N424 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om beräknad total ram
för utgiftsområde 21 Energi för åren 1998 och 1999.
1996/97:A304 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas
2. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997
fastställa ramen för utgiftsområde 13 Ekonomisk
trygghet vid arbetslöshet till 30 725 000 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen,
13. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997
fastställa ramen för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad
och arbetsliv till 50 393 000 000 kr i enlighet med
vad som anförts i motionen,
21. att riksdagen beslutar för budgetåret 1997
fastställa ramen för utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling till 3 044 000 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:A425 av Margareta E Nordenvall och Inger
Koch (m) vari yrkas
2. att riksdagen avslår regeringens förslag om en
tillfällig reduktion av fastighetsskatten i enlighet
med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
att på sikt avskaffa fastighetsskatten i enlighet
med vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
att som ett första steg avskaffa fastighetsskatten
vad avser markvärdet i enlighet med vad som anförts
i motionen.
1996/97:A427 av Dan Ericsson och Chatrine Pålsson
(kd) vari yrkas
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag till
sådan ändring av fastighetsbeskattningen och
fastighetstaxeringssystemet som gör att de orimliga
effekter som i dag kan uppstå i skärgårdsområden
undanröjs.
1996/97:A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fastighetstaxeringen
för bofasta i skärgårdsområden.
1996/97:A434 av Eva Zetterberg m.fl. (v) vari yrkas
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionen anförts om att avskaffa
systemet med förmånsbilar.
1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att fastighetsskatten bör avvecklas,
6. att riksdagen beslutar att fr.o.m. den 1 januari
1996 sänka fastighetsskatten till 1,5 % i enlighet
med vad som anförts i motionen,
7. att riksdagen beslutar att enbart hälften av det
taxerade markvärdet skall räknas in i underlaget för
fastighetstaxeringen i enlighet med vad som anförts
i motionen,
8. att riksdagen beslutar att höja gränsen för
skattepliktig förmögenhet till 1 200 000 kr i
enlighet med vad som anförts i motionen.

Motion från allmänna motionstiden 1995
1994/95:Bo519 av Per Lager m.fl. (mp) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om differentierad
fastighetsskatt.

Motioner väckta med anledning av
proposition 17
1996/97:Fi1 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen begär förslag till takregler för
fastighetstaxeringen enligt vad i motionen anförts,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en översyn av
fastighetstaxeringsreglerna.
1996/97:Fi2 av Elving Andersson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvärdering av 1996
års allmänna fastighetstaxering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omtaxering,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning av det
framtida taxeringsförfarandet och underlaget för
fastighetsskatt,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lokala
fastighetstaxeringsnämnder.
1996/97:Fi3 av Michael Stjernström m.fl. (kd) vari
yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om slopad
fastighetsskatt,
2. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten
till 1,5 % av taxeringsvärdet,
3. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten
enbart skall beräknas på en tredjedel av markvärdet
ovanför ett taxeringsvärde på 150 000 kr,
4. att riksdagen beslutar att tabellnivåvärdet K
för byggnader begränsas till 5,
5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att
förmögenhetsskatten vid permanentboende slopas.
1996/97:Fi4 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar avslå proposition
1996/97:17 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
2. att riksdagen beslutar sänka fastighetsskatten
på bostäder till 1,5 % med verkan från den 1 januari
1996 i enlighet med vad som anförts i motionen,
3. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten på
bostäder sänks med 0,1 procentenheter vardera åren
1997 och 1998 i enlighet med vad som anförts i
motionen,
4. att riksdagen beslutar med verkan från den 1
januari 1996 att enbart hälften av det taxerade
markvärdet skall läggas till grund för
fastighetsbeskattningen av småhus i enlighet med vad
som anförts i motionen,
5. att riksdagen beslutar att med verkan från den 1
januari 1996 höja gränsen för skattepliktig
förmögenhet till 1 200 000 kr i enlighet med vad som
anförts i motionen,
6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ett tak för markvärde som underlag för
fastighetsbeskattningen av småhus i enlighet med vad
som anförts i motionen,
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om successivt slopad
fastighetsskatt,
8. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
omläggning av beskattning av småhus i enlighet med
vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi5 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utvärdering av 1996
års fastighetstaxering,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om lokala
fastighetstaxeringsnämnder,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning av det
framtida taxeringsförfarandet och underlaget för
fastighetsskatt.
1996/97:Fi6 av Isa Halvarsson m.fl. (fp) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär förslag till
ändring i reglerna för fastighetsbeskattningen i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi7 av Karin Starrin (c) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om utredning av det
framtida taxeringsförfarandet,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om omtaxering.
1996/97:Fi8 av Ronny Korsberg (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om fastighetsskatten,
2. att riksdagen beslutar att fastighetsskatten för
bostäder fr.o.m 1997 års taxering (inkomståret 1996)
skall vara 1,5 % av taxeringsvärdet,
3. att riksdagen beslutar att den tidigare
beslutade nedsättningen av stämpelskatten inte skall
genomföras under år 1997,
4. att riksdagen med upphävande av tidigare beslut
beslutar att gränsen för förmöghetsbeskattning skall
vara 800 000 kr med ett avdrag på högst 100
000 kr för taxeringsvärde för permanentbebott småhus
eller förmögenhetsvärde i bostadsrätt.

Motioner väckta med anledning av
proposition 19
1996/97:Fi9 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om att
inte räkna upp brytpunkten för statlig inkomstskatt,
2. att riksdagen beslutar att schablonvärdet skall
motsvara 25 % av nybilspriset,
3. att riksdagen beslutar att drivmedelsförmånen
skall värderas till marknadsvärdet multiplicerat med
1,5,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på
beräkningsmodell där bilarnas miljöklassning skall
påverka schablonen på ett miljöoptimalt sätt.
1996/97:Fi10 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen avslår proposition 1996/97:19 i
den del den avser skyldighet att betala
socialavgifter och lämna kontrolluppgift avseende
skattepliktiga rabatter och andra förmåner, i
enlighet med vad som anförts i motionen,
2. att riksdagen beslutar att s.k. flyer-rabatter
undantas från skatteplikt från den i januari 1997, i
enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Fi11 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag om ny
beskattningsmodell för värdering av bilförmån och
därmed sammanhängande förslag,
2. att riksdagen hos regeringen begär nytt förslag
till beskattning av bilförmån i enlighet med vad som
anförts i motionen.
1996/97:Fi12 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson
(fp) vari yrkas
1. att riksdagen avslår propositionen vad avser
ändrade regler för beskattning och
kontrolluppgiftsskyldighet för bilförmån,
2. att riksdagen avslår propositionen vad avser
kontrolluppgiftsskyldighet och skyldighet att betala
arbetsgivaravgifter på utgivna rabatter.
1996/97:Fi13 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
vad i motionen anförts under avsnitt 3 angående
drivmedelskostnader,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
vad i motionen anförts under avsnitt 3 angående
avgiftsrundande förmånsvärde när det gäller sociala
avgifter,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts under avsnitt 3
angående reseavdrag,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
vad i motionen anförts under avsnitt 3 angående
förmånsvärdets fasta del,
5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
vad i motionen anförts under avsnitt 3 angående
förhindrande av momsavdrag.

Motioner väckta med anledning av
proposition 21
1996/97:Fi14 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) vari yrkas
att riksdagen avslår regeringens förslag om särskild
löneskatt på vinstandelsmedel.
1996/97:Fi15 av Anita Johansson m.fl. (s) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om en förändring inom
ramen för den av regeringen föreslagna sänkningen av
arbetsgivaravgifterna.
1996/97:Fi16 av Per Rosengren m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till
lag om ändring i lagen (1990:325) om
självdeklaration och kontrolluppgifter,
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
begränsning av nedsättning av socialavgifter enligt
vad som anförts i motionen,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
minskade egenavgifter för enskilda näringsidkare
enligt vad i motionen anförts.
1996/97:Fi17 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m, fp, kd)
vari yrkas att riksdagen avslår regeringens förslag
om särskild löneskatt för bidrag som arbetsgivare
lämnar till vinstandelsstiftelse i enlighet med vad
som anförts i motionen.

Motion väckt med anledning av proposition
40
1996/97:Fi22 av Johan Lönnroth m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om Stadshypotek AB,
2. att riksdagen avslår regeringens förslag till
ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotek AB,
3. att riksdagen avslår regeringens förslag att
bemyndiga regeringen att besluta om försäljning av
aktieinnehavet i Stadshypotek AB,
4. att riksdagen avslår regeringens förslag att
bemyndiga regeringen att utfärda en revers till
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa om 475
miljoner kronor.

Motion väckt med anledning av proposition 3
Kulturpolitik
1996/97:Kr4 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om att en höjning av
anslaget i budgetpropositionen till utgifter för
kultur, medier och trossamfund med 40 miljoner
kronor skall beviljas.

Utskottet

Den ekonomiska politiken

Den ekonomiska utvecklingen

Inledning
I utskottets betänkande 1995/96:FiU15 om regeringens
förslag till en ekonomisk politik för att halvera
den öppna arbetslösheten till 4 % år 2000
redovisades Konjunkturinstitutets (KI) rapport från
den 25 juni i år i vilken BNP-tillväxten bedömdes
stanna vid blygsamma 0,8 %. I en gemensam
reservation från Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet och Kristdemokraterna framhölls att även
denna tillväxt kunde vara för hög. Andra
konjunkturbedömare hävdade att utvecklingen skulle
bli ännu sämre och att svensk ekonomi i år skulle
närma sig nolltillväxt.
En viktig förklaring till att prognoserna pekade
mot att vi i år skulle få en låg eller nästan
obefintlig tillväxt var den förväntade fortsatta
svaga utvecklingen i EU-länderna som i förening med
en starkare krona skulle hålla tillbaka
exporttillväxten och därmed också tillväxten av BNP.
Den statistik som redovisades under sensommaren
efter det att KI publicerade sin juniprognos tydde
emellertid på en bättre utveckling av den svenska
exporten än vad de flesta konjunkturbedömare hade
räknat med. Som KI anförde i sin senaste redovisning
av konjunkturläget (96-08-14) präglades inledningen
av året, liksom även senare delen av år 1995, i hög
grad av konjunkturavmattningen i Västeuropa.
Institutet räknade därför i juni med att
produktionen i Sverige under första halvåret skulle
stagnera och sedan under hösten vända uppåt. Den nu
tillgängliga statistiken - revidering och ny
nationalräkenskapsstatistik samt KI:s
konjunkturbarometer för september - visar att
återhämtningen i ekonomin är väsentligt starkare än
vad som framgått av tidigare publicerad statistik.
Den aktuella statistiken visar att tillväxten under
perioden 1994-1996 kommer att ligga betydligt över
den av OECD angivna genomsnittliga tillväxten i EU
och i hela OECD-området.
Svängningarna i olika konjunkturprognoser har under
den senaste tiden varit betydande. Som exempel kan
nämnas att OECD skrev ned sin tillväxtprognos för i
år för Tyskland från 2,4 % i december förra året
till 0,5 % i juni. Kraftiga nedrevideringar gjordes
också i flera av de övriga EU-länderna och även för
produktionstillväxten i Förenta staterna. När det
gäller Sverige gör KI och andra konjunkturbedömare
nu betydande upprevideringar av sina
tillväxtprognoser från i våras. Det finns mot denna
bakgrund skäl att framhålla den stora osäkerhet som
i dag präglar bedömningen av konjunkturläget. En
förklaring till de stora svängningarna i prognoserna
kan vara de stora förändringar i välfärdssystemen
som nu sker i EU-länderna samtidigt som EMU:s
konvergenskriterier frambringar en ekonomisk-
politisk åtstramning i ett läge där
konjunkturuppgången i Europa har svårt att komma i
gång på allvar.

Det internationella konjunkturläget

Svensk exports regionala fördelning
Av tabell 1 framgår att EU-länderna är det dominerande området
för svensk export. Inkluderas även Förenta staterna
och EFTA-länderna blir exportandelen nära 75 %. Som
framgår av Finansdepartementets analys av den
ekonomiska utvecklingen är det emellertid de s.k.
DAE-länderna (Dynamic Asian Economies) och Kina som
tillsammans utgör den snabbast växande regionen för
svensk export. Även länderna i Central- och
Östeuropa - dvs. länderna som före Berlinmurens fall
tillhörde Sovjetunionens maktsfär - får nu en
växande betydelse för den ekonomiska utvecklingen i
Västeuropa och därmed också för svensk export.

Tabell 1 BNP-tillväxt per region samt andel av svensk
export per region

--------------------------------------------------
Andel
av BNP-
tillväxt
--------------------------------------------------

svensk export Årlig procentuell förändring
--------------------------------------------------
1995
1995 1996 1997
--------------------------------------------------
--------------------------------------------------
Världen1 100,0 3,4 3,7 4,2
--------------------------------------------------
OECD 2,0 2,0 2,4
78,5
--------------------------------------------------
EU 2,5 1,4 2,4
60,9
--------------------------------------------------
S.k. -1,4 0,4 3,8
transitionsekonomier 4,1
--------------------------------------------------
Central- och 4,8 4,2 4,7
Östeuropa 2,5
--------------------------------------------------
F.d. -4,1 -0,9 3,8
Sovjetunionen2 1,7
--------------------------------------------------
U-länder 5,8 6,0 6,2
18,3
--------------------------------------------------
Afrika 3,0 5,4 4,9
1,5
--------------------------------------------------
Asien 8,4 7,7 7,6
8,7
--------------------------------------------------
Dynamiska
asiatiska 7,7 6,4 6,6
ekonomier3 4,5
--------------------------------------------------
Kina 10,2 10,5 10,5
1,5
--------------------------------------------------
Mellan- och 0,9 3,0 4,1
Sydamerika 2,1
--------------------------------------------------

1 P.g.a avrundning och att vissa uppgifter är från
1994 summerar inte OECD, transitionsekonomierna
och u-länderna till exakt 100,0 %.
2 Inkl. Baltikum som står för 0,7 % av total
svensk export.
3 Definieras som Sydkorea, Taiwan, Hongkong,
Singapore, Thailand och Malaysia.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.
Som framgår av diagram 1 utgör den "nya"
industrivärldens tillväxt alltjämt en begränsad del
av svensk export. Mycket talar för att utvecklingen
i den "gamla" världen (dvs. OECD-området) kommer att
vara avgörande för utvecklingen av den svenska
utrikeshandeln fram till sekelskiftet.

Merge-UTKAST>>

Diagram 1 Andelen av världens industriproduktion

Procentuell fördelning

Källa: Unido.

Utvecklingen i Förenta staterna, Japan och EU-
området
Som framgår av tabell 2 avviker de prognoser för den
internationella utvecklingen som redovisas i
budgetpropositionen (jfr tabell 2) endast marginellt
från den prognos som OECD färdigställde i slutet av
maj.

Tabell 2 BNP-tillväxt, KPI och arbetslöshet

---------------------------------------------------------
1994 1995 1996
1997
----------------------------------------------------------
OECD Fi- OECD Fi-
dep. dep.
----------------------------------------------------------
maj - sept. maj - sept.
96 -96 96 -96
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
BNP
----------------------------------------------------------
OECD 2,0 2,5 2,4
2,8 2,0 2,1
----------------------------------------------------------
EU 1,4 2,7 2,4
2,8 2,5 1,6
----------------------------------------------------------
Förenta 2,4 2,0 2,3
staterna 3,5 2,0 2,3
----------------------------------------------------------
Japan 2,8 2,4 2,5
0,5 0,9 2,2
----------------------------------------------------------
Tyskland 0,5 2,4 2,1
2,9 1,9 0,5
----------------------------------------------------------
Frankrike 1,1 2,4 2,2
2,8 2,2 1,0
----------------------------------------------------------
Italien 1,7 2,3 2,2
2,2 3,0 1,7
----------------------------------------------------------
Storbritannien 2,2 3,0 2,9
3,8 2,4 2,2
----------------------------------------------------------
Norden 2,0 - 2,4
4,0 3,3 -
----------------------------------------------------------
Danmark 1,5 2,7 2,5
4,4 2,6 1,1
----------------------------------------------------------
Norge 4,0 2,4 2,3
5,7 3,7 4,2
----------------------------------------------------------
Finland 2,5 3,5 3,3
4,4 4,2 2,4
----------------------------------------------------------
Sverige 1,6 2,0 2,3
3,3 3,6 1,3
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Konsumentpriser
----------------------------------------------------------
OECD 2,3 2,3 2,3
2,3 2,4 2,6
----------------------------------------------------------
EU 2,6 2,1 2,3
3,0 3,1 2,5
----------------------------------------------------------
Norden 1,8 - 2,3
1,8 2,3 -
----------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
Arbetslösheten i % av arbetskraften
----------------------------------------------------------
OECD 6,9 7,6 6,9
7,2 6,8 7,7
----------------------------------------------------------
EU 11,6 11,2 11,4 11,4 11,3 11,3
----------------------------------------------------------
Norden 10,5 - 9,0 - 8,7
9,5
----------------------------------------------------------

Källa: OECD och budgetpropositionen år 1997.
Finansdepartementet gör bedömningen att Japan nu bör
vara inne i en återhämtningsfas och därmed lämnar
den stagnation som under de tre senaste åren
karakteriserat japansk ekonomi.
För Förenta staterna gäller att tillväxten är stabil
och väntas uppgå till 2 % i år och knappt 2,5 %
nästa år. Några överhettningstendenser kan inte
utläsas av den senast publicerade amerikanska
statistiken. En tillväxt på drygt 2 % väntas gälla
även för år 1997 vilket bl.a. innebär att Förena
Staterna med en arbetslöshet på 5,5 % markant
skiljer sig från EU-området där arbetslösheten
fortsätter att vara mycket hög.
Senare delen av år 1995 och inledningen av år 1996
innebar för EU-området en påtaglig försämring av
konjunkturen. För samtliga länder inom EU dämpades
tillväxten. I propositionen görs bedömningen att
räntorna mot bakgrund av en fortsatt låg inflation
och en betydande ledig produktionskapacitet förblir
låga under prognosperioden. Vidare har
valutasituationen stabiliserats jämfört med första
halvåret 1995. Därtill kommer att en fortsatt stark
efterfrågan från resten av världen också väntas
stödja EU-konjunkturen under år 1997.

Osäkerheter i bedömningen av det internationella
konjunkturläget
Vilka risker föreligger för en sämre utveckling i vår omvärld
än den som förutsätts i propositionen?
Som framhålls i propositionen befinner sig den
amerikanska ekonomin nära sitt kapacitetstak. I
somras fanns förväntningar på en ökad tillväxt
vilket kunde ha inneburit ett inflationshot som hade
tvingat fram räntehöjningar i Förenta staterna och
som med stor sannolikhet hade följts av högre räntor
även i Europa. Som nämnts ger emellertid inte den
senast redovisade statistiken något belägg för att
inflationen ökar i Förenta staterna.
Den japanska ekonomin har att döma av utfallet första halvåret
gått in i en mycket stark återhämtningsfas. En sådan
tolkning av den ekonomiska situationen i Japan
förutsätter emellertid att den höga tillväxt som
förväntas i år blir uthållig. Årets höga tillväxt
har sin förklaring bl.a. i betydande insatser för
att åter bygga upp Kobe efter jordbävningen. Vidare
har såväl finans- som penningpolitiken sedan mer än
ett år tillbaka haft en kraftigt expansiv
inriktning. Det är emellertid alltjämt svårt att
bedöma om utvecklingen pekar mot en stabil tillväxt.
Bostadsbyggandet och den privata konsumtionen ökar.
Men industriproduktionen växer endast marginellt och
kapacitetsutnyttjandet är lågt. Det är i dag svårt
att avgöra om tillväxten är självbärande när
effekterna av stimulanspolitiken avtar.
Tillväxten i OECD-området förväntas öka från 2,0 % i
år till 2,4 % nästa år. Eftersom tillväxten antas
bli något lägre i Förenta staterna och Japan nästa
år måste denna nedgång balanseras av en uppgång i
EU-området. De hot mot den ökning av tillväxten i EU
som anges i tabell 2 är i stor utsträckning desamma
som den svenska ekonomin har att möta. För att
konjunkturuppgången i Västeuropa skall ta ordentlig
fart krävs att hemmamarknaden i Tyskland men också i
övriga EU-länder förstärks. En faktor som talar emot
en sådan utveckling är bl.a. att arbetslösheten i
EU-området inte visar några tecken på att minska.
Den tillväxt på drygt 2 % som förutses för Tyskland
nästa år väntas inte leda till att arbetslösheten
sjunker. Vidare är den ekonomiska politiken i EU-
länderna även fortsättningsvis inriktad mot att
närma sig EMU:s konvergenskriterier vilket verkar
bromsande på konjunkturuppgången. Det är svårt att
hitta en motsvarighet tidigare eftersom
budgetförstärkningar av denna omfattning aldrig
lagts fram samtidigt i så många Västeuropeiska
länder. I vilken utsträckning expansiva monetära
förhållanden och ökat förtroende kan motverka de
kontraktiva effekterna av en finanspolitisk
åtstramning är svårt att avgöra.

Svensk ekonomi i ett konjunkturperspektiv

Prognosförutsättningar och nyckeltal
I propositionen anges följande förutsättningar för
konjunkturprognosen.

Tabell 3 Prognosförutsättningar

----------------------------------------------------
1994 1995 1996 1997
----------------------------------------------------
BNP-tillväxt i OECD 2,8 2,0 2,0 2,4
----------------------------------------------------
Konsumentprisindex i 2,3 2,4 2,3 2,3
OECD
----------------------------------------------------
Dollarkurs (SEK) 7,7 7,1 6,7 6,7
----------------------------------------------------
TCW-index1 126,1 127,3 116,0 115,0
----------------------------------------------------
Tysk ränta 5 års 6,2 6,0 5,1 5,4
statsobligation
----------------------------------------------------
Svensk ränta 5 års 9,1 9,9 7,5 7,0
statsobligation
----------------------------------------------------
Svensk ränta 6 månaders 7,7 8,9 6,0 5,4
ssvx
----------------------------------------------------

1 TCW-index på 115 motsvarar i dagsläget ett ECU-
index på ca 114.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

När det gäller marknadsräntorna innebär
budgetpropositionens antaganden att de svenska
marknadsräntorna förutsätts ligga på en väsentligt
lägre nivå än vad som angavs i vårpropositionen.
Till grund för prognosen ligger antagandet att de
korta svenska marknadsräntorna planar ut på nivån
5 % i slutet av 1996 för att stiga något under
loppet av 1997 i takt med att den väntade
konjunkturuppgången i Europa driver upp de tyska
korträntorna. Den femåriga statsobligationsräntan
antas stabiliseras på ca 7 % kring årsskiftet för
att sedan ligga kvar på denna nivå. Visserligen
bedöms de amerikanska långa räntorna börja stiga
något, vilket ger återverkningar för Europa, men
samtidigt bör den svenska räntemarginalen gentemot
utlandet kunna krympa på grund av de förbättrade
offentliga finanserna, det växande överskottet i
bytesbalansen och den bestående låga
inflationstakten. Den svenska kronan antas vara
stabil och TCW-index (Total Competitiveness Weights)
uppgå till 115 vilket innebär en något ytterligare
förstärkt krona i jämförelse med antagandet i
vårpropositionen.

Merge-UTKAST>>

Tabell 4 Nyckeltal
Årlig procentuell förändring (om inte annat anges)

------------------------------------------------------------
1994 1995
1996 1997
------------------------------------------------------------
Timlön, kostnad 2,4 3,4 5,6 4,5
(5,6)2 (4,6)
------------------------------------------------------------
KPI, dec.-dec. 2,6 2,6 1,0 2,2
(1,5) (2,1)
------------------------------------------------------------
NPI, dec.-dec. 1,7 1,0 0,5 0,8
(0,9) (0,7)
------------------------------------------------------------
Disponibel inkomst 1,1 -0,1 1,2 0,8
(0,7) (0,4)
------------------------------------------------------------
Sparkvot (nivå i %) 8,6 8,2 8,5 7,5
(8,0) (6,7)
------------------------------------------------------------
Industriproduktion 13,8 9,4 2,5 5,3
(1,2) (5,0)
------------------------------------------------------------
Relativ -4,5 0,3 14,3 0,5
enhetsarbetskostnad - -
------------------------------------------------------------
Öppen arbetslöshet 8,0 7,7 7,7 6,9
(nivå)1 (7,9) (7,0)
------------------------------------------------------------
Arbetsmarknadspolitiska 5,2 4,4 5,0 5,4
åtg. (nivå)1 (4,8) (5,3)
------------------------------------------------------------
Handelsbalans (miljarder 67,1 105,6 124,4 139,6
kronor) (112,3) (132,0)
------------------------------------------------------------
Bytesbalans ( % av BNP) 0,4 2,0 3,1 3,7
(2,3) (3,1)
------------------------------------------------------------

1 I % av arbetskraften.
2 Uppgifterna inom parentes avser KI:s
juniprognos.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

I budgetpropositionen antas att den genomsnittliga
löneökningen för hela ekonomin under innevarande år
kommer att uppgå till 5,6 %, varav avtalen står för
4,4 % och löneglidningen för resterande 1,2 %. År
1997 ger avtalen en ökning på 3,7 % och
löneglidningen väntas uppgå till strax under 1 %.
Vid en internationell jämförelse framgår att den
svenska löneutvecklingen är relativt stark, trots
att den svenska arbetslösheten ligger på en
historiskt sett mycket hög nivå. Industritimlönerna
inom EU:s kärnländer beräknas stiga med i genomsnitt
ca 3 % per år 1995 till 1997. Den här antagna
löneutvecklingen bidrar till att konkurrenskraften
för svensk industri försämras under prognosperioden.

Diagram 2 Timlöneutvecklingen i industrin

Anm: Med EU:s kärnländer avses Tyskland, Frankrike,
Beneluxländerna och Italien.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.
För inflationsutvecklingen görs antagandet att
inflationstakten i år kommer att uppgå till 1 % och
nästa år till något över 2 %. Av Statistiska
centralbyråns (SCB) senaste redovisning av
prisutvecklingen från den 10 oktober framgår att
inflationstakten kan komma att bli väsentligt lägre
än vad som anges i propositionen.
Av septemberredovisningen framgår att
konsumentpriserna steg med i genomsnitt 0,6 % mellan
augusti och september. Inflationstakten, dvs.
förändringen under den senaste tolvmånadersperioden,
var i september 0,2 % (i augusti 0,3 %).
Nettopriserna, dvs. konsumentpriserna exklusive
nettot av de indirekta skatter och subventioner som
påverkar priserna, steg med 0,1 % mellan augusti och
september. Mellan september 1995 och september 1996
sjönk nettopriserna med 1,0 %.
Som jämförelse kan nämnas att i augusti var den
genomsnittliga inflationstakten för Sveriges åtta
viktigaste handelspartners 1,8 %, inom EU 2,3 %
medan den i Sverige uppgick till 0,3 %.

Den realekonomiska utvecklingen.
Försörjningsbalansen 1994-1997
Om den prognos för BNP-tillväxten som redovisas i tabell 4
infrias, innebär utvecklingen under åren 1994-1997
att Sverige under denna period har en
produktionstillväxt som är densamma som i EU.
Samtidigt har Sverige blivit det land som i dag har
den lägsta inflationen bland EU-länderna.
Arbetslösheten ligger emellertid kvar på en mycket
hög nivå. Den realekonomiska bakgrunden till
utvecklingen i Sverige framgår av tabell 5.

Tabell 5 Försörjningsbalans, 1994-1997

----------------------------------------------------------
Procentuell
Miljarder kr volymförändring
----------------------------------------------------------
1995
1994 1995 1996 1997
------------------------------------------------------------
BNP 1 3,0 1,6
634,9 2,6 (0,8) 2,3 (2,2)
------------------------------------------------------------
Import 563,8 8,7 2,7
13,4 (3,2) 4,9 (3,7)
------------------------------------------------------------
Tillgång 2 4,3 1,9
198,7 4,9 (1,4) 2,9 (2,5)
------------------------------------------------------------
Privat konsumtion 853,5 0,3 0,9
0,8 (1,0) 1,8 (1,7)
------------------------------------------------------------
Offentlig 422,6 - -2,3 -1,0 (- - (-
konsumtion 0,5 1,2) 0,5 0,6)
------------------------------------------------------------
Stat 131,3 - -4,5 -1,0 (- (0,4)
0,1 0,9) 0,0
------------------------------------------------------------
Kommuner 291,3 - -1,2 -1,0 (- - (-
0,7 1,3) 0,7 1,0)
------------------------------------------------------------
Bruttoinvesteringar 237,8 - 10,6
0,2 8,1 (9,4) 2,0 (1,3)
------------------------------------------------------------
Näringsliv 171,6 24,5 (10,1)
exkl. bostäder 14,4 9,6 2,0 (1,9)
------------------------------------------------------------
därav 60,9 37,5 16,0(15,0) - (-
industri 28,6 4,0 2,0)
------------------------------------------------------------
Bostäder 26,7 - - 16,1(26,1) (-
35,3 27,9 2,7 2,3)
------------------------------------------------------------
Myndigheter 39,4 1,6 -3,5 (-
10,6 4,6) 1,4 (1,4)
------------------------------------------------------------
Lagerinvesteringar 17,5 0,5 -1,5 (-
1,5 1,3) 0,5 (0,3)
------------------------------------------------------------
Export 667,3 11,4 6,5
14,1 (3,8) 5,6 (5,4)
------------------------------------------------------------
Användning 2 4,3 1,9
198,7 4,9 (1,4) 2,9 (2,5)
------------------------------------------------------------
Inhemsk användning 1 1,6 0,0
531,4 1,9 (0,4) 1,8 (1,3)
------------------------------------------------------------

1 Uppgifterna inom parentes avser KI:s
juniprognos, dvs. den prognos som gällde som
underlag för prop. 1995/96:207 och 220.

Källor: Budgetpropositionen år 1997 och SCB.

I Finansdepartementets bilaga 2 till
budgetpropositionen beskrivs utvecklingen fram
t.o.m. år 1997 på följande sätt.
Exporten beräknas öka mer än vad bl.a. KI förutsåg i
somras och är den faktor som främst ligger bakom den
uppreviderade prognosen för BNP-tillväxten.
Exportpriserna på bearbetade varor har fallit, men
på grund av förstärkningen av kronan har
prissänkningarna inte kunnat hindra en markant
höjning av relativpriserna. Trots detta har svenska
företag i år ändå fortsatt att vinna
marknadsandelar, vilket har sin förklaring i att av
de positiva effekterna av deprecieringen av kronan
alltjämt ligger kvar.
Finansdepartementet gör bedömningen att exporten
inte ökar lika mycket som föregående år.
Motiveringen till de något försämrade
exportutsikterna är det med viss fördröjning kommer
att höja kostnadsläget relativt till omvärlden och
en fortsatt mindre appreciering av kronan att
resultera i marknadsandelsförluster för svenska
företag.
Bedömningen av importutvecklingen har reviderats ned
- från 3,2 % till 2,7 %. Detta kan möjligen
förklaras av den pågående lageravvecklingen. Det bör
dock nämnas att importstatistiken är svårtolkad.
Enligt här angivna prognoser för den svenska
utrikeshandeln kommer - såväl handels- som
bytesbalansen att uppvisa stora överskott.
Bytesbalansen satt i relation till BNP beräknas visa
ett överskott på upp till 3,7 % år 1997 (jfr tabell
4), vilket är den högsta siffran i modern tid.
Jämfört med KI:s juniprognos är förändringen av
prognosen för inhemsk efterfrågan obetydlig. Den
privata konsumtionen ökade med knappt 1 % första
halvåret 1996 och bedöms för hela året öka med
knappt 1 %. Den gynnsamma ekonomiska utvecklingen
under prognosperioden borde få till följd att
hushållens framtidsförväntningar förbättras vilket
öppnar möjligheter för att sparkvoten minskar något.
Hushållens reala disponibla inkomster beräknas öka
med 1,2 % i år och med 0,8 % nästa år. Kravet på
fortsatt budgetkonsolidering och det fortsatt svåra
läget på arbetsmarknaden verkar emellertid
tillbakahållande på tillväxten i den privata
konsumtionen.
Den offentliga konsumtionen fortsätter att minska
både i år och nästa år om än inte i samma
utsträckning som förra året.
Bruttoinvesteringarna förra året var tillsammans med
exporten den starkaste drivkraften bakom tillväxten
i ekonomin. Näringslivets investeringar ökade med
nära 25 %. Industrins investeringar ökade med drygt
37 %. Även i år kommer investeringarnas bidrag till
tillväxten att vara god. År 1997 avtar tillväxten
för bruttoinvesteringarna. Företagens
investeringsplaner tyder på att ökningen av
industrins investeringar efter de senaste tre årens
mycket starka investeringstillväxt kommer att
minska. Bostadsinvesteringarna bedöms öka med drygt
15 % i år men ökningstakten faller tillbaka till
knappt 3 % nästa år. Tillbakagången förklaras av att
ombyggnadsinvesteringarna minskar med 10 % år 1997.
Enligt nationalräkenskaperna skedde en mycket
omfattande lageravveckling under andra kvartalet i
år. Även om statistikunderlaget i detta avseende än
så länge är bräckligt tycks en omfattande
lageravveckling nu ha genomförts. Denna kommer i hög
grad att prägla den kortsiktiga utvecklingen av
produktionen. För helåret 1996 beräknas lagerposten
ge ett negativt bidrag till BNP-tillväxten
motsvarande närmare 1,5 %enheter. Lagercykeln
beräknas nästa år verka i motsatt riktning och ge
ett positivt bidrag motsvarande ca 0,5 %enheter.
Den nationalräkenskapsstatistik (NR) som SCB och KI
publicerat efter det att Finansdepartementet
färdigställde sin konjunkturprognos visar att
tillväxten åren 1994 och 1995 var betydligt högre än
vad som tidigare framgått. Reviderade
nationalräkenskapsdata för år 1994 och färdigställda
årsvisa nationalräkenskaper för år 1995 visar att
BNP-tillväxten för år 1994 blev 3,3 % och för år
1995 3,6 %. Tabell 6 visar differensen i
försörjningsbalansens olika poster utifrån det
statistiska material Finansdepartementet hade
tillgång till vid färdigställandet av den prognos
som redovisas i budgetpropositionen och
försörjningsbalansen för åren 1994 och 1995.

Tabell 6 Försörjningsbalansen åren 1994 och 1995 enligt
Finansdepartementet
(Fi-dep. sept.) och SCB:s statistik (SCB, okt.)

Förändring i procent
------------------------------------------------

1994 1995
-----------------------------------------------
Fi- SCB Fi- SCB
dep. okt.- dep. okt.-
sept.- 96 sept.- 96
96 96
-----------------------------------------------
BNP 2,6 3,3 3,0 3,6
-----------------------------------------------
Privat konsumtion 0,8 1,8 0,3 0,8
-----------------------------------------------
Offentlig -0,5 - -2,3 -1,0
konsumtion 0,7
-----------------------------------------------
Bruttoinvesteringar -0,2 2,0 10,6 10,9
-----------------------------------------------
Lagerinvesteringar, 1,5 1,4 0,5 0,5
procent
-----------------------------------------------
Export 14,1 14,0 11,4 12,6
-----------------------------------------------
Import 13,4 13,2 8,7 10,3
-----------------------------------------------

Källor: Budgetpropositionen år 1997 och SCB.
Som framgår av tabell 6 har utvecklingen av
den privata konsumtionen underskattats
kraftigt. Enligt de nu redovisade
nationalräkenskaperna föll sparkvoten år 1995
till 6,9 % från 8,0 % år 1994. En jämförelse
mellan BNP-utvecklingen enligt gamla och nya
NR redovisas i diagram 3.

Merge-UTKAST>>

Diagram 3 BNP-utveckling 1990-1996, utfall,
säsongsrensade värden

Konjunkturinstitutets kvartalsbarometer för
industrin för september bekräftar den positiva
tendensen i de senaste månadsbarometrarna.
Företagens förväntningar på fjärde kvartalet
är optimistiska och såväl orderingång som
produktionsvolym förutses öka i betydande
omfattning. Det är främst från exportmarknaden
som företagen räknar med ökad orderingång.
Några positiva effekter på sysselsättningen
kan emellertid inte skönjas utan i stället
räknar man med fortsatta nedskärningar.
Industrins produktionsplaner för första
halvåret 1997 pekar klart uppåt.
Även konjunkturbarometern för tjänstesektorn
visar att förväntningarna på innevarande
kvartal är relativt ljusa. Flertalet branscher
räknar med en förstärkning av efterfrågeläget.
Starkast tillväxt väntar sig datakonsulter,
detaljhandel samt handel med motorfordon.
Några påtagliga effekter på sysselsättningen
kommer heller inte det förbättrade
efterfrågeläget i denna sektor att ge.
De senaste konjunkturbarometrarna och nya NR-
data kan innebära att den
försörjningsbalansprognos som redovisas i
budgetpropositionen har underskattat den
kommande ekonomiska utvecklingen.
Nästa redovisning av konjunkturläget och
prognoser fram t.o.m. 1998 kommer att
publiceras av KI den 4 december i år.

Omläggningen av utrikeshandelsstatistiken
Det finns i anslutning till redovisningen av
försörjningsbalansen anledning att erinra om
vidtagna förändringar av insamlingsförfarandet
inom utrikeshandelsstatistiken.
Utrikeshandelsstatistiken t.o.m. år 1994
baserades på uppgifter insamlade av Tullverket
vid import och export. I och med att Sverige
blivit medlem av EU har gränskontrollerna inom
EU-området tagits bort och uppgifterna för
utrikeshandelsstatistiken kan inte längre tas
in via Tullverket. Export- och
importstatistikframställningen som berör
handeln inom EU sker nu i stället på samma
sätt som i övriga EU-länder.
Insamlingssystemet Intrastat, som
introducerades den 1 januari 1993, innebär ett
försök till kompromiss mellan behovet av hög
tillförlitlighet och minskat arbete för de
uppgiftslämnande företagen. Genom s.k.
tröskelvärden begränsas antalet företag som
behöver lämna uppgifter till Intrastat (för en
översiktlig beskrivning av Intrastat hänvisas
till "SCB indikatorer" december 1994 och
februari 1996).
För att kunna tillgodose det från ekonomisk-
politisk synpunkt stora behovet av en snabb
månadsvis information gör SCB sedan år 1995,
parallellt med Intrastat, en insamling av
totalvärden för utförsel och införsel från ett
mycket begränsat urval företag. Detta är en
förutsättning för att det även
fortsättningsvis skall finnas en s.k.
snabbstatistik som kan publiceras kring den
18:e i månaden efter redovisningsmånaden.
Denna snabbstatistik utgör också ett
nödvändigt underlag för nationalräkenskaperna.
Tidigare i betänkandet har tillförlitligheten
vad gäller importstatistiken ifrågasatts.
Intrastat har inneburit betydande
igångsättningsproblem i de flesta EU-länderna.
Förseningar och bortfall har skapat problem.
Alltjämt efter tre år med Intrastat kvarstår
stora problem både för export- och
importstatistiken. Bl.a. har Intrastat fått en
så hög detaljeringsgrad att uppgiftslämnandet
skapat problem för företagen vilket i sin tur
medfört att statistiken blivit svårtolkad. Vad
gäller exportsektorn är problemen sannolikt
mindre eftersom denna sektor domineras av
stora företag. För importen är däremot
svårigheterna stora att behålla den
kvalitetsnivå som tidigare gällde för
importstatistiken. Svårigheterna inom EU att
erhålla en godtagbar kvalitet på
utrikeshandelsstatistiken innebär att de
problem som föreligger vid jämförelse mellan
länder vad gäller t.ex. nivån på och
tillväxten i BNP ytterligare försvåras.

De offentliga finanserna
Den offentliga sektorns finanser förbättras nu
kraftigt. Som andel av BNP minskar det
finansiella underskottet från drygt 8 % år
1995 till knappt 4 % i år. Förbättringen
fortsätter år 1997 då underskottet beräknas
uppgå till 2,6 % av BNP. Sverige skulle
således i detta avseende uppfylla
Maastrichtkriteriet. Förbättringen i de
offentliga finanserna är helt hänförlig till
staten. Förstärkningen av den offentliga
sektorns finanser i år ligger främst på
inkomstsidan och en rad tillfälliga faktorer -
bl.a. förstärker omläggningen av systemet för
uppbörd av mervärdesskatt den underliggande
utvecklingen. Kommunernas finansiella
situation beräknas bli fortsatt ansträngd.
Utgiftskvoten nådde sin högsta nivå år 1993
och uppgick då till 73 %. De tillfälligt höga
skatteintäkterna under år 1996 medför att den
offentliga sektorns inkomster växer
långsammare under år 1997 och skatte- och
avgiftskvoten sjunker något. I gengäld
beräknas utgifterna minska mätt i fasta
priser, vilket medför att utgiftskvoten
reduceras från 67,2 % av BNP år 1996 till
64,7 % av BNP år 1997.
Bedömningen av utvecklingen för den offentliga
sektorns utgifter och inkomster i ett längre
perspektiv framgår av diagram 4.

Diagram 4 Den offentliga sektorns inkomster och utgifter,
1970-2000

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

Senaste uppgifter från Riksgäldskontoret visar
att de offentliga finanserna ytterligare
förbättras.

Utvecklingen på arbetsmarknaden
I början av 1980-talet steg den totala arbetslösheten i
EU-området till över 8 % för att sedan ligga
kvar på mycket höga nivåer i intervallet
8-12 % (jfr. tabell 7).

Tabell 7 Arbetslösheten i vissa länder i Europa

-------------------------------------------
|ArbetslöshetenArbetskraften
|i % av i % av
|arbetskraften befolkningen
-------------------------------------------
|1985 1995 1995
-------------------------------------------
-------------------------------------------
Tyskland 8,0 9,4 68,6
-------------------------------------------
Frankrike 10,2 11,6 67,1
-------------------------------------------
Italien 8,6 12,0 59,1
-------------------------------------------
Storbritannien 11,0 8,2 74,0
-------------------------------------------
Österrike 4,2 5,9 67,1
-------------------------------------------
Belgien 12,4 13,0 63,4
-------------------------------------------
Danmark 9,0 10,0 79,6
-------------------------------------------
Finland 5,0 17,2 73,2
-------------------------------------------
Holland 9,2 7,1 61,3
-------------------------------------------
Norge 2,6 4,9 77,6
-------------------------------------------
Sverige 2,9 7,7 77,1
-------------------------------------------
EU 10,2 11,2 66,2
-------------------------------------------

Källa: OECD.
I Sverige steg arbetslösheten kraftigt år
1992. Därefter har Sverige haft en utveckling
på arbetsmarknaden som i allt väsentligt
överensstämmer med utvecklingen i majoriteten
av EU-länderna. Det kan dock konstateras att
långtidsarbetslösheten i Sverige jämfört med
EU-området alltjämt är väsentligt lägre (jfr
diagram 5. Uppgifterna i diagrammet avser år
1994).

Diagram 5 Andel personer som varit utan arbete i över ett år
av samtliga arbetslösa 1994.

Källa: Välfärdsbulletinen sept -96.

Sysselsättningen har fallit sedan slutet av år
1995. Utvecklingen av sysselsättningen inom
olika branscher och totalt framgår av tabell
8. Sambandet mellan bl.a. tillväxt,
produktivitetsutveckling och förändring i
medelarbetstiden beskrivs i tabell 9.

Tabell 8 Sysselsättning i olika branscher

---------------------------------------------------
Nivå Förändring i % från
föregående år
---------------------------------------------------
1995 1994 1995 1996 1997
---------------------------------------------------
Sysselsättning i tusental
---------------------------------------------------
Jord- och 124 -1 -11 -8 -1
skogsbruk
---------------------------------------------------
Industri 803 -10 41 4 13
---------------------------------------------------
Byggnadsverksamhet 224 -17 5 -1 3
---------------------------------------------------
Privata tjänster 1 572 31 34 -3 17
---------------------------------------------------
Kommunal 1 079 -27 -8 -19 -10
verksamhet
---------------------------------------------------
Statlig 184 -11 1 -1 2
verksamhet
---------------------------------------------------
Totalt 3 988 -38 61 -28 24
---------------------------------------------------
Arbetskraft, 4 320 -53 54 -30 -12
totalt
---------------------------------------------------

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

Merge-UTKAST>>

Tabell 9 Arbetsmarknad
-------------------------------------------------
1994 1995 1996 1997
-------------------------------------------------
Årlig procentuell
förändring
-------------------------------------------------
BNP, producentpris 3,2 3,5 1,7 2,5
-------------------------------------------------
Produktivitet 1,8 1,3 1,5 1,7
-------------------------------------------------
Antalet arbetade timmar 1,3 2,1 0,2 0,8
-------------------------------------------------
Medelarbetstid 2,3 0,6 0,9 0,2
-------------------------------------------------
Antalet sysselsatta -0,9 1,6 -0,7 0,6
-------------------------------------------------
Arbetskraft -1,2 1,3 -0,7 -0,3
-------------------------------------------------
% av arbetskraften,
nivå
-------------------------------------------------
Öppen arbetslöshet 8,0 7,7 7,7 6,9
-------------------------------------------------
Personer i
arbetsmarknadspolitiska 5,2 4,4 5,0 5,4
åtgärder
-------------------------------------------------

Anm: I begreppet arbetsmarknadspolitiska åtgärder
ovan ingår de äldre arbetslösa som sätts i arbete i
offentlig sektor. Åtgärderna jobbsökaraktivitet,
företagsutbildning samt yrkesinriktad rehabilitering
ingår ej. Dessa beräknas omfatta ca 10 000 personer
1997. Uppgifterna i tabell 8 är hämtade från
budgetpropositionen. Den nya NR-statistiken visar
att produktiviteten blev högre än vad som angavs i
tabellen.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.
Som anges i tabell 9 gör Finansdepartementet
den bedömningen att den öppna arbetslösheten
faller från 7,7 % år 1995 till 6,9 % år 1997
vilket motsvarar knappt 40 000 personer.
Samtidigt ökar antalet personer i
arbetsmarknadspolitiska åtgärder med ca 45 000
personer, till en nivå motsvarande 5,4 % av
arbetskraften.
Av diagram 6 framgår hur sysselsättningen
utvecklats åren 1980 till 1996.

Diagram 6 Sysselsättning i timmar och personer samt total
arbetslöshet

Källor: Konjunkturinstitutet och Statistiska
centralbyrån.

Av diagram 6 framgår att av det kraftiga fall
i antalet arbetade timmar som inträffade åren
1991-1993 (den heldragna kurvan i diagrammet)
har mellan en tredjedel och hälften återtagits
år 1996. Den 8 november redovisade SCB det
aktuella läget på arbetsmarknaden. Av SCB:s
redovisning framgår att arbetslösheten
alltjämt är hög. Jämfört med samma månad förra
året var arbetslösheten oförändrad. I oktober
i år uppgick den öppna arbetslösheten till
7,6 %. Av de arbetslösa hade 118 000 varit
arbetslösa mer än 6 månader. Det är en ökning
med 13 000 jämfört med oktober förra året.
Antalet personer i konjunkturberoende
arbetsmarknadspolitiska åtgärder uppgick till
196 000 vilket är 15 000 fler än för ett år
sedan.
Arbetskraften (sysselsatta och arbetslösa)
uppgick i september till nära 4,3 miljoner
personer, vilket innebär att 77,5 % av
befolkningen i åldersgruppen 16-64 år fanns i
arbetskraften. Totala antalet sysselsatta och
antalet utförda arbetstimmar i oktober i år
var oförändrade jämfört med motsvarande månad
förra året. Övertidsarbetet var också
oförändrat.

Svensk ekonomi fram t.o.m. år 2000. Två
scenarier
I propositionen presenteras två alternativa kalkyler av
utvecklingen fram t.o.m. år 2000. Kalkylerna
kan inte metodologiskt jämföras med den
konjunkturprognos som har redovisats i de
föregående avsnitten. De skall i stället ses
som räkneexempel som bl.a. skall belysa de
krav som är förenliga med en utveckling som
innebär att arbetslösheten halveras vid
sekelskiftet.
Kalkylerna baseras på den ekonomiska politik
och de regler som beslutas av riksdagen samt
de förslag till förändringar som regeringen
presenterar i den nu föreliggande
budgetpropositionen. I de fall där det är
osannolikt att inga nya beslut fattas, har
vissa tekniska antaganden gjorts. För perioden
1998 t.o.m. 2000 finns exempelvis inga beslut
om arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I båda
alternativen har antagits att volymen av de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna successivt
avtar.
De förutsättningar som är gemensamma för båda
alternativen redovisas i tabell 10.

Tabell 10 Gemensamma förutsättningar för alternativ
(Bas) och (Hög)
Årsgenomsnitt

---------------------------------------------------------
1996 1997 1998 1999 2000
---------------------------------------------------------
BNP OECD (16) 2,0 2,4 2,5 2,5 2,5
---------------------------------------------------------
KPI OECD (16) 2,3 2,3 2,5 2,5 2,5
---------------------------------------------------------
Marknadstillväxt, OECD 4,8 6,1 6,0 6,0 6,0
(14)
---------------------------------------------------------
Tysk ränta 5 års 5,1 5,4 5,9 6,0 6,0
statsobligation
---------------------------------------------------------
Basalternativ
---------------------------------------------------------
Svensk ränta 5 års 7,5 7,0 7,0 7,0 7,0
statsobligation
---------------------------------------------------------
TCW-index
116 115 115 115 115
---------------------------------------------------------
Högtillväxt
---------------------------------------------------------
Svensk ränta 5 års 7,5 6,9 6,6 6,4 6,2
statsobligation
---------------------------------------------------------
TCW-index 116 114,5 113,5 113 113
---------------------------------------------------------

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

I basalternativet (B) antas att ekonomin
konvergerar mot en årlig BNP-tillväxt på 2 %.
Denna tillväxt - den potentiella tillväxten -
är den som kan uppnås utan att löner och
priser utvecklas på ett ohållbart sätt. I
högtillväxtalternativet (H) antas den
potentiella tillväxten ligga nära 3 %. I
jämförelse med basalternativet bygger
högtillväxtalternativet på en ljusare bild av
den svenska ekonomins funktionssätt. Den
viktigaste skillnaden mellan alternativen
utifrån här givna förutsättningar är att
högtillväxtalternativet kännetecknas av en
icke-inflationistisk lönebildning och av en i
övrigt väl fungerande arbetsmarknad. De
arbetskraftsresurser som finns i utgångsläget
kan därigenom tas i anspråk utan att det
uppstår överhettningstendenser som driver upp
löner, priser och räntor. Utvecklingen fram
t.o.m. år 2000 beskrivs i tabellerna 11 och
12.

Tabell 11 Svensk ekonomi 1996-2000 enligt (Bas) och (Hög)
Procentuell volymförändring
-------------------------------------------------------------
1996
1997 1998 1999 2000
-------------------------------------------------------------
H
B H B B H B H
-------------------------------------------------------------
BNP 1,6 2,3 2,6 2,6 3,5 2,4 3,3 2,0 2,8
-------------------------------------------------------------
Import 2,7 4,9 5,1 6,3 6,3 6,0 6,1 5,7 5,8
-------------------------------------------------------------
Privat konsumtion 0,9 1,8 2,1 2,4 2,8 2,5 2,9 2,2 2,6
-------------------------------------------------------------
Offentlig konsumtion -1,0 - - - - - 0,3 0,2 1,0
0,5 0,3 1,2 0,4 0,5
-------------------------------------------------------------
Bruttoinvesteringar 8,1 2,0 2,5 8,5 10,4 6,1 7,9 3,7 5,0
-------------------------------------------------------------
Lagerbidrag -1,5 0,5 0,5 0,1 0,1 0,0 0,0 0,0 0,0
-------------------------------------------------------------
Export 6,5 5,6 5,8 5,6 6,1 5,2 5,7 5,0 5,5
-------------------------------------------------------------
KPI (dec.-dec.) 1,0 2,2 2,1 2,2 2,0 2,2 2,0 2,2 2,0
-------------------------------------------------------------
Öppen arbetslöshet 7,7 6,9 6,7 6,1 5,4 5,8 4,6 5,7 4,0
-------------------------------------------------------------
Arbetsmarknadspolitiska5,0 5,4 5,4 5,0 5,0 4,3 4,2 3,8 3,8
åtg.
-------------------------------------------------------------

1 Nivå i % av arbetskraften.

Källa: Budgetpropositionen år 1997.

Tabell 12 Utvecklingen på arbetsmarknaden enligt (B) och (H)
Tusental personer
------------------------------------------
Förändring
till 2000
------------------------------------------
1995 B H
------------------------------------------
Sysselsättning 3 123 237
988
------------------------------------------
Reguljär 3 157 272
sysselsättning 926
------------------------------------------
Öppet arbetslösa -84 -156
332
------------------------------------------
Konjunkturberoende -24 -24
åtgärder 191
------------------------------------------
Utbud 4 38 81
320
------------------------------------------
Underliggande utbud 4 48 91
449
------------------------------------------

Källor: Budgetpropositionen år 1997.

Partimotionerna och de i propositionen
redovisade bedömningarna av den ekonomiska
utvecklingen
I allt väsentligt reses i partimotioner utifrån de
givna förutsättningarna inte några
invändningar mot den här beskrivna
konjunkturprognosen.
När det gäller risken för avvikelser i
prognosen framhålls i motionerna att dessa
främst ligger på nedsidan.
I motion Fi204 (m) hyser motionärerna vissa
tvivel om att exportprognosen kommer att
infrias. Antagandet i regeringens bedömning
att de svenska exportföretagen skall sänka
sina priser i svenska kronor och därmed
acceptera lägre vinstmarginaler finner
motionärerna riskfyllt. I likhet med vad som
sägs i motionerna Fi211 (fp), Fi213 (mp) och
Fi214 (kd) är det vidare motionärernas
uppfattning att antagandet om att hushållen
skall minska sitt sparande kan vara alltför
optimistiskt.
Utskottet anser att det givetvis inte går att
helt utesluta att tillväxten fram t.o.m. år
1997 kan bli lägre än vad som anges i tabell
5. Som tidigare anförts talar den nu aktuella
statistiken för att Finansdepartementets
konjunkturprognos kan ha underskattat
utvecklingen. I motion Fi204 (m) hävdas att
regeringen vad gäller exportprognosen
förutsätter att svenska exportföretag skall
fortsätta att vinna marknadsandelar i
utlandet. I Finansdepartementets
konjunkturprognos görs antagandet att kronan
apprecieras med ca 9 % i år och med 1 % nästa
år. Trots att exportpriserna i svenska kronor
antas falla något under prognosperioden kommer
relativpriserna att öka. I enlighet med denna
bedömning utgår Finansdepartementet ifrån att
resultatet blir minskande marknadsandelar mot
slutet av år 1996 och under år 1997. Att
exporten ändå bedöms öka med 6,5 % i år och
5,6 % nästa år förklaras av en relativt god
marknadstillväxt för svensk export. Den senast
redovisade utrikeshandelsstatistiken och KI:s
konjunkturbarometer emotsäger ej heller en
sådan utveckling.
I motionerna Fi211 (fp) och Fi213 (mp) anses
bedömningen av utvecklingen av den privata
konsumtionen vara för optimistisk.
I motion Fi211 (fp) framhålls att regeringen
ständigt har tvingats korrigera sina prognoser
som förutsatt en sänkt sparkvot.
I motion Fi213 (mp) framhålls att antagandet
att hushållen skall minska sitt sparande och
"åter dra på sig spenderbyxorna" är
anmärkningsvärt.
Utskottet konstaterar att det är riktigt som
motionärerna framhåller att
Finansdepartementets bedömningar av
sparkvotens utveckling inte alltid har
infriats. Men utskottet vill i dessa
sammanhang framhålla att korrigeringen av
sparkvoten inte orsakats av alltför positiva
konsumtionsprognoser. I stället är det
nämnaren i sparkvoten - dvs. hushållens
inkomster - som varit svår att förutse. Det
kan i detta sammanhang finnas skäl att
framhålla att senast publicerade
nationalräkenskapsdata visar att ökningen av
den privata konsumtionen kraftigt har
underskattats åren 1994 och 1995 och att
nedgången i sparkvoten blev större än vad som
förutsattes i prognoserna för dessa år.
I samtliga motioner som behandlas i detta
avsnitt ifrågasätts regeringens bedömning att
arbetslösheten i år skall uppgå till knappt
8 % och falla till under 7 % nästa år. I
motion Fi211 (fp) framhålls att det
allvarligaste felet i regeringens prognos
gäller sysselsättningsutvecklingen.
Utskottet delar motionärernas uppfattning att
arbetsmarknadsprognosen är osäker. Som
framhålls i budgetpropositionens bilaga 2 är
den främsta orsaken till att arbetslösheten
ökat att efterfrågan på arbetskraft utvecklats
svagare än vad som bedömdes i
vårpropositionen. Detta berodde i sin tur på -
jfr tabell 9 - att både produktiviteten och
medelarbetstiden uppreviderats.
Medelarbetstiden för år 1996 skrivs nu upp med
0,8 procentenheter jämfört med
vårpropositionen. Vidare antas
medelarbetstiden år 1997 inte öka lika mycket
som under de senaste åren. Förklaringen är att
sjukfrånvaron inte bedöms minska i lika stor
utsträckning som tidigare. Finansdepartementet
understryker emellertid att prognosen är
mycket osäker i detta avseende.
Med hänvisning till de i budgetpropositionen
redovisade scenarierna fram t.o.m. år 2000
hävdas i motion Fi211 (fp) att regeringen nu
tycks acceptera att den totala arbetslösheten
kommer att uppgå till ca 10 % år 2000. I
motion Fi214 (kd) anförs att regeringen inte
ens själv räknar med att dess egen politik
skall nå målet 4 %s öppen arbetslöshet vid
sekelskiftet. Utskottet vill med anledning av
dessa påståenden understryka att det i
propositionen redovisade s.k. basalternativet
inte anger en acceptabel eller önskvärd
utveckling. Självfallet anser varken
regeringen eller utskottet att det
alternativet leder fram till en acceptabel
situation på arbetsmarknaden. Utskottet räknar
med att ytterligare åtgärder kommer att vidtas
under de år som återstår fram till år 2000 för
att bekämpa arbetslösheten och hindra att den
permanentas på en hög nivå i slutet av detta
decennium.

Inriktningen av den ekonomiska
politiken

Inledning
Som utskottet redovisat tidigare i betänkandet
står den svenska ekonomin inför en
konjunkturuppgång. För bara några år sedan var
Sverige inne i en djup kris. Arbetslösheten
ökade lavinartat, budgetunderskottet skenade,
statsskulden nådde en nivå som var på gränsen
att inte kunna kontrolleras. Statens
ränteutgifter växte till en storleksordning
som hotade de mest angelägna delarna av den
offentliga sektorns verksamhet. Räntorna steg
kraftigt, investeringarnas andel av BNP föll
till en extrem bottennivå och vår totala
produktion minskade. I dag är läget
annorlunda.
Inflationstakten i Sverige är både historiskt
och internationellt sett mycket låg. Exporten
fortsätter att utvecklas starkt, trots den
avsevärda uppgång av kronkursen som har ägt
rum sedan sommaren 1995. Sverige har nu stora
och växande överskott i utrikeshandeln och i
bytesbalansen. Genom den kraftiga
investeringsökningen under de senaste åren,
särskilt i näringslivet, har
produktionskapaciteten byggts ut och därigenom
förbättrat utsikterna till en ökad tillväxt.
Saneringen av de offentliga finanserna har
gått snabbare än vad som förutspåddes så sent
som i den ekonomiska vårpropositionen. Denna
dramatiska förbättring av de offentliga
finanserna saknar motstycke. Den har lett till
ett markant ökat förtroende för den svenska
ekonomin och den ekonomiska politiken både i
Sverige och internationellt. Härigenom har
räntorna sjunkit avsevärt.
Arbetslösheten ligger nu på samma nivå som
genomsnittet för EU-länderna, vilket under
inga omständigheter kan accepteras. Målet att
halvera den öppna arbetslösheten till 4 % år
2000 ligger fast. Att bekämpa
massarbetslösheten är och förblir den
ekonomiska politikens främsta uppgift.
I det följande gör utskottet en kort
sammanfattning av de i budgetpropositionen
angivna riktlinjerna för den ekonomiska
politiken och de alternativ till inriktning av
den ekonomiska politiken som anges i motioner
avgivna med anledning av budgetpropositionen.
Avsnittet om riktlinjer för den ekonomiska
politiken avslutas med utskottets
ställningstagande.
Penning- och valutapolitiken är självfallet
en viktig del av den samlade ekonomiska
politiken. Riksbankens förda penningpolitik
för att säkerställa ett stabilt penningvärde
har ett brett stöd i riksdagen.
I samtliga partimotioner om den ekonomiska
politiken behandlas frågan som bl.a. hör till
Sveriges anslutning till den monetära unionen
(EMU), anknytningen till EU:s växelkurssystem
(ERM) och Riksbankens framtida ställning.
Dessa frågor tas upp i ett särskilt avsnitt om
penning- och valutapolitiken.

Samarbetet mellan Socialdemokraterna
och Centerpartiet
En viktig förklaring till att restaureringen
av den svenska ekonomin har hunnit så långt
som här angivits är, som framhålls i
propositionen, att Socialdemokraterna och
Centerpartiet sedan våren 1995 samarbetat om
den ekonomiska politiken. Detta samarbete har
haft en avgörande betydelse för den politiska
stabiliteten och bidragit till sänkta räntor
och stärkt krona. Budgetpropositionen har
föregåtts av överläggningar med Centerpartiet
som står bakom de i propositionen redovisade
riktlinjerna för den ekonomiska politiken och
utgiftstaket, åtgärderna för budgetsaneringen,
konvergensprogrammet och tilläggsbudgeten för
budgetåret 1995/96. Genom detta samarbete
bekräftas att det finns politisk stabilitet
för en ekonomisk politik inriktad på balans i
de offentliga finanserna år 1998 och halvering
av den öppna arbetslösheten till år 2000.

Jämställdhet
I regeringsförklaringen i mars 1996 sägs att
arbetet för ett jämställt samhälle fortsätter.
Det framgår också att
jämställdhetsperspektivet skall genomsyra alla
delar av regeringens politik. Det innebär att
jämställdhetsarbetet skall ingå som en
naturlig del i regeringens arbete och i de
propositioner som regeringen presenterar. Utan
att det särskilt påpekas skall
jämställdhetsper- spektivet hela tiden finnas
med i alla delar av regeringens politik.
Regeringen har i en särskild skrivelse
(Jämställdhetspolitiken 1996/97:41) till
riksdagen redogjort för hur
jämställdhetspolitiken hittills utvecklats
under mandatperioden och också angivit
huvuddragen i den fortsatta inriktningen. Där
konstateras bl.a. att målen för
jämställdhetspolitiken ligger fast. Det
innebär att kvinnor och män skall ha samma
möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom
alla väsentliga områden i livet. Vidare
innebär det en jämn fördelning av makt och
inflytande mellan kvinnor och män, samma
möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika
villkor och förutsättningar i fråga om
företagande, arbete, arbetsvillkor samt
utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det innebär
också lika tillgång till utbildning och
möjligheter till utveckling av personliga
ambitioner, intressen och talanger, delat
ansvar för hem och barn samt frihet från
sexualiserat (könsrelaterat) våld.
Finansutskottet konstaterar att det finns
stora brister när det gäller balansen mellan
mäns och kvinnors inflytande och
maktförhållandet mellan könen.
Ett stort antal insatser behövs för att öka
kvinnors makt och inflytande på alla områden
och nivåer i samhället inom såväl privat som
offentlig sektor.
Att uppnå en jämn könsfördelning mellan
kvinnor och män på beslutsfattande poster är
en viktig demokrati- och maktfråga.
Regeringens möjligheter att påverka
utvecklingen på detta område är begränsade
utom i de fall regeringen själv har
beslutanderätten. Arbetet att åstadkomma en
jämn könsfördelning på alla områden måste dock
fortsätta.
Jämställdhetsfrågorna kan inte behandlas som
en delfråga inom ett visst utgiftsområde i
budgetprocessen. Det ankommer på såväl
regeringen som riksdagen att fortsätta arbetet
med att forma en samlad jämställdhetsstrategi.
Ett annat viktigt medel att uppnå målen är
att ställa ökade resurser till JämO:s
förfogande. Eftersom kraftfulla insatser för
att nå målen kommer att vara nödvändiga är det
tillfredsställande att de medel som tilldelas
JämO är de största sedan myndighetens
tillkomst.
Tillsammans med de övriga resurser som ställs
till förfogande i jämställd- hetsarbetet visar
budgetpropositionen att regeringen tar arbetet
för ökad jämställdhet på största allvar.

Propositionen
Målet att halvera den öppna arbetslösheten
till 4 % år 2000 ligger fast. I propositionen
anförs att en viktig förutsättning för att
klara sysselsättningsmålet är att åstadkomma
en förbättrad ekonomisk tillväxt under de
kommande åren. Detta underlättas av den
förestående konjunkturuppgången, men det
kommer även att krävas fortsatta strukturella
förändringar för att förbättra ekonomins sätt
att fungera.
Viktiga beslut måste fattas rörande bl.a.
lönebildningen, arbetsmarknaden,
energipolitiken, pensionssystemet och den
offentliga sektorn. Även arbetsmarknadens
parter har en viktig roll att spela i detta.
De förbättrade offentliga finanserna skapar
en större handlingsfrihet framgent än vad som
har varit fallet under de senaste årens
saneringsarbete. Det kommer därför att vara
möjligt att överväga vissa
fördelningspolitiskt prioriterade insatser
under de kommande åren, förutsatt att de är
ansvarsfullt finansierade.
De skapar också goda förutsättningar för
Sverige att 1997 uppfylla de s.k.
konvergenskraven inför den tredje etappen i
den ekonomiska och monetära unionen, EMU.
Beslut om huruvida Sverige skall delta eller
ej i valutaunionen kommer att fattas av
Sveriges riksdag hösten 1997. Det är en stor
fördel om detta beslut kan fattas utifrån en
styrkeposition, dvs. att Sverige då har en
reell valfrihet. Mycket talar nu för att så
blir fallet.
Inflationen måste varaktigt hållas på en låg
nivå. Löntagare, företagare, konsumenter och
långivare måste kunna lita på att den
ekonomiska politiken under inga omständigheter
kommer att tillåta ett återfall i gångna
tiders penningvärdesförsämring. I takt med att
detta förtroende byggs upp, skapas
förutsättningar för en ytterligare
räntenedgång.
Det finns vidare skäl, sägs det i
propositionen, att höja ambitionerna, när det
gäller utvecklingen av sparandet i den
offentliga sektorn. Målet efter 1998 bör vara
att etablera ett permanent överskott i den
offentliga sektorn. Det knyter an till en god
svensk tradition, eftersom det under de mest
framgångsrika perioderna under efterkrigstiden
var möjligt att förena full sysselsättning,
stigande reallöner och en snabb utbyggnad av
näringslivet med låg inflation, en stark
utrikesbalans och ett positivt sparande i den
offentliga sektorn. Tilltron till
pensionssystemet skulle stärkas. Med ett
överskott i de offentliga finanserna blir det
möjligt att öka investeringarna utan att låna
i utlandet. Därigenom skapas förutsättningar
för ökad tillväxt och stigande sysselsättning.
Möjligheterna att uppnå och vidmakthålla ett
överskott i de offentliga finanserna
underlättas av regeringens ambitioner att
pressa tillbaka arbetslösheten.
Inriktningen av finanspolitiken måste utgå
ifrån att
- de budgetpolitiska målen ligger fast.
Statsskulden som andel av BNP skall
stabiliseras 1996, den offentliga sektorns
finansiella underskott skall ej överstiga
3 % av BNP 1997 och de offentliga
finanserna skall vara i balans 1998.

- utgiftstaket ligger fast. Riksdagen har
fastställt utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn till 723
miljarder kronor 1997, 720 miljarder kronor
1998 och 735 miljarder kronor 1999.
- konsolideringsprogrammet ligger fast. Det
omfattar 126 miljarder kronor, eller ca 8 %
av BNP. Regeringens bedömning är att detta
är tillräckligt för att uppnå de
budgetpolitiska målen.
Regeringen gör sålunda bedömningen att det för
närvarande inte behövs ytterligare
budgetförstärkande åtgärder för att de
budgetpolitiska målen skall uppnås. Regeringen
kommer dock även fortsättningsvis att följa
utvecklingen noga. Nästa halvårsvisa
uppföljning av konvergensprogrammet kommer i
anslutning till den ekonomiska
vårpropositionen 1997. Den snabba
förbättringen av de offentliga finanserna är
anmärkningsvärd vid en internationell
jämförelse och saknar motstycke bland OECD-
länderna.
Näringspolitikens främsta uppgift är att
medverka till en halvering av den öppna
arbetslösheten till 4 % år 2000. Till följd av
riksdagens beslut i anledning av
sysselsättningspropositionen disponerar
regeringen 1 miljard kronor för nya, offensiva
insatser för tillväxt, förnyelse och
småföretagsutveckling. En ny
tillväxtorienterad regional näringspolitik
påbörjas under budgetåret 1995/96 och kommer
att utvecklas ytterligare under år 1997, bl.a.
genom en utvecklad näringspolitik för
landsbygden med inriktning mot turism,
livsmedelssektor och skogssektor. Ytterligare
åtgärder för att främja framväxten av
kunskapsintensiva mindre företag kommer att
vidtas. Regeringen avser även att under år
1997 fortsätta de hittillsvarande insatserna
för att utveckla småföretag, inklusive
kooperativa företag, och turistnäringen i
syfte att dessa delar av näringslivet skall
kunna bidra till en högre tillväxt och
sysselsättning.
De övergripande målen för regionalpolitiken
skall vara uthållig tillväxt, rättvisa och
valfrihet så att likvärdiga levnadsvillkor
skapas för medborgarna i hela riket. En
balanserad regional utveckling är en
förutsättning för att en god ekonomisk
tillväxt skall uppnås. De regionala
obalanserna tenderar nu att öka, och den
regionala utjämningspolitiken måste därför
även i fortsättningen bedrivas med kraft. En
ny tillväxtorienterad regional näringspolitik
utvecklas genom bl.a. en bred samverkan i
länen och ett nytt partnerskap.
Företagsstöden kommer att ytterligare
inriktas mot att skapa incitament för
ekonomisk tillväxt med särskild inriktning på
små och medelstora företag. Det breda arbetet
med EG:s strukturfondsprogram innebär en
kraftig förstärkning av regionalpolitiken och
dess genomförande.
Målet med miljöpolitiken är att skydda
människors hälsa, bevara den biologiska
mångfalden, främja en långsiktigt god
hushållning med naturresurser samt skydda
natur- och kulturlandskap. Hotet mot miljön är
ett hot mot livet självt. Regeringens ambition
är att Sverige skall vara en pådrivande kraft
och ett föregångsland i strävan att skapa ett
hållbart samhälle. De ekologiska kraven kan
leda till nästa stora språng i tillväxten. Det
krävs aktiva medborgare, men också en tydlig
politik, för att främja ett ökat
kretsloppstänkande.
Sverige har en aktiv och pådrivande roll i
det europeiska samarbetet för ökad tillväxt
och sysselsättning. Ett starkt europeiskt
samarbete kan stödja de nationella
ansträngningarna i kampen mot arbetslösheten.
Regeringen ger därför sysselsättningsfrågan
högsta prioritet i EU:s regeringskonferens och
verkar för att det nya fördraget skall
innehålla en särskild avdelning om
sysselsättning.

Partimotionerna och inriktningen av den
ekonomiska politiken

Moderata samlingspartiet
I motion Fi204 (m) yrkande 1 anförs att de övergripande
målen för den ekonomiska politiken skall vara
att skapa förutsättningar för snabb tillväxt,
en kraftig ökning av antalet nya
arbetstillfällen och en god
reallöneutveckling. Skall dessa mål kunna
uppfyllas, så att massarbetslösheten
elimineras och Sverige inte längre halkar
efter den ekonomiska utvecklingen i övriga
industriländer, krävs en genomgripande
omläggning av den ekonomiska politiken. Dagens
ekonomiska problem är strukturella och kan
inte lösas utan omfattande
strukturförändringar. Det medger, menar
motionärerna, regeringen i budgetpropositionen
men utan att några ansatser till nödvändiga
reformer kan skönjas.
För att uppnå en snabb ekonomisk tillväxt, en
kraftig ökning av antalet arbetstillfällen och
en god reallöneutveckling krävs en, i bred
bemärkelse, ny ekonomisk politik som leder
till stabilitet, ökar friheten och stärker
incitamenten till arbete och förkovran, en
politik som främjar privat ägande, fri
företagsamhet och konkurrens. I motionerna
Fi201 (m) och Fi207 (m) yrkandena 1 och 2
anges vilka förutsättningar som enligt
motionärerna måste gälla för en nödvändig
förnyelse av Sverige och för att ett samhälle
med möjligheter för alla att utvecklas skall
kunna skapas.
Stabila offentliga finanser och ett stabilt
penningvärde är grundläggande för företags och
privatpersoners möjligheter att planera sin
framtid. Statsfinansiell obalans och snabb
inflation leder till höga räntor, en
ineffektiv ekonomi och godtyckliga
omfördelningar i samhället. Målsättningen
skall vara att de offentliga finanserna skall
vara i balans över konjunkturcykeln och att
det stabila penningvärdet skall säkras genom
en oberoende riksbank och ett deltagande i det
europeiska valutasamarbetet.
Som motionärerna ser det är en av de få
nyheterna i regeringens budgetproposition att
Sverige, när balans åstadkommits i den
offentliga sektorns finanser, skall bygga upp
permanenta överskott vilket leder till en
överbeskattning av befolkningen och
socialisering av sparandet. En sådan
inriktning av finanspolitiken måste avvisas.
Målet skall vara att den offentliga budgeten
skall balanseras över konjunkturcykeln. Med en
sådan norm förblir skulden oförändrad i
nominella termer men minskar successivt i
förhållande till BNP i takt med tillväxten.
Därmed sprids finansieringen av tidigare och
nuvarande generationers överkonsumtion ut i
jämn takt på nuvarande och kommande
generationer. Tanken är dessutom att regering
och riksdag inte skall behöva ägna sig åt
diskretionär stabiliseringspolitik, dvs. att
höja och sänka skatter och utgifter i syfte
att påverka konjunkturläget, särskilt som
sådan politik sällan har varit framgångsrik.
Den måttfulla stabilisering som ändå kommer
till stånd sker i stället automatiskt genom
att skatteintäkterna ökar och utgifterna
minskar i goda tider och tvärtom i dåliga
tider. Det innebär att begränsade underskott
kan tillåtas i lågkonjunkturer men att
överskott i gengäld kommer att uppstå i
högkonjunkturer. Ovan beskrivna ordning är
naturligtvis ett idealtillstånd. I
verkligheten uppför sig inte ekonomin så
välordnat. För det första måste det finnas
visst utrymme för politiskt beslutade
stabiliseringsåtgärder i extrema låg- och
högkonjunkturer. För det andra bygger
resonemanget på att man redan kommit fram till
ett väl fungerande utgifts- och skattesystem.
Där befinner vi oss inte i dag. Den offentliga
utgifts- och skattekvoten är för stor och
måste minskas.
Stabila offentliga finanser motverkas av en
stor offentlig sektor som i Sverige. Storleken
har gjort den till en koloss på lerfötter -
konjunkturkänslig och destabiliserande för
ekonomin i övrigt. Anledningen till att de
svenska offentliga finanserna är så
konjunkturkänsliga är emellertid att den
offentliga sektorn är så stor och att särskilt
de regelstyrda socialförsäkringssystemen är
omfattande. Konjunkturkänsligheten har
sannolikt minskat något med strängare regler
och lägre ersättningsnivåer i
socialförsäkringssystemen samt med den
stramare budgetprocessen. Fortfarande är dock
den offentliga utgiftskvoten mycket stor i ett
internationellt perspektiv.
Lösningen är därmed inte att bygga upp stora
offentliga buffertar för sämre tider utan att
flytta över delar av ansvaret för att spara
inför sämre tider från den offentliga sektorn
till den enskilda individen. Eftersom
merparten av nuvarande transfereringar innebär
en omfördelning över individens livscykel,
skulle detta vara fullt möjligt utan att någon
stor omfördelning behöver ske mellan
individer.
Den politiska sektorns inflytande måste
minskas för att bereda utrymme för privat
verksamhet och individuellt ansvar.
Överflyttning av kommunal verksamhet till
privat regi samt avregleringar och
skattesänkningar för företagande är
förutsättningar för att vi skall få ökad
konkurrens, fler och växande företag och
därmed fler nya arbetstillfällen.
Skattepolitikens inriktning måste vara att
genom kraftiga skattesänkningar på arbete med
tyngdpunkt på låg- och medelinkomsttagare
minska bidragsberoendet samtidigt som
individens frihet och ansvar att forma sitt
eget liv ökar. Det skall löna sig att arbeta
och man skall kunna leva på sin lön.
Utbildning och kompetens måste premieras om
Sverige skall kunna konkurrera på en
världsmarknad som är i ständig utveckling.
Skattepolitiken måste genom lägre skatter
skapa förutsättningar för väsentligt bättre
tillväxt och betydligt flera arbetstillfällen
samtidigt som bidragsberoendet minskar. Det
skattesänkningsutrymme som måste skapas under
de närmaste åren bör till en del avsättas för
att stärka förutsättningarna för företagande
och kapitalbildning, främst genom att slopa
den extra höga beskattningen av investeringar
och kapitalbildning. Särskild uppmärksamhet
måste ägnas åt de s.k. fåmansbolagsreglerna
som straffar mindre, expansiva företag
särskilt hårt. Huvuddelen av
skattesänkningsutrymmet bör emellertid
användas för att sänka skatten på arbete genom
främst sänkta egenavgifter och sänkt
inkomstskatt för alla. Dessa skattesänkningar
gynnar låg- och medelinkomsttagare mest och
medför att bidragsbehoven minskar.
När det gäller penningpolitiken anförs i
motionen att det tar många år för en
centralbank att bevisa sin förmåga att
kontrollera inflationstrycket, och den har
egentligen ännu inte satts på prov, eftersom
efterfrågan i ekonomin har varit tämligen låg
sedan inflationsnormen infördes.
Det finns emellertid vissa "genvägar" för ett
land att visa att man menar allvar med
inflationsbekämpningen. Viktigast i detta
sammanhang är att lagstifta om större
oberoende för Riksbanken. Sverige har i och
med inträdet i EU förpliktat sig att göra
Riksbanken mer självständig, innan EMU:s
tredje fas träder i kraft, oavsett om vi
uppfyller kraven för valutaunionen eller inte.
Senast måste det ske i december 1997, så att
riksdagen kan fatta ett första beslut före
valet 1998. Eftersom det är frågan om en
ändring av regeringsformen, krävs beslut av
två riksdagar med mellanliggande val. Ett
sådant steg skulle innebära en
avsiktsförklaring att Sverige ämnar gå med i
EMU så snart som möjligt eftersom ett
deltagande i ERM, under två år före övergången
till EMU:s tredje fas, är ett av
Maastrichtavtalets kriterier för att delta.
Motionärerna ser det som angeläget att Sverige
går med i EMU så snart vi har uppfyllt
villkoren för att få delta.
I motion Fi204 (m) understryks vidare att
Sverige nu måste inleda en period som bringar
förhållandena på arbetsmarknaden i samklang
med rörlighetens och det växande företagandets
krav. Även i motion Fi207 (m) yrkande 10
framhålls att förändringar av arbetsrätten är
nödvändiga. Motionärerna förordar en radikal
förenkling av den lagstiftning som i dag
reglerar förhållandena mellan medarbetare och
arbetsgivare. Merparten av den arbetsrättsliga
lagstiftningen bör enligt motionärernas mening
ersättas med ett fåtal stadganden som alltid
skall iakttas i anställningsförhållanden. Till
dessa skall den enskilde personligen, eller
den organisation till vilken denne uppdragit
att föra talan, kunna addera andra villkor av
betydelse förhandlingsvägen.
Dagens lönebildning utgör ett allvarligt
problem för svenska företags konkurrenskraft
och måste därför reformeras. Att som
regeringen konsekvent avvisa varje tanke på en
mer varierad lönesättning förstärker, enligt
motionärerna, problemen på arbetsmarknaden.
För en mer tillväxtfrämjande lönebildning ser
motionärerna det som angeläget med en
avveckling av de regler, t.ex. inom
lagstiftningen om kollektivavtal, som
motverkar ett modernt synsätt. En alltmer
varierad arbetsmarknad, där de lokala
förutsättningarna - också inom samma branscher
- kan skilja sig åt betänkligt, lämpar sig
sällsynt illa för centrala överenskommelser. I
stället bör en ordning etableras där den
enskilde själv avgör huruvida han eller hon i
lönehänseende önskar vara företrädd av den
fackliga organisationen - respektive
arbetsgivare av arbetsgivarorganisation -
eller vill svara för förhandling och
uppgörelse på egen hand. Praktiskt innebär
detta att kollektivavtalens räckvidd begränsas
till att omfatta dem som uttryckligen utbett
sig om att bli företrädda på detta sätt.
Slutligen framhålls i motionen att en tryggad
energiförsörjning är en förutsättning för att
företag och hushåll skall kunna planera för
sin framtid. En förtida avveckling av
kärnkraften skulle få mycket allvarliga
följder för tillväxten och uppkomsten av nya
arbetstillfällen men även för miljön.

Centerpartiet
I motion Fi210 (c) framhålls att det är en styrka för
landet, företagen och sysselsättningen att
Centerpartiet tillsammans med regeringen står
för de ekonomisk-politiska riktlinjerna.
Därmed finns en stabil majoritet i riksdagen.
Budgetpropositionen har föregåtts av
överläggningar mellan Centerpartiet och
regeringen. Centerpartiet och regeringen står
sålunda gemensamt bakom budgetens
utgiftsramar.
Centerpartiet har valt samarbete för
nationens bästa före politisk konfrontation.
Bakgrunden till detta är den mycket svåra
statsfinansiella situation som landet befunnit
sig i sedan början på 1990-talet. Saneringen
av statens finanser påbörjades av
fyrklöverregeringen, men var inte klar när
regeringsmakten år 1994 övergick till
Socialdemokraterna. I valrörelsen år 1994
förespråkade Centerpartiet nationell samling
för att klara landets stora ekonomiska
problem.
Sedan samarbetet inleddes med regeringen
våren 1995, med överenskommelsen om
kompletteringspropositionen, har samtliga
övergripande propositioner varit föremål för
förhandling och överenskommelse mellan
Centerpartiet och regeringen. Den ekonomiska
politiken har varit framgångsrik under de
senaste 18 månaderna. Förtroendet för svensk
ekonomi har markant förbättrats. De för
ekonomin, företagen och hushållen så viktiga
räntorna har sedan i april 1995 sjunkit
radikalt. Den femåriga obligationsräntan, som
styr bl.a. bolån, har sjunkit med mer än
4,5 %enheter. För en familj med ett villalån
på 500 000 kr, som sätts om i början på
oktober i år, är räntekostnaderna ca 1 700 kr
lägre per månad, jämfört med om samma familj
hade bundit sina lån i april 1995.
Inflationen är låg, kronan har stärkts
avsevärt och budgetunderskottet har minskat
kraftigt.
Arbetslösheten framstår fortfarande som det
allt annat överskuggande problemet i vårt
land. Med anledning av det mycket svåra
arbetsmarknadsläget tog Centerpartiet och
regeringen ledningen i kampen mot
arbetslösheten i juli i år med ett omfattande
sysselsättningspaket. Det är första steget mot
målet att halvera den öppna arbetslösheten
till år 2000. De allra flesta av dessa
åtgärder träder i kraft vid årsskiftet och
kommer därefter att få positiva
sysselsättningseffekter. De
sysselsättningsskapande åtgärderna genomförs
utan att statens finanser urholkas.
Arbetslöshetsmålet skall följas upp varje
halvår. Ytterligare åtgärder kommer att
vidtas.
Den illa fungerande lönebildningen ser
motionärerna som en delorsak till den höga
arbetslösheten. Mycket talar för att staten
måste agera mer kraftfullt och skapa
incitament för parterna att enas om löneavtal
som är förenliga med den svenska ekonomiska
utvecklingen i stort. Risken är överhängande
att arbetslösheten stiger om inte
lönebildningen sköts ansvarsfullt. Det kan
inte Centerpartiet acceptera. Staten har ett
vidare ansvar än arbetsmarknadens parter. Om
inte parterna förmår att ta samhällsansvar är
det ofrånkomligt att staten måste gripa in i
avtalsprocessen.
Det råder en betydande samsyn mellan
Centerpartiet och regeringen när det gäller
utformningen av finanspolitiken. Centerpartiet
har aktivt medverkat till att sanera statens
finanser och har därmed lagt grunden för att
budgetbalans skall kunna uppnås till år 1998.
Därefter bör statsbudgeten överbalanseras
under en räcka av år för att betala av på den
mycket stora statsskulden. Finanspolitiken
måste sålunda syfta till att åstadkomma
överskott i statens budget över
konjunkturcyklerna.
När det gäller inriktningen av
skattepolitiken är det Centerpartiets ambition
att fr.o.m. år 1998 ta beslut som leder till
att skattekvoten successivt minskar. Skälet
till de hittills höjda skatterna är den
ekonomiska krisens akuta karaktär. I en sådan
situation är det rimligt att de som tjänar mer
också bidrar mer till saneringen av landets
ekonomi. Att belasta dem som har det svårast
alltför hårt är inte kostnadsfritt för staten,
kommunerna och landstingen. En sådan politik
vill inte Centerpartiet medverka till. Lika
litet är det möjligt att nedmontera välfärden
för att åstadkomma massiva skattesänkningar. I
stället måste de skattesänkningar som kan
finnas inom statens handlingsutrymme vara av
sådan art att de leder till ökad
sysselsättning.
Inom vissa delar av skatteområdet har
Centerpartiet och regeringen olika
uppfattningar om utformningen av
skattepolitiken. Som exempel kan nämnas vissa
miljöskatter, skatt på vinstandelar och avdrag
för yrkesfiskare. Dessa frågor behandlas
senare i betänkandet i anslutning till
avsnittet om inkomster och utgiftsramar.
Den nödvändiga budgetsaneringen har
oundvikligen medfört fördelningspolitiska
spänningar. I motionen anförs att
Centerpartiet inget har att erinra mot den
redogörelse som görs i bilaga 4 till volym 1
av budgetpropositionen, men mycket talar för
att man bör initiera en analys av
socialbidragsberoendet, som har ökat under
senare år. Det finns därför all anledning att
undersöka vilka faktorerna är som gör att
människor tvingas söka socialbidrag.
På miljöområdet vill Centerpartiet gå längre
och snabbare fram än regeringen. Centerpartiet
har i samarbete med regeringen fått genomslag
för ett miljardprogram för
kretsloppsanpassning. Miljöteknikdelegationen
sätter i gång sitt arbete fr.o.m. årsskiftet.
Koldioxidskatten för industrin fördubblas från
årsskiftet. En avfallsskatt, som initierades
under förra mandatperioden skall införas från
årsskiftet 1997/98. Sysselsättningen på
miljöområdet ökar redan starkt, men kommer att
öka än mer till följd av nämnda beslut.
Centerpartiet föreslår att en skatt på
kväveoxid införs fr.o.m. 1998. Den skall
finansiera viktiga satsningar på miljöområdet.
För år 1997 föreslår Centerpartiet att 50
miljoner kronor används ur programmet för
hållbar utveckling till kalkning av sjöar samt
inköp av mark för naturvårdsändamål.
Miljöräkenskaper måste föras och redovisas i
en bilaga till budgetpropositionen i likhet
med vad som gjordes år 1992. Centerpartiet
vill prioritera en skatteväxling med sänkt
skatt på arbete och höjd skatt för
miljöstörande verksamhet.

Folkpartiet
Förslagen i motion Fi211 (fp) syftar till, heter det i
motionen, att återge människor i Sverige tron
på framtiden. Om framtidstron skall kunna
återvinnas måste mycket bli annorlunda i vårt
land. Människor måste kunna lita på samhällets
institutioner och på besked från det politiska
systemet. Den känsla av hopplöshet som följer
i massarbetslöshetens spår måste brytas.
Tilltron till välfärdssystemen måste
återupprättas. Just det faktum att
samhällsförändringarna går allt snabbare, gör
- kanske paradoxalt - långsiktighet i beslut
som rör de institutionella ramarna allt
viktigare. Återställare och ytterkants-
politik måste bytas mot en stabilitetspolitik,
förankrad i den huvudfråga där huvuddelen av
det svenska folket åsiktsmässigt befinner sig:
Det innebär en politik som bejakar
företagsamhet och marknadsekonomi i förening
med långtgående ambitioner i fråga om rättvisa
och välfärd.
Folkpartiets politik för stabilitet innebär
följande:
- Sunda statsfinanser - besparingar på bl.a.
företagssubventioner.
- Låg inflation, bl.a. genom valutasamarbete
och ny lönebildning.
- Fasta spelregler för löntagarna -
återupprätta skattereformen.
- Fasta spelregler för företagarna som gynnar
expansion i näringslivet.
- Pensionsreform ur askan av ATP.
- Stabila, självfinansierande
socialförsäkringar.
I motionen görs med utgångspunkt från en
rapport från NUTEK (LU -95 bilaga 6)
nedanstående sammanställning, vars syfte är
att illustrera en tänkbar fördelning av
nytillkommande arbetstillfällen. Det är
sålunda ingen prognos utan just en
illustration.

Förändring i sysselsättningen fram till år
2010

Ett tillväxtscenario med fördelning av
nytillkommande arbetstillfällen på olika sektorer

----------------------------------------------------
Industrisektorn (inkl. jordbruk, bygg + 90 000
m.m.)
----------------------------------------------------
Handel och transporter
+ 40 000
----------------------------------------------------
Ej hushållsrelaterad tjänstesektor
(uppdragsverksamhet, reklam,
formgivning, konsulter, data m.m.) + 170 000
----------------------------------------------------
Hushållsnära tjänstesektor (turism,
privatvård, städning, bank och
försäkring, ideella sektorn, medier, + 180 000
underhållning, kultur m.m.)
----------------------------------------------------
Offentliga sektorn
+ 20 000
----------------------------------------------------
Summa
+ 500 000
----------------------------------------------------

Det här beskrivna scenariet innebär ett
dramatiskt trendbrott jämfört med Sveriges
utveckling de senaste 25 åren. Den inriktning
av den ekonomiska politiken som förordas i
motionen och som är en förutsättning för att
ett sådant trendbrott skall komma till stånd
kan sammanfattas på följande sätt:
Nyföretagandet måste öka kraftigt.
Investeringsnivån måste likaledes höjas
kraftigt. Om Sverige skall ha en chans att
växla in på en högre tillväxtbana krävs en
väsentligt snabbare investeringsutveckling än
i dag. Det ställer i sin tur stora krav på den
ekonomiska politiken. Sverige måste utveckla
ett ovanligt attraktivt investeringsklimat.
Skattepolitiken, energipolitiken och
inställningen till EMU är därvid tre områden
där Sverige skulle kunna flytta fram
positionerna och därigenom bli ett mer
attraktivt land för investeringar. Om däremot
skatterna förblir skadligt höga,
energipolitiken präglas av kortsiktighet och
Sverige väljer att på obestämd tid stå utanför
EMU blir investerings- och företagsklimatet
avsevärt sämre.
Expansionsmöjligheterna för existerande och
nya företag måste förbättras. I motionen
framhålls att det framför allt är
småföretagarna som kan hjälpa Sverige ur
massarbetslöshetens grepp. Men då måste
politiken också inriktas på att underlätta för
människor att starta företag och att undanröja
hindren för expansion. Fåmansbolag får inte
längre diskrimineras jämfört med de
börsnoterade företagen. Regelverken måste för
dessa företag snarast förändras och förenklas.
Hushållens möjligheter att köpa tjänster måste
förbättras avsevärt genom minskade s.k.
skattekilar.
Ett "kunskapslyft" måste åstadkommas genom
bättre utbildad arbetskraft och större
satsningar på forskning.
För att åstadkomma dessa förändringar krävs i
sin tur:
Sänkta arbetsgivaravgifter.
Förenklad arbetsrätt, som bl.a. innebär en
omedelbar återgång till de regelförändringar
som genomfördes av den borgerliga regeringen.
Vidare måste en anpassning ske av nuvarande
regelverk till utvecklingstendenserna på
dagens arbetsmarknad.
Slopad dubbelbeskattning.
Långsiktig energipolitik, som säkrar tillgång
till elenergi till konkurrenskraftiga priser.
Kraftfull budgetsanering med sikte på
budgetbalans år 1998 genom besparingar och
försäljning av aktier i statliga företag.
Särskilda åtgärder för att minska de s.k.
skattekilar, som i praktiken nästan omöjliggör
för hushållen att köpa tjänster samt införande
av s.k. servicecheckar enligt franskt mönster.
En skattepolitik som återställer förtroendet
för skattereformen genom att högsta
marginalskatt sänks till 50 % och att planer
på andra höjningar av marginaleffekterna
(t.ex. avgifter i socialförsäkringarna som
inte motsvaras av förmåner eller s.k. värn-
och vårdskatter) avskrivs. Skattepolitiken
måste innebära en successiv sänkning av
skattetrycket. Viktigt är att man identifierar
och sänker de mest skadliga skatterna först. I
motionen föreslås betydande sänkningar av
arbetsgivaravgifterna för tjänstesektorn.
En ny modell för lönebildningen, som bl.a.
innebär att löntagarna får bära en större del
av kostnaderna för den arbetslöshet som
uppstår om resultatet av avtalsförhandlingarna
blir för stora lönehöjningar. Ytterst är det
arbetsmarknadens parter som har ansvar för att
lönebildningen fungerar. Men det finns också
handlingsutrymme inom den politiska sfären som
kan utnyttjas för att åstadkomma mer
balanserade spelregler - och skärpta
ekonomiska motiv - för parterna att träffa
avtal som ligger inom ramen för vad
samhällsekonomin tål. Till rätten att fatta
beslut måste också höra ett ansvar för
konsekvenserna. Om löneavtalen blir så höga
att människor tvingas ut i arbetslöshet är det
inte rimligt att de fackliga organisationerna
kan skicka hela notan för detta till staten.
På marginalen svarar staten för 100 % av a-
kassornas ökade utgifter. Makten över
lönebildningen måste också följas av ett visst
finansiellt ansvar. I motionen föreslås därför
att statsbidraget sänks till 75 % av a-
kassornas utbetalningar och att egenavgifterna
följaktligen höjs, samtidigt som
inkomstskatten sänks.
Arbetslöshetsförsäkringen bör utvidgas till
att bli en allmän försäkring, som omfattar
alla med förankring på arbetsmarknaden.
En modernisering av arbetsmarknadspolitiken är
nödvändig. Arbetsmarknadspolitikens främsta
uppgift måste vara att underlätta individernas
rörlighet på arbetsmarknaden, såväl den
geografiska som den yrkesmässiga. Det innebär
bl.a. en anpassning till de nya
utvecklingstendenser vi i dag ser på
arbetsmarknaden. Fler kommer att byta arbete
oftare i livet, och fler kommer därmed att
under kortare perioder vara arbetssökande
eller i utbildning. Arbetsmarknadspolitikens
uppgift att underlätta rörlighet accentueras
då ytterligare. De många nya former av
kontrakt eller anställningar som växer fram
ställer också krav på förnyelse av både
arbetsförmedlingarna och de traditionella
åtgärderna, som i hög grad är utformade efter
det gamla industrisamhällets behov. Vidare
måste kvaliteten i arbetsmarknadsutbildningen
förbättras. Utbildningen måste i större
utsträckning vara anpassad efter den enskildes
behov och till kraven på arbetsmarknaden.
Motionärerna menar också att det borde finnas
stora möjligheter att effektivisera
verksamheten inom AMS. Vissa s.k. företagsstöd
som för närvarande utgår via AMS bör reduceras
och pengarna användas för lägre
företagsskatter. I motionen understryks att
arbetsmarknadspolitiken är en nationell
angelägenhet och att den inte bör
kommunaliseras.
Fortsatt antiinflationspolitik, bl.a. genom en
deklarerat positiv inställning till fördjupad
svensk medverkan i europeiskt valutasamarbete
så snart den svenska ekonomin är mogen samt en
självständigare ställning för Riksbanken.
Återupptagen reformering av den offentliga
sektorn genom valfrihet och
konkurrensutsättning.
Kraftfullt försvar av en generell
välfärdspolitik, som ger bra utbildning, god
vård och trygghet vid oväntade händelser på
rättvisa villkor - en sådan politik som gör
att människor vågar satsa på framtiden.

Vänsterpartiet
I motion Fi212 (v) anförs att massarbetslösheten är det
stora hotet mot välfärden och jämställdheten.
Vänsterpartiets politik för full
sysselsättning innefattar olika delar. För det
första föreslås ett 20-miljarderspaket för nya
jobb, bl.a. gröna investeringar, stöd till
småföretag och kommunal verksamhet. För det
andra föreslås stimulanser av den privata
konsumtionen för att stärka hemmamarknaden,
bl.a. genom skattelättnader för låg- och
medelinkomsttagare. För det tredje föreslås
strukturreformer på arbetstids- och
miljöområdet för att befrämja en
arbetskraftsintensiv och uthållig tillväxt. I
motionen understryks att en strategi för full
sysselsättning måste vara såväl
konjunkturstimulerande som långsiktigt
strukturpåverkande. Avsikten är att den skall
stärka den uthålliga tillväxten, förbättra
villkoren för kvinnorna på arbetsmarknaden och
innebära avgörande steg mot en ekologisk
omställning.
Statens finanser har förbättrats radikalt.
Tillsammans med den historiskt låga
inflationen borde detta ge förutsättningar för
lägre räntor och minskad arbetslöshet. Men hur
utvecklingen blir framöver beror i stor
utsträckning på den ekonomiska politikens
inriktning. Som motionärerna ser det kvarstår
tre grundläggande problem i svensk ekonomi:
- Massarbetslöshet.
- Höga realräntor i kombination med stora
privata sparöverskott och offentliga
underskott.
- Stora skillnader i makt och inkomster mellan
könen och samhällsklasserna.

De senaste två åren har finanspolitiken
utformats som en i och för sig nödvändig
budgetsaneringspolitik som emellertid med sin
utformning skapat onödigt stora
fördelningspolitiska orättvisor.
Denna politik måste enligt motionärerna
läggas om. Arbetslösheten måste bekämpas och
den sneda resursfördelningen mellan sociala
grupper och mellan kvinnor och män måste
brytas. Dessa båda faktorer hänger dessutom
ihop. Lägre arbetslöshet stärker löntagarna
och skapar förutsättningar för jämnare
inkomstfördelning och jämställdhet. Dessutom
skapas bättre betingelser för offentlig
verksamhet, välfungerande trygghetssystem och
en gynnsammare arbetsmarknad för kvinnor.
Även om vi nu får en uppgång i konjunkturen
är det motionärernas uppfattning att det finns
utrymme för en mer expansiv ekonomisk politik.
Den höga arbetslösheten och de senaste årens
höga investeringsnivåer i näringslivet talar
för att det finns utrymme för ett betydligt
högre kapacitetsutnyttjande utan risk för
inflationsdrivande flaskhalsar.
Vänsterpartiets budgetförslag är - eventuella
indirekta eller dynamiska effekter oräknade -
ca 12 miljarder kronor svagare. Motionärerna
menar att detta är en rimlig avvägning som
också innebär att Vänsterpartiet står fast vid
budgetsaneringsprogrammet på 114 miljarder
kronor. Men det finns naturligtvis också
anledning att varna för att en alltför
expansiv finanspolitik riskerar att slå över i
hög inflation, hämmar förnyelsen av
näringslivet, stimulerar spekulation och
ineffektiv verksamhet. 1980-talets
erfarenheter förskräcker.
I finansplanen redovisar regeringen att det
knappast kommer att vara möjligt att genomföra
annat än marginella förändringar av det totala
skatteuttaget framöver. Motionärerna delar i
stort denna bedömning, men menar att
fördelningspolitiska och miljöpolitiska skäl
talar för att kraftfulla omfördelningar av
skatterna behövs. Vänsterpartiets förslag
innebär också ett totalt skatteuttag som är 3
miljarder kronor netto högre än regeringens
förslag.
I motionen framhålls att penningpolitiken
måste bli mindre åtstramande. Målsättningen
att få ner inflationen har mer än väl
uppnåtts. Även penningpolitiken måste nu
inriktas på att få ner arbetslösheten.
Reporäntan kan sänkas ytterligare. Det finns
inte några som helst sakliga motiv för att
Sverige skall ha en högre nivå på den
viktigaste styrräntan än sina grannländer.
Riksbanken har ett stort ansvar för att via
ytterligare målmedvetna räntesänkningar
möjliggöra en återhämtning på den svenska
hemmamarknaden och en lägre arbetslöshet.
I motionen ställs krav på särskilda insatser
för sysselsättning och uthållig tillväxt.
Vänsterpartiets sysseslättningsstrategi vilar
på tre pelare:
- Näringspolitiken. I motionen föreslås
omfattande satsningar på nyföretagande och
stimulanser av små och medelstora företag,
bl.a. genom sänkta egenavgifter, reducerade
arbetsgivaravgifter, kreditlättnader och
investeringsbidrag. Sverige behöver en
industriell utveckling i högförädlande och
kunskapsintensiv riktning i framtiden.
Motionärerna föreslår också ett omfattande
program för ekologisk omställning och gröna
jobb. Utöver detta avsätts 5 miljarder kronor
för fler jobb i privat tjänstesektor.
- Omfördela privat konsumtionsutrymme.
Skattesänkningar föreslås för låg- och
medelinkomsttagare via ett höjt grundavdrag.
Värnskatten för höginkomsttagare bör finnas
kvar även efter 1998 (gärna i form av en
vårdskatt). Aktiv fördelningspolitik är också
effektiv konjunkturpolitik utan några
budgetbelastande effekter. Skall
hemmamarknaden stärkas måste den privata
konsumtionen öka och det privata sparandet
minska. Det förutsätter i sin tur tilltro till
offentliga trygghetssystem, mindre oro för
arbetslöshet och lägre realräntenivåer.
- Kommuner och landsting. Den kommunala
verksamheten måste värnas. 5,4 miljarder
kronor bör omfördelas till den kommunala
sektorn i form av sänkta arbetsgivaravgifter
och utökning av fonden för akutinsatser. En
välfungerande kommunal verksamhet är en
förutsättning för uthållig tillväxt.
Ett samlat 20-miljardersprogram föreslås för
bekämpning av arbetslösheten. Programmet
består dels av riktade skattesänkningar, dels
av utgiftsökningar som möjliggörs genom
omfördelningar och ett svagare budgetsaldo
jämfört med regeringens budgetproposition.

Merge-UTKAST>>

20-miljardersprogrammet:
Arbetsgivaravgiftssänkning i tjänstesektorn
- Kommuner och landsting 5 miljarder kronor
- Privat sektor 5 miljarder kronor
Sänkta egenavgifter för egenföretagare 0,6
miljarder kronor
Kreditstöd småföretag 1,3 miljarder kronor
Stöd till försöksverksamhet med
arbetstidsförkortning 2,0 miljarder kronor

Grönt investeringsprogram (kalkning, vallstöd,
marksanering) 1,0 miljarder kronor
Allergisanering (sjuka hus) 0,6 miljarder
kronor
Näringspolitiska satsningar (FOU-stöd,
nätverk, högteknologiska företag, turism,
kvinnliga företagare) 1,0 miljarder kronor
Aktiv arbetsmarknadspolitik (kvinnosatsning,
stöd till arbetshandikappade,
utbildningsbidrag osv.) 3,5 miljarder kronor

I motionen understryks att
jämställdhetsperspektiv nu måste få
genomslagskraft vid utformningen av den
ekonomiska politiken. Regeringens arbete med
dessa frågor går trögt. Av största vikt är att
statistiken blir könsuppdelad och att
regeringsförslagen får könpolitiska
konsekvensbeskrivningar. På SCB måste resurser
omfördelas från könsneutral till könsuppdelad
statistik. På Konjunkturinstitutet bör projekt
"könsräkenskaper" inledas med
miljöräkenskapsprojektet som förebild.
Myndigheterna bör kunna klara detta inom given
ram.
I motionen framhålls att en
arbetstidsförkortning måste ses som en
fördelningspolitisk fråga. Så t.ex. är det
uppenbart att en förkortning av arbetstiden på
sikt skulle innebära att både de
arbetsrelaterade sjukdomarna och arbets-
olyckorna kommer att minska. Vidare skulle
också en arbetstidsförkortning verka
inkomstutjämnande mellan könen.
För att en arbetstidsförkortning skall få
genomslag inom hela arbetslivet krävs enligt
motionärerna en lagändring. I dag förhandlar
parterna utifrån 40-timmarsveckan som norm. I
ett första steg bör detta ändras till 35-
timmarsvecka och på sikt på andra sidan
sekelskiftet till 30 timmar i veckan. I
förhandlingar kan sedan parterna
branschanpassa arbetstiderna och deras
förläggning. Motionärerna anser att det är
dags att påbörja en utvidgad försöksverksamhet
inom olika sektorer och i olika branscher med
förkortad arbetstid.
I motionen föreslås att riksdagen begär att
regeringen återkommer till riksdagen under
hösten med en tidsplan för en generell
arbetstidsförkortning.
Arbetsrätten bör reformeras. I motionen
understryks att inriktningen därvid inte får
vara att försämra anställningsskyddet, öka
visstidsanställningarna och försvaga
löntagarnas förhandlingsposition. Den
förändrade situationen på arbetsmarknaden
reser i stället krav på en utvidgad arbetsrätt
som vidgar arbetstagarbegreppet och som fångar
upp löntagarnas legitima behov av trygghet och
inflytande i förhållande till nya
anställningsformer och beslutsnivåer. Det
behövs också verksamma regler för att säkra
jämställdhet mellan könen i arbetslivet.
Vänsterpartiet föreslår att en ny
parlamentarisk utredning tillsätts om en
förstärkt och utvecklad arbetsrätt.
Enligt motionärerna skjuter regeringen ifrån
sig ansvaret för arbetslösheten. Gång på gång
framhåller regeringen att det är parterna som
skall garantera att vi får en lönebildning,
som inte är inflationsdrivande. Detta innebär,
menar motionärerna, i själva verket ett stort
steg bort från arbetarrörelsens tidigare
positioner. Som motionärerna ser det är det
riksdagen och regeringen som måste ha det
överordnade ansvaret för den ekonomiska
politiken och som skall skapa förutsättningar
för en lönebildning som är förenlig med
samhällsekonomisk balans. Dagens stora
löneskillnader, diskrimineringen av
kvinnolöner och omotiverat höga vinstnivåer i
det privata näringslivet skapar inga gynnsamma
förutsättningar för lönebildningen.
I en enskild motion Fi209 av Bengt Hurtig
m.fl. (v) föreslås att en parlamentarisk
utredning tillsätts med uppdrag att lägga
förslag om åtgärder för att stärka den
ekonomiska demokratin.

Miljöpartiet
I motion Fi213 (mp) framhålls att Sverige behöver en
grön ekonomisk politik. Under de kommande tre
åren bör den ekonomiska politiken särskilt
inriktas mot följande mål:
- Miljöskuldsökningen skall upphöra senast år
1999 och därefter skall miljöskulden minskas.
Det kräver långtgående miljökrav,
miljöanpassning av skattesystemet och
betydande satsningar på miljön inom både
offentlig och privat sektor.
- En rättvisare och mer solidarisk fördelning
av såväl tillgångar som besparingar skall
uppnås med en stark fördelningspolitik, bl.a.
genom lägre ersättningar och bidrag till
medel- och höginkomsttagare och färre
besparingar på subventioner till ekonomiskt
och socialt klämda människor.
- Den öppna arbetslösheten skall minskas till
under 4% år 2000, bl.a. genom sänkt arbetstid,
minskad beskattning av arbete, statliga
investeringssatsningar till gröna jobb inom
bl.a. kultur-, kommunikations- och
energiområdena och genom att skapa bättre
förutsättningar för främst små och medelstora
företag.
- Enskilda människors ekonomiska självtillit
skall stegvis stärkas genom brutet tak och
grundskydd i socialförsäkrings- och
pensionssystemen, lägre beskattning av arbete
och högre miljöskatter, ökat inflytande i den
demokratiska processen och i offentliga
angelägenheter m.m.
- Underskottet i den offentliga sektorns
finansiella sparande skall uppgå till högst
3 % av BNP 1997 och balans nås 1998. Från 1999
bör även statsbudgeten vara i balans så att
statsskulden kan börja minska.
- Realräntorna skall pressas ner bl.a. genom
bibehållna låga kostnadsökningar, fullföljd
statsfinansiell sanering och utgiftskontroll
samt en bättre fungerande och mer dynamisk
arbetsmarknad.
- Förutsättningar skall skapas för en växande
privat sektor med fler små, medelstora eller
kooperativa företag. Detta skall ske så att
ett resurs- och energieffektivt
produktionssätt främjas och sysselsättningen
ökar. Med hänsyn bl.a. till fortsatt höga
realräntor är det angeläget att finna sätt att
underlätta för företagen att öka sina
investeringar. Det är särskilt små och
medelstora företag som uppvisar stora
svårigheter att trygga sin kapitalförsörjning.
De övergripande ekologiska aspekterna på
ekonomin måste ges betydligt större tyngd i
den ekonomiska politiken. Det är inte rimligt
att förvänta sig att miljöpolitiken ensam
skall kunna klara de mer grundläggande
orsakerna till den omfattande
resursförstöringen, utarmningen och
förgiftningen av miljön. Miljöproblemen är
inte marginella fenomen som kan fixas av någon
eftersläpande städpatrull. De är tvärtom
grundläggande problem som handlar om
förutsättningarna för vår försörjning och
ekonomi. Den ekonomiska politiken måste därför
läggas om till en långsiktigt hållbar
kretsloppsekonomi. Miljöanpassningen av
ekonomin innebär emellertid inte bara
begränsningar. Tvärtom innebär den också stora
möjligheter till fler arbetstillfällen och på
sikt bevarat välstånd. Även på kort sikt
öppnar en miljöanpassning av den ekonomiska
politiken stora möjligheter. Miljöbranschen är
i sig en viktig tillväxtbransch med stora och
växande möjligheter i framtiden. Genom en s.k.
grön skatteväxling skapas förutsättningar för
minskad miljöskuld, ökad livskvalitet och
fortsatt välfärd.
I motion Fi202 (mp) understryks att det är
oerhört viktigt att statens budget- underskott
vänds till ett överskott och att statsskulden
minskas. Det är av största betydelse att
inflationen och räntorna hålls låga och i
paritet med vår omvärld. Det är viktigt att
kronans värde är stabilt. De fem s.k.
konvergenskraven står därför inte i
motsatsförhållande till en grön ekonomisk
politik. Men den ekonomiska politiken kan inte
tillåtas bestå av enbart dessa fem krav.
Tvärtom måste de underordnas övergripande
sociala och miljömässiga mål för den
ekonomiska politiken. Miljöpartiets medverkan
i detta konvergensprogram har bl.a. medfört
att såväl arbetslösheten som miljöfrågorna har
lyfts upp som centrala mål jämsides med
konvergenskriterierna. I de hittills gjorda
uppföljningarna av konvergensprogrammet hösten
1995 (bilaga i tillväxtpropositionen), våren
1996 (bilaga i vårpropositionen) och i
anslutning till den nu aktuella
budgetpropositionen finns emellertid ingen som
helst uppföljning vad gäller miljömålen med.
Med anledning av detta föreslår vi riksdagen
att begära att regeringen återkommer till
riksdagen med en analys av miljökonsekvenserna
av konvergensprogrammet.
Finanspolitiken skall inriktas på att snabbt
sanera statens finanser och skapa
förutsättningar för en växande privat sektor
med fler små, medelstora eller kooperativa
företag. Detta skall ske så att resurs- och
energieffektiva produktionssätt främjas och
sysselsättningen ökar. Bekämpningen av
arbetslösheten måste, jämte en aktiv politik
för minskad miljöskuld, vara en viktig del i
finanspolitiken.
I motionen föreslås en skatteväxling där
skatt på arbete ersätts med skatt på energi
och miljö. Därigenom stimuleras tjänste- och
miljörelaterade sektorer av ekonomin. Med
hänsyn till miljösektorns förhållandevis
snabba tillväxt internationellt sett och att
såväl miljösektorn som tjänstesektorn i
Sverige är förhållandevis underutvecklade, bör
skatteväxlingen medföra ett ökat företagande
och en ökad sysselsättning.
Besparingar i den offentliga sektorn bör
göras men får inte ske så att de slår ut
förutsättningarna för ett jämlikt och gott
samhälle. Besparingarna bör inriktas mot bl.a.
de mycket höga utgifterna för ett militärt
försvar som numera framstår som helt
omotiverade, vägbyggen med låg
samhällsekonomisk nytta, bidrag och
ersättningar till enskilda och företag som kan
klara sig hyfsat ändå. Genom grön
framtidspolitik som medför minskad total
arbetslöshet kan betydande besparingar göras i
statsbudgeten.
Välfärdens kärnområden - vård, omsorg och
skola - måste så långt möjligt undantas från
sparniten. Besparingar på dessa områden är
samhällsekonomiskt tvivelaktiga. Mot den
bakgrunden föreslås att kommunsektorn ges ett
ökat ekonomiskt utrymme genom att de
avdragsgilla egenavgifterna inte höjs åren
1997 och 1998 och genom att sektorn får
behålla en del av överskottet av en
skatteväxling mellan sänkta
arbetsgivaravgifter och höjda energiskatter.
De övergripande principerna för
skattepolitiken bör vara följande. Behovet av
skattefinansiering av offentliga verksamheter
kommer att var stort även i framtiden.
Samtidigt finns det en risk för att vissa
skattebaser urholkas, bl.a. som en följd av
allt öppnare gränser. Miljöpartiet bedömer att
den totala skattekvoten kommer att ligga kvar
på ungefär nuvarande nivå under överblickbar
framtid. Inom ramen för det totala
skatteuttaget måste en skatteväxling ske med
lägre skatter på arbete och högre på energi,
utsläpp och råvaruförbrukning. Skatteväxlingen
bör omfatta ca 25 miljarder kronor t.o.m. 1999
och ca 100 miljarder t.o.m. år 2010. Inom den
ramen kan skatten på arbete
(arbetsgivaravgifter, egenavgifter och i viss
mån inkomstskatten) sänkas med nära
12 %enheter. Skatteväxlingen är det viktigaste
styrmedlet för att få till stånd en
genomgripande och långsiktig omvandling av
samhället mot ett ekologiskt hållbart
kretsloppssamhälle. För att detta skall kunna
ske på effektivast möjliga sätt behöver
samhällets aktörer, företag och hushåll klara
långsiktiga politiska beslut som anger
färdriktningen. Riksdagen bör därför redan nu
fatta bindande beslut om skatteväxling för
åren 1997-1999 och därutöver fatta
principbeslut om en fortsatt skatteväxling
fram till år 2010.
Målet måste vara att halvera den totala
arbetslösheten till sekelskiftet. Enligt
motionärerna ger förslagen en öppen
arbetslöshet på ca 3,5 % år 2000. Men som
motionärerna ser det måste en rad
omfördelningar av samhällets ekonomiska
tillgångar ske om detta mål skall klaras. En
arbetstidsförkortning är helt nödvändig om
arbetslösheten varaktigt skall minska i någon
större omfattning. Miljöpartiets långsiktiga
mål är en förkortning av arbetstiden till 30
timmar per vecka. Som ett första steg föreslås
att normalarbetstiden sänks från nuvarande 40
timmar till 35 timmar per vecka fr.o.m. år
1998. Utöver en arbetstidsförkortning krävs en
rad ytterligare åtgärder, som att
beskattningen av arbete sänks samtidigt som
miljörelaterade skatter höjs i motsvarande
grad. Vidare bör en storsatsning på en
ombyggnad av Sverige till ett
kretsloppsanpassat samhälle skapa nya
arbetstillfällen. För att uppnå
sysselsättningsmålet måste också
personalindragningarna inom kommuner och
landsting begränsas.
De fördelningspolitiska orättvisorna växer i
vårt land. I anslutning till propositionen, i
bilaga 4, lämnas en sedan länge efterfrågad
fördelningspolitisk analys av hushållens
inkomstutveckling 1975-1994. Den bekräftar att
inkomstklyftorna i samhället ökar.
Regeringens, enligt motionärerna, nonchalanta
inställning till fördelningsfrågorna är helt
oacceptabel. Miljöpartiet kräver en rad
fördelningspolitiskt motiverade förändringar.
- Miljöpartiets förslag till ändringar i
socialförsäkringarna, a-kassan och
pensionssystemen innebär att det
fördelningspolitiska inslaget blir betydligt
starkare. En betydande omfördelning görs i
ersättningarna så att de som i dag erhåller
låga eller inga ersättningar får mer. Detta
finansieras genom att de som i dag erhåller
höga ersättningar får mindre än vad de får i
dag.
- Den kanske största orättvisan är mellan de
arbetslösa och de som har arbete. Förslagen i
motionen på det arbetsmarknadspolitiska och
kommunalpolitiska området, som redovisats
ovan, innebär att arbetslösheten halveras på
fyra års tid. Våra förslag till generösare
inträdesregler och försörjningstillägg i bl.a.
a-kassan innebär att betydligt fler kommer att
omfattas av trygghetssy- stemen.
- Förslaget innebär vidare att kommunsektorn
får bättre ekonomi jämfört med regeringens
förslag, vilket innebär drygt 20 000 fler
arbetstillfällen. Välfärdens kärnområde,
skolan, får därigenom bättre förutsättningar.
Det har stor fördelningspolitisk betydelse.

Kristdemokraterna
I motion Fi214 (kd) anförs att Kristdemokraternas
alternativ till regeringens budgetproposition
tar sikte på tre huvuduppgifter. Den första
huvuduppgiften gäller att skapa
förutsättningar för nya och växande företag
för att åstadkomma de nya jobben. Den andra
huvuduppgiften är att skapa resurser så att
kommuner och landsting kan möta de snabbt
växande behoven av vård och omsorg. Den tredje
uppgiften är att den ekonomiska saneringen
skall bedrivas på ett sådant sätt att de mest
utsatta grupperna inte drabbas ytterligare och
att de som drabbats mest av regeringens
nedskärningar kompenseras.
Den främsta målsättningen för den ekonomiska
politiken måste vara att halvera den totala
arbetslösheten. Nackdelarna med regeringens
inriktning på den öppna arbetslösheten
framkommer enligt motionärerna tydligt när man
granskar regeringens förslag. Öppet arbetslösa
döljs bakom en stor utbildningssatsning och
traditionella arbetsmarknadspolitiska
åtgärder.
Insikten om att endast den privata sektorn
kan skapa den expansion av samhällsekonomin
och den ökning av det totala antalet
arbetstillfällen som Sverige så väl behöver
kräver en kraftfull tillväxtpolitik som bygger
på strukturella och tillväxthöjande åtgärder.
Den traditionella konjunkturorienterade
tillväxtpolitiken måste, menar motionärerna,
ge plats för en politik som via djupverkande
och långsiktiga insatser främjar de reella
förutsättningarna för tillväxt.
Det förslag till inriktning av den ekonomiska
politiken som presenteras i motionen kan
sammanfattas under följande rubriker.
Ett gott företagsklimat skapar nya
framtidsjobb, och förväntningarna på nya
arbetstillfällen ställs i första hand på de
mindre företagen. Utrymmet för produktivitets-
och effektivitetsförbättringar i framför allt
de stora företagen innebär att man i dessa
företag samtidigt kan öka produktionen och
minska antalet anställda. Under den senaste
tioårsperioden minskade antalet anställda i
storindustrin med 19 % medan småindustrin
ökade antalet anställda med 11 %.
Ett gynnsamt klimat för små- och
nyföretagande är därför av största vikt inför
1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten
och för sanering av statsfinanserna.
Attityderna till företagande måste bli bättre.
Inställningen till företagande,
företagsklimatet, är avgörande för
benägenheten att starta företag. Politiker,
skolor, företagare, organisationer m.fl. har
ett gemensamt ansvar för detta. Vidare är en
fortsatt produktivitetstillväxt viktig. För
att en sådan skall främjas krävs att
devalveringspolitik undviks. En väl fungerande
infrastruktur, inklusive telekommunikationer
och informationsteknik, är också en central
förutsättning för att svenskt näringsliv i
hela landet skall kunna expandera. Stora
satsningar på forskning och utbildning är
nödvändiga om svenskt näringsliv skall kunna
fortsätta att utveckla produkter som är
internationellt konkurrenskraftiga. Goda
forskarmiljöer är viktiga för att behålla
forsknings- och utvecklingsverksamhet i
Sverige. Utbytet mellan högskolor/universitet
och näringsliv för att stimulera
kommersialiseringen av forskningsresultat
måste förbättras.
Många, framför allt mindre företagare,
upplever sig ofta kämpa mot en kompakt
byråkrati. Kristdemokraterna välkomnar mot
denna bakgrund att regeringen nu tillsätter
ytterligare en utredning för att se över
byråkratin för småföretagare. Det finns även
anledning att se över alla de myndigheter,
institutioner och organisationer som på olika
sätt handhar företagarfrågor och hitta former
för att samordna de olika verksamheterna på
ett sätt som dels förenklar för företagen,
dels kan innebära rationaliseringar och
effektiviseringar av de olika stöd som staten
står bakom till företagen. Kristdemokraterna
föreslår att den avregleringsdelegation som
tillsattes under den förra mandatperioden får
slutföra sitt arbete. Kapitalförsörjningen för
de mindre företagen måste förbättras genom ett
permanent riskkapitalavdrag och avskaffande av
dubbelbeskattningen.
Arbetsrätten måste reformeras så att den
bättre svarar mot dagens arbetsmarknad och
unga människors syn på arbete och
flexibilitet. Kristdemokraterna avser att
återkomma i denna fråga när regeringen
presenterar sitt förslag till förändrad
arbetsrätt.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet
ställer också allt större krav på fortlöpande
kompetensutveckling. Olika metoder för att
stimulera till såväl egen kompetensutveckling
som utbildning inom arbetslivet måste prövas.
Ett system med individuella utbildningskonton
bör införas.
Målet för den översyn av företagsstöden som
nu görs bör kunna vara sänkta företagsstöd i
utbyte mot sänkta skatter, t.ex.
arbetsgivaravgifter. En rättvisare
konkurrenssituation skall eftersträvas.
Stimulanser för att påskynda utvecklingen av
antalet tjänsteföretag skulle få påtagliga
effekter på antalet nya jobb. Också ur
resurshushållningssynpunkt är ett ökat utrymme
för tjänstesektorn, t.ex. när det gäller
reparationer och underhåll, angeläget. Att
generellt minska tjänsteföretagens kostnader
genom t.ex. sänkt moms eller sänkt
arbetsgivaravgift skulle, för att ge någon
betydande effekt, i dagsläget vara en
statsfinansiellt alltför dyr åtgärd. Som ett
första steg bör därför en selektiv lösning
väljas.
Motionärerna vill mot den bakgrunden avsätta
ytterligare resurser utöver regeringens ROT-
program för att kunna bredda basen för arbete
som berättigar till avdrag liksom för att
möjliggöra en större skattereduktion.
Hushållssektorn måste stimuleras genom att den
modell för hushållstjänster som finns i
Danmark införs.
Arbetsmarknadspolitiken måste reformeras.
Arbetsmarknadspolitiken måste som mycket annat
utgå från subsidaritetsprincipen. Det innebär
att det en lägre nivå klarar av på egen hand
skall inte högre nivåer lägga sig i.
Arbetsmarknadspolitiken skall vara subsidär på
så sätt att samhällets insatser skall vara
stödjande när så krävs, dock utan att skada
ordinarie arbetsmarknad.
Det är nu nödvändigt att få en ny syn på den
statliga arbetsmarknadspolitiken kontra
kommunerna och deras ansvar för de arbetslösa.
Riksdagen beslutade under maj månad i år om en
begränsad försöksverksamhet med ökad lokal
samverkan.
Rapporter har den senaste tiden kommit om att
flera utvalda kommuner hoppat av projektet
efter besvikelse över att användningen av
finansiella medel fortfarande omgärdas av
starka regleringar. De erfarenheter som redan
finns av lokal samverkan borde emellertid tas
tillvara för att förbättra samarbetet och
effektiviteten på arbetsmarknadspolitikens
område. Därför borde alla kommuner som önskar
få delta i försöksverksamheten med lokal
samverkan. Staten kan aldrig avhända sig det
nationella ansvaret för
arbetsmarknadspolitiken men väl se till att
kommunerna får möjlighet att göra bästa
möjliga av situationen. Projektet bör vidare
ses över så att den intention som uttalats om
friare användning av finansiella medel också
kan realiseras.
För att förhindra en ökning av den öppna
arbetslösheten med personal som avskedas från
kommuner och landsting borde
arbetsmarknadspolitiska medel och a-kassemedel
inom försöksverksamhetens ram få användas till
kompetensutveckling/utbildning för dessa
personalgrupper.
Ungdomar måste få ett fotfäste på
arbetsmarknaden för att sedan kunna utvecklas
i sin yrkesroll. Möjligheten att vara
visstidsanställd bör förlängas till 24
månader.
Ett viktigt område för ökad sysselsättning är
miljö- och energisektorn. Genom en
skatteväxling med höjda skatter på ändliga
naturresurser och miljöskadliga utsläpp och
sänkta kostnader för arbete skulle ge fler
arbetstillfällen samtidigt som vår miljö
skyddas. Efter det att Skatteväxlingskommittén
avslutat sitt arbete bör en genomtänkt
strategi för successiv skatteväxling utarbetas
och presenteras för riksdagen. Redan nu bör
dock energi- och miljörelaterade
skattehöjningar växlas mot åtgärder som
befrämjar sysselsättningen. På miljöområdet är
det väsentligt att föra en långsiktig politik
som syftar till att bevara nuvarande miljö och
naturresurstillgångar samt återställa de
skador som uppkommit. EU:s miljöstöd måste
användas fullt ut för att säkra biologisk
mångfald och öppna landskap.

