Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Betänkande 2003/04:JUU1
Justitieutskottets betänkande2003/04:JUU1
Utgiftsområde 4 Rättsväsendet
Sammanfattning I detta betänkande behandlar utskottet regeringens förslag till anslag för år 2004 under utgiftsområde 4 Rättsväsendet samt ett stort antal motioner som väckts under den allmänna motionstiden i år. Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag för utgiftsområdet som uppgår till totalt knappt 26,5 miljarder kronor. De tyngsta anslagsposterna är polisorganisationen (14 665 miljoner kronor), domstolsväsendet (3 882 miljoner kronor) och kriminalvården (4 761 miljoner kronor). Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet har, med hänvisning till sina respektive förslag till medelsanvisning för utgiftsområdet, inte deltagit i beslutet såvitt avser tilldelningen på anslag. I stället redovisar dessa partier sina ställningstaganden i särskilda yttranden. I ärendet behandlar utskottet också som redan framgått ett stort antal motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden i år. I yrkandena tas i första hand upp frågor som rör mål och resurser samt organisations- och prioriteringsfrågor för myndigheterna inom rättsväsendet. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden, i första hand med hänvisning till gällande regler och pågående arbete. I ärendet föreligger reservationer från samtliga partier utom Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna samt särskilda yttranden från samtliga partier utom Socialdemokraterna och Miljöpartiet de gröna. Sammanlagt handlar det om 38 reservationer och 16 särskilda yttranden.
Utskottets förslag till riksdagsbeslut Resultatuppföljning 1. Målen för rättsväsendet Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju413. Reservation 1 (kd, c) Utgiftsramen och anslagen 2. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet Riksdagen anvisar anslag till verksamheten inom rättsväsendet för budgetåret 2004 enligt utskottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1 i denna del och avslår de i bilaga 4 angivna motionsyrkandena. Kompetens- och bemötandefrågor 3. Kompetens- och bemötandefrågor inom rättsväsendet Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K418 yrkandena 15, 16, 19 och 20, 2003/04:Ju210, 2003/04:Ju226, 2003/04:Ju241, 2003/04:Ju262 yrkandena 3-5, 2003/04:Ju302, 2003/04:Ju310, 2003/04:Ju328, 2003/04:Ju329, 2003/04:Ju333 yrkande 7, 2003/04:Ju342, 2003/04:Ju349 yrkande 1, 2003/04:Ju355 yrkande 7, 2003/04:Ju356 yrkandena 2, 7 och 8, 2003/04:Ju369 yrkande 5 och 6, 2003/04:Ju388, 2003/04:Ju391 yrkande 1, 2003/04:Ju8, 2003/04:Ju412 yrkandena 5 och 6, 2003/04:Ju443 yrkandena 6 och 13, 2003/04:Ju444 yrkandena 2, 6, 7 och 8, 2003/04:Ju447 yrkande 4, 2003/04:Ju448 yrkandena 2 och 9, 2003/04:Ju451 yrkande 2, 2003/04:Ju453 yrkandena 12 och 17, 2003/04:Ju456, 2003/04:Ju468, 2003/04:Ju478 yrkandena 9 och 10, 2003/04:Ju479 yrkandena 1, 11, 15 och 21, 2003/04:L319 yrkande 5, 2003/04:L320 yrkande 1, 2003/04:L350 yrkande 13, 2003/04:Sf326 yrkande 14, 2003/04:So272 yrkande 4, 2003/04:So419 yrkande 6, 2003/04:So496 yrkande 3, 2003/04:So504 yrkande 6 samt 2003/04: So568 yrkande 21. Polisväsendet 4. Decentralisering av polisen Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju299 och 2003/04:Ju333 yrkande 11. Reservation 2 (c) 5. En effektiv polis Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju465 yrkande 15. Reservation 3 (fp) 6. Resursutnyttjandet inom polisen Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju355 yrkandena 4 och 5. 7. Samverkan mellan Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju292 yrkande 20 och 2003/04: Ju369 yrkande 19. Reservation 4 (m, c) 8. Sammanslagning av Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju465 yrkande 19. Reservation 5 (fp) 9. Polisstyrelserna Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju333 yrkande 1, 2003/04:Ju334 yrkande 1, 2003/04:Ju369 yrkande 4 och 2003/04:Ju417 yrkande 10. Reservation 6 (m, fp, kd, c) 10. Ökad antagning till polisutbildningarna Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju230, 2003/04:Ju345, 2003/04: Ju417 yrkande 16 och 2003/04:Ju465 yrkande 2. Reservation 7 (m, fp, kd, c) 11. Ytterligare en polisutbildning Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju202, 2003/04:Ju223, 2003/04: Ju239, 2003/04:Ju249, 2003/04:Ju311, 2003/04:Ju319, 2003/04:Ju327 yrkande 2, 2003/04:Ju333 yrkande 17, 2003/04:Ju338 yrkande 2 och 2003/04:Ju465 yrkande 6. Reservation 8 (fp, c) 12. Polis i glesbygd Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju321, 2003/04:Ju333 yrkande 14 och 2003/04:Ju338 yrkande 1. Reservation 9 (c) 13. Förkortad utryckningstid på landsbygden Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju333 yrkande 15 och 2003/04: Ju364 yrkande 2. Reservation 10 (fp, c) 14. Mobila polisteam Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju364 yrkande 1. Reservation 11 (m, fp, c) 15. Resursfördelningen mellan myndigheterna Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju201, 2003/04:Ju245, 2003/04: Ju284, 2003/04:Ju317 yrkande 1, 2003/04:Ju339, 2003/04:T470 yrkande 7 samt 2003/04:N341 yrkandena 6 och 7. 16. Nationella insatsstyrkan Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju292 yrkande 21 och 2003/04: Ju369 yrkande 18. Reservation 12 (m) 17. Kompensation för EU-toppmötet i Göteborg Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju228. 18. Kostnader vid regeringsbeslutade evenemang Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju212. Reservation 13 (m, fp, c) 19. Prioriterad brottslighet Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju255, 2003/04:Ju290 yrkande 3, 2003/04:Ju407, 2003/04:Ju433, 2003/04:Ju447 yrkande 3 och 2003/04: Ju479 yrkande 12. Reservation 14 (fp) Reservation 15 (c) 20. Sjöpolisen Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju274 och 2003/04:Ju333 yrkande 16. Reservation 16 (m, fp, kd, c) 21. Särskilda enheter mot människohandel Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju348 yrkande 3. Reservation 17 (c) 22. Särskilda drogenheter Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So345 yrkande 19 och 2003/04: So414 yrkande 6. Reservation 18 (m, fp, kd, c) Åklagarväsendet 23. Ekobrottsmyndighetens organisation Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju225 och 2003/04:Ju411 yrkande 6. Reservation 19 (kd) Domstolsväsendet 24. Domstolsverkets ställning Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K271 yrkande 17, 2003/04:Ju292 yrkande 19, 2003/04:Ju349 yrkande 11 och 2003/04:Ju477 yrkande 4. Reservation 20 (m, fp, kd, c) Kriminalvården 25. Psykiatrisk vård inom kriminalvården Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju449 yrkande 5 och 2003/04: So637 yrkande 3. Reservation 21 (kd) Reservation 22 (c) 26. Resurser till frivården Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju357 yrkande 3, 2003/04:Ju370 yrkande 12 och 2003/04:Ju402 yrkande 1. Reservation 23 (m, fp, kd, c) 27. Ökat stöd till KRIS Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju272. Reservation 24 (m, fp, kd, c) 28. Anstalts- och häkteskapacitet Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju298, 2003/04:Ju353, 2003/04: Ju370 yrkande 6, 2003/04:Ju381, 2003/04:Ju416 yrkandena 11 och 28 och 2003/04:Ju425 yrkande 6. Reservation 25 (m, fp) Reservation 26 (kd) 29. Kostnadsanalys av kriminalvårdens platsbrist Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju370 yrkande 5. Reservation 27 (m, fp, c) 30. Kontroll av narkotika på anstalter och häkten Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju295, 2003/04:Ju316 yrkande 3, 2003/04:Ju370 yrkande 10 och yrkande 11 i denna del, 2003/04:Ju416 yrkandena 15, 16 och 18, 2003/04:Ju425 yrkande 4 i denna del samt 2003/04:So345 yrkande 3. Reservation 28 (m, fp, kd, c) 31. Besöksrum med glasruta Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju370 yrkande 11 i denna del, 2003/04:Ju416 yrkande 17 och 2003/04:Ju425 yrkande 4 i denna del. Reservation 29 (m, fp, kd) 32. Disciplinär påföljd för vägran att lämna urinprov Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju416 yrkande 19. Reservation 30 (kd) 33. Missbruksbehandling inom kriminalvården Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju357 yrkande 15, 2003/04:So345 yrkande 16 samt 2003/04:So414 yrkandena 9 och 13. Reservation 31 (m, fp) Brottsförebyggande rådet 34. Brottsförebyggande arbete mot hatbrottslighet Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju445 yrkande 3 och 2003/04: Ju446 yrkande 4. Reservation 32 (m, fp, kd, c) Brottsoffermyndigheten 35. Verksamhetsmål Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju453 yrkande 15. Reservation 33 (kd) 36. Tillskott till Brottsofferfonden genom avdrag på ersättningen till intagen i kriminalvårdsanstalt Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju394 yrkande 2. Reservation 34 (m, fp) 37. Stöd från Brottsofferfonden m.m. Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju234, 2003/04:Ju317 yrkande 2 och 3, 2003/04:Ju348 yrkande 5 samt 2003/04:Ju363 yrkande 3. Reservation 35 (fp, c) 38. Självrisk vid utbetalning av brottsskadeersättning Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju444 yrkande 10. Reservation 36 (fp) 39. Brottskadeersättning för sakskada Riksdagen avslår motion 2003/04:L318 yrkande 2. Reservation 37 (fp, c) 40. Brottskadeersättning vid arbetsskador Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju214. 41. Förskott på brottskadeersättning Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju363 yrkande 1, 2003/04:Ju404, 2003/04:Ju453 yrkande 13 och 2003/04:Ju479 yrkande 29. Reservation 38 (fp, kd, c) 42. Brottsoffermyndighetens prövning Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju279 och 2003/04:Ju439. Stockholm den 4 december 2003 På justitieutskottets vägnar Susanne Eberstein Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Susanne Eberstein (s), Alice Åström (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask[1] (m), Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind[2]1 (kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson[3]1 (m), Torkild Strandberg[4]1 (fp), Johan Linander[5]1 (c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson[6]1 (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp), Kerstin Andersson (s) och Karin Granbom[7]1 (fp). **FOOTNOTES** [1]: Dock ej i beslutet under punkt 2 [2]: [3]: [4]: [5]: [6]: [7]:
2003/04 JuU1
Utskottets överväganden Inledning Allmänt Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till bl.a. polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården, Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden, Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För år 2003 anslogs, inklusive tillskott på tilläggsbudget, knappt 25 miljarder kronor. De tyngsta anslagsposterna är polisen med drygt 13,5 miljarder kronor, kriminalvården med knappt 4,8 miljarder kronor och domstolsväsendet med drygt 3,7 miljarder kronor. För år 2004 har riksdagen bestämt utgiftsramen för rättsväsendet till 26 432 092 000 kr. Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två huvudsakliga områden. Det ena området rör kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om brott och straff och, inte minst, frågor som rör brottsförebyggande verksamhet. Det andra området rör rättskipningen och organisationen av rättsväsendet. Den centrala uppgiften för rättsväsendets myndigheter är att värna den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Uppgiften fullgörs bl.a. genom att myndigheterna inom rättsväsendet förebygger och beivrar brott och sörjer för verkställighet av utdömda straff. Inom rättsväsendet löses också tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det allmänna. Verksamheten inom rättsväsendet är - och bör självklart förbli - en statlig angelägenhet. Detta ställer särskilda krav på verksamheten. Sådana krav är t.ex. att polisen har resurser att förebygga och bekämpa brott och att verkställigheten av straff präglas av humanitet och säkerhet. Vidare måste enskilda som vänder sig till domstolarna kunna få sin sak prövad på ett rättssäkert sätt och inom rimlig tid. Inom rättsväsendet pågår sedan ett antal år ett omfattande moderniseringsarbete i syfte att öka rättstryggheten och rättssäkerheten samt att öka rationaliteten och effektiviteten i rättsväsendets arbete. Viktiga utgångspunkter i förändringsarbetet är medborgarperspektivet och en helhetssyn som ställer krav på en långtgående samverkan mellan rättsväsendets myndigheter, givetvis med respekt för den grundläggande rollfördelningen mellan rättsväsendets olika delar. All utveckling och effektivisering av rättsväsendet syftar till att verksamheten skall motsvara högt ställda krav på verksamheten. Utvecklingsarbetet måste därför bedrivas med stor kraft och styras av grundförutsättningar som rättssäkerhet, humanitet och rationalitet. Medborgarperspektivet skall vara en ledstjärna i detta arbete. Härigenom kan medborgarnas berättigade krav på snabbhet, rättssäkerhet och hög kvalitet tillgodoses. Centrala beståndsdelar i arbetet bör även i fortsättningen vara frågor om verksamhetsutveckling hos myndigheterna, kontinuerlig fortbildning av personalen, främjande av jämställdhet samt etnisk och kulturell mångfald, en fortsatt utveckling av organisationsstrukturerna och en ständigt pågående översyn och anpassning av lagstiftningen. Ett väsentligt inslag i förändringsarbetet som berör rättsväsendets alla olika delar är det internationella samarbetet. Detta har under senare år ökat i betydelse, inte minst genom den snabba utvecklingen inom Europeiska unionen (EU) på det straffrättsliga och straffprocessuella området. Utmaningen nu är att använda sig av och att utveckla de fördelar som ligger i ett internationellt samarbete där länder och folk, inte minst inom EU och kandidatländerna, tillsammans arbetar för att minska brottsligheten och för att få samhällets rättsliga funktioner att fungera väl över gränserna. Det internationella samarbetet i lagstiftningsfrågor behöver vidareutvecklas så att nationella och internationella regelverk anpassas till dagens och morgondagens krav. Ett välfungerande rättsväsende är en grundläggande förutsättning för det demokratiska samhället, för ett fungerande samhällsliv, för näringslivets utveckling och för ekonomisk tillväxt. Kriminalpolitikens inriktning Målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Den kriminalpolitiskt inriktade verksamheten syftar framför allt till att upprätthålla allmän ordning och säkerhet, att förebygga brott och lagföra dem som begår brott, att verkställa påföljder och ge stöd till dem som drabbas av brott. Arbetet skall bygga på en helhetssyn och utgå från principen om alla människors lika värde och respekt för den enskildes integritet och värdighet. Tre utgångspunkter är viktiga för en framgångsrik kriminalpolitik. För det första krävs ett nära, långsiktigt och dynamiskt samarbete mellan de aktörer som berörs av eller kan påverka brottsligheten. För det andra måste resursanvändningen vara så effektiv som möjligt. För det tredje krävs att alla samhällets åtgärder för att förebygga och beivra brott baseras på bästa möjliga kunskaper om brottslighetens omfattning och variationer liksom om effekterna av olika åtgärder och andra förändringar. Som utskottet ser det kan en framgångsrik kriminalpolitik bara drivas inom ramen för en allmän välfärdspolitik som innefattar mål om social trygghet, rättvis fördelning och stärkt solidaritet mellan människor. Hänsynen till brottsoffren är en del av den helhetssyn som utskottet här gör sig till tolk för. Utskottet vill också understryka betydelsen av det brottsförebyggande arbetet som en hörnsten i de kriminalpolitiska strävandena. Brottsligheten måste angripas med en bred kriminalpolitisk ansats. Här är vissa delar av samhällspolitiken särskilt betydelsefulla. Åtgärder som rör barn och ungdomar, alkohol och droger, arbets- och bostadsmarknaden samt utbildning har särskilt stor potential när det gäller att förebygga brottslighet. Detsamma gäller andra åtgärder som syftar till att motverka utanförskap och segregation. Det råder också allmän enighet om vikten av att det brottsförebyggande arbetet koncentreras på breda åtgärder som riktar sig till barn och ungdom och att föräldrar, skola och föreningsliv engageras i det arbetet. Det är också viktigt att de brott som begås leder till adekvata reaktioner från samhällets sida. För att tillgodose detta intresse krävs att det finns en human och säker kriminalvård, vars verksamhet inriktas på att motverka återfall i brott. Ett centralt inslag är att medborgarperspektivet präglar kriminalpolitiken. I det brottsförebyggande arbetet är detta perspektiv och kravet på samverkan mellan myndigheter och andra berörda tydligare än på många andra områden. Det lokala brottsförebyggande arbetet måste stödjas och utvecklas för att skapa ökad trygghet i människors närmiljö. Brottsligheten måste angripas i samverkan med dem som berörs av den. Denna utgångspunkt gör sig naturligtvis särskilt starkt gällande i fråga om mängdbrottsligheten som utgör merparten av antalet anmälda brott. Här har närpolisverksamheten och närpolisens samarbete med t.ex. näringslivet, skolan, brottsofferjourer, föreningslivet och andra frivilligorganisationer en särskild betydelse. Det är således viktigt att utvecklingen av det problemorienterade polisarbetet inom närpolisområdena fortsätter, att detta arbete kontinuerligt utvärderas och att information härom sprids så att goda erfarenheter kommer hela landet till godo. En effektiv brottsbekämpning är av stor betydelse för att målet för kriminalpolitiken skall kunna uppnås. Brottsligheten innebär ett angrepp på människors liv, hälsa, integritet eller egendom och förorsakar lidande och otrygghet. Den medför också betydande kostnader för enskilda och samhället och kan i sina grövsta uttrycksformer i sin förlängning utgöra ett hot mot den demokratiska rättsstaten och grunderna för vår samhällsgemenskap. Det är därför av stor vikt att polisen och åklagarorganisationen utvecklar sina arbetsmetoder samt vidareutvecklar sitt samarbete. Det är också viktigt att var och en av rättsväsendets myndigheter ser sin roll i rättskedjan och på olika sätt underlättar övriga myndigheters insatser. I myndigheternas arbete ingår naturligtvis även att på bästa möjliga sätt ta till vara brottsoffrens intressen. Den grova, i många fall organiserade och gränsöverskridande, brottsligheten måste delvis angripas med andra metoder. Utskottet tänker här bl.a. på tvångsmedelsregleringen och på möjligheten att använda modern teknik i kriminalunderrättelsearbetet. Även samarbetet inom den öppna polisen och mellan den öppna polisen och Säkerhetspolisen är av betydelse. Det internationella samarbetet har här en särskilt framskjuten roll. Av stort värde för insatserna mot den internationella brottsligheten i Europa är samarbetet inom FN, Europarådet och EU. Inom EU pågår t.ex. arbete med att förbättra det polisiära samarbetet inom ramen för Europol. Vidare pågår ett samarbete på åklagarnivå, vilket permanentades under våren 2002 genom tillskapandet av Eurojust. Arbete pågår för att vidareutveckla Eurojust i syfte att ytterligare kunna förstärka den operativa brottsutredningsverksamheten som åklagare och poliser ansvarar för i respektive medlemsland. Under Sveriges ordförandeskap i EU inrättades dessutom ett europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet (EUCPN). Detta fungerar som ett viktigt verktyg för att sprida kunskap och utbyta erfarenheter på det brottsförebyggande området inom EU. I budgetpropositionen anläggs just ett sådant brett perspektiv på brottsbekämpningen som utskottet förordar. Här beskrivs också förändringsarbetet som inte bara omfattar sådana faktorer som utskottet nu nämnt utan också t.ex. en beskrivning av myndigheternas åtgärder mot den särskilt allvarliga brottsligheten samt brott mot särskilt utsatta grupper. En utveckling av verkställighetsinnehållet i det straffrättsliga påföljdssystemet är en annan väsentlig del där siktet är inställt på åtgärder som skall förhindra återfall i brott. För kriminalvården är ett viktigt mål att inom ramen för en human kriminalvård öka säkerheten inom anstalterna och förhindra att intagna missbrukar droger under anstaltsvistelsen. I syfte att uppnå detta måste kriminalvårdens kapacitet öka och dess förmåga att hantera förändringar i beläggningen på anstalter och häkten utvecklas. Detta är också viktigt för målet att förhindra återfall i brott. Utskottet delar regeringens uppfattning att en förhållandevis stor del av rättsväsendets resurser inom det kriminalpolitiska området bör inriktas på att förebygga och bekämpa den allvarligaste brottsligheten, såsom grov organiserad brottslighet, våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet inklusive miljöbrott samt brottslighet som drabbar särskilt utsatta personer eller grupper. Samtidigt vill utskottet understryka att merparten av de brott som kommer till polisens kännedom inte har denna allvarliga karaktär. Från trygghetssynpunkt är det också viktigt att mängdbrottsligheten förhindras och, när den ändå förekommer, beivras. Det stora flertalet brott tillhör den kategorin, och de medför betydande skador för enskilda och för samhället samtidigt som de, också för dem som inte direkt drabbas, skapar en allmän känsla av olust och otrygghet. Resultatuppföljning Utskottets förslag i korthet I detta avsnitt behandlas frågor om mål och resultatstyrning, bl.a. behandlas en motion om att målen för rättsväsendet måste konkretiseras så att de blir mätbara och går att utvärdera. Utskottet avstyrker motionen med hänvisning till regeringens arbete i frågan. Jämför reservation 1. Utskotten har enligt 4 kap. 16 § riksdagsordningen en skyldighet att följa upp och utvärdera riksdagsbeslut inom de ämnesområden som varje utskott svarar för. Som ett led i detta arbete åligger det utskotten att följa upp att de medel som tilldelats myndigheterna disponerats på ett tillfredsställande sätt. Frågor om mål- och resultatstyrning har i olika sammanhang behandlats i riksdagen. Bland annat har riksdagen vid upprepade tillfällen slagit fast att målen för en verksamhet måste vara välformulerade, mätbara och uppföljningsbara för att resultatstyrningen skall bli meningsfull och för att målen skall kunna ställas i relation till kostnaderna. Det är också av värde om målen uttrycks i sådana termer att de kan bilda utgångspunkt för politiska prioriteringar och diskussioner. Målen bör således inte vara för vagt eller allmänt formulerade (se bl.a. bet. 2000/01:FiU20 s. 195, rskr. 101). För att målen för en verksamhet skall vara möjliga att följa upp måste resultatinformationen vara relevant i förhållande till de uppsatta målen. Resultat och utveckling bör redovisas i kvantitativa termer med hjälp av indikatorer eller nyckeltal. Redovisningen bör i större utsträckning avse resultat, och i mindre grad aktiviteter av typen vidtagna åtgärder eller pågående utredningar. Grundläggande för regeringens resultatanalys är att den skall vara faktabaserad och inriktad på att bedöma föregående års resultat i förhållande till uppställda mål. En tydlig åtskillnad skall härvid göras mellan å ena sidan resultatinformation och resultatanalys och å andra sidan regeringens resultatbedömning (bet. 2000/01:FiU20 s. 195 f). I motion Ju413 (kd) begärs att målen för rättsväsendet konkretiseras så att de blir mätbara och går att utvärdera. Det övergripande, av riksdagen fastställda, målet för rättsväsendet är den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet, medan målet för kriminalpolitiken är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. I syfte att förverkliga denna målsättning ställer regeringen upp övergripande mål för de olika verksamhetsområdena inom rättsväsendet samt särskilda verksamhetsmål för myndigheterna inom rättsväsendet. Myndigheternas verksamhetsmål samt återrapporteringskrav för dessa beslutas av regeringen i regleringsbrevet för respektive myndighet. Det ankommer sedan på myndigheterna att vidta åtgärder samt utnyttja tilldelade medel så effektivt som möjligt i syfte att uppnå sina verksamhetsmål. Utskottet noterar att vissa av de verksamhetsmål som har satts upp inom politikområdet är mycket allmänt formulerade och att de av den orsaken är svåra att följa upp. Detta gäller t.ex. målet att Rättsmedicinalverket, där så är lämpligt och där verksamheten kan skapa förutsättningar för det, skall vinnlägga sig om att bidra till det brottsförebyggande arbetet. Andra mål är utformade på så sätt att ett visst resultat skall uppnås, t.ex. kriminalvårdens mål att återfall i brott skall förebyggas. För att sådana mål skall vara meningsfulla i den politiska processen krävs tydliga redovisningar av de åtgärder som vidtagits för att uppnå målet samt en analys av om och i vilken utsträckning önskat resultat uppnåtts. I dag saknas i stor utsträckning sådana analyser i budgetpropositionen. Analyser saknas också av hur myndigheternas verksamhetsmål och resultat förhåller sig till de övergripande målen. Vad gäller resultatet av myndigheternas verksamhet skulle det vidare vara värdefullt om redovisningen i högre grad än i dag kunde uttryckas i kvantitativa termer. Det vore önskvärt att redovisningen gjordes också i absoluta tal och inte enbart genom angivande av den procentuella förändringen jämfört med föregående år. Viktigt är också att måluppfyllelsen kopplas till förslagen om myndigheternas anslag och verksamhetsinriktning för kommande år. För att förbättra denna koppling krävs att motiven för regeringens förslag framgår tydligare av budgetpropositionen. Utskottet vill i sammanhanget dock framhålla att regeringen under senare år gjort ansträngningar för att göra verksamhetsmålen mer kvantitativa och mätbara samt att förbättra resultatinformationen. Som utskottet ser det har såväl verksamhetsmålens utformning som uppföljningen av dem blivit betydligt bättre under de år som gått sedan arbetet med att utveckla mål- och resultatstyrningen inleddes. Utskottet utgår från att detta arbete fortsätter och att regeringen framöver söker förtydliga uppsatta mål och göra dem mer konkreta samt att resultatredovisningen förbättras ytterligare. Med tydliga mål ökar möjligheterna att bedöma myndigheternas och verksamheternas resultat, vilket i sin tur skapar utgångspunkter för att utveckla myndigheternas verksamhet ytterligare. Enligt utskottet saknas sålunda för närvarande skäl för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i frågan såvitt gäller utskottets beredningsområde. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju413. Utgiftsramen och anslagen Utskottets förslag i korthet Utskottet tillstyrker regeringens förslag till anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet och avstyrker därmed ett stort antal motionsyrkanden om utökade resurser och därmed sammanhängande frågor. Jämför de särskilda yttrandena 1-4. Inledning I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens budgetförslag och de motioner som väckts med anledning av budgetpropositionen och som avser fördelningen på anslag inom rättsväsendet. Yrkandena framgår av tabell, se bilaga 2. Vidare behandlar utskottet en del motionsyrkanden som mer allmänt rör resursfrågor eller verksamhet och prioriteringar m.m. och som utskottet ansett bör behandlas i detta sammanhang. Utgiftsramen Regeringen föreslår i budgetpropositionen en utgiftsram för rättsväsendet för år 2004 på 26 432 092 000 kr. Riksdagen har nyligen fattat beslut i enlighet med regeringens förslag. Beslutet innebär, jämfört med anslagen för år 2003, att satsningen på polisorganisationen fortsätter under år 2004 med ytterligare 225 miljoner kronor och att anslaget till kriminalvården ökas med 150 miljoner kronor. Satsningar görs också på domstolsväsendet som tillförs ytterligare 50 miljoner kronor. För Säkerhetspolisen innebär beslutet att anslaget sänks med 30 miljoner kronor fr.o.m. år 2004. För åren 2005 och 2006 har regeringen utifrån en konsekvensberäkning föreslagit att utgiftsramarna skall uppgå till 26 780 900 000 kr respektive 27 302 900 000 kr. Konsekvensberäkningen baseras i princip på de regler och den politik som föreslås gälla för år 2004 samt på de antaganden om den ekonomiska utvecklingen som redovisas i budgetpropositionen (prop. 2003/04:1 volym 1 bil. 2). Den inkluderar således inte effekter av föreslagna eller aviserade åtgärder på budgetens utgiftssida med ikraftträdande efter det kommande budgetåret. Beräkningen skall tjäna som riktlinje för regeringens budgetarbete. Utskottet konstaterar att delar av rättsväsendet under senare år brottats med budgetproblem trots stora tillskott till verksamheten. Detta har föranlett såväl omfördelningar inom rättsväsendet som ytterligare tillskott under löpande budgetår. Rättsväsendets behov har alltså prioriterats och regeringen aviserar i budgetpropositionen (volym 3 s. 11) sin tydliga avsikt att även fortsättningsvis noga följa rättsväsendets verksamhet och resultat och att, efter analys av vidtagna effektivitetsåtgärder, återkomma till riksdagen om de ytterligare insatser som erfordras för att fullfölja statsmakternas intentioner för utvecklingen av rättsväsendet. Mot den bakgrunden kände utskottet ingen tvekan att till finansutskottet tillstyrka regeringens förslag till utgiftsram för år 2004 och konsekvensberäkningen av utgiftsramarna för åren 2005 och 2006 (se prot. 2003/04:4). Anslag för budgetåret 2004 Regeringen har lagt fram ett förslag till fördelning av utgiftsramen på anslagen inom rättsväsendet för år 2004, se bilaga 2. I bilagan sammanfattas även övriga partiers förslag. Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att satsningen på polisen och kriminalvården fortsätter med ytterligare 225 respektive 150 miljoner kronor. Anslagen uppgår enligt förslaget till drygt 14 665 respektive 4 761 miljoner kronor. Satsningar görs också på domstolsväsendet med 50 miljoner kronor med följd att anslaget föreslås uppgå till knappt 3 882 miljoner kronor. För Säkerhetspolisen sänks anslaget med 30 miljoner kronor med följd att anslaget föreslås uppgå till drygt 576 miljoner kronor. Vidare kan nämnas att anslaget till åklagarorganisationen föreslås bli knappt 820 miljoner kronor medan anslaget till Ekobrottsmyndigheten föreslås bli knappt 334 miljoner kronor. I övrigt hänvisas till nyssnämnda tabell. Ramen för utgiftsområdet har som nämnts ovan bestämts till drygt 26 432 miljoner kronor för år 2004. I motion Ju462 (m) föreslås anslagsförändringar som innebär en ökning av den fastställda utgiftsramen med 983 miljoner kronor. Förslagen i motionen innebär jämfört med regeringens anslagsförslag förstärkningar till polisorganisationen (700 miljoner kronor), Säkerhetspolisen (20 miljoner kronor), åklagarorganisationen (30 miljoner kronor), domstolsväsendet (100 miljoner kronor) och kriminalvården (150 miljoner kronor) samtidigt som anslaget till Brottsförebyggande rådet sänks (-17 miljoner kronor). Motionärerna anser att regeringen i sitt budgetförslag inte tagit tillräcklig hänsyn till en rad faktorer. De anför bl.a. att det är nödvändigt att öka rekryteringen av poliser och civilanställd personal, att öka kompetensen hos personalen och att uppdatera metodutvecklingen och tekniken inom polisen. Enligt motionärerna måste resurser frigöras för att öka antalet poliser i yttre tjänst. Man anser vidare att det inte är försvarbart att spara på Säkerhetspolisen med hänsyn till den internationella utvecklingen och aktiviteter hos flera extrema grupperingar samt behovet av att förstärka säkerhetsskyddet. I fråga om åklagarverksamheten framför motionärerna att förstärkningen av polisen medfört ökade behov inom åklagarorganisationen, bl.a. krävs personalförstärkningar samt kompetensutveckling för redan anställd personal. Detsamma gäller, med hänvisning till rättskedjan, även domstolsväsendet där det pågående förändringsarbetet av hänsyn till rättssäkerheten inte bör förenas med ytterligare besparingskrav utan i stället med ordentliga satsningar. Enligt motionärerna behövs det vidare ytterligare resurser för att förbättra kriminalvården, bl.a. krävs fler platser på häkten och anstalter samt utbildningsinsatser för personalen. Resurser krävs också för genomförandet av motionärernas förslag (som inte sakbehandlas här) om att överföra vården av unga lagöverträdare från Statens institutionsstyrelse till kriminalvården. I fråga om Brottsförebyggande rådet anför motionärerna att de inte kan ställa sig bakom regeringens förslag eftersom de anser att den kriminalpolitiska forskningen bör bli mer objektiv och ges en tydligare akademisk frihet. Liknande synpunkter beträffande i första hand polisen och kriminalvården framförs i motionerna Ju260 yrkande 2, Ju292 yrkande 18, Ju369 yrkande 1, Ju370 yrkande 18 och Ju391 yrkande 3 (alla m). I motionerna Ju466 och Fi240 yrkande 16 (båda fp) föreslås anslagsförändringar som innebär en ökning av den fastställda utgiftsramen med 1 004 miljoner kronor. Förslagen i motionerna innebär jämfört med regeringens anslagsförslag förstärkningar till polisorganisationen (510 miljoner kronor), Säkerhetspolisen (50 miljoner kronor), åklagarorganisationen (50 miljoner kronor), domstolsväsendet (104 miljoner kronor), kriminalvården (250 miljoner kronor) och rättshjälpskostnader m.m. (40 miljoner kronor). Motionärerna anför att det inom polisen behövs ytterligare resurstillskott, bl.a. för att utbilda fler poliser, anställa mer civil personal, utveckla ledarskapsutbildningen samt centralt förbättra de enheter som arbetar med våld mot särskilt utsatta grupper. Inom Säkerhetspolisen bör resurser satsas på att förbättra hotbildsanalyserna och förstärka livvaktsskyddet. Satsningarna på polisen medför i sin tur nya resursbehov inom åklagarorganisationen, domstolsväsendet och kriminalvården. Inom kriminalvården krävs t.ex. fler häktes- och anstaltsplatser, satsningar på en förbättrad behandlingsverksamhet och åtgärder mot narkotika på anstalterna. Slutligen anslås medel för att man skall kunna förstärka rättshjälpen. Mer resurser till rättsväsendet, framför allt polisen och kriminalvården, begärs också i motionerna Ju327 yrkande 1, Ju425 yrkandena 5 och 7, Ju465 yrkandena 4, 5, 17 och 20 samt Ju474 yrkande 2 (alla fp). Bland annat framhålls att närpolisen bör förstärkas. Även i motionerna Ju476 och N346 yrkande 6 (båda kd) föreslås ytterligare resurser till rättsväsendet. Begärda anslagsförändringar innebär en ökning av den fastställda utgiftsramen med 500 miljoner kronor. Motionsförslagen innebär jämfört med regeringens anslagsförslag förstärkningar till polisorganisationen (150 miljoner kronor), åklagarorganisationen (40 miljoner kronor), domstolsväsendet (120 miljoner kronor), kriminalvården (152 miljoner kronor) och bidrag till brottsförebyggande arbete (38 miljoner kronor). Satsningar bör, som också anförs i motionerna Ju334 yrkande 2 och Ju417 yrkandena 3, 5 och 6 (båda kd), bl.a. göras på att reformera närpolisverksamheten, utöka polisutbildningen och öka antalet civilanställda inom polisen. Man föreslår också en satsning på särskilda narkotikapoliser. Åklagarverksamheten måste förstärkas, vilket också framhålls i motion Ju411 yrkandena 1-4, 7 och 9, särskilt i fråga om bekämpningen av mängdbrottslighet, miljöbrott och ekonomisk brottslighet. Enligt motionärerna krävs det nyrekrytering och kompetensförstärkning inom åklagarorganisationen samtidigt som ekonomiskt utrymme bereds för ett antal specialiståklagare. Domstolsväsendet behöver extra resurser för att skapa en arbetssituation där mål kan avgöras på ett rättssäkert och effektivt sätt med en bibehållen lokal förankring. Inom kriminalvården bör särskilda satsningar göras bl.a. för att förbättra arbetssituationen för de anställda, förstärka programverksamheten och öka åtgärderna mot narkotika på anstalterna. Vidare måste, som också anförs i motion Ju417 yrkande 4, fler häktesplatser inrättas. Slutligen begär motionärerna en kraftfull satsning på bebyggelseinriktade hinder mot brott och brottsförebyggande arbete inom kommunerna. I motion Ju442 (c) föreslås anslagsförändringar som innebär en ökning av den fastställda utgiftsramen med 500 miljoner kronor. Motionsförslaget innebär jämfört med regeringens anslagsförslag förstärkningar till polisorganisationen (425 miljoner kronor), åklagarorganisationen (50 miljoner kronor) och kriminalvården (75 miljoner kronor) samtidigt som anslaget till Ekobrottsmyndigheten föreslås sänkt (- 50 miljoner kronor). De extra resurserna skall användas för att öka såväl antalet poliser som civilanställda inom polisen samt, som även anförs i motionerna Ju333 yrkandena 3, 12 och 13 och Ju438 yrkande 1 (båda c), till att förstärka närpolisen. Vidare föreslås en resursöverföring från Ekobrottsmyndigheten till åklagarorganisationen för att förbättra arbetssituationen för åklagarna samt förstärka lagföringsprocessen inom åklagarväsendet. Slutligen begär motionärerna ett tillskott av medel till kriminalvården för att bl.a. förbättra behandlingen av psykiskt störda personer på anstalterna samt öka platstillgången på anstalter och häkten. Utskottet gör följande överväganden. Som framgår ovan har riksdagen just beslutat om utgiftsramen för rättsväsendet för år 2004, ett beslut som utskottet tillstyrkte. Ett bifall till här aktuella yrkanden skulle innebära att utgiftsramen överskrids. Mot den bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna i ifrågavarande delar, se bilaga 4. Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag till fördelning på anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet. Kompetens- och bemötandefrågor inom rättsväsendet Utskottets förslag i korthet I detta avsnitt behandlas ett stort antal motionsyrkanden rörande olika kompetenshöjande insatser inom rättsväsendets myndigheter samt om bemötande från rättsväsendets företrädare. Utskottet föreslår, bl.a. med hänvisning till att dessa frågor löpande uppmärksammas inom rättsväsendets myndigheter, att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden. Jämför särskilt yttrande 5. I ett stort antal motioner förespråkas olika åtgärder för att öka kompetensen inom rättsväsendets myndigheter och för att myndigheternas företrädare bättre skall bemöta dem som i olika sammanhang kommer i kontakt med myndigheterna. Sålunda anförs i motionerna Ju262 (v), Ju443 (m), Ju478 (mp) och Ju479 (fp) att kompetensen inom rättsväsendet rörande bl.a. våld och sexualbrott mot kvinnor måste höjas. I motion Ju479 påtalas även att bemötandet inom rättsväsendet av sexualbrottsoffer måste förbättras. I motionerna Ju333 (c) och Ju479 (fp) anförs att polisens rutiner och attityder i samband med bl.a. brott mot kvinnor och barn måste förbättras. I motion So419 (v) föreslås en utredning om hur kvinnor som utsatts för misshandel och andra övergrepp bemöts i domstolarna. I motionerna Ju443 (m) och Sf326 (fp) påtalas behovet av ökad kompetens om invandrarkvinnors situation. I motionerna Ju241 (s), Ju391 (m), Ju398 (s), Ju412 (kd), Ju444 (fp), L319 (mp), L320 (kd) och So504 (fp) anförs att åtgärder bör vidtas för att förbättra barnkompetensen inom rättsväsendet. I motion Ju412 preciseras detta yrkande till att gälla domstolsväsendet och i motion L320 till dem som handlägger familjemål. I motionerna Ju451 och Ju453 (båda kd) anförs att personer som förhör barn bör ha specialistkompetens. I motion So496 (s) anförs att polisen bör anlägga ett barnperspektiv i utredningar om mäns våld mot kvinnor. I motion Ju310 (s) anförs att kompetensen rörande barn till frihetsberövade bör förbättras inom kriminalvården. I motionerna Ju447 (fp) och Ju448 (mp) förespråkas en kompetenshöjning inom rättsväsendet rörande trafficking. I motion Ju448 anförs därutöver att det krävs en attitydförändring och ett bättre bemötande från rättsväsendets myndigheter av offer för trafficking. I motionerna Ju262 (v), Ju356 (flerpartimotion), K418 (fp) och L350 (c) anförs att kompetensen inom rättsväsendet om brott mot och situationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner bör förbättras samt att bemötandet av dessa personer bör förbättras. I motion K418 anförs därtill att rutinerna vid upptagande av anmälan om sådana brott måste förbättras. I motionerna, Ju342 (v), Ju444 (fp), Ju479 (fp), K418 (fp) och So568 (mp) påtalas ett behov av ökad kompetens om våld i samkönade relationer. I motion K418 (fp) påtalas ett behov av ökad kompetens om och insatser mot hedersrelaterade brott mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. I motion Ju356 (flerpartimotion) påtalas behovet av utbildningsinsatser inom rättsväsendet om den år 2002 genomförda ändringen av 29 kap. 2 § 7 brottsbalken, innebärande att det vid straffvärdesbedömning, som en försvårande omständighet, skall beaktas om motivet till brottet varit offrets sexuella läggning. I motion Ju262 (v) anförs att det föreligger ett behov av ökad kompetens inom rättsväsendet rörande brott med rasistiska motiv. I motionerna Ju444 (fp) och Ju453 (kd) påtalas vikten av ett bättre bemötande av och en ökad kompetens om brottsoffer inom rättsväsendet. I motion Ju369 (m) påtalas betydelsen av att polisen bemöter brottsoffer på ett professionellt sätt. I motion Ju444 (fp) anförs att kompetensen inom rättsväsendet om invandrare som brottsoffer bör öka. I motion So272 (m) anförs att kompetensen om funktionshindrade som brottsoffer också bör öka. I motion Ju355 (v) anförs att det bör genomföras utbildningsinsatser inom polisväsendet om bl.a. etik och moral. I motion Ju388 (s) anförs i mer allmänna ordalag att polisen bör vara bättre i sitt bemötande av allmänheten. I motion Ju349 (c) anförs att kompetenshöjande åtgärder bör vidtas inom rättsväsendets myndigheter för att korta handläggningstiderna där. I motionerna Ju210 (m) och Ju456 (s) anförs att kompetensen inom rättsväsendet om brott mot djurskyddslagen bör förbättras. I motionerna Ju226 (m) och Ju412 (kd) efterfrågas ökad miljöbrottskompetens inom rättsväsendet. I motion Ju329 (s) påtalas ett behov av ökad kompetens inom rättsväsendet om arbetsmiljöbrott. I motionerna Ju302 (m), Ju328 (fp) och Ju468 (s) förespråkas inrättandet av ett nationellt resurscentrum för brottsbekämpning i Linköpingsregionen. I motion Ju369 (m) begärs att det inom polisväsendet införs tydliga rutiner för hantering av klagomål och synpunkter från allmänheten. Motionärerna pekar på att det sällan vidtas några åtgärder från polisens sida i fall då det inte finns skäl att inleda förundersökning. Det anförs bl.a. att polisen bör ta till vara lämnade synpunkter i syfte att förbättra verksamheten och att den som framfört en synpunkt bör få en förklaring och, i förekommande fall, en ursäkt. Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna om betydelsen av att de anställda inom rättsväsendets olika myndigheter har hög kompetens. Utskottet ser det också som självklart att de som kommer i kontakt med myndigheterna, t.ex. brottsoffer, skall få ett korrekt och professionellt bemötande från myndighetsföreträdare. Dessa frågor är av central betydelse för möjligheten för rättsväsendets myndigheter att fullgöra sin uppgift att värna den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet samt för det övergripande målet för kriminalpolitiken, att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Utskottet kan samtidigt konstatera att det inom rättsväsendets olika myndigheter kontinuerligt vidtas omfattande åtgärder för att öka kompetens hos all personal inom de i motionerna berörda områdena, som också i stor utsträckning handlar om prioriterad brottslighet. Myndigheterna uppmärksammar också betydelsen av goda rutiner och ett bra bemötande av dem som kommer i kontakt med rättsväsendets myndigheter. Även om mycket alltså har gjorts och görs ute på rättsväsendets myndigheter för att tillgodose dessa behov är det angeläget att ansträngningarna intensifieras under de kommande åren. Åtgärder för att höja kompetensen och uppfylla skyldigheter i detta avseende bör naturligtvis prioriteras inom ramen för respektive myndighets anslag. Med hänvisning till vad som nu anförts finner utskottet inte anledning för riksdagen att göra något tillkännagivande i dessa frågor. Utskottet instämmer också i vad motionärerna bakom motion Ju369 anför om hanteringen av klagomål och synpunkter på polisen. Det framstår som självklart att den som framför synpunkter på polisen skall bli korrekt bemött. Här kan först betonas vikten av att de anställda som i sin tjänstgöring har att mer regelmässigt ta emot klagomål och synpunkter från allmänheten är lämpade för sådana uppgifter. Ett korrekt och vänligt bemötande när klagomål framförs kan förhindra uppkomsten av nya problem. Det är också angeläget att polisen tar till sig berättigad kritik och andra goda synpunkter och beaktar dessa i sitt arbete med att förbättra verksamheten. Med detta sagt finner utskottet inte att det föreligger något behov av ett särskilt tillkännagivande från riksdagen i frågan. Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga i detta avsnitt behandlade motioner i här behandlade delar. Polisväsendet Utskottets förslag i korthet I detta avsnitt redogörs för polisväsendets resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet delar regeringens bedömning att polisen i stort fullgjort de mål som ställts upp för dess verksamhet men att ytterligare insatser krävs på vissa områden. I avsnittet tar utskottet vidare ställning till inriktningen av polisväsendets verksamhet under år 2004. Utskottet behandlar också ett stort antal motionsyrkanden rörande polisens organisation, polisens resursutnyttjande, samverkan mellan Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen, polisens prioriteringar av olika brottstyper, polisförsörjningen, resursfördelningen mellan de olika polismyndigheterna och kostnaderna vid regeringsbeslutade evenemang. Samtliga motioner avstyrks med hänvisning till bl.a. pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet och Rikspolisstyrelsen. Jämför reservationerna 2-18 samt de särskilda yttrandena 6-9. Inledning Polisens verksamhet syftar till att förebygga och beivra brott, upprätthålla allmän ordning och säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten skydd och annan hjälp. Rikspolisstyrelsen (RPS) är central förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har tillsyn över detta. Till Rikspolisstyrelsen hör Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och Polishögskolan. Styrelsen är chefsmyndighet för Statens kriminaltekniska laboratorium. Rikspolisstyrelsen ingår också i samverkansområdena Spridning av allvarliga smittämnen, giftiga kemikalier och radioaktiva ämnen samt Skydd, undsättning och vård. Samverkansområdena redovisas under utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet. I varje län finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten där. Polismyndigheten leds av en polisstyrelse. Den består av myndighetens chef och det antal övriga ledamöter som regeringen bestämmer och även utser. Den 31 december 2002 fanns det 22 918 anställda inom polisen (se tabell nedan). Av dem var 16 149 poliser och 6 769 civilanställda. Jämfört med utgången av år 2001 hade antalet poliser ökat med 29 och civilanställda med 184. Anställda inom polisen åren 1997-2002 ----------------------------------------------------- |År | Antalet |Därav poliser | Därav | | |anställda | |civilanställda| | | den 31 | | | | | december | | | ----------------------------------------------------- |1997 | 22 755 | 16 783 | 5 972 | ----------------------------------------------------- |1998 | 21 951 | 16 429 | 5 522 | ----------------------------------------------------- |1999 | 22 009 | 16 201 | 5 808 | ----------------------------------------------------- |2000 | 22 294 | 16 089 | 6 205 | ----------------------------------------------------- |2001 | 22 705 | 16 120 | 6 585 | ----------------------------------------------------- |2002 | 22 918 | 16 149 | 6 769 | ----------------------------------------------------- Resultatuppföljning De övergripande målen för polisväsendet är att tillförsäkra den enskilde rättssäkerhet och rättstrygghet, förebygga och upptäcka brott, öka människors trygghet samt att se till att den som har begått brott identifieras och lagförs. Tiden från brottsanmälan till dom och straffverkställighet skall förkortas. Följande verksamhetsmål ställdes upp för år 2002. Polisorganisationen Risken för att brott begås skulle minska. Lagföringen skulle öka och genomströmningstiderna förkortas. De icke brottsbekämpande arbetsuppgifterna skulle utföras med god service, hög tillgänglighet samt med snabb och korrekt handläggning. I budgetpropositionen delas Politikområde Rättsväsende in i sex verksamhetsområden, nämligen brottsförebyggande arbete, utredning och lagföring, dömande verksamhet, verkställighet av påföljd, reparativ verksamhet och övrig verksamhet. Verksamhetsområdena delas i sin tur in i verksamhetsgrenar. En verksamhetsgren kan ha samma namn som verksamhetsområdet. Inom ett verksamhetsområde kan flera myndigheter bedriva verksamhet. Uppgifter om polisväsendets resultat för år 2002 redovisas huvudsakligen mot bakgrund av de mål som angetts för verksamhetsområdena 1 Brottsförebyggande arbete, 2 Utredning och lagföring och 6 Övrig verksamhet, med en vidare uppdelning på verksamhetsgrenar inom respektive verksamhetsområde. Utskottet följer den uppdelningen. Såvitt gäller brottsförebyggande verksamhet i allmänhet kan det konstateras att det år 2002 anmäldes drygt 1,2 miljoner brott, vilket är den högsta siffran någonsin. Rikspolisstyrelsens bedömning är att målet för polisorganisationen uppfylldes genom att verksamheten utvecklades och förbättrades. Det konstateras dock att det brottsförebyggande arbetet i betydande utsträckning fått stå tillbaka för akuta verksamhetskrav. Det problemorienterade underrättelseledda arbetet inriktades i allt större utsträckning mot vissa personer, t.ex. vaneförbrytare, brottsoffer och brottsaktiva ungdomar, i stället för att som tidigare inriktas mot tider och platser med hög risk för brottslig verksamhet. Ett antal aktiviteter genomfördes för att de brottsförebyggande strategierna skulle få genomslag i verksamheten. Omkring en tredjedel av polismyndigheterna lyckades dock förstärka verksamheten i närpolisområdena. För att underlätta för polisen att kvalitetssäkra det brottsförebyggande arbetet har regeringen gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag att i samråd med Rikspolisstyrelsen göra en sammanställning av vilka polisiära åtgärder mot olika typer av brott som forskning eller beprövad erfarenhet visat fungerar i Sverige. Sammanställningen skall vara utformad så att polisen på ett enkelt sätt kan använda de beskrivna åtgärderna i projekt för att förebygga brott. Uppdraget skall redovisas senast den 15 mars 2004. När det sedan gäller brottsförebyggande åtgärder mot vissa brottstyper anges att de flesta myndigheterna prioriterade narkotikabrottsligheten, bl.a. genom att ta fram strategier mot den brottsligheten. Ungdomar ägnades särskild uppmärksamhet i detta arbete, bl.a. förekom samverkan med lokala brottsförebyggande råd, socialtjänst, skolor och frivilligorganisationer. Vid några myndigheter ägnades bl.a. gatulangning särskild uppmärksamhet. Brottsfrekventa platser, vaneförbrytare, förhindrande av nyrekrytering och grova narkotikabrott är andra frågor där insatser gjorts. För att förebygga våldsbrottslighet genomförde polismyndigheterna insatser mot bl.a. ordningsstörande ungdomar i centrum samt våld i krogmiljö och i samband med idrottsevenemang. Rikspolisstyrelsen har vidare avgett sin årliga vapenrapport som bl.a. innehåller en redovisning av områden där det föreligger behov av lagstiftningsåtgärder. Det brottsförebyggande arbetet inom områdena våld mot kvinnor och barn utvecklades. Här kan pekas på samverkan med socialtjänsten och sjukvården men även med andra organisationer såsom brottsofferjourer och olika kris- och stödcentrum. Samtliga polismyndigheter skapade åtgärds- eller policydokument som rör våld mot kvinnor. Polismyndigheternas förebyggande åtgärder mot brott med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag samt olaga diskriminering avsåg företrädesvis samverkan med bl.a. krogar, idrottsarrangörer och skolor samt utbildning av såväl poliser som ordningsvakter. Rikspolisstyrelsen har i samarbete med Riksåklagaren anordnat konferenser om bl.a. hatbrott och Internet samt hets mot folkgrupp. I samverkan med Säkerhetspolisen, Riksåklagaren och Justitiekanslern framställdes material för att sprida kunskap om hatbrotten. Polismyndigheterna arbetade på olika sätt för att förebygga trafikbrott. De nya projekten rörde framför allt tung trafik, mopedkontroller och en försöksverksamhet med automatisk hastighetsövervakning. Utfallet visar att antalet olyckor minskat, särskilt de med dödlig utgång. Försöksverksamheten medförde dessutom betydande hastighetssänkningar på berörda vägsträckor. Statistiken för trafikövervakningen visar att antalet rapporterade hastighetsöverträdelser, rattfylleri- och beteendebrott ökat. Polisen utför flygande inspektioner samt kontroll av förares kör- och vilotider enligt en särskild ramöverenskommelse med Vägverket. Under år 2002 nådde det antal kontroller som polisen utfört inte överenskomna nivåer. När det gäller polisens roll i storstadspolitiken noterar Rikspolisstyrelsen att den ger polisen ökade möjligheter att förmedla sin kunskap om vad som bör göras för att öka tryggheten och minska brottsligheten. Polisen får också ökad kunskap om vidtagna åtgärder i kommunerna, t.ex. trygghetsmätningar. Brottsförebyggande rådet redovisade i april 2003 ett uppdrag att genomföra en studie av de brottsförebyggande frågornas betydelse inom ramen för storstadsarbetet. Enligt studien är bilden av polisens medverkan i storstadsarbetet splittrad, men de kritiska rösterna dominerar. En av orsakerna till kritiken är att polisens roll initialt var otydlig. Rikspolisstyrelsen redovisade därefter sin syn på hur polisens roll i den nationella storstadspolitiken kan utvecklas. Styrelsen påpekade bl.a. att berörda polismyndigheter måste ha ett inflytande på de lokala utvecklingsavtalen, eftersom de beslutade åtgärderna ofta förutsätter polisens medverkan. Utvecklingen av polisens brottsutredande verksamhet i allmänhet åskådliggörs i följande tabell. Vid en jämförelse mellan de följande tabellerna i detta avsnitt och de som finns i budgetbetänkanden avseende budgetåret 2002 och tidigare år förekommer differenser rörande vissa siffror. Det beror huvudsakligen på att polisen från mitten av år 2001 ändrade definitionen på våldsbrott så att olaga hot därefter ingår i den kategorin. Vissa ekobrott har även förts över till Ekobrottsmyndighetens statistik. De uppgifter som nu redovisas i tabellerna är, med undantag av uppgifterna om genomströmningstid, värden som räknats fram med beaktande av dessa förändringar i polisens statistik även för åren före år 2000. Riksdagens revisorer har på utskottets initiativ granskat avskrivningar av brott inom polisen. Revisorernas granskning visar att polisens avskrivningar av brott kan påverka flera av de resultatmått som används för att mäta utredningsverksamheten. Polisen har därmed stora möjligheter att påverka sin resultatredovisning. Oklarheter om hur polisens resultat skall tolkas försvårar Rikspolisstyrelsens och statsmakternas bedömning av resultaten och därmed styrningen av polisen. Den officiella kriminalstatistiken har en rad brister som försvårar bedömningen av polisens utredningsverksamhet. Brott som direktavskrivs finns inte med i statistiken. Olika beslutsmotiveringar som används när polisen avskriver brott redovisas på olika sätt i statistiken. Vissa beslutsmotiveringar innebär att brotten betraktas som uppklarade medan andra innebär att brotten betraktas som ouppklarade. Att brott redovisas som uppklarade behöver inte innebära att en gärningsman bundits till brottet (Rapport 2002/03:19 s. 58 f.). Utredningsverksamheten åren 1997-2002 ----------------------------------------------------- |År |Inkomna |Till |Genomström-|Balans 31.12 | | | | |ningstider| | | |ärenden |åklagare| | | ---------------------------------------------------- | | | | |Totalt|varav >1| | | | | | | år | ---------------------------------------------------- |1997 |1 159 |185 602 |41 dagar |187 |40 625 | | |018 | | |754 |(22 %) | ---------------------------------------------------- |1998 |1 174 |186 899 |47 dagar |164 |39 742 | | |730 | | |500 |(24 %) | ---------------------------------------------------- |1999 |1 153 |172 331 |48 dagar |160 |30 895 | | |103 | | |566 |(19 %) | ---------------------------------------------------- |2000 |1 163 |189 368 |44 dagar |155 |29 800 | | |187 | | |173 |(19 %) | ---------------------------------------------------- |2001 |1 141 |187 244 |43 dagar |136 |22 555 | | |912 | | |996 |(16 %) | ---------------------------------------------------- |2002 |1 197 |189 179 |37 dagar |136 |21 001 | | |197 | | |438 |(15 %) | ---------------------------------------------------- Antalet inkomna ärenden ökade alltså något medan genomströmningstiderna - som redovisas med en genomsnittssiffra - och antalet balanserade ärenden minskade något. Antalet ärenden som redovisats till åklagare minskade för andra året i rad. Antalet och andelen avskrivna ärenden har ökat till 892 581 (74,6 %) jämfört med 840 227 (73,6 %) år 2001. Regeringen anför att resultatutvecklingen i sin helhet för år 2002 tyder på att det skapats goda förutsättningar för att utredningsverksamheten skall utvecklas till det bättre. Utvecklingen varierar dock betydligt mellan polismyndigheterna. Under året genomfördes en satsning på polisiär förundersökningsledning. Anpassningen av arbetstidens förläggning för utredningsverksamheten fortsatte. Åtgärderna avspeglar sig dock ännu inte fullt ut i resultatet. Statistik från Brottsförebyggande rådet (BRÅ) visar att mellan åren 1997 och 2001 ökade antalet såväl anmälda våldsbrott som misstänkta personer för sådana brott betydligt mer än de personer som blev lagförda. - Av de inkomna ärendena ökade främst polisens egeninitierade ärenden, i första hand ärenden inom områdena narkotika och trafik. Även antalet våldsbrottsärenden, främst misshandel och olaga hot, fortsatte att öka. Ekobrott är den enda ärendekategori som minskade något under år 2002 jämfört med år 2001, från 978 till 970 ärenden. Antalet utfärdade ordningsförelägganden ökade med 11,4 % till 239 828 under år 2002 jämfört med år 2001. - Utredningsverksamheten kräver allt större resurser. En särskilt stor ökning år 2002 märks för narkotika- och våldsbrottsärenden. Det gäller vare sig mätningen avser utredningstimmar eller kostnader. Enligt Rikspolisstyrelsen bidrog detta förmodligen till att uppklaringsprocenten för bl.a. tillgreppsbrott minskade något under år 2002. Utvecklingen i fråga om narkotikabrottsligheten beskrivs i följande tabell. Narkotikabrottsligheten åren 1997-2002 ----------------------------------------------------- |År |Inkomna | Till |Genomström-|Balans 31.12 | | | | | | | | |ärenden |åklagare |ningstider| | ---------------------------------------------------- | | | | |Totalt|varav >| | | | | | | 1 år | ---------------------------------------------------- |1997 |21 979 |15 621 |74 dagar |5 900 |803 (14| | | | | | | %) | ---------------------------------------------------- |1998 |22 471 |16 277 |76 dagar |5 687 |938 (16| | | | | | | %) | ---------------------------------------------------- |1999 |22 172 |15 813 |81 dagar |5 941 |786 (13| | | | | | | %) | ---------------------------------------------------- |2000 |22 963 |16 378 |87 dagar |5 970 |701 (11| | | | | | | %) | ---------------------------------------------------- |2001 |23 626 |17 011 |83 dagar |6 127 |569 (9 | | | | | | | %) | ---------------------------------------------------- |2002 |28 088 |19 118 |78 dagar |7 242 |552 (8 | | | | | | | %) | ---------------------------------------------------- Antalet inkomna narkotikabrottsärenden har under de två senaste åren ökat från 22 963 till 28 088. Antalet ärenden redovisade till åklagare har ökat två år i rad, liksom antalet beslag. Tillgången på narkotika rapporteras vara god och prissänkningar beträffande flera preparat har noterats. De flesta myndigheterna prioriterar narkotikabrottsligheten. Generellt görs insatser mot innehav och eget bruk av ordnings- och närpolisavdelningar, medan de länsgemensamma narkotikaenheterna arbetar mot den grova och organiserade brottsligheten. Antalet anmälda brott för innehav och eget bruk av narkotika ökade jämfört med år 2000. Vad gäller våld mot kvinnor och barn anför regeringen bl.a. följande. Antalet anmälda brott om våld mot kvinnor ökade under år 2002. Även antalet anmälda misshandelsbrott mot barn ökade, såväl i åldersgruppen 0-6 år som 7-14 år. Flera polismyndigheter menar att det finns ett stort mörkertal och att den faktiska brottsligheten är svårbedömd. De flesta polismyndigheterna har utsett utredare med särskild kompetens för att utreda våld mot kvinnor och barn. Polisen i Stockholm och Skåne har låtit samlokalisera polisens handläggare i dessa ärenden med åklagare, för att åstadkomma en effektivare brottsutredningsverksamhet. - Utskottet har inhämtat att detta för Stockholms del avser polisen i Söderort och för Skåne rör Malmö polisområde. - Regeringen anför vidare att flertalet myndigheter redovisar att de genom fortlöpande interna diskussioner och utbildningsinsatser ökat personalens motivation och förbättrat förstahandsåtgärderna samt polisens bemötande och stöd till brottsoffer och vittnen i samband med utredning och lagföring. De åtgärder som vidtagits inom utredningsverksamheten när det gäller våld mot kvinnor avser i allt väsentligt även utredningar avseende våld mot barn. Därtill kommer speciella åtgärder för barn, vilka främst varit tillgång till särskilt utbildade utredare för förhör med barn, tidig kontakt med vårdnadshavare, kortare handläggningstider, anpassade väntrum för anhöriga, förhörsrum för videoinspelning och förbättrade rutiner för underrättelse till socialtjänsten. En betydligt större andel av våld mot barn klaras upp än vad som i övrigt gäller för våldsbrotten. Utvecklingen i fråga om våldsbrott beskrivs i följande tabell. Vad gäller åren 1999 och 2000 har justerade värden inte kunnat erhållas avseende genomströmningstider och uppgifter om balans. Utvecklingen avseende våldsbrott åren 1999-2002 ---------------------------------------------------- |År |Inkomna |Till |Genomström-| Balans 31.12 | | | |åklagare|ningstider| | | |ärenden | | | | ---------------------------------------------------- | | | | |Totalt |varav >1| | | | | | | år | ---------------------------------------------------- |1999 |87 794 |24 | - | - | - | | | |799 | | | | ---------------------------------------------------- |2000 |89 785 |24 | - | - | - | | | |932 | | | | ---------------------------------------------------- |2001 |93 121 |24 |122 dagar |33 049 |4 109 (12 | | | |145 | | | %) | ---------------------------------------------------- |2002 |97 251 |24 |108 dagar |32 209 |4 104 (13 | | | |204 | | | %) | ---------------------------------------------------- Som framgår av tabellen ökade antalet anmälda våldsbrott. Ökningstrenden för anmälda misshandelsbrott utomhus fortsätter, liksom den kraftiga ökningen av anmälningar avseende brottet olaga hot. I dag utförs många olaga hot med hjälp av elektroniskt medium vilket gör det svårare för polisen att identifiera gärningsmannen. Även antalet anmälda rån ökade under år 2002. Det totala antalet utredningstimmar för våldsbrott ökade med 9,1 % jämfört med föregående år. Andelen våldsbrottsärenden som redovisades till åklagare minskade år 2002 från 25,9 % till 24,9 %. Genomströmningstiderna och antalet ärenden i balans minskade. - Samtliga polismyndigheter anser att det på grund av bl.a. mörkertalet är svårt att bedöma hur den faktiska brottsligheten utvecklas. I Värmland visar medborgarundersökningar dock på en faktisk ökning av våldsbrotten. Vad gäller ekonomisk brottslighet redovisas minskat antal inkomna ärenden, 970 stycken, och ärenden i balans, vilket även var fallet under år 2001. Genomströmningstiden minskade från 391 till 377 dagar. Även andelen ärenden till åklagare minskade under år 2002. Det kan påpekas att de allra flesta ekobrottsärendena handläggs av Ekobrottsmyndigheten, vars verksamhet redovisas längre fram i betänkandet. När det gäller brott med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag samt olaga diskriminering noteras att antalet anmälda brott avseende hets mot folkgrupp under år 2002 minskat till 668, jämfört med 744 under år 2001. Antalet anmälda fall av olaga diskriminering ökade till 255 jämfört med 217 under år 2001, vilket å andra sidan var det lägsta antalet sedan år 1997. Den tydligaste trenden under år 2002 var enligt Säkerhetspolisen den markanta ökningen av brott med antifascistiskt/vänster-ideologiskt motiv och brott som riktar sig olika former av djurhållning. Antalet anmälda brott inom denna kategori ökade med 45 % till totalt 870 under år 2002, varav brott som riktar sig mot olika former av djurhållning ökade mest. - Kontakterna med Säkerhetspolisen och mellan utrednings- och kriminalunderrättelseverksamheten förbättrades. Särskilda rutiner för att identifiera och samordna ärenden av denna typ infördes. Vad gäller ungdomsbrottsligheten anför regeringen att antalet ungdomsärenden ökat för första gången sedan år 1998. Enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning är utvecklingen av polisens arbete med ungdomar i riskzonen svårtolkad. Antalet gånger misstänkta ungdomar förekommer i anmälningsregister i relation till alla ungdomar i åldersgruppen 12-17 år fortsätter att minska i förhållande till föregående år vid alla polismyndigheter utom fyra. Även antalet individer som är misstänkta i relation till åldersgruppen är färre år 2002 än de två föregående åren. Minskningen i förhållande till år 2001 är 12 %. Antalet lagförda ungdomar visar inte motsvarande nedgång. Andelen ärenden redovisade till åklagare eller socialförvaltning har de senaste åren varit ganska konstant. Genomströmningstiden minskade något till 51 dagar, jämfört med 53 dagar år 2001. Rörande handel med människor för sexuella ändamål anges att det enligt Rikspolisstyrelsens rapportering skett en fortsatt ökning av informationsinflödet och antalet inkomna ärenden till Rikskriminalpolisen. Trots detta är det svårt att bedöma om det skett en faktisk ökning av antalet kvinnor som är offer för handel i Sverige. Ofta visar sig tips om människohandel och prostitution egentligen röra svartarbete eller annan brottslighet, t.ex. narkotikabrott. Det har ibland framkommit att prostituerade kvinnor haft uppehållstillstånd och varit väl etablerade i det svenska samhället. Med hänsyn till detta och till att en hel del information aldrig blir bekräftad är det enligt Rikskriminalpolisen svårt att dra några slutsatser om omfattningen av handeln med kvinnor. För att öka kunskapen om människohandel har Rikskriminalpolisen genomfört årliga seminarier och utbildningar för berörda myndigheter. Vid flera myndigheter i landet har man dessutom avsatt resurser för arbete mot människohandel, vilket lett till att brott av denna typ, och även annan brottslighet, uppdagats. Rikskriminalpolisen indikerar emellertid att ambitionsnivån varierar mellan polismyndigheterna när det gäller att utreda ärenden rörande människohandel. Antalet anmälda miljöbrott minskade något jämfört med år 2001. Antalet redovisade ärenden till åklagare ökade med 5 % till 686. Genomströmningstiderna ökade med 221 % till 228 dagar under åren 2000-2002. Ärendebalansen ökade jämfört med år 2001 med 18 % till 3 024 ärenden, varav en stor del utgör mindre allvarliga miljöbrott. Under år 2002 ökade utredarnas kompetens, bl.a. genom rekrytering och kompetensutveckling. Rikspolisstyrelsen samarbetar med Statens kriminaltekniska laboratorium i ett projekt för att höja kvaliteten på teknisk bevisning vid miljöbrott. Många polismyndigheter har utvecklat samverkansformer med länsstyrelserna, kommunerna, tillsynsmyndigheterna, lokala miljökontor, högskolor m.m. för att möta det ökade antalet miljöbrott. Vad gäller internationellt samarbete anförs att sådant bedrivs främst inom EU, Interpol, Europol, Schengen, Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet, inom Norden i form av ett stort antal internationella kontakter samt genom ett omfattande informationsutbyte med rättsvårdande myndigheter i andra länder. Polismyndigheter informeras löpande om det internationella samarbetet och kriminalunderrättelseregistret (KUR) finns vid samtliga myndigheter. När det gäller utvecklingen av polissamarbetet inom EU handlar detta till övervägande del om större möjligheter för brottsbekämpande nationella myndigheter att utnyttja Europol. När det gäller Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet har ett antal operativa aktiviteter genomförts. Rikspolisstyrelsen konstaterar att det krävts omprioriteringar för att kunna genomföra det alltmer ökande internationella arbetet och att detta påverkat det nationella underrättelse- och utredningsarbetet negativt. Som exempel på den ökade belastning som det internationella arbetet genererar på lokal nivå nämns polisen i Skåne som under år 2002 mottagit fler än 1 000 skrivelser med begäran om brottsutredningar från annat land, främst Danmark. - Endast inom ramen för projekt inom Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet bedöms integreringen mellan det internationella samarbetet och det nationella arbetet ha varit framgångsrik. Rörande Schengensamarbetet och gränskontroll pekas på att Sverige sedan den 25 mars 2001 deltar fullt ut i Schengensamarbetet, vars syfte är att förverkliga den fria rörligheten för personer inom EU. För att uppnå en enhetlig standard rörande den yttre gränskontrollen och optimera gränssamarbetet pågår ett intensivt arbete inom EU. I stort sett samtliga polismyndigheter nyttjar kriminalunderrättelseinformation i gränskontrollarbetet. Schengensamarbetet resulterade år 2002 i ett stigande antal träffar i Schengens informationssystem (SIS) när det gäller såväl svenska efterlysningar utomlands som utländska efterlysningar i Sverige. Därtill kommer att nyttjandet av SIS vid kontroller i Sverige ökade. Antalet poliser i fredsfrämjande insatser uppgår till, i likhet med föregående år, ungefär 100 poliser. Svensk polis deltar i insatser som leds av Förenta nationerna (FN), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och EU. Svensk polis deltar också i insatser på annan multilateral basis. Från och med den 1 januari 2003 har EU övertagit ansvaret för FN:s polismission i Bosnien. Sverige deltar i missionen med upp till 16 personer. Vad slutligen gäller verksamhetsmålet övrig verksamhet anförs att Rikspolisstyrelsens samlade bedömning är att polisen uppnådde verksamhetsmålet. Det beror främst på genomförd kompetensutveckling och utökad teknikanvändning. Möjligheten för allmänheten att använda Internet vid kontakter med polisen ökade. Därutöver fortskred arbetet med att inrätta kontaktcentraler. Antalet polismyndighetsärenden minskade med 58 000 till drygt 1,6 miljoner ärenden under år 2002. Minskningen gäller främst handräckningsärenden. Genomströmningstiden minskade med 13 till 53 dagar. Antalet utlänningsärenden fördubblades nästan under de två senaste åren. Dessa ärenden är ofta arbetskrävande. Regeringen har med anledning av verksamhetsmålen anfört bl.a. följande. I fråga om polisens brottsförebyggande verksamhet i allmänhet ser regeringen positivt på att polisen utvecklat det förebyggande arbetet. Särskilt värdefullt är att det problemorienterade underrättelseledda arbetet blir alltmer centralt för att styra polisens prioriteringar. Samtidigt är det emellertid olyckligt att det brottsförebyggande arbetet fått stå tillbaka för akuta verksamhetskrav. Det faller inom polisens ansvar att uppfylla de mål som statsmakterna satt upp för verksamheten. Regeringen kommer att följa utvecklingen på området. - När polisen sätter in resurser för att identifiera och lagföra gärningsmän kan den långsiktiga effekten antas bli större om polisen också samtidigt avdelar personal med särskild kompetens på det brottsförebyggande området, t.ex. polisens