Utskottets ställningstagande
I Moderata samlingspartiets motioner Fi201 och
Fi204 riktas stark kritik mot den nu förda
politiken. I motionerna ges en bild av Sverige
där orsakerna till 1990-talets problem måste
sökas i den politik som utformades för flera
decennnier sedan. I motion Fi201 (m) går man
ännu längre tillbaka i tiden. Idén om att
skapa ett samhälle med ett väl utbyggt socialt
välfärdssystem - tanken att skapa ett folkhem
- blev enligt motionärerna inledningen till
dagens problem. Folkhemstankens
"kollektivistiska syn på samhället var fel
redan när den formades och har spelat en
alltmer destruktiv roll för vårt lands
utveckling", heter det i motion Fi201 (m).
Utskottet kan inte i något avseende ställa
sig bakom den historiebeskrivning som
presenteras i motionerna Fi201 (m) och Fi204
(m). Dessvärre är det också så att denna
bakgrundsbild av utvecklingen i Sverige bildar
utgångspunkt för de förslag till åtgärder som
redovisas i motion Fi204 (m). Finanspolitiken
skall ges en utformning med kraftiga
skattesänkningar innebärande fortsatta
omfattande nedskärningar av den offentliga
sektorns verksamhet. I motion Fi204 (m)
karakteriseras den offentliga sektorn som "en
koloss på lerfötter". Vidare föreslås att
förutsättningarna för lönebildningen ändras i
riktning mot individerna i stället för
centrala övereskommelser och att radikala
förändringar sker inom arbetsrätten som
försvagar löntagarens ställning på
arbetsmarknaden.
Det kan enligt utskottets mening i detta
sammanhang finnas anledning att redovisa vad
som innefattas i begreppet offentlig sektor.
Ett vanligt mått på den offentliga sektorns
storlek är kvoten mellan sektorns utgifter och
BNP. Sverige som har den högsta utgiftskvoten
- utgiftskvoten nådde sin högsta nivå år 1993
och uppgick då till 73 % och beräknas falla
till 63 % år 1997 - ligger tillsammans med
Holland, Belgien och de nordiska länderna över
OECD-genomsnittet på 50 %. Den största andelen
av dessa utgifter utgörs emellertid av
transfereringar och räntor. Ser man till den
egentliga verksamheten som till större delen
utgörs av produktion av tjänster, blir bilden
en annan. Den offentliga konsumtionen utgör
knappt 30 % av BNP. Norden befinner sig även
här i främsta ledet med väl utbyggda
offentliga sektorer. Sverige har den högsta
andelen beroende på en mycket hög andel
konsumtion av kommunala tjänster. Andelen
statlig konsumtion ligger för Sverige
emellertid under genomsnittet för OECD.
Utskottet avvisar den inriktning av den
ekonomiska politiken som föreslås i motionerna
Fi201 (m) och Fi204 (m). Den av Moderata
samlingspartiet föreslagna politiken med
kraftiga skattesänkningar i förening med
nedskärningar i en offentlig sektor, som redan
drabbats svårt av 1990-talets djupa
lågkonjunktur, innebär att den generella
välfärdspolitiken måste överges. Denna politik
kombinerad med de förändringar i
lönebildningen som motionärerna förordar
kommer sannolikt att kraftigt öka klyftorna
vad gäller levnadsvillkoren för olika grupper
i samhället. Det är utskottets bestämda
uppfattning att grunderna för vårt
välfärdssystem måste försvaras. Det är
emellertid ofrånkomligt att ett generellt
välfärdssystem, som i dag kännetecknar de
nordiska länderna, får en hög utgiftskvot. En
bidragande orsak är också att i dessa länder
beskattas de offentliga bidragen vilket
förstorar utgifterna.
Vad utskottet här anfört om vårt
välfärdssystem emotsäger inte att anpassningar
löpande måste vidtas för att systemet skall
kunna fungera i en föränderlig värld. Den
genomförda skattereformen åren 1990-1991 är
ett exempel på detta.
Utskottet vill i detta sammanhang understryka
betydelsen av stabila välfärdssystem. En
förutsättning för att företag skall investera
är att det finns en efterfrågan på deras
varor. Detta kräver i sin tur att medborgarna
känner trygghet och tilltro till
välfärdssystemen. Trygga individer förmår att
ta initiativ som driver utveklingen framåt.
Medborgarnas tilltro till olika
försäkringssystem måste därför stärkas.
Tydliga och stabila regler måste gälla vid
sjukdom, arbetslöshet och pension.
I motsats till vad som hävdas i motion Fi204
(m) anser utskottet att Sverige har ett
skattesystem som är förmånligt för företag och
företagande, även vid en internationell
jämförelse. Ett väl fungerande skattesystem är
av grundläggande betydelse för att uppnå en
stabil och hög tillväxt i samhällsekonomin.
För att nå sysselsättningsmålet måste
skatteregler och andra spelregler vara
långsiktigt stabila så att både företag och
privatpersoner skall kunna investera och göra
långsiktiga bedömningar. Detta är speciellt
viktigt i en ekonomi som den svenska, där
skatterna utgör en stor andel i relation till
den samlade produktionen. Vid den sanering av
statsfinanserna som har genomförts sedan valet
år 1994 har skattehöjningar utgjort en viktig
del, både genom att bidra med ökade inkomster
till staten och genom att bördorna därigenom
har kunnat fördelas efter bärkraft. Utskottet
förutsätter inte några stora förändringar av
det totala skatteuttaget framöver. Däremot kan
justeringar och omfördelningar mellan olika
skatter aktualiseras bl.a. mot bakgrund av den
fortgående internationaliseringen av den
svenska ekonomin. Önskemål om en ökad
miljörelatering av skattesystemet kan också
motivera förskjutningar i skatteuttaget.
Ytterligare åtgärder för främst mindre företag
är också motiverade. Regeringen har därför
lagt fram förslag som förbättrar villkoren för
nyinvesteringar för små och medelstora
företag. Regeringen förbereder också ett nytt
system för betalning av skatter och avgifter
som kommer att underlätta och effektivisera
både företagens och skatteförvaltningens
arbete.
Utskottet delar inte den uppfattning som förs
fram i motion Fi204 (m) att det måste ske en
radikal förändring av arbetsrätten.
Föreställningen att den enskilde personligen
skall kunna nå goda villkor av betydelse
förhandlingsvägen av utöver vad som skulle
regleras i en "förenklad arbetsrätt" måste för
stora grupper av arbetstagare vara helt
verklighetsfrämmande. Självfallet är det
viktigt att arbetsrätten anpassas till
förändringar på arbetsmarknaden. Regeringen
har också nyligen träffat en överenskommelse
med Centerpartiet om förändringar i
arbetsrätten. Inriktningen är att göra det
lättare för företagen att anställa, inte att
göra det lättare att säga upp. En ny
anställningsform, överenskommen
visstidsanställning, införs för att göra det
lättare att anställa personal. Ökade
möjligheter till nyanställningar är särskilt
viktigt i den konjunkturuppgång som väntas.
För att stärka främst kvinnors ställning på
arbetsmarknaden föreslås dessutom rätt till
ökad sysselsättningsgrad för deltidsarbetslösa
och en tidsgräns för vikariatanställningar. En
proposition i detta ärende överlämnades till
riksdagen den 24 oktober.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört
avstyrker utskottet motionerna Fi201 (m)
yrkandena 1-3 och 5-9 och Fi204 (m) yrkande 1.
I motion Fi207 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)
yrkandena 1 och 2 framförs bl.a. synpunkter på
utformningen av skattepolitiken som har viss
anknytning till motsvarande behandling i
motionerna Fi201 (m) och Fi204 (m). Här
aktuella yrkanden i motion Fi207 (m) avstyrks
av utskottet.

I Folkpartiet liberalernas motion
Fi211framhålls särskilt vikten av att om
arbetslösheten skall kunna tvingas tillbaka
måste nyföretagandet och
expansionsmöjligheterna för företagen öka. Det
är, menar motionärerna, framför allt
småföretagen som kan hjälpa Sverige ur
massarbetslöshetens grepp. Kritik riktas i
motionen mot att den förda politiken inte
anpassar skatte- och regelsystemet på ett
sådant sätt att företagssektorn kan växa.
Utskottet vill med anledning av motionärernas
syn på möjligheterna att expandera
företagssektorn anföra följande.
Ett gott företagsklimat förutsätter en
internationellt konkurrenskraftig
företagsbeskattning och tillfredsställande
villkor för riskkapitalförsörjningen. Sverige
har också som utskottet tidigare i betänkandet
framhållit i en internationell jämförelse ett
skattesystem som är förmånligt för
företagande. För större företag med tillgång
till de internationella kapitalmarknaderna är
villkoren goda. För små och medelstora företag
behöver emellertid försörjningen med
riskkapital underlättas. Regeringen har i
proposition 45 lagt fram ett förslag till
lättnader i dubbelbeskattningen med inriktning
mot dessa företag. I detta betänkande
behandlar utskottet också förslag om att sänka
arbetsgivaravgifterna för de mindre företagen
med över 2,5 miljarder kronor (prop. 21).
När det gäller regelsystemets utformning
delar utskottet till viss del motionärernas
uppfattning. Reglerna för att starta och driva
företag bör förenklas. Regeringen har också
tillsatt en delegation med uppgift att
förenkla olika regler för de mindre företagen.
För att komma till rätta med den illa
fungerande lönebildningen föreslår
motionärerna att de som har makten över
lönebildning - enligt motionärernas synsätt
löntagarnas organisationer - tar ett
finansiellt ansvar för alltför kraftiga
löneökningar. Ansvaret skall utkrävas genom
att statsbidraget sänks till 75 % av a-
kassornas utbetalningar vilket innebär att
egenavgifterna höjs.
Som framgått av utskottets tidigare
redovisning i betänkandet av det ekonomiska
läget i den svenska ekonomin har
löneutvecklingen trots det mycket svåra läget
på arbetsmarknaden legat över genomsnittet för
våra viktigaste handelspartner. Som utskottet
ser det är detta en situation som i längden är
ohållbar. Lönebildningen måste förbättras och
bringas i samklang med vår omvärld. Sker inte
detta kan ansträngningarna att nå målet - en
halvering av den öppna arbetslösheten till 4 %
år 2000 - omintetgöras. Det är emellertid
utskottets uppfattning att ansvaret att skapa
en robust lönebildningsprocess måste åvila
arbetsmarknadens parter. Alternativet är - om
stora fördelningspolitiska orättvisor skall
undvikas - en statlig inkomstpolitik, ett
alternativ som utskottet inte vill förorda.
Som anförs i propositionen behövs för att ta
Sverige ur massarbetslösheten ett nytt
kontrakt för samverkan på lönebildningens
område. I samband med vårpropositionen inbjöd
därför regeringen arbetsmarknadens parter att
redovisa sin syn på den framtida
lönebildningen. Inbjudan speglar regeringens
inställning att lönebildningen i första hand
är en fråga för arbetsmarknadens parter.
Parterna fick därefter i uppdrag att fram till
den 31 mars 1997 gemensamt formulera
nödvändiga förändringar av förhandlings- och
lönebildningssystemet för att säkerställa en
bättre fungerande lönebildning. Som ett första
steg har Edingruppen fått i uppdrag att under
hösten 1996 granska utfallet av den senaste
avtalsrörelsen.
I motion Fi211 (fp) tas även frågan upp om en
reformering av arbetsrätten. Utskottets
ställningstagande vad gäller arbetsrätten har
redovisats tidigare i betänkandet i anslutning
till ställningstagandet till de moderata
partimotionerna.
I motion Fi211 (fp) ställs också krav på att
arbetsmarknadspolitiken reformeras.
Motionärerna vill bl.a. att
arbetsmarknadsutbildningen förbättras och
anpassas efter den enskildes behov.
Verksamheten vid AMS måste effektiviseras
genom en decentralisering och
avbyråkratisering. En nära samverkan med
kommuner och näringsliv bör upprättas.
Utskottet vill här framhålla att arbetet med
att förändra arbetsmarknadspolitiken i den
riktning som motionärerna önskar redan pågår.
Regeringen har sedan den tillträdde arbetat
med att reformera den aktiva
arbetsmarknadspolitiken. Kompetenshöjning är
ett centralt inslag i strategin för att
återföra arbetslösa till reguljärt arbete.
Många av dem som har blivit arbetslösa saknar
den kompetens som behövs för att kunna få ett
nytt jobb. Det krävs ofta en ny kunskap för
att möta de krav som de nya jobben ställer.
Samtidigt har de lokala arbetsförmedlingarnas
roll stärkts. Kommunerna har fått ett starkare
inflytande. De arbetsmarknadspolitiska medlen
har blivit mer flexibla och individinriktade.
Konkreta och realistiska individuella
handlingsplaner upprättas i samarbete mellan
de arbetssökande och arbetsförmedlingen.
Därigenom tydliggörs både den arbetssökandes
och arbetsförmedlingens ansvar. Syftet är att
påskynda återgången till den reguljära
arbetsmarknaden.
Utskottet avstyrker med det anförda yrkande 1
i motion Fi211 (fp).

I Vänsterpartiets motion Fi212 krävs att
finanspolitiken och penningpolitiken blir
mindre restriktiv. Det finns, menar
motionärerna, utrymme för ett betydligt högre
kapacitetsutnyttjande utan risk för
inflationsdrivande flaskhalsar. Stark kritik
riktas mot fördelningspolitiken. Klyftorna i
samhället har ökat på grund av den höga
arbetslösheten men klyftorna har också
förstärkts genom den förda politiken.
Utskottet är av samma mening som regeringen
att saneringen av de offentliga finanserna
måste fullföljas i den utsträckning som anges
i propositionen. Som tidigare redovisats i
betänkandet pekar prognoserna mot att den
offentliga sektorns underskott kan vara helt
eliminerat år 1998. Statsskulden beräknas
börja minska i år men dess omfattning innebär
ändå att räntorna är den enskilt största
utgiftsposten i statsbudgeten. Denna
omständighet begränsar möjligheterna för såväl
stabiliseringspolitiken som
fördelningspolitiken. Även om
stabiliseringspolitiken på grund av obalansen
i de offentliga finanserna inte kunnat
utnyttjas i full utsträckning som det svåra
arbetsmarknadsläget kräver har den hittills
genomförda saneringen av de offentliga
finanserna lett till ett kraftigt räntefall.
Vänsterpartiet vidhåller, såvitt utskottet
förstår, uppfattningen att ett större
underskott i de offentliga finanserna inte
nämnvärt skulle driva upp räntorna.
Konsolideringsprogrammet kan därför, menar
motionärerna, begränsas till 114 miljarder
kronor som skall jämföras med regeringens på
126 miljarder. Utskottets mening är att ett
sådant antagande är en riskfylld utgångspunkt
vid utformningen av finanspolitiken. Med stor
sannolikhet skulle räntorna åter börja stiga.
I motion Fi212 (v) hävdas vidare att
utgiftstaket i den nya budgetprocessen utgör
ett hinder för att föra en effektiv
stabiliseringspolitik. Utskottet delar inte
denna uppfattning. Innebörden av ett
utgiftstak är att regering och riksdag ges
möjlighet att få kontroll över
budgetutvecklingen. Är statens skuldkvot låg
och räntorna på skulden en marginell post i
statsbudgeten skapar detta givetvis bättre
förutsättningar för att motverka effekter av
en konjunkturförsvagning.
I motionen upprepar Vänsterpartiet sitt
påstående att den av regeringen förordade
ekonomiska politiken, som kännetecknas av en
alltjämt stram finanspolitik, är helt inriktad
på ett deltagande i EMU. Utskottet vill
återigen understryka att detta är en felsyn.
Även om Sverige skulle välja att stå utanför
EMU så måste det stora underskottet i de
offentliga finanserna elimineras.
Enligt motionärerna finns det inte några som
helst sakliga motiv för att Sverige skall ha
en högre nivå på den viktigaste styrräntan än
våra grannländer. Även om differensen i
obligationsräntan mellan Sverige och Tyskland
minskat är skillnaden i realräntenivån
betydande. Riksbanken har, menar motionärerna,
ett stort ansvar för att via ytterligare
målmedvetna räntesänkningar möjliggöra en
återhämtning på den svenska hemmamarknaden och
en lägre arbetslöshet.
Utskottet konstaterar att de långa räntorna
har fallit från ca 11 % (5-årig
statsobligation) i april 1995 till knappt 6,5
% i början av november 1996. Regeringens
bedömning är att de långa räntorna kan komma
att sjunka ytterligare eftersom inflationen
och statsfinanserna är under god kontroll. En
viktig förklaring till denna utveckling är
förtroendet för den svenska ekonomin som
skapats genom samarbetet mellan
Socialdemokraterna och Centerpartiet.
Den dämpade inflationen och det ökade
förtroendet har möjliggjort för Riksbanken att
lätta på penningpolitiken under 1996 genom att
sänka den s.k. reporäntan vid ett flertal
tillfällen. I början av året var reporäntan
8,91 %. I början av november har den
reducerats till 4,60 %.
Riksbanken har sålunda under året genomfört
betydande sänkningar av reporäntan. Avgörande
för den fortsatta utvecklingen är om
inflationen kan förväntas stiga över
inflationsmålet under de kommande åren.
Riksbanken gör i sin senaste inflationsrapport
bedömningen att inflationen kommer att
utvecklas i linje med Riksbankens mål på 2 %.
Budgetsaneringen måste enligt motionärerna
ges ett annat fördelningspolitiskt innehåll
med förslag som bl.a. omfördelar skattebördan
från låg- och medelinkomsttagare samtidigt som
kommunsektorn får en resursförstärkning.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla
att en omfattande sanering av den offentliga
sektorns finanser oundvikligen skapar
fördelningsproblem. Grunden vid utformningen
av konsolideringsprogrammet har dock varit att
bördorna skall bäras rättvist. Regeringen har
därför fortlöpande redovisat de
fördelningspolitiska effekterna av den förda
politiken. Konsolideringsprogrammet omfattar
både höjda skatter och besparingar för att
bördorna skall bäras så rättvist som möjligt.
I propositionen bedöms den sammantagna
effekten av konsolideringsprogrammet och de nu
föreslagna justeringarna ha, med programmets
omfattning i åtanke, en rimlig
fördelningspolitisk profil. Sålunda bidrar den
femtedel av hushållen som har högst ekonomisk
standard med nära 40 % av
budgetförstärkningen, medan den femtedel som
har den lägsta ekonomiska standarden bidrar
med ca 15 %. I dessa beräkningar ingår inte
effekterna av de kraftigt sänkta räntorna som
följt av regeringens ekonomiska politik. Lägre
räntor medför att hushållens köpkraft ökar och
utrymmet för ekonomiska investeringar vidgas.
Utskottet vill även erinra om att regeringen
i budgetpropositionen föreslår vissa
fördelningspolitiskt motiverade justeringar av
konsolideringsprogrammet. Efter det att
regeringen presenterat sina förslag i
budgetpropositionen har regeringen därutöver
beslutat om en medelsförstärkning till
kommunsektorn för år 1997.
I Vänsterpartiets partimotion föreslås
åtgärder för att intensifiera arbetet med
jämställdhetsfrågorna. Med hänvisning till vad
utskottet tidigare anfört om inriktningen av
jämställdhetsarbetet avstyrks motion Fi212 (v)
i denna del.
Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion Fi212 (v) yrkande 1.
I motion Fi209 (v) föreslås att en utredning
tillsätts med uppdrag att lägga förslag om
åtgärder för att stärka den ekonomiska
demokratin. Bl.a. föreslås att fonder inrättas
för en styrning av investeringsverksamheter.
Utskottet är för sin del inte berett att
föreslå en utredning med den inriktning som
föreslås i motionen. Motionen avslås därmed.

I Miljöpartiet de grönas motion Fi213
understyrks vikten av att miljöskulden
minskar. Ett åtgärdsprogram krävs för att
minska miljöskuld i anknytning till EMU:s
konvergenskrav. Skatteväxling anges som ett av
de främsta medlen för att förbättra miljön.
Arbetslösheten skall bekämpas med bl.a. en
generell arbetstidsförkortning. Stark kritik
riktas mot regeringens fördelningspolitik.
Utskottet noterar att Miljöpartiet i flera
avseenden har samma syn på miljöproblem och
miljöpolitiken så som de beskrivs i
propositionen. Som framhålls i motionen blir
hushållningsaspekterna i ekonomin mer
framträdande i en långsiktigt hållbar ekonomi.
Effektivare energianvändning, ökad grad av
återanvändning och återvinning och minskad
total användning av naturresurser måste vara
viktiga delar i en kretsloppsekonomi. En
tillväxt som i stället skulle bygga på en
rovdrift av naturen kan aldrig skapa hållbar
utveckling.
Utskottet vänder sig emellertid mot
Miljöpartiets uppfattning att det måste råda
ett motsatsförhållande mellan en strävan att
öka tillväxten och ambitionen att skydda och
förbättra miljön. Enligt utskottets
uppfattning måste den ekonomiska politiken
utformas på ett sådant sätt att hänsynstagande
till medborgarnas krav på god livskvalitet,
miljö och välfärd i vid mening beaktas. Som
anförs i propositionen skall visionen vara att
skapa det ekologiskt uthålliga samhället där
tillväxt och god miljö förenas. För att nå
fram till ett sådant samhälle krävs omfattande
insatser under lång tid och inom de flesta
samhällsområden. Om de miljöpolitiska
insatserna skall ge resultat som bl.a. innebär
en minskning av miljöskulden är det också ett
nödvändigt villkor att övriga delar av den
ekonomiska politiken utformas på ett sådant
sätt att obalanser av en sådan storleksordning
som drabbade den svenska ekonomin i början av
1990-talet inte inträffar.
I sin partimotion framhåller Miljöpartiet att
en miljöanpassning av den ekonomiska politiken
öppnar stora möjligheter. Miljökraven kan,
sägs det i motionen, ses som en av de
viktigaste drivkrafterna för en hållbar
ekonomisk utveckling. De skapar ett
förändringstryck som leder till ett
effektivare och bättre ekonomiskt utnyttjande
av både naturresurser och arbetskraft.
Miljöbranschen är därför i sig en viktig
tillväxtbransch med stora och växande
möjligheter i framtiden.
Utskottet kan instämma i att de investeringar
som är nödvändiga för att skapa en uthållig
tillväxt också bör kunna ge ett väsentligt
bidrag till kampen mot arbetslösheten.
Beskrivningen av miljöanpassningens positiva
effekter på ekonomin är ett utmärkt exempel på
att det inte behöver finnas någon motsättning
mellan en utveckling mot en bättre miljö och
ekonomisk tillväxt.
I likhet med motionärerna anser utskottet att
det är viktigt att skatterna förutom att de
bidrar till finansieringen av den offentliga
sektorns uppgifter också utnyttjas som
styrmedel i miljöpolitiken. Ett stort steg i
den riktningen togs i samband med
skattereformen 1990-1991.
Förslagen i motion Fi213 (mp) innebär att
skatteväxling som styrmedel i miljöpolitiken
kommer att utnyttjas i stor skala. En
avgörande fråga är därvid hur snabbt
skattebaserna kommer att urholkas. Till
årsskiftet kommer Skatteväxlingskommittén att
redovisa sina överväganden och förslag rörande
dessa frågor.
I motion Fi213 (mp) ses en generell
arbetstidsförkortning som en åtgärd som måste
vidtas om arbetslösheten skall kunna pressa
tillbaka arbetslösheten.
Utskottet vill med anledning av Miljöpartiets
förslag att genomföra en generell
arbetstidsförkortning anföra följande.
1995 års Arbetstidskommittés slutbetänkande
överlämnades till regeringen i september i år.
Kommittén behandlar effekterna på
samhällsekonomin om kortare arbetstid införs.
Inledningsvis konstaterar utredarna att det
finns olika sätt att förkorta arbetstiden
genom lagstiftning. Förutom en allmän
förkortning har lagstiftaren möjlighet att
genom en sänkt eller rörlig pensionsålder
förkorta arbetstiden.
Utredningen har valt att göra en analys av en
lagstadgad generell arbetstidsförkortning. Man
analyserar dels de troliga effekterna på
verksamhetsnivå, dels konsekvenserna för
sysselsättningen på samhällsnivå. Utgångspunkt
för analysen är nationalekonomisk teori samt
sammanställningar av såväl teoretisk som
empirisk forskning på området. Utredningen
konstaterar att det utifrån teoretisk
forskning inte är möjligt att förorda en
generell arbetstidsförkortning i syfte att öka
sysselsättningen. De empiriska resultaten är
däremot mer skiftande och i många europeiska
länder där arbetstidsförkortningar har
genomförts visar resultaten på positiva
sysselsättningseffekter, om än lägre än vad
som förväntats.
Utskottet konstaterar att kommittén inte ser
en generell arbetstidsförkortning som en
avgörande lösning på arbetslöshetsproblemet.
Däremot skulle selektiva åtgärder för att
förkorta arbetstiden kunna vidtas genom beslut
av arbetsmarknadens parter och genomföras
genom kollektivavtal. Utredningen skall nu
remissbehandlas innan regeringen föreslår
eventuella åtgärder inom detta område.
I motion Fi213 (mp) kritiseras regeringens
fördelningspolitik. Regeringens nonchalanta
inställning till fördelningsfrågorna är helt
oacceptabel, heter det i motionen. Utskottet
anser att motionärernas kritik av den förda
fördelningspolitiken är både onyanserad och
orimlig. När det gäller fördelningspolitiken
hänvisar utskottet till vad som anförts
tidigare i betänkandet vid behandlingen av
motion Fi212 (v).
Med det anförda avstyrker utskottet motion
Fi213 (mp) yrkandena 1, 6, 7, 10, 14 och 23.

I Kristdemokraternas motion Fi214 är
framställningen på samma sätt som i
vårpropositionen (prop. 1995/96:150)
koncentrerad till de budgetpolitiska frågorna.
När det gäller riktlinjerna för den ekonomiska
politiken framhålls i motionen att om den
ekonomiska politiken skall bidra till att
pressa tillbaka arbetslösheten är det
motionärernas uppfattning att det måste skapas
bättre förutsättningar för nya och växande
företag. I det sammanhanget pläderar
motionärerna för en stor satsning på
tjänstesektorn. Vidare anförs att de utsatta
grupperna i samhället drabbats för hårt av
saneringsprogrammet och att
fördelningspolitiken därför måste läggas om.
Utskottet konstaterar att inom områdena
finans- och skattepolitiken,
arbetsmarknadspolitiken och arbetsrätten,
lönebildningen och villkoren för företagande
finns stora likheter mellan Kristdemokraternas
motion och den politik som förordas av
Moderata samlingspartiet och Folkpartiet.
Utskottets ställningstagande till dessa frågor
framgår av vad utskottet tidigare i
betänkandet framfört vid behandlingen av
motionerna Fi204 (m) och Fi211 (fp). Sitt
ställningstagande till den förda
fördelningspolitiken har utskottet redovisat i
avsnittet om Vänsterpartiets riktlinjer för
den ekonomiska politiken.
Med anledning av förslagen i motion Fi214
(kd) till särskilda insatser för
tjänstesektorns utveckling vill utskottet
anföra följande.
I motionen framhålls bl.a. att generellt
minska tjänsteföretagens kostnader genom till
exempel sänkt moms eller sänkt
arbetsgivaravgift skulle, för att ge någon
betydande effekt, i dagsläget vara en
statsfinansiellt alltför dyr åtgärd. Som ett
första steg bör därför en selektiv lösning
väljas. Därvidlag har hushållssektorn och ROT-
sektorn en betydande potential.
Utskottet vill framhålla att tjänstesektorn
utgör en betydande del av den svenska
ekonomin. Privat och offentlig
tjänsteproduktion uppgår till ca 70 % av BNP
och de svarar tillsammans för ca två
tredjedelar av den totala sysselsättningen. I
en jämförelse med andra länder framgår att
bilden är likartad i flertalet OECD-länder.
Tjänstesektorn utgör drygt hälften av BNP och
svarar för mellan hälften och två tredjedelar
av sysselsättningen i dessa länder. Sverige
har dock den största andelen offentligt
producerade tjänster bland OECD-länderna,
vilket kan förklaras med den stora andelen
omsorgstjänster som i Sverige utförs i
offentlig regi. Men också i Sverige är det de
privata tjänsterna som utgör större delen av
tjänstesektorn.
Tjänstesektorn svarar sålunda för en
betydande del av sysselsättningen och
utvecklingen i denna sektor är därför viktig
för att klara en halvering av arbetslösheten.
Som framgår av propositionen har regeringen
därför tillsatt en utredning med uppdrag att
analysera den privata tjänsteproduktionens
samhällsekonomiska roll och dess betydelse för
sysselsättningen. Utredningen skall vidare
analysera motiven för att effekterna av olika
tänkbara regel- ändringar, som syftar till att
främja utbud och efterfrågan på privata
tjänster och sysselsättningen i denna del av
ekonomin. Utredningsarbetet skall genomföras
skyndsamt och vara avslutat före den 15 mars
1997.
När det gäller den inriktning av den
ekonomiska politiken som rör miljön föreslås i
motion Fi214 (kd) yrkande 24 att regeringen
ökar insatserna vad avser
miljöersättningsprogrammet för jordbruket för
att Sverige därigenom skall tillgodogöra sig
ett större bidrag från EU
Utskottet vill här hänvisa till att
regeringen i budgetpropositionen föreslår att
nivån på miljöersättningsprogrammet skall
höjas från och med år 1997. Därmed höjs
omfattningen av programmet med 600 miljoner
kronor per år.
Mot denna bakgrund avstyrks motion Fi214 (kd)
yrkande 1 och 24.
I motion Fi214 (kd) yrkande 12 framhålls även
att det övergripande målet för den ekonomiska
politiken skall vara att halvera den totala
arbetslösheten och inte som anges i
propositionen att halvera den öppna
arbetslösheten. I motionen hävdas att
regeringen valt "öppen arbetslöshet" därför
att bakom ett sådant mål kan en stor
utbildningssatsning och traditionella
arbetsmarknadspolitiska åtgärder döljas.
Utskottet har svårt att avgöra om detta
misstänkliggörande av regeringens mål beror på
ett avsiktligt missförstånd eller allmänna
svårigheter att ta del av en propositionstext.
Utskottet har i anslutning till behandlingen
på försommaren i år av propositionen om
åtgärder för att halvera den öppna
arbetslösheten till år 2000 (prop. 1995/96:207
och 1995/96:FiU15 s. 38) utförligt redovisat
varför regeringen valt att målsätta den öppna
arbetslösheten. Utskottet vill i detta
sammanhang hänvisa till här nämnda betänkande.
Utskottet avstyrker motion Fi214 (kd) yrkande
12.

I motion Fi210 redovisar Centerpartiet sin
inriktning av den ekonomiska politiken
(yrkande 1). Utskottet konstaterar med
tillfredsställelse att de ekonomisk-politiska
riktlinjer som anges i motionen stämmer väl
överens med den inriktning av politiken som
förordas i budgetpropositionen.
Socialdemokraterna och Centerpartiet har
sedan våren 1995 samarbetat om den ekonomiska
politiken. Utskottet har i inledningen till
detta avsnitt av betänkandet konstaterat att
detta samarbete har haft en avgörande
betydelse för den politiska stabiliteten
vilken i sin tur starkt bidragit till sänkta
räntor, stärkt krona och ökad tillväxt.
Samarbetet fullföljs nu genom att ytterligare
intensifiera arbetet med att nå målet att
halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.
Utskottet tillstyrker de allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som förordas i
budgetpropositionen och som Centerpartiet
ställt sig bakom.

Sparandet
I motionerna Fi201 (m) och Fi206 (m) och Fi214
(kd) och i Folkpartiets partimotion
understryks vikten av ett ökat sparande. Ett
privat sparande ses som en av de viktigaste
källorna för den enskildes trygghet. I
motionerna framhålls det enskilda sparandets
betydelse för kapitalbildningen. Samtidigt
understryks det privata ägandets avgörande
betydelse för en fungerande
marknadshushållning. I motion Fi206 (m)
konstateras vidare att i dagsläget är Sverige
ett land med dåligt sparklimat. Skattesystemet
bör därför utformas så att det lönar sig att
arbeta och spara och driva företag.
Skattetrycket måste sänkas. Långsiktigt fasta
spelregler måste gälla. Den i motionen
föreslagna sparpolitiken syftar till att skapa
ett generellt gott klimat för privat sparande,
med regler och skatter som är internationellt
konkurrenskraftiga. En modell föreslås med tre
olika sparformer: ungdomssparande,
medborgarkonto och ett förbättrat
pensionssparande. Avsikten är att stimulera
ett långsiktigt bundet privat sparande.
Därutöver förordar motionärerna mer gynnsamma
villkor för aktiesparare och vinstandelar i
företag.
Utskottet vill med anledning av vad som
anförts i motionerna anföra följande.
Enligt utskottets mening förs i motionerna
resonemang om sparandets betydelse som om den
svenska ekonomin i dag utnyttjar alla resurser
som står till buds och att det på
arbetsmarknaden närmast råder full
sysselsättning. Så är inte fallet. Som
framhålls i andra avsnitt i här citerade
motioner befinner vi oss i ett läge med hög
arbetslöshet. Under de inledande åren av 1990-
talet stagnerade den svenska ekonomin. Under
några år minskade den totala produktionen. En
av förklaringarna till denna utveckling var
att den privata konsumtionen minskade.
Spegelbilden till denna utveckling var att
sparkvoten ökade. År 1994 vände denna
utveckling. Den privata konsumtionen ökade
dvs. sparkvoten föll och BNP-tillväxten ökade
till nära 3%. Ekonomin befinner sig nu i en
uppgångsfas men det går inte att med full
säkerhet hävda att den är säkerställd. Det är
enligt utskottets mening av stor vikt att det
nu sker en återhämtning på hemmamarknaden. En
sådan utveckling bör innebära högre
investeringar och ökad tillväxt vilket i sin
tur leder till att läget på arbetsmarknaden
kommer att förbättras. Det saknas emellertid
inte orosmoln. SCB:s senaste redovisning av
hushållens inköpsplaner (961105) anger en ökad
pessimism vad gäller utvecklingen av den egna
ekonomin. Att i nuvarande situation med en
extremt hög arbetslöshet inrikta den
ekonomiska politiken på att stimulera
hushållen att öka sin sparkvot anser utskottet
vara felaktigt.
Med hänvisning till vad utskottet här anfört
avstyrker utskottet motionerna Fi201 (m)
yrkande 4, Fi206 (m) yrkandena 1 och 3-6 samt
Fi214 (kd) yrkande 17.
I detta sammanhang vill utskottet också
kommentera vad som anförs i
budgetpropositionen att Sverige i framtiden
bör ha ett permanent överskott i de offentliga
finanserna. I Moderata samlingspartiets motion
om den ekonomiska politiken avvisas en sådan
inriktning av finanspolitiken. I motionen
hävdas att ett permanent överskott i den
offentliga sektorns finanser inte är någonting
annat än en överbeskattning av medborgarna.
Utskottets uppfattning är att det kan finnas
skäl till att Sverige i framtiden kan ha ett
överskott i de offentliga finanserna. Som
också framhålls i propositionen har Sverige en
lång tradition av detta. Under efterkrigstiden
förenades full sysselsättning, stigande
reallöner och en snabb utbyggnad av
näringslivet med låg inflation, en stark
utrikesbalans och ett positivt sparande i den
offentliga sektorn. Överskott i de offentliga
finanserna är i en ekonomi med fullt
kapacitetsutnyttjande väsentligt för att kunna
skapa utrymme för investeringar och samtidigt
undvika omfattande bytesbalansunderskott. Det
svenska pensionssystemet innebär vidare att
staten har gjort stora utgiftsåtaganden. För
att undvika underskott då andelen pensionärer
ökar måste det finnas goda reserver. Ett
permanent överskott i de offentliga finanserna
gör det också möjligt att minska statsskulden.
En sådan utveckling är en förutsättning för
att kunna driva en aktiv stabiliseringspolitik
när konjunkturen försvagas. Målet för
budgetpolitiken efter år 1998 bör, mot här
given bakgrund och under förutsättning att
läget på arbetsmarknaden påtagligt förbättras,
vara att etablera ett överskott i den
offentliga sektorns finansiella sparande.
I motion Fi213 (mp) görs bedömningen att
hushållens sparkvot inte kommer att sjunka så
mycket som regeringen förutspår. För att
kompensera en utveckling med allt för låg
privat konsumtion föreslår motionärerna en mer
aktiv fördelningspolitik och ökade resurser
till kommunsektorn. Dessa åtgärder skulle ge
ett större ekonomiskt utrymme främst till
grupper med små ekonomiska marginaler, som är
mer konsumtionsbenägna.
Som utskottet tidigare i betänkandet redovisat
talar flera faktorer för att motionärerna har
fel i sin bedömning av sparkvotens utveckling.
Till kommunsektorn har regeringen efter det
att budgetpropositionen överlämnades till
riksdagen utlovat en resursförstärkning. Detta
framgår av regeringens skrivelse 1996/97:51.
Som anförts i propositionen skapar de
förbättrade offentliga finanserna en större
handlingsfrihet framgent än vad som har varit
fallet under de senaste årens saneringsarbete.
Det kommer därför att vara möjligt att senare
överväga vissa fördelningspolitiskt
prioriterade insatser.
Utskottets ställningstagande till de
fördelningspolitiska frågorna har i
betänkandet behandlats i anslutning till
avsnittet om motion Fi212 (v).
Med hänvisning till vad utskottet anfört
avstyrker utskottet motion Fi213 (mp)
yrkandena 8 och 9.

Kommunerna och samhällsekonomin

Den kommunala sektorns ekonomiska
utrymme

Motionerna
I Vänsterpartiets motion Fi212 framhålls att kommunerna
måste få ett större ekonomiskt utrymme
framöver. Som skäl därför anges bl.a. att
behovet av äldreomsorg ökar med 20 % till år
2020 till följd av ändrad åldersstruktur
samtidigt som kostnaderna för grundskolan
stiger. Antalet elever i grundskolan beräknas
enligt motionen således öka med 125 000 till
år 2000 och sedan fortsätta att öka.Till detta
kommer en ökad pensionsskuld, ökade
socialbidragskostnader och ett minskat
skatteunderlag på grund av arbetslösheten och
statliga egenavgifter.
Den politik som regeringen står bakom i
budgetpropositionen utgår däremot från att den
kommunala konsumtionen kommer att fortsätta
att minska liksom antalet kommunalt
sysselsatta. Det finns också risk för minskade
kommunala skatteinkomster år 1997 som en följd
av att kommunerna fått för stora preliminära
skatteinkomster under tidigare år.
När det gäller de dramatiskt ökade
socialbidragskostnaderna i kommunerna under
senare år är de en direkt effekt av en rad
nedskärningar i välfärdssystemen som staten
genomfört, hävdar motionärerna. Det finns
enligt motionen starka argument för den modell
som används i Danmark där stat och kommuner
delar på socialbidragskostnaderna. Detta
tvingar staten att i större utsträckning än i
dag utvärdera de samhällsekonomiska effekterna
av enskilda besparingsbeslut.
I Miljöpartiet de grönas motion Fi213 tas
olika frågor upp om kommunsektorns ekonomi i.
Motionärerna pekar på att kommunernas och
landstingens ekonomi de närmaste åren enligt
propositionen kommer att försämras. Enligt de
redovisade beräkningarna kommer underskottet i
den kommunala sektorn år 1997 att uppgå till
3,5 miljarder, år 1997 till 13,2 miljarder och
år 1998 till 10,3 miljarder. Denna negativa
utveckling förklaras till stor del av statliga
beslut, men trots detta vidtar regeringen
inte de åtgärder som krävs för att kompensera
kommunsektorn. Även i motion Fi213 (mp)
betonas att behovet av kommunala tjänster
kommer att öka som en följd av
befolkningsförändringarna samtidigt som ökade
socialbidragskostnader i många kommuner tar
resurser i anspråk som skulle behövas för
vård, omsorg och utbildning.
Miljöpartiet har föreslagit att de
avdragsgilla egenavgifterna åren 1997 och 1998
inte skall höjas. Därigenom urholkas inte det
kommunala skatteunderlaget. Även Miljöpartiets
förslag till skatteväxling ger enligt
motionärena ett positivt netto för
kommunsektorn, vars verksamheter är
energisnåla men lönekostnadsintensiva. Om man
också inräknar effekterna av partiets förslag
om arbetstidsförkortning till 35 timmar per
vecka och föreslagna ändringar i
socialförsäkringarna kommer, enligt motionen,
de ekonomiska förutsättningarna för
kommunsektorn (i form av ökade intäkter och
minskade kostnader) bli 2,8 miljarder kronor
bättre år 1997 4,7 miljarder bättre år 1998
och 7,6 att miljarder bättre år 1999.
Sammantaget innebär denna politik en bättre
konsumtionsutveckling och större
sysselsättning i kommuner och landsting än med
den politik som regeringen förordar.

Utskottets bedömning
Utskottet vill understryka att riksdagens och
regeringens ambition i samband med de senaste
årens sanering av statsfinanserna bl.a. har
varit att kärnverksamheterna i kommuner och
landsting, d.v.s. skola, vård och omsorg,
skall prioriteras framför statliga
transfereringar. Under en period då stora
besparingar har gjorts i de statliga
utgifterna har statsbidragen till kommuner och
landsting i princip hållits nominellt
oförändrade. Under samma period har ett
ambitiöst rationaliseringsarbete bedrivits på
kommunal nivå. Den anpassning till knappa
ekonomisk ramar som genomförts har bl.a
resulterat i att antalet sysselsatta inom den
kommunala verksamheten har gått ner. Samtidigt
har kvaliteten i verksamheten enligt gjorda
bedömningar generellt sett kunnat
upprätthållas på ett rimligt sätt. För de
närmaste åren har i syfte att skapa stabila
spelregler en överenskommelse om den kommunala
ekonomin träffats mellan regeringen och de två
kommunförbunden.
Mot bakgrund av att många kommuner och
landsting har ett utsatt ekonomiskt läge inför
år 1997, för kommunernas del inte minst till
följd av ökade socialbidragskostnader, har
regeringen med stöd av Centerpartiet den 24
oktober 1996 beslutat om en justering av den
uppräkning som skall göras av
skatteunderlaget. Härigenom tillförs kommuner
och landsting ytterligare 2,6 miljarder kronor
för år 1997 utöver vad som eljest hade gällt.
Detta innebär i sin tur enligt utskottets
mening bättre möjligheter för de kommunala
huvudmännen att värna om vård, omsorg och
utbildning liksom att undvika uppsägningar av
personal. Vid samma tillfälle beslöt
regeringen att fördela 200 miljoner kronor av
beviljade medel för särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting till ett tjugotal
kommuner med en mycket hög andel flyktingar
och hög arbetslöshet.
Regeringen har i en särskild skrivelse till
riksdagen (1996/97:51) lämnat en redogörelse
för de åtgärder som vidtagits inför år 1997.
Skrivelsen och de motioner som den kan
föranleda kommer att behandlas av utskottet i
anslutning till beredningen av förslagen i
budgetpropositionen för utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner.
Med vad utskottet ovan anfört avstyrks
motionerna Fi212 (v) yrkande 16 och Fi213 (mp)
yrkande 26.

Sänkt kommunalskatt i samband med
införandet av nationell skolpeng

Motionen
Enligt Moderata samlingspartiets motion Fi407 är
kommunalskatten för de allra flesta den
tyngsta skatten att bära. Det är därför
viktigt att varje kommun koncentrerar sig på
kärnuppgifterna och tar tillvara möjligheterna
att effektivisera verksamheten för att kunna
sänka skatteuttaget. Utöver detta kan ett
utrymme skapas för en generell sänkning av
kommunalskatterna i alla kommuner om staten
tar över kostnader som i dag belastar
kommunerna. Motionärerna hänvisar till motion
Ub211 Kunskap och kompetens där Moderata
samlingspartiet föreslagit att en nationell
skolpeng skall införas för grundskolan och
gymnasieskolan.
Den nationella skolpengen innebär enligt
förslaget att staten övertar huvudansvaret för
att finansiera utbildning i grundskolan och
gymnasiet med ett fast belopp per elev. Medel
skall utdelas direkt till skolorna utifrån
antalet inskrivna elever i olika åldrar eller
olika program. Reformen genomförs enligt
förslaget i flera steg genom skatteväxling
mellan stat och kommun. Resurser för särskilda
behov skall finnas på kommunal nivå, eftersom
ett relativt generellt skolpengssystem inte
kan ta alla hänsyn som krävs för utbildning av
elever med mycket speciella behov.
När denna kostnad lyfts av kommunerna skapas
ett utrymme som kan utnyttjas för att sänka
kommunalskatten. I motionen hävdas att
långsiktigt motsvarar detta utrymme en
skattesänkning på drygt sex konor per
skattekrona. För att garantera att det utrymme
som successivt skapas verkligen utnyttjas för
skattesänkningar införs ett kommunalt
skattestopp och krav på en skattesänkning som
motsvarar den bortfallande kostnaden.
Enligt det moderata budgetalternativet finns
för år 1999 ett utrymme för att ta över
kostnader som motsvarar en sänkning av den
genomsnittliga kommunalskatten med 2,50 kronor
per skattekrona, sägs i motionen. Redan år
1998 bör kommunalskatterna sänkas generellt
med 1 krona, för vilket ett utrymme finns
reserverat i budgetalternativet.

Utskottets bedömning
Utskottet vill när det gäller de principiella
skolpolitiska ställningstagandena hänvisa till
utbildningsutskottets yttrande (1995/96:UbU6y)
över ett motsvarande motionsförslag våren
1996. Yttrandet avgavs med anledning av
regeringens vårproposition (prop.1995/96:150).
Utbildningsutskottet kunde för sin del inte
instämma i den misstro mot kommunernas förmåga
att fullgöra sina åligganden på skolområdet
som förslaget om nationell skolpeng enligt
utskottets mening ger uttryck för. Trots det
kärva ekonomiska läge som många kommuner
befinner sig i bör riksdagen, enligt
utbildningsutskottet, hävda deras ansvar för
att skolans verksamhet bedrivs i enlighet med
de bestämmelser som riksdagen beslutat och att
skolans undervisning når de mål som
statsmakterna fastställt. Riksdagen bör kunna
utgå från att kommunerna i sina prioriteringar
tillför skolan de resurser som är nödvändiga
för att upprätthålla en hög standard på
verksamheten, sägs det i yttrandet.
Finansutskottet har för sin del inte någon
annan uppfattning än utbildningsutskottet när
det gäller värdet av ett fortsatt kommunalt
verksamhets- och finansieringsansvar för
skolan och kommunernas möjligheter att
fullgöra sina åligganden. Utskottet kan inte
ställa sig bakom förslaget att med
lagstiftning tvinga fram kommunala
skattesänkningar.
Med hänsvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion Fi407 (m) yrkande 2.

Begränsning av kommunalskatterna åren
1997 och 1998

Motionerna
Enligt motion Fi213 (mp) bör beslutet att minska
statsbidragen till de kommuner och landsting
som höjer sin utdebitering 1997 eller 1998
rivas upp av såväl principiella som ekonomiska
skäl. Beslutet innebär i praktiken ett
allvarligt ingrepp i det kommunala
självbestämmandet. Sådana ingrepp bör endast
göras som en yttersta nödfallsåtgärd om det
föreligger reella hot att kommunerna genom
okontrollerade skattehöjningar riskerar att
allvarligt skada den totala samhällsekonomin.
Några sådana hot föreligger enligt
motionärerna inte i dag.
Miljöpartiet de gröna bedömer att - med den
allmänna återhållsamhet som finns hos
kommunpolitikerna och med de lättnader för
kommunsektorn som partiet föreslagit - en
bestraffning av kommuner och landsting som
höjer skatten inte är nödvändig. Sannolikt
kommer skattehöjningarna under alla
förhållanden att bli mycket små, kanske högst
10 öre per år. Detta är enligt motionärerna
ett pris som får accepteras för att bevara det
kommunala självbestämmandet och ge ett
nödvändigt andrum till de allra hårdast
utsatta kommunerna och landstingen.
Även i Miljöpartiet de grönas motion Fi420
ställs krav på att det kommunala "skattestopp"
som införts för åren 1997 och 1998 och som
innebär att staten håller inne statsbidrag vid
kommunala skattehöjningar skall avskaffas med
hänsyn till att denna bestraffning strider mot
det kommunala självbestämmandet.

Utskottets bedömning
Utskottet noterar att riksdagen helt nyligen på förslag
av utskottet antagit regeringens förslag i
proposition 1995/96:213 till lag om minskning
i särskilda fall av det generella
statsbidraget till kommuner och landsting
(bet. 1996/97:FiU6, rskr. 1996/97:16). Av
propositionen framgår att lagen är ett led i
strävandena att begränsa kommunsektorns
utgifter till en nivå som är långsiktigt
samhällsekonomiskt hållbar.
I anslutning till behandlingen av proposition
213 avstyrkte utskottet ett motionsyrkande
från Miljöpartiet de gröna med en i allt
väsentligt likartad argumentering som den som
nu åter förs fram från partiet. Utskottet
anförde därvid bl.a. som sin uppfattning att
konstruktionen av den nu aktuella tvååriga
spärren mot höjningar av utdebiteringen var en
lämplig avvägning mellan kraven på
samhällsekonomisk balans och kraven på
kommunal självstyrelse. Utskottet står
självfallet kvar vid denna ståndpunkt.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna
Fi213 (mp) yrkande 25 och Fi420 (mp) yrkande
5.

Penning- och valutapolitik

Propositionen
I budgetpropositionen konstateras att den övergripande
uppgiften för penningpolitiken är att värna
penningvärdet. Riksbanken bedriver
penningpolitiken självständigt och
riksbanksfullmäktige har definierat målet om
prisstabilitet som att ökningen av
konsumentprisindex skall begränsas till 2 %
med en tolerans om 1 %enhet uppåt respektive
nedåt. Regeringen stöder denna inriktning av
penningpolitiken. Inflationsvägen för svensk
ekonomi är stängd. Stabila priser är en
förutsättning för att arbetslösheten uthålligt
skall kunna bekämpas. En ekonomisk politik
inriktad på låg inflation bidrar även till
förväntningar om låg inflation och låga
riskpremier samt låga räntor vilket främjar
tillväxt och sysselsättning.
Regeringens uppfattning är att det inte är
aktuellt att delta i det europeiska
växelkurssamarbetet ERM. Sedan november 1992
har Sverige en flytande växelkurs.
Prisstabilitet är det övergripande målet för
penningpolitiken. Denna inriktning av penning-
och valutapolitiken har fungerat väl. En
stabilitet i växelkursutvecklingen är önskvärd
och måste för att vara robust underbyggas med
låg inflation och god balans i de offentliga
finanserna.
Under hösten 1997 skall riksdagen fatta
beslut om Sveriges deltagande i den europeiska
valutaunionen EMU. För att ett deltagande
skall vara möjligt krävs att Sverige uppfyller
inträdeskraven, de s.k. konvergenskriterierna.
För Sverige ligger det inom räckhåll att klara
konvergenskriterierna. Under hösten kommer ett
allt bättre underlag att föreligga för det
kommande svenska ställningstagandet till den
gemensamma valutan.
EUs finansministrar, det s.k. Ekofinrådet,
strävar efter att under hösten klara ut vissa
återstående frågor, som kommer att vara av
stort intresse för ställningstagandet till
valutaunionen. Det gäller bland annat hur
budgetdisciplinen skall upprätthållas i de
länder som deltar i EMU. Det gäller även hur
relationerna skall utformas mellan de EU-
länder som deltar i valutaunionen och de som
inte gör det.
Vissa lagändringar kan behöva göras till
följd av Sveriges medlemskap i EU och vid ett
eventuellt inträde i EMU. En del av dessa
måste genomföras vare sig Sverige deltar i
valutaunionen eller ej. Det gäller exempelvis
bestämmelser rörande Riksbankens ställning.
Andra lagändringar aktualiseras bara om
Sverige skall delta i valutaunionen.
Regeringen avser att bjuda in representanter
för riksdagspartierna till överläggningar om
dessa frågor. Det är väsentligt att en
intensiv debatt förs inför beslutet om
valutaunionen och att alla infallsvinklar
granskas. Det gäller inte minst att väga för-
och nackdelar mot varandra. Det bör emellertid
understrykas att vi inte kan föra en svag
finanspolitik eller låta inflationen stiga om
Sverige väljer att ställa sig utanför
valutaunionen. Tvärtom, med Sveriges historia
av hög inflation och budgetunderskott talar
det mesta för att ett val att stå utanför
valutaunionen kräver en än mer konsekvent och
uthållig disciplin i den ekonomiska politiken.

Motionerna
I motion Fi204 (m) sägs att nedgången i de långa
räntorna sedan förra våren visar att
förtroendet för Riksbankens
låginflationspolitik nu börjat få fäste.
Fortfarande har vi dock en räntemarginal
gentemot Tyskland - och även gentemot Finland,
som inte har haft låg inflation mycket längre
än vi. De nominella räntorna har dock sjunkit
betydligt långsammare än inflationen, som nu i
Sverige ligger under den tyska, varför
realräntan är mycket hög i ett historiskt
perspektiv.
Det är viktigt att visa, anför motionärerna,
att man menar allvar med
inflationsbekämpningen. Viktigast i detta
sammanhang är att lagstifta om större
oberoende för Riksbanken. Sverige har i och
med inträdet i EU förpliktat sig att göra
Riksbanken mer självständig, innan EMU:s
tredje fas träder i kraft, oavsett om vi
uppfyller kraven för valutaunionen eller inte.
Främst krävs ett lagfäst mål för
penningpolitiken att värna penningvärdet samt
förändringar beträffande riksbankschefens
ställning och utformningen av Riksbankens
styrande organ. Ju förr förslaget om en mer
oberoende riksbank läggs på riksdagens bord,
desto bättre.
Ett annat viktigt steg, sägs det i motionen,
är att gå med i den europeiska
växelkursmekanismen (ERM). Det skulle vara en
avsiktsförklaring att vi ämnar gå med i EMU så
snart som möjligt.
Det är, framhålls det också i motion U502
(m) yrkande 3, angeläget att Sverige går
med i EMU så snart vi har uppfyllt
villkoren för att få delta. Det faktum att
regeringen inte har någon åsikt vad gäller
ett svenskt deltagande i EMU gör att vi har
en onödigt hög ränta i Sverige, vilket
medför högre kostnader för såväl
privatpersoner och företag som den
offentliga sektorn. Om avsiktsförklaringen
om ett deltagande i EMU skulle minska
räntemarginalen mot Tyskland, skulle själva
deltagandet därutöver leda till att den i
princip försvinner samtidigt som
valutastabiliteten ökar.
De konvergenskriterier för inflation, räntor,
budgetunderskott och statsskuld som skall vara
uppfyllda för att kunna delta i EMU:s tredje
steg är, framhålls det i motion Fi210 (c) ett
verksamt medel för att främja ekonomisk
disciplin. Men uppfyllandet av dessa innebär
inte att Sverige måste delta i EMU:s tredje
steg. Centerpartiet är av uppfattningen att
Sverige skall säga nej till ett medlemskap i
EMU. Om riksdagen ändå föreläggs förslag till
EMU-medlemskap måste ett sådant för Sverige
avgörande beslut föregås av en folkomröstning.
Om vi väljer att ställa oss utanför den
ekonomiska och monetära unionen blir det
emellertid minst lika viktigt att föra en
politik som skapar balans i statens finanser.
Sverige kommer också i fortsättningen att
bedömas utifrån förmågan att föra en sund
ekonomisk politik.
Centerpartiet anser att ansvaret för
valutapolitiska beslut skall ligga hos
regeringen i likhet med vad som är fallet i
flertalet EU-länder. Samtidigt är det viktigt
att Riksbankens självständiga ställning och
ansvar för penningpolitiken understryks. Det
ger ökad trovärdighet åt den svenska
ekonomiska politiken.
Det är enligt Centerpartiet inte önskvärt att
nu knyta kronan till ERM, eller på något annat
sätt låsa växelkursen. I stället förordar
Centerpartiet ett system med rörlig växelkurs,
kombinerat med en penningpolitik som inriktas
på att hålla nere inflationen och en
finanspolitik som ser till att statens
finanser är i balans. Det innebär en
kontinuerlig bedömning av marknaden. Vi får
löpande information om förändringar i vår
växelkurs och våra räntor.
I motion Fi211 (fp) uttalas ett starkt stöd
för fortsatt låginflationspolitik. Under
innevarande år har räntorna sjunkit och kronan
stärkts. Med hänsyn till att inflationstakten
avtagit under perioden har emellertid de reala
räntenivåerna fortsatt att ligga mycket högt.
Realräntan är högre i Sverige än i många
jämförbara länder. Detta tyder på viss
kvarvarande förtroendebrist för den svenska
ekonomiska politiken.
Enligt motionärernas bedömning skulle beslut
om ökad självständighet för Riksbanken, ett
lagfäst mål att värna penningvärdet och ett
förbud att begära eller ta emot instruktioner
annat än via lagstiftning öka förtroendet för
att Sverige driver och avser att
fortsättningsvis driva en
låginflationspolitik. Detta skulle underlätta
en fortsatt nedgång av räntenivåerna, vilket
vore till stor fördel för en bra ekonomisk
utveckling. Riksdagen bör därför begära sådana
lagförslag hos regeringen (yrkande 6).
Folkpartiet anser att det skulle vara till
Sveriges fördel om vi kunde delta i den tredje
fasen av EMU redan från början. Med den
ekonomiska politik som regeringen för
närvarande bedriver kommer emellertid många
allvarliga strukturproblem att finnas kvar vid
den tidpunkten, vilket försvårar ett svenskt
deltagande redan från början. Det är också ett
allvarligt problem att många medborgare har en
skeptisk eller rent av negativ inställning
till den planerade valutaunionen, liksom för
övrigt EU-samarbetet som helhet.
Om Sverige uppfyller kraven att delta i
valutaunionen, men ändå väljer att ställa sig
utanför - i varje fall tills vidare - kommer
detta att tolkas så att vi vill ha kvar
möjligheten att låta växelkursen sjunka. Detta
skapar osäkerhet och priset vi får betala är
högre räntor.
Penningpolitiken måste bli betydligt mindre
åtstramande anför Vänsterpartiet i motion
Fi212. Regeringen berömmer sig av att de
nominella räntorna fallit kraftigt under
senare tid. Det är naturligtvis positivt. Men
samtidigt är realräntan oerhört hög. Och det
är realräntan som har ett direkt inflytande på
investeringar och konsumtion. Målsättningen
att få ner inflationen har mer än väl
uppnåtts. Även penningpolitiken måste nu
inriktas på att få ner arbetslösheten.
Reporäntan kan sänkas ytterligare. Det finns
inte några som helst sakliga motiv för att
Sverige ska en högre nivå på den viktigaste
styrräntan än våra grannländer. Även om
differensen i obligationsräntan mellan Sverige
och Tyskland minskat är alltså skillnaden i
realräntenivån betydande. Riksbanken har ett
stort ansvar för att via ytterligare
målmedvetna räntesänkningar möjliggöra en
återhämtning på den svenska hemmamarknaden och
en lägre arbetslöshet.
Vänsterpartiet ser positivt på en aktiv
penning- och valutapolitik som syftar till att
stabilisera växelkursen på en långsiktigt
hållbar nivå. En stabilare växelkurs är en
förutsättning för att finanspolitiken ska ge
avsedda resultat och ger dessutom bättre
förutsättningar för näringslivets utveckling.
Näringslivet ska konkurrera med nya produkter
och effektivare produktion, inte med minskade
relativa lönekostnader.
Det är nödvändigt att finna en långsiktigt
hållbar valutapolitik för den svenska kronan -
en linje som står emot valutaspekulanternas
attacker. En möjlighet kan vara en valutakorg
- ett vägt genomsnitt av valutor för olika
länder - som norm för kronkursen. En annan
möjlighet kan vara LO-ekonomernas förslag om
en "halvfast kurs" med ett "lätt
apprecieringstryck mot kronan". Regering och
riksbank bör ges i uppdrag att lägga förslag
till riksdagen om hur den penning- och
valutapolitiska strategin skall se ut för
Sverige utanför EMU.
I motion Fi213 (mp) anförs att Riksbanken i
högre grad än hittills skall stödja den
långsiktiga ekonomiska politik som riksdagen
beslutat. Övergripande krav att minska
miljöskulden och arbetslösheten skall vara
centrala. Motionärerna anser att riksdagen i
lag skall fastställa att Riksbankens mål ska
vara att stödja den långsiktiga ekonomiska
politiken (yrkande 11).
Riksdagen bör också genom lag fastställa
Riksbankens penningpolitiska mål. Det ska vara
att bibehålla en prisstabilitet på god
europeisk nivå. Prisstabilitet har avgörande
betydelse för möjligheterna att uppnå en
ekologiskt hållbar ekonomisk utveckling. En
varaktigt låg och stabil prisökningstakt leder
bl.a. till lägre räntor och minskad känslighet
för konjunktursvängningar.
I motion Fi213 (mp), liksom i motion Fi202
(mp), anförs vidare att avgörande förändringar
i den valutapolitiska regimen som t.ex. en
eventuell anslutning till ERM skall beslutas
av regeringen i stället för Riksbanken
(yrkande 5). Riksdagen, eller
riksdagspartierna, måste ges inflytande över
sådana beslut (yrkande 7). Det kan lämpligen
ske genom informella konsultationer på ett
motsvarande sätt som säkerhetspolitiska
frågor. Det kan övervägas att hela
valutapolitiken i sista hand avgörs av
regeringen - det skall i så fall ske i nära
samarbete med Riksbanken.
Miljöpartiet framhåller att den nuvarande
valutaregimen skall behållas och att kronan
inte skall knytas till andra valutor (yrkade
6). En knytning till ERM eller andra valutor
skulle medföra att kronan riskerar utsättas
för spekulation, att obalanser mellan svensk
ekonomi och andra länder tilltar och att
räntenivån pressas upp igen. Enligt
Miljöpartiet talar de övervägande fördelarna
för att Sverige bör stanna utanför EMU (Fi202
yrkandena 1 och 4). Ett beslut om ev.
medlemskap i EMU skall enligt motionärerna
föregås av en folkomröstning (yrkande 2).
Kristdemokraterna uttrycker i motion U515
(kd) farhågor för att ånyo låsa den svenska
växelkursen. Det vore olyckligt eftersom
regeringen inte vidtar några som helst
åtgärder för att komma tillrätta med de
strukturella problemen i svensk ekonomi.
Kristdemokraterna anser att Sverige varken
skall anslutas till ERM eller EMU (motion U515
yrkandena 23 och 24, motion Fi214 yrkande 11).
Birgitta Hambraeus (c) kräver i motion Fi911
att riksbankslagen skall ändras så att
riksbanksfullmäktige inte utan riksdagens
medgivande kan ansluta kronan till EU:s
växelkursmekanism, ERM och att arbete åt alla
och en uthållig tillväxt blir överordnade mål
för Riksbanken.
I motion Fi205 av Bengt Hurtig och Kenneth
Kvist (v) sägs att regeringen omgående bör ta
upp förhandlingar med EU för att i ett
särskilt protokoll enligt brittisk eller dansk
modell slå fast att Sveriges riksdag kan säga
nej till ett svenskt medlemskap i
valutaunionen för obestämd tid.
Enligt Bengt-Ola Ryttar (s) i motion Fi208
återstår i dag varken ekonomiskt eller
politiskt hållbara motiv för att ta det tredje
steget in i EMU. Varför skall vi lägga den
övergripande makten i ett EMU som är medvetet
konstruerat för att det skall förbli
oåtkomligt för varje ansvarsutkrävande och
folkligt inflytande anför motionären. Säger vi
ja till EMU säger vi för alltid nej till ett
samhälle som bygger på de värderingar och de
metoder som skapat det svenska
välfärdssamhället.

Finansutskottets bedömning

Inledning
Finansutskottet konstaterar i likhet med regeringen att
förtroendet för den svenska ekonomin har ökat.
Regeringen redovisar i budgetpropositionen att
de långa räntorna har fallit från ca 11 % (5-
årig statsobligation) i april 1995 till ca 7 %
i mitten av september 1996. Regeringens
bedömning är att de långa räntorna kan komma
att sjunka ytterligare eftersom inflationen
och statsfinanserna är under god kontroll. Den
svenska kronan har förstärkts med ca 14 %
sedan april 1995. Den dämpade inflationen och
det ökade förtroendet har möjliggjort för
Riksbanken att lätta på penningpolitiken under
1996 genom att sänka den s.k. reporäntan vid
ett flertal tillfällen.
Efter det att budgetpropositionen lagts fram
har räntorna fortsatt att sjunka. Reporäntan
har sänkts till 4,6 %. Utskottet konstaterar
att målet för penningpolitiken att värna
penningvärdet har stark uppslutning i Sveriges
riksdag. Utskottet delar regeringens
uppfattning att inflationsvägen för svensk
ekonomi är stängd. Stabila priser är en
förutsättning för att arbetslösheten uthålligt
skall kunna bekämpas. En ekonomisk politik
inriktad på låg inflation bidrar även till
förväntningar om låg inflation och låga
riskpremier samt låga räntor vilket främjar
tillväxt och sysselsättning.

Riksbankens ställning
Som utskottet redovisat måste vissa lagändringar
genomföras vare sig Sverige deltar i
valutaunionen eller ej. Regeringen har
inbjudit representanter för riksdagspartierna
till överläggningar i dessa frågor. Någon
åtgärd med anledning av motionerna är därmed
inte motiverad varför motionerna Fi211 (fp)
yrkande 6, Fi213 (mp) yrkande 13 och Fi911 (c)
yrkande 2 avstyrks av utskottet.

Ansvaret för valutapolitiken
Frågan om det nationella ansvaret för valutapolitiken
utreds för närvarande. Utredaren skall enligt
direktiven (dir. 1996:65) föreslå de
grundlagsförändringar och övriga lagändringar
som krävs för att ge regeringen ansvaret för
övergripande valutapolitiska beslut såsom val
av växelkursregim och valutasamarbete med
andra länder. Förslag väntas till utgången av
december månad 1996.
Utskottet anser att utredarens förslag och
regeringens förslag med anledning härav bör
avvaktas innan riksdagen tar ställning till
hur de framtida valutapolitiska besluten skall
fattas. Med det anförda avstyrker utskottet
motionerna Fi210 (c) yrkande 6, Fi212 (v)
yrkande 5 och Fi213 (mp) yrkande 11.

Växelkurssamarbetet (ERM)
Utskottet delar regeringens uppfattning att
prisstabilitet är det övergripande målet för
penningpolitiken. En stabilitet i
växelkursutvecklingen är önskvärd och måste
för att vara robust underbyggas med låg
inflation och god balans i de offentliga
finanserna. Utskottet anser i likhet med
regeringen att det inte är aktuellt att nu
knyta kronan till växelkurssamarbetet inom
ERM. Motionerna Fi202 (mp) yrkandena 5-7,
Fi214 (kd) yrkande 11, Fi911 (c) yrkande 1
avstyrks.

EMU
Den s.k. Calmforskommissionen, som utrett konsekvenser
för Sverige av att delta respektive inte delta
i valutaunionen har nyligen redovisat sina
överväganden med anledning härav (SOU 1996:158
Sverige och EMU). Även andra utredningsförslag
som är av stort intresse för
ställningstagandet kommer att läggas fram inom
kort. Därefter kommer sedvanlig
remissbehandling att ske.
Sverige deklarerade i
medlemskapsförhanlingarna att ett slutligt
svenskt ställningstagande avseende övergången
till den tredje etappen av EMU kommer att
göras i ljuset av den fortsatta utvecklingen
och i enlighet med fördraget. Beslutet om
Sverige skall delta skall fattas av riksdagen.
I budgetpropositionen förutsätter regeringen
att riksdagen under hösten 1997 skall ta
ställning till om Sverige skall delta i tredje
etappen av EMU. Riksdagen har tidigare ställt
sig bakom denna ordning (1995/96:FiU1, rskr.
131, 1995/96:FiU10, rskr. 304).
Utskottet ser inte anledning att förorda en
annan beslutsordning och avstyrker därmed
motionerna Fi202 (mp) yrkandena 1, 2 och 4,
Fi205 (v), Fi208 (s), U502 (m) yrkande 3, U515
(kd) yrkandena 23 och 24.

Övriga ekonomisk-politiska
motionsyrkanden

Offentliga finansers
konjunkturkänslighet
I motion Fi211 (fp) yrkande 7 anförs att den
offentliga sektorns rådande regelsystem på
inkomst- och utgiftssidan är extremt
konjunkturkänslig. I motionen föreslås att
regeringen till riksdagen redovisar de
offentliga finansernas konjukturkänslighet.
Finansutskottet har från Finansdepartementet
erfarit att ett projekt pågår för att ta fram
mått på den offentliga sektorns
konjunkturkänslighet.
Ambitionen är att kunna göra en redovisning
till vårpropositionen eller i nästa
budgetproposition. Det innebär att syftet med
motionen kommer att tillgodoses. Något
särskilt tillkännagivande behövs inte varför
yrkande 7 i motion Fi211 (fp) avstyrks.

Fördelningspolitiska
konsekvensanalyser
I motionerna Fi507 av Krister Örnfjäder m.fl.
(s), Fi908 av Hans Karlsson m.fl. (s) och
Fi913 av Dan Ericsson (kd) efterlyses
konsekvensanalyser av besparingarna i det
pågående saneringsprogrammet för den
offentliga sektorn. I motion Fi507 (s)
framhålls att regeringen två gånger per år bör
ge information om de fördelningspolitiska
konsekvenserna. I motion Fi908 (s) anser
motionären att det är utomordentligt angeläget
att det snarast sker en samlad
konsekvensanalys av de förändringar som ägt
rum under 90-talet i ersättningssystemen. Hur
har det påverkat de olika huvudmännens ekonomi
och enskilda människors möjlighet att klara
sin egen försörjning?
I motion Fi913 (kd) ställs krav på en
ingående konsekvensanalys av vad de statliga
nedskärningarna i sociala system innebär i
kronor och ören för såväl kommuner och
landsting som för enskilda individer och
familjer.
Finansutskottet har tidigare i betänkandet i
anslutning till sitt ställningstagande till
riktlinjer för den ekonomiska politiken
refererat till den fördelningspolitiska
redogörelse som bifogats budgetpropositionen
(bil. 4 Fördelningspolitisk redogörelse).
I redogörelsen analyseras fördelningen av
årsinkomster enligt SCB:s undersökning av
hushållens inkomster (HINK). Huvudskälet att
fokusera på fördelningen av årsinkomster är
det stora intresse som under senare år riktats
mot de ökade inkomstklyftorna. Som framhålls i
bilagan är långtifrån alla viktiga frågor i
välfärdsfördelningen belysta. Exempelvis ingår
inte utgifter för vård och omsorg,
förmögenhetsfördelningen, fördelningen av
utbildning, hälsa, boende, fördelningen över
livet och mellan generationer, rörligheten
mellan inkomstgrupper, klasser osv.
Redogörelsen är således i flera avseenden
begränsad.
Redogörelsen omfattar endast utvecklingen
fram t.o.m. år 1994. Skälet härtill är att år
1994 är det senaste året för vilket det finns
officiell statistik från SCB. Den innefattar
därmed de första åren av den djupa ekonomiska
krisen och konsekvenserna av de första
besparingarna i de sociala transfereringarna.
De direkta effekterna av ändrade regler i
skatte- och transfereringssystemen därefter
genom saneringsprogrammet har tidigare
utförligt redovisats vid ett antal tillfällen,
senast i den ekonomiska vårpropositionen
(prop. 1995/96:150 s. 41-46).
Mot bakgrund av de fördelningspolitiska
frågornas centrala betydelse förutsätter
utskottet att regeringen successivt kommer att
bygga ut de fördelningspolitiska analyserna.
Med hänvisning härtill avstyrks motionerna
Fi507 (s), Fi908 (s) och Fi913 (kd).

Miljökonsekvenserna av
konvergensprogrammet
I motion Fi202 av Birger Schlaug m.fl. (mp)
föreslås att riksdagen skall uppdra åt
regeringen att återkomma till riksdagen med en
analys av miljökonsekvenserna av
konvergensprogrammet.
Finansutskottet vill med anledning härav
anföra följande. I budgetpropositionens bilaga
3 kommenteras främst EMU:s
konvergenskriterier. Utskottet vill här
framhålla att dessa konvergenskriterier är
formulerade utifrån de specifika krav som
måste ställas på ett deltagarland i den
monetära unionen. EMU:s kriterier skall inte
ses som en heltäckande uppräkning av de
centrala mål som skall gälla för den
ekonomiska politiken. När det gäller åtgärder
för att nedbringa arbetslösheten och förbättra
miljön har utskottet tidigare i betänkandet
behandlat dessa frågor.
Som också framhålls i motion Fi202 (mp) står
de fem s.k. konvergenskraven inte i
motsatsförhållande till en aktiv och ambitiös
inriktning av miljöpolitiken. Ett uppfyllande
av konvergenskraven kan emellertid ses som en
viktig förutsättning för att föra en ambitiös
miljöpolitik. Det förtjänar att understrykas
att den ekonomiska politiken består inte
enbart av de fem konvergenskraven.
Miljöfrågorna måste vara en viktig
utgångspunkt vid utformningen av riktlinjerna
för den ekonomiska politiken.
Mot bakgrund av vad utskottet anfört avstyrks
motion Fi202 (mp) yrkandena 8 och 9.

Miljöbilaga till finansplanen
I motion Fi210 (c) yrkande 5 föreslås att en
miljöbilaga med en redogörelse för de
miljöpolitiska insatserna skall bifogas
budgetpropositionen.
Finansutskottet vill med anledning härav
anföra följande. Regeringen redovisade under
förra riksmötet inriktningen av det
miljöpolitiska arbetet (skr. 1994/95:120). I
en särskild skrivelse (skr. 1994/95:167)
presenterade regeringen en strategi för det
svenska miljöarbetet i EU. Riksdagen har
ställt sig bakom huvudlinjerna i skrivelserna.
Innehållet i dessa skrivelser utgör grunden
för regeringens miljöpolitiska arbete. Årets
miljöredovisning (1995/96:120) innehåller en
redovisning av tillståndet i miljön och det
miljöpolitiska arbetet under år 1995.
Som utskottet ser det är det givietvis
möjligt att här nämnda skrivelser kan
redovisas i nära anslutning eller som särskild
bilaga till budgetpropositionerna. Det är
angeläget att redovisningen av miljöfrågorna
görs på ett sådant sätt att miljöpolitiken får
stor uppmärksamhet. Ibland kan dock en
skrivelse till riksdagen ha större
genomslagskraft än en bilaga till
budgetpropositionen. Utskottet förutsätter att
regeringen ägnar stor uppmärksamhet åt behovet
av genomarbetade redogörelser för det
miljöpolitiska arbetet.
Utskottet anser därför att det inte är
nödvändigt för riksdagen att göra ett särskilt
uttalande i frågan. Utskottet avstyrker motion
Fi210 (c) yrkande 5.

Merge-UTKAST>>

INKOMSTER OCH UTGIFTSRAMAR

Inkomster

Inledning
Riksdagens nya budgetberedning innebär att
riksdagen skall fatta ett beslut om
statsbudgetens samlade utgifter och deras
fördelning på utgiftsområden samt godkänna en
beräkning av statsbudgetens inkomster
(riksdagsordningen 5 kap. 12 §).
Finansutskottet redovisar i detta avsnitt de
förslag som berör inkomstsidan av
statsbudgeten. Utskottet återkommer senare i
avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen för år 1997 med
sina överväganden och ställningstaganden både
beträffande inkomst- och utgiftsförslag. I de
fall som inkomstförslagen inte har betydelse
för 1997 års statsbudget, tar emellertid
utskottet ställning till dessa redan i detta
avsnitt.
Utskottet redovisar i huvudsak de olika
förslagen i den ordning motsvarande inkomster
tas upp på statsbudgetens inkomstsida.
Avsnittet om respektive inkomsttitel inleds
med en tabell där regeringens och
oppositionspartiernas förslag till beräkning
av inkomsterna för aktuell inkomsttitel
redovisas. Av tabellerna framgår vilken effekt
regeringens förslag i budgetpropositionen och
särpropositioner beräknas få för statsbudgeten
under 1997. Tabellerna visar också effekterna
av oppositionspartiernas förslag i förhållande
till regeringens beräkning av statsinkomsterna
för 1997.
De belopp som redovisas i tabellerna har
hämtats från dels budgetpropositionen, dels
partimotionerna. Några belopp har dock
justerats i samarbete med partiernas
företrädare i finansutskottet. Samtliga belopp
i tabellerna är i tusental kronor.
I bilagorna 1 och 2 återges regeringens och
partiernas förslag beträffande statsbudgeten.
Bilaga 1 innefattar alltså en sammanställning
inkomsttitelvis av de uppgifter som återfinns
i de tabeller som löpande redovisas i detta
avsnitt. I bilaga 1 återfinns utskottets och
reservanternas beräkningar av samtliga
inkomsttitlar.
I budgetpropositionen (Finansplanen, avsnitt
1) föreslår regeringen riksdagen att för
budgetåret 1997 vad gäller inkomsterna dels
godkänna beräkningen av statsbudgetens
inkomster (yrkande 4), dels godkänna
beräkningen av budget- effekter av förändrade
skatte- och avgiftsregler (yrkande 5).
Regeringen har utformat sitt budgetförslag i
nära samarbete med Centerpartiet. Detta gäller
också huvuddragen i de förslag som berör
inkomstsidan för år 1997.
Alternativa förslag till inkomstberäkning
återfinns som yrkanden i följande
partimotioner: Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212
(v), Fi213 (mp) samt Fi214 (kd).
Utöver budgetpropositionen behandlar
finansutskottet i detta sammanhang även
följande propositioner:
1996/97:17 Skattereduktion för fastighetsskatt
i vissa fall,
1996/97:19 Beskattning av bilförmån, m.m.,
1996/97:21 Nedsättning av socialavgifter,
m.m.,
1996/97:40 Försäljning av aktier i
Stadshypotek AB.
Följande fyra propositioner påverkar enligt
budgetpropositionen också
inkomstberäkningarna:
1996/97:10 Mervärdesskatt inom kultur-,
utbildnings- och idrottsområdet,
1996/97:12 Vissa justeringar i lagen om
räntefördelning vid beskattning m.m.,
1996/97:14 Vissa punktskattefrågor,
1996/97:29 Höjning av koldioxidskatten för
industrin och växthusnäringen.
Propositionerna 10, 12 och 14 har hänvisats
till skatteutskottet och ingår i det aktuella
ärendet endast såvitt avser budgeteffekterna
och inkomstberäkningarna för 1997.
Propositionernas förslag i dessa avseenden är
dock marginella. Beträffande hanteringen av
den till finansutskottet remitterade
proposition 29, om höjning av koldioxidskatten
för industrin och växthusnäringen, återkommer
utskottet nedan under rubriken
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997.
I detta avsnitt om statsbudgetens inkomster
behandlas även motioner som väckts med
anledning av här aktuella propositioner samt
motioner väckta under allmänna motionstiden
som behandlar frågor av betydelse för
beräkningen av inkomsterna.
I de fall som inkomstförslagen inte påverkar
1997 års statsbudget, tar utskottet ställning
till dessa redan i detta avsnitt. Detta gäller
följande avsnitt (inom parentes anges om det
är propositionsförslag och/eller
motionsförslag som behandlas):
Skattepolitikens inriktning (motioner),
skattskyldighet för rabatter (prop. 19 i
denna del jämte motioner),
skatterättslig hemvist för anställda vid
Europeiska universitetsinstitutet m.fl. (prop.
19 i denna del),
skatteplikt respektive avdragsrätt för ränta
och avgift i det nya bostadsbidragssystemet
(prop. 19 i denna del),
resor med egen bil mellan bostaden och
arbetsplatsen (prop. 19 i denna del),
skatteavdrag på ersättningar till anställda
vid EU:s institutioner eller organ (prop. 19 i
denna del),
avdrag för uthyrning (motion),
självdeklaration som lämnas av
kreditinstitut, värdepappersbolag och
försäkringsföretag (prop. 19 i denna del),
löneskatt på vinstandelar (prop. 21 i denna
del jämte motioner),
översyn av fastighetstaxeringen m.m.
(motioner),
fastighetsskatt för mark som innehas med
tomträtt (motion),
skatt på kväveoxid (motion),
utvärdering av ändrade ölskatter (motioner)
samt
beskattning av fruktviner (motion).

Skattepolitikens inriktning
Regeringens förslag till allmänna riktlinjer
för den ekonomiska politiken som redovisas i
Finansplanen innehåller ett särskilt avsnitt
(3.6) om skattepolitiken. Där framhålls
inledningsvis att ett väl fungerande
skattesystem har grundläggande betydelse för
samhällsekonomin. Vid den sanering av
statsfinanserna som har genomförts sedan valet
1994 har skattehöjningar utgjort en viktig
del, både genom att bidra med ökade inkomster
till staten och genom att bördorna därigenom
har kunnat fördelas efter bärkraft. Enligt
regeringens bedömning kommer det knappast att
vara möjligt att genomföra annat än marginella
förändringar av det totala skatteuttaget
framöver. Däremot kan en del justeringar och
omfördelningar mellan olika skatter
aktualiseras bl.a. mot bakgrund av den
fortgående internationaliseringen av den
svenska ekonomin. Önskemål om en ökad
miljörelatering av skattesystemet kan också
motivera förskjutningar i skatteuttaget.
Samtidigt betonar regeringen att det är av
betydelse för att både företag och
privatpersoner skall kunna investera och göra
långsiktiga bedömningar att skatteregler och
andra spelregler är långsiktigt stabila.
Skattereformen 1990-1991 har på ett avgörande
sätt bidragit till att Sverige har ett
hållbart skattesystem med förhållandevis enkla
regler baserade på sunda principer.
Av propositionen framgår att regeringen
följer de planer på skatteområdet som
redovisades i somras vid behandlingen av
sysselsättningspolitiken (prop. 1995/96:207
och 222, FiU15, rskr. 307). I enlighet härmed
avser regeringen att senare i höst lägga fram
förslag om förbättringar främst för de mindre
företagen. Vidare har regeringen nyligen
tillsatt en särskild utredare som skall
analysera förutsättningarna för
tjänstesektorns tillväxt. Inom kort kommer
Skatteväxlingskommittén att redovisa sina
överväganden och förslag. I
budgetpropositionen och i tre andra
propositioner som lagts fram samtidigt
presenterar regeringen de väntade förslagen om
temporära lättnader i fastighetsskatten för
vissa villaägare som fått kraftiga höjningar
av taxeringsvärdet, ändringar i beskattningen
av bilförmåner och en höjning av
koldioxidskatten för industrin. Vidare
föreslås en omfördelning inom beskattningen av
alkohol och tobak och vissa åtgärder inom
energibeskattningen. Utskottet återkommer till
dessa skatteförslag under särskilda rubriker
nedan. I budgetpropositionen lägger regeringen
också fram det i somras aviserade förslaget
att skiktgränsen för statlig inkomstskatt
under inkomståret 1997 skall ligga kvar vid
209 100 kr. Bakgrunden härtill är bl.a. att
ändringarna i fråga om bilförmåner medför ett
inkomstbortfall.
Moderata samlingspartiets förslag till
inriktning för skattepolitiken återfinns i
motion Fi407 (yrkande 1) av Carl Bildt m.fl.
(m). Där förordas en politik för tillväxt, nya
jobb och minskat bidragsberoende genom skatte-
och avgiftssänkningar för arbete och
stimulanser för tjänstesektorn, företagande
och kapitalbildning. Motionärerna menar att de
höga svenska skatterna gör dubbel skada.
Medborgarnas beroende av den politiska
sektorns förmåga att klara sina åtaganden blir
mycket stort. Samtidigt försvagas valfriheten
och den trygghet som ligger i att ha kontroll
över sin egen ekonomi. Därtill kommer att de
höga skatterna snedvrider ekonomins sätt att
fungera, försvårar möjligheterna att skapa
förutsättningar för de nya arbeten som så väl
behövs och kväver tillväxtkraften i ekonomin.
För att de ekonomiska problemen skall kunna
lösas och medborgarna återfå det ekonomiska
oberoende som är en förutsättning för
långsiktig trygghet, menar motionärerna att
det krävs att utrymme skapas för kraftfulla
skattesänkningar. Inriktningen bör vara att
skapa förutsättningar för väsentligt högre
tillväxt och betydligt fler nya
arbetstillfällen samtidigt som det stora
bidragsberoendet minskar. Moderaterna föreslår
i sitt budgetalternativ besparingar för att
skapa utrymme för skattesänkningar på ca 37
miljarder kronor år 1997, 50 miljarder kronor
år 1998 och 65 miljarder kronor år 1999. De
föreslagna skattesänkningarna avser sänkt
skatt på arbete för främst låg- och
medelinkomsttagare och eliminering av det som
motionärerna ser som en överbeskattning av
företagande. Dessutom föreslås en generell
sänkning av fastighetsskatten. I konsekvens
härmed framställs i andra motioner från
Moderaterna konkreta yrkanden och krav på
lagändringar och riksdagsuttalanden om
skattelättnader i olika hänseenden.
Folkpartiet liberalernas förslag till
riktlinjer för skattepolitiken i motion Fi419
av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 1 utgår
från idén att skatterna skall utformas med den
enskilda människan och företagaren för ögonen.
Politiken bör präglas av förståelse för de
motiv som driver människor och företag att
utvecklas. Skattepolitiken måste, enligt
motionärerna, läggas om så att den främjar
ekonomisk utveckling, företagsamhet och en god
miljö. Folkpartiet liberalernas krav på
riktlinjer på skatteområdet innebär en
återgång till skattereformen med högst 50 % i
marginalskatt och en skattepolitik för fler
jobb med skattesänkningar på ca 30 miljarder
kronor, varav en stor del är sänkta
arbetsgivaravgifter. Riktlinjerna innebär att
åtgärderna skall finansieras genom besparingar
på de offentliga utgifterna och vissa
skattehöjningar. Momsen på livsmedel
återställs till 25 %, beskattningen av
förmånsbilar på nuvarande nivå bibehålls och
en arealskatt för jordbruket införs. Konkreta
yrkanden och krav på riksdagsuttalanden i
dessa hänseenden, om lättnader och
förenklingar i företagsbeskattningen, om ökad
avdragsrätt för pensionssparande och en
återgång till tidigare regler för
förmögenhetsbeskattningen av aktier framställs
också i motioner som kommer att redovisas
under separata rubriker nedan.
Vänsterpartiet anför förslag till
skattepolitikens inriktning i motion Fi212
(yrkande 6) av Gudrun Schyman m.fl. (v) och
Sk370 (yrkande 1) av Gudrun Schyman m.fl. (v).
Motionärerna pekar bl.a. på att den kritik som
Vänsterpartiet tidigare riktat mot
skattereformens effekter visat sig vara
riktig. Grundprinciperna bakom reformen var
riktiga, men reformen finansierades på fel
sätt och den genomfördes vid fel tidpunkt.
Valet av finansieringsmetod medförde att den
blev kraftigt underfinansierad. På så sätt
bidrog skattereformen till att förstärka och
troligtvis även utlösa den ekonomiska krisen.
Vänsterpartiet instämmer i övrigt i
regeringens analys och bedömning om
skattepolitiken i finansplanen, men menar att
det finns skäl för justeringar och
omfördelningar mellan olika skatter och också
vissa skattehöjningar. Förslaget till
riktlinjer för skattepolitiken innebär bl.a.
att man av fördelningspolitiska,
miljöpolitiska och andra skäl genomför
skattehöjningar med ca 3 miljarder kronor
netto och tar steg mot en miljörelaterad
skatteväxling. Motionärerna vill också ha ett
riksdagsuttalande om att skattereformen
förstärkt lågkonjunkturen och bidragit till
negativa fördelningspolitiska effekter.
Motionärerna kräver bl.a. höjt grundavdrag för
låginkomsttagare, skatteskärpningar för
höginkomsttagare, ett avdragstak på 100 000 kr
för skuldräntor, skärpt bolagsskatt m.m. och
skärpt förmögenhetsskatt. Till dessa konkreta
yrkanden återkommer utskottet med
redovisningar under separata rubriker.
Miljöpartiet de grönas inriktning av
skattepolitiken redovisas dels i motion Fi213
(yrkande 12) av Marianne Samuelsson m.fl.
(mp), dels i motion Fi420 (yrkandena 1 och 2)
av Marianne Samuelsson m.fl. (mp).
Motionärerna bedömer att den totala
skattekvoten kommer att ligga kvar på ungefär
nuvarande nivå under överblickbar framtid.
Inom ramen för det totala skatteuttaget anser
de emellertid att det måste ske förändringar.
De föreslår en lägre beskattning av arbete som
finansieras genom en skatteväxling mot högre
miljöskatter i storleksordningen 25 miljarder
kronor t.o.m. år 1999 och 100 miljarder kronor
t.o.m. år 2010. Yrkandena innebär bl.a. att
den statliga inkomstskatten skall ligga kvar
vid 25 % på höga inkomster, att grundavdragen
läggs om för att sänka skatten för lågavlönade
heltidsarbetande och att andra
fördelningspolitiskt motiverade förändringar
genomförs. Motionärernas förslag till
skattepolitiken skall också ses som ett led i
deras förslag om arbetstidsförkortning till 35
timmar i veckan. För att underlätta övergången
bör bl.a. inkomstskatten sänkas för
lågavlönade heltidsarbetande.
Kristdemokraternas förslag till riktlinjer på
skatteområdet i motion Sk371 yrkande 1 av Alf
Svensson m.fl. (kd) tar utifrån
förvaltarskapstanken sin utgångspunkt i en
social och ekologisk maknadsekonomi och
eftersträvar utveckling och stabilitet i
samhällsekonomin. Enligt motionärerna bygger
en väl fungerande marknadsekonomi på ett
samhälle med en grundläggande etisk samsyn och
förutsätter stabila spelregler. Motionärerna
föreslår åtgärder på skattepolitikens område i
syfte bl.a. att genomföra en stor satsning på
hushållstjänster (genom avdragsrätt) och
åstadkomma bättre villkor för företagande.
Bland åtgärderna kan nämnas att regeringens
förslag beträffande skiktgränsen för statlig
inkomstskatt avslås, grundavdraget vid den
statliga inkomstbeskattningen slopas,
avdragsrätten för pensionssparande återställs
och en avdragsrätt för avsättningar till
individuella utbildningskonton införs. Ett
flertal åtgärder avser lättnader i
företagsbeskattning, såsom permanent
riskkapitalavdrag, slopad dubbelbeskattning av
aktier, lättnader i beskattning av royalty på
uppfinningar och lättnader i
förmögenhetsskatten på arbetande kapital.
Åtgärderna finansieras bl.a. genom en återgång
till 25 % moms på mat och moms på spel och
dobbel. Till de konkreta förslagen återkommer
utskottet under särskilda rubriker.
I motion Sk371 (kd) anförs även förslag till
särskilda riktlinjer för skattepolitiken inom
EU (yrkande 2). Motionärerna påpekar att det
med en fri gränshandel och fri rörlighet av
varor, tjänster, personer och kapital inte är
möjligt att hålla en väsentligt högre eller
annorlunda skattestruktur än i de andra
medlemsländerna. De anför sedan förslag till
riktlinjer för den svenska regeringens
agerande i EU beträffande mervärdesskatten,
punktskatterna och energiskatter. I korthet
innebär dessa att regeringen bör verka för en
europeisk miniminivå för koldioxidskatt samt
fortsatta undantagsregler beträffande regler
för införsel av alkoholprodukter.
I tre motioner har skattepolitikens
fördelningspolitiska effekter tagits upp. I
motion Fi406 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s)
föreslås en skyndsam revidering av
skattesystemet i syfte att åstadkomma
fördelningspolitisk rättvisa (yrkande 1).
Motionärerna föreslår även att riksdagen skall
ge regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undanröja de negativa
fördelningseffekterna av egenavgifterna
(yrkande 2).
Annika Jonsell (m) påpekar i motion Fi414 att
skatten ofta är den största utgiftsposten för
dem som har små inkomster. Allt fler människor
hamnar i en situation där de inte klarar att
leva på sin inkomst. Motionären föreslår
därför skattebefrielse för låginkomsttagare.
Kristina Nordström (s) påpekar i motion Fi907
att den ekonomiska politiken och
skattepolitiken är styrmedel för att nå
bestämda politiska mål. Motionären menar att
skattesystemet skall bli ett styrmedel som
harmoniserar, underlättar och gynnar politiska
mål såsom arbete åt alla, ett miljövänligt
samhälle och en rättvis fördelning, och hon
föreslår att en utredning tillsätts med
uppgift att föreslå hur skattesystemet skall
utformas för att uppnå detta.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(SkU1y) propositionens förslag till riktlinjer
för skattepolitiken och avstyrker behandlade
motioner. Skatteutskottet motiverar sitt
ställningstagande med att de förslag som
regeringen lägger fram innebär att den
ekonomiska politiken ligger fast och att
arbetet med olika skattefrågor kommer att
fullföljas enligt tidigare riktlinjer.
Skatteutskottet instämmer nu liksom tidigare i
regeringens bedömning att det saknas utrymme
för skattelättnader av den art och omfattning
som föreslås i flertalet motioner och att
möjligheterna till ett ökat skatteuttag också
är starkt begränsade. Skatteutskottet erinrar
om att det i sina senaste yttranden till
finansutskottet (1995/96:12y och 13y) har
understrukit att de åtgärder som vidtas måste
ha en acceptabel fördelningspolitisk profil
och att de bördor som den förda
saneringspolitiken krävt måste fördelas
rättvist. De fördjupade fördelningspolitiska
analyser som regeringen nu redovisar (avsnitt
3.7 s. 50 och bilaga 4) talar enligt
skatteutskottets mening också för att man bör
undvika skattelättnader som försvagar budgeten
och leder till att den fördelningspolitiska
balansen försämras. I sammanhanget erinrar
skatteutskottet om att värnskatten och den
lägre mervärdesskatten på livsmedel utgör
viktiga inslag i denna balans.
De aktuella motionerna innehåller enligt
skatteutskottets bedömning inte något nytt som
bör föranleda en ändrad ståndpunkt i dessa
frågor. Härtill kommer att en stor del av de
framställda yrkandena gäller frågor som kommer
att prövas i utredningsarbetet rörande
förutsättningarna för tjänstesektorns tillväxt
eller av Skatteväxlingskommittén.
Avvikande meningar har, beträffande
skattepolitikens inriktning, avgivits av
företrädare för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottet ser ingen anledning att avvika
från skatteutskottets ställningstagande
beträffande skattepolitikens inriktning.
Utskottet avstyrker därmed motionerna Fi212
(v) yrkande 6, Fi213 (mp) yrkande 12, Fi406
(s), Fi407 (m) yrkande 1, Fi414 (m), Fi419
(fp) yrkande 1, Fi420 (mp) yrkandena 1 och 2,
Fi907 (s), Sk370 (v) yrkande 1 samt Sk371 (kd)
yrkandena 1 och 2.

Merge-UTKAST>>

Skatt på inkomst 1997

Fysiska personers inkomstskatt

-------------------------------------------------------------
Fysiska personers inkomstskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-------------------------------------------------------------
Regeringen
37 185
000
-------------------------------------------------------------
Justering av skiktgräns (BP 96) + 840
000
-------------------------------------------------------------
Förändrad beskattning bilförmån (P - 270
19) 000
-------------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
-12 340
000
-------------------------------------------------------------
Ej justering av skiktgräns (BP 96) - 840
000
-------------------------------------------------------------
Sänk skatteuttaget till 20 % inkl. - 5 300
inflationsskydd 000
-------------------------------------------------------------
Bredda riskkapitalavdraget - 300
000
-------------------------------------------------------------
Sänk kapitalinkomstskatten + 100
000
-------------------------------------------------------------
Avdrag för reparation av egen bostad - 1 000
000
-------------------------------------------------------------
Avdrag för styrkta - 900
barnomsorgskostnader 000
-------------------------------------------------------------
Sänkt avkastningsskatt på - 1 000
pensionssparande 000
-------------------------------------------------------------
Slopad dubbelbeskattning * - 3 100
000
-------------------------------------------------------------
Folkpartiet
-16 300
000
-------------------------------------------------------------
Ej justering av skiktgräns (BP 96) - 840
000
-------------------------------------------------------------
Ej förändrad beskattning bilförmån + 950
(P 19) 000
-------------------------------------------------------------
Sänk skatteuttaget till 20 % - 4 300
000
-------------------------------------------------------------
Slopad dubbelbeskattning * - 3 100
000
-------------------------------------------------------------
Sänkt inkomstskatt - 9 000
000
-------------------------------------------------------------
Yrkesfiskeavdrag - 10 000
-------------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 6 850
000
-------------------------------------------------------------
Ej förändrad beskattning bilförmån + 950
(P 19) 000
-------------------------------------------------------------
Slopat grundavdrag över brytpunkt + 7 300
000
-------------------------------------------------------------
Ny skattesats 30 % + 2 000
000
-------------------------------------------------------------
Avdragstak skuldräntor + 600
000
-------------------------------------------------------------
Begränsad lindring av + 1 000
dubbelbeskattning * 000
-------------------------------------------------------------
Höjt grundavdrag under brytpunkt - 5 000
000
-------------------------------------------------------------
Miljöpartiet
+110 000
-------------------------------------------------------------
Ej justering av skiktgräns (BP 96) - 840
000
-------------------------------------------------------------
Ej förändrad beskattning bilförmån + 950
(P 19) 000
-------------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
-8 665
000
-------------------------------------------------------------
Ej justering av skiktgräns (BP 96) - 840
000
-------------------------------------------------------------
Förändrad beskattning bilförmån + 600
000
-------------------------------------------------------------
Sänk skatteuttaget till 20 %, inkl. - 2 500
slopat grundavdrag 000
-------------------------------------------------------------
Skattereduktion för vissa - 2 000
hushållstjänster 000
-------------------------------------------------------------
Slopad dubbelbeskattning * - 1 700
000
-------------------------------------------------------------
Slopad skatt på royalty * - 50 000
-------------------------------------------------------------
Yrkesfiskeavdrag - 75 000
-------------------------------------------------------------
Individuella utbildningskonton - 300
000
-------------------------------------------------------------
Återställ tidigare pensionsavdrag - 900
000
-------------------------------------------------------------
Återställ riskkapitalavdrag * - 900
000
-------------------------------------------------------------

*) Dessa förslag redovisas under avsnittet om
företagsbeskattning (juridiska personers inkomstskatt)
nedan.

Justering av skiktgränsen
(budgetpropositionen)
I budgetpropositionen (Finansplanen, avsnitt 1, yrkande
40) föreslår regeringen att skiktgränsen för
den statliga inkomstskatten för år 1997 skall
ligga kvar på 1996 års nivå. Förändringen
innebär att skiktgränsen kommer att ligga 3
100 kr lägre än vid tillämpning av gällande
regler. Justeringen av skiktgränsen aviserades
redan i proposition 1995/96:222 och kopplades
då samman med det samtidigt aviserade
förslaget om förändrad beskattning av
bilförmån, vilket innebär ett visst
inkomstbortfall. Förslaget om ny
förmånsbeskattning av bilförmåner behandlar
utskottet nedan under särskild rubrik.
Propositionsförslaget avvisas i sammanlagt sex
motioner: Fi9 (kd) yrkande 1, Fi214 (kd)
yrkande 7, Fi407 (m) yrkande 6, Fi419 (fp)
yrkande 3, Fi420 (mp) yrkande 6 samt Sk371
(kd) yrkande 14. I tre fall är motionärernas
ståndpunkt kopplad till att de framför
alternativa förslag till bilförmånsbeskattning
Fi9 (kd), Fi214 (kd) och Fi420 (mp)). I
motionerna Fi407 (m), Fi419 (fp) och Sk371
(kd) anser motionärerna att förslaget strider
mot marginalskattereformen och därför bör
avvisas.
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande
(SkU1y) om att riksdagen i samband med
ställningstagandena till
sysselsättningspropositionerna i somras i
princip godtog det förslag som regeringen nu
lägger fram. Skatteutskottet vidhåller den
ståndpunkt som utskottet då redovisade och har
inte något att erinra mot utformningen av
förslaget.
Företrädare för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna
har i sina avvikande meningar om
skattepolitikens inriktning yrkat avslag på
propositionen i denna del i enlighet med
respektive partis motioner.
Finansutskottet återkommer i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.

Beskattning av bilförmån (proposition 19)
I proposition 19 föreslår regeringen nya regler för
beskattning av bilförmån. Förmånsvärdet skall
bestämmas efter en schablon som bygger på en
uppskattad genomsnittlig privat körsträcka om
1 600 mil per år och skall omfatta alla
kostnader för bilen utom för drivmedel.
Schablonen omfattar ett belopp motsvarande
30 % av basbeloppet med tillägg av ett
ränterelaterat belopp och ett prisrelaterat
belopp. Det ränterelaterade beloppet skall
beräknas till 75 % av statslåneräntan vid
utgången av november månad andra året före
taxeringsåret multiplicerat med nybilspriset
för årsmodellen. Det prisrelaterade beloppet
skall för en bil med ett nybilspris för
årsmodellen som uppgår till högst 7,5
basbelopp beräknas till 9 % av nybilspriset.
Överstiger nybilspriset 7,5 basbelopp skall
det prisrelaterade beloppet bestämmas till 9 %
av 7,5 basbelopp med tillägg av ett belopp
motsvarande 20 % av den del av nybilspriset
som överstiger 7,5 basbelopp.
Den nya schablonen medför lägre förmånsvärden
än dagens schablon. Till skillnad från dagens
regler utgår emellertid de nya reglerna från
att förmånshavaren själv skall betala
drivmedel för den privata körningen. Syftet är
att reglerna skall ge ett incitament till
mindre privat körning med förmånsbilar. Om det
i bilförmånen ingår fritt eller delvis fritt
drivmedel skall förmånen i denna del värderas
till drivmedlets marknadsvärde multiplicerat
med 1,2. Uppräkning skall inte ske för den del
av drivmedlet som kan antas ha förbrukats vid
tjänstekörning. Förmånshavaren måste då
presentera någon form av tillförlitligt
underlag som visar eller gör sannolikt vilken
omfattning och vilket ändamål tjänstekörningen
haft.
Reglerna för förmånsbilar som är sex år eller
äldre ändras så att dyra äldre bilar inte
skall åsättas omotiverat låga förmånsvärden.
Värdet skall normalt beräknas enligt
huvudregeln. Om nybilspriset för årsmodellen
är lägre än 80 % av ett uppskattat nybilspris
för beskattningsårets årsmodell av de
vanligast förekommande bilarna ägda av
juridiska personer skall i stället som
nybilspris anses sistnämnda belopp. En annan
större förändring med de föreslagna nya
reglerna är att nuvarande jämkningsregler vid
tjänstekörning ersätts med en regel av
innebörd att den som kör minst 3 000 mil i
tjänsten om året skall få förmånsvärdet
nedsatt till 75 %. Härutöver finns vissa
särskilda jämkningsregler, bl.a. för taxibilar
som körs mer än 6 000 mil om året.
Jämkningsgrunden arbetsredskap blir kvar.
Vidare skall avdrag medges för
bränslekostnader för resor mellan bostaden och
arbetsplatsen med 5 kr per mil för dieselolja
och 8 kr per mil för annat bränsle om
förutsättningar i övrigt finns för avdrag för
dessa bilresor. Samma avdragsbelopp skall
tillämpas när förmånsbilen använts vid
tjänsteresor om förmånshavaren själv har
betalat bränslet.
De nya bilförmånsreglerna, som skall träda i
kraft den 1 januari 1997, beräknas i
propositionen medföra ett skattebortfall för
offentlig sektor om knappt 1 040 miljoner
kronor. Belastningen på statsbudgeten beräknas
till 275 miljoner kronor 1997 och 350 miljoner
kronor för vart och ett av åren 1997 och 1998.
För den konsoliderade offentliga sektorn
beräknas effekten år 1997 bli 950 miljoner
kronor.
Med anledning av propositionen har, såvitt
gäller frågan om nya bilförmånsregler, väckts
motionerna Fi9 yrkandena 2-4 av Mats Odell
m.fl. (kd), Fi11 yrkandena 1 och 2 av Roy
Ottosson m.fl. (mp), Fi12 yrkande 1 av Karin
Pilsäter och Isa Halvarsson (fp) samt Fi13
yrkandena 1-5 av Per Rosengren m.fl. (v).
Vänsterpartiet har även tagit upp sina förslag
beträffande förmånsbilar i motion Fi212
(yrkande 8) av Gudrun Schyman m.fl. (v).
I motionerna Fi11 (mp) och Fi12 (fp) yrkas
att regeringens förslag om nya
bilförmånsregler skall avslås. I övriga
motioner förordas olika ändringar i förslaget
och att regeringen skall återkomma i några
frågor. En schablon som grundas på en längre
privat körsträcka än 1 600 mil förordas i Fi13
(v). Den uppräkning som skall ske av värdet av
drivmedel som ingår i förmånen bör enligt Fi9
(kd) bestämmas till 1,5. Motionärerna till
Fi13 (v) vill ha en ännu högre
uppräkningsfaktor, 1,85, och att uppräkning
även skall ske vid beräkning av
socialavgifter. Enligt Fi13 skall
förmånshavaren inte medges avdrag för resor
med förmånsbilen mellan bostaden och
arbetsplatsen och arbetsgivaren skall inte
medges avdrag för moms som hänför sig till
förmånshavarens drivmedelsinköp med företagets
kreditkort.
Motion Fi9 (kd) innehåller även ett yrkande
om att riksdagen skall begära att regeringen
lägger fram förslag om en beräkningsmodell där
bilarnas miljöklassning skall påverka
schablonen. Enligt Fi11 (mp) skall riksdagen
begära att regeringen lägger fram ett nytt
förslag som inte försvagar de offentliga
finanserna eller kommer i konflikt med
trafikpolitiska och miljöpolitiska mål.
Beskattning av bilförmån har tagits upp i
några ytterligare motioner som väckts under
allmänna motionstiden i år. I motion Sk370
yrkande 6 av Gudrun Schyman m.fl. (v) förordas
ett tillkännagivande till regeringen om en ny
modell för beskattning av förmånsbilar med
rörlig marginalkostnad motsvarande minst
drivmedelspriset som skall vara finansierad
inom systemet. Marianne Andersson m.fl. (c, m,
fp, kd) har i motion Fi411 tagit upp frågan om
fortsatt utredning, bl.a. vad gäller bilar som
är arbetsredskap och i fråga om
proportionering av kostnader mellan körning i
arbetet och privat körning.
Under den allmänna motionstiden har också
väckts motionsyrkanden om bilförmån som har
hänvisats till skatteutskottet. I motion Jo728
yrkandena 4 och 5 hemställer Kia Andreasson
m.fl. (mp) om en översyn av
tjänstebilsförmånen för att studera hur
elbilar kan gynnas. Enligt motion L713 yrkande
26 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) skall
Vägverket ges direktiv att i samråd med
Konsumentverket och Naturvårdsverket ta fram
bl.a. ett system för differentiering av
beskattningen av förmånsbilar som utgår från
bilens miljöegenskaper. I motion A434 yrkande
11 av Eva Zetterberg m.fl. (v) tas upp frågan
om en kraftig miljöanpassning av reglerna för
förmånsbilar alternativt att systemet med
förmånsbilar skall avskaffas. För att samordna
behandlingen av dessa motioner med
behandlingen av regeringens förslag om nya
bilförmånsregler har skatteutskottet
överlämnat dessa motioner för fortsatt
beredning i finansutskottet.
Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande
(SkUy1) att det vid tidigare behandling av
bilförmånsbeskattningen har framhållit att det
är angeläget att skatteuttaget kan relateras
till den privata körsträckans längd. Det är en
brist i de nuvarande reglerna att
förmånstagaren inte har några ekonomiska motiv
för att begränsa sin körning eller att välja
en bränslesnål bil. Regeringens förslag med en
rörlig kostnad för drivmedel undanröjer denna
brist. De fördelar från miljösynpunkt som kan
uppnås med de föreslagna reglerna och att
reglerna ger en rättvisare värdering av
förmånsvärdet får anses uppväga de nackdelar
som det innebär från administrativ synpunkt
att lämna ett regelsystem där förmånsvärdet
bestäms helt schablonmässigt.
Enligt skatteutskottets mening har det i
motionerna inte anförts tillräckliga skäl att
göra andra avvägningar än dem regeringen gjort
när det gäller förslagets olika detaljer.
Skatteutskottet anser följaktligen att ett
nytt system för beskattning av bilförmån bör
ges den utformning som regeringen har
föreslagit.
När det gäller de frågor om miljöanpassning
av bilar som tagits upp i motionerna Fi9 (kd),
Fi11 (mp), L713 (mp), Jo728(mp) och A434 (v)
nämner skatteutskottet att det måste vara en
målsättning att en ökad miljöanpassning av
bilar inriktas mot hela bilbeståndet, inte
bara förmånsbilar.
I motion Fi13 (v) berörs en fråga om
arbetsgivarens avdragsrätt för mervärdesskatt
på drivmedel som en förmånshavare förbrukar.
Skatteutskottet vill framhålla att om
arbetsgivaren betalar drivmedelskostnader får
därmed normalt en skattepliktig förmån anses
ha uppkommit som skall värderas till
marknadsvärdet multiplicerat med 1,2. I sådant
fall är arbetsgivaren i förekommande fall
också berättigad till avdrag för den ingående
momsen på drivmedlet. Om arbetstagaren
ersätter arbetsgivaren med visst belopp, t.ex.
drivmedlets marknadsvärde, skall förmånsvärdet
sättas ned med ersättningens belopp.
Övergången till det nya systemet ställer nya
krav på dokumentation för att det skall vara
möjligt att skilja på drivmedelsförbrukning
som avser resor i tjänsten från privata resor.
Det kan förutsättas att berörda arbetsgivare
och anställda kommer att ha behov av
vägledning från skattemyndigheternas sida vid
övergången till de nya reglerna.
Skatteutskottet förutsätter därför att
regeringen är uppmärksam på hur det nya
systemet kommer att fungera i praktiken.
Skatteutskottet tillstyrker med hänvisning
till det anförda regeringens förslag till en
ny bilförmånsbeskattning och avstyrker de
motioner som har väckts i hithörande frågor.
Vid yttrandet har avvikande meningar fogats av
företrädare för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna.
Finansutskottet återkommer i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.

Skattskyldighet för rabatter m.m. (proposition
19)
I proposition 19 (avsnitt 5) föreslås lagändringar i
förtydligande syfte i fråga om rabatter m.m.
för kundtrohet eller liknande. Bakgrunden är
att det skatteundantag för s.k. frequent
flyer-rabatter vid utrikes flygresor som
infördes 1992 upphör att gälla fr.o.m. den 1
januari 1997 och att de regler som styr
skyldigheten att lämna kontrolluppgift och att
betala in arbetsgivaravgifter därför behöver
förtydligas.
Propositionens förslag innebär att det
normalt är arbetsgivaren som skall betala
arbetsgivaravgifter avseende skattepliktig
rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut
på grund av kundtrohet eller liknande.
Arbetsgivaren skall också göra skatteavdrag
och lämna kontrolluppgift.
I motion Fi10 yrkande 1 av Bo Lundgren m.fl.
(m) och Fi12 yrkande 2 av Karin Pilsäter och
Isa Halvarsson (fp) yrkas att propositionen
avslås i denna del. Enligt Fi10 yrkande 2
skall riksdagen besluta att frequent flyer-
bonus skall vara fortsatt skattefri.
Skatteutskottet, som i sitt yttrande (SkUy1)
inte finner anledning till omprövning av
riksdagens tidigare beslut om skatteplikt för
bl.a. kundtrohetsrabatter och liknande, delar
regeringens uppfattning att reglerna om
ansvaret för arbetsgivaravgifter och
kontrolluppgiftsskyldighet i fråga om sådana
förmåner bör få en tydligare utformning.
Skatteutskottet tillstyrker därför
propositionen också i denna del och avstyrker
motionsyrkandena.
Vid yttrandet har fogats avvikande meningar i
denna fråga från Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet liberalerna.
Finansutskottet delar skatteutskottets
uppfattning och tillstyrker därmed
propositionen i denna del. Motionerna Fi10 (m)
samt Fi12 (fp) yrkande 2 avstyrks.

Skatterättslig hemvist för anställda vid
Europeiska universitetsinstitutet m.fl.
(proposition 19)
I proposition 19 (avsnitt 6.2) föreslår regeringen att
anställd vid Europeiska
universitetsinstitutet, under vissa angivna
villkor, skall ha kvar sitt skatterättsliga
hemvist i Sverige. Detsamma gäller sådan
persons make och barn. Förslaget föranleder
ändringar i 69 § kommunalskattelagen och 17 §
lagen om statlig inkomstskatt.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(SkU1y) propositionsförslaget.
Även finansutskottet tillstyrker propositionen
i denna del.

Skatteplikt respektive avdragsrätt för ränta
och avgift i det nya bostadsbidragssystemet
(proposition 19)
I proposition 19 (avsnitt 6.3) föreslår regeringen att
sådan ränta och avgift som kan utgå inom ramen
för de regler som gäller fr.o.m. den 1 januari
1997 i fråga om bostadsbidrag enligt lagen
(1993:737) om bostadsbidrag skall vara
skattefria respektive ej avdragsgilla vid
taxering till statlig och kommunal
inkomstskatt. Förslaget föranleder ändring i
19 och 20 §§ kommunalskattelagen (1928:370).
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(SkU1y) propositionsförslaget.
Även finansutskottet tillstyrker propositionen
i denna del.

Resor med egen bil mellan bostaden och
arbetsplatsen (proposition 19)
I proposition 19 (avsnitt 6.4) föreslår regeringen att
avdrag för kostnader för resor med egen bil
mellan bostaden och arbetsplatsen skall medges
med 1 krona och 30 öre per kilometer.
Förslaget föranleder ändring i punkt 4 av
anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
samt en särskild övergångsbestämmelse till
ändringen i kommunalskattelagen.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(SkU1y) propositionsförslaget.
Även finansutskottet tillstyrker propositionen
i denna del.

Skatteavdrag på ersättningar till anställda
vid EU:s institutioner eller organ
(proposition 19)
I proposition 19 (avsnitt 6.5) föreslår regeringen att
den som betalar ut ersättning för ökade
levnadskostnader till anställd vid EU:s
institutioner eller organ under längre tid än
tre år vid beräkningen av skatteavdraget skall
ta hänsyn till hela ersättningen, om inte
skattemyndigheten efter särskild ansökan
beslutar något annat. Förslaget föranleder
ändring i 10 § uppbördslagen (1953:272).
Inga motioner har väckts med anledning av
propositionsförslaget och skatteutskottet
reser ingen invändning mot det i sitt yttrande
(SkU1y).
Även finansutskottet tillstyrker propositionen
i denna del.

Avdrag för och beskattning av pensionssparande
Förslag om ändrade skatteregler för pensionssparande
framförs i fyra motioner.
I motion Fi407 föreslår Moderata
samlingspartiet att riksdagen dels återställer
det tidigare avdragsutrymmet för enskilt
pensionssparande (yrkande 15), dels sänker
avkastningsskatten på pensionssparande i tre
steg från år 1997 till år 1999 (yrkande 16).
I motion Fi419 föreslår Folkpartiet
liberalerna att riksdagen höjer avdragsrätten
för pensionssparande till ett basbelopp
(yrkande 11). I Folkpartiets budgetalternativ
har dock detta förslag inte antagits påverka
statsbudgetens inkomster år 1997.
I Kristdemokraternas motioner Fi214 (yrkande
31) och Sk371 (yrkande 18) föreslås en lägre
beskattning på pensionssparande genom en
höjning av avdragsrätten.
Motiveringarna till förslagen är i allt
väsentligt likalydande i de fyra motionerna.
Motionärerna anser att pensionssparande är en
viktig del av det privata sparandet och därmed
fyller en viktig funktion i samhällsekonomin.
Skatteutskottet avstyrker motionsförslagen i
sitt yttrande (SkU1y). Företrädare för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokraterna har i sina
avvikande meningar om skattepolitikens
inriktning förordat en politik som ligger i
linje med de här aktuella motionsförslagen i
respektive partis motioner.
Finansutskottet återkommer i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.

Avdrag för uthyrning
I motion Sk328 föreslaår Elisabeth Fleetwood (m) att
det skattefria beloppet vid uthyrning av
fritidshus, 4 000 kr plus 20 % av
hyresintäkten, skall höjas till ett basbelopp
fr.o.m. 1998 års taxering i syfte att främja
tillgången på fritidshus med god standard för
turister.
Enligt skatteutskottets mening finns det inte
tillräckliga skäl för ytterligare
skattelättnader av detta slag. Skatteutskottet
avstyrker alltså i sitt yttrande (SkU1y) denna
motion.
Även finansutskottet avstyrker motion Sk328
(m).

Övriga motionsförslag beträffande fysiska
personers inkomstskatt
Utöver vad som redan redovisats ovan har förslag
beträffande inkomstskatten väckts på framför
allt tre områden: utformningen av
grundavdraget, nivån på den statliga
inkomstskatten samt avdrag för räntor,
underhåll och reparation samt
hushållstjänster.
I motion Fi407 föreslår Moderata
samlingspartiet att den statliga
inkomstskatten sänks till 20 % från den 1
januari 1997 (yrkande 5) och att regeringen
ges till känna vad i motionen anförts om att
återställa marginalskattereformen (yrkande 7).
I yrkande 4 föreslås att grundavdraget höjs
och att ett extra grundavdrag införs för barn
vid den kommunala beskattningen. I motion N269
(m) föreslås vidare att riksdagen hos
regeringen begär förslag om permanent avdrag
för underhåll och reparation av egna bostäder
(yrkande 13). Motionärerna föreslår även en
skattereduktion med 30 % och slopade
arbetsgivaravgifter för vissa hushållstjänster
(yrkande 12). Slutligen föreslås sänkt
skattesats för kapitalinkomster fr.o.m. den 1
januari 1997 (yrkande 8). I sitt
budgetalternativ har Moderaterna dessutom
räknat med effekter för breddat
riskkapitalavdrag, sänkt kapitalskatt, ROT-
avdrag, barnomsorgsavdrag samt slopad
dubbelbeskattning.
Även Folkpartiet liberalerna föreslår att
värnskatten slopas. I motion Fi419 (fp)
föreslås sänkt statlig inkomstskatt till 20 %
(yrkande 2). Motionärerna vill med sänkningen
återgå till marginalskatteprinciperna bakom
skatterefomen. I sitt alternativ till
inkomstberäkning i motion Fi211 har
Folkpartiet liberalerna dessutom inberäknat en
skattesänkningsreserv om 9 miljarder kronor
som t.ex. kan utformas som ett sänkt
grundavdrag, slopad dubbelbeskattning och
yrkesfiskeavdrag (yrkande 5 i denna del).
Vänsterpartiet föreslår i två motioner olika
förslag beträffande inkomstbeskattningen.
Förslagen motiveras med att de är fördelnings-
och miljöpolitiskt nödvändiga. I motion Fi212
(v) föreslås att grundavdraget höjs för
låginkomsttagare och tas bort vid den statliga
taxeringen (yrkande 7). Motsvarande förslag
framförs även i motion Sk370 (v) i två
separata yrkanden (3 och 4). I samma motion
föreslår motionärerna även bibehållen
värnskatt efter 1998 (yrkande 2), ett nytt
skatteskikt i skatteskalan på 30 % för
inkomster över 300 000 kr (yrkande 5) och ett
skärpt avdragstak för låneräntor, vilket
skulle innebära att ett avdragstak för räntor
inrättas på 100 000 kr per skattskyldig
(yrkande 10).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi420
(mp) ett höjt grundavdrag som ett led i
förslaget till arbetstidsförkortning (yrkande
9). Höjningen skall framför allt syfta till en
sänkning för lågavlönade heltidsarbetande med
lönenivåer kring 12 000-13 000 kr per månad. I
yrkande 7 föreslås att statlig skatt skall
utgå med 25 % på inkomstdelar som överstiger
taket för egenavgifterna.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi214
(kd) att grundavdraget slopas vid statlig
inkomstskatt (yrkande 30). Förslaget upprepas
i motion Sk371 (kd) där det även föreslås att
värnskatten slopas (yrkande 13). I sitt
budgetalternativ räknar man även in
skattereduktion av vissa hushållstjänster,
yrkesfiskeavdrag och individuella
utbildningskonton (motion Fi214 yrkande 4 i
denna del).
Slutligen föreslås i motion Fi203 av Gullan
Lindblad och Göthe Knutsson (m) att en
särskild ordning inrättas för en privat
tjänstesektor för arbete i hemmen och att
avdrag för sådana tjänster medges med 50 %
(yrkande 11).
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande
(SkU1y) alla här aktuella yrkanden.
Företrädare för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna
har i sina avvikande meningar om
skattepolitikens inriktning förordat en
politik som ligger i linje med de här aktuella
motionsförslagen i respektive partis motioner.
Finansutskottet återkommer i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.

Juridiska personers inkomstskatt 1997

----------------------------------------------------------
Juridiska personers inkomstskatt
1997
Belopp i 1000-tal kronor
52 094
Regeringen 000
----------------------------------------------------------
Halvering representationsavdrag + 200 000
(P 12)
----------------------------------------------------------
----------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet + 100 000
----------------------------------------------------------
Avslag representationsavdrag (P - 200 000
12)
----------------------------------------------------------
Lindrad beskattning av - 500 000
fåmansbolag
----------------------------------------------------------
Utnyttja del av 2 mdkr-ram från + 800 000
1994
----------------------------------------------------------
Folkpartiet
-300 000
----------------------------------------------------------
Lindrad beskattning av - 300 000
fåmansbolag
----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+3 400
000
----------------------------------------------------------
Ej arbetsgivarperiod i - 400 000
sjukförsäkringen för mindre
företag
----------------------------------------------------------
Framtidsfond kompetensutveckling - 1 100
000
----------------------------------------------------------
Investeringsbidrag på 3 % för - 1 300
inventarier 000
----------------------------------------------------------
Höjd bolagsskatt + 4 100
000
----------------------------------------------------------
Värnbolagsskatt på vinst över 50 + 2 100
milj. 000
----------------------------------------------------------

Anm.: Förslagen om slopad dubbelbeskattning,
riskkapitalavdrag och slopad skatt på royalties som
redovisas i detta avsnitt påverkar i första hand
fysiska personers inkomstskatt och beloppen för
förslagens effekt har därför redovisats i tabellen i
avsnittet om dessa skatter ovan.

Självdeklaration som lämnas av kreditinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsföretag
(proposition 19)
I proposition 19 (avsnitt 6.2) föreslår regeringen att
företag som omfattas av lagen om
årsredovisning i kreditinstitut och
värdepappersbolag eller lagen om
årsredovisning i försäkringsföretag till sin
självdeklaration skall foga årsredovisningen.
I sådana fall skall uppgifter från bokföringen
i form av ett s.k. räkenskapsschema inte
lämnas i självdeklarationen. Förslaget innebär
att nya bestämmelser tas in i 2 kap. 20 §
lagen (1990:325) om självdeklaration och
kontrolluppgifter.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande
(SkU1y) propositionsförslaget.
Även finansutskottet tillstyrker propositionen
i denna del.

Halvering av representationsavdraget
Regeringen föreslår i proposition 12 att
representationsavdraget halveras. Förslaget
kommer att behandlas av riksdagen senare under
hösten och beaktas i här aktuellt ärende
endast för såvitt gäller beräkningen av
statsbudgetens inkomster för år 1997.
Moderata samlingspartiet har i sin
budgetmotion (Fi204) redovisat att man
avstyrker regeringens förslag och följaktligen
belastat sitt budgetalternativ med lägre
inkomster om 200 miljoner kronor än i
regeringens beräkning av inkomster för år
1997.
Skatteutskottet, som kommer att bereda här
aktuella förslag i betänkande SkU7, bedömer i
sitt yttrande (SkU1y) att det inte nu finns
skäl att avvika från regeringens beräkning av
budgeteffekter för budgetåret 1997.
Finansutskottet återkommer i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.

Företagsbeskattning: dubbelbeskattning,
riskkapitalavdrag, bolagsskatt m.m.

Med syftet att förbättra villkoren för
företagande i Sverige föreslår Moderata
samlingspartiet i motion N269 (m) en rad
skattesänkningar för företag:
dubbelbeskattningen av utdelade och kvarhållna
vinster slopas från den 1 januari 1997
(yrkande 2), spärreglerna för fåmansbolag
lindras fr.o.m. den 1 januari 1997 (yrkande
3), villkoren för riskkapitalavdragen
förbättras fr.o.m. den 1 januari 1997 (yrkande
4), ett permanent riskkapitalkonto införs
(yrkande 5), royalty som härrör från patent
skall beskattas som kapitalinkomst fr.o.m. den
1 januari 1997 (yrkande 6), rätt till
nuvärdesavskrivning införs den 1 januari 1997
(yrkande 9), förbättrade villkor för
avsättning till periodiseringsfonder (yrkande
10). Vad gäller förslagen om
dubbelbeskattning, regler för fåmansbolag och
riskkapitalavdrag återfinns liknande förslag
även i motion Fi203 av Gullan Lindblad och
Göthe Knutson (m) (yrkandena 4, 7 och 8). I
sitt budgetalternativ utnyttjar Moderaterna
också den s.k. tvåmiljardersramen från 1994
för att förstärka inkomsterna (motion Fi204
(m) yrkande 5 i denna del).
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion
Fi419 (fp) att dubbelbeskattningen av aktier
avskaffas (yrkande 7). Motsvarande förslag
återfinns även i motion N255 (yrkande 4).
Vänsterpartiet avsätter i motion Sk370 (v)
1,1 miljard kronor till en framtidsfond för
företags kompetensutveckling av personal.
Medel skall kunna sökas, och om det beviljas,
utgår förmånen i form av skattereduktion
(yrkande 12). Motionärerna föreslår vidare en
höjning av bolagsskatten från 28 % till 30 %
(yrkande 19). De vill även införa en särskild
bolagsvärnskatt på 5 % på vinster över 50
miljoner kronor (yrkande 20). Vad gäller
dubbelbeskattningen avvisar Vänsterpartiet
delvis det av regeringen aviserade
lagförslaget. Motionärerna menar att det bör
avsättas 2,5 miljarder kronor för att lindra
dubbelbeskattningen i mindre företag (yrkande
21). Vänsterpartiet har även räknat in en
inkomstförsvagning om 400 miljoner kronor för
sitt förslag om förkortad arbetsgivarperiod
för mindre företag. Att förslaget belastar
budgetens inkomstsida beror på att
Vänsterpartiet föreslår en skattereduktion för
de berörda företagen (motion Fi212 yrkande 4 i
denna del).
Miljöpartiet föreslår i motion N270 av Birger
Schlaug m.fl. (mp) att en höjd
företagsbeskattning tillförs kommunerna
(yrkande 7).
Kristdemokraterna föreslår i motion Sk371 av
Alf Svensson m.fl. (kd) att
dubbelbeskattningen avskaffas (yrkande 4).
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande
(SkU1y) här aktuella förslag. Avvikande
meningar beträffande företagsbeskattningen har
avgivits från företrädare från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna. I deras avvikande meningar
om skattepolitikens inriktning tar dessa
partiföreträdare upp här aktuella förslag.
Finansutskottet återkommer i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.

Social- och arbetsgivaravgifter 1997

---------------------------------------------------------
Arbetsmarknadsavgift
Belopp i 1000-kronor
---------------------------------------------------------
Regeringen
37 074
000
---------------------------------------------------------
Reducerade socialavgifter -2 650
(Prop. 21) 000
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
+ 2 650 000
---------------------------------------------------------
Avslag på regeringens förslag + 2 650 000
---------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 400 000
---------------------------------------------------------
Begränsa till företag med + 1 000 000
högst 20 anställda
---------------------------------------------------------
Inga egenavgifter på första - 600 000
40 000 kr
---------------------------------------------------------
Nedsättning av socialavgifter (proposition 21)
I proposition 21 föreslår regeringen en nedsättning av
socialavgifterna. Förslagen aviserades i
proposition 1995/96:222 (Vissa åtgärder för att
halvera arbetslösheten till år 2000, ändrade anslag
för budgetåret 1995/96, finansiering m.m.).
Förslaget innebär att arbetsgivare vid beräkning
av arbetsgivaravgifter varje månad skall få göra
ett särskilt avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst 2 500 kr. Om flera arbetsgivare ingår i
en koncern skall de i avdragshänseende anses som en
arbetsgivare.
Vid beräkningen av egenavgifter föreslås att
avdrag skall få göras med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst 9 000 kr per år.
Avdraget skall vid fördelningen av
arbetsgivaravgifterna avse arbetsmarknadsavgiften.
Avdrag från egenavgifterna skall i angiven ordning
avse arbetsmarknadsavgiften och till den del
avdraget överstiger denna, sjukförsäkringsavgiften,
arbetsskadeavgiften, folkpensionsavgiften,
delpensionsavgiften och tilläggspensionsavgiften.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari
1997 och tillämpas beträffande egenavgifter första
gången vid 1998 års taxering.
Enligt vad som anförs i propositionen är avsikten
med förslagen att reducera de indirekta
lönekostnaderna för att på så sätt stimulera
nyanställningar och uppmuntra egenföretagande.
Förslagen riktar sig främst till små och medelstora
företag även om lättnaderna i avgifterna kommer
samtliga arbetsgivare och egenföretagare till del.
Förslaget väntas minska inkomsterna på
statsbudgeten med 2 650 miljoner kronor år 1997.

I motion N269 (m) begärs avslag på förslaget om
nedsättning av de sociala avgifterna. Enligt
motionärerna är den föreslagna sänkningen alltför
begränsad för att ha någon avgörande effekt på
sysselsättningen. Sänkningen kan dessutom leda till
snedvridningar genom att man strävar efter en
uppdelning av en existerande verksamhet på flera
företag (yrkande 17). Även Gullan Lindblad m.fl.
(m) begär i motion Sf254 avslag på förslaget om
nedsättning av socialavgifter (yrkande 11).
I motion Fi16 av Per Rosengren m.fl. (v) begärs
avslag på förslaget i propositionen (yrkandena 1
och 2). I samma motion begärs i stället förslag om
nedsättning av socialavgifter som begränsas till
företag med högst 20 anställda, detta för att
undvika att stödet kommer större och etablerade
företag till del (yrkande 3). Samma förslag
återfinns i motion Sk370 (v). Åtgärden beräknas öka
statens inkomster med 1 000 miljoner kronor jämfört
med regeringens förslag (yrkande 15).
I nämnda motion Fi16 (v) begärs förslag om
minskade egenavgifter för enskilda näringsidkare.
Motionärerna föreslår att egenavgifter inte skall
tas ut på resultat under 40 000 kr. Detta anges
medföra minskade inkomster med 600 miljoner kronor
(yrkande 4).
I motion Fi15 av Anita Johansson m.fl. (s) begärs
ett tillkännagivande om en förändring inom ramen
för den föreslagna sänkningen av
arbetsgivaravgifterna. Motionärerna framhåller att
förslaget kan ge upphov till en snedvridning av
konkurrensen beroende på hur verksamheten är
organiserad. Inom bl.a. detaljhandeln råder
speciella konkurrensförhållanden.
Konsumentkooperationen är organiserad i ett fåtal
juridiska personer medan konkurrenten ICA är
uppdelad på ett mycket stort antal juridiska
personer. Får den ena av två konkurrerande butiker
en kostnadsfördel som beror på annat än egna
åtgärder innebär det enligt motionärerna att
konkurrensen snedvrids på ett otillbörligt sätt.
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande
(SfU1y) om att man i yttrande 1995/96:SfU6y till
finansutskottet med anledning av proposition
1995/96:222 förklarade sig inte ha något att
invända mot att socialavgifterna sätts ned med 5
procentenheter fr.o.m. den 1 januari 1997.
Socialförsäkringsutskottet framhöll dock vikten
dels av att avgifter används för angivna ändamål,
dels av en tydlig redovisning av statens inkomster
och utgifter. Arbetslösheten är oacceptabelt hög
och socialförsäkringsutskottet anser att åtgärder
som stimulerar nyanställningar och uppmuntrar
egenföretagande är angelägna.
Vad gäller frågan om att begränsa
avgiftsnedsättningen till företag med färre än 20
anställda konstaterar socialförsäkringsutskottet
att förslaget i propositionen är riktat mot de
mindre företagen men att det är utformat så att
även övriga företag kommer att få del av
avgiftsnedsättningen. Enligt
socialförsäkringsutskottets mening är det främst av
administrativa skäl som uttaget av socialavgifter i
princip bör vara lika för alla arbetsgivare.
Vad därefter gäller frågan om att slopa
egenavgifterna för enskilda när- ingsidkare för
resultat under 40 000 kr anser
socialförsäkringsutskottet att en sådan lösning
skulle innebära ett större avsteg från principen
att socialavgifter skall erläggas för inkomster som
är förmånsgrundande i socialförsäkringssystemen.
Den skulle också ge betydande marginaleffekter,
därtill vid en låg inkomstnivå.
Socialförsäkringsutskottet erinrar om att i motion
Fi15 (s) har uttryckts farhågor om att förslaget om
avgiftsnedsättning kan få negativa konsekvenser
beroende på det sätt på vilket olika verksamheter
är organiserade. Det kan enligt motionärerna leda
till att konkurrensen snedvrids. Kooperativa
institutet har för socialförsäkringsutskottet
påtalat att förslaget om nedsättning av
socialavgifter inte är konkurrensneutralt. Företag
med intressegemenskap som består av ett stort antal
juridiska personer gynnas kraftigt. Företag med
intressegemenskap inom ramen för huvudsakligen en
eller ett begränsat antal juridiska personer kommer
att missgynnas. Enligt institutet kommer den
situationen att uppstå att nedsättningen för KF-
koncernen - på grund av verksamhetens organisation
- begränsas till ett blygsamt belopp medan vissa
konkurrenter med annan organisationsstruktur får en
nedsättning av socialavgifter med åtskilliga
miljoner kronor.
Med hänsyn till vad som anförts i motion Fi15 (s)
anser socialförsäkringsutskottet att regeringen
noga bör följa upp effekterna av förslaget och, om
så erfordras för att motverka eventuella
konkurrensproblem, överväga förslag till möjliga
åtgärder. Socialförsäkringsutskottet anser motion
Fi15 (s) tillgodosedd med det anförda. Övriga
motioner avstyrks.
Socialförsäkringsutskottet biträder regeringens
förslag. Moderata samlingspartiet och
Vänsterpartiet har anmält avvikande meningar.
Arbetsmarknadsutskottet har yttrat sig över
propositionens avsnitt 4 Nedsättning av
socialavgifter och anknytande ändringar i
socialavgiftslagen jämte berörda motioner.
Arbetsmarknadsutskottet, som har yttrat sig i form
av ett protokollsutdrag (1996/97:4.6), anser att
regeringens förslag bör tillstyrkas och
motionsyrkandena bör avstyrkas. Mot detta beslut
har Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet
reserverat sig.
Finansutskottet återkommer i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och ställningstaganden.

Merge-UTKAST>>

Motionsyrkanden rörande avgiftsfrågor i övrigt

-----------------------------------------------------------
Allmän sjukförsäkringsavgift 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
38 239
000
-----------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
-12 700
000
-----------------------------------------------------------
Sänk allmän -12 700
sjukförsäkringsavgift 000
-----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
-7 700 000
-----------------------------------------------------------
Sänk allmän -7 700 000
sjukförsäkringsavgift
-----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
-7 050 000
-----------------------------------------------------------
Sänk allmän -7 050 000
sjukförsäkringsavgift
-----------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------
Förändrade arbetsgivaravgifter
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Folkpartiet
- 5 500
000
-----------------------------------------------------------
Slopade arbetsgivaravgifter på -500 000
hushållstjänster
-----------------------------------------------------------
Sänkta arbetsgivaravgifter - 5 000
000
-----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
-12 000
000
-----------------------------------------------------------
Reducerad arbetsgivaravgift -2 000 000
kortare arbetstid
-----------------------------------------------------------
Sänkta arbetsgivaravgifter -5 000 000
kommuner
-----------------------------------------------------------
Sänkta arbetsgivaravgifter -5 000 000
privat tjänstesektor
-----------------------------------------------------------

I motion Fi407 (m) begärs beslut om sänkning av den
allmänna egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift
till 2 % fr.o.m. år 1997. Eftersom sjukförsäkringen är
finansierad bör enligt motionärerna den redan genomförda
och de för kommande år beslutade höjningarna undanröjas
(yrkande 3). I samma motion begärs förslag om från år
1998 halverad och från år 1999 slopad allmän löneavgift.
Enligt motionärerna urholkar den allmänna löneavgiften
löneutrymmet eller höjer kostnadsläget samtidigt som
konkurrenskraften försämras (yrkande 8).
Gullan Lindblad m.fl. (m) begär i motion Sf254 att
uttaget av socialavgifter inte sänks åren 1997 och 1998
(yrkande 8). I samma motion begärs också att den allmänna
löneavgiften inte höjs åren 1997 och 1998 (yrkande 9).
Vidare begär motionärerna att den särskilda löneskatten
och den särskilda premieskatten för grupplivsförsäkringar
inte höjs åren 1997 och 1998 (yrkande 10).
Även i motion Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson
(båda m) begärs avslag på förslaget om höjning av den
allmänna egenavgiften till sjukförsäkringen (yrkande 2)
liksom beslut att slopa den allmänna löneavgiften om 1,5
% (yrkande 1).
I motion Fi419 (fp) begärs beslut om sänkta
arbetsgivaravgifter. Motionärerna föreslår att
arbetsgivaravgifterna sänks med 5,5 miljarder kronor för
år 1997 och med ytterligare 7 miljarder kronor år 1998
och 9 miljarder kronor år 1999. En mindre del bör ske i
form av helt avskaffade arbetsgivaravgifter för
hushållssektorn, i första hand under en fyraårig
försöksperiod (yrkande 4).
I motion Fi611 (v) begärs förslag om sänkta
arbetsgivaravgifter för kommuner och landsting från den 1
januari 1997. Motionärerna föreslår att
arbetsgivaravgifterna sänks med 3 procentenheter (yrkande
1). Vidare föreslår Vänsterpartiet i motion Sk370 att
arbetsgivaravgifter inom den privata tjänstesektorn skall
sänkas med 5 miljarder kronor. För att klargöra vissa
gränsdragningsproblem krävs en särskild beredning av
förslaget. Om det skulle visa sig att
avgränsningsproblemen blir för stora är Vänsterpartiet
berett att pröva andra sysselsättningsfrämjande åtgärder
inom den privata sektorn. Detta får ske inom denna ram
för tillväxt på 5 miljarder kronor (yrkande 8).
Vänsterpartiet föreslår vidare i motion Fi212 att
arbetsgivaravgifterna reduceras för försök med kortare
arbetstid med 2 miljarder kronor (yrkande 4 delvis).
I motion Fi420 (mp) begärs beslut om att den allmänna
egenavgiften i form av sjukförsäkringsavgift åren 1997,
1998 och 1999 skall utgöra oförändrat 3,95 % (yrkande 8).
I motion Sk371 (kd) begärs beslut om en sänkning av de
allmänna egen- avgifterna. Motionärerna anser att de
allmänna egenavgifterna skall sänkas med 1,5
procentenheter (yrkande 15). Även i motion Fi214 (kd)
begärs beslut om att sänka de allmänna egenavgifterna med
1,5 procentenheter (yrkande 33).
Socialförsäkringsutskottet erinrar i sitt yttrande
(SfU1y) om att man i betänkande 1996/97:SfU4 (rskr. 22)
tillstyrkt såväl en höjning av den allmänna egenavgiften
i form av sjukförsäkringsavgift som en sänkning av
sjukförsäkringsavgiften för arbetsgivare och för den som
har inkomst av annat förvärvsarbete.
Socialförsäkringsutskottet har vidare tillstyrkt en
höjning av den allmänna löneavgiften och de särskilda
löneskatterna på vissa förvärvsinkomster och på
pensionskostnader liksom av den särskilda premieskatten
för grupplivförsäkringar m.m. Socialförsäkringsutskottet
finner inte skäl att frångå dessa ställningstaganden och
anser att det inte heller är motiverat att i övrigt
föreslå förändringar i uttaget av socialavgifter. De i
yttrandet behandlade motionerna avstyrks.
Avvikande meningar har avgivits av företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna respektive
Kristdemokraterna.
Finansutskottet återkommer i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
och redovisar sina överväganden och ställningstaganden.

Löneskatt på vinstandelar (proposition 21)
Ett stort antal företag har sedan början av 1980-talet överfört
vinstmedel till särskilda stiftelser, s.k.
vinstandelsstiftelser. Syftet med överföringarna är bl.a.
att de anställda skall få del av företagets vinst och att
därigenom känslan av samhörighet med företaget skall öka
produktiviteten. I regel beslutar företaget om överföring
av vinstmedel i anslutning till att resultatet för det
gångna året fastställs. Överföringen sker till en av de
anställda eller personalorganisationerna vid företaget
bildad stiftelse. Stiftelsen, som är ett från företaget
fristående rättssubjekt, förvaltar de överförda medlen
(vinstandelsmedlen) för andelsägarnas räkning och
placerar dem i regel i värdepapper, ofta i aktier i det
företag som lämnat bidraget. När stiftelsen betalar ut
medlen beskattas mottagaren för sin andel i inkomstslaget
tjänst.
För åren 1988-1990 var en arbetsgivare skyldig att
erlägga arbetsgivaravgifter i form av andra avgifter än
sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift för de bidrag
som arbetsgivaren lämnade till en vinstandelsstiftelse.
Till följd av skattereformen kom även
sjukförsäkringsavgift och arbetsskadeavgift att tas ut på
bidrag som lämnades under år 1991.
För att stimulera det sparande som vinstandelssystem
innebär slopades avgiftsskyldigheten fr.o.m. den 1
januari 1992 för bidrag till sådan stiftelse (prop.
1991/92:60, bet.1991/92:SkU10). Därvid angavs att
avgifter inte heller skulle tas ut när de anställda fick
sin andel från stiftelsen.
I samband med att skattereformen genomfördes gjordes en
ändring som innebar att även annan person än
arbetsgivaren som utgav vissa förmåner blev
avgiftsskyldig (prop. 1989/90:110, bet. 1989/90:SkU30,
prop. 1990/91:54, bet. 1990/91:SkU10). Problem uppstod
därför i tillämpningen om vad som skulle gälla
beträffande ersättning som vinstandelsstiftelse betalade
ut fr.o.m. den 1 januari 1993. Genom en lagändring (prop.
1992/93:29, bet.1992/93:SfU5) slogs fast att
avgiftsfriheten gällde för utbetalning från
vinstandelsstiftelse fr.o.m. den 1 januari 1992.
För avgiftsfrihet fr.o.m. den 1 januari 1993 gäller dock
att de bidrag som arbetsgivaren lämnat skall ha varit
avsedda att vara bundna under minst tre kalenderår och på
likartade villkor tillkomma en betydande del av de
anställda. För bidrag från ett fåmansbolag gäller
avgiftsfriheten fr.o.m. den 1 januari 1993 inte heller
ersättning som vinstandelsstiftelsen lämnar till delägare
eller till företagsledare som har ett väsentligt
inflytande i företaget. Avgiftsfriheten gäller inte
heller ersättningar som lämnas till närstående till sådan
företagsledare eller delägare. Eftersom avgiftsskyldighet
gällde för bidragen åren 1988-1991 skall avgifter aldrig
grundas på ersättning från stiftelsen som härrör från
bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-1991.
I proposition 21 framhålls att en av grundtankarna bakom
skattereformen är att alla typer av förvärvsinkomster
skall behandlas likformigt. I de fall inkomsterna grundar
rätt till socialförsäkringsförmåner tas socialavgifter
ut. Beträffande inkomster som inte grundar rätt till
sådana förmåner begränsas uttaget till den särskilda
löneskatten som motsvarar skattedelen av
socialavgifterna. För närvarande tas varken
socialavgifter eller särskild löneskatt ut på
överföringar som görs till vinstandelsstiftelser. De
medel som betalas ut från en vinstandelsstiftelse utgör
skattepliktig inkomst för mottagaren. Inkomsten grundar
sig på en överföring som en arbetsgivare gjort för en
anställds räkning. De bidrag som arbetsgivare lämnar till
vinstandelsstiftelser bör därför enligt propositionen
beläggas med antingen socialavgifter eller särskild
löneskatt.
Enligt vad som anges i propositionen får de medel som
avsätts till en vinst-andelsstiftelse i de flesta fall
lyftas av den anställde först efter det att en viss tid
förflutit - minst tre år - och den anställde uppnått viss
ålder, vanligen 55-65 år. Ofta förekommer att utbetalning
görs i samband med den anställdes pensionering.
Utbetalningen sker periodiskt eller i form av
engångsbelopp som avser arbetsprestationer som utförts
under tidigare år. Avsättningen betraktas ofta av såväl
arbetsgivaren som den anställde som en form av pension.
Det finns enligt propositionen således stora likheter
mellan överföringar till vinstandelsstiftelser och
avsättningar till pension, för vilka det tas ut särskild
löneskatt. I propositionen föreslås därför att särskild
löneskatt skall tas ut på bidrag som en arbetsgivare
lämnar till en vinstandelsstiftelse.
Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997
och beräknas ge en varaktig inkomstförstärkning om ca 100
miljoner kronor. För år 1997 påverkas dock inte
statsbudgeten. Förslaget föranleder ändring i 1 § lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa
förvärvsinkomster samt i 3 kap. 2 § och 11 kap. 2 § lagen
(1962:381) om allmän försäkring.
Fyra partier (m, c, fp och kd) motsätter sig i sina
respektive motioner förslaget om särskild löneskatt på
bidrag som en arbetsgivare lämnar till en vinst-
andelsstiftelse.
I motion N269 (m) begärs avslag på förslaget om uttag av
särskild löneskatt på vinstandelsmedel. Enligt
motionärerna är det viktigt att anställda ges möjlighet
att få ett ekonomiskt utbyte som är relaterat till graden
av framgång i företaget (yrkande 19).
Också i motion Fi14 (c) begärs avslag på förslaget om
särskild löneskatt på vinstandelsmedel. Motionärerna
framhåller att bidragen inte kan jämföras med lön.
Införandet av särskild löneskatt på sådana bidrag
riskerar att avsevärt minska omfattningen av denna
positiva företeelse, vilket i sin tur påverkar storleken
på den förväntade skatteintäkten.
I motion Fi419 (fp) begärs avslag på förslaget att
införa avgifter för andel-i-vinst-system. Motionärerna
menar att vinstandelssystem ökar de anställdas
arbetsglädje och motivation samtidigt som det bidrar till
att öka förståelsen för näringslivets villkor (yrkande
9).
Även i motion Sk371(kd) begärs avslag på förslaget om en
särskild löneskatt på bidrag som en arbetsgivare lämnar
till en vinstandelsstiftelse (yrkande 30).
I motion Fi17 av Karl-Gösta Svenson m.fl. (m, fp och kd)
begärs avslag på förslaget om särskild löneskatt på
bidrag som arbetsgivare lämnar till vinst-
andelsstiftelse. Enligt motionärerna kan bidrag till
vinstandelsstiftelse inte jämföras med lön. Bidragen
bestäms i efterhand och andelarna binds under viss tid.
Socialförsäkringsutskottet delar regeringens bedömning
att särskild löneskatt bör tas ut på arbetsgivares bidrag
till en vinstandelsstiftelse och biträder därför i sitt
yttrande (SfU1y) förslaget. Motionerna avstyrks.
Till denna del av yttrandet har avvikande mening
avgivits av företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Centerpartiet, Folkpartiet liberalerna samt
Kristdemokraterna.
Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets
uppfattning att propositionen bör tillstyrkas.
Utskottet vill erinra om att i proposition 1994/95:25
Vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. anmälde
regeringen att den senare avsåg att återkomma med förslag
om slopande av avgiftsfriheten såvitt avser
vinstandelsstiftelser. Socialförsäkringsutskottet anförde
då i sitt yttrande (1994/95:SfU6y) till finansutskottet
att starka skäl talade för att socialavgifter bör tas ut
för vinstandelar. De bidrag en arbetsgivare lämnar till
en sådan stiftelse är avsedda att komma arbetstagarna
till godo, dels på grund av anställningen, dels på grund
av det arbete de utfört i företaget. Bidragen utgör
således i praktiken en form av lön, enligt
socialförsäkringsutskottets uppfattning.
Socialförsäkringsutskottet hade mot bakgrund av detta
inga erinringar mot vad som anförts i proposition
1994/95:25. Finansutskottet (bet.1994/95:FiU1 s. 113)
gjorde från sina utgångspunkter ingen annan bedömning än
socialförsäkringsutskottet.
Finansutskottet har inga invändningar mot förslaget i
proposition 21 att särskild löneskatt skall tas ut på
bidrag som en arbetsgivare lämnar till en
vinstandelsstiftelse. Förslaget tillstyrks. Motionerna
Fi14 (c), Fi17 (m, fp och kd), Fi419 (fp) yrkande 9,
Sk371 (kd) yrkande 30 och N269 (m) yrkande 19 avstyrks
därmed.

Skatt på egendom

Förmögenhetsskatt

------------------------------------------------------
Fysiska personers förmögenhetsskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
----------------------------------------------------------
Regeringen
3 028 000
----------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
- 1 500 000
----------------------------------------------------------
Slopa förmögenhetsskatt - 1 500 000
----------------------------------------------------------
Folkpartiet
- 400 000
----------------------------------------------------------
Aktievärdering till 75 % - 400 000
----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
400 000
----------------------------------------------------------
Höjd förmögenhetsskatt + 400 000
----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
- 340 000
----------------------------------------------------------
Aktievärdering till 75 % - 400 000
----------------------------------------------------------
Annan fastighetsvärdering + 60 000
----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
- 550 000
----------------------------------------------------------
Aktievärdering till 75 % - 400 000
----------------------------------------------------------
Slopa sambeskattning av
förmögenhet och slopa - 150 000
höjning av fribelopp
----------------------------------------------------------
Förmögenhetsbeskattningen av permanentbostäder
Förmögenhetsbeskattningen kopplas i några motioner till
fastighetstaxeringen. Förslag om förändringar i
förmögenhetsbeskattningen av permanentbostäder tas upp i fem
motioner.
Enligt motion Fi3 (kd) yrkande 5 bör förmögenhetsskatten
vid permanentboende på sikt avskaffas. Som ett första steg
mot en avveckling föreslås att den begränsning av markvärdet
m.m. som i samma motion förordas för att begränsa
fastighetsskatten också skall gälla vid
förmögenhetsbeskattningen.
I motion Fi4 (m) yrkande 5 och motion Bo201 (m) yrkande 8
samt i motion Fi401 (m) såvitt nu är i fråga förordas att
gränsen för förmögenhetsskatt skall höjas till 1 200 000 kr
- detta i avvaktan på att förmögenhetsbeskattningen slopas.
Med upphävande av tidigare beslut föreslås i motion Fi8
(mp) yrkande 4 att gränsen för förmögenhetsskatt skall
sättas till 800 000 kr samtidigt som ett avdrag med 100 000
kr får göras vid förmögenhetsberäkningen för värdet av
permanentbostad. Motsvarande förslag återfinns även i motion
Fi420 yrkande 15 (mp).
Bostadsutskottet är i sitt yttrande (BoU1y) inte berett
förorda en förändring av reglerna för
förmögenhetsbeskattningen. Bostadsutskottet erinrar i
sammanhanget om att gränsen för beskattning fr.o.m.
taxeringsåret 1997 höjs med 100 000 kr från 800 000 kr till
900 000 kr. Motionerna avstyrks sålunda.
Vid yttrandet har fogats avvikande meningar från Moderata
samlingspartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna.
Även skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) de
aktuella motionsförslagen.
Finansutskottet återkommer i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden och sitt ställningstagande.

Förmögenhetsvärdering av aktier
I några motioner föreslås att aktier skall värderas till 75 % av
marknadsvärdet vid förmögenhetsbeskattning i enlighet med
tidigare regler: Fi419 (fp) yrkande 10, Fi420 (mp) yrkande
14, Sk371 (kd) yrkande 17 samt N255 (fp) yrkande 9.
Motiveringen till förslaget är att motionärerna anser att
enskilt aktiesparande är värdefullt för samhällsekonomin.
Skatteutskottet kommenterar i sitt yttrande (SkU1y) inte
särskilt förmögenhetsvärderingen av aktier, men avstyrker de
motionsförslag som det behandlar. I det aktuella ärendet
gäller det motionerna Fi419 och Fi420. Avvikande mening har
fogats vid yttrandet.
Finansutskottet återkommer i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden och sitt ställningstagande.

Nivån på förmögenhetsskattesatsen
Förslag om slopad förmögenhetsbeskattning återfinns i de moderata
motionerna Fi203 yrkande 3, Sk347 yrkande 3 och i
partimotionen N269 (yrkande 7).
Skärpt förmögenhetsskatt föreslås av Vänsterpartiet i
motion Sk370 (v) yrkande 25. Motionärerna anser att skalsteg
bör återinföras i förmögenhetsskatten.
Kristdemokraterna beräknar i sitt budgetalternativ i motion
Fi214 att slopad sambeskattning av förmögenhetsbeskattning
och gränsen för förmögenhetsbeskattningen leder till
minskade statsinkomster om 150 miljoner kronor för år 1997.
Skatteutskottet anför bl.a. i sitt yttrande (SkU1y) att det
saknas utrymme för skattelättnader av den art och omfattning
som föreslås i flertalet motioner och att möjligheterna till
ett ökat skatteuttag också är starkt begränsat.
Finansutskottet återkommer i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden och sitt ställningstagande.

Arvs- och gåvoskatt

------------------------------------------------------
Arvsskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
------------------------------------------------------
Regeringen
1 166 100
------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 160 000
------------------------------------------------------
Höjd arvsskatt + 160 000
------------------------------------------------------

------------------------------------------------------
Gåvoskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
------------------------------------------------------
Regeringen
250 000
------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 40 000
------------------------------------------------------
Höjd gåvoskatt + 40 000
------------------------------------------------------

I sin redovisning av sitt alternativ till inkomstberäkning
redovisar Vänsterpartiet i motion Sk370 och Fi412 ökade
inkomster för skärpt beskattning av arv och gåva (motion
Fi412 yrkande 4 i denna del).
Finansutskottet återkommer i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden och sitt ställningstagande.

Stämpelskatt

------------------------------------------------------
Stämpelskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
------------------------------------------------------
Regeringen
1 400 000
------------------------------------------------------
Miljöpartiet
+ 2 000
000
------------------------------------------------------
Återta beslutad + 2 000
stämpelskattesänkning 000
------------------------------------------------------

För att finansiera en sänkning av fastighetsskatten från
1,7 till 1,5 % föreslås i motion Fi8 (mp) yrkande 3 samt
i partimotion Fi420 (mp) yrkande 18 att den tidigare
beslutade tillfälliga nedsättningen av stämpelskatten
vid fastighetsöverlåtelser skall upphävas.
Bostadsutskottet påpekar i sitt yttrande (BoU1y) att den
nedsättning av stämpelskatten som under vissa
förutsättningar gäller för fastighetsförvärv under tiden
den 12 juni 1996-den 31 december 1997 bl.a. har
tillkommit i avsikt att öka omsättningen på
andrahandsmarknaden för bostäder. En rimlig omsättning
av befintliga bostäder utgör en av förutsättningarna för
att bostadsbeståndet skall kunna utnyttjas på ett så bra
sätt som möjligt. Bostadsutskottet är inte berett att
ställa sig bakom förslaget i motion 1996/97:Fi8 (mp)
yrkande 3 samt i partimotion 1996/97:Fi420 (mp) yrkande
18, varför motionerna avstyrks.
Miljöpartiet de grönas företrädare i bostadsutskottet
har redovisat en avvikande mening.
Även skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y)
här aktuella yrkanden.
Finansutskottet återkommer i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
och redovisar sina överväganden och sitt
ställningstagande.

Fastighetsskatt

Fastighetsskatt och skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
(proposition 17)
Fastighetsskatten på småhus har höjts fr.o.m. den 1 januari 1996
från 1,5 % till 1,7 %. Tillsammans med de höjningar av
taxeringsvärdena som genomförts vid 1996 års allmänna
fastighetstaxering har detta i många fall lett till
kraftiga höjningar av fastighetsskatten. För att lindra
dessa effekter föreslås i proposition 17 att
fastighetsägarna under vissa förutsättningar skall kunna
få en skattereduktion för fastighetsskatten vid
1997-2001 års taxeringar. Om basvärdet vid 1996 års
fastighetstaxering blivit minst 40 % högre än taxer-
ingsvärdet 1995 och ökat med minst 200 000 kr skall
skattereduktion medges vid 1997 års taxering med 1,7 %
av det överskjutande beloppet, dock med högst 10 000 kr.
Vid 1998-2001 års taxeringar blir skattereduktionen 80,
60, 40 respektive 20 % av skattereduktionen vid 1997
års taxering. För att skattereduktion skall kunna medges
föreslås i princip att den skattskyldige skall ha ägt
fastigheten den 1 januari 1996 och ha varit bosatt på
fastigheten vid denna tidpunkt och vid utgången av året
före taxeringsåret.
Regeringens beräkning av kostnaden för
skattereduktionen år 1997 framgår av nedanstående
tabell. I tabellen redovisas även de förslag till
ändrade skatteregler för fastighetsbeskattningen av
småhus som lagts av oppositionspartierna och som
redovisas i deras alternativ till inkomstberäkning för
år 1997.

-----------------------------------------------------------
Fastighetsskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
16 940
300
-----------------------------------------------------------
Fastighetsskatt vattenkraft (BP + 1 720
96)* 000
-----------------------------------------------------------
Nedsättning fastighetsskatt (P - 70 000
17)
-----------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
- 5 200
000
-----------------------------------------------------------
Sänk fastighetsskatten på - 2 800
bostäder 000
-----------------------------------------------------------
Beskatta bara hälften av det - 2 400
taxerade markvärdet 000
-----------------------------------------------------------
Folkpartiet
- 680 000
-----------------------------------------------------------
Arealskatt för + 600 000
jordbruksfastigheter
-----------------------------------------------------------
Lägre fastighetsskatt vissa - 500 000
områden
-----------------------------------------------------------
Slopad fastighetsskatt - 780 000
industrilokaler
-----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
- 1 800
000
-----------------------------------------------------------
Fastighetsskatt vattenkraft* + 600 000
-----------------------------------------------------------
Sänk fastighetsskatten på - 2 400
bostäder 000
-----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
- 2 000
000
-----------------------------------------------------------
Nedsättning fastighetsskatt (P - 2 000
17) 000
-----------------------------------------------------------

*) Dessa förslag redovisas under avsnittet om fastighetsskatt
på elproduktionsenheter och skatt på viss elektrisk kraft
nedan.
Regeringens förslag till skattereduktion avvisas i
motionerna Fi4 (m) yrkande 1, Fi415 (m) yrkande 1
samt A425 (m) yrkande 2. Enligt motionerna är
fastighetsskatten på bostäder i dag av en sådan
storlek att den ter sig som helt orimlig. Att som
regeringen föreslår stegvis införa den nya
skattenivån innebär därför inte någon egentlig
lösning på problemen. I stället bör fastighetsskatten
enligt motionerna successivt sänkas för alla och på
sikt helt tas bort.
Som ett led i en avveckling av fastighetsskatten
förordas i de moderata motionerna Fi4 (m) yrkande 4,
Fi407 yrkande 11, Sk347 yrkande 4, A425 yrkande 4 och
Bo201 yrkande 7 att endast hälften av det taxerade
markvärdet skall ligga till grund för
fastighetsbeskattningen av småhus. För att dessutom
begränsa skatteuttaget för fastigheter i de mest
utsatta områdena föreslås i motionerna Fi4 (m)
yrkande 6 och Fi407 (m) yrkande 12 att ett tak för
markvärdet som underlag för fastighetsbeskattningen
skall införas.
I flera motioner förs förslag fram om sänkt
fastighetsskatt. I motionerna Fi3 (kd) yrkande 2, Fi4
(m) yrkande 2, Fi8 (mp) yrkande 2, Fi401 (m) såvitt
nu är i fråga och Sk347 (m) yrkande 2 samt i
partimotionerna Fi407 (m) yrkande 9, Bo201 (m)
yrkande 6, Fi420 (mp) yrkande 17 och Sk371 (kd)
yrkande 27 förordas att fastighetsskatten år 1997
skall sänkas från 1,7 % till 1,5 %. Förslagen i
motionerna Sk347 (m), Fi4 (m) yrkande 3 samt Fi407
(m) yrkande 10 innebär dessutom att skattesatsen
skall sänkas med ytterligare 0,1 procentenheter för
vart och ett av åren 1998 och 1999.
Den reduktion av fastighetsskatten i vissa fall som
regeringen föreslår är enligt motion Fi6 (fp)
otillräcklig. Ytterligare åtgärder måste därför
vidtas. Enligt förslaget bör taxeringsvärdet för mark
begränsas. Dessutom förordas att energibesparande
åtgärder inte skall bestraffas med höjt
taxeringsvärde. Sammantaget förordas att 500 miljoner
kronor avsätts för dessa ändamål. För att på sikt
lösa problemen med dagens fastighetsbeskattning bör
enligt förslaget den s.k. Kalifornienmodellen seriöst
utredas.
Den senaste taxeringen innebär enligt motion Fi3
(kd) att skillnaderna ökat mellan lågprisorter och
högprisorter - skillnader som måste utjämnas. Ett
sätt att göra detta anges vara att endast beräkna
fastighetsskatten på den tredjedel av markvärdet som
överstiger 150 000 kr (yrkande 3). För att
ytterligare utjämna skillnaderna i beskattning
föreslås desssutom att de tabellvärden som ligger
till grund för beräkningen av byggnadsvärdet skall
begränsas (yrkande 4). Även i den kristdemokratiska
motionen Sk371 (yrkandena 28 och 29) förs motsvarande
förslag fram.
I sitt yttrande (BoU1y) över några av de här
behandlade motionsförslagen anför bostadsutskottet
att det av samhällsekonomiska skäl inte är möjligt
att sänka fastighetsskatten varför förslag med denna
innebörd avstyrks. Däremot finns det enligt
bostadsutskottets mening starka skäl som talar för
att fastighetsskatten bör reduceras för de
fastigheter som fått de relativt sett största
höjningarna av taxeringsvärdet. Vidare anför
bostadsutskottet följande:

De invändningar som i motioner riktats mot förslaget
som sådant har, som utskottet uppfattar det, inte
heller gällt reduktionen i sig, utan att den skulle
vara otillräcklig. Det kan naturligtvis hävdas att
förslaget inte är tillräckligt långtgående. Sedan
resultaten av 1996 års allmänna fastighetstaxering
blivit kända har också uppgifter framkommit som tyder
på att effekterna i en del fall är sådana att en mera
långsiktig lösning bör sökas. Samtidigt kan denna
omständighet inte tas till intäkt för att i den
uppkomna situationen avstå från att vidta åtgärder.
Enligt utskottets mening bör därför den föreslagna
reduktionen av fastighetsskatten tillämpas för
taxeringsåret 1997.
Vad avser propositionsförslaget om reducering av
fastighetsskatten och motsvarande motionsförslag med
bäring på budgetåret 1997 har företrädare i
bostadsutskottet för Moderata samlingspartiet,
Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna avgivit
flera avvikande meningar, varav en gemensam.
Folkpartiet liberalernas företrädare har i ett
särskilt yttrande påpekat att Folkpartiet i sitt
budgetalternativ avsätter 500 miljoner kronor för att
lindra de mest akuta problemen.
Skatteutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SkU1y)
propositionsförslaget och avstyrker de av
skatteutskottet behandlade motionsförslagen om sänkt
fastighetsskatt. Avvikande meningar har avgivits från
företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna.
Finansutskottet återkommer i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.

Översyn av fastighetstaxeringen m.m.
I proposition 17 aviseras att en utvärdering av 1996 års
allmänna fastighetstaxering bör utföras eftersom
stora förändringar har skett under senare år när det
gäller förfarandet vid fastighetstaxeringen. Frågan
om fastighetsskattens framtida utformning och om
fortsatt utredning av fastighetsbeskattningen av
småhus har dessutom tagits upp i flera motioner.
Förslag om att fastighetsskatten successivt skall
avvecklas förs fram i de moderata motionerna Fi4
yrkande 7, Fi401 såvitt nu är i fråga, Fi407 yrkande
13, Fi415 yrkande 2, A425 yrkande 3 och Bo201 yrkande
5. Enligt motionerna måste fastighetsskatten
avvecklas för att bl.a. sänka boendekostnaderna och
för att slå vakt om äganderätten. I motion Fi4
yrkande 8, Fi407 yrkande 14 samt Sk346 begärs
dessutom att beskattningen av småhus skall läggas om.
Enligt den sistnämnda motionen bör småhustaxeringen
förenklas. Något som enligt förslaget underlättas av
ett lägre skatteuttag.
Den nuvarande modellen för fastighetstaxeringen
innehåller enligt motion Fi2 (c) flera brister som
motiverar att den ses över. Det är enligt motionen
därför positivt att regeringen aviserar en
utvärdering av 1996 års fastighetstaxering. Enligt
förslaget bör utvärderingen ske i parlamentariska
former (yrkande 1). Den bör dessutom avse ordningen
för kommande fastighetstaxeringar. En modell som
enligt motionen bör prövas är att låta köpeskillingen
ligga till grund för fastighetsskatten (yrkande 3).
De brister i systematiken m.m. som finns i den
nuvarande fastighetstaxeringen gör det enligt
motionen viktigt att en utvärdering sker snabbt så
att en omtaxering kan ske om det visar sig att
fastigheter i de mest utsatta områdena åsatts för
höga taxeringsvärden (yrkande 2). På liknande grunder
som i motion Fi2 (c) förs krav på utvärdering
respektive översyn av fastighetstaxeringen fram också
i de centerpartistiska motionerna Fi5 yrkandena 1 och
3, Fi7 yrkande 1, Sk331, Sk366 samt Sk367 yrkande 1.
I motion Fi405 (fp) förs fram förslag om att
markvärdesberäkningen skall reformeras (yrkande 2). I
samma motion yrkande 1 begärs ett riksdagens
tillkännagivande om fastighetsskattens effekter på
permanentboende i skärgården som bl.a. innebär att
beräkningen av taxeringsvärden bör reformeras.
Liknande förslag framförs i motion A433 (fp) yrkande
5.
I motion Fi8 (mp) yrkande 1 samt i Miljöpartiets
partimotion Fi420 yrkande 16 förordas att
fastighetsskatten stegvis skall sänkas och avskaffas.
Enligt förslaget bör sänkningen finansieras genom en
reducering av ränteavdragen och med en höjd
realisationsvinstbeskattning. I motion Fi420 (mp)
yrkande 19 föreslås en parlamentarisk utredning få
till uppgift att lägga fram förslag med denna
inriktning.
De av regeringen i proposition 17 föreslagna
förändringarna är enligt motion Fi1 (v) inte
tillräckliga eftersom de inte hjälper fastighetsägare
i attraktiva skärgårdsområden att bo kvar. Regeringen
bör enligt motionen därför återkomma till riksdagen
med förslag till takregler som löser den akuta krisen
(yrkande 1). För att på lång sikt komma till rätta
med de problem som uppstår med dagens
fastighetstaxeringsmodell förordas dessutom att en
översyn av fastighetstaxeringsreglerna skall göras
(yrkande 2). En modell som härvid bör övervägas är
enligt förslaget den s.k. Kalifornienmodellen, dvs.
en beskattning som baseras på den senaste
köpeskillingen.
I motion Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) yrkandena
22-24 och 26 begär motionärerna riksdagsuttalanden om
att överföra fastighetsskatten till det kommunala
beskattningsområdet, om att införa takvärden för
fastighetstaxeringen, om en beskattning av villaägare
och bostadsrättshavare på grundval av bruksvärdet och
om att förmögenhetsvärdet för fastigheter som bebos
permanent bör begränsas exempelvis till 75 % av
taxeringsvärdet.
Enligt förslagen i motion Fi3 (kd) yrkande 1 samt
motion Sk371 (kd) yrkande 26 bör fastighetsskatten på
sikt avvecklas och ersättas med en kommunal
fastighetsavgift. I dagens statsfinansiella läge
anges detta dock inte vara möjligt, men när statens
ekonomi förbättras är en avveckling enligt motionerna
naturlig.
I motionerna Fi2 (c) yrkande 4, Fi5 (c) yrkande 2,
Sk330 (s), Sk347 (m) och Sk367 (c) yrkande 2 läggs
förslag fram om att lokala fastighetstaxeringsnämnder
skall återinrättas.
I motionerna Fi7 (c) yrkande 2 och Sk367 (c) yrkande
3 föreslås att omtaxering under vissa förutsättningar
skall kunna komma till stånd.
I sex motioner förordas en reformering av
fastighetsskatten så att den inte motverkar energi-
och miljöåtgärder. Enligt motion Fi403 (s) bör
fastighetsskatten reformeras så att bl.a. ny
miljöteknik stimuleras. I avvaktan på att
fastighetsskatten avvecklas bör den enligt motion
Fi404 (m) ändras så att energibesparande åtgärder
inte ger högre fastighetsskatt. Vid
fastighetsbeskattningen bör det enligt motion Fi405
(fp) yrkande 3 införas en s.k. miljöfaktor för att
mildra beskattningen av energi- och miljöåtgärder.
Även Sigge Godin (fp) föreslår i motion Sk329 att
fastighetstaxeringen skall utformas för att
energibesparande investeringar i boendet inte skall
bestraffas med ökad fastighetsskatt. Med utgångspunkt
i ett förslag om ett miljöklassningssystem för
byggnader föreslås i motion 1994/95:Bo519 (mp)
yrkande 3 att fastighetsskatten skall differentieras
med avseende på dess miljöklass. I motion L713 av
Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) yrkande 23 föreslås att
Boverket i samråd med Konsumentverket och
Naturvårdsverket skall ta fram ett system för
differentiering av fastighetsskatten för
miljöanpassade bostäder och att detta system
samordnas med systemet för miljödeklaration av
bostäder. Anders Svärd (c) föreslår i motion Sk349
att reglerna för fastighetstaxeringshöjning till
följd av energisparinvesteringar ses över.
Margareta E Nordenvall (m) föreslår i motion Fi415
yrkande 3 att fastighetstaxeringen i fortsättningen
skall baseras på boytan.
Slutligen läggs i ytterligare ett antal motioner
från allmänna motionstiden fram utredningsförslag som
avser fastighetsbeskattningen.
Enligt motion Fi402 (kd) bör en utredning tillsättas
för att lösa den situation för fastboende i
skärgårdsområden som fastighetsskatten kan innebära.
En lösning som härvid bör prövas anges vara den s.k.
Bornholmsmodellen, som innebär att den som bor i
huset mer än sex månader får lägre skatt. Även i
motion A427 (kd) yrkande 3 föreslås att särskild vikt
i utredningsarbetet läggs på de orimliga effekterna
för skärgårdsbefolkningen.
En skyndsam översyn av fastighetsbeskattningen och
realisationsvinstbeskattningen bör enligt motion
Fi409 (s) genomföras. Enligt motionen bör översynen
bl.a. avse förhållandet mellan beskattningen under
innehavstiden och den vid avyttringen av en
fastighet.
Vad gäller förslagen om en översyn av
fastighetstaxeringen och fortsatt utredningsarbete
m.m. anför bostadsutskottet i sitt yttrande (BoU1y)
följande:

Mot bakgrund av de delvis nya reglerna för
fastighetstaxeringen uttalar regeringen i
propositionen att en utvärdering av 1996 års allmänna
fastighetstaxering bör komma till stånd. Utskottet
delar denna uppfattning. Inte minst från
bostadspolitiska utgångspunkter framstår det som
naturligt att en allsidig utvärdering snarast
genomförs för att i olika avseenden kontrollera
taxeringsutfallet. Frågor som härvid bör aktualiseras
är enligt utskottets mening relationen mellan åsatt
taxeringsvärde och marknadsvärde liksom effekterna av
den föreslagna reduktionen av fastighetsskatten i
vissa fall. Det har i olika sammanhang hävdats att de
metoder som i dag används för att få fram
marknadsvärdet inte fullt ut fungerar som avsett. En
förutsättning för att fastighetstaxeringen skall
uppfattas som rättvis är naturligtvis att den korrekt
och på ett så noggrant sätt som möjligt förmår
återspegla fastighetsvärdet.
Vidare förordar bostadsutskottet att en översyn
innefattar överväganden om hur lokala förutsättningar
fortsättningsvis skall beaktas, hur särregler kan
undvikas, hur fastighetsskatten kan ges en
skatteteknisk utformning som står i samklang med
andra bostadspolitiska mål samt hur fastighetsskatten
skall utformas för att inte hindra angelägna energi-
och miljöåtgärder. Den nu förordade översynen av
fastighetsbeskattningen bör enligt bostadsutskottet
ske skyndsamt och i sådana former att ett förslag i
frågan kan föreläggas riksdagen i sådan tid att
nödvändiga förändringar kan träda i kraft redan
fr.o.m. taxeringsåret 1998.
Avvikande meningar har avgivits av företrädare för
Moderata samlingspartiet och Miljöpartiet de gröna.
Särskilda yttranden har fogats vid yttrandet från
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna.
Skatteutskottet, som anser att de grundläggande
principerna för fastighetsbeskattningen bör ligga
fast, tillstyrker propositionen i sitt yttrande
(SkU1y) och anser därutöver att man nu bör göra en
genomgripande analys av hur systemet har fungerat och
gå igenom samtliga de faktorer som har inflytande på
värderingen i syfte att möjliggöra en så korrekt
bedömning som möjligt. Det är angeläget att man vid
en översyn samtidigt bedömer om organisationen kan
förbättras genom en lokal anknytning och ett ökat
lekmannainflytande. Enligt vad skatteutskottet har
inhämtat kommer den tekniska översyn som skall
genomföras att få denna inriktning. Skatteutskottet
utgår från att de synpunkter som motionärerna har
anlagt på dessa frågor kommer att beaktas i
utredningsarbetet, utan några närmare
ställningstaganden från riksdagens sida. Den nu
förordade översynen av fastighetsskatten bör ske
skyndsamt och i sådana former att den ger
förutsättningar för att ett förslag i frågan kan
föreläggas riksdagen i sådan tid att förändringar kan
träda i kraft redan fr.o.m. taxeringsåret 1998.
Fastighetsskattens framtida utformning tas upp i de
avvikande meningarna om fastighetsskatten från
företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna
och Kristdemokraterna.
Finansutskottet instämmer i skatteutskottets yttrande
att det krävs en översyn av fastighetsskatten, och
att den bör genomföras skyndsamt. Översynen bör ha
den inriktning som skatteutskottet anger. Detta bör
riksdagen med anledning av motionerna Fi1 (v) yrkande
2, Fi2 (c), Fi5(c), Fi7 (c), Fi403 (s), Fi405 (fp)
yrkande 3, Sk329 (fp), Sk330 (s), Sk331 (c), Sk346
(m), Sk347 (m) yrkande 1, Sk349 (c), Sk366 (c) och
Sk367 (c) som sin mening ge reger- ingen till känna.
Motionerna i följande tabell avstyrks.
----------------------------------------------------

Motion Motionärer Yrkanden
----------------------------------------------------
Fi1 av Per Rosengren m.fl. (v) 1
----------------------------------------------------
Fi3 av Michael Stjernström m.fl. 1
(kd)
----------------------------------------------------
Fi4 av Bo Lundgren m.fl. (m) 7, 8
----------------------------------------------------
Fi8 av Ronny Korsberg (mp) 1
----------------------------------------------------
Fi401 av Ingvar Eriksson (m) i denna
del
----------------------------------------------------
Fi402 av Tuve Skånberg (kd)
----------------------------------------------------
Fi404 av Elizabeth Nyström (m)
----------------------------------------------------
Fi405 av Kenth Skårvik (fp) 1, 2
----------------------------------------------------
Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) 13, 14
----------------------------------------------------
Fi409 av Lena Larsson (s)
----------------------------------------------------
Fi415 av Margareta E Nordenvall (m) 2, 3
----------------------------------------------------
Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. 16, 19
(mp)
----------------------------------------------------
Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 22-24, 26
----------------------------------------------------
Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 26
----------------------------------------------------
L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) 23
----------------------------------------------------
A425 av Margareta E Nordenvall och 3
Inger Koch (m)
----------------------------------------------------
A427 av Dan Ericsson och Chatrine 3
Pålsson (kd)
----------------------------------------------------
A433 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) 5.
----------------------------------------------------
Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m) 5
----------------------------------------------------
1994/95:Bo519av Per Lager m.fl. (mp) 3
----------------------------------------------------
Fastighetsskatt för mark som innehas med tomträtt
I motion Sk348 av Michael Stjernström (kd) yrkas att
fastighetsskatt för mark som innehas med tomträtt
skall erläggas av kommunen, dvs fastighetsägaren, och
inte av tomträttshavaren.
Enligt skatteutskottets mening (SkU1y) finns det inte
skäl för att ändra den nuvarande ordningen. Det bör
framhållas att detta knappast kan ha någon ekonomisk
betydelse för tomträttshavaren, eftersom en
omläggning av betalningsansvaret torde komma att
medföra en motsvarande höjning av tomträttsavgälden.
Med det anförda avstyrker skatteutskottet motionen.
Finansutskottet avstyrker motion Sk348 (kd) med samma
motivering som skatteutskottet.

Fastighetsskatt på industrifastigheter
I motionerna Fi419 (fp) yrkande 8 och N255 (fp) yrkande 7 yrkas
att fastighetsskatten på industribyggnader skall
avskaffas.
I sitt yttrande (SkU1y) erinrar skatteutskottet om
att en fastighetsskatt på industrifastigheter med
0,5 % av taxeringsvärdet infördes 1995 som ett led i
finansieringen av EU-medlemskapet (prop. 1994/95:203,
bet. SkU28). Skatten är avdragsgill i
näringsverksamheten. Enligt skatteutskottets mening
bör principerna för EU-finansiering inte omprövas nu,
och skatteutskottet avstyrker därför dessa
motionsyrkanden.
Finansutskottet återkommer i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.

Arealskatt på jordbruksfastigheter
Folkpartiet liberalerna redovisar i sitt alternativ till
inkomstberäkning i motion Fi211 ett förslag till
arealskatt på jordbruksfastigheter. Arealskatten
skall vara riktad mot jordbrukare som erhåller bidrag
från EU och beräknas medföra ökade statsinkomster om
600 miljoner kronor (yrkande 5 i denna del).
Finansutskottet återkommer i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden och sitt ställningstagande.

Skatt på varor och tjänster

Fastighetsskatt på elproduktionsenheter och skatt på
viss elektrisk kraft (budgetpropositionen)
I budgetpropositionen (finansplanen, avsnitt 7.3) föreslår
regeringen att skatten på elektrisk kraft som
produceras i äldre vattenkraftverk omvandlas till en
fastighetsskatt. Fastighetsskatten skall vara baserad
på markvärdet. Fastighetsskatt skall tas ut med
3,42 % av markvärdet på elproduktionsenheter med
vattenkraftverk, (inklusive andel i
regleringsanläggning), taxeringsenhet med outbyggt
vattenfall som får byggas ut enligt verkställbart
beslut samt taxeringsenhet vars huvudsakliga värde
utgörs av andels- eller ersättningskraft.
Regeringen anför att beskattningen av vattenkraften
motiverats bl.a. med behovet av att förhindra en
alltför snabb prisutveckling vid försäljning av äldre
vattenkraftstillgångar. Prisstegringarna hänger
samman med att tillgången på vattenkraft är
begränsad. Vattenkraftsskatten har enligt regeringen
brister. Anläggningarna förändras gradvis genom
nyinstallationer. Härigenom kommer allt fler
anläggningar att omklassificeras åldersmässigt. Denna
omständighet och det faktum att skatten är fastställd
till ett visst krontal gör att den realt sett
urholkas med en sjunkande beskattning av
kraftföretagen som följd. Vattenkraftsskatten har
varit föremål för en översyn av utredningen om
kraftföretagens vinster (SOU 1991:8 Beskattning av
kraftföretag). Utredningen konstaterar att skatten
bör ha en utformning som påverkar produktions- och
investeringsbeslut så litet som möjligt. Regeringen
delar också utredningens bedömning att det finns
grund för påståendet att nuvarande beskattningsmodell
innebär risk för ineffektivitet i utnyttjandet av
landets vattenkrafttillgångar. Särskilt stor är
risken för att handeln med el inom Norden påverkas.
Det finns därför starka skäl att ändra
beskattningsmodellen så att den blir mer generell.
Den slopade skatten på vattenkraftsel innebär att
inkomsterna på statsbudgeten år 1997 minskar med 2,06
miljarder kronor. Den nya fastighetsskatten innebär
inkomster år 1997 på 1,72 miljarder kronor. Den
varaktiga effekten på de offentliga finanserna är
neutral.
Effekterna av omläggningen redovisas dels i tabellen
i avsnittet om fastighetsskatten ovan, dels i
tabellen i avsnittet om energiskatter nedan.
I motion Fi419 (fp) anför motionärerna att
regeringens förslag om höjda energiskatter kan
accepteras endast under förutsättning att en
motsvarande sänkning av arbetsgivaravgifterna
genomförs. De hemställer att regeringens förslag i
annat fall bör avslås (yrkande 13 i denna del).
I motion Fi420 (mp) föreslår motionärerna att
fastighetsskatten bestäms till 4,1 % av
taxeringsvärdet (yrkande 20). Härigenom inkluderas
enligt motionärerna den av riksdagen beslutade
höjningen av vattenkraftsskatten den 1 juli 1997.
Vidare bör enligt motionärerna fastighetsskatt inte
utgå på fastighet med outbyggt vattenfall. En sådan
skatt skulle kunna stimulera en utbyggnad som i vissa
fall kan ha negativa miljömässiga konsekvenser
(yrkande 21).
Skatteutskottet påpekar i sitt yttrande (SkU1y) att
omläggningen av beskattningen av elproduktionsenheter
har en i det närmaste budgetneutral utformning. Ett
avslag på förslaget ger därför inte någon möjlighet
till sänkta arbetsgivaravgifter. Motivet för om-
läggningen är således inte finansiellt utan en önskan
att få till stånd en mer ändamålsenlig och ur
ekonomisk synpunkt bättre beskattningsteknik. Några
egentliga invändningar mot denna grundtanke har inte
rests i ärendet.
När det gäller yrkandet om ett undantag för
fastigheter som ännu inte bebyggts med ett
vattenkraftverk men där ett verkställbart beslut
föreligger anser skatteutskottet att syftet med en
beskattning av elproduktionsenheternas markvärde är
att träffa det mervärde som uppkommer på grund av den
begränsade tillgången på fastigheter som kan användas
som elproduktionsenheter. Några problem av den typ
motionärerna befarar bör inte uppstå.
Vattendomstolens prövning av ansökningar om tillstånd
att bygga vattenkraftverk omfattar även miljöfrågor.
Med det anförda tillstyrker skatteutskottet
regeringens förslag om en omläggning av beskattningen
av elproduktionsenheter och avstyrker de nu aktuella
motionsyrkandena. Folkpartiet liberalernas respektive
Miljöpartiet de grönas företrädare har i avvikande
meningar tillstyrkt sina motionsförslag.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.

Energiskatter (budgetpropositionen och proposition
29)
I budgetpropositionen (finansplanen, avsnitt 7.4) återkommer
regeringen till frågan om en höjning av
produktionsskatterna på el den 1 juli 1997. Riksdagen
beslutade våren 1996 om en höjning av
produktionsskatterna på vattenkraftverk och
kärnkraftverk den 1 juli 1997. Skatten på vattenkraft
höjs enligt detta beslut med 1 öre till 6 öre per
kWh. Skatten på kärnkraft höjs med 1 öre per kWh till
3,2 öre per kWh.
Regeringen föreslår att dessa höjningar - som
finansierar en kraftfull satsning på utbildning under
de kommande åren - ersätts med en höjning av
energiskatten på bränslen och el. Energiskatten på
bränslen höjs med 2 % och skatten på elektrisk kraft
med 0,8 öre per kWh.
I budgetpropositionen tar regeringen upp den kritik
som riktats mot beslutet att höja
produktionsskatterna på el och risken för orimliga
kostnadsökningar för den elintensiva industrin.
Regeringen konstaterar att de överväganden som
gjordes inför beslutet att höja produktionsskatterna
den 1 juli 1997 förutsatte att höjningen i allt
väsentligt skulle stanna på de kraftproducerande
bolagen som en följd av konkurrensen på området. Det
har dock visat sig att de kraftproducerande bolagen
kunnat övervältra den höjning som genomfördes den 1
september 1996 på kunderna. Förklaringen är dels att
den nyligen införda lagstiftningen om en elmarknad i
konkurrens ännu inte har trätt i full funktion, dels
att det förekommer långsiktiga leveransavtal som
tillåter ensidiga prisjusteringar. Det är mot denna
bakgrund som regeringen föreslår att höjningen av
produktionsskatterna ersätts med höjd energiskatt. På
detta sätt undviks risken för en utslagning av
industrin.
I proposition 29 föreslår regeringen att
koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen
höjs. Beträffande hanteringen av denna proposition
och berörda motioner återkommer utskottet senare
under rubriken Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen för år 1997.

-------------------------------------------------------
Energiskatt
Belopp i 1000-tal kronor
-------------------------------------------------------
Regeringen
52 728
300
-------------------------------------------------------
Höjd energiskatt el och + 480
bränsle (BP 96) 000
-------------------------------------------------------
Höjd koldioxidskatt + 450
industrin (P 29) 000
-------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
-930 000
-------------------------------------------------------
Nej till höjd energiskatt -480 000
(BP 96)
-------------------------------------------------------
Nej till höjd -450 000
koldioxidskatt industrin (P
29)
-------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+1 520 000
-------------------------------------------------------
Nej till höjd energiskatt -480 000
(BP 96)
-----------------------------------------------------------
Höjd elskatt industrin +1 000 000
-----------------------------------------------------------
Höjd dieselskatt +500 000
-----------------------------------------------------------
Höjd skatt +300 000
mineralolja/smörjmedel
-----------------------------------------------------------
Höjd bensinskatt +200 000
----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
5 020 000
----------------------------------------------------------
Nej till höjd energiskatt (BP -480 000
96)
---------------------------------------------------------
Koldioxidskatten +4 200
000
---------------------------------------------------------
Energiskatten +2 600
000
---------------------------------------------------------
Vägkostnadsansvar (skatt på -300
drivmedel för fordon) 000
---------------------------------------------------------
Reserv för energiskattenedsättning -1 000
000
---------------------------------------------------------

----------------------------------------------------------
Särskild skatt på elektrisk
kraft från kärnkraftverk
Belopp i 1000-tal kronor
----------------------------------------------------------
Regeringen
1 354 000
----------------------------------------------------------
Sänkt skatt på kärnkraftsel - 290 000
(BP 96)
----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+290 000
----------------------------------------------------------
Nej till sänkt skatt på +290 000
kärnkraftsel (BP 96)
----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
+700 000
----------------------------------------------------------
Höjd skatt på kärnkraftsel +700 000
----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
+ 290 000
----------------------------------------------------------
Nej till sänkt skatt på +290 000
kärnkraftsel (BP 96)
----------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------
Skatt på viss elektrisk kraft
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
151 000
-----------------------------------------------------------
Slopad skatt vattenkraftsel - 2 060
(BP 96)* 000
-----------------------------------------------------------
Ej höjd skatt vattenkraftsel - 190 000
(BP 96)
-----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+190 000
-----------------------------------------------------------
Höjd skatt vattenkraftsel (BP +190 000
96)
-----------------------------------------------------------
*) Detta förslag har redovisats i avsnittet om fastighetsskatt på
elproduktionsenheter och skatt på viss elektrisk kraft ovan.

I motion Fi407 (m) hemställer motionärerna om avslag på
förslaget såvitt avser höjning av energiskatten på
elkraft och bränslen (yrkande 17). Också i motion Fi203
av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) yrkas att
riksdagen skall avslå regeringens förslag. Enligt
motionärerna har på energiområdet skatter införts,
tagits tillbaka och höjts igen på ett sätt som saknar
motstycke (yrkande 5).
I motion Fi419 (fp) framställs ett yrkande om avslag
på regeringens förslag i dess helhet. På samma sätt som
i föregående avsnitt (Fastighetsskatt på
elproduktionsenheter) förklarar motionärerna att en
höjning av energiskatten endast kan accepteras om den
utgör ett inslag i en skatteväxling med sänkta
arbetsgivaravgifter. I annat fall bör regeringens
förslag avslås (yrkande 13 i denna del).
Enligt motionärerna bakom Fi212 (v) bör
intäktsförstärkningen ligga kvar inom företagssektorn
men utformas som en skyldighet för industrin att betala
elskatt på en nivå som motsvarar hälften av hushållens
elskatt. För att inte utsätta den elintensiva industrin
för svårigheter bör en sådan beskattning enligt
motionärerna kompletteras med en särskild takregel.
Motionärerna anser att det är viktigt att i nuvarande
läge prioritera åtgärder som gynnar en efterfrågeökning
i samhället. De avslår regeringens förslag och begär
ett nytt förslag i enlighet med det anförda (yrkandena
9-12). Ett motsvarande yrkande framställs i motion
Sk370 (v) (yrkande 30). I detta sammanhang framhålls i
motion Sk370 (v) vidare vikten av att skatten på bensin
och drivmedel höjs i tillräcklig utsträckning.
Regeringens förslag innebär en höjning av skatten på
bensin år 1997 med 27 öre per liter under det att
motionärerna för närvarande bedömer en höjning på 30
öre per liter som nödvändig för att Sverige skall klara
sitt åtagande att minska utsläppen av koldioxid
(yrkande 31). Resultatet av Skatteväxlingsutredningens,
Kommunikationskommitténs och Naturvårdsverkets arbete
med dessa frågor bör dock enligt motionärerna avvaktas.
Motionärerna yrkar vidare att dieseloljeskatten höjs
med 25 öre per liter den 1 januari 1997 (yrkande 33)
och att skatten på mineralolja/smörjmedel den 1 januari
1997 höjs med ett belopp som svarar mot en intäkt på
300 miljoner kronor (yrkande 34).
I motion Fi420 (mp) föreslås en höjning av skatterna
på energi för en treårsperiod för att på det sättet
påverka konsumtionsmönstret och skapa utrymme för en
långsiktig sänkning av andra skatter. Koldioxidskatten
höjs med 10 öre per kg den 1 januari 1997, 1998 och
1999 (yrkande 23) och energiskatten med motsvarande 1
öre per kWh den 1 januari 1997 (yrkande 24).
Kärnkraftsskatten höjs med 1 öre per kWh den 1 januari
1997, 1998 och 1999 (yrkande 26). Om riksdagen beslutar
genomföra dessa höjningar samt fastställer
fastighetsskatten för elproduktionsenheter till 4,1 %
kan den planerade höjningen av vattenkraftsskatten och
kärnkraftsskatten slopas (yrkande 27). Regeringens
förslag om höjda energiskatter kan således avslås
(yrkande 28). Vidare föreslår Miljöpartiet de gröna i
motion Fi213 att medel motsvarande den tidigare
beslutade höjningen av fordonsskatten bör föras över
till den del av beskattningen av bensin och dieselolja
som är avsedd att bekosta vägväsendet. Miljöpartiet de
gröna reserverar i sitt förslag 1 miljard kronor för
nedsatta energiskatter för energiintensiva företag.
Medlen skall kunna användas för undantag och
nedsättningar för de mest utsatta företagen, i de fall
skatteomläggningar i utlandet sackar efter allt för
långt (yrkande 4 i denna del).
I motion Fi214 (kd) framhålls att beslutet om höjd
produktionsskatt på kärnkraftsel den 1 juli 1997 bör
stå kvar eftersom denna beskattning bidrar till att ge
en riktig bild av kärnkraftens kostnader (yrkande 8).
Motsvarande yrkanden framställs i motion Sk371 (kd)
(yrkande 12) och i motion Jo713 av Dan Ericsson m.fl.
(kd) (yrkande 1).
I motion Sk609 av Eva Björne och Åke Sundqvist (m)
anför motionärerna att de höjningar av
produktionsskatten på äldre vattenkraftverk och på
kärnkraftverk som riksdagen nyligen fattat beslut om
innebär en kraftig belastning för den elintensiva
industrin och påverkar lönsamheten och planerade
investeringar och utbyggnader. Enligt motionärernas
mening måste särskilda åtgärder vidtas så att denna
industri kan behålla sin konkurrenskraft. Regeringen
bör skyndsamt utreda hur beskattningen av el kan ändras
så att de elintensiva industrierna kan få möjlighet att
fortsätta sin verksamhet. I motion Fi408 av Olle
Lindström (m) anförs att den svenska industrin inte bör
ha högre energiskatter än sina konkurrenter och att
detta är särskilt betydelsefullt för Norrbotten och
Västerbotten med deras tunga basindustri.
Energiskatterna på industriproduktion bör enligt denne
motionär sänkas och på sikt helt avvecklas.
Skatteutskottet erinrar i sitt yttrande (SkU1y) om att
man redan vid behandlingen av vårens ärende om höjning
av produktionsskatterna på elkraft hade anledning att
gå in på situationen för den elintensiva industrin och
problemet med en eventuell övervältring på denna. På
samma sätt som då måste utgångspunkten för ett
ställningstagande vara behovet att nå en långsiktig
finansiell balans i statsbudgeten och möjligheterna att
inom ramen för denna begränsning få till stånd åtgärder
mot arbetslösheten som är positiva och kan bidra till
att stärka Sveriges konkurrenskraft och ekonomi.
Riksdagen har under våren beslutat om sådana åtgärder
på en rad områden. Huvudvikten ligger på
utbildningsområdet och en flerårig satsning på 100 000
nya utbildningsplatser som nu genomförs. Finansieringen
av denna satsning sker bl.a. genom den nu diskuterade
höjningen av produktionsskatterna på el.
Som skatteutskottet nämnt uppkom redan när detta
beslut togs en fråga om vilken effekt beslutet kunde få
på den konkurrensutsatta och elintensiva industrin.
Från skatteutskottets sida konstaterades då att den
avreglerade marknaden på el innebär att priset sätts
efter marknadsmässiga förutsättningar och att det
därför inte finns någon automatisk koppling mellan
höjda produktionsskatter och priserna på el. De
uppgifter som ändå lämnats om att en sådan koppling
skulle kunna föreligga var av sådan art att
skatteministern bedömde att frågan borde snabbutredas
och ett besked lämnas under hösten 1996. Mot denna
bakgrund fanns det enligt skatteutskottets bedömning
skäl att gå vidare med den föreslagna finansieringen av
satsningen på utbildningsplatser. Den utredning som
företagits visar att en övervältring skett och
regeringen har därför föreslagit att finansieringen i
denna del läggs om till energiskatten.
Skatteutskottet delar regeringens bedömning när det
gäller risken för att den planerade höjningen av
produktionsskatterna skulle få negativa effekter för
den elintensiva industrins konkurrenskraft. Som
regeringen anför bör dock utvecklingen mot en alltmer
konkurrensutsatt elmarknad kunna medföra att
förhållandena så småningom ändras. För närvarande är
det dock motiverat med en omläggning i enlighet med
regeringens förslag.
När det gäller yrkandena om delvis avslag på
regeringens förslag och om mer långtgående omläggning
av energibeskattningen genom successiva skärpningar
eller genom en allmän sänkning vill skatteutskottet i
all korthet erinra om att den åtgärd som nu föreslås
från regeringens sida endast är avsedd att undanröja en
brist i utformningen av den finansiering som riksdagen
beslutat om under våren och att man enligt
skatteutskottets mening i övrigt bör avvakta det
utredningsarbete som pågår på området.
Skatteväxlingskommitténs arbete kommer att vara
slutfört inom en nära framtid och när det gäller mer
principiella ställningstaganden rörande den
energiöverenskommelse som gäller i dag pågår det ett
arbete inom ramen för de överläggningar om
energipolitiken som regeringen inbjudit till.
Skatteutskottet tillstyrker med det anförda
regeringens förslag i denna del. Motionerna avstyrks.
Avvikande meningar har avgivits av företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna respektive
Kristdemokraterna.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna och
de därtill hörande förslagen.

Växthusnäringen
Växthusnäringen erhåller i dag sin nedsättning av energiskatten
och koldioxidskatten redan vid inköp av bränslet.
Enligt ett tidigare beslut skall näringen gå över till
det system med kvartalsvis återbetalning som industrin
tillämpar. Tidpunkten för denna övergång har successivt
senarelagts. Enligt det senaste beslutet skall
övergången ske den 1 januari 1997 (bet. 1995/96:SkU31,
rskr. 305, SFS 1996:687).
I motion Fi417 av Eskil Erlandsson och Lennart
Brunander (c) framställs yrkanden om att
växthusnäringens nuvarande möjligheter till nedsättning
skall bibehållas. Motionärerna framhåller att
övergången till kvartalsvis återbetalning kommer att
utsätta företagen för en likviditetsbelastning.
Motionärerna anser att det nuvarande
uppbördsförfarandet för växthusodlingen med försäkran
till bränsleleverantören bör bibehållas.
Skatteutskottet anför i sitt yttrande (SkU1y) att det
behövs ett förhållandevis säkert system för kontrollen
av den skattelättnad som industrin och växthusnäringen
erhåller. Behovet gäller inte främst de företag som är
berättigade till nedsättningen utan har samband med
risken för försäljning till reducerad skattesats till
företag som inte uppfyller villkoren för nedsättning.
Det system med kvartalsvis återbetalning som industrin
tillämpar har bedömts fylla detta kontrollbehov.
Skatteutskottet är medvetet om att en övergång till
kvartalsvis återbetalning medför en
likviditetsbelastning för växthusnäringen och detta har
också vid tidigare beslut i saken utgjort skäl för att
medge en senareläggning av övergången.
Vidare påpekar skatteutskottet att för närvarande
tillämpas ett system med preliminärt besked om
tillämplig skattesats. Enligt skatteutskottets mening
bör förekomsten av ett sådant system medföra att
regeringen ser över reglerna på detta område.
I avvaktan på regeringens översyn av dessa frågor bör
växthusnäringen enligt skatteutskottet ha kvar
möjligheten till nedsättning vid inköp. Skatteutskottet
föreslår att finansutskottet förelägger riksdagen
förslag till en sådan lagändring.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna och
de därtill hörande förslagen.

Skatt på kväveoxid
I motion Fi210 av Olof Johansson (c) föreslås att en miljöskatt
på kväveoxid utöver nuvarande avgift på utsläpp av
kväveoxid införs (yrkande 9). Motionärerna erinrar om
att Sverige har förbundit sig att internationellt
minska utsläppen av kväveoxider med 30 % från år 1980
fram till 1998. Intäkterna från den föreslagna skatten
skall användas för angelägna miljöåtgärder. Avgiften
skall kunna finansiera kalkningen av sjöar och
vattendrag långsiktigt. Motionärerna anser att
regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag
till skatt på kväveoxid.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y) det
aktuella motionsyrkandet. Centerpartiets representant i
skatteutskottet har avgivit en avvikande mening till
förmån för motionen.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning.
Utskottet vill också erinra om att
Skatteväxlingskommitténs arbete pågår. Utskottet finner
inte anledning att föreslå riksdagen något
tillkännagivande med anledning av motionen. Motion
Fi210 (c) yrkande 9 avstyrks därmed.

Alkohol och tobak (budgetpropositionen)
I budgetpropositionen (finansplanen, avsnitten 7.5 och 7.6)
föreslår regeringen ändringar i alkoholbeskattningen.
Regeringen anför att förutsättningarna att bedriva en
traditionell svensk alkoholpolitik och att använda
prisinstrumentet som alkoholpolitiskt medel har ändrats
i och med det svenska EU-inträdet. De ändrade reglerna
för införsel av alkohol och avskaffandet av monopolen
för tillverkning, import och partihandel av
alkoholdrycker reser krav på en förnyelse av
alkoholpolitiken. Gränshandeln i södra Sverige av
framför allt danskt starköl har antagit så stora
proportioner att det enligt regeringens bedömning är
nödvändigt att vidta motverkande åtgärder. Den ökade
gränshandeln medför, förutom att varan inköps och
beskattas utomlands, att människor köper större mängder
och starkare öl än annars. Målen för svensk
alkoholpolitik är enligt regeringen att minska
alkoholkonsumtionen och påverka dryckesmönstret så att
människor går över från spritdrycker till
alkoholsvagare drycker. Ett sätt att ytterligare stärka
en konsumtionsförändring i riktning mot alkoholsvagare
drycker och motverka den ökande gränshandeln är enligt
regeringens bedömning att sänka skatten på öl och höja
skatten på sprit. Dessutom kan enligt regeringens
mening en förändring av nollskattegränsen på öl från
2,25 volymprocent till 2,8 volymprocent ytterligare
stimulera ölkonsumenterna att välja ett alkoholsvagare
öl.
Regeringen föreslår mot den angivna bakgrunden att en
enhetlig skatt införs på öl med en alkoholhalt som
överstiger 2,8 volymprocent och att skatten bestäms
till 1,45 kr per liter och volymprocent i 1996 års
nivå. Förslaget beräknas höja priset på folköl med i
genomsnitt 8 % och sänka priset på starköl med ca 17 %.
Härigenom kan gränshandeln med öl förväntas minska. För
att motverka den marginella ökning av konsumtionen av
alkohol som detta kan leda till föreslår regeringen att
skatten på sprit höjs med 2 %, vilket väntas ge en
genomsnittlig prisökning på 1,6 %. Denna prishöjning
bedöms som tillräcklig för att uppnå en oförändrad
konsumtionsvolym av alkohol.
De nya alkoholskattesatserna kan, med hänsyn till de
efterfrågeanpassningar som förändringarna ger upphov
till, enligt propositionen förväntas leda till en
varaktig nettobudgetförsvagning på 510 miljoner kronor
för den konsoliderade offentliga sektorn. Regeringen
föreslår därför att skatten på tobaksvaror höjs med 7,9
%, vilket ger en förstärkning på 540 miljoner kronor.
Eftersom priset som alkoholpolitiskt instrument
framöver kommer att försvagas blir det enligt
regeringens bedömning än viktigare med andra insatser,
framför allt på lokal och regional nivå. Regeringen
avser därför att med en lokal och regional kraftsamling
av insatserna höja ambitionsnivån i det
alkoholförebyggande arbetet. Överfinansieringen på 30
miljoner kronor motiveras av ökade informationsinsatser
om alkoholens skadeverkningar.
I övrigt föreslår regeringen att alkoholskattesatserna
räknas upp med 1,2 %, vilket bedöms motsvara
indexförändringen. Härtill kommer följdändringar och
vissa rättelser i lagen om privatinförsel av alkohol
och mervärdesskattelagen (1994:200). Bl.a. utvidgas
definitionen av vin för att de kvantitativa
begränsningarna vid införsel även skall gälla
alkoholdrycker med en alkoholhalt upp till 15
volymprocent som inte är vin eller öl.

-----------------------------------------------------------
Tobaksskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
9 330 000
-----------------------------------------------------------
Höjd skatt tobak (BP 96) +600 000
-----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
+200 000
-----------------------------------------------------------
Höjd skatt tobak +200 000
-----------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------
Skatt på spritdrycker 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
5 660 000
-----------------------------------------------------------
Höjd skatt spritdrycker (BP + 40 000
96)
-----------------------------------------------------------

-----------------------------------------------------------
Skatt på maltdrycker 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
2 682 500
-----------------------------------------------------------
Sänkt skatt maltdrycker (BP -600 000
96)
-----------------------------------------------------------
Folkpartiet
+ 600 000
-----------------------------------------------------------
Avslag proposition + 600 000
-----------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 600 000
-----------------------------------------------------------
Avslag proposition + 600 000
-----------------------------------------------------------
Miljöpartiet
+ 600 000
-----------------------------------------------------------
Avslag proposition + 600 000
-----------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
+ 600 000
-----------------------------------------------------------
Avslag proposition + 600 000
-----------------------------------------------------------

I motion So656 (fp) anför motionärerna att införseln
från Danmark är ett alkoholpolitiskt problem men att
det inte är så stort att det finns skäl för en
kraftig sänkning av skatten på mellan- och starköl
med de följder som detta får för inte minst yngre
konsumenter. Även om höjningen av lättölsgränsen kan
ge positiva effekter genom introduktionen av ett
lättfolköl anser motionärerna att regeringens
förslag om en enhetlig ölskatt kommer att innebära
en ökad konsumtion av alkohol och de avvisar därför
förslaget. Motionärerna har dock inte någon
invändning när det gäller höjningen av skatten på
starksprit och tobak (yrkandena 9-11). Också i
motion So668 av Elver Jonsson (fp) hemställer
motionären att förslaget om ändrad ölbeskattning
avslås (yrkande 1).
Också i motion Fi212 (v) anför motionärerna att
regeringens förslag om sänkning av skatten på det
alkoholstarkare ölet är förkastligt ur
alkoholpolitisk synpunkt. Enligt motionärernas
uppfattning är det sannolikt att prissänkningen
leder till en ökning av alkoholkonsumtionen med ca
10 %. Motionärerna anser att förslaget bör avslås
(yrkande 13) och att regeringen får återkomma med
ett förslag som innebär att den enhetliga ölskatten
läggs på nuvarande starkölsnivå och att
folkölsbeskattningen behålls upp till 2,8 % (yrkande
14). I motion So672 (v) framställs ett motsvarande
förslag (yrkande 13).
I motion Fi420 (mp) avslås förslaget om ändrad
beskattning av öl. Problemen med gränshandeln är
enligt dessa motionärer hanterbara och mindre än de
problem med ökad konsumtion av starköl som uppkommer
när priset sänks. Regeringen bör i stället verka
aktivt för att problemen med gränshandeln begränsas
genom att kräva att Sveriges undantag från EU-
reglerna permanentas (yrkande 22). Också i motion
So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) avvisar
motionärerna en sänkning av skatten på starköl och
folköl. Enligt motionärerna finns det oroande
tendenser som visar att alkoholen är på väg tillbaka
som berusningsmedel för ungdomar långt ner i
åldrarna. Det är enligt dessa motionärer förvånande
att regeringen går ifrån principen om att
alkoholdrycker med en alkoholhalt över 2,25
volymprocent skall beskattas (yrkande 7).
I motion Fi214 (kd) yrkar motionärerna avslag på
förslaget om ändrad ölbeskattning (yrkande 9) och om
en höjning av skatten på tobak med 200 miljoner
kronor (yrkande 10). I motion Sk371 (kd) framställs
motsvarande förslag (yrkandena 21 och 22). I motion
U515 (kd) framhåller motionärerna att punktskatter
på alkohol och tobak skall höjas minst i takt med
inflationen (yrkande 25).
Även i motion Fi418 av Göran Magnusson m.fl. (s, c,
fp, v, mp, kd) yrkas avslag på regeringens förslag.
Ölskatterna behöver enligt dessa motionärer inte
ändras förrän den 1 januari 1998 och då kan
starkölsbeskattningen utvidgas ner till 2,8
volymprocent och folkölsbeskattningen behållas på
nuvarande nivå eller höjas.
Knut Billing (m) anser i motion Fi413 att förslaget
om höjda skatter på cigaretter bör avslås och att i
stället skatten på rulltobak och snus bör höjas
(yrkandena 1 och 2). Motionären anför vidare att
kravet på prismärkning av cigaretter ger upphov till
problem för näringen om beslutet om höjd skatt
fattas kort tid före skattehöjningen. Följden kan
bli att priserna inte kommer att kunna höjas till
den 1 januari 1997, vilket är allvarligt för
näringen eftersom det rör sig om en större
skattehöjning. I andra hand yrkar motionären därför
att höjningen av skatten senareläggs så att den
träder i kraft två månader efter riksdagens beslut
(yrkande 3).
I motion So293 av Barbro Westerholm m.fl. (fp, s,
m, c, v, mp, kd) föreslås ett tillkännagivande om
att en avgift på försäljning av tobak bör införas
för att sprida kunskap om tobakens skadeverkningar
(yrkande 4).
Skatteutskottet instämmer i sitt yttrande (SkU1y) i
de bedömningar som regeringen redovisat och som
ligger till grund för det förslag som läggs fram.
En detalj i sammanhanget är enligt skatteutskottet
den indexuppräkning av alkoholskattesatserna som
regeringen föreslår. Sedan regeringen lagt fram sitt
förslag har konsumentprisindex för september
fastställts till en annan nivå än regeringen
förutsatt. Enligt skatteutskottets mening bör
skattesatserna räknas om med hänsyn till den
verkliga konsumentprisutvecklingen under perioden.
När det gäller tobaksnäringens behov av rådrum med
genomförandet av den förslagna skattehöjningen
påpekar skatteutskottet att beslutet om denna enligt
nuvarande planer kommer att fattas av riksdagen i
slutet av november. Ett preliminärt besked
föreligger också genom skatteutskottets ställnings-
tagande i yttrandet. Mot denna bakgrund finns det
enligt skatteutskottets mening inte tillräckliga
skäl att senarelägga ikraftträdandet.
Enligt skatteutskottets mening finns det inte
anledning att utöver nuvarande punkskatt ta ut en
särskild informationsavgift på tobak.
Skatteutskottet avstyrker detta motionsyrkande.
Med det anförda tillstyrker skatteutskottet
regeringens förslag med angiven justering av
skattesatserna. Aktuella motioner avstyrks. Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt
Kristdemokraterna har avgivit avvikande meningar.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.

Utvärdering av ändrade ölskatter
I två motioner tar motionärerna upp behovet att följa
utvecklingen på alkoholområdet och då särskilt när
det gäller gränshandeln med Danmark. I motion Fi210
av Olof Johansson m.fl. (c) föreslås att de nya
skattereglerna skall utvärderas efter en tid för att
belysa hur införseln från Danmark påverkats (yrkande
7). I motion Sk601 av Leif Carlson och Nils Fredrik
Aurelius (m) begärs att en kommission inrättas som
följer effekterna av de föreslagna
skatteförändringarna.
Skatteutskottet anger i sitt yttrande (SkU1y) att
man utgår ifrån att regeringen följer utvecklingen
noggrant när det gäller gränshandeln med Danmark och
effekterna på denna. Det kan enligt skatteutskottets
mening också finnas anledning att efter en tid
genomföra en utvärdering av de åtgärder som nu
vidtas för att få ett underlag för en bedömning av
effekten på gränshandeln. Skatteutskottet utgår
ifrån att regeringen genomför en sådan utvärdering
och ser därför inte någon anledning till ett
särskilt tillkännagivande i saken. Med det anförda
anser skatteutskottet att motionerna Fi210 (c)
yrkande 7 och Sk601 (m) delvis tillgodosetts.
Finansutskottet utgår, liksom skatteutskottet, ifrån
att regeringen följer utvecklingen noggrant när det
gäller gränshandeln med Danmark och effekterna på
denna. Det kan också finnas anledning att efter en
tid genomföra en utvärdering av de åtgärder som nu
föreslås i budgetpropositionen och som utskottet i
allt väsentligt ställt sig bakom. I likhet med
skatteutskottet utgår finansutskottet ifrån att
regeringen genomför en sådan utvärdering.
Något tillkännagivande är därmed inte påkallat.
Motionerna Fi210 (c) yrkande 7 och Sk601 (m)
avstyrks med det anförda.

Beskattning av fruktviner
I motion Fi416 av Alf Eriksson m.fl. (s) tar motionärerna upp
beskattningen av fruktviner med en alkoholhalt under
10 volymprocent. Motionärerna framhåller att de
svenska skattereglerna i detta fall inte gör någon
skillnad på drycker där alkoholhalten uppkommit
genom jäsning och drycker där alkoholhalten delvis
uppkommit genom tillsats av ren alkohol. Enligt
motionärernas mening bör fruktviner där
alkoholhalten i huvudsak uppkommit genom tillsats av
alkohol inte beskattas som fruktvin. I stället bör
dessa beläggas med den högre skattesats som gäller
för sprit.
Skatteutskottet gör i sitt yttrande (SkU1y)
bedömningen att det är tveksamt om det finns skäl
att införa en spärr av den typ som motionärerna
önskar när det gäller drycker med en alkoholhalt
under 10 volymprocent. De svenska reglerna
överensstämmer på denna punkt också väl med gällande
EU-direktiv. Skatteutskottet ser mot denna bakgrund
inte något skäl att tillstyrka det aktuella
förslaget utan avstyrker motionen.
Finansutskottet har ingen annan uppfattning än
skatteutskottet i denna fråga. Motion Fi416 (s)
avstyrks därmed.

Mervärdesskatt
I proposition 10 återfinns förslag om moms på kultur m.m.
Vidare återfinns också i ett par motioner olika
förslag avseende mervärdesskatten. Hur inkomsterna
av mervärdesskatt påverkas av förslagen redovisas i
följande tabell.

---------------------------------------------------------
Mervärdesskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Regeringen
144 880
000
---------------------------------------------------------
Moms på kultur m.m. (P 10) + 80 000
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
+809 000
---------------------------------------------------------
Ej moms på utbildning -170 000
---------------------------------------------------------
Höjd moms på dagstidningar +979 000
---------------------------------------------------------
Folkpartiet
+10 100 000
---------------------------------------------------------
Höjd moms på livsmedel +10 500 000
---------------------------------------------------------
Ändrad inbetalningstidpunkt -400 000
företag
---------------------------------------------------------
Miljöpartiet
+ 800 000
---------------------------------------------------------
Ökade momsintäkter p.g.a. + 800 000
energiskattehöjningar i
skatteväxlingen
---------------------------------------------------------
Kristdemokraterna
+12 890 000
---------------------------------------------------------
Höjd moms på livsmedel +10 500 000
---------------------------------------------------------
Utvidgad momsbas, spel och + 2 000 000
finansområdet
---------------------------------------------------------
Ändrad inbetalningstidpunkt - 140 000
företag
---------------------------------------------------------
Slopad moms på barnböcker -70 000
---------------------------------------------------------
Effektivare skatteindrivning +600 000
---------------------------------------------------------

Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och
idrottsområdet
I proposition 10, som behandlas i skatteutskottets betänkande
1996/97: SkU6, lämnas förslag till sådana ändringar
i den svenska mervärdesskattelagstiftningen för
kultur, utbildnings- och idrottsområdet som enligt
regeringen behöver genomföras till följd av Sveriges
medlemskap i EU. Ändringarna innebär i huvudsak att
vissa tillhandahållanden av tjänster som tidigare
varit befriade från mervärdesskatt blir
skattepliktiga. Sammantaget innebär förslagen att
statsbudgetens inkomster ökar med 80 miljoner kronor
under år 1997.
I motion Fi204 av (m) yrkas på en förändring av
reglerna för moms på utbildning jämfört med
regeringens förslag. Motionärernas förslag innebär
att inkomsterna minskar med 170 miljoner kronor
(yrkande 6 i denna del). Också ett par andra partier
yrkar avslag på hela eller delar av proposition 10.
Dessa partier har dock inte inräknat effekten av
ställningstagandena i sina budgetalternativ.
Skatteutskottet finner i sitt yttrande (SkU1y) inte
nu skäl att avvika från regeringens beräkning av
budgeteffekter. Moderata samlingspartiets
representanter har i en avvikande mening tillstyrkt
partiets förslag.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.

Mervärdesskatt på livsmedel
Enligt motion Fi407 (m) bör riksdagen besluta att återställa
mervärdesskatten på livsmedel fr.o.m. 1998 (yrkande
18). I motion Fi419 (fp) yrkas att mervärdesskatten
på livsmedel höjs till den generella nivån (yrkande
14). I motionerna Fi214 (yrkande 25) och Sk371
(yrkande 25) föreslår också Kristdemokraterna en
höjning av livsmedelsmomsen till 25 %.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y)
aktuella motionsförslag. Representanterna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
respektive Kristdemokraterna har avgivit avvikande
meningar.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.

Inbetalningsregler för mervärdesskatten
Ett par motioner tar upp frågan om tidpunkten för företags
inbetalning av mervärdesskatt. Enligt motion N269
(m) är de förändrade reglerna för moms- uppbörd
felaktiga. Motionärerna erinrar om att
Skattebetalningsutredningen föreslår att den 12 i
andra månaden efter redovisningsperioden skall vara
förfallodag för moms. Detta datum är enligt
motionärerna rimligt om det gäller för alla företag
oavsett nivån på omsättningen, samt att
förfallodagen avser inbetalningsdag och inte
tidpunkt för när betalningen skall vara staten
tillhanda. Motionärerna förväntar sig ett färdigt
förslag om ett s.k. skattekonto, som utformas så att
de brister som påtalats i nuvarande regler för
uppbörd av mervärdesskatt undanröjs (yrkande 11).
Enligt motion Fi419 (fp) innebär de nya reglerna för
betalning av mervärdesskatt att företagaren inte
hinner få betalt från sina kunder innan den
mervärdesskatt som han debiterat för statens räkning
skall redovisas och betalas in. Regeringen bör
snarast möjligt förelägga riksdagen ett nytt förslag
som innebär att företagen får en längre tidsfrist
med momsinbetalningarna (yrkande 5). Även i motion
Sk371 (kd) behandlas frågan om företags
momsredovisning. Motionärerna föreslår att riksdagen
beslutar om återgång till de tidigare reglerna för
momsinbetalning (yrkande 6).
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y)
aktuella motionsförslag. Representanterna för
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna
respektive Kristdemokraterna har avgivit avvikande
meningar.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.

Övriga momsfrågor
Enligt motion Fi410 (i denna del) av Bo Lundgren m.fl. (m)
bör mervärdesskatten på dagstidningar höjas till 21
% för att uppnå en bättre konkurrenssituation mellan
dagstidningar och tidskrifter. Som anges nedan i
avsnittet Övriga inkomster bör enligt motionärerna
reklamskatten slopas samtidigt.
Miljöpartiet de gröna anger i motion Fi213 att
momsintäkterna ökar med 800 miljoner kronor som en
följd av energiskattehöjningarna i deras
skatteväxlingsförslag (yrkande 5 i denna del).
I motion Fi214 (kd) föreslås att regeringen
återkommer med förslag som ökar momsintäkterna med
sammanlagt 2 miljarder kronor per år. Motionärerna
påpekar att i dag har ett flertal områden ingen
eller reducerad moms. Som exempel nämns att moms på
spel och dobbel ger 2 miljarder kronor och att
finansmoms ger ca 2 miljarder kronor (yrkande 27).
Kristdemokraterna framhåller vidare i motion Fi214
att det är motiverat att slopa momsen på barnböcker.
Kostnaden för detta beräknas till 70 miljoner kronor
per år (yrkande 4 i denna del). Genom att anvisa
ytterligare 100 miljoner kronor till
skatteförvaltningen räknar Kristdemokraterna med att
skatteintäkterna ökar med 600 miljoner kronor per
år.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande (SkU1y)
aktuella motionsförslag. Representanterna för
Moderata samlingspartiet, Miljöpartiet de gröna
respektive Kristdemokraterna har avgivit avvikande
meningar.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.

Miljöskatt på inrikesflyg
I proposition 1996/96:14, som behandlas i skatteutskottets
betänkande 1996/97:SkU8, föreslår regeringen att
lagen om miljöskatt på inrikes flygtrafik upphör att
gälla den 1 januari 1997. Miljörelateringen av
Luftfartsverkets landningsavgifter förstärks.

-----------------------------------------------------------
Övriga skatter på varor och
tjänster 1997
Belopp i 1000-tal kronor
-----------------------------------------------------------
Regeringen
75 100
-----------------------------------------------------------
Slopad miljöskatt inrikesflyg - 180 000
(P 14)
-----------------------------------------------------------
Miljöpartiet de gröna +150 000
-----------------------------------------------------------
Höjd landningsavgift för flyg + 150 000
-----------------------------------------------------------

Miljöpartiet de gröna yrkar i motion Fi420 att
miljörelaterade landningsavgifter på flyg skall ge
lika stora intäkter till statskassan som de
nuvarande miljöskatterna (yrkande 4 i denna del).
Skatteutskottet finner i sitt yttrande (SkU1y) inte nu skäl
att avvika från regeringens beräkning av
budgeteffekter. Miljöpartiet de grönas representant
har i en avvikande mening tillstyrkt partiets
förslag.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.

Miljöavgifter på bekämpningsmedel

---------------------------------------------------------
Miljöavgift på bekämpningsmedel och
handelsgödsel 1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Regeringen
379 501
---------------------------------------------------------
Vänsterpartiet +400 000
---------------------------------------------------------
Höjd miljöavgift +400 000
---------------------------------------------------------
Miljöpartiet de gröna +1 400 000
---------------------------------------------------------
Höjd miljöavgift +1 400 000
---------------------------------------------------------

I motion Sk370 (v) yrkas att avgiften på bekämpningsmedel
skall höjas fr.o.m. januari 1997 (yrkande 35).
I motion Jo241 (mp) föreslås att avgifterna på
handelsgödsel och bekämpningsmedel höjs (yrkandena
5, 6 och 8). Ett yrkande med samma innebörd
framställs i motion Fi420 (mp) (yrkande 32). Enligt
sistnämnda motion förväntas höjningarna leda till
att statsbudgetens inkomster ökar med 1 400 miljoner
kronor.
Jordbruksutskottet anför i sitt yttrande (JoU1y) att
en höjning av avgifterna på bekämpningsmedel och
handelsgödsel kan leda till en försämring av den
svenska jordbruksnäringens konkurrenskraft och kan
därmed inte anses vara förenlig med mer långsiktiga
svenska intressen inom ramen för den gemensamma
jordbrukspolitiken (CAP). Motionerna avstyrks.
Företrädarna för Vänsterpartiet respektive
Miljöpartiet de gröna har avgivit avvikande meningar
i denna fråga.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande beräkningen av inkomsterna
och de därtill hörande förslagen.

Övriga motionsförslag som påverkar
statsbudgeten 1997
Avslutningsvis redovisas här övriga motionsförslag
som påverkar statsbudgetens inkomster.

---------------------------------------------------------
Skatt på annonser och reklam
1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Regeringen
979 100
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet -979 000
---------------------------------------------------------
Slopad reklamskatt -979 000
---------------------------------------------------------
Vänsterpartiet +300 000
---------------------------------------------------------
Höjd reklamskatt +300 000
---------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------
Fordonsskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Regeringen
6 001 000
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet -500 000
---------------------------------------------------------
Sänkt bränsleskatt för -500 000
arbetsredskap
---------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------
Avfallsskatt 1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Vänsterpartiet
+ 1 000 000
---------------------------------------------------------
Inför avfallsskatt + 1 000 000
---------------------------------------------------------
Miljöpartiet de gröna +500 000
---------------------------------------------------------
Inför avfallsskatt +500 000
---------------------------------------------------------
Kristdemokraterna + 1 650 000
---------------------------------------------------------
Inför avfallsskatt +1 650 000
---------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------
Reserv för skattesänkningar
1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------------
Moderata samlingspartiet
-2 000 000
---------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------
Övriga inkomster av statens
verksamhet 1997
Belopp i 1000-tal kronor
--------------------------------------------------------
Regeringen
330 000
--------------------------------------------------------
Folkpartiet liberalerna + 20 000
--------------------------------------------------------
Utauktionering av + 20 000
radiofrekvenser
--------------------------------------------------------

Merge-UTKAST>>

---------------------------------------------------

Merge-UTKAST>>

---------------------------------------------------
Miljöstöd (EU) 1997
Belopp i 1000-tal kronor
---------------------------------------------------
Regeringen
766 000
---------------------------------------------------
Miljöpartiet de gröna + 50 000
---------------------------------------------------
Ökat stöd till ekologisk + 50 000
odling
---------------------------------------------------

I motion Fi204 (m) föreslås att riksdagen beslutar att
återinföra de regler om lägre drivmedelsbeskattning av
arbetsredskap som gällde före 1995. Vidare bör enligt
motionärerna 2 miljarder kronor avsättas för ytterligare
skattesänkningar (yrkande 5 i denna del).
Enligt motion Fi410 (i denna del) av Bo Lundgren m.fl. (m)
bör reklamskatten slopas. Samtidigt bör, som nämnts ovan,
mervärdesskatten på dagstidningar höjas till 21 %. Också i
motion Kr519 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m)
föreslås att reklamskatten slopas (yrkande 7).
I motion Sk370 (v) föreslås att riksdagen fattar beslut om
en höjning av reklamskatten. Höjningen bör ge 300 miljoner
kronor (yrkande 36).
I motion Fi211 (fp) föreslås utauktionering av
radiofrekvenser. Detta ökar enligt motionärerna statens
inkomster med 20 miljoner kronor (yrkande 5 i denna del).
I motionerna Fi212 (v) (yrkande 4 i denna del), Fi213 (mp)
(yrkande 4 i denna del) samt Fi214 (kd) (yrkande 4 i denna
del) föreslås att avfallskatt införs.
Enligt motion Fi213 (mp) kan statsbudgetens inkomster öka
med 50 miljoner kronor genom bidrag från EU:s jordbruksfond
(yrkande 4 i denna del).
Skatteutskottet finner i sitt yttrande (SkU1y) inte nu skäl
att avvika från regeringens beräkning av budgeteffekter. De
av skatteutskottet behandlade motionsförslagen kan därmed
anses avstyrkta. Företrädarna för Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de
gröna respektive Kristdemokraterna tillstyrker i avvikande
meningar sina respektive partimotioner i de delar dessa
behandlas i yttrandet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina överväganden
beträffande beräkningen av inkomsterna och de därtill
hörande förslagen.

Insättningsgarantin (budgetpropositionen)
I budgetpropositionen (utg.omr. 2 avsnitt 4.3) konstateras
att ett system för garanti för insättningar i bank är i
kraft sedan den 1 januari 1996 och att systemet finansieras
genom årliga inbetalningar av avgifter från bankerna och
vissa värdepappersbolag. I vårpropositionen (prop.
1995/96:150) anförde regeringen följande: "För att stärka
de offentliga finanserna föreslås avgiften höjas till 0,50
% från den 1 januari 1997. Det innebär ett ökat offentligt
sparande med ca 750 miljoner kronor. Därmed kan också
systemets finansiella styrka snabbare byggas upp." I den nu
aktuella propositionen lämnas förslag om de lagändringar
som krävs för att genomföra höjningen. Beträffande de
ekonomiska konsekvenserna av förslaget anförs i
propositionen att under förutsättning att storleken på de
garanterade insättningarna är stabil kommer uppbyggnaden av
insättningsgarantifonden, som finns placerad på konto hos
Riksgäldskontoret, att öka med ca 950 miljoner kronor
årligen till dess kontobehållningen uppgår till 2,5 % av
det totala garanterade insättningsbeloppet. Eftersom det
offentliga sparandet påverkas av förändringar i
garantifondens behållning hos Riksgäldskontoret ökar detta
sparande med 950 miljoner kronor under 1997. Då avgiften är
skattemässigt avdragsgill för instituten kommer
statsbudgetens saldo att påverkas negativt med ca 200
miljoner kronor. Nettoeffekten på det offentliga sparandet
blir således enligt dessa beräkningar en årlig ökning med
ca 750 miljoner kronor fr.o.m. år 1998 till dess de
behållna avgiftsmedlen sammanlagt uppgår till den målsatta
nivån.
Regeringen föreslår vidare att lagen (1995:1571) om
insättningsgaranti skall ändras i ytterligare två
avseenden. Det föreslås att nivåbestämmelserna i 12 § skall
gälla när Insättningsgarantinämnden fattar sitt årliga
beslut om avgifter för samtliga institut. Möjlighet att
bortse från nivåkravet skall dock finnas när avgiften för
ett enskilt institut bestäms genom omprövning eller av
domstol efter överklagande och när avgiften för ett nytt
institut bestäms enligt 14 §. Vidare föreslås att ett
instituts avgift, uttryckt i procent av dess garanterade
insättningsbelopp, skall vara lägst 80 % och högst 120 % av
den procentuella avgift som instituten sammanlagt betalar.

I motion Fi407 yrkande 19 (m) och i motion Fi705 av Lars
Tobisson m.fl. (m) avvisas förslaget om en höjning av
avgiftens storlek. Motionärerna anser att höjningen av
avgiften inte är orsakad av bristande garantier i systemet
utan är en ren skattehöjning som kommer att drabba kunderna
i Sveriges banker. Till det kommer att avgiftshöjningen
innebär en snedvridning av konkurrensen mellan olika
banker. I motionerna yrkas att riksdagen avslår regeringens
förslag att höja avgiften till systemet för
insättningsgaranti.

Finansutskottet återkommer i avsnittet Beräkning av
inkomsterna och redovisar sina överväganden beträffande
beräkningen av statsinkomsterna.

Försäljning av aktier i Stadshypotek AB
(proposition 40)
I proposition 1995/96:207 En ekonomisk politik för att
halvera den öppna arbetslösheten till år 2000 aviserade
regeringen att den inom kort skulle återkomma till
riksdagen med förslag om försäljning av
Stadshypotekskassans aktieinnehav i Stadshypotek AB.
I proposition 40 föreslås att den sista etappen i
ombildningen av stadshypoteksinstitutionen skall
genomföras. Regeringen konstaterar att såväl låntagarna som
staten har bidragit till att bygga upp Stadshypoteks eget
kapital. Låntagarna har tidigare erhållit 55 % av kapitalet
i bolaget. Regeringen har i proposition 1995/96:207 slagit
fast att denna grupp därmed får anses kompenserad för sitt
bidrag till kapitaluppbyggnaden i Stadshypotek och att de
tillgångar som nu finns i kassan därför tillhör staten.
Regeringen föreslår att aktierna i Stadshypotek AB förs
över från Stadshypotekskassan till staten för att säljas
samt att riksdagen bemyndigar regeringen att genomföra
försäljningen. Försäljningslikviden skall användas till att
minska statsskulden.
Beträffande Stadshypotekskassans uppgifter i framtiden
föreslås i propositionen att Stadshypotekskassan skall
finnas kvar och förvalta låneskulden. När låneskulden är
reglerad skall kassan likvideras i enlighet med reglerna i
lagen om Konungariket Sveriges stadshypotekskassa. Kassans
uppgifter ändras som en följd av att aktieinnehavet i
Stadshypotek AB flyttas över till staten och av att de
regionala låntagarstämmorna samt ombudsstämman avskaffas.
Grundfonden, som utgörs av en av Riksgäldskontoret utfärdad
garantiförbindelse, skall även i fortsättningen finnas kvar
i kassan till tryggande av utestående lån. Låntagarna skall
inte längre vara representerade i kassans styrelse. Denna
skall i fortsättningen bestå av tre ledamöter och en
suppleant, vilka utses av regeringen. Regeringen och
Finansinspektionen utser vardera en revisor och en
revisorssuppleant.
Regeringen föreslår vidare att garantiavgiften för
grundfonden även i fortsättningen skall betalas av kassan.
För grundfonden betalar kassan en årlig avgift till staten.
För att klara betalningarna av garantiavgiften efter år
1997 bör kassan erhålla en revers. Reversens storlek bör
motsvara summan av framtida garantiavgifter till dess
grundfonden upphör. Regeringen föreslår att reversen skall
lyda på 475 miljoner kronor.
Beträffande de ekonomiska konsekvenserna av förslaget
anförs i propositionen att de aktier i Stadshypotek AB som
i dag innehas av Stadshypotekskassan är hos kassan bokförda
till ett värde av 4 792 miljoner kronor, men värdet kan
enligt den börskurs (september 1996) som gäller för A-
aktierna uppskattas till ca 6,5 miljarder kronor.
Försäljningen av aktierna kommer att innebära en
substantiell intäkt för staten genom en minskning av
statsskulden och av statens upplåningsbehov det år
försäljningen sker. Aktieförsäljningen kommer dock att
medföra vissa kostnader. Regeringen har i
budgetpropositionen för 1997 föreslagit ett nytt anslag om
60 miljoner kronor.
Regeringen föreslår vidare vissa ändringar av
rättelsekaraktär i bankrörelselagen (1987:617) och i lagen
(1991:981) om värdepappersrörelse.

I motion Fi22 av Johan Lönnroth m.fl. (v) anförs att om
staten säljer sitt aktieinnehav i Stadshypotek AB så
försvagas statens förutsättningar att påverka
kreditmarknaden. Genom att behålla aktierna i Stadshypotek
AB kan staten motverka de koncentrationstendenser som finns
och på så sätt stärka konkurrensen inom kreditmarknaden.
Vidare anförs att kreditföretagen trots kraftigt sänkta
räntor under året har behållit stora räntemarginaler mellan
in- och utlåningsräntorna. Genom att behålla aktierna får
staten en möjlighet att hålla nere utlåningsräntorna vilket
ökar kraven på övriga kreditföretag. Mot bakgrund av det
anförda yrkas i motionen att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
Stadshypotek AB, att regeringens förslag till ändringar i
lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa avslås samt att regeringens förslag att
den skall bemyndigas att besluta om försäljning av
aktieinnehavet i Stadshypotek AB och utfärda en revers till
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa om 475 miljoner
kronor avslås.

Finansutskottet återkommer i avsnittet Beräkning av
inkomsterna och redovisar sina överväganden beträffande
beräkningen av statsinkomsterna.

Försäljning av statliga företag
I motion N270 yrkande 19 av Birger Schlaug m.fl. (mp)
framhålls att det kan visa sig viktigt att staten genom ett
aktivt ägande kan medverka till att en bank har låg ränta,
etik och andra kvalitativa målsättningar som komplement
till vinstkravet. Nordbanken bör därför behållas i statlig
ägo samtidigt som ägarna måste bli mer aktiva när det
gäller bankens målsättning. Inom banksektorn kan det vara
av stort värde med olika ägarformer såsom enskilda,
kooperativa, statliga etc. även om en god konkurrens just
nu växer fram inom denna sektor. I motionen yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om fortsatt statligt ägande i Nordbanken.
I motion Fi214 yrkande 26 av Alf Svensson m.fl. (kd)
redovisas Kristdemokraternas syn på statligt företagande.
Den baseras på principen att konkurrensutsatt verksamhet,
som inte av t.ex. hälsomässiga eller sociala skäl bör vara
kopplade till staten, skall bedrivas av privata
intressenter. Utifrån ett kristdemokratiskt synsätt finns
det anledning att gå vidare med att minska det statliga
ägandet av företag, i princip enligt det program som antogs
av riksdagen hösten 1991. Utöver dessa bör ytterligare
företag som är hel- eller delägda av staten bli föremål för
försäljning, helt eller delvis. Till dessa företag hör
Telia AB, Assi Domän AB, Celsius AB, Securum AB, Retriva AB
och Nordbanken. Kristdemokraterna vill öka ambitionsnivån i
utförsäljningen av statliga företag för att kunna nedbringa
statsskulden och räntebördan. Utförsäljningarna från den
lista av företag som fastställdes av den tidigare
regeringen bör genomföras så att ränteeffekten minus
uteblivna inleveranser blir 800 miljoner större 1997, 1 600
miljoner större 1998 och 2 400 miljoner större 1999.
Effekten har beaktats av motionärerna vid beräkningen av
utgifter för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor.
Motionärerna yrkar att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om
utförsäljning av statliga företag.
Andra motionsförslag om försäljning av statliga företag
har presenterats av Moderata samlingspartiet och
Folkpartiet. Dessa förslag har remitterats till
näringsutskottet. Folkpartiet har i sitt budgetalternativ
räknat med att statsskuldsräntorna skall bli lägre till
följd av försäljningen av statliga företag.
Finansutskottet återkommer i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden och ställningstaganden.

Kommunal utjämningsavgift
Riksdagen beslutade hösten 1995 om ett nytt utjämningsystem
för kommuner respektive landsting (prop. 1995/96:64, bet.
FiU5, rskr. 116). Syftet med det nya systemet är att
åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan
kommuner respektive landsting. Utjämningen avser såväl
skillnader i skattekraft som skillnader i strukturella
förhållanden.
De kommuner vars skattekraft eller mätbara strukturella
förhållanden är sämre än genomsnittet får ett
utjämningsbidrag från staten medan de kommuner och
landsting vars skattekraft eller mätbara strukturella
förhållanden är bättre än genomsnittet betalar en
utjämningsavgift till staten. Avgiften är beräknad så att
de sammanlagda avgiftsinkomsterna i princip skall bli lika
stora som utjämningsbidraget. Bidraget redovisas i
förslaget till statsbudget för år 1997 under utgiftsområde
25 Allmänna bidrag till kommuner (anslaget A 3 Statligt
utjämningsbidrag till kommuner och landsting) medan
utjämningsavgiften redovisas på budgetens inkomstsida
(inkomsttitel 1500).
I motion Fi609 av Henrik S Järrel (m) sägs att den
kommunala beskattningsrätten utgör en väsentlig
förutsättning för den kommunala självstyrelsen. Rätten att
ta ut skatt är emellertid - enligt förarbetena till den
nuvarande grundlagen - begränsad i den meningen att skatt
endast får tas ut i den utsträckning som erfordras för
skötseln av de uppgifter som i olika hänseenden och på
olika grunder åvilar kommunen respektive landstinget.
Enligt kommunallagen skall vidare de kommunala
angelägenheterna vara av allmänt intresse och ha anknytning
till kommunens eller landstingets område, den s.k.
lokaliseringsprincipen.
Enligt motionären förutsätter en "avgift" i regel någon
form av motprestation, vilket det dock i detta fall inte
till någon del är fråga om. Avgiften är i detta sammanhang,
enligt vad som hävdas i motionen, mera att betrakta som en
pålaga som närmast kan liknas vid en skatt. Oavsett vilken
term som används utgör utjämningssystemet en grav
urholkning av den kommunala självstyrelsen. I motionen
ställs mot denna bakgrund krav på att det kommunala
utjämningsavgiftssystemet skall avskaffas. Det är en
statlig uppgift att via den statliga inkomstskatten och
andra statliga intäktskällor sörja för finansieringen och
konstruktionen av ett kommunalt resursutjämningssystem.
Ett liknande resonemang förs i motion Fi613 yrkande 7 av
Lars Tobisson m.fl. (m). För Moderaterna är det enligt
motionen självklart att hävda den för den kommunala
självstyrelsen grundläggande principen att det en kommun
upptar i skatt skall disponeras fullt ut av kommunen för
sina lokala uppgifter. Detta är enligt motionärerna också
bakgrunden till att kommuner och landsting enligt
grundlagen inte tillerkänts rätt att ta upp skatt för andra
ändamål.
När nu den statliga kommittén om den kommunala
självstyrelsens grundlagsskydd föreslår
grundlagsförändringar för att möjliggöra för staten att
disponera kommunala skattemedel är detta ett grundskott mot
den kommunala självstyrelsen, sägs det i motionen. I
stället borde det vara så även fortsättningsvis att en
kommuns skatteinkomster i sin helhet skall gå till
kommunens skötsel. Enligt motionen är det en statlig
uppgift att ge bidrag till kommuner och landsting med för
sina uppgifter otillräcklig skattekraft. Ett
grundlagsenligt statsbidragssystem måste därför snarast
införas.
Finansutskottet återkommer i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden och ställningstaganden.

Utgifter

Fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
1997

Utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Utgiftsområdet
omfattar utgifter för statschefen, riksdagen och dess
ombudsmän (JO) samt regeringen. Dessutom ingår utgifter för
den demokratiska processen, bl.a. allmänna val och stöd
till politiska partier. Vidare omfattar utgiftsområdet
utgifter för massmedier, bl.a. presstöd, samt myndigheterna
Justitiekanslern, Datainspektionen och Sametinget.
I
propositionen (avsnitt 4.4.5) föreslås bland annat en höjning av
partistödet med 30 miljoner kronor. Regeringen har även
föreslagit omprioriteringar från vissa myndighetsanslag
till regeringskansliets anslag. Vidare har Riksdagens
förvaltningsstyrelses förslag till anslag för riksdagen
beaktats.

Förslag till ram för utgiftsområde 1 Rikets styrelse
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 3 781 -489 -330 -40 - -70
150
---------------------------------------------------------
1998 3 990 -709 -300 .. - -70
150
---------------------------------------------------------
1999 3 993 -709 -240 .. - -70
175
---------------------------------------------------------

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi204 att utgiftsramen
sänks med hänsyn till de besparingar partiet förespråkar i fråga
om bl.a. presstöd och stödet till politiska partier.
Även Folkpartiet förordar i motion Fi211 en ramminskning mot
bakgrund av de besparingar partiet vill göra i press- och
partistöd.
Vänsterpartiet vill minska anslaget till regeringskansliet och
föreslår därför en motsvarande ramminskning i motion Fi212.
Miljöpartiet de gröna motsätter sig den föreslagna höjningen av
partistödet och föreslår i motion Fi213 bl.a. av detta skäl att
ramnivån minskas.
Kristdemokraternas i motion Fi214 föreslagna ramminskning
motsvaras helt av partiets förslag till besparing i presstödet.
Konstitutionsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (KU1y)
regeringens förslag till ramnivåer för budgetåren 1997-1999
samt
avstyrker motsvarande förslag i motionerna Fi204 (m),
Fi211 (fp),
Fi212 (v), Fi213 (mp) och Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet samt
Miljöpartiet de gröna biträder i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden beträffande fördelningen av utgifter
på utgiftsområden.