kunskaper om hur brottslighet kan byggas bort. - Det är svårt att mäta effekten när det gäller det förebyggande arbetet. Det beror bl.a. på att det sällan går att särskilja vilka effekter som har uppkommit till följd av polisens insatser och vilka som är en följd av andra aktörers åtgärder. Det är vidare svårt att med säkerhet fastställa omfattningen av den faktiska brottsligheten. Mörkertalet är stort för flera brottstyper. Av det sagda följer att Rikspolisstyrelsen behöver låta måluppfyllelsen till viss del bedömas på grundval av sin kunskap om polisens arbete. Riksrevisionsverket har i en revisionsrapport ifrågasatt Rikspolisstyrelsens bedömning att målet för det brottsförebyggande arbetet uppfyllts. Regeringen har diskuterat rapporten med Rikspolisstyrelsen. Rapporten kommer att vara en del av underlaget i arbetet med polisens regleringsbrev för år 2004. Regeringen noterar vidare att redovisningen av det brottsförebyggande arbetet förbättrats genom införandet av de tre begreppen projekt, insatser och åtgärder. Det ger regeringen ett bättre underlag för att bilda sig en uppfattning om verksamheten. När det sedan gäller brottsförebyggande åtgärder mot vissa brottstyper anser regeringen att det brottsförebyggande arbetet utvecklats positivt under år 2002. Ett exempel på detta är de satsningar som har gjorts inom narkotikaområdet. Det är viktigt att kampen mot narkotika, i synnerhet bland unga, ges fortsatt hög prioritet. Åtgärder behöver vidtas för att bl.a. ytterligare utveckla samverkan med andra aktörer i det brottsförebyggande arbetet. Det gäller också att systematiskt ta till vara de erfarenheter som vunnits från projekt, insatser och åtgärder. Vad gäller arbetet mot våld mot kvinnor och barn kan nämnas att polisen på många platser är aktiv när det gäller att göra t.ex. hotbildsanalyser och att utarbeta samverkansformer med socialtjänst, sjukvård, brottsofferjourer m.fl. Samtidigt som utvecklingen på detta område varit positiv på flera håll i landet uppvisar några myndigheter inte godtagbara resultat. Rikspolisstyrelsen behöver följa upp detta och göra en närmare analys av orsakerna till dessa skillnader. En viktig åtgärd för att förebygga våldsbrottslighet är att tillse att vapenlagstiftningen är ändamålsenligt utformad. Rikspolisstyrelsens årliga vapenrapporter har medfört bl.a. att Justitiedepartementet låtit utreda vissa vapenfrågor, t.ex. vapenattrapper och soft air guns. Arbetet skall redovisas under hösten 2003. Polisens arbete med att förebygga trafikbrott utvecklades positivt även år 2002. Verksamheten har fått ny kunskap genom bl.a. försöket med automatisk hastighetsövervakning. Arbetet med kvalitetskontroller av trafiken och av förare har emellertid varit eftersatt. Verksamheten, som fyller en viktig funktion för bl.a. rättsväsendet, skall förbättras. Polisen skall med hjälp av kvalitetskontroller arbeta för att minska antalet trafikfarliga fordon på vägarna. När det gäller polisens roll i storstadspolitiken anser regeringen att utvecklingen i de geografiska områden som ingår i storstadsarbetet kan bli avgörande för tryggheten på lång sikt i storstäderna. Det är bra att polisen nu utnyttjar de möjligheter som storstadspolitiken ger. För det fortsatta arbetet är det angeläget att polisen vidtar lämpliga åtgärder med anledning av den kritik som framförs i den ovan nämnda rapporten från Brottsförebyggande rådet. Enligt regeringens bedömning ger storstadspolitiken naturliga kontaktytor för det viktiga polisiära brottsförebyggande arbete som t.ex. bör komplettera större repressiva insatser i områden med hög eller stigande kriminalitet. Rörande polisens brottsutredande verksamhet i allmänhet ser regeringen positivt på Rikspolisstyrelsens arbete med att förbättra polisens förundersökningsledning och anpassningen av arbetstidens förläggning efter verksamhetens behov. Det finns dock fortfarande mer att göra för att höja effektiviteten i polisens utredningsverksamhet. Det är angeläget att utveckla och förankra ett processorienterat arbetssätt med inriktning mot ökad effektivitet och kvalitet. Genom att också arbeta med ständiga förbättringar och minimera antalet fel genom hela utredningsprocessen är det möjligt att på ett effektivare sätt använda befintliga utredningsresurser. Det är viktigt att förste polisman på plats har en helhetssyn på hela utredningsprocessen så att rätt beslut och åtgärder vidtas. Rikspolisstyrelsen arbetar sedan flera år med att ytterligare utveckla utredningsprocessen genom förbättrade förstahandsåtgärder, t.ex. förhör i omedelbar anslutning till brottstillfället. I den fortsatta utvecklingen kan det visa sig vara lämpligt att den polisman som är först på plats i högre utsträckning än i dag slutför hela utredningen, åtminstone rörande enklare ärenden. En snabbare handläggning medför ökad rättssäkerhet och bättre förutsättningar för lagföring. Därigenom ökar förtroendet för hela rättsväsendet. - I de fall där det inte är möjligt att en och samma utredare slutför utredningen har den s.k. andra linjen en stor betydelse. Begreppet syftar på det arbetssätt som innebär att poliser med utredningskompetens kopplas in i direkt anslutning till att ett brott begåtts, även under kvällar och nätter. - Regeringen ser positivt på att Rikspolisstyrelsen vidtagit åtgärder för att med hjälp av ordningsförelägganden öka antalet lagföringar för trafikbrott. Det är också viktigt att satsa på ökad lagföring för övrig brottslighet. Andra viktiga åtgärder för att öka antalet uppklarade brott är polisens satsning på problemorienterad underrättelseledd polisverksamhet och på det kriminaltekniska arbetet. Flera nyckeltal rörande narkotikabrottsligheten visar att polisen även under år 2002 höll arbetet mot narkotikabrott på en hög nivå, bl.a. minskade genomströmningstiderna. Beslagens utveckling, den totala ökningen av antalet brott och en rad faktorer, som ofta ligger utanför ramen för polisens möjligheter att påverka, är dock illavarslande. Polisen rapporterar om svårigheter i narkotikabekämpningen, t.ex. utvecklingen av narkotikabrott över Internet, en ökande användning av mobiltelefoner i samband med överlåtelser och förändrade mönster i narkotikamissbruket. Flera myndigheter utvecklade verksamheten i syfte att kraftsamla och ägna särskild uppmärksamhet åt specifika grupper, platser och typer av narkotikabrott. Utvecklingen på narkotikaområdet leder sammantaget till slutsatsen att polisen måste sträva efter en ytterligare vidareutveckling av det brottsbekämpande arbetet mot narkotika. Samverkan med tullen, åklagarna och Kustbevakningen bör utvecklas. Vidare bör det problemorienterade underrättelseledda polisarbetet, inklusive gränskontroller, utvecklas som ett verktyg i bekämpningen av narkotika. Det förändrings- och utvecklingsarbete som äger rum inom ramen för En nationell polis har stor betydelse också för utvecklingen av narkotikabekämpningen, inte minst när det gäller kriminalunderrättelseverksamheten. En ökad inblandning av gränsöverskridande brottslighet i narkotikahanteringen har observerats. Det finns därför anledning att ytterligare utveckla det internationella polissamarbetet mot narkotika. Vad gäller våldsbrott mot kvinnor och barn anför regeringen att polisens arbete mot våld i nära relationer är på rätt väg. Det brottsförebyggande arbetet har utvecklats samtidigt som polisens kompetens att utreda dessa brott ökat. Det är tydligt att det vid polismyndigheterna finns engagemang och kompetens för att såväl stödja och hjälpa brottoffren som öka lagföringen. De omfattande insatser som görs avspeglas dock inte i statistiken. Polisens arbete mot våld i nära relationer skall därför utvecklas ytterligare. Polisen bör bl.a. överväga om lagen om besöksförbud i större utsträckning kan utnyttjas i brottsförebyggande syfte. Få myndigheter har rutiner för aktiv och löpande uppföljning av utfärdade besöksförbud. Det finns även brister i polisens interna informationsspridning. - Arbetet skall också intensifieras när det gäller att öka andelen uppklarade brott och förkorta genomströmningstiderna. Skyndsam utredning och lagföring är av stor betydelse dels för att brottsoffret skall orka fullfölja rättsprocessen, dels för att minska riskerna för att brottsoffret skall utsättas för ytterligare våldshandlingar. Regeringen betonar också vikten av att polisen håller en fortsatt hög ambitionsnivå när det gäller bemötandefrågor i dessa ärenden. Antalet anmälda våldsbrott mot barn ökar. Studier visar dock att detta i huvudsak beror på en ökad anmälningsbenägenhet. Det är positivt att uppklaringen av dessa brott är jämförelsevis hög och att polisen arbetar aktivt för att korta genomströmningstiderna. Vad gäller polisens arbete med våldsbrott konstaterar regeringen att ökningen av antalet anmälda våldsbrott är oroväckande. Antalet ärenden till åklagare och antalet lagförda personer har minskat trots ökade resurser. Det är viktigt att polisen arbetar med att ytterligare förbättra sina utredningsrutiner i samband med våldsbrott. Det kan handla om tidiga utredningsinsatser, förbättrad dokumentation av skador och en översyn av möjligheterna till ytterligare stöd till brottsoffer och vittnen. Antalet inkomna ärenden rörande ekonomisk brottslighet är i stort detsamma som under år 2001. Minskningen av antalet balanserade ärenden är positiv. Den stora minskningen av antalet ärenden till åklagare är oroande. Regeringen kommer att följa utvecklingen på området. Eftersom Ekobrottsmyndigheten har ett nationellt samordningsansvar för ekobrottsbekämpningen kan det vara ändamålsenligt att polisen i sitt analysarbete tillvaratar de erfarenheter och den kunskap som finns vid Ekobrottsmyndigheten. Vad gäller brott med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag samt olaga diskriminering anför regeringen att bekämpningen av denna brottslighet har fortsatt hög prioritet för polisväsendet. Polisens åtgärder är enligt regeringens bedömning tillfredsställande för området som helhet. Endast ett fåtal polismyndigheter har dock redovisat särskilda insatser mot homofobiska respektive antisemitiska brott samt mot olaga diskriminering. Enligt Rikspolisstyrelsen beror detta sannolikt på att den anmälda brottsligheten vid flertalet polismyndigheter är så pass liten att den inte har ansetts motivera särskilda åtgärder. Regeringen anser att det framledes tydligt bör framgå i polisens årsredovisning om så är fallet. Den ökning som rapporterats av brott med antifascistiskt/vänsterideologiskt motiv och brott som riktar sig mot olika former av djurhållning är enligt regeringen oroande. Kännetecknande för de antifascistiska och vänsterideologiska grupperna är många gånger att deras förtroende för bl.a. polisen är lågt. För att kunna bedriva ett effektivt förebyggande och utredande arbete bör polisen sträva efter att personalen har goda kunskaper om dessa rörelser. Vad gäller ungdomsbrottsligheten anför regeringen att det är viktigt att polisen motverkar nyrekrytering till s.k. kriminella karriärer. Det är också viktigt att samhället ger extra stöd till unga brottsoffer för att deras tilltro till rättssystemet skall bestå. Socialtjänsten har huvudansvaret för att hjälpa unga lagöverträdare. Samverkan mellan polis och socialtjänst bör förbättras. Utvecklingen av ungdomsbrottsligheten är svårbedömd eftersom trenden delvis är motsägelsefull. Utvecklingen bör analyseras. Om ungdomsbrottsligheten de facto ökat bör åtgärder vidtas, i samverkan med andra myndigheter, för att vända trenden. Det är angeläget att genomströmningstiderna minskar. Rörande handel med människor för sexuella ändamål poängterar regeringen att det är viktigt att insatser görs för att bekämpa efterfrågan på sexuella tjänster i mottagarländerna. Det är också viktigt att polisens insatser för att stoppa exploatörerna intensifieras. Det skall inom varje polismyndighet finnas personal som har god kunskap om människohandel och prostitution och som är väl insatt i dess orsaker. Kunskaperna inom polisen behöver förbättras när det gäller offrens situation och hur dessa bör informeras och bemötas i exempelvis en förhörssituation. Rikskriminalpolisen bedriver ett mycket viktigt arbete med att sprida kunskap om människohandel och att vara behjälplig i utredningar som bedrivs lokalt. Det är viktigt att förbättra det internationella polissamarbetet för att möjliggöra en framgångsrik brottsbekämpning mot den grova gränsöverskridande brottsligheten, bl.a. människohandel. Det operativa polissamarbetet inom ramen för Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöregionen och inom Barentsregionen bör därför utvecklas, inte minst mot bakgrund av den förestående utvidgningen av EU och den därmed ökade vikten av regionalt samarbete. Regeringen ser avseende miljöbrott positivt på att Rikspolisstyrelsen arbetar aktivt med att öka personalens kompetens och med metodutveckling för att hitta bättre möjligheter att säkra teknisk bevisning. Det är också bra att antalet ärenden till åklagare ökat. Det är däremot oroande att genomströmningstiden ökat markant och att balanserna fortsätter att växa. Rikspolisstyrelsen bör därför fortsätta arbetet med att öka lagföringen inom denna brottskategori. Insatser bör vidare göras för att minska genomströmningstiden och balanserna. Vad gäller internationellt samarbete finner regeringen det glädjande att arbetet inom Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i Östersjöområdet varit framgångsrikt, inte minst när det gäller den viktiga frågan om integrering av det internationella polissamarbetet med den nationella verksamheten. Det operativa arbetet inom ramen för aktionsgruppen bör utvecklas. En förutsättning för att samarbetet genom Europol skall bli än mer verkningsfullt är att kunskap om Europol sprids inom hela polisorganisationen. Rikspolisstyrelsen bör se över utbildningsbehovet och överväga vilka utbildningsinsatser som behöver genomföras. I detta sammanhang bör även undersökas om samverkan i projekt inom ramen för EU:s program angående polissamarbete och straffrättsligt samarbete (AGIS) kan skapa ett mervärde. Regeringen har för avsikt att uppdra åt Rikspolisstyrelsen att undersöka möjligheten till nationell samordning kring frågor om integrering av internationellt polissamarbete med nationell polisverksamhet. I uppdraget kommer att ingå att skapa förutsättningar för ett samlat utnyttjande av gemensamma resurser. Rörande Schengensamarbetet och gränskontroll anför regeringen att den svenska gränskontrollen påverkas av det svenska tillträdet till Schengensamarbetet. För att kompensera slopandet av gränskontroller mot andra Schengenländer måste den yttre gränskontrollen syfta till att effektivisera såväl gränspassage som brottsbekämpning. Samtidigt måste nya metoder vidtas för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet vid de inre gränserna. Kriminalunderrättelseinformation eller kunskap som inhämtats på annat sätt är avgörande för att verksamheten skall bli framgångsrik. Det är svårt att bedöma hur och i vilken utsträckning kriminalunderrättelseinformation används eftersom konkret återrapportering saknas. Regeringen ser positivt på att nyttjandegraden av SIS förefaller att öka. Det vore önskvärt med ett ännu mer omfattande utnyttjande av SIS för personkontroller i Sverige. - För att gränskontrollen skall hålla en hög och jämn standard i hela landet är det angeläget att Rikspolisstyrelsen undersöker förutsättningarna för en nationell samordning av det arbetet. Sverige har lång erfarenhet av deltagande med poliser i fredsfrämjande insatser genomförda av FN och andra internationella organisationer. Sveriges åtagande till EU härvidlag innebär därför inte någon i grunden ny verksamhet för polisväsendet. Det är emellertid nödvändigt att nu utvärdera gällande lagstiftning, som är en övergångslösning, och med denna sammanhängande frågor för polisens utlandsstyrka. Vad slutligen gäller verksamhetsmålet Övrig verksamhet konstaterar regeringen med tillfredsställelse att polisen har fortsatt ansträngningarna att utveckla t.ex. service, tillgänglighet och handläggning av polismyndighetsärenden, bl.a. genom ökad användning av modern teknik. Utskottet vill först något uppehålla sig vid frågorna om statistik, bedömning av verksamhetens resultat och myndighetsstyrning. Utskottet instämmer i Riksdagens revisorers bedömning att den officiella kriminalstatistiken har en rad brister som försvårar bedömningen av polisens utredningsverksamhet. Som exempel kan nämnas att brott som direktavskrivs inte finns med i statistiken och att olika beslutsmotiveringar vid avskrivningsbeslut inte redovisas på ett enhetligt sätt; vissa beslutsmotiveringar innebär att brotten betraktas som uppklarade medan andra motiveringar får motsatt effekt i statistiken, trots att motiveringarna synes innebära i stort samma sak. Att ett brott redovisas som uppklarat behöver inte heller innebära att en gärningsman bundits till brottet. Som också framgår under avsnittet Åklagarväsendet längre fram i betänkandet används en rad olika begrepp i redovisningen av den brottsutredande verksamheten. Det förhållandet försvårar bl.a. en jämförelse av statistiska uppgifter både för ett givet år och över tiden. Detta försvårar i förlängningen styrningen av verksamheten och möjligheterna att bedöma om en myndighet har nått uppsatta mål. Utskottet anser att det sålunda av flera skäl vore lämpligt att regeringen överväger här angivna och närliggande frågor samt därefter vidtar lämpliga åtgärder. När det sedan gäller 2002 års resultatuppföljning har utskottet med de begränsningar som ligger i vad utskottet nyss anfört inte funnit något som talar mot de slutsatser regeringen dragit i fråga om resultatet för polisorganisationen. Utskottet anser alltså att polisorganisationen i stort uppfyllt de verksamhetsmål som uppställts för år 2002 men att ytterligare insatser krävs på vissa områden. I likhet med regeringen känner utskottet oro vad gäller ökningen av antalet våldsbrott. Enligt utskottet är det inte tillfredsställande att andelen våldsbrottsärenden som redovisats till åklagare minskat. Utskottet utgår därför från att regeringen, vilket utskottet även påtalade i fjolårets budgetbetänkande (bet. 2002/03:JuU1 s. 32), ser till att polisen omgående analyserar denna utveckling och vidtar åtgärder för att förbättra verksamheten. Utskottet utgår vidare från att åtgärder vidtas för en effektivare miljöbrottshandläggning. Säkerhetspolisen Redovisningen av verksamheten inom Säkerhetspolisen sker utifrån en indelning av verksamheten i fyra områden, nämligen säkerhetsskydd, författningsskydd, kontraspionage och terrorismbekämpning. Såvitt gäller säkerhetsskyddet anför regeringen att en viktig del av säkerhetsskyddsarbetet varit att följa den utveckling som kan medföra en ökad teknisk sårbarhet i samhället och frågor som rör IT-säkerhet. Samverkan med andra polis- och säkerhetsorganisationer, både nationellt och internationellt, har bidragit till en ökad kompetens inom IT-säkerhetsområdet. Det mer traditionella säkerhetsskyddsarbetet med bl.a. tillträdesbegränsning, säkerhetsprövning och kontroll är fortfarande en viktig del av säkerhetsskyddets verksamhet. Under år 2002 har ca 9 000 personer fått utbildning eller säkerhetsskyddsrådgivning genom Säkerhetspolisens försorg. Säkerhetsskyddet handlägger också de uppgifter i registerkontrollverksamheten som Säkerhetspolisen enligt säkerhetsskyddslagstiftningen ansvarar för. Under år 2002 har drygt 66 000 personer varit föremål för registerkontroll. Inom denna del av verksamheten redovisas också Säkerhetspolisens personskyddsverksamhet. Den omfattar bevaknings- och säkerhetsarbete som avser den centrala statsledningen, kungafamiljen och utländsk diplomatisk personal eller som har samband med statsbesök eller liknande händelser. Även under år 2002 var hotbilden och skyddsbehoven förhöjda till följd av terrordåden i USA år 2001. Förutom ett permanent skydd för delar av den centrala statsledningen och kungafamiljen samt viss diplomatisk personal har temporärt personskydd satts in, främst i samband med statsbesök och liknande, i ca 100 fall. Det är en halvering jämfört med år 2001. Såvitt gäller författningsskyddet avsåg Säkerhetspolisens arbete under år 2002 främst förebyggande och beivrande arbete mot inhemska grupper, nätverk och enskilda individer som genom sitt handlande visat att de är beredda att använda våld eller hot om våld i syfte att nå politisk vinning eller hindra enskilda från att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Främst handlar det om personer med anknytning till den högerextrema vit makt-miljön eller den vänsterorienterade autonoma rörelsen. Liksom tidigare anser Säkerhetspolisen att hotbilden mot rikets inre säkerhet inte är så hög att det föreligger någon risk för det svenska statsskicket. Däremot finns det utomparlamentariska grupper och enskilda medlemmar i sådana som utgör ett hot mot grundläggande demokratiska värden. Det utförs statistisk uppföljning av polisanmälda brott med anknytning till rikets inre säkerhet som resulterar i en årlig offentlig rapport. Vad gäller kontraspionage uppger Säkerhetspolisen att ett betydande antal utländska underrättelseorganisationer bedrev verksamhet i Sverige under år 2002. Underrättelseintresset för utvecklingen av teknologi, energi, försvaret, vitala konkurrensområden och politisk verksamhet bedöms ligga på fortsatt hög nivå. I syfte att etablera en förbättrad beredskap mot underrättelseaktiviteter riktade mot svenska intressen arbetar Säkerhetspolisen aktivt med att öka medvetenheten om underrättelsehot inom totalförsvaret, andra myndigheter och svenska företag. I fråga om terrorismbekämpningen anförs att den även under år 2002 varit prioriterad till följd av den hotbild som råder efter terrorattentaten i USA år 2001. Den fortsatta aktualiteten i frågan medförde en ökad arbetsbelastning inom verksamhetsområdet kontraterrorism. För att kunna tillföra denna verksamhet nödvändiga ökade resurser har det gjorts vissa omprioriteringar och omflyttningar av personalresurser. Inom terrorismbekämpningen prioriteras kartläggning och uppföljning av nätverk och individer som internationellt bedriver verksamhet som kan definieras som terrorism. En viktig del i denna verksamhet var under år 2002 att avslöja andra länders regimstyrda nätverk av agenter i Sverige och i vilken mån dessa haft kopplingar till terrorism. I ett antal fall har sådan verksamhet kunnat styrkas. Ett viktigt inslag i den förebyggande terrorismbekämpningen är att verka för att utländska medborgare som är aktiva i organisationer som utövar politiskt motiverat våld avvisas eller utvisas från Sverige. Detta sker genom yttranden till Migrationsverket över asylansökningar. Migrationsverket, Utlänningsnämnden och regeringen begär vidare yttranden från Säkerhetspolisen i ärenden rörande uppehållstillstånd. Under år 2002 yttrade sig Säkerhetspolisen i 5 191 sådana ärenden. Detta innebär en ytterligare ökning jämfört med tidigare år. Andelen fall i vilka Säkerhetspolisen avstyrkt bifall uppgår till mindre än 0,5 %. Motsvarande siffra för år 2001 var ca 1 %. Säkerhetspolisen svarar vidare för analyser av hot som riktar sig framför allt mot enskilda personer men också mot institutioner av olika slag. Totalt har 22 sådana generella hotbildsbedömningar gjorts under året. Ytterligare drygt 160 s.k. taktiska hotbildsanalyser har tagits fram med anledning av särskilda händelser, främst statsbesök. Vid den öppna polisen finns Nationella insatsstyrkan, vars huvuduppgift är att bekämpa terroraktioner i landet. Insatsstyrkan tillhör organisatoriskt Rikspolisstyrelsen. Regeringen beslutade i april 2003 om ett nytt uppdrag till Registernämnden. Uppdraget beslutades mot bakgrund av uppgifter som Säkerhetstjänstkommissionen redovisat i betänkandet Rikets säkerhet och den personliga integriteten (SOU 2002:87). Registernämnden skall i den mån det är möjligt fastställa om det finns fall där personers anställningsförhållanden påverkats negativt av att uppgifter lämnats ut från Säkerhetspolisens eller dess tidigare motsvarigheters register och om detta framstår som uppenbart orimligt med hänsyn till omständigheterna. Granskningen skall avse perioden den 1 juli 1945-30 september 1969. Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj 2005. Regeringen beslutade under året att utge ersättning ex gratia med 100 000 kronor till en person som fått sitt ärende utrett enligt Registernämndens tidigare uppdrag. Regeringens slutsatser i fråga om Säkerhetspolisens verksamhet är över lag positiva. Regeringen framhåller att arbetet med att skapa goda förutsättningar för den samlade kampen mot organiserad brottslighet har fortsatt hög prioritet. För goda resultat krävs ett väl fungerande samarbete mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen. Det samarbetet kommer att bli föremål för närmare analys i samband med den pågående beredningen i Regeringskansliet av 11-septemberutredningens betänkande (SOU 2003:32). I betänkandet, som remissbehandlats, föreslås bl.a. att Säkerhetspolisen skiljs från Rikspolisstyrelsen och ombildas till en icke-polisiär civil säkerhetstjänst direkt under regeringen. Utskottet har inte funnit något som motsäger regeringens slutsatser be- träffande resultatbedömningen. Verksamhetsinriktning år 2004 De övergripande målen för polisorganisationen är att brott skall förebyggas, att verksamheten skall bedrivas med högt ställda krav på rättssäkerhet och kvalitet, att fler brott skall leda till lagföring och att övrig verksamhet skall bedrivas med utgångspunkt i medborgarens behov. - Mål och återrapporteringskrav i regleringsbrevet för Rikspolisstyrelsen baseras på dessa mål. Regeringen uttalar sig i budgetpropositionen även i övrigt om verksamhetens inriktning. Här kan nämnas följande. Polisen skall fortsätta att utveckla verksamheten så att den kännetecknas av ett långsiktigt perspektiv utifrån medborgarnas behov och ett problemorienterat underrättelselett arbetssätt med ett, i tillämpliga delar tillsammans med andra aktörer, brottsförebyggande och trygghetsskapande syfte. Verksamheten skall bedrivas med högt ställda krav på rättssäkerhet och kvalitet. Koncentrationen av polisverksamheten till närpolisområdena skall fort-sätta. Närpolisen är basen i all polisverksamhet. Det är i lokalsamhället som polisen bäst kan påverka den vanligaste brottsligheten. För att det skall vara möjligt måste närpolisområdena vara tillräckligt stora för att vara kraftfulla och flexibla, men inte större än att de behåller den lokala förankringen. Det operativa polisarbetet skall bedrivas huvudsakligen lokalt, men samarbetet över geografiska och organisatoriska gränser skall öka. Kvaliteten i brottsutredningarna skall höjas så att brottsuppklaringen och lagföringen ökar. Genomströmningstiderna skall bli kortare. Arbetet skall bedrivas så att hänsyn tas till brottsoffer och vittnen. Det är av stor vikt att utvecklingssamarbetet mellan polis och åklagare breddas och fördjupas ytterligare. De insatser som Rikspolisstyrelsen genomför för att höja polisens förundersökningskompetens bör intensifieras. Polisen skall fortsätta att utveckla sin förmåga att i samverkan med andra myndigheter och organisationer hantera och bemästra allvarliga ordningsstörningar i samhället. Polisens prioriteringar skall styras av en framtagen problembild, baserad på brottsstatistik, medborgarnas önskemål och annan information. Information som finns hos kriminalunderrättelsetjänsten bör tas till vara tidigt och utgöra en del i planeringen av polisverksamheten. Insatser skall följas upp och utvärderas. Det internationella polissamarbetet skall utvecklas i syfte att på ett mer effektivt sätt kunna bekämpa gränsöverskridande brottslighet såsom narkotikabrottslighet, människohandel och IT-relaterad brottslighet. Det gäller att fortsätta integreringen av det internationella samarbetet i den nationella verksamheten så att det internationella samarbetet utgör en naturlig del av polisens brottsbekämpande arbete. Antalet poliser skall öka så att polisen kan förstärkas och föryngras. Polisen skall utveckla sin förmåga att förebygga och bekämpa mängdbrottslighet, våldsbrott, särskilt våld mot kvinnor och barn, narkotikabrott, ekonomisk brottslighet, brott mot miljön, brott med rasistiska eller främlingsfientliga, antisemitiska och homofobiska inslag, olaga diskriminering, grov organiserad brottslighet samt terroristbrott och andra brott mot rikets säkerhet. Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömningar i denna del. Här vill utskottet erinra om att utskottet i fjolårets budgetbetänkande ställde sig tveksamt till om polisens koncentration på missbrukarledet utgör det bästa sättet att begränsa tillgången på narkotika och förhindra missbruk (bet. 2002/03:JuU1 s. 32). Brottsförebyggande rådet har nyligen i en rapport pekat på att det är i samband med ökade insatser mot narkotikahandeln och fler narkotikabeslag som relativa minskningar i missbruket kan iakttas - åtminstone på regional nivå (BRÅ 2003:12 s. 8 f.). Ytterligare insatser krävs därför enligt utskottets mening mot narkotikahandeln. Anslagen Polisorganisationen (Beloppen anges i tusental kronor) ----------------------------------------------------- | Anslag |Prop. | m | fp | kd | c | |2003 inkl.| 2004 | | | | | | TB | | | | | | ----------------------------------------------------- |13 548 851|14 665 |+ 700 |+ 510 |+ 150 |+ 425 | | | 113 |000 | 000 | 000 |000 | ----------------------------------------------------- I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och oppositionens förslag till anslag för polisorganisationen år 2004. Från anslaget till polisorganisationen betalas kostnaderna för verksamheten vid polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen, med undantag för Säkerhetspolisen, och Statens kriminaltekniska laboratorium. Som framgår ovan hör Rikskriminalpolisen och Polishögskolan till Rikspolisstyrelsen. För år 2003 uppgår polisorganisationens anslag, med hänsyn till engångsvisa indragningar på tilläggsbudgetar om totalt 10 950 000 kronor, till drygt 13,5 miljarder kronor. Vid ingången av året fanns ett anslagssparande på 151 057 000 kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 13,5 miljarder kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag för polisorganisationen för år 2004 på 14 665 113 000 kr. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader. I budgetpropositionen finns ett tillskott på 225 miljoner kronor. I enlighet med tidigare beslut om preliminär ram för budgetåret 2004 tillförs polisorganisationen 600 miljoner kronor. Resurstillskottet skall användas till att bl.a. öka antalet poliser och höja kvaliteten i brottsutredningar så att uppklaringen och lagföringen ökar. Polisens anslagsförstärkning skall vidare användas för att stärka insatserna mot människohandel. Polismyndigheten i Västra Götaland skall kompenseras för merkostnader i samband med toppmötet i Göteborg år 2001. Från anslaget förs engångsvis 36 miljoner kronor för att finansiera ett gemensamt system för radiokommunikation för skydd och säkerhet (RAKEL). Vidare förs drygt 3,8 miljoner kronor från anslaget för att finansiera studiemedel för studerande vid landets polisutbildningar. I ett antal motioner yrkas att anslaget skall höjas i förhållande till regeringens förslag. I motion Ju462 (m) begärs sålunda att anslaget skall höjas med 700 miljoner kronor. Höjningen skall göra det möjligt att utbilda fler poliser. Resursförstärkningen skall vidare användas för att anställa fler poliser och civilanställda samt utrusta polisväsendet med den metodutveckling och teknik som behövs för att möta kommande krav på en effektiv brottsbekämpning. Genom att tillföra mer resurser skapas även förutsättningar för att bl.a. förbättra polisens brottsuppklaringsförmåga, insatser mot kvinnovåld och förmåga att lösa basuppgifterna inom polisen. I motionerna Ju260, Ju369 och Ju391 (alla m) framställs liknande yrkanden. I motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp) begärs en höjning av anslaget med 510 miljoner kronor i syfte att utbilda och anställa fler poliser, anställa fler civilanställda, förbättra ledarskapsutbildningar samt centralt förbättra de enheter inom polisen som arbetar mot hatbrott, våld mot kvinnor och barn samt narkotikabrott och annan grov brottslighet. I motionerna Ju327 och Ju465 (båda fp) framställs liknande yrkanden. I motion Ju474 (fp) framhålls bekämpningen av prostitution. I motion Ju476 (kd) begärs att anslaget höjs med 150 miljoner kronor för att bl.a. utbilda och anställa fler poliser - målet är 19 000 poliser år 2008 - samt satsningar på närpolisen. Liknande yrkanden framställs i motionerna Ju334, Ju417 och N346 (alla kd). I motion Ju417 begärs även 100 nya poliser med specialuppgift att bekämpa narkotikabrott. I motion Ju442 (c) begärs en höjning av anslaget med 425 miljoner kronor för att inrätta ytterligare en polishögskola och därigenom göra det möjligt att öka antalet poliser, främst närpoliser, och civilanställda. I motionerna Ju333 och Ju438 (båda c) framställs liknande yrkanden. Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag och avslår motionsyrkandena. Säkerhetspolisen (Beloppen anges i tusental kronor) ----------------------------------------------------- | Anslag |Prop. | m | fp | kd | c | | 2003 | 2004 | | | | | | | | | | | | |inkl. TB | | | | | | ----------------------------------------------------- |497 409 |576 010 |+ 20 |+ 50 000| - | - | | | |000 | | | | ----------------------------------------------------- I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och oppositionens förslag till anslag för Säkerhetspolisen år 2004. För år 2003 uppgår Säkerhetspolisens anslag, efter en engångsvis minskning på tilläggsbudget med 50 miljoner kronor, till drygt 497 miljoner kronor. Vid årets ingång fanns ett anslagssparande på drygt 80 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för innevarande år uppgår till 570 315 000 kr. Regeringen föreslår ett ramanslag för Säkerhetspolisen för år 2004 på 576 010 000 kr. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader. Vidare har hänsyn tagits till att Säkerhetspolisen övergått till lånefinansiering. Därutöver gör regeringen den bedömningen att ramanslaget kan sänkas med 30 miljoner kronor fr.o.m. år 2004. I motion Ju462 (m) begärs att anslaget skall höjas med 20 miljoner kronor för att göra det möjligt att stärka säkerhetsskyddet. I motionerna Fi240 och Ju466 båda (fp) begärs att anslaget höjs med 50 miljoner kronor för att göra det möjligt att utöka livvaktsskyddet och förbättra hotbildsanalyserna. I motion Ju465 (fp) framställs ett liknande yrkande. Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag och avslår motionsyrkandena. Organisationsfrågor Grundläggande bestämmelser om polisens organisation finns i polislagen (1984:387). Varje län utgör ett polisdistrikt. Inom varje län finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten där (4 §). Ett flertal motioner rör polisens organisation. I motionerna Ju299 och Ju333 (båda c) begärs en utredning som belyser för- och nackdelar med en kommunalisering alternativt regionalisering av polisen. I motion Ju465 (fp) begärs att polisen rationaliseras och effektiviseras med tydliga decentraliserade inslag i organisationen. Bättre resursutnyttjande inom polisen, t.ex. genom en central inköpsfunktion, förespråkas i motion Ju355 (v). I motionerna Ju292 och Ju369 (båda m) begärs att samarbetet mellan Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen förtydligas rörande både organisation och ansvar för att bättre kunna ta till vara organisationernas kunskap och förbättra den operativa förmågan. I motion Ju465 (fp) begärs vidare att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen får en gemensam organisatorisk inramning. Göteborgskommittén lämnade sitt slutbetänkande (SOU 2002:122) i januari 2003. Kommittén hade tillkallats mot bakgrund av bl.a. oroligheterna i samband med Europeiska rådets möte i Göteborg i juni 2001. Kommittén pekade i betänkandet på bl.a. samordning som ett av de områden som polisen behöver förbättra. Kommittén konstaterade också att det finns brister i polisens utbildning och utrustning. Göteborgskommittén framförde också att de brister som den hade funnit vid polisens insatser för att förebygga och bekämpa allvarliga ordningsstörningar föreföll finnas inom polisen som helhet. Den sistnämnda frågan utreds inom Justitiedepartementet, som även bereder betänkandet i övrigt. Rikspolisstyrelsen hade redan före överlämnandet av Göteborgskommitténs betänkande identifierat flera av de brister som kommittén redovisar, t.ex. inom ramen för det arbete som bedrivs inom polisorganisationen under benämningen En nationell polis. Det är ett förändrings- och utvecklingsarbete som berör hela polisverksamheten och som utgår från ett nationellt helhetsperspektiv på verksamheten. Grundtanken är att polisens sammanlagda resurser och samlade kompetens skall ses som gemensamma. Det operativa polisarbetet skall även fortsättningsvis huvudsakligen bedrivas lokalt, men med ökat samarbete över geografiska och organisatoriska gränser. Exempel på frågor som ingår i En nationell polis är följande: nationellt kontaktcentrum med ett gemensamt telefonnummer till polisen, kriminalunderrättelseverksamhet, kriminalteknik, sjöpolisverksamhet, trafikpolisverksamhet, gemensam drift- och teknikorganisation inom IT-området, ekonomi- och personaladministration, utbildning och kompetensutveckling, kommunikationscentraler, utredningsverksamhet och taktikutveckling. Rikspolisstyrelsen har det övergripande ansvaret för En nationell polis men det egentliga utvecklings- och förändringsarbetet utförs vid de polismyndigheter och på de arbetsenheter som normalt har ansvaret. Utskottet har vid många tillfällen behandlat frågor som berör resursutnyttjandet inom polisorganisationen (se bl.a. bet. 2002/03:JuU1 s. 37). Utskottet avstyrkte det då behandlade motionsyrkandet med hänvisning till ett pågående arbete inom Rikspolisstyrelsen om hur man kan skapa en mer rationell organisation inom polisen. Utskottet delar grundtanken bakom det arbete som bedrivs inom ramen för En nationell polis, dvs. att polisens sammanlagda resurser och samlade kompetens skall ses som gemensamma samt att det operativa polisarbetet skall bedrivas huvudsakligen lokalt. Det är angeläget att polisens resurser används på ett effektivt sätt, särskilt mot bakgrund av det ansträngda ekonomiska läget. Här kan pekas på möjligheten med centrala upphandlingar mot några leverantörer runt om i landet, som de olika myndigheterna sedan kan vända sig till. Det är vidare angeläget att det finns en nationell samordning kring frågor om utbildning och kompetensutveckling. I detta sammanhang bör det framhållas att det är en fördel att det endast finns en polisorganisation i Sverige. Mot bakgrund av det arbete som bedrivs inom ramen för En nationell polis avstyrker utskottet bifall till motionerna Ju299, Ju333, Ju355 och Ju465 i här behandlade delar. I regleringsbrevet för år 2002 gavs Rikspolisstyrelsen ett uppdrag att beträffande den öppna polisen och Säkerhetspolisen - i syfte att stärka polisväsendets förmåga att bekämpa den grova organiserade brottsligheten - dels utveckla samverkan, dels företa eller i förekommande fall föreslå regeringen förändringar i fråga om ansvars- och uppgiftsfördelningen. Åtgärderna, som samtidigt skall göra rollfördelningen tydligare, skall hållas inom ramarna för den organisationsstruktur som råder och ske i nära samverkan med berörda organ inom polisväsendet. Av Rikspolisstyrelsens slutrapportering (Ju2002/6831/PÅ) framgår att arbetet bedrivits i två etapper. Frågorna i den första etappen var i huvudsak av sådan karaktär att Rikspolisstyrelsen på egen hand kunde besluta om dem. Arbetet med då aktuella frågor, som främst rörde utökad samverkan vad gäller teknik, utveckling och utbildning samt en mer strukturerad samordning på olika nivåer, överlämnades efter beslut av rikspolischefen till linjeorganisationen för fortsatta åtgärder. Rikspolisstyrelsen har i syfte att såväl centralt som lokalt stärka ledning och styrning av kriminalunderrättelsetjänsten in-rättat ett operativt råd. Efter arbetet med den första etappen konstaterade Rikspolisstyrelsen att det finns goda möjligheter att utveckla och stärka samverkan mellan den öppna polisen, särskilt Rikskriminalpolisen, och Säkerhetspolisen. Vissa begränsningar konstaterades dock, som har sin grund i att det är fråga om skilda organisationer med olikheter i bl.a. verksamhetens syften, ansvars- och uppgiftsområden. Begränsningarna har tydliggjorts under arbetet med etapp två. I den andra etappen har berörts frågor om bl.a. ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen på de verksamhetsområden som ligger utanför Säkerhetspolisens kärnverksamhet. Arbetet har inriktats på de frågor som rör området grov organiserad brottslighet. Det arbetet har inte kunnat slutföras inom den för uppdraget stipulerade tiden, men kommer att fortgå trots att regeringsuppdraget formellt har upphört. Vidare har ett arbete genomförts i syfte att utveckla informationsvägarna mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen för att säkerställa att information i relevanta frågor kommer alla berörda till del. Regeringen anför i budgetpropositionen att arbetet med att skapa goda förutsättningar för den samlade kampen mot organiserad brottslighet har fortsatt hög prioritet nationellt som internationellt. För goda resultat krävs att ett väl fungerande samarbete mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen upprätthålls. Detta samarbete kommer också att bli föremål för närmare analys i samband med beredningen av 11-septemberutredningens betänkande (SOU 2003:32), i vilket bl.a. föreslås att Säkerhetspolisen skiljs från Rikspolisstyrelsen och ombildas till en icke- polisiär civil säkerhetstjänst direkt under regeringen. Betänkandet har remissbehandlats under perioden maj-augusti i år. Eventuella åtgärder med anledning av utredningens förslag kommer att beredas inom Regeringskansliet under hösten. Utskottet, som delar motionärernas uppfattning om vikten av bl.a. bra informationsvägar mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen, finner med hänsyn till det arbete som har gjorts och som pågår inte skäl till något uttalande från riksdagen i frågan. Motionerna Ju292 och Ju369 i här behandlade delar avstyrks. Enligt utskottets mening bör regeringens beredning av 11-septemberutredningens betänkande avseende Säkerhetspolisens framtida organisation inte föregripas. Motion Ju465 avstyrks i här behandlad del. I motionerna Ju333 (c), Ju334 (kd), Ju417 (kd) och Ju369 (m) begärs en utvärdering av hur polisstyrelserna fungerar i polisorganisationen. I motion Ju333 pekas på frågan hur det demokratiska inflytandet fungerar i praktiken. I motionerna Ju334 och Ju417 ställer sig motionärerna tveksamma till polisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra respektive polismyndighets verksamhetsplan. Liknande synpunkter framförs i motion Ju369. Grundläggande bestämmelser om polisens organisation finns i polislagen (1984:387). Varje län utgör ett polisdistrikt. Inom varje län finns en polismyndighet som ansvarar för polisverksamheten där (4 §). För ledningen av polismyndigheten finns sedan år 1999 en polisstyrelse. Den består av myndighetens chef och det antal övriga ledamöter som regeringen bestämmer. Regeringen utser de ledamöter som utöver polischefen skall ingå i styrelsen (5 §). I storstadsområdena liksom i Uppsalas, Dalarnas, Gävleborgs, Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län är antalet ledamöter 13. I Gotlands polisstyrelse finns 7 ledamöter. I övriga styrelser är antalet ledamöter 11. Utskottets arbetsgrupp för uppföljning och utvärdering genomförde under år 2000 en studie av hur arbetet i polisstyrelserna går till. Uppföljningsgruppen gjorde sammanfattningsvis den bedömningen att det var för tidigt att uttala sig om hur arbetet i styrelserna fungerade. Därtill krävdes ett bredare underlag även om de inhämtade protokollen från polisstyrelserna snarast talade för att arbetet bedrevs som det var tänkt. I sammanhanget noterade gruppen att Rikspolisstyrelsen satsat på att utbilda de nyvalda ledamöterna på s.k. polisriksdagar. I den utredning som ligger till grund för polisens styrsystem (Styrningen av polisen, SOU 1998:74 s. 79 f.) sägs bl.a. att kravet på inflytande och insyn från lekmän gör sig gällande särskilt starkt med hänsyn till den betydelse som polisen har för medborgarna. Här tänkte utredningen bl.a. på polisens befogenheter att utöva tvång. Utredningen ansåg att polisstyrelsen bör ha uppgifter av övergripande natur. Polismyndighetens arbetsordning borde beslutas av polisstyrelsen. Vidare anfördes att polisstyrelsen borde åläggas den allmänna skyldigheten att se till att statsmakternas prioriteringar och riktlinjer får genomslag i polisarbetet, att verksamheten bedrivs effektivt och med iakttagande av rättssäkerhetens krav samt att förvaltningen inom distriktet fungerar väl. Vidare anförde utredningen att polisstyrelsen årligen bör utfärda bestämmelser i fråga om planering och uppföljning. I det sammanhanget noterade utredningen att beslut i flertalet av de frågor som polisstyrelsen bör avgöra fattas genom beslut om verksamhetsplan, budget och budgetföreskrifter. Polisstyrelsernas uppgifter har sedermera reglerats i polisförordningen (1998:1558). I 3 kap. 1 § föreskrivs att polisstyrelsen särskilt skall se till att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fast för polisverksamheten. I 3 kap. 2 § anges att polisstyrelsen bl.a. avgör viktiga frågor om planeringen och inriktningen av verksamheten samt ekonomi. Utskottet behandlade yrkanden om polisstyrelserna våren 2001 och uttalade då bl.a. att utskottet hade förståelse för att de av Rikspolisstyrelsen fördelade medlen till polismyndigheterna kunde upplevas som otillräckliga och att svårigheter i olika avseenden kunde uppstå när det gäller att göra prioriteringar. Dessa svårigheter kunde emellertid, enligt utskottet, inte tas till intäkt för att verksamheten i polisstyrelserna inte skulle fungera som det var tänkt. Tvärtom visade den genomgång som utskottets uppföljningsgrupp gjort att det i styrelserna förekom den typ av ärenden som regleringen på området tar upp. Det anförda uteslöt dock inte att det på sikt kunde finnas skäl att utvärdera verksamheten (bet. 2000/01:JuU11 s. 15 f.). Senast utskottet behandlade frågor om polisstyrelserna var i mars innevarande år. Yrkandena avstyrktes med hänvisning till det pågående arbetet kring polisens organisation; det var ännu inte dags att ta ställning till om en utvärdering av polisstyrelserna bör göras (bet. 2002/03:JuU9 s. 17 f.). I betänkandet Förstärkt granskning av polis och åklagare (SOU 2003:41) framförs att det är angeläget att polisstyrelserna uppmärksammas på sitt ansvar att arbeta med tillsynsfrågor och att de fortsättningsvis aktivt arbetar med sådana frågor. Polisstyrelsernas sammansättning säkerställer att tillsynen beaktar kraven på demokratisk insyn och kontroll. I betänkandet framhålls att polisstyrelserna bör aktiveras genom att de bl.a. åläggs att årligen fastställa en verksamhetsplan för tillsynsarbetet. I planen bör anges riktlinjer för tillsynsverksamheten, men det kan också anges hur verksamheten i stora drag skall organiseras och bedrivas. Polisstyrelserna bör vidare ha möjlighet att när som helst revidera sina verksamhetsplaner för tillsynsarbetet. Impulser till sådan revision kan komma t.ex. när vissa förhållanden uppmärksammas av allmänheten, andra myndigheter eller medier. Polisstyrelsernas tillsynsansvar bör inte kunna delegeras till polisnämnderna. Tillsynsansvaret bör tydligt framgå av polislagen och polisförordningen (s. 182 f.). - I betänkandet föreslås vidare att lekmannainsynen i internutredningsverksamheten förbättras genom att polisstyrelserna, i de polismyndigheter där internutredningsenheter finns, skall utse minst två personer att följa den verksamheten (s. 192 f.). Betänkandet bereds inom Regeringskansliet. Den uppfattning utskottet hade i våras förstärks genom förslagen i betänkandet Förstärkt granskning av polis och åklagare, som delvis anknyter till motionärernas frågeställningar. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju333, Ju334, Ju369 och Ju417 i här behandlade delar. Polisförsörjningen m.m. En ny polisiär grundutbildning startade vid Polishögskolan i Solna år 1998. Polisutbildning startades dessutom i Umeå år 2000 och i Växjö under år 2001. Sammanlagt har de tre utbildningsorterna kapacitet för antagning av mellan 700 och 900 poliser per år. Sedan den nya polisutbildningen påbörjades år 1998 har 1 394 poliser utexaminerats t.o.m. midsommar 2003. År 2002 antogs 790 studerande till polisutbildningen, varav 168 i Umeå, 170 i Växjö och resterande i Solna. Andelen kvinnor var 34 % och andelen sökande med annan etnisk eller kulturell bakgrund uppgick till 14 %. Under innevarande år har 841 personer antagits till polisutbildningen. I april 2002 startades en polisiär distansutbildning. Utbildningen riktade sig till civilanställda vid polismyndigheter, som hade en större andel civilanställda än de kunde finansiera. Försöket med distansutbildning föll väl ut. I oktober 2003 startades en reguljär polisutbildning på distans med 24 antagna studerande. Utbildningen involverar polismyndigheterna i Dalarna, Gävleborg, Uppsala, Värmland, Västmanland och Örebro. Personalrörligheten inom polisen är låg. Under år 2002 slutade sammanlagt knappt 1 100 personer, varav 457 poliser, sin anställning. Den vanligaste avgångsorsaken för poliser är ålderspension. Endast 0,7 % har avgått av andra skäl än pension eller ohälsa. Grundutbildningen vidareutvecklas fortlöpande. Arbetet syftar till kvalitetsutveckling på samtliga områden med bl.a. kompetensutveckling för lärare samt forskningsanknytning av utbildningen. Det omfattar också de testmetoder som används för att identifiera de sökande som kan antas vara mest lämpliga som poliser. Flera motioner berör antalet studerande vid polisutbildningarna och möjligheterna att i framtiden bemanna polisorganisationen så att den kan svara mot de krav som ställs på polisen. I motionerna Ju230 och Ju345 (båda m) samt Ju417 (kd) och Ju465 (fp) begärs att antagningen till polisutbildningen ökar. I motion Ju345 anförs att detta krävs för att säkra människors trygghet och förbättra personalsituationen. Liknande skäl framförs i motionerna Ju230 och Ju465. I motion Ju417 anförs att detta krävs för att antalet poliser skall uppgå till 19 000 år 2008. I ett stort antal motioner framhålls behovet av ytterligare en polisutbildning och i alla utom två, motionerna Ju333 (c) och Ju465 (fp), framförs önskemål om var den skall förläggas. Här rör det sig om Borås i motionerna Ju223 (m), Ju311 (c) och Ju319 (s), Falun/Borlänge i motion Ju202 (m), Örebro i motion Ju249 (m), Skövde i motion Ju239 (c), Karlstad i motion Ju327 (fp) och Gävle i motion Ju338 (kd). Utskottet har tidigare uttalat sig om liknande motionsyrkanden, senast i samband med behandlingen av budgetpropositionen för innevarande år (bet. 2002/03:JuU1 s. 41 f.). Utskottet, som avstyrkte motionerna, uttalade bl.a. följande. Ett av syftena med de resursförstärkningar som nu föreslås är också att öka antalet poliser. När det gäller hur många poliser som skall utbildas respektive anställas inom polisorganisationen vill utskottet liksom tidigare år framhålla att det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att sköta personalförsörjningen inom polisväsendet. Utskottet vill inledningsvis framhålla att, som framgår av avsnittet Verksamhetsinriktning år 2004, ett av syftena med den föreslagna resursförstärkningen är att öka antalet poliser så att polisorganisationen kan förstärkas och föryngras. När det gäller hur många poliser som skall utbildas respektive anställas inom polisorganisationen vill utskottet liksom tidigare år framhålla att det är en uppgift för Rikspolisstyrelsen att sköta personalförsörjningen inom polisväsendet. Utskottet har inhämtat att det inte pågår något arbete inom Justitiedepartementet som syftar till att inrätta ytterligare en polishögskola. Däremot ställer sig regeringen inte avvisande till en ny skola om behov av en sådan skulle uppstå. Utskottet föreslår sålunda att riksdagen avslår motionerna Ju202, Ju223, Ju230, Ju239, Ju249, Ju311, Ju319, Ju327, Ju333, Ju338, Ju345, Ju417 och Ju465 i nu behandlade delar. Resursfördelningen mellan myndigheterna m.m. Inom anslaget till polisorganisationen skall Rikspolisstyrelsen tilldela polismyndigheterna medelsramar. Rikspolisstyrelsen genomför arbetsmöten, resultatdialoger och temadagar med polismyndigheterna. Detta är viktiga instrument för att bl.a. fördela resurserna på ett sätt som säkerställer en rationell polisverksamhet i hela landet. Arbetsmöten genomförs årligen med polismyndigheterna i Stockholm, Västra Götaland och Skåne samt vartannat år med övriga myndigheter. Vid dessa möten diskuterar representanter för Rikspolisstyrelsens arbetsenheter verksamhetens resultat samt personal- och ekonomifrågor med sina motsvarigheter på myndigheterna. Resultatdialoger genomförs årligen med ett urval av myndigheter. Rikspolischefen och överdirektören möter respektive myndighetschef tillsammans med deras medarbetare och diskuterar verksamhetens resultat och konsekvenser för de kommande åren. Varje år under våren arrangeras temadagar varvid särskilt intressanta frågeställningar diskuteras med representanter från ett antal berörda myndigheter. Under våren 2003 genomfördes två temadagar; en om medelsfördelning och en om problemorienterat underrättelselett polisarbete. I samband med det nya budgetsystemet år 1992 infördes en fördelningsmodell. Enligt den modellen skulle invånarantalet för respektive län beaktas, liksom att det i vissa län bedrivs speciella typer av verksamhet. Som exempel på det sistnämnda kan nämnas fjällräddning och gränskontroll. Härtill kom en särskild storstadsfaktor. Denna modell har aldrig tillämpats fullt ut. Bakgrunden till det är att en exakt tillämpning skulle ha inneburit stora förändringar i den etablerade organisationen. Vissa ansträngningar har gjorts i syfte att anpassa sig till modellen. Dessa ansträngningar frystes i samband med det besparingskrav som ålades polisen budgetåret 1995/96. I dagsläget är utgångspunkten för fördelningen den fördelning som ägde rum 1995/96 med de tillägg och ändringar som bl.a. motiveras av förändringar beträffande verksamheten. Hur detta skall ske avgörs genom den ovan beskrivna processen med arbetsmöten, resultatdialoger och temadagar. Sedan Rikspolisstyrelsen fördelat polisens resurser mellan polismyndigheterna sker en fördelning inom respektive län. Denna fördelning görs av länspolismästaren. Rikspolisstyrelsen har inte någon möjlighet att bestämma fördelningen av resurserna inom en myndighet. Ett stort antal motioner ifrågasätter det rådande systemet för fördelning av resurser mellan olika polismyndigheter. I några av dessa hävdas att glesbygdsområden för närvarande missgynnas. I motionerna Ju321 (s), Ju333 (c), Ju338 (kd) och Ju364 (c) föreslås att åtgärder skall vidtas för att underlätta rekrytering av polis till glesbygd i allmänhet och särskilt till områden med stora avstånd till en polishögskola. Andra förslag syftar till förkortad utryckningstid, genom bl.a. införande av mobila polisteam. I några motioner yrkas ökade resurser till ett visst särskilt angivet län eller annat geografiskt område. I motion Ju201 (m) yrkas sålunda att ytterligare resurser skall tillföras Dalarna, i motion Ju245 (kd) Västmanland, i motion Ju284 (m) Östergötland, i motion Ju317 (fp) Gotland, i motionerna Ju339 (kd) och N341 (m) Stockholm och T470 (fp) Södertörn. I flera av motionerna framhålls polisbristen som skäl för ökade resurser. I motionerna Ju292 och Ju369 (båda m) begärs att Nationella insatsstyrkan tillförs mer resurser för att öka dess numerär samt uppdatera materiel och utrustning. Vid Rikspolisstyrelsen har arbete för att bredda beslutsunderlaget för fördelningen av polisorganisationens anslag till polismyndigheterna genomförts. Detta arbete har bl.a. resulterat i att Rikspolisstyrelsen tagit fram ett antal statistiska mått, indikatorer, som skall ligga till grund för budgetdialogen. Några viktiga indikatorer är befolkningsunderlaget, hur stor brottsligheten är inom respektive myndighet samt hur stor andel våldsbrott varje myndighet har. Den senare indikatorn ger ett mått på hur tung arbetsbelastningen är vid respektive myndighet. Andra faktorer som vägs in vid resursfördelningen är de särskilda problem som finns i glesbygdsområdena och den extra arbetsbelastning som storstadsregionerna har. Arbetet vid Rikspolisstyrelsen med att bredda beslutsunderlaget kommer att fortsätta även framöver i syfte att utveckla och förfina den analysverksamhet som föregår resursfördelningen. Utskottet har behandlat liknande yrkanden tidigare (bet. 2001/02:JuU1 s. 35 f.). Utskottet ansåg då bl.a. att det var och även i fortsättningen borde vara en uppgift för Rikspolisstyrelsen att fördela resurserna. Utskottet utgick från att de speciella förhållanden som råder på olika håll blir beaktade i tillbörlig omfattning. Riksdagen borde, framhöll utskottet, alltså inte uttala sig med anledning av motionsönskemålen. Med detta avstyrktes då aktuella motionsyrkanden. I fjolårets budgetbetänkande vidhöll utskottet sin tidigare uppfattning i frågan (bet. 2002/03:JuU1 s. 44 f.). Utskottet gör samma bedömning i år, nämligen att det även i fortsättningen bör vara en fråga för Rikspolisstyrelsen att fördela polisorganisationens anslag mellan de olika polismyndigheterna. Utskottet ser härvid positivt på det arbete som Rikspolisstyrelsen genomfört för att bredda beslutsunderlaget för resursfördelningen samt att arbete pågår för att ytterligare utveckla och förfina den analysverksamhet som föregår fördelningen. Därigenom torde möjligheterna att beakta de speciella förhållanden som råder på olika håll, t.ex. i glesbygdsområdena och i storstadsregionerna, öka ytterligare. Sammanfattningsvis anser utskottet alltså att riksdagen inte bör uttala sig med anledning av de nu aktuella motionsönskemålen. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju201, Ju245, Ju284, Ju292, Ju317, Ju321, Ju333, Ju338, Ju339, Ju364, Ju369, T470 och N341 i nu behandlade delar. I motion Ju228 (m) begärs att Polismyndigheten i Västra Götaland skall kompenseras för de merkostnader som uppstod i samband med säkerhets-arrangemangen vid regeringens EU- toppmöte i Göteborg i juni 2001. I motion Ju212 (m) begärs att regeringen garanterar att berörda polismyndigheter inte drabbas ekonomiskt av stora arrangemang som beslutats av regeringen. Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden (se bet. 2002/03:JuU1 s. 45 f. och 2002/03:JuU9 s. 8 f.) Regeringen anför i budgetpropositionen att det svenska ordförandeskapet i EU, särskilt toppmötet i Göteborg, medförde en ovanligt stor insats från polisens sida. Det är regeringens uppfattning att Polismyndigheten i Västra Götaland inte ensam skall finansiera samtliga merkostnader för polisen i samband med toppmötet. Polisens anslagsförstärkningar skall därför även användas till att kompensera för merkostnader i samband med toppmötet (Volym 3 s. 90 f.). Utskottet anser att syftet med motion Ju228 får anses vara tillgodosett mot bakgrund av det uttalande regeringen gjort i budgetpropositionen. Utskottet avstyrkte under föregående riksmöte yrkanden liknande det som framställs i motion Ju212 med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete. Göteborgskommittén uttalade bl.a. följande om Rikspolisstyrelsens samordningsansvar vid särskilda händelser. En av Rikspolisstyrelsens huvuduppgifter är att verka för samordning inom polisväsendet. Det innebär att Rikspolisstyrelsen skall svara för samordningen av polisens planering för sådana särskilda händelser där intresset av samordnade insatser är särskilt framträdande (3 § 3 förordningen [1989:773] med instruktion för Rikspolisstyrelsen). Enligt föreskriften FAP 201-1 är en särskild händelse en befarad eller inträffad händelse, som innefattar brott eller annan störning av den allmänna ordningen eller säkerheten, och som är så omfattande eller allvarlig att polisen för att kunna lösa sina uppgifter måste organisera, leda och använda sina resurser i särskild ordning. En särskild händelse är alltså av en sådan karaktär att polisinsatserna inte kan genomföras inom den vanliga linjeorganisationen. Polismyndigheterna brukar dock normalt klara sådana situationer utan Rikspolisstyrelsens inblandning (SOU 2002:122 s. 293). Kommittén föreslog i denna del sammanfattningsvis att Rikspolisstyrelsen måste ta ett större ansvar för samordningen av planeringen inför stora internationella evenemang där flera polismyndigheter kommer att vara inblandade än vad som skedde inför EU-toppmötet i Göteborg (SOU 2002:122 s. 675 f.). Redan vid tiden för avlämnandet av Göteborgskommitténs betänkande pågick arbete inom Rikspolisstyrelsen med bl.a. liknande frågor. Under våren 2003 lämnades tre förslag rörande den framtida nationella polistaktiken och organisationen kring denna. Ett av förslagen berör ingripanden mot folkmassor. Förslagen har beretts inom polisorganisationen och i allt väsentligt tillstyrkts. Därefter har en grupp utsetts att ytterligare bereda frågorna och lämna förslag i december 2003. Rikspolisstyrelsen skall därefter ta ställning till de olika förslagen. Utskottet anser att det beredningsarbete som pågår inom Rikspolisstyrelsen inte bör föregripas. Först när Rikspolisstyrelsen tagit ställning till kommande förslag är det möjligt att få ett fullgott underlag huruvida det föreligger något behov av ett uttalande från utskottets sida i frågan. Motion Ju212 avstyrks. Prioritering av olika slag av brottslighet m.m. I flera motioner tas frågor om prioritering av olika typer av brottslighet eller verksamhet upp. I motion Ju255 (v) begärs att polisen skall prioritera utredningar om miljöbrott. I motionerna Ju290 (m) och Ju447 (fp) framhålls att utredningar om trafficking bör prioriteras. I motion Ju407 (c) begärs att polisen skall prioritera brott mot företagare. I motion Ju433 (s) framhålls vikten av att bekämpa ekonomisk brottslighet. I motion Ju479 (fp) begärs att polisen skall prioritera ärenden som innefattar familjevåld. Vidare begärs i motionerna Ju274 (fp) och Ju333 (c) att Sjöpolisens verksamhet skall prioriteras. Slutligen begärs i motionerna Ju348 (c), So345 (fp) och So414 (m) att polisens verksamhet mot människohandel respektive narkotika och andra droger skall förstärkas genom att det inrättas särskilda enheter vid polismyndigheterna för bekämpning av dessa brottstyper. Utskottets bedömning i fråga om vad som bör prioriteras inom polisen redovisas ovan i avsnittet Verksamhetsinriktning budgetåret 2004. I 3 kap. 1 § polisförordningen (1998:1558) föreskrivs att polisstyrelsen särskilt skall se till att polisarbetet bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fast för polisverksamheten. Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare behandlat liknande yrkanden. I samband härmed har utskottet anfört bl.a. att det förhållandet att vissa typer av brottslighet betraktas som prioriterade självfallet inte innebär att annan brottslighet skall lämnas åt sidan. Hur avvägningarna i fråga om insatser mot olika typer av brottslighet skall göras bör dock avgöras lokalt ute i polismyndigheterna inom ramen för statsmakternas prioriteringar (se bl.a. bet. 2001/02:JuU1 s. 37 f.). Utskottet är alltjämt av denna uppfattning, dvs. att avvägningarna i fråga om insatser mot olika typer av brottslighet skall göras lokalt ute i polismyndigheterna inom ramen för statsmakternas prioriteringar. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motionerna Ju255, Ju274, Ju290, Ju333, Ju348, Ju407, Ju433, Ju447, Ju479, So345 och So414 i nu behandlade delar. Åklagarväsendet Utskottets förslag i korthet I detta avsnitt redogörs för åklagarväsendets resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet delar regeringens bedömning att åklagarväsendet i stort nått de mål som ställts upp för dess verksamhet, men att ytterligare insatser krävs på vissa områden. I avsnittet tar utskottet vidare ställning till vilken inriktning åklagarväsendets verksamhet bör ha under år 2004. Utskottet behandlar också två motionsyrkanden rörande Ekobrottsmyndighetens organisation. Utskottet hänvisar i denna del till pågående beredningsarbete och avstyrker motionsyrkandena. Jämför reservation 19 och de särskilda yttrandena 10-12. Inledning Det övergripande målet för åklagarverksamheten är att se till att den som har begått brott lagförs. Åklagarens huvuduppgifter är att leda förundersökningar, fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan vid domstol. Inom ramen för förundersökningsledningen beslutar åklagaren om personella och reella tvångsmedel av integritetskränkande natur såsom anhållande, kroppsbesiktning, reseförbud och husrannsakan. Åklagaren kan också begränsa eller lägga ned en förundersökning. Andra viktiga uppgifter som ankommer på åklagaren är att under vissa förutsättningar utfärda strafförelägganden och besluta om åtalsunderlåtelse. Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet är Riksåklagaren (RÅ). Åklagarväsendets organisation i övrigt består av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Linköping, Malmö, Göteborg, Västerås och Umeå, var och en under ledning av en överåklagare. Vid dessa myndigheter finns åklagarkammare. Vid slutet av år 2002 fanns 706 åklagare inom åklagarorganisationen. Motsvarande siffror för åren 2000 och 2001 var 716 respektive 728. Antalet anställda för ledning och administration uppgick år 2002 till 327. Under året har Riksåklagaren gjort fortsatta satsningar på grund- och vidareutbildning samt på högre utbildning för specialiståklagare. Här kan nämnas att regeringen i april 2002 har gett Riksåklagaren i uppdrag att se över formerna för rekrytering av åklagare (dnr Ju2002/3160/PÅ). Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2003. Vidare har Riksåklagaren i enlighet med ett uppdrag i det senaste regleringsbrevet för åklagarorganisationen redovisat uppdraget i den del det avser frågan hur Ekobrottsmyndigheten kan ges befogenheter och möjligheter att självständigt kunna anställa ordinarie åklagare som är anställda inom åklagarväsendet. Ärendet bereds i Justitiedepartementet. Ekobrottsmyndigheten svarar för ekobrottsbekämpningen i Stockholms län, Skåne län, Västra Götalands län, Hallands län, Gotlands län och Blekinge län. Av instruktionen för Ekobrottsmyndigheten framgår att myndigheten dels är en åklagarmyndighet, dels en central förvaltningsmyndighet under regeringen. I slutet av år 2002 var det genomsnittliga antalet anställda vid Ekobrottsmyndigheten 390 personer. Av dessa var 29 chefer, 67 åklagare, 177 poliser, 36 ekorevisorer, 54 administratörer och 27 övrigt. Resultatuppföljning Inledning Åklagarväsendets resultat för år 2002 skall ses mot bakgrund av de mål och prioriteringar som gällde för verksamheten. Enligt dessa skulle lagföringen öka och kvaliteten på förundersökningarna höjas. Antalet avslutade ärenden skulle uppgå till minst det antal som kom in. Genomströmningstiderna skulle vara fortsatt korta. För Ekobrottsmyndigheten gällde dessutom att risken för att brott begås skulle minska. Myndigheten skulle antingen själv eller i samverkan med andra myndigheter initiera eller vidta åtgärder för att förebygga brott och för att tidigt kunna upptäcka nya former av ekonomisk brottslighet. Dessutom skulle myndigheten genom nya arbetsmetoder och hög kompetens skapa förutsättningar för en ännu effektivare ekobrottsbekämpning. En grundläggande uppgift för Ekobrottsmyndigheten var att ge regeringen och andra berörda intressenter en bättre helhetsbild av den ekonomiska brottsligheten och bättre möjligheter att förutse utvecklingen på området. I det följande beskrivs först åklagarorganisationens resultat jämte regeringens bedömning med fokus på de nu angivna målen. Därefter beskrivs Ekobrottsmyndighetens resultat på motsvarande sätt. Avslutningsvis redovisar utskottet sin uppfattning. Åklagarorganisationen Åklagarorganisationen har enligt regeringen satsat stora resurser under år 2002 på de prioriterade områdena vålds- och narkotikabrott, ekonomisk brottslighet och miljöbrottslighet. Av samtliga brottmålsärenden avsåg sammanlagt 23 % dessa brottstyper. Åklagarorganisationen förbrukade 363 miljoner kronor, eller ca 47 % av de totala resurserna för att bekämpa dessa brottstyper. Åklagarorganisationens balans delas traditionellt in i tre grupper - polis-, åklagar- och domstolsbalans - vilka speglar de tre processtegen i åklagarverksamheten, dvs. förundersökningsledning, beslut i åtalsfrågan och processföring. Under år 2002 minskade det totala antalet balanserade ärenden med ungefär 700 (se tabell). Sättet att redovisa balansen har justerats år 2002. Uppgifter för åren dessförinnan har räknats om för att bli jämförbara. Åklagarorganisationens balanser 1999-2002 ---------------------------------------------------- |År |Polisbalans|Åklagarbalans|Domstolsbalans| Total | | | | | |balans | ---------------------------------------------------- |1999 |22 294 | 13 844 | 25 511 |61 649 | ---------------------------------------------------- |2000 |22 015 | 7 486 | 25 227 |54 728 | ---------------------------------------------------- |2001 |22 374 | 6 768 | 24 978 |54 120 | ---------------------------------------------------- |2002 |23 017 | 7 081 | 23 319 |53 417 | ---------------------------------------------------- Som framgår berodde minskningen på att domstolsbalansen minskade med nästan 1 700 ärenden. Både polis- och åklagarbalanserna ökade. Under år 2002 avslutade åklagarna drygt 4 000 fler ärenden än vad som kom in (se tabell). Åklagarorganisationens ärendeutveckling 1999-2002 ----------------------------------------------------- |År | Inkomna ärenden |Avslutade ärenden | ----------------------------------------------------- |1999 | 178 865 | 187 456 | ----------------------------------------------------- |2000 | 167 899 | 180 034 | ----------------------------------------------------- |2001 | 166 798 | 171 923 | ----------------------------------------------------- |2002 | 170 908 | 174 939 | ----------------------------------------------------- Både antalet inkomna och avslutade ärenden ökade jämfört med föregående år. När det gäller andelen misstänkta som blivit lagförda i förhållande till samtliga misstänkta som blivit föremål för beslut (exklusive ekobrott) minskade denna något under år 2002 jämfört med år 2001 (se tabell). Antal misstänkta personer som lagförts 1999-2002 ---------------------------------------------------- |År | Misstänkta | Lagförda | Andel | ---------------------------------------------------- |1999 | 187 863 | 114 175 | 61 % | ---------------------------------------------------- |2000 | 187 159 | 115 832 | 62 % | ---------------------------------------------------- |2001 | 180 445 | 108 597 | 60 % | ---------------------------------------------------- |2002 | 182 280 | 108 351 | 59 % | ---------------------------------------------------- Den genomsnittliga genomströmningstiden från färdig förundersökning till beslut i åtalsfrågan (exklusive ekobrott) minskade från 29 dagar till 26 dagar (se tabell). Ledningen av förundersökningen i ärenden som inte är av enkel beskaffenhet skall övertas av åklagaren så snart någon skäligen kan misstänkas för brott. Genomströmningstid 1999-2002 ---------------------------------------------------- |År |Genomströmningstid |Genomströmningstid | | |från det att |avseende tid från| | |förundersökningen |färdig förundersökning | | |blev åklagarledd |till beslut i| | |till avslutande |åtalsfrågan | | |beslut av åklagare | | ---------------------------------------------------- |1999 | 125 dagar | 53 dagar | ---------------------------------------------------- |2000 | 116 dagar | 48 dagar | ---------------------------------------------------- |2001 | 112 dagar | 29 dagar | ---------------------------------------------------- |2002 | 96 dagar | 26 dagar | ---------------------------------------------------- Andelen beslut som medför lagföring (väckt