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning
Utgiftsområdet omfattar ett tiotal myndigheter och ett antal
mindre nämnder.
Några av de större myndigheterna är
Riksrevisionsverket,
Statskontoret, Statistiska
centralbyrån, Konjunkturinstitutet,
Finansinspektionen och
Riksgäldskontoret. Andra större åtaganden
inom
utgiftsområdet är kostnaderna för statsskuldens upplåning och
låneförvaltning samt betalningen av Sveriges kapitalandel i
Europeiska investeringsbanken.
I propositionen
(avsnitt 4.4.5) föreslår regeringen - i enlighet
med vad
som aviserades i den ekonomiska vårpropositionen - en
förstärkning av kontrollfunktionen i staten. Utöver redan gjorda
satsningar på effektivare skattekontroll, föreslås att
medel
avsätts dels för att utreda hur kontrollen i bidrags- och
stödsystemen kan förbättras, dels för att genomföra de åtgärder
som föreslås.
Regeringen anger också i propositionen att den av riksdagen
beslutade besparingen på statlig konsumtion (prop. 1994/95:100
bil. 1, bet. FiU10, rskr. 179) avseende budgetåren 1995/96, 1997
och 1998 ligger fast.

Förslag till ram för utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och
finansförvaltning
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 3 808 -70 -110 -2 -31 (0
---------------------------------------------------------
1998 2 834 (0 -115 .. -31 (0
---------------------------------------------------------
1999 2 883 (0 -120 .. -31 (0
---------------------------------------------------------

I motion Fi204 Moderata samlingspartiet föreslås en
minskning för
utgiftsområde 2 i förhållande till
regeringens förslag på 70 miljoner
kronor. Minskningen avser
medel för folk- och bostadsräkningen.
I motion Fi211
föreslår Folkpartiet liberalerna att propositionens förslag
till ram för år 1997 minskas med 110 miljoner kronor. Folkpartiet
avvisar
bl.a. förslaget till anslag för ett nytt
lägenhetsregister som en del av
en kommande folk- och
bostadsräkning.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi212 att
ramen för 1997 när det gäller
Utgiftsområde 2 skall
minskas med 2 miljoner kronor. Vänsterpartiet anser
att
Ekonomiska rådet bör avvecklas.
Enligt motion Fi213 av
Miljöpartiet de gröna bör ramen för Utgiftsområde
2 för
budgetåret 1997 minskas med 31 miljoner kronor. Miljöpartiet
föreslår att anslaget till folk- och bostadsräkningen bör minskas
med 40
miljoner kronor samtidigt som Statistiska
centralbyrån bör tillföras 5
miljoner kronor för
förbättrad miljöstatistik och könsuppdelad statistik.
Konjunkturinstitutet bör vidare tillföras 4 miljoner kronor för
att
påskynda arbetet med miljöjusterade nationalräkenskaper
(s.k. "grön BNP").

Finansutskottet anser att
de myndigheter och insatser som finanseras
under
utgiftsområdet har en mycket betydelsefull roll för en väl
fungerande och effektiv statsapparat. Regeringen bedömer att
det
hittillsvarande resultatet för myndigheterna inom
utgiftsområdet är
tillfredsställande. Eftersom antalet
myndigheter är stort och deras
verksamhet har
skiftande karaktär hänvisas i propositionen till de
resultatbedömningar som görs under respektive anslag. En
utvecklad
sammanfattande resultatredovisning för
utgiftsområdet i sin helhet finns
således inte i
propositionen. Utskottet har förståelse för att detta
heller inte kan göras på ett enkelt sätt. Detta förhållande
försvårar
emellertid samtidigt ställningstagandena
till såväl den totala
resurstilldelningen för
utgiftsområdet som till avvägningen mellan olika
anslag
inom utgiftsområdet. Enligt utskottet bör strävan i det fortsatta
utvecklingsarbetet vara att ta ytterligare steg mot att belysa hur
väl de
insatta resurserna uppfyller de mål som riksdagen
ställer upp för olika
verksamhetsområden inom utgiftsområdet
liksom för de olika myndigheterna
och deras
verksamhet.
De motioner som föreslår större minskningar för
utgiftsområdets ram gör
detta med motiveringen att
folk- och bostadsräkningen kan senareläggas.
Utskottet
kommer senare (i betänkande FiU2) att ta ställning till
fördelningen av utgifterna inom utgiftsområde 2 men ser inte anledning
att
nu med de motiveringar som framförs i motionerna förorda
en neddragning av
ramen för utgiftsområdet.
Utskottet har inget att invända mot de förslag till ramnivåer för
åren
1997-1999 som föreslås i propositionen och anser
det rimligt att de
föreslagna besparingarna genomförs.
Utskottet konstaterar samtidigt att
utgifterna inom
utgiftsområdet sjunker med ca 1 miljard kronor mellan åren
1997 och 1998 främst beroende på minskade inbetalningar till
Europeiska
investeringsbanken.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen
för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.

Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd
Utgiftsområdet
omfattar Riksskatteverket, Skattemyndigheterna och Tullverket.
Propositionens förslag (avsnitt 4.4.5) innebär att myndigheterna
beviljas
var sitt ramanslag, Riksskatteverket 354 505 000
kr, Skattemyndigheterna 4
328 345 000 kr och
Tullverket 1 031 858 000 kr. Vad gäller
skatteförvaltningen betonas inriktningen mot en fortsatt
rationalisering
av grundhanteringen och en effektivisering
av kontrollverksamheten samt
att särskilda insatser
föreslås för att stärka skatteförvaltningens
medverkan
i bekämpandet av den ekonomiska brottsligheten.
Skatteförvaltningens anslag har reducerats med ca 2 % till följd
av
tidigare beslutade besparingar på statlig
konsumtion. Vad gäller
Tullverket aviserar regeringen
en utvärdering av de effekter som
organisationsförändringen i samband med EU-inträdet haft
på
kontrollverksamheten och tullverksamheten i övrigt. Det
tidigare beslutade
besparingsprogrammet på 288 miljoner
kronor under åren 1995/96 och 1997
ligger fast.

Förslag till ram för utgiftsområde 3
Skatteförvaltning och uppbörd
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 5 715 (0 (0 +122 +4 +200
---------------------------------------------------------
1998 5 777 (0 (0 .. +4 +200
---------------------------------------------------------
1999 5 975 (0 (0 .. +4 +200
---------------------------------------------------------

I motion Fi212 av Vänsterpartiet yrkas att ramen utökas
med 122 miljoner kronor,
varav 87 miljoner kronor till
Skatteförvaltningen och 35 miljoner kronor till
Tullverket. Då det gäller ramen för åren 1998 och 1999 yrkar motionärerna
avslag på
propositionen.
I motion Fi213
av Miljöpartiet de gröna yrkas att ramen utökas med 4 miljoner
kronor som motionärerna vill tillföra Tullverket för att
intensifiera arbetet med
att hindra införsel av droger
m.m.
I motion Fi214 av Kristdemokraterna yrkas att ramen
räknas upp med 200 miljoner
kronor. Härav avses
Riksskatteverket och Tullverket få 100 miljoner kronor var för
samverkan med polisen i kampen mot den ekonomiska brottsligheten
respektive ett
förbättrat gränsskydd mot illegal införsel
av narkotika, alkohol och vapen.
Skatteutskottet framhåller
i sitt yttrande (SkU1y) att den föreslagna ramen för
anslagen inom utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd ligger i linje
med vad
som tidigare beräknats. Mot bakgrund av det
nuvarande statsfinansiella läget anser
utskottet att
regeringens förslag bygger på en rimlig avvägning. Skatteutskottet
tillstyrker regeringens förslag till ramnivåer för budgetåren
1997-1999 samt
avstyrker motsvarande förslag i
motionerna Fi212 (v), Fi213 (mp) och Fi214 (kd).
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Krisdemokraterna biträder i
var sin
avvikande mening sina partiers respektive förslag
till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet
återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden
beträffande fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
I utgiftsområdet ingår polisväsendet, åklagarväsendet,
domstolsväsendet, kriminalvården,
kronofogdemyndigheterna,
Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket,
Gentekniknämnden, Brottsoffermyndigheten och rättshjälpen. De totala
utgifterna för
utgiftsområdet år 1996 beräknas uppgå
till ca 21,6 miljarder kronor, varav
polisväsendets
utgifter motsvarar drygt 11 miljarder kronor.
I
budgetpropositionen redovisar regeringen att besparingar på 630 miljoner
kronor
kommer att genomföras t.o.m. budgetåret 1998,
varav 300 miljoner kronor under
budgetåret 1997. För 1999
görs inga preciseringar om besparingar. Utrymmet för
besparingar skapas till stor del genom att det genomgripande
reformarbetet inom
rättsväsendet fortsätter.
Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes
rättssäkerhet och
rättstrygghet. Målet för
kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka
människors trygghet.
Regeringen föreslår ramar för
utgiftsområdet för 1997, 1998 och 1999 som avviker
från
de belopp som angavs i den ekonomiska vårpropositionen (1995/96:150).
Orsaken
till avvikelsen för 1997 är främst att ca 354
miljoner kronor kommer att föras över
till utgiftsområde
8 Invandrare och flyktingar. De överförda medlen avser bl.a.
kostnader för asyl- och medborgarskapsutredningar, förvar samt
transporter av
avvisade och utvisade. Nämnda
överföringar föranleds av att regeringen inom kort
avser
att lägga en proposition med förslag om att vissa delar av
polisens
utlänningsverksamhet skall föras över till Statens
invandrarverk.

Förslag till ram för utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet ( de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 20 + + 50 - ( 0 +
825 227 15 300
---------------------------------------------------------
1998 21 + + 132 .. ( 0 +
115 532 630
---------------------------------------------------------
1999 21 + + 257 .. ( 0 +
817 548 630
---------------------------------------------------------
( Det för Vänsterpartiet angivna värdet har
justerats av partiets företrädare i
justitieutskottet.
Moderata samlingspartiet förordar i
motion Fi204 höjningar av utgiftsramarna
med hänvisning till
att regeringens förslag innebär otillräckliga resurser för
polisen, åklagarverksamheten och kriminalvården samt, när det gäller
de
kommande åren, även för domstolsväsendet.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi211 ramökningar för att
förstärka
rättshjälpen samt för att förstärka polisens
resurser för bekämpning av
kriminella
motorcykelorganisationer.
Vänsterpartiet yrkar i motion
Fi212 att utgiftsramen för 1997 minskas. I
motionen
föreslås att anslaget till Säkerhetspolisen minskas. En del av
beloppet tillförs anslaget till kronofogdemyndigheterna för
bekämpning av
ekonomisk brottslighet och förbättrad
indrivning medan återstoden utgör en
besparing.
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi214 samtliga neddragningar vad
gäller
rättsväsendet och polisen som regeringen föreslår med
hänvisning till att vår
demokrati är beroende av
att de rättsvårdande myndigheterna inom
utgiftsområdet
kan verka i praktiken. I stället föreslås en höjning av
utgiftsramen.
Justitieutskottet tillstyrker i sitt
yttrande (JuU1y) regeringens förslag och
avstyrker
motionerna Fi204, Fi211, Fi212 och Fi214 i berörda delar.

"Innebörden av det beslut som justitieutskottet förordat
beträffande åren
1998-1999 är att regeringens
preliminära beräkning för utgiftsområde 4 skall
ligga till
grund för det fortsatta budgetarbetet. Justitieutskottet vill
därför framföra några allmänna reflektioner beträffande
utgiftsramen för
rättsväsendet för åren 1998-1999.

Enligt justitieutskottets mening måste det uppmärksammas
att det finns flera
förutsättningar för att verksamheten
inom rättsväsendet skall kunna drivas
inom den
preliminära ramen med bibehållen kvalitet. Regeringen diskuterar
också denna fråga i budgetpropositionen (utg.omr. 4 avsnitt 3.4).
Sålunda är
en förutsättning att redan beslutade
organisationsförändringar får en
kostnadsbesparande
effekt. Vidare gäller att andra sådana förutsättningar som
nu diskuteras, t.ex. på kriminalvårdens område, genomförs och att
resultatet
blir det önskade. Slutligen krävs också att
lagändringar som regeringen
förelagt (t.ex. prop.
1996/97:9 Ny rättshjälpslag) eller avser att förelägga
riksdagen också antas. Utskottet kan sålunda svårligen se att det skulle
vara
möjligt att inom ramen för en i allt väsentligt
oförändrad struktur genomföra
besparingar av den
storleksordning som är aktuell för de närmaste åren."
"Utskottet utgår från att regeringen vid sitt förslag till
fördelning på
utgiftsområden för åren 1998-1999 tar
hänsyn till vad justitieutskottet nu
anfört, och
utskottet föreslår att finansutskottet erinrar regeringen härom."
Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna,
Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har
var för sig avgivit avvikande
meningar till
yttrandet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande
bedömning av budgetförslagen
för år 1997 och redovisar sina överväganden
beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.

Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Utgiftsområdet omfattar i huvudsak förvaltningskostnader för
Utrikesdepartementet och de
96 utlandsmyndigheterna,
bidrag till vissa internationella organisationer,
nedrustnings- och säkerhetspolitiska frågor, handelspolitik samt
information
om Sverige i utlandet.
I
budgetpropositionen (avsnitt 4.4.5) anges att Utrikesdepartementet
f.n.
genomför en mycket genomgripande omorganisation för
att anpassa departementet
till de nya uppgifter som den
tilltagande internationaliseringen medfört. Till
de områden
som kommer att ägnas särskild uppmärksamhet under de närmaste åren
hör, enligt regeringens förslag, ett utvidgat och förstärkt
EU-samarbete, stöd
till FN:s och andra internationella
organisationers arbete för internationell
fred, säkerhet
och mänskliga rättigheter. Bland de prioriterade verksamheterna
finns även ett utvidgat regionalt samarbete kring Östersjön.
Inom utgiftsområdet genomförs, enligt propositionen, besparingar om
ca 335
miljoner kronor under budgetåret 1997,
varav de största inom den
fredsbevarande verksamheten
och inom utrikesförvaltningen.

Förslag till ram för
utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 2 757 + 50 ± 0 .. - 4 ± 0
---------------------------------------------------------
1998 2 774 + 33 ± 0 .. - 4 ± 0
---------------------------------------------------------
1999 2 849 + 50 ± 0 .. - 4 ± 0
---------------------------------------------------------

I motion Fi204 (m) anförs att internationaliseringen
ställer ökade krav på
utrikesförvaltningen. Den snabba
globaliseringen fordrar också svensk diplomatisk
närvaro inte bara i utomeuropeiska industriländer utan även i det
dynamiska Asien och
Latinamerika.
Utrikesdepartementet bör återfå ansvaret för biståndspolitiken.
Hanteringen av
utvecklingsbiståndet bör
decentraliseras.
Folkpartiet framlägger sina yrkanden
om tak för de olika utgiftsområdena i den
principiellt
hållna motionen Fi211 (fp) vilken ej innehåller några
speciella
motiveringar vad avser här aktuellt
utgiftsområde.
I sin motion Fi213 (mp) anför
Miljöpartiet att det vill dra ner utgifterna med 4
miljoner kronor inom anslaget B 1 avseende Schengen-avtalet. Eftersom
partiet anser att
Sverige inte skall ansluta sig till
nämnda avtal anser det inte heller att pengar skall
anslås
till ändamålet.
Utrikesutskottet anser i sitt yttrande
(UU1y) att regeringens förslag avseende
utgiftsområde
5 är väl avvägt, varför det bör tillstyrkas. I konsekvens härmed
bör
förslagen i motionerna Fi204 (m), Fi212 (v), och Fi213
(mp) i berörda delar avstyrkas
vad avser såväl budgetåret
1997 som budgetåren 1998 och 1999.
Företrädarna för
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna har
avgivit avvikande meningar.
Finansutskottet
återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande bedömning
av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina överväganden
beträffande fördelningen
av utgifter på utgiftsområden.

Utgiftsområde 6 Totalförsvar
Utgiftsområdet omfattar verksamheter inom det militära och det civila
försvaret, Kustbevakningen,
nämnder samt stödverksamhet
till det militära och civila försvaret. I utgiftsområdet
ingår även den internationella fredsfrämjande verksamhet som
genomförts med svensk
militär trupp utomlands.
Totalförsvaret innefattar den verksamhet som är nödvändig för
att förbereda samhället inför yttre hot och för att ställa om
samhället till
krigsförhållanden. För att stärka
landets försvarsförmåga kan beredskapen höjas.
Totalförsvarsresurserna skall utformas för att även kunna användas vid
internationella
fredsfrämjande och humanitära insatser
samt för att stärka samhällets förmåga att
förebygga
och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred.
I
budgetpropositionen (avsnitt 4.4.5) hänvisar regeringen när det gäller
frågor om
totalförsvarets fortsatta utveckling till
proposition 1996/97:4 Totalförsvar i förnyelse
- etapp
2 som avser perioden 1997-2001. Regeringen redovisar där sina
överväganden med
anledning av den säkerhetspolitiska
kontrollstation som genomförts under medverkan av
Försvarsberedningen. Försvarsberedningen har noga analyserat det
senaste årets
säkerhetspolitiska utveckling och gjort
bedömningen att ett väpnat angrepp, som skulle
kunna
hota Sverige i dag, ter sig osannolikt men att den grundläggande
osäkerheten
består och blivit än mer framträdande vad
gäller Ryssland. Försvarsberedningen har
dragit
slutsatsen att riktlinjerna för totalförsvaret - som riksdagen
beslutade om i
december 1995 - bör bestå.
Regeringen menar därför att det inte heller finns anledning att i
någondera riktning
föreslå en ändring av den ekonomiska ram
som riksdagen beslöt om år 1995. Den innebar en
besparing
om 4 miljarder kronor på de årliga försvarsutgifterna jämfört med
budgetåret
1994/95 och skall vara genomförd år 2001.
Utöver förslaget till treårsinriktning som regeringen lämnat
i budgetpropositionen
föreslår regeringen i
försvarsbeslutspropositionen att den sammanlagda ekonomiska ramen
inom utgiftsområdet för hela försvarsbesluts-perioden
1997-2001 bestäms till 220,9
miljarder kronor.

Förslag till ram för utgiftsområde 6 Totalförsvar
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 42 + 2 ± 0 - 560 - 2 + 15
373 375 400
---------------------------------------------------------
1998 41 + 4 ± 0 .. - 3 + 15
366 627 000
---------------------------------------------------------
1999 44 + 3 ± 0 .. - 6 +
276 243 300 815
---------------------------------------------------------

Moderata samlingspartiet ser i motion Fi204 med oro på
de åtgärder som regeringen föreslår på
försvarsområdet,
särskilt vad gäller det militära försvaret. Regeringens förslag vad
gäller det
militära försvaret bör avvisas. I stället för
att fullfölja nedrustningsbeslutet från 1995 bör 1992
års
försvarsbeslut i stort fullföljas.
Vidare förordar
Moderata samlingspartiet i motion Fö201 (yrkande 17) en ekonomisk
planeringsram
för totalförsvaret åren 1997-2001 på
240,6 miljarder kronor. Den säkerhetspolitiska osäkerheten
motiverar anslag som möjliggör ett starkt svenskt försvar också i
framtiden. Vidare förordas i
samma motion (yrkande
18) att anslaget till de internationella fredsbevarande styrkorna
bör
inordnas i utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
Därmed bör 472 miljoner kronor föras över från
utgiftsområde 6 Totalförsvar till utgiftsområde 7 Internationellt
bistånd.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi211
samma belopp som regeringen för utgiftsområdet
Totalförsvar. I motion Fö38 (yrkande 6) föreslår Folkpartiet liberalerna
att riksdagen godkänner
den föreslagna ramen för
försvarsbeslutsperioden 1997-2001.
Vänsterpartiet
anser i motion Fi212 att det inte riktas några militära hot mot
Sverige. Därför
föreslås ytterligare minskningar
inom Försvarsmaktens organisation. Vidare framhåller
Vänsterpartiet i en motion som hänvisats till försvarsutskottet att
den ekonomiska ramen för
totalförsvaret åren
1997-2001 bör uppgå till 202,6 miljarder kronor.
Miljöpartiet de gröna förordar i motion Fi213 kraftiga
neddragningar de närmaste åren.
Besparingarna bör inte
ske bara av statsfinansiella skäl, utan även av främst ideologiska. I
en
annan motion som hänvisats till försvarsutskottet
föreslår Miljöpartiet de gröna att riksdagen för
utgiftsområde 6. Totalförsvar för perioden 1997-2001 anvisar
34,9 miljarder mindre än vad
regeringen föreslagit.
Kristdemokraterna menar i sin kommittémotion Fö23
(yrkande 48) att totalförsvarets utveckling
följsamt
skall anpassas till omvärldsförändringarna. Osäkerheten i omvärlden
kräver att den
beslutade besparingen på 2 miljarder
kronor under perioden 1999-2001 inte bör verkställas.
I partimotion Fi214 förordar Kristdemokraterna att utgiftsområde 6
Totalförsvar förs upp med 15
miljoner kronor mer under
1997.
Försvarsutskottet ställer sig i sitt yttrande
(FöU1y) bakom den bedömning Försvarsberedningen och
regeringen har gjort att ett väpnat angrepp, som skulle kunna hota
Sverige i dag, ter sig
osannolikt men att den
grundläggande osäkerheten om den säkerhetspolitiska utvecklingen
består.
Någon omprövning av riktlinjerna från 1995 är
enligt försvarsutskottets mening inte nu motiverad.
I
likhet med regeringen anser försvarsutskottet att det sålunda inte
finns anledning att i
någondera riktningen föreslå
någon ändring av den ekonomiska ram som riksdagen beslutat om.
Motioner som föreslår andra utgiftsnivåer - såväl högre som
lägre - än regeringens bör sålunda
avslås av
riksdagen.
Enligt försvarsutskottets mening bör någon
omprövning inte ske inför beredningen av budgeten för
1997
när det gäller frågan om inom vilket utgiftsområde utgifterna
för Försvarsmaktens
internationella fredsfrämjande
verksamhet skall finansieras. Riksdagen har under våren 1996
beslutat att dessa skall finansieras inom utgiftsområde 6
Totalförsvar.
Frågan om den ekonomiska ramen för
hela försvarsbeslutsperioden 1997-2001 behandlar
försvarsutskottet i sitt betänkande om utgiftsområde 6 Totalförsvaret.
Den ramen bör enligt
försvarsutskottets mening i
första hand ses som en planeringsinriktning från riksdagens sida och
utgöra grund för regeringens och myndigheternas fortsatta
planeringsarbete.
Företrädarna för Moderata
samlingspartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna har fogat avvikande meningar till yttrandet
där de tillstyrker sina respektive
motioner.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997
och redovisar sina överväganden beträffande fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.

Utgiftsområde 7
Internationellt bistånd
Utgiftsområdet omfattar
utvecklingssamarbete med u-länder samt länder i Central- och Östeuropa.
I budgetpropositionen (avsnitt 4.4.5) anförs att saneringen
av statsfinanserna har nödvändiggjort
att enprocentsmålet
för biståndet inte kunnat upprätthållas. Ambitionen är att Sverige åter
skall
nå upp till enprocentsmålet när de statsfinansiella
förutsättningarna föreligger. Regeringen har i
sitt
förslag utgått från att biståndsramen skall uppgå till 0,7 % av BNI. För
år 1997 motsvarar
detta 11 946 miljoner kronor. Beloppet
utgör en sänkning med 1 414 miljoner kronor på årsbasis
jämfört med budgetåret 1995/96.
För samarbetet med
Central- och Östeuropa har riksdagen beslutat om ett
samarbetsprogram
omfattande åren 1995/96, 1997 och 1998.
Till programmet avsattes 4 010 miljoner kronor för hela
perioden.
Regeringen avser att under år 1998 lämna
förslag på omfattningen och inriktningen av samarbetet
efter år 1998. Huvuddelen av insatserna avser kunskapsöverföring och
tekniskt samarbete men även
investeringar på miljö- och
energiområdet.

Förslag till ram för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 11 - + 1 + 1 + 1 + 1
002 871 200 800 430 968
---------------------------------------------------------
1998 11 - 1 + 1 .. + 1 + 2
627 530 500 860 241
---------------------------------------------------------
1999 11 - 2 + 1 .. + 2 + 3
414 230 800 330 186
---------------------------------------------------------

I motion Fi201 (m) anförs att internationellt bistånd bör
omfatta insatser och stöd för att främja mänskliga
rättigheter och demokrati, fattigdomsutrotning i u-länder, omvandling
i Central- och Östeuropa, humanitär
hjälp vid
katastrofer, kriser och krig samt förebyggande, fredsbevarande och
fredsskapande verksamheter som
genomförs med militär
trupp utomlands.
Genom en omläggning av
biståndspolitiken, sägs det i motionen, kan en större effekt uppnås
samtidigt som
utgiftsminskningar på 871 miljoner
kronor kan genomföras 1997. Den långsiktiga effekten uppgår till drygt
2
miljarder kronor.
I motion Fi210
(c) föreslås inte någon förändring avseende ramen för år 1997 i
förhållande till regeringen.
Motionärerna uppmanar
dock regeringen att snarast återkomma till riksdagen med en
redovisning av hur
återgången till enprocentssmålet
skall ske. Centerpartiet utvecklar sin uppfattning i denna fråga i
en
särskild motion om internationellt
utvecklingssamarbete.
Folkpartiet framlägger sitt
yrkande om tak för utgiftsområdet i den principiellt hållna motionen Fi211
(fp).
Partiets budgetförslag utgår från synen att
enprocentssmålet i biståndet åter skall uppnås och att nya
demokratier och de allra fattigaste länderna prioriteras.
I Vänsterpartiets motion Fi212 (v) föreslås en förstärkning för
utgiftsområdet med 1,8 miljarder kronor
jämfört med
propositionen.
Vänsterpartiets förslag skall ses mot
bakgrund av partiets i annat sammanhang motionsvis framförda krav att
riksdagen antar en treårsplan för att stegvis öka
biståndsanslaget till 0,8 % av BNI för 1997, 0,9 % av BNI
för 1998 och 1 % av BNI för 1999.
I sin motion Fi213
(mp) framhåller Miljöpartiet att det, i jämförelse med sitt tidigare
förslag, nu i
snabbare takt vill återgå till
biståndsmålet 1 % av BNI.
En % av BNI till bistånd och
utvecklingssamarbete är, sägs det i motionen, en liten summa om man sätter
den i
relation till den solidaritet och det stöd som den
rikare delen av världen är skyldig den fattigare delen.
De nuvarande mönstren för världshandel är huvudorsaken till
underutveckling i vissa producentländer. Det är
därför
av stor betydelse att i biståndspolitiken också påverka övergripande
handels- och näringsstrukturer,
globalt och nationellt,
i syfte att minska råvaruberoendet och stärka självtilliten i
u-länderna.
Det är viktigt att föra en ekonomisk
politik i Sverige som stärker kronans ställning gentemot dollarn,
vilket
ger ökad biståndseffekt.
Behovet av ekonomiskt bistånd till det fortsatta arbetet för miljön i
och kring Östersjön är stort, liksom
kärnsäkerhet och
nedläggning av kärnkraftverk.
I motion Fi214 (kd)
anförs att grundläggande för biståndspolitiken är solidaritetstanken
- människors lika
värde och därigenom ett
gemensamt ansvar för varandra. Syftet med biståndet är att stödja
människors egna
ansträngningar och möjligheter i
fattiga länder att fritt och utan fruktan för repressalier få forma
sitt
samhälle. Samtidigt som världens samlade bistånd
sjunkit till den lägsta nivån på 20 år ökar klyftan mellan
rika och fattiga länder.
I motionen föreslås en
återgång till enprocentssnivån senast år 2001, eller tidigare om ekonomin
så tillåter.
Moderaterna föreslår i sin partimotion
Fö201 (m) yrkande 18, att anslaget till de fredsbevarande styrkorna bör
inordnas under utgiftsområde 7 Internationellt bistånd.
Därmed skulle 472 miljoner kronor överföras för detta
ändamål från utgiftsområde 6.
Utrikesutskottet anför i
sitt yttrande (UU1y) att i enlighet med tidigare ställningstaganden
har regeringen i sitt
budgetförslag utgått från att
biståndsramen skall uppgå till 0,7 % av BNI. Till följd av att
BNI-prognosen
skrivits upp innebär regeringens förslag
en höjning av utgiftstaket för utgiftsområde 7 i jämförelse med vad
som förutsågs i den ekonomiska vårpropositionen 1996 (prop.
1995/96:150).
Utrikesutskottet välkomnar denna
utveckling och finner anledning påpeka att förstärkningen av den
svenska
kronan därutöver fått som följd att
biståndseffekten av anslagna medel ökats. Utrikesutskottet menar att
det
är angeläget att biståndsramen under den här
aktuella perioden uppgår till minst 0,7 % av BNI. Sammantaget bör
ramen för utvecklingssamarbete med u-länder inom utgiftsområdet
i krontal uppgå minst till de av regeringen
föreslagna.
Vad avser östsamarbetet bör det beslutade
samarbetsprogrammet, som sträcker sig t.o.m. budgetåret 1998,
fullföljas. Utrikesutskottet noterar att regeringen under 1998
avser återkomma med förslag på omfattning och
inriktning
av samarbetet efter år 1998. Enligt utrikesutskottets tidigare framförda
uppfattning (1995/96:UU4y)
måste detta innebära att
taket för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd för 1999 sätts så att
det rymmer
såväl en ram för u-landsbiståndet, omfattande
minst 0,7 % av BNI, som tillräckliga medel för att på ett
adekvat sätt föra Östeuropasamarbetet vidare.
Utrikesutskottet anser förslaget mindre lämpligt i motion Fö201 (m)
yrkande 18, att anslaget till
fredsbevarande
styrkor, som enligt propositionens förslag ligger inom utgiftsområde 6,
skall överföras till
utgiftsområde 7. Det bör således
avstyrkas enligt utrikesutskottet.
Utrikesutskottet
anser att regeringens förslag avseende utgiftsområde 7 är väl
avvägt, varför det bör
tillstyrkas. I konsekvens härmed
bör förslagen i motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp)
och
Fi214 (kd) avstyrkas vad avser såväl budgetåret
1997 som, i förekommande fall, budgetåren 1998 och 1999.
Förslaget till ram i motion Fi210 (c) avviker inte från regeringens.
Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet
liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och
Kristdemokraterna har fogat avvikande meningar till yttrandet där
de tillstyrker sina respektive
partimotioner.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för
år 1997
och redovisar sina överväganden beträffande fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.

Utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar
Utgiftsområdet omfattar den statliga
flykting-, invandrings- och invandrarpolitiken. Till området hör således
frågor som rör
förläggningsverksamhet, ersättning till
kommuner för flyktingmottagning, överföring av flyktingar, lån till
hemutrustning, åtgärder för invandrare, bidrag till
stiftelsen Invandrartidningen, särskilda åtgärder i
invandrartäta områden, insatser mot främlingsfientlighet och rasism
samt internationell samverkan i
flyktingfrågor. I
området ingår också Statens invandrarverk,
Utlänningsnämnden och
Diskrimineringsombudsmannen.
Av propositionen (avsnitt
4.4.5) framgår att regeringen avser att lägga fram en
migrationspolitisk proposition som väntas
bidra till att
utgifterna inom området begränsas, främst genom minskat flyktingmottagande
i kommunerna och
därmed också minskat behov av
statlig ersättning. Regeringen prioriterar åtgärder för att
underlätta
invandrares integration. En fortsatt
satsning görs år 1997 på särskilda åtgärder i invandrartäta och
eftersatta storstadsområden och på åtgärder mot
främlingsfientlighet och rasism.

Förslag till ram för utgiftsområde 8 Invandrare och
flyktingar
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet¹ de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 3 453 -121 ±0 +750 ±0 ±0
---------------------------------------------------------
1998 3 675 -100 ±0 .. ±0 ±0
---------------------------------------------------------
1999 3 712 -201 ±0 .. ±0 ±0
---------------------------------------------------------
¹ De för Moderata samlingspartiet angivna värdena har
justerats av partiets företrädare
i
socialförsäkringsutskottet.

Moderata
samlingspartiet påpekar i motion Fi204 att kostnaderna för
flyktingmottagningen har sjunkit under de senaste åren
och att en sänkning av utgifterna utöver vad regeringen har föreslagit
är möjlig. För budgetåret 1997 bör utgifterna för
mottagandet av asylsökande minskas med 30 miljoner kronor och
kommunersättningen vid flyktingmottagande minskas med 70
miljoner kronor. Genom effektiviseringar och rationaliseringar bör även
kostnaderna för utresor för avvisade och utvisade
kunna sänkas.
Vänsterpartiet framhåller i motion
Fi212 att för budgetåret 1997 bör mottagandet av asylsökande tillföras
300 miljoner
kronor och kommunersättningen vid
flyktingmottagande 450 miljoner kronor.
Socialförsäkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens
förslag till ramnivåer för budgetåren 1997-1999
samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna Fi204 (m) och Fi212
(v).
Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet
biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag
till
ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden beträffande fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.

Utgiftsområde 9 Hälsovård,
sjukvård och social omsorg
Utgiftsområdet omfattar
merparten av statens utgifter för vård och omsorg inklusive
utgifterna för de flesta myndigheter under
Socialdepartementet, bidrag till organisationer samt olika stimulans
och utvecklingsbidrag inom det sociala området.
Statens utgifter inom området utgör endast en liten del av de samlade
offentliga utgifterna för hälso- och sjukvård samt
social omsorg eftersom dessa verksamheter i första hand är en kommunal
angelägenhet.
Av propositionen (avsnitt 4.4.5)
framgår att besparingar genomförts i enlighet med vad som angavs i den
ekonomiska
vårpropositionen. Dock har ikraftträdandet
av den reviderade tandvårdstaxan senarelagts fjorton dagar till den 15
oktober
1996.
Regeringen
hänvisar också till de förslag som framlagts i en särskild proposition
(prop. 1996/97:27) om läkemedelsförmåner
vars syfte
bl.a. är att begränsa den kraftiga kostnadsökningen på
läkemedelsområdet.

Förslag till ram för
utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet¹ de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 23 -5 +615 +832 +211
+1
722 500
145
---------------------------------------------------------
1998 23 -5 +615 .. +1 +1
027 605 111 145

---------------------------------------------------------
1999 24 -5 +615 .. +1 +1
475 779 111 145

---------------------------------------------------------
¹ De för Moderata samlingspartiet angivna värdena har av partiets
företrädare i socialut-
skottet justerats med
hänsyn till att partiets förslag om assistansersättning hänförts till
fel
utgiftsområde i partiets motioner.

Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi204 att en
allmän hälsoförsäkring införs för att stärka såväl den
enskildes som vårdpersonalens valfrihet. Alla skall omfattas av
försäkringen som skall följa den enskilde i dennes
val
av sjukvård. I andra motioner har partiet föreslagit att
tandvården, läkemedelsförsäkringen och
högkostnadsskyddet för sjukvård reformeras. Motionärerna motsätter
sig också den besparing som regeringen
föreslagit i
den statliga assistansersättningen.
Folkpartiet anser
i motion Fi211 att vården och då särskilt omsorgen om äldre och
funktionshindrade måste
tillföras mer resurser. Den
ojämförligt effektivaste metoden att öka resursutnyttjandet är
konkurrensutsättning av
offentlig verksamhet. Privata
alternativ och entreprenader samt konsekvent användning av
konkurrensupphandling ger
enligt motionärerna mycket
stora vinster, som direkt kan komma t.ex. vården till del. De motsätter
sig regeringens
förslag till försämrat
högkostnadsskydd, som enligt deras mening är alltför orättvist och går
även emot den
föreslagna besparingen i
assistansersättningen.
Vänsterpartiet föreslår i
motion Fi212 att stödet till olika verksamheter inom utgiftsområdet skall
ökas. Bl.a.
vill motionärerna anvisa ytterligare medel
till tandvårdsförsäkringen, läkemedel och psykiatrireformen. De
vill
också öka medelstilldelningen till bilstöd för
handikappade, ungdomsvården och Handikappinstitutet.
Miljöpartiet de gröna förespråkar i motion Fi213 en samordning av
tandvårdsförsäkringen och sjukvårdens
betalningssystem. Motionärerna kan inte acceptera regeringens förslag att
kraftigt försämra tandvårdsförsäkringen
utan anser
att tandvården bör tillföras ytterligare medel fr.o.m. år 1998. De är även
kritiska till förslaget om
höjt högkostnadsskydd
som enligt deras mening främst drabbar barnfamiljer, handikappade och
pensionärer. Likaså
motsätter de sig att besparingen i
den statliga assistansersättningen blir så omfattande som regeringen
föreslår.
Kristdemokraterna anser i motion Fi214 att
högkostnadsskyddet för sjukvård och läkemedel skall bibehållas på nivån
1 800 kronor per år. Motionärerna motsätter sig även
besparingen i statlig assistansersättning och förslår att
missbrukarvården tillförs ytterligare resurser.
Socialutskottet framhåller i sitt yttrande (SoU1y) att den enskilde skall i
utsatta situationer, vid sjukdom, skada
och ålderdom
vara förvissad om att få den vård, omsorg, bemötande och respekt
som kännetecknar ett
välfärdssamhälle. Vården och
omsorgen skall enligt socialutskottet vara ett prioriterat område i
politiken. Det
utredningsarbete som pågår inom
regeringskansliet för att få underlag för en strategi som skall läggas fast
för att
möta eventuellt ökade behov inom vård och
omsorg är därvid av stor betydelse.
Socialutskottet
anser att regeringens förslag till utgiftsram för utgiftsområdet är
välavvägd och tillstyrker
således de av regeringen
föreslagna ramnivåerna för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker
motsvarande förslag i
motionerna Fi204 (m), Fi211
(fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) och Fi214 (kd).
Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt
Kristdemokraterna biträder i var
sin avvikande mening
sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år
1997
och redovisar sina överväganden beträffande fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp
Utgiftsområdet
omfattar socialförsäkringsförmåner som lämnas vid ohälsa. Förmånerna
ges i form av dagersättningar såsom
sjukpenning,
rehabiliteringsersättning, närståendepenning samt vissa
yrkesskadeersättningar. Därutöver ingår i
utgiftsområdet folkpension och pensionstillskott i form av
förtidspension. Inom området redovisas även
administrationskostnaderna för socialförsäkringsförmånerna, dvs.
Riksförsäkringsverket och de allmänna
försäkringskassorna.
I propositionen (avsnitt 4.4.5)
uppges att besparingar genomförts inom utgiftsområdet i enlighet
med vad som angavs i den
ekonomiska vårpropositionen.
Regeringen avser att besluta om tilläggsdirektiv till utredningen
Översyn av
inkomstbegreppen inom bidrags- och
socialförsäkringssystemet (dir. 1996:52). Tilläggsdirektivet innebär
att
utredningens förslag skall leda till besparingar
motsvarande 150 miljoner kronor netto per år från och med år 1998.

Förslag till ram för utgiftsområde 10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och
handikapp
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartiet¹partiet
kraterna¹
partiet¹ de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 35 -6 +40 +1 - -1
833 379 405 300 250
---------------------------------------------------------
1998 36 -10 -110 .. -1 -2
578 295 785 900
---------------------------------------------------------
1999 38 -14 -485 .. -1 -4
317 207 935 650
---------------------------------------------------------
¹ De för Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och
Kristdemokraterna angivna värdena
har av
partiernas företrädare i socialförsäkringsutskottet justerats med hänsyn
till att vissa
förslag hänförts till fel
utgiftsområden i respektive partis motioner. En ytterligare justering av
Kristdemokraternas värden har gjorts med anledning av
att partiet avvisar regeringens förslag till förlängning av
sjuklöneperioden och denna effekt redovisas här.

Moderata samlingspartiet avvisar i motion Fi204 att sjuklöneperioden
förlängs liksom planerna på att höja kompensationsnivån i
sjukförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 1998. Motionärerna anser
vidare att den sjukpenninggrundande inkomsten skall beräknas på
ett genomsnitt av de senaste 24 månadernas inkomster samt att
ytterligare en karensdag skall införas i sjukförsäkringen. Enligt
motionärerna är det också möjligt att minska kostnaderna i
socialförsäkringen genom ökad kontroll av utnyttjandet av sjukpenning
och förtidspension. Därutöver förordar motionärerna
en höjning av den faktiska pensionsåldern genom bl.a.
effektivare
rehabilitering.
Folkpartiet anser i motion Fi211 att ersättningsnivån i sjukförsäkringen
skall höjas till 80 % redan den 1 januari 1997 och att
antalet dagar med närståendepenning skall utökas. Vidare motsätter sig
motionärerna att sjuklöneperioden förlängs. De förordar
däremot stramare regler för rätt till förtidspension och vill
också kraftigt öka resurserna till rehabilitering och korta
vårdtiderna genom omfördelning mellan rehabilitering och
sjukpenning.
Vänsterpartiet anser i motion Fi212 att
sjukpenningnivån skall höjas till 80 % redan den 1 januari 1997 och
att den s.k.
semesterlönefaktorn skall räknas in
i den sjukpenninggrundande inkomsten. Vidare avvisar motionärerna
förslaget att minska
försäkringskassornas medel för
köp av rehabiliteringstjänster respektive de särskilda medlen för
upphandling av medicinska
rehabiliterings- och
behandlingsinsatser från hälso- och sjukvården. Motionärerna vill vidare
bibehålla nuvarande kriterier för
rätt till
sjukpenning och förtidspension och motsätter sig att beräkningen av
antagandepoäng för förtidspensioner ändras. För att
ge försäkringskassorna en mer aktiv roll i arbetet med att förebygga
fusk bör 20 miljoner kronor tillföras kassorna för detta
arbete.
Miljöpartiet de gröna förespråkar i
motion Fi213 att ett s.k. brutet tak införs i sjukpenningförsäkringen.
Förslaget innebär att
ersättningen skall höjas till
80 % för inkomster upp till 4,2 basbelopp, men för den del av inkomsten
som överstiger detta tak
skall ersättningen sänkas
till 40 %. Därtill föreslår motionärerna ett enhetligt tak på 6,5
basbelopp i socialförsäkringarna och
arbetslöshetsförsäkringen. De vill på sikt också slå samman
försäkringskassa, arbetsförmedling och delar av socialtjänsten på
kommunal nivå. Den av motionärerna i annat sammanhang
föreslagna skatteväxlingen för miljön medför ett höjt basbelopp, vilket
i
sin tur påverkar beräkningen av bl.a.
förtidspensioner.
Kristdemokraterna föreslår i
motion Fi214 att ytterligare en karensdag införs i sjukförsäkringen och
att ersättningsnivån i
sjukförsäkringen höjs till 80
% den 1 januari 1997. Motionärerna avvisar samtidigt förslaget att man i
den sjukpenninggrundande
inkomsten inte skall få
räkna in skattepliktiga förmåner och skattepliktiga kostnadsersättningar.
De föreslår i stället att den
sjukpenninggrundande
inkomsten beräknas på genomsnittsinkomsten under de två senaste åren.
Vidare avvisar de förslaget om
förlängd
sjuklöneperiod. De anser också att förtidspension från 63 års ålder skall
ersättas med förtida uttag av ålderspension
samt att
den genomsnittliga pensionsåldern bör kunna höjas genom aktiv
rehabilitering.
Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens förslag till ramnivåer
för budgetåren 1997-1999 samt
avstyrker
motsvarande förslag i motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213
(mp) och Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna
biträder i var sin avvikande
mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och
redovisar sina överväganden beträffande fördelningen av utgifter
på utgiftsområden.

Utgiftsområde 11
Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Utgiftsområdet
omfattar folkpension och pensionstillskott i form av ålders- pension,
efterlevandepension till vuxna samt bostadstillägg till
pensionärer (BTP).
I propositionen (avsnitt
4.4.5) framhålls att de i vårpropositionen redovisade besparingarna inom
utgiftsområdet fullföljts på det sätt som
redovisades där.

Förslag till ram för
utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser från
propositionens ram
---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna¹
partiet¹ de
gröna
---------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------
1997 63 +1 +350 +1 +250 +1
975 376 010 785

---------------------------------------------------------
1998 64 +1 -600 .. +515 +2
305 298 075

---------------------------------------------------------
1999 65 +973 -1 .. +780 +2
007 150 075

---------------------------------------------------------
¹ De för Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna angivna
värdena har av partier-
nas företrädare i
socialförsäkringsutskottet justeras med hänsyn till att vissa förslag
hänförts till fel utgiftsområden i respektive partis motioner.

Moderata samlingspartiet motsätter sig i motion Fi204
samtliga regeringens förslag till besparingar inom utgiftsområdet.
Folkpartiet har i motion Fi211 anpassat sitt ramförslag
med hänsyn till att partiet inte kan acceptera den föreslagna halveringen
av den s.k.
omställningstiden och inte heller
förslaget om inkomstprövning av efterlevandepensionen.
Vänsterpartiet förordar i motion Fi212 en utökning av ramen för att ge
utrymme för en uppräkning av stödet till efterlevandepensioner för
vuxna
och bostadstillägg till pensionärer.
Miljöpartiet de gröna motsätter sig i motion Fi213 en
sänkning av bostadstillägget och kräver att det skall vara oförändrat
85 % av
bostadskostnaden. Motionärernas
ramberäkning påverkas också av deras förslag till höjda miljöskatter,
vilket får genomslag på basbeloppet och
därmed
också på deras beräkning av pensionsutgifterna.
Kristdemokraterna avvisar i motion Fi214 flera av regeringens
besparingsförslag, bl.a. inkomstprövningen av änkepensionen och förkortad
tid för
omställningspension. Motionärerna anser
att ytterligare medel bör anvisas för budgetåret 1997 för att höja
pensionstillägget till de sämst
ställda
pensionärerna.
Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens förslag till ramnivåer
för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker
motsvarande förslag i motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213
(mp) och Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna
biträder i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
och redovisar sina
överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på utgiftsområden.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
Utgiftsområdet omfattar statens ekonomiska stöd till barnfamiljer,
dock inte bostadsbidragen som redovisas i utgiftsområde 18. Stödet utgörs
av allmänna barnbidrag,
föräldraförsäkring,
underhållsstöd till barn med särlevande föräldrar, folkpension i form
av barnpension samt vårdbidrag för barn med
funktionshinder. Vidare ingår bidrag till omkostnader vid adoption av barn
från utlandet.
Av propositionen (avsnitt 4.4.5)
framgår att besparing genomförts inom utgiftsområdet i enlighet med vad som
angavs i vårpropositionen. Regeringen föreslår dock
inga förändringar i reglerna för barnpension. Denna aviserade besparing
har därför ersatts av andra besparingar.

Förslag till ram för utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och
barn
Belopp i miljoner kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från
propositionens ram

---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet de
gröna

---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 35 -2 +1 +1 +150
+1
161 068 800 080
774
---------------------------------------------------------
1998 36 -3 +1 .. - +1
538 307 800 920
334
---------------------------------------------------------
1999 37 -3 +1 .. - +1
171 360 800 920
403
---------------------------------------------------------

Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi204 att det
utöver barnbidraget införs ett grundavdrag på 10 000 kr per barn och år vid
den kommunala beskattningen.
För familjer vars
inkomst är lägre än avdraget skall ett motsvarande kontantbidrag utges.
Motionärerna föreslår också att kvarvarande delar av flerbarnstillägget
slopas fr.o.m. år 1997 och att den av regeringen
aviserade höjningen av ersättningsnivån inom föräldraförsäkringen från 75 %
till 80 % inte genomförs. De vill
också införa
två karensdagar i föräldraförsäkringen och avskaffa
havandeskapspenningen. De i motionen föreslagna ramnivåerna utgår slutligen
också från att man
återinför vårdnadsbidraget och
avdragsrätten för styrkta barnomsorgskostnader.
Folkpartiet anser i motion Fi211 att barnfamiljerna tvingats svara för
en stor del av regeringens budgetsanering. För att mildra effekterna av
detta föreslår
partiet att flerbarnstillägget
återinförs och att barnbidragen höjs. Motionärerna anser vidare att
den tidigare, högre ersättningsnivån för den s.k.
mamma/pappamånaden bör återinföras.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi212 att ersättningsnivån i
föräldraförsäkringen bör höjas till 80 % redan fr.o.m. år 1997 och att den
högre ersättningsnivån
för den s.k.
mamma/pappamånaden bör återinföras. Motionärerna anser också att
alla här i landet bosatta barn skall ha rätt till folkpension i form
av
barnpension.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 att ett höjt beskattat
barnbidrag på 970 kr per barn och månad införs. Motionärerna föreslår
bl.a. också att ett
brutet tak skall införas för
ersättningen i föräldraförsäkringen, vilket innebär att ersättningen skall
motsvara 80 % på inkomster upp till 4,2 basbelopp och för
inkomstdelar därutöver 40 %. Vidare anser motionärerna att taket i
föräldraförsäkringen bör sänkas till 6,5 basbelopp.
Kristdemokraterna anser i motion Fi214 att den 80-procentiga
ersättningsnivån i föräldraförsäkringen skall införas redan fr.o.m. år
1997. Vidare bör
vårdnadsbidraget återinföras
och finansieras genom en sänkning av statsbidraget till kommunerna, som
kommer att avlastas kostnader för kommunal barnomsorg.
Motionärerna föreslår också att barnbidraget sänks med 40 kr per
månad och att den besparing som uppkommer i sin helhet skall föras över
till den barnrelaterade
delen av
bostadsbidraget.
Socialförsäkringsutskottet
tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens förslag till ramnivåer för
budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande förslag i
motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) och
Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna
biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive
förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar
sina överväganden
beträffande fördelningen av
utgifter på utgiftsområden.

Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet
I utgiftsområdet ingår bidrag till arbetslöshetsförsäkringen, kostnader
för kontant arbetsmarknadsstöd samt bidrag till lönegarantiersättning.
Ramnivån påverkas i första hand av nivån
på den
öppna arbetslösheten som styr utgifterna för arbetslöshetsersättning och
kontant arbetsmarknadsstöd.
Den i propositionen
(avsnitt 4.4.5) föreslagna ramnivån bygger på att ett antal
besparingar genomförs inom utgiftsområdet. Bl.a. kommer enligt tidigare
riksdagsbeslut
kvalifikationskraven för rätt
till ersättning från arbetslöshetsförsäkringen att skärpas. Besparingarna
har vidtagits i syfte att bl.a. finansiera den
utbildningssatsning som kommer att påbörjas under 1997 och höjningen
av ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen från 75 % till 80 % fr.o.m.
den 1 januari
1998. Av propositionen framgår
vidare att regeringen avser att återkomma till riksdagen under
våren med ytterligare förslag rörande bl.a.
arbetslöshetsförsäkringen.

Förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet
Belopp i miljoner kronor

-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från
propositionens ram

---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet
de
gröna
---------------------------------------------------------
---------------------------------------------------------
1997 35 -4 -10 +1 +965
-1
250 525 200 500
400
---------------------------------------------------------
1998 34 -7 -10 .. -4 -4
466 831 200 870
000
---------------------------------------------------------
1999 29 -8 -10 .. -14 -1
733 921 200 910
000
---------------------------------------------------------

Moderata samlingspartiet föreslår i motionerna
Fi204 och A304 (yrkande 2) att ersättningsnivån i arbetslöshetsförsäkringen
skall ligga kvar på 75 % och att en bortre gräns för
ersättningen skall finnas vid 300 dagar. Av anständighetsskäl
bör dagens ordning med a-kassor knutna till de fackliga
organisationerna ersättas med en allmän
arbetslöshetsförsäkring som är neutral i förhållande till medborgarna. En
högre grad av självfinansiering förordas.
Folkpartiet föreslår i motion Fi211 omfattande besparingar som skall uppnås
främst genom att statsbidraget till arbetslöshetskassorna minskas.
Partiet anser att staten skall stå
för 75 % av
a-kassornas utbetalningar och att egen- avgifterna skall höjas i
motsvarande mån, vilket beräknas leda till en besparing på 9 miljarder
kronor. Genom införandet av en
lånedel i
utbildningsbidragen räknar partiet med att kunna göra ytterligare
besparingar.
Vänsterpartiet anser i motion
Fi212 att ersättningsnivån i a-kassan bör återgå till 80 % redan från den
1 januari 1997 då också begränsningsregeln för deltidsarbetslösa
bör
upphävas. Vidare föreslår motionärerna att
de regler som infördes med anledning av sysselsättningspropositionen skall
upphävas.
Miljöpartiet de gröna utgår i
motion Fi213 från att kraftiga besparingar kan göras på utgiftsområdena 13
och 14 genom en snabb sänkning av arbetstiden till 35 timmars
arbetsvecka.
De stora effekterna inträder
från år 1998. För 1997 föreslår partiet en något större ram på
utgiftsområde 13. Ett s.k. brutet tak vid 4,2 basbelopp bör införas
inom
arbetslöshetsförsäkringen tillsammans med
ett höjt inkomsttak till 6,5 basbelopp. En återgång till de tidigare
kvalificeringsreglerna bör också ske.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi214 att ersättningsnivån inom
arbetslöshetsförsäkringen snarast skall återställas till 80 % av
inkomsten och att den lägsta nivån inom KAS
höjs till vad som gällde tidigare. Motionärerna framhåller att partiets
samlade budgetpolitik innebär en kraftfull förstärkning av resurserna
till kommuner och landsting vilket
motsvarar
ca 38 000 heltidstjänster. Detta gör det möjligt att avvisa förslaget
om de tillfälliga offentliga arbetena för äldre arbetslösa (OTA). Det
minskar också behovet av
kontantstöd.
Arbetsmarknadsutskottet erinrar i sitt yttrande
(AU1y) om de skärpta villkor i arbetslöshetsförsäkringen som den
extrainkallade sommarriksdagen fattade beslut om och som skall
träda i kraft den 1 januari 1997. Det gäller bl.a.
möjligheten att kvalificera sig för ersättning, beräkningen av
ersättningen och en tidsmässig begränsning av ersättningsrätten,
den s.k. bortre parentesen. Arbetsmarknadsutskottet
erinrar också om att regeringen avser att under våren 1997 lägga fram en
proposition med förslag grundade på det betänkande som
Utredningen om ersättning vid arbetslöshet och omställning,
ARBOM nyligen lagt fram. De i somras beslutade förändringarna har
i vissa delar mött kritik påpekar
arbetsmarknadsutskottet, som för egen del anser att ändringarna i några
avseenden fått effekter som inte är godtagbara. Redan i
budgetpropositionen har regeringen föreslagit vissa
justeringar.
Arbetsmarknadsutskottet
framhåller vidare följande:

Dessa
omständigheter sammantagna talar för att avvakta ytterligare med
genomförandet av en reformerad försäkring. Därmed kan man som
utskottet framhöll redan i somras
förhoppningsvis vinna i klarhet och överskådlighet. Berörda organ får också
möjlighet att lägga fram synpunkter inte bara på de mera övergripande
frågeställningarna.

Utskottet utgår från
att regeringen i arbetet med att ta fram ett mera genomgripande förslag
utgår från de grundprinciper som utskottet redan tidigare ställt sig bakom,
nämligen
att arbetslöshetsförsäkringen skall
vara ett skydd för personer med fast förankring på arbetsmarknaden och att
den skall ha karaktären av omställningsförsäkring.

En senareläggning av en reformerad arbetslöshetsförsäkring
skulle leda till ökade kostnader framför allt på UO13. Fördelningen
mellan de båda utgiftsområdena kan beräknas till
80/20. Utgiftsökningen kan för budgetåret 1997 uppskattas till brutto 1
155 miljoner kronor, varav 924 miljoner kronor på UO13. Netto, sedan de
ökade skatteintäkterna beaktats,
motsvarar
detta 693 miljoner kronor. Kostnadsökningen blir mindre om ikraftträdandet
av en reformerad försäkring bestäms till en tidigare tidpunkt än den 1
januari 1998.

En sådan kostnadsökning
kan finansieras på olika vägar, antingen genom att motsvarande besparing
görs inom utgiftsområdena eller genom att inkomstsidan förstärks
genom ökade
avgifter, t.ex. genom en
höjning av finansieringsavgiften enligt 57 § lagen om
arbetslöshetsförsäkring. I det senare fallet skall de ökade kostnaderna
hanteras inom ramen för
tekniken med
budgeteringsmarginalen.

Med det nu
anförda överlämnar arbetsmarknadsutskottet frågan om utgiftsramarna för
utgiftsområdena 13 och 14 till finansutskottet.
Arbetsmarknadsutskottet föreslår således för egen del inte någon viss
nivå för utgiftsområde 13, men anser att motionerna Fi204 (m), A304 (m)
yrkande 2, Fi211 (fp), Fi212 (v),
Fi213 (mp)
och Fi214 (kd) bör avstyrkas i berörda delar .
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de
gröna samt Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till
ramnivå för
utgiftsområdet.
I ett gemensamt särskilt
yttrande kritiserar de fem partierna arbetsmarknadsutskottets majoritet för
hanteringen av ärendet. Sålunda framhåller de att det är mycket viktigt
att
ett fackutskott utnyttjar möjligheten
att lägga fram synpunkter på ramens storlek redan i det första steget. I
andra steget är handlingsutrymmet kraftigt begränsat. Med sitt
ställningstagande har majoriteten i
arbetsmarknadsutskottet i praktiken överlåtit åt finansutskottet att ta
ställning i frågor som det borde ankomma på arbetsmarknadsutskottet att
besluta om i andra steget i budgetprocessen.
Saken förvärras av att arbetslöshetsersättningen och dess regelverk
är en ytterst komplicerad materia. Det är mycket svårt att
överblicka konsekvenserna av förändringar av olika slag. Den
tanke som principen med fackutskotten bygger på tas inte till vara. Därmed
blir risken för nya felgrepp högst påtaglig,
påpekar de fem partierna vidare.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets
sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar
sina överväganden beträffande fördelningen av
utgifter på utgiftsområden.

Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv
I
utgiftsområdet ingår utgifter för arbetsmarknadspolitiska åtgärder,
arbetslivsfrågor och Arbetsmarknadsverkets förvaltningskostnader samt
utgifter för statliga arbetsgivarfrågor. Inom utgiftsområdet
återfinns även utgifter för jämställdhetspolitiska
åtgärder bl.a. för Jämställdhetsombudsmannen (JämO).

Förslag till ram för utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv
Belopp i miljoner
kronor
-------------------------------------------------------
-------------------------------------------------------
År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från
propositionens ram

---------------------------------------------------------

tionen Moderata FolkpartietVänster-Miljö-
Kristdemo-
samlings-liberalernapartietpartiet
kraterna
partiet
de
gröna
---------------------------------------------------------

---------------------------------------------------------
1997 52 -1 -5 +3 - -3
046 653 750 513
599 958
---------------------------------------------------------
1998 46 -1 -6 .. -2 -5
844 085 750
180 080
---------------------------------------------------------
1999 46 -1 -7 .. -6 -5
590 534 050
320 580
---------------------------------------------------------

Moderata samlingspartiet framhåller i motionerna
Fi204 och A304 (yrkande 13) att arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är
att förmedla arbeten, medan de aktiva åtgärderna skall avse särskilt
sårbara
grupper. Huvuddelen skall riktas
mot unga arbetslösa med ett modernt lärlingsprogram och mot arbetslösa
över 55 år med program som ökar deras möjligheter att erhålla anställning.
Volymen skall inte
vara större än att
verksamheten kan bedrivas med kvalitet.
Motionärerna räknar med att kunna göra besparingar framför allt genom att
minska arbetsmarknadsutbildningens omfattning, genom att avskaffa såväl
bidraget för utbildning i företag som de tillfälliga
offentliga arbetena för äldre arbetslösa (OTA) och genom
besparingar på arbetsmiljöområdet.
Folkpartiet föreslår i motion Fi211 ökat stöd till lönebidrag och till
Samhall. I övrigt anser partiet att omfattnignen av vissa åtgärdesprogram
bör minska på grund av partiets program för jobb genom
företagande, vilket beräknas kunna leda till besparingar på 6
miljarder kronor.
Vänsterpartiet vill
enligt motion Fi212 höja kvaliteten och öka volymen på de
arbetsmarknadspolitiska åtgärderna. Särskilda satsningar bör göras på
arbetshandikappade via lönebidrag och Samhall. Ett
system med obligatoriska praktikplatser bör införas. I motionen
begärs också ett speciellt program för kvinnor vars arbeten rationaliserats
bort. Medel bör ges för forskning på arbetsmiljöområdet. Viss
förstärkning bör också ske av JämO.
Miljöpartiet de gröna räknar i motion Fi213 med att en snabb
sänkning av arbetstiden till 35 timmars arbetsvecka kommer att minska
behovet av arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I motionen föreslås
också en uppräkning av lönebidragen hos
handikapporganisationerna.
Kristdemokraterna uppger i motion Fi214 att partiets förslag för
tillväxt, företagande och nya arbeten kommer att minska behovet av
arbetsmarknadspolitiska åtgärder. I motionen föreslås att
flyttbidragen avskaffas och att kostnaderna för
Arbetsmarknadsverkets och länsarbetsnämndernas administration minskas. Även
stödet till arbetslivsforskningen bör reduceras. Motionärerna vill
prioritera
arbetshandikappade dels genom
att återställa nivån på lönebidragen till de ideella organisationerna till
90 %, dels genom en satsning på Samhall.
Arbetsmarknadsutskottet anser att flera omständigheter talar för att
man bör avvakta med de under sommaren 1996 beslutade förändringarna av
arbetslöshetsförsäkringen. Såsom framgår av redovisningen
under utgiftsområde 13 skulle ett sådant beslut få effekt
också på den ramnivå som skall fastställas för utgiftsområde 14.
Arbetsmarknadsutskottet har utan eget ställningstagande överlämnat frågan
om
ramarna för de båda utgiftsområdena till
finansutskottet. Arbetsmarknadsutskottet har samtidigt ansett att
motionerna Fi204 (m), A304 (m) yrkande 13, Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213
(mp) och Fi214 (kd)
bör avstyrkas i berörda
delar.
Moderata samlingspartiet,
Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna
biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive
förslag till ramnivå för
utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer
senare i avsnittet Finansutskottets sammanfattande bedömning av
budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina överväganden beträffande
fördelningen av utgifter på
utgiftsområden.

Utgiftsområde 15 Studiestöd
Studiestöd
Under utgiftsområdet redovisas utgifter för olika former av ekonomiskt stöd
till enskilda i studier. Det gäller medel för studiehjälp till
gymnasiestuderan-de i form av studiebidrag, inackorderingstillägg m.m.,
studiemedel i form av bidrag, räntesubventioner och avskrivning av
studielån samt olika former av vuxenstudiestöd.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) anges att tidigare förslag till
besparingsåtgär-der som redovisats i föregående budgetproposition (prop.
1994/95:100 bil. 9) oc Utgiftsområde 15h i den ekonomiska vårpropositionen
skall fullföljas. Som ett led i detta besparingsprogram har en nedräkning
av ramen för ut-giftsområdet gjorts med sammanlagt 197 miljoner kronor för
budgetåret 1997. För budgetåret 1998 uppgår besparingen till ytterligare
163 miljoner kronor. Utöver denna besparing föreslår regeringen ett
besparingskrav på studiemedelsanslaget fr.o.m. budgetåret 1997 om 25
miljoner kronor som avser området för studier utomlands.

Förslag till ram för utgiftsområde 15 Studiestöd
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 16 884 -633 -629 -97
±0 -2 065
1998 19 235 -677 -629 ..
±0 -2 118
1999 19 981 -515 -629 ..
±0 -2 101

I motion Fi204 föreslår Moderata samlingspartiet att utgiftsramen bör sän-
kas med 633 miljoner kronor. Motionärerna avstyrker samtidigt regeringens
förslag till besparing på medel för studier utomlands. Vidare bör enligt mo
-tionen de särskilda stipendierna till dem som har genomgått
basårsutbildning slopas. I övrigt bör enligt motionärernas beräkning ramen
för utgiftsområdet minskas som en konsekvens av motionärernas förslag om
annan fördelning av studieplatser inom utgiftsområde 16 Utbildning och
universitetsforskning.
I motion Fi211 av Folkpartiet liberalerna ställs krav på att det särskilda
vuxenstudiestödet till studerande vid vissa naturvetenskapliga och tekniska
utbildningar bör avvecklas. Vidare bör studiestödet vid de s.k. YTH-
utbildningarna slopas liksom möjligheten att få ett stipendium på 10 000 kr
vid uppnått godkänt resultat på genomgången basårsutbildning. Ramen bör
sänkas med 629 miljoner kronor.
I motion Fi212 föreslår Vänsterpartiet en minskning av utgiftsramen med 97
miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Motionärernas bespa-ringar
innebär att det inte längre skall ges stipendier för dem som med god-känt
resultat har genomgått basårsutbildning. Ej heller bör det utgå något
särskilt vuxenstudiestöd till studerande vid vissa lärarutbildningar.
Motionä-rerna vill vidare att det nya studiestödssystemet som regeringen
skall pre-sentera under år 1997 skall börja gälla från den 1 juli 1998, för
att det inte skall bli glapp mellan det nya studiestödssystemet och det
särskilda utbild-ningsbidraget. Det senare avses gälla bara ett år.

Miljöpartiet de grönas förslag till ram i motion Fi213 innebär för hela
perio-den att ingen förändring jämfört med regeringens förslag bör göras. I
motio-nen anförs att regeringens budgetförslag innebär förstärkningar av
studiestö-det, vilka Miljöpartiet stöder. Motionärerna avvaktar förslag
från regeringen på grundval av Studiestödsutredningens förslag.
Kristdemokraterna förordar i motion Fi214 att utgiftsramen för år 1997
skall minskas med 2 065 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag.
Medel bör enligt motionen anvisas för att återställa barntillägget i det
särskilda vuxenstudiestödet för arbetslösa (svuxa). Stipendier för dem som
har ge-nomgått basårsutbildning inom den kommunala vuxenutbildningen samt
det särskilda vuxenstudiestödet till studerande vid vissa
naturvetenskapliga och tekniska utbildningar bör avvecklas. Dessutom anförs
i motionen att studie-medel bör ges i relation till resultat.
Utbildningsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UbU1y) regeringens
förslag till ramnivåer för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande
förslag i motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) samt
Fi214 (kd), såvitt avser motion Fi213 i denna del med hänvisning till att
den är tillgodo-sedd med regeringens förslag.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de grö-
na och Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för utgiftsområde 15 Studiestöd.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning
Utgiftsområdet omfattar skola och barnomsorg, vuxenutbildning, kvalifice-
rad yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning samt centrala myn-
digheter inom Utbildningsdepartementets område.
Propositionens förslag (avsnitt 4.4.5) bygger på vad regeringen föreslog i
den ekonomiska vårpropositionen och i den s.k. sysselsättningspropositionen
(prop. 1995/96:150 och 222) beträffande satsning på vuxenutbildning med ca
100 000 platser - varav 10 000 inom folkhögskolan under utgiftsområde 17 -
samt 30 000 nya permanenta högskoleplatser. På annat ställe i budget-
propositionen föreslås att nya högskolor inrättas i Malmö och på Gotland.
Regeringens förslag till ram för utgiftsområdet innefattar också förslag om
medel till en rad åtgärder som finns presenterade i forskningspropositionen
(prop. 1996/97:5) och för vilka medel beräknas inom utgiftsområde 16.
De förslag till besparingar av statsfinansiella skäl som som tidigare har
godkänts av riksdagen (prop. 1994/95:100 bil. 9, UbU15, rskr. 353) har
fullföljts vid beräkningen av utgiftsområdet. De uppgår till 526 miljoner
kronor. En nedjustering av ramen för utgiftsområdet med 265 miljoner kro-
nor i förhållande till den ekonomiska vårpropositionen har gjorts dels mot
bakgrund av senareläggning av utbildningssatsningen inom vuxenutbild-ningen
, dels genom överföringar till andra utgiftsområden.

Förslag till ram för utgiftsområde 16 Utbildning och forskning
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 25 357 -557 +624 +390
+40 -310
1998 25 811 -780 +624 ..
+40 -440
1999 26 435 -791 +624 ..
+40 -350

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi204 en minskad ram om 557
miljoner kronor för år 1997 jämfört med regeringens förslag. För att
förbättra förutsättningarna för kvalitet och variationsrikedom i
undervisningen bör införandet av en nationell skolpeng enligt motionärerna
snarast utredas. Ett system med nationell skolpeng skulle innebära att
staten tar huvudansvaret för skolans finansiering och garanterar att alla
skolor behandlas lika oavsett huvudman samt säkerställer att alla skolor
tillförsäkras nödvändiga resurser. I motionen anförs vidare att det är
angeläget med en utbyggnad av den kvali-ficerade eftergymnasiala
yrkesutbildningen.
I motionen föreslås en samordning av Skolverket och Statens institut för
handikappfrågor i skolan. Ett helt nytt institut för utvärdering av
skolornas kvalitet föreslås. Vidare vill motionärerna avsätta drygt 100
miljoner kronor för skolforskning, skolutveckling och kvalitetsutveckling i
grundskolan och gymnasieskolan.
Regeringens särskilda utbildningssatsning på gymnasial vuxenutbildning
avstyrks. Medel anvisas för platser inom den kommunala vuxenutbildningen
och basårsutbildning samt den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbild-
ningen. Genom en omprioritering skapas möjlighet för en fortsatt kraftfull
satsning på högre utbildning, universitetsforskning och forskningsråd.
Den högre utbildningens utbyggnad bör ske med beaktande av utbildning-ens
kvalitet. Även forskning och högre utbildning gynnas av valfrihet och
konkurrens. Detta uppnås bl.a. genom fler enskilda universitet och högsko-
lor, förstärkt samarbete med näringslivet och uppmuntrande av alternativa
finansieringsformer, t.ex. fristående forskningsstiftelser.
Motionärerna avstyrker en neddragning av forskningsresurserna. Rege-ringens
förslag om satsning på speciella genustjänster m.m. avstyrks, likaså
förslaget om särskilda medel som regeringen avsatt till sitt eget
förfogande.
I Centerpartiets partimotion Ub451 begärs tillkännagivanden av riksdagen om
vad i motionen anförts om en internationell högskola för transport och om
ramarna för 1998. Det förra yrkandet avser ett projekt som till största
delen enligt motionen bör finansieras med medel för sektorsforskning inom
utgiftsområde 22 Kommunikationer. Centerpartiet föreslår reformer innebä-
rande utgiftsökningar för år 1998 på ca 200 miljoner kronor och ytterligare
ca 130 miljoner kronor för år 1999. Dessa vill motionärerna finansiera ge-
nom en neddragning med motsvarande omfattning av per capita-ersättningen
inom högskoleutbildningen, på fakultetsanslagen samt på sektorsmedlen. Det
sistnämnda innebär en omfördelning av medel mellan flera utgiftsområ-den.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi211 en utökad ram för år 1997
om 624 miljoner kronor jämfört med regeringens förslag. Motionärerna
hänvisar till förslag i andra motioner från Folkpartiet till en rad
förändringar som inte minst skulle medföra att kvaliteten i svensk
utbildning höjs.
I motionen anförs att det är fel att dra ner på forskningen. Motionärerna
är bekymrade över att regeringen tar den borgerliga regeringens ambitiösa
forskningssatsningar med löntagarfondsmedel till intäkt för att nu spara på
forskningen. Folkpartiets förslag innebär att en betydande del av grund-
forskningen fredas från nedskärningar. Man ser allvarligt på att regeringen
genom att tvinga in stiftelserna i den politiska sfären har valt att
avskaffa den mångfald och pluralism inom forskning och
forskningsfinansiering som bör prägla klimatet i forskarvärlden.
Vänsterpartiets förslag i motion Fi212 innebär en ökning med 390 miljo-ner
kronor jämfört med regeringens förslag. Motionärerna motsätter sig
besparingar på samhällsinstitutioner där man arbetar med barn med särskilda
behov.
Regeringens neddragning på anslag till skolforskning, fakultetsanslagen och
forskningsråden avstyrks. Härutöver baseras Vänsterpartiets beräkning av
utgiftsområdet för budgetåret 1997 främst på en satsning på distansut-
bildning och Högskolan Dalarna.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 en ökad utgiftsram jämfört
med regeringens förslag för åren 1997-1999 på vardera 40 miljoner kronor.
Motionärerna anser att regeringens satsning på den kommunala vuxenutbild-
ningen och på högskolorna är viktig. De menar att överföringen av medel
från de tillfälliga arbetsmarknadsåtgärderna på utbildningsområdet till en
långsiktig förstärkning av den reguljära utbildningen på sikt bör medföra
bättre möjligheter för ekonomisk utveckling, om satsningen blir riktigt ut-
formad.
Förstärkningen om 40 miljoner kronor avser främst åtgärder för att hjälpa
elever med specifika läs- och skrivsvårigheter (dyslexi). Genom omföringar
inom ramen förs medel upp under ett nytt anslag för information om gentek-
nik.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi214 en minskad ram om 310 miljo-ner
kronor för år 1997. I samma motion yrkas också avslag på regeringens
förslag om använda medel från forskningsstiftelserna för att finansiera
forsk-ning inom utgiftsområdena 16, 20 och 24.
Motionärerna anför att risken är stor för att undervisningens kvalitet inom
den högre utbildningen blir lidande om ytterligare platser tillförs i
alltför snabb takt. I motionen förordas att man går långsammare fram än vad
rege-ringens satsning innebär när det gäller tillkomsten av nya platser
inom den kommunala vuxenutbildningen år 1997 och inom högskolan åren 1998
och 1999. Resurserna bör minskas i motsvarande grad. Forskningsrådsnämnden
(FRN), forskningsråden och rymdforskningen tillförs 250 miljoner kronor
utöver regeringens förslag.
Utbildningsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (UbU1y) regeringens
förslag till ramnivåer för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande
förslag i motionerna Fi204 (m), Ub451 (c), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp
) samt Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Mil-
jöpartiet de gröna samt Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande me-
ning sina partiers respektive förslag till ramnivå för utgiftsområde 16
Utbild-ning och universitetsforskning.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utifter på utgiftsområden.

Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid
Utgiftsområdet omfattas av följande verksamhetsområden: Allmän kultur-
verksamhet; Teater, dans och musik; Bibliotek, litteratur och
kulturtidskrif-ter; Bild och form samt konsthanverk; Ersättning och bidrag
till konstnärer; Arkiv; Kulturmiljö; Museer och utställningar; Film och
television; Forsk-ning; Trossamfund; Folkbildning; Ungdomsfrågor samt
Folkrörelse- och idrottsfrågor.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) föreslår regeringen, som ett led i vuxenut
-bildningssatsningen, att folkbildningen får 10 000 platser. Vidare
föreslås att 40 miljoner kronor anvisas till stöd för uppsökande verksamhet
och utbild-ning i samhällsfrågor.
I den kulturpolitiska propositionen (prop. 1996/97:3) läggs förslag till en
fortsatt långsiktig kulturpolitik, där tre centrala teman är kultur i hela
landet, kultur för barn och ungdomar samt kulturpolitikens roll i samhället
. Regio-nala satsningar kommer att göras liksom särskilda insatser inom
litteratur- och biblioteksområdet. En ny stödform för inköp av
kvalitetslitteratur till folk- och skolbibliotek föreslås. Konstnärernas
villkor skall förbättras.
Regeringen föreslår att en del av de medel som finns tillgängliga för kul-
turområdet från och med år 1997 används både för reformer och för att täcka
besparingskrav under de kommande budgetåren. Besparingskravet på statlig
konsumtion har tagits ut för år 1997 och för år 1998 inom ramen för dessa
medel. För år 1998 och 1999 beräknas också vissa beparingar göras inom den
regionala musikverksamheten, vilka bl.a. beräknas användas för annan
regional kulturverksamhet.

Förslag till ram för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och
fritid
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 7 162 -465 +50 +190
±0 +93
1998 7 274 -505 +50 ..
±0 +93
1999 7 428 -548 +50 ..
±0 +93

Enligt motion Fi204 anser Moderata samlingspartiet att folkbildningen bör
bära merparten av besparingarna på utgiftsområdet. Vidare anges i motionen
att besparingar bör göras på Statens kulturråd, allmän kulturverksamhet,
litteraturstödet, Riksteatern, ungdomsverksamhet och allmänna samlingslo-
kaler. Utrymme bör skapas för en ökning av anslaget till kulturmiljövården
och för inrättande av en fond som skall stödja nyskapande verksamhet på
kulturområdet.
Utgiftsramen för år 1997 bör enligt motion Fi211 av Folkpartiet vara 50
miljoner kronor större än vad regeringen föreslagit. Förslaget framförs med
utgångspunkt i önskemål om ökning av vissa anslag inom kulturområdet och
om uppräkning av stödet till idrotten.
Vänsterpartiet anser enligt motion Fi212 att den av regeringen föreslagna
utgiftsramen för budgetåret 1997 bör vidgas med 190 miljoner kronor. Skä-
let härtill är bl.a. att det skett ett mångårigt utredningarbete rörande
svensk kulturpolitik. Den utökade ramen bör användas till större stöd till
allmän kulturverksamhet, däribland kultur i skolan, bidrag till kommunala
musik- och kulturskolor, folkrörelsearkiven, kultur i Norrland, fria
teatergrupper och ett kvinnohistoriskt museum. Regeringens sparbeting på
folkbildning och idrott bör reduceras.
Motionärerna bakom motion Fi214 av Kristdemokraterna anser att den av
riksdagen i samband med behandlingen av den ekonomiska vårpropositionen
godtagna besparingen på 100 miljoner kronor avseende folkbildningen inte är
acceptabel. Den bör återtas genom omfördelning och ökning av utgiftsra-men.
Motionärerna anser också att stödet till idrotten och trossamfunden bör
vara större än vad regeringen föreslagit.
I motion Kr4 yrkande 7 av Miljöpartiet de gröna ställs krav på att ramen
för utgiftsområde 17 skall utökas med 40 miljoner kronor.Kulturutskottet
till-styrker i sitt yttrande (KrU1y) regeringens förslag till ramnivåer för
budget-åren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna Fi204
(m), Fi211 (fp), Fi212 (c) samt Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet samt Kristdemokra-
terna biträder i var sin avvikande mening sina partiers förslag till
ramnivå för utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
Utgiftsområdet omfattar utgifter för bygg- och bostadsväsendet, planering
av markanvändning och bebyggelse, geotekniska frågor, länsstyrelserna samt
lantmäteri och fastighetsdataverksamhet. Det utgiftsmässigt största
anslaget inom utgiftsområdet är emellertid räntebidrag som för år 1997
uppgår till 23,4 miljarder kronor. Till verksamhetsområdet hör också
utgifter för Bo-verket, Bostadskreditnämndens garantiverksamhet och
bostadsbidragen.
Av propositionen (avsnitt 4.4.5) framgår att kostnaderna för bostadsbidrag
har ökat kraftigt under senare år. Den allmänna ekonomiska utvecklingen med
hög arbetslöshet, höga räntor och därmed höga boendekostnader har
tillsammans med regelförändringar och ökad ansökningsfrekvens haft stor
betydelse. Riksdagen har beslutat (prop. 1995/96:186, bet. 1995/96:BoU11,
rskr. 1995/96:229) om kraftfulla åtgärder för att bryta kostnadsökningen.
Dessa åtgärder beräknas leda till kostnadsminskningar för bidragsgivningen
på ca 2 300 miljoner kronor per år fr.o.m. år 1997.

Förslag till ram för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 33 368 -1 589 -1 980 +1 484
+605 -338
1998 26 629 -2 440 -1 980 ..
+5 -338
1999 23 171 -3 943 -1 980 ..
+5 -338

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi204 att besparingen inom
utgiftsområdet framför allt skall tas ut genom en minskning av räntebidra-
gen. Partiets förslag till ramnivåerna förutsätter också att
bostadsbidragen till ungdomar avvecklas samt att administrativa besparingar
görs på vissa myn-digheter inom utgiftsområdet.
Folkpartiet förordar i motion Fi211 att ramen för utgiftsområdet skall be-
gränsas med nära 2 miljarder kronor genom en besparing på räntebidragsan-
slaget.
Vänsterpartiet förslår i motion Fi212 att ramen för utgiftsområdet utökas
med närmare 1,5 miljarder kronor, för att göra det möjligt att öka anslagen
till bl.a. bostadsbidrag, allergisanering och byggforskning.
Även Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 en vidgad ram för att
kunna ge utrymme för ett nytt anslag till allergisanering.
Kristdemokraterna för i motion Fi214 fram ett förslag till minskad ram som
utgår från att en besparing kan göras på räntebidragen, motsvarande en
anslagsminskning med 1,5 miljarder kronor. Vid ramberäkningen har hänsyn
också tagits till att anslaget till bostadsbidrag förutsätts bli uppräknat
med närmare 1,2 miljarder kronor.
Bostadsutskottet framhåller i sitt yttrande (BoU1y) att det är svårt att
förutse belastningen på vissa av de anslag som ingår i utgiftsområdet.
Bostadsut-skottet erinrar också om att utskottet flera gånger framhållit
att bostadsfinan-sieringen är beroende av och även måste ses som en del av
den ekonomiska politiken. Ansvaret för förändringar av räntebidragsanslaget
som beror på att räntan faktiskt inte utvecklas enligt regeringens
bedömning bör därför inte i första hand sökas inom ramen för det
bostadspolitiska stödsystemet. Det är, framhåller bostadsutskottet därför
viktigt att realistiska beräkningar läggs till grund för de enskilda
anslagsförslagen och därmed för ramen för respektive utgiftsområde.
Något underlag för annan bedömning än regeringen i dessa frågor har dock
inte bostadsutskottet som tillstyrker regeringens förslag till ramnivåer
för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande förslag i motionerna
Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) och Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de grö-
na samt Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.

Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Utgiftsområdet omfattar vad som brukar benämnas den "lilla" regionalpoliti-
ken. Med den "stora" regionalpolitiken avses sakområden av regionalpolitisk
betydelse inom andra samhällssektorer. Utvecklingen inom dessa andra
sektorer är sammantaget mer betydelsefull för den regionala utvecklingen än
den lilla regionalpolitiken. I utgiftsområdet ingår bl.a. olika former av
före-tagsstöd samt medel som länsstyrelserna förfogar över för en del av
medfi-nansieringen av EG:s strukturfondsprogram.
Av propositionen (avsnitt 4.4.5) framgår att besparingar gjorts för att an-
slagsbehovet skall inrymmas inom resursramen. Genom det program för
småföretagsutveckling, förnyelse och tillväxt som riksdagen beslutat om (
prop. 1995/96:222, bet. 1995/96:FiU15, rskr. 1995/96:357) kommer dock
regionalpolitiskt angelägna verksamheter att totalt sett erhålla en
resursför-stärkning. Den successiva minskningen av ramen beror främst på
den tids-mässiga fördelningen av återflödet från EG:s regionalfond.

Förslag till ram för utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 3 726 -682 ±0 +70
+105 ±0
1998 3 558 -853 ±0 ..
+105 ±0
1999 3 461 -1 096 ±0 ..
+105 ±0

Moderata samlingspartiet förordar i motion Fi204 att EU:s gemensamma
strukturfonder används för att medfinansiera satsningar inom utgiftsområdet
och anser att regionalpolitiken som en följd härav bör ses över. Redan nu
föreslår partiet en nedjustering av vissa anslag, däribland direkt
företagsstöd. En lika stor minskning av ramen för utgiftsområdet föreslår
Moderata sam-lingspartiet också i kommittémotionen A304 (yrkande 21).
Vänsterpartiet ansluter sig i motion Fi212 i stort till inriktningen inom
ut-giftsområdet, men avvisar den föreslagna minskningen av transportstödet
med 70 miljoner kronor.
Miljöpartiet avvisar i motion Fi213 den föreslagna minskningen av anslag
till ersättning för nedsättning av socialavgifter och förordar att ramen
ökas i motsvarande utsträckning.
Arbetsmarknadsutskottet godtar i sitt yttrande (AU2y) regeringens beräk-
ningar av utgifterna för regional utjämning och utveckling för år 1997 samt
de preliminära ramarna för åren 1998 och 1999. Arbetsmarknadsutskottet
anser således att propositionen bör tillstyrkas i dessa delar och att
motioner-na Fi204 (m), A304 (m) yrkande 21, Fi212 (v) och Fi213 (mp) bör
avstyrkas i motsvarande delar.
Moderata samlingspartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna biträ-
der i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag till
ramnivå för utgiftsområdet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Utgiftsområdet omfattar frågor rörande biologisk mångfald och naturvård,
vatten- och luftvård, avfallsfrågor, bilavgasfrågor, miljöskydd, miljöforsk
-ning, avfallsforskning, kemikaliekontroll, strålskydd och säkerhetsfrågor
kopplade till kärnkraften samt internationellt miljösamarbete.
Utgiftsområdet omfattar vidare utgifter för Naturvårdsverket,
Koncessionsnämnden för miljöskydd, Kemikalieinspektionen, Statens
strålskyddsinstitut och Statens kärnkraftinspektion.
Enligt propositionen (avsnitt 4.4.5) skapas inom utgiftsområdet trots be-
sparingar utrymme för några förstärkningar genom omprioriteringar. En
satsning på den biologiska mångfalden och ett informationsnät via Internet
till stöd för miljöarbetet föreslås. Ett bidrag till skoterleder skall
minska störningarna i fjällen. Regeringen avser att arbeta för ett grönare
näringsliv. Regeringens förslag för budgetåret 1997 innebär att den av
riksdagen tidiga-re beslutade besparingen om 20 miljoner kronor genomförs (
1995/96:FiU10).
I förhållande till vad som redovisats i regeringens vårproposition har till
utgiftsområdet ca 7 miljoner kronor förts över från utgiftsområde 16 Utbild
-ning och universitetsforskning för lokalkostnadstäckning vid universitet
och högskolor. Vidare har utgiftsområdet ökats med nominellt 25 miljoner
kro-nor avseende uppskattade medel från EU-fonden LIFE samtidigt som mot-
svarande belopp beräknats under inkomsttitel 6911 Övriga bidrag från EU.
Från utgiftsområdet har härutöver gjorts en överföring med 2 miljoner kro-
nor till utgiftsområde 1.
För år 1998 planeras besparingar om ytterligare 177 miljoner kronor. Vi-
dare bortfaller fr.o.m. år 1999 resterande medel från energiskatteöverens-
kommelsen, 58 miljoner kronor. Regeringen har gett Naturvårdsverket i
uppdrag att redovisa alternativa förslag till besparingsåtgärder för år
1998 och 1999 inom verkets ansvarsområde.

Förslag till ram för utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 1 330 ±0 +290 +564
+900 +165
1998 1 174 ±0 +290 ..
+961 +300
1999 1 139 ±0 +290 ..
+980 +300

I motion Fi211 av Folkpartiet liberalerna yrkas att på utgiftsområde 20
avsätts 290 miljoner kronor utöver regeringens förslag för olika insatser
inom miljöområdet. Det utökade beloppet föreslås användas för bl.a. mark-
inköp för att värna den biologiska mångfalden, kalkning mot försurning samt
miljöforskning.
I motion Fi212 av Vänsterpartiet yrkas att på utgiftsområde 20 avsätts 564
miljoner kronor utöver regeringens förslag. Härav föreslås att 110 mil-
joner kronor används för inköp av naturmark i Sverige för att bevara de
sista orörda markerna. Den ekonomiska ramen för sanering av miljöskadade
områden höjs med 190 miljoner kronor. Härutöver föreslås 100 miljoner
kronor tillföras en ekologisk omställningsfond för att användas till bl.a.
energieffektivisering i byggnader och utveckling av ekologiskt uthålliga
system i trafik och VA-sektorn.
I motion Fi213 av Miljöpartiet de gröna yrkas att 900 miljoner kronor av-
sätts på utgiftsområde 20 utöver regeringens förslag för år 1997. Motionä-
rerna är kritiska till de neddragningar som regeringen gör på miljöområdet.
Anmärkningsvärt är den internationellt sett låga ambitionsnivån när det
gäller att skydda hotade naturområden, hotade växt- och djurarter samt att
inrätta tillräckligt med reservat för att klara de redovisade behoven. Den
internationella kritiken mot Sverige har vuxit under senare år. Den
tidigare anslagsnivån för kalkningsverksamheten bör återställas.
Ytterligare 500 miljoner kronor bör avsättas för skydd av urskogar och 200
miljoner kronor för skydd av naturområden. Ramen föreslås utökad också för
att kunna sane-ra gamla industriområden och avfallsupplag.
I motion Fi214 av Kristdemokraterna yrkas att 165 miljoner kronor anslås
på utgiftsområdet utöver regeringens förslag för år 1997. Motionärerna
anser att större belopp bör anslås till Statens naturvårdsverk,
miljöövervakning, bidrag till kalkningsverksamhet för sjöar och vattendrag,
investeringar inom miljöområdet, miljö- och kretsloppsforskning respektive
sanering och åter-ställning av miljöskadade områden. I motionen yrkas
vidare att riksdagen avslår regeringens förslag om att använda medel från
forskningsstiftelserna för att finansiera forskning inom utgiftsområde 20.
Förslaget att för kom-mande år använda medel från forskningsstiftelsen
MISTRA bör avvisas. Staten bör enligt motionärerna fortsätta att bedriva
miljöforskning med egna medel.
Jordbruksutskottet konstaterar i sitt yttrande (JoU1y) att de föreslagna
bespa-ringarna innebär att många i och för sig angelägna ändamål drabbas.
Ut-skottet instämmer emellertid i att det statsfinansiella läget kräver
omfattande besparingar även inom miljöområdet. Utskottet tillstyrker
regeringens för-slag till ramnivåer för budgetåren 1997-1999 och avstyrker
motsvarande förslag i motionerna Fi211 (fp), Fi212 (v) och Fi214 (kd).
Folkpartiet, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna biträder i var sin avvi-
kande mening sina partiers respektive förslag till ramnivå för
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets samman-
fattande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina
överväganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 21 Energi
Utgiftsområdet omfattar insatser för omställning och utveckling av energi-
systemet, energiforskning samt de statliga insatserna för krigslagring av
olja. Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) och Statens oljelager är
verksamma inom utgiftsområdet. Överväganden och förslag avseende Nät-
myndigheten vid NUTEK och Affärsverket svenska kraftnät redovisas också
under detta utgiftsområde.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) konstateras att det för närvarande pågår
överläggningar om energipolitiken i vilka samtliga riksdagspartier deltar.
Syftet med överläggningarna är att på grundval av 1991 års överenskommel-se
, Energikommissionens betänkande och remissvaren nå en bred parlamen-tarisk
överenskommelse om den framtida energipolitiken. Regeringen avser att
återkomma till riksdagen med en proposition om energipolitiska riktlinjer m
.m. Ramen för utgiftsområdet kan som angavs i den ekonomiska vårpropo-
sitionen komma att påverkas av beslut med anledning av den energipolitiska
propositionen. Åtgärder som beslutas i den energipolitiska propositionen
skall vara statsfinansiellt neutrala, sägs det.

Förslag till ram för utgiftsområde 21 Energi
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 474 ±0 ±0 ±0
+1 000 ±0
1998 429 ±0 ±0 ±..
+1 000 ±0
1999 400 ±0 ±0 ..
+1 000 ±0

I motion 213 av Miljöpartiet de gröna föreslås en ökning av ramen för ut-
giftsområde 21 Energi med 1 000 miljoner kronor för vardera åren 1997, 1998
och 1999. Sammanfattningsvis sägs i motionen att betydande insatser krävs
för att miljöanpassa Sveriges energiförsörjning. Tidigare riksdagsbe-slut
om att kärnkraften skall avvecklas till senast år 2010 måste fullföljas.
Användningen av fossila bränslen måste begränsas och på lång sikt avveck-
las, enligt motionärerna. De anser vidare att energikällor såsom vind, sol
och bioenergi måste nyttjas i betydligt större utsträckning, och att
enerigeffekti-viseringen måste förstärkas. Det främsta styrmedlet för en
omställning av energiförsörjningen anses vara en skattereform där icke
förnybara och miljö-störande energislag beläggs med väsentligt högre
energiskatter som en del av en skatteväxling, i syfte att åstadkomma
ändrade prisrelationer som gör det lönsamt för aktörerna på energimarknaden
att starta omställningen. Därut-över kommer det att behövas kompletterande
insatser i form av statliga in-vesterings- och utvecklingsbidrag under en
övergångsperiod, anser motionä-rerna. De föreslår att ytterligare 1 miljard
kronor skall avsättas till utgiftsom-råde 21 Energi.
I motion N424 (mp) finns ett yrkande (3) som är hänvisat till finansut-
skottet och som avser ramen för utgiftsområde 21 Energi för budgetåren 1998
och 1999. Där föreslås en ökning med 1 miljard kronor utöver rege-ringens
förslag. Ställning till fördelningen på anslag avses tas i samband med
kommande budgetpropositioner, sägs det. I den nämnda motionen redovisas i
övrigt Miljöpartiets förslag beträffande utgiftsområde 21 för budgetåret
1997 i enlighet med vad som nyss angetts för motion Fi213 (mp), men med mer
utförliga motiveringar.
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU1y) regeringens förslag
till ramnivå för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande förslag i
motionerna Fi213 (mp) och N424 (mp).
Miljöpartiet de gröna biträder i en avvikande mening sitt partis förslag
till ramnivå för utgiftsområde 21 Energi.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 22 Kommunikationer
Utgiftsområdet omfattar frågor om vägtrafik, järnvägstrafik, sjöfart,
luftfart, postbefordran, telekommunikationer och övergripande
informationsteknik-frågor. I utgiftsområdet ingår sektorforskning och
miljöfrågor. De totala utgifterna för utgiftsområdet år 1996 beräknas uppgå
till ca 26,7 miljarder kronor, varav ca 24 miljarder kronor avser
investeringar och underhåll av vägtrafikens och järnvägstrafikens
infrastruktur.
I budgetpropositionen redovisar regeringen en besparing på 210 miljoner
kronor för budgetåret 1997 och en besparing på 95 miljoner kronor för bud-
getåret 1998. Dessutom kommer utgifter för 350 miljoner kronor som plane-
rats till år 1998 att senareläggas till år 2000-2001.
Regeringen anför att den under hösten 1996 avser att återkomma till riks-
dagen med förslag om den långsiktiga infrastrukturförändringen för perioden
1998-2007. Regeringen anför vidare att den avser att under våren 1998
förelägga riksdagen förslag till ett nytt kommunikationspolitiskt beslut. I
det sammanhanget kommer förslag om långsiktig inriktning och resurstilldel-
ning att lämnas.
Regeringen föreslår att ramen för 1997 uppjusteras med 26 miljoner kro-nor
jämfört med vårpropositionen. Det beror huvudsakligen på en överföring av
medel till Post- och telestyrelsen för upphandling av handikapptjänster,
tillkommande kostnader för övervakningen av M/S Estonia samt en minsk-ning
av ramen med anledning av justeringar av banavgifterna.

Förslag till ram för utgiftsområde 22 Kommunikationer
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 25 063 -1 871 -1 300 -1 000
-1 115 -50
1998 24 511 -3 733 -1 400 ..
+719 -50
1999 25 472 -5 581 -900 ..
+988 -50

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi204 en minskning av utgifts-
ramarna. Besparingarna kan huvudsakligen åstadkommas genom en ned-dragning
av investeringsvolymen inom väg- och järnvägsbyggandet. Därige-nom uppstår
också en minskad kostnad för drift och underhåll. Bl.a. leder en ökad
konkurrensupphandling av anläggnings- och underhållsarbeten till minskade
kostnader.
Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi211 besparingar som kan
åstadkommas genom neddragningar i väg- och järnvägsbyggandet och ge-nom
minskat rederistöd.
Vänsterpartiet yrkar i motion Fi212 att utgiftsramen för 1997 skall mins-
kas bl.a. med hänvisning till att anslagen för byggande, drift och
underhåll av statliga vägar kan minskas kraftigt. För att stimulera
järnvägsresandet bör banavgiften för godstrafiken tas bort. Vidare bör ett
bidrag anvisas för pris-stöd till SJ:s persontrafik. Därutöver bör medel
anvisas för att stödja järnvä-gar, kollektiv länstrafik och andra
miljöanpassade kommunikationsslag.
Miljöpartiet de gröna redovisar i motion Fi213 en minskning av utgifts-
ramen för 1997. Miljöpartiet förordar en satsning på energisnåla
transporter och insatser för att reducera buller. I stället för att
genomföra dyra väginves-teringar som ytterligare stimulerar trafikökningar
bör de vägdelar som är allvarligt eftersatta förbättras. Spårburen trafik
bör enligt motionen gynnas genom investeringar i nya spårsträckningar,
utökad spårkapacitet på vissa sträckningar, investeteringar för ökad
bärighet m.m. För åren 1998 och 1999 föreslårs en höjning av utgiftsramarna
.
Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi214 vissa besparingar inom ut-
giftsområdet. Motionärerna vill öka anslagen till miljöforskning och minska
anslagen till Vägverkets och Banverkets administrationskostnader.
Trafikutskottet tillstyrker i sitt yttrande (TU1y) regeringens förslag och
av-styrker motionerna Fi204, Fi211, Fi212, Fi213 och Fi214 i berörda delar.
Företrädare för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänster-
partiet och Miljöpartiet de gröna har var för sig avgivit avvikande
meningar till yttrandet.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
Inom utgiftsområdet jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar
redovisas utgifter inom ramen för EG:s gemensamma jordbrukspolitik (CAP),
den gemensamma fiskepolitiken samt nationellt beslutade åtgärder inom dessa
näringar. Vidare redovisas utgifter för växtskydd, djurskydd och
djurhälsovård samt livsmedelskontroll. Utgiftsområdet innefattar också
anslag till högre utbildning och forskning som rör vård och utnyttjande av
biologiska naturresurser. Vidare ingår anslag till Skogsvårdsorganisationen
, skogsbruket och rennäringen.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) föreslår regeringen en utökning av miljöpro
-grammet för att bidra till bibehållandet av öppna landskap. Utökningen
innebär ett motsvarande återflöde från EU. Ett nytt investeringsstöd för
jordbruket med prioritet för de sju nordligaste länen införs. Förslaget för
budgetåret 1997 innebär besparingar som totalt uppgår till 223 miljoner
kronor.

Förslag till ram för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 13 324 +26 +600 +169
+160 +219
1998 13 310 +27 +600 ..
+225 +219
1999 13 378 +27 +600 ..
+315 +219

I Moderata samlingspartiets motion Fi204 föreslås en fördelning av utgif-
terna på utgiftsområde 23 som innebär en utgiftsökning med totalt 26 miljo-
ner kronor år 1997 i förhållande till regeringens förslag. Ytterligare
satsning görs på miljöprogrammet med 30 miljoner kronor. Denna förstärkning
skall användas till våtmarksstöd och till miljöåtgärder i anslutning till
det konven-tionella åkerbruket. Vidare föreslås vissa besparingar på
Fiskeriverket. Fri-gjorda medel bör användas till fiskevård på statens
vatten. Skogsvårdsorga-nisationen skall tillföras 5 miljoner kronor för
rådgivning.
I Folkpartiet liberalernas motion Fi211 föreslås en fördelning av utgifter-
na på utgiftsområde 23 som innebär en utgiftsökning med totalt 600 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag. Utgiftsökningen avser i sin
helhet en förstärkning av miljöprogrammet och föreslås finansieras med en
arealskatt för de jordbrukare som mottar EU-stöd. Tillsammans med övriga
förslag till miljöförbättrande åtgärder förväntas effekten bli densamma som
med regeringens förslag. Förslaget ger dock ett större bidrag från EU.
I Vänsterpartiets motion Fi212 föreslås en fördelning av utgifterna på ut-
giftsområde 23 som innebär en utgiftsökning med totalt 169 miljoner kronor
i förhållande till regeringens förslag. Ytterligare 100 miljoner kronor
skall tillföras miljöersättningsprogrammet. Inom den utökade ramen föreslås
bl.a. ett särskilt fjällmiljöprogram. Programmet skall ta hänsyn till fjäll
- och in-landsjordbrukets speciella förutsättningar, ge kompensation till
stödområde 4 och innehålla ersättning också för rovdjursrivna tamdjur. För
att möjliggöra en avtrappning av avbytarstödet anslås 35 miljoner kronor
utöver regering-ens förslag. Ytterligare 20 miljoner kronor tillförs
fiskevården och ersätt-ningen till övriga viltskador förstärks med
ytterligare 6 miljoner kronor. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)
får ytterligare 8 miljoner kronor.
I Miljöpartiet de grönas motion Fi213 föreslås en fördelning av utgifterna
på utgiftsområde 23 som innebär en utgiftsökning med totalt 160 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag. Enligt motionärerna är
avbytar-verksamheten viktig och den måste därför värnas. Den ger arbeten i
gles-bygd och då i första hand till kvinnor. Det vore bra om
jordbruksnäringen själv kunde finansiera verksamheten. För att möjliggöra
omställningen bör ytterligare 35 miljoner kronor tillföras avbytartjänsten.
För att stimulera omställningen till ekologisk odling föreslås en ökad
stödnivå på ca 600 kr/ha. För detta krävs ytterligare 50 miljoner kronor
för budgetåret 1997. Vidare bör ytterligare 5 miljoner kronor avsättas för
ersättning eller bidrag till rovdjursrivna renar. Fiskevården tillförs 20
miljoner kronor utöver rege-ringens förslag.
I Kristdemokraternas motion Fi214 föreslås en fördelning av utgifterna på
utgiftsområde 23 som innebär en utgiftsökning med totalt 219 miljoner
kronor i förhållande till regeringens förslag. Enligt motionärerna skall EU
:s miljöstödsprogram användas fullt ut. Ytterligare 100 miljoner kronor bör
avsättas för detta ändamål. En fortsatt avbytartjänst kräver ytterligare 85
miljoner kronor och ett förstärkt LFA-stöd tillförs 15 miljoner kronor
utöver regeringens förslag. Bibehållande av resurserna för
djurskyddsverksamhet och rennäring innebär ytterligare 10 respektive 9
miljoner kronor.
Jordbruksutskottet delar i sitt yttrande (JoU1y) regeringens bedömning att
verksamheten kan genomföras inom den ram som beräknats för utgiftsområ-det.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ramnivåer för budgetåren
1997-1999. Samtidigt avstyrker utskottet motsvarande förslag i motionerna
Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) samt Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet samt Kristdemokra-
terna biträder i var sin avvikande mening sina partiers respektive förslag
till ramnivåer för utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med
anslutande näringar.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.

Utgiftsområde 24 Näringsliv
Utgiftsområdet omfattar en bred verksamhet, där den gemensamma nämna-ren är
insatser för tillväxt och förnyelse i svenskt näringsliv.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) anges att regeringen avser att fortsätta
satsa på utvecklingen av småföretag och på turistnäringen i syfte att dessa
delar av näringslivet skall bidra till en högre tillväxt och sysselsättning
. Modern IT-teknik hos bl.a. Patent- och registreringsverket avses göra
information mer lättillgänglig. Ett ökat samarbete mellan Konkurrensverket
och länsstyrelser-na bör utveckla det konkurrensfrämjande området
ytterligare, sägs det. Rege-ringen avser att även fortsättningsvis
prioritera insatser inom området tek-nisk forskning och utveckling.
Fortsatta satsningar skall göras på export-främjande verksamhet, och
systemet för exportkreditgarantier skall effektivi-seras. De
konsumentpolitiska mål som riksdagen beslöt om år 1995 skall fullföljas,
heter det vidare.
Regeringens ambition är att huvuddelen av den besparing på 200 miljoner
kronor som görs inom teknisk forskning och utveckling skall kunna kom-
penseras genom stiftelsemedel. Besparingen på området teknisk forskning och
utveckling (anslag D 1) uppgår dock, enligt vad som sägs på annan plats i
budgetpropositionen, till ett högre belopp än 200 miljoner kronor, nämligen
286,6 miljoner kronor. I propositionen anges att ambitionen även i fråga om
detta belopp är att huvuddelen skall kunna kompenseras genom stiftelseme-
del.
Riksdagens beslut om ett program för småföretagsutveckling, förnyelse och
tillväxt (prop. 1995/96:222, bet. FiU15) innebär en förstärkning av de
tillväxtinriktade insatserna samt en effektivisering genom ökad samverkan
mellan lokala, regionala och centrala insatser, sägs det.

Förslag till ram för utgiftsområde 24 Näringsliv
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet1
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 2 860 +161 -63 +1 052
-188 +506
1998 2 594 +162 -63 ..
-218 +806
1999 2 579 +162 -63 ..
-228 +1106

1 Det för Vänsterpartiet i motion angivna värdet har av partiets
företrädare i närings-utskottet jämkats med 7 miljoner kronor.
Enligt motion Fi204 av Moderata samlingspartiet är näringspolitikens
främsta uppgift är att skapa bättre förutsättningar för företag och
företagare. Motionärerna föreslår en ökning av ramen för utgiftsområde 24
Näringsliv med 161 miljoner kronor för år 1997.
Motionärerna avvisar regeringens besparing när det gäller teknisk forskning
och utveckling. Att - som regeringen förordar - låta medel från forsknings-
stiftelserna ersätta de ordinarie forskningsanslagen kommer att leda till
att den tekniska forskningen utarmas i Sverige, heter det. På sikt anses
detta kunna hota svenska företags teknikförsörjning och konkurrenskraft.
Inom konkurrensområdet föreslås i motionen skärpningar av regelverket i
syfte att åstadkomma bättre konkurrens och att underlätta Konkurrensverkets
arbete. När det gäller konkurrensforskningen anser motionärerna att den
långsiktiga nivån på anslaget måste bibehållas på nuvarande nivå, även om
en neddrag-ning för nästa budgetår kan täckas med reservationer.
I motion Fi211 av Folkpartiet liberalerna föreslås en minskning av ramen
för utgiftsområde 24 Näringsliv med 63 miljoner kronor för vardera åren
1997, 1998 och 1999. I motionen sägs att besparingen avser diverse närings-
politiska stöd.
En ökning av ramen för utgiftsområde 24 Näringsliv föreslås i Vänsterparti-
ets motion Fi212 med 1 059 miljoner kronor för budgetåret 1997. Av den
föreslagna ökningen faller 540 miljoner kronor på småföretagsutveckling och
287 miljoner kronor på teknisk forskning och utveckling.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 en minskning av ramen för
utgiftsområde 24 Näringsliv med 188 miljoner kronor för år 1997. Samman-
fattningsvis konstateras i motionen att Miljöpartiet de gröna föreslår
minska-de bidrag till företag och starkare profil för små företag och
miljöinriktade projekt. Bidrag till företag har i flera sammanhang visat
sig ge liten eller ingen positiv effekt; det gynnade företaget tar ofta
marknadsandelar från icke gynnade företag, hävdar motionärerna. De anser
att bidragens träffsäkerhet är dålig, eftersom det är svårt att veta vilka
företagsidéer som är hållbara.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi214 sammantaget en ökning av ra-men
för utgiftsområde 24 Näringsliv med 506 miljoner kronor. Kristdemo-kraterna
anser att åtgärder bör vidtas i syfte att en ny marknad för tjänster
riktade till hushållen skall öppnas. Detta föreslås ske genom bl.a.
införande av ett system med stimulanser riktade till enklare
hushållstjänster enligt dansk modell. För detta ändamål har beräknats 300
miljoner kronor under ett nytt anslag. I motionen avvisas vidare
regeringens neddragning på anslaget till teknisk forskning och utveckling
och förordas att ytterligare 200 miljoner kronor skall anslås för år 1997.
I motionen yrkas också avslag på regeringens förslag om att få använda
medel från forskningsstiftelserna för att finansiera forskning inom
utgiftsområdena 16, 20 och 24.
Motionärerna förordar en ökad utförsäljning av statliga företag i enlighet
med vad som beslutades om under den förra mandatperioden. Skälen för
privatiseringar anges vara följande: att renodla statens roll, att sprida
ägan-det, att skapa mer livskraftiga företag, att skapa utrymme för
nödvändiga investeringar i de företag som för närvarande är statliga samt
att minska statens räntebörda genom ett minskat upplåningsbehov.
Näringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (NU1y) regeringens förslag
till ramnivåer för budgetåren 1997-1999 samt avstyrker motsvarande förslag
i motionerna Fi204 (m), Fi211 (fp), Fi212 (v), Fi213 (mp) samt Fi214 (kd).
Näringsutskottet kommenterar i sitt yttrande frågan om anslaget till
teknisk forskning och utveckling (D 1). Enligt utskottets mening är teknisk
forsk-ning och utveckling av grundläggande betydelse för möjligheterna att
uppnå ökad produktivitet, förnyelse och tillväxt i näringslivet.
Teknikutveckling och produktförnyelse är strategiska faktorer för de
svenska företagens kon-kurrenskraft. Utformningen av den industrirelaterade
forskningen är härvid av avgörande betydelse. Det är, enligt
näringsutskottets mening, angeläget att samverkan mellan näringsliv och
universitet/högskola främjas och att forskningsresultat förs ut till
företagen. NUTEK har när det gäller den in-dustrirelaterade forskningen en
viktig uppgift.
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de grö-
na samt Kristdemokraterna biträder i var sin avvikande mening sina partiers
respektive förslag till ramnivå för utgiftsområde 24 Näringsliv.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.

Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Utgiftsområdet omfattar merparten av statens bidrag till kommuner och
landsting. Bidragen lämnas främst i form av ett allmänt finansiellt stöd
till verksamhet i kommuner och landsting, men även för att, i kombination
med avgifter från kommuner och landsting, åstadkomma likvärdiga
förutsättning-ar mellan kommuner och landsting. Dessutom kan bidrag lämnas
till särskil-da insatser i vissa kommuner och landsting.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) konstaterar regeringen att anslagen till
kom-munsektorn fastställs årligen av riksdagen och grundas på en bedömning
av sektorns skattefinansierade utrymme. De senaste åren har bidragen i
huvud-sak hållits nominellt oförändrade med undantag av sådana justeringar
som gjorts i enlighet med finansieringsprincipen.
I syfte att åstadkomma stabila planeringsförutsättningar för kommunsektorn
har regeringen och företrädare för Svenska Kommunförbundet och Lands-
tingsförbundet träffat en överenskommelse om den kommunala ekonomin för
åren 1997 och 1998. Regeringen anmäler i propositionen också att den har
haft överläggningar med de båda kommunförbunden om de ekonomiska
regleringar som skall göras med hänsyn till överenskommelsen. I propositio-
nen föreslås därför att ekonomisk kompensation skall lämnas till kommuner
och landsting med anledning av förslaget till ändrad beskattning av bilför-
mån, vilket beräknas minska de kommunala skatteinkomsterna. Dessutom
föreslås ytterligare kompensation för det fr.o.m. år 1996 ändrade systemet
för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting.

Förslag till ram för utgiftsområde för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 83 612 -15 693 +500 +400
0 -2 600
1998 83 622 -17 956 +500 ..
+1 200 -2 600
1999 83 762 -18 629 +500 ..
+1 200 -2 600

I partimotionen Fi204 föreslår Moderata samlingspartiet en minskning med 15
693 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Enligt motionä-
rerna skall det moderata alternativet för kommunerna ge helt andra arbets-
förutsättningar. Genom skattesänkningar skall medborgarna ges bättre eko-
nomi med större valfrihet samtidigt som tillväxten blir högre och antalet
nya arbetstillfällen blir fler. Trycket på socialbidragen blir också mindre
. I en särskild kommittémotion Fi613 om den kommunala sektorn läggs olika
förslag till avregleringar och ökad konkurrensutsättning fram. Mot bakgrund
av dessa förslag föreslår motionärerna en minskning av bidragen till kom-
munsektorn med 3 099 miljoner kronor. Därutöver föreslås en minskning med 4
649 miljoner kronor som syftar till att återställa det ursprungligen
antagna utrymmet för momsavdrag i kommunsektorn.
I övrigt föreslås i motionen minskningar av statsbidragen för att
neutralise-ra den automatiska ökning av de kommunala skatteintäkterna som
följer av att de avdragsgilla egenavgifterna sänks (-4 020 miljoner kronor)
, att kostna-derna minskar till följd av en ytterligare karensdag (-1 550
miljoner kronor) samt införande av vårdnadsbidrag alternativt avdragsrätt
för barnomsorgs-kostnader (-2 376 miljoner kronor.)
Folkpartiet liberalerna förordar i sin motion Fi211 en ökning av kom-
munbidragen med 500 miljoner kronor per år i förhållande till regeringens
förslag.
Enligt motionen behöver kommuner och landsting tillföras ytterligare re-
surser för att klara vården och utbildningen. Resurser bör överföras till
vård-sektorn från försäkringskassorna, och ett statligt stimulansbidrag
till äldrebo-ende bör införas. Partiet återkommer också med tidigare
framförda förslag till jämkningar i det statliga skatteutjämningssystemet,
så bör t.ex. pengarna till den s.k. kommunakuten ingå i utjämningssystemet.
Motionärerna hävdar också att 5-10 miljarder på sikt kan frigöras genom bl.
a. ökad konkurrensut-sättning, avveckling av kommunala bolag och förnyelse
av de kommunala verksamhetsformerna. I motion So423 (fp) ställs krav på ett
stimulansbidrag på 500 miljoner kronor till de kommuner som vill utveckla
äldreboendet. För ändamålet bör ett motsvarande belopp anvisas under
utgiftsområde 25 All-männa bidrag till kommuner (yrkandena 1 och 24).
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi212 att kommunbidragen bör tillföras
ytterligare 400 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
Motio-närerna förordar således att bidraget till särskilda insatser i vissa
kommuner och landsting bör fördubblas, från 400 miljoner konorr enligt
regeringens förslag till 800 miljoner kronor. I partiets skattemotion
förordas att arbetsgi-varavgifterna för kommuner och landsting sänks med 5
miljarder kronor. Enligt motion So424 (v) skall de frigjorda medlen
möjliggöra för kommuner och landsting att behålla sin personal inom
barnomsorgen, skolan och äldre-omsorgen.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 samma ram för år 1997 vad
gäller utgiftsområde 25 som regeringen. Motionärerna räknar samtidigt med
att kommunsektorns ekonomiska förutsättningar för år 1997 skall förbättras
med ca 2,8 miljarder kronor på grund av de åtgärder som Miljöpartiet före-
språkar. Genom att inte höja de avdragsgilla egenavgifterna urholkas inte
kommunernas och landstingens skatteunderlag.
Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ, som presenteras i motion
Fi214, beräknat en minskning av utgiftsramen i förhållande till
propositionen på 2 600 miljoner kronor. Enligt motionärerna är detta en
direkt konsekvens av ett återinförande av vårdnadsbidraget som innebär en
avlastning på kom-munernas ekonomi. Motionärerna räknar vidare med att ett
genomförande av partiets ekonomiska politik skulle innebära ytterligare 6,5
miljarder kronor till kommunsektorn genom ett större skatteunderlag.
Finansutskottet konstaterar att ambitionen i samband med de senaste årens
sanering av statsfinanserna bl.a. har varit att kommunala kärnverksamheter
som skolan, vården och omsorgen skall prioriteras framför statliga
transfere-ringar. Under en period då stora besparingar har gjorts i de
statliga utgifterna har därför statsbidragen till kommuner och landsting i
princip hållits nomi-nellt oförändrade. På kommunal nivå har samtidigt en
anpassning gjorts till knappare ekonomiska resurser. Anpassningen har
inneburit en väsentligt ökad produktivitet på många håll men också minskad
konsumtion och mins-kad sysselsättning. Kvaliteten i verksamheten har dock
under denna period på ett rimligt sätt kunnat upprätthållas. Underlag för
att bedöma detta inom olika verksamhetsområden har regeringen redovisat i
skrivelse 1995/96:194 Utvecklingen inom den kommunala sektorn (bet. 1996/97
:FiU7).
Utskottet delar regeringens bedömning att det även under de närmaste åren
krävs en restriktivitet när det gäller utvecklingen av de offentliga
utgifterna och att kommunsektorn måste lämna sitt bidrag därtill. Utskottet
kan därför ställa sig bakom förslaget att statbidragen även de närmaste
åren skall vara nominellt oförändrade. Enligt utskottets mening är den
avvägning som gjorts i propositionen rimlig i nuvarande statsfinansiella
läge. Utskottet har heller ingen annan bedömning än regeringen beträffande
vikten av att skattetrycket inte ökas och att ekonomisk balans uppnås i
kommuner och landsting.
För åren 1997 och 1998 har en överenskommelse om den kommunala ekonomin
träffats mellan regeringen och de två kommunförbunden i syfte att skapa
stabila spelregler. Utskottet uttalade redan i samband med beredningen av
den ekonomiska vårpropositionen sin tillfredsställelse med uppgörelsen (bet
. 1995/96:FiU10). Utskottet vidhåller att överenskommelsen utifrån kraven
på en stabilisering av de offentliga finanserna skapar förutsättningar att
upprätthålla en i möjligaste mån god utveckling av den kommunala verk-
samheten.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
I utgiftsområdet ingår utgifter för räntor på statsskulden samt oförutsedda
utgifter. Utgiftsområdet omfattas inte av utgiftstaket.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) anges att prognoser på utvecklingen av rän-
teutgifterna försvåras av de olika upplåningstekniker som Riksgäldskontoret
använder sig av, eftersom de med nuvarande redovisningsprinciper kan leda
till stora svängningar i ränteutgifterna mellan budgetåren.

Förslag till ram för utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet¹
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 104 155 ±0 -500 +300
±0 -800
1998 102 963 ±0 -1 500 ..
±0 -1 600
1999 101 394 ±0 -2 500 ..
±0 -2 400
¹ Moderata samlingspartiet har i sin ekonomiska motion inte angivit någon
nivå för stats-
skuldsräntorna.

Folkpartiet räknar i motion Fi211 med att statsskuldsräntorna skall bli
lägre i partiets budgetalternativ till följd av försäljningen av statliga
företag.
Vänsterpartiet har i motion Fi212 belastat sitt budgetalternativ med ökade
ränteutgifter till följd av det större budgetunderskott som framkommer med
partiets förslag.
Kristdemokraterna tillgodoräknar i motion Fi214 sitt budgetalternativ
minskade ränteutgifter till följd av partiets förslag om utförsäljning av
statli-ga företag.
Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.

Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Utgiftsområdet omfattar Sveriges avgift till Europeiska gemenskapens all-
männa budget (EG-budgeten). Avgiften består av fyra komponenter: tullar,
särskilda tullar på jordbruksprodukter samt sockeravgifter, mervärdesskatte
-baserad avgift och avgift beräknad på bruttonationalinkomsten. De totala
utgifterna för utgiftsområdet år 1997 beräknas uppgå till ca 20 miljarder
kronor.
Av propositionen (avsnitt 4.4.5) framgår att avgiften har reviderats i för-
hållande till de beräkningar som presenterades i vårpropositionen. Föränd-
ringarna föranleds till större delen av justering av antagandena för utveck
-lingen av tullar och importavgifter, men även av justering av antagandena
för utveckling av mervärdesskattebas och bruttonationalinkomst samt med
hänsyn till Europeiska kommissionens budgetförslag för år 1997.
Propositionens och oppositionspartiernas förslag för utgiftsområdet pre-
senteras i efterföljande tabell. Som framgår av tabellen har inget av
opposi-tionspartierna föreslagit någon annan ram för utgiftsområdet än vad
rege-ringen föreslagit.

Förslag till ram för utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 20 525 ± 0 ± 0 ± 0
± 0 ± 0
1998 21 535 ± 0 ± 0 ..
± 0 ± 0
1999 22 515 ± 0 ± 0 ..
± 0 ± 0

Finansutskottet återkommer senare i avsnittet Finansutskottets sammanfat-
tande bedömning av budgetförslagen för år 1997 och redovisar sina över-
väganden beträffande fördelningen av utgifter på utgiftsområden.

Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten
Huvuddelen av socialförsäkringarna redovisas på statsbudgeten. Vid sidan av
statsbudgeten redovisas dock försäkringen för allmän tilläggspension (ATP),
försäkringen för delpension samt arbetsskadeförsäkringen.
I propositionen (avsnitt 4.4.5) uppges att besparingar genomförts i
enlighet med vad som angavs i den ekonomiska vårpropositionen. Åtgärderna
inne-fattar besparingar inom ATP genom ändrade kriterier för rätt till
förtidspen-sion (prop. 1996/97:28), ändrad beräkning av antagandepoäng och
en för-kortning av tiden för omställningspension till efterlevande.
Regeringen före-slår dock inga förändringar i reglerna för barnpension
vilket innebär att denna tidigare aviserade besparing ersatts av andra.

Förslag till ram för socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten
Belopp i miljoner kronor

År Proposi- Oppositionspartiernas avvikelser
från propositionens ram
tionen
Moderata samlings-partiet¹
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet¹
Miljö-partiet
de gröna
Kristde-mo-kraterna

1997 131 957 -1 790 -1 550 +75
±0 -2 250
1998 136 712 -4 069 -2 850 ..
+630 -3 500
1999 142 082 -8 125 -4 275 ..
+1 300 -5 250
¹ De för Moderata samlingspartiet och Vänsterpartiet angivna värdena har av
partiernas
företrädare i socialförsäkringsutskottet justeras med hänsyn till att vissa
förslag hänförts
till fel utgiftsområden i respektive partis motioner.

Moderata samlingspartiet framhåller i motion Fi204 att besparingar kan
göras inom ATP genom en höjd faktisk pensionsålder. I motionen föreslås
också att en besparing skall göras genom att nya delpensioner inte beviljas
fr.o.m. år 1997. Besparingar bör också göras inom arbetsskadeförsäkringen.
Ett motsvarande förslag framförs i motion Sf254 (m).
Folkpartiet räknar i motion Fi211 med att kunna minska utgifterna inom
området med drygt 1,5 miljarder kronor under 1997.
Vänsterpartiet föreslår i motion Fi212 att antagandepoängen för ATP för
förtidspensionärer skall beräknas på annat sätt och föreslår en smärre upp-
justering av ramen för området.
Miljöpartiet de gröna förordar i motion Sf253 ingen jämkning av nivån för
budgetåret 1997 i förhållande till regeringens förslag. För budgetåren 1998
och 1999 bör emellertid ytterligare medel tillföras. Motionärerna uppger
att de därvid tagit hänsyn till den effekt på utgifterna som Miljöpartiets
förslag om höjd miljöskatt ger.
Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi214 att ramen för området minskas
under de närmaste åren.
Socialförsäkringsutskottet har i sitt yttrande (SfU1y) inte något att
erinra mot regeringens beräkning av utgifterna för socialförsäkringssektorn
vid sidan av statsbudgeten och avstyrker därför motsvarande förslag i
motionerna Fi204 (m), Sf254 (m) yrkande 41, Fi211 (fp), Fi212 (v), Sf253 (
mp) yrkande 13 samt Fi214 (kd).
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de
gröna och Kristdemokraterna biträdde i var sin avvikande mening sina
partiers respektive förslag till nivå för sektorn.
Statsbudgeten
Omprövning av tidigare beslutad förändring av arbetslös-hetsförsäkringen
Bakgrund
Som ett led i ansträngningarna att halvera den öppna arbetslösheten till år
2000 har riksdagen tidigare i år beslutat om vissa förändringar av
arbetslös-hetsförsäkringen (prop. 1995/96:222, FiU15, rskr. 307). Genom
förändring-arna, som skall träda i kraft den 1 januari 1997, kom
arbetslöshetsförsäkring-ens roll som omställningsförsäkring att markeras på
ett tydligare sätt.
Det skedde genom att det s.k. arbetsvillkoret skärptes för dem som tidigare
inte uppburit arbetslöshetsersättning. För rätt till en första
ersättningsperiod skulle således i fortsättningen krävas att den arbetslöse
i princip arbetat på minst halvtid under minst nio månader. Dessutom skulle
arbete med rekryte-ringsstöd inte längre kvalificera för en första
ersättningsperiod.
Även för rätten till en ny ersättningsperiod skulle kraven på den sökande
ökas i vissa avseenden.
Vidare infördes en bortre gräns för ersättningen. Möjligheten att omväx-
lande uppbära arbetslöshetsersättning och delta i en arbetsmarknadspolitisk
åtgärd begränsades därvid till högst tre års ersättningstid. Denna tid
skulle dock kunna förlängas till högst fyra år om den sökande under
ersättningsti-den utfört reguljärt förvärvsarbete eller deltagit i reguljär
utbildning.
För den som före årsskiftet 1996/97 påbörjat en ersättningsperiod skulle
redan förbrukade ersättningsdagar i den pågående perioden räknas in i den
totala ersättningstiden. Den bortre gränsen skulle dock börja räknas
tidigast från den 1 januari 1996. Därmed skulle ingen kunna utförsäkras
förrän tidi-gast den 1 januari 1999.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande sommaren 1996
När arbetsmarknadsutskottet yttrade sig i ärendet (1995/96:AU6y) framförde
utskottet vissa betänkligheter. Enligt arbetsmarknadsutskottet fanns det
goda skäl att avvakta med beslut om mera ingripande förändringar till dess
att den då sittande a-kasseutredningen, ARBOM, lagt fram sina förslag.
Arbets-marknadsutskottet erinrade också om de många ändringar som gjorts i
för-säkringen under senare år.
Likväl ville arbetsmarknadsutskottet inte motsätta sig de föreslagna änd-
ringarna, bl.a. mot bakgrund av det nära samband som förelåg mellan försäk-
ringen och den nya inriktningen av arbetsmarknadspolitiken. Arbetslöshets-
försäkringen är och skall vara en omställningsförsäkring för personer med
fast förankring på arbetsmarknaden, betonade arbetsmarknadsutskottet, som
därför såg det som naturligt att dessa principer konkretiserades genom lag-
regler om skärpt arbetsvillkor och en bortre gräns i försäkringen. Arbets-
marknadsutskottet påverkades i sin bedömning också av de kraftigt ökade
kostnaderna för arbetslöshetsersättningen, vilka följde på det försämrade
arbetsmarknadsläget.
Arbetsmarknadsutskottets yttrande hösten 1996
I sitt över budgetpropositionen avgivna yttrande (AU1y) återkommer ar-
betsmarknadsutskottet till sommarens beslut. Arbetsmarknadsutskottet erin-
rar nu om att de då beslutade ändringarna ännu inte har trätt i kraft.
Sedan beslutet har ARBOM lagt fram sitt slutbetänkande med förslag om en ny
försäkring, och enligt regeringens planer skall en proposition i ämnet
läggas fram under våren. De i somras beslutade ändringarna har i vissa
delar mött kritik, och för arbetsmarknadsutskottet står det klart att de i
några avseenden fått effekter som inte är godtagbara. Regeringen har t.ex.
redan i budgetpro-positionen föreslagit vissa justeringar.
Dessa omständigheter sammantagna talar enligt arbetsmarknadsutskottet för
att man bör skjuta upp den beslutade ändringen i försäkringen. Gör man det
kan man förhoppningsvis vinna i klarhet och överskådlighet. Berörda organ
får också möjlighet att lägga fram synpunkter inte bara på de mera
övergripande frågorna.
Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen vid utformningen av sitt
mera genomgripande ändringsförslag beaktar de grundprinciper som utskot-tet
redan tidigare ställt sig bakom, nämligen att arbetslöshetsförsäkringen
skall vara ett skydd för personer med fast förankring på arbetsmarknaden
och att den skall ha karaktären av omställningsförsäkring.
Skjuter man upp omläggningen av försäkringen leder det enligt arbets-
marknadsutskottet till att utgifterna på framför allt utgiftsområde 13
Ekono-misk trygghet vid arbetslöshet ökar. Även utgiftsområde 14
Arbetsmarknad och arbetsliv berörs emellertid. Fördelningen mellan de båda
utgiftsområde-na beräknar arbetsmarknadsutskottet till 80/20.
Utgiftsökningen kan för budgetåret 1997 uppskattas till brutto 1 155
miljoner kronor, varav alltså 924 miljoner kronor på utgiftsområde 13.
Netto, sedan de ökade skatteintäkterna beaktats, motsvarar detta en
budgetförsvagning på 693 miljoner kronor, påpekar arbetsmarknadsutskottet,
som även erinrar om att kostnadsökningen blir mindre ifall omläggningen får
träda i kraft tidigare än den 1 januari 1998.
En sådan kostnadsökning kan finansieras på olika vägar, framhåller ar-
betsmarknadsutskottet. Antingen kan en lika stor besparing göras inom ut-
giftsområdena eller också kan inkomstsidan förstärkas genom ökade avgif-ter
. Det kan, påpekar arbetsmarknadsutskottet, exempelvis ske genom att
finansieringsavgiften enligt 57 § lagen om arbetslöshetsförsäkring höjs. I
det senare fallet skall de ökade utgifterna hanteras inom ramen för
tekniken med budgeteringsmarginalen.
Finansutskottets ställningstagande
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Såsom arbets-
marknadsutskottet påpekar finns det en stark koppling mellan arbetslöshets-
försäkringen och arbetsmarknadspolitikens nya inriktning. En reformering av
arbetslöshetsförsäkringen är ett nödvändigt led i ansträngningarna att
halvera den öppna arbetslösheten.
Några av de beslutade ändringarna har emellertid utsatts för kritik, inte
en-bart för att de allmänt sett upplevts som försämringar utan därför att
de givit upphov till direkt oönskade konsekvenser. Sedermera har också
ARBOM-utredningen presenterat ett samlat förslag till omläggning av
arbetslöshets-försäkringen - En allmän och sammanhållen
arbetslöshetsförsäkring (SOU 1996:150) - vilket i vissa avseenden bör kunna
ge bättre lösningar på de problem man avsåg att komma till rätta med genom
sommarens beslut.
Låter man de beslutade förändringarna träda i kraft är det därför inte osan
-nolikt att de kan komma att omprövas redan efter några månader. Hos de
arbetssökande skulle detta kunna skapa oklarhet och osäkerhet om vilka
regler som faktiskt gäller.
Sett mot denna bakgrund har finansutskottet stor förståelse för de betänk-
ligheter som arbetsmarknadsutskottet nu redovisar. Å andra sidan måste
hänsyn också tas till att ett uppskov kommer att leda till att angelägna
för-ändringar senareläggs och att en eftersträvad besparing skjuts på
framtiden.
Sammantaget gör finansutskottet dock den bedömningen att det finns goda
skäl att försöka få till stånd en sammanhållen lösning av hur arbetslöshets
-försäkringen skall utformas på längre sikt. Utskottet delar därför
arbetsmark-nadsutskottets uppfattning att de den 12 juli 1996 beslutade
förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen inte bör träda i kraft den 1
januari 1997 utan skjutas upp för att ge riksdagen tillfälle att ta
ställning till ett sådant sam-manhållet förslag.
Regeringen bör senast under våren 1997 presentera riksdagen förslag om
detta. I likhet med arbetsmarknadsutskottet förutsätter finansutskottet att
detta samlade förslag bygger på principen att arbetslöshetsförsäkringen
skall vara en omställningsförsäkring som ger skydd för personer med fast
förank-ring på arbetsmarknaden. För att markera karaktären av
omställningsförsäk-ring skall det föreslagna försäkringsskyddet vara
tidsmässigt begränsat. Liksom i fråga om de tidigare beslutade
förändringarna utgår finansutskottet från att den ersättningstid som skall
beaktas därvid börjar räknas fr.o.m. den 1 januari 1996.
Alla förslag till förändringar skall vara finansierade fullt ut på ett
saldo-neutralt sätt. Den föreslagna finansieringen skall också omfatta det
budget-bortfall som uppkommer genom den nu föreslagna senareläggningen av
förändringarna.
Med hänsyn till att de beslutade förändringarna inte träder i kraft vid års
-skiftet bör nivån på statsbudgetens utgifter justeras. Finansutskottet
föreslår att ramarna för utgiftsområdena 13 och 14 höjs med sammanlagt 1
155 mil-joner kronor. Av höjningen bör 924 miljoner kronor hänföras till
utgiftsom-råde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och 231 miljoner
kronor till utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv.
Eftersom utgiftsökningen på 1 155 miljoner kronor till en del går tillbaka
till det offentliga i form av ökade skatter och egenavgifter motsvarar den
en ökad nettobelastning på budgeten på 693 miljoner kronor.
Regeringen bör återkomma med förslag till samlad lösning av hur de olika
förändringarna i arbetslöshetsförsäkringen skall finansieras.
Vad beträffar den budgeteffekt som följer av att de i somras beslutade be-
sparingarna inte genomförs fr.o.m. den 1 januari 1997 utgår finansutskottet
från att regeringen i första hand prövar förutsättningarna att höja
finansie-ringsavgiften från arbetslöshetskassorna.
Mot denna bakgrund föreslår utskottet att inkomsttitel 2525 Finansierings-
avgift räknas upp med 693 miljoner kronor och att inkomsttitel 1111 Fysiska
personers inkomstskatt höjs med 462 miljoner kronor.
Denna inkomstförstärkning förutsätter att finansieringsavgiften höjs med
något mindre än 60 %. Låter kassorna höjningen få fullt genomslag på med-
lemmarnas avgifter får det till följd att den genomsnittliga
medlemsavgiften måste höjas med drygt 15 kr per månad och medlem. Eftersom
finansie-ringsavgiftens storlek är beroende av hur hög den genomsnittligt
utbetalade dagpenningen är i en kassa kan nivån på medlemsavgiftshöjningen
komma att variera något mellan kassorna. Enligt finansutskottets bedömning
torde avgiftshöjningarna komma att variera mellan 13 och 18 kr per månad
och medlem.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetför-slagen för år 1997
Budgetutvecklingen
De senaste åren har statens finanser förbättrats mycket påtagligt. På två
år har sålunda budgetunderskottet halverats från närmare 180 miljarder
kronor budgetåret 1993/94 till 90 miljarder kronor under innevarande
budgetårs första tolv månader. Under de närmaste tre åren förutses en
fortsatt stark förbättring, och år 1999 beräknas statsbudgeten visa ett
positivt saldo.
Ser man till hela den offentliga sektorn beräknas underskottet där motsvara
2,6 % av BNP år 1997 och 0,0 % av BNP år 1998.
Budgetpolitiska restriktioner
Budgetpolitiken har under senare år utformats i enlighet med de budgetpoli-
tiska mål som riksdagen har ställt upp. De innebär bl.a. följande:
- Skuldkvoten, dvs. statsskulden mätt som andel av BNP, skall ha upphört
att växa senast år 1996.
- Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande skall inte
över-stiga 3 % av BNP år 1997.
- De offentliga finanserna skall vara i balans år 1998.
- Utrymmet för ytterligare skattehöjningar är starkt begränsat.
En bred majoritet i riksdagen har ställt sig bakom målet att nå balans i de
offentliga finanserna 1998. För att säkerställa att detta mål kan nås har
riks-dagen i anslutning till behandlingen av årets vårproposition fattat
beslut om vissa kompletterande budgetförstärkningar, vilka varaktigt väntas
förbättra de offentliga finanserna med närmare 8 miljarder kronor. Det av
regeringen framlagda och av riksdagen fastställda konsolideringsprogrammet
utökades därmed till sammanlagt drygt 125 miljarder kronor, vilket
motsvarar ca 8 % av BNP.
I anslutning till behandlingen av vårpropositionen ställde sig riksdagen
också bakom en ny budgetpolitisk restriktion, ett utgiftstak. Utgiftstaket
är nominellt, flerårigt och omfattar hela den offentliga sektorn. Att taket
anges i nominella termer innebär att det inte skall justeras med hänsyn
till inflatio-nen när det väl lagts fast. Utgiftstaket anger den nivå på de
statliga utgifterna som regeringen avser att hålla under de tre närmaste
åren och är ett komple-ment till de saldorelaterade mål som tidigare styrt
budgetpolitiken.
Det tidigare i år beslutade utgiftstaket för staten inklusive socialförsäk-
ringssektorn vid sidan av statsbudgeten innebär att utgifterna under åren
1997-1999 inte skall överstiga respektive 723, 720 och 735 miljarder kro-
nor, mätt i löpande priser.
För hela den offentliga sektorn, således även innefattande kommunerna,
beräknades ett tak under de tre åren på respektive 1 042, 1 051 och 1 077
miljarder kronor. Detta tak är dock av annan karaktär eftersom de kommu-
nala utgifterna inte beslutas av riksdagen.
Dessa budgetpolitiska restriktioner bör enligt finansutskottets mening vara
vägledande för utskottet vid bedömningen av regeringens och oppositions-
partiernas budgetförslag för 1997 och för de beräkningar av utgifter som
redovisas för de därpå följande två åren.
Redovisningen av utskottets förslag till rambeslut
Riksdagen har nyligen antagit en budgetlag som bl.a. reglerar vad som skall
ingå i regeringens förslag till statsbudget.
Enligt 16 § denna lag skall förslaget i princip innehålla alla inkomster,
ut-gifter och andra betalningar som påverkar statens lånebehov.
Med inkomster och utgifter avses därvid sådant som redovisas mot in-
komsttitlar och anslag. Med andra betalningar avses bl.a. kassamässiga
juste-ringar, nettokapitalbehov i verksamheter som inte redovisas på
statsbudgeten samt interna lån och krediter i Riksgäldskontoret.
Förslaget till statsbudget för budgetåret 1997 (budgetpropositionen s. 2-3)
är uppställt enligt dessa nya principer som i några avseenden skiljer sig
från vad som tidigare gällt. Den mest påtagliga förändringen är att man
inte läng-re använder begreppet budgetunderskott i detta sammanhang.
Eftersom statsbudgeten skall återspegla statens lånebehov är det nya
saldobegreppet detsamma som statens lånebehov. Detta framkommer som
skillnaden mellan å ena sidan statsbudgetens inkomster redovisade på
traditionellt sätt och å andra sidan statsbudgetens utgifter fördelade på
27 utgiftsområden samt förändring av anslagsbehållningar och nettot av
myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret. Utgiftsanslagen
och förändringen av anslags-behållningar har tidigare redovisats över
statsbudgeten, däremot inte Riks-gäldskontorets nettoutlåning till
myndigheter m.fl.
Schematiskt ställs alltså statsbudgeten numera upp på följande sätt där det
beräknade lånebehovet framkommer som en restpost.

Utgifter m.m. Inkomster m.m.

-Anslag fördelade på 27 utgiftsområ-den -Inkomster
-Förändring av anslagsbehållningar
-Riksgäldskontorets nettoutlåning till myndigheter m.fl.
-Beräknat lånebehov
Summa utgifter Summa

Enligt riksdagens nya beslutsordning skall riksdagen först ta ställning
till omfattningen av statsutgifterna och hur dessa skall fördelas på de 27
utgifts-områdena. Samtidigt skall riksdagen fatta beslut om vilka
förändringar som skall göras av olika skatte- och avgiftsregler, och därmed
kan en beräkning göras av hur stora inkomsterna blir. Som en restpost
framkommer därefter upplåningsbehovet. Nyordningen innebär att samtliga
dessa storheter - upp-låningsbehovet undantaget - skall bestämmas genom ett
beslut.
Mot denna bakgrund har utskottet i en beslutpunkt sammanfört alla förslag
som påverkar beräkningen av statsbudgetens inkomster och utgifter m.m.
Motiven till utskottets ställningstagande redovisas på de efterföljande
sidor-na. Utskottet tar därvid först ställning till alla förslag som rör
statsbudgetens inkomster och övergår därefter till att kommentera de
förslag som väckts rörande statsbudgetens utgifter, inklusive förändringen
av anslagsbehåll-ningar och Riksgäldskontorets nettoutlåning till
myndigheter m.fl.
Utskottets genomgång av inkomstförslagen är disponerad på följande sätt:
Utskottet tar först ställning till de samlade förslagen i kommitté- och
parti-motionerna, vilka utgör oppositionspartiernas samlade alternativ till
in-komstförslaget i budgetpropositionen. Därefter går utskottet över till
att behandla de specifika propositionsförslagen och de i det sammanhanget
väckta motionerna.
Vid genomgången av de förslag som rör statsbudgetens utgifter tar ut-
skottet först ställning till den samlade nivån för statsutgifterna som den
kommer till uttryck i utgiftstaket. Det görs i avsnittet Budgetpolitikens
in-riktning i stort - utgiftstak för staten. Därefter prövar utskottet i
ett särskilt avsnitt - Fördelning av utgifter på utgiftsområden 1997 -
vilka ramar som skall gälla för de olika utgiftsområdena när riksdagen i
andra steget av bud-getprocessen fördelar utgifterna på anslag. Slutligen
behandlar utskottet i två fristående avsnitt de förslag som gäller
Anslagsbehållningar och Myndighe-ternas in- och utlåning i
Riksgäldskontoret.
Finansutskottets förslag till beslut beträffande utgiftsramar och beräkning
av statsinkomsterna för 1997 återfinns i moment 28 i hemställan. I detta
moment görs hänvisningar till tre bilagor. Utskottets förslag till
lagförslag med anledning härav tas upp i moment 40.
Utskottets och reservanternas förslag till beräkning av statsbudgetens in-
komster fördelat på inkomsttitlar redovisas i tabellform i bilaga 1.
I bilaga 2 redovisas på motsvarande sätt utskottets och reservanternas för-
slag till fördelning av utgifter på utgiftsområden m.m.
I bilaga 3 finns upptagna samtliga de motionsyrkanden som finansutskot-tet
avstyrker i moment 28.
De lagförslag som påverkar beräkningen av statsbudgetens inkomster och
utgifter behandlas i moment 40 i hemställan. Där görs en hänvisning till
bilaga 4 i vilken återges regeringens lagförslag i samtliga de
propositioner som utskottet behandlar i detta betänkande.
Beräkning av inkomsterna
Samlad bedömning av regeringens och oppositionspartiernas inkomstförslag
Utskottet övergår nu till att ta ställning till de förslag som påverkar
statsbud-getens inkomster år 1997. Dessa förslag har redovisats under
avsnittet In-komster. Utskottet hänsköt där ställningstagandet till detta
avsnitt.
I budgetpropositionen beräknas statsbudgetens inkomster år 1997 uppgå till
sammanlagt 622 miljarder kronor. I bilaga 1 till finansplanen redovisar
rege-ringen sitt förslag till statsbudget. Inkomstberäkningen baseras
förutom på bedömningar av den ekonomiska utvecklingen m.m. även på de
förändringar i skatte- och avgiftsregler som presenterats i form av
lagförslag i olika pro-positioner under våren och sommaren 1996. Därutöver
har regeringen i budgetpropositionen och i särpropositioner föreslagit och
aviserat vissa förändringar. I yrkandena 4 och 5 föreslår regeringen
riksdagen att för bud-getåret 1997 godkänna dels beräkningen av
statsbudgetens inkomster (enligt bilaga 1), dels beräkningen av
budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler (enligt avsnitt 4.5)
.
Som redovisas i avsnitt 4.3.1 i finansplanen beräknas inkomsterna under
prognostiden 1997-1999 stabiliseras på en nivå på drygt 32 % av BNP. Det
innebär att den underliggande inkomstökningen från åren 1994-1996 på drygt
4 % av BNP klingar av. Denna inkomstökning förklaras främst av de
skattehöjningar som beslutats i de olika åtgärdspaketen och utgör inkomst-
delen i konsolideringsprogrammet. Resten av ökningen förklaras huvudsak-
ligen av automatiska effekter via konjunkturcykeln.
Regeringen redovisar i finansplanen uppföljningen av konvergenspro-grammet
(bil. 3 avsnitt 3). Det konsolideringsprogram som angavs i sam-band med
konvergensprogrammet omfattade åtgärder som sammantagna beräknas ge en
förstärkning av de offentliga finanserna med ca 118 miljarder kronor år
1998. Konvergensprogrammet förstärktes i vårpropositionen med varaktiga
budgetförstärkningar på ca 8 miljarder kronor, där merparten av åtgärderna
får effekt år 1997. Av dessa förstärkningar återfinns ca 57 miljar-der
kronor av det ursprungliga konsolideringsprogrammet och ca 2 miljarder
kronor av det utökade programmet på inkomstsidan.
Beslutsläget beträffande inkomstförstärkningarna är följande, med hänsyn
tagen till beslut fattade även efter den 20 september. Preciserade beslut
som redan är fattade av riksdagen uppgår till sammanlagt ca 48 miljarder
kronor. Därtill har regeringen under senare tid som ett led i
konsolideringsprogram-met förelagt riksdagen förslag till
inkomstförstärkningar om ca 11 miljarder kronor. I proposition 1995/96:209
föreslog regeringen höjd egenavgift i sjukförsäkringen (9,4 miljarder
kronor), vilket riksdagen beslutade om i oktober 1996 (bet. SfU4, rskr. 22)
. I proposition 1996/97:12 föreslår rege-ringen sänkt representationsavdrag
(500 miljoner kronor) och i budgetpropo-sitionen höjd insättningsgaranti (
800 miljoner kronor). Regeringen har dess-utom genomfört de ökningar av
garantiavgifter (150 miljoner kronor) som aviserades i vårpropositionen.
I Moderata samlingspartiets budgetalternativ beräknas inkomsterna för år
1997 uppgå till sammanlagt ca 585 miljarder kronor (motion Fi204 yrkande 5)
. De skatteförändringar motionärerna föreslår innebär minskade inkomster på
ca 37 miljarder kronor för år 1997 (yrkande 6). I det reviderade förslag
till inkomstberäkning som utskottet här redovisar för Moderaterna blir
inkoms-terna ca 33 miljarder kronor lägre än i budgetpropositionen.
Moderaterna vill minska storleken på den offentliga sektorns ekonomi och
genom ett sänkt skattetryck uppnå tillväxt, nya jobb och minskat bidragsbe-
roende. Skattesänkningarna föreslås främst på arbete och företagande. Mo-
tionärerna är vidare starkt kritiska till regeringens ambition att arbeta
för ett permanent budgetöverskott eftersom det enligt deras mening innebär
en överbeskattning. Målet för den offentliga sektorns finanser bör vara att
de skall vara i balans över konjunkturcykler i stället för att de skall
uppvisa permanenta överskott.
I Folkpartiet liberalernas budgetalternativ i motion Fi211 föreslås skatte-
sänkningar om närmare 25 miljarder kronor och skattehöjningar om drygt 12
miljarder kronor. Netto innebär det minskade statsinkomster för år 1997 på
ca 14 miljarder kronor. Inkomsterna beräknas därmed uppgå till ca 608
miljarder kronor, dvs. 12 miljarder kronor lägre än i budgetpropositionen (
yrkande 5). I den beräkningen ingår inte Folkpartiets förslag om
försäljning av statliga företag.
Folkpartiets förslag till inkomst- och utgiftsförändringar delas in i tre
grupper beroende på deras huvudsakliga syfte. Vad avser inkomsterna berörs
två av områdena, nämligen skattesänkningar för jobb genom företagande samt
finansiering med högre skatter m.m.
Vänsterpartiet räknar i motion Fi212 med ökade skatte- och avgiftsinkoms-
ter på netto 3 miljarder kronor i förhållande till propositionsförslaget.
Det innebär att motionärerna föreslår att inkomsterna sammanlagt beräknas
till omkring 625 miljarder kronor (yrkande 4).
Motionärerna motiverar sina skatteförslag med att de leder till en omför-
delning av skattebördan från låg- och mellaninkomsttagare till höginkomst-
tagare, och från inkomstskatter och arbetsgivaravgifter till miljöskatter.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 att skatte- och
avgiftsändringar skall genomföras som beräknas få positiv nettoeffekt på
statsbudgeten 1997 i förhållande till regeringens förslag. Netto beräknas
förslagen leda till 110 miljoner kronor i ökade inkomster. Det leder till
en beräkning av de samlade statsinkomsterna för 1997 med 622 miljarder
kronor (yrkande 4). I det revi-derade förslag till inkomstberäkning som
utskottet här redovisar för Miljö-partiet blir inkomsterna ca 1,5 miljarder
kronor lägre än i budgetpropositio-nen.
Förslagen som påverkar statsinkomsterna är huvudsakligen ett led i den
skatteväxling och arbetstidsförkortning som partiet förordar.
Kristdemokraterna föreslår i motion Fi214 yrkande 4 att riksdagen godkän-
ner beräkningen av statsbudgetens inkomster. Av utskottets genomgång i
föregående avsnitt framgår att statsinkomsterna för 1997 beräknas till 2,6
miljarder kronor mindre än i propositionen, vilket innebär att statsinkoms-
terna enligt motionen kan beräknas till 619 miljarder kronor.
I tabellen redovisas sammanfattningsvis regeringens och oppositionspartier-
nas förslag till inkomstberäkning fördelat på inkomstgrupper. Beloppen i
tabellen är hämtade från de i tabeller tidigare redovisade beloppen för
effek-terna av propositionens och partimotionernas förslag till skatte- och
avgifts- ändringar.

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till inkomstberäkning för
1997
Belopp i miljoner kronor

Inkomsttyp Reg.
förslag m fp v mp kd
1000 - Skatter m.m. 565 651 -32 590 -12 480 +3 150 +40 -2 635
2000 - Inkomster av statens verksamhet
37 897
+20
+400
+1 400
3000 - Inkomster av försåld egendom
81
4000 - Återbetalning av lån 3 076
5000 - Kalkylmässiga in-komster 6 215
6000 - Bidrag m.m. från EU 8 670 +50
7000 - Extraordinära medel från EU
636

Summa 622 227 -32 590 -12 460 +3 550 +1 490 -2 635

Utskottet har ovan behandlat förslag till riktlinjer för den ekonomiska
politi-ken, riktlinjer för skattepolitiken och budgetpolitiskt saldomål.
Utskottets ställningstagande beträffande inkomstberäkningen och skatte- och
avgifts- ändringar görs med de förutsättningar som dessa tidigare
ställningstaganden givit.
Utskottets ställningstagande rörande oppositionspartiernas inkomstförslag
Vad gäller Moderata samlingspartiets förslag på statsbudgetens inkomstsida
vill utskottet anföra följande.
Moderata samlingspartiet har i sitt budgetalternativ lagt fram förslag om
kraftigt sänkt beskattning. För år 1997 räknar partiet i motionen med mins-
kade inkomster om ca 37 miljarder kronor. Utskottet befarar emellertid att
detta belopp underskattar inkomstbortfallet för de skatte- och
avgiftsförslag Moderaterna lägger fram. Om man ser på längre sikt önskar
partiet dessutom ännu kraftigare sänkningar. För den kommande
treårsperioden innebär Mo-deraternas förslag, enligt utskottets bedömning,
minskade statsinkomster på i storleksordningen 65-80 miljarder kronor för
den konsoliderade offentliga sektorn.
De moderata förslagen leder enligt utskottets bedömning, även efter beak-
tande av de besparingar som föreslås, till en skev fördelningspolitik. För
att finansiera skattesänkningarna krävs brutala nedskärningar, vilka kommer
att drabba dem hårt som behöver service och transfereringar från den
offentliga sektorn. I nuvarande situation är det, enligt utskottets
uppfattning, närmast utmanande att föreslå kraftiga skattesänkningar för
höginkomsttagare av det slag Moderaterna för fram. Det gäller såväl
förslagen om sänkt inkomstskatt som sänkt eller slopad skatt på egendom.
Moderata samlingspartiet vill ge-nomföra skattesänkningar för rika, bl.a.
genom omedelbart slopad förmö-genhetsskatt, i ett läge när det fortfarande
erfordras besparingar i statsfinan-serna som drabbar stora grupper i
samhället, såsom arbetslösa, vilka har sämre ekonomiska förhållanden än
förmögna och höginkomsttagare. Propo-sitionsförslaget har en rimlig
fördelningspolitisk inriktning, samtidigt som de viktiga budgetpolitiska
målen kan nås.
Beträffande den moderata kritiken mot företagsbeskattningen vill utskottet
erinra om att svensk företagsbeskattning i dag kan betraktas som internatio
-nellt konkurrenskraftig. Därutöver vill utskottet erinra om att regeringen
i proposition 45, vilken remitterats till skatteutskottet, lägger fram
förslag vars syfte är att lätta på ägarbeskattningen i små och medelstora
företag.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande Moderata samlingspartiets skatte-
och avgiftsförslag, och finansutskottet finner från sina utgångspunkter
ingen anledning att avvika från det ställningstagandet.
Vad gäller Folkpartiet liberalernas förslag på statsbudgetens inkomstsida
vill utskottet anföra följande.
Även Folkpartiet räknar i sitt budgetalternativ med lägre inkomster än re-
geringen (ca 14 miljarder kronor). Folkpartiet lägger fram förslag om bl.a.
kraftigt sänkt inkomstbeskattning, även om omfattningen är mindre än i
Moderata samlingspartiets skattesänkningsförslag. Även Folkpartiets förslag
skulle leda till fördelningspolitiskt oacceptabla konsekvenser, trots att
för-slagen inte är lika långtgående som Moderaternas. Exempelvis fyller
värns-katten, som Folkpartiet vill slopa omedelbart, en viktig
fördelningspolitisk funktion i det budgetpolitiska saneringsarbetet, och
det finns inte skäl att avskaffa den i förtid. Enligt utskottet är
Folkpartiets alternativ dessutom svårt att genomföra eftersom det skulle
kräva besparingar på ytterligare ca 14 miljarder kronor för att nå de av
regeringen satta budgetpolitiska målen.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande Folkpartiet liberalernas skatte-
och avgiftsförslag, och finansutskottet finner från sina utgångspunkter
ingen anledning att avvika från det ställningstagandet.
Beträffande Vänsterpartiets förslag på statsbudgetens inkomstsida vill ut-
skottet anföra följande.
Konsolideringsprogrammet innehåller inkomstförstärkningar på i storleks-
ordningen 60 miljarder kronor, vilka utformats så att budgetsaneringen
skall få en fördelningsmässigt rimlig profil. Att på det sätt som
Vänsterpartiet föreslår ytterligare öka skatter och avgifter löser enligt
utskottet varken Sve-riges fördelningspolitiska eller
sysselsättningspolitiska problem.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande Vänsterpartiets skatte- och
avgifts-förslag, och finansutskottet finner från sina utgångspunkter ingen
anledning att avvika från det ställningstagandet.
Vad gäller Miljöpartiet de grönas förslag på statsbudgetens inkomstsida
vill utskottet anföra följande.
Miljöpartiets förslag till beskattning ingår som element i dels en
arbetstids-förkortningsreform, dels en genomgripande skatteväxling med en
stor höj-ning av energiskatterna. Som utskottet kunde konstatera redan i
avsnittet om den ekonomiska politikens riktlinjer kan en generell
arbetstidsförkortning inte ses som en avgörande lösning på
arbetslöshetsproblemet. Betänkandet från 1995 års arbetstidskommitté (SOU
1996:145) skall nu remissbehandlas innan regeringen beslutar om eventuella
förslag till åtgärder inom detta om-råde.
Beträffande skatteväxlingsförslagen vill utskottet än en gång erinra om
Skatteväxlingskommitténs pågående arbete. Utskottet konstaterar att Miljö-
partiet har ett alltför bräckligt underlag för sina skatteväxlingsförslag.
Utskottet konstaterar vidare att Miljöpartiets kritik av regeringens fördel
-ningspolitik är onyanserad. Det finns vidare inte anledning att införa
statlig skatt med 25 % på inkomstdelar som ligger över taket för
egenavgifter som partiet föreslår. En form av kommunal företagsbeskattning
som Miljöpartiet föreslår är inte heller aktuell.
I likhet med skatteutskottet avstyrker finansutskottet från sina utgångs-
punkter Miljöpartiets skatte- och avgiftsförslag.
Vad gäller Kristdemokraternas förslag på statsbudgetens inkomstsida vill
utskottet anföra följande.
Det finns anledning ifrågasätta realismen i några av de kristdemokratiska
förslagen. De kan sannolikt inte genomföras på ett sådant sätt att de
förvän-tade inkomsteffekterna uppnås redan år 1997. Motionärernas förslag
om mervärdesskatt på spel och dobbel måste prövas mot gällande EG-direktiv.
Förslaget om en avfallsskatt bygger på ett utredningsförslag som är under
remissbehandling. Det förefaller, som utskottet ser det, vanskligt att
bygga ett budgetförslag på så ogenomarbetade grunder.
Kristdemokraternas övriga inkomstförslag är på flera punkter likartade med
Moderata samlingspartiets och Folkpartiet liberalernas. Förslagen måste
således avvisas med anledning av de skeva fördelningseffekter förslagen har
och den försämring av statsinkomsterna de riskerar leda till, med de försvå
-rade förutsättningar som därmed kommer att föreligga för budgetkonsolide-
ringen.
Skatteutskottet avstyrker i sitt yttrande Kristdemokraternas skatte- och av
-giftsförslag, och finansutskottet finner från sina utgångspunkter ingen
anled-ning att avvika från det ställningstagandet.
Vad utskottet ovan anfört innebär att de samlade förslag till dels skatte-
och avgiftsändringar, dels inkomsberäkning som framförs i kommitté- och par
-timotioner avstyrks. Utskottet går härefter över till att behandla övriga
för-slag.
Utskottets ställningstagande rörande regeringens inkomstförslag
Regeringen föreslår en förändrad beskattning av bilförmåner. Förändringen,
som beräknas leda till minskade statsinkomster under 1997 med 270 miljo-ner
kronor, finansieras med en justering av skiktgränsen. Båda förslagen har
tidigare aviserats (prop. 1995/96:222), och riksdagen har i det sammanhang-
et tagit ställning för förslagen i stort (bet. 1995/96:FiU15, rskr. 307).
Mot denna bakgrund kan skatteutskottet i sitt yttrande till finansutskottet
tillstyr-ka regeringsförslagen, och finansutskottet ser inga skäl att
avvika från det ställningstagandet varför propositionerna tillstyrks i
dessa delar och de mo-tioner som behandlas i anslutning till dessa förslag
avstyrks (se bilaga 3).
Vad gäller propositionsförslaget om bilförmånerna finner emellertid ut-
skottet anledning att göra en smärre justering i lagen (1990:325) om själv-
deklaration och kontrolluppgifter. Efter skatteutskottets beredning av
frågan har inkommit en skrivelse till finansutskottet från Volvo AB vari bl
.a. före-slås en ändring av informationsskyldigheten i kontrolluppgifterna
i 7 §. Utskottet anser att det är ändamålsenligt om bilförmånsvärdet
exklusive drivmedel specificeras och föreslår därför att paragrafen ändras
i enlighet därmed.
Regeringen föreslår i proposition 21 en nedsättning av socialavgifterna.
Förslaget innebär att arbetsgivare vid beräkning av arbetsgivaravgifter
varje månad skall få göra ett särskilt avdrag med 5 % av avgiftsunderlaget,
dock högst 2 500 kr. Förslaget har tidigare aviserats (prop. 1995/96:222),
och finansutskottet ställde sig då bakom förslaget (1995/96:FiU15).
Socialför-säkringsutskottet tillstyrker i sitt yttrande (SfU1y) regeringens
förslag. Också arbetsmarknadsutskottet ställer sig bakom propositionen i
denna del. Även finansutskottet tillstyrker, utifrån de övergripande
finanspolitiska och statsfi-nansiella synpunkter utskottet har att beakta,
regeringens förslag. De motio-ner som behandlas i anslutning till dessa
förslag avstyrks (se bilaga 3).
Höjningen av fastighetsskatten tillsammans med ny taxering har lett till
kraftigt ökad fastighetsskatt i vissa områden. Utskottet har ovan
föreslagit ett tillkännagivande rörande utformningen av en teknisk översyn
av fastig-hetstaxeringen. För att lindra den kraftiga ökningen av
fastighetsskatt till-styrker utskottet, i likhet med skatteutskottet,
regeringens lagförslag i propo-sition 17 om reducering av fastighetsskatt i
vissa fall. De motioner som behandlas i anslutning till detta förslag
avstyrks (se bilaga 3).
I proposition 29 föreslår regeringen att koldioxidskatten för industrin och
växthusnäringen höjs från 25 till 50 % av den generella nivån. Ändringarna
föreslås träda i kraft den 1 januari 1997.
Innan riksdagen fattar beslut om en höjning av koldioxidskatten i enlighet
med propositionens förslag, krävs ett besked från EG-kommissionen och rådet
. Regeringen har under våren 1996 anmält den tilltänkta förändringen till
kommissionen och rådet, men något slutgiltigt beslut har ännu inte fattats
av EG-institutionerna. Således kan riksdagen dessförinnan inte fatta beslut
i frågan. Utskottet har därför beslutat att bordlägga propositionen. Även
de med anledning av propositionen väckta motionerna 1996/97:Fi18-21 samt de
under allmänna motionstiden väckta motionerna Fi203 yrkande 6 och N269
yrkande 15 har bordlagts.
Utskottet vill vidare framhålla följande. Förslaget i proposition 29 beräk-
nas innebära en inkomstförstärkning med 450 miljoner kronor under år 1997.
I och med att höjningen med stor sannolikhet inte kan träda i kraft den 1
januari 1997 finns om ingenting annat görs risk för ett inkomstbortfall.
Utskottet vill betona att detta bortfall skall täckas. Detta bör ske genom
en inkomstförstärkning på den inkomsttitel som berörs, 1428 Energiskatt.
Stor-leken på bortfallet kan inte fastställas innan det är klart när och i
vilken form förslagen i proposition 29 kan träda i kraft. Det är därför i
nuläget inte me-ningsfullt att fatta beslut om exakt hur bortfallet skall
täckas. Utskottet vill dock framhålla att om ett positivt besked från EG-
institutionerna inte kom-mer i sådan tid att förslaget kan träda i kraft
den 1 januari 1997 bör regering-en återkomma med förslag om hur bortfallet
skall täckas. Det sagda innebär att regeringens förslag till beräkning av
budgeteffekt av det aktuella förslaget fortfarande kan godkännas. Vad
utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Beträffande de andra förslag som redovisats tidigare i betänkandet rörande
skatt på varor och tjänster vill utskottet anföra följande.
I budgetpropositionen föreslår regeringen att skatten på elektrisk kraft
som produceras i äldre vattenkraftverk omvandlas till en fastighetsskatt.
Vidare föreslås vissa ändringar av energiskatterna. Skatteutskottet har
ställt sig bakom regeringens förslag, och finansutskottet har utifrån sina
utgångs-punkter ingen anledning att göra någon annan bedömning. De motioner
som behandlas i anslutning till dessa förslag avstyrks (se bilaga 3).
Beträffande växthusnäringen föreslår skatteutskottet i sitt yttrande (SkU1y
) att denna bör få behålla möjligheten till nedsättning av koldioxidskatten
vid inköp av bränsle i avvaktan på en översyn av reglerna. Finansutskottet
har inget att invända mot skatteutskottets ställningstagande i denna del.
När det gäller nedsättning av skatten på värmeleveranser till
växthusnäringen tilläm-pas i dag äldre regler enligt vilka nedsättning
medges genom ett särskilt dispensförfarande. Bakgrunden till denna ordning
är att växthusnäringen tidigare tillämpade andra skattesatser än industrin.
Eftersom växthusnäringen numera tillämpar samma skattesatser som industrin
bör energiskattelagens regler om värmeleveranser till växthusnäringen nu
kunna träda i kraft. Även reglerna rörande det ansökningsförfarande som
gäller för den som är berätti-gad till nedsättning bör kunna sättas i kraft
. Lagförslaget har utformats i enlighet härmed. Förslaget föranleder
ändringar i punkterna 5 och 6 av över-gångsbestämmelserna till lagen (1994:
1776) om skatt på energi. Motion Fi417 (c) är därmed tillgodosedd.
Vidare föreslås i budgetpropositionen vissa ändringar av alkohol- och to-
baksskatten. Skatteutskottet instämmer i de bedömningar som regeringen
redovisat i propositionen och som ligger till grund för de förslag som
läggs fram.
En detalj i sammanhanget är enligt skatteutskottet den indexuppräkning av
alkoholskattesatserna som regeringen föreslår. Sedan regeringen lagt fram
sitt förslag har konsumentprisindex för september fastställts till en annan
nivå än vad regeringen uppskattat i propositionen. Enligt skatteutskottets
mening bör skattesatserna räknas om med hänsyn till den verkliga konsu-
mentprisutvecklingen under perioden.
Finansutskottet delar skatteutskottets uppfattning att skattesatserna bör
justeras med anledning av att konsumentprisindex för den aktuella perioden
har fastställts till en annan nivå än den i propositionen uppskattade.
Riksda-gen har tidigare beslutat om indexering av vissa punktskatter, och
utskottets förslag i denna del innebär att detta beslut tillämpas.
Förslaget föranleder ändringar i 2-6 §§ lagen (1994:1564) om alkoholskatt
samt en följdändring i 1 § lagen (1994:1565) om beskattning av
privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i
Europeiska unionen. I övrigt tillstyrks propositionens förslag i denna del.
De motioner som behandlas i anslutning till dessa förslag avstyrks (se
bilaga 3).
Propositionerna om moms på kultur m.m. (nr 10), halverat representa-
tionsavdrag (nr 12) samt slopad miljöskatt på inrikesflyg (nr 14) har
remitte-rats till skatteutskottet. I detta betänkande ingår nämnda
propositioner endast såvitt avser budgeteffekterna och inkomstberäkningarna
för år 1997. Budget- effekterna av dessa förslag är enligt skatteutskottet
begränsade. Skatteut-skottet anser att det inte finns skäl att avvika från
regeringens beräkningar. Finansutskottet har utifrån sina utgångspunkter
ingen anledning att göra någon annan bedömning och tillstyrker de av
regeringen föreslagna beräk-ningarna av budgeteffekterna av nämnda
propositioner. De motioner som behandlas i anslutning till dessa förslag
avstyrks (se bilaga 3).
Beträffande kommunal utjämningsavgift vill utskottet anföra följande.
I anslutning till vad som anförs i motionerna Fi609 (m) och Fi613 (m) vill
utskottet understryka att det nuvarande bidrags- och utjämningssystemet
ingående prövades under 1995 i samband med införandet fr.o.m. år 1996.
Förslaget utformades med ledning av konstitutionsutskottets yttrande (1994/
95:KU6y) våren 1995 över ett tidigare förslag. Lagrådet fann vid sin
granskning av det nya förslaget att det väl anslöt till tidigare
lagstiftning om kommunal skatteutjämning och att förslaget kunde sägas ge
uttryck för en konstitutionell praxis som utvecklats som utfyllnad av
grundlagsregleringen. I ett yttrande våren 1996 (1995/96:KU10y) med
anledning av liknande mo-tionsyrkanden som de nu aktuella konstaterade
konstitutionsutskottet sam-manfattningsvis att någon omprövning av det
nuvarande statsbidragssystem-et utifrån konstitutionella utgångspunkter
inte behöver ske.
Finansutskottet delade den syn som kom till uttryck i konstitutionsutskot-
tets nämnda yttrande och uttalade att systemets grundlagsenlighet är ställd
utom allt tvivel (1995/96:FiU10 s. 147). Utskottet kan nu vidare konstatera
att Kommittén om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd nyligen
avlämnat sitt betänkande Den kommunala självstyrelsen och grundlagen (SOU
1996:129). Enligt utredningen är det klarlagt att utjämningssystemet kan
förenas med regeringsformen. Utredningen föreslår samtidigt, mot bak-grund
av den konstitutionella debatt som förevarit, ändringar som innebär att
riksdagens ställningstagande kommer till klart uttryck i regeringsformen.
Utredningsförslaget är för närvarande föremål för remissbehandling.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna rörande kommunal utjäm-
ningsavgift (se bilaga 3).
Beträffande insättningsgarantin vill utskottet inledningsvis erinra om att
Sverige i enlighet med ett EG-direktiv är skyldigt att ha ett obligatoriskt
system för garanti för insättningar i kreditinstitut. Det nuvarande
systemet finansieras av kreditinstituten gemensamt genom en årlig avgift. I
vårpropo-sitionen föreslog regeringen en avgiftshöjning till 0,5 % från den
1 januari 1997 (prop. 1995/96:150, FiU10). En höjning av avgiften medför
inte att stadsbudgetens saldo förändras men den statliga upplåningen
minskar och det offentliga sparandet påverkas positivt. Om avgiften höjs
kan också sy- stemets finansiella styrka byggas upp snabbare.
Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet regeringens förslag i denna del.
De motioner som behandlas i anslutning till förslaget avstyrks (se bilaga 3
).
Beträffande försäljning av aktier i Stadshypotek AB (prop. 40) delar
utskottet regeringens uppfattning att det inte finns något starkare
intresse för staten att i ett längre perspektiv ikläda sig rollen som
aktieägare i Stadshypotek AB. Utskottet anser att regeringen bör bemyndigas
att genomföra försäljningen. Den motion som behandlas i anslutning till
förslaget avstyrks (se bilaga 3).
Beträffande försäljning av statliga företag vill utskottet erinra om att
riksda-gen tidigare, bl.a. våren 1996 (prop. 1995/96:141, bet. NU26, rskr.
302), behandlat frågor om bemyndiganden för regeringen att sälja statliga
företag.
Utskottet finner inte skäl att med anledning av motionerna föreslå riksda-
gen något tillkännagivande. Med det anförda avstyrks motionerna (se bilaga
3).
Utskottet vill slutligen göra en sammanfattande kommentar om beräkningen av
statsbudgetens inkomster. Utskottet har ovan föreslagit att de i somras
beslutade förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen inte skall träda i
kraft vid årsskiftet. De förändringar utskottet föreslår innebär att
inkomsttitlarna 2525 Finansieringsavgift räknas upp med 693 miljoner kronor
och att in-komsttitel 1111 Fysiska personers inkomstskatt höjs med 462
miljoner kro-nor. Några övriga justeringar i förhållande till
budgetpropositionen bedömer utskottet inte behöver göras. Vad gäller
förslaget om växthusnäringen och förändringarna av skattesatserna för
alkoholskatterna bedömer utskottet, i likhet med den bedömning som
skatteutskottet gör i sitt yttrande, att försla-gens effekter är så
begränsade att det inte finns anledning att frångå rege-ringens
inkomstberäkningar. Även socialförsäkringsutskottet och jordbruks-utskottet
har i sina yttranden tillstyrkt regeringens beräkning av inkomsterna i de
för respektive utskott aktuella delarna.
Utskottet tillstyrker med det anförda de i budgetpropositionen (yrkande 5)
redovisade beräkningarna av budgeteffekterna av de föreslagna avgifts- och
skatteändringarna med de förändringar som utskottet redovisat. Utskottet
föreslår därmed riksdagen att inkomsterna på statsbudgeten för år 1997 med
anledning av budgetpropositionen yrkande 4 och med de ändringar som
utskottet ovan redovisat beräknas till 623,4 miljarder kr. Utskottets beräk
-ning för respektive inkomsttitel framgår av bilaga 1.
Utskottet avstyrker med det anförda de i bilaga 3 under rubriken Inkomster
uppräknade motionsyrkandena.
Budgetpolitikens inriktning i stort - utgiftstak för staten
I finansplanen framhåller regeringen att de budgetpolitiska målen ligger
fast. Konsolideringsprogrammet på drygt 125 miljarder kronor är enligt
regering-ens bedömning tillräckligt för att statsskulden mätt som andel av
BNP skall kunna stabiliseras 1996, för att underskottet i den offentliga
sektorn inte skall överstiga 3 % av BNP 1997 samt för att de offentliga
finanserna skall vara i balans 1998.
Regeringen har i sitt konsolideringsprogram kombinerat besparingar och
skattehöjningar på ett sådant sätt att åtgärderna sammantagna fått en
rimlig fördelningsprofil. Vid utformningen av besparingarna har i
möjligaste mån undantag gjorts för välfärdens kärna - vård, omsorg och
utbildning.
Våren 1995 fattade riksdagen principbeslut om att införa ett tak för de of-
fentliga utgifterna (prop. 1994/95:150, bet. FiU20, rskr. 447). Enligt
beslutet skall utgiftstaket vara nominellt, flerårigt och omfatta hela den
offentliga sektorn. Att taket anges i nominella termer innebär att det inte
skall justeras med hänsyn till inflationen när det väl lagts fast.
Ett år senare redovisade regeringen i 1996 års vårproposition ett första,
konkret förslag till utgiftstak som var treårigt och som alltså omfattade
åren 1997, 1998 och 1999. Utgiftstaket skall inte omprövas, såvida inte
särskilda omständigheter föranleder annat. Förslaget, som godkändes av
riksdagen, innebar att man lade fast en treårig utgiftsram för staten
inklusive socialför-säkringssektorn men exklusive statsskuldsräntor. Ramen
omfattar också en s.k. budgeteringsmarginal, vilken är avsedd att fånga upp
oförutsedda ut-giftsbehov. Eftersom budgeteringsmarginalen är helt
ofinansierad kan den, om saldomålet inte skall eftersättas, i princip bara
utnyttjas för sådana till-kommande utgifter som är fullt ut finansierade
genom regeländringar på inkomstsidan.
Den kommunala sektorns utgifter omfattas tills vidare inte av det fastställ
-da utgiftstaket. I stället har riksdagen godkänt en beräkning som
regeringen redovisat över de förväntade utgifterna inom den kommunala
sektorn under åren 1997-1999.
Regeringen anser att utgiftstaket bör ligga fast. I sitt budgetförslag har
re-geringen gjort vissa omfördelningar i den preliminära fördelningen
mellan de 26 utgiftsområden som omfattas av taket inklusive
socialförsäkringssek-torn vid sidan av statsbudgeten. Justeringarna har bl.
a. inneburit att budgete-ringsmarginalen för 1997 minskats från 15,0 till
11,2 miljarder kronor, men något skäl att ompröva nivån på utgiftstaket för
staten inklusive socialförsäk-ringssektorn finns inte, anser regeringen.
Det finns inte heller anledning att ompröva nivån för den beräkning som
gjorts av den kommunala sektorns utgifter.
Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringssektorn bör enligt reger
- ingen därför ligga fast på de tidigare fastställda nivåerna 723 miljarder
kro-nor för 1997, 720 miljarder kronor för 1998 och 735 miljarder kronor
för 1999.

Oppositionspartiernas förslag till nytt utgiftstak för staten inklusive
socialförsäkringssektorn
Belopp i miljarder kronor

År Av riksdagen Oppositionspartiernas förslag till
alternativa nivåer
tidigare fast-
ställt utgifts-tak
Moderata samlings-partiet
Folkpartiet liberalerna
Vänster-partiet
Miljö-partiet
de gröna¹
Kristde-mo-kraterna¹

1997 723,0 -52,0 -21,0 ..
+1,0 -2,0
1998 720,0 -69,0 -24,0 ..
-6,0 -13,0
1999 735,0 -94,0 -26,0 ..
-23,0 -12,0

¹ Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna yrkar inte på någon ändring
av utgiftstaket.
Angivna värden hänför sig till partiernas tabellsammanställningar.
Moderata samlingspartiet är i motion Fi204 kritiskt till budgeteringsmargi-
nalen och det sätt på vilket den har använts av regeringen. I motionen
uppre-par partiet sitt tidigare framförda krav på att
budgeteringsmarginalen skall avskaffas. Med hänsyn härtill och mot bakgrund
av sina övriga förslag anser motionärerna att utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringssektorn skall fastställas till 671 miljarder
kronor för 1997, 651 miljarder kronor för 1998 och 641 miljarder kronor för
1999 (yrkande 2).
I motion Sf254 föreslår Moderata samlingspartiet att nivån på den del av
utgiftstaket som avser utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten skall fastställas till 130 167 miljoner kronor, dvs. 1 790
miljo-ner kronor lägre än den i propositionen redovisade beräkningen (
yrkande 41).
Folkpartiet ansluter sig i motion Fi211 till de tre budgetpolitiska mål som
slår fast att skuldkvoten skall ha stabiliserats år 1996, att underskottet
i de offentliga finanserna skall understiga 3 % av BNP år 1997 och att de
offent-liga utgifterna skall vara i balans senast år 1998. Därutöver
framhålls att budgetpolitiken måste inriktas på att sänka skatterna för
företagande och tillväxt, att minska de offentliga utgifterna snabbare än i
regeringens förslag och att ge budgeten en profil som präglas av rättvisa.
Motionärerna föreslår att utgiftstaket inklusive socialförsäkringssektorn
skall fastställas till 702 miljarder kronor för 1997, 696 miljarder kronor
för 1998 och 709 miljarder kronor för 1999 (yrkande 2).
Vänsterpartiet kritiserar i motion Fi212 den nya budgetprocessen och sy-
stemet med utgiftstak för den offentliga sektorn. Utgiftstaket förhindrar
en önskvärd finanspolitisk flexibilitet och försvårar därmed en
konjunkturpå-verkande ekonomisk politik. Motionärerna är också kritiska
till att staten sätter ramar för den kommunala sektorns utgifter. I
motionen begär Vänster-partiet inte att det tidigare fastställda
utgiftstaket skall omprövas. Partiet har inte heller i övrigt några
yrkanden om utgiftstaket. Däremot redovisar Väns-terpartiet ett
budgetalternativ som med 15 miljarder kronor överstiger den av regeringen
för 1997 föreslagna utgiftsnivån (yrkande 2). Vänsterpartiets förslag till
utgiftsnivå överstiger därmed också det tak som riksdagen lagt fast för
1997.
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Sf253 att utgifterna för socialför-
säkringssektorn vid sidan av statsbudgeten skall beräknas till samma belopp
som i propositionen för 1997. För 1998 och 1999 bör emellertid utöver vad
regeringen angett ytterligare 630 miljoner kronor respektive 1 300 miljoner
kronor beräknas för denna sektor (yrkande 13).
Finansutskottet vill för egen del framhålla följande. Riksdagen har
tidigare i år fastställt ett utgiftstak för staten inklusive
socialförsäkringssektorn. Detta tak är treårigt och skall normalt inte
omprövas, om inte särskilda skäl föran-leder annat. Regeringen har vid
utformningen av sitt budgetalternativ gjort en förnyad bedömning av nivån
på utgiftstaket och därvid inte funnit anled-ning att föreslå någon
förändring.
När finansutskottet i anslutning till vårpropositionen prövade Moderata
samlingspartiets och Folkpartiets motsvarande förslag till nivåer för
utgifts- taket fann utskottet inte anledning att biträda dem. Dessa nivåer
avviker inte nämnvärt från dem som partierna nu föreslår. Utskottet
avvisade då också ett av Moderata samlingspartiet framfört krav på att man
i utgiftstaket inte skulle få räkna in en budgeteringsmarginal. En sådan
marginal ansåg ut-skottet vara befogad med tanke på den osäkerhet som råder
om utgiftsut-vecklingen under åren framöver. Eftersom regeringen inte avsåg
att använda budgeteringsmarginalen på ett sådant sätt att respekten för de
saldorelaterade målen eftersattes hade utskottet inget att erinra mot att
en sådan marginal räknades in i utgiftstaket.
Enligt finansutskottet har inga nya omständigheter framkommit som för-
anleder utskottet att ompröva det tidigare fastställda utgiftstaket för
staten inklusive socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten.
Vänsterpartiets förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområden under
budgetåret 1997 innebär i praktiken att statsbudgetens utgifter inklusive
utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten kommer
att överstiga det av riksdagen beslutade utgiftstaket för 1997. Enligt fi-
nansutskottets mening är detta inte godtagbart. Det skulle innebära att bud
-getpolitiken inte utformades i enlighet med de riktlinjer som riksdagen
ställt sig bakom. Riksdagen bör enligt utskottet därför avvisa
Vänsterpartiets förslag till utgiftsnivå. Mot denna bakgrund finner
utskottet inte anledning att närmare pröva partiets förslag till fördelning
mellan utgiftsområdena.
Det bör noteras att utskottets förslag i fråga om arbetslöshetsförsäkringen
inte kräver att utgiftstaket ändras. Detta förslag innebär visserligen att
nivån på utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och
utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv höjs för 1997, men eftersom
åtgärden skall finansieras fullt ut genom en inkomstförstärkning kan
anpassningen göras inom ett oförändrat utgiftstak med hjälp av den s.k.
budgeteringsmarginalen.
Annorlunda uttryckt leder senareläggningen av förändringarna av arbets-
löshetsförsäkringen till att nivån på statsbudgetens utgifter ökar.
Eftersom dessa ökade utgifter finansieras fullt ut genom en
inkomstförstärkning är förändringen saldoneutral. Höjningen av ramarna för
utgiftsområdena 13 och 14 får emellertid till följd att
budgeteringsmarginalen minskar med ett lika stort belopp. Det leder i sin
tur till att utrymmet för andra tillkommande utgifter under 1997 begränsas,
vilket ytterligare skärper kraven på regering-ens uppföljning och kontroll
av utgiftsutvecklingen.
Utgiftstaket för de närmaste tre åren bör därför vara oförändrat 723, 720
respektive 735 miljarder kronor. Moderata samlingspartiets och Folkpartiets
förslag i detta avseende bör således avvisas.
Socialförsäkringsutskottet har för sin del inte haft något att erinra mot
re-geringens beräkning av utgifterna för socialförsäkringssektorn vid sidan
av statsbudgeten och har därför avstyrkt de i motionerna Sf253 (mp) och
Sf254 (m) föreslagna utgiftsnivåerna för denna sektor. Finansutskottet
biträder detta förslag.
Finansutskottet yrkar således avslag på motionerna Fi204 (m) yrkande 2,
Fi211 (fp) yrkande 2, Fi212 (v) yrkande 2, Sf253 (mp) yrkande 13 och Sf254
(m) yrkande 41.
Fördelningen av utgifter på utgiftsområden 1997
I finansplanen föreslår regeringen att statsbudgetens utgifter för 1997
skall fördelas på utgiftsområden på det sätt som framgår av efterföljande
tabell (yrkande 2).
Regeringen har utformat sitt förslag i nära samarbete med Centerpartiet.
Samarbetet har inte bara omfattat detta förslag utan har gällt huvuddragen
i budgetförslaget. Arbetet med budgetpropositionen har sålunda föregåtts av
överläggningar med Centerpartiet som även står bakom riktlinjerna för den
ekonomiska politiken, liksom utgiftstaket, åtgärderna för budgetsaneringen,
konvergensprogrammet och tilläggsbudgeten för budgetåret 1995/96. Ge-nom
detta samarbete bekräftas att det finns en stabil politisk grund för en
ekonomisk politik som är inriktad på att nå balans i de offentliga
finanserna 1998 och på att halvera den öppna arbetslösheten till år 2000.
Centerpartiet markerar sin uppslutning bakom förslaget genom att i mo-tion
Fi210 yrka bifall till propositionens förslag till utgiftsfördelning för
1997 (yrkande 2).
Övriga partier avvisar däremot regeringsförslaget och förordar i stället
sina respektive förslag till utgiftsfördelning. Sådana alternativa förslag
till utgifts-fördelning för 1997 framförs av
- Moderata samlingspartiet i motion Fi204 (yrkande 3),
- Folkpartiet i motion Fi211 (yrkande 3),
- Vänsterpartiet i den av utskottet i föregående avsnitt behandlade
motionen Fi212 (yrkande 2),
- Miljöpartiet de gröna i motion Fi213 (yrkande 2) samt av
- Kristdemokraterna i motion Fi214 (yrkande 2).
I ett antal andra motioner föreslås att ramnivån för ett visst eller vissa
ut-giftsområden skall justeras eller att anslag skall omfördelas från ett
utgifts-område till ett annat. Fyra partier framför yrkanden av detta slag
i följande motioner.
Moderata samlingspartiet begär i motion Fö201 att 472 miljoner kronor,
motsvarande anslaget till de internationella fredsbevarande styrkorna,
skall omfördelas från utgiftsområde 6 Totalförsvar till utgiftsområde 7
Internatio-nellt bistånd (yrkande 18).
Samma parti föreslår i motion A304 att man skall fastställa ramarna för ut-
giftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet till 30 725 miljoner
kronor (yrkande 2), för utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv till
50 393 miljoner kronor (yrkande 13) och för utgiftsområde 19 Regional
utjämning och utveckling till 3 044 miljoner kronor (yrkande 21). De tre
förslagen överensstämmer med dem som Moderata samlingspartiet för fram i
sin motion om den ekonomiska politiken.
Vänsterpartiet föreslår i motion So424 att kommunerna skall tillföras 5
miljarder kronor så att de kan behålla sin personal (yrkande 1).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Kr4 att 40 miljoner kronor skall
tillföras utgifter för kultur, medier och trossamfund (yrkande 7).
Kristdemokraterna begär i motion Fi214 att riksdagen skall avslå förslaget
om att använda medel från forskningsstiftelserna för att finansiera
forskning inom utgiftsområdena 16 Utbildning och universitetsforskning, 20
Allmän miljö- och naturvård och 24 Näringsliv (yrkande 21).
Alla berörda utskott har yttrat sig över förslaget till utgiftsramar för
1997 och därvid avstyrkt samtliga här återgivna motioner som går emot
regeringens förslag.
Fackutskotten biträder också samfällt regeringens förslag till fördelning
av utgifterna på utgiftsområden, med undantag av utgiftsområdena 13 Ekono-
misk trygghet vid arbetslöshet och 14 Arbetsmarknad och arbetsliv där ar-
betsmarknadsutskottet på grund av sitt förslag om arbetslöshetsförsäkringen
har avstått från att uttala sig om lämpliga ramnivåer.
Till yttrandena har oppositionspartierna fogat avvikande meningar med
alternativa förslag till ramnivåer. I allmänhet överensstämmer dessa
förslag med dem som respektive parti fört fram i sina motioner om den
ekonomiska politiken, men i några fall har de ursprungligt föreslagna
nivåerna justerats. Framför allt gäller detta Moderata samlingspartiet, men
även Vänsterpartiet och Kristdemokraterna har under riksdagens inledande
beredningsfas om-prövat några av sina förslag till utgiftsnivåer. I
nedanstående tabell återges partiernas förslag som de kommit till uttryck i
de avvikande meningarna.

Finansutskottet vill med anledning av regeringens och övriga partiers
förslag till fördelning av utgifterna på utgiftsområden framhålla följande.
Regeringens budgetförslag är fast inriktat på att återställa balansen i de
of-fentliga finanserna. För att nå därhän har regeringen i flera steg lagt
fram ett konsolideringsprogram som sammantaget uppgår till drygt 125
miljarder kronor. De budgetförstärkningar som omfattas av programmet
motsvarar därmed 8 % av BNP.
Åtgärderna har varit nödvändiga eftersom de stora underskotten i början av
1990-talet gav en snabbt växande statsskuld med statsskuldsräntor som tog i
anspråk en allt större andel av de samlade utgifterna. Därmed hotade
underskotten också grundvalen för den gemensamma välfärden. Det är
ofrånkomligt självklart att budgetförstärkningar av denna omfattning inte
kan passera obemärkt. Såväl enskilda medborgare som samhället i stort har
påverkats av saneringsarbetet. Eftersom många av statsbudgetens utgifter är
transfereringar avsedda att stödja särskilt utsatta grupper går det inte
att undvika att dessa grupper drabbas särskilt hårt. I besparingsarbetet
har näm-ligen inga utgifter kunnat lämnats oprövade. Undantag har i
möjligaste mån gjorts för sådana verksamheter som kan karakteriseras som
välfärdens kärna - dvs. vård, omsorg och utbildning.
Det har därför varit av stor betydelse att nödvändiga budgetförstärkningar
fördelats på ett så rättvist sätt som möjligt. Alla medborgare måste efter
förmåga vara med att dela på bördorna. Av detta skäl har saneringsarbetet
inte ensidigt inriktats på att begränsa utgifterna. Erforderliga
budgetförstärk-ningar har i stället uppnåtts genom en kombination av
besparingar och in-komstförstärkningar. Av konsolideringsprogrammets drygt
125 miljarder kronor hänför sig drygt 59 miljarder kronor till
inkomstförstärkningar och drygt 66 miljarder kronor till utgiftsminskningar
.
Därigenom har åtgärderna sammantaget fått en efter omständigheterna rimlig
fördelningsprofil. Det återspeglar sig i att den femtedel av hushållen som
har den högsta ekonomiska standarden får bidra med närmare 40 % av
budgetförstärkningen, medan den femtedel som har den lägsta standarden
bidrar med ca 15 %.
Moderata samlingspartiets budgetalternativ har en inriktning som står i
bjärt kontrast till denna uppläggning. Redan nästa år vill partiet
genomdriva mycket omfattande skattesänkningar vilka förutsätts bli
finansierade med kraftiga utgiftsnedskärningar. I motionen beräknas
skattesänkningarna under 1997 ge ett inkomstbortfall på 36,9 miljarder
kronor för den konsoliderade offentliga sektorn, medan utgiftsminskningarna
anges till 42,0 miljarder kronor.
Sett utifrån ett snävt saldoperspektiv eftersträvar motionärerna alltså att
nå budgetbalans i snabbare takt än regeringen. Det sker emellertid till
priset av att merparten av de beslutade inkomstförstärkningarna i
konsolideringspro-grammet rivs upp och att detta inkomstbortfall i stället
täcks av nya mycket långtgående utgiftsnedskärningar.
I en tid då mycket stora uppoffringar krävs av medborgarna för att vi skall
kunna komma till rätta med underskottet i de offentliga finanserna förordar
Moderata samlingspartiet en budgetpolitik, som med sin ensidiga inriktning
på utgiftsnedskärningar framför allt drabbar samhällets mest utsatta
grupper medan de mer välbeställda kan tillgodogöra sig stora lättnader i
form av skattesänkningar.
En politik med en sådan inriktning kan enligt utskottets mening inte vinna
den breda uppslutning som krävs för att saneringen av statsfinanserna skall
kunna drivas vidare med bestående kraft. Av de skäl som anförts ovan anser
utskottet att Moderata samlingspartiets förslag till fördelning av
utgifterna på utgiftsområden inte kan ligga till grund för riksdagens
fortsatta budgetbered-ning.
Folkpartiets budgetalternativ bärs på utgiftssidan upp av besparingar som
nästa år uppgår till netto 14,7 miljarder kronor. På tre utgiftsområden
före-språkar Folkpartiet särskilt stora nedskärningar. De gäller följande
områden.

13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet -10,2 mdkr
14 Arbetsmarknad och arbetsliv -5,8 mdkr
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande -2,0 mdkr
Summa -18,0 mdkr
Den föreslagna neddragningen av ramen för utgiftsområde 13 motsvarar en
nivåsänkning på närmare 30 %. Den skall i huvudsak uppnås genom att
statsbidragen till a-kassorna sänks med 9 miljarder kronor varvid
löntagarna själva förutsätts få betala en större del av försäkringspremien.
Folkpartiets förslag på detaljnivå överstiger den föreslagna ramen för
utgiftsområdet med 10,2 miljarder kronor eftersom partiet inte fört fram
förslag på anslagsnivå som motsvarar denna nivåsänkning.
Nivåminskningen på utgiftsområde 14 är framför allt föranledd av att mo-
tionärerna påstår att Folkpartiets politik ger ett sådant tillskott av nya
arbeten att efterfrågan på traditionell arbetsmarknadspolitik kan minskas
och att även anslaget för sådana insatser därför kan minskas.
På utgiftsområde 18 anges - utan att Folkpartiet formellt lägger fram ett
sådant förslag - att räntebidragen kan minskas med 2 miljarder kronor. Ef-
tersom den föreslagna ramändringen inte åtföljs av något yrkande om en
motsvarande minskning av räntebidragsanslaget, överensstämmer Folkparti-ets
ramförslag på denna och ytterligare några punkter inte med de förslag
partiet för fram på anslagsnivå. Det medför att partiets förslag på
detaljnivå t.o.m. överstiger den högre ramnivå som regeringen föreslagit
för detta ut-giftsområde.
Man kan också som bostadsutskottet gör i sitt yttrande ifrågasätta bespa-
ringen på räntebidraget från en annan utgångspunkt. Enligt bostadsutskottet
får det förutsättas att kraftiga besparingar på räntebidragen automatiskt
leder till ett ökat behov av bostadsbidrag. De ger även upphov till att
antalet kon-kurser inom bostadssektorn stiger, vilket ökar belastningen på
det statliga kreditgarantisystemet. Ingen av dessa bieffekter har
emellertid beaktats i det folkpartistiska budgetalternativet.
Finansutskottet vill därutöver starkt ifrågasätta den mycket stora minsk-
ning som motionärerna föreslår för utgiftsområde 13, i synnerhet som de
inte närmare redovisat hur en så pass betydande nivåminskning skall kunna
ge-nomföras rent praktiskt redan till 1997. Utskottet delar inte heller i
övrigt motionärernas starka tilltro till Folkpartiets ekonomiska politik.
Utskottet räknar därför inte med att den skall kunna minska belastningen på
traditio-nell arbetsmarknadspolitik i den omfattning som förutsatts.
Med hänsyn härtill avvisar utskottet Folkpartiets förslag till fördelning
av utgifterna i stort under nästa budgetår.
Miljöpartiet de gröna presenterar ett budgetalternativ som bl.a. innefattar
förslag om en långtgående skatteväxling samt förslag till nytt
ersättningssy- stem inom sjuk-, föräldra- och arbetslöshetsförsäkringen som
bygger på ett system med brutet tak. Vidare utgår partiets förslag från att
en arbetstidsför-kortning genomförs, vilket på något års sikt förutsätts
kunna leda till att belastningen på arbetsmarknadspolitiken minskar.
Finansutskottet har på annan plats i detta betänkande konstaterat att det i
de vetenskapliga studier som gjorts inte finns mycket stöd för att en
arbets-tidsförkortning får de effekter som motionärerna uppger. Utskottet
har i detta sammanhang avvisat motionärernas förslag till skatteväxling och
arbetstids-förkortning. Med hänsyn härtill avvisar utskottet även partiets
förslag till ramfördelning för 1997.
Den kritik som bostadsutskottet riktat mot Folkpartiets förslag till
minskning av ramen för räntebidrag omfattar också Kristdemokraternas
motsvarande förslag. Även Kristdemokraterna föreslår nämligen att
räntebidragen skall minskas med 1,5 miljarder kronor. Detta parti har i
sitt budgetalternativ också tillgodoräknat sig effekten av vissa andra mer
eller mindre vagt for-mulerade besparingsalternativ. Så t.ex. föreslår
Kristdemokraterna att den genomsnittliga pensionsåldern successivt bör
höjas genom aktiv rehabilite-ring och minskat antal förtidspensionärer. Hur
denna politiska viljeyttring snabbt skall kunna omsättas i praktisk
tillämpning framgår emellertid inte av motionen, varför den för detta
ändamål redovisade besparingen på 750 mil-joner kronor redan 1997 framstår
som mer eller mindre gripen ur luften. Ett annat exempel är motionärernas
förslag till satsning på skärpt skattekontroll, där en ökad satsning med
100 miljoner kronor förutsätts ge omedelbar utdel-ning med 600 miljoner
kronor. Hur en satsning av denna omfattning kan ge så riklig utdelning
redan 1997 framgår inte av motionen. Utskottet frågar sig osökt varför
motionärerna begränsat sin satsning till 100 miljoner kronor om resultatet
är så gott.
Med det anförda avstyrker utskottet Kristdemokraternas förslag till fördel-
ning av utgifterna under 1997.
Sammanfattningsvis ställer sig finansutskottet således bakom regeringens
förslag till fördelning av utgifterna på utgiftsområden. Liksom övriga
utskott som yttrat sig i denna fråga finner finansutskottet förslaget vara
väl avvägt. Med hänsyn till utskottets tidigare ställningstagande i frågan
om arbetslös-hetsförsäkringen bör dock nivån på utgiftsområdena 13 och 14
anpassas till effekterna av detta förslag.
De innebär att utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet bör
föras upp med 36 174 miljoner kronor, dvs. 924 miljoner kronor mer än vad
regeringen föreslagit. På motsvarande sätt bör utgiftsområde 14 Arbetsmark-
nad och arbetsliv föras upp med 52 277 miljoner kronor, eller 231 miljoner
kronor mer än i regeringens alternativ. Summa utgiftsområde beräknas där-
med till 678,7 miljarder kr. Fördelningen på utgiftsområdena framgår av
bilaga 2.
Med dessa jämkningar tillstyrker finansutskottet propositionens förslag
till fördelning av utgifter på utgiftsområden för 1997 (yrkande 2).
Eftersom detta förslag helt stöds av Centerpartiet biträder utskottet även
det med an-ledning härav framförda yrkande 2 i motion Fi210 (c). Samtidigt
avstyrker utskottet motionerna Fi204 (m) yrkande 3, Fi211 (fp) yrkande 3,
Fi213 (mp) yrkande 2 och Fi214 (kd) yrkandena 2 och 21, liksom motionerna
Fö201 (m) yrkande 18, A304 (m) yrkandena 2, 13 och 21, Kr4 (mp) yrkande 7,
So423 (fp) yrkandena 1 och 24 samt So424 (v) yrkande 1.
Anslagsbehållningar
Vid ingången av budgetåret 1997 beräknas olika myndigheter disponera ca 20
miljarder kronor i form av behållningar från äldre reservationsanslag. I
vårpropositionen beräknades att dessa reservationsmedelsbehållningar till-
sammans med myndigheternas anslagssparande skulle minska med 4,5 mil-jarder
kronor år 1997.
Regeringen gör nu i finansplanen (avsnitt 4.4.4) bedömningen att utgifterna
kommer att bli större och räknar därför med att anslagsbehållningarna kom-
mer att minska med 6 miljarder kronor år 1997. Regeringen föreslår att riks
-dagen skall godkänna denna beräkning (yrkande 9).
Oppositionspartierna har i sina motioner inte redovisat någon alternativ
beräkning av denna budgetpost. Kristdemokraterna begär emellertid i mo-tion
Fi214 att riksdagen för 1997 skall anta det förslag till förändring av
anslagsbehållning som redovisas i motionen och som överensstämmer med reger
- ingens förslag (yrkande 5).
Finansutskottet ser för egen del ingen anledning att ifrågasätta
regeringens bedömning. Denna budgetpost är en nettopost som visar i vilken
utsträck-ning myndigheterna sammantaget kommer att bygga upp alternativt
tära på sitt anslagssparande och sitt utnyttjande av reservationsmedel. Att
prognosti-cera sådana förändringar är svårt, och utskottet saknar grund för
att göra en annan bedömning än regeringen.
Med hänsyn härtill tillstyrker utskottet att budgetposten Förändringar av
anslagsbehållningar förs upp som en minskning av behållningarna med 6
miljarder kronor i 1997 års statsbudget. Utskottet tillstyrker därmed
yrkande 9 i finansplanen.
Eftersom förslaget i Kristdemokraternas motion därmed är tillgodosett bör
detta förslag inte föranleda någon åtgärd. Finansutskottet avstyrker därmed
motion Fi214 (kd) yrkande 5.
Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret
I sitt förslag till statsbudget för budgetåret 1997 räknar regeringen med
att förändringen i myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret
skall uppgå till netto -6,9 miljarder kronor, dvs. Riksgäldskontoret skall
från dessa institutioner kunna ta upp lån av denna omfattning under
budgetåret. Utlå-ningen till Centrala studiestödsnämnden väntas öka med 10,
0 miljarder kronor. Å andra sidan väntas framför allt de
tilläggspensionsavgifter som flyter in till den s.k. premiereserven, och
som i avvaktan på fördelning på pensionsspararna skall förvaltas av
Riksgäldskontoret, bidra till att denna institutionsinriktade
låneverksamhet leder till en nettoinlåning i Riksgälds-kontoret. Influtna
tilläggspensionsavgifter beräknas under 1997 uppgå till 11,8 miljarder
kronor.
Regeringen föreslår i finansplanen (avsnitt 4.3.5) att riksdagen godkänner
den gjorda beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl. in- och utlå-
ning i Riksgäldskontoret (yrkande 8).
I motion Sf238 av Ulf Kristersson m.fl. (m) kritiseras det sätt på vilket
pre-miereserven bokförs i Riksgäldskontoret. I motionen understryks att
syftet med premiereserven är att trygga människors ålderdom, inte att
finansiera det statliga lånebehovet. Staten har använt premiereserven för
att täcka en del av budgetunderskottet, utan att redovisa detta som en
skuld till medbor-garna. Genom att tillgodogöra sig dessa medel har staten
dolt sitt reella upp-låningsbehov. Dessutom har Riksgäldskontoret för 1995
betalat för låg ränta på premiereserven, en ränta som bara motsvarade
dagslåneräntan, dvs. den lägsta räntan. Enligt motionärerna är det ingen
tvekan om att premiereserven är pensionsspararnas och inte statens. Därför
måste enligt motionärernas mening reserven bokföras som en del av
statsskulden och påföras det statliga lånebehovet (yrkande 2). Motionärerna
frågar sig också hur det skall gå till när premiereservsmedlen skall
betalas ut till spararna. Skall staten klara detta är enligt deras mening
enda möjligheten att öka budgetunderskottet alterna-tivt att spara.
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Som ett led i
reforme-ringen av det allmänna ålderspensionssystemet har riksdagen
beslutat (prop. 1994/95:41, SfU6) att 11 % av inbetalade
tilläggspensionsavgifter skall placeras på konto hos Riksgäldskontoret för
finansiering av framtida pensio-ner. På de insatta medlen skall lämnas
marknadsmässig ränta. Avsikten med denna särskilda förvaltning är att
medlen skall användas inom det premiere-servsystem som enligt riktlinjer
antagna av riksdagen skall inrättas inom det allmänna pensionssystemet.
Medlen förvaltas av Riksgäldskontoret i avvak-tan på att de kan fördelas på
de enskilda pensionsspararnas individuella pensionskonton.
I överensstämmelse med detta riksdagsbeslut har Riksförsäkringsverket (RFV)
sedan februari 1995 placerat 11 % av influtna tilläggspensionsavgifter
interimistiskt på räntebärande konto hos Riksgäldskontoret, och fram till
den 30 juni 1996 hade 14,3 miljarder kronor inklusive kapitaliserad ränta
betalats in på detta konto. Under hela 1995 placerades medlen till en
avistaränta baserad på STIBOR en vecka med kvartalsvis kapitalisering. Det
gav för 1995 en genomsnittlig avkastning på 9,16 %. I mars 1996 beslöt
Riksgälds-kontoret att såväl de redan inbetalade medlen som alla
inbetalningar i fort-sättningen skulle bindas med en fast ränta till den 30
juni 1998.
Den tillämpade ordningen innebär att Riksgäldskontoret mot marknads-mässig
ränta kan tillgodogöra sig de influtna medlen. Kontoret slipper där-med att
låna upp motsvarande medel på den öppna marknaden. När de in-nestående
medlen skall föras över till pensionsspararnas individuella pen-sionskonton
kommer denna särskilda upplåning att helt eller delvis ersättas av andra
lån som Riksgäldskontoret tar upp på den öppna marknaden. För-enklat
uttryckt gör Riksgäldskontoret därvid en omplacering i sin låneport-följ,
vilket inte har någon effekt på budgetunderskottet beräknat på traditio-
nellt vis. Däremot ökar statsskulden och statens upplåning med ett belopp
motsvarande överföringen.
Finansutskottet har inget att erinra mot den tillämpade ordningen. Utskot-
tet har inte heller i övrigt något att erinra mot vad regeringen föreslagit
i detta sammanhang utan tillstyrker att förändringen av myndigheters m.fl.
in- och utlåning i Riksgäldskontoret beräknas till -6 914 450 000 kr (
yrkande 8). Statsbudgetens totala utgifter beräknas därmed av utskottet
till 677,8 miljar-der kr. Det beräknade statliga lånebehovet år 1997 uppgår
därmed till 54,4 miljarder kr, dvs. samma belopp som regeringen beräknat i
budgetförslaget. Samtidigt avstyrker utskottet motion Sf238 (m) yrkande 2.
Bemyndigande om upplåning
Trots en fortsatt förbättring av budgetsaldot beräknas statens lånebehov
öka från ca 40 miljarder kronor 1996 till 54,4 miljarder kronor 1997.
Ökningen beror bl.a. på tillfälligt höga skatteinkomster och tillfälligt
låga ränteutgifter under 1996 samt stora återbetalningar av lån från
statliga bolag samma år. Efter 1997 fortsätter lånebehovet att minska och
det beräknas nu i det när-maste bli eliminerat under 1998.
Regeringen föreslår att den i likhet med tidigare år skall bemyndigas att
under budgetåret 1997 ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om statens upplå-
ning (yrkande 7).
Moderata samlingspartiet begär i motion Fi204 att regeringen skall bemyn-
digas att ta upp lån med högst det belopp som motsvarar det beräknade låne-
behovet enligt motionen (yrkande 7).
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Budgetunder-
skottet och det därav föranledda upplåningsbehovet bestäms av riksdagens
olika utgiftsbeslut och beslut om skatter och avgifter. Det innebär att den
verkliga prövningen av upplåningsbehovet görs i samband med riksdagens
budgetarbete. Därtill kommer att statens upplåning genom Riksgäldskontoret
numera skall täcka betydligt mer än enbart det löpande budgetunderskottet.
Bl.a. finansierar Riksgäldskontoret myndigheternas lån för investeringar.
Av betydelse i sammanhanget är också den uppstramning av utgiftskontrollen
som det fastställda utgiftstaket kommer att föra med sig och de krav på
åter-rapportering av större anslagsöverskridanden till riksdagen som är
förknip-pade med denna kontroll.
Finansutskottet anser mot denna bakgrund att det inte föreligger något be-
hov för riksdagen att årligen fastställa en beloppsgräns för den statliga
upp-låningen.
Finansutskottet biträder med det anförda det i finansplanen yrkande 7 be-
gärda upplåningsbemyndigandet samt avstyrker motion Fi204 (m) yrkande 7.
Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för 1998 och 1999
Riksdagen har i anslutning till vårpropositionen godkänt en preliminär för-
delning av utgifterna på utgiftsområden för åren 1997-1999 som underlag för
regeringens budgetarbete. I regeringens budgetförslag för år 1997 har vissa
omfördelningar gjorts mellan utgiftsområdena, vilka inte påverkat det
samlade utgiftstaket, men väl fördelningen av utgifterna mellan de 27 ut-
giftsområdena även för åren 1998 och 1999.
I finansplanen har regeringen därför kompletterat sitt budgetförslag för
nästa år med en beräkning som preliminärt anger anslagsnivåerna för åren
1998 och 1999. De utgifter som i detta sammanhang beräknats för regelstyrda
anslag skall därvid i första hand ses som en konsekvensberäkning utifrån
gällande regler samt de i budgetpropositionen föreslagna regeländringarna.
Regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna denna preliminära fördel-
ning av utgifterna på utgiftsområden som riktlinjer för regeringens
budgetar-bete (yrkande 3).
Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi204 att riksdagen i stället
skall godkänna den preliminära utgiftsfördelning för 1998 och 1999 som
redovi-sas i motionen (yrkande 4).
Folkpartiet begär i motion Fi211 att den i partiets motion redovisade ut-
giftsfördelningen skall godkännas (yrkande 4).
Vänsterpartiet anser i motion Fi212 att riksdagen skall avslå regeringens
förslag. Motionärerna är emot systemet med utgiftstak för den offentliga
sektorn och anser att det i budgetpropositionen saknas underlag för en be-
räkning av utgiftsnivåerna under 1998 och 1999 (yrkande 3).
Miljöpartiet de gröna föreslår i motion Fi213 att riksdagen skall godkänna
det miljöpartistiska förslaget till preliminär utgiftsfördelning för 1998
och 1999 (yrkande 3).
Samma parti föreslår i motion Fi610 att medel skall kunna omfördelas från
arbetsmarknadspolitiken till kommuner och landsting. Regeringen bör när-
mare analysera en sådan åtgärd och i den kommande vårpropositionen
eventuellt lägga fram förslag till nytt tak för de berörda utgiftsområdena.
I motion N424 föreslår Miljöpartiet de gröna att ramen för utgiftsområde 21
Energi preliminärt skall ökas med 1 000 miljoner kronor för 1998 och 1999 (
yrkande 3).
Kristdemokraterna förespråkar i motion Fi214 att deras förslag till utgifts
-fördelning för de båda åren skall antas av riksdagen (yrkande 3).
Centerpartiet föreslår i motion Jo727 att riksdagen skall begära att reger-
ingen återkommer i 1997 års vårproposition med förslag om utökad ram för
utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård. Avsikten härmed är att bana
väg för en ökad satsning på kalkning av sjöar (yrkande 32).
Samma parti föreslår i motion Ub451 att man skall bygga ut Högskolan i
Dalarna till en internationell högskola för transport (yrkande 5).
Projektet bör till största delen finansieras med medel för sektorsforskning
inom ut-giftsområde 22 Kommunikationer, men fr.o.m. budgetåret 1998 bör
dessa resurser omfördelas till Utbildningsdepartementet. Motionärerna
föreslår att regeringen skall återkomma med ett sådant förslag till
långsiktig finansiering av satsningen (yrkande 20).
Finansutskottet har tidigare i detta betänkande biträtt regeringens förslag
till fördelning av utgifter på utgiftsområden för budgetåret 1997. Samtliga
ut-skott utom arbetsmarknadsutskottet - som inte yttrat sig i denna del -
har biträtt regeringens förslag till fördelning av utgifter på
utgiftsområden för åren 1998 och 1999.
Utrikesutskottet tar emellertid i sitt yttrande särskilt upp frågan om öst-
samarbetet och erinrar om att det finns ett beslutat samarbetsprogram som
sträcker sig t.o.m. budgetåret 1998. Enligt utrikesutskottets uppfattning
bör detta program fullföljas, vilket enligt utrikesutskottets mening måste
innebä-ra att taket för utgiftsområde 7 Internationellt bistånd under 1999
sätts så att det rymmer såväl en ram för u-landsbiståndet motsvarande minst
0,7 % av BNI som tillräckliga medel för att på ett adekvat sätt föra
Östeuropasamar-betet vidare.
En snarlik synpunkt framförde utrikesutskottet i ett yttrande till finansut
-skottet i anslutning till behandlingen av årets vårproposition. Detta
föranled-de finansutskottet att redovisa sin principiella syn på det
fleråriga utgiftsta-ket.
Finansutskottet framhöll därvid följande:
Systemet med utgiftstak innebär att budgetarbetet ges en mer långsiktig
inriktning. Det är därvid viktigt att skilja mellan mer varaktiga åtaganden
och engångsvisa eller mer tidsbegränsade utgifter eller utgiftsprogram. För
att beslut om tidsbegränsade verksamheter skall ha någon verkan, måste de
ha en tydlig avgränsning i tiden. På så sätt garanteras riksdagen att
program inte förlängs utan att ett nytt förslag till beslut med åtföljande
finansiering har redovisats. Inför ett sådant beslut skall verksamheten
utvärderas och behovet av fortsatt statligt engagemang övervägas. Även om
regering och riksdag vid en sådan prövning kommer fram till att
verksamheten skall fort-sätta, kan prövningen leda till att inriktningen
eller omfattningen ändras. Genom ett sådant förfarande ges riksdagen
möjlighet att fatta beslut om avgränsade insatser som inte automatiskt
permanentas. Det är därför inte rimligt att föregripa riksdagens
ställningstagande genom att i förväg skapa utrymme inom utgiftsramen för
eventuell förlängning av fleråriga men ändå tidsbegränsade program. Ett
sådant förfarande skulle för övrigt innebära att riksdagen tvingades ta
ställning till en finansiering innan den fattar beslut i sakfrågan.
Detta synsätt, som finansutskottet gav uttryck för vid behandlingen av vår-
propositionen, är enligt utskottets mening alltjämt giltigt. Det kan därför
också anläggas på de förslag som Centerpartiet för fram i motionerna Jo727
och Ub451 och Miljöpartiet de gröna i motionerna Fi610 och N424. Dessa
motioner bör därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
I övrigt instämmer finansutskottet i den uppfattning som övriga utskott
givit uttryck för i denna fråga. Utskottet biträder således de i
propositionen preli-minärt föreslagna nivåerna för de olika utgiftsområdena
för 1998 och 1999 (yrkande 3). Samtidigt avstyrker utskottet motionerna
Fi204 (m) yrkande 4, Fi211 (fp) yrkande 4, Fi212 (v) yrkande 3, Fi213 (mp)
yrkande 3, Fi214 (kd) yrkande 3, Fi610 (mp), Jo727 (c) yrkande 32, Ub451 (c
) yrkandena 5 och 20 samt N424 (mp) yrkande 3.
Bemyndigande för ramanslag
Regeringen föreslår i finansplanen (avsnitt 4.4.6) att den under budgetåret
1997 skall få besluta att ett ramanslag får överskridas under förutsättning
att följande tre villkor är uppfyllda:
1. ett riksdagsbeslut om anslag på tilläggsbudget hinner inte inväntas,
2. överskridandet ryms inom utgiftstaket för staten samt
3. överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen beslutat ändamål
med anslaget skall kunna uppfyllas.
Regeringen begär att riksdagen skall godkänna de redovisade principerna (
yrkande 6).
Enligt regeringens bedömning bör utgiftsökningar som inte kan påverkas från
de utgiftsansvarigas sida normalt kunna rymmas inom den maximala
kreditgränsen på 10 %. För ramanslag som används för förvaltningsändamål
torde det nästan aldrig bli aktuellt att under pågående budgetår utöka an-
slagsutrymmet mer än vad som ryms inom den maximala kreditgränsen. Något
särskilt bemyndigande som ger regeringen befogenhet att överskrida ett
ramanslag som anvisats för förvaltningsändamål behöver därför inte inhämtas
, anser regeringen.
När det gäller ramanslag som anvisats för regelstyrd verksamhet, icke på-
verkbara EU-relaterade utgifter, garantier och utgifter för räntor på
statsskul-den (inklusive förvaltningen av denna) kan så snabba förändringar
inträffa att utgifterna inte ryms inom den maximala kreditmöjligheten. När
så är fallet avser regeringen att återkomma till riksdagen med förslag om
anslag på tilläggsbudget. Hinner ett tilläggsanslag inte anvisas, bör
emellertid rege-ringen få besluta om överskridande för att det ändamål
riksdagen beslutat med anslaget skall kunna uppfyllas. Anslaget för
oförutsedda utgifter bör även omfattas av ett sådant bemyndigande. Enligt
regeringens bedömning kommer det endast i undantagsfall att bli nödvändigt
att utnyttja den begärda överskridanderätten.
När det gäller utgifter för räntor på statsskulden, som ligger utanför det
statliga utgiftstaket, bör överskridanderätten knytas till anslaget för
detta ändamål. Någon beloppsgräns för överskridandet bör därvid inte
fastställas, anser regeringen, som lägger fram förslag om ett sådant
bemyndigande på annan plats i budgetpropositionen (utgiftsområde 26
Statsskuldsräntor m.m.).
För övriga ramanslag bör enligt propositionen regeringen få ett generellt
bemyndigande att besluta om ett överskridande under förutsättning att detta
ryms inom det statliga utgiftstaket, att åtgärden är nödvändig för att ända
-målet med anslaget skall kunna tillgodoses och att ett riksdagsbeslut inte
hinner avvaktas.
Bemyndigandet bör enligt förslaget avse det kommande budgetåret och
därefter prövas årligen.
Någon motion har inte väckts med anledning av propositionens förslag i
denna del.
Finansutskottet biträder propositionens förslag (yrkande 6). I likhet med
regeringen förutsätter emellertid utskottet att överskridanderätten kommer
att utnyttjas med stor återhållsamhet. Grundregeln bör alltid vara att
behov av extra medel som går utöver kreditgränsen i första hand skall
begäras på tilläggsbudget. Såsom regeringen också föreslår bör ett
eventuellt utnyttjan-de av utgiftsbemyndigandet och hur ett sådant
överskridande finansieras alltid ingå i de utfallsredovisningar som
regeringen framöver skall lämna till riksdagen.
Regeringens förslag till bemyndigande att överskrida anslaget för
statsskuldsräntor kommer finansutskottet att behandla i betänkande FiU4 som
avser utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m.
Öronmärkning av inkomster
I motion L708 föreslår Ingbritt Irhammar m.fl. (c) att en del av
inkomsterna från reklamskatt skall öronmärkas för konsumentvägledning, för
granskning av reklamen och för att öka konsumentkunskapen (yrkande 9).
Motionärerna motiverar sitt förslag med att reklamen ökar och tenderar att
bli allt aggressi-vare. Den påverkar köpbeteendet och bidrar till att forma
människors livs-syn, grundläggande värderingar, attityder och kulturella
föreställningar.
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Motionärernas
förslag innebär att en del av statsbudgetens inkomster skall
specialdestineras för att finansiera vissa utgifter.
Riksdagen har nyligen antagit en budgetlag (prop. 1995/96:220, bet. 1996/97
:KU3, rskr. 27-30). De redovisningsprinciper som bär upp denna lag och som
är aktuella i detta sammanhang innebär att statens inkomster och utgifter
skall tas upp brutto på statsbudgeten, dvs. alla inkomster skall redo-visas
på statsbudgetens inkomstsida och alla utgifter på dess utgiftssida. Den av
motionärerna föreslagna specialdestineringen av reklamskatt är inte för-
enlig med denna bruttoprincip. Förslaget bör därför avvisas av riksdagen.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet bifall till motion L708 (c) yr-
kande 9.
EKONOMISK STYRNING
Uppföljning av räntekontomodellen
Propositionen
Regeringen gav i april 1996 Riksrevisionsverket och Riksgäldskontoret i
uppdrag att göra en översyn av den nya ordning med räntebeläggning av vissa
statliga betalningsmedel som infördes år 1993 vad främst avser för-
valtningskostnadsanslag, avgifter och bidrag. Bakgrunden till uppdraget var
att myndigheterna den 30 juni 1995 hade ett tillgodohavande i Riksgälds-
kontoret om sammanlagt ca 18 miljarder kronor. Uppdraget redovisades i maj
1996.
Enligt regeringens bedömning kan behållningarna till största delen förkla-
ras av höga ingångsvärden som i sin tur består av anslagssparande från
tiden före införandet. Regeringen anser att man inte bör dra in medel och
justera anslagen genom någon generell metod. Att göra generella
indragningar kan enligt regeringen förstöra stimulansen hos myndigheterna
att föra en god kassahållning. Ett högt anslagssparande bör i stället
uppmärksammas inom ramen för det ordinarie årliga budgetarbetet.
För att förbättra den finansiella kontrollen över myndigheternas räntekon-
ton avser regeringen att ålägga myndigheterna att årligen rapportera sam-
mansättningen av saldot på räntkontot med angivande av de viktigaste fakto-
rerna bakom utvecklingen av saldot. Detta förutsätts ske i myndigheternas
årsredovisningar.
Finansutskottets bedömning
Enligt finansutskottets mening är den redovisning som lämnas i propositio-
nen värdefull. Utskottet delar regeringens bedömning av behovet av en för-
bättrad information om och analys av myndigheternas räntekonton.
Uppföljning av systemet med avräkning av ingående mervärdesskatt inom
staten
Propositionen
I syfte att uppnå konkurrensneutralietet mellan verksamhet i egen regi och
i entreprenadform ändrades de statliga myndigheternas ställning inom mer-
värdesskattesystemet fr.o.m. budgetåret 1991/92. Redan i samband med att
för-ändringarna beslutades aviserade regeringen att en uppföljning skulle
göras, dels av reformen som helhet och av de särlösningar som infördes för
vissa myndigheter, främst inom universitets- och högskoleområdet, som
erhåller externa medel.
På grundval av en studie av Riksrevisionsverket gör regeringen nu be-
dömningen att omläggningen på aggregerad nivå varit saldomässigt neutral
och således inte inneburit någon belastning på statsbudgeten. Variationer
förekommer dock för enskilda myndigheter. Eftersom underlagsmaterialet är
osäkert och många förändringar skett i myndigheternas anslagsbaser sedan
budgetåret 1991/92 är det enligt regeringen inte meningsfullt att i dag
göra justeringar med anledning av reformen.
När det gäller hanteringen av ingående mervärdesskatt vid erhållande av
externa medel inom universitets- och högskoleområdet samt vissa kulturins-
titutioner bör enligt regeringens bedömning även fortsättningsvis en
schablonmetod användas. Den exakta utformningen av denna metod bör dock
enligt propositionen utredas vidare.

Finansutskottets bedömning
Vad regeringen i propositionen anfört om systemet med avräkning av ingå-
ende mervärdesskatt inom staten bör enligt finansutskottets mening inte
föranleda något uttalande från riksdagens sida.
Ny modell för garantihanteringen i staten
Propositionen
Regeringen begär i finansplanen (avsnitt 5.3.2) att riksdagen skall
godkänna ett förslag till ny modell för garantihantering i staten (yrkande
10).
I ett av riksdagen nyligen antaget förslag till ny budgetlag (prop. 1995/96
:220, bet. 1996/97:KU3, rskr. 1996:97:27-30) föreskrivs att statliga
garantier skall beläggas med en avgift som motsvarar den risk som garantin
åsamkar staten. I finansplanen återkommer regeringen till denna fråga med
ett förslag som innebär att risken i varje garantiengagemang eller grupp av
engagemang skall beräknas och ligga till grund för nivån på den årliga
avgift som tas ut för en garanti.
Riksdagen kan dock besluta att man för ett visst åtagande helt eller delvis
skall avstå från att ta ut en sådan avgift. Om så sker uppkommer en statlig
subvention som motsvarar den uteblivna avgiftsintäkten. För att stärka den
ekonomiska kontrollen bör enligt vad regeringen föreslår i finansplanen
denna subvention belasta ett anslag. Statsbudgetens uppgift att styra
resurs-utnyttjandet i staten vidmakthålls därmed.
I den proposition som låg till grund för förslaget om ny budgetlag före-
slogs vidare att sådan statlig verksamhet som helt finansieras med egna
intäkter inte skall redovisas på inkomsttitlar och anslag. I konsekvens här
-med föreslår regeringen nu att statens garantiverksamhet skall hanteras på
snarlikt sätt och redovisas vid sidan av statsbudgeten. En sådan ordning
ger enligt regeringen de myndigheter som ansvarar för garantigivningen ett
tydligare ansvar. Resultatuppföljningen förbättras och redovisningen under-
lättas.
Systemet med ett utgiftstak och de slopade förslagsanslagen påverkar
dessutom garantiverksamheten på andra sätt. Staten måste alltid kunna
infria sina garantiåtaganden. Ett icke budgeterat infriande av en garanti
skulle med nuvarande ordning kunna leda till att nivån på det belastade
anslaget måste omprövas, vilket förutsätter riksdagens godkännande. Den
fördröjning som riksdagsbehandlingen medför skulle under vissa
omständigheter kunna leda till att staten inte kan uppfylla sina åtaganden.
Enligt regeringens mening bortfaller emellertid detta problem om
garantiverksamheten hanteras på det föreslagna sättet vid sidan av
statsbudgeten.
För budgetåret 1997 föreslår regeringen att den skall bemyndigas att under
vissa omständigheter överskrida de anslag som finansierar den statliga ga-
rantiverksamheten. Ett sådant utgiftsbemyndigande begärs på annan plats i
finansplanen (avsnitt 4.4.6, yrkande 6). Finansutskottet har tidigare i
detta betänkande under rubriken Bemyndiganden för ramanslag biträtt detta
för-slag.
De avgifter som flyter in från garantiverksamheten skall tillsammans med
anslagsmedel som förs upp på statsbudgeten för avgiftsbefriade garantier
reserveras på konto hos Riksgäldskontoret. Medlen skall fördelas med en
reserv per resultatområde. Garantier som har måst infrias men som därefter
återvunnits skall enligt förslaget också tillföras dessa reserver. Avgifter
, räntor och subventionsanslag inom ett resultatområde skall täcka samtliga
förväntade kostnader för garantierna inom resultatområdet. Reserven skall
även finansiera administrationskostnader.
Genom att hantera de med anslagsmedel finansierade subventionerna på
angivet sätt kommer subventionsanslagen inte automatiskt att belasta det
statliga lånebehovet. De påverkar inte heller den offentliga sektorns
sparande utan registreras endast som interna statliga transaktioner.
Belastningen upp-kommer först i den stund en garanti behöver infrias. I den
mån reserverade medel inte räcker till vid ett infriande, får en till
kontot knuten kredit utnytt-jas. Krediten bör enligt propositionen vara
obegränsad för att staten alltid skall kunna fullgöra sin skyldighet att
infria ett garantiåtagande. Ränta skall beräknas på kontot, vilket innebär
att garantiverksamheten får bära eventu-ella räntekostnader men också
tillgodoräkna sig eventuella ränteintäkter.
Den statliga garantiverksamheten föreslås i propositionen bli indelad i tre
områden för vilka Bostadskreditnämnden, Exportkreditnämnden och Riks-
gäldskontoret ges resultatansvar. Riksgäldskontoret får ansvar för den ga-
rantiverksamhet som för närvarande hanteras av övriga myndigheter.
Hur den lokala och centrala organisationen skall utformas mer i detalj samt
vilken resurstilldelning och resursomfördelning som skall gälla för
garantiverksamheten bör enligt propositionen beredas vidare. Regeringen
avser att återkomma till riksdagen i dessa frågor i 1997 års vårproposition
.
Den föreslagna modellen innebär att riksdagen ges möjlighet att pröva ga-
rantiverksamheten vid i princip två tillfällen, nämligen när subventionsan-
slagen beviljas och när garantiramarna beslutas. Regeringen anser att det
är av stor vikt att riksdagen löpande informeras om garantiverksamhetens om
-fattning, resultat och risk med tanke på de stora belopp som
garantiverksam-heten omfattar. Riksdagen bör därför i vårpropositionen och
budgetproposi-tionen informeras om garantiverksamhetens omfattning och
resultat.
Det nya statliga garantisystemet skall enligt propositionen börja tillämpas
för nya garantier fr.o.m. budgetåret 1997 och för redan utfärdade garantier
fr.o.m. budgetåret 1998. Vid övergången till den nya modellen bör garanti-
verksamheten delas upp i två resultatområden avseende nya och gamla ga-
rantier. Resultatområdet med nya garantier föreslås bli helt självbärande
medan resultatområdet gamla garantier enligt propositionen bör kunna få
kapitaltillskott från statsbudgeten om det uppkommit ett underskott som
bedöms vara permanent.
Till det självbärande resultatområdet hänförs alla nya garantier som
ställts ut. Dit förs också efter hand så mycket som möjligt av den
befintliga garan-tistocken baserat på en individuell genomgång av
befintliga garantier.
För att underlätta resultatuppföljningen av nya och gamla garantier före-
slås i propositionen att dessa betraktas som två resultatområden. Till
resul-tatområdet Gamla garantier bör föras alla redan utfärdade garantier.
Invärde-ringen av den befintliga stocken av garantier föreslås i
propositionen ske på ett sådant sätt att dessa värderas till noll. De
subventionsinslag som finns i den gamla stocken bör således inte belasta
budgeten. Avgifter som betalats in efter införandet av den nya modellen
skall tillfalla reserven.
Vid eventuella infrianden kommer kapitalbehovet att täckas genom inbe-talda
avgifter och lån. Om det vid riskvärdering av en redan utfärdad garanti
står klart att för låg avgift tas ut, föreslår regeringen att avgiften om
möjligt höjs genom att avtal eller liknande ändras.
Enligt regeringens mening bör man för närvarande inte införa någon ny,
generell modell för redovisning och finansiering av lån till näringslivet.
I stället föreslås att den nya modellen för garantier följs upp två år
efter infö-randet och att det senast i samband därmed också utreds hur en
motsvarande modell skulle kunna användas för låneverksamheten. Enligt
regeringens uppfattning bör lån till näringslivet kunna hanteras enligt
samma modell som garantierna.
Slutligen anmäler regeringen i detta sammanhang också att de i vårpropo-
sitionen aviserade höjningarna av vissa garantiavgifter nu klarlagts.
Syftet med höjningarna har varit dels att få en bättre överensstämmelse
mellan risk och uttagen avgift, dels att stärka det offentliga sparandet.
Ingen av höjning-arna kräver något riksdagsbeslut, men i några fall
erfordras regeringsbeslut. Avgiftshöjningarna väntas ge en
inkomstförstärkning på totalt 200 miljoner kronor per år, vilket är 50
miljoner kronor mer än vad som angavs i vårpro-positionen.
Någon motion har inte väckts med anledning av regeringens förslag i denna
del.

Finansutskottets bedömning
Finansutskottet vill framhålla följande i denna fråga.
Den föreslagna modellen för hantering av statliga garantier framstår enligt
utskottets mening som väl avvägd. Genom att samtliga garantier antingen
avgiftsbeläggs fullt ut eller belastar anslag på statsbudgeten med
motsvaran-de belopp får man till stånd en mer rationell och ändamålsenlig
styrning av de statliga garantiåtagandenas fördelning.
Utskottet biträder med hänsyn härtill den föreslagna lösningen, men vill i
sammanhanget göra följande förtydliganden. Av propositionen framgår inte
hur större, beloppsmässigt öppna garantier skall inordnas i det nya
systemet. Skall den föreslagna modellen kunna fungera som ett
styrinstrument för statlig resurstilldelning är det emellertid angeläget
att i princip alla typer av nya garantier omfattas av systemet med avgifter
/subventionsanslag. Be-loppsmässigt obegränsade garantier av det slag som
beviljats bl.a. anordnare av olympiska spel och konsortiet för
Öresundsbroförbindelsen bör därför framdeles i görligaste mån ersättas av
åtaganden som är preciserade till be-lopp. I den mån detta inte är lämpligt
med hänsyn till starka, samhällseko-nomiska skäl bör likväl en avgift
alternativt en subventionseffekt beräknas utifrån ett schablonmässigt
fastställt underlag.
Undantag från detta krav bör enligt finansutskottets mening bara få göras
för den typ av garantier som Sverige till följd av medlemskap eller
ingångna avtal är skyldigt att ikläda sig gentemot EG och sådana
institutioner som Världsbanken, Nordiska investeringsbanken och andra
liknande internatio-nella organ. Det bör ankomma på regeringen att utröna
vilka internationella garantiåtaganden som skall hänföras till denna
undantagskrets och som således inte skall omfattas av det nya
avgiftssystemet. Dessa undantag bör fastställas av riksdagen.
Liksom regeringen anser utskottet att det är av stor vikt att riksdagen lö-
pande informeras om garantiverksamhetens omfattning, resultat och risk med
tanke på de stora belopp den omfattar. Riksdagen bör därför på föresla-get
sätt återkommande informeras om garantiverksamhetens omfattning och
resultat i vårpropositionen och budgetpropositionen.
Med det anförda tillstyrker finansutskottet regeringens förslag till ny mo-
dell för garantihantering i staten (yrkande 10).
Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål m.m.
Bakgrund
I den av riksdagen nyligen beslutade lagen (prop. 1995/96:220, bet. 1996/97
:KU3, rskr. 27-30) om statsbudget stadgas beträffande finansiering av
statliga investeringar att inom låneramar som riksdagen årligen fastställer
får regeringen besluta att anskaffning av anläggningstillgångar som används
i statens verksamhet skall finansieras med lån i Riksgäldskontoret.
Regeringen föreslås få besluta att rörelsekapital i statens verksamhet
skall finansieras med krediter i Riksgäldskontoret inom en kreditram som
riksda-gen årligen fastställer.
Systemet med att finansiera myndigheternas anläggningstillgångar genom lån
i Riksgäldskontoret har tillämpats sedan en tid tillbaka. Principer för lån
i Riksgäldskontoret för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar
för förvaltningsändamål redovisades i 1993 års budgetproposition (prop.
1992/93:100 bil.1, bet. 1992/93:FiU20, rskr. 1992/93:189). Det är investe-
ringar för förvaltningsändamål, såsom t.ex. maskiner, inventarier, och ADB-
system som finansierats på detta sätt. Myndigheternas kostnader för amorte-
ringar och räntor finansieras under avskrivningstiden med anslagsmedel,
avgiftsinkomster eller andra medel som får disponeras i verksamheten. Även
större objekt med långa avskrivningstider, t.ex. fastigheter, som utgör pro
-duktionsfaktorer i myndighetens verksamhet kan finansieras på detta sätt.
Avsikten är att regeringen varje år i budgetpropositionen skall föreslå
riks-dagen att ta ställning till skilda låneramar för exempelvis studielån,
fastig-heter och anläggningstillgångar för förvaltningsändamål. På detta
sätt avses investerings-bemyndigandena bli bestämda till belopp, tid och
delvis till ändamål. En låneram anger det högsta belopp dessa interna lån
totalt får uppgå till. Regeringen beslutar om de villkor som skall gälla
för lånen.

Propositionen
Regeringen får för budgetåret 1997 besluta om lån för myndigheters investe-
ringar i anläggningstillgångar för förvaltningsändamål i Riksgäldskontoret
intill ett sammanlagt belopp av 14 700 miljoner kronor. Vidare får regering
-en för budgetåret 1997 besluta om krediter för myndigheters räntekonton
intill ett sammanlagt belopp av 13 000 miljoner kronor.
I enlighet med vad som beslutats om principerna för lånemodellen och i
enlighet med den nyligen antagna budgetlagen, avser låneramsbeloppen den
totala skuld som regeringen via myndigheterna högst får ha till Riksgälds-
kontoret under det aktuella budgetåret. Upptagna lån t.o.m. den sista juni
1996 understiger väsentligt den totalt tilldelade låneramen. Detta kan ha
sin förklaring bl.a. i att myndigheterna i många fall endast tar upp lån
två gånger per år och då vid halv- och helårsskiften. Upptagna lån väntas
därmed öka vid helårsskiftet. Stora ökningar av låneramar mellan budgetåren
1995/96 och 1997 kan ses bl.a. på UO6 Totalförsvar och UO10 Ekonomisk
trygghet vid sjukdom och handikapp. Den ökade låneramen på UO10 skall bl.a.
fi-nansiera ett nytt datasystem för det nya pensionssystemet.
Regeringen beräknar för budgetåret 1997 det samlade lånebeloppet till 14,7
miljarder kronor. Av beloppet beräknas 0,7 miljarder kronor ställas till
regeringens disposition för att möta oförutsedda behov, vilket utgör ca 5 %
av det sammanlagda beloppet. Ökat utnyttjande av befintliga ramar och höjda
ramar gör att lånen ökar. Statens lånebehov för att finansiera detta kan
därmed öka med 6,7 miljarder kronor.
Sedan år 1993 ingår alla myndigheter i en modell för finansiering och pla-
cering av kortfristig likviditet. Modellen innebär att myndigheterna
placerar tillfällig överskottslikviditet och finansierar tillfälliga
likviditetsunderskott i Riksgäldskontoret. Myndigheterna har för detta
ändamål ett räntekonto med kredit i Riksgäldskontoret.

Finansutskottets bedömning
Finansutskottet har tidigare vid behandlingen av dessa frågor påtalat
diskre-pansen mellan beviljade låneramar och faktiskt utnyttjade belopp.

Låneramar för myndigheternas lån i Riksgäldskontoret för investeringar för

förvaltningsändamål

1993/94 1994/95 1995/96 1996/97

Beviljad låneram 4 500 9 800 12 400 14 700
Utnyttjad låneram 2 372 5 956 7 997*
Utnyttjad andel i % 52,7 60,8 64,4*

* Avser utnyttjad låneram per den 30 juni 1996
Detta förhållande kan, konstaterade utskottet våren 1995 (1994/95:FiU10 s.
84), skapa problem i framtiden för den finansiella styrningen av myndighe-
terna. Det kan också te sig mindre meningsfullt för riksdagen att besluta
om en låneram som vida överstiger vad som faktiskt utnyttjas. Det finns
därför, anförde utskottet, anledning att undersöka möjligheterna att nå
bättre över-ensstämmelse mellan låneram och faktiskt utnyttjande.
Finansutskottet tillstyrkte den begärda låneramen för budgetåret 1995/96
med hänvisning till att det var för tidigt att dra några långtgående
slutsatser om myndigheternas investeringsverksamhet. Det borde dock
övervägas, ansåg utskottet, om inte den del av låneramen som direkt ställs
till myndig-heternas förfogande borde minskas för att i stället öka den del
som får dispo-neras av regeringen för oförutsedda behov. Om det under året
uppkommer ett ökat lånebehov för någon myndighet borde regeringen kunna
göra om-fördelningar inom låneramen med hänsyn härtill.
I sitt yttrande till konstitutionsutskottet över förslaget om lag om
statsbud-geten (1995/96:FiU8y) konstaterade utskottet att skillnaden mellan
det be-viljade låneutrymmet och det faktiskt utnyttjade beloppet alltjämt
är mycket stort. Av den beviljade låneramen på 12 400 miljoner kronor hade
7 997 miljoner kronor utnyttjats den 30 juni 1996. Det finns vidare
anledning att uppmärksamma att när denna typ av låneramar infördes angavs
att regering-en skulle besluta om en låneram för respektive myndighet och
att regeringen prövar myndigheternas investeringsverksamhet inom ramen för
den ordina-rie budgetprövningen. Låneramen skall avse den totala skuld som
en enskild myndighet får ha till Riksgäldskontoret. Utskottet ansåg att
detta var en rimlig ordning. När verksamheten nått full omfattning, dvs.
när alla anlägg-ningstillgångar som finns upptagna i myndigheternas
redovisningar finansie-ras med lån, är det sannolikt att
nyupplåningsbehovet och summan av amor-teringarna kommer att närma sig
varandra. Innebörden av att ange en årlig låneram blir därmed en annan än
när verksamheten byggdes upp och den statliga upplåningen påverkades. Det
kan finnas anledning att återkomma till frågan i samband med att riksdagen
tar ställning till motsvarande låneram för budgetåret 1997 anförde
utskottet i yttrandet.
Utnyttjandegraden har som framgår av ovanstående tablå ökat. Beaktar man
dessutom att myndigheterna tenderar att ta upp sina lån vid hel- och
halvårsskiften finns anledning räkna med att utnyttjandegraden blir högre
1995/96. Utskottet anser att det vore värdefullt om även myndigheternas
återbetalningar av lån kunde redovisas i framtida budgetpropositioner. Däri
-genom skulle också det nettoupplåningsbehov som verksamheten ger upp-hov
till kunna bedömas. Utskottet tillstyrker med det anförda propositionens
förslag.
Staten i omvandling
Propositionen
I finansplanen gör regeringen en översiktlig genomgång av utvecklingen inom
statsförvaltningen. Redovisningen bygger på rapporten Staten i om-vandling
som utarbetats av Statskontoret på regeringens uppdrag. Av redo-görelsen
framgår bl.a. sysselsättningen i staten och dess förändring, utveck-lingen
när det gäller konsumtion av statliga tjänster och av produktiviteten i
statsförvaltningen samt mönstret i de organisations- och
strukturförändringar som genomförts under 1990-talet.
Redovisningen visar bl.a. att antalet anställda i staten har minskat sedan
år 1980. År 1995 sysselsatte staten (exkl. affärsverken) knappt 200 000
perso-ner. Om affärsverken och socialförsäkringssektorn räknas in i den
statliga sfären uppgår antalet till 242 000 personer eller 6 % av
sysselsättningen. Av personalen i staten utgörs drygt 40 % av kvinnor. Den
förändrade ålders-strukturen belyses bl.a. av att medelåldern bland de
anställda inom staten ökat under perioden 1990-1995 från 42,5 år till 43 år
. Utbildningsnivån är högre i staten än för övriga delar av arbetsmarknaden
. Vidare konstateras i propositionen att besparingarna inom staten inte har
haft några negativa konsekvenser på personalutbildningens omfattning.
I propositionen anges att förvaltningspolitiken under 1980-talet skapade
förutsättningar för de stora förändringar av statsförvaltningen som
hittills skett undet 1990-talet. Som exempel anförs att utvecklingen av mål
- och resultatstyrningen och affärsverkens successivt ökade ekonomiska
självstän-dighet lade grunden för förändringarna. Vidare understryks att en
starkt bidragande orsak till att förändringstakten sedan accelererade under
1990-talet var de dramatiskt försämrade statsfinanserna under 1990-talets
första tre år. Förändringarna under 1990-talet har vidare enligt vad som
anförs i pro-positionen grundats på överväganden av principiell och
generell karaktär. Nyckelord för förändringarbetet har varit renodling,
resultatstyrning, decent-ralisering och effektivisering.
Enligt regeringens bedömning är strukturförändringar en integrerad del av
förnyelsen av förvaltningen. Syftet är, understryks det, att öka
effektiviteten och verksamhetens ändamålsenlighet i förhållande till de
uppgifter och mål som fastlagts av riksdagen och regeringen. Det
statsfinansiella läget kräver också fortsatta besparingar och
strukturförändringar i statsförvaltningen. Regeringens inriktning i detta
sammanhang är att värna om kärnverksamhe-terna och att i största möjliga
utsträckning fortsätta arbetet med att renodla den statliga verksamheten.
Regeringen pekar också på vikten av fortsatta ansträngningar att genom
anbudsupphandling och andra marknadsmässiga lösningar åstadkomma en
effektivare verksamhet. Regeringen understryker också vikten av att
myndigheternas redovisningar av produktivitet och kva-litet förbättras.
I propositionen anges att arbetet med att renodla och effektivisera den
statliga verksamheten påverkar alla politikområden och att
förändringstakten är hög. Det finns därför behov av en principiell analys
av hur det långsiktiga arbetet med strukturförändringar i den statliga
förvaltingen bör bedrivas. Den s.k. Förvaltningspolitiska kommissionen har
bl.a. till uppgift att göra en sådan analys. Kommissionen skall redovisa
sin slutsatser under våren 1997.

Finansutskottets bedömning
Finansutskottet anser att den samlade redovisning av strukturförändringarna
inom statsförvaltningen som görs i budgetpropositionen kan utgöra ett vär-
defullt underlag för den förvaltningspolitiska diskussionen. Utskottet vill
i likhet med vid flera tidigare tillfällen, senast i samband med en
motsvarande redogörelse i 1995 års kompletteringsproposition (bet. 1994/95:
FiU10) peka på betydelsen av att uppföljningsarbetet bedrivs systematiskt
och fortlöpan-de. Utskottet delar vidare regeringens bedömning att
myndigheternas redo-visning av produktivitet och kvalitet för de
producerade tjänsterna behöver förbättras med hänsyn till att de utgör ett
viktigt redskap för riksdagens och regeringens styrning och uppföljning av
verksamheten.
Ersättning av lönekostnadspålägg med försäkringstekniskt beräknade premier
Propositionen
För att stärka det kostnadsansvar för den egna verksamheten som myndig-
heterna har enligt systemet med rambudgetering föreslår regeringen att det
nuvarande systemet med ett schablonmässigt beräknat LKP ersätts med ett
system med försäkringsmässigt beräknade premier fr.o.m. den 1 januari 1998.
Det innebär att försäkringslösningar skall tillämpas för tjänstepensio-ner,
gruppliversättningar och personskadeersättning. Vidare föreslås att
pensionsersättning, som är en trygghetsförmån till vissa äldre anställda,
som blir övertaliga, skall betalas direkt av respektive
anställningsmyndighet.
Premierna bör beräknas särskilt för varje myndighet. Det är av vikt, sägs
det i propositionen, att reformen utformas på sådant sätt att statens
utgifter inte ökas. Detta utesluter att det bildas särskilda
försäkringsgivare eller fon-der utanför statsbudgeten. Särskilda
försäkringsgivare eller fonder är inte heller nödvändiga för att trygga de
anställdas rätt eftersom fullgörandet av avtalens förmåner i sista hand
garanteras av staten. De premier som myndig-heterna skall betala skall
därför tillföras statsbudgeten och utgående förmå-ner betalas av statsmedel
. Myndigheternas nuvarande anslag är beräknade med hänsyn till bland annat
att dessa förmåner enligt hittills ingångna avtal finansieras med ett
schablonmässigt beräknat LKP med en för alla myndig-heter gemensam nivå. I
samband med övergång till ett system med olika nivåer på premierna för
myndigheterna behöver en särskild omräkning ske av varje förvaltningsanslag
. Huvudansvaret för att det fastställs grunder för beräkning av premier bör
därför åvila SPV.

Finansutskottets bedömning
Utskottet tillstyrker förslaget att systemet med lönekostnadspålägg ersätts
med försäkringsmässigt beräknade premier i enlighet med vad regeringen
förordat.
Konsekvenser för de statliga myndigheterna m.fl. av en för-läng-ning av
sjuklöneperioden, höjning av den allmänna löne-avgiften m.m.
Propositionen
I proposition 1995/96:209 Försäkringsskydd vid sjukdom m.m. föreslår
regeringen bl.a. att arbetsgivarna ges ett lagstadgat ansvar för att utge
ersätt-ning till arbetstagare i form av sjuklön under de första 28 dagarna
av ett sjukfall, dvs. att sjuklöneperioden förlängs. Vidare föreslås att
den allmänna löneavgiften, de särskilda löneskatterna och den särskilda
premieskatten för grupplivförsäkringar höjs. Ändringen avseende
sjuklöneperioden föreslås träda i kraft den 1 januari 1997. Avgifts- och
skattehöjningarna föreslås träda i kraft den 1 januari 1997 respektive den1
januari 1998.
Regeringen har beslutat att myndigheter och organisationer inte skall
kompenseras för kostnaderna för den i proposition 1995/96:209 föreslagna
förlängningen av sjuklöneperioden eller för de föreslagna avgifts- och skat
-tehöjningarna. I budgetförslaget för år 1997 har därför inte någon kompen-
sation beräknats för dess förändringar. Regeringen avser inte heller att
kom-pensera myndigheter och organisationer för de avgifts- och
skattehöjningar som föreslås ske fr.o.m. den 1 januari 1998.