åtal, strafföreläggande och åtalsunderlåtelse) av det totala antalet beslut som fattades om brottsmisstankar i färdiga förundersökningar ökade något under år 2002, till knappt 88 % under år 2002 jämfört med drygt 86 % under år 2001. Samtidigt kan noteras att det totala antalet beslut om brottsmisstankar i färdiga förundersökningar sjönk med drygt 11 000 beslut (se tabell). Lagföring 1999-2002 ------------------------------------------------------ |År | Åtal |Strafföreläggande|Åtalsunderlåtelse| Åtal ej |Beslut om | | |väckt | | |väckt | brottsmisstankar* | ------------------------------------------------------ |1999 |160 649 |54 842 |31 328 |50 834 |297 653 | ------------------------------------------------------ |2000 |167 280 |49 340 |32 492 |48 601 |297 713 | ------------------------------------------------------ |2001 |166 152 |44 037 |28 276 |37 261 |275 726 | ------------------------------------------------------ |2002 |164 102 |42 918 |25 381 |32 182 |264 583 | ------------------------------------------------------ *Totalt antal beslut i färdiga förundersökningar Med brottsmisstankar menas en till åklagaren inkommen misstanke om en lagöverträdelse. Ett ärende kan innehålla en eller flera misstänkta och en eller flera brottsmisstankar. Om två personer är misstänkta för samma lagöverträdelse registreras två brottsmisstankar. Totalt fattades 393 209 beslut om brottsmisstankar år 2002. Denna siffra inkluderar beslut enligt tabellen och dessutom beslut under förundersökningen som innebar att misstanken inte utreddes vidare. Detta skedde i omkring 128 600 fall. Det totala antalet brottsmisstankar som polisen överlämnade till åklagarorganisationen uppgick till ca 460 000. Det var en ökning med ca 8 000 brottsmisstankar eller knappt 1,8 %. Samtidigt avslutade åklagarna ca 2 000 fler brottsmisstankar än vad som kom in. Det var tredje året i rad som fler brottsmisstankar avslutades än som kom in. Regeringen anför att de insatser som Riksåklagaren och åklagarmyndigheterna under de senaste åren har gjort för att förkorta åklagarnas genomströmningstider varit lyckosamma. Åklagarnas genomströmningstider under år 2002 var korta, och regeringen bedömer att det varken är lämpligt eller ändamålsenligt att kräva att åklagarna skall förkorta sina handläggningstider ytterligare. Det är mot denna bakgrund som regeringen i de två senaste regleringsbreven för åklagarorganisationen har angett att åklagarnas genomströmningstider skall vara fortsatt korta. Det är enligt regeringen också positivt att åklagarnas och polisens sammanlagda genomströmningstider under år 2002 har minskat. Enligt regeringen uppnådde åklagarorganisationen under år 2002 verksamhetsmålet att avsluta fler brottsmisstankar än vad som kom in. Under perioden 1997-2002 har åklagarorganisationen haft en lagföringskapacitet på ca 60 % (mätt i andelen lagföringsbeslut avseende brottsmisstankar i förhållande till det totala antalet beslut avseende brottsmisstankar, som år 2002 var 393 209). Enligt regeringens bedömning bör det finnas utrymme att förbättra den kapaciteten. Det är också något som Riksåklagaren strävar efter. När det gäller åklagarnas arbete med de prioriterade områdena kan anföras följande. Vad gäller våldsbrott var lagföringsandelen i färdiga förundersökningar fortsatt hög under år 2002 (83 %). Däremot hade andelen beslut att lägga ned pågående förundersökningar ökat från 42 till 44 %. En orsak till att många våldsbrottsärenden skrivs av är enligt Riksåklagaren att bevissvårigheterna i allmänhet är större i sådana utredningar än i andra. Åklagarmyndigheterna har i samverkan med polisen under år 2002 vidtagit en rad insatser för att förbättra utredningsverksamheten när det gäller våld mot kvinnor och barn, s.k. familjerelaterat våld. Det rör sig bl.a. om inrättande av särskilda familjevåldsenheter samt om genomförande av vissa särskilda utbildnings- och metodinsatser. Lagföringen mätt som andelen avslutade brottsmisstankar som lett till lagföring minskade från 31 % år 2001 till 30 % år 2002. Samtidigt ökade lagföringen mätt som andelen färdiga utredningar som lett till lagföring från 80 till 82 %. På detta område har genomströmningstiderna varit korta. Under år 2002 meddelade åklagare ungefär 3 500 besöksförbud, vilket var en ökning med ca 500 beslut jämfört med åren 2000 och 2001. Utredningar om grov, gränsöverskridande narkotikabrottslighet handläggs vid de internationella åklagarkamrarna. Lagföringsandelen i färdiga förundersökningar om narkotikabrott var oförändrat hög (90 %). Under år 2002 har Riksåklagaren i samverkan med andra brottsbekämpande myndigheter genomfört vidareutbildning för dem som handlägger ärenden om narkotikabrottslighet. Åklagarorganisationen fortsatte under år 2002 sina ansträngningar för att förbättra bekämpningen av brott med rasistiska eller främlingsfientliga inslag. Bland annat reviderades under året den handlingsplan för bekämpningen av aktuell brottslighet som Riksåklagaren beslutade år 1999. Av handlingsplanen framgår bl.a. att utredningen av denna typ av brottslighet skall handläggas med förtur av särskilt utsedda åklagare och att syftet eller motivet för ett sådant brott skall klarläggas under förundersökningen. När det gäller hets mot folkgrupp var andelen lagföringar i förhållande till samtliga beslut oförändrad jämfört med år 2001 (ca 21 %). Lagföringsandelen av det totala antalet beslut avseende brottsmisstankar om olaga diskriminering var fortsatt låg (4 %). Enligt Riksåklagaren kan detta i huvudsak antas bero på att åklagaren bedömt att det inte kunnat bevisas att det huvudsakliga motivet varit att kränka en person på det sätt som anges i straffbestämmelsen om olaga diskriminering. Här kan nämnas att Diskrimineringskommittén skall se över bl.a. straffbestämmelsen om olaga diskriminering (dir. 2002:11 och 2003:69). Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 juli 2005. Vad gäller miljöbrottslighet kom det under år 2002 in drygt 3 000 miljöbrottsärenden, samtidigt som knappt 3000 ärenden avslutades. Vid utgången av året fanns det ca 3 500 ärenden i balans, varav drygt 3 000 hos polisen för utredning. Andelen avslutade misstankar om brott mot miljön som ledde till lagföring var 21 % av samtliga brottsmisstankar, vilket är en minskning med 5 procentenheter jämfört med år 2001. Regeringen finner det positivt att Riksåklagaren och åklagarmyndigheterna har vidareutvecklat sina insatser för att bättre kunna bekämpa våldsbrott mot kvinnor och barn, narkotikabrott samt brott med rasistiska och främlingsfientliga inslag. Det är angeläget att detta arbete fortsätter med oförminskad kraft. Den höga lagföringsandelen i färdiga förundersökningar om våldsbrottslighet visar enligt regeringen på ett effektivt resursutnyttjande. Däremot anser regeringen det inte godtagbart att 44 % av våldsbrottsutredningarna läggs ned. Riksåklagaren har uttalat att den låga lagföringen i denna del inger oro och det finns anledning att göra en analys inom ramen för den kvalitetsgranskning som sker av åklagarverksamheten samt en utvärdering och översyn av åtgärder att öka lagföringen. Med hänsyn till att antalet inkomna miljöbrottsärenden ökat under senare år är det enligt regeringen angeläget att åklagarna vidareutvecklar sin förmåga att effektivt kunna hantera den stora ärendemängden. Det är angeläget att åklagarna och poliserna ser till att det finns tillräckliga utredningsresurser och att det sker en kontinuerlig vidareutveckling av arbetsformer och arbetsmetoder på området. Därvid bör åklagarorganisationens samverkan med tillsynsmyndigheterna på miljöområdet bli bättre. Enligt regeringen bör det finnas utrymme för att öka lagföringsandelen i fråga om anmälda brott mot miljön. Som anförts ovan är det Ekobrottsmyndigheten som primärt har uppgiften att svara för ekobrottsbekämpningen i Stockholms, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra Götalands län. Ekobrottsbekämpningen i övriga län ansvarar åklagarmyndigheterna för. Ekobrottsmyndighetens verksamhet redovisas nedan, men först något om åklagarmyndigheternas utredning och lagföring av ekobrott. Inom åklagarmyndigheterna minskade andelen brottsmisstankar om ekobrott som lett till lagföring till 32 % av samtliga brottsmisstankar som beslutats under år 2002, jämfört med 36 % under år 2001. Enligt Riksåklagaren kan den minskade lagföringen bero på ett fåtal ärenden där det fanns många brottsmisstankar. Stöd för denna uppfattning finner Riksåklagaren i att andelen misstänkta personer som lagförts under samma tid ökat från 35 % till 36 % av samtliga misstänkta. Det kom in ca 1 600 ärenden, vilket är en ökning med ca 20 % jämfört med år 2001. Det totala antalet balanserade mål ökade något, medan antalet balanserade mål hos åklagarna minskade. Genomströmningstiden från färdigt förundersökningsprotokoll till beslut i åtalsfrågan ökade till 90 dagar jämfört med 77 dagar under år 2001. Det är enligt regeringen viktigt att åklagarorganisationen fortsätter att vidta åtgärder för att åstadkomma kortare genomströmningstider och högre lagföring i ekobrottsärenden. Regeringen ser därvid positivt på att åklagarna trots ett ökat ärendeinflöde minskade sina balanser vad avser ekobrottsärenden. Riksåklagaren samordnar åklagarverksamheten som avser internationellt rättsligt samarbete. Det har under år 2002 rört sig om bl.a. det europeiska rättsliga nätverket för åklagare, Eurojust, riksåklagarsamarbete i Östersjöområdet och olika projekt för att stärka rättsstaten i de baltiska staterna. Vid varje internationell åklagarkammare finns kontaktpunkter i det Europeiska rättsliga nätverket. Åklagarna vid dessa kamrar samarbetar också med Europol och Eurojust. Vid dessa kamrar handläggs även ärenden som rör grov, gränsöverskridande brottslighet. Regeringen anser det positivt att åklagarorganisationen kontinuerligt vidareutvecklar sina insatser för att förbättra möjligheterna att ännu effektivare kunna bekämpa grov, gränsöverskridande brottslighet. Det är vidare regeringens uppfattning att åklagarorganisationens deltagande i det internationella arbetet på alla nivåer är en nödvändig utveckling av verksamheten. Såvitt angår Riksåklagarens verksamhet i Högsta domstolen och myndighetens roll för rättsutvecklingen och rättsbildningen framgår av budgetpropositionen att det varje år upprättas en rättsutvecklingsplan över de frågor som bedöms ha betydelse för rättsutvecklingen och enhetligheten i rättstillämpningen inom det straffrättsliga området. Under år 2002 överklagade riksåklagaren 13 domar till Högsta domstolen. Dessa har bl.a. avsett tillämpning av narkotikastrafflagen och miljöbalken samt påföljder för grova våldsbrott. Riksåklagaren gjorde i februari 2003 en framställning till Justitiedepartementet där det föreslås att kravet på prövningstillstånd i Högsta domstolen även skall omfatta Riksåklagaren (dnr Ju2003/1349/Å). Syftet med detta är bl.a. att förtydliga Riksåklagarens åklagarroll. Ärendet bereds i Justitiedepartementet. Regeringen anser, liksom Riksåklagaren, att det är angeläget att det inom åklagarorganisationen finns ett väl utvecklat system för att kunna identifiera de domar som är lämpliga att överklaga. Ekobrottsmyndigheten Ekobrottsmyndigheten avslutade under år 2002 3 355 ärenden, vilket är en ökning med 20 % jämfört med år 2001. Det totala antalet balanserade ärenden ökade med ca 3 % under året. Antalet inkomna ärenden ökade från 3 019 till 3 475, dvs. med 15 %. Ökningen av antalet inkomna ärenden kan enligt Ekobrottsmyndigheten främst förklaras av en utökad kontrollverksamhet hos skattemyndigheterna och ett ökat antal konkurser. Av tabellen nedan framgår utvecklingen av inkomna och avslutade ärenden samt myndighetens totala balans. Ekobrottsmyndighetens ärendeutveckling 1999-2002 --------------------------------------------------- |År | Inkomna | Avslutade |Total balans| | | ärenden | ärenden | | --------------------------------------------------- |1999 | 2 544 | 2 336 | 3 826 | --------------------------------------------------- |2000 | 2 440 | 2 744 | 3 442 | --------------------------------------------------- |2001 | 3 019 | 2 791 | 3 702 | --------------------------------------------------- |2002 | 3 475 | 3 355 | 3 845 | --------------------------------------------------- Vid Ekobrottsmyndigheten ökade lagföringsandelen till 28 % av det totala antalet avslutade ärenden under år 2002 jämfört med 26 % år 2001. Lagföringsandelen när det gäller de särskilt krävande ärendena minskade däremot från 68 % av det totala antalet avslutade ärenden inom denna kategori under år 2001 till 48 % under 2002. Av tabellen nedan framgår utvecklingen av lagföringen (åtal, strafföreläggande och åtalsunderlåtelse) samt beslut som innebär att lagföring inte sker hos Ekobrottsmyndigheten. Ekobrottsmyndighetens lagföring 1999-2002 -------------------------------------------------- |År |Åtal |Strafföreläggande|Åtalsunderlåtelse| Beslut som |Totalt antal | | | | | |innebär att|beslut om | | | | | |lagföring |brottsmiss-| | | | | |inte sker |tankar under | | | | | | | året | -------------------------------------------------- |1999|1 529|166 | 49 | 4 857 | 7 748 | -------------------------------------------------- |2000|1 604|480 | 60 | 5 594 | 8 909 | -------------------------------------------------- |2001|1 168|307 | 21 | 5 044 | 7 897 | -------------------------------------------------- |2002|1 822|337 | 19 | 6 095 | 9 591 | -------------------------------------------------- Med beslut som innebär att lagföring inte sker avses beslut som innebär att förundersökning inte inleds (2 643) respektive läggs ned (3 031) eller att åtal inte väcks (421). Siffrorna inom parantes avser år 2002. I det totala antalet beslut om brottsmisstankar som redovisas i tabellen ovan ingår även beslut som inte avser lagföring, t.ex. beslut om överlämnande av ärende till annan åklagarmyndighet, och som således inte skall ingå i underlaget för beräkning av lagföringsandelen. Lagföringsandelen vad gäller avslutade brottsmisstankar uppgick till drygt 26 % under år 2002. Motsvarande siffra för år 2001 var knappt 23 %. Det genomsnittliga medelvärdet för genomströmningstiden från brottsanmälan till beslut i åtalsfrågan avseende hela Ekobrottsmyndigheten minskade marginellt från 533 till 523 dagar. Om mediantiden i stället beräknas minskade genomströmningstiden från 345 dagar till 298 dagar, dvs. med ca 13 %. Det bör påpekas att dessa siffror inte är jämförbara med dem för det övriga åklagarväsendet som mäter genomströmningstid från färdigt förundersökningsprotokoll och inte från brottsanmälan. I tabellen nedan framgår utvecklingen för medelvärdet för genomströmningstiden för tiden från anmälan till beslut och för tiden från färdigt förundersökningsprotokoll till beslut avseende brottsmisstankar. Ekobrottsmyndighetens genomströmningstider 1999-2002 --------------------------------------------------- | År | Från anmälan till | Från färdigt | | | beslut rörande | förundersökningsprotokoll | | | brottsmisstanke | till beslut | --------------------------------------------------- |1999 | 458 dagar | 169 dagar | --------------------------------------------------- |2000 | 528 dagar | 199 dagar | --------------------------------------------------- |2001 | 533 dagar | 130 dagar | --------------------------------------------------- |2002 | 523 dagar | 249 dagar | --------------------------------------------------- Enligt regeringen uppfylldes målet att lagföringen skulle öka. Ekobrottsmyndigheten har dock justerat beräkningsmetoden för andelen lagförda ärenden, varför uppgiften om lagföringsdelen bör bedömas med viss försiktighet. Enligt regeringens bedömning bör det finns förutsättningar att ytterligare höja lagföringen. Målet att antalet avslutade ärenden skall uppgå till minst det antal som kommit in uppfylldes däremot inte. Skillnaden mellan antalet avslutade och antalet inkommande ärenden var dock liten. Detta måste dessutom ses mot bakgrund av att ärendeinflödet till Ekobrottsmyndigheten fortsatte att öka under året. Målet att tiden från brottsanmälan till åklagarbeslut skall förkortas har uppfyllts. Under år 2002 har Ekobrottsmyndigheten tillsammans med andra berörda myndigheter gjort 441 PEK-besök (preventiv ekonomisk kontroll) hos näringsidkare. I samarbete med andra berörda aktörer genomförde Ekobrottsmyndigheten ett flertal brottsförebyggande projekt av pilotkaraktär för att få ny eller ökad kunskap om problem och förutsättningar inom specifika branscher. Ekobrottsmyndigheten utvecklade under år 2002 ytterligare kontakterna med de ekobrottsbekämpande myndigheterna i övriga nordiska länder och med myndigheter av aktuellt slag i bl.a. Ryssland och Storbritannien. Vidare har myndigheten deltagit i olika rättsbiståndsprojekt som syftar till att stödja kandidatländernas anpassning till kraven för medlemskap i Europeiska unionen. Ekobrottsmyndigheten ansvarar för samordningen i Sverige av skyddet av EU-medel och är kontaktmyndighet för EU- kommissionens bedrägeribekämpningsbyrå (OLAF). Myndigheten deltar i den rådgivande kommittén i EU-bedrägerirelaterade frågor (Cocolaf) och i arbetsgruppen vid kommissionen med uppgift att främja skyddet av EU-medel. Regeringen finner det positivt att Ekobrottsmyndighetens internationella arbete har vidareutvecklats. Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att åklagarorganisationen uppfyllt de flesta mål för verksamheten som ställts upp. Det gäller t.ex. målen att avsluta fler ärenden än vad som kom in och att genomströmningstiderna skulle vara fortsatt korta. Lagföringsandelen, som kan beräknas på flera olika sätt, förändrades inte i någon större omfattning. Utskottet delar därvid regeringens uppfattning att det bör finnas utrymme för att öka lagföringsandelen (eller lagföringskapaciteten som regeringen i vissa fall benämner den). Det är positivt att åklagarorganisationen vidareutvecklar sina insatser för att bekämpa vissa prioriterade typer av brott, och utskottet anser att det är angeläget att detta arbete fortsätter med oförminskad kraft. Även Ekobrottsmyndigheten har enligt regeringens bedömning nått upp till flera av de uppsatta målen. Enligt utskottet har inget framkommit som talar mot denna bedömning. Bland annat har genomströmningstiden från brottsanmälan till beslut minskat, vilket enligt utskottet talar för att utvecklingen går åt rätt håll. Det ökade antalet balanserade ärenden kan delvis förklaras med att antalet inkomna ärenden ökade kraftigt under år 2002. Utskottet uttalade vid behandlingen av förra årets budgetproposition att det inte var alldeles orealistiskt att räkna med att Ekobrottsmyndigheten på några års sikt kommer att ha bemästrat de svårigheter som myndigheten inledningsvis drabbats av (bet. 2002/03:JuU1 s. 57). Utskottet håller fast vid denna bedömning. Verksamhetsinriktning år 2004 Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004 uppställt mål för sex olika verksamhetsområden. För åklagarväsendet är det främst verksamhetsområde 2, utredning och lagföring, som är relevant. Det övergripande målet för verksamhetsområdet är att verksamheten skall bedrivas med högt ställda krav på rättssäkerhet och kvalitet och att fler brott skall leda till lagföring. För att åstadkomma en bättre och mera hållbar brottsutredningsverksamhet är det angeläget att åklagarväsendet tillsammans med polisen strategiskt samordnar sina insatser på området. Åklagarväsendet skall intensifiera sina insatser för att effektivisera det operativa brottsutredningsarbetet. Samarbetet med polisen skall på flera områden breddas och fördjupas. Syftet är att utveckla arbetsformer och arbetsmetoder som kan medföra högre lagföring och kortare genomströmningstider. Åklagarna skall utveckla sin förmåga att bekämpa våldsbrott, särskilt våld mot kvinnor och barn, narkotikabrott, ekonomisk brottslighet, brott mot miljön samt brott med rasistiska eller främlingsfientliga, antisemitiska och homofobiska inslag, olaga diskriminering samt ungdomsbrott. Åklagarväsendet skall även arbeta för att förebygga den ekonomiska brottsligheten. Ekobrottsmyndigheten har ett nationellt ansvar för bekämpningen av ekobrott, och myndigheten skall bl.a. utveckla och förstärka bekämpningen av den omfattande och gränsöverskridande brottsligheten. Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört. Anslagen Åklagarorganisationen (Beloppen anges i tusental kronor) ---------------------------------------------------- |Anslag |Prop. |m | fp | kd | c | | 2003 | 2004 | | | | | |inkl. TB | | | | | | ---------------------------------------------------- |808 314 |819 874 |+ 30 |+ 50 |+ 40 |+ 50 | | | |000 |000 |000 |000 | ---------------------------------------------------- I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och oppositionens förslag till anslag för åklagarorganisationen år 2004. För år 2003 uppgår åklagarorganisationens anslag, efter engångsvis höjning på tilläggsbudget med 20 miljoner kronor, till drygt 808 miljoner kronor. Vid ingången av året fanns en utnyttjad anslagskredit om ca 20,5 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 776 miljoner kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på 819 874 000 kr. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader samt en delfinansiering av arkivhållningen hos Riksarkivet. Vidare ges åklagarväsendet kompensation med 322 000 kr för den fr.o.m. år 2004 avgiftsbelagda årliga revisionen. I motion Ju462 (m) föreslås att anslaget till åklagarorganisationen skall höjas med 30 miljoner kronor. Dessa ytterligare medel skall möta kostnader för bl.a. fler åklagare och ökad kompetensutveckling. En anslagsökning för åklagarväsendet om 50 miljoner kronor förordas i motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp). Dessa ytterligare medel skall användas till bl.a. fler åklagare och för att öka möjligheterna till utbildning och specialisering. I motion Ju476 (kd) yrkas att anslaget till åklagarorganisationen skall höjas med 40 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. I motionen anförs att de ytterligare medlen skall användas bl.a. till att förbättra arbetssituationen inom åklagarorganisationen samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram som påbörjats. Motionärerna menar att åklagarorganisationen måste förstärkas med 10 nya miljöåklagare samt ytterligare drygt 50 åklagare, varav 30 för olika kriminalpolitiska satsningar. Slutligen föreslås i motion Ju442 (c) att anslaget till åklagarorganisationen skall höjas med 50 miljoner kronor. Dessa ytterligare medel skall användas för att bl.a. öka lagföringen. Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag och avslår motionsyrkandena. Ekobrottsmyndigheten (Beloppen anges i tusental kronor) ---------------------------------------------------- |Anslag |Prop. |m | fp | kd | c | |2003 | 2004 | | | | | ---------------------------------------------------- |311 640 |333 622 |- | - | - |- 50 | | | | | | |000 | ---------------------------------------------------- I tabellen återfinns en redogörelse för regeringens och oppositionens förslag till anslag för Ekobrottsmyndigheten år 2004. För år 2003 uppgår Ekobrottsmyndighetens anslag, efter engångsvis indragning på tilläggsbudget med 10 miljoner kronor, till drygt 311,5 miljoner kronor. Anslagssparandet vid årets ingång uppgick till drygt 14,3 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till knappt 316 miljoner kronor. Regeringen föreslår för år 2004 ett ramanslag till Ekobrottsmyndigheten på 333 622 000 kr. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader samt en delfinansiering av arkivhållningen hos Riksarkivet. Då Ekobrottsmyndighetens pris- och löneomräkning automatiskt blir felräknad varje år, på grund av att kompensation för de poliser som arbetar på myndigheten finns i polisens pris- och löneomräkning, överförs 2 795 000 kr från anslaget 4:1 Polisorganisationen. Slutligen ges Ekobrottsmyndigheten kompensation med 294 000 kr för den fr.o.m. och med år 2004 avgiftsbelagda årliga revisionen. I motion Ju442 (c) föreslås att anslaget till Ekobrottsmyndigheten sänks med 50 miljoner kronor. Den föreslagna sänkningen av anslaget motiveras med att verksamheten bör koncentreras till de allvarligaste ekobrotten och att ökade satsningar bör ske på brottsförebyggande åtgärder. Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag och avslår motionsyrkandena. Organisationsfrågor I motion Ju411 (kd) begärs en utredning om Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde. Motionärerna anser att myndigheten skall handlägga avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som har samband med denna, t.ex. grova miljöbrott i en för hela landet enhetlig organisation. Övriga eko- och miljöbrott skall handläggas av lokala polis- och åklagarorganisationer. I motion Ju225 (m) påtalas behovet av en enhetlig organisation när det gäller ekonomisk brottslighet, och motionären begär att Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde skall utökas till att omfatta hela landet. Frågan om Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde behandlades senast av utskottet i samband med behandlingen av förra årets budgetproposition (bet. 2002/03:JuU1 s. 60 f.). Utskottet anförde då bl.a. följande. Vid riksmötet 1996/97 uttalade utskottet sin tillfredsställelse över att regeringen hade för avsikt att inrätta en Ekobrottsmyndighet. Den nya myndighetens tillkomst borde kunna innebära en betydande förstärkning av samhällets insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet instämde i regeringens bedömning att Ekobrottsmyndigheten borde inrättas som en självständig myndighet inom åklagarväsendet. Därigenom skulle myndigheten på ett naturligt sätt knytas till den organisation för brottsbekämpning som redan existerade (bet. 1996/97:JuU6 s. 9). Riksrevisionsverket har avlämnat rapporten Vad hindrar Ekobrottsmyndigheten? En granskning av hinder för effektivt resursutnyttjande (RRV 2001:29). Flera av de hinder verket har identifierat i sin rapport beror på att den organisatoriska speciallösning som Ekobrottsmyndigheten utgör ställer höga krav på samverkan med polis- och åklagarväsendet. Många hinder beror dock på interna förhållanden. I en skrivelse om den ekonomiska brottsligheten (skr. 2001/02:40) anförde regeringen (s. 12) att arbetet med att vidareutveckla den nya myndighetsstrukturen kommer att fortsätta. Därvid kommer Riksrevisionsverkets rapport, Riksdagens revisorers rapport Myndighetssamverkan mot ekonomisk brottslighet (2001/02:3) och den rapport - Översyn av Ekobrottsmyndighetens organisation - som Ekobrottsmyndigheten låtit en extern konsult ta fram att utgöra ett underlag. Regeringen har i regleringsbrevet för Ekobrottsmyndigheten för år 2003 uppdragit åt myndigheten att bl.a. återredovisa vilka åtgärder som har vidtagits med anledning av uppgiften att nationellt utveckla och samordna bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten. Myndigheten skall även redovisa de åtgärder som vidtagits för att samordna de nationella åtgärderna mot bedrägerier, missbruk och annan oegentlighet och ineffektiv hantering av EU-relaterade medel i landet samt en beskrivning av erfarenheterna av myndighetens samordningsansvar på området. När utskottet senast behandlade frågan om Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde anförde utskottet att ett ställningstagande i organisationsfrågan borde anstå tills en utvärdering av myndigheten hade gjorts (bet. 2002/03:JuU1 s. 62). Frågan om utarbetandet av en ny samlad strategi mot den ekonomiska brottsligheten och det fortsatta arbetet med att vidareutveckla Ekobrottsmyndigheten bereds för närvarande i Regeringskansliet. Utskottet finner inte skäl att föregripa det pågående beredningsarbetet och föreslår att riksdagen avslår motion Ju225 samt motion Ju411 i här behandlad del. Domstolsväsendet m.m. Utskottets förslag i korthet I detta avsnitt redogörs för domstolsväsendets resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet delar regeringens bedömning att domstolsväsendet i stort fullgjort de mål som ställts upp för dess verksamhet. I avsnittet tar utskottet vidare ställning till vilka prioriteringar som bör ligga till grund för domstolsväsendets verksamhet år 2004. Utskottet behandlar också ett antal motionsyrkanden om Domstolsverkets ställning. Utskottet hänvisar i denna del till tidigare ställningstaganden och föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden. Jämför reservation 20. Inledning Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning. Härtill kommer ett antal avgränsade uppgifter av mera rättsvårdande natur. Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, arrendenämnderna, hyresnämnderna och Rättshjälpsmyndigheten. Verket har vidare till uppgift att på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i rättshjälpsfrågor. Personal Under år 2002 var antalet årsarbetskrafter inom domstolsväsendet 4 539 personer, vilket var en minskning med 4 % jämfört med år 2001 (se tabell). Antalet årsarbetskrafter inom domstolsväsendet 1998-2002 ---------------------------------------------------- | År |Ordinarie|Icke |Notarier|Övrig | Totalt | | |domare |ord. | | | | | | |domare | |personal | | ---------------------------------------------------- |1998 |1 006 |617 |727 |2 761 |5 111 | ---------------------------------------------------- |1999 | 952 |594 |722 |2 612 |4 879 | ---------------------------------------------------- |2000 | 936 |569 |713 |2 482 |4 700 | ---------------------------------------------------- |2001 | 960 |539 |737 |2 493 |4 729 | ---------------------------------------------------- |2002 | 958 |528 |688 |2 365 |4 539 | ---------------------------------------------------- Även antalet anställda har minskat. Detta beror enligt Domstolsverket bl.a. på uppsägningar till följd av att boupptäckningsverksamheten förts till skatteförvaltningen och på grund av omorganisationen av inskrivningsmyndigheter. Uppsägningar av anställda i samband med sammanläggningar av tingsrätter har endast marginellt påverkat antalet anställda. Det förekommer inom domstolsväsendet att ordinarie domare som gått i pension förordnas att delta i handläggningen av ett visst mål eller att under viss tid tjänstgöra vid domstol. Omfattningen av de pensionerade domarnas insatser har ökat under senare år. År 1998 utbetalades knappt 8,7 miljoner kronor i ersättning för det arbete som utfördes av pensionerade domare. Detta motsvarade 5 282 arbetsdagar eller 20,2 årsarbetskrafter. År 2002 utbetalades drygt 14,5 miljoner kronor, vilket motsvarade 6 671 arbetsdagar eller 25,7 årsarbetskrafter. Utskottet noterar att en inte försumbar andel av dömandet i domstolarna utförs av pensionerade domare och att denna andel har ökat under senare år. Resultatuppföljning I detta avsnitt behandlas resultatet av verksamheten inom domstolsväsendet under år 2002. Det övergripande målet för rättsväsendet är den enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. För domstolsväsendet gällde att mål och ärenden skulle handläggas på ett rättssäkert och effektivt sätt. För att kunna bedöma hur väl detta mål uppfyllts redovisar regeringen ett antal resultatindikatorer, bl.a. antalet inkomna, avgjorda och balanserade mål samt omloppstider och balansernas åldersstruktur. Dessa resultatindikatorer används generellt för en beskrivning av domstolsväsendets resultat under år 2002. Den övergripande målsättningen var att genomströmningstiderna skulle minska och att balansernas åldersstruktur skulle förbättras. År 2002 var fjärde året som regeringen fastställde särskilda verksamhetsmål för tingsrätterna, hovrätterna, länsrätterna och kammarrätterna. I regleringsbrevet för år 2002 skärptes flera verksamhetsmål i förhållande till målen för förevarande år, eftersom domstolarna under det första halvåret 2001 såg ut att uppfylla flertalet av de då uppställda målen. När det gällde de två högsta domstolsinstanserna, dvs. Högsta domstolen och Regeringsrätten, lät regeringen dessa domstolar själva bestämma vilka mål som skulle gälla för verksamheten vad avsåg vissa mål- och ärendekategorier. De uppställda verksamhetsmålen för tingsrätterna, hovrätterna, länsrätterna och kammarrätterna samt domstolarnas resultat framgår av tabell 3.3 i budgetpropositionen, utg.omr. 4, avsnitt 3.5.3. Tabellen återges i bilaga 5. till betänkandet. I det följande kommenteras arbetsbelastningen och resultaten för respektive domstolsslag. För tingsrätternas del ökade såväl antalet inkomna mål som antalet avgjorda mål något under år 2002, medan antalet mål i balans minskade något (se tabell). Tingsrätternas målutveckling 1999-2002 ---------------------------------------------------- | År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade | ---------------------------------------------------- |1999 | 128 361 | 130 821 | 61 994 | ---------------------------------------------------- |2000 | 129 847 | 129 202 | 62 639 | ---------------------------------------------------- |2001 | 128 054 | 128 779 | 61 914 | ---------------------------------------------------- |2002 | 129 873 | 131 149 | 60 315 | ---------------------------------------------------- Av antalet balanserade mål var 19 % äldre än ett år, vilket är en förbättring med 4 procentenheter. Genomsnittsåldern för avgjorda tvistemål, brottmål och FT- mål var 8,4, 4,6 respektive 3,4 månader och hade endast marginellt förändrats sedan föregående år. Som framgår av tabellen i bilaga ... var medianåldern betydligt lägre än genomsnittsåldern. Av de tolv verksamhetsmål som uppställdes för tingsrätterna uppnåddes endast ett - andelen balanserade FT-mål äldre än tolv månader (5 %). Vidare låg resultaten förhållandevis nära verksamhetsmålen för avgjorda måls medianålder och för total balans. Resultatet avseende andelen balanserade mål äldre än sex respektive tolv månader låg, med undantag för det mål som uppnåtts, något längre från verksamhetsmålen. I förhållande till år 2001 hade tingsrätternas resultat förbättrats avseende fem verksamhetsmål och försämrats avseende tre. Vad gäller övriga fyra verksamhetsmål var resultatet oförändrat jämfört med föregående år. Regeringens bedömning är att tingsrätternas sammantagna resultat för år 2002 får anses godtagbart. Även om den faktiska måluppfyllelsen är låg har förbättringar skett av flera resultatindikatorer jämfört med föregående år. Resultaten varierar dock stort mellan de enskilda tingsrätterna. Vid vissa tingsrätter ligger resultaten långt från målen. Regeringen förutsätter att lämpliga åtgärder vidtas inom ramen för befintliga medel. Vad gäller hovrätterna ökade såväl antalet inkomna mål som antalet avgjorda mål. Även antalet balanserade mål ökade (se tabell). Hovrätternas målutveckling 1999-2002 ---------------------------------------------------- | År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade | ---------------------------------------------------- |1999 | 23 216 | 24 188 | 7 553 | ---------------------------------------------------- |2000 | 22 170 | 22 287 | 7 436 | ---------------------------------------------------- |2001 | 21 815 | 21 369 | 7 882 | ---------------------------------------------------- |2002 | 22 342 | 21 926 | 8 117 | ---------------------------------------------------- Av antalet balanserade mål var 10 % äldre än ett år, en förbättring med 3 procentenheter jämfört med föregående år. Genomsnittsåldern på avgjorda tvistemål och brottmål var 8,8 respektive 5,0 månader, vilket i princip är samma resultat som föregående år. Hovrätterna uppnådde två av de åtta verksamhetsmålen som hade satts upp, total balans för tvistemål samt andelen balanserade brottmål äldre än tolv månader. När det gäller målet för balanserade brottmål äldre än sex månader, som för år 2002 ändrades från 35 % till 20 %, låg hovrätterna sammantaget långt från målet (36 %). Även vad gäller målet för balanserade tvistemål äldre än sex månader låg hovrätterna en bit från verksamhetsmålet. På grund av en övergång till ett nytt statistiksystem m.m. saknas ett samlat resultat vad gäller målen för medianåldern. I övrigt låg måluppfyllelsen relativt nära målen. Regeringen konstaterar att en av hovrätterna visade ett sämre resultat än övriga, men att