Finansutskottets bedömning
Utskottet har inte något att erinra mot att myndigheter och organisationer
inte kommer att kompenseras för kostnaderna för förlängningen av sjuklöne-
perioden eller för de föreslagna avgifts- och skattehöjningarna.
ÖVRIGA FRÅGOR
Kvantitativa mål för budgetarbetet
Motionen
Moderata samlingspartiet föreslår i motion K902 att kvantitativa mål skall
användas i budgetarbetet (yrkande 1). Motionärerna hänvisar till att den
förra borgerliga regeringen lanserade målet att den offentliga budgeten
skall ba-lanseras över en konjunkturcykel. Med ett sådant kvantitativt mått
förblir skulden oförändrad i nominella termer men kan gradvis minskas i
förhållan-de till BNP. Trots att det kan vara svårt att uppnå "budgetbalans
över kon-junkturcykeln" anser motionärerna att detta skall vara ett mål för
regeringen och riksdagen i budgetarbetet (yrkande 2).

Finansutskottets bedömning
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. I en annan
motion - motion Fi204 om den ekonomiska politiken - konstaterar Mode-rata
samlingspartiet att balans över en konjunkturcykel aldrig kan bli ett helt
operationellt mål. Finansutskottet instämmer i denna bedömning. Inte minst
är det svårt att veta var i en konjunkturcykel man befinner sig och hur kon
-junkturen kommer att utvecklas framöver. Såsom motionärerna själva fram-
håller använde under förra mandatperioden den dåvarande regeringen sig av
ett sådant mål i sitt budgetarbete. De svårigheter som då förelåg när man
med vagt preciserade budgetmål försökte komma till rätta med ett alltför
stort budgetunderskott, kan enligt utskottets mening ses som en
illustration till de problem som föreligger när det gäller att omsätta ett
mål av detta slag i praktisk tillämpning. Enligt utskottets mening bör
motionärernas förslag inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion K902 (m) yrkandena 1 och
2.
Utbetalningstidpunkten för statliga förmåner
Motionerna
Regeringen anmälde i 1995 års budgetproposition (prop. 1994/95:100 bil. 6 s
. 24-25) att den med verkan fr.o.m. den 1 januari 1996 avsåg att senareläg-
ga utbetalningstidpunkten för barnbidrag, bidragsförskott, särskilt bidrag
för vissa adoptivbarn och bostadsbidrag till den 27 i varje månad. Åtgärden
väntades leda till att statens räntekostnader skulle minska med ca 50
miljoner kronor för helt år räknat.
I fyra motioner tas tidpunkten för utbetalning av statliga förmåner upp.
I motionerna Fi904 av Bengt Kronblad (s), Fi905 av Eskil Erlandsson (c) och
Fi922 av Birgitta Carlsson (c) ifrågasätts nyordningen som enligt motio-
närerna leder till en mycket hög belastning på betalningssystem och detalj-
handel. De stora belopp som samlas till månadssluten leder också till ökad
rånrisk.
Kristdemokraterna tar i sin partimotion So636 också upp utbetalningstid-
punkten men från en delvis annan utgångspunkt (yrkande 10). För att uppnå
en mycket marginell engångsbesparing har enligt motionen regeringen valt
att utsätta många barnfamiljer för ytterligare press i slutet av varje
månad. Motionärerna kan inte acceptera den typen av besparingar och
föreslår därför att barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott betalas
ut den 20 varje månad fr.o.m. den 1 januari 1997.

Finansutskottets bedömning
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande.
Genom att utbetalningen av olika statliga förmåner senarelagts har staten
kunnat tillgodoräkna sig en betydande och bestående räntevinst. Såsom
påpekas i några av motionerna har emellertid denna förskjutning också fått
till följd att löneutbetalningar och utbetalningar av transfereringar
ansamlats mot slutet av månaden, vilket ökat belastningen på
betalningssystem och detaljhandel. Självklart måste även sådana indirekta
effekter beaktas när staten av kassahållningsskäl lägger om
utbetalningsrutiner. Erfarenheterna av omläggningen är dock alltjämt
begränsade eftersom nyordningen endast tillämpats under innevarande år.
Enligt finansutskottets mening är det därför inte påkallat att nu ompröva
det tidigare beslutet. Utskottet utgår emellertid ifrån att regeringen
bevakar de frågor som motionärerna tar upp och om så bedöms påkallat även
vidtar erforderliga ändringar. De i sammanhanget aktuella motionerna bör
därför inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
Ej heller de kristdemokratiska synpunkterna på senareläggningen bör för-
anleda någon åtgärd utan behandlas i samma ordning som nyssnämnda mo-
tionsförslag.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi904 (s), Fi905 (c), Fi922
(c) och So36 (kd) yrkande 10.
Uppföljning av bidragen från EU
Motionen
Miljöpartiet hävdar i motion Fi202 att bidragen från EU inte utsätts för
samma grad av granskning, prioritering och uppföljning från svensk sida som
andra anslag på statens budget. Motionärerna anser att riksdag och regering
i betydligt större utsträckning måste kontrollera även dessa utgifter,
inklusive de bidrag som går direkt till vissa bidragsmottagare från EU:s
budget. Miljöpartiet föreslår att regeringen bör få i uppdrag att till
riksdagen återkomma med en genomgripande redovisning och förslag till
framtida hantering av EU-bidragen (yrkande 10).

Finansutskottets bedömning
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Riksrevisionsver-
ket (RRV) har i sin årliga granskning även studerat administrationen av
medel från EG:s budget. Enligt RRV är det på många sätt svårt att upprätt-
hålla en tillfredsställande standard på den interna kontroll som finns i
många av de berörda myndigheterna.
Regeringen har inrättat en delegation för samverkan mellan berörda myn-
digheter och departement i frågor som rör nationella åtgärder för att
bättre bekämpa bedrägerier, missbruk och annan oegentlig hantering och
använd-ning av EU-relaterade medel (dir. 1996:29). Delegationens
huvuduppgift är att vara ett forum för samverkan och informations- och
erfarenhetsutbyte mellan de myndigheter och departement som ansvarar för
att EU-medel används korrekt, kostnadseffektivt och säkert i Sverige.
Delegationen skall också vidta åtgärder vid misstanke om felaktig
användning av medlen.
Genom sitt arbete skall delegationen aktivt bidra till att gemenskapens fi-
nansiella intressen skyddas i Sverige. Delegationen skall även ställa
samman information om upptäckta och misstänkta oegentligheter och om
åtgärder som vidtagits eller föreslagits för att komma till rätta med
sådana oegentlig-heter. Den skall vid behov också föreslår ändringar i
regelverk, organisation m.m. för att man på ett effektivare sätt skall
kunna förhindra, försvåra och beivra bedrägerier och andra oegentligheter.
Även frågor om missbruk och ineffektiv hantering av EU-relaterade medel
skall kunna uppmärksammas.
Finansutskottet anser mot denna bakgrund att det inte finns skäl för riks-
dagen att vidta någon åtgärd med anledning av Miljöpartiets förslag. Ut-
skottet avstyrker med det anförda motion Fi202 (mp) yrkande 10.
Allemanssparandet
Propositionen
I budgetpropositionen (utg.omr. 2 avsnitt 4.4) påpekas att riksdagen
nyligen har beslutat att skattelättnaderna för sparande i allemansfond
skall slopas fr.o.m. år 1997 (prop. 1995/96:222 s. 4.7, bet. 1995/96:FiU15,
rskr. 1995/96: 115, SFS 1996:839). I den proposition som låg till grund för
beslutet uttala-de regeringen att det i nuvarande ekonomiska läge inte
finns tillräckliga skäl att bibehålla en sådan skattestimulans för ökat
hushållssparande. Regeringen föreslår nu vissa ändringar i lagen om
allemanssparande som är direkt för-anledda av det slopade skattegynnandet.
Vissa frågor som rör avskaffandet av allemanssparreglerna fordrar
emellertid ytterligare överväganden. Rege-ringen avser därför att återkomma
med förslag beträffande återstående regler.
I propositionen föreslår regeringen att inskränkningen att allemanssparan-
de inte får ske på mer än ett allemanssparkonto och i fler än två allemans-
fonder tas bort. Vidare föreslås att gränsen att högst 2 000 kr per månad
får sättas in i allemanssparandet tas bort. Förbudet att överlåta eller
pantsätta medel som sparats i en allemansfond upphävs. Vidare görs
aktiekontolagen (1989:827) tillämplig på andelar i allemansfonder. Någon
garanterad lägsta ränta skall inte längre gälla för medel på
allemanssparkonton. De särskilda placerings- och riskspridningsreglerna för
allemansfonderna upphävs. I stället skall samma regler gälla för
allemansfonder som för vanliga värde-pappersfonder. De nuvarande
bestämmelserna om riskspridning skall emel-lertid få tillämpas under en
ettårig övergångstid (till utgången av 1997). Slutligen föreslås att
bestämmelserna om bosparlån samt om bosparande i HSB och Riksbyggen upphävs
.

Finansutskottets bedömning
Finansutskottet tillstyrker regeringens förslag.
Lagtekniska justeringar
I några propositioner som behandlas i förevarande ärende eller i annat sam-
manhang under hösten föreslås lagändringar som berör samma lagrum. Detta
föranleder vissa lagtekniska justeringar.
Riksdagen har tidigare under hösten beslutat om en ändring i 3 kap. 4 §
lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m. som träder i kraft
den 1 januari 1997 (prop. 1995/96:228, bet. 1996/97:SoU4, SFS 1996:942).
Den ändring i samma paragraf som föreslås i lagförslag 2.9 i proposition
1996/97:1 bör därför brytas ut ur lagförslaget och i stället ges formen av
en ändring i den ännu ej ikraftträdda ändringslagen.
Lagförslag 2.3 i proposition 1996/97:17 avser en ändring i 7 § skattere-
gisterlagen som bör samordnas med de ändringar i samma paragraf som
föreslås i proposition 1995/96:217 om ändringar i lagen om aviseringsav-
gifter, m.m. Finansutskottet har därför beslutat överlämna detta lagförslag
till skatteutskottet.
Riksdagen har vid två tidigare tillfällen under hösten beslutat om ändring-
ar i 20 § kommunalskattelagen (prop. 1995/96:215, 1996/97:NU4, SFS 1996:
1022 och prop. 1995/96:208, 1996/97:SfU3, SFS 1996:1033) med ikraftträdande
den 1 januari 1997 resp. den 1 februari 1997. Dessa ändringar och den
ändring i samma lagrum som föreslås i proposition 1996/97:19 (lagförslag 2.
1) med ikraftträdande den 1 januari 1997 bör samordnas i en författning.
Utskottet har upprättat ett nytt förslag till ändring i 20 § som ersätter
de två lagändringar som ännu inte trätt i kraft och som beaktar den ändring
som föreslås i proposition 1996/97:19. Även 1 kap. 2 § lagen om
socialavgifter har nyligen ändrats (prop. 1995/96:209, 1996/97:SfU4, SFS
1996:1066). Lagförslag 2.4 i proposition 1996/97:19 innehåller ett förslag
till ändring i samma lagrum. Denna lagändring bör avse tidigare ändringslag
.
I lagförslag 2.6 i proposition 1996/97:19 och i lagförslag 2.1 i
proposition 1996/97:21 samtidigt föreliggande förslag till ändring i 1 §
lagen om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster bör samordnas med en
nyligen beslutad ändring i samma paragraf (prop. 1995/96:209, 1996/97:SfU4,
SFS 1996:1068). Vidare bör ett förslag till ändring i 3 kap. 2 § lagen om
allmän försäkring (lagförslag 2.2 i proposition 1996/97:21) samordnas med
en be-slutad ändring i samma lagrum som ännu inte har trätt i kraft (SFS
1996:1063). Samordning bör också ske av framlagda förslag till ändringar i
11 kap. 2 § lagen om allmän försäkring (lagförslag 2.7 i proposition 1996/
97:19 och lagförslag 2.2 i proposition 1996/97:21).
I lagförslag 2.4 i proposition 1996/97:21 finns ett förslag till ändring i
2 kap. 25 § lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter. En ändring i
samma lagrum föreslås i lagförslag 2.8 i den till skatteutskottet
remitterade propositionen 1996/97:12. Finansutskottet har beslutat att
överlämna lagför-slag 2.4 i proposition 1996/97:21 till skatteutskottet för
författningsteknisk samordning av de båda ändringsförslagen.
De justeringar i de framlagda lagförslagen som föranleds av det anförda
framgår av utskottets hemställan nedan. Av hemställan framgår även ett par
redaktionella justeringar som bör göras i förslaget till ändring i 5 §
lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare (lagförslag 2.5 i
proposition 1996/97:19) och punkt 4 av anvisningarna till 42 § till
kommunalskattelagen (lagförslag 2.1 i proposition 1996/97:19). Det
sistnämnda lagförslaget inne-håller även ett förslag till ändring i 19 §
första stycket kommunalskattelagen. Ett avsnitt i paragrafen har av misstag
bortfallit i samband med en tidigare lagändring som utfärdats genom SFS
1993:359. En rättelse bör ske i detta sammanhang.
Slutligen har utskottet i avsnittet om bilförmåner, m.m. ovan förordat en
justering i det i proposition 1996/97:19 framlagda förslaget till ändring i
lagen om självdeklaration och kontrolluppgifter.
Med de lagtekniska justeringar och rättelser som föreslagits ovan
tillstyrker utskottet de i propositionerna 1996/97:1, 1996/97:17, 1996/97:
19, 1996/97:
21 och 1996/97:40 framlagda lagförslagen.

Hemställan

Utskottet hemställer
Den ekonomiska politiken
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politi-ken

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
1 och med anledning av motion 1996/97:Fi210 yrkande 1 samt med avslag på
motionerna 1996/97:Fi201 yrkandena 1-3 och 5-9, 1996/97:Fi204 yrkande 1,
1996/97:Fi207 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi209, 1996/97:Fi211 yrkande 1,
1996/97:Fi212 yrkande 1, 1996/97:Fi213 yrkandena 1, 6, 7, 10, 14 och 23
samt 1996/97:Fi214 yrkandena 1, 12 och 24 godkänner vad utskottet anfört
och som sin mening ger regeringen detta till känna,

res. 1 (m, fp, kd)
res. 2 (v)
res. 3 (mp)

2. beträffande sparandet

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi201 yrkande 4, 1996/97:
Fi206 yrkandena 1 och 3-6, 1996/97:Fi213 yrkandena 8 och 9 samt 1996/97:
Fi214 yrkande 17,

res. 4 (m, fp, kd)
res. 5 (mp)

3. beträffande den kommunala sektorns ekonomiska utrym-me

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi212 yrkande 16 och 1996/97:Fi213
yrkande 26,

res. 6 (v)

res. 7 (mp)

res. 8 (m) - motiv.

res. 9 (fp) - motiv.

res. 10 (kd) - motiv.

4. beträffande sänkt kommunalskatt i samband med införandet av
nationell skolpeng

att riksdagen avslår motion 1996/97: Fi407 yrkande 2,

res. 11 (m)

5. beträffande begränsning av kommunalskatterna åren 1997 och 1998

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 25 och 1996/97:Fi420
yrkande 5,

res. 12 (v, mp)

res. 13 (m) - motiv.

6. beträffande Riksbankens ställning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi211 yrkande 6, 1996/97:
Fi213 yrkande 13 och 1996/97:Fi911 yrkande 2,

res. 14 (m, fp, kd)

res. 15 (mp)

res. 16 (v) - motiv.

7. beträffande ansvaret för valutapolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi210 yrkande 6, 1996/97:
Fi212 yrkande 5 och 1996/97:Fi213 yrkande 11,

res. 17 (c)

res. 18 (v)

res. 19 (mp)

8. beträffande växelkurssamarbetet (ERM)

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi202 yrkandena 5-7, 1996/97:Fi214
yrkande 11 och 1996/97:Fi911 yrkande 1,

res. 20 (mp)

res. 21 (kd)

res. 22 (m) - motiv.

res. 23 (fp) - motiv.

res. 24 (v) - motiv.

9. beträffande EMU

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi202 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97
:Fi205, 1996/97:Fi208, 1996/97:U502 yrkande 3 och 1996/97:U515 yrkandena 23
och 24,

res. 25 (m, fp)

res. 26 (v)

res. 27 (mp)

res. 28 (kd)

10. beträffande offentliga finansers konjunkturkänslighet

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi211 yrkande 7,

11. beträffande fördelningspolitiska konsekvensanalyser

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi507, 1996/97:Fi908 och 1996/97:
Fi913,

res. 29 (kd)

res. 30 (m) - motiv.

res. 31 (fp) - motiv.

12. beträffande miljökonsekvenserna av konvergensprogram-met

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi202 yrkandena 8 och 9,

res. 32 (mp)

13. beträffande miljöbilaga till finansplanen

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi210 yrkande 5,
Inkomster och utgiftsramar

14. beträffande skattepolitikens inriktning

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi212 yrkande 6, 1996/97:
Fi213 yrkande 12, 1996/97:Fi406, 1996/97:Fi407 yrkande 1, 1996/97:
Fi414, 1996/97:Fi419 yrkande 1, 1996/97:Fi420 yrkandena 1 och 2, 1996/97:
Fi907, 1996/97:Sk370 yrkande 1 och 1996/97:Sk371 yrkan-dena 1 och 2,

res. 33 (m)

res. 34 (fp)

res. 35 (v)

res. 36 (mp)

res. 37 (kd)

15. beträffande skattskyldighet för rabatter

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del och med
avslag på motionerna 1996/97:Fi10 och 1996/97:Fi12 yrkande 2 godkänner vad
utskottet anfört,

res. 38 (m, fp, kd)

16. beträffande skatterättslig hemvist för anställda vid Euro-peiska
universitetsinstitutet m.fl.

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del god-känner
vad utskottet anfört,

17. beträffande skatteplikt respektive avdragsrätt för ränta och avgift
i det nya bostadsbidragssystemet

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del god-känner
vad utskottet anfört,

18. beträffande resor med egen bil mellan bostaden och ar-betsplatsen

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del god-känner
vad utskottet anfört,

19. beträffande skatteavdrag på ersättningar till anställda vid EU:s
institutioner eller organ

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del god-känner
vad utskottet anfört,

20. beträffande avdrag för uthyrning

att riksdagen avslår motion 1996/97:Sk328,

21. beträffande självdeklaration som lämnas av kreditinstitut,
värdepappersbolag och försäkringsföretag

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:19 i denna del god-känner
vad utskottet anfört,

22. beträffande löneskatt på vinstandelar

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:21 yrkandena 1 och 2,
båda i denna del, och med avslag på motionerna 1996/97:Fi14, 1996/97:Fi17,
1996/97:Fi419 yrkande 9, 1996/97:Sk371 yrkande 30 och 1996/97:N269 yrkande
19 godkänner vad utskottet anfört om lö-neskatt på vinstandelar,

res. 39 (m, c, fp, kd)

23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.

att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Fi1 yrkande 2, 1996/97:
Fi2, 1996/97:Fi5, 1996/97:Fi7, 1996/97:Fi403, 1996/97:
Fi405 yrkande 3, 1996/97:Sk329, 1996/97:Sk330, 1996/97:Sk331, 1996/97:
Sk346, 1996/97:Sk347 yrkande 1, 1996/97:Sk349, 1996/97:
Sk366 och 1996/97:Sk367 samt med avslag på motionerna 1996/97:
Fi1 yrkande 1, 1996/97:Fi3 yrkande 1, 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8, 1996/
97:Fi8 yrkande 1, 1996/97:Fi401 i denna del, 1996/97:Fi402, 1996/97:Fi404,
1996/97:Fi405 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi407 yr-kandena 13 och 14, 1996/
97:Fi409, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fi420 yrkandena 16 och
19, 1996/97:Sk370 yrkandena 22-24 och 26, 1996/97:Sk371 yrkande 26, 1996/97
:L713 yrkande 23, 1996/97:A425 yrkande 3, 1996/97:A427 yrkande 3, 1996/97:
A433 yrkande 5, 1996/97:Bo201 yrkande 5 och 1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 40 (m)

res. 41 (fp)

res. 42 (v)

res. 43 (mp)

res. 44 (kd)

24. beträffande fastighetsskatt för mark som innehas med tomt-rätt

att riksdagen avslår motion 1996/97:Sk348,

res. 45 (m, kd)

25. beträffande skatt på kväveoxid

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi210 yrkande 9,

res. 46 (c)

26. beträffande utvärdering av ändrade ölskatter

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi210 yrkande 7 och 1996/97:Sk601,

27. beträffande beskattning av fruktviner

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi416,

28. beträffande utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997

att riksdagen
a) med anledning av proposition 1996/97:19 i denna del godkänner vad
utskottet anfört om beskattning av bilförmån, m.m.,
b) med bifall till proposition 1996/97:21 yrkandena 3 och 4, båda i denna
del, godkänner vad utskottet anfört om nedsättning av soci-alavgifter, m.m.
,
c) med bifall till proposition 1996/97:17 i denna del godkänner vad
utskottet anfört om fastighetsskatt och skattereduktion för fastighets-
skatt i vissa fall,
d) med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40
punkterna 1-5 och 8-10, alla i denna del, godkänner vad utskottet anfört om
vissa skattefrågor avseende justering av skiktgränsen, energi,
vattenkraftsel, kärnkraftsel, tobak m.m.,
e) med anledning av proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkan-de 40
punkterna 6 och 7, båda i denna del, godkänner vad utskottet anfört om
skatten på alkohol,
f) med bifall till proposition 1996/97:1 utgiftsområde 2 yrkande 1 i denna
del godkänner vad utskottet anfört om avgifter för insättnings-garantin,
g) med bifall till proposition 1996/97:40 om försäljning av aktier i
Stadshypotek AB yrkandena 1-3, alla i denna del, samt 4 och 5
- bemyndigar regeringen att besluta om försäljning av aktieinneha-vet i
Stadshypotek AB,
- bemyndigar regeringen att utfärda en revers till Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa om 475 miljoner kronor,
h) med anledning av motion 1996/97:Fi417 godkänner vad utskot-tet anfört
om växthusnäringen och uppbörden av energiskatt,
i) godkänner vad utskottet anfört om omprövning av tidigare be-slutad
förändring av arbetslöshetsförsäkringen och som sin mening ger regeringen
detta till känna,
j) godkänner vad utskottet anfört om koldioxidskatten för indu-strin och
växthusnäringen och som sin mening ger regeringen detta till känna,
k) med anledning av proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yr-kande 4
godkänner beräkningen av statsbudgetens inkomster för bud-getåret 1997
enligt utskottets förslag i bilaga 1,
l) med anledning av proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkan-de 5
godkänner beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och
avgiftsregler för budgetåret 1997 i enlighet med vad utskottet an-fört,
m) med anledning av proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yr-kande 2 och
motion 1996/97:Fi210 yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna på
utgiftsområden för budgetåret 1997 i enlighet med vad utskottet anfört (
bilaga 2),
n) med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 9
godkänner beräkningen av förändringar i anslagsbehållningarna för
budgetåret 1997,
o) med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 8
godkänner beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl. in- och
utlåning i Riksgäldskontoret för budgetåret 1997,
p) avslår de i bilaga 3 upptagna motionsyrkandena,

res. 47 (m)

res. 48 (fp)

res. 49 (v)

res. 50 (mp)

res. 51 (kd)

29. beträffande bemyndigande om upplåning

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
7 och med avslag på motion 1996/97:Fi204 yrkande 7 be-myndigar regeringen
att ta upp lån enligt lagen (1988:1387) om sta-tens upplåning,

res. 52 (m)

30. beträffande preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
3 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi204 yrkande 4, 1996/97:Fi211
yrkande 4, 1996/97:Fi212 yrkande 3, 1996/97:Fi213 yrkande 3, 1996/97:Fi214
yrkande 3, 1996/97:Fi610, 1996/97:Ub451 yrkandena 5 och 20, 1996/97:Jo727
yrkande 32 och 1996/97:N424 yrkande 3 godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999
som riktlinjer för rege-ringens budgetarbete,

res. 53 (m)

res. 54 (c)

res. 55 (fp)

res. 56 (v)

res. 57 (mp)

res. 58 (kd)

31. beträffande bemyndiganden för ramanslag

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
6
dels godkänner vad regeringen förordat om principer för utgiftsbe-
myndiganden,
dels medger att regeringen under det kommande budgetåret får besluta att
ett ramanslag får överskridas om ett riksdagsbeslut om anslag på
tilläggsbudget inte hinner inväntas, om utgiften ryms inom utgifts-taket
för staten och om överskridandet är nödvändigt för att ett av riksdagen
beslutat ändamål med anslaget skall kunna uppfyllas,

32. beträffande öronmärkning av inkomster

att riksdagen avslår motion 1996/97:L708 yrkande 9,
Ekonomisk styrning

33. beträffande ny modell för garantihanteringen i staten

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
10 godkänner regeringens förslag till en ny modell för garan-tihanteringen
i staten,

34. beträffande lån i Riksgäldskontoret för myndigheters in-vesteringar

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
11 för budgetåret 1997 bemyndigar regeringen att dels be-sluta om lån i
Riksgäldskontoret till investeringar i anläggningstill-gångar för
förvaltningsändamål intill ett sammanlagt belopp av 14 700 000 000 kr, dels
besluta om krediter för myndigheters ränte-konton intill ett sammanlagt
belopp av 13 000 000 000 kr,

35. beträffande beräkning av myndigheternas kostnader för vissa
avtalsstyrda förmåner

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande
12 godkänner att systemet med lönekostnadspålägg ersätts med
försäkringsmässigt beräknade premier enligt vad regeringen för-ordar,

Övriga frågor

36. beträffande kvantitativa mål för budgetarbetet
att riksdagen avslår motion 1996/97:K902 yrkandena 1 och 2,

res. 59 (m)

37. beträffande utbetalningstidpunkten för statliga ersättningar

att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi904, 1996/97:Fi905, 1996/97:Fi922
och 1996/97:So636 yrkande 10,

res. 60 (kd)

38. beträffande uppföljning av bidrag från EU

att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi202 yrkande 10,

res. 61 (v, mp)

39. beträffande allemanssparandet

att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 utgiftsområde 2 yr-
kande 2 antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1983:890) om
allemanssparande,
Lagförslag i propositionerna 1996/97:1, 1996/97:17, 1996/97:19,
1996/97:21 och 1996/97:40

40. beträffande lagförslagen i övrigt

att riksdagen till följd av vad utskottet ovan anfört och hemställt (mom.
15-19, 21, 22 och 28)
dels antar de i proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 framlagda
förslagen till
1. lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning av statlig in-komstskatt
på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar,
2. lag om ändring i lagen (1984:1052) om statlig fastighetsskatt,
3. lag om upphävande av lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft,
4. lag om ändring i lagen (1994:1776) om skatt på energi med

dels det tillägget att punkterna 51 och 62 av övergångsbestämmelser-na till
lagen (1994:1776) om skatt på energi erhåller följande som ut-skottets
förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse Utskottets förslag
5. Såvitt avser växthus-upp-värm-ning vid yrkesmäs-sig växthusodling
tillämpas bestäm--mel-serna i 7 kap. 4 § den nya lagen först från och med
den 1 januari 1996 och be-stäm-melserna i 9 kap. 2, 5, 7 och 8 §§ den nya
lagen först från och med den 1 januari 1997. 5. Såvitt avser växthus-upp
-värm-ning vid yrkesmäs-sig växthusodling tillämpas bestäm--mel-serna i 7
kap. 4 § den nya lagen först från och med den 1 januari 1996 och 9 kap. 5,
7 och 8 §§ den nya lagen först från och med den 1 januari 1997. Be-stäm-
melserna i 9 kap. 2 § den nya lagen tillämpas inte i fråga om växt-hus-upp-
värm-ning vid yrkesmäs-sig växthus-odling.
6. För bränsle, som förbrukas för växthus-upp-värm-ning vid yrkesmässig
växthus-odling av någon som inte är skattskyldig, skall till utgången av
december månad 1996 ingen energi-skatt tas ut och kol-dioxid-skatt tas ut
efter en skattesats som svarar mot en fjärdedel av den skattesats som
enligt den nya lagen gäller för ifrå-gavarande bränsle. I fråga om gasol
för drift av stationära motorer skall dock koldioxid-skatt tas ut med 350
kronor per 1 000 kilogram. 6. För bränsle, som förbrukas för växthus-
upp-värm-ning vid yrkesmässig växthus-odling av någon som inte är
skattskyldig, skall ingen energi-skatt tas ut och kol-dioxid-skatt tas ut
efter en skattesats som svarar mot en fjärdedel av den skattesats som
enligt den nya lagen gäller för ifråga-varande bränsle. I fråga om gasol
för drift av stationära motorer skall dock koldioxid-skatt tas ut med 350
kronor per 1 000 kilogram.

1 Senaste lydelse 1996:687
2 Senaste lydelse 1996:687

dels den ändringen att punkt 1 av ikraftträdande- och övergångsbe-
stämmelserna erhåller följande som utskottets förslag betecknade ly-delse:

Regeringens förslag Utskottets förslag
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1997. Äldre föreskrifter gäller
fortfa-rande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före
ikraftträ-dandet. 1. Denna lag träder i kraft såvitt avser punkterna
5 och 6 av över-gångsbestämmelserna den 1 januari 1997 och i övrigt den 1
juli 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden
som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

dels den ändring av ingressen som föranleds härav,

5. lag om ändring i lagen (1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft
från kärnkraftverk,
6. lag om ändring i lagen (1994:1564) om alkoholskatt med de änd-ringarna
att 2-6 §§ erhåller följande som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

2 §
Skatt skall betalas för öl som hänförs till nr 2203 i Kombinerade nomen-
klaturen (KN) enligt förordningen EEG 2658/87 om alkoholhalten överstiger 0
,5 volymprocent.
Skatt skall även betalas för produkter innehållande en blandning av öl och
icke-alkoholhaltig dryck hänförlig till KN-nr 2206 om alkoholhalten i bland
-ningen överstiger 0,5 volymprocent.
Skatt tas ut per liter med 1,47 kro-nor för varje volymprocent alkohol.
Skatt tas ut per liter med 1,45 kro-nor för varje volymprocent alkohol.
För öl med en alkoholhalt om högst 2,8 volymprocent tas skatt ut med 0
kronor.

3 §
Skatt skall betalas för vin som hänförs till KN-nr 2204 och 2205 om alko-
holhalten uppkommit enbart genom jäsning och
1. alkoholhalten överstiger 1,2 volymprocent men uppgår till högst 15 vo-
lymprocent, eller
2. alkoholhalten överstiger 15 volymprocent men uppgår till högst 18 vo-
lymprocent och vinet producerats utan tillsatser.
Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,
30 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,80
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 19,00
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 27,10
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 15 men inte över 18 volymprocent med 45,00
kronor. Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,
20 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,60
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 18,70
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 26,80
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 15 men inte över 18 volymprocent med 44,50
kronor.
För vin med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas skatt ut med 0
kronor.

4 §
Skatt skall betalas för andra jästa drycker än vin eller öl som hänförs
till KN-nr 2206 samt sådana drycker som hänförs till KN-nr 2204 och 2205
men som inte omfattas av skatteplikt enligt 3 §, om alkoholhalten
överstiger 1,2 men inte 10 volymprocent eller om alkoholhalten överstiger
10 men inte 15 volymprocent under förutsättning att alkoholhalten
uteslutande har upp-kommit genom jäsning.
Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,
30 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,80
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 19,00
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 27,10
kronor. Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt över 2,25 men inte över 4,5 volymprocent med 9,
20 kronor,
drycker med en alkoholhalt över 4,5 men inte över 7 volymprocent med 13,60
kronor,
drycker med en alkoholhalt över 7 men inte över 8,5 volymprocent med 18,70
kronor, och för
drycker med en alkoholhalt över 8,5 men inte över 15 volymprocent med 26,80
kronor.
För andra jästa drycker med en alkoholhalt om högst 2,25 volymprocent tas
skatt ut med 0 kronor.

5 §
Skatt skall betalas för mellanklassprodukter med en alkoholhalt över 1,2
men inte över 22 volymprocent som hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206
men som inte beskattas enligt 2-4 §§.
Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med 27,10 kronor, och
för
drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med 45,00 kronor.
Skatt tas ut per liter för
drycker med en alkoholhalt om högst 15 volymprocent med 26,80 kronor, och
för
drycker med en alkoholhalt över 15 volymprocent med 44,50 kronor.

6 §
Skatt skall betalas för varor hänförliga till KN-nr 2207 och 2208 med en
alkoholhalt överstigande 1,2 volymprocent även om dessa ingår i en vara som
hänförs till ett annat KN-kapitel. Skatt skall även betalas för drycker som
hänförs till KN-nr 2204, 2205 och 2206 om alkoholhalten överstiger 22
volymprocent.
Skatt tas ut med 501 kronor per liter ren alkohol. Skatt tas ut med
494 kronor per liter ren alkohol.

7. lag om ändring i lagen (1994:1565) om beskattning av privatinför-sel av
alkoholdrycker och tobaksvaror från land som är medlem i Eu-ropeiska
unionen med den ändringen att 1 § erhåller följande som ut-skottets förslag
betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §
Den som till Sverige för privat-bruk för in nedan angivna alko-holdrycker
och tobaksvaror från ett annat land som är medlem i Euro-peiska unionen
skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med
199 kronor/liter för spritdryck,
46 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
95 öre/styck för cigaretter,
44 öre/styck för cigariller och ci-garrer och
489 kronor/kg för röktobak. Den som till Sverige för privat-bruk för in
nedan angivna alko-holdrycker och tobaksvaror från ett annat land som är
medlem i Euro-peiska unionen skall, om inte annat följer av 2 §, betala
skatt med
196 kronor/liter för spritdryck,
45 kronor/liter för starkvin,
27 kronor/liter för vin,
8 kronor/liter för starköl,
95 öre/styck för cigaretter,
44 öre/styck för cigariller och ci-garrer och
489 kronor/kg för röktobak.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volympro-cent
,
starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22
volymprocent, samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt som
överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och
cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.

8. lag om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m.m
. med den ändringen att 3 kap. 4 § utgår ur förslaget,
9. lag om ändring i mervärdesskattelagen (1994:200),
10. lag om ändring i lagen (1996:836) om ändring i lagen (1994:1563) om
tobaksskatt,

dels antar det i proposition 1996/97:1 utg.omr. 2 yrkande 1 fram-lagda
förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1571) om insätt-ningsgaranti,

dels antar de i proposition 1996/97:17 framlagda förslagen till
1. lag om skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall vid 1997-2001
års taxeringar,
2. lag om ändring i skatteregisterlagen (1980:343),
4. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,

dels antar de i proposition 1996/97:19 framlagda förslagen till
1. lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370) med de änd-ringarna att
20 § utgår ur lagförslaget och att 19 § och punkt 4 av an-visningarna till
42 § erhåller följande som utskottets förslag beteckna-de lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

19 §
Till skattepliktig - - - avdragsgill omkostnad för näringsverksamhet;
vinstandel, återbäring eller premi-e-återbetalning, som utgått på grund av
annan personförsäkring än pen-sionsförsäkring eller sådan sjuk- eller
olycksfallsförsäkring som tagits i sam-band med tjänst, samt vinstan-del,
som utgått på grund av skade-försäkring, för vilken rätt till avdrag för
premie icke förelegat; vinstandel, återbäring eller premi-e-återbetalning,
som utgått på grund av annan personförsäkring än pen-sionsförsäkring eller
sådan sjuk- eller olycksfallsförsäkring som tagits i samband med tjänst,
samt vinstan-del, som utgått på grund av skade-försäkring, och
premieåterbetalning på grund av skadeförsäkring, för vilken rätt till
avdrag för premie icke förelegat;
ersättning jämlikt lagen (1956:293) - - - av anvisningarna till 22 §.

till 42 §

4. Om den skattskyldige utger - - - med ersättningens belopp.
Värdet av bilförmån och förmån av fri kost, beräknat enligt punkt 2 första-
femte styckena eller punkt 3, får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns
synnerliga skäl. Som synnerli-ga skäl för jämkning nedåt av värdet av
bilförmån anses
1. att bilen används som arbets-redskap,
2. att bilen används i taxinäring och har körts minst 6 000 mil i tjänsten
under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än ringa
utsträckning varit be-gränsad eller
3. att andra sådana omständigheter föreligger. Värdet av bilförmån och
förmån av fri kost, beräknat enligt punkt 2 första-femte styckena eller
punkt 3, får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl. Som
synnerli-ga skäl för jämkning nedåt av värdet av bilförmån anses
1. att bilen används som arbets-redskap,
2. att bilen används i taxinäring och har körts minst 60 000 kilometer i
tjänsten under kalenderåret och dispositionen för privat körning i mer än
ringa utsträckning varit be-gränsad eller
3. att andra sådana omständigheter föreligger.
Jämkning nedåt av bilförmånsvärdet - - - eller EES-länderna.

2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),
3. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-troll-
uppgifter med den ändringen att 3 kap. 7 § erhåller följande som utskottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

3 kap.
7 §
Värdet av förmåner - - - styckena uppbördslagen (1953:272).
Om värdet av - - - att justering skett.
Det sammanlagda värdet av för-måner skall anges särskilt för sig. Det
sammanlagda värdet av andra förmåner än bilförmån exklusive drivmedel skall
anges särskilt för sig.
I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. nedsättning av bilförmåns-värdet på grund av att den skattskyl-dige
utgett ersättning för förmånen,
3. antal kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser,
4. i fall förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2
sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen har utgått.
I fråga om bilförmån skall uppgift lämnas om
1. bilens modellbeteckning och årsmodell,
2. nedsättning av bilförmåns-värdet på grund av att den skattskyl-dige
utgett ersättning för förmånen,
3. antal kilometer tjänstekörning som ersättning för kostnader för
drivmedel för resa i tjänsten med förmånsbil avser,
4. i fall förmån av fritt eller delvis fritt drivmedel enligt punkt 2
sjunde stycket av anvisningarna till 42 § kommunalskattelagen har utgått,
5. värdet av bilförmån exklusive drivmedel.

4. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med de änd-ringarna
dels att lagens rubrik erhåller följande lydelse: "Lag om ändring i la-gen
(1996:1066) om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter",
dels att lagens ingress erhåller följande lydelse: "Härigenom före-skrivs
att 1 kap. 2 § lagen (1981:691) om socialavgifter i paragrafens lydelse
enligt lagen (1996:1066) om ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.
",
dels att ikraftträdandebestämmelsen utgår ur lagförslaget,
5. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare med den ändringen att 5 § erhåller följande som ut-skottets
förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

5 §
Skattepliktiga förmåner - - - värderas till marknadsvärdet.
Om det föreligger fall som avses i punkt 4 andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § kommunal-skattelagen får skattemyndigheten på
framställning av arbetsgivaren be-stämma värdet av förmånen med hänsyn
härtill. Motsvarande gäller om bostadsförmånsvärde som be-stäms enligt 8 §
tredje stycket upp-bördslagen avviker med mer än 10 procent från det värde
som följer av 42 § första stycket kommunalskat-telagen. Arbetsgivaren skall
under-rätta arbetstagare som berörs av skattemyndighetens beslut. Om
det föreligger fall som avses i punkt 4 andra eller tredje stycket av
anvisningarna till 42 § kommunal-skattelagen får skattemyndigheten på
framställning av arbetsgivaren be-stämma värdet av förmånen med hänsyn
härtill. Motsvarande gäller om bostadsförmånsvärde som be-stäms enligt 8 §
tredje stycket upp-bördslagen avviker med mer än 10 procent från det värde
som följer av 42 § första stycket och punkt 3 and-ra stycket av
anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen. Arbetsgiva-ren skall
underrätta arbetstagare som berörs av skattemyndighetens beslut.

7. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen
att 11 kap. 2 § utgår ur lagförslaget,
8. lag om ändring i lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt,

dels antar de i proposition 1996/97:21 framlagda förslagen till
2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring med den ändringen
att 3 kap. 2 § utgår ur lagförslaget och att 11 kap. 2 § er-håller följande
som utskottets förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag Utskottets förslag

11 kap.
2 §
Med inkomst av anställning avses lön eller annan ersättning i pengar eller
andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad har fått såsom arbetstagare
i allmän eller enskild tjänst. Med lön likställs kostnadser-sättning som
inte enligt 10 § upp-bördslagen (1953:272) undantas vid beräkning av
preliminär A-skatt. Till sådan inkomst räknas dock inte från en och samme
arbetsgivare utgiven lön som under ett år ej uppgått till 1 000 kronor.
Till sådan inkomst räknas inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första
stycket h och i kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som
anges i 1 § första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkoms-ter. I fråga om arbete som har
utförts utomlands bortses vid beräkningen av pensionsgrundande inkomst från
sådana lönetillägg som betingas av ökade levnadskostnader och andra
särskilda förhållanden i sysselsätt-ningslandet. Såsom inkomst av
anställning anses även Med inkomst av anställning avses lön eller annan
ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner, som en försäkrad
har fått såsom arbetstagare i allmän eller enskild tjänst. Med lön
likställs kostnadser-sättning som inte enligt 10 § upp-bördslagen (1953:272
) undantas vid beräkning av preliminär A-skatt. Sådan skattepliktig intäkt
i form av rabatt, bonus eller annan förmån som utgår på grund av kundtrohet
eller liknande, skall också anses som inkomst av anställning, om den som
slutligt har stått för de kostnader som ligger till grund för förmånen är
någon annan än den som är skattskyldig för förmånen. Till sådan inkomst
räknas dock inte från en och samme arbetsgivare utgiven lön som under ett
år ej uppgått till 1 000 kronor. Till sådan inkomst räknas inte heller
intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i kommu-nalskattelagen
(1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 § första stycket 2-6 och
fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild lö-neskatt på vissa
förvärvsinkomster. I fråga om arbete som har utförts utomlands bortses vid
beräkningen av pensionsgrundande inkomst från sådana lönetillägg som
betingas av ökade levnadskostnader och andra särskilda förhållanden i
sysselsätt-ningslandet. Såsom inkomst av anställning anses även
a) sjukpenning och - - - enligt 20 § lagen (1991:1047) om sjuklön.
I fråga om ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för
utfört arbete i annan form än pen-sion, i fråga om ersättning till id-
rottsutövare från visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning
från vinstandelsstiftelse gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap
. 2 § andra stycket samt 2 a § tredje och fjärde styckena. I fråga om
ersättning i pengar eller andra skattepliktiga förmåner för utfört arbete i
annan form än pen-sion, i fråga om ersättning till id-rottsutövare från
visst slag av ideell förening samt i fråga om ersättning från
vinstandelsstiftelse eller annan juridisk person med motsvarande ändamål
gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i 3 kap. 2 § andra stycket samt 2
a § tredje och fjärde styckena.
Vid beräkning av inkomst av anställning skall hänsyn tas till lön eller an-
nan ersättning, som den försäkrade har fått från en arbetsgivare, som är bo
-satt utom riket eller är utländsk juridisk person, endast i fall då den
försäkra-de sysselsatts här i riket och överenskommelse inte träffats
enligt 3 kap. 2 a § första stycket eller då han tjänstgjort som sjöman
ombord på svenskt han-delsfartyg. Vad som sägs här skall inte gälla
beträffande lön till svenska medborgare, om svenska staten eller, där lönen
härrör från utländsk juridisk person, en svensk juridisk person, som äger
ett bestämmande inflytande över den utländska juridiska personen, enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.
Hänsyn skall ej heller tas till lön eller annan ersättning från främmande
makts beskickning eller lönade konsulat här i riket eller från arbetsgivare
, som tillhör sådan beskickning eller sådant konsulat och som inte är
svensk medborgare. Vad som sägs här skall inte gälla beträffande lön till
svensk medborgare eller till den som utan att vara svensk medborgare är
bosatt i riket, om en utländsk beskickning här i riket enligt av
Riksförsäkringsverket godtagen förbindelse har att svara för
tilläggspensionsavgiften.
Den som åtagit sig förbindelse enligt tredje eller fjärde stycket skall
anses som arbetsgivare.

3. lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter,

dels antar de i proposition 1996/97:40 framlagda förslagen till
1. lag om ändring i bankrörelselagen (1987:617),
2. lag om ändring i lagen (1991:981) om värdepappersrörelse,
3. lag om ändring i lagen (1992:701) om Konungariket Sveriges
stadshypotekskassa,
dels antar följande av utskottet upprättade förslag till
a) Lag om ändring i lagen (1996:942) om ändring i lagen (1994:1551) om
frihet från skatt vid import, m.m.
Härigenom föreskrivs att 3 kap. 4 § i paragrafens lydelse enligt lagen (
1996:942) om ändring i lagen (1994:1551) om frihet från skatt vid import, m
.m. skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
4 §
Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 § medges en re-
sande för import av
1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram
rökto-bak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,
2. en liter alkoholdryck med en al-koholhalt som överstiger 22 vo-
lymprocent eller två liter mousse-rande vin eller alkoholdryck med en
alkoholhalt som överstiger 15 vo-lymprocent men inte 22 volympro-cent, 2.
en liter spritdryck eller två liter starkvin,

3. två liter vin med en alkoholhalt som inte överstiger 15 volymprocent,
3. två liter vin,
4. 50 gram parfym,
5. 0,25 liter luktvatten,
6. 500 gram kaffe eller 200 gram kaffeextrakt eller essens,
7. 100 gram te eller 40 gram teextrakt eller essens, och
8. medicin i den mängd som motsvarar den resandes personliga behov.
Frihet från skatt skall inte medges en resande under 15 år för varor som
anges i första stycket 6. Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20
år att föra in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 §
alkoholla-gen (1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt
18 år att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581).

Bestämmelser om tullfrihet i fall som anges i denna paragraf finns i
artikel 46 i förordning (EEG) nr 918/83.
I denna lag förstås med
spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 vo-lymprocent
,
starkvin: alkoholdryck med en al-koholhalt som överstiger 15 vo-lymprocent
men inte 22 volympro-cent samt mousserande vin,
vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkohol-halt som
överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är stark-öl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent.
b) Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)
dels att lagarna (1996:1022) och (1996:1033) om ändring i kommunal-
skattelagen skall utgå,
dels att 20 § skall ha följande lydelse.

Lydelse enligt SFS 1995:651 Föreslagen lydelse

20 §
Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla om-
kostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och bibehållan
-de avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde (
bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.
Avdrag får inte göras för:
den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, såsom
vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller
därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;
kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar eller
kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är
skattefria enligt 19 §;
värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts av
den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges barn
som ej fyllt 16 år;
ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans för-
värvsverksamhet;
svenska allmänna skatter;
kapitalavbetalning på skuld;
ränta enligt 8 kap. 1 § studi-estödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 § fordons-
skattelagen (1988:327), 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200
) samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift beräknad enligt uppbördslagen;
ränta enligt 8 kap. 1 § studi-estödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§
lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom.
uppbördslagen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter och
prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd av
socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 § fordons-
skattelagen (1988:327), 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdesskattelagen (1994:200
) och 36 § lagen (1996:
1030) om underhållsstöd samt kvar-skatteavgift och dröjsmålsavgift be-räk-
nad enligt uppbördslagen;
avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;
avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);
avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);
avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);
avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);
avgift enligt 21 § insiderlagen (1990:1342);
avgift enligt 22 § tredje stycket la-gen (1993:737) om
bostadsbidrag;
skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i ar-
betslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och
arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;
företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;
straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;
belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 § uppbördsla-
gen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger på grund av
underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om avdrags- och
uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;
avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;
kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig parke-
ring;
överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);
vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vatten-
förorening från fartyg;
avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela före-
skrifter om in- eller utförsel av varor;
lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja och
kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på naturgasområdet;
avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser om
elektriska anläggningar;
kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs; avgift enligt
10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;
ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det finns
rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt 10 kap.
nämnda lag;
avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6 a § aktiebolagslagen (1975:1385).
__________
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och tillämpas första gången vid
1998 års taxering.

c) Lag om ändring i lagen (1996:1068) om ändring i lagen (1990:659) om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1990:659) om särskild löneskatt på
vissa förvärvsinkomster i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1068) om
ändring i nämnda lag och punkt 2 av ikraftträdande- och övergångsbestäm-
melserna till lagen (1996:1068) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §
Särskild löneskatt skall för varje år betalas till staten med 23,52 procent
på
1. lön eller annan ersättning till arbetstagare som vid årets ingång är 65
år eller äldre,
2. ersättning som utfaller enligt kollektivavtalsgrundad avgångs-
bidragsförsäkring som tecknas av arbetsgivare till förmån för arbetstagare,
3. avgångsersättning som annorledes än på grund av kollektivavtalsgrun-dad
avgångsbidragsförsäkring utbetalas av staten, kommun eller kommunal-förbund
som arbetsgivare eller av Svenska Kommunförbundet, Landstings-förbundet,
Svenska kyrkans församlings- och pastoratsförbund, det för kommunerna och
landstingen gemensamma organet för administration av personalpension eller
Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och ratio-naliseringsinstitut,
under förutsättning att arbetsgivaren tillämpar kommunalt pensionsavtal
eller av annan arbetsgivare, under förutsättning att arbetsgiva-ren
tillämpar kommunalt pensionsavtal och att borgen tecknats i enlighet med
vad som anges i punkt 20 e första stycket b av anvisningarna till 23 §
kommunalskattelagen (1928:370),
4. avgångsersättning som omfattas av s.k. trygghetsavtal,
5. ersättning som utgår enligt gruppsjukförsäkring som åtnjuts enligt grun-
der som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvudorganisa-
tioner till den del ersättningen utgör komplement till förtidspension eller
till sjukbidrag,
6. ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åt-njuts
enligt grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarkna-dens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av en-
gångsbelopp som inte utgör kom-pensation för mistad inkomst. 6.
ersättning som utgår på grund av ansvarighetsförsäkring som åt-njuts enligt
grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarkna-dens
huvudorganisationer till den del ersättningen utgår i form av en-
gångsbelopp som inte utgör kom-pensation för mistad inkomst,
7. bidrag som en arbetsgivare lämnar till en sådan vinstandelsstif-
telse som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän
försäkring eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål med
undantag för bidrag som läm-nas till en pensions- eller personal-stiftelse
enligt lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.
Skattskyldig är den som utgett sådan ersättning som avses i första stycket.
Skattskyldig är den som utgett så-dan ersättning eller sådant bidrag som
avses i första stycket. I fråga om sådan för mottagaren skatte-pliktig
intäkt av tjänst i form av rabatt, bonus eller annan förmån, som ges ut på
grund av kundtrohet eller liknande, skall den som slutligt har stått för de
kostnader som ligger till grund för förmånen anses som skattskyldig enligt
denna lag, om inte denne är den som är skattskyl-dig till inkomstskatt för
förmånen.
Vid bestämmande av skatteunderlaget tillämpas bestämmelserna i 2 kap. 3-5
§§ lagen (1981:691) om socialavgifter med undantag av 4 § första stycket 2
och 13.
Vid bestämmande av skatteun-derlaget enligt första stycket 6 skall bortses
från ersättning för arbetsska-da som inträffat före utgången av juni 1993
om ersättningen avser tid därefter samt från ersättning för arbetsskada som
inträffat före ut-gången av år 1992 om skadan an-mälts till allmän
försäkringskassa efter utgången av juni 1993. Detta gäller dock endast
ersättning som för en och samme arbetstagare beräknas på lönedelar som inte
överstiger sju och en halv gånger basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962
:381) om allmän försäkring. Vid bestämmande av skatteun-derlaget enligt
första stycket 6 skall bortses från ersättning för arbetsska-da som
inträffat före utgången av juni 1993 om ersättningen avser tid därefter
samt från ersättning för arbetsskada som inträffat före ut-gången av år
1992 om skadan an-mälts till allmän försäkringskassa efter utgången av juni
1993. Detta gäller dock endast ersättning som för en och samme arbetstagare
beräknas på lönedelar som inte överstiger sju och en halv gånger
basbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen om allmän försäkring.

övergångsbestämmelserna
punkt 2

2. Den nya bestämmelsen i 1 § tillämpas på lön eller annan ersätt-ning som
betalas ut från och med den 1 januari 1998. På lön eller annan ersättning
som betalas ut under år 1997 skall särskild lö-neskatt tas ut med 22,42
procent. 2. Den nya bestämmelsen i 1 § första stycket första
meningen till-lämpas på lön eller annan ersättning som betalas ut från och
med den 1 januari 1998. På lön eller annan ersättning som betalas ut under
år 1997 skall särskild löneskatt tas ut med 22,42 procent.
De nya bestämmelserna i 1 § första stycket punkt 7 och 1 § andra stycket
första meningen tillämpas på bidrag som arbetsgivare lämnar till en
vinstandelsstiftelse eller en annan juridisk person med motsvarande ändamål
efter ikraftträdandet.
Den nya bestämmelsen i 1 § andra stycket andra meningen tillämpas på lön
eller annan ersättning som ut-betalas efter utgången av år 1996.
d) Lag om ändring i lagen (1996:1063) om ändring i lagen (1962:381) om
allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 3 kap. 2 § lagen (1962:381) om allmän försäk-ring
i paragrafens lydelse enligt lagen (1996:1063) om ändring i nämnda lag
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

3 kap.
2 §
Sjukpenninggrundande inkomst är den årliga inkomst i pengar som en för-
säkrad kan antas komma att tills vidare få för eget arbete, antingen såsom
arbetstagare i allmän eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller
på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete). Som inkomst av
anställning räknas dock inte ersättning från en arbetsgivare som är bosatt
utomlands eller en utländsk juridisk person, om arbetet har utförts i
arbetsgivarens verksamhet utom riket. I fråga om arbete som utförs
utomlands av den som av en statlig arbetsgivare sänts till ett annat land
för arbete för arbetsgivarens räkning bortses vid beräkningen av
sjukpenninggrundande inkomst från sådana lönetillägg som betingas av ökade
levnadskostnader och andra sär-skilda förhållanden i sysselsättningslandet.
Som inkomst av anställning eller inkomst av annat förvärvsarbete räknas
inte heller intäkt som avses i 32 § 1 mom. första stycket h och i
kommunalskattelagen (1928:370) eller sådan ersättning som anges i 1 §
första stycket 2-6 och fjärde stycket lagen (1990:659) om särskild
löneskatt på vissa förvärvsinkomster. Som inkomst av annat förvärvsarbete
räknas inte sådan ersättning enligt gruppsjukförsäk-ring eller
trygghetsförsäkring vid arbetsskada som enligt 2 § första stycket lagen om
särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster utgör underlag för nämnda
skatt. Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställs av försäk-ringskassan.
Inkomst av anställning och inkomst av annat förvärvsarbete skall därvid var
för sig avrundas till närmast lägre hundratal kronor.
Vid beräkning av sjukpenning-grundande inkomst bortses från sådan inkomst
av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en halv
gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall un-dantas skall i första
hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbe-te. Ersättning för utfört
arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning, såvida er
-sättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om motta-
garen inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna fall
skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgiva-re. Kan ersättning för arbete för någon
annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall
ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjuk-
penninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av
näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som
inkomst av annat för-värvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får
från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om
statlig in-komstskatt och som har till huvud-sakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan
antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid beräkning av
sjukpenninggrun-dande inkomst av anställning bortses även från ersättning
från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska
intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som
lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandels-stiftelse), om ersättningen
avser en sådan anställd och inte utgör ersätt-ning för arbete för
stiftelsens räk-ning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren
lämnat till stiftelsen varit avsedda att vara bundna under minst tre
kalenderår och att på likartade villkor tillkom-ma en betydande del av de
anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföre-tag eller ett fåmansägt
handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som
stiftelsen lämnar till sådan företagsledare eller deläga-re i företaget
eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisningarna till 32
§ kommunal-skattelagen. Vid beräkning av sjuk-penninggrundande inkomst av
an-ställning skall alltid bortses från ersättning från en vinst-andels-
stiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren 1988-
1991. Vid beräkning av sjukpenning-grundande inkomst bortses från sådan
inkomst av anställning och annat förvärvsarbete som överstiger sju och en
halv gånger basbeloppet. Det belopp som sålunda skall un-dantas skall i
första hand räknas av från inkomst av annat förvärvsarbe-te. Ersättning för
utfört arbete i annan form än pension räknas som inkomst av anställning,
såvida er-sättningen under ett år uppgår till minst 1 000 kronor, även om
motta-garen inte är anställd hos den som utger ersättningen. I nu angivna
fall skall den som utför arbetet anses såsom arbetstagare och den som utger
ersättningen såsom arbetsgiva-re. Kan ersättning för arbete för någon
annans räkning under året inte antas uppgå till minst 1 000 kronor, skall
ersättningen från denne inte tas med vid beräkningen av den sjuk-
penninggrundande inkomsten i annat fall än då den utgör inkomst av
näringsverksamhet. Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst av
anställning skall bortses från ersättning som enligt 2 a § skall anses som
inkomst av annat för-värvsarbete samt ersättning som idrottsutövare får
från sådan ideell förening som avses i 7 § 5 mom. lagen (1947:576) om
statlig in-komstskatt och som har till huvud-sakligt syfte att främja
idrottslig verksamhet, om ersättningen från föreningen under året inte kan
antas uppgå till minst ett halvt basbelopp. Vid beräkning av
sjukpenninggrun-dande inkomst av anställning bortses även från ersättning
från en stiftelse som har till väsentligt ändamål att tillgodose ekonomiska
intressen hos dem som är eller har varit anställda hos en arbetsgivare som
lämnat bidrag till stiftelsen (vinstandels-stiftelse) eller från en annan
juridisk person med motsvarande ändamål, om ersättningen avser en sådan
anställd och inte utgör ersättning för arbete för den juridiska personens
räkning. Detta gäller dock endast om de bidrag arbetsgivaren lämnat till
den juridiska personen varit avsedda att vara bundna under minst tre
kalenderår och att på likartade vill-kor tillkomma en betydande del av de
anställda. Om arbetsgivaren är ett fåmansföretag eller ett fåmansägt
handelsbolag skall vid beräkningen inte bortses från ersättning som den
juridiska personen lämnar till sådan företagsledare eller delägare i företa
-get eller denne närstående person som avses i punkt 14 av anvisning-arna
till 32 § kommunalskattelagen. Vid beräkning av sjukpenninggrun-dande
inkomst av anställning skall alltid bortses från ersättning från en vinst-
andels-stiftelse som härrör från bidrag som arbetsgivaren lämnat under åren
1988-1991.
Beräkningen av den sjukpenninggrundande inkomsten skall, där förhål-landena
inte är kända för försäkringskassan, grundas på de upplysningar som kassan
kan inhämta av den försäkrade eller dennes arbetsgivare eller som kan
framgå av den uppskattning, som vid taxering gjorts av den försäkrades
inkomst. Semesterlön får inte inräknas i den sjukpenninggrundande in-
komsten till högre belopp än vad som skulle ha utgivits i lön för utfört
arbete under motsvarande tid. En liknande begränsning skall gälla
semesterersätt-ning. Inkomst av arbete för egen räkning får ej beräknas
högre än som mot-svarar skälig avlöning för liknande arbete för annans
räkning.

Stockholm den 14 november 1996
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist

I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören
Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Sonja Rembo (m), Arne Kjörnsberg (s), Sonia
Karls-son (s), Anne Wibble (fp), Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v),
Kris-tina Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m), Roy Ottosson (mp), Mats
Odell (kd), Sven-Erik Österberg (s), Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m)
.

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kd),
Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den ekonomiska
utvecklingen börjar med "I utskottets betänkande" och slutar med "av detta
decennium" bort ha följande lydelse:
Den ekonomiska utvecklingen
Svensk ekonomi har i vissa avseenden utvecklats bättre än vad både rege-
ringen och andra konjunkturbedömare förutspådde när den ekonomiska
vårpropositionen presenterades i april. Av senast publicerade nationalräken
-skapsdata och senaste uppgifter från Riksgäldskontoret framgår att det
gäller både den reala och den finansiella delen av ekonomin - med det
allvarliga undantaget för antalet jobb. Riksgäldskontoret har reviderat ned
statens upplåningsbehov för i år, framför allt som en följd av betydligt
större skat-teintäkter än väntat. Å andra sidan väntas skatteintäkterna bli
lägre nästa år i stället. Räntorna och inflationstakten har sjunkit och
kronan har stärkts. Fortfarande är emellertid realräntan alltför hög.
Produktionen blev högre än väntat under årets första hälft, vilket berodde
på en fortsatt snabb ökning av exporten men även på en relativt kraftig
ökning av konsumtionen.
Situationen på arbetsmarknaden har däremot utvecklats sämre än vad åt-
minstone regeringen räknat med. Utskottet varnade för detta i våras. Såväl
de öppet arbetslösa som de i arbetsmarknadspolitiska åtgärder var fler och
an-talet nyanmälda platser till arbetsförmedlingen färre i augusti i år än
samma månad både 1995 och 1994, dvs. strax före den socialdemokratiska
regering-ens tillträde. Denna negativa utveckling gäller också ökningen av
antalet långtidsarbetslösa. Statistiska centralbyråns (SCB) senaste rapport
om ar-betsmarknadsläget visar att arbetslösheten i oktober månad var
oförändrat hög. Massarbetslösheten viker inte.
Utvecklingen visar att Sverige fortfarande lider av allvarliga struktur-
problem. Det räcker inte - som regeringen tycks tro - med bättre konjunktur
för att knäcka massarbetslösheten. Omfattande strukturella reformer krävs.
Om utsikterna för svensk ekonomi nu ser något bättre ut på kort sikt är de
oförändrat svaga i ett längre perspektiv. Regeringen presenterar, liksom i
vårpropositionen, ett basalternativ och ett högtillväxtalternativ fram till
se-kelskiftet. Båda kalkylerna bygger på att resurserna i ekonomin för
närva-rande inte utnyttjas fullt ut och att efterfrågan därför kan växa
snabbare än produktionsresurserna utan att överhettningstendenser uppstår
och inflatio-nen drivs upp.
Som utskottet ser det är tillväxtalternativet inte realistiskt med den
politik som regeringen bedriver. Det är i stället en kalkyl över vilken
tillväxt som krävs för att nå målet om en öppen arbetslöshet på 4 % år 2000
. Mot bak-grund av att arbetslösheten ökat under året, trots en bättre
tillväxt än väntat, kommer regeringen nu fram till att det för att halvera
arbetslösheten krävs en ännu snabbare tillväxt än vad man kalkylerade med i
våras - närmare en procentenhet högre per år än i basalternativet. Målet är
med andra ord ännu mer avlägset än för ett halvår sedan. Regeringen skriver
själv i finansplanen att det kommer att krävas "fortsatta strukturella
förändringar för att förbättra ekonomins sätt att fungera. Viktiga beslut
måste fattas rörande bl.a. löne-bildningen, arbetsmarknaden,
energipolitiken, pensionssystemet och den offentliga sektorn." Några
förslag läggs trots denna insikt inte.
För att tillväxtkraften skall kunna stärkas anser utskottet att det krävs
strukturella förändringar i form av skattesänkningar på arbete, kunskap och
företagande, så att det lönar sig bättre att arbeta samt investera i
utbildning och nytt kapital. Utskottet konstaterar att regeringen inte
heller aviserar några som helst förändringar i den riktningen i
budgetpropositionen.
Den låga investeringskvoten ger en svag långsiktig tillväxt. Att investe-
ringsökningen är så måttlig i regeringens baskalkyl är naturligt mot bak-
grund av de fortsatt höga realräntorna och skatterna och den negativa synen
på företagandet. Det innebär att Sverige vid sekelskiftet, enligt
regeringens egna beräkningar, kommer att ha en potentiell tillväxt på
endast 2 % och en total arbetslöshet på nära 10 %. Implicit i regeringens
kalkyl ligger därmed att tillväxten kommer att bli lägre åren efter
sekelskiftet än åren före då det fortfarande finns outnyttjade resurser i
ekonomin. Ökningen av antalet ar-betstillfällen kommer därmed också att bli
långsammare efter sekelskiftet. För att den långsiktiga tillväxten skall
kunna höjas över tvåprocentsnivån krävs större investeringar, särskilt i
maskiner, än i basalternativet och en helt annan företagarpolitik än den
regeringen ämnar föra.
Investeringarna har förvisso ökat de senaste åren. Men i regeringens pro-
gnos fortsätter investeringskvoten, även exklusive bostadsinvesteringar,
under hela perioden att understiga nivån för 1980-talet. Om investeringsut-
vecklingen i Sverige hade hållit samma takt som i övriga OECD-länder sedan
1970 skulle investeringsnivån i dag varit 25 % högre. Motsvarande
"investeringsgap" till t.ex. USA och Japan är 47 % respektive 40 %.
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inriktningen av
den ekonomiska politiken börjar med "Som utskottet redovisat" och slutar
med "jämställdhet på största allvar" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets ställ
-ningstagande börjar "I motionerna Fi201 (m)" och slutar med "Centerpartiet
ställt sig bakom" bort ha följande lydelse:
Inriktningen av den ekonomiska politiken
Inledning
De övergripande målen för den ekonomiska politiken skall vara att skapa
förutsättningar för snabb tillväxt, en kraftig ökning av antalet nya
arbetstill-fällen och en god reallöneutveckling. Därmed skapas också
förutsättningar för att hantera de nationella miljöproblemen liksom för
goda fördelningspo-litiska effekter. Skall dessa mål kunna uppfyllas, så
att massarbetslösheten elimineras och Sverige inte längre halkar efter den
ekonomiska utvecklingen i övriga industriländer, krävs en genomgripande
förändring av den ekono-miska politiken. Dagens ekonomiska problem är
strukturella och kan inte lösas utan omfattande strukturförändringar.
Det krävs en, i bred bemärkelse, ny ekonomisk politik som leder till stabi-
litet, ökar friheten och stärker incitamenten till arbete och förkovran, en
politik som främjar privat ägande, fri företagsamhet och konkurrens. Därige
-nom skapas förutsättningar för en positiv framtidstro. I detta sammanhang
måste utskottet rikta kritik mot regeringens hantering av reglerna för
arbets-löshetsförsäkringen. Den har varit minst sagt ryckig och ökat
osäkerheten.
Långsiktigt stabila offentliga finanser och ett stabilt penningvärde är
grundläggande för företags och privatpersoners möjligheter att planera sin
framtid. Som vi alla fått uppleva leder statsfinansiell obalans och snabb
inflation till höga räntor, en ineffektiv ekonomi och godtyckliga
omfördelningar i samhället. Målsättningen är att de offentliga finanserna
skall vara i balans över konjunkturcykeln och att det stabila penningvärdet
skall säkras genom en oberoende riksbank.
Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
För att skapa förutsättningar för så många arbetstillfällen att
massarbetslös-heten kan elimineras måste ett dramatiskt trendbrott komma
till stånd. Det förutsätter en rad förändringar.
Utskottets förslag till de allmänna riktlinjerna kan sammanfattas på
följande sätt.
- Nyföretagandet måste öka kraftigt och expansionsmöjligheterna för existe-
rande företag måste förbättras.
- Investeringsnivån måste bli väsentligt högre.
- Hushållens möjligheter att köpa tjänster måste förbättras avsevärt genom
minskade s.k. skattekilar.
- Ett "kunskapslyft" måste åstadkommas genom högre kvalitet i utbildning-en
och större satsningar på forskning.
Om dessa förändringar skall kunna förverkligas måste bl.a. följande
åtgärder vidtas.
- Långsiktigt hållbar sanering av de offentliga finanserna.
- En skattepolitik, som innebär successiva skattesänkningar på arbete och
företagande. Skattereformen återställs genom att högsta marginalskatt sänks
till 50 % och genom att planer på andra höjningar av marginaleffekterna (t.
ex. avgifter i socialförsäkringarna som inte motsvaras av förmåner eller s.
k. värn- och vårdskatter) avskrivs. Dubbelbeskattningen slopas och regler-
na för fåmansbolag lindras.
- Förenklad arbetsrätt.
- Slopad dubbelbeskattning.
- Långsiktig energipolitik som säkrar tillgång till energi till
konkurrenskraf-tiga priser.
- Särskilda åtgärder för att minska de s.k. skattekilarna, som i praktiken
nästan omöjliggör för hushållen att köpa mera tjänster.
- En ny modell för lönebildningen som bl.a. innebär att kostnaderna för den
arbetslöshet som uppstår om avtalsförhandlingarna leder till för stora löne
-höjningar fördelas mera balanserat mellan arbetsgivare, löntagare och
staten.
- Återupptagen reformering av den offentliga sektorn genom valfrihet och
konkurrensutsättning. De delar av sjukvården, äldreomsorgen och skolan som
tillhör kommunens ansvarsområde måste värnas och ges hög prioritet.
Krav på omedelbara åtgärder för att förbättra läget på arbetsmarknaden
Den senast redovisade statistiken visar att risken för att
massarbetslösheten skall permanentas blir allt större. Utskottet ser med
stor oro på regeringens passivitet. Några förslag i årets budgetproposition
som på ett avgörande sätt skulle vända utvecklingen på arbetsmarknaden i
positiv riktning finns inte.
Med hänvisning till att det under inga omständigheter kan accepteras att
arbetslösheten biter sig fast i den svenska ekonomin föreslår utskottet att
riksdagen utan dröjsmål ställer sig bakom följande åtgärder.
Fullständig enkelbeskattning
Förslaget om att lindra dubbelbeskattningen enbart för vissa företag räcker
inte. Gränsdragningen kommer dessutom att leda till snedvridningar. En av
de avgörande nackdelarna med dubbelbeskattningen, som gäller alla företag,
är att kapital låses in i historiskt vinstrika företag till nackdel för en
funge-rande kapitalförsörjning för nya och växande företag. Fullständig
enkelbe-skattning bör införas från den 1 januari 1997.
Kraftigt lindrade regler för fåmansbolag
Dagens spärregler för så kallade fåmansaktiebolag är särskilt diskrimineran
-de för snabbväxande mindre företag. Reglerna måste ändras från den 1 janu-
ari 1997 så att kapitalavkastningen också i dessa företag beskattas som ka-
pitalinkomst.
Riskkapitalavdraget bibehålls
Även i en miljö med enkelbeskattning kan ett riskkapitalavdrag förbättra
förutsättningarna för riskkapitalförsörjning till mindre och medelstora
före-tag. Reglerna bör således bibehållas under i varje fall en
femårsperiod. De bör dessutom förbättras bl.a. genom att riskspridning
genom mellanhandsin-stitut tillåts.
Regler för inbetalning av mervärdesskatt reformeras
De förändrade reglerna för momsuppbörd skapar likviditetsproblem för många
företag. Dessutom är det principiellt fel att behöva förskottsbetala moms
till staten, vilket kan bli fallet för många företag med dagens regler.
Utskottet utgår från att riksdagen kommer att förelägga förslag om s.k.
skat-tekonton för att förenkla uppbörden. I det sammanhanget
villutskottetse en lösning där alla företag får rimliga kredittider. Det
innebär att de bör vara längre än vad dagens regler medger.
Arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen förlängs inte
Den beslutade förlängningen av arbetsgivarperioden från 2 till 4 veckor
utan en motsvarande minskning av arbetsgivaravgiften är, som regeringen
själv framhöll i sin proposition, att betrakta som en ren skattehöjning.
Den ökar kostnaderna för att anställa och snedvrider också i övrigt.
Beslutet bör un-danröjas.
Royalty av patent beskattas som kapitalinkomst
Det är viktigt att skapa en god miljö för innovatörer och uppfinnare. Det
bör därför införas en möjlighet för den som har royaltyinkomster grundade
på patent att fr.o.m. år 1997 få dessa att beskattas som kapitalinkomst. En
tids-begränsad skattebefrielse för inkomster från nya patent bör övervägas.
Inflationsskyddet får inte försämras
Förslaget om försämring av inflationsskyddet innebär en fortsatt urholkning
av marginalskattereformen och att ytterligare ca 50 000 personer får betala
marginalskatter på drygt 55 % i stället för ca 30 %. Det bör avvisas.
Marginalskattereformen återställs
Den s.k. värnskatt som infördes år 1995 innebar att marginalskatten höjdes
med 5 procentenheter för ungefär en tredjedel av alla heltidsarbetande. Den
motverkar intresset för att skaffa bättre kunskap och högre kompetens och
försämrar dessutom arbetsutbudet. Den statliga inkomstskatten bör sänkas
till 20 % redan den 1 januari 1997.
Permanenta åtgärder för expansion i tjänstesektorn
Den privata tjänstesektorn, särskilt till den del det gäller tjänster till
enskilda hushåll, påverkas mycket negativt av de stora skattekilarna på
arbete. I de-batten finns olika förslag som syftar till lägre eller slopad
mervärdesskatt på tjänster, inkomstskatteavdrag, skattereduktioner eller
sänkta eller slopade arbetsgivaravgifter. Det finns också förslag om att i
Sverige införa en modell motsvarande den som används i Danmark för vissa
hushållstjänster.
Ambitionerna bakom utredningen om tjänstesektorns beskattningar före-faller
emellertid vara alltför snäva. Enligt utskottets mening bör en sådan
utredning genomföras snabbt så att permanenta åtgärder kan genomföras redan
den 1 januari 1998. En rejäl belysning av samtliga de förslag som i dag
finns i debatten bör genomföras. Enligt utskottets mening bör ett statsfi-
nansiellt utrymme på ca 5 miljarder kronor avsättas för en permanent sänk-
ning av skatten på arbete inom tjänstesektorn från den 1 januari 1998.
Omedelbara åtgärder för tjänstesektorn
I avvaktan på att den breda utredning utskottet vill förespråka kan
redovisa sitt resultat bör omedelbara åtgärder som skapar förutsättningar
för en ex-pansion inom den privata tjänstesektorn genomföras. Under nästa
år bör arbetsgivaravgifter inte tas ut för sedvanliga hushållstjänster,
trädgårdsarbete samt icke-subventionerad barn- och äldreomsorg. Dessutom
bör en skattere-duktion införas på 30 % av arbetskostnaden för den som
köper tjänsten. Skattereduktionen bör också gälla när barn betalar för
dessa tjänster åt pen-sionerade föräldrar. Genom dessa förslag reduceras
skattekilen kraftigt och elimineras i vissa fall.
En ny arbetsrätt
Den arbetsrättsliga lagstiftningen har en stor betydelse för företagens möj
-ligheter till smidig anpassning till nya krav. Detta förhållande kommer
att förstärkas i takt med att omvandlingshastigheten på arbetsmarknaden
ökar. Den lagstiftning som nu föreslås (prop. 1996/97:21) uppfyller inte
kravet på en modern arbetsrätt. Långsiktigt hållbara regler som utgår från
de krav som ställs på en framtida arbetsmarknad med låg arbetslöshet måste
införas efter utredning.
Omedelbar återgång till 1994 års regler i LAS och MBL
Den arbetsrättsliga reglering som infördes av den borgerliga regeringen och
gällde 1994 bör omedelbart införas i avvaktan på en generell modernisering
av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Därigenom underlättas
provanställning-ar och tidsbegränsade anställningar vid arbetsanhopning.
Turordningsregler-na blir mindre rigida. Genom att vetoreglerna i MBL
slopas underlättas entreprenader samtidigt som stridsåtgärder mot enmans-
och familjeföretag förbjuds.
En allmän arbetslöshetsförsäkring införs
Regeringens hantering av a-kassefrågan präglas av inkonsekvens och visar
att regeringen saknar en genomtänkt strategi för arbetsmarknadspolitiken.
En allmän arbetslöshetsförsäkring som till större del än i dag finansieras
med egenavgifter bör i stället återinföras. Därigenom får den enskilde ett
verkligt val när det gäller hur han eller hon vill ordna sin fackliga
tillhörighet och arbetslöshetsförsäkring. Försäkringen medverkar också till
att löneavtalen inte leder till ökad arbetslöshet. Karaktären av
omställningsförsäkring måste understrykas.
Utbildning med högre kvalitet
Den avgörande utgångspunkten för en fortsatt utbyggnad av den högre ut-
bildningen och fördelningen av platser mellan lärosäten måste vara utbild-
ningens kvalitet. Betydelsen av kvalitetssäkring innebär att själva takten
i utbyggnaden aldrig får bli det viktigaste. Man bör mot denna bakgrund
överväga att inrätta ett särskilt kvalitetsinslag för att ge företräde åt
kvali-tetsinvesteringar i form av bl.a. lärarkompetens och utrustning.
Införande av personliga utbildningskonton
Genom ett system med personliga utbildningskonton kan bättre ekonomiska
förutsättningar skapas för alla vuxna att påbörja fort- och
vidareutbildning. Det kan ske genom att den enskilde medges skattebefrielse
för de medel som avsätts samtidigt som arbetsgivaren ges rätt att
skattefritt avsätta lika mycket som den enskilde. En form av utfyllnad på
kontot kan övervägas för lågin-komsttagare.
Ett utbyggt lärlingsprogram
Lärlingssystem bör ingå som en naturlig del i såväl ungdoms- som vuxenut-
bildning. Genom att yrkesinriktad utbildning integreras mer målmedvetet i
företagen förbättras effektiviteten. Lärlingsutbildningen bör expandera och
ersättningarna fastställas till en nivå som gör lärlingsprogrammen
attraktiva också för företagen.
Avskaffa den sjätte AP-fonden
Beslutet att inrätta en sjätte AP-fond är en återgång till de idéer som en
gång låg bakom införandet av löntagarfonder. I detta fall blir dessutom
effekterna värre för mindre och medelstora företag. Erfarenheten har visat
att kollektiv kapitalbildning inte löser de problem med
kapitalförsörjningen som bl.a. skapats av dubbelbeskattningen. Det är
därför anmärkningsvärt att regering-en tydligen tänker ge första till
tredje AP-fonden rätt att köpa aktier. Sådana förslag måste avvisas.
En oberoende riksbank med klart mål
En trovärdig och långsiktigt hållbar sanering av de offentliga finanserna
är en viktig förutsättning för att bringa ned den fortfarande höga
räntenivån.
Enligt utskottets mening lämnas i motionerna Fi209 (v), Fi210 (c), Fi212 (v
) och Fi213 (mp) förslag som på väsentliga punkter strider mot vad
utskottet ovan anfört om inriktningen av den ekonomiska politiken. Med
hänvisning härtill avstyrks den inriktning av politiken som förordas i
dessa motioner.
Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna
för den ekonomiska politiken att utskottet avstyrker propositionens
riktlinjer. Vad utskottet här anfört om riktlinjer för den ekonomiska
politiken med anledning av motionerna Fi201 (m) yrkandena 1-3 och 5-9,
Fi204 (m) yr-kande 1, Fi211 (fp) yrkande 1och Fi214 (kd) yrkandena 1, 12
och 24 bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 1
och motionerna 1996/97:Fi209, 1996/97:Fi210 yrkande 1, 1996/97:Fi212
yrkande 1 och 1996/97:Fi213 yrkandena 1, 6, 7, 10, 14 och 23 samt med
anledning av motionerna 1996/97:Fi201 yrkandena 1-3 och 5-9, 1996/97:Fi204
yrkande 1, 1996/97:Fi207 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi211 yrkande 1 och
1996/97:Fi214 yrkandena 1, 12 och 24 godkänner vad utskottet anfört och som
sin mening ger rege-ringen detta till känna,
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inriktningen av
den ekonomiska politiken börjar med "Samarbetet mellan regeringen" och
slutar med "till år 2000" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Jämställdhet
börjar med "Tillsammans med de" och slutar med "bort utgå"
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets ställ
-ningstagande börjar med "I motionerna Fi201 (m)" och slutar med
"Centerpartiet ställt sig bakom" bort ha följande lydelse:
Regeringens ekonomiska politik
Massarbetslösheten är det stora hotet mot välfärden och jämställdheten. Det
måste vara den ekonomiska politikens huvuduppgift att skapa förutsättningar
för full sysselsättning, för ett rättvisare och ett mer jämställt Sverige.
Som utskottet ser det är regeringens budgetproposition helt otillräcklig i
samtliga dessa avseenden. Regeringen är passiv när det gäller bekämpningen
av ar-betslösheten samtidigt som de sociala klyftorna ökar och
könsorättvisorna ökar.
Regeringen prioriterar EMU-anpassning och konvergensprogram framför högre
sysselsättning. Den nuvarande inriktningen av stabiliseringspolitiken
minskar möjligheterna att komma tillbaka till full sysselsättning och
skapar osäkerhet om valutapolitiken. Den utformning som
budgetsaneringspolitiken fått efter att regeringen inlett ett närmare
samarbete med Centern i maj 1995 har bidragit till ökade orättvisor, bl.a.
sänkta ersättningsnivåer för sjuka och arbetslösa samt utslagna kvinnojobb
i kommunerna.
Utskottets slutsats blir att den ekonomiska politiken måste läggas om.
Kampen mot arbetslösheten måste få en högre prioritet och den sneda resurs-
fördelningen mellan sociala grupper och mellan kvinnor och män måste brytas
. Dessa båda faktorer hänger dessutom ihop. Lägre arbetslöshet stärker
löntagarna och skapar förutsättningar för jämnare inkomstfördelning och
jämställdhet. Dessutom skapas bättre betingelser för offentlig verksamhet,
välfungerande trygghetssystem och en gynnsammare arbetsmarknad för kvinnor.
Statistiska centralbyrån (SCB) och LO har nyligen avslöjat de allt större
inkomstklyftorna sedan slutet av 1980-talet. Bara mellan åren 1989 och 1994
ökade den rikaste tiondelen av samtliga hushåll sin reala dispo-nibla
inkomst med 17 %. Samtidigt förlorade den fattigaste tiondelen av hushållen
27 % av sin reala disponibla inkomst. Denna omfördelning av-speglar en
gigantisk omfördelning från offentlig till privat sektor. Dessa klyftor har
naturligtvis ökat ytterligare genom fortsatt hög arbetslöshet. De har
förstärkts av en ekonomisk politik inriktad på nedskärningar i kommu-nerna
och besparingar som huvudsakligen drabbat de lägsta inkomstskikten i
samhället.
Hur utvecklingen blir framöver beror i stor utsträckning på den ekonomis-ka
politikens inriktning. Den nuvarande ekonomiska politiken har dessvärre
bidragit till att låsa fast den svenska ekonomin vid tre grundläggande pro-
blem:
- Massarbetslöshet.
- Höga realräntor i kombination med stora privata sparöverskott och offent-
liga underskott.
- Stora skillnader i makt och inkomster mellan könen och samhällsklasserna.
Dessa tre problem förstärker varandra och bidrar till en negativ
samhällsför-ändring. De sociala klyftorna tenderar att öka och den privata
förmögenhets-bildningen stärks på den offentliga sektorns bekostnad.
Samhället underut-nyttjar sin produktiva förmåga när 7-8 % av befolkningen
går öppet arbets-lösa.
Jämställdhet
I regeringsförklaringen i mars 1996 sägs att arbetet för ett jämställt
samhälle fortsätter. Det framgår också att jämställdhetsperspektivet skall
genomsyra alla delar av regeringens politik. Det innebär att
jämställdhetsarbetet skall ingå som en naturlig del i regeringens arbete
och i de propositioner som regeringen presenterar. Utan att det särskilt
påpekas skall jämställdhetsper- spektivet hela tiden finnas med i alla
delar av regeringens politik.
Regeringen har i en särskild skrivelse (Jämställdhetspolitiken 1996/97:41)
till riksdagen redogjort för hur jämställdhetspolitiken hittills utvecklats
under mandatperioden och också angivit huvuddragen i den fortsatta
inriktningen. Där konstateras bl.a. att målen för jämställdhetspolitiken
ligger fast. Det innebär att kvinnor och män skall ha samma möjligheter,
rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga områden i livet. Vidare
innebär det en jämn fördelning av makt och inflytande mellan kvinnor och
män, samma möjligheter till ekonomiskt oberoende, lika villkor och
förutsättningar i fråga om företagande, arbete, arbetsvillkor samt
utvecklingsmöjligheter i arbetet. Det innebär också lika tillgång till
utbildning och möjligheter till utveckling av personliga ambitioner,
intressen och talanger, delat ansvar för hem och barn samt frihet från
sexualiserat (könsrelaterat) våld.
Finansutskottet konstaterar att det finns stora brister när det gäller
balansen mellan mäns och kvinnors inflytande och maktförhållandet mellan
könen.
Ett stort antal insatser behövs för att öka kvinnors makt och inflytande på
alla områden och nivåer i samhället inom såväl privat som offentlig sektor.
Att uppnå en jämn könsfördelning mellan kvinnor och män på beslutsfat-tande
poster är en viktig demokrati- och maktfråga. Regeringens möjligheter att
påverka utvecklingen på detta område är begränsade utom i de fall rege-
ringen själv har beslutanderätten. Arbetet att åstadkomma en jämn könsför-
delning på alla områden måste dock fortsätta.
Jämställdhetsfrågorna kan inte behandlas som en delfråga inom ett visst
utgiftsområde i budgetprocessen. Det ankommer på såväl regeringen som
riksdagen att fortsätta arbetet med att forma en samlad
jämställdhetsstrategi.
Ett annat viktigt medel att uppnå målen är att ställa ökade resurser till
Jä-mO:s förfogande. Eftersom kraftfulla insatser för att nå målen kommer
att vara nödvändiga är det tillfredsställande att de medel som tilldelas
JämO är de största sedan myndighetens tillkomst.
Det är dags för både regering och riksdag att ta jämställdhetsarbetet på
större allvar.
Utskottets förslag till en alternativ inriktning av den ekonomiska
politiken
De allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken som utskottet vill
föror-da kan sammanfattas på följande sätt:
- En aktiv och efterfrågestimulerande ekonomisk politik,
- En strukturpåverkande politik via aktiv näringspolitik och
arbetstidsrefor-mer,
- En mer rättvis fördelningspolitik via skattesänkningar för låginkomsttaga
-re, skattehöjningar för höginkomsttagare och ett större ekonomiskt utrymme
för kommunsektorn.
Finans- och penningpolitiken
Den första punkten innebär att utskottet föreslår en inriktning av
finanspoli-tiken som är mindre åtstramande än regeringens.
Även om vi nu får en uppgång i konjunkturen delar utskottet den uppfatt-
ning som framförs i motion Fi212 (v) att det finns utrymme för en mer ex-
pansiv ekonomisk politik. Den höga arbetslösheten och de senaste årens höga
investeringsnivåer i näringslivet talar för att det finns utrymme för ett
betydligt högre kapacitetsutnyttjande utan risk för inflationsdrivande
flask-halsar. Enligt utskottets mening föreligger det inte några skäl att
frångå det ursprungliga budgetsaneringsprogrammet på 114 miljarder kronor.
Därige-nom kan det spann på 12 miljarder kronor - regeringens och
Centerpartiets saneringsprogram uppgår till 126 miljarder kronor - som
finns gentemot regeringen skapa förutsättningar för fler arbetstillfällen.
Utskottet vill understryka att penningpolitiken måste bli mer expansiv.
Regeringen framhåller i olika sammanhang att de nominella räntorna fallit
kraftigt under senare tid. Det är naturligtvis positivt. Men samtidigt är
real-räntan mycket hög. Och det är realräntan som har ett direkt inflytande
på investeringar och konsumtion. Målsättningen att få ner inflationen har
mer än väl uppnåtts. Det föreligger t.o.m. en risk för att inflationen i år
övergår i deflation. Det är därför ett krav att penningpolitiken nu måste
inriktas på att få ner arbetslösheten. Reporäntan kan sänkas ytterligare.
Det finns inte några som helst sakliga motiv för att Sverige skall ha en
högre nivå på den vikti-gaste styrräntan än sina grannländer. Även om
skillnaden i obligationsräntan mellan Sverige och Tyskland minskat är
alltså skillnaden i realräntenivån betydande. Riksbanken har ett stort
ansvar för att via ytterligare målmedvet-na räntesänkningar möjliggöra en
återhämtning på den svenska hemma-marknaden och en lägre arbetslöshet.
Ett 20-miljardersprogram mot massarbetslösheten
Utskottet har för att förverkliga en politik i enlighet med de riktlinjer
som angivits ovan prövat de förslag som Vänsterpartiet redovisar i motion
Fi212 (v) och därvid funnit att de i allt väsentligt bör kunna ligga till
grund för ett offensivt program mot arbetslösheten och för ökad
sysselsättning.
Programmet kan genomföras utan att statsfinanserna påtagligt försämras.
Enligt utskottets bedömning går det att uppnå målen om balans i statsbud-
geten år 1998 eller senast år 1999 med ett saneringsprogram om 114 miljar-
der kronor. Genom ett något högre skatteuttag på ca 3 miljarder kronor år
1997 kan därmed de samlade statliga utgifterna 1997 ökas med ca 15 miljar-
der kronor.
Huvuddelen av det nedanstående 20-miljardersprogrammet för en ökad
sysselsättning har dock inte karaktären av utgiftsökningar utan av skatte-
och avgiftssänkningar. Det angivna 20-miljarderspaketet måste dock utformas
med hänsyn såväl till saneringsprogram som till budgetrestriktioner. En
väsentlig del bör därmed finansieras genom inkomstförstärkningar, främst
genom höjd skatt på högre inkomster, kapital och energi samt en höjd bo-
lagsskatt, liksom utgiftsreduceringar.
Ett samlat 20-miljarderspaket för nya arbetstillfällen bör ha följande sam
-mansättning.
- Arbetsgivaravgiftssänkning tjänstesektorn:
- Kommuner och landsting 5 miljarder kronor.
- Privata sektorn 5 miljarder kronor.
- Sänkta egenavgifter för egenföretagare: 0,6 miljard kronor.
- Kreditstöd småföretag: 1,3 miljarder kronor.
- Stöd till försöksverksamhet med arbetstidsförkortning: 2,0 miljarder kro-
nor.
- Grönt investeringsprogram (kalkning, vallstöd, marksanering): 1,0 miljard
kronor.
- Allergisanering (sjuka hus): 0,6 miljard kronor.
- Näringspolitiska satsningar (FoU-stöd, nätverk, högteknologiska företag,
turism, kvinnliga företagare): 1,0 miljard kronor.
- Aktiv arbetsmarknadspolitik (kvinnosatsning, stöd till arbetshandikappade
, utbildningsbidrag osv.): 3,5 miljarder kronor.
Totalt: 20 miljarder kronor.

Utskottet vill framhålla att en successiv arbetstidsförkortning är en
nödvän-dig del av ett uthålligt program för att öka sysselsättningen och
bekämpa arbetslösheten. Enligt utskottets mening är det dags att påbörja en
utvidgad försöksverksamhet inom olika sektorer och i olika branscher med
förkortad arbetstid. Försöksverksamheten kan delvis eller helt finansieras
via avdrag på arbetsgivaravgiften när arbetstidsförkortningen leder till
nyanställningar. För att försöksverksamheten skall ges volym bör riksdagen
avsätta 2 miljar-der kronor i enlighet med det ovan angivna
sysselsättningsprogrammet. Utskottet föreslår att regeringen tar initiativ
till samtal med parterna om hur och när en arbetstidsförkortning kan
inledas. En generell arbetstidsförkort-ning berör både lagstiftning och
avtal, varför parterna måste involveras djupt i arbetet. Frågan om en
arbetstidsförkortning har en avgörande betydelse inte endast när det gäller
sysselsättningen utan också när det gäller arbetslivets villkor.
Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med en tidsplan för en
generell arbetstidsförkortning. En riktlinje för planen bör vara att sänka
arbetstiden till 35 timmar i veckan före sekelskiftet och till 30 timmar i
veckan på andra sidan sekelskiftet.
Utöver här angivna åtgärder förordar utskottet ett kompetensutvecklings-
program i arbetslivet genom framtidsfonder finansierade via vinstavsättning
-ar i näringslivet under inflytande av parterna på arbetsmarknaden. När det
gäller frågor rörande den ekonomiska demokratin hänvisar utskottet till
motion Fi209 (v). Utskottet delar den uppfattning som framförs i denna
motion om nödvändigheten att tillsätta en parlamentarisk utredning med
uppdrag att lägga förslag till åtgärder för att stärka den ekonomiska demo-
kratin.
Utskottets ställningstagande till riktlinjerna för den ekonomiska politiken
innebär att utskottet avstyrker propositionens inriktning.
Vad utskottet här anfört om inriktningen för den ekonomiska politiken med
anledning av motionerna Fi212 (v) yrkande 1 och Fi209 (v) bör riksda-gen
som sin mening ge regeringen till känna.
Det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i
motionerna Fi201 (m), Fi204 (m), Fi207 (m), Fi210 (c), Fi211 (fp) och Fi214
(kd) uppfyller inte enligt utskottets mening de krav som måste ställas på
den ekonomiska politiken.
Inte heller de förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som fram
-förs i motion Fi213 (mp) uppfyller enligt utskottet de krav som man måste
ställa på den ekonomiska politiken. Utskottet delar i och för sig många av
motionärernas synpunkter, bl.a. vad gäller vikten av förkortad arbetstid
och satsningar på en miljöanpassad infrastruktur och gröna jobb.
Motionärernas förslag och deras konsekvenser vad gäller finans- och
budgetpolitik är dock av en sådan karaktär att de enligt utskottets
bedömning inte kan ligga till grund för utformningen av nya riktlinjer för
den ekonomiska politiken.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 1
och motionerna 1996/97:Fi201 yrkandena 1-3 och 5-9, 1996/97:Fi204 yrkande 1
, 1996/97:Fi207 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi210 yrkande 1, 1996/97:Fi211
yrkande 1, 1996/97:Fi213 yrkandena 1, 6, 7, 10, 14 och 23 samt 1996/97:
Fi214 yrkandena 1, 12 och 24 och med anledning av motionerna 1996/97:Fi209
och 1996/97:Fi212 yrkande 1 godkänner vad utskottet anfört och som sin
mening ger regeringen detta till känna,
3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Inriktningen av
den ekonomiska politiken börjar med "Samarbetet mellan regeringen" och
slutar med "till år 2000" bort utgå,
dels att den del under här nämnda rubrik som börjar med "Ett annat viktigt"
och slutar med "på största allvar" bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utskottets ställ
-ningstagande börjar med "I motionerna Fi201 (m)" och slutar med
"Centerpartiet ställt sig bakom" bort ha följande lydelse:
Den förda politiken
Utskottet är av samma uppfattning som regeringen att saneringen av statsfi-
nanserna är helt nödvändig och bör genomföras i ungefär den takt som nu
sker. Men utskottet är mycket kritiskt till den bristfälliga
fördelningsprofil, den dåliga miljöanpassning och de upprepade
övervältringar av kostnader på kommunsektorn som regeringens
saneringsprogram innebär. Det kan nu konstateras att även regeringen i den
fördelningspolitiska analys som ingår i propositionen erkänner allvarliga
brister. Av propositionen framgår att in-komstklyftorna ökar i samhället
och att fullföljandet av saneringsprogram-met förstärker detta.
Saneringsprogrammets skattehöjningar och besparingar innebär att de som
tjänar minst förlorar största andel av sina redan mycket begränsade
disponibla inkomster. Det är, enligt utskottets mening, direkt stötande att
de grupper som har förhållandevis stora ekonomiska marginaler inte behövt
ta ett större ekonomiskt ansvar för den statsfinansiella krisen.
Massarbetslösheten framstår som det största ekonomiska problemet. Målet
måste vara att före sekelskiftet åtminstone halvera den. Till skillnad mot
vad regeringen hävdar vill utskottet understryka att halveringen av
arbetslösheten måste gälla både den totala och den öppna arbetslösheten. I
dag delar vi på kostnaderna för arbetslösheten - de som har arbete får
betala för dem som inte har. Det vore långt bättre, både mänskligt och
ekonomiskt, att i stället dela på jobben.
I ett längre perspektiv framstår regeringens politik som konserverande av
en industri- och näringsstruktur som redan nu är föråldrad. Vi behöver be-
tydligt mer investeringar i tjänstesektorn, i miljösektorn och i
informations-sektorn för att verkligen uppnå en långsiktigt hållbar
ekonomisk utveckling. Sverige riskerar att annars få en alltmer utarmad
ekonomi med allt färre jobb. I propositionen har regeringen försummat denna
problematik. I stället åter-faller man i en traditionell tillväxtfixerad
betongpolitik. Den alltmer nödvän-diga politiken för förnyelse av
näringslivet har än en gång uteblivit.
Som utskottet ser det är det egendomligt att regeringen, med sitt uttalade
engagemang för att minska arbetslösheten, i praktiken väljer bort de
interna-tionellt mest expansiva delarna av näringslivet. Oförmågan att
fullfölja på-började satsningar och löften på miljöområdet liksom frånvaron
av en offen-siv strategi för att utveckla tjänstesektorn, utgör ett svart
hål i regeringens ekonomiska politik. Budgetpropositionen är ett steg bakåt
när det gäller de nya jobb som måste komma.
De nödvändiga ökade satsningarna på miljön lyser med sin frånvaro i
budgetpropositionen. Regeringen bortser uppenbarligen från de målsättning-
ar som sattes upp i den s.k. tillväxtpropositionen (prop. 1995/96:25) på
mil-jöområdet. Regeringens förslag innebär tvärtom neddragningar på flera
viktiga program som har mycket stor betydelse för miljöarbetet. Kalknings-
verksamheten dras ner dramatiskt, allergisanering fullföljs inte som det ur
-sprungligen var tänkt och vindkraftssatsningen har gått i stå. Utskottet
anser att det krävs en stark offensiv för att få med Sverige i frontlinjen
på de inter-nationellt snabbt växande miljörelaterade marknaderna. Den
internationella tillväxten i miljörelaterade branscher är mycket hög, men i
Sverige är den för närvarande marginell. Även i traditionella branscher
finns ett stort utrymme för miljörelaterad tillväxt och
produktivitetsutveckling som sammantaget erbjuder goda förutsättningar för
bättre konkurrenskraft och många nya jobb.
Den förda politiken med medlemskapet i EU har allvarligt försvårat våra
möjligheter att utveckla en hållbar ekonomi. Medlemskapet i den europeiska
unionen har för Sveriges del inneburit en tilltagande underkastelse i en
fram-växande europeisk superstat. Självbestämmandet har urholkats och
kostna-derna för svensk del har visat sig vara stora. Några ekonomiska
fördelar har medlemskapet knappast givit.
Riktlinjer för den ekonomiska politiken
De övergripande ekologiska aspekterna på ekonomin måste ges betydligt
större tyngd i den ekonomiska politiken. Sverige behöver en grön ekonomisk
politik. Under de kommande tre åren bör den ekonomiska politiken särskilt
inriktas mot följande mål:
- Miljöskuldsökningen skall upphöra senast 1999 och därefter skall miljö-
skulden minskas. Det kräver långtgående miljökrav, miljöanpassning av
skattesystemet och betydande satsningar på miljön inom både offentlig och
privat sektor.
- En rättvisare och mer solidarisk fördelning av såväl tillgångar som bespa
-ringar skall uppnås med en stark fördelningspolitik, bl.a. genom lägre
ersätt-ningar och bidrag till medel- och höginkomsttagare och i stället
färre bespa-ringar på subventioner till ekonomiskt och socialt klämda
människor.
- Den öppna arbetslösheten skall minskas till under 4 % år 2000, bl.a. ge-
nom sänkt arbetstid, minskad beskattning av arbete, statliga investerings-
satsningar på gröna jobb inom bl.a. kultur-, kommunikations- och energiom-
rådena och genom att skapa bättre förutsättningar för främst små och medel-
stora företag.
- Enskilda människors ekonomiska självtillit skall stegvis stärkas genom
brutet tak och grundskydd i socialförsäkrings- och pensionssystemen, lägre
beskattning av arbete och högre miljöskatter, ökat inflytande i den demokra
-tiska processen och i offentliga angelägenheter m.m.
- Underskottet i den offentliga sektorns finansiella sparande skall uppgå
till högst 3 % av BNP år 1997 och balans nås år 1998. Från år 1999 bör även
statsbudgeten vara i balans så att statsskulden därefter kan börja minskas
också nominellt sett.
- Realräntorna skall pressas ner bl.a. genom bibehållna låga kostnadsök-
ningar, fullföljd statsfinansiell sanering och utgiftskontroll samt en
bättre fungerande och mer dynamisk arbetsmarknad.
- Förutsättningar måste skapas för en växande privat sektor med fler små,
medelstora eller kooperativa företag. Detta skall ske så att ett resurs-
och energieffektivt produktionssätt främjas och sysselsättningen ökar. Med
hän-syn bl.a. till fortsatt höga realräntor är det angeläget att finna sätt
att under-lätta för företagen att öka sina investeringar. Det är särskilt
små och medel-stora företag som uppvisar stora svårigheter att trygga sin
kapitalförsörjning.
I det följande preciserar utskottet riktlinjer för den ekonomiska politiken
inom några viktiga områden.
Finanspolitiken bör inriktas på att snabbt sanera statens finanser och
skapa förutsättningar för en växande privat sektor med fler små, medelstora
eller kooperativa företag. Detta bör ske så att resurs- och energieffektiva
produk-tionssätt främjas och sysselsättningen ökar. Arbetslösheten medför
mycket stora kostnader för samhället, staten och de drabbade. Bekämpningen
av arbetslösheten måste därför, jämte en aktiv politik för minskad
miljöskuld, vara en viktig del i finanspolitiken. En skatteväxling bör
genomföras där skatt på arbete ersätts med skatt på energi och miljö. Det
ska ske med stor fördelnings- och regionalpolitisk hänsyn. Därigenom
stimuleras tjänste- och miljörelaterade sektorer av ekonomin. Med hänsyn
till miljösektorns förhål-landevis snabba tillväxt internationellt sett och
att såväl miljö- som tjänste-sektorerna i Sverige är förhållandevis
underutvecklade, bör skatteväxlingen medföra ett ökat företagande och en
ökad sysselsättning.
Besparingar i den offentliga sektorn bör göras men får inte ske så att de
slår ut förutsättningarna för ett jämlikt och gott samhälle. Besparingarna
bör inriktas mot bl.a. de mycket höga utgifterna för ett militärt försvar
som nu-mera framstår som helt omotiverade, vägbyggen med låg samhällsekono-
misk nytta, bidrag och ersättningar till enskilda och företag som kan klara
sin egen ekonomi. Genom en grön framtidspolitik som medför minskad total
arbetslöshet kan betydande besparingar göras i statsbudgeten.
Välfärdens kärnområden - vård, omsorg och skola - måste så långt möj-ligt
undantas från besparingar. Dessa verksamheter har en avgörande bety-delse
både för människors välfärd och näringslivets utveckling. Utskottet
föreslår därför att kommunsektorn ges ett ökat ekonomiskt utrymme genom att
de avdragsgilla egenavgifterna inte höjs åren 1997 och 1998 och genom att
sektorn får behålla överskottet av en skatteväxling mellan sänkta arbets-
givaravgifter och höjda energiskatter.
Penning- och valutapolitiken måste inriktas på att Riksbanken i högre grad
än hittills stöder den långsiktiga ekonomiska politik som riksdagen
beslutat. Övergripande krav att minska miljöskulden och arbetslösheten
skall vara centrala. Utskottets uppfattning är att riksdagen i lag skall
fastställa att Riks-bankens mål skall vara att stödja den långsiktiga
ekonomiska politiken.
Riksdagen bör också genom lag fastställa Riksbankens penningpolitiska mål.
Det skall vara att bibehålla en prisstabilitet på god europeisk nivå. Pris-
stabilitet har bl.a. avgörande betydelse för möjligheterna att uppnå en
ekolo-giskt hållbar ekonomisk utveckling. Utskottet återkommer senare i
betän-kandet till frågor som rör den monetära unionen (EMU).
Utskottet anser det viktigt att understryka att det är orealistiskt att tro
att problemen på arbetsmarknaden kan lösas med ökad ekonomisk tillväxt.
Framtidens arbetsmarknad ser inte ut som den vi varit vana vid. Den enskilt
viktigaste åtgärden för att på kort och medellång sikt förbättra sysselsätt
-ningen är, enligt utskottets mening, en förkortad arbetstid. En
arbetstidsför-kortning till 35 timmar per vecka bör genomföras fram till
sekelskiftet.
Åtgärder behövs för att stärka framför allt de små och medelstora företa-
gens konkurrensmöjligheter, bl.a. vad gäller riskkapitalförsörjning och änd
-rade skatteregler. Utskottet är emellertid tveksamt till om särskilda
lättnader behövs för tjänstesektorn. I stället bör man pröva generella
åtgärder i sam-band med utformningen av skatteväxlingen. Utskottet avvisar
specialinrikta-de åtgärder för vissa hushållstjänster ("pigavdrag",
skattereduktion för repa-ration och underhåll) då dessa endast innebär en
omfördelning av jobb och i huvudsak gynnar grupper som redan är
välbeställda.
En ekologisk omställning till ett kretsloppssamhälle ser utskottet som
nödvändig för att Sverige på sikt skall kunna bevara och förstärka sin
inter-nationella konkurrenskraft. Sverige måste ta täten i denna
omställning. En-dast härigenom kan de framtida arbetena tryggas. En
skatteväxling med höjda skatter på energi- och naturresursförbrukning och
lägre skatter på arbete, i storleksordningen 100 miljarder kronor fram till
år 2010, måste genomföras.
Välfärdens kärna, tjänsteutbudet i kommuner och landsting, har en stor
betydelse för sysselsättningen. Enligt utskottets uppfattning bör
verkningar-na av planerade nedskärningar mildras bl.a. genom att de
planerade höjning-arna av egenavgifterna inte genomförs - de redan införda
egenavgifterna bör dessutom avskaffas. Detta skulle medföra att åtminstone
20 000 arbetstill-fällen inom landsting och kommuner kunde räddas fram till
år 1999.
Arbetsmarknadspolitiken måste förnyas. En satsning på permanenta lokala
arbetsmarknader bör göras för arbetslösa som har små utsikter att åter få
arbete på den ordinarie arbetsmarknaden. En total omorganisation av ar-
betsmarknadspolitiken på lokal nivå behövs med sammanslagning av arbets-
förmedling, försäkringskassa och delar av kommunernas socialtjänst.
De olika ersättningssystemen vid arbetslöshet, ohälsa och utbildning måste
samordnas och delvis slås ihop för att undvika den nuvarande splittringen.
Men utskottet avvisar hårdare kvalifikationskrav för att den arbetslöse
skall få a-kassa och KAS. Ersättningsnivån i a-kassan bör höjas till 80 %
för låg-inkomsttagare och finansieras genom successivt lägre procentuell
ersättning vid högre inkomster, s.k. brutet tak. En bortre parentes i a-
kassan är accepta-bel endast om det klart framgår vad som skall komma
därefter. Som utskottet ser det bör efter a-kasseperiodens utgång
ersättning utgå som ett grundskydd, lika för alla, på en nivå som ungefär
motsvarar grundskyddet i förtidspensio-neringen, inklusive bostadstillägg.
Sammanfattningsvis innebär utskottets ställningstagande till riktlinjerna
för den ekonomiska politiken att utskottet avstyrker propositionens
inriktning.
Vad utskottet här anfört om riktlinjerna för den ekonomiska politiken med
anledning av motion Fi213 (mp) yrkandena 1, 6, 7, 10, 14 och 23 bör riks-
dagen som sin mening ge regeringen till känna.
Det förslag till inriktning av den ekonomiska politiken som framförs i
motionerna Fi201 (m), Fi204 (m), Fi207 (m), Fi 209 (v), Fi211 (fp), Fi212 (
v) och Fi214 (kd) uppfyller inte enligt utskottets mening de krav som i dag
måste ställas på den ekonomiska politiken.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
att riksdagen med avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 1
och motionerna 1996/97:Fi201 yrkandena 1-3 och 5-9, 1996/97:Fi204 yrkande 1
, 1996/97:Fi207 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi209, 1996/97:Fi210 yrkande 1,
1996/97:Fi211 yrkande 1, 1996/97:Fi212 yrkande 1 och 1996/97:Fi214
yrkandena 1, 12 och 24 och med anledning av motion 1996/97:Fi213 yrkandena
1, 6, 7, 10, 14 och 23 godkänner vad utskottet anfört och som sin mening
ger re-geringen detta till känna,

4. Sparandet (mom. 2)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kd),
Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Sparande bort ha följande lydel
-se:
Utskottet behandlar i det följande frågan rörande sparande och
ägarspridning med utgångspunkt från vad som anförs i partimotionerna från
Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna och motion
Fi206 (m) yrkandena 1 och 3-6.
Människors strävan efter att förkovra sig och förbättra tillvaron för sig
själva och de sina är en mäktig drivkraft som har behandlats styvmoderligt
av socialdemokratiska regeringar under efterkrigstiden. Ett eget sparande
spelar härvidlag en väsentlig roll för den enskildes möjligheter att råda
över sin ekonomi, ha en egen buffert inför oförutsedda händelser och bli
mindre beroende av arbetsgivare, myndigheter, politiska beslut om
bidragssystem m.m.
De svenska hushållens sparande har först under de senaste åren ökat till
nivåer som närmar sig de gängse i andra västerländska demokratier.
Utskottet vill betona att ett högt hushållssparande är nödvändigt för att
skapa ett spritt enskilt ägande. Detta är en avgörande faktor i en väl
funge-rande marknadsekonomi, vilket i sin tur krävs för att bevara och
utveckla Sverige som välfärdssamhälle med hög levnadsstandard för
medborgarna.
Ett stort inhemskt sparande krävs för att finansiera de stora investeringar
som är nödvändiga för att skapa förutsättningar för expansion av
näringslivet och fler arbetstillfällen. För att skapa en varaktig
återhämtning av den svens-ka ekonomin krävs också att den offentliga
sektorns sparandeunderskott avskaffas. Detta måste i allt väsentligt ske
genom minskade offentliga utgif-ter, vilket ökar hushållens intresse av
eget sparande.
I en global ekonomi med avreglerade valuta- och finansmarknader rör sig
kapitalet fritt och snabbt över nationsgränserna. Den ekonomiska politiken
måste skapa förutsättningar för att attrahera såväl inhemskt som utländskt
kapital till investeringar och placeringar i Sverige. En politik som på
avgö-rande punkter skiljer sig från omvärldens riskerar att leda till
utflöde av kapital vilket skulle ha negativa effekter för investerings- och
ränteutveck-lingen i Sverige.
Utskottet anser således att den ekonomiska politiken måste inriktas på att
med stabila spelregler främja och stimulera ett högt hushållssparande och
ett spritt enskilt ägande. Skattesystemet bör utformas så att det lönar sig
att arbeta, spara och driva företag.
Vad gäller främjande av enskilt sparande i aktier vill utskottet anföra föl
-jande. Riskkapitalförsörjningen för de små företagen spelar en nyckelroll
för den framtida tillväxten. Utskottet anser emellertid inte att denna
skall ske genom att AP-fonderna ges än större möjligheter att förvärva
aktier. Det skulle dels innebära en återgång till den fondsocialism som vi
försökt göra oss av med, dels äventyra den överenskomna pensionsreformen.
Enligt ut-skottet är i stället det mest effektiva sättet att förbättra
företagens riskkapital-försörjning att främja det enskilda aktieägandet.
Det kan exempelvis ske genom att enkelbeskattning återinförs och genom att
ett riskkapitalavdrag införs. En ökning av förmögenhetsskatten på aktier på
Stockholmsbörsen motverkar däremot det inhemska aktiesparandet och ägandet
och bör inte komma till stånd.
När det gäller de anställdas möjligheter att aktiespara i det egna
företaget vill utskottet anföra följande. Genom att man sprider det
individuella ägandet till de anställda och därigenom stärker delaktigheten
och känslan av samhö-righet inom företaget kan produktiviteten och
lönsamheten förbättras. Spa-randet ökar och intresset för fortsatt sparande
stimuleras.
Möjligheten för anställda att aktiespara i företaget och att genom vinstan-
delar få del av företagets vinst kan vara ett viktigt komplement till
löneut-vecklingen. Detta underlättar uppnåendet av önskvärd flexibilitet.
Aktiespa-rande som erbjuds anställda på samma villkor som allmänheten bör
således inte utsättas för särskild förmånsbeskattning. Anställdas andel-i-
vinst bör inte beläggas med sociala avgifter.
I motion Fi206 (m) riktas kritik mot regeringen för att proposition om ny
försäkringsrörelselag ännu inte förelagts riksdagen. Utskottet delar
motionä-rernas uppfattning att det är anmärkningsvärt att propositionerna
om ny försäkringsrörelselag och försäkringsavtalslag har försenats. En
proposition till ny försäkringsrörelselag utlovades redan hösten 1995. Det
är utskottets bestämda uppfattning att frågan om ny, tidsenlig lagstiftning
måste påskyn-das.
Vad utskottet med anledning av motionerna Fi201 (m) yrkande 1, Fi206 (m)
yrkandena 1 och 3-6 och Fi214 (kd) yrkande 17 anfört om sparande bör av
riksdagen ges regeringen till känna.
Yrkandena om hushållens och statens sparande i motion Fi212 (mp) av-styrks
av utskottet.
I propositionen föreslås att målet för budgetpolitiken efter år 1998 bör
vara att etablera ett överskott i den offentliga sektorns finansiella
sparande. Enligt utskottets mening är motiveringen i propositionen till en
sådan inriktning av budgetpolitiken både ofullständig och oklar. Om det
bakomliggande motivet är att genom permanenta offentliga överskott
prioritera ett offentligt sparan-de på bekostnad av privat sparande vill
utskottet bestämt avvisa en sådan inriktning av budgetpolitiken.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande sparandet
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Fi201 yrkande 4, 1996/97:
Fi206 yrkandena 1 och 3-6 samt 1996/97:Fi214 yrkande 17 och med avslag på
motion 1996/97:Fi213 yrkandena 8 och 9 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört om sparande och ägarspridning,
5. Sparandet (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande under rubriken Sparande bort ha följande lydel
-se:
Med anledning av vad som anförs om hushållens sparande i motion Fi213 (mp)
vill utskottet anföra följande.
Aktuella nationalräkenskapsdata visar att tillväxten i den privata konsum-
tionen har underskattats för åren 1994 och 1995. Av detta följer emellertid
inte att tillväxten i den privata konsumtionen under de närmast kommande
åren kommer att stabiliseras på en hög nivå. Det är inte heller önskvärt
att hushållens sparande överlag och långsiktigt försvagas.
För att säkerställa en positiv utveckling av ekonomin föreslår utskottet en
mer aktiv fördelningspolitik och ökade resurser till kommunsektorn. Dessa
åtgärder ger ett större ekonomiskt utrymme främst till grupper med små
ekonomiska marginaler, som är mer konsumtionsbenägna och behöver öka sitt
sparande.
Vad utskottet här anfört om sparandet och en aktiv fördelningspolitik med
anledning av här aktuella yrkanden i motion Fi213 (mp) bör av riksdagen ges
regeringen till känna.
Av det anförda följer att motionerna Fi201 (m) yrkande 1, Fi206 (m) yr-
kandena 1 och 3-6 och Fi214 (kd) yrkande 17 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:
2. beträffande sparandet
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fi213 yrkandena 8 och 9 och
med avslag på motionerna 1996/97:Fi201 yrkande 4, 1996/97:Fi206 yrkandena 1
och 3-6 samt 1996/97:Fi214 yrkande 17 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

6. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den kommunala
sektorns ekonomiska utrymme börjar med "Finansutskottet vill" och slutar
med "yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet ställer sig bakom kraven i motion Fi212 (v) på att kom-
muner och landsting måste få ett större ekonomiskt utrymme framöver.
Regeringen utgår i sina bedömningar tvärtom från att den kommunala kon-
sumtionen kommer att fortsätta att minska. Utskottet vill peka på att
behovet av äldreomsorg och sjukvård kommer att öka kraftigt under de
närmaste årtiondena. Detta understryks bl.a. av Hälso- och
sjukvårdsutredningen i ett nyligen framlagt betänkande. Samtidigt ökar
kommunernas kostnader för grundskolan. Antalet elever kommer enligt
beräkningar att öka med 125 000 fram till år 2000 och fortsätta att öka in
på det nya seklet. Andra viktiga faktorer vid bedömningen av resursutrymmet
är den ökade kommunala pensionsskulden, ökade socialbidragsutgifter, bl.a.
till följd av arbetslöshe-ten, samt minskat skatteunderlag, inte minst på
grund av statliga egenavgif-ter.
Utskottet konstaterar att den kommunala verksamheten måste bantas yt-
terligare med den politik som regeringen presenterar i budgetpropositionen.
Regeringen har därefter beslutat att tillföra (förskottera) kommunsektorn 2
,6 miljarder kronor för år 1997 genom en justering av de
uppräkningsfaktorer som styr utbetalningen av de preliminära
skatteinkomsterna. Utskottet ser positivt på att kommuner och landsting ges
en tillfällig lättnad i en hårt an-strängd ekonomisk situation. Åtgärden
kan på kort sikt ge ökade möjligheter för främst många kvinnor att få
behålla sina jobb.
Enligt utskottets mening måste emellertid den nuvarande inriktningen av
politiken brytas. Det är orimligt att skära ner på kommunala verksamheter
för att i stället lägga pengar på transfereringar och passivt
arbetslöshetsun-derstöd. Kommunerna behöver en permanent förstärkning av
sin ekonomi för att klara av sina grundläggande uppgifter. En viktig
förklaring till kom-munernas ekonomiska problem är de dramatiskt ökade
socialbidragskostna-derna under senare år. De har inte minst orsakats av
statliga åtgärder i sam-band med budgetsaneringen. Utskottet vill peka på
att staten och kommu-nerna i Danmark delar på socialbidragskostnaderna. Det
finns starka skäl för en sådan modell. Staten tvingas då att i högre grad
än i dag utvärdera de samhällsekonomiska effekterna av de enskilda
besparingsbesluten. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi212 (v) yrkande 16 och av-
styrker motion Fi213 (mp) yrkande 26.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi212 yrkande 16 och med
avslag på motion 1996/97:Fi213 yrkande 26 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

7. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den kommunala
sektorns ekonomiska utrymme börjar med "Finansutskottet vill" och slutar
med "yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet konstaterar att kommunernas och landstingens ekonomi enligt
regeringens egna bedömningar i propositionen kommer att försämras de
närmaste åren. Enligt utskottets mening har en stor del av denna negativa
utveckling sin förklaring i statliga åtgärder. Trots detta föreslår
regeringen i budgeten inte de åtgärder som krävs för att kompensera
kommunsektorn. Ett exempel är införandet av avdragsgilla egenavgifter som
har försvagat kom-munernas skatteunderlag. Regeringen planerar nu dessutom
att fortsätta höja egenavgifterna och därigenom ytterligare urholka den
kommunala ekono-min, utan att kompensera.
Enligt utskottets uppfattning är detta en helt oacceptabel utveckling.
Under de senaste åren har den ordinarie kommunala konsumtionen minskat
samti-digt som behoven av kommunala tjänster har ökat. I många fall har
resultatet blivit sänkta servicenivåer och kvalitetsförsämringar trots att
ett mycket ambitiöst rationaliseringsarbete bedrivits. För de närmaste åren
väntas kost-naderna för socialbidragen fortsätta att öka. En annan faktor
som sätter press på kommuner och landsting är det kommande kravet i
kommunallagen på ekonomisk balans. Sammantaget innebär detta att gapet
mellan behov och resurser kan komma att växa med nästan 3 % per år. Enligt
de båda kom-munförbundens beräkningar kan kostnadsneddragningarna leda till
perso-nalminskningar fram till år 1999 på i upp till 50 000 anställda.
Utskottet anser det samhällsekonomiskt mycket tveksamt att minska sys-
selsättningen inom kommunsektorn de närmaste åren med flera tiotusental
personer. Utskottet ställer sig i stället bakom Miljöpartiet de grönas
förslag som innebär ekonomiska lättnader för kommunerna genom att de
avdrags-gilla egenavgifterna inte höjs åren 1997 och 1998. Även förslagen
till skatte-växling, förändringar i socialförsäkringssystemen och
generösare regler för läkemedel och tandvård innebär sammantaget en minskad
belastning på de kommunala budgetarna. Förslaget om en till 35 timmar
förkortad arbets-vecka innebär att de ändå ofrånkomliga
kostnadsneddragningarna kan ske utan att den kommunala sysselsättningen
behöver minska.
Utskottet välkomnar att regeringen genom att skriva upp de uppräknings-
faktorer som styr utbetalningarna år 1997 av de preliminära kommunal-
skattemedlen tillfälligt i någon mån mildrar den statliga åtstramningen av
kommuner och landsting. Som utskottet ovan understrukit är det emellertid
mycket viktigt att genomföra bestående ekonomiska lättnader för kommun-
sektorn.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi213 (mp) yrkande 26 och
avstyrker motion Fi212 (v) yrkande 16.
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:
3. beträffande den kommunala sektorns ekonomiska utrymme
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi213 yrkande 26 och med
avslag på motion 1996/97:Fi212 yrkande 16 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

8. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, motiveringen)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Den kommunala
sektorns ekonomiska utrymme börjar med "Finansutskottet vill" och slutar
med "yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet hävdar att den ekonomiska politik som regeringen för med
låg tillväxt, rekordstor arbetslöshet och skenande socialbidragskostnader
får som effekt att kommunerna måste genomföra nedskärningar av skola, barn-
omsorg och äldreomsorg. Det kommunala skatteunderlaget blir mindre än vid
en högre tillväxt och sysselsättningen lägre. Därtill har den socialdemo-
kratiska politiken inneburit att det framgångsrika förändringsarbetet från
perioden 1991-1994 i många kommuner och landsting har avstannat. Det
försvårar möjligheterna att genomföra nödvändiga rationaliseringar och
förbättra produktiviteten, vilket i sin tur bidrar till att försämra den
ansträng-da kommunala ekonomin ytterligare.
Om det moderata alternativet genomförs finns enligt utskottet helt andra
arbetsförutsättningar för kommunerna. De massiva skattehöjningarna ersätts
med skattesänkningar som ger medborgarna en bättre ekonomi med större
valfrihet. Tillväxten blir större liksom antalet nya arbetstillfällen, och
trycket på kommunernas sociala budgetar minskar. Samtidigt behöver en
avregle-ring och en ökad konkurrensutsättning av kommunsektorn genomföras.
För att bidra till finansieringen av de skattesänkningar som minskar bi-
dragsberoendet och ökar tillväxt och sysselsättning bör enligt utskottet bl
.a. statsbidragen till kommunerna minskas, det ursprungliga momsavdraget i
kommunsektorn återställas och de avdragsgilla egenavgifterna sänkas. De
kommunala kostnaderna kommer också att minska som en följd av att ytter-
ligare en karensdag införs, liksom avdragsrätt/vårdnadsbidrag för barnom-
sorgskostnader. På sikt måste enligt utskottets mening en översyn göras av
uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi212 (v) yrkande 16 och
Fi213 (mp) yrkande 26.

9. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Den kommunala sekorns ekonomiska utrymme börjar med
"Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 26" bort ha följande lydelse
:
Finansutskottet konstaterar att regeringen i budgetpropositionen förutser
en snabb försämring av den kommunala ekonomin. Den samlade kommu-nala
sektorn förutses få ett underskott på ca 13 miljarder kronor nästa år och
10 miljarder kronor år 1998. Samtidigt ökar behovet av kommunala tjänster
kraftigt, inte minst på grund av en ändrad åldersstruktur. Detta visar bl.a
. det material som den statliga hälso- och sjukvårdsutredningen tagit fram.
Enligt utredningen fattas 10 miljarder kronor år 2010 om framtidens äldre
då skall få samma service som dagens äldre. Utskottet anser att dessa
uppgifter är djupt oroande, särskilt som man kan notera att dagens
äldrevård uppvisar många kvalitativa brister.
Mot denna bakgrund anser utskottet att vården, och då främst äldreomsor-gen
, måste tillföras ytterligare resurser. I likhet med motionärerna bakom
motion Fi211 (fp) vill utskottet peka på två olika vägar. För det första
bör resurser överföras till vårdsektorn från försäkringskassorna. En bättre
sam-ordning mellan kassorna och vården skulle spara både mänskligt lidande
och pengar. För det andra bör ett statligt stimulansbidrag till äldreboende
införas, finansierat genom besparingar i statens budget.
Utskottet vill i sammanhanget också beröra det statliga utjämningssystem-et
. Utskottet anser att det är fel att bygga upp en särskild s.k.
"kommunakut" och reservera 400 miljoner kronor för detta ändamål. Dessa
medel bör i stället ingå i utjämningssystemet. Därigenom kommer pengarna
att gå till de i någon mån behövande kommunerna och inte till de kommuner
som miss-skött sin ekonomi mest.
Därutöver vill utskottet framhålla att resurser kan frigöras med hjälp av
effektiviseringar genom konkurrensutsättning och en tydligare prioritering
av vården framför andra engagemang, ofta i bolagsform, på mindre angeläg-na
områden. Genom försäljning av kommunala bolag frigörs medel som i dag
används för förlusttäckning till mer angelägna uppgifter inom vård, omsorg
och utbildning.
Utskottet vill slutligen erinra om att den politik för jobb genom företagan
-de som ovan förordats också frigör kommunala medel från arbetslöshetsbe-
kämpning och socialbidrag som kan användas för vård och omsorg. Genom den
av utskottet förordade politiken skulle en fortsatt sanering av de offentli
-ga finanserna kunna genomföras samtidigt som de mest angelägna behoven
skulle kunna tillgodoses.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi212 (v) yrkande 16 och
Fi213 (mp) yrkande 26.

10. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, motiveringen)
Mats Odell (kd) anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken
Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme börjar med "Finansutskottet vill"
och slutar med "yrkande 26" bort ha följande lydelse:
Enligt finansutskottets mening måste den samlade offentliga sektorn an-
passas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger. Inom det kom-munala
området måste framför allt nyckelområdena sjukvård, äldreomsorg och skola
prioriteras. Dessa områden måste under alla förhållanden värnas. Utrymmet
för besparingar är obefintligt. I stället måste ytterligare resurser
tillföras.
Utskottet konstaterar att den allmänna ekonomiska utvecklingen med minskade
skatteintäkter, minskade statsbidrag, skattestopp och ökade sociala
kostnader fått till följd att den kommunala sektorn under de senaste åren
blivit utsatt för mycket omfattande förändringar. Ett genomförande av Krist
-demokraternas politik skulle enligt utskottet medföra påtagliga
förbättringar för kommunsektorn i förhållande till den politik som
regeringen för.
Sammantaget skulle denna politik leda till att kommuner och landsting ha-de
6,5 miljarder kronor mer att röra sig med i jämförelse med regeringens
politik till följd bl.a. av att de avdragsgilla egenavgifterna minskar med
1,5 procentenheter, genom 80 procentsnivåer i socialförsäkringssystemen, ge
-nom att extra pensionstillskott ges till de sämst ställda pensionärerna
och genom effektivare skatteindrivning. Dessa resurser skulle kunna
användas till förstärkningar inom vård, omsorg och skola. Förstärkningen av
kommu-nernas och landstingens ekonomi skulle också motsvara kostnaderna för
ca 40 000 heltidstjänster inom vård och omsorg.
Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Fi212 (v) yrkande 16 och
Fi213 (mp) yrkande 26.

11. Sänkt kommunalskatt i samband med införandet av nationell skolpeng (mom
. 4)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Sänkt kommunal-
skatt i samband med införandet av nationell skolpeng börjar med
"Finansutskottet vill" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

Finansutskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi407 (m) att
det är väsentligt att varje kommun koncentrerar sig på sina kärnuppgifter
och tar till vara möjligheterna att effektivisera verksamheten för att
därige-nom kunna sänka skatteuttaget. Därutöver bör utrymme skapas för en
gene-rell sänkning av kommunalskatterna i alla kommuner genom att staten
tar över kostnader som i dag belastar kommunerna. Detta kan ske genom att
en nationell skolpeng införs för grundskolan och gymnasieskolan.
Långsiktigt motsvarar detta ett utrymme för en skattesänkning på drygt 6 kr
per skatte-krona.
Utskottet konstaterar att det i det moderata budgetalternativet för år 1999
finns ett utrymme att ta över kostnader som motsvarar en sänkning av den
genomsnittliga kommunalskatten med 2,50 kr per skattekrona. Det är enligt
utskottet väsentligt att skatten sänks rejält för låg- och
medelinkomsttagare med minskat bidragsberoende och positiva effekter för
ekonomin som följd. Bland annat förbättras förutsättningarna för en
lönebildning som ger utrym-me för nya arbetstillfällen.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi407 (m) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:
4. beträffande sänkt kommunalskatt i samband med införandet av nationell
skolpeng
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi407 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

12. Begränsning av kommunalskatterna åren 1997 och 1998 (mom. 5)
Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsning av
kommunalskatterna åren 1997 och 1998 börjar med "Finansutskottet noterar"
och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att riksdagens beslut att minska statsbidragen till
de kommuner och landsting som höjer sin utdebitering åren 1997 eller 1998
bör rivas upp av såväl ekonomiska som principiella skäl. Enligt utskottets
me-ning strider beslutet mot den kommunala självstyrelsens principer.
Sådana ingrepp kan endast motiveras som en yttersta nödfallsåtgärd om det
förelig-ger reella hot om att kommunerna genom okontrollerade
skattehöjningar riskerar att allvarligt skada den totala samhällsekonomin.
Det är utskottets bestämda mening att några sådana hot inte föreligger i
dag. Tvärtom är kommun- och landstingspolitikerna väl medvetna om beho-vet
av återhållsamhet. Det kan ändå finnas ett fåtal kommuner där begränsa-de
skattehöjningar de närmaste åren kan komma att framstå som det minst dåliga
alternativet. Med hänsyn till de restriktioner som regeringen nu ge-
nomdriver vad gäller utförsäljning av kommunalt ägda bostadsföretag blir
det ännu svårare för kommuner med ekonomiska svårigheter att genomföra
viktiga investeringar och upprätthålla en bra verksamhet. Totalt sett margi
-nella kommunala skattehöjningar får i det sammanhanget anses vara ett pris
som får accepteras för att bevara det kommunala självbestämmandet och ge de
allra hårdast utsatta kommunerna och landstingen ett nödvändigt andrum.
Med vad utskottet här anfört tillstyrks motionerna Fi213 (mp) yrkande 25
och Fi420 (mp) yrkande 5.
dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:
5. beträffande begränsning av kommunalskatterna åren 1997 och 1998
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 25 och 1996/
97:Fi420 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

13. Begränsning av kommunalskatterna åren 1997 och 1998 (mom. 5,
motiveringen)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Begränsning av
kommunalskatterna åren 1997 och 1998 börjar med "Finansutskottet noterar"
och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet menar att beslutet att införa en spärr mot kommunala
skattehöjningar åren 1997 och 1998 var riktigt. Beslutet innebär att de kom
-muner och landsting som höjer sina skattesatser går miste om hälften av
inkomstökningen. Utskottet anser dessutom att de kommuner och landsting som
gynnas av det nya utjämningssystemet borde ges ett incitament att sän-ka
sin skatt. Dessa kommuner och landsting kan nu välja mellan att om-vandla
hela eller delar av inkomstökningen till konsumtion och, om de så vill, att
sänka skatten. Detta medverkar till att skapa en obalans i utjämnings-
systemet och vidmakthålla den stora spännvidden mellan olika kommuner när
det gäller den kommunala utdebiteringen. Regeringen bör därför snarast
återkomma till riksdagen med ett förslag som ger ett tydligt incitament
till de kommuner som gynnas av det nya utjämningssystemet och som samtidigt
har hög skatt att sänka skatten.

14. Riksbankens ställning (mom. 6)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kd),
Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att finansutskottets yttrande i avsnittet Penning- och valutapolitik
under rubriken Inledning bort utgå,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riksbankens
ställning börjar med "Som utskottet redovisat" och slutar med "avstyrks av
utskottet" bort ha följande lydelse:
För ett år sedan skrev Riksbanksfullmäktige till riksdagen och begärde
förslag om lagändringar i avsikt att stärka sin förmåga att självständigt
driva en politik som värnar penningvärdet. Riksdagen redovisade detta till
reger- ingen och förutsatte att regeringen skulle lägga fram sådana
lagförslag. Så-dana har emellertid ännu inte presenterats.
Sverige har i och med inträdet i EU förpliktat sig att göra Riksbanken mer
självständig, innan EMU:s tredje fas träder i kraft, oavsett om vi
uppfyller kraven för valutaunionen eller inte. Främst krävs ett lagfäst mål
för penning-politiken att värna penningvärdet samt förändringar beträffande
riksbanks-chefens ställning och utformningen av Riksbankens styrande organ.
Enligt utskottets bedömning skulle beslut om ökad självständighet för
Riksbanken, ett lagfäst mål att värna penningvärdet och ett förbud att
begära eller ta emot instruktioner annat än via lagstiftning öka
förtroendet för att Sverige driver och avser att fortsättningsvis driva en
låginflationspolitik. Ju förr ett förslag om en mer oberoende riksbank
läggs på riksdagens bord, desto bättre. Detta skulle underlätta en fortsatt
nedgång av räntenivåerna, vilket vore till stor fördel för en bra ekonomisk
utveckling. Riksdagen bör därför begära sådana lagförslag hos regeringen.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande Riksbankens ställning
att riksdagen med anledning av motion 1996/97:Fi211 yrkande 6 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 13 och 1996/97:Fi911 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

15. Riksbankens ställning (mom. 6)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Riksbankens
ställning börjar med "Som utskottet redovisat" och slutar med "avstyrks av
utskottet" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att Riksbanken i likhet med vad som anförs i motion Fi213 (
mp) i högre grad än hittills skall stödja den långsiktiga ekonomiska
politik som riksdagen beslutat. Övergripande krav att minska miljöskulden
och arbetslösheten skall vara centrala. Riksdagen bör i lag fastställa att
Riksban-kens mål skall vara att stödja den långsiktiga ekonomiska politiken
.
Det är även utskottets uppfattning att Riksdagen också genom lag bör fast-
ställa Riksbankens penningpolitiska mål. Det skall vara att bibehålla en
prisstabilitet på god europeisk nivå. Prisstabilitet har avgörande
betydelse för möjligheterna att uppnå en ekologiskt hållbar ekonomisk
utveckling. En varaktigt låg och stabil prisökningstakt leder bl.a. till
lägre räntor och mins-kad känslighet för konjunktursvängningar. En
varaktigt låg och stabil infla-tionstakt medför bättre förutsättningar för
ökad självtillit och livskvalitet i vårt land.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi213 (mp) yr-
kande 13 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:
6. beträffande Riksbankens ställning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi213 yrkande 13 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fi211 yrkande 6 och 1996/97:Fi911 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

16. Riksbankens ställning (mom. 6, motiveringen)
Johan Lönnroth (v) anser att den del av finansutskottets yttrande som under
rubriken Riksbankens ställning börjar med "Som utskottet redovisat" och
slutar med "avstyrks av utskottet" bort ha följande lydelse:
Regeringen har inbjudit representanter för riksdagspartierna till överlägg-
ningar i dessa frågor. Någon åtgärd med anledning av motionerna är därmed
inte motiverad varför motionerna Fi211 (fp) yrkande 6, Fi213 (mp) yrkande
13 och Fi911 (c) yrkande 2 avstyrks av utskottet.

17. Ansvaret för valutapolitiken (mom. 7)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ansvaret för
valutapolitiken börjar med "Frågan om det" och slutar med "(mp) yrkande 11"
bort ha följande lydelse:
Regeringen har tillsatt en särskild utredare som till den 31 december i år
skall redovisa ett förslag till hur valutapolitiken bör bedrivas ur
ansvarsför-delningssynpunkt. Utskottet anser i likhet med vad som anförs i
motion Fi210 (c) att ansvaret för valutapolitiska beslut skall ligga hos
regeringen i likhet med vad som är fallet i flertalet EU-länder. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande ansvaret för valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi210 yrkande 6 och med avslag
på motionerna 1996/97:Fi212 yrkande 5 och 1996/97:Fi213 yrkande 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet an-fört,

18. Ansvaret för valutapolitiken (mom. 7)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ansvaret för
valutapolitiken börjar med "Frågan om det" och slutar med "(mp) yrkande 11"
bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det nödvändigt att finna en långsiktigt hållbar
valutapolitik för den svenska kronan - en linje som står emot valutaspeku-
lanternas attacker. En möjlighet kan, som föreslås i motion Fi212 (v), vara
att införa en valutakorg - ett vägt genomsnitt av valutor för olika länder
- som norm för kronkursen. En annan möjlighet kan vara LO-ekonomernas
förslag om en "halvfast kurs" med ett "lätt apprecieringstryck mot kronan".
Regeringen och Riksbanken bör ges i uppdrag att lägga fram förslag till
riksdagen om hur den penning- och valutapolitiska strategin skall se ut för
Sverige utanför EMU.
Vad utskottet anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till kän-na
.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande ansvaret för valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi212 yrkande 5 och med avslag
på motion 1996/97:Fi210 yrkande 6 och 1996/97:Fi213 yrkan-de 11 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

19. Ansvaret för valutapolitiken (mom. 7)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Ansvaret för
valutapolitiken börjar med "Frågan om det" och slutar med "(mp) yrkande 11"
bort ha följande lydelse:
Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion Fi213 (mp) att avgö-
rande förändringar i den valutapolitiska regimen som t.ex. en eventuell an-
slutning till ERM skall beslutas av regeringen i stället för Riksbanken.
Riks-dagen eller riksdagspartierna måste ges inflytande över sådana beslut.
Det kan lämpligen ske genom informella konsultationer på ett motsvarande
sätt som säkerhetspolitiska frågor. Det kan övervägas att även andra delar
av valutapolitiken i sista hand skall avgöras av regeringen - det skall i
så fall ske i nära samarbete med Riksbanken.
Det är dock utskottets uppfattning att den nuvarande valutaregimen skall
behållas och att kronan inte skall knytas till andra valutor. En knytning
till ERM eller andra valutor skulle medföra att kronan riskerar att
utsättas för spekulation, att obalanser mellan svensk ekonomi och andra
länder tilltar och att räntenivån pressas upp igen.
Vad utskottet anfört om ansvaret för val av valutapolitisk regim bör riks-
dagen med bifall till motionerna Fi213 (mp) yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:
7. beträffande ansvaret för valutapolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi213 yrkande 11 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fi210 yrkande 6 och 1996/97: Fi212 yrkande 5
som sin mening ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört,

20. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Växelkurssamar-
betet (ERM) börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen att den svenska kronan inte bör anslutas till
ERM eller knytas till andra valutor. Den flytande växelkursen, kombinerat
med ett tydligt mål för prisstabiliteten för Riksbanken, har fungerat bra
och visat sig förhindra skadlig spekulation mot kronan, förbättra
trovärdigheten hos Riksbanken och bidra till lägre räntenivåer. Kronkursen
bör därför tills vidare fortsätta att vara flytande.
Vidare menar utskottet att Sverige bör verka för att deltagandet i ett ERM2
skall vara frivilligt och att Sverige inte skall ingå.
Enligt gällande grundlag är det Riksbanken som förfogar över valutapoli-
tiken. Samtidigt är Riksbanken riksdagens organ. Utskottet anser därför att
riksdagen som krav för Riksbanken bör sätta att kronan inte skall knytas
till ERM eller andra valutor utan särskilt beslut i riksdagen om detta.
Med det anförda ställer sig utskottet bakom motion Fi202 (mp) yrkandena 5-7
. Motionerna Fi214 (kd) yrkande 11 och Fi911 (c) yrkande 1 är därmed
tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande växelkurssamarbetet (ERM)
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi202 yrkandena 5 och 6 samt
med anledning av motionerna 1996/97:Fi202 yrkande 7, 1996/97:Fi214 yrkande
11 och 1996/97:Fi911 yrkande 1 som sin me-ning ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

21. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Växelkurssamar-
betet (ERM) börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1 avstyrks" bort
ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har de spekulationer om en svensk ERM-
anslutning som startats visserligen det positiva med sig att räntegapet mot
Tyskland kan fortsätta att minska. Men risken för ett stort räntebakslag
före-ligger om Sverige först skulle gå med i ERM för att senare säga nej
till ett medlemskap i EMU.
Det finns även en risk att regeringen här kan komma att spela ett högt spel
genom att söka finna en bakväg att smyga Sverige in i EMU. En ERM-
anslutning leder av allt att döma till temporärt lägre räntor. Att ånyo
låsa den svenska växelkursen vore dock olyckligt eftersom regeringen inte
vidtar några som helst åtgärder för att komma till rätta med de
strukturella proble-men i svensk ekonomi.
Utskottet anser mot bakgrund av det anförda att den svenska kronan inte bör
anslutas till ERM.
Därmed tillstyrks motion Fi214 (kd) yrkande 11 medan motion Fi202 (mp)
yrkande 6 kan anses delvis tillgodosedd. Motionerna Fi202 (mp) yr-kandena 5
och 7 samt Fi911 (c) yrkande 1 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:
8. beträffande växelkurssamarbetet (ERM)
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi214 yrkande 11, med
anledning av motion 1996/97:Fi202 yrkande 6 och med avslag på motionerna
1996/97:Fi202 yrkandena 5 och 7 samt 1996/97:Fi911 yr-kande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

22. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8, motiveringen)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Växelkurs-
samarbetet (ERM) börjar med "Utskottet delar" och slutar med "1 av-styrks"
bort ha följande lydelse:
Utskottet vill erinra om att med en strikt tolkning av Maastrichtfördraget
skall valutan ha varit stabil under två år inom ramen för ERM. Enligt ut-
skottets uppfattning bör kronan anslutas till ERM för att inte utesluta ett
svenskt deltagande i EMU. Det är angeläget att kronan knyts till ERM även
av det skälet att en sådan knytning skulle bidra till ökat förtroende för
den svenska kronan och räntorna skulle kunna falla.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Fi202 (mp) yrkande-na 5
-7, Fi214 (kd) yrkande 11 och Fi911 (c) yrkande 1.

23. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Växelkurssamarbetet (ERM) börjar med "Utskottet delar" och slutar
med "1 avstyrks" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser inte att det är aktuellt att nu omedelbart ansluta kronan
till ERM. Utskottet vill emellertid erinra om att den svenska uppfattningen
att valutastabilitet utanför ERM är tillräckligt för att uppfylla
Maastrichtkriteri-erna är ifrågasatt inom EU. Det är därför lämpligt att en
tids valutastabilitet har bekräftats genom deltagande i ERM före inträdet i
valutaunionen.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motionerna Fi202 (mp) yrkande-na 5
-7, Fi214 (kd) yrkande 11 och Fi911 (c) yrkande 1.

24. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8, motiveringen)
Johan Lönnroth (v) anser att den del av utskottets yttrande som under rubri
-ken Växelkurssamarbetet (ERM) börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"inom ERM" bort ha följande lydelse:
Frågan om en eventuell anknytning av den svenska kronan till ERM är av
sådan avgörande betydelse för vår framtida ekonomiska utveckling och vårt
ekonomiska oberoende att det är en självklarhet att en sådan fråga måste
kräva ett ställningstagande från riksdagens sida.

25. EMU (mom. 9)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Margit Gennser (m
) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken EMU börjar med
"Den s.k." och slutar med "yrkandena 23 och 24" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att det är angeläget att Sverige deltar fullt ut i
EMU:s tredje fas. Det skulle stärka kronan och sänka räntenivån om reger-
ingen klargjorde sin avsikt att när konvergensvillkoren är uppfyllda
föreslå att Sverige skall delta i EMU från starten. Därigenom skulle
viktiga ekono-miska fördelar uppnås samtidigt som Sverige skulle kunna
spela en mer pådrivande och inflytelserik roll för EU:s utveckling, t.ex. i
fråga om östut-vidgningen, Östersjösamarbetet, miljön samt förstärkningen
av fred och demokrati i Europa.
Med hänvisning till det anförda tillstyrks motion U502 (m) yrkande 3.
Motionerna Fi202 (mp) yrkandena 1, 2 och 4, Fi205 (v), Fi208 (s) samt U515
(kd) yrkandena 23 och 24 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande EMU
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U502 yrkande 3 och med avslag
på motionerna 1996/97:Fi202 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97: Fi205, 1996/97:
Fi208 samt 1996/97:U515 yrkandena 23 och 24 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

26. EMU (mom. 9)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken EMU börjar med
"Den s.k." och slutar med "yrkandena 23 och 24" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning bör Sverige inte bli medlem i valutaunionen.
Regeringen bör omgående ta upp förhandlingar med EU för att i ett särskilt
protokoll enligt brittisk eller dansk modell slå fast att Sveriges riksdag
kan säga nej till ett svenskt medlemskap i valutaunionen för obestämd tid.
Utskottet tillstyrker därmed motion Fi205 (v). Motionerna Fi202 (mp) yr-
kande 1, Fi208 (s) och U515 (kd) yrkande 23 och 24 kan anses vara delvis
tillgodosedda medan motionerna Fi202 (mp) yrkandena 2 och 4 samt U502
yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande EMU
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi205, med anledning av
motionerna 1996/97:Fi202 yrkande 1, 1996/97:Fi208 samt 1996/97: U515
yrkande 23 och 24 samt med avslag på motionerna 1996/97: Fi202 yrkandena 2
och 4, 1996/97:U502 yrkande 3 samt 1996/97: U515 yrkande 24 som sin mening
ger regeringen till känna vad ut-skottet anfört,

27. EMU (mom. 9)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken EMU börjar med
"Den s.k." och slutar med "yrkandena 23 och 24" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att Sverige bör motverka att EMU kommer till stånd
. För svensk del hotar EMU-projektet att leda till att delar av näringsli-
vet slås ut, till fortsatt och tilltagande massarbetslöshet, ökande
ekonomiska klyftor och minskat inflytande för medborgarna. Svensk ekonomi
får sämre förutsättningar att fungera bra om kronan ersätts med en
europeisk enhets-valuta. Den egna valutan, kronan, är en viktig stötdämpare
mot externa chocker. Tas kronan bort blir påfrestningarna på företagen och
arbetsmark-naden betydligt större.
Utskottet vill erinra om att ett medlemskap i EMU i praktiken måste anses
vara oåterkalleligt - det blir mycket svårt att gå ur. Rimligtvis borde ett
så genomgripande beslut prövas i en folkomröstning.
Om vi stannar utanför EMU och ser till att vi har balans i de offentliga fi
-nanserna och att samhällets infrastruktur fungerar väl, fortsätter med
frihan-del och internationellt samarbete och månar om att alla skall kunna
delta på ett produktivt sätt i samhällsutvecklingen - då kan det enligt
utskottets upp-fattning gå bra som det gör i t.ex. Norge och Schweiz. Då
kan vi vidmakt-hålla en bra välfärd, starka sociala skyddsnät och emotse en
positiv ekono-misk utveckling. Vad gäller den fortsatta penningpolitiken är
det i samman-hanget viktigt att förtroendet för Riksbanken upprätthålls bl.
a. genom att inflationsmålet lagfästs och att det kompletteras med ett
allmänekonomiskt mål så att penningpolitiken i ökande grad kan stödja de av
riksdagen upp-satta ekonomisk-politiska målsättningarna. Vad gäller
valutapolitiken är det i sammanhanget viktigt att undvika att kronan knyts
till andra valutor, t.ex. genom medlemskap i ERM.
Utskottet tillstyrker motion Fi202 (mp) yrkandena 1, 2 och 4. Motionerna
Fi205 (v), Fi208 (s) samt U515 (kd) yrkandena 23 och 24 kan delvis anses
tillgodosedda med det anförda medan motion U502 (m) yrkande 3 avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande EMU
att riksdagen med bifall till motion 1996/97: Fi202 yrkandena 1, 2 och 4,
med anledning av motionerna 1996/97:Fi205, 1996/97:Fi208 samt 1996/97:U515
yrkandena 23 och 24 samt med avslag på motion 1996/97: U502 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

28. EMU (mom. 9)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken EMU börjar med
"Den s.k." och slutar med "yrkandena 23 och 24" bort ha följande lydelse:
Utskottet vill framhålla att Sverige bör avstå från ett deltagande i EMU:s
tredje fas år 1999. De strukturella problemen i svensk ekonomi är alltför
stora för att Sverige bör bli medlem i valutaunionen. Utskottet har vidare
den uppfattningen att det är Sveriges riksdag som skall avgöra om Sverige
skall delta i EMU.
Med det anförda tillstyrks motion U515 (kd) yrkandena 23 och 24. Motio-
nerna Fi202 (mp) yrkandena 1, 2 och 4, Fi205 (v), Fi208 (s) samt U502 (m)
avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:
9. beträffande EMU
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:U515 yrkandena 23 och 24 och
med avslag på motionerna 1996/97:Fi202 yrkandena 1, 2 och 4, 1996/97:Fi205,
1996/97:Fi208, 1996/97:U502 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,
29. Fördelningspolitiska konsekvensanalyser (mom. 11)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fördelningspoli-
tiska konsekvensanalyser börjar med "Finansutskottet har tidigare" och
slutar med " och Fi913 (kd)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser liksom motionärerna att det är viktigt att en mer
klargörande analys än vad som redovisas i propositionen görs beträffande de
fördelningspolitiska effekterna av det s.k. saneringsprogrammet. Inför det
fortsatta beslutsfattandet framstår det som nödvändigt att regeringen gör
en ordentlig konsekvensanalys av vad de statliga nedskärningarna i sociala
system innebär i kronor och ören såväl för kommuner och landsting som för
enskilda individer och familjer. Vidare bör det anges vad det kommer att
innebära i antalet förlorade arbetstillfällen och i minskad social service
inom exempelvis vård- och omsorgssektorn. Med ett sådant underlag blir det
lätta-re att göra avvägningar när beslut skall tas som direkt eller
indirekt påverkar den kommunala ekonomin såväl som den enskildes.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion
Fi913 (kd) och föreslår att riksdagen hos regeringen begär en kon-
sekvensanalys i enlighet med vad som anförts ovan. Motionerna Fi507 (s) och
Fi908 (s) är mot bakgrund av det anförda i stort tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:
11. beträffande fördelningspolitiska konsekvensanalyser
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi913 samt med anled-ning av
motionerna 1996/97:Fi507 och 1996/97:Fi908 som sin me-ning ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

30. Fördelningspolitiska konsekvensanalyser (mom. 11, motiveringen)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fördelningspoli
-tiska konsekvensanalyser börjar med "Finansutskottet har tidigare" och
slutar med "vårpropositionen (prop. 1995/96:150 s. 41-46)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av de nu aktuella motionerna anföra
följande. Sedan våren 1994 lämnar regeringen löpande och omfattande för-
delningspolitiska redogörelser. Statistiska centralbyrån gör sedan 1975 mät
-ningar som beskriver förändringar i inkomstfördelningen. Utskottet utgår
från att fördelningseffekterna av bl.a. sådana förändringar som här nämnts
kommer att följas upp.
Det är emellertid viktigt att notera att dessa studier utgår från ett
statiskt betraktelsesätt. Enligt utskottets mening får inte statiska
fördelningsanalyser tas till intäkt för att regeringen avstår från att föra
en politik som leder till att välståndet kan öka och att det största
fördelningsproblemet, arbetslösheten, kan minskas.
31. Fördelningspolitiska konsekvensanalyser (mom. 11, motiveringen)
Anne Wibble (fp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Fördelningspolitiska konsekvensanalyser börjar med
"Finansutskottet har tidigare" och slutar med "vårpropositionen (prop. 1995
/96:150 s. 41-46)" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av de nu aktuella motionerna anföra
följande. Sedan våren 1994 lämnar regeringen löpande och omfattande för-
delningspolitiska redogörelser. Statistiska centralbyrån gör sedan 1975 mät
-ningar som beskriver förändringar i inkomstfördelningen. Utskottet utgår
från att fördelningseffekterna av bl.a. sådana förändringar som här nämnts
kommer att följas upp.
Utskottet vill också betona vikten av att regeringen i sina förslag tar hän
-syn till de fördelningspolitiska analyserna. Så har inte varit fallet, t.
ex. vad gäller den orimligt stora börda som budgetsaneringen lagt på
barnfamiljerna, särskilt de med många barn.
Det är också viktigt att notera att de fördelningspolitiska studierna utgår
från ett statiskt betraktelsesätt. Enligt utskottets mening får inte
statiska fördelningsanalyser tas till intäkt för att regeringen avstår från
att föra en politik som leder till att välståndet kan öka och att det
största fördelnings-problemet, arbetslösheten, kan minskas. Utskottet vill
också erinra om den långsiktigt kanske viktigaste fördelningspolitiska
effekten av en framsynt utbildningspolitik.

32. Miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet (mom. 12)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att utskottets yttrande som under rubriken Miljökonsekvenserna av
konvergensprogrammet börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med
"yrkandena 8 och 9" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill betona att de fem s.k. konvergenskraven inte står i
motsatsförhållande till en grön ekonomisk politik. Men den ekonomiska
politiken kan inte tillåtas bestå av enbart dessa fem krav. Tvärtom måste
de underordnas övergripande sociala och miljömässiga mål för den ekonomiska
politiken. Miljöpartiets medverkan i detta konvergensprogram har bl.a. med-
fört att såväl arbetslösheten som miljöfrågorna har lyfts upp som centrala
mål jämsides med konvergenskriterierna. I de hittills gjorda
uppföljningarna av konvergensprogrammet hösten 1995, våren 1996 och i
anslutning till den nu aktuella budgetpropositionen finns det emellertid
ingen som helst upp-följning vad gäller miljömålen. Därmed omöjliggörs
riksdagens bedömning av hur konvergensprogrammet uppfylls. Det visar att
regeringen nonchalerar delar av det överenskomna konvergensprogrammet. De
bedömningar som kunnat göras av utvecklingen av den svenska miljöskulden
visar att den ökat ytterligare sedan regeringen antog konvergensprogrammet.
Regeringen har inte lagt fram något som helst handlingsprogram för att
försöka tillgodose miljömålen i det svenska konvergensprogrammet. Tvärtom
aviseras bety-dande nedskärningar på miljöområdet i statsbudgeten.
Utskottet tillstyrker förslagen i motion Fi202 (mp) yrkandena 8 och 9 och
föreslår riksdagen att uppdra åt regeringen att återkomma till riksdagen
med en analys av miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet. Regeringen
skall också lägga fram en plan eller ett åtgärdsprogram, som tydligt
tillgodo-ser kravet att miljöskulden inte ökas, utan tvärtom minskas
samtidigt som konvergensprogrammets övriga krav uppfylls.
dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:
12. beträffande miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi202 yrkandena 8 och 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Skattepolitikens inriktning (mom. 14)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattepolitikens
inriktning börjar med "Finansutskottet ser ingen" och slutar med "Sk371 (kd
) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Vad gäller skattepolitikens inriktning vill utskottet anföra följande.
Sverige är det land i den fria världen där de enskilda människorna är mest
beroende av politikers värderingar och beslut. Ingen annanstans är medbor-
garna så beroende av politiska beslut för sin ekonomiska standard och för
sin sociala trygghet.
När individer och familjer är hänvisade till bidrag för sin vardagsförsörj-
ning saknar de verkliga möjligheter att själva förbättra sin situation.
Margi-na-leffekterna av en ökad arbetsinsats tar sig ofta närmast
konfiskatoriska uttryck.
Målsättningen måste vara att det skall vara möjligt för de allra flesta att
kunna leva på sin lön. För att realisera det målet måste först och främst
skatterna sänkas för låg- och mellaninkomsttagare och därmed möjliggöra en
sänkning av behovet av bidrag och offentligt stöd. För det andra skall inte
skatterna ta i anspråk en så stor del av inkomstökningar att de ekonomiska
incitamenten för utbildning, ansvarstagande och förkovran i arbetet elimine
-ras. För det tredje skall reformer på bl.a. skatteområdet stärka de
tillväxtska-pande faktorerna, så att arbetslösheten kan pressas tillbaka
och antalet män-niskor som helt är beroende av de offentligas bidrag kan
minska. Det lång-siktiga målet måste vara att den som är i behov av bidrag
och offentligt stöd inte skall betala skatt och att den som betalar skatt
inte skall behöva bidrag.
Ett lägre skattetryck ger enskilda människor en större rådighet över den
egna vardagen. Det gör det bl.a. möjligt att undvika den fattigdomsfälla
som kombinationen av minskade offentliga tjänster och högre skatter i dag
för-sätter ett växande antal människor i. Det finns en tydlig koppling
mellan Sveriges ekonomiska problem och våra växande sociala problem. De som
drabbas hårdast av svag tillväxt och arbetslöshet är de som har de minsta
marginalerna och de lägsta inkomsterna. När välståndet stagnerar drabbas de
som saknar arbete värst. Människors möjligheter att försörja sig själva
utan bistånd från det allmänna måste förstärkas. Det förutsätter ekonomisk
tillväxt och goda reallöner men också skatter på en nivå som gör det
möjligt för enskilda och familjer att leva på sina inkomster. Man måste
kunna leva på sin lön.
Arbetslösheten i Sverige är rekordhög. Den socialdemokratiska regeringen
har misslyckats med att främja tillkomsten av riktiga jobb eftersom man
saknar den grundläggande insikten om företagandets villkor. Arbetslösheten
har förvärrats av regeringens politik. Sedan 1994 har regeringen genomfört
skattehöjningar på ca 80 miljarder kronor som till en betydande del riktat
sig mot företagen och försvårat expansion och nyanställningar.
Huvuddelen av skattehöjningarna har gällt beskattningen av arbete. Det har
blivit dyrare att anställa, och förutsättningarna för en långsiktigt funge-
rande lönebildning har försämrats. Särskilt allvarlig är den s.k.
värnskatten som inneburit att ökad kunskap och större kompetens lönar sig
mindre. Tillsammans med den kraftiga höjningen av egenavgiften är
marginalskatten för en stor del av de heltidsarbetande nu ungefär 60 % i
stället för de 50 % som var målet i marginalskattereformen.
Näringslivets kapitalförsörjning har också försvårats och fördyrats genom
införandet av dubbel skatt på det egna riskbärande kapitalet i aktiebolag.
Kapitalbildningen har hämmats också i andra avseenden, genom återinförd
förmögenhetsskatt och en vidgning av fastighetsskatten till kommersiella
lokaler och industrifastigheter. Genom de kraftiga energiskattehöjningarna
har svensk industri fått ett högre kostnadsläge och därmed sämre konkur-
rensförmåga.
Om massarbetslösheten skall kunna hävas krävs ett program för förändring
där företagande och initiativkraft står först på dagordningen. Företagen
måste få verkliga möjligheter att växa om de skall kunna ge riktiga och
tryg-ga jobb åt de människor som i dag drabbats av arbetslöshet. För detta
krävs en företagsexpansion som saknar motstycke i modern tid. En sådan
utveck-ling kan åstadkommas endast genom en djupgående och snabb
förbättring av företagandets villkor och en ökad frihet för människor att
själva forma sitt liv. Detta måste vara en grundläggande utgångspunkt för
utformningen av skattepolitiken.
I motion Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) lägger Moderaterna fram förslag till
successiva utgiftsminskningar som netto uppgår till drygt 70 miljarder kro-
nor mer än vad regeringen föreslagit för år 1999. Detta möjliggör skatte-
sänkningar på drygt 65 miljarder kronor netto för hushåll och företag,
samti-digt som budgetsaldot förbättras jämfört med regeringens förslag.
Tyngd-punkten ligger i kraftigt sänkta egenavgifter, sänkta kommunalskatter
och införande av ett grundavdrag för barn vid den kommande beskattningen.
Relativt sett gynnas därmed låg- och medelinkomsttagare. Utskottet anser
att detta är en riktig väg att välja och ställer sig således bakom de i
motionen angivna riktlinjerna för skattepolitiken.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi407 (m) yr-
kande 1 och med anledning av motion Fi414 (m) som sin mening ge reger-
ingen till känna. Övriga här aktuella motioner avslås.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi407 yrkande 1, med anledning
av motion 1996/97:Fi414 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi212 yrkande
6, 1996/97:Fi213 yrkande 12, 1996/97:Fi406, 1996/97:Fi419 yrkande 1, 1996/
97:Fi420 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi907, 1996/97:Sk370 yrkande 1 och
1996/97:Sk371 yrkan-dena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

34. Skattepolitikens inriktning (mom. 14)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattepolitikens
inriktning börjar med "Finansutskottet ser ingen" och slutar med "Sk371 (kd
) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Vad gäller skattepolitikens inriktning vill utskottet anföra följande.
Kampen mot arbetslösheten är en kamp för goda företagarvillkor. Hösten 1994
inledde regeringen en skattepolitik som successivt har försämrat före-
tagarklimatet. Som exempel på åtgärder som försämrar möjligheterna att
driva företag kan nämnas höjd marginalskatt, återinförd dubbelbeskattning,
höjda arbetsgivaravgifter, höjd fastighetsskatt på industrifastigheter,
tidigare momsbetalning, skärpta fåmansregler, höjd förmögenhetsskatt för
aktier, kraftigt höjda energiskatter, förlängd sjuklöneperiod utan
skattekompensa-tion, m.m.
En tyngdpunktsförskjutning måste nu ske i riktning mot en mer före-
tagsvänlig politik. Selektiva företagsstöd måste bytas ut mot ett bättre
gene-rellt företagsklimat genom lägre skatter. Ett gynnsamt klimat för de
mindre och medelstora företagen är av största vikt i kampen mot den höga
arbets-lösheten liksom för saneringen av statsfinanserna. Självfallet är
goda villkor även för de större företagen nödvändigt.
Det som nu är viktigast är att få omedelbara beslut om sådana skatter som
är av central betydelse för att få fler och växande företag samt att
skattereg-lerna utformas så att en växande tjänstesektor kan uppstå. Det är
uppenbart att s.k. hushållsrelaterade tjänster, där
produktivitetsutvecklingen ofta är långsammare och konkurrensen med gör-det
-själv är större, har svårt att bära dagens totala skattebörda.
Vidare måste de skattebelastningar på sparande som försämrar förutsätt-
ningarna för investeringar och tillgång till riskkapital sänkas. Ett
avskaffande av dubbelbeskattningen av aktieutdelningar är därför viktigt,
liksom ett återupprättande av principen om "hälften kvar" i skattereformen.
Förenk-lingar i systemen, sänkta och förenklade skatter för fåmansföretag,
avskaf-fande av de nya momsinbetalningsreglerna är andra inslag i en
skattepolitik för förbättrat företagarklimat.
Motion Fi419 yrkande 1 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) innehåller förslag om
en skattepolitik med denna inriktning. Folkpartiets förslag till politik
innebär bl.a. att skattereformen återupprättas med en återgång till en
margi-nalskatt på högst 50 % och med viktiga skattesänkningar för att få en
positiv utveckling och en minskad arbetslöshet. Kraftigt sänkta
arbetsgivaravgifter och sänkt inkomstskatt, t.ex. genom höjt grundavdrag,
är viktiga inslag i en sådan politik.
Utgångspunkterna för Folkpartiets förslag är att besegra massarbetslöshe-
ten, att skapa förutsättningar för ett kraftigt ökat nyföretagande och att
få tjänstesektorn att lyfta. Den bärande principen för skatteomläggningen
1991 var att det skall löna sig att arbeta, spara och satsa på företagande.
Utskottet menar i likhet med motionärerna att den principen fortfarande bör
vara en grundbult för en dynamisk samhällsekonomi.
Utskottet förordar således skattesänkningar för arbete och företagande på
ca 25 miljarder kronor för år 1997 och mer därefter. Finansieringen sker
till största delen genom minskade offentliga utgifter, men också genom att
mat-momsen återgår till den generella nivån.
Vad utskottet här anfört om skattepolitikens inriktning bör riksdagen med
bifall till motion Fi419 (fp) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till
känna. Övriga här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion Fi419 yrkande 1 och med avslag på
motionerna 1996/97:Fi212 yrkande 6, 1996/97:Fi213 yrkande 12, 1996/97:Fi406
, 1996/97:Fi407 yrkande 1, 1996/97:Fi414, 1996/97: Fi420 yrkandena 1 och 2,
1996/97:Fi907, 1996/97:Sk370 yrkande 1 och 1996/97:Sk371 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

35. Skattepolitikens inriktning (mom. 14)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattepolitikens
inriktning börjar med "Finansutskottet ser ingen" och slutar med "Sk371 (kd
) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Vad gäller skattepolitikens inriktning vill utskottet anföra följande.
Vänsterpartiet presenterar i motionerna Fi212 och Sk370 av Gudrun Schyman m
.fl. (v) en samlad politik för full sysselsättning, rättvis fördel-ning,
jäm-ställdhet och sanerade statsfinanser. Motionärerna menar att dessa
politiska målsättningar är oskiljaktiga. Full sysselsättning är en
avgörande förutsättning för rättvis fördelning, för jämställdhet och för en
varaktigt starkare offentlig ekonomi. En stark offentlig ekonomi är en
förutsättning för trygga välfärdssystem. Utskottet instämmer i
motionärernas påstående och menar att detta bör vara grunden för
skattepolitikens inriktning.
Massarbetslösheten är det stora hotet mot välfärden och jämställdheten.
Vänsterpartiets förslag syftar till att skapa förutsättningar för full
sysselsätt-ning och för ett rättvisare och mer jämställt Sverige. I likhet
med motionä-rerna menar utskottet att budgetpropositionen är helt
otillräcklig i samtliga dessa avseenden. Med Vänsterpartiets alternativ
ökar skatteinkomsterna med 3 miljarder kronor netto, och nivån på de
statliga utgifterna ligger 15 miljar-der kronor över regeringens förslag
till följd av partiets förslag om satsningar för nya jobb. Med det
budgetalternativet uppnås målsättningen att eliminera underskottet i
statens finansiella sparande före år 2000.
Vänsterpartiets förslag på skatteområdet, som utskottet ställer sig bakom,
syftar till att uppfylla fem huvudmål:
1. Stärka statsfinanserna
2. Utjämna skillnader i inkomst och förmögenhet
3. Stimulera till ökad sysselsättning
4. Bättre miljöanpassning av produktion och konsumtion
5. Trygga välfärdssamhället
Utskottet välkomnar därför Vänsterpartiets förslag om skattesänkningar i
lägre inkomstskikt genom ett höjt grundavdrag. Förslaget belastar kommu-
nerna, som kompenseras genom att grundavdraget slopas för inkomster över
brytpunkten. För staten innebär det ökade intäkter med 2 miljarder kronor.
Våra förslag innebär också att skatteuttaget ökas på högre inkomster och
att ett skärpt avdragstak för skuldräntor införs. Vidare föreslår
Vänsterpartiet riktlinjer för en miljöanpassad skatteväxling och konkreta
förslag om en rad miljörelaterade skatter. Detaljerna i förslagen behandlar
utskottet på annan plats i betänkandet.
Enligt regeringens bedömning är det knappast möjligt att genomföra annat än
marginella förändringar av det totala skatteuttaget framöver. Utskottet kan
i stort dela denna bedömning men menar att fördelningspolitiska och miljö-
politiska skäl talar för att vissa skattehöjningar är nödvändiga. I likhet
med Vänsterpartiet kan utskottet i nuläget uppskatta detta behov till ca 3
miljarder kronor netto.
Det kan således bli aktuellt med en del justeringar och omfördelningar
mellan olika skatter. Inte bara med anledning av - som regeringen skriver -
den fortgående internationaliseringen av den svenska ekonomin utan också
för att få en mer sysselsättningsbefrämjande och fördelningspolitiskt
riktig profil på skattepolitiken. Det är också önskvärt med en ökad
miljörelatering av skattesystemet. Konkreta steg mot en miljörelaterad
skatteväxling bör tas redan under kommande budgetår.
När det gäller skattereformen kan utskottet konstatera att stora delar av
grundprinciperna bakom reformen var riktiga men att reformen finansierades
på fel sätt och genomfördes vid fel tidpunkt. Valet av finansieringsmetod
medförde att den blev kraftigt underfinansierad. Enligt utskottets
uppfattning medförde skattereformen inte bara att lågkonjunkturen
förstärktes. Reformen bidrog troligen också till att utlösa den ekonomiska
krisen. Valet av finansie-ringsmetod, att växla direkta skatter mot
indirekta och öka kostnaderna för boendet, gav också negativa
fördelningspolitiska effekter. Detta medförde att köpkraft fördes över från
mer konsumtionsbenägna personer till mindre konsumtionsbenägna. På så sätt
förstärktes krisen på hemmamarknaden. Även konjunkturpolitiska skäl talar
för en bättre fördelningspolitisk profil i beskattningen med ett ökat
skatteuttag i de högre inkomstskikten för att finansiera skattelättnader
och andra åtgärder för att förbättra möjligheterna för andra grupper att
öka sin konsumtion.
Utskottet instämmer vidare i motionärernas krav om att regeringen inom EU
skall verka för en internationell samordning och kontroll av kapitalrörel-
ser och skatteplanering och för en minimiskattesats för
kapitalbeskattningen. Regeringen bör också på det internationella planet
sträva för att momsen på tjänsteproduktion skall kunna sänkas i syfte att
stimulera sysselsättningen och också verka för minimiskattesatser och ett
höjt skatteuttag på miljöom-rådet.
Bedömningen av dessa frågor har stor betydelse för framtida skattepolitis-
ka beslut. Det är också viktigt att genomföra förbättringar för de mindre
företagen, bl.a. genom att förenkla och förbättra reglerna för enskilda
firmor och handelsbolag och genom särskilda lättnader för småföretagare med
låga inkomster. Samtidigt bör bolagsskatten höjas till 30 % och för bolag
med höga inkomster, över 50 miljoner kronor, med ytterligare 5
procentenheter.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motionerna Fi212 (v)
yrkande 6 och Sk370 (v) yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.
Utskottet återkommer senare i betänkandet till de förslag till konkreta
åtgär-der på skatteområdet som preciseras närmare i de nämnda motionerna.
Övri-ga här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna Fi212 yrkande 6 och Sk370 yrkande
1 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 12, 1996/97:Fi406,
1996/97:Fi407 yrkande 1, 1996/97:Fi414, 1996/97: Fi419 yrkande 1, 1996/97:
Fi420 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi907 och 1996/97:Sk371 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

36. Skattepolitikens inriktning (mom. 14)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattepolitikens
inriktning börjar med "Finansutskottet ser ingen" och slutar med "Sk371 (kd
) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Vad gäller skattepolitikens inriktning vill utskottet anföra följande.
I motionerna Fi213 och Fi420 lägger Miljöpartiet de gröna fram en offen-siv
politik för en rättvisare fördelning och en bättre hushållning med naturre-
surser. I motionen framhålls att syftet med politiken skall vara att
tillgodose mänskliga behov inom de ramar som miljön sätter och att stödja
en långsik-tigt hållbar utveckling. Enligt Miljöpartiets uppfattning skall
det goda sam-hället byggas på social rättvisa, solidaritet med utsatta
människor och ett starkt hävdande av välfärdens kärna, här i landet och
internationellt. Enligt utskottets mening bör dessa grundvärderingar vara
vägledande för skattepo-litikens inriktning.
Saneringen av statsfinanserna är helt nödvändig och genomförs nu i unge-fär
den takt som utskottet anser är nödvändig. Budgetunderskotten måste upphöra
och dessutom är det viktigt att i god takt minska statsskulden och därmed
minska beroendet av långivare och räntenivåer. Räntorna på statsskulden tar
i dag alltför stor andel av statsbudgetens utgifter - ökningen av
räntekostnaderna under 90-talet motsvarar till stor del de besparingar som
har tvingats fram under de senaste tre åren. En minskning av räntekostnader
-na underlättar långsiktigt finansieringen av de offentliga verksamheterna
och trygghetssystemen. En minskad statsskuld innebär också att
penningmarkna-den i motsvarande grad krymps och dess spekulativa inslag får
mindre in-flytande på den totala ekonomin. Det bör i sig medföra att större
resurser kommer att ställas till förfogande för investeringar i effektivare
och ny pro-duktion i företagen. Sammantaget innebär detta att utrymmet för
att minska den totala skattekvoten är begränsat.
Utskottet är emellertid mycket kritiskt till den bristfälliga
fördelningspro-fil, den dåliga miljöanpassning och de upprepade
övervältringar av kostnader på kommunsektorn som regeringens
saneringsprogram innebär. Utskottet kan nu konstatera att även regeringen i
den fördelningspolitiska analys som ingår i propositionen erkänner
allvarliga brister. Av propositionen framgår att inkomstklyftorna ökar i
samhället och att saneringsprogrammet förstärker detta.
Saneringsprogrammets skattehöjningar och besparingar innebär att de som
tjänar minst förlorar största andelen av sina redan mycket magra dispo-
nibla inkomster. Det är direkt stötande att de grupper som har allra störst
ekonomiska marginaler inte behövt ta ett större ekonomiskt ansvar för den
statsfinansiella krisen. Trots dessa konstateranden saknar propositionen
förslag för att rätta till bristerna.
Den traditionella politiken har varit, och är i huvudsak fortfarande, att
för-söka åstadkomma en snabb ekonomisk tillväxt. Denna ensidiga inriktning
vänder sig utskottet emot eftersom det har visat sig medföra ökad miljöför-
störing och utarmning av begränsade resurser. Ekonomins innehåll och in-
riktning är viktigare än att den ekonomiska omsättningen ökar. Det
utesluter naturligtvis inte en ekonomisk tillväxt som grundar sig på ett
bättre tillvara-tagande av mänsklig kreativitet och effektivare användning
av begränsade resurser. Tvärtom är en sådan tillväxt i hög grad angelägen
att underlätta.
Vad Sverige behöver är en grön politik som inriktas på att begränsa miljö-
skulden, uppnå en rättvisare och mer solidarisk fördelning av tillgångar
och besparingar och att minska den öppna arbetslösheten. De åtgärder som
måste vidtas i denna riktning ligger till stor del utanför skatteområdet.
Skatterna skall utformas så att en god hushållning av begränsade resurser
främjas och så att enskilda människors kreativitet och skaparkraft gynnas.
Det bör fram-hållas att en lägre beskattning av arbete, högre miljöskatter
och åtgärder för att skapa förutsättningar för en växande privat sektor med
fler små och me-delstora företag utgör viktiga led i strävandena att vrida
utvecklingen i rätt riktning. Skatterna påverkar i hög grad prisbildningen
och utgör ett mycket viktigt politiskt medel att påverka
samhällsutvecklingen.
Enligt utskottets uppfattning kommer behovet av skattefinansiering av of-
fentliga verksamheter att vara stort även i framtiden. Skattetrycket är
samti-digt mycket högt i Sverige jämfört med vår omvärld. Det beror främst
på de omfattande offentliga transfereringarna. Det höga skattetrycket har
de up-penbara fördelar som att det bekostar viktiga offentliga verksamheter
som skola, vård och omsorg och att det ger ett väl utvecklat
trygghetssystem i livets alla faser. Men nackdelarna är också påtagliga.
Medborgarnas möjlig-het att själva välja vad de vill göra med sina
förtjänster minskar i samma grad som de betalar skatt, och deras beroende
av de offentliga trygghetssys-temen ökar. Graden av frihet för egen
skaparkraft och självtillit minskar. Det höga skattetrycket gör svensk
ekonomi mer känslig för konjunktursväng-ningar och ökar riskerna för
budgetunderskott, högre räntenivåer och obalan-ser i ekonomin. Paradoxalt
nog innebär detta att manöverutrymmet för den offentliga sektorn blir
inskränkt. Det ökade internationella samarbetet och den tilltagande
internationaliseringen av ekonomin innebär att dessa höga skatter i ökande
grad är en nackdel för svensk ekonomi. I vissa fall innebär samarbetet inom
EU att vi direkt eller indirekt tvingas att minska vissa skat-ter. Det
gäller bl.a. kapitalbeskattningen och sannolikt också momsen. Sam-mantaget
bör därför skattetrycket på sikt sänkas. Miljöpartiets förslag om
grundtrygghet och minskad koppling av de offentligt finansierade trygghets-
och pensionssystemen till lön och inkomst innebär att skattetrycket långsik
-tigt kan sänkas. Miljöpartiets förslag till arbetstidsförkortning innebär
att kostnaderna för arbetsmarknadspolitiska åtgärder och ersättningar
minskar, vilket också skapar ett utrymme för lägre skatter. Även
Miljöpartiets förslag till skatteväxling, som innebär att skatt på arbete
sänks och miljörelaterade skatter höjs, bör på sikt gynna framväxten av en
större privat sektor och därmed en större skattebas totalt sett, vilket i
sig också skapar möjligheter till lägre skattetryck. Dessa effekter är
emellertid långsiktiga och skall kortsik-tigt ställas emot den
statsfinansiella situationen och behovet av att minska statsskulden.
Utskottet bedömer att den totala skattekvoten kommer att ligga kvar på
ungefär nuvarande nivå under de närmaste åren. Inom ramen för ett totalt
oförändrat skatteuttag måste enligt utskottets mening en skatteväxling ge-
nomföras med lägre skatter på arbete och högre på energi, utsläpp och råva-
ruförbrukning. Skatteväxlingen bör omfatta 25 miljarder kronor 1999 och ca
100 miljarder kronor år 2010. Inom den ramen kan skatten på arbete (arbets-
givaravgifter, egenavgifter och i viss mån inkomstskatten) sänkas med nära
12 procentenheter. Det behövs klara långsiktiga beslut som anger färdrikt-
ningen mot ett ekologiskt hållbart kretsloppssamhälle. Riksdagen bör därför
nu fatta bindande beslut om skatteväxling för åren 1997-1999 och princip-
beslut om en fortsatt skatteväxling fram till år 2010.
När det gäller företagsbeskattningen framhålls i motionen att det är ange-
läget att regeringen snarast presenterar ett konkret förslag till
skattelättnader för bolags- och kapitalbeskattningen i småföretag, bl.a. i
form av lättnader i dubbelbeskattningen.
Utskottet återkommer senare i betänkandet och behandlar de konkreta skatte-
och avgiftsförslagen för en skattepolitik med den inriktning utskottet
förordat ovan. Vad utskottet här anfört om skattepolitikens inriktning bör
riksdagen med bifall till motionerna Fi213 (mp) yrkande 12 och Fi420 (mp)
yrkandena 1 och 2 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga här
aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 12 och 1996/
97:Fi420 yrkandena 1 och 2 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi212
yrkande 6, 1996/97:Fi406, 1996/97:Fi407 yrkande 1, 1996/97:Fi414, 1996/97:
Fi419 yrkande 1, 1996/97:Fi907, 1996/97: Sk370 yrkande 1 och 1996/97:Sk371
yrkandena 1 och 2 som sin me-ning ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

37. Skattepolitikens inriktning (mom. 14)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattepolitikens
inriktning börjar med "Finansutskottet ser ingen" och slutar med "Sk371 (kd
) yrkandena 1 och 2" bort ha följande lydelse:
Vad gäller skattepolitikens inriktning vill utskottet anföra följande.
Kristdemokraternas mål och riktlinjer för skattepolitiken läggs fram i mo-
tionerna Fi214 och Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd). Partiets alternativ
till budgetpropositionen tar sikte på tre huvuduppgifter. Den första gäller
att skapa förutsättningar för nya och växande företag för att åstadkomma de
nya jobben. Den andra huvuduppgiften är att skapa resurser så att kommuner
och landsting kan möta de snabbt växande behoven av vård och omsorg. Den
tredje huvuduppgiften är att se till att den ekonomiska saneringen bedrivs
på ett sådant sätt att inte de mest utsatta grupperna drabbas ytterligare
och att de som drabbats mest av regeringens nedskärningar kompenseras.
Utskottet instämmer i att dessa uppgifter är viktiga och att
skattepolitiken bör ha en sådan inriktning att målen kan nås.
Det svenska skattetrycket måste sänkas. Skatterna får dock inte sänkas så
att det rubbar den samhällsekonomiska balansen eller leder till problem med
finansieringen av en god utbildning, vård och omsorg. Skattetrycket bör
inte överstiga 50 % av BNP, och på längre sikt måste skatterna sänkas under
denna nivå. I samband med skatteväxling där skatter på arbete växlas mot
skatter på energi, miljöfarliga utsläpp och ändliga naturresurser kan
succes-sivt krympande miljöskattebaser på ett naturligt sätt bidra till en
sänkning av skattetrycket.
Utskottet anser att det är angeläget att skattepolitiken inriktas på
sänkning-ar av det totala skattetrycket, främst genom att skatten på arbete
sänks. Skattesystemet måste ge incitament för arbete. Skattereformens mål
om enkelhet och en maximal marginalskatt om 50 % måste upprätthållas. Den
statliga skatten skall därför uppgå till 20 % och den s.k. värnskatten
skall alltså slopas. I stället bör man enligt utskottets uppfattning slopa
grundav-draget vid den statliga beskattningen.
Kristdemokraterna presenterar en stor satsning på tjänstesektorn som ger
nya och bättre förutsättningar för tjänster riktade till de enskilda
hushållen och som leder till utveckling och expansion. För att öka ny- och
småföreta-gande föreslår vi sänkt skatt inom tjänstesektorn genom en modell
för skatte-reduktion som liknar ROT-avdraget och att den danska modellen
för hem-tjänster införs även här i landet. Utskottet finner en sådan
inriktning av skat-tepolitiken tilltalande och menar att förslag med denna
innebörd bör utredas så att de snabbt skall kunna sjösättas.
Ett gynnsamt klimat för små- och nyföretagande är av största vikt inför
1990-talets kamp mot den höga arbetslösheten. Kapitalförsörjningen för de
mindre företagen måste förbättras genom ett permanent riskkapitalavdrag och
avskaffande av dubbelbeskattningen för samtliga bolag. De skärpta
betalningsreglerna för mervärdesskatten bör slopas för alla företag.
För att finansiera nödvändiga åtgärder är en återgång till en samordnad
livsmedelsmoms nödvändig. Denna höjning av momsen drabbar alla, men de
förbättringar som föreslås kommer de sämst ställda till del. Bland skatteåt
-gärderna i övrigt på inkomstsidan bör ingå höjd tobaksskatt och införande
av en avfallsskatt.
Utskottets förslag till riktlinjer för skattepolitiken leder till ett
skattesystem som så långt som möjligt är långsiktigt stabilt, någorlunda
enkelt och främjar en god ekonomisk utveckling. Åtgärderna innebär också
att målkonflikterna i beskattningen begränsas och att man motverkar en
urholkning av skattemo-ralen.
Vad utskottet här har anfört om skattepolitikens inriktning bör riksdagen
med bifall till motion Sk371 (kd) yrkandena 1 och 2 som sin mening ge
regeringen till känna. Utskottet återkommer senare i betänkandet till de
konkreta förslag till åtgärder som denna inriktning ger upphov till. Övriga
här aktuella motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:
14. beträffande skattepolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sk371 yrkandena 1 och 2 och
med avslag på motionerna 1996/97:Fi212 yrkande 6, 1996/97: Fi213 yrkande 12
, 1996/97:Fi406, 1996/97:Fi407 yrkande 1, 1996/97: Fi414, 1996/97:Fi419
yrkande 1, 1996/97:Fi420 yrkandena 1 och 2, 1996/97: Fi907 och 1996/97:
Sk370 yrkande 1 som sin mening ger re-geringen till känna vad utskottet
anfört,

38. Skattskyldighet för rabatter (mom. 15)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kd),
Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skattskyldighet
för rabatter m.m. börjar med "Finansutskottet delar skatteutskottets" och
slutar med "Fi12 (fp) avstyrks" bort ha följande lydelse:
Regeringens förslag om skyldighet att betala arbetsgivaravgifter och lämna
kontrolluppgift om kundtrohetsrabatter och liknande förmåner bör avvisas.
Finansutskottet anser att regeringens förslag till skatteplikt för s.k.
frequent flyer-bonus och liknande kundtrohetsrabatter leder till en
krånglig administ-ration för företagen. Enligt utskottets mening är det
orimligt att begära att arbetsgivaren skall vara avgifts- och
kontrolluppgiftsskyldig för uppgifter de inte har fullständig tillgång till
eller kontroll över. En beskattning av dessa förmåner saknar dessutom
ekonomisk betydelse för det offentligas inkoms-ter. Frequent flyer-bonus
och liknande kundtrohetsrabatter bör vara skattefria också i fortsättningen
. Därmed behövs inte heller den krångliga administra-tiva reglering som
regeringen har föreslagit.utskottet tillstyrker följaktligen motionerna
Fi10 (m) yrkande 1 och Fi12 (fp) om avslag på propositionen i denna del.
Utskottet anser även, med anlening av yrkande 2 i motion Fi10, att reger-
ingen bör återkomma till riksdagen med en lagändring som ut-tryckligen
innebär att dessa förmåner skall vara skattefria även efter den 1 januari
1997.
dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:
15. beträffande skattskyldighet för rabatter
att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi10 yrkande 1 och 1996/97:Fi12
yrkande 2 avslår regeringens förslag i proposition 1996/97:19 om
kontrolluppgiftsskyldighet och skyldighet att betala skatt och
socialavgifter för rabatter och andra förmåner,
dels med anledning av motion 1996/97:Fi10 yrkande 2 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

39. Löneskatt på vinstandelar (mom. 22)
Per-Ola Eriksson (c), Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kd), Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Löneskatt på
vinstandelar börjar med "Finansutskottet delar socialförsäkringsutskottets"
och slutar med "(m, fp och kd) avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet motsätter sig förslaget om särskild löneskatt på avsätt-
ningar till vinstandelsstiftelse. Enligt utskottet kan sådana avsättningar
inte jämställas med lön. Beloppen bestäms i efterhand och andelarna binds
under viss tid.
Utskottet vill framhålla att ett vinstandelssystem i företagen gör de
anställ-da delaktiga i företagens resultat och sprider ägandet. Systemet
främjar pro-duktivitet och utgör ett långsiktigt sparande.
Vinstandelssystemet kan även ha en positiv effekt med avseende på de
anställdas engagemang och intresse för det egna företagets verksamhet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet förslaget om löneskatt
på vinstandelsmedel. Motionerna Fi14 (c), Fi17 (m, fp, kd), Fi419 (fp) yr-
kande 9, Sk371 (kd) yrkande 30 samt N269 (m) yrkande 19 tillstyrks.
dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:
22. beträffande löneskatt på vinstandelar
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi14, 1996/97:Fi17, 1996/
97:Fi419 yrkande 9, 1996/97:Sk371 yrkande 30 och 1996/97: N269 yrkande 19
samt med avslag på proposition 1996/97:21 yrkan-dena 1 och 2, båda i denna
del, godkänner vad utskottet anfört om lö-neskatt på vinstandelar.

40. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En översyn av
fastighetstaxeringen, m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och
slutar med en tabell med slutorden "Per Lager m.fl. (mp)" bort ha följande
lydelse:
Med anledning av förslagen om en översyn av fastighetstaxeringen vill fi-
nansutskottet anföra följande.
När taxeringsvärdena som fastställts vid 1996 års allmänna fastighetstaxer-
ing blev kända stod det klart att de ledde till orimliga effekter på många
områden. I vissa fall innebar upptaxeringen en sådan nivå att småhusägare
förklarade att de inte längre skulle ha råd att bo kvar på grund av den
höga fastighetsskatten. Trots alla uppvaktningar i ärendet beslöt
riksdagsmajori-teten dessutom att höja fastighetsskatten med 0,2
procentenheter, vilket ytterligare förvärrade läget för småhusägarna. Nu
vill regeringen lindra de omedelbara effekterna av den mycket kraftiga
skattehöjningen för vissa särskilt utsatta småhusägare genom att stegvis
införa den nya skattenivån. Detta är naturligtvis ingen lösning på
problemen. Reglerna innebär fortfa-rande att vissa medborgargrupper
beskattas på ett orättfärdigt sätt. Fastig-hetsskatten på bostäder i
kombination med förmögenhetsskatten är i dagslä-get av en sådan storlek att
den ter sig som helt orimlig sedd i ett perspektiv av höga skatter på
arbete och företagande. Saknar man stora löpande in-komster, vilket många
pensionärer och låginkomsttagare gör, kan man inte klara ytterligare
skatter, och många tvingas därför att lämna sina bostäder. Detta är helt
orimliga konsekvenser.
Den översyn som skatteutskottet respektive bostadsutskottet förordar i sitt
yttrande är inte heller avsedd att göra något åt de grundläggande felen med
fastighetsbeskattningen. Utskottet instämmer i och för sig i uppfattningen
att det kan vara bra att rätta till felaktigheter i förfarande vid
fastighetstaxering-en så att de värden som åsätts blir så korrekta som
möjligt. Enligt skatteut-skottets mening bör dock nuvarande regler för
beskattningen ligga kvar. Detta är enligt finansustkottet fel väg att välja
. I stället bör fastighetsskatten på sikt avvecklas och för småhus läggas
om till beskattning av en schablo-ninkomst på en väsentligt lägre nivå.
Utskottet anser att omedelbara föränd-ringar av skattereglerna och en
långsiktig omläggning av bostadsbeskatt-ningen är nödvändig som ett led i
en hållbar bostadspolitik för ett växande samhälle. Utskottet förordar
därför en sänkning av fastighetsskatten till 1,5 % med verkan från 1996.
För åren 1998 och 1999 förordas en ytterligare sänkning med 0,1
procentenhet vardera året. Dessutom bör endast hälften av markvärdet vara
underlag för fastighetsskatt.
Detta bör riksdagen med anledning av motionerna Fi4 yrkandena 7 och 8,
Fi401 i denna del, Fi404, Fi407 yrkandena 13 och 14, Fi415 yrkandena 2 och
3, Sk346, Sk347 yrkande 1, A425 yrkande 3 samt Bo201 yrkande 5 (alla m) som
sin mening ge regeringen till känna. Övriga här aktuella motioner avslås.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8,
1996/97:Fi401 i denna del, 1996/97:Fi404, 1996/97:Fi407 yr-kandena 13 och
14, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97: Sk346, 1996/97:Sk347
yrkandena 1, 1996/97:A425 yrkande 3 samt 1996/97:Bo201 yrkande 5 och med
avslag på motionerna 1996/97:Fi1 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi2, 1996/97:
Fi3 yrkande 1, 1996/97:Fi5, 1996/97:Fi7, 1996/97:Fi8 yrkande 1, 1996/97:
Fi402, 1996/97:Fi403, 1996/97:Fi405 yrkandena 1-3, 1996/97:Fi409, 1996/97:
Fi420 yrkan-dena 16 och 19, 1996/97:Sk329, 1996/97:Sk330, 1996/97:Sk331,
1996/97:Sk349, 1996/97:Sk366, 1996/97:Sk367, 1996/97:Sk370 yr-kandena 22-24
och 26, 1996/97:Sk371 yrkande 26, 1996/97:L713 yr-kande 23, 1996/97:A427
yrkande 3, 1996/97:A433 yrkande 5 och 1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin
mening ger reger- ingen till känna vad utskottet anfört.

41. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En översyn av
fastighetstaxeringen, m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och
slutar med en tabell med slutorden "Per Lager m.fl. (mp)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av förslagen om översyn av fastig-
hetstaxeringen m.m. anföra följande.
Bostadsutskottet har i sitt yttrande framhållit att det krävs en genomgri-
pande översyn av fastighetstaxeringen. Även skatteutskottet har framställt
ett sådant förslag, men förespråkar en mer begränsad teknisk översyn. Det
finns en bred uppslutning bakom en översyn och bakgrunden till detta är
givetvis att även företrädarna för regeringspartiet kommit till insikt om
att den skatte-reduktion som föreslagits av regeringen inte löser den
orimliga situation som uppkommit i bl.a. våra skärgårdsområden.
Som anförs i motion Fi6 av Isa Halvarsson m.fl. (fp) och A433 av Karin
Pilsäter m.fl. (fp) bör sättet att beräkna taxeringsvärdena reformeras. Bl.
a. spelar markvärdet för stor roll i beräkningen av taxeringsvärdet. En
lösning kan här vara att marktaxeringsvärdet för småhus begränsas till en
viss nivå eller att den s.k. belägenhetsfaktorn för strand och strandnära
fastigheter slopas för permanentbebodda fastigheter. Det är också orimligt
att energiför-bättrande åtgärder skall bestraffas med höjt taxeringsvärde.
Förändringar i dessa hänseenden bör enligt utskottets uppfattning
genomföras utan onödig tidsspillan. Vidare bör fastighetsskatten reformeras
också på annat sätt. Det är orimligt att fastigheter drabbas av en hög
beskattning bara för att ett grannhus har sålts till ett högt pris. Det är
inte acceptabelt att människor som arbetat hårt i hela sitt liv inte skall
kunna få bo kvar i sina hem bara för att just deras område råkat bli
populärt som sommarviste. Ett alternativ som bör utredas seriöst är att
lägga inköpspriset till grund för uttag av fastighetsskatt.
Vad som här har anförts bör riksdagen med bifall till motion A433 (fp) yr-
kande 5 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:A433 yrkande 5 och med avslag
på motionerna 1996/97:Fi1 yrkandena 1 och 2, 1996/97:Fi2, 1996/97:Fi3
yrkande 1, 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8, 1996/97:Fi5, 1996/97:Fi7, 1996/97
:Fi8 yrkande 1, 1996/97:Fi401, 1996/97:Fi402, 1996/97:Fi403, 1996/97:Fi404,
1996/97:Fi405 yrkandena 1-3, 1996/97:Fi407 yrkandena 13 och 14, 1996/97:
Fi409, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fi420 yrkandena 16 och 19,
1996/97: Sk329, 1996/97:Sk330, 1996/97:Sk331, 1996/97:Sk346, 1996/97: Sk347
yrkande 1, 1996/97:Sk349, 1996/97:Sk366, 1996/97:Sk367, 1996/97:Sk370
yrkandena 22-24 och 26, 1996/97:Sk371 yrkande 26, 1996/97:L713 yrkande 23,
1996/97:A425 yrkande 3, 1996/97:A427 yrkande 3, 1996/97:Bo201 yrkande 5 och
1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

42. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En översyn av
fastighetstaxeringen, m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och
slutar med en tabell med slutorden "Per Lager m.fl. (mp)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet vill med anledning av förslagen om översyn av fastig-
hetstaxeringen m.m. anföra följande.
Som anförs i motionerna Fi212 (v) och Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) och
Fi1 av Per Rosengren m.fl. (v) är det positivt att regeringen medger att
det finns anledning till justeringar av fastighetsskatten till följd av den
senaste fastighetstaxeringen. Enligt utskottets uppfattning räcker det inte
med de föreslagna förändringarna av fastighetsskatten. En renodlat teknisk
översyn är också otillräcklig för att lösa de svårigheter som har uppstått.
Många fastighetsägare i attraktiva områden kommer fortfarande att få pro-
blem med att kunna bo kvar, om inte reglerna ändras även på andra sätt.
Utskottet anser också att det är fel att människor skall behöva låna pengar
för att kunna betala sin fastighetsskatt eller kanske behöva lämna sina
fastigheter bara därför att de bor i ett område där fastigheter är föremål
för uppköp av kapitalstarka personer.
I motion Fi1 (v) yrkas att regeringen skall återkomma till riksdagen med
förslag om takregler för att lösa den akuta krisen. På lång sikt bör man
för-söka komma till rätta med problemen genom att utforma fastighetsbeskatt
-ningen på annat sätt. En modell som bör övervägas närmare är att man som
basvärde använder sig av senaste köpeskilling som sedan räknas upp med en
årlig koefficient.
Vad som här har anförts bör riksdagen med anledning av motion Fi1 (v)
yrkandena 1 och 2 och Sk370 (v) yrkandena 22-24 och 26 som sin mening ge
regeringen till känna. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna Fi1 yrkandena 1 och 2 och 1996/97
:Sk370 yrkandena 22-24 och 26 och med avslag på motio-nerna 1996/97:Fi2,
1996/97:Fi3 yrkande 1, 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8, 1996/97:Fi5, 1996/97:
Fi7, 1996/97:Fi8 yrkande 1, 1996/97:Fi401 i denna del, 1996/97:Fi402, 1996/
97:Fi403, 1996/97:Fi404, 1996/97: Fi405 yrkandena 1-3, 1996/97:Fi407 yrkan-
dena 13 och 14, 1996/97: Fi409, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97:
Fi420 yrkandena 16 och 19, 1996/97:Sk329, 1996/97:Sk330, 1996/97:Sk331,
1996/97: Sk346, 1996/97:Sk347 yrkande 1, 1996/97:Sk349, 1996/97:Sk366, 1996
/97: Sk367, 1996/97:Sk371 yr-kande 26, 1996/97:L713 yrkande 23, 1996/97:
A425 yrkande 3, 1996/97:A427 yrkande 3, 1996/97: A433 yrkande 5, 1996/97:
Bo201 yrkande 5 och 1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin mening ger rege-ringen
till känna vad utskottet anfört.

43. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En översyn av
fastighetstaxeringen, m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och
slutar med en tabell med slutorden "Per Lager m.fl. (mp)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet anser att en utvärdering av 1996 års fastighetstaxering bör
komma till stånd. Den av regeringen aviserade utvärderingen riskerar dock
att bli alltför snäv. Även om det är både viktigt och nödvändigt att en
utvär-dering snabbt kommer till stånd för att motverka de värsta bristerna
får den inte begränsas till att avse enskildheter i dagens system. Den
måste enligt utskottets uppfattning ges en bredare inriktning där
fastighetstaxeringen och fastighetsbeskattningen i sin helhet övervägs.
De problem som är förknippade med fastighetsskatten är enligt utskottets
mening uppenbara. Skatten åsätts för närvarande ett fiktivt värde som inte
motsvaras av någon inkomst, vilket har fått absurda effekter för t.ex.
fastbo-ende i vissa attraktiva skärgårdsområden. Skattens nuvarande
utformning innebär också att den fungerar som en straffskatt för dem som
satsar på att miljöanpassa sin bostad. Detta är naturligtvis helt
oaccceptabelt. Utskottet ställer sig därför även bakom motionsförslag från
Miljöpartiet om att fastig-hetsskatten på sikt bör avvecklas. Den
långsiktiga strategin bör sålunda vara att växla fastighetsskatten mot bl.a
. reducerad avdragsrätt för utgiftsräntor och höjd realisationsvinstskatt
vid avyttring av fastigheten.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Fi8 (mp)
yrkande 1 och Fi420 (mp) yrkande 16 och 19 som sin mening ge reger- ingen
till känna. Övriga motioner avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna Fi8 yrkande 1 och Fi420 yrkandena
16 och 19 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi1 yr-kandena 1 och 2, 1996
/97:Fi2, 1996/97:Fi3 yrkande 1, 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8, 1996/97:Fi5,
1996/97:Fi7, 1996/97:Fi401 i denna del, 1996/97:Fi402, 1996/97:Fi403, 1996/
97:Fi404, 1996/97:Fi405 yrkandena 1-3, 1996/97:Fi407 yrkandena 13 och 14,
1996/97:Fi409, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Sk329, 1996/97:
Sk330, 1996/97:Sk331, 1996/97:Sk346, 1996/97:Sk347 yrkande 1, 1996/97:
Sk349, 1996/97:Sk366, 1996/97:Sk367, 1996/97:Sk370 yrkandena 22-24 och 26,
1996/97:Sk371 yrkande 26, 1996/97:L713 yrkande 23, 1996/97:A425 yrkande 3,
1996/97:A427 yrkande 3, 1996/97:A433 yrkande 5, 1996/97:Bo201 yrkande 5 och
1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

44. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken En översyn av
fastighetstaxeringen, m.m. börjar med "Finansutskottet instämmer i" och
slutar med en tabell med slutorden "Per Lager m.fl. (mp)" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet instämmer i vad som anförs i motion Sk371 av Alf Svens-son
m.fl. (kd) om att systemet med fastighetsskatt successivt bör avvecklas. I
stället bör kommunerna få möjlighet att ta ut en fastighetsavgift för
täckande av kostnader för gatuunderhåll, brandförsvar och annan kommunal
service kopplad till fastigheten.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Fi3 (kd)
yrkande 1 och Sk371 (kd) yrkande 26 som sin mening ge regeringen till känna
. Övriga motioner avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:
23. beträffande en översyn av fastighetstaxeringen, m.m.
att riksdagen med anledning av motionerna 1996/97:Fi3 yrkande 1 och 1996/97
:Sk371 yrkande 26 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi1 yrkandena 1 och
2, 1996/97:Fi2, 1996/97:Fi4 yrkandena 7 och 8, 1996/97:Fi5, 1996/97:Fi7,
1996/97:Fi8 yrkande 1, 1996/97:Fi401, 1996/97:Fi402, 1996/97:Fi403, 1996/97
:Fi404, 1996/97:Fi405 yrkandena 1-3, 1996/97:Fi407 yrkandena 13 och 14,
1996/97:Fi409, 1996/97:Fi415 yrkandena 2 och 3, 1996/97:Fi420 yr-kandena 16
och 19, 1996/97: Sk329, 1996/97:Sk330, 1996/97:Sk331, 1996/97:Sk346, 1996/
97: Sk347 yrkande 1, 1996/97:Sk349, 1996/97: Sk366, 1996/97:Sk367, 1996/97:
Sk370 yrkandena 22-24 och 26, 1996/97:L713 yrkande 23, 1996/97:A425 yrkande
3, 1996/97:A427 yrkande 3, 1996/97:A433 yrkande 5, 1996/97:Bo201 yrkande 5
och 1994/95:Bo519 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

45. Fastighetsskatt för mark som innehas med tomträtt (mom. 24)
Sonja Rembo (m), Fredrik Reinfeldt (m), Mats Odell (kd), Margit Gennser (m)
och Bo Lundgren (m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Fastighetsskatt
för mark som innehas med tomträtt börjar med "Finansutskottet avstyrker
motion" och slutar med "motivering som skatteutskottet" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet tillstyrker förslaget att fastighetsskatt för mark som inne
-has med tomträtt skall erläggas av kommunen, dvs. fastighetsägaren, och
inte av tomträttshavaren. Regeringen bör återkomma till riksdagen med ett
förslag till lagändring med denna innebörd.
Vad utskottet här anfört bör riksdagen med bifall till motion Sk348 (kd)
som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:
24. beträffande fastighetsskatt för mark som innehas med tomträtt
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Sk348 som sin mening ger
regeringn till känna vad utskottet anfört,

46. Skatt på kväveoxid (mom. 25)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Skatt på kväve-
oxid börjar med "Finansutskottet delar" och slutar med "avstyrks därmed"
bort ha följande lydelse:
Finansutskottet anser att den nuvarande kväveoxidavgiften på stora an-
läggningar år 1998 bör kompletteras med en kväveoxidskatt som skall an-
vändas för satsningar på miljöområdet. Medlen kan långsiktigt finansiera
kalkning av sjöar och vattendrag.
Utskottet vill erinra om att Sverige har förbundit sig interna-tionellt att
minska utsläppen av kväveoxider med 30 % från år 1980 fram till år 1998.
Skatten bör omfatta nuvarande avgiftspliktiga pannor liksom de förbrän-
ningsprocesser inom industrin som i dag inte ingår. Skatte-systemet bör om-
fatta pannor med en större effekt än 5 MW och med en nyttig energiproduk-
tion större än 20 GWh. Nivån på skatten bör vara 5 kr per kilo på utsläppt
kväveoxid, räknat som NO2. Med den nivån beräknas en ny skatt inbringa ca
200 miljoner kronor per år i inlednings-skedet. Utskottet anser att
regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag till skatt enligt
förslaget ovan.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi210 (c) yrkande
9 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:
25. beträffande skatt på kväveoxid
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi210 yrkande 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

47. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning börjar med "Finansutskottet anser
att" och slutar med "till Europeiska investeringsbanken" borde ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner börjar med "Finansutskottet konstaterar" och
slutar med "kommunala verksamheten" borde ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statsbudgeten
börjar med rubriken "Omprövning av tidigare beslutad förändring av ar-
betslöshetsförsäkringen" och 26 sidor längre fram slutar med meningen
"Samtidigt avstyrker utskottet motion Sf238 (m) yrkande 2" borde ha haft
följande lydelse:
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. De offentliga
finanser-na förbättras nu något snabbare än regeringen tidigare räknat med
och väntas enligt budgetpropositionen vara i balans år 1998. Den främsta
anledningen till denna skenbart gynnsamma utveckling är den strategi
regeringen valt, och som innebär att Socialdemokraterna sedan hösten 1994
fattat beslut om eller föreslagit höjda skatter med motsvarande 91
miljarder kronor brutto. Det är den största skattechock som landet någonsin
utsatts för.
Kortsiktigt bidrar skattehöjningarna till att saneringen av statsfinanserna
påskyndas. Men, sett i ett längre tidsperspektiv kommer de kraftiga skatte-
höjningarna att verka hämmande på den ekonomiska tillväxten. Det finns
redan tecken på att så håller på att ske. Bl.a. är tillväxten i Sverige
inte längre lika gynnsam som inom OECD i övrigt.
Finansutskottet ser också med viss oro på regeringens ambitioner att vilja
skapa ett permanent överskott i de offentliga finanserna, vilket
ytterligare skulle förvärra den långsiktiga situationen. Detta mål innebär
inget annat än en överbeskattning och socialisering av sparandet. Syftet
med de permanenta överskotten uppges vara att man vill minska de statliga
finansernas kon-junkturkänslighet. En enligt utskottets mening bättre
strategi är i så fall att angripa problemets orsak, nämligen de
strukturella problemen i ekonomin, vilka framför allt kommer till uttryck i
en alltför stor offentlig sektor. Om verksamheter och deras finansiering
överförs från offentlig till privat sektor blir följden att stabilitet ökar
samtidigt som skattetrycket sänks och tillväxten blir potentiellt högre.
Med en sådan strategi blir det alltså möjligt att samti-digt lösa problemet
med för höga skatter och en för låg tillväxt.
Finansutskottet anser mot denna bakgrund att de offentliga utgifterna måste
begränsas i betydligt större utsträckning än vad regeringen föreslår i
budgetpropositionen och vad som förutsattes när riksdagen i anslutning till
vårpropositionen lade fast ett tak för statsbudgetens utgifter inklusive
social-försäkringssektorn vid sidan av budgeten. För treårsperioden 1997-
1999 angavs taket då till 723, 720 respektive 735 miljarder kronor.
En politik med en sådan inriktning redovisas av Moderata samlingspartiet i
motion Fi204. Partiets ekonomiska politik syftar till att förbättra
tillväxten i samhället. Genom goda förutsättningar för en större enskild
sektor och ett starkare civilt samhälle blir det möjligt för både företag
och människor att växa.
Ny nivå på utgiftstaket
Med de av Moderata samlingspartiet föreslagna besparingarna kan taket för
statens utgifter sänkas till 671, 651 respektive 641 miljarder kronor för
åren 1997-1999. Ställt i relation till det av riksdagen fastställda taket
är det en nivå som ligger 52, 69 respektive 94 miljarder kronor lägre än
den nu gäl-lande. Riksdagen bör således ompröva nivån på utgiftstaket i
enlighet med Moderata samlingspartiets förslag och även i övrigt utforma
budgetpolitiken på det sätt som detta parti förordar.
Vad utgiftstaket anbelangar skall detta tak tillämpas strikt och inte inne-
fatta en budgeteringsmarginal som kan användas för ofinansierade utgiftsök-
ningar. Visserligen har regeringen deklarerat att avsikten med budgeterings
-marginalen är inte att utnyttja den på det sättet, men som Moderata sam-
lingspartiet visar i sin motion har regeringen förfarit på detta sätt vid
utform-ningen av sitt budgetförslag. På samma sätt har det i
finansutskottet förts fram förslag som innebär att man felaktigt använder
sig av budgeteringsmar-ginalen när man vill driva igenom ett helt
ofinansierat beslut som innebär att de tidigare beslutade förändringarna i
a-kasseersättningen skall rivas upp.
Tar man bort budgeteringsmarginalen kan man inte komma undan kravet på att
finansiera nya utgifter med besparingar. Regeringen tvingas också
underställa riksdagen alla anslagsöverskridanden för beslut.
Det är emellertid också angeläget att alla anslagsöverskridanden inte bara
underställs riksdagen utan också finansieras fullt ut. Att som regeringen
gör i budgetpropositionen redovisa ett beräknat överskridande för
innevarande budgetår på 14,6 miljarder kronor som man avstår från att
finansiera strider helt emot de principer som riksdagen har fastställt.
Undanröj möjligheterna till kreativ bokföring
Saneringen av statsfinanserna måste drivas vidare med kraft. Det i budgetut
-fallet redovisade resultatet skall återspegla faktiskt genomförda
förändringar och inte vara ett led i en kreativ bokföring. Ett sådant
exempel som Moderata samlingspartiet pekar ut i sin motion är den aviserade
försäljningen av det statliga innehavet av aktier i Nordbanken på 5
miljarder kronor, som gör det möjligt för regeringen att uppvisa en
minskning av skuldkvoten mellan 1995 och 1996 på 0,1 procent av BNP.
Ett annat exempel på kreativ bokföring redovisas i motion Sf238 av Ulf
Kristersson vilken behandlar Riksgäldskontorets förvaltning av den premie-
reserv som håller på att byggas upp inom ramen för ATP-systemet. Genom att
tillgodogöra sig dessa pensionsmedel har staten dolt sitt reella upplå-
ningsbehov. Dessutom har Riksgäldskontoret under 1995 betalat för låg ränta
på de innestående medlen. Enligt utskottets mening råder det ingen tvekan
om att premiereserven är pensionsspararnas och inte statens. Den måste
därför bokföras som en del av statsskulden och påföras det statliga
lånebehovet.
Ytterligare ett exempel på kreativ bokföring är de närmare 20 miljarder
kronor som finns innestående på den Kärnbränslefonden, vilken Riksgälds-
kontoret på snarlikt sätt getts i uppdrag att förvalta och som likaledes
bidrar till att skenbart begränsa nivån på statsskulden och det statliga
lånebehovet.
Budgetpolitikens inriktning
Enligt utskottets mening måste den enskilda sektorn expandera genom att
hushållen får disponera en väsentligt större del av sina inkomster efter
skatt och genom att företag ges utrymme att utvecklas. Då kan fler jobb
komma till stånd och allt fler människor klara sin försörjning och ta sig
ur bidragsbe-roendet på egen hand. Som Moderata samlingspartiet framhåller
kan männi-skor känna trygghet i sin egen vardag om de får ett större
inflytande över sin ekonomi och sin livssituation. Genom omfattande och
breda skattesänkning-ar för i första hand låg- och medelinkomsttagare
skapas möjligheter för ett minskat bidragsberoende. Samtidigt måste de som
verkligen är i behov av samhällets stöd kunna känna sig trygga i
förvissningen om att de kan få nödvändigt stöd när ingen annan hjälp står
till buds.
Det måste löna sig att arbeta och det måste gå att leva på sin lön. Utbild-
ning och kompetens måste också premieras om Sverige skall kunna konkur-rera
på en världsmarknad som är i ständig utveckling.
Moderata samlingspartiets budgetstrategi syftar till att stärka tillväxtens
förutsättningar och hushållens sociala trygghet. Forskning och utveckling
som har strategisk betydelse för tillväxten prioriteras.
Partiets budgetförslag syftar till balans i statens finanser, men också
till balans mellan privat och offentlig sektor. Därför inriktas de av
partiet före-slagna åtgärderna på utgiftsminskningar och skattesänkningar.
I partiets motion föreslås en långtgående växling från subventioner och
bidrag till skattesänkningar för de breda grupperna av låg- och medelin-
komsttagare. Samtidigt sänks skatter för företagande vilket ger väsentligt
bättre förutsättningar för tillväxt och nya jobb.
Moderata samlingspartiet värnar de grupper av människor som är mest ut-
satta och som har små, eller inga möjligheter alls, att påverka sin egen
situa-tion. Därför avvisar partiet regeringens förslag till besparingar på
änkepen-sioner och bostadstillägg till pensionärer, vilka direkt drabbar
pensionärer utan eller med låg ATP. Partiet har vidare sagt nej till
besparingar på assi-stansersättning till handikappade. Den halvering av
barnpensionerna som regeringen planerade har dragits tillbaka efter
Moderaternas kritik.
Moderata samlingspartiets förslag till besparingar inriktas på områden där
det finns möjligheter för människor att förbättra den egna situationen
genom dels egna insatser, dels de skattesänkningar partiet föreslår. Stöd
och bidrag skall inriktas på att hjälpa människor när de akut och under en
kortare tid drabbas av oförutsedda händelser som arbetslöshet och sjukdom.
Men de får inte leda till att människor på grund av regleringar eller
avsaknaden av inci-tament fastnar i bidragsberoende.
Besparingar bör i enlighet med Moderata samlingspartiets förslag bl.a.
uppnås genom en bibehållen 75-procentig ersättningsnivå inom socialförsäk-
ringssystemen och arbetslöshetsförsäkringen, samt genom att ytterligare en
karensdag införs. Arbetslöshetsförsäkringen bör vidare göras allmän samti-
digt som kvalificeringsreglerna skärps och en bortre parentes på 300 dagar
införs. Finansutskottet ser således ingen anledning att följa
arbetsmarknads-utskottets rekommendation i denna fråga och riva upp de
under sommaren beslutade förändringarna av arbetslöshetsförsäkringen för
att avvakta ett samlat förslag från regeringen. Detta samlade förslag finns
redan i de regler som gällde till utgången av 1994.
I stället för regeringens neddragningar av pensionerna föreslår utskottet
att de besparingar som ändå är nödvändiga genomförs på så sätt att de höjer
den faktiska pensionsåldern.
Utgiftsminskningar bör också åstadkommas genom minskat företagsstöd,
minskade bidrag till organisationer och politiska partier, en snabbare av-
veckling av bostadssubventionerna, en lägre nivå på infrastrukturinveste-
ringarna och besparingar inom den statliga administrationen.
För att bidra till finansieringen av de skattesänkningar som minskar bi-
dragsberoendet och ökar tillväxt och sysselsättning föreslår Moderata sam-
lingspartiet att statsbidragen till kommunerna minskas med 3,1 miljarder
kronor. Därutöver föreslår partiet en minskning med 4,6 miljarder kronor
som syftar till att återställa det ursprungligen antagna utrymmet för
momsavdrag i kommunsektorn. Till det kommer förslag som neutraliserar
automatiska inkomstökningar till följd av bl.a. sänkta egenavgifter. En
följd av ökad tillväxt och lägre arbetslöshet blir att det kommunala
skatteunderla-get ökar och att kostnaderna för bl.a. socialbidrag minskar.
Samhällets grundläggande funktioner som till exempel polis, rättsväsende
och försvar bör i enlighet med det moderata alternativet ges ökade anslag i
förhållande till vad regeringen föreslagit.
Finansutskottet föreslår sålunda att man i enlighet med Moderata samlings-
partiets budgetalternativ begränsar utgifterna i förhållande till
regeringens förslag med ytterligare 42, 55 respektive 70 miljarder kronor
för de kom-mande tre budgetåren. Till detta kommer partiets förslag till
omfattande skattesänkningar på i första hand arbete och företagande, vilka
under dessa år uppgår till 37, 50 respektive 65 miljarder kronor.
Sammantaget minskar förslagen således underskottet i den konsoliderade
offentliga sektorn med 5 miljarder kronor utöver regeringens förslag.
Det skattesänkningsutrymme som måste skapas under de närmaste åren bör till
en del avsättas för att stärka förutsättningarna för företagande och kapi-
talbildning, främst genom att slopa den extra höga beskattningen av investe
-ringar och kapitalbildning. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt de s.k.
fåmansbolagsreglerna som straffar mindre, expansiva företag särskilt hårt.
Huvuddelen av skattesänkningsutrymmet bör emellertid användas för att sänka
skatten på arbete genom främst sänkta egenavgifter och sänkt in-komstskatt
för alla. Dessa skattesänkningar gynnar låg- och medelinkomst-tagare mest
och medför att bidragsbehoven minskar.
Av de skattehöjningar som regeringen genomfört under senare år har mer-
parten gällt beskattningen av arbete. Det har blivit dyrare att anställa,
och förutsättningarna för en långsiktigt fungerande lönebildning har
försämrats. Särskilt allvarlig är den s.k. värnskatten som inneburit att
ökad kunskap och större kompetens lönar sig mindre. Till-sammans med den
kraftiga höjningen av egenavgiften är marginalskatten för en stor del av de
heltidsarbetande nu ungefär 60 % i stället för de 50 % som var målet i
marginalskattereformen.
Näringslivets kapitalförsörjning har också försvårats och fördyrats genom
bl.a införandet av dubbel skatt på det egna riskbärande kapitalet i
aktiebolag. Kapitalbildningen har hämmats också i andra avseenden, .agenom
återinförd förmögenhetsskatt och en vidgning av fastighetsskatten till
kommersiella lokaler och industrifastigheter. Genom de kraftiga
energiskattehöjningarna har svensk industri fått ett högre kostnadsläge och
därmed sämre konkur-rens-förmåga.
Till detta kommer fastighetsskatten som genom nivåhöjningen och genom-förda
upptaxeringar lett till sådana skattehöjningar att många småhusägare i
vissa attraktiva områden förklarat att de inte längre har råd att bo kvar.
Dessa orimliga effekter måste undanröjas. I enlighet med Moderata
samlingsparti-ets förslaget bör fastighetsskatten på bostäder sänkas med 0,
2 procentenheter till 1,5 % från den 1 januari 1996. Med verkan från samma
tidpunkt bör dessutom enbart hälften av det taxerade markvärdet läggas till
grund för fastighetsbeskattningen. För 1998 och 1999 bör uttaget av
fastighetsskatt sänkas med ytterligare 0,1 procentenheter vardera året.
Kvalitet och variationsrikedom i undervisningen främjas bäst av en sund
konkurrens mellan skolor med olika inriktning, arbetssätt och huvudmän. För
att förbättra förutsättningarna för detta bör införandet av en nationell
skolpeng snarast utredas. En nationell skolpeng garanterar att alla skolor
behandlas lika oavsett huvudman och säkerställer att alla skolor
tillförsäkras nödvändiga resurser. Reformen förutsätter en skatteväxling
mellan stat och kommun.
Sammantaget innebär detta att utskottet ställer sig bakom Moderata sam-
lingspartiets budgetförslag för 1997. Det innebär att utskottet tillstyrker
de av detta parti föreslagna nivåerna för utgiftstaket under 1997-1999,
liksom partiets förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster vilket
finns inta-gen i bilaga 1 till utskottets betänkande som reservation 47 (m)
. Vidare till-styrker utskottet Moderata samlingspartiets förslag till
fördelning av utgifter på utgiftsområden som återfinns dels i nedanstående
tabell, dels i reservation 47 (m) i den till utskottets betänkande fogade
bilaga 2. Slutligen biträder utskottet även övriga av Moderata
samlingspartiet i detta sammanhang fram-förda förslag.
Med hänvisning till det anförda biträder utskottet således motionerna
- Fi4 (m) yrkandena 1-6,
- Fi203 (m) yrkandena 1-5, 7, 8 och 11,
- Fi204 (m) yrkandena 2, 3, 5 och 6,
- Fi407 (m) yrkandena 3-12 samt 15-19,
- Fi410 (m),
- Fi417 (c),
- Fi613 (m) yrkande 7,
- Fi705 (m)
- Fö201 (m) yrkande 18,
- Sf238 (m) yrkande 2,
- Sf254 (m) yrkandena 8-11 och 41,
- Kr519 (m) yrkande 7,
- N269 (m) yrkandena 2-13 och 17,
- A304 (m) yrkandena 2, 13 och 21 samt
- Bo201 (m) yrkandena 6-8.
Regeringens förslag i berörda delar avstyrks. Vidare avstyrks de motioner i
betänkandets bilaga 3 som inte tillstyrkts i detta avsnitt.
Skatteutskottets förslag i fråga om alkoholbeskattningen samt växthusnä-
ringen och uppbörd av energiskatt biträds av utskottet.

dels att utskottets yttrande under rubriken Lagtekniska justeringar borde
ha utgått,
dels att utskottets hemställan under 28 borde ha haft följande lydelse:
28. beträffande utgiftsramar och beräkning av statsinkomster-na 1997
att riksdagen
a) om beskattning av bilförmån, m.m.
= utskottet,
b) med bifall till motionerna 1996/97:Sf254 yrkande 11 och 1996/97:N269
yrkande 17 avslår proposition 1996/97:21 yrkandena 3 och 4, båda i denna
del, om nedsättning av socialavgifter, m.m.,
c) med bifall till motion 1996/97:Fi4 yrkande 1 avslår proposition 1996/97:
17 i denna del om fastighetsskatt och skattereduktion för fastighetsskatt i
vissa fall,
d) dels med bifall till motion 1996/97:Fi407 yrkande 6 och med av-slag på
proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 1 i denna del,
godkänner vad utskottet anfört om fullt inflationsskydd i
inkomstskatteskalan fr.o.m. den 1 januari 1997,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi203 yrkande 5 och 1996/97:Fi407
yrkande 17 avslår proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 4
i denna del, om höjd energiskatt på el och bränsle,
dels bifaller förslagen i proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yr-kande 40
punkterna 2, 3 och 5 samt 8-10, alla i denna del, om vissa skattefrågor,
e) om skatten på alkohol
= utskottet,
f) med bifall till motionerna 1996/97:Fi407 yrkande 19 och 1996/97:Fi705
avslår proposition 1996/97:1 utgiftsområde 2 yrkande 1 i denna del om
avgifter för insättningsgarantin,
g) om försäljning av aktier i Stadshypotek AB
= utskottet,
h) om växthusnäringen och uppbörden av energiskatt
= utskottet,
i) om omprövning av tidigare beslutad förändring av arbetslös-
hetsförsäkringen
= utgår
j) om koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen
= utgår
k) med anledning av motion 1996/97:Fi204 yrkande 5 och proposi-tion 1996/97
:1 finansplan m.m. yrkande 4 godkänner beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1997 i enlighet med vad som framgår av den till
betänkandet fogade bilaga 1 reservation 47 (m),
l) med anledning av motion 1996/97:Fi204 yrkande 6 och proposi-tion 1996/97
:1 finansplan m.m. yrkande 5 godkänner beräkningen av budgeteffekter av
förändrade skatte- och avgiftsregler för budgetåret 1997 i enlighet med vad
utskottet anfört,
m) med anledning av motionerna 1996/97:Fi204 yrkande 3, 1996/97:Fö201
yrkande 18 och 1996/97:A304 yrkandena 2, 13 och 21 samt med avslag på
proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkan-de 2 och motion 1996/97:Fi210
yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 1997 i enlighet med vad som framgår av den till betänkandet
fogade bilaga 2 reservation 47 (m),
n) om förändringar i anslagsbehållningarna för budgetåret 1997
= utskottet
o) med bifall till proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 8 och
motion 1996/97:Sf238 yrkande 2 godkänner propositionens be-räkningen av
förändringar av myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1997 samt som sin mening ger rege-ringen till känna vad
utskottet anfört om redovisningen av premiere-serven,
p) dels med bifall till motion 1996/97:Fi407 yrkandena 15 och 16 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionen om
pensionssparande,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi203 yrkande 11, 1996/97:Fi407
yrkandena 4, 5 och 7 samt 1996/97:N269 yrkandena 8, 12 och 13 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförs i motionerna om fysiska
personers inkomstskatt,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi203 yrkandena 4, 7 och 8 samt
1996/97:N269 yrkandena 2-6, 9 och 10 som sin mening ger re-geringen till
känna vad som anförs i motionerna om företagsbeskatt-ning,
dubbelbeskattning m.m.,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi203 yrkandena 1 och 2, 1996/97:
Fi407 yrkandena 3 och 8 samt 1996/97:Sf254 yrkandena 8-10 som sin mening
ger regeringen till känna vad som anförs i motio-nerna om övriga
avgiftsfrågor,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi4 yrkandena 2, 4 och 6, 1996/97:
Fi407 yrkandena 9, 11 och 12 samt 1996/97:Bo201 yrkande-na 6 och 7 samt med
anledning av motionerna 1996/97:Fi4 yrkande 3 samt 1996/97:Fi407 yrkande 10
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om halverat
markvärde och stegvis sänk-ning av uttaget av fastighetsskatt,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi4 yrkande 5 och 1996/97:Bo201
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionerna om förmögenhetsskatt på permanentbo-städer,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi203 yrkande 3 och 1996/97:N269
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionerna om förmögenhetsskatt i övrigt,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi407 yrkande 18 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om mervär-desskatt på
livsmedel,
dels med bifall till motion 1996/97:N269 yrkande 11 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om inbetal-ningsregler för
mervärdesskatt,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi410 i denna del som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om övriga momsfrågor,
dels med bifall till motion 1996/97:Kr519 yrkande 7 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om slopande av
reklamskatten,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi613 yrkande 7 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om kommu-nal
utjämningsavgift,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi204 yrkande 2 och 1996/97:Sf254
yrkande 41 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionerna om utgiftstaket för staten inklusive soci-alförsäkringar vid
sidan av statsbudgeten,
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,

48. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning börjar med "Finansutskottet anser
att" och slutar med "till Europeiska investeringsbanken" borde ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner börjar med "Finansutskottet konstaterar" och
slutar med "kommunala verksamheten" borde ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statsbudgeten
börjar med rubriken "Omprövning av tidigare beslutad förändring av ar-
betslöshetsförsäkringen" och 26 sidor längre fram slutar med meningen
"Samtidigt avstyrker utskottet motion Sf238 (m) yrkande 2" borde ha haft
följande lydelse:
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
Utskottet ställer sig i det följande bakom Folkpartiet liberalernas förslag
till utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna för år 1997. Förslagen
åter-finns i motionerna Fi211 (fp) Den ekonomiska politiken och budgetregle
-ringen (av Lars Leijonborg m.fl.) och Fi419 (fp) Liberal skattepolitik för
jobb och tillväxt (av Lars Leijonborg m.fl.).
De principiella utgångspunkterna för den budgetpolitik utskottet, i linje
med Folkpartiet liberalernas förslag, förordar är följande:
Underskottet i de offentliga finanserna skall understiga 3 % av BNP år 1997
och de offentliga finanserna skall vara i balans senast år 1998.
Skuldkvoten skall stabiliseras år 1996.
Skatterna för företagande och tillväxt skall sänkas.
De totala offentliga utgifterna skall sjunka snabbare än i regeringens för-
slag.
Profilen i budgeten skall präglas av rättvisa, dvs. en tydligare omsorg om
de mest utsatta i och utanför Sverige.
Med utgångspunkt i dessa principer redovisar utskottet nedan förslag till
inkomst- och utgiftsförändringar i tre grupper - jobb genom företagande,
rättvis fördelning samt finansiering.
Utskottets förslag innebär att skatterna sänks med nära 13 miljarder kronor
år 1997 medan de offentliga utgifterna sänks med 14 miljarder kronor år
1997.
Budgetpolitik för jobb genom företagande
Riksdagen har på regeringens förslag genomfört mycket kraftiga skattehöj-
ningar de senaste två åren. Många av dessa är utomordentligt skadliga för
ekonomins tillväxtkraft.
Utskottet föreslår att skatterna på arbete, sparande och företagande sänks
med 25 miljarder kronor under år 1997.
Skattesänkningarna är mest omfattande på arbete. Marginalskatten bör
omedelbart sänkas så att principen om "hälften kvar" i den stora skattere-
formen upprätthålls. Därtill avvisar utskottet den sänkning av skiktgränsen
i inkomstskatteskalan som regeringen föreslår. Den skulle leda till att
många tiotusentals personer i måttliga inkomstklasser fick höjd
marginalskatt. Ut-skottet föreslår också en omfattande generell sänkning av
inkomstskatten, t.ex. genom höjt grundavdrag. Därutöver föreslår utskottet
kraftiga sänk-ningar av arbetsgivaravgifterna.
Skatterna på sparande måste sänkas, inte minst för att förbättra företagens
riskkapitalförsörjning. Utskottet föreslår att avdraget för
pensionssparande höjs till den tidigare nivån på ett basbelopp, bl.a. för
att möjliggöra vårt förslag om uttag av sparande för utbildning eller
företagande. Värderingen av aktier bör återgå till 75 %. Dubbelbeskattning
bör avskaffas helt, inte bara delvis som regeringen föreslår.
Ovanstående skattesänkningar förbättrar starkt företagsklimatet i Sverige.
Därtill bör skatten sänkas för fåmansbolag, fastighetsskatten avskaffas på
industrilokaler, reglerna för den s.k. förtida momsinbetalningen ändras så
att företag inte riskerar behöva låna till skatten samt vinstandelar även
fortsätt-ningsvis inte beläggs med arbetsgivaravgifter. Utskottet avvisar
också för-längningen av sjuklöneperioden till fyra veckor, vilket i
realiteten är att betrakta som en skatt på företagande. Den är särskilt
skadlig för de mindre och medelstora företagen.
Regeringen har föreslagit kraftiga höjningar av olika energiskatter, nu i
en ny utformning som möjligen är något mindre skadlig än utformningen i
vårpropositionen. Utskottet kan acceptera dessa enbart om de är ett inslag
i en s.k. grön skatteväxling, dvs. om de kopplas till motsvarande sänkning
av arbetsgivaravgifterna eller andra skatter på arbete. I annat fall bör de
avslås.
Rättvis fördelningspolitik
Även i det korta perspektivet präglas regeringens budgetförslag av
orättvisa. Utskottet ställer sig bakom Folkpartiets förslag till
omdisponeringar som avser korrigera detta.
Regeringen tycks nu i praktiken ha givit upp enprocentsmålet i fråga om
biståndet till de fattiga länderna. Här har man i stället sin största
besparing. Utskottet accepterar inte detta utan föreslår en successiv
ökning av biståndet. Biståndet bör således öka med 1,2 miljarder kronor år
1997 och därefter mera. I en situation med enorma behov av katastrofhjälp
och långsiktigt bistånd för spridning av demokrati och mänskliga
rättigheter samt ekono-miska reformprocesser är det fel med kraftiga
biståndsminskningar. Det är inte världens allra fattigaste som skall
drabbas extra hårt när Sverige sanerar sin ekonomi. Genom den väg
regeringen med stöd av (c) slagit in på är Sve-rige på väg att förlora sin
trovärdighet i biståndssammanhang.
Barnfamiljerna, särskilt de med många barn, tvingas svara för en stor del
av regeringens budgetsanering. Utskottet föreslår därför att
flerbarnstilläggen återinförs för att något mildra detta. Utskottet
tillstyrker också Folkpartiets förslag om en höjning av barnbidragen,
vilket kompenserar för den mat-momshöjning utskottet också ställer sig
bakom. Vidare anser utskottet också att den s.k. mamma/pappamånaden med
högre ersättning i föräldraförsäk-ringen bör finnas kvar, inte minst av
jämställdhetsskäl.
Sjukvård och äldreomsorg är mycket viktiga för en rättvis välfärdspolitik.
Utskottet kan därför biträda Folkpartiets förslag om att medel avsätts för
att tillgodose behovet av fler äldrebostäder, bl.a. för att göra det
möjligt för fler att få ett eget rum. Utskottet anser också att regeringens
förslag till försämrat högkostnadsskydd är alltför orättvist och anvisar
medel för en viss förbätt-ring. Även den s.k. närståendevården behöver
förbättras.
Människor med funktionshinder tillhör de mest utsatta och borde kunna lita
på allas stöd. Utskottet avvisar den besparing som görs inom handikappre-
formen och anvisar medel för att även framöver ge möjlighet till en
personlig assistent. Utskottet föreslår också ökade anslag för lönebidrag
och till Sam-hall så att arbetshandikappade skall få en rimlig chans till
ett förvärvsarbete. Sammantaget avsätts nära 500 miljoner kronor för ökat
stöd till människor med funktionshinder.
Regeringen föreslår omfattande ingrepp i efterlevandepensionen. Utskottet
kan inte acceptera den föreslagna halveringen av den s.k. omställningstiden
, och inte heller inkomstprövning av efterlevandepensionen. Den senare har
retroaktiva inslag och kan anses strida mot en tidigare politisk uppgörelse
om efterlevandepensionen. Förslaget bidrar säkert också till en ökad allmän
osäkerhet hos hushållen om tillförlitligheten i de olika trygghetssystemen.
Regeringens miljöpolitik är mycket bristfällig. Utskottet avsätter drygt 1
miljard kronor för olika insatser inom miljöområdet, bl.a. för markinköp
för att värna den biologiska mångfalden, för kalkning mot försurning, för
radon- och allergibekämpning samt för miljöforskning.
Utskottet kan också biträda Folkpartiets förslag om några mindre påslag
inom kulturpolitiken, inklusive stödet till idrotten. Utskottet avvisar
slutligen den föreslagna försämringen inom rättshjälpen.
Finansieringsförslag för lägre offentlig utgiftskvot
Utskottet tillstyrker Folkpartiets förslag till besparingar som omfattar ca
24 miljarder kronor nästa år utöver vad som föreslås i budgetpropositionen.
Ca 10 miljarder kronor utgörs av minskade företagssubventioner. Det handlar
om minskade bidrag inom arbetsmarknadspolitiken, räntebidragen, presstö-det
, rederistödet m.m.
Dessutom föreslår utskottet en successivt höjd reell och faktisk pensionsål
-der, inom ramen för ökad flexibilitet, bl.a. genom slopad delpension. En
höjning av den verkliga pensionsåldern är synnerligen önskvärd. Frågan om
en höjning av den formella pensionsåldern samt tidpunkten för delpensio-
nens avskaffande ingår i uppgörelsen om den stora pensionsreformen. Ut-
skottets bedömning är att de föreslagna besparingarna i pensionssystemet är
fördelningspolitiskt bättre än flera av regeringens besparingsförslag på
väl-färdsområdet.
Utskottet föreslår också besparingar inom förtidspensionssystemet, återinfö
-rande av lånedel i utbildningsbidragen samt en något lägre takt i
infrastruk-turinvesteringarna, främst vad gäller vägbyggen.
Utskottet biträder den av Folkpartiet föreslagna reformeringen av arbetslös
-hetsförsäkringen, dels genom att en allmän försäkring införs, dels genom
att statsbidragen sänks så att löntagarna själva får betala en större del
av försäk-ringspremien.
Utskottet avvisar det anslag som föreslås för ett nytt lägenhetsregister,
vilket anses nödvändigt för en kommande folk- och bostadsräkning. Utskottet
noterar att folk- och bostadsräkningen enligt regeringen beräknas bli
väsent-ligt dyrare än förutsett. Utskottet avvisar också det föreslagna
anslaget på 40 miljoner kronor till fackliga organisationer och andra för
olika utbildnings-ändamål, liksom den föreslagna ökningen av partistödet.
Det torde vara svårt att skapa folklig förståelse för ökat stöd till
politiska partier i en tid när van-liga hushåll upplever ständiga
indragningar.
Vidare anser utskottet att matmomsen bör höjas till den generella nivån,
att skattesänkningen för tjänstebilsförmåner avvisas samt att en ny
arealskatt bör införas för de jordbrukare som, i avvaktan på en reformering
av EU:s jordbrukspolitik, mottager stora stöd därifrån.
Utskottets förslag fördelat på utgiftsområden framgår av följande tabell.

Sammanfattning av utskottets budgetförslag
Folkpartiets budgetförslag sammanfattas nedan i tabellen. Budgetförsvag-
ningar beskrivs med minustecken och budgetförstärkningar med plustecken,
allt i miljarder kronor i relation till regeringens förslag.

Sammanställning av budgetförändringar 1997
Belopp i miljarder kronor

Skattesänkningar 25,2
Ökade utgifter 8,1
Summa försvagning 33,3

Skattehöjningar 11,6
Besparingar 24,1
Summa förstärkning 35,7

Netto förstärkning 2,4

Ränteeffekt av försäljning av statliga företag 0,5

Total förstärkning av de offentliga finanserna 2,9

Försäljning statliga företag 10,0

Minskat lånebehov 13,0

Sammantaget innebär förslaget en förstärkning av de offentliga finanserna i
förhållande till budgetpropositionen med några miljarder kronor varje år,
redan i ett statiskt perspektiv. Statens lånebehov reduceras ytterligare
genom företagsförsäljningar (utöver de av regeringen planerade).
I ett dynamiskt perspektiv kan de offentliga finanserna väntas förbättras
ännu snabbare, som en följd av att utskottets förslag skapar bättre
förutsättningar för tillväxt. Då växer statens inkomster snabbare och
utgifterna för t.ex. arbetslöshetsersättning och arbetsmarknadspolitik
sjunker snabbare.
Reviderat statligt utgiftstak
De förslag till minskade respektive ökade offentliga utgifter som utskottet
här förordar innebär att utgiftstaket för staten inklusive
socialförsäkrings-sektorn kan sänkas till 702 miljarder kronor för år 1997,
696 miljarder kro-nor år 1998 och 709 miljarder kronor år 1999. Utskottet
biträder således Folkpartiets förslag om att sänka utgiftstaket.
Utskottets samlade ställningstagande
Sammantaget innebär detta att utskottet ställer sig bakom Folkpartiets bud-
getförslag för år 1997. Detta innebär att utskottet tillstyrker den
beräkning av inkomsterna som i bilaga 1 till utskottets betänkande har
beteckningen "Res. 48 (fp)". Beträffande utgifternas fördelning på
utgiftsområden för 1997 tillstyrker utskottet det förslag som i bilaga 2
till utskottets betänkande har beteckningen "Res. 48 (fp) ".
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet således motionerna
Fi6 (fp), Fi12 (fp) yrkande 1, Fi211 (fp) yrkandena 2, 3, 5, Fi419 (fp)
yrkandena 2-5, 7, 8, 10, 11, 13 och 14, So423 (fp) yrkandena 1 och 24,
So656 (fp) yrkandena 9-11 och N255 (fp) yrkandena 4, 7 och 9.
Propositionsförslagen om justering av skiktgränsen och om ändrad bilför-
månsbeskattning avstyrks. Förslaget om sänkning av ölskatten avstyrks,
liksom förslaget om reducering av fastighetsskatt i vissa fall.
Av det sagda följer att regeringens förslag om utgifternas fördelning på
utgiftsområden, om beräkning av statsbudgetens inkomster och om beräk-
ningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler avstyrks.
Vidare avstyrks de motioner i betänkandets bilaga 3 som ej tillstyrks i
detta avsnitt.
dels att utskottets yttrande under rubriken Lagtekniska justeringar borde
ha utgått,
dels att utskottets hemställan under 28 borde ha haft följande lydelse:
28. beträffande utgiftsramar och beräkning av statsinkomster-na 1997
att riksdagen
a) med bifall till motion 1996/97:Fi12 yrkande 1 avslår proposition 1996/97
:19 i denna del om beskattning av bilförmån, m.m.,
b) om nedsättning av socialavgifter, m.m.,
= utskottet,
c) med bifall till motion 1996/97:Fi6 och med avslag på proposition 1996/97
:17 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om fastighetsskatt och skattereduktion för fastighets-skatt i vissa
fall,
d) dels med bifall till motion 1996/97:Fi419 yrkande 3 avslår pro-position
1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 1 i denna del om justering av
skiktgränsen,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi419 yrkande 13 i denna del och med
avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen an-förs om fastighetsskatt
på elproduktionsenheter,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi419 yrkande 13 i denna del och med
avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen an-förs om skatt på viss
elektrisk kraft,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi419 yrkande 13 i denna del och med
avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen an-förs om skatt på energi,

dels med bifall till motion 1996/97:Fi419 yrkande 13 i denna del och med
avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 5 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen an-förs om särskild skatt
för elektrisk kraft från kärnkraftverk,
dels bifaller förslagen i proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yr-kandena
40 punkterna 8-10, alla i denna del, om vissa skattefrågor,
e) med bifall till motionerna 1996/97:So656 yrkandena 9-11 och 1996/97:
So668 yrkande 1 avslår proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40
punkterna 6 och 7, båda i denna del, om skatten på alkohol,
f) om avgifter för insättningsgarantin,
= utskottet,
g) om försäljning av aktier i Stadshypotek AB
= utskottet,
h) om växthusnäringen och uppbörden av energiskatt
= utskottet,
i) om omprövning av tidigare beslutad förändring av arbetslös-
hetsförsäkringen
= utgår
j) om koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen
= utgår
k) med anledning av motion 1996/97:Fi211 yrkande 5 och proposi-tion 1996/97
:1 finansplan m.m. yrkande 4 godkänner beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1997 i enlighet med det med reservation 48 (fp)
betecknade förslaget i bilaga 1,
l) med anledning av proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 5
godkänner beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och
avgiftsregler för budgetåret 1997 i enlighet med vad utskottet anfört,
m) med anledning av motionerna 1996/97:Fi211 yrkande 3 och 1996/97:So423
yrkandena 1 och 24 samt med avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m.
yrkande 2 och motion 1996/97:Fi210 yr-kande 2 beslutar om fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåret 1997 i enlighet med det med
reservation 48 (fp) beteckna-de förslaget i bilaga 2,
n) om förändringar i anslagsbehållningarna för budgetåret 1997
= utskottet
o) om myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1997,
= utskottet
p) dels med bifall till motion 1996/97:Fi419 yrkande 11 som sin mening ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om pen-sionssparande,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi419 yrkande 2 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om fysiska personers
inkomstskatt
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi419 yrkande 7 samt 1996/97:N255
yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionerna om företagsbeskattning, dubbelbeskatt-ning m.m.,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi419 yrkande 4 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om övriga avgiftsfrågor,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi419 yrkande 8 och 1996/97:N255
yrkande 7 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionerna om fastighetsskatt på industrifastighe-ter,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi419 yrkande 10 1996/97:N255
yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionen om förmögenhetsskatt i övrigt,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi419 yrkande 14 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om mervär-desskatt på
livsmedel,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi419 yrkande 5 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om inbetal-ningsregler för
mervärdesskatt,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi211 yrkande 2 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförs i motionen om utgift-staket för staten
inklusive socialförsäkringar vid sidan av statsbud-geten,
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,
49. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning börjar med "Finansutskottet anser
att" och slutar med "till Europeiska investeringsbanken" borde ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner börjar med "Finansutskottet konstaterar" och
slutar med "kommunala verksamheten" borde ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statsbudgeten
börjar med rubriken "Omprövning av tidigare beslutad förändring av ar-
betslöshetsförsäkringen" och 26 sidor längre fram slutar med meningen
"Samtidigt avstyrker utskottet motion Sf238 (m) yrkande 2" borde ha haft
följande lydelse:
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
Vänsterpartiets budgetalternativ, som utskottet ställer sig bakom, är 12
mil-jarder kronor svagare än regeringens. I kombination med ett skattenetto
som är ca 3 miljarder kronor starkare än regeringens innebär detta att
utskottets budgetalternativ har en utgiftsnivå för 1997 som ligger ca 15
miljarder kro-nor över regeringens förslag. Förslagen återfinns i
Vänsterpartiets partimo-tioner Fi212 "Arbete för välfärd och jämställdhet"
(av Gudrun Schyman m.fl.) och Sk370 "Skattepolitik och solidaritet" (av
Gudrun Schyman m.fl.).
Budgetsaneringen bör följaktligen fortsätta men måste ges ett annat för-
delningspolitiskt innehåll. Utskottet har en rad förslag som omfördelar
skat-tebördan från låg- och medelinkomsttagare till höginkomsttagare, och
från inkomstskatter och arbetsgivaravgifter till miljöskatter.
Beräkning av inkomsterna
Vänsterpartiets skatteförslag, som utskottet ställer sig bakom, innebär
skatte-höjningar på kapitalägande och höjda energiskatter. Utskottet
redovisar även förslag på närings- och sysselsättningspolitiskt motiverade
skattesänkningar. Nettoförstärkningen för statsbudgeten 1997 blir ca 3
miljarder kronor.
I tabellen anges utskottets förslag till skatteändringar jämfört med rege-
ringens förslag. De enskilda posterna kommenteras i texten.

Tabell Avvikelser i förhållande till regeringens förslag 1997

Inkomstskatt
Slopat grundavdrag över brytpunkt 7 300
Höjt grundavdrag under brytpunkt -5 000
Bibehållen nivå på bilförmånbeskattningen (prop. 19) 950
Nytt skalsteg 30 % över 300 000 kr 2 000
Summa 5 250

Kapitalägande
Nya skalsteg förmögenhetsskatt 400
Återställd arvsskatt 160
Återställd gåvoskatt 40
Strikt avdragstak 100 000 kr 600
Summa 1 200

Företagsskatt
Höjd bolagsskatt från 28 till 30 % 4 100
Värnbolagsskatt 5 % över 50 miljoner kronor 2 100
Lättnad i dubbelbeskattning, begränsning 1 000
Slopat arbetsgivarinträde mindre företag -400
Kreditstöd/skattereducering -1 300
Framtidsfonden -1 100
Summa 4 400

Avgifter o indirekt skatt
Sänkta a-avgifter kommuner -5 000
Ram skattesänkning tillväxt -5 000
Nedsättning socialavgifter, begränsning (prop. 21) 1 000
Sänkta egenavgifter egenföretagare -600
Reducerad a-avgift sänkt arbetstid -2 000
Summa -11 600

Energi o miljöskatter
Nej till höjd energiskatt (BP 96) -480
Nej till sänkt skatt på kärnkraftsel (BP 96) 290
Höjd skatt vattenkraftsel (BP 96) 190
Elskatt industri 1 000
Höjd dieselskatt 500
Höjd skatt mineralolja/smörjmedel 300
Avfallsskatt 1 000
Höjd avgift/skatt bekämpningsmedel 400
Höjd bensinskatt 30 öre per liter 200
Summa 3 400

Övrigt
Sänkt fastighetsskatt -575
Reklamskatt 300
Ej sänkt skatt öl (BP 96) 600
Summa 325

Totalsumma 2 975

Inkomstbeskattning
Grundavdraget slopas för inkomster över brytpunkten. Detta bör ske genom
att avdraget trappas ned från en inkomstnivå på ca 170 000 kr så att det
helt upphör för inkomster över brytpunkten.
Eftersom flera av de skattehöjningar och besparingar som genomförts de
senaste åren även drabbat inkomstsvaga grupper finns det skäl att genom en
skattesänkning kompensera dessa grupper. Utskottet menar att en lämplig
form är att höja grundavdraget, åtminstone till den nivå som var tidigare,
dvs. med ca 2 500 kr.
Utskottet föreslår att ett nytt skikt i skatteskalan inrättas på 30 % för
in-komster över 300 000 kr.
De två krav som utskottet ställer på en ny modell för bilförmånsbeskattning
är att den skall innehålla en rörlig marginalkostnad för förmånstagaren som
minst uppgår till ett belopp motsvarande drivmedelspriset och att modellen
skall vara finansierad inom systemet.
Ram för tillväxt
Utskottet föreslår att 5 miljarder kronor skall reserveras för reducering
av arbetsgivaravgifter inom den privata tjänstesektorn. De branscher som
har en egen växtkraft, t.ex. databranschen, bör undantas. Utskottet avvisar
alla förslag om skatteavdrag/pigavdrag eller sociala checkar för den som
vill utnyttja privata tjänster, t.ex. i hemmet. För att klargöra sådana
avgräns-ningsfrågor och sysselsättningseffekter krävs således en särskild
beredning av förslaget. Om en sådan beredning skulle visa att
avgränsningsproblemen blir för stora är utskottet berett att pröva andra
sysselsättningsfrämjande åtgärder inom den privata sektorn.
Skärpt avdragstak
Utskottet föreslår ett strikt avdragstak avseende skuldräntor överstigande
100 000 kr per skattskyldig.
Näringsverksamhet - företagsskatt - bolagsskatt
Utskottet avsätter 1,1 miljard kronor till en framtidsfond för företags kom
-petensutveckling av personal.
Skatteförslag alla juridiska företagsformer
Utskottet föreslår att det införs ett investeringsbidrag på 3 % av anskaff-
ningskostnaden för inventarier som skall kunna erhållas under fem år,
vilket motsvarar en normal avskrivningstid. Stödet skall utgå till företag
med mind-re än 50 anställda och vara skattepliktigt eftersom företaget har
full avdrags-rätt för faktiskt erlagda räntor till kreditinstitut.
De allra minsta företagen uppfattar ansvaret för sjuklöneperioden för de
anställda som betungande. Speciellt är detta en hämmande faktor för en-
mansföretagaren som står inför ett beslut om han ska anställa en person.
Utskottet föreslår att företag med mindre än 5 anställda undantas från
arbets-givarinträdet.
Regeringen föreslår en reducering av socialavgifterna med 5 % på ett
maximalt belopp på 600 000 kr. Förslaget kommer att vara en stimulans för
mindre företag. Utskottet ställer sig dock inte okritiskt till den modell
rege-ringen valt att lägga fram för riksdagen. Utskottet föreslår att
nedsättningen begränsas till företag med högst 20 anställda.
För försök med kortare arbetstid bör arbetsgivaravgifter reduceras inom en
ram på 2 miljarder kronor. Utskottet föreslår att egenavgifter inte tas ut
på de första 40 000 kr. Det skulle innebära en skattesänkning på högst ca 7
000 kr per småföretagare.
Skatteförslag aktiebolag
För inkomståret 1997 bör en process för anpassning till internationella
skat-teförhållanden vad gäller bolagsbeskattning ske genom en höjning av bo
-lagsskatten till 30 %. Utskottet föreslår vidare att det införs en
värnbolagsskatt på 5 % på vinster över 50 miljoner kronor.
När det gäller dubbelbeskattningen så vill inte utskottet har en lika
generös lösning som regeringen. Utskottet menar att det bör avsättas 2,5
miljarder för att lindra dubbelbeskattningen i mindre bolag, vilket innebär
ca 1 miljard kronor mindre än regeringen.
Fastighetsskatt
Utskottet anser att det är positivt att regeringen medger att det finns
anled-ning till justeringar av effekterna av den senaste
fastighetstaxeringen. De föreslagna förändringarna räcker emellertid inte.
De hjälper inte de fastig-hetsägare i attraktiva skärgårdsområden som får
problem med att kunna bo kvar. Utskottet anser också att det är fel att
människor skall behöva låna pengar för att kunna betala sin fastighetsskatt
. I Vänsterpartiets motion finns förslag som på litet längre sikt
eliminerar de problem som uppstår i och med dagens
fastighetstaxeringsmodell. Utskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att
en modell som bör övervägas är den s.k. California-modellen, som går ut på
att man som basvärde använder sig av senaste köpeskilling. Detta räknas
sedan upp med en årlig koefficient.
I avvaktan på ett nytt system, i enlighet med vad Vänsterpartiet föreslår i
sin motion, vill utskottet i detta sammanhang föreslå en tillfällig lösning
som lindrar effekterna av fastighetsskatten. Utskottet förordar att uttaget
av fas-tighetsskatt begränsas genom att skatten beräknas på hälften av
taxerings-värdet för marken mellan 300 000 och 1000 000 kr och för
taxeringsvärdet för byggnad mellan 500 000 och 1000 000 kr. Den del av
värdet som över-stiger 1000 000 kr för respektive del beskattas fullt ut.
Denna lösning minskar statens inkomster med 575 miljoner kronor. Ut-skottet
vill särskilt peka på två finansieringsmöjligheter. Ölskattesänkningen kan
senareläggas, vilket ger 540 miljoner kronor. En annan rimlig finansie-ring
är att avstyrka regeringens förslag till förändring av förmånsbeskatt-
ningen av fri bil. Om förändringen av bilförmånsbeskattningen finansieras
inom systemet sparas totalt ca 1 miljard kronor totalt för den offentliga
eko-nomin.
Vidare vill utskottet anföra att för att minska marginaleffekter bör endast
75 % av taxeringsvärdet tas upp som förmögenhet.
Förmögenhetsskatt
I väntan på att en ny förmögenhetsbeskattning kan införas så bör en progres
-siv skatteskala återinföras med tre steg. Den befintliga nivån på 1,5 %,
ett skikt på 2,5 % för förmögenheter som överstiger 2 miljoner kronor, samt
ett skikt på 3 % för den förmögenhet som överstiger 5 miljoner kronor.
Som berörts ovan menar utskottet också att det vore riktigt att begränsa
förmögenhetsvärdet för fastigheter som bebos permanent, t.ex. 75 % av
taxeringsvärdet.
Arvs- och gåvoskatt
Enligt utskottens uppfattning bör arvs- och gåvoskatterna höjas med sam-
manlagt 200 miljoner kronor.
Energi- och miljöskatter
Under avsnitt 7.4 i budgetpropositionen föreslås att det andra steget av
tidi-gare beslutade höjningar av produktionsskatterna på elektrisk kraft
återtas och ersätts av höjda energiskatter på elektrisk kraft och fossila
bränslen. Utskottet avstyrker regeringens förslag i denna del. Enligt
utskottets uppfatt-ning bör statens intäktsförstärkning tas ut i
företagssektorn och inte hos hushållen.
Utskottet förordar en lösning där industrin blir skattskyldig för elskatt
till en nivå som motsvarar hälften av hushållens elskatt. Detta måste
kombineras med en takregel för den energiintensiva industrin.
Koldioxidskatten på fossila bränslen är en skatt som utskottet anser bör
öka. Utskottet föreslår att bensinpriset - nettopriset för konsumenten
skall höjas med 30 öre under år 1997.
Det behövs också en miljöskatt på avfall som endast slängs på en tipp eller
med andra ord som slutförvaras på en deponeringsanläggning. Utskottet
föreslår i ett första steg en skatt på avfall som deponeras på 100 kronor
per ton. Detta beräknas ge ökade intäkter för staten på ca 1 miljard kronor
.
Övriga skattehöjningar
Utskottet avvisar skattesänkningen på öl.
Skatten på diesel bör höjas fr.o.m. januari 1997 med 25 öre per liter
diesel.
En höjd skatt på mineralolja/smörjmedel bör införas fr.o.m. 1997.
Fr.o.m. januari 1997 bör även höjd avgift/skatt tas ut på bekämpningsmedel.
Förutom ovanstående skattehöjningar föreslår utskottet också en reklam-
skattehöjning.
Fördelningen av utgifter på utgiftsområden år 1997

Utskottet har i föregående avsnitt ställt sig bakom Vänsterpartiets förslag
på inkomstsidan. Också beträffande utgifternas nivå och fördelning på ut-
giftsområden biträder utskottet Vänsterpartiets förslag. Utskottets ställ-
ningstagande framgår av nedanstående tabell.

Utskottets vill i detta sammanhang kommentera utgiftsområde nr 13 Eko-
nomisk trygghet vid arbetslöshet. Utskottet anslår medel för att höja
ersätt-ningen i a-kassan till 80 % från den 1 januari 1997. Utskottet tar
bort be-gränsningsperioden för deltidsarbetslösa. De regelförändringar som
besluta-des om med anledning av proposition 222 bör inte träda i kraft,
däribland den bortre parentesen. Sittande a-kasseutredning måste först
presentera sitt förslag, sedan kan ett samlat grepp tas. Anslaget till
utgiftsområdet utvidgas med 1,5 miljarder kronor jämfört med regeringens
förslag.
I övrigt hänvisar utskottet till tabellen, Vänsterpartiets motioner samt de
avvikande meningar av Vänsterpartiets företrädare som fogats till
utskottens yttranden till finansutskottet.
Försäljning av aktier i Stadshypotek
Utskottet delar uppfattningen i motion Fi22 av Johan Lönnroth m.fl. (v) att
om staten säljer sitt aktieinnehav i Stadshypotek AB så försvagas statens
förutsättningar att påverka kreditmarknaden. Genom att behålla aktierna i
Stadshypotek AB kan staten motverka de koncentrationstendenser som finns
och på så sätt stärka konkurrensen inom kreditmarknaden. Vidare menar
utskottet att trots kraftigt sänkta räntor under året så har
kreditföretagen behållit stora räntemarginaler mellan in- och
utlåningsräntorna. Genom att behålla aktierna får staten en möjlighet att
hålla nere utlåningsräntorna vilket ökar kraven på övriga kreditföretag.
Med bifall till motion Fi22 (v) avstyrker således utskottet regeringens för
-slag i denna del.
Sammantaget innebär detta att utskottet ställer sig bakom Vänsterpartiets
budgetförslag för år 1997. Detta innebär att utskottet tillstyrker den
beräk-ningen av inkomster som i bilaga 1 till utskottets betänkande har
beteck-ningen "Res. 49 (v)". Beträffande utgifternas fördelning på
utgiftsområden för 1997 tillstyrker utskottet det förslag som i bilaga 2
till utskottets betän-kande har beteckningen "Res. 49 (v)". Dessa förslag
överensstämmer med tabellerna i denna text. Utskottet har också ovan
föreslagit en tillfällig lös-ning som lindrar effekterna av
fastighetsskatten, i avvaktan på ett nytt sys-tem.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet således motion Fi212
(v) yrkandena 2, 4 och 7-14 samt motion Sk370 (v) yrkandena 2-6, 8, 10, 12,
15, 19-21, 25 och 30-31, 33-36. Vidare tillstyrks motionerna Fi13 (v), Fi22
(v), Fi611 (v) yrkande 1 So424 (v) yrkande 1 samt So672 (v) yrkande 13.
Regeringens förslag om ändrad bilförmånsbeskattning avstyrks. Förslaget om
nedsättning av socialavgifter begränsas till företag med högst 20 anställ-
da. Vidare avstyrks förslaget om att höjningen av produktionsskatterna på
elektrisk kraft ersätts av höjda energiskatter på elektrisk kraft och
bränsle. Förslaget om sänkning av ölskatten avstyrks.
Av det sagda följer att regeringens förslag om utgifternas fördelning på
utgiftsområden, om beräkningen av statsbudgetens inkomster och om beräk-
ningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och avgiftsregler avstyrks.
Vidare avstyrks de motioner i betänkandets bilaga 3 som ej tillstyrks i
detta avsnitt.
dels att utskottets yttrande under rubriken Lagtekniska justeringar bort ha
utgått,
dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:
28. beträffande utgiftsramar och beräkning av statsinkomster-na 1997
att riksdagen
a) med bifall till motionerna 1996/97:Fi13, 1996/97:Fi212 yrkande 8 och
1996/97:Sk370 yrkande 6 samt med avslag på proposition 1996/97:19 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförts om
beskattning av bilförmån, m.m.,
b) med bifall till motionerna 1996/97:Fi16 och 1996/97:Sk370 yr-kande 15
samt med anledning av proposition 1996/97:21 yrkandena 3 och 4, båda i
denna del, som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna
anförts om nedsättning av socialavgifter, m.m.,
c) med anledning av motion 1996/97:Fi6 och proposition 1996/97:17 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om
fastighetsskatt och skattereduktion för fastighets-skatt i vissa fall,
d) dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi212 yrkandena 9-12 och 1996/97
:Sk370 yrkandena 30, 31, 33 och 34 samt och med avslag på proposition 1996/
97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkterna 3-5, alla i denna del, som sin
mening ger regeringen till känna vad i mo-tionen anförts om energiskatt,
dels bifaller förslagen i proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yr-kande 40
punkterna 1, 2 och 8-10, alla i denna del, om vissa skatte-frågor,
e) med bifall till motionerna 1996/97:Fi212 yrkandena 13 och 14 samt 1996/
97:So672 yrkande 13 och med avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m.
yrkande 40 punkterna 6 och 7, båda i den-na del, som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionerna an-förs om skatten på alkohol,
f) om avgifter för insättningsgarantin
= utskottet,
g) med bifall till motion 1996/97:Fi22 avslår proposition 1996/97:40 om
försäljning av aktier i Stadshypotek AB yrkandena 1-3, alla i denna del,
samt 4 och 5,
h) om växthusnäringen och uppbörden av energiskatt,
= utskottet
i) om omprövning av tidigare beslutad förändring av arbetslös-
hetsförsäkringen
= utgår
j) om koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen
= utgår
k) med anledning av motion 1996/97:Fi212 yrkande 4 och med av-slag på
proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 4 godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret 1997 i enlig-het med det med
reservation 49 (v) betecknade förslaget i bilaga 1,
l) med anledning av proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkan-de 5
godkänner beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och
avgiftsregler för budgetåret 1997 i enlighet med vad utskottet an-fört,
m) med anledning av motion 1996/97:So424 yrkande 1 och med avslag på
proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 2 och mo-tion 1996/97:Fi210
yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 1997 i enlighet med det med reserva-tion 49 (v) betecknade
förslaget i bilaga 2,
n) om förändringar i anslagsbehållningarna för budgetåret 1997,
= utskottet
o) om myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1997,
= utskottet
p) dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi212 yrkande 7 samt 1996/97:
Sk370 yrkandena 2-5 och 10 som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i motionerna om fysiska personer inkomst-skatt,
dels med bifall till motion 1996/97:Sk370 yrkandena 12 och 19-21 som sin
mening ger regeringen till känna vad som anförts i motionen om
företagsbeskattning, dubbelbeskattning m.m.,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi611 yrkandena 1 och 1996/97:Sk370
yrkande 8 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts i
motionen om övriga avgiftsfrågor,
dels med bifall till motion 1996/97:Sk370 yrkande 25 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om förmö-genhetsskatt i
övrigt,
dels med bifall till motion 1996/97:Sk370 yrkande 35 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om mil-jöavgifter på
bekämpningsmedel och handelsgödsel,
dels med bifall till motion 1996/97:Sk370 yrkande 36 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad som anförts i motionen om höjning av
reklamskatten,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi212 yrkande 2 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten,
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,

50. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning börjar med "Finansutskottet anser
att" och slutar med "till Europeiska investeringsbanken" bort ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner börjar med "Finansutskottet konstaterar" och
slutar med "kommunala verksamheten" bort ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statsbudgeten
börjar med rubriken "Omprövning av tidigare beslutad förändring av ar-
betslöshetsförsäkringen" och 26 sidor längre fram slutar med meningen
"Samtidigt avstyrker utskottet motion Sf238 (m) yrkande 2" bort ha haft
följande lydelse:
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
Utskottet anser i likhet med Miljöpartiet de gröna att budgetpolitiken
måste inriktas på att uppnå balans i såväl den statliga som den offentliga
sektorn som helhet. De ständiga underskotten i statens budget sedan början
av 1970-talet och den därmed stadiga ökningen av statskulden måste avlösas
av en annan politik. På sikt måste statsbudgeten vara balanserad. Det är
därför av avgörande betydelse att utgifterna begränsas. Den nya
budgetprocessen kan förhoppningsvis bidra till en förbättrad kontroll av
statens utgifter.
Utskottet konstaterar att Miljöpartiet de gröna kritiserade regeringens
förslag till statsbudget för 1995/96 för otillräckliga besparingar,
bristande fördelnings-politik och otillräckliga satsningar på miljön. I
vårbudgeten 1995 hade åtskilliga besparingsförslag tidigarelagts och
ytterligare besparingar föreslogs för att täcka nytillkommande och
oförutsedda utgifter. Regeringen närmade sig de av Miljöpartiet angivna
nivåerna för budgetsaneringen, vilket möjliggjorde de därefter följande
uppgörelserna om konvergensprogrammet och den s.k. tillväxtpropositionen.
Regeringens vårproposition innebar ytterligare besparingar och skattehöj-
ningar med motiveringen att konjunkturen avmattats det sista halvåret.
Dessa förändringar är i sin omfattning begränsade jämfört med det tidigare
sammantagna saneringsprogrammet. Likväl medför främst skattehöjningarna
betydande indragningar av den reala inkomsten för landets medborgare. De
fullföljs nu av regeringen med stöd av Centerpartiet.
Utskottet anser att regeringens besparingsförslag i några fall fått en
oacceptabel utformning och inriktning. Det gäller främst åtstramningarna
som riktas mot vårdbehövande, pensionärer och grupper med små ekonomiska
marginaler. De kraftiga åtstramningarna på miljöområdet är helt oacceptabla
.
Enligt utskottet måste både besparingarna och skattehöjningarna till stor
del utformas på annat sätt. Ytterligare besparingar kan och bör göras inom
t.ex. det militära försvaret, väganslagen, arbetsmarknadspolitiken och
transfere-ringar-na. Skatteprofilen måste ändras så att beskattning av
arbete, bostads-fastigheter m.m. sänks och ersätts med högre skatter på
koldioxid, energi-användning m.m.
För en bra budgetpolitik krävs också verksamma åtgärder för att minska
arbetslösheten. Den på kort sikt enskilt viktigaste åtgärden är att snabbt
sänka arbetstiden till 35 timmars arbetsvecka, vilket i sig skulle minska
kostnaderna för arbetsmarknadspolitiken och arbetslösheten drastiskt. På
längre sikt är det åtgärder som lägre skatt på arbete, bättre tillgång till
riskkapital, en smidigare arbetsmarknad, en bättre fördelningspolitik och
en bra utveckling också av skattefinansierade gemensamma verksamheter som
vård, omsorg och skola.
Beräkning av inkomsterna
Utskottet ställer sig bakom Miljöpartiet de grönas förslag för statens in-
komster för år 1997 och noterar samtidigt att de beräkningar som partiet
gör, trots en omfattande skatteväxling, ger små nettoskillnader jämfört med
vad regeringen föreslår. I tabellen nedan anges utskottets förslag till
skatteför-ändringar i jämförelse med regeringens förslag. Utskottet övergår
därefter till att redogöra för huvuddragen i sina skatteförslag.

Avser avvikelser i förhållande till regeringens förslag 1997.
Miljoner kronor

Fysiska personers inkomstskatt
Skiktgräns som tidigare -840
Ej ändrad beskattning bilförmån 950
Allmänna egenavgifter
Ej höjd egenavgift - 7 700
Fastighetsskatt
Sänkt fastighetsskatt bostäder - 2 400
Höjd fastighetsskatt vattenkraftverk 600
Förmögenhetsskatt
Aktier värderas till 75 % av marknadsvärdet - 400
Annan fastighetsvärdering 60
Mervärdesskatt
Ökade momsintäkter vid skatteväxling 800
Stämpelskatt
Återta stämpelskattesänkning 2 000
Skatt på maltdrycker
Nej till sänkning 600
Energiskatt
Koldioxidskatt 4 200
Energiskatten 2 600
Minskad intäkt vägkostnadsansvar - 300
Ej höjda skatter på bränsle och el - 480
Reserv för nedsättning - 1 000
Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
Höjd skatt på kärnkraftsel 700
Övriga skatter
Avfallsskatt 500
Offentligrättsliga avgifter
Höjd miljöavgift 1 400
Landningavgifter flyg 150
Miljöstöd
Ökat stöd till ekologisk odling 50
Totalt 1 490
Utskottet avvisar regeringens förslag om lättnader i
tjänstebilsbeskattningen. Re-geringen och Centerpartiet vill finansiera
lättnaderna genom att inte göra någon uppräk-ning av skiktgränsen för den
statliga skatten 1997 från 209 100 kr till 212 200 kr, vilket skall göras
enligt gällande regler. Det betyder i praktiken att samtliga in-komsttagare
som betalar statlig skatt skall betala för att ett fåtal skall få åka
tjänstebil billigare. Det är ett orimligt förslag som ytterligare belyser
nackdelarna med lättnaderna i tjänstebilsbeskattningen. Utskottet avvisar
därför regeringens förslag och föreslår att skikt-gränsen räknas upp enligt
gällande regler.
De nuvarande egenavgifterna har en dålig försäkringspolitisk profil. Efter-
som de är av-dragsgilla "kostar" de mindre för högre inkomsttagare än för
lägre, eftersom de förra har en högre marginalskatt. De har också ett tak,
över vilket ingen ytterligare avgift ut-går. Den planerade höjningen av ege
-navgifterna med ytterligare 2 procentenheter till 6,95 procentenheter fram
till 1998 skulle ytterligare förstärka denna dåliga fördelnings-profil. De
innebär dessutom en ytterligare belastning på kommunsektorns redan dåliga
ekono-mi.
Enligt utskottet bör egenavgifterna på sikt avskaffas. Det kan ske på två
sätt, som ett led i en skatteväxling och som en del i en
arbetstidsförkortning. För åren 1997 och 1998 föreslår utskottet konkret
att egenavgiften till sjukförsäkringen ligger kvar på nuvarande nivå 3,95 %
och att alltså beslutade/planerade höjningar med en procentenhet vardera
året inte genomförs. För 1997 finansieras detta som ett led i skat-
teväxlingen.
I samband med den arbetstidsförkortning som utskottet föreslår bör också
vissa justeringar av skatteskalan göras förutom de sänkta egenavgifterut-
skottetovan föreslagit. Justeringen skall framför allt syfta till en
kraftigare skattesänkning för lågavlönade heltidsarbetande med lönenivåer
kring 12 000-13 000 kr per månad. En sådan justering kan åstadkommas genom
förändringar i skiktgränserna för det förhöjda grundavdraget.
Riksdagen beslutade nyligen att höja gränsen för förmögenhetsskatt från 800
000 till 900 000 kr. Samtidigt beslöts att aktier skulle tas upp till 100 %
av marknads-värdet. Riksdagen bör därför besluta att upphäva beslutet och
åter-ställa värderingen av aktier till 75 % av marknadsvärdet. Gränsen för
förmögen-hetsskatten bör också återställas till 800 000 kr men ett avdrag
skall få göras med högst 100 000 kr avseende taxeringsvärde i
permanentbebott småhus eller förmö-genhetsvärde av bostadsrätt.
Fastighetsskatten uppgår för närvarande till 1,7 % av taxeringsvärdet för
bostads-hus, till 1 % på kommersiella lokaler och 0,5 % på industrifastighe
-ter. Vid skattereformen 1991 beräknades att fastighetsskatten på
bostadshus borde uppgå till 1,5 % av taxeringsvärdet för att uppnå
neutralitet i beskatt-ningen. De extra 0,2 % som tillfördes fr.o.m 1996 har
endast motiverats av statsfinansiella skäl.
Fastighetsskatten på bostadshus och framför allt värderingsprincipen i dess
nuva-rande utformning har enligt utskottets mening betydande nackdelar.
Basen för fastighets-skatten är ett fiktivt värde, taxeringsvärdet, som
bygger på det uppskattade marknads-värdet. Ett annat problem med
fastighetsskatten är sättet att värdera fastigheten. Miljöriktigt
byggnadssätt och utrustning ger ofta extrapoäng vid värderingen och höjer
därmed taxe-ringsvärde och fastighetsskatt. Detta blir i praktiken en
straffskatt på ett miljöriktigt be-teende, vilket givetvis är det som minst
av allt behövs i dag. Tvärtom borde en miljörik-tig utformning av en
fastighet premieras skattemässigt.
Som en kortsiktig lösning har regeringen i samarbete med Centerpartiet
föreslagit att fastighetsskatt för 1996 inte tas ut på uppräkningar av taxe
-ringsvärden som överstiger 40 % eller 400 000 kr. På överstigande ökningar
av taxeringsvärdena skall fastig-hetsskatten trappas in successivt under en
femårsperiod.
Detta förslag ger, enligt utskottets mening, ingen varaktig lättnad utan
skju-ter bara problemet framåt i tiden. Det är inte heller tillräckligt för
att mildra problemen på kort sikt. I en första etapp måste skattesatsen för
bostäder återställas till 1,5 % redan vid 1997 års taxering. Detta kan för
1997 finansie-ras genom att riva upp beslutet om att sänka stämpelskatten
vid fastighets-skatt till den del detta avser fastighetsöverlå-telser under
år 1997. För åren efter 1997 kan sänkningen finansieras med höjda energi-
skatter inom ramen av den av oss föreslagna skatteväxlingen. En reducering
av fastighetsvärdet, med 100 000 kr, vid förmögenhets-beskattning måste
också införas. På längre sikt måste fastighetsskatten stegvis sänkas och
avskaffas.
Utskottet anser det också nödvändigt att en parlamentarisk utredning
förutsätt-nings-löst får ut-reda hur fastighetsskatten kan växlas ut.
Problemet med permanentfastigheter i attrak-tiva fritidsområden måste få en
tillfredsställande långsiktig lösning. Bland annat bör utredningen
undersöka om en del av fastighetsskatten i stället kan tas ut som en högre
realisationsvinstskatt vid försäljning av fastigheter. Utredningen bör även
utreda för- och nackdelar med en kommunal fastighetsavgift.
Regeringen föreslår att den nuvarande skatten på elektricitet från äldre
vattenkraftverk ersätts med en fastighetsskatt på vattenkraftverk, outbyggt
vattenfall som har verkställ-bart tillstånd att byggas ut samt
taxeringsenheter vars huvudsakliga värde utgör värde av andels- eller
ersättningskraft. Efter en sammanvägning anser utskottet att regeringens
förslag bör prövas för att vinna erfa-renhet av denna typ av beskattning.
Skulle det senare visa sig att omläggningen försvårar genomförandet av en
skatteväxling, kan detta regleras genom att ändra höjden på fastig-
hetsskatten eller genom att återgå till nuvarande system med en skatt efter
producerad energi.
Utskottet kan dock inte acceptera att skattesatsen skall baseras på
intäkterna bara från nuva-rande skatt på el från vattenkraften. Även den av
riksdagen beslutade höjningen av skatten till 6 respektive 3 öre per kWh
från 1 juli 1997 måste räknas med. Utskottet föreslår alltså att
fastighetsskatten från och med 1997 skall utgå med 4,10 % i stället för
föreslagna 3,42 %.
Den höga alkoholbeskattningen i Sverige har lett till att alkohol-
förbrukningen hos oss är relativt måttlig jämfört med många andra länder.
Trots det är de alkoholrelaterade problemen stora i Sverige. Mot den
bakgrunden avvisar utskottet regeringens förslag att sänka skatten på öl.
De eventuella problemen med en ökad gränshandel bedömerutskottetvara han-
terbara och mindre än de problem som kan uppstå till följd av en ökad
konsumtion av starköl, inte minst i yngre åldersgrupper. Regeringen bör i
stället verka aktivt för att problemen med gränshandeln begränsas, bl.a.
genom att kräva att Sveriges un-dantag från EU-reglerna permanentas och
helst skärps.
Enligt utskottet behövs en refor-merad energibeskattning och en
skatteväxling med höjda skatter på energi och sänkta skatter på arbete. För
att en skatteväxling skall leda till önskade långsiktiga förändringar av
konsum-tionsmönster och teknik är det nödvändigt att den upplevs som
långsiktigt trovärdig. Det kan ske genom att riksdagen nu fattar formella
beslut om höjda skatter på energi och sänkta andra skatter för förslagsvis
tre år framåt, åren 1997-1999. Detta bör komplette-ras med en
avsiktsförklaring om att skatteväxlingen sedan skall fortsätta i en viss
takt i ytterligare t.ex. 10 år, men att fortsatta justeringar i takten kan
göras beroende på vunna erfarenheter och utvecklingen i andra länder.
Skatten på koldioxid uppgår för närvarande till 37 öre per kg CO2.
Utskottet föreslår att skat-ten höjs med 10 öre per kg årligen den 1
januari 1997, 1998 och 1999. Därtill kommer årliga indexuppräkningar enligt
gällande regler. Energiskatten skall enligt utskottet ses som en skatt som
skall ha till allmänt syfte att hushålla med energi oavsett energislag.
Skatten bör på sikt uttas med ett likartat belopp per kWh energiinnehåll i
energislaget. De kostnader som avser att täcka kostna-der för väghållning
bör brytas ut ur skatterna för bensin och dieselolja och bilda ett eget
skatteslag.
För 1997 föreslår utskottet att energiskatten höjs från den första januari
med belopp som motsvarar 1 öre per kWh energiinnehåll för fossila bränslen
och elektrisk kraft. I princip motsvarande höjningar bör göras även 1998
och 1999. Takten i höjningarna bör dock varieras något mellan olika
energislag i syfte att energibeskattningen långsiktigt skall konvergera mot
samma storlek per kWh energiinnehåll. Regeringen bör senast under våren
1997 återkomma med förslag om lämpliga skattesatser för år 1998 och 1999
från denna utgångspunkt.
Utskottet ställer sig vidare bakom Miljöpartiet de grönas föreslag att den
särskilda skatten på elektrisk kraft från kärnkraftverk höjs med 1 öre/kWh
årligen den 1 januari 1997, 1998 och 1999.
Riksdagens beslut att höja fordonsskatten när bilaccisen slopades innebar
att en fast kostnad för bilägarna byttes mot en annan. Utskottet anser att
så mycket som möjligt av be-skattningen i stället skall ligga på rörliga
skatter som utgår i förhållande till hur mycket bilen används. Medel
motsvarande höjningen av fordonsskatten bör därför föras över till den del
av beskattning-en av bensin och dieselolja som är avsedd för att bekosta
vägväsendet. Rege-ringen bör återkomma med förslag om detta.
Varje år samlas drygt 10 miljoner ton avfall in i kommunal regi. Det är
dock bara en del av allt avfall. Tillsammans med industrins avfall är
avfallsmäng-den 70 miljoner ton. Dessutom finns avfall från t.ex.
byggbranschen, en del sjukhusavfall etc. Utskottet anser i likhet med
Miljöpartiet de gröna att det är synnerligen viktigt att begränsa
avfallsmängderna i samhället. En av åtgär-derna för att minska mängden
avfall som utskottet föreslår är skatt på avfall. Utskottet anser således
att en skatt på avfall som deponeras skall införas från den 1 juli 1997.
Skattesatsen bör sättas till 250 kr per ton avfall. Utskottet ställer sig
också bakom förslaget från Miljöpartiet de gröna att höja miljöav-gifterna
på handelsgödsel och bekämpningsmedel.
Fördelningen av utgifter på utgiftsområden 1997
Utskottet har i det föregående ställt sig bakom Miljöpartiet de grönas
förslag till inkomster för år 1997. Också beträffande utgifternas nivå och
fördelning på utgiftsområden biträder utskottet Miljöpartiet de grönas
förslag. Utskot-tets ställningstagande framgår av nedanstående tabell.
Utskottet övergår därefter till att redogöra för några huvuddrag i
utgiftsförslagen.

Utskottet ställer sig bakom förslaget från Miljöpartiet de gröna till
reduce-ring av ramen för utgiftsområde 6 Totalförsvar med 2,4 miljarder
kronor år 1997. Enligt utskottet bör denna besparing göras av såväl
statsfinasiella som ideologiska skäl. Pengarna kan enligt utskottets mening
investeras bättre till förmån för vår gemensamma säkerhet genom att minska
samhällets sårbarhet mot miljöhot och genom att minska klyftorna mellan
rika och fattiga. Såle-des bör en del av de pengar som sparas föras över
till Utgiftsområde 7 Inter-nationellt bistånd liksom till investeringar för
att underlätta avvecklingen av kärnkraften.
Utskottets förslag till ram för utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid
arbetslöshet skall ses mot bakgrund av att utskottet stödjer förslagen från
Miljöpartiet de gröna vad gäller a-kassan. De minskade utgifterna är en
följd av arbetstidsförkortning, sänkt skatt på arbete, en rad satsningar på
gröna jobb samt bättre villkor för små och medelstora företag. Även
utgifterna för utgiftsområde 14 Arbetsmarknadspolitik och arbetsliv
påverkas positivt av dessa åtgärder. I samma riktning verkar den vid ett
genomförande av partiets förslag förbättrade ekonomiska situationen för
kommuner och landsting. Utskottet vill i sammanhanget särskilt peka på att
besparingar bör kunna göras på vissa kostnadskrävande men mindre effektiva
arbetsmarknadspoli-tiska åtgärder.
Inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byg-gande
anser utskottet att 600 miljoner kronor bör avsättas för att fullfölja den
påbörjade allergisatsningen. Utskottet motsätter sig den av regeringen före
-slagna besparingen på radonanslaget. Utskottet är också mycket kritiskt
mot de neddragningar som regeringen gör på miljöområdet. Särskilt anmärk-
ningsvärd är den internationellt sett extremt låga ambitionsnivån när det
gäller att skydda hotade naturområden eller växt- och djurarter liksom att
inrätta tillräckligt med naturreservat.
Inom utgiftsområde 21 bör enligt utskottet ytterligare 1 miljard kronor av-
sättas för stöd till vindkraftverk, solenergi, biobränsle och konvertering
av elvärme. När det gäller utgiftsområde 22 Kommunikationer vill utskottet
särkilt poängtera att underhållet av det statliga vägnätet bör prioriteras
fram-för nya vägbyggen som ytterligare stimulerar trafikökningar.
Spårbunden trafik bör också gynnas genom investeringar i nya
spårsträckningar, utökad spårkapacitet etc. Slutligen vill utskottet peka
på att det behövs stimulanser till lantbruket så att fler ställer om sin
odling till ekologiska principer. Ett ökat stöd till ekologisk odling
föreslås därför.
Vad utskottet här anfört innebär sammantaget att utskottet ställer sig bak-
om budgetförslaget för år 1997 från Miljöpartiet de gröna. Detta innebär
att utskottet tillstyrker den beräkning av inkomsterna som i bilaga 1 till
utskot-tets betänkande har beteckningen "Res. 4 (mp)". Beträffande
utgifternas fördelning på utgiftsområden för år 1997 tillstyrker utskottet
det förslag som i bilaga 2 till utskottets betänkande har beteckningen "Res
. 4 (mp)".
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet således motionerna
Fi213 (mp) yrkandena 2, 4 och 5, Fi420 (mp) yrkandena 6-9, 14, 15, 17 , 18,
20-24, 26-28 och 32, Fi8 (mp) yrkandena 2-4, Fi11 (mp) yrkandena 1 och 2,
Sf253 (mp) yrkande 13, Jo241 (mp) yrkandena 5, 6 och 8 samt N270 (mp)
yrkandena 7 och 19. Övriga motioner i betänkandets bilaga 3 avstyrks lik-
som regeringens förslag i berörda delar.
dels att utskottets yttrande under rubriken Lagtekniska justeringar borde
ha utgått,
dels att utskottets hemställan under 28 borde ha haft ha följande lydelse:
28. beträffande utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997
att riksdagen
a) dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi11 yrkandena 1 och 2, 1996/97:
L713 yrkande 26 och 1996/97:Jo728 yrkandena 4 och 5 av-slår proposition
1996/97:19 samt som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna
anförts om beskattning av bilförmån, m.m.,
b) om nedsättning av socialavgifter, m.m.,
= utskottet
c) dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi8 yrkande 2 och 1996/97:Fi420
yrkande 17 och med avslag på proposition 1996/97:17 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionerna anförs om fastighetsskatt och
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall,
d) dels med bifall till motion 1996/97:Fi420 yrkande 6 och med av-slag på
proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om justering av skiktgräns,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi420 yrkandena 20 och 21 och med
avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen an-förs om fastighetsskatt
på elproduktionsenheter,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi420 yrkandena 23 och 24 och med
avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen an-förs om skatt på energi,

dels med bifall till motion 1996/97:Fi420 yrkandena 26-28 och med avslag på
proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om särskild skatt för elektrisk
kraft från kärnkraftverk,
dels bifaller förslagen i proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkan-de 40
punkterna 3, 8-10, alla i denna del, om vissa skattefrågor,
e) dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi420 yrkande 22 och 1996/97:
So655 yrkande 7 och med avslag på proposition 1996/97:1 finansplan m.m.
yrkande 40 punkterna 6 och 7 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionerna anförs om alkoholskatt.
f) om avgifter för insättningsgarantin,
= utskottet
g) om försäljning av aktier i Stadshypotek AB,
= utskottet
h) om växthusnäringen och uppbörden av energiskatt,
= utskottet
i) om omprövning av tidigare beslutad förändring av arbetslöshets-
försäkringen
= utgår
j) om koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen
= utgår
k) med anledning av motion 1996/97:Fi213 yrkande 4 och proposition 1996/97:
1 finansplan m.m. yrkande 4 godkänner beräkningen av statsbudgetens
inkomster för budgetåret 1997 i enlighet med det med reservation 50 (mp)
betecknade förslaget i bilaga 1,
l) med anledning av motion 1996/97:Fi213 yrkande 5 och proposition 1996/97:
1 finansplan m.m. yrkande 5 godkänner beräkningen av bud-geteffekter av
förändrade skatte- och avgiftsregler för budgetåret 1997 i enlighet med vad
utskottet anfört,
m) med anledning av motion 1996/97:Fi213 yrkande 2 och med av-slag på
proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 2 och motion 1996/97:Kr4
yrkande 7 beslutar om fördelning av utgifter på utgifts-områden för
budgetåret 1997 i enlighet med det med reservation 50 (mp) betecknade
förslaget i bilaga 1,
n) om myndigheternas m.fl. anslagsbehållningar för budgetåret 1997,
= utskottet
o) om myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret för
budgetåret 1997,
= utskottet
p) med bifall till motion 1996/97:Fi420 yrkandena 7 och 9 som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförs om fysiska personers
inkomstskatt,
dels med bifall till motion 1996/97:N270 yrkande 7 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om företagsbeskatt-ning,
dubbelbeskattning m.m.,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi420 yrkande 8 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om övriga avgiftsfrå-gor,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi420 yrkande 14 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om förmögenhetsskatt i övrigt,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi8 yrkande 3 och 1996/97:Fi420
yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförs
om stämpelskatt,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi420 yrkande 32 och 1996/97:Jo241
yrkandena 5, 6 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionerna anförs om miljöavgifter på bekämpnings-medel och handelsgödsel,
dels med bifall till motion 1996/97:N270 yrkande 19 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om försäljning av statliga
företag,
dels med bifall till motion 1996/97:Sf253 yrkande 13 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om utgiftstaket för staten
inklusive socialförsäkringar vid sidan av statsbudgeten,
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,

51. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 2
Samhällsekonomi och finansförvaltning börjar med "Finansutskottet anser
att" och slutar med "till Europeiska investeringsbanken" bort ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utgiftsområde 25
Allmänna bidrag till kommuner börjar med "Finansutskottet konstaterar" och
slutar med "kommunala verksamheten" bort ha utgått,
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Statsbudgeten
börjar med rubriken "Omprövning av tidigare beslutad förändring av ar-
betslöshetsförsäkringen" och 26 sidor längre fram slutar med meningen
"Samtidigt avstyrker utskottet motion Sf238 (m) yrkande 2" borde ha haft
följande lydelse:
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
Krav på budgetpolitiken
Regeringens förslag på budgetområdet de senaste åren har dominerats av
ansträngningarna att ta ned det statliga budgetunderskottet. Ambitionen är
att till år 1997 minska underskottet till under 3 % av BNP. Utskottet anser
att underskottet måste minskas i denna takt och förordar att målet för år
1997 sätts så att underskottet högst uppgår till det belopp som upptagits i
budget-förslaget för år 1997.
Enligt utskottets uppfattning måste saneringen bedrivas på ett sådant sätt
att inte de mest utsatta grupperna drabbas ytterligare och att de som
drabbas mest av regeringens nedskärningar kompenseras. Det är också
angeläget att skapa resurser så att kommuner och landsting kan möta de
snabbt växande behoven av vård och omsorg. Utskottet vill dock särskilt
understryka att en förutsättning för att saneringsarbetet skall bli
framgångsrikt är att politiken i större utsträckning än hittills inriktas
på att minska den totala arbetslösheten genom att skapa förutsättningar för
nya och växande företag.
Det bör enligt utskottet ske genom en stor satsning på tjänstesektorn. Den
ger nya och bättre förutsättningar för tjänster riktade till de enskilda
hushål-len. Vidare förordar utskottet bättre villkor för företag och
företagande. Exempel på sådana är slopad dubbelbeskattning på risksparande,
nej till höjd förmögenhetsskatt på arbetande kapital, reformerad arbetsrätt
, återställande av momsredovisningen för samtliga företag, slopande av
värnskatten, avvi-sande av den förlängda arbetsgivarperioden i
sjukförsäkringen, återställande av avdragsrätten för pensionssparande,
avdragsrätt för individuella utbild-ningskonton och avvisande av höjd
beskattning av risksparande i aktier.
Utskottet avvisar också regeringens stora nedskärning för världens fatti-
gaste och förordar att vägen tillbaka mot enprocentsnivån anträds omgående.
Ersättningsnivån i sjuk-, arbetslöshets- och föräldraförsäkringen bör åter-
ställas till 80-procentsnivån och försämringen i högkostnadsskyddet för
sjukvård och läkemedel avvisas av utskottet. När det gäller pensionärerna
avvisar utskottet regeringens förslag om försämrade bostadstillägg och i
stället bör pensionstillskotten höjas för de sämst ställda pensionärerna
med 200 kr per månad. Förslagen om försämringar beträffande änke- och om-
ställningspensioner avvisas också.
För att förbättra familjernas situation anser utskottet att en del av
barnbi-draget bör behovsprövas och ges en låginkomstprofil.
Vårdnadsbidraget och flerbarnstillägget bör återinföras samt förbättringar
göras av bostadstillägget.
För finansiering av åtgärderna förordar utskottet en återgång till en sam-
ordnad livsmedelsmoms. Höjningen skulle drabba alla men de förbättringar
som föreslås kommer de sämst ställda till del. Vidare anser utskottet att
bl.a. tobaksskatten bör höjas, att ytterligare en karensdag bör införas,
delpensio-nen skall slopas och att en ny beräkningsgrund skall införas för
den sjukpen-ninggrundande inkomsten (SGI). Utskottet förordar också en
fortsatt utför-säljning av statliga företag och införande av en
avfallsskatt.
Det anförda innebär att utskottet avvisar det förslag till inriktning av
budget-politiken som regeringen föreslår i budgetpropositionen. Utskottet
delar i stället den uppfattning som kommer till uttryck i motion Fi214 från
Kristde-mokraterna. Motionärernas förslag överensstämmer väl med den
inriktning som utskottet här redovisat.
Budgetpolitikens inriktning
Kapitalförsörjningen för de mindre företagen måste förbättras genom ett
permanent riskkapitalavdrag och avskaffande av dubbelbeskattningen. Rege-
ringens halvhjärtade förslag till slopad dubbelbeskattning, enbart gällande
onoterade bolag, är otillräckliga. Utskottet anser att borttagandet måste
gälla samtliga bolag. Som finansiering av sitt förslag till slopad
dubbelbeskattning föreslår regeringen att den skattereduktion för
riskkapitalavdrag som i dag finns slopas. Detta förslag avvisas av
utskottet.
Den nya tidpunkten för redovisning av moms är ett dråpslag mot många
företags likviditet och principiellt helt felaktig. Enligt finansplanen har
åt-gärden dränerat näringslivets likviditet med över 11 miljarder kronor!
Reger- ingen har nu tvingats föreslå en återgång för de mindre företagen.
Utskottets uppfattning är att reglerna måste ändras för alla företag.
Arbetsrätten måste reformeras så att den bättre svarar mot dagens arbets-
marknad och unga människors syn på arbete och flexibilitet. Regeringen bör
snarast lägga fram ett förslag till förändrad arbetsrätt som motsvarar
dagens krav.
Ökade krav på flexibilitet i arbetslivet ställer också allt större krav på
fortlöpande kompetensutveckling. Olika metoder för att stimulera till såväl
egen kompetensutveckling som utbildning inom arbetslivet måste prövas.
Utskottet delar Kristdemokraternas uppfattning att ett system med individu-
ella utbildningskonton bör införas.
Royalty på patenterade uppfinningar bör vara skattefri i två år för att där
-efter beskattas som inkomst av kapital.
Målet för den översyn av företagsstöden som nu görs bör kunna vara sänkta
företagsstöd i utbyte mot sänkta skatter, t.ex. arbetsgivaravgifter. En
rättvisare konkurrenssituation måste eftersträvas.
Utskottet vill också i likhet med vad som anförs i Kristdemokraternas mo-
tion framhålla att den ekonomiska tillväxten måste spridas över hela landet
. Staten har en viktig roll att spela i detta sammanhang. För att det skall
ske behövs regioner med flera lokala tillväxtpooler.
Stimulanser för att påskynda utveckling av antalet tjänsteföretag skulle få
påtagliga effekter på antalet nya jobb. Också ur resurshushållningssynpunkt
är ett ökat utrymme för tjänstesektorn, t.ex. när det gäller reparationer
och underhåll, angeläget.
Att generellt minska tjänsteföretagens kostnader genom t.ex. sänkt moms
eller sänkt arbetsgivaravgift skulle, för att ge någon betydande effekt, i
dagsläget vara en statsfinansiellt alltför dyr åtgärd. Som ett första steg
bör därför en selektiv lösning väljas. Det är grundläggande när viss
verksamhet särskilt stimuleras att inte osund konkurrens mellan olika
branscher och företag uppstår.
Utskottet anser i likhet med Kristdemokraterna att ytterligare resurser
måste avsättas utöver regeringens Rotprogram för att kunna bredda basen för
arbete som berättigar till avdrag liksom för att möjliggöra en större
skattere-duktion. Utskottet vill också stimulera hushållssektorn och
sysselsättningen genom att införa den modell för hushållstjänster som finns
i Danmark.
Tillväxtåtgärder är det centrala för att få fler i arbete och därmed skapa
bättre förutsättningar att få balans i svensk ekonomi. Men också arbetsmark
-nadspolitiken bör reformeras.
En effektiv regionalpolitik med målsättningen att hela Sverige skall leva
motverkar att "flaskhalsar" uppstår i ekonomin i en uppgångsfas och mins-
kar sårbarheten i en konjunkturnedgång. En väl utbyggd infrastruktur är ett
av de viktigaste medlen för att skapa goda förutsättningar för hela
Sveriges utveckling.
Ett viktigt område för ökad sysselsättning är miljö- och energisektorn. Ge-
nom en skatteväxling med höjda skatter på ändliga naturresurser och mil-
jöskadliga utsläpp och sänkta kostnader för arbete skulle fler
arbetstillfällen skapas samtidigt som vår miljö skyddas.
Det kristdemokratiska budgetalternativet innebär att ålderspensionärernas
ekonomiska situation förstärks med 1 785 miljoner kronor 1997 i jämförelse
med regeringens politik. Förbättringen sker dels genom att man säger nej
till regeringens försämringar på området, dels genom ett förslag om höjt
pen-sionstillskott på 200 kr per månad.
En starkare kommunal sektor
Den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det samhällsekono-
miska utrymmet medger. I detta arbete fordras klara prioriteringar. Inom
det kommunala området är nyckelområdena framför allt sjukvården, äldreom-
sorgen och skolan. Dessa områden måste under alla förhållanden värnas.

Utrymmet för ytterligare besparingar inom dessa områden är enligt
utskottets uppfattning obefintligt, tvärtom krävs ökade resurser för att
kvaliteten inom dessa sektorer skall upprätthållas.
Kristdemokraternas samlade ekonomiska politik skulle, enligt utskottets
mening, medföra påtagliga förbättringar för kommunsektorn i förhållande
till regeringens politik. Politiken innebär att höjningen av egenavgifterna
med en och en halv procentenhet avvisas. Detta skulle innebära ett större
skatte-underlag för kommunerna och därmed ytterligare 4,5 miljarder kronor
till kommunsektorn. Förslaget om 80 % ersättningsnivåer i arbetslöshets-,
sjuk-, arbetsskade- och föräldraförsäkringarna medför ökade skatteintäkter
och lättnader för kommunens kostnader bl.a. för socialbidrag. Enligt Kommun
-förbundet blir effekten av regeringens politik en ökning av kommunernas
kostnader för socialbidrag med ca 2 miljarder kronor. Ett avvisande av för-
slaget om att utöka arbetsgivarperioden i sjukförsäkringen från 2 till 4
veck-or sparar ca 350 miljoner kronor för kommunerna. Genom en effektivare
skatteindrivning, beräknas skatteinkomster till kommunerna öka med ca 600
miljoner kronor. Höjd avdragsram för pensionssparande och avdragsrätt för
individuella utbildningskonton minskar skatteunderlaget och ger en negativ
effekt till kommunerna på 590 miljoner kronor. I beräkningen över politi-
kens effekt för kommunerna inberäknas också en reservation på 1 000 miljo-
ner kronor för eventuella övergångskostnader. Sammantaget skulle således
den ekonomiska politik som utskottet ställer sig bakom leda till att kommun
-sektorn hade drygt 6,5 miljarder kronor mer att röra sig med i jämförelse
med regeringens politik. Dessa resurser skulle kunna användas till förstärk
-ningar av viktiga områden som vård, omsorg och skola. Denna förstärkning
av kommunernas och landstingens ekonomi skulle innebära att den minsk-ning
av personal med 30 000 personer som Kommunförbundet prognostice-rat för
kommande år inte skall behöva verkställas. Resurserna torde räcka till
kostnaden för ca 40 000 heltidstjänster inom vård och omsorg.
Budgetens inkomster
Utskottet förordar ett slopande av dubbelbeskattningen, att man behåller
riskkapitalavdraget samt återgår till de gamla tidpunkterna för redovisning
av moms. Utskottet säger nej till regeringens försök att konfiskera forsk-
ningsstiftelsernas medel och finansierar därför nuvarande forskningsanslag
inom vår budget. För att öka förutsättningarna för investeringar,
utveckling och kompetenshöjning vill utskottet höja avdragsrätten för
pensionssparan-de, befria royaltyinkomster från patent från skatt de två
första åren samt möjliggöra för företag och individer att med avdragsrätt
få avsätta medel till utbildning. Yrkesfiskarna i Sverige bör ha samma
villkor som sina grannar i Norge och Danmark, varför utskottet föreslår att
ett yrkesfiskeavdrag inrättas så som redan finns i dessa grannländer. Den
av regeringen föreslagna lö-neskatten på anställdas vinstandelar avvisas.
Totalt tillförs företagssektorn drygt 10 miljader kronor med den politik
utskottet här förordat jämfört med regeringens politik.

Åtgärder för nya jobb genom tillväxt och företagande, 1997 Miljoner kr

Sänkt skatt inom tjänstesektorn 2 000
Nej till förlängd arbetsgivareperiod 1 100
Nej till höjd förmögenhetsskatt på arbetande kapital 400
Nej till borttagande av riskkapitalavdrag 900
Stimulanser för tjänster till hushåll 300
Återgång till gamla momsredovisningstidpunkter 140
Slopad dubbelbeskattning, utöver regeringen, (netto) 1 700
Höjd avdragsrätt för pensionssparande 900
Royaltyinkomster. befrias fr skatt på patenterade uppfinningar 50
Nej till särskild löneskatt 0
Yrkesfiskeavdrag 75
Avdragsrätt f. individuella utbildningskonton 300
Miljö- och trafikforskning m.m. 185
Forskningsanslag 450
Avskaffande av värnskatt 2 500
Sänkning av fastighetsskatt 2 000
SUMMA 13 000

Utskottet tillstyrker även de förslag som skatteutskottet förordat om
lättnader för växthusnäringen.
Statsbudgetens utgifter
Utskottet förordar i likhet med vad som redovisas i motion Fi214 (kd) och i
de avvikande meningarna, avgivna av företrädarna för Kristdemokraterna och
som fogats till fackutskottens yttranden till finansutskottet, att
utgifterna på statsbudgeten fördelas på utgiftsområden i enlighet med
nedanstående tabell.

Utskottets samlade ställningstagande
Sammantaget innebär vad utskottet ovan anfört att utskottet ställer sig bak
-om Kristdemokraternas budgetförslag för år 1997. Den sammanlagda effek-ten
av förslagen framgår av nedanstående tabell.

Utskottets budgetförslag i sammanfattning för år 1997
Miljoner kronor

Minskade inkomster netto i jfr m regeringen -4 300
Minskade utgifter netto i jfr m regeringen 5 700
Förstärkning av statsbudgeten (exkl. socialförsäkringssektorn vid sidan av
statsbudgeten (minskat upplåningsbehov) 1 400
Utskottet tillstyrker Kristdemokraternas förslag till beräkning av
inkomster-na som framgår av reservation 51 (kd) i bilaga 1 till utskottets
betänkande. Vidare tillstyrker utskottet Kristdemokraternas förslag till
beräkning av statsbudgetens utgifter i den till utskottets betänkande
fogade bilaga 2.
Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet således följande motioner
- Fi3 (kd) yrkandena 2-5
- Fi9 (kd) yrkandena 1-4
- Fi214 (kd) yrkandena 2, 4, 5, 7-10, 21, 25-27, 30, 31, 33
- Sk371 (kd) yrkandena 4, 6, 12, 13, 14, 15, 17, 18, 21, 22, 25, 27-29
- U515 (kd) yrkande 25
Regeringens förslag i berörda delar avslås. Vidare avstyrks de motioner i
betänkandets bilaga 3 som inte tillstyrks i detta avsnitt.
dels att utskottets yttrande under rubriken Lagtekniska justeringar borde
ha utgått,
dels att utskottets hemställan under 28 borde ha haft följande lydelse:
28. beträffande utgiftsramar och beräkning av statsinkomster-na 1997
att riksdagen
a) med bifall till motion Fi9 yrkandena 2-4 och med anledning av
proposition 1996/97:19 som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförs om beskattning av bilförmån, m.m.
b) om nedsättning av socialavgifter, m.m.
= utskottet,
c) med bifall till motionerna 1996/97:Fi3 yrkandena 2-4 och 1996/97:Sk371
yrkandena 27-29 och med avslag på proposition 1996/97:17 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motioner-na anförts om fastighetsskatt och
skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall,
d) dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi9 yrkande 1, 1996/97:Fi214
yrkande 7 och 1996/97:Sk371 yrkande 14 avslår pro-position 1996/97:1
finansplan m.m. yrkande 40 punkt 1 om justering av skiktgränsen,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi214 yrkande 10, 1996/97:Sk371
yrkande 22 och 1996/97:U515 yrkande 25 samt med anledning av proposition
1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 10 som sin mening ger regeringen
till känna vad i motionerna anförs om höjning av skatten på tobak m.m.,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi214 yrkande 8 och 1996/97:Sk371
yrkande 12 avslår proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40 punkt 5
om sänkt skatt på kärnkraftsel,
dels bifaller förslagen i proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yr-kande 40
punkterna 2-4, 8 och 9, alla i denna del, om vissa skattefrå-gor,
e) med bifall till motionerna1996/97:Fi214 yrkande 9 och 1996/97:Sk371
yrkande 21 avslår proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 40
punkterna 6 och 7 om skatten på alkohol
f) om avgifter för insättningsgarantin,
= utskottet,
g) om försäljning av aktier i Stadshypotek AB
= utskottet,
h) om växthusnäringen och uppbörden av energiskatt
= utskottet,
i) om omprövning av tidigare beslutad förändring av arbetslös-
hetsförsäkringen
= utgår
j) om koldioxidskatten för industrin och växthusnäringen
= utgår
k) med bifall till motion 1996/97:Fi214 yrkande 4 och med anled-ning av
proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 4 godkänner beräkningen av
statsbudgetens inkomster för budgetåret 1997 i enlig-het med det som
reservation 51 (kd) betecknade förslaget i bilaga 1,
l) med anledning av proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 5
godkänner beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och
avgiftsregler för budgetåret 1997 i enlighet med vad utskottet anfört,
m) med bifall till motion1996/97:Fi214 yrkandena 2 och 21 samt med avslag
på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 2 och motion 1996/97:Fi210
yrkande 2 beslutar om fördelning av utgifterna på utgiftsområden för
budgetåret 1997 i enlighet med det med reser-vation 51 (kd) betecknade
förslaget i bilaga 2,
n) med bifall till motion 1996/97:Fi214 yrkande 5 och med anled-ning av
proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 9 godkänner vad som förordas
i motionen om förändringar i anslagsbehållningar-na för budgetåret 1997,
o) om beräkningen av förändringar av myndigheters m.fl. in- och utlåning i
Riksgäldskontoret för budgetåret 1997
= utskottet
p) dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi214 yrkande 31 och 1996/97:
Sk371 yrkande 18 som sin mening ger regeringen till känna vad som anförs i
motionerna om pensionssparande,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi214 yrkande 30 och 1996/97:Sk371
yrkande 13 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförs
om fysiska personers inkomstskatt,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Sk371 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om företags-beskattning,
dubbelbeskattning m.m.,
dels med bifall till motionerna 1996/97:Fi214 yrkande 33 och 1996/97:Sk371
yrkande 15 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförs
om övriga avgiftsfrågor,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi3 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om förmögenhetsskatt på
permanentbostäder,
dels med bifall till motion 1996/97:Sk371 yrkande 17 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om förmögen-hetsskatt i övrigt,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi214 yrkande 25 och 1996/97:Sk371
yrkande 25 som sin mening ger regeringen till känna vad i motionerna anförs
om mervärdesskatt på livsmedel,
dels med bifall till motion 1996/97:Sk371 yrkande 6 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om inbetalnings-regler för
mervärdesskatt,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi214 yrkande 27 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om övriga momsfrågor,
dels med bifall till motion 1996/97:Fi214 yrkande 26 som sin me-ning ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om försäljning av statliga
företag,
dels avslår övriga i bilaga 3 upptagna motionsyrkanden,

52. Bemyndigande om upplåning (mom. 29)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Bemyndigande om
upplåning börjar med "Finansutskottet vill med anledning" och slutar med
"Fi204 (m) yrkande 7" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill i denna fråga framhålla följande. Eftersom regeringen
inte får ta upp lån utan riksdagens bemyndigande måste regeringen varje år
inhämta ett sådant. Regeringen delegerar i sin tur till Riksgäldskontoret
att ombesörja upplåningen. Denna ordning tillkom i samband med att Riks-
gäldskontoret i slutet av 1980-talet blev en myndighet under regeringen. Då
beslöts att lånebemyndigandet skulle vara årligt och beloppsmässigt opreci-
serat. De ändamål för vilka upplåning får göras har angivits i en lag om
statens upplåning.
Moderata samlingspartiet ifrågasätter i motion Fi204 denna ordning och
föreslår att lånebemyndigandet skall begränsas till högst det belopp som
motsvarar det beräknade lånebehovet. Utskottet delar denna uppfattning.
Den nya budgetprocessen ställer ökade krav på uppföljning och kontroll.
Därtill kommer att statsbudgeten har en ny uppställning fr.o.m. nästa bud-
getår och att riksdagen fastställer samtliga de belopp som ingår i budgeten
utom upplåningsbehovet. Riksdagen fattar således beslut om varje enskilt
anslag, godkänner beräkningen av dels förändringar i anslagsbehållningar,
dels förändringar i myndigheternas m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskonto-
ret. Dessutom skall riksdagen godkänna beräkningen av statsbudgetens
inkomster. Mot bakgrund härav är det enligt utskottets mening naturligt att
riksdagen också fastställer nivån på den enda kvarvarande posten på budge-
ten, nämligen lånebehovet.
Enligt utskottets mening skulle de folkvaldas kontrollmöjlighet väsentligt
öka om det givna lånebemyndigandet var förenat med en beloppsgräns.
Mot bakgrund härav anser utskottet att regeringen bör bemyndigas att för
budgetåret 1997 ta upp lån intill ett belopp av netto 50 miljarder kronor.
dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:
29. beträffande bemyndigande om upplåning
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi204 yrkande 7 och med
anledning av proposition 1996/97:1 finansplanen m.m. yrkande 7 be-myndigar
regeringen att för budgetåret 1997 ta upp lån intill ett be-lopp av 50 000
000 000 kr,
53. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Preliminär för-
delning av utgifterna för 1998 och 1999 börjar med "Finansutskottet har
tidigare" och slutar med "(mp) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Moderata samlingspartiets uppfattning om den pre-
liminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 1998 och
1999. Budgeten syftar till balans i statens finanser men också till balans
mellan privat och offentlig sektor. Därför inriktas åtgärderna på utgifts-
minskningar och skattesänkningar. Utgiftsminskningar bör netto ske med 55
miljarder för 1998 och med 70 miljarder för 1999. Till detta kommer omfat-
tande skattesänkningar på i första hand arbete och företagande som netto
under 1998 uppgår till 50 miljarder kronor och under 1999 till 65 miljarder
kronor.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi204 (m) yrkande
4 och hänvisar till de närmare preciseringar som görs där. Regeringens för-
slag i denna del avstyrks liksom motionerna Fi211 (fp) yrkande 4, Fi212 (v)
yrkande 3, Fi213 (mp) yrkande 3, Fi214 (kd) yrkande 3, Fi610 (mp), Ub451 (c
) yrkandena 5 och 20, Jo727 (c) yrkande 32 samt N424 (mp) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi204 yrkande 4 och med avslag
på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 3 och mo-tionerna 1996/97:
Fi211 yrkande 4, 1996/97:Fi212 yrkande 3, 1996/97:Fi213 yrkande 3, 1996/97:
Fi214 yrkande 3, 1996/97:Fi610, 1996/97:Ub451 yrkandena 5 och 20, 1996/97:
Jo727 yrkande 32 samt 1996/97:N424 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört om den preliminära fördelningen av
utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999 som riktlinjer
för rege-ringens budgetarbete.

54. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30)
Per-Ola Eriksson (c) anser
dels att utskottets yttrande som under rubriken Preliminär fördelning av
utgifterna på utgiftsområden för 1998 och 1999 börjar med "Finansutskottet
har tidigare" och slutar med "samt N424 (mp) yrkande 3" bort ha följande
lydelse:
Finansutskottet biträder i allt väsentligt regeringens förslag i
budgetpropo-sitionen till preliminär fördelning av utgifter på
utgiftsområden för åren 1998 och 1999 dock med vissa mindre justeringar som
framgår nedan.
Utskottet anser liksom motionärerna i Jo727 (c) yrkande 32 att de pågåen-de
kalkningsinsatserna av sjöar och skog är mycket väsentliga då behovet av
kalkningsinsatser inte har minskat. Mot denna bakgrund anser utskottet i
likhet med motionärerna att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen
1997 skall återkomma till riksdagen med en utökad ram för utgiftsområde 20
Allmän miljö och naturvård som medger ett utrymme för anslaget A 3 om lägst
160 miljoner kronor. Detta bör ges regeringen till känna.
Liksom motionärerna i Ub451 (c) yrkandena 5 och 20 anser utskottet att
kommunikationsforskning är särskilt angeläget i en tid då transporter och
kommunikation förändras hastigt. På grund härav finner utskottet att det är
särskilt angeläget med en transport- och kommunikationssatsning vid Hög-
skolan i Dalarna som föreslagits i samarbete med Uppsala universitet och
Kungliga Tekniska högskolan. Projektet bör till största delen finansieras
med medel för sektorsforskning inom utgiftsområde 22 Kommunikationer. För
att bibehålla den enhetliga finansieringen av forskningen bör fr.o.m.
budgetåret 1998 dessa resurser överföras till Utbildningsdepartementet.
Regeringen bör återkomma med förslag till långsiktig finansiering av
satsningen. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänsyn till det anförda tillstyrker utskottet förslagen i motionerna
Jo727 (c) yrkande 32 och Ub451 (c) yrkandena 5 och 20. I övrigt godkänner
utskottet de i propositionen preliminärt föreslagna nivåerna för de olika
utgiftsområdena för 1998 och 1999. Utskottet avstyrker motionerna Fi204 (m)
yrkande 4, Fi211 (fp) yrkande 4, Fi212 (v) yrkande 3, Fi213 (mp) yr-kande 3
, Fi214 (kd) yrkande 3, Fi610 (mp) samt N424 (mp) yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Jo727 yrkande 32 och 1996/
97:Ub451 yrkandena 5 och 20 och med anledning av propo-sition 1996/97:1
finansplan m.m. yrkande 3 samt med avslag på mo-tionerna 1996/97:Fi204
yrkande 4, 1996/97:Fi211 yrkande 4, 1996/97:Fi212 yrkande 3, 1996/97:Fi213
yrkande 3, 1996/97:Fi214 yrkande 3, 1996/97:Fi610 samt 1996/97:N424 yrkande
3 som sin me-ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört om den
preliminära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren
1998 och 1999 som riktlinjer för regeringens budgetarbete.

55. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30)
Anne Wibble (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Preliminär för-
delning av utgifterna för 1998 och 1999 börjar med "Finansutskottet har
tidigare" och slutar med "(mp) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Folkpartiet liberalernas uppfattning om den prelimi-
nära fördelningen av utgifterna på utgiftsområden åren 1998 och 1999. Ut-
giftsminskningar bör brutto ske med ca 28 miljarder kronor år 1998 och med
ca 30 miljarder kronor år 1999. Viktiga delar av besparingarna är minskat
företagsstöd och minskade statsbidrag till a-kassan.
Utgiftsökningarna under åren 1998 och 1999 bör präglas av en strävan ef-ter
rättvis fördelning. U-landsbiståndet bör öka successivt. Vidare bör fler-
barnstilläggen återinföras och barnbidragen höjas. De höjningar som utskot-
tet ställer sig bakom uppgår till ca 9 miljarder kronor.
Netto minskar således utgifterna med ca 20 miljarder kronor under åren 1998
och 1999. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi211 (fp) yr-kande
4 och hänvisar till de närmare preciseringar som görs där. Regeringens
förslag i denna del avstyrks således, liksom motionerna Fi204 (m) yrkande 4
, Fi212 (v) yrkande 3, Fi213 (mp) yrkande 3, Fi214 (kd) yrkande 3, Fi610 (
mp), Jo627 (c) yrkande 32, Ub451 (c) yrkandena 5 och 20 samt N424 (mp)
yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi211 yrkande 4 och med avslag
på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 3 och mo-tionerna 1996/97:
Fi204 yrkande 4, 1996/97:Fi212 yrkande 3, 1996/97:Fi213 yrkande 3, 1996/97:
Fi214 yrkande 3, 1996/97:Fi610, 1996/97:Ub451 yrkandena 5 och 20, 1996/97:
Jo727 yrkande 32 och 1996/97:N424 yrkande 3 godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999
som rikt-linjer för regeringens budgetarbete,

56. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Preliminär för-
delning av utgifterna för 1998 och 1999 börjar med "Finansutskottet har
tidigare" och slutar med "(mp) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Vänsterpartiets uppfattning att utgiftstaket
förhindrar en önskvärd finanspolitisk flexibilitet och därmed försvårar en
konjunktur-påverkande ekonomisk politik. Ett kraftigt efterfrågebortfall -
som det under 1990-talets inledning - kommer inte att kunna motverkas med
ökade statliga utgifter. Utskottet är också kritiskt till att staten sätter
ramar för den kommu-nala sektorns utgifter. Såväl kravet på ekonomisk
balans som bestraffningen av kommuner som höjer sina skatteuttag strider
mot den kommunala själv-styrelsen.
Utskottet instämmer också i Vänsterpartiets uppfattning att regeringen inte
presenterar något underlag som gör det möjligt att uppskatta vad som är
rimliga utgiftsnivåer för stat, socialförsäkringssektor och kommuner under
åren 1998 och 1999. Utskottet kan därför inte godkänna regeringens förslag
till preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren
1998 och 1999. Vidare avstyrks motionerna Fi204 (m) yrkande 4, Fi211 (fp)
yrkande 4, Fi213 (mp) yrkande 3, Fi214 (kd) yrkande 3, Fi610 (mp), Jo627 (c
) yrkande 32, Ub451 (c) yrkandena 5 och 20 samt N424 (mp) yrkande 3.
Vad utskottet anfört bör riksdagen med bifall till motion Fi212 (v) yrkande
3 som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi212 yrkande 3 och med avslag
på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 3 och mo-tionerna 1996/97:
Fi204 yrkande 4, 1996/97:Fi211 yrkande 4, 1996/97:Fi213 yrkande 3, 1996/97:
Fi214 yrkande 3, 1996/97:Fi610, 1996/97:Ub451 yrkandena 5 och 20, 1996/97:
Jo727 yrkande 32 och 1996/97:N424 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

57. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Preliminär för-
delning av utgifterna för 1998 och 1999 börjar med "Finansutskottet har"
och slutar med "yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Miljöpartiet de grönas uppfattning om den preliminä-
ra fördelningen på utgiftsområden för åren 1998 och 1999. Detta innebär
utgiftsminskningar år 1998 på 4,6 miljarder kronor och på drygt 11
miljarder kronor år 1999. En viktig förutsättning för dessa beräkningar är
att arbetsti-den förkortas. Minskningarna bör främst ske på totalförsvaret
och inom arbetsmarknadsområdet. Dessutom bör bl.a. medel omfördelas från
arbets-marknadspolitiken till kommuner och landsting. Utskottet anser att
ökade satsningar samtidigt bör göras när det gäller biståndspolitik liksom
inom miljöområdet och beträffande kommunikationer. De sammantagna utgifts-
minskningarna bör i huvudsak användas till att minska vissa skatter, med 5
miljarder kronor år 1998 och 6,8 miljarder kronor år 1999 i enlighet med
vad som beräknas i Miljöpartiets förslag. Budgetsaldot beräknas då bli -17,
5 miljarder kronor år 1998 och + 6,9 miljarder kronor år 1999. Därigenom
kan statskulden och utgifterna för statsskuldräntorna minskas i något högre
takt.
Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi213 (mp) yrkande 3, Fi610 (
mp) och N424 (mp) yrkande 3 samt avstyrker motionerna Fi204 (m) yrkan-de 4,
Fi211 (fp) yrkande 4, Fi212 (v) yrkande 3, Fi214 (kd) yrkande 3, Jo627 (c)
yrkande 32 samt Ub451 (c) yrkandena 5 och 20. Regeringens förslag i denna
del avstyrks även.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999
att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi213 yrkande 3, 1996/97:
Fi610 och 1996/97:N424 yrkande 3 samt med avslag på pro-position 1996/97:1
finansplan m.m. yrkande 3 och motionerna 1996/97:Fi204 yrkande 4, 1996/97:
Fi211 yrkande 4, 1996/97:Fi212 yrkande 3, 1996/97:Fi214 yrkande 3, 1996/97:
Jo627 yrkande 32 och 1996/97:Ub451 yrkandena 5 och 20 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

58. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Preliminär för-
delning av utgifterna för 1998 och 1999 börjar med "Finansutskottet har
tidigare" och slutar med "(mp) yrkande 3" bort ha följande lydelse:
Finansutskottet delar Kristdemokraternas uppfattning om den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för åren 1998 och 1999. Ut-
giftsminskningar bör brutto ske för vissa utgiftsområden med närmare 19
miljarder kronor år 1998 och med ungefär lika mycket år 1999. Viktiga delar
av besparingarna är inom sjukförsäkringen där ytterligare en karensdag
införs. Vidare innebär satsningarna på tillväxt, företagande och nya jobb
att utgifterna för arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadspolitiska
insatser minskar.
Utgiftsökningarna under år 1998 och 1999 bör präglas av en strävan efter
rättvis fördelning. U-landsbiståndet bör öka successivt. Vidare bör vård-
nadsbidraget och flerbarnstilläggen återinföras. De höjningar som utskottet
ställer sig bakom uppgår till drygt 7 miljarder kronor.
Netto minskar således utgifterna med ca 11 miljarder kronor under åren 1998
och 1999. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi214 (kd) yrkande 3
och hänvisar till de närmare preciseringar som görs där. Regering-ens
förslag i denna del avstyrks således, liksom motionerna Fi204 (m) yr-kande
4, Fi211 (fp) yrkande 4, Fi212 (v) yrkande 3, Fi213 (mp) yrkande 3, Fi610 (
mp), Jo627 (c) yrkande 32, Ub451 (c) yrkandena 5 och 20 samt N424 (mp)
yrkande 3.
dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:
30. beträffande preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi214 yrkande 3 och med avslag
på proposition 1996/97:1 finansplan m.m. yrkande 3 och mo-tionerna 1996/97:
Fi204 yrkande 4, 1996/97:Fi211 yrkande 4, 1996/97:Fi212 yrkande 3, 1996/97:
Fi213 yrkande 3, 1996/97:Fi610, 1996/97:Ub451 yrkandena 5 och 20, 1996/97:
Jo727 yrkande 32 och 1996/97:N424 yrkande 3 godkänner den preliminära
fördelningen av utgifterna på utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999
som rikt-linjer för regeringens budgetarbete,

59. Kvantitativa mål för budgetarbetet (mom. 36)
Sonja Rembo, Fredrik Reinfeldt, Margit Gennser och Bo Lundgren (alla m)
anser
dels att den del av utskottets yttrande under rubriken Kvantitativa mål för
budgetarbetet som börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med
"yrkandena 1 och 2." bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Utskottet
delar Moderata samlingspartiets uppfattning att ett mål bör vara att den of
-fentliga budgeten skall balanseras över konjunkturcykeln. Med ett sådant
kvantitativt mått förblir skulden oförändrad i nominella termer men kan
gradvis minska i förhållande till BNP. Därmed sprids finansieringen av
tidigare och nuvarande generationers överkonsumtion ut i jämn takt på nuva-
rande och kommande generationer. En sådan regel är förenlig såväl med
teorin om optimal skatteutjämning som med traditionell
stabiliseringspolitik. Utskottet delar motionärernas åsikt att regering och
riksdag inte skall behöva ägna sig åt diskretionär stabiliseringspolitik,
dvs. att höja och sänka skatter och utgifter i syfte att påverka
konjunkturläget, särskilt som sådan politik sällan har varit framgångsrik.
Den automatiska stabilisering som ändå kom-mer till stånd genom att
skatteintäkterna ökar och utgifterna minskar i goda tider och tvärtom i
dåliga tider bör vara tillräcklig. Det innebär att begränsa-de underskott
kan tillåtas i lågkonjunkturer - högst 3 % av BNP enligt Maastrichtavtalet
- men att överskott i gengäld kommer att uppstå i hög-konjunkturer.
Ovan beskrivna ordning är naturligtvis ett idealtillstånd. I verkligheten
uppför sig inte ekonomin så välordnat. För det första måste det finnas
visst utrymme för politiskt beslutade stabiliseringsåtgärder i extrema låg-
och högkonjunkturer. För det andra bygger resonemanget på att man redan
kommit fram till ett väl fungerande utgifts- och skattesystem. Där befinner
vi oss inte i dag. Den offentliga utgifts- och skattekvoten är för stor och
måste minskas. Det krävs politiska beslut för sådana förändringar. För det
tredje är det svårt att veta var man befinner sig i konjunkturen och om den
kommer att utvecklas på ett normalt eller extremt sätt. De förutsedda
underskotten i de offentliga finanserna för 1996 och 1997 är framför allt
strukturellt, men i viss mån även konjunkturellt, betingade. Därmed måste
även ett visst över-skott tillåtas i de offentliga finanserna, när
konjunkturen står på topp. Detta överskott skall dock utgöra en buffert
inför nästa lågkonjunktur och inte användas för nya utgiftsåtaganden. Trots
svårigheterna att i praktiken uppnå "budgetbalans över konjunkturcykeln"
anser utskottet att detta skall vara ett mål för regering och riksdag i
budgetarbetet.
Med det anförda tillstyrker utskottet förslagen i motion K902 (m) yrkan-
dena 1 och 2 vilket riksdagen som sin mening bör ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:
36. beträffande kvantitativa mål för budgetarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:K902 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

60. Utbetalningstidpunkten för statliga ersättningar (mom. 37)
Mats Odell (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Utbetalningstid-
punkten för statliga förmåner börjar med "Finansutskottet vill med" och
slutar med "So636 (kd) yrkande 10." bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav framhålla följande. Som Krist-
demokraterna framhåller i sin motion lever många barnfamiljer under eko-
nomiskt knappa förhållanden och har små marginaler. För dem kan det vara av
avgörande betydelse att barnbidrag, bostadsbidrag och bidragsförskott
betalas ut några dagar före lönen.
Utskottet, som delar motionärernas uppfattning att barnbidrag, bostadsbi-
drag och bidragsförskott från och med den 1 januari 1997 skall betalas ut
den 20:e varje månad, tillstyrker därmed motion So636 (kd) yrkande 10.
Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Motionerna
Fi904 (s), Fi905 (c ) och Fi922 (c) är mot bakgrund av det anförda i stort
tillgodosedda.
dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:
37. beträffande utbetalningstidpunkten för statliga ersättningar
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:So636 yrkande 10 och med
anledning av motionerna 1996/97:Fi904, 1996/97:Fi905 och 1996/97:Fi922 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

61. Uppföljning av bidrag från EU (mom. 38)
Johan Lönnroth (v) och Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som under rubriken Kontrollen av
bidragen från EU börjar med "Finansutskottet vill med" och slutar med
"Fi202 (mp) yrkande 10." bort ha följande lydelse:
Finansutskottet vill med anledning härav anföra följande. Bidragen från EU,
som ofta är kopplade till motsvarande svenska bidrag, utsätts inte för
samma grad av granskning, prioritering och uppföljning från svensk sida som
andra anslag på statens budget. Det gäller bl.a. forskningspengar, bidrag
inom jordbrukssektorn och regionalpolitiska bidrag. Utskottet anser att
riks-dag och regering i betydligt större utsträckning måste kontrollera
även dessa utgifter oavsett om de går via EU:s budget eller direkt från
svenska statens budget. Det gäller även bidrag direkt till vissa
bidragsmottagare från EU:s budget som inte går via svenska statens budget.
Regeringen bör i enlighet med vad som anförts i motion Fi202 (mp) yr-kande
10 få i uppdrag att till riksdagen återkomma med genomgripande
redovisningar och förslag till framtida hantering av EU-bidragen. Detta bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:
38. beträffande uppföljning av bidrag från EU
att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi202 yrkande 10 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
1. Miljöbilaga till finansplanen (mom. 13)
Per-Ola Eriksson (c), Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt
(m), Mats Odell (kd), Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (m) anför:
Vi vill erinra om att den borgerliga regeringen hade en miljöbilaga till
bud-getpropositionen 1991/92:100. Detta måste anses vara ett föredömligt
sätt att hantera frågan.
2. Översyn av fastighetstaxeringen m.m. (mom. 23)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Johan Lönnroth (v), Fredrik Reinfeldt (m
), Roy Ottosson (mp), Mats Odell (kd), Margit Gennser (m) och Bo Lundgren (
m) anför:
I samband med utskottets beredning av proposition 17 har förslag till ut-
skottsinitiativ väckts med syfte att lindra de kraftiga höjningarna av
fastig-hetsskatt som särskilt skärgårdsbefolkningen och andra fastboende i
attrakti-va områden har drabbats av. Förslagen har röstats ner av en
majoritet av utskottets ledamöter bestående av Socialdemokraternas och
Centerpartiets företrädare.
Alla partier utom Socialdemokraterna och Centerpartiet har deltagit i en
konstruktiv diskussion för att försöka hitta förslag som kan leda till en
mer omfattande skattelindring än den helt otillräckliga som regeringen
föreslagit. Olika partier har haft egna ursprungsförslag, men för att kunna
skapa en majoritet har alla partier - utom Socialdemokraterna och
Centerpartiet - visat stor öppenhet för kompromisser. Bl.a.
harutskottetpekat på möjligheten att skjuta upp ölskattesänkningen för att
reducera markvärdets genomslag i fastighetsskatten. Tyvärr var det inte
möjligt att vinna gehör för förslaget bland Socialdemokraterna och
centerpartisten i utskottet. När de röstade nej till att ens resonera kring
förslaget stängde de också, bildligt talat, dörren för de människor som
drabbats hårt och orättmätigt av den senaste fastighetstax-eringen och
höjningen av fastighetsskatten.
3. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28), såvitt
avser mervärdesskatt på utbildning
Anne Wibble (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har i en kommittémotion med anledning av proposi-
tion 10 om mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och idrottsområdet bl.
a. föreslagit att riksdagen avslår regeringens förslag om införande av
mervärdesskatt avseende utbildning. Jag står fast vid uppfattningen att mer
-värdesskatt ej bör införas på utbildning. Budgeteffekten av detta
ställnings-tagande är marginell.
4. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28), såvitt
avser hantering av processen
Anne Wibble (fp) anför:
Den nya budgetprocessen innebär att finansutskottet behandlar förslag till
ramar för olika utgiftsområden och förslag till inkomster i ett sammanhang.
Folkpartiet har yrkat på väsentliga minskningar av ramarna för vissa
utgifts-områden för att ge utrymme för skattesänkningar för jobb genom
företagan-de.
Inför denna nya process harutskottetsamrått med riksdagens administrativa
ledning och finansutskottets kansli om yrkandetekniken och därvid informe-
rats om att detta första steg enbart behandlar yrkande om ramarnas storlek
medan yrkanden om anslagen på olika delposter inom respektive utgiftsom-
råde behandlas först i nästkommande steg, när ramarna är fastställda. Nya
yrkanden som ansluter till dessa ramar kan därvid framställas.
Finansutskottets socialdemokrater och centerpartist erkänner att detta är
formellt korrekt.
Icke desto mindre avvisar (s) och (c)-majoriteten Folkpartiets förslag till
ramar med motiveringen att detaljerade anslagsyrkanden inom vissa utgifts-
områden saknas. Detta är således helt irrelevant, eftersom sådana anslagsyr
-kanden inte är föremål för behandling i samband med ställningstagande till
ramarna.
Majoriteten är uppenbarligen inriktad på att misstänkliggöra Folkpartiets
ekonomiska politik genom att ge sken av att våra förslag leder till större
budgetunderskott. Detta är naturligtvis inte sant. Tvärtom skulle våra
förslag leda till en snabbare budgetsanering och fler reguljära
arbetstillfällen. Våra förslag är också sakligt väl beskrivna och någon
tveksamhet om innebörden föreligger inte.
Det är ett allvarligt svaghetstecken hos majoriteten att de känner sig
tvungna att tillgripa tekniska och formellt felaktiga argument för att
avvisa Folkpartiets förslag.
5. Ny modell för garantihanteringen i staten (mom. 33)
Sonja Rembo (m), Anne Wibble (fp), Fredrik Reinfeldt (m), Margit Gennser (m
) och Bo Lundgren (m) anför:
Ett viktigt inslag i det nya garantisystemet är att alla garantier skall
avgifts-beläggas. I den mån så inte sker skall ett årligt belopp
motsvarande den uteblivna avgiften föras upp på statsbudgeten.
Beloppsmässigt obegränsade garantier av det slag som tidigare lämnats till
bl.a. anordnare av olympiska spel eller konsortiet för Öresundsbroförbindel
-sen är inte förenliga med den föreslagna nyordningen.
Enligt vår mening är det därför en viktig markering som utskottet gör när
det påtalar att sådana garantier framdeles måste ersättas av åtaganden som
är preciserade till belopp, eller om detta inte är lämpligt med hänsyn till
starka samhällsekonomiska skäl att avgiften alternativt subventionseffekten
beräk-nas utifrån ett schablonmässigt fastställt underlag.
1 a. Förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för år 1997 per
huvudgrupp
Belopp i miljoner kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till beräkning av
inkomster utom för de belopp som kursiverats.

Reservanternas avvikelser från utskot-tets förslag¹
Inkomsttyp Utskottets
förslag m fp v mp kd

1000 - Skatter m.m. 566 113 -32 252 -12 942 +2 113 -422 -3 097
2000 - Inkomster av statens verksamhet
38 590
-693
-673
-293
+707
-693
3000 - Inkomster av försåld egendom
81
4000 - Återbetalning av lån 3 076
5000 - Kalkylmässiga in-komster
6 215
6000 - Bidrag m.m. från EU 8 670 +50
7000 - Extraordinära medel från EU
636

Summa 623 382 -32 945 -13 615 +1 820 +335 -3 790
¹ Observera att reservanternas belopp i denna tabell redovisar avvikelserna
mot utskottets för-
slag. I sina respektive motivtexter gör reservanterna jämförelser med
förslagen i budgetpro-
positionen. Skillnader uppstår eftersom utskottet föreslår revideringar av
inkomsttitlarna 1111
och 2525 med anledning av ändringarna i arbetslöshetsförsäkringen.
1 b. Förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för år 1997 per
inkomsttitel
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till beräkning av
inkomster utom för de belopp som kursiverats.

Reservanternas förslag i förhållande till
utskottets förslag
Inkomsttitel Utskottets
förslag Res 47
m Res 48
fp Res 49
v Res 50
mp Res 51
kd

1000 Skatter m.m. 566 113 482
1111 Fysiska personers inkomstskatt 37 647 000 -12 802 000 -16
762 000 +6 388 000 -352 000 -9 127 000
1121 Juridiska personers inkomstskatt 52 094 000 +100 000
-300 000 +3 400 000
1123 Beskattning av tjänstegruppliv 1 091 000
1131 Ofördelbara inkomstskatter 3 000 000
1141 Kupongskatt 750 000
1142 Utskiftningsskatt och ersättningsskatt
1143 Bevillningsavgift
1144 Lotteriskatt 1 092 000
1211 Folkpensionsavgift 44 126 000
1221 Sjukförsäkringsavgift 31 982 000
1231 Barnomsorgsavgift
1241 Utbildningsavgift
1251 Tilläggspensionsavgift, netto 6 881 630
1252 Delpensionsavgift, netto
1253 Arbetsskadeavgift, netto 4 314 000
1254 Arbetsmarknadsavgift 37 074 000 +2 650 000 +
400 000
1255 Arbetarskyddsavgift 1 250 000
1256 Lönegarantiavgift 1 837 000
1257 Sjöfolkspensionsavgift, netto
1261 Allmän sjukförsäkringsavgift 38 239 000 -12 700 000
-7 700 000 -7 050 000
1262 Allmän pensionsavgift, netto
1281 Allmän löneavgift 18 706 000
1291 Särskild löneskatt 10 822 000
1299 Förändrade arbetsgivaravgifter Ej utskottsförsl -5
500 000 -12 000 000
1311 Skogsvårdsavgifter
1312 Fastighetsskatt 16 940 300 -4 400 000 -680 000 -
575 000 -1 800 000 -2 000 000
1321 Fysiska personers förmögenhetsskatt 3 028 000 -1 500 000
-400 000 +400 000 -340 000 -550 000
1322 Juridiska personers förmögenhetsskatt 74 000
1331 Arvsskatt 1 166 100 +160 000
1332 Gåvoskatt 250 000 +40 000
1341 Stämpelskatt 1 400 000 +2 000 000
1411 Mervärdesskatt 144 880 000 +809 000 +10 100 000
+800 000 +12 890 000
1423 Försäljningsskatt på motorfordon 400 000
1424 Tobaksskatt 9 330 000 +
200 000
1425 Skatt på spritdrycker 5 660 000
1426 Skatt på vin 2 785 000
1427 Skatt på maltdrycker 2 682 500 +600 000 +
600 000 +600 000 +600 000
1428 Energiskatt 52 728 300 -930 000 +1 520 000
+5 020 000
1429 Särskild avgift på svavelhaltigt bränsle
1431 Särskild skatt på elektrisk kraft från kärnkraftverk
1 354 000
+290 000
+700 000
+290 000
1434 Skatt på viss elektrisk kraft 151 000 +190 000
1435 Särskild skatt mot försurning 85 000
1442 Systembolaget AB:s inlevererade över-skott
200 000
1452 Skatt på annonser och reklam 979 100 -979 000 +
300 000
1454 Skatt på spel 50 000
1461 Fordonsskatt 6 001 000 -500 000
1471 Tullmedel 3 700 000
1472 Övriga skatter m.m. på import 3 500
1473 Jordbruks- och sockeravgifter 318 900
1481 Övriga skatter på varor och tjänster 75 100
+150 000
1482 Avfallsskatter Ej utskottsförsl +1 000 000
+500 000 +1 650 000
1485 Reserv för skattesänkningar Ej utskottsförsl -2 000 000
1511 Utjämningsavgift för kommuner och landsting
20 966 052

2000 Inkomster av statens verksamhet 38 589 882
2113 Statens järnvägars inlevererade över-skott
2114 Luftfartsverkets inlevererade överskott 93 000
2116 Affärsverket svenska kraftnäts utdel-ning och motsvarighet till
statlig skatt
317 000
2118 Sjöfartsverkets inlevererade överskott 46 000
2124 Inlevererat överskott av Riksgäldskon-torets garantiverksamhet
250 000
2125 Inlevererat överskott av åtgärder för att stärka det finansiella
systemet
1 000 000
2131 Riksbankens inlevererade överskott 7 500 000
2151 Tipsmedel 2 442 207
2152 Lotterimedel 1 164 840
2211 Överskott av fastighetsförvaltning
2314 Ränteinkomster på lån till fiskeri-näringen
3 819
2316 Ränteinkomster på vattenkraftslån 68
2318 Ränteinkomster på statens lån till den mindre skeppsfarten
2321 Ränteinkomster på skogsväglån 4
2322 Räntor på övriga näringslån, Kammar-kollegiet
69 548
2323 Räntor på övriga näringslån, Statens jordbruksverk
1 541
2332 Ränteinkomster på lån för bostadsbyg-gande
2333 Ränteinkomster på lån för bostadsför-sörjning för mindre bemedlade
barnrika familjer
2334 Räntor på övriga bostadslån, Boverket
2341 Ränteinkomster på statens lån för studi-er och garantilån för
studerande
100
2342 Ränteinkomster på allmänna studielån 39 000
2343 Ränteinkomster på studielån upptagna efter 1989
1 000 000
2351 Räntor på energisparlån
2361 Räntor på medel avsatta till folkpen-sionering
6 000
2371 Räntor på beredskapslagring och för-rådsanläggningar
137 674
2383 Ränteinkomster på statens bosättnings-lån
2385 Ränteinkomster på lån för studentkårs-lokaler

2386 Ränteinkomster på lån för allmänna samlingslokaler
2389 Ränteinkomster på lån för inventarier i vissa specialbostäder
2391 Ränteinkomster på markförvärv för jordbrukets rationalisering
700
2392 Räntor på intressemedel 5 300
2394 Övriga ränteinkomster 160 180
2395 Räntor på särskilda räkningar i Riks-banken
25 000
2411 Inkomster av statens aktier 15 338 914
2511 Expeditions- och ansökningsavgifter 540 977
2519 Koncessionsavgift på televisionens område
286 547
2521 Avgifter till Granskningsnämnden
2522 Avgifter för granskning av filmer och videogram
8 500
2524 Bidrag för arbetsplatsintroduktion 269 940
2525 Finansieringsavgift från arbetslöshets-kassor
1 893 000
-693 000
-693 000
-693 000
-693 000
-693 000
2526 Utjämningsavgift från arbetslöshets-kassor
64 000

2527 Avgifter för statskontroll av krigsma-terieltillverkning
14 300
2528 Avgifter vid bergsstaten 5 005
2529 Avgifter vid patent- och registrerings-väsendet
28 500
2531 Avgifter för registrering i förenings- m.fl. register
2532 Avgifter vid kronofogdemyndigheterna 830 000
2534 Avgifter för körkort och motorfordon 595 312
2535 Avgifter för statliga garantier 17 279
2536 Lotteriavgifter 20 959
2537 Miljöskyddsavgift 85 846
2538 Miljöavgift på bekämpningsmedel och handelsgödsel
379 501
+400 000
+1 400 000
2539 Täktavgift 29 500
2541 Avgifter vid Tullverket 38 613
2542 Patientavgifter vid tandläkar-utbild-ningen
4 760
2543 Avgifter för Kemikalieinspektionen 75 026
2544 Avgifter för Alkoholinspektionens verksamhet
29 000
2545 Närradioavgifter 2 000
2546 Lokalradioavgifter 120 809
2547 Avgifter för Post- och telestyrelsens verksamhet
137 000
2548 Avgifter för Finansinspektionens verk-samhet
82 740
2549 Avgifter för provning vid riksprovplat-ser
6 500
2551 Avgifter från kärnkraftverken 162 795
2552 Övriga offentligrättsliga avgifter 199 573
2553 Registreringsavgift till Fastighetsmäk-larnämnden
6 290
2624 Inkomster av uppbörd av felparkerings-avgifter
54 721
2625 Utförsäljning av beredskapslager 265 000
2626 Inkomster vid Banverket 1 083 692
2711 Restavgifter och dröjsmålsavgifter 727 673
2712 Bötesmedel 384 703
2713 Vattenföroreningsavgifter m.m. 897
2714 Sanktionsavgifter m.m. 8 029
2811 Övriga inkomster av statens verksamhet 330 000 +20 000
2812 Återbetalning av lönegarantimedel 200 000

3000 Inkomster av försåld egendom 81 000
3111 Affärsverkens inkomster av försålda fastigheter och maskiner
3124 Statskontorets inkomster av försålda datorer m.m.
3125 Fortifikationsverkets försäljning av fastigheter
60 000
3211 Övriga inkomster av markförsäljning 1 000
3311 Inkomster av statens gruvegendom 20 000
3312 Övriga inkomster av försåld egendom

4000 Återbetalning av lån 3 076 379
4123 Återbetalning av lån till fiskerinäringen 22 375
4131 Återbetalning av vattenkraftslån 118
4133 Återbetalning av statens lån till den mindre skeppsfarten
4135 Återbetalning av skogsväglån 20
4136 Återbetalning av övriga näringslån, Kammarkollegiet
44 851
4137 Återbetalning av övriga näringslån, Statens jordbruksverk
1 072
4138 Återbetalning av tidigare infriade stat-liga garantier
7 600
4139 Lokaliseringslån 390 000
4212 Återbetalning av lån för bostadsbyg-gande
4213 Återbetalning av lån för bostadsförsörj-ning för mindre bemedlade
barnrika familjer
4214 Återbetalning av övriga bostadslån, Boverket
4311 Återbetalning av statens lån för univer-sitetsstudier
80
4312 Återbetalning av allmänna studielån 3 000
4313 Återbetalning av studiemedel 2 472 000
4411 Återbetalning av energisparlån
4514 Återbetalning av lån för studentkårs-lokaler
4515 Återbetalning av lån för allmänna samlingslokaler
4516 Återbetalning av utgivna startlån och bidrag
1 500
4517 Återbetalning från Portugalfonden
4519 Återbetalning av statens bosättningslån
4521 Återbetalning av lån för inventarier i vissa specialbostäder
4525 Återbetalning av lån för svenska FN-styrkor
100 000
4526 Återbetalning av övriga lån 33 763

5000 Kalkylmässiga inkomster 6 215 000
5113 Statens järnvägars avskrivningar
5121 Avskrivningar på fastigheter 627 900
5131 Uppdragsmyndigheters m.fl. komple-mentkostnader
1 400 000
5144 Avskrivningar på förrådsanläggningar för civilt totalförsvar
1 100
5211 Statliga pensionsavgifter 4 186 000

6000 Bidrag m.m. från EU 8 670 250
6111 Arealbidrag och trädesersättning 3 740 000
6112 Miljöstöd 766 000 +50 000
6113 Interventioner 400 000
6114 Exportbidrag 350 000
6115 Djurbidrag 818 000
6119 Övriga bidrag från EG:s jordbruksfonds garantisektion
6121 EG-finansierade struktur- och regional-stöd till jordbrukssektorn m
.m.
365 000
6211 Bidrag från EG:s fiskefond 100 000
6311 Bidrag från EG:s regionalfond 800 000
6411 Bidrag från EG:s socialfond 1 250 000
6511 Bidrag till transeuropeiska nätverk 79 250
6911 Övriga bidrag från EG 2 000

7000 Extraordinära medel från EU 636 120
7111 Återbetalning avseende avgiften till gemenskapsbudgeten
636 120

SUMMA 623 382 113 -32 945 000 -13 615 000 +1 820 000
+335 000 -3 790 000

2. Förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden m.
m. för år 1997
Belopp i 1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till ramar m.m.
utom i de fall angivna belopp har kursiverats.

Reservanternas förslag i förhållande till
utskottets förslag¹
Utgiftsområde m.m. Utskottets
förslag Res 47
m Res 48
fp Res 49
v Res 50
mp Res 51
kd

1 Rikets styrelse 3 781 330 -489 000 -330 000 -40
000 -150 000 -70 000
2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 3 807 556 -70 000 -
110 000 -2 000 -31 000 ±0
3 Skatteförvaltning och uppbörd 5 714 708 ±0 ±0 +
122 000 +4 000 +200 000
4 Rättsväsendet 20 824 537 +227 000 +50 000 -15 000 ±0
+300 000
5 Utrikesförvaltning och internationell samverkan
2 757 203
+50 000
±0
±0
-4 000
±0
6 Totalförsvar 42 372 642 +2 375 000 ±0 -560 000
-2 400 000 +15 000
7 Internationellt bistånd 11 002 200 -871 000 +1 200 000
+1 800 000 +1 430 000 +1 968 000
8 Invandrare och flyktingar 3 453 088 -121 000 ±0
+750 000 ±0 ±0
9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 23 721 787 -5 500 000
+615 000 +832 000 +211 000 +1 145 000
10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp
35 833 282
-6 379 000
+40 000
+1 405 000
-300 000
-1 250 000
11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 63 975 000 +1 376 000 +
350 000 +1 010 000 +250 000 +1 785 000
12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn
35 161 050
-2 068 000
+1 800 000
+1 080 000
+150 000
+1 774 000
13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 36 174 384 -5 449 000
-11 124 000 +576 000 +41 000 -2 324 000
14 Arbetsmarknad och arbetsliv 52 277 499 -1 884 000 -5
981 000 +3 282 000 -831 000 -4 189 083
15 Studiestöd 16 884 088 -633 000 -629 000 -97
000 ±0 -2 065 571
16 Utbildning och universitetsforskning 25 357 109 -557 000
+624 000 +390 000 +40 000 -310 000
17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 7 161 590 -465 000
+50 000 +190 000 ±0 +93 500
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande
33 368 197
-1 589 000
-1 980 000
+1 484 000
+605 000
-338 000
19 Regional utjämning och utveckling 3 726 021 -682 000
±0 +70 000 +105 000 ±0
20 Allmän miljö- och naturvård 1 329 871 ±0 +290 000
+564 000 +900 000 +165 000
21 Energi 474 151 ±0 ±0 ±0 +1 000 000 ±0
22 Kommunikationer 25 063 442 -1 871 000 -1 300 000 -1
000 000 -1 115 000 -50 000
23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslu-tande näringar
13 324 084
+26 000
+600 000
+169 000
+160 000
+219 000
24 Näringsliv 2 859 744 +161 000 -63 000 +1 052 000
-188 000 +506 000
25 Allmänna bidrag till kommuner 83 612 000 -15 693 000 +
500 000 +400 000 ±0 -2 600 000
26 Statsskuldsräntor m.m. 104 155 000 ±0 -500 000 +
300 000 ±0 -800 000
27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 20 525 000 ±0 ±0
±0 ±0 ±0
678 --
Summa utgiftsområden 678 696 563 -40 106 000 -15 898 000
+13 762 000 -123 000 -5 826 154

Minskning av anslagsbehållningar 6 000 000 ±0 ±0
±0 ±0 ±0

Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret, netto
-6 914 450
±0
±0
±0
±0
±0

SUMMA 677 782 113 -40 106 000 -15 898 000 +13 762 000
-123 000 -5 826 154

¹ Observera att reservanternas belopp i denna tabell redovisar avvikelserna
mot utskottets förslag. I sina respektive motivtexter gör reservanterna
jämförelser
med förslagen i budgetpropositionen. Skillnader uppstår eftersom utskottet
föreslår revideringar av ramarna för utgiftsområdena 13 och 14.
Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 28 i hemställan)

Motion Motionärer Yrkanden

Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997

Inkomster
a) Beskattning av bilförmån (prop. 1996/97:19)
1996/97:Fi9 av Mats Odell m.fl. (kd) 2-4
1996/97:Fi11 av Roy Ottosson m.fl. (mp) 1, 2
1996/97:Fi12 av Karin Pilsäter och Isa Halvarsson (fp) 1
1996/97:Fi13 av Per Rosengren m.fl. (v)
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 8
1996/97:Fi411 av Marianne Andersson m.fl. (c,m,fp,kd)
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 6
1996/97:L713 av Yvonne Ruwaida m.fl. (mp) 26
1996/97:Jo728 av Kia Andreasson m.fl. (mp) 4, 5
1996/97:A434 av Eva Zetterberg m.fl. (v) 11

b) Nedsättning av socialavgifter (prop. 1996/97:21)
1996/97:Fi15 av Anita Johansson m.fl. (s)
1996/97:Fi16 av Per Rosengren m.fl. (v)
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 15
1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. (m) 11
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) 17

c) Fastighetsskatt och skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall
(prop. 1996/97:17)
1996/97:Fi3 av Michael Stjernström m.fl. (kd) 2-4
1996/97:Fi4 av Bo Lundgren m.fl. (m) 1-4, 6
1996/97:Fi6 av Isa Halvarsson m.fl. (fp)
1996/97:Fi8 av Ronny Korsberg (mp) 2
1996/97:Fi401 av Ingvar Eriksson (m) i denna del
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) 9-12
1996/97:Fi415 av Margareta E Nordenvall (m) 1
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 17
1996/97:Sk347 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) 2, 4
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 27-29
1996/97:A425 av Margareta E Nordenvall och Inger Koch (m)
2, 4
1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m) 6, 7

Motion Motionärer Yrkanden

d delvis) Justering av skiktgränsen (prop. 1996/97:1 yrk. 40 p. 7)
1996/97:Fi9 av Mats Odell m.fl. (kd) 1
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 7
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) 6
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 3
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 6
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 14

d delvis) Fastighetsskatt på elproduktionsenheter och skatt på
viss elektrisk kraft (prop. 1996/97:1 yrk. 40 p. 2 och 3)
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 20, 21
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 13 i denna del

d delvis) Energiskatter (prop. 1996/97:1 yrk. 40 p. 4 och 5)
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) 5
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 9-12
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 8
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) 17
1996/97:Fi408 av Olle Lindström (m)
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 13 i denna del
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 23, 24, 26-28
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 30, 31, 33, 34
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 12
1996/97:Sk609 av Eva Björne och Åke Sundqvist (m)
1996/97:Jo713 av Dan Ericsson m.fl. (kd) 1

e) Skatt på alkohol och tobak (prop. 1996/97:1 yrk. 40 p.6-10)
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 13, 14
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 9, 10
1996/97:Fi413 av Knut Billing (m) 1-3
1996/97:Fi418 av Göran Magnusson m.fl. (s,c,fp,v,mp,kd)
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 22
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 21, 22
1996/97:U515 av Alf Svensson m.fl. (kd) 25
1996/97:So293 av Barbro Westerholm m.fl. (fp,s,m,c,v,mp,kd)
4
1996/97:So655 av Thomas Julin m.fl. (mp) 7
1996/97:So656 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 9-11
1996/97:So668 av Elver Jonsson (fp) 1
1996/97:So672 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 13

Motion Motionärer

Yrkanden

f) Avgifter för insättningsgaranti (prop. 1996/97:1 utg.omr. 2)
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) 19
1996/97:Fi705 av Lars Tobisson m.fl. (m)

g) Försäljning av aktier i Statshypotek AB (prop. 1996/97:40)
1996/97:Fi22 av Johan Lönnroth m.fl. (v)

k) Beräkningen av statsbudgetens inkomster för budgetåret 1997
(prop. 1996/97:1 yrk. 4)
1996/97:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) 5
1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 5
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 4
1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 4
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 4

l) Beräkningen av budgeteffekter av förändrade skatte- och
avgiftsregler för budgetåret 1997 (prop. 1996/97:1 yrk. 5)
1996/97:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) 6
1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 5

p delvis) Avdrag för pensionssparande
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 31
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) 15, 16
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 11
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 18

p delvis) Fysiska personers inkomstskatt
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) 11
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 7
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 30
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) 4, 5, 7
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 2
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 7, 9
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 2-5, 10
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 13
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) 8, 12, 13

Motion Motionärer

Yrkanden

p delvis) Företagsbeskattning, dubbelbeskattning m.m
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) 4, 7, 8
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 7
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 12, 19-21
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 4
1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 4
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) 2-6, 9, 10
1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) 7

p delvis) Övriga avgiftsfrågor
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) 1, 2
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 33
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) 3, 8
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 4
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 8
1996/97:Fi611 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 1
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 8
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 15
1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. (m) 8-10

p delvis) Fastighetsskatt på industrifastigheter
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 8
1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 7

p delvis) Förmögenhetsskatt på permanentbostäder
1996/97:Fi3 av Michael Stjernström m.fl. (kd) 5
1996/97:Fi4 av Bo Lundgren m.fl. (m) 5
1996/97:Fi8 av Ronny Korsberg (mp) 4
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 15
1996/97:Bo201 av Carl Bildt m.fl. (m) 8

p delvis) Förmögenhetsskatt i övrigt
1996/97:Fi203 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) 3
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 10
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 14
1996/97:Sk347 av Kent Olsson och Stig Grauers (m) 3
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 25
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 17
1996/97:N255 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 9
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) 7

Motion Motionärer

Yrkanden

p delvis) Stämpelskatt
1996/97:Fi8 av Ronny Korsberg (mp) 3
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 18

p delvis) Mervärdesskatt på livsmedel
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 25
1996/97:Fi407 av Carl Bildt m.fl. (m) 18
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 14
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 25

p delvis) Inbetalningsregler för mervärdesskatten
1996/97:Fi419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 5
1996/97:Sk371 av Alf Svensson m.fl. (kd) 6
1996/97:N269 av Carl Bildt m.fl. (m) 11

p delvis) Övriga momsfrågor
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 27
1996/97:Fi410 av Bo Lundgren m.fl. (m) i denna del

p delvis) Miljöavgifter på bekämpningsmedel och handelsgödsel
1996/97:Fi420 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 32
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 35
1996/97:Jo241 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 5, 6, 8

p delvis) Övriga motionsförslag om skatter
1996/97:Fi410 av Bo Lundgren m.fl. (m) i denna del
1996/97:Sk370 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 36
1996/97:Kr519 av Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (m)
7

p delvis) Försäljning av statliga företag
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 26
1996/97:N270 av Birger Schlaug m.fl. (mp) 19

p delvis) Kommunal utjämningsavgift
1996/97:Fi609 av Henrik S Järrel (m)
1996/97:Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m) 7

Motion Motionärer Yrkanden
Utgifter

m) Fördelning av utgifterna på utgiftsområden budgetåret 1997
(prop. 1996/97:1 yrk. 2)
1996/97:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) 3
1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 3
1996/97:Fi213 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) 2
1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 2, 21
1996/97:Fö201 av Carl Bildt m.fl. (m) 18
1996/97:Kr4 av Birger Schlaug m.fl. (mp) 7
1996/97:So423 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 1, 24
1996/97:So424 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 1
1996/97:A304 av Per Unckel m.fl. (m) 2, 13, 21
n) Förändringar i anslagsbehållningar för 1997
(prop. 1996/97:1 yrk. 9)
196/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd) 5
o) Myndigheters m.fl. in- och utlåning i Riksgäldskontoret
för 1997 (prop. 1996/97:1 yrk. 8)
1996/97:Sf238 av Ulf Kristersson m.fl. (m) 2

p delvis) Utgiftstaket för staten inklusive socialförsäkringar vid
sidan av statsbudgeten
1996/97:Fi204 av Carl Bildt m.fl. (m) 2
1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 2
1996/97:Fi212 av Gudrun Schyman m.fl. (v) 2
1996/97:Sf253 av Birger Schlaug m.fl. (mp) 13
1996/97:Sf254 av Gullan Lindblad m.fl. (m) 41

Bilaga 4 ska in här
Innehåll

Sammanfattning 1
Inledning 4
Propositionernas förslag 9
Motionerna 11
UTSKOTTET 35
DEN EKONOMISKA POLITIKEN 35
Den ekonomiska utvecklingen 35
Inledning 35
Det internationella konjunkturläget 36
Svensk ekonomi i ett konjunkturperspektiv 39
Inriktningen av den ekonomiska politiken 52
Inledning 52
Samarbetet mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet 53
Jämställdhet 53
Propositionen 54
Partimotionerna och inriktningen av den ekonomiska politiken 56
Moderata samlingspartiet 56
Centerpartiet 59
Folkpartiet 61
Vänsterpartiet 64
Miljöpartiet 67
Kristdemokraterna 70
Utskottets ställningstagande 73
Sparandet 82
Kommunerna och samhällsekonomin 84
Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme 84
Sänkt kommunalskatt i samband med införandet av nationell skol-peng 86
Begränsning av kommunalskatterna åren 1997 och 1998 87
Penning- och valutapolitik 88
Propositionen 88
Motionerna 89
Finansutskottets bedömning 92
Inledning 92
Riksbankens ställning 92
Ansvaret för valutapolitiken 93
Växelkurssamarbetet (ERM) 93
EMU 93
Övriga ekonomisk-politiska motionsyrkanden 94
Offentliga finansers konjunkturkänslighet 94
Fördelningspolitiska konsekvensanalyser 94
Miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet 95
Miljöbilaga till finansplanen 95
INKOMSTER OCH UTGIFTSRAMAR 97
Inkomster 97
Inledning 97
Skattepolitikens inriktning 98
Skatt på inkomst 1997 103
Fysiska personers inkomstskatt 103
Justering av skiktgränsen (budgetpropositionen) 103
Beskattning av bilförmån (proposition 19) 104
Skattskyldighet för rabatter m.m. (proposition 19) 107
Skatterättslig hemvist för anställda vid Europeiska universi-tetsinstitutet
m.fl. (proposition 19) 108
Skatteplikt respektive avdragsrätt för ränta och avgift i det nya
bostadsbidragssystemet (proposition 19) 108
Resor med egen bil mellan bostaden och arbetsplatsen (pro-position 19) 108
Skatteavdrag på ersättningar till anställda vid EU:s institu-tioner eller
organ (proposition 19) 108
Avdrag för och beskattning av pensionssparande 109
Avdrag för uthyrning 109
Övriga motionsförslag beträffande fysiska personers in-komstskatt 109
Juridiska personers inkomstskatt 1997 111
Självdeklaration som lämnas av kreditinstitut, värdepap-persbolag och
försäkringsföretag (proposition 19) 111
Halvering av representationsavdraget 111
Företagsbeskattning: dubbelbeskattning, riskkapitalavdrag, bolagsskatt m.m.
112
Social- och arbetsgivaravgifter 1997 113
Nedsättning av socialavgifter (proposition 21) 113
Motionsyrkanden rörande avgiftsfrågor i övrigt 116
Löneskatt på vinstandelar (proposition 21) 117
Skatt på egendom 120
Förmögenhetsskatt 120
Förmögenhetsbeskattningen av permanentbostäder 120
Förmögenhetsvärdering av aktier 121
Nivån på förmögenhetsskattesatsen 121
Arvs- och gåvoskatt 122
Stämpelskatt 122
Fastighetsskatt 123
Fastighetsskatt och skattereduktion för fastighetsskatt i vissa fall (
proposition 17) 123
Översyn av fastighetstaxeringen m.m. 125
Fastighetsskatt för mark som innehas med tomträtt 129
Fastighetsskatt på industrifastigheter 129
Arealskatt på jordbruksfastigheter 130
Skatt på varor och tjänster 130
Fastighetsskatt på elproduktionsenheter och skatt på viss elektrisk kraft (
budgetpropositionen) 130
Energiskatter (budgetpropositionen och proposition 29) 132
Växthusnäringen 136
Skatt på kväveoxid 136
Alkohol och tobak (budgetpropositionen) 137
Utvärdering av ändrade ölskatter 140
Beskattning av fruktviner 141
Mervärdesskatt 141
Mervärdesskatt inom kultur-, utbildnings- och idrottsområ-det 142
Mervärdesskatt på livsmedel 142
Inbetalningsregler för mervärdesskatten 142
Övriga momsfrågor 143
Miljöskatt på inrikesflyg 144
Miljöavgifter på bekämpningsmedel 144
Övriga motionsförslag som påverkar statsbudgeten 1997 145
Insättningsgarantin (budgetpropositionen) 146
Försäljning av aktier i Stadshypotek AB (proposition 40) 147
Försäljning av statliga företag 149
Kommunal utjämningsavgift 149
Utgifter 151
Fördelning av utgifterna på utgiftsområden för 1997 151
Utgiftsområde 1 Rikets styrelse 151
Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 152
Utgiftsområde 3 Skatteförvaltning och uppbörd 153
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet 154
Utgiftsområde 5 Utrikesförvaltning och internationell sam-verkan 156
Utgiftsområde 6 Totalförsvar 157
Utgiftsområde 7 Internationellt bistånd 159
Utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar 162
Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg 163
Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och han-dikapp 165
Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom 167
Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och barn 168
Utgiftsområde 13 Ekonomisk trygghet vid arbetslöshet 170
Utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv 172
Utgiftsområde 15 Studiestöd 174
Utgiftsområde 16 Utbildning och universitetsforskning 176
Utgiftsområde 17 Kultur, medier, trossamfund och fritid 178
Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande 180
Utgiftsområde 19 Regional utjämning och utveckling 181
Utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård 182
Utgiftsområde 21 Energi 184
Utgiftsområde 22 Kommunikationer 186
Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar 187
Utgiftsområde 24 Näringsliv 189
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 191
Utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. 194
Utgiftsområde 27 Avgiften till Europeiska gemenskapen 195
Socialförsäkringssektorn vid sidan av statsbudgeten 196
Statsbudgeten 197
Omprövning av tidigare beslutad förändring av arbetslöshetsför-säkringen
197
Finansutskottets sammanfattande bedömning av budgetförslagen för år 1997
200
Budgetutvecklingen 200
Budgetpolitiska restriktioner 200
Redovisningen av utskottets förslag till rambeslut 201
Beräkning av inkomsterna 203
Samlad bedömning av regeringens och oppositionspartiernas inkomstförslag
203
Budgetpolitikens inriktning i stort - utgiftstak för staten 212
Fördelningen av utgifter på utgiftsområden 1997 215
Anslagsbehållningar 221
Myndigheternas in- och utlåning i Riksgäldskontoret 221
Bemyndigande om upplåning 223
Preliminär fördelning av utgifterna på utgiftsområden för 1998 och 1999 223
Bemyndigande för ramanslag 225
Öronmärkning av inkomster 227
EKONOMISK STYRNING 227
Uppföljning av räntekontomodellen 227
Uppföljning av systemet med avräkning av ingående mervärdes-skatt inom
staten 228
Ny modell för garantihanteringen i staten 228
Lån för myndigheters investeringar i anläggningstillgångar för
förvaltningsändamål m.m. 232
Staten i omvandling 234
Ersättning av lönekostnadspålägg med försäkringstekniskt beräk-nade premier
235
Konsekvenser för de statliga myndigheterna m.fl. av en förläng-ning av
sjuklöneperioden, höjning av den allmänna löneavgiften m.m. 236
ÖVRIGA FRÅGOR 237
Kvantitativa mål för budgetarbetet 237
Utbetalningstidpunkten för statliga förmåner 237
Uppföljning av bidragen från EU 238
Allemanssparandet 239
Lagtekniska justeringar 240
Hemställan 242
Reservationer 265
1. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (m, fp, kd)
265
2. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (v) 272
3. Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken (mom. 1) (mp) 277
4. Sparandet (mom. 2) (m, fp, kd) 282
5. Sparandet (mom. 2) (mp) 284
6. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3) (v) 284
7. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3) (mp) 285
8. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, moti-veringen) (m)
286
9. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, moti-veringen) (fp)
287
10. Den kommunala sektorns ekonomiska utrymme (mom. 3, mo-tiveringen) (kd)
288
11. Sänkt kommunalskatt i samband med införandet av nationell skolpeng (mom
. 4) (m) 289
12. Begränsning av kommunalskatterna åren 1997 och 1998 (mom. 5) (v, mp)
289
13. Begränsning av kommunalskatterna åren 1997 och 1998 (mom. 5,
motiveringen) (m) 290
14. Riksbankens ställning (mom. 6) (m, fp, kd) 291
15. Riksbankens ställning (mom. 6) (mp) 291
16. Riksbankens ställning (mom. 6, motiveringen) (v) 292
17. Ansvaret för valutapolitiken (mom. 7) (c) 292
18. Ansvaret för valutapolitiken (mom. 7) (v) 293
19. Ansvaret för valutapolitiken (mom. 7) (mp) 293
20. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8) (mp) 294
21. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8) (kd) 295
22. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8, motiveringen) (m) 295
23. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8, motiveringen) (fp) 296
24. Växelkurssamarbetet (ERM) (mom. 8, motiveringen) (v) 296
25. EMU (mom. 9) (m, fp) 296
26. EMU (mom. 9) (v) 297
27. EMU (mom. 9) (mp) 297
28. EMU (mom. 9) (kd) 298
29. Fördelningspolitiska konsekvensanalyser (mom. 11) (kd) 299
30. Fördelningspolitiska konsekvensanalyser (mom. 11, motive-ringen) (m)
299
31. Fördelningspolitiska konsekvensanalyser (mom. 11, motive-ringen) (fp)
300
32. Miljökonsekvenserna av konvergensprogrammet (mom. 12) (mp) 300
33. Skattepolitikens inriktning (mom. 14) (m) 301
34. Skattepolitikens inriktning (mom. 14) (fp) 303
35. Skattepolitikens inriktning (mom. 14) (v) 304
36. Skattepolitikens inriktning (mom. 14) (mp) 306
37. Skattepolitikens inriktning (mom. 14) (kd) 309
38. Skattskyldighet för rabatter (mom. 15) (m, fp, kd) 310
39. Löneskatt på vinstandelar (mom. 22) (m, c, fp, kd) 311
40. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23) (m) 312
41. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23) (fp) 313
42. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23) (v) 314
43. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23) (mp) 315
44. En översyn av fastighetstaxeringen, m.m. (mom. 23) (kd) 316
45. Fastighetsskatt för mark som innehas med tomträtt (mom. 24) (m, kd) 317
46. Skatt på kväveoxid (mom. 25) (c) 317
47. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28) (m) 318
48. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28) (fp) 327
49. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28) (v) 335
50. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28) (mp) 344
51. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28) (kd) 354
52. Bemyndigande om upplåning (mom. 29) (m) 362
53. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30) (m) 363
54. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30) (c) 364
55. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30) (fp)
365
56. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30) (v) 366
57. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30) (mp)
367
58. Preliminär fördelning av utgifterna för 1998 och 1999 (mom. 30) (kd)
367
59. Kvantitativa mål för budgetarbetet (mom. 36) (m) 368
60. Utbetalningstidpunkten för statliga ersättningar (mom. 37) (kd) 369
61. Uppföljning av bidrag från EU (mom. 38) (v, mp) 370

Särskilda yttranden
1. Miljöbilaga till finansplanen (mom. 13) (m, c, fp, kd) 371
2. Översyn av fastighetstaxeringen m.m. (mom. 23) (m, fp, v, mp, kd) 371
3. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28), såvitt
avser mervärdesskatt på utbildning (fp) 371
4. Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna 1997 (mom. 28), såvitt
avser hantering av processen (fp) 372
5. Ny modell för garantihanteringen i staten (mom. 33) (m, fp) 372

Bilaga 1
Förslag till beräkning av statsbudgetens inkomster för år 1997
(mom. 28) 373
Bilaga 2
Förslag till fördelning av statsbudgetens utgifter på utgiftsområden m.m.
för år 1997 (mom. 28) 386
Bilaga 3
Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (mom. 28) 388
Bilaga 4
Regeringens lagförslag
Av utskottet behandlade lagförslag i proposition 1
Finansplanen 394
Utgiftsområde 2 413
Av utskottet behandlade lagförslag i proposition 17 419
I proposition 19 framlagda lagförslag 424
Av utskottet behandlade lagförslag i proposition 21 459
I proposition 40 framlagda lagförslag 472