förstärkningsinsatser som förväntas förbättra resultatet nu genomförts. Sammantaget gör regeringen bedömningen att verksamhetsresultatet för hovrätterna måste anses som godtagbart. För länsrätternas del kan konstateras att antalet inkomna mål och avgjorda mål ökade liksom antalet balanserade mål (se tabell). Länsrätternas målutveckling 1999-2002 ---------------------------------------------------- | År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade| ---------------------------------------------------- | 1999 | 88 308 | 100 487 | 34 876 | ---------------------------------------------------- | 2000 | 86 809 | 89 879 | 31 581 | ---------------------------------------------------- | 2001 | 84 626 | 84 833 | 31 374 | ---------------------------------------------------- | 2002 | 90 036 | 88 807 | 32 713 | ---------------------------------------------------- Av antalet balanserade mål var ca 15 % äldre än ett år. För de största målgrupperna, skattemål (15 717) och socialförsäkringsmål (15 531) var genomsnittsåldern för avgjorda mål 10,3 respektive 7,8 månader, vilket är något sämre än föregående år. Länsrätterna förbättrade resultatet för sex av de åtta verksamhetsmål som fastställts, bl.a. sänktes medianåldern för avgjorda skattemål från 9,1 till 7,1 månader. Länsrätterna gemensamt uppnådde dock inte något av verksamhetsmålen, vilka hade skärpts sedan 2001. Resultaten varierar dock stort mellan de enskilda länsrätterna. Kraftigast avvek länsrätterna gemensamt från målet om att högst 20 % av de balanserade socialförsäkringsmålen borde vara äldre än sex månader. Resultatet var 40 %, vilket var en marginell förbättring jämfört med året innan. Regeringen gör sammantaget bedömningen att verksamhetsresultatet är godtagbart. Vid vissa länsrätter ligger resultaten dock långt från målen. Regeringen förutsätter att lämpliga åtgärder vidtas inom ramen för befintliga medel. När det gäller kammarrätterna ökade antalet inkomna mål medan antalet avgjorda mål minskade. Antalet balanserade mål minskade något (se tabell). Kammarrätternas målutveckling 1999-2002 ----------------------------------------------------- | År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade| ----------------------------------------------------- | 1999 | 26 497 | 27 423 | 22 166 | ----------------------------------------------------- | 2000 | 24 411 | 26 577 | 19 827 | ----------------------------------------------------- | 2001 | 22 014 | 24 308 | 17 568 | ----------------------------------------------------- | 2002 | 22 466 | 22 659 | 17 375 | ----------------------------------------------------- Kammarrätterna uppnådde inte något av de nio fastställda verksamhetsmålen, av vilka flera skärptes för år 2002. Liksom för hovrätterna har det inte, på grund av att kammarrätterna har olika målhanteringssystem, varit möjligt att redovisa ett samlat resultat avseende medianomloppstiderna för avgjorda mål. Antalet balanserade skattemål och antalet balanserade socialförsäkringsmål ökade. En viss förbättring skedde beträffande åldersstrukturen för skattemålen, men vad gäller resultaten för socialförsäkringsmålen försämrades dessa under år 2002. Regeringen konstaterar att situationen i kammarrätterna är bekymmersam och att omloppstiderna är för långa. Det är angeläget att korta omloppstiderna och minska balanserna. Regeringen förutsätter att lämpliga åtgärder vidtas inom ramen för befintliga medel. Vad gäller Högsta domstolen ökade antalet inkomna mål medan antalet avgjorda mål minskade. Antalet balanserade mål ökade med 27 % (se tabell). Målutvecklingen i Högsta domstolen 1999-2002 ---------------------------------------------------- | År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade| ---------------------------------------------------- |1999 | 5 461 | 5 382 | 1 441 | ---------------------------------------------------- |2000 | 4 862 | 5 165 | 1 138 | ---------------------------------------------------- |2001 | 4 691 | 5 005 | 823 | ---------------------------------------------------- |2002 | 4 717 | 4 487 | 1 050 | ---------------------------------------------------- Av antalet balanserade mål var drygt 8 % äldre än ett år, vilket var en minskning jämfört med året innan. Prövningstillstånd meddelades i 100 mål. För Högsta domstolen gällde att domstolen själv hade att ställa upp verksamhetsmål. Av de tolv mål som ställdes upp uppfyllde domstolen de fyra som gäller medianåldern för avgjorda mål men inget av de åtta mål som gäller målbalansens åldersfördelning. Regeringen gör bedömningen att den försämrade balanssituationen är tillfällig och att verksamhetsresultatet sammantaget får anses godtagbart. Vad slutligen gäller Regeringsrätten minskade såväl antalet inkomna mål som antalet avgjorda mål. Antalet balanserade mål minskade med 11 % (se tabell). Målutvecklingen i Regeringsrätten 1999-2002 ---------------------------------------------------- | År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade| ---------------------------------------------------- |1999 | 8 666 | 8 393 | 8 875 | ---------------------------------------------------- |2000 | 8 504 | 9 002 | 8 173 | ---------------------------------------------------- |2001 | 7 753 | 8 569 | 7 337 | ---------------------------------------------------- |2002 | 7 315 | 8 080 | 6 547 | ---------------------------------------------------- Av antalet balanserade mål är 37 % äldre än ett år, vilket är en minskning jämfört med föregående år. Prövningstillstånd meddelades i 248 mål. Även för Regeringsrätten gällde att domstolen själv hade att ställa upp verksamhetsmål. Av de nio uppsatta målen har Regeringsrätten nått sju. De två verksamhetsmål som inte uppfylldes rörde medianåldern för avgjorda mål. Regeringen anser att omloppstiderna generellt sett är för långa och att arbetssituationen är bekymmersam. De åtgärder som har vidtagits för att effektivisera verksamheten synes inte ha fått fullt genomslag. Regeringens sammantagna bedömning är dock att verksamhetsresultatet får anses godtagbart, men att det är angeläget att fortsatta åtgärder vidtas för att förbättra situationen. En sammanställning av tingsrätternas, hovrätternas, länsrätternas och kammarrätternas måluppfyllelse visar att de endast uppnår 3 av de 37 fastställda verksamhetsmålen (som anförts ovan har det beträffande fem av målen inte varit möjligt att redovisa ett samlat resultat). Utskottet vill för sin del framhålla att de uppsatta verksamhetsmålen och redovisningen av måluppfyllelsen utgör ett värdefullt beslutsunderlag för riksdagen. Det är därför olyckligt att det inte varit möjligt att redovisa vissa resultat. När det gäller själva måluppfyllelsen kan konstateras att den minskade jämfört med år 2001 om man ser till antalet uppfyllda verksamhetsmål. En förklaring är att verksamhetsmålen skärptes år 2002. Om man i stället ser till hur resultaten för respektive mål förändrades kan en viss förbättring konstateras. När det gäller tingsrätterna vill utskottet peka på att den pågående omorganisationen ofrånkomligen leder till störningar av olika slag i det dagliga arbetet. Ändå minskade ärendebalansen trots att antalet inkomna mål ökade jämfört med år 2001. Såvitt gäller tingsrätter, hovrätter och länsrätter finns det enligt utskottets mening ingenting som motsäger regeringens bedömning att domstolarnas sammantagna resultat för år 2002 får anses godtagbart, även om resultaten för vissa verksamhetsmål har försämrats. Utskottet utgår ifrån att de variationer i resultaten som föreligger mellan olika domstolar noga analyseras liksom vilka åtgärder som bör vidtas. Som regeringen anför är situationen för kammarrätterna mer bekymmersam. Det är oroväckande att den totala balansen ökade vad gäller såväl socialförsäkringsmål som skattemål. Utskottet uttalade i samband med behandlingen av förra årets budgetproposition att medborgarperspektivet kräver att det vidtas åtgärder för att komma till rätta med långa handläggningstider (bet. 2002/03:JuU1 s. 66). Då det för år 2002 saknas uppgifter om medianåldern för avgjorda mål i kammarrätterna är det svårt att bedöma om handläggningstiderna har förändrats. Utskottet utgår från att kammarrätternas situation noggrant kommer att följas och att åtgärder för att minska handläggningstiderna kommer att vidtas. När det sedan gäller Högsta domstolen och Regeringsrätten är deras uppgift i instansordningen huvudsakligen begränsad till att svara för rättsbildningen. Resultatet av verksamheten i dessa organ bör snarast bedömas utifrån andra utgångspunkter än hur snabbt målen avgörs, även om tidsfaktorn inte kan frånkännas betydelse även i dessa fall. Rättshjälpsmyndigheten skall snabbt och korrekt hantera rättshjälpsfrågor. Antalet ansökningar hos myndigheten har minskat något till ca 2 100. Omloppstiden för ärenden är liksom föregående år sex dagar. Regeringen har beslutat att Rättshjälpsmyndigheten och Rättshjälpsnämnden från och med den 1 mars 2004 skall knytas administrativt till Sundsvalls tingsrätt respektive Hovrätten för Nedre Norrland. De kvarstår dock som självständiga myndigheter. Regeringen anser att målet för Rättshjälpsmyndigheten att handläggningen skall vara rättssäker och effektiv är väl uppfyllt. Det finns enligt utskottets mening ingenting som motsäger denna bedömning. När det gäller hyres- och arrendenämnderna ökade antalet inkomna ärenden med 4 % och antalet avgjorda ärenden med 7 %. Antalet balanserade ärenden minskade något. De flesta av de tolv nämnder som finns i landet är enligt regeringen små och sårbara. Det finns också ett behov av att effektivisera förfarandet vid nämnderna. Det är därför regeringens avsikt att under år 2004 presentera ett förslag som omfattar såväl hyres- och arrendenämndernas organisation som en modernisering av förfarandereglerna. Regeringen anser att målet för hyres- och arrendenämnderna att handläggningen skall vara rättssäker och effektiv har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt. Det finns enligt utskottets mening ingenting som motsäger denna bedömning. Domstolsverket skall i administrativt hänseende leda och samordna verksamheten inom domstolsväsendet samt se till att verksamheten bedrivs effektivt. Att fördela resurser är en grundläggande del i verksamheten. Verket har tagit initiativ till utveckling av verksamheten i olika hänseenden samt stöttat och underlättat genomförandet av initiativ som tagits av enskilda domstolar. Utvecklingsarbetet fokuseras främst på fyra områden - domstolsorganisationen, införandet av verksamhetsstödet Vera, generationsväxlingen samt domstolsadministrationen. Riksrevisionsverket har i rapporten RRV 2003:17 Domstolar i förändring - Granskning av utvecklingsverksamheten inom Domstolsväsendet 1999-2002 granskat och utvärderat resultatet av de insatser för utveckling av verksamheten vid domstolarna som bedrivits. Enligt Riksrevisionsverket har utvecklingsarbetet bl.a. medfört att renodlingen av domarrollen och förutsättningarna för ökad samverkan mellan domstolarna fått ett genombrott samt att domstolarnas förändringsbenägenhet ökat. Domstolsverkets utvecklingsarbete bör dock enligt Riksrevisionsverket mer tydligt förankras i domstolsorganisationen. Regeringen anser att Domstolsverket på ett bra sätt får anses ha uppfyllt statsmakternas övergripande mål för myndighetens verksamhet. Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning i denna del. Verksamhetsinriktning år 2004 Sedan några år pågår en omfattande reformering av domstolsväsendet. Det övergripande syftet är att säkerställa att mål och ärenden skall avgöras med högt ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet. Detta innebär att handläggningen skall vara korrekt, snabb och genomföras utan onödiga resurser. När det gäller prioriteringar för år 2004 framhåller regeringen att det är angeläget att generellt minska omloppstiderna för samtliga målkategorier. Målbalanserna och målbalansernas åldersstruktur skall förbättras och på sikt återspegla omloppstiderna. Reformarbetet kan delas upp i fyra huvudområden - förändringar av den yttre organisationen, förändringar av den inre organisationen, renodling av verksamheten samt förbättringar av det processuella regelverket. För att reformarbetet skall kunna utveckla och effektivisera domstolsväsendet på ett ändamålsenligt sätt behövs samordnade satsningar inom de fyra huvudområdena. De delar av budgetpropositionen som berör reformeringen av den yttre tingsrättsorganisationen behandlas i samband med regeringens skrivelse Fortsatt reformering av tingsrättsorganisationen (skr. 2002/03:126) i ett annat betänkande (bet. 2003/04:JuU4). Utskottet har inget att invända mot vad regeringen anfört. Anslaget (Beloppen anges i tusental kronor) ----------------------------------------------------- |Anslag |Prop. | m | fp | kd |c | | 2003 | 2004 | | | | | |inkl. TB | | | | | | ----------------------------------------------------- |3 705 |3 881 |+ 100 |+ 104 |+ 120 |- | | 235 | 567 |000 |000 |000 | | ----------------------------------------------------- I tabellen finns en jämförelse av regeringens och oppositionens förslag till anslag för domstolsväsendet år 2004. Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna, hyresnämnderna, arrendenämnderna och Domstolsverket. Härutöver betalas från anslaget kostnaderna för Rättshjälpsmyndigheten. För år 2003 uppgår domstolsväsendets anslag, inklusive medel som tillförts på tilläggsbudgeten, till drygt 3 705 miljoner kronor. Vid ingången av året fanns också ett anslagssparande om drygt 45 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 3 713 miljoner kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på 3 881 567 000 kr. Anslagsramen har höjts med 50 miljoner kronor från och med år 2004 för att domstolsväsendet skall kunna fortsätta med det pågående reformarbetet. Vidare har anslagsramen höjts med ytterligare 18 miljoner kronor med anledning av en övergång från nettobudgetering till bruttobudgetering på anslaget avseende vissa efterbevaknings- och tillsynsavgifter. Med anledning av en ändrad instansordning för vissa överklaganden enligt plan- och bygglagen (1987:10), som beräknas leda till ett ökat antal mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna, har 500 000 kronor överförts från anslaget 90:5 Regeringskansliet m.m. till domstolsväsendet för år 2004. För domstolsväsendets arkivkostnader har 925 000 kronor överförts från domstolsväsendet till anslaget 28:21 Riksarkivet och landsarkiven. Till anslaget 4:9 Gentekniknämnden har engångsvis överförts 200 000 kronor för år 2004. Samtidigt har återföring av 311 000 kronor skett till domstolsväsendet från nämnden för engångsvisa medel år 2003. I anslagsberäkningen har även hänsyn tagits till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader. Slutligen ges domstolsväsendet kompensation med drygt 863 000 kr för den från och med år 2004 avgiftsbelagda årliga revisionen. I motion Ju462 (m) yrkas en höjning av anslaget med 100 miljoner kronor. En höjning av anslaget med 104 miljoner kronor begärs i motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp). I motion Ju476 (kd) begärs en höjning med 120 miljoner kronor. Motionsyrkandena motiveras i huvudsak med att ökade resurser behövs för att möta belastningen på domstolarna. Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag och avslår motionsyrkandena. Domstolsverkets ställning I motionerna K271 och Ju292 (båda m) samt Ju477 (fp) begärs att Domstolsverket skall ersättas med en självständig domstolsadministration. Motionärerna anser att en domstolsstyrelse bör inrättas efter dansk modell. Även i motion Ju349 (c) begärs att Domstolsverket skall avskaffas men här anser motionärerna att den verksamhet som i dag ligger på verket skall decentraliseras. Utskottet har behandlat motionsyrkanden motsvarande de nu aktuella vid ett flertal tidigare tillfällen, senast vid behandlingen av budgetpropositionen för år 2003 (bet. 2002/03:JuU1 s. 68 f.). För en utförlig redogörelse av den självständighetsprincip som råder för domstolarna, de överväganden som gjordes inför inrättandet av Domstolsverket år 1975, för innehållet i Domstolsverkets instruktion samt för den danska domstolsstyrelsen hänvisas till detta betänkande. Utskottet ställde sig då bakom sina tidigare uttalanden i frågan. Av dessa följer att Domstolsverkets verksamhet inte i något hänseende får inkräkta på domstolarnas självständighet i deras rättstillämpande och dömande verksamhet. Domstolsverkets uppgift är i stället att tillhandahålla kvalificerad service åt domstolarna i administrativa frågor. Visserligen bör Domstolsverket eftersträva att domstolsorganisationen är effektiv, men utskottet har understrukit att strävan efter effektivitet inte får gå ut över rättssäkerheten. Det har varit utskottets uppfattning att det nu redovisade synsättet också väl kommer till uttryck i Domstolsverkets instruktion. Mot denna bakgrund har utskottet under senare år inte funnit skäl för att tillsätta en utredning om Domstolsverkets ställning i förhållande till domstolarna. Utskottet vidhåller denna uppfattning och föreslår att riksdagen avslår motionerna K271, Ju292, Ju477 och Ju349 i denna del. Kriminalvården Utskottets förslag i korthet I detta avsnitt redogörs för kriminalvårdens resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet delar regeringens bedömning att kriminalvården i stort har fullgjort de mål som ställts upp för dess verksamhet. I avsnittet tar utskottet vidare ställning till vilka mål kriminalvården bör ha för verksamheten under år 2004. Utskottet behandlar också ett antal motionsyrkanden bl.a. om prioriteringar av psykiatrisk vård och frivårdens verksamhet, om beläggningssituationen samt om insatser mot drogmissbruk bland kriminalvårdens klienter. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Utskottet hänvisar därvid bl.a. till gjorda och föreslagna tillskott till kriminalvården samt till genomförda reformer och pågående arbete inom kriminalvården. Jämför reservationerna 21-31 samt de särskilda yttrandena 13-14. Inledning Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa påföljderna fängelse, skyddstillsyn och villkorlig dom med samhällstjänst, att ansvara för övervakningen av de villkorligt frigivna och de som står under intensivövervakning med elektronisk kontroll samt att utföra särskilda personutredningar i brottmål. Kriminalvården ansvarar dessutom för verksamheten vid häktena samt sköter transporter av frihetsberövade personer som skall avvisas eller utvisas från Sverige. Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för all kriminalvårdsverksamhet. Den är också chefsmyndighet för de 36 lokala kriminalvårdsmyndigheterna och för transporttjänsten. I administrativt hänseende är styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och för de 30 övervakningsnämnderna. Resultatuppföljning Kriminalvårdens resultat för år 2002 skall bedömas mot bakgrund av de mål som uppställts för verksamheten avseende det nämnda året. Enligt dessa skulle kriminalvården förhindra grov brottslighet under verkställigheten, förebygga återfall i brott, förbereda frigivning av de intagna samt bekämpa narkotikamissbruk inom kriminalvården. I det följande beskrivs kriminalvårdens resultat jämte regeringens bedömning med fokus på de angivna målen. Avslutningsvis redovisar utskottet sin uppfattning. För möjligheten att uppnå samtliga uppställda mål är bl.a. beläggningssituationen av väsentlig betydelse. I denna del kan följande noteras. Medelbeläggningen vid landets kriminalvårdsanstalter var 4 121 personer under år 2002, vilket utgör en ökning med 6 % jämfört med föregående år. Medelantalet tillgängliga anstaltsplatser var 118 fler år 2002 jämfört med föregående år. Medelbeläggningen motsvarade år 2002 ca 95 % av medelantalet tillgängliga platser, vilket är en ökning med 3 procentenheter jämfört med föregående år (se tabell). Den långsiktiga målsättningen för kriminalvården är att beläggningsgraden vid anstalt skall vara 90 %, detta för att klara nödvändig differentiering av de intagna. Antal tillgängliga platser och medelbeläggning på rikets anstalter ---------------------------------------------------- |År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i | | |tillgängliga | |procent av | | |platser | |tillgängliga | | | | |platser | ---------------------------------------------------- |1998 | 4 087 | 3 573 | 87 % | ---------------------------------------------------- |1999 | 4 085 | 3 596 | 88 % | ---------------------------------------------------- |2000 | 4 125 | 3 712 | 90 % | ---------------------------------------------------- |2001 | 4 228 | 3 892 | 92 % | ---------------------------------------------------- |2002 | 4 346 | 4 121 | 95 % | ---------------------------------------------------- Den genomsnittliga beläggningen var under år 2002 väsentligt högre på de slutna anstalterna (98 %) än på de öppna (87 %). Här kan nämnas att Kriminalvårdsstyrelsen under innevarande år genomfört ett öppenplaceringsprojekt varigenom 129 slutna platser har frigjorts. För att kunna komma till rätta med den akuta situationen med hög beläggning på anstalterna tillämpar kriminalvården viss överbeläggning samtidigt som ett effektivare utnyttjande av de öppna anstalterna eftersträvas. I detta sammanhang kan nämnas att Kriminalvårdsstyrelsen, bl.a. för att kunna klara nödvändig differentiering, har som långsiktig målsättning att beläggningsgraden vid anstalt skall vara 90 %. Medelbeläggningen vid landets häkten var 1 652 personer under år 2002, vilket utgör en ökning med nästan 10 % jämfört med föregående år. Medelantalet tillgängliga häktesplatser var 80 fler år 2002 jämfört med år 2001. Medelbeläggningen motsvarade år 2002 ca 98 % av medelantalet tillängliga platser, vilket i sig är en ökning med 4 procentenheter från föregående år (se tabell). Antal häktesplatser och medelbeläggning på rikets häkten ---------------------------------------------------- |År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i | | |tillgängliga | |procent av | | |platser | |tillgängliga | | | | |platser | ---------------------------------------------------- |1998 | 1 479 | 1 264 | 85 % | ---------------------------------------------------- |1999 | 1 480 | 1 276 | 86 % | ---------------------------------------------------- |2000 | 1 521 | 1 367 | 90 % | ---------------------------------------------------- |2001 | 1 601 | 1 507 | 94 % | ---------------------------------------------------- |2002 | 1 681 | 1 652 | 98 % | ---------------------------------------------------- Antalet verkställighetsfall i häkte var i medeltal 350 under år 2002, vilket motsvarar en ökning med 6 % jämfört med föregående år och en ökning med 70 % jämfört med året dessförinnan. Medelantalet fängelsedömda som väntar på anstaltsplats har också fortsatt att öka år 2002. Antalet har fördubblats mellan år 2000 och år 2002 (se tabell). Medelantal verkställighetsfall på rikets häkten ---------------------------------------------------- |År |Medelantal |Därav fängelsedömda som | | |verkställighetsfall |väntar på anstaltsplats | | |på häkte | | ---------------------------------------------------- |1998 | 178 | 135 | ---------------------------------------------------- |1999 | 201 | 146 | ---------------------------------------------------- |2000 | 206 | 153 | ---------------------------------------------------- |2001 | 329 | 277 | ---------------------------------------------------- |2002 | 350 | 307 | ---------------------------------------------------- En förklaring till det under år 2002 stora antalet verkställighetsfall i häkte är enligt Kriminalvårdsstyrelsen - i likhet med föregående år - platsbristen inom anstaltsorganisationen med åtföljande problem att placera ut intagna med verkställbara domar i anstalt. Fortsatt sedan föregående år har det förelegat problem med mögel i vissa häkteslokaler, något som förvärrat den redan ansträngda platssituationen. Tillfälliga häktesplatser har fått inrättas för att lösa den akuta situationen. Vid utgången av år 2002 var ca 150 sådana tillfälliga häktesplatser i bruk. Kostnaden per producerat vårddygn på anstalt var år 2002 i genomsnitt 1 685 kr, vilket är i princip samma kostnad som föregående år. Dygnskostnaden per producerat vårddygn på häkte var 1 874 kr, vilket är en ökning med knappt 4 % jämfört med föregående år (se tabell). Enligt kriminalvårdsstyrelsen kan denna kostnadsökning bl.a. tillskrivas utnyttjandet av mycket dyra tillfälliga häktesplatser. Genomsnittlig kostnad per producerat vårddygn på anstalt och häkte --------------------------------------------------- |År | Alla | Slutna | Öppna |Häkte | | |anstalter |anstalter |anstalter | | --------------------------------------------------- |1998|1 870 kr |2 123 kr | 1 288 kr |1 869 kr | --------------------------------------------------- |1999|1 836 kr |2 028 kr |1 340 kr |1 925 kr | --------------------------------------------------- |2000|1 737 kr |1 896 kr |1 327 kr |1 809 kr | --------------------------------------------------- |2001|1 684 kr |1 835 kr |1 275 kr |1 809 kr | --------------------------------------------------- |2002|1 685 kr |1 818 kr |1 325 kr |1 874 kr | --------------------------------------------------- Regeringen konstaterar beträffande beläggningsläget i anstalter och häkten att situationen påverkat kriminalvårdens arbete under år 2002. Ytterligare 150 miljoner kronor tillfördes kriminalvården under år 2002 för att möjliggöra inrättandet av nya platser. Platsutbyggnaden har emellertid inte kunnat ske i planerad takt, vilket lett till att temporära lösningar fått tillgripas. Dessa har inneburit såväl verksamhetsmässiga nackdelar som fördyringar. Regeringen anför att ansträngningarna för att undanröja hinder för en effektiv platsutbyggnad ytterligare måste intensifieras. I ett särskilt uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen har regeringen lagt fast de riktlinjer som skall gälla vid den fortsatta platsutbyggnaden. Beträffande verksamheten inom frivården kan nämnas att det genomsnittliga antalet frivårdsklienter, inklusive personer dömda till villkorlig dom med samhällstjänst och klienter i anstalt med förordnad övervakare, ökade år 2002 till 15 365 personer, vilket motsvarar en ökning med 10 % jämfört med föregående år och en ökning med 18 % jämfört med år 1998. Den största procentuella ökningen återfinns bland skyddstillsynsdömda samt personer dömda till villkorlig dom med samhällstjänst. Antalet personer som avtjänar kortare fängelsestraff i form av intensivövervakning med elektronisk kontroll fortsatte att minska år 2002 (se tabell). Genomsnittligt antal frivårdsklienter -------------------------------------------------- | |1998 |1999 |2000 |2001 |2002 | | | | | | | | -------------------------------------------------- |Skyddstillsyn | | 7 | 6 |6 938 | 7 697| | |7 163 |029 | 944 | | | -------------------------------------------------- |- Därav med | | | | | | |kon- | | | | | | |traktsvård | 1 | 1 | 1 | 1 | 1| | | 013 |091 | 092 | 048 | 143| -------------------------------------------------- |- Därav med | | | | | | |samhällstjänst| | | | | | | | | | 1 | 1 | 1| | | 680 |854 | 087 | 156 | 221| -------------------------------------------------- |Villkorligt | 4 | 4 | 4 |4 233 | 4| |frigivna | 023 |219 | 234 | | 495| -------------------------------------------------- |Intensivövervakade| | | | | | | | | | | | | | | | 340 | 218 | 202 | 182| | | 381 | | | | | -------------------------------------------------- |IÖV-utsluss | - | - | - | | 42| | | | | | 29 | | -------------------------------------------------- |Villkorlig | | | | | | |dom med | | | | | | |samhällstjänst| - | 157 | 331 | 646 | 800| -------------------------------------------------- |Klienter i | | | | | | |anstalt med | | | | | | |övervakare | 1 | 1 |1 720 | 1 | 2| | | 395 |625 | | 895 | 149| -------------------------------------------------- |Totalt | 12 | 13 | 13 | 13 | 15| | | 962 |370 | 447 | 943 | 365| -------------------------------------------------- Antalet utförda personutredningar under år 2002 uppgick till 25 234, vilket utgör en ökning med 4 % jämfört med föregående år. Antalet lekmannaövervakare var 4 783 den 1 januari 2003, vilket är en ökning med 6 % jämfört med samma datum ett år tidigare. Andelen klienter med lekmannaövervakare är 44 %, vilket är samma andel som föregående år. Regeringen anför att frivården uppfyller en central del av kriminalvårdens uppdrag. Inom frivården finns en stor kompetens när det gäller återfallsförebyggande arbete. Genom integreringen med kriminalvårdens övriga verksamhet kan ett ömsesidigt och utvecklande utbyte åstadkommas. Inte minst mot bakgrund av arbetet med intensifierade frigivningsförberedelser anför regeringen att den kommer att ha anledning att noga följa upp frivårdens arbete framöver. Här kan också nämnas att Brottsförebyggande rådet på regeringens uppdrag har utvärderat påföljdskombinationerna villkorlig dom respektive skyddstillsyn med samhällstjänst som de har kommit att tillämpas efter den 1 januari 1999. Av utvärderingen framgår bl.a. att frivårdens utredningar håller god kvalitet, att misskötsamheten bland klienterna är låg samt att villkorlig dom med samhällstjänst främst utdöms som alternativ till de kortaste fängelsestraffen (BRÅ-rapport 2003:3). När det gäller uppgiften för kriminalvården att förhindra grov brottslighet under verkställigheten kan följande noteras. Förutsättningarna att förhindra grov brottslighet under verkställigheten har enligt Kriminalvårdsstyrelsen förbättrats påtagligt sedan kriminalvården gavs möjlighet att arbeta mer samlat med att följa den grova brottsligheten initierad inifrån anstalt genom att föra ett särskilt s.k. säkerhetsregister. Tjänstemän på de sex större anstalter som särskilt utsetts att arbeta med dessa frågor har utbildats för uppgiften och givits utrymme att samla in och kartlägga information om intagna som under verkställigheten kopplats till våld, hot, drogtrafik samt tillhörighet till kriminella anstaltsgäng. Arbetet med att differentiera de intagna för att förhindra olämpliga klientkonstellationer har förbättrats som en följd av den förbättrade underrättelseinformationen. Kriminalvårdens personal har även arbetat med att förhindra nyrekrytering till de kriminella gängen på anstalterna, bl.a. genom att inte tillåta västar, dekaler och viss litteratur som kan stimulera intresset hos de intagna. Vid de flesta kriminalvårdsmyndigheter finns i dag avsnitt i de lokala beredskapsplanerna som särskilt fokuserar på hur man förebygger och motverkar hot och våld mot personalen och mellan intagna. Runt om i landet används larmpaket på anstalterna för att skydda utsatt personal. Regeringen konstaterar att situationen inom den slutna kriminalvården med ett allt tyngre och mer svårhanterligt klientel har medfört att ökad uppmärksamhet fått ägnas ett antal säkerhetsfrågor. Detta har kriminalvården enligt regeringen gjort på ett mycket tillfredsställande sätt. Regeringen anser att det är viktigt att detta arbete fortsätter så att brottslighet kan förhindras och ordningen upprätthållas utan att detta går ut över det återfallsförebyggande arbetet och anstaltsklimatet i allmänhet. I detta sammanhang kan även utvecklingen i antal avvikelser från anstalter beröras. Det kan konstateras att antalet direktavvikelser från anstalterna ökat år 2002 jämfört med de närmast föregående åren. För de slutna anstalterna rör det sig om en ökning med 72 % jämfört med år 2001 och en ökning med 14 % jämfört med år 2000. För de öppna anstalterna rör det sig om en ökning med 13 % jämfört med år 2001 och en minskning med 4 % jämfört med år 2000 (se tabell). Antalet direktavvikelser, såväl från slutna som öppna anstalter, var dock väsentligt lägre år 2002 jämfört med tio år tidigare. Antalet avvikelser i samband med permission eller annan utevistelse har minskat under år 2002 jämfört med föregående år. Antalet avvikelser från anstalter ---------------------------------------------------- | | Slutna anstalter | Öppna anstalter | --------------------------------------------------- |År |Avvikelser| Vid |Avvikelser| Vid | | |direkt |permission |direkt |permission| | | från | eller | från |eller annan | | |anstalt 1 | annan |anstalt 1 |utevistelse | | | |utevistelse| | | --------------------------------------------------- |1998| 47 | 148 | 157 | 9 | --------------------------------------------------- |1999| 42 | 120 | 119 | 12 | --------------------------------------------------- |2000| 44 | 226 | 141 | 61 | --------------------------------------------------- |2001| 29 | 225 | 120 | 62 | --------------------------------------------------- |2002| 50 | 193 | 136 | 53 | --------------------------------------------------- 1 Inklusive i samband med transport I fråga om åtgärder för att förebygga återfall i brott kan följande nämnas. Under år 2002 har utvecklingen av de brotts- och missbruksrelaterade programmen fortsatt. En ackrediteringspanel bestående av vetenskaplig expertis från olika universitet har inrättats med uppdrag att bedöma programmen i syfte att säkerställa att de har vetenskapligt dokumenterade effekter på återfall i brott. Den totala sysselsättningsgraden för de intagna i anstalt under år 2002 var 77 %, vilket utgör en minskning med två procentenheter jämfört med föregående år. Sysselsättningsgraden bland de intagna i anstalt har minskat kontinuerligt de senaste åren. Fördelningen av sysselsättning vid anstalt (tusental tim.) ---------------------------------------------------- |År |Arbetsdrift|Utbildning|Intern|Program-|Övrig | Outnyttjad | | | | |service|verksamhet| sysselsättning | tid | ---------------------------------------------------- |1998 |2 |853 |1 296 |652 |968 |1 419 | | |081 | | | | | | ---------------------------------------------------- |1999 |2 |845 |1 312 |526 |991 |1 234 | | |045 | | | | | | ---------------------------------------------------- |2000 |2 |872 |1 425 |402 |1 018 |1 355 | | |062 | | | | | | ---------------------------------------------------- |2001 |2 |898 |1 483 |384 |1 156 |1 561 | | |073 | | | | | | ---------------------------------------------------- |2002 |2 |957 |1 505 |390 |1 189 |1 802 | | |065 | | | | | | ---------------------------------------------------- Beträffande de enskilda sysselsättningsformerna kan särskilt noteras att brotts- och missbruksprogram under år 2002 legat kvar på en låg andel av de intagnas totala sysselsättning. Programverksamheten upptog endast ca 5 % av tillgänglig tid, vilket är samma andel som föregående år. Sedan år 1998 har antalet genomförda timmar i programverksamhet minskat med ca 40 %. Under samma period har antalet intagna i anstalterna ökat. Programmen har enligt Kriminalvårdsstyrelsen i genomsnitt nått endast ca 70 % av den volym som avsågs inför år 2002. Undantaget är narkotikaprogrammet Våga välja som nått 110 % av den volym som avsågs. Kriminalvårdsstyrelsen anger, som huvudsaklig förklaring till att olika brotts- och missbruksrelaterade program i ett flertal fall inte uppnått de volymer som anges i uppdragen, den höga beläggningen på anstalterna som tagit stora personalresurser i anspråk. Regeringen anför i denna del bl.a. att kriminalvårdens verksamhet under år 2002 präglats av den höga beläggningsnivån och de svårigheter som är förknippade med den. Trots det har kriminalvården fortsatt sina strävanden mot ett effektivt återfallsförebyggande arbete. Regeringen anser att den inriktning av programverksamheten där kvalitet snarare än kvantitet har prioriterats är värdefull och att detta arbete bör fortsätta. Det är också viktigt att det arbete som inleds under anstaltstiden med att förebygga återfall i brott fortsätter efter verkställighetens slut. De intagnas egen motivation till förändring är av central betydelse. För att kriminalvårdens inledande åtgärder skall ha avsedd effekt krävs också att andra huvudmän i samhället fortsätter det arbete som påbörjats under verkställigheten. Beträffande målet att förbereda de intagna för frigivning kan till att börja med noteras den treåriga försöksverksamheten med intensifierade frigivningsförberedelser som inleddes den 1 oktober 2001. Inom ramen för denna verksamhet infördes hösten 2001 nya föreskrifter om verkställighetsplanering, där tyngdpunkten läggs på att identifiera den enskildes behov och risker för återfall i brott. Nya metoder har införts för att professionalisera kontakten med de intagna på områden som riskbedömning och motivationshöjande åtgärder. Genom det nya sättet att planera verkställigheten har kriminalvården redan från början större fokus på frigivningen. Vid verkställighetsplaneringen har kriminalvården i större utsträckning börjat använda bedömningsinstrumentet ASI/MAPS, som går ut på att risk- och behovsbedöma de intagna för att därigenom bättre kunna planera verkställigheten för dem. Kriminalvårdens samverkan med andra myndigheter och organisationer för att förbättra frigivningsförberedelserna har fortsatt under år 2002. Det rör sig bl.a. om samarbete med arbetsförmedlingarna, socialtjänsten i kommunerna samt hälso- och sjukvården. Flertalet kriminalvårdsmyndigheter har enligt Kriminalvårdsstyrelsen även ett positivt samarbete med föreningen Kriminellas revansch i samhället, KRIS. Ett femtontal kriminalvårdsmyndigheter har tecknat avtal med KRIS. Samarbete sker även med ett stort antal andra ideella organisationer. Som ett led i den nyss nämnda försöksverksamheten med frigivningsförberedelser infördes en möjlighet för långtidsdömda att få avtjäna de sista månaderna av anstaltsverkställigheten genom intensivövervakning med elektronisk kontroll, s.k. IÖV-utsluss. Under år 2002 fattade Kriminalvårdsstyrelsen beslut i ca 360 ärenden och beviljade ca 210 sådana ansökningar. Antalet stämmer enligt Kriminalvårdsstyrelsen relativt väl med på förhand uppgjorda prognoser. Som framgår ovan i tabellen rörande frivårdens klienter var under år 2002 i genomsnitt 42 personer underkastade denna typ av intensivövervakning. Självförvaltning bedrevs vid utgången av år 2002 vid 12 anstalter och omfattade sammanlagt ca 200 platser. Under innevarande år har antalet platser med självförvaltning ökat till ca 450 fördelat på 26 anstalter. Större delen av denna verksamhet inleddes under år 2002 eller 2003. Härutöver bedrivs vid många anstalter verksamhet med inslag av självförvaltning. Det är t.ex. vanligt att de intagna städar och sköter sin egen tvätt. All nybyggnation av anstaltsplatser sker med beaktande av möjligheten till självförvaltning. Regeringen anför i propositionen att det är viktigt att övergången mellan anstalt och frihet sker på ett välplanerat sätt. Det är därför angeläget att kriminalvårdens arbete redan från början fokuserar på insatser som ger den intagne förbättrade förutsättningar att leva ett liv utan kriminalitet och droger efter frigivningen. Regeringen ser därför positivt på att kriminalvården fortsätter sitt arbete med att utveckla metoder som skall höja kvaliteten i arbetet med att identifiera risker och behov, samt motivera klienter till förändring. Regeringen ser positivt på att försöksverksamheten med intensivövervakning i samband med frigivningen hittills haft goda resultat. Regeringen uppmanar kriminalvården att fortsätta utvecklingen av samarbetet med kommunerna och andra huvudmän i samhället. I fråga om bekämpningen av narkotikamissbruk inom kriminalvården framgår det av Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning att tolv anstalter har rapporterat att missbruk förekommit ofta eller så gott som dagligen under perioden april-september 2002. Beträffande samma period år 2001 rapporterade åtta anstalter sådana problem. Andelen narkotikamissbrukare i anstalt har ökat under de senaste åren. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen beror detta bl.a. på att personer dömda till upp till tre månaders fängelse i många fall avtjänar sitt straff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll. I denna grupp av dömda är narkotikamissbruk sällsynt förekommande. Den 1 oktober 2002 var andelen intagna som klassificerats som antingen narkotikamissbrukare eller blandmissbrukare 52 %, en ökning med två procentenheter jämfört med samma datum föregående år (se tabell). Det bör här påpekas att detta inte innebär att hälften av de intagna missbrukar under anstaltstiden; innebörden är att hälften av de intagna bedömdes vara aktiva missbrukare när de togs in. Drogmissbrukare inskrivna i anstalt per den 1 oktober åren 1998-2002 ---------------------------------------------------- |År | |Narkotikamiss-|Blandmiss- |Alkoholmiss- | | |Totalt|brukare | | | | | | | brukare | brukare | | |antal| | | | | | | | | | | | | | | | | |intagna| | | | ------------------------------------------------- | | |Antal|% |Antal|% |Antal|% | ------------------------------------------------- |1998|3 |1 |28,8 |590 |16,6 |523 |14,7| | |546 |021 | | | | | | ------------------------------------------------- |1999|3 |1 |29,0 |634 |17,9 |551 |15,6| | |536 |025 | | | | | | ------------------------------------------------- |2000|3 |1 |33,4 |624 |17,2 |479 |13,2| | |633 |215 | | | | | | ------------------------------------------------- |2001|3 |1 |34,5 |555 |15,0 |468 |12,6| | |708 |279 | | | | | | ------------------------------------------------- |2002|4 |1 |34,1 |762 |18,2 |523 |12,5| | |188 |427 | | | | | | ------------------------------------------------- Även bland frivårdsklienterna har andelen med känt missbruk ökat. Den 1 april 2002 uppgick andelen frivårdsklienter med känt narkotikamissbruk eller blandmissbruk till 43 %. För tio år sedan var motsvarande siffra 26 %. Inom ramen för den nationella narkotikahandlingsplan som beslutades av riksdagen våren 2002 (prop. 2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, bet. 2001/02:JuU5y, rskr. 2001/02:193) fick Kriminalvårdsstyrelsen i april 2002 i uppdrag av regeringen att genomföra en särskild satsning på att bekämpa narkotikamissbruket bland kriminalvårdens klienter. För detta ändamål avsätts 100 miljoner kronor under tre år till kriminalvården. Målsättningen för satsningen är bl.a. att samtliga narkotikamissbrukare som kommer i kontakt med kriminalvården skall identifieras och erbjudas vård, att intagna som inte vill komma i kontakt med narkotika erbjuds en narkotikafri verkställighet samt att de missbruksrelaterade programmen utvecklas och utvärderas och att fler narkotikamissbrukare genomgår dessa program. I målsättningen ligger också att kraftigt minska införseln av narkotika på anstalter och häkten samt att utveckla samverkan både inom och mellan lokala kriminalvårdsmyndigheter samt med andra myndigheter. Personalen skall också ha kunskaper som är relevanta för arbete med bl.a. motivation av missbrukare. Enligt vad som anges i Kriminalvårdens årsredovisning fanns det vid ingången av år 2002 633 platser till förfogande som specialresurs för att motivera narkotikamissbrukare till behandling. Som ett resultat av den särskilda narkotikasatsningen har antalet motivations- och behandlingsplatser ökat väsentligt. Vid utgången av år 2002 var antalet platser 1 430. Av dessa utgjorde 168 platser för svårmotiverade, 761 motivationsplatser samt 501 platser för missbruksbehandling. Även antalet placerade för behandling enligt 34 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) ökade under året. Regeringen konstaterar att narkotikasituationen vid anstalter och inom frivården återspeglar utvecklingen av narkotikasituationen i samhället i stort. Under senare år har narkotikasituationen vid såväl anstalter som inom frivården förvärrats genom att fler nyintagna på anstalt eller de nya klienterna inom frivården varit narkotikamissbrukare. Regeringen ser därför mycket positivt på att kriminalvården lyckats vända den negativa utvecklingen såväl vad avser särskild verksamhet mot intagnas narkotikamissbruk som avseende placeringar enligt 34 § KvaL. Regeringen understryker dock vikten av att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket ges fortsatt hög prioritet. Det är en av kriminalvårdens viktigaste uppgifter att bekämpa narkotikamissbruket och av väsentlig betydelse för att förebygga återfall i brott. Det är viktigt att kriminalvårdens åtgärder är effektiva och att ansträngningar görs för att mäta resultaten. Regeringen avser att noga följa kriminalvårdens insatser mot narkotikamissbruk. Utskottet vill i fråga om kriminalvårdens verksamhet och resultat framföra följande. Utskottet kan konstatera att beläggningssituationen på anstalter och häkten förvärrats ytterligare under år 2002. Av kriminalvårdens månatliga verksamhetsstatistik för innevarande år framgår att denna situation inte heller förbättrats under år 2003. Tvärtom har beläggningen ökat väsentligt på de öppna anstalterna medan beläggningen på de slutna anstalterna är oförändrat hög. Situationen med en allt högre beläggning på anstalter och häkten är bekymmersam. Kriminalvårdens förutsättningar att bedriva en säker och human kriminalvård samt att minska antalet återfall i brott påverkas härigenom negativt. Genom den höga beläggningen försvåras arbetet med att differentiera de intagna, något som är en förutsättning för en effektiv programverksamhet och ett framgångsrikt påverkansarbete med de intagna. Kriminalvården har på tilläggsbudget under innevarande år tillförts 300 miljoner kronor. För år 2004 föreslår regeringen ett tillskott om 150 miljoner kronor, bl.a. för att öka anstalts- och häkteskapaciteten. Dessa tillskott är nödvändiga för att lösa den akuta beläggningssituationen. Utskottet delar regeringens uppfattning att ansträngningarna för att undanröja hinder för en effektiv platsutbyggnad måste intensifieras och ser positivt på att särskilda riktlinjer för den fortsatta platsutbyggnaden lagts fast av regeringen. Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att beläggningsgraden på anstalterna är sådan att det är möjligt att kontinuerligt upprätthålla erforderlig differentiering av de intagna. Beträffande uppgiften att förhindra grov brottslighet under verkställigheten delar utskottet regeringens bedömning att kriminalvården mött behovet av ökade säkerhetsåtgärder i anstalterna på ett mycket tillfredsställande sätt och att det är viktigt att detta arbete fortsätter. Ett ytterligare verktyg i detta arbete utgör den nyligen införda möjligheten till utstörning av mobiltelefontrafik på anstalterna. Här kan också nämnas att regeringen i september 2003 överlämnade en proposition till riksdagen (prop. 2003/04:3) med förslag till lagbestämmelser som ger Kriminalvårdsstyrelsen rätt att besluta att samtliga personer som passerar in i en viss anstalt eller ett visst häkte skall få kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll). Syftet med kontrollen skall vara att söka efter otillåtna föremål, t.ex. narkotika och mobiltelefoner. Förslaget behandlas för närvarande i riksdagen och lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 februari 2004. I fråga om åtgärder för att förebygga återfall i brott kan utskottet konstatera att den totala sysselsättningsgraden för de intagna fortsatt att minska även under år 2002. Som utskottet anfört i budgetbetänkandena avseende de två föregående åren (bet. 2001/02:JuU1 s. 86 och bet. 2002/03:JuU1 s. 93 f) är det viktigt att fängelsetiden ges ett meningsfullt innehåll och att de intagna därvid erbjuds lämplig sysselsättning. Som utskottet anfört ovan och som regeringen också pekar på medför den höga beläggningen svårigheter att tillhandahålla ett för den enskilde lämpligt verkställighetsinnehåll. Utskottet delar regeringens uppfattning att inriktningen på kvalitet snarare än kvantitet inom programverksamheten är värdefull och att det arbete som inleds under anstaltstiden med att förebygga brott måste fortsätta efter frigivning. När det gäller frigivningsförberedelser delar utskottet regeringens uppfattning att det är angeläget att kriminalvårdens arbete redan från början fokuserar på insatser som ger den intagne förbättrade förutsättningar att leva ett liv utan kriminalitet och droger efter frigivningen. Utskottet ser positivt på de ändrade arbetsmetoder som infördes på detta område år 2001. Det är glädjande att antalet platser med självförvaltning ökat under år 2002 och även fortsatt att byggas ut under innevarande år. Utskottet kan dock med oro konstatera att antalet verkställighetsfall på häkte är fortsatt högt och att det därför kan antas att många intagna med relativt korta straff friges direkt från häkte. Bekämpning av drogmissbruk är en av kriminalvårdens viktigaste uppgifter och av väsentlig betydelse för att förebygga återfall i brott. Utskottet kan konstatera att missbrukssituationen på anstalterna inte har blivit bättre under år 2002. De särskilda medel som tillförts kriminalvården för att bekämpa narkotikamissbruket bland kriminalvårdens klienter började komma till användning under år 2002, och antalet anstaltsplatser för motivation och behandling av intagna missbrukare har ökat väsentligt. Utskottet delar regeringens bedömning att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket måste ges fortsatt hög prioritet. Sammanfattningsvis har utskottet inte funnit något som talar emot de slutsatser regeringen dragit i fråga om verksamheten inom kriminalvården. Verksamhetsinriktning år 2004 Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004 uppställt mål för sex olika verksamhetsområden. För kriminalvården är det främst verksamhetsområde 4, verkställighet av påföljder, som är relevant. Regeringen anger här två övergripande mål, dels skall påföljder verkställas på ett säkert och humant sätt, dels skall antalet återfall i brott minska. Att verkställigheten skall vara säker innebär att brott under verkställigheten, vare sig de riktar sig mot allmänheten, kriminalvårdens personal eller andra intagna, inte är acceptabelt. Aktiviteter i kriminella nätverk, rymningar och ordningsstörningar i allmänhet skall också förhindras. Det är enligt regeringen viktigt att kriminalvårdens säkerhetsarbete på detta område fortsätter så att brottsligheten kan förhindras och ordningen upprätthållas utan att detta går ut över det återfallsförebyggande arbetet och anstaltsklimatet i allmänhet. Regeringen anför vidare att höga krav måste ställas på de myndigheter och tjänstemän som ansvarar för verkställigheten för att tillse att denna präglas av en human människosyn, god omvårdnad och respekt för den enskildes integritet och rättssäkerhet. Vad gäller målet att antalet återfall i brott skall minska anför regeringen att förväntningarna i denna del måste vara realistiska men poängterar samtidigt att även marginella förändringar i andelen återfall bland kriminalvårdens klienter har stor betydelse såväl ur ett mänskligt som ett samhällsekonomiskt perspektiv. Det är angeläget att instrumenten att mäta återfall och studera orsakssamband utvecklas och förfinas. De båda målen för verksamhetsområdet skall enligt regeringen inte ställas mot varandra utan ses som jämställda och kompletterande. Ett aktivt återfallsförebyggande arbete förutsätter att de dömda avhåller sig från kriminalitet och droger under verkställigheten, att de inte avviker från anstalt eller annan placering och att de regler som gäller för verkställigheten respekteras. Självfallet är det också en förutsättning att varje person behandlas på ett respektfullt sätt. Utskottet har inget att erinra mot regeringens bedömningar i denna del. Anslaget (Beloppen anges i tusental kronor) --------------------------------------------------- |Anslag |Prop. | m | fp | kd | c | | 2003 | 2004 | | | | | |inkl. TB | | | | | | --------------------------------------------------- |4 772 |4 761 |+ 150 |+ 250 |+ 152 |+ 75 | | 939 | 044 |000 |000 |000 |000 | --------------------------------------------------- I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och oppositionens förslag till anslag för kriminalvården för år 2004. För år 2003 uppgår kriminalvårdens anslag, inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget, till knappt 4,8 miljarder kronor. Vid ingången av året hade en anslagskredit om drygt 222 miljoner kronor utnyttjats. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 4,6 miljarder kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på närmare 4,8 miljarder kronor. För att ge kriminalvården föreutsättningar att möta det ökade platsbehovet föreslår regeringen att anslaget tillförs 150 miljoner kronor. Av detta tillskott skall 30 miljoner kronor användas till den särskilda narkotikasatsningen inom kriminalvården (se prop. 2001/02:91). I anslagsberäkningen har även hänsyn tagits till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader samt en delfinansiering av arkivhållningen hos Riksarkivet. Vidare ges kriminalvården kompensation med drygt 1,8 miljoner kronor för den fr.o.m. år 2004 avgiftsbelagda årliga revisionen. I motion Ju462 (m) begärs en höjning av anslaget med ytterligare 150 miljoner kronor för att bl.a. ytterligare öka antalet platser på anstalter och häkten och för att överföra institutionsvården av unga lagöverträdare från Statens institutionsstyrelse till kriminalvården. I motion Ju292 (m) begärs ytterligare medel till kriminalvården för att bl.a. kunna inrätta fler anstaltsplatser. I motion Ju370 (m) begärs ytterligare resurser för utbildning av kriminalvårdens personal. I motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp) begärs en höjning av anslaget med ytterligare 250 miljoner kronor. Beloppet skall användas till en ökad utbyggnad av anstalts- och häktesplatser samt till en förbättrad behandlingsverksamhet och till bekämpande av narkotika på anstalterna. I motion Ju425 (fp) begärs mer resurser till kriminalvården för att bl.a. möjliggöra inköp av utrustning för utstörning av mobiltelefoner och för att kunna anställa fler medarbetare. I motion Ju476 (kd) begärs en höjning av anslaget med ytterligare 152 miljoner kronor. De ökade medlen skall bl.a. användas till att korta tiden i häkte i väntan på anstaltsplacering, till utbildningsinsatser för anställda som arbetar nära de intagna och till att öka narkotikabekämpningen inom kriminalvården. I motion Ju417 (kd) begärs ytterligare medel för att bl.a. kunna inrätta fler häktesplatser. I motion Ju442 (c) begärs en höjning av anslaget med 75 miljoner kronor för att bl.a. kunna inrätta fler anstalts- och häktesplatser, för att stärka den psykiatriska vården inom anstaltsorganisationen samt för att i större utsträckning kunna ge de intagna utbildning, arbetsträning och social färdighetsträning. Anslagsyrkandena har behandlats ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag och avslår motionsyrkandena. Prioriteringar inom anslaget Psykiatrisk vård i anstalt I motion So637 (c) begärs att 20 miljoner kronor av anslaget till kriminalvården skall reserveras för psykiatrisk vård av fängelsedömda. I motion Ju449 (kd) anförs att kriminalvården måste tillse att intagna med lindriga psykiska störningar får tillgång till psykiatrisk vård i tillräcklig utsträckning. Enligt den s.k. normaliseringsprincipen har den som är intagen i kriminalvårdsanstalt samma rätt som andra medborgare till samhällets stöd och vårdinsatser. Detta gäller även öppen och sluten psykiatrisk vård. Vid behov av kvalificerad psykiatrisk vård skall kriminalvården få stöd av den allmänna psykiatriska vården. I anstaltsorganisationen finns drygt 50 platser på särskilda avdelningar för intagna med psykiska störningar. Inom kriminalvården får endast frivillig psykiatrisk vård ges. I lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård finns bestämmelser om tvångsvård av intagna i kriminalvårdsanstalt. Sådan vård av intagna får endast ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av en landstingskommun. Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om betydelsen av att fängelsedömda med psykiska besvär erhåller erforderlig behandling. Som motionärerna anför har behandling av psykiska besvär under anstaltsvistelsen betydelse för möjligheterna att förebygga återfall i brott och ytterligare social utslagning. Behovet av sådan behandling skall också uppmärksammas inom kriminalvården. Vid insatser från den allmänna psykiatriska vården är det landstingskommunala resurser som tas i anspråk. Dessa kostnader belastar inte Kriminalvårdens anslag. Det gör däremot kostnader för särskilda anstaltsplatser för intagna med psykiska störningar. Bedömningen av om det föreligger behov av ett ökat antal sådana platser bör göras inom kriminalvården och finansiering ske inom ramen för kriminalvårdens anslag. Den avvägning mellan behoven av olika typer av anstaltsplatser som måste göras bör som hittills anförtros kriminalvården. Något beslut om att avsätta särskilda medel till detta ändamål bör inte fattas. Utskottet avstyrker bifall till motionerna So637 och Ju449. Frivårdens medel m.m. I motion Ju370 (m) anförs att frivårdens resursbehov i större utsträckning skall påverka tilldelning och fördelning av anslag inom kriminalvården. I motionerna Ju357 (v) och Ju402 (mp) begärs en ekonomisk konsekvensanalys rörande frivårdspåföljder och frivårdens resurstilldelning. Motionärerna bakom samtliga dessa motioner anför att frivården måste få tillräckliga resurser för att klara de uppgifter som åläggs dem. Som utskottet redovisat ovan i avsnittet med resultatuppföljning avseende kriminalvårdens verksamhet under år 2002 var det totala antalet frivårdsklienter 10 % fler år 2002 jämfört med föregående år och 18 % fler än år 1998. Totalkostnaden för frivårdens verksamhet uppgick enligt Kriminalvårdsstyrelsen under år 2002 till 666 miljoner kronor, vilket utgjorde ca 14,2 % av kriminalvårdens totala kostnader. År 2000 uppgick frivårdskostnaden till 592 miljoner kronor, motsvarande ca 15,4 % av de totala kostnaderna, och år 2001 till 660 miljoner kronor, motsvarande ca 14,5 % av de totala kostnaderna (se tabell). Som exempel på delposter kan här nämnas att totalkostnaderna avseende skyddstillsynsdömda i olika former beräknas ha uppgått till 392 miljoner kronor år 2002. Personutredningsverksamheten beräknas samma år ha kostat 101 miljoner kronor. Frivårdens medel ------------------------------------------------------------ |År |Kriminalvårdens|Genomsnittligt| Kostnader för | | | totala | antal | frivårdsverksamhet | | |kostnader |frivårdsklienter| | | | | | | | |(tusental | | | | | kronor) | | | ------------------------------------------------------------ | | | |Kostnader | Andel av | | | | | | totala | | | | |(tusental | | | | | | kronor) |kostnader | ------------------------------------------------------------ |1998 |4 150 000 | 12 962 | 577 000 | 13,9 % | ------------------------------------------------------------ |1999 |4 147 000 | 13 370 | 608 000 | 14,7 % | ------------------------------------------------------------ |2000 |4 096 000 | 13 447 | 592 000 | 14,5 % | ------------------------------------------------------------ |2001 |4 286 000 | 13 943 | 660 000 | 15,4 % | ------------------------------------------------------------ |2002 | 4 679 000 | 15 365 | 666 000 | 14,2 % | ------------------------------------------------------------ Riksdagens revisorer presenterade i mars 2003 förstudien Frivård eller anstalt? (förstudie 2002/03:11). I förstudien granskades bl.a. fördelningen av klienter mellan frivård och anstalt och hur kostnaderna mellan dessa fördelas. Riksrevisionen genomför med anledning av förstudien en fortsatt granskning. Granskningen har dock fortsättningsvis en delvis annan inriktning och fokuseras bl.a. på kriminalvårdens förmåga att följa upp i vilken utsträckning klienterna återfaller i brott. Den granskningen beräknas kunna presenteras våren 2004. Utskottet kan konstatera att antalet frivårdsklienter ökat under senare år, något som medför ökade resursbehov för frivården. Kriminalvården har under samma period erhållit tillskott på anslaget. Kriminalvårdsstyrelsen disponerar anslaget och fördelar ut medlen på de lokala kriminalvårdsmyndigheternas verksamhet. Utskottet ser inte något behov av att ange särskilda anslagsvillkor beträffande frivårdens verksamhet. Motion Ju370 bör således avslås i nu behandlad del. Utskottet ser positivt på att olika analyser genomförs rörande frivårdens verksamhet och vilken effekt frivårdsinsatserna har på återfallen i brott. En sådan betydelsefull analys utgör Riksrevisionens granskning av kriminalvårdens förmåga att bl.a. följa upp återfallen i brott bland klienterna. Utskottet kan instämma i vad motionärerna bakom motionerna Ju357 och Ju402 anför om betydelsen av att ekonomiska konsekvensanalyser görs av frivårdens verksamhet. Analyser av medelsbehoven inom kriminalvårdens olika verksamheter utförs också löpande av Kriminalvårdsstyrelsen och redovisas bl.a. i det årliga budgetunderlaget avseende kriminalvården. I dessa bedömningar ligger också en analys av de förväntade förändringarna i resursbehoven med anledning av olika reformer på påföljdsområdet. Sådana förändringar kan vara nödvändiga för att upprätthålla förtroendet för t.ex. de alternativa påföljderna. Utskottet är i dagsläget inte berett att ställa sig bakom en begäran om en mer fördjupad analys av de ekonomiska konsekvenserna av införande av olika påföljder som är alternativa till fängelse. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju357 och Ju402 i nu behandlade delar. I motion Ju272 (m) förespråkas ett ökat stöd till organisationen Kriminellas revansch i samhället, KRIS. KRIS är en kamratförening med stödjande verksamhet för personer som vill lämna ett kriminellt och missbrukande liv bakom sig. Verksamheten bedrivs i drygt 20 lokalföreningar runt om i landet. Antalet medlemmar uppgår till närmare 1 500. BRÅ har kartlagt verksamheten vid de fyra största lokalföreningarna inom KRIS. I rapporten KRIS - En kartläggning av föreningen Kriminellas Revansch i Samhället (BRÅ-rapport 2003:7) redogör BRÅ för denna kartläggning. BRÅ konstaterar bl.a. att återfall i brott är mycket ovanligt bland styrelseaktiva i KRIS lokalföreningar. I studien har BRÅ inte systematiskt belyst hur KRIS är finansierad och hur föreningens beroende av ekonomiskt stöd påverkar verksamheten. Som framgår av redogörelsen ovan avseende uppföljning av kriminalvårdens mål att förbereda frigivning samarbetar de flesta kriminalvårdsmyndigheterna i någon form med KRIS. Detta sker bl.a. genom att KRIS besöker häkten och anstalter för individuella samtal med de intagna, för egna gruppverksamheter eller för deltagande i program. Inom ramen för den tidigare nämnda försöksverksamheten med intensifierade frigivningsförberedelser beviljade Kriminalvårdsstyrelsen lokala KRIS-föreningar ersättning för utförda tjänster i utslussningsarbete på anstalterna med totalt 402 000 kr år 2001 och med 800 000 kr år 2002 (se BRÅ-rapport 2003:7 s. 19 f). Genom förordningen (2002:954) om statsbidrag till vissa organisationer inom kriminalvårdens område, som utfärdades den 5 december 2002, möjliggörs för Kriminalvårdsstyrelsen att framöver besluta om statsbidrag till bl.a. KRIS riksförbund. Riksförbundet kan i sin del vidarebefordra dessa medel till de lokalföreningar där verksamheten bedrivs. Utskottet ser mycket positivt på den verksamhet som ideella organisationer såsom KRIS bedriver. Det är naturligtvis angeläget att dessa organisationer också har medel för att kunna bedriva sin verksamhet. Genom möjligheten för Kriminalvårdsstyrelsen att besluta om statsbidrag till organisationer inom kriminalvårdens område möjliggörs också att KRIS tillförs medel från kriminalvården. Sådana bidrag skall finansieras inom kriminalvårdens anslag. Här kan också nämnas kommunernas ansvar för kommuninnevånare som friges från fängelsestraff. Många kommuner i landet ger också ekonomiskt stöd i olika former till bl.a. lokala KRIS- föreningar. Motion Ju272 får i huvudsak anses tillgodosedd och bör avslås av riksdagen. Anstalts- och häkteskapacitet I motionerna Ju370 (m) och Ju425 (fp) anförs att kriminalvårdens kapacitet bör utökas, bl.a. genom att en ny sluten kriminalvårdsanstalt byggs. I motion Ju370 begärs också en kostnadsanalys av kriminalvårdens platsbrist. I motion 416 (kd) anförs att platsbristen inom häkten och anstalter måste avhjälpas och att en fortsatt utbyggnad av kriminalvårdens kapacitet bör inriktas på införande av trestegsanstalter med motivations- och behandlingsplatser snarare än att bygga en ny storanstalt. I motion Ju381 (s) förespråkas en utbyggnad av anstalten i Haparanda och i motionerna Ju298 (c) och Ju353 (v) begärs ett nytt häkte i Östersund. Som redovisats ovan rörande resultatuppföljning av kriminalvårdens verksamhet har beläggningssituationen på anstalter och häkten blivit problematisk under senare år. År 2002 var i genomsnitt 95 % av anstaltsplatserna och 98 % av häktesplatserna belagda. Antalet verkställighetsfall på häkte fortsatte att öka. Av Kriminalvårdsstyrelsens månadsstatistik över beläggningen kan utläsas att situationen inte förbättrats under innevarande år. Beläggningsgraden på de öppna anstalterna har tvärtom ökat betydligt under år 2003, medan beläggningen är i princip oförändrad på de slutna anstalterna. Sedan våren 2003 bedrivs inom kriminalvården ett öppenplaceringsprojekt. Projektet syftar till att i större utsträckning, men med bibehållen säkerhet, placera intagna på öppna anstalter, för att bl.a. på detta sätt lätta på beläggningstrycket på de slutna anstalterna. I kriminalvårdens årsredovisning för år 2002 anges att platssituationen framtvingat drastiska åtgärder som överbeläggning och dubbelbeläggning av bostadsrum på anstalterna och att kriminalvården bl.a. tvingats utnyttja polisens arrestlokaler för placering av häktade. Kostnaderna för att utnyttja tillfälliga häktesplatser är enligt Kriminalvårdsstyrelsen betydligt högre än för ordinarie häktesplatser. Ett sådant utnyttjande medför även en ökad belastning på polisorganisationen som bedöms inte kunna fortgå i ett längre perspektiv. Belastningen på personal och intagna vid anstalter och häkten har ökat till följd av den höga beläggningen. Utskottet har inhämtat från Kriminalvårdsstyrelsen att det under innevarande år har öppnats 118 nya anstaltsplatser, varav 94 slutna och 24 öppna. Under året har inga nya permanenta häktesplatser tagits i bruk, däremot ett antal tillfälliga häktesplatser. Under resten av året beräknar Kriminalvårdsstyrelsen att det skall öppnas ytterligare 24 öppna anstaltsplatser. Under år 2004 planeras för närvarande för 92 nya öppna anstaltsplatser och 101 nya häktesplatser. Ytterligare platser kan tillkomma under perioden. Som nämnts ovan har regeringen i ett särskilt uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen lagt fast de riktlinjer som skall gälla vid platsutbyggnaden. Enligt dessa riktlinjer skall Kriminalvårdsstyrelsen, inom ramen för de disponerade ekonomiska resurserna, genomföra arbetet med att tillskapa fler häktes- och anstaltsplatser så att anstaltsstrukturen i framtiden består av färre och större enheter. All nybyggnation av platser skall utformas så att de i största möjliga utsträckning medger en flexibel användning i fråga om säkerhet och beläggning. Vid utformningen av platser skall vidare vikten av en fortsatt utveckling av system med självförvaltning beaktas. Regeringen gav samtidigt Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att senast den 1 oktober 2004 redovisa i vilken omfattning nya platser har tillskapats under perioden juni 2003 - september 2004 och på vilket sätt detta har förändrat anstaltsstrukturen. Utskottet har ovan under avsnittet om uppföljning av kriminalvårdens verksamhet avseende verksamhetsåret 2002 framfört sin oro beträffande beläggningssituationen inom kriminalvården. Av redogörelsen för utbyggnaden av kriminalvårdens kapacitet framgår att det kontinuerligt öppnas nya anstalts- och häktesplatser och att ytterligare platser planeras för år 2004. Trots platsutbyggnaden har den höga beläggningsgraden ännu inte kunnat sänkas. Utskottet bedömer att med de medel som tillförts kriminalvården under innevarande år och med de tillskott som i denna budget föreslås för år 2004 kan den akuta beläggningssituationen hanteras. När det gäller den mer långsiktiga planeringen är det viktigt att kriminalvården ges möjlighet att klara volymförändringar utan att verksamheten i övrigt blir lidande. Här måste olika alternativ övervägas. Ett initiativ i denna riktning har tagits av regeringen genom de nyss nämnda riktlinjerna för den fortsatta utbyggnaden av anstalts- och häktesplatser. Utskottet vill - i likhet med vad som anfördes i föregående års budgetbetänkande - understryka att frågan brådskar och utgår från att regeringen noga följer den även fortsättningsvis. Någon anledning till ett uttalande i frågan från riksdagen finns emellertid inte för närvarande. Frågor såsom hur stor en enskild anstalt eller ett häkte bör vara eller var kriminalvårdsverksamhet bör lokaliseras utgör angelägenheter för kriminalvården att avgöra utifrån de krav som ställs på verksamheten. Det ankommer således inte på riksdagen att uttala sig i hithörande frågor. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna Ju298, Ju353, Ju370, Ju381, Ju416 och Ju425 i nu behandlade delar. Åtgärder mot narkotika på anstalter och häkten Som framgått ovan har på senare år andelen narkotikamissbrukare inom kriminalvården ökat. Drygt 50 % av de intagna i anstalt missbrukade narkotika vid intagningen och alltför många fortsatte under anstaltsvistelsen. Kriminalvården bekämpar narkotikamissbruket i anstalterna genom att differentiera de intagna, tillhandahålla missbruksrelaterad programverksamhet, genomföra kontroller, dvs. urinprovstagningar och visitationer, samt genom att bedriva särskilda projekt. Även i häktena erbjuds de intagna missbruksrelaterad programverksamhet och genomförs visitationer. Ett system med kontantlös handel har också möjliggjorts inom anstalterna. I den ovan nämnda nationella narkotikahandlingsplanen (prop. 2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, bet. 2001/02:JuU5y, rskr. 2001/02:193) understryks att kriminalvården har en viktig funktion att fylla i samhällets insatser mot narkotikamissbruket. Såväl häktes- och anstaltstid som tiden i frivård måste utnyttjas för att motivera missbrukare till behandling. Vid verkställighet av fängelsestraff och skyddstillsyn bör det erbjudas en missbrukarvård som vid behov fortsätter även efter verkställighetens slut. Redan från början av verkställigheten bör åtgärderna inriktas på att förbereda klienten för ett drogfritt liv i frihet. Utgångspunkten skall vara att intagna utan narkotikaproblem inte skall behöva komma i kontakt med narkotika, att missbrukare avskärs från tillförsel av narkotika och att intagna förhindras att bedriva narkotikahandel inom häktena och anstalterna samt ute i samhället. För att åstadkomma en narkotikafri miljö krävs en kombination av kraftfulla motivations- och behandlingsinsatser samt väl avvägda kontrollåtgärder. Enligt propositionen skall 100 miljoner kronor avsättas under tre år för en särskild narkotikasatsning inom kriminalvården. Av dessa medel anvisades 30 miljoner kronor i statsbudgeten för år 2003 och 30 miljoner kronor i det nu behandlade förslaget till statsbudget för år 2004. Målet för satsningen är att samtliga narkotikamissbrukare som kommer i kontakt med kriminalvården identifieras, bl.a. genom uppsökande verksamhet på häkten, och utreds avseende problem och behov samt erbjuds adekvat vård. Vidare sätts som mål att missbrukarens problematik, behov och önskemål beaktas vid anstaltsplaceringen, att intagna som inte vill komma i kontakt med narkotika erbjuds en narkotikafri verkställighet, att de missbruksrelaterade programmen utvecklas och utvärderas samt att fler narkotikamissbrukare genomgår dessa program. I målsättningen ligger också att kraftigt minska införseln av narkotika på anstalter och häkten samt att utveckla samverkan både inom och mellan lokala kriminalvårdsmyndigheter samt med andra myndigheter. Personalen skall också ha kunskaper som är relevanta för arbete med bl.a. motivation av missbrukare. Propositionen behandlades i riksdagen av socialutskottet (bet. 2001/02: SoU15), som tillstyrkte förslaget. I sitt yttrande till socialutskottet noterade justitieutskottet med tillfredsställelse att så stor vikt lagts vid kriminalvårdens insatser för att bekämpa narkotikamissbruket, främst vid dess behandlingsinsatser (2001/02:JuU5y s. 11). Genom beslut i april 2002 (Ju2002/3054/KRIM) gav regeringen Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att genomföra en särskild satsning på att bekämpa narkotikamissbruket bland kriminalvårdens klienter. Kriminalvårdsstyrelsen antog i sin tur den 18 juni 2002 en handlingsplan för en särskild satsning på narkotikabekämpning m.m. inom kriminalvården (Dnr 2002- 005943). Handlingsplanen anger tydliga riktlinjer och ramar för den verksamhet som skall bedrivas vid de lokala kriminalvårdsmyndigheterna som deltar i den särskilda narkotikasatsningen. Bland annat skall ca 1 200 anstaltsplatser omvandlas till behandlingsplatser, motivationsplatser respektive platser för svårmotiverade. Vidare inrättas särskilda uppsökande narkomanvårdsteam. Dessa team skall verka på häktena med att bl.a. identifiera och kartlägga missbrukare, söka motivera dem till placering på olika motivations- eller behandlingsplatser samt utreda behov av vård och behandlingsinsatser. Narkomanvårdsteamen skall också initiera informationsinsatser för häktespersonal avseende missbruksfrågor. För att minska införseln och förekomsten av narkotika på anstalter och häkten skall narkotikahundar anskaffas till kriminalvården. Här kan också nämnas att regeringen hösten 2002 tillsatte en parlamentariskt sammansatt utredning med uppdrag att utarbeta förslag till en ny kriminalvårdslag. Enligt direktiven skall utredningen särskilt uppmärksamma frågor om hur verkställigheten kan anpassas så att den förebygger återfall i brott utan att kraven på säkerhet och samhällsskydd eftersätts. En av grundförutsättningarna för ett aktivt återfallsförebyggande arbete anges i direktiven vara att all form av drogmissbruk måste identifieras och bekämpas. Detta skall ske både genom ambitiösa behandlingsinsatser och effektiva kontrollåtgärder. Utredningen har som uppgift att överväga hur den nya kriminalvårdslagen på bästa sätt kan bidra till att bl.a. denna grundförutsättning uppfylls (dir. 2002:90). Utredningen, som antagit namnet Kriminalvårdskommittén, skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2004. I ett antal motioner begärs åtgärder för att tillse att anstalterna hålls fria från droger. I motion Ju316 (c) förespråkas ökade kontrollåtgärder mot droger på anstalterna genom bl.a. fler urinprovtagningar, visitationer samt användning i större utsträckning av narkotikahundar. I motion Ju370 (m) förespråkas införande av besöksrum där besökare och intagna hålls åtskilda, fler drogtester av de intagna samt användning i större utsträckning av narkotikahundar. I motion Ju416 (kd) begärs att de intagna skall ha övervakade besök under den första tiden i anstalt. I samma motion anförs även att fler drogtester på de intagna bör genomföras och att besöksrum där besökaren och den intagne hålls åtskilda bör införas. I motionerna Ju425 och So345 (båda fp) anförs också att narkotikakontrollen på anstalterna måste skärpas, bl.a. genom införande av besöksrum där besökare och intagna hålls åtskilda och användning av narkotikahundar i större utsträckning. I motion Ju295 (m) förespråkas mer inslag av differentiering av intagna som är motiverade att avhålla sig från droger respektive de som inte är det. I det ovan nämnda regeringsuppdraget till Kriminalvårdsstyrelsen ingick bl.a. att öka kunskapen och utveckla metoderna för att förhindra att narkotika förs in på häkten och anstalter. Uppdraget i den delen redovisades av Kriminalvårdsstyrelsen i oktober 2003. Styrelsen anför i sin redovisning bl.a. att Kriminalvårdens säkerhetshandbok har uppdaterats i relevanta delar och att landsomfattande utbildningsinsatser av anstaltspersonalen genomförts. Vidare rapporteras att stora insatser görs på anstalterna för att förhindra införsel. Det handlar här om bl.a. nya metoder för att genomsöka inkommande försändelser, åtgärder för att förhindra att narkotika kastas in på anstaltsområdet samt användande av olika tekniska stöd i detta arbete. Kriminalvårdsstyrelsen förespråkar också en begränsad användning av besöksrum där besökare och intagen hålls åtskilda, t.ex. med en glasruta. Utskottet har inhämtat att bl.a. frågan om möjligheten att införa besöksrum med glasruta diskuteras inom Kriminalvårdskommittén. Utskottet har vidare inhämtat från Kriminalvårdsstyrelsen att samtliga sex narkotikahundar som finansierats genom den särskilda narkotikasatsningen nu har tagits i bruk ute i anstaltsorganisationen. Det innebär att det för närvarande finns totalt åtta narkotikahundar inom kriminalvården. Utskottet vill även i detta sammanhang nämna den i riksdagen för närvarande behandlade propositionen med förslag till lagbestämmelser som ger Kriminalvårdsstyrelsen rätt att besluta om allmän inpasseringskontroll på anstalter och häkten (prop. 2003/04:3). Syftet med kontrollen skall vara att söka efter otillåtna föremål, t.ex. narkotika. Frågan om att hålla intagna och besökande åtskilda, t.ex. med hjälp av en glasruta, för att därigenom förhindra att föremål överlämnas har behandlats av utskottet vid ett flertal tillfällen tidigare. Senast skedde detta i februari 2003, i ett motionsbetänkande om kriminalvårdsfrågor. Utskottet avstyrkte då motsvarande motionsyrkanden. Utskottet anförde att det generellt sett inte bör tillgripas någon ökad slutenhet av anstalterna och att öppenhet och en under omständigheterna naturlig kontakt med anhöriga är av avgörande betydelse för att minska de skadliga följderna av frihetsberövandet och för att främja den intagnes anpassning i samhället. Vidare anförde utskottet att det i avvaktan på redovisningen av Kriminalvårdsstyrelsens uppdrag beträffande åtgärder för att förhindra införsel av narkotika på anstalterna inte var berett att göra några definitiva ställningstaganden i frågan (bet. 2002/03:JuU6 s. 22 f). Utskottet är av samma uppfattning som motionärerna vad gäller betydelsen av att kraftfulla insatser görs för att förhindra att droger förs in på anstalter och häkten och att de intagna missbrukar under anstaltsvistelsen. Så sker också, bl.a. inom ramen för den särskilda satsningen på narkotikabekämpning i anstalterna. Av Kriminalvårdsstyrelsens redovisning till regeringen rörande insatserna mot införsel av narkotika på häkten och anstalter framgår att det inom kriminalvården tagits ett helhetstag om problemet och att ett delvis nytt synsätt anammats. Härtill kommer möjliggörandet av allmän inpasseringskontroll enligt det lagförslag som för närvarande behandlas av riksdagen. Beträffande frågan om införande av ett system med besöksrum där besökaren och den intagne hålls åtskilda, t.ex. med hjälp av en glasruta, är utskottet alltjämt av den uppfattningen att en ökad slutenhet i anstalterna så långt möjligt bör undvikas. Andra åtgärder bör i första hand vidtas. Härtill kommer att frågan omfattas av Kriminalvårdskommitténs arbete. Detta arbete bör inte föregripas. Begäran om narkotikahundar inom kriminalvården får anses åtminstone delvis tillgodosedd genom de nu verksamma hundarna. Utskottet vill tillägga att det hela tiden handlar om en lämplig avvägning av olika samtidiga kontrollinsatser. En ensidig satsning på t.ex. narkotikahundar är inte någonting som utskottet vill förorda. Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna Ju295, Ju316, Ju370, Ju416, Ju425 och So345 i nu behandlade delar. I motion Ju416 (kd) föreslås även införandet av ett anmärkningssystem vid vägran att lämna urinprov som skulle kunna leda till senarelagd villkorlig frigivning. Frågan om möjligheterna att ålägga intagna disciplinpåföljd vid vägran att lämna urinprov uppmärksammades av Narkotikakommissionen i slutbetänkandet Vägvalet (SOU 2000:126 s. 275 f). Narkotikakommissionen påtalade att de disciplinära påföljderna inte tillämpades lika vid vägran att lämna urinprov och vid konstaterat missbruk i anstalt. En vägran att lämna urinprov bedömdes som mindre allvarligt. I propositionen Nationell narkotikahandlingsplan angavs att Kriminalvårdsstyrelsen hade upplyst regeringen att det pågår ett arbetet med att förändra de allmänna råd som reglerar dessa frågor. Regeringen anförde samtidigt att det är angeläget att vägran att lämna blod- eller urinprov jämställs med positivt prov vid bestämmande av såväl disciplinpåföljd som kvalifikationstid för permission (prop. 2001/02:91 s. 60). Riksdagen framförde inga invändningar mot regeringens konstaterande i frågan (jfr bet. 2001/02:So15). I Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd om senareläggning av villkorlig frigivning anges att villkorlig frigivning bör senareläggas med tio dagar vid konstaterat missbruk av narkotika i anstalt. Beträffande vägran att lämna blod-, urin- eller utandningsprov anges att en första sådan vägran bör föranleda en varning medan upprepad vägran bör medföra senareläggning av villkorlig frigivning med fem dagar och därefter med tio dagar (KVVFS 2000:15 s. 8). Utskottet har inhämtat från Kriminalvårdsstyrelsen att det alltjämt pågår ett arbete med att revidera Kriminalvårdsstyrelsens olika anstaltsföreskrifter. En saklig översyn av frågor om senareläggning av villkorlig frigivning ingår i detta arbete. Kriminalvårdsstyrelsen anför att arbetet med en översyn av anstaltsföreskrifterna är ett stort projekt. Samtidigt pågår, som tidigare nämnts, en översyn av lagstiftningen på kriminalvårdsområdet genom Kriminalvårdskommitténs arbete (dir. 2002:90). Det är enligt Kriminalvårdsstyrelsen osäkert om frågan om synen på vägran att lämna prov för utrönande av missbruk kommer att behandlas slutligt inom kriminalvården eller om den läggs över på Kriminalvårdskommittén. Beträffande frågan om följden för den intagne av en vägran att lämna blod- eller urinprov kan utskottet inte annat än dela regeringens bedömning i propositionen Nationell narkotikahandlingsplan. Sådan vägran bör jämställas med positivt prov vid bestämmande av såväl disciplinpåföljd som kvalifikationstid för permission. Utskottet utgår från att regeringen utan vidare fördröjning tillser att Kriminalvårdsstyrelsen utformar föreskrifterna på området i enlighet med vad regeringen tidigare uttalat. Något behov av ett tillkännagivande i frågan föreligger inte. Motion Ju416 i denna del bör avslås. I motion Ju357 (v) anförs att narkotikabehandling bör prioriteras på anstalterna framför ökade kontrollåtgärder. I motionerna So345 (fp) och So414 (m) anförs i mer allmänna ordalag att missbruksbehandlingen inom kriminalvården måste prioriteras och förbättras. I motion So414 förespråkas också att programverksamhet mot missbruk i större utsträckning skall upphandlas från externa vårdgivare. Utskottet delar motionärernas uppfattning att stora insatser måste vidtas för behandling av missbrukare inom kriminalvården. En betydande andel av alla tunga narkomaner i Sverige passerar årligen genom kriminalvården. Insatserna för missbruksbehandling under framför allt anstaltstiden är därför av särskilt stor betydelse. Tiden i anstalt, men även i häkte, bör således användas för att motivera de intagna till behandling, planera sådan behandling och genomföra den. I många fall kan behandlingsinsatserna inte fullbordas under själva anstaltstiden. Då är det särskilt viktigt med ett gott samarbete mellan kriminalvården och externa aktörer, bl.a. socialtjänsten i kommunerna. Som nämnts ovan har det, inom ramen för den antagna handlingsplanen mot narkotika inom kriminalvården, inrättats ett stort antal behandlings- och motivationsplatser samt platser för svårmotiverade. Den övergripande målsättningen är att motivera alla missbrukare till drogfrihet samt erbjuda adekvat behandling inom kriminalvården eller genom samarbete med externa samarbetspartner. Enligt utskottets mening innebär den inledda satsningen mot narkotikamissbruk på anstalterna att betydande insatser nu görs inom kriminalvården för att komma till rätta med ett av våra största samhällsproblem. Mycket återstår dock alltjämt att göra. Metoderna för missbruksbehandling bör löpande utvärderas och förbättras och behovet av behandling måste även i framtiden tillåtas styra tillgången på motivations- och behandlingsplatser. Utskottet utgår från att Kriminalvårdsstyrelsen löpande vidtar erforderliga åtgärder på området och att regeringen följer saken noga. Mot bakgrund av vad som har anförts anser utskottet att något uttalande i dessa frågor från riksdagens sida inte är påkallat. Utskottet föreslår således att riksdagen avslår motionerna Ju357, So345 och So414 i nu behandlade delar. Brottsförebyggande rådet Utskottets förslag i korthet I detta avsnitt redogörs för Brottsförebyggande rådets (BRÅ) resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet delar regeringens bedömning att BRÅ:s verksamhet håller god kvalitet och att bl.a. arbetet med att stimulera utvecklingen av det lokala brottsförebyggande arbetet bedrivits på ett mycket bra sätt. I avsnittet tar utskottet vidare ställning till vilka mål som bör ligga till grund för BRÅ:s verksamhet under år 2004. Utskottet behandlar också två motionsyrkanden rörande brottsförebyggande arbete syftande till att motverka att rasistiska och nazistiska organisationer byggs upp. Utskottet föreslår att riksdagen avslår de båda motionsyrkandena, bl.a. med hänvisning till att bekämpandet av rasistiska och nazistiska brott redan har hög prioritet inom rättsväsendet. Jämför reservation 32. Inledning Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabsorgan under regeringen och ett expertorgan inom rättsväsendet. Myndighetens övergripande mål är att främja brottsförebyggande insatser genom utvärdering, kunskapsutveckling, informationsspridning och utbildningsinsatser inom det kriminalpolitiska området. Härigenom skall rådet bidra till det övergripande målet för kriminalpolitiken, att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Viktiga inslag i verksamheten är att ta fram underlag till regeringen och rättsväsendets myndigheter för åtgärder och prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet, utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till lokalt brottsförebyggande arbete. BRÅ fördelar också de medel som finns på anslaget Bidrag till brottsförebyggande arbete. Två rådgivande organ är knutna till BRÅ: en referensgrupp för rättsväsendet, som skall ge förslag till prioriteringar av rådets forsknings- och utvecklingsarbete och skapa ökade kontakter mellan praktiskt och vetenskapligt verksamma inom rättsväsendet och en vetenskaplig nämnd med representanter från olika ämnesområden som har betydelse för BRÅ:s verksamhet. BRÅ:s arbetsuppgifter finns närmare reglerade i förordning (1997:1056) med instruktion för Brottsförebyggande rådet. Regeringen tillsatte i mars 2003 en utredning med uppdrag att göra en översyn av BRÅ:s verksamhet och organisation samt att analysera hur myndighetens roll kan renodlas och tydliggöras (dir. 2003:26). Genom tilläggsdirektiv (dir. 2003:108) omfattar utredarens uppdrag även att göra en utvidgad kartläggning av den forsknings- och utvecklingsverksamhet som är relevant för kriminalpolitikens mål att minska brottsligheten och öka människors trygghet. Utredningsuppdraget skall redovisas senast den 30 januari 2004. Resultatuppföljning I budgetpropositionen redovisar regeringen BRÅ:s resultat för år 2002 med en huvudsaklig uppdelning på verksamhetsgrenarna kunskapsutveckling inom det kriminalpolitiska området, stöd till lokalt brottsförebyggande arbete, internationellt samarbete samt officiell statistik för rättsväsendet. Här redovisas BRÅ:s resultat enligt samma uppdelning. I samband med verksamhetsområdet lokalt brottsförebyggande arbete redovisas även användningen av de anslagna medlen för bidrag till brottsförebyggande arbete. Rörande BRÅ:s uppgift att sörja för kunskapsutveckling inom det kriminalpolitiska området kan följande nämnas. Under året slutförde BRÅ arbetet med två regeringsuppdrag innefattande reformutvärdering avseende dels rättsväsendets arbete mot brott med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag (BRÅ-rapport 2002:9), dels den år 1999 genomförda påföljdsreformen avseende unga lagöverträdare (bl.a. BRÅ-rapporterna 2002:18 och 2002:19). Under år 2002 bedrev BRÅ dessutom utvärderingsarbete på regeringens uppdrag rörande påföljder med samhällstjänst, frigivningsförberedelser och polisens arbete mot narkotikabrott. Dessa uppdrag har redovisats eller kommer att redovisas under innevarande år. Bland projekt som initierades för att öka kunskaperna på det kriminalpolitiska området kan nämnas bl.a. en utvärdering av det inom kriminalvården använda behandlingsprogrammet Cognitive skills samt en utvärdering av besöksförbudslagen och dess tillämpning. Här kan också nämnas att BRÅ under år 2002 redovisade ett regeringsuppdrag om bebyggelseplanering i brottsförebyggande syfte som genomförts i samarbete med Boverket och Rikspolisstyrelsen. Under år 2002 har BRÅ fortsatt sitt arbete för att stimulera lokalt brottsförebyggande arbete. I sin årsredovisning för år 2002 uppger BRÅ att det har uppgifter om 240 lokala brottsförebyggande råd eller motsvarande runt om i landet. Föregående år hade BRÅ kännedom om 196 sådana råd. Enligt BRÅ:s bedömning bedrivs det lokalt brottsförebyggande arbete i tre fjärdedelar av landets kommuner. Rådet arbetar också aktivt med att sprida information och kunskap till dessa lokala brottsförebyggande råd. Under år 2002 genomförde BRÅ också ett antal nätverksträffar för lokala samordnare. På uppdrag av regeringen ansvarade BRÅ även för det praktiska genomförandet av fyra regionala konferenser inom ramen för projektet Plattformen, med syfte att skapa en plattform för brottsförebyggande samarbete mellan regering, näringsliv, lokala brottsförebyggande råd och andra berörda aktörer. Här kan också nämnas att BRÅ under år 2002 inledde ett arbete med att stimulera utbyggnaden av medlingsverksamhet enligt lagen (2002:445) om medling med anledning av brott. Enligt uppdraget skall BRÅ fördela ekonomiskt stöd till medlingsverksamhet samt ansvara för utbildning, metodutveckling och kvalitetssäkring på området. Enligt vad utskottet har inhämtat beviljade BRÅ under år 2002 ekonomiskt stöd för lokalt brottsförebyggande arbete till totalt 71 projekt, varav 20 avsåg bidrag för uppstartande av nya lokala brottsförebyggande råd. Under år 2002 har BRÅ medverkat till att finansiera verksamheter inom fem olika ämnesområden. Det rör sig om bidrag till projekt och verksamheter inom skolans område, projekt som syftar till att minska brottslighet och ordningsstörningar i bostadsområden och centrumkärnor, projekt som syftar till att engagera det lokala näringslivet i det lokala brottsförebyggande arbetet samt projekt för utvärdering av brottsförebyggande arbete på lokal nivå. Ekonomiskt stöd till brottsförebyggande projekt ---------------------------------------------------- | År |Antal projekt som |Beviljat belopp (kr) | | | beviljats | | | |ekonomiskt stöd | | ---------------------------------------------------- |1999 | 104 | 7 293 475 | ---------------------------------------------------- |2000 | 97 | 7 360 000 | ---------------------------------------------------- |2001 | 85 | 6 673 000 | ---------------------------------------------------- |2002 | 71 | 4 307 367 | ---------------------------------------------------- Vad gäller verksamhetsområdet internationellt samarbete har BRÅ under år 2002 medverkat i utvecklingssamarbetet avseende det rättsliga området i flera av EU:s anslutningsländer, bl.a. Estland. Under år 2002 bildade Europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet (EUCPN) en statistikarbetsgrupp som skall ta fram två rapporter om brottsutveckling och utsatthet för brott. BRÅ ingår för svensk räkning i den grupp om fem länder som har huvudansvaret för rapporterna. Beträffande verksamhetsområdet statistikverksamhet kan bl.a. noteras att statistiken för år 2001 skulle offentliggöras och publiceras senast den 1 juni 2002. Detta tidsmål uppfyllde BRÅ detta år. Ytterligare förkortningar av produktionstiden för statistik skedde under året. Vidare inledde BRÅ under året bl.a. ett arbete med att förbättra dokumentationen över kriminalstatistiken och statistikens produktionssystem utifrån regler och dokumentationsmallar som tagits fram inom BRÅ. En översyn har också gjorts av redovisningsprinciperna för vissa tabeller i lagföringsstatistiken. I syfte att uppnå en för rättsväsendet samordnad informationsförsörjning har BRÅ under året deltagit i rättsväsendets samverkan för en samordnad informationsförsörjning, den s.k. RIF- samordningen. En strategisk plan för prioriterade verksamhetsområden fastställdes. BRÅ har bl.a. haft ansvaret för det s.k. STUK-projektet rörande nya sätt att klassificera brott i syfte att få en helhetsbild av hela rättskedjan. Regeringens bedömning är att BRÅ:s verksamhet håller god kvalitet. BRÅ har på ett bra sätt redovisat de uppdrag regeringen givit myndigheten. Regeringen och rättsväsendets myndigheter har stor behållning av den kunskap BRÅ producerar och sprider, något som bidrar till att kunskapen inom det kriminalpolitiska området kan fördjupas och utvecklas. Regeringen anser att BRÅ på ett föredömligt sätt fortsatt att stimulera utvecklingen av det lokala brottsförebyggande arbetet. Regeringen ser också positivt på de av BRÅ anordnade nätverksträffarna för lokala samordnare samt det arbete BRÅ inlett med att stimulera medlingsverksamheten. Den internationella verksamheten kan enligt regeringen numera ses som en integrerad del av rådets övriga verksamhet. Statistikverksamheten har förbättrats under året och kriminalstatistiken har kunnat levereras i tid. Utskottet har inte funnit något som talar emot de slutsatser regeringen dragit i fråga om BRÅ:s verksamhet. Utskottet delar således regeringens bedömning att BRÅ:s verksamhet håller god kvalitet. BRÅ:s insatser för att stimulera utvecklingen av det lokala brottsförebyggande arbetet är mycket viktiga och har, såvitt utskottet kan bedöma, bedrivits på ett mycket bra sätt. Verksamhetsinriktning år 2004 Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004 uppställt mål för sex olika verksamhetsområden. För BRÅ är det främst verksamhetsområde 1, brottsförebyggande arbete, som är relevant som mål. Målet för verksamhetsområdet är att brott skall förebyggas. Beträffande BRÅ:s verksamhet anger regeringen bl.a. att det är viktigt att BRÅ inom satsningen på lokalt brottsförebyggande arbete fortsätter verka för erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling för de lokala råden. BRÅ bör vidare i sin egenskap av svensk företrädare i EUCPN aktivt bidra i nätverkets verksamhet och verka för ökat erfarenhetsutbyte på EU- nivå. En viktig uppgift i detta arbete är också att sprida kunskap om arbetet och utvecklingen i EUCPN på lokal nivå i Sverige. BRÅ skall också ha ett fortsatt ansvar för att sprida forskningsresultat rörande ekonomisk brottslighet inklusive miljöbrott. Satsningarna på bidrag för brottsförebyggande arbete bör främst inriktas på att se till att verksamheten i de lokala brottsförebyggande råden utvecklas och fördjupas. Fortsatt metod- och kunskapsutveckling är här viktigt. BRÅ bör även se över möjligheterna att i större utsträckning ta till vara brottsofferperspektivet i det brottsförebyggande arbetet samt verka för ett fördjupat samarbete mellan de lokala brottsförebyggande råden och frivården. Utskottet har inte något att erinra mot regeringens bedömningar i denna del. Anslagen Brottsförebyggande rådet (Beloppen anges i tusental kronor) --------------------------------------------------- |Anslag |Prop. | m | fp | kd | c | | 2003 | 2004 | | | | | | | | | | | | |inkl TB | | | | | | --------------------------------------------------- |59 993 |58 951 |- 17 | - | - | - | | | |000 | | | | --------------------------------------------------- I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och oppositionens förslag till anslag för BRÅ år 2004. För år 2003 uppgår BRÅ:s anslag, efter en indragning av medel på tilläggsbudget, till knappt 60 miljoner kronor. Vid ingången av året fanns ett anslagssparande på knappt 600 000 kr. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 59 miljoner kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på knappt 59 miljoner kronor såvitt gäller BRÅ. Av detta anslag avser 12 miljoner kronor medel för fördelning av finansieringsbidrag till medlingsverksamhet samt för BRÅ:s uppgift att svara för frågor om utbildning, metodutveckling och kvalitetssäkring inom detta område. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader. Vidare ges BRÅ kompensation med 190 000 kr för den fr.o.m. år 2004 avgiftsbelagda årliga revisionen. I motion Ju462 (m) föreslås att anslaget till BRÅ skall minskas med 17 miljoner kronor. Enligt motionärerna bör en tydligare akademisk frihet och ett bredare perspektiv inom det kriminalpolitiska området eftersträvas, varför verksamheten inom BRÅ bör minska. Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag och avslår motionsyrkandet. Bidrag till brottsförebyggande arbete (Beloppen anges i tusental kronor) --------------------------------------------------- |Anslag |Prop. | m | fp | kd | c | | 2003 | 2004 | | | | | --------------------------------------------------- |7 200 |7 200 | - | - |+ 38 | - | | | | | |000 | | --------------------------------------------------- I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och oppositionens förslag till anslag för bidrag till brottsförebyggande arbete år 2004. För år 2003 uppgår anslaget för bidrag till brottsförebyggande arbete till 7,2 miljoner kronor. Vid ingången av året fanns också ett anslagssparande uppgående till drygt 1,8 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 8,4 miljoner kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på 7,2 miljoner kronor. Detta innebär att anslaget är oförändrat jämfört med innevarande budgetår. I motion Ju476 (kd) yrkas en höjning av anslaget med 38 miljoner kronor. Dessa ytterligare medel skall användas till det brottsförebyggande arbetet i kommunerna, till föräldrautbildning samt till bebyggelseinriktade åtgärder mot brott. Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag och avslår motionen i denna del. Brottsförebyggande arbete mot hatbrott I motion Ju445 (kd) anförs att kommunerna och rättsväsendets myndigheter bör samverka i större utsträckning för att förhindra uppbyggandet av rasistiska och nazistiska organisationer. I motionen pekas bl.a. på skolans betydelse för att förhindra att unga människor värvas som sympatisörer och betydelsen av att nätverk mellan myndigheter och organisationer utvecklas. I motion Ju446 (fp) påtalas bl.a. vikten av att arbeta förebyggande mot hatbrottslighet. Antalet anmälda brott avseende hets mot folkgrupp uppgick år 2002 till 668, vilket utgör en minskning med drygt 7 % jämfört med föregående år. Antalet anmälda fall av olaga diskriminering uppgick till 254, vilket är en ökning med 17 % jämfört med år 2001. Regeringen redogör för de åtgärder som under år 2002 har vidtagits inom främst polisen och säkerhetspolisen för att förebygga bl.a. brott med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag. Där anges bl.a. att utvecklingskonferenser för polisens kontaktpersoner och åklagarnas samordnare anordnats av Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren. Vidare har lokala utbildningsinsatser genomförts i nio polismyndigheter vad gäller denna typ av brottslighet. Specialister inom utredningsverksamheten har också utbildats. Kontakterna mellan Säkerhetspolisen och utrednings- och kriminalunderrättelseverksamheten har också stärkts. Särskilda rutiner för att identifiera och samordna ärenden av denna typ har införts och utvecklats. Av kriminalvårdens årsredovisning för år 2002 framgår att Kriminalvårdsstyrelsen under år 2002 har arbetat med inriktningen att höja personalens kunskap inom detta område. En tvådagars utbildning avsedd för särskilda kontaktpersoner vid kriminalvårdsmyndigheterna kring rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska brott har genomförts. I kursplanen för den nya grundläggande kriminalvårdsutbildningen för nyanställd personal med direkt klientkontakt anges att deltagaren skall ges kunskap om brott med rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska inslag. Regeringen anför i budgetpropositionen att kampen mot denna typ av brottslighet skall fortsätta med oförminskad intensitet inom polisen och övriga rättsväsendet. Bekämpningen av brott med rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska inslag samt olaga diskriminering har fortsatt hög prioritet för polisväsendet. Vidare poängterar regeringen att det är viktigt att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna förstärker och höjer kunskapen på detta angelägna område (volym 3, s. 52 f). Utskottet behandlade motsvarande yrkanden senast i mars 2003 (bet. 2002/03:JuU9 s. 22 f). Utskottet vidhöll då en tidigare redovisad inställning, att utskottet instämmer med regeringen att bekämpandet av rasistiska och nazistiska brott skall ha fortsatt hög prioritet inom polisväsendet. Utskottet anförde samtidigt att det i bekämpandet av dessa brott ingår som ett moment att arbeta med olika brottsförebyggande åtgärder. Utskottet har ingen annan uppfattning i frågan nu. I det förebyggande arbetet mot denna typ av brottslighet framstår åtgärder för att - inom ramen för vad bl.a. bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen medger - motverka uppbyggandet av rasistiska och nazistiska organisationer och att kartlägga sådana organisationer som relevanta. Utskottet utgår från att polisen och andra myndigheter vidtar de åtgärder som bedöms verksamma och lämpliga i detta arbete och att samråd i förekommande fall sker med andra berörda samhällsaktörer. Utskottet ser ingen anledning att särskilt uttala sig med anledning av någon av de nu behandlade motionsyrkandena. Utskottet avstyrker bifall till motionerna Ju445 och Ju446 i här behandlade delar. Brottsoffermyndigheten Utskottets förslag i korthet I detta avsnitt redogörs för Brottsoffermyndighetens resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet delar regeringens uppfattning att Brottsoffermyndigheten i stort fullgjort de mål som ställts upp för dess verksamhet. I avsnittet tar utskottet vidare ställning till vilken inriktning Brottsoffermyndigheten bör ha för verksamheten under år 2004. Utskottet lämnar även en redovisning av Brottsofferfondens resultat under år 2002. I avsnittet behandlar utskottet också motionsyrkanden rörande bl.a. avdrag på ersättningen till intagna i kriminalvårdsanstalt för tillskott till Brottsofferfonden, handläggningen av ärenden om brottsskadeersättning samt stöd till lokalt brottsförebyggande arbete och vittnesstöd. Utskottet hänvisar i denna del bl.a. till tidigare uttalanden, till gällande bestämmelser och till pågående ansträngningar inom EU. Mot den bakgrunden avstyrker utskottet motionsyrkandena. Jämför reservationerna 33-38 samt de särskilda yttrandena 15-16. Inledning Brottsoffermyndigheten har ett övergripande ansvar för brottsofferfrågorna inom rättsväsendet. Myndighetens huvuduppgifter är att tillförsäkra den enskilde rättstrygghet och rättssäkerhet, att främja brottsoffers rättigheter, att bevaka deras behov och intressen samt att verka för att den som är berättigad till brottsskadeersättning får sådan. Myndigheten skall pröva ärenden om brottsskadeersättning enligt brottsskadelagen (1978:413) och ärenden om bidrag från Brottsofferfonden. Vid myndigheten finns en särskild nämnd för prövning av vissa ärenden om brottsskadeersättning samt ett råd för prövning av frågor om bidrag ur Brottsofferfonden. Resultatuppföljning Enligt regeringens regleringsbrev för år 2002 skulle Brottsoffermyndigheten handlägga minst 70 % av brottsskadeärendena inom fyra månader med bibehållen kvalitet. Vidare skulle ärendebalansen i fråga om brottsskadeersättning minska. De organisationer och projekt som bedömdes kunna tillföra brottsoffer störst nytta skulle beviljas bidrag ur Brottsofferfonden. Projekt inriktade mot våld mot kvinnor, brott mot barn och ungdomar samt brott med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag skulle därvid prioriteras. Brottsoffermyndigheten skulle vidare prioritera informationsinsatser som bidrar till att de som är berättigade till brottsskadeersättning får det. Under år 2002 inkom 8 753 ansökningar om brottsskadeersättning, vilket innebär en ökning jämfört med år 2001 med 20 % (se tabell). Enligt Brottsoffermyndighetens bedömningar kommer antalet inkommande ärenden att öka även under år 2003. Myndigheten uppnådde under år 2002 målet att handlägga 70 % av ärendena inom fyra månader. Närmare 78 % av de avgjorda ärendena handlades på mindre än fyra månader, vilket är en förbättring jämfört med tidigare år. Motsvarande siffror för åren 2000 och 2001 var 58 % respektive 66 %. Myndigheten uppnådde även målet att ärendebalansen skulle minska. Under år 2002 avgjordes 8 934 ärenden. Antalet balanserade ärenden uppgick vid utgången av år 2002 till 1 688, en minskning med 181 ärenden (se tabell). Minskningen är enligt Brottsoffermyndigheten ett resultat av att myndigheten ökat antalet handläggare för denna verksamhet. --------------------------------------------------- |År | Inkomna | Avgjorda |Ärendebalans | | | brotts- | brotts- | vid årets | | |skadeärenden |skadeärenden | utgång | --------------------------------------------------- |1998 | 5 386 | 5 083 | 1 780 | --------------------------------------------------- |1999 | 6 133 | 6 193 | 1 709 | --------------------------------------------------- |2000 | 6 522 | 6 491 | 1 755 | --------------------------------------------------- |2001 | 7 306 | 7 183 | 1 876 | --------------------------------------------------- |2002 | 8 753 | 8 934 | 1 688 | --------------------------------------------------- Den totala summan utbetald brottsskadeersättning fortsatte att stiga och uppgick år 2002 till närmare 85 miljoner kronor. Motsvarande siffra för åren 2000 och 2001 var 67 respektive 80 miljoner kronor. De medel som influtit genom regressverksamheten, där krav ställs på den skadeståndsskyldige att göra rätt för sig, ökade från ca 5,3 miljoner kronor år 2001 till nära 6,5 miljoner kronor år 2002. Under år 2002 inkom totalt 499 ansökningar om bidrag från Brottsofferfonden avseende olika projekt med ett sammanlagt belopp om ca 111 miljoner kronor. Under året inkom även 151 ansökningar om verksamhetsstöd för löpande verksamheter. 222 projekt beviljades finansiering och 134 beviljades verksamhetsstöd. Av de projekt som beviljades stöd var 104 inriktade på våld mot kvinnor, 38 på frågor kring övergrepp riktade mot barn och 8 rörde offer för homofobiska brott. När det gäller offer för brott med rasistiska eller främlingsfientliga förtecken beviljades inte något projekt finansiering, trots att myndigheten genomförde riktade informationsinsatser till bl.a. invandrarföreningar och olika ideella organisationer. Sammanlagt fördelade fonden under år 2002 närmare 22,4 miljoner kronor, vilket var en ökning jämfört med föregående år (21,7 miljoner kronor). Myndighetens skriftliga informationsmaterial om brottsskadeersättning, fick enligt regeringen en omfattande spridning tack vare myndighetens samarbete med bl.a. polis, åklagare och domstolar. När det gäller myndighetens framtida inriktning har regeringen tagit initiativ till en översyn av Brottsoffermyndigheten och Brottsofferfonden (dir. 2003:104). En särskild utredare skall göra en översyn av Brottsoffermyndigheten och av Brottsofferfonden. Utredaren skall analysera myndighetens verksamhet, organisation och arbetsformer mot bakgrund av de intentioner som uttalades av regeringen när myndigheten bildades. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2004. Regeringen bedömer att Brottsoffermyndigheten har den inriktning som statsmakterna bestämt. Målen som uppställts för verksamheten har i allt väsentligt uppfyllts. Det har enligt utskottet inte framkommit något som motsäger denna bedömning. Utskottet vill vidare framhålla det positiva i att Brottsoffermyndigheten, trots att antalet inkomna ärenden har ökat, har lyckats utveckla sin regressverksamhet ytterligare. De medel som influtit genom denna verksamhet ökade kraftigt jämfört med föregående år. Det är, inte minst från brottsoffrets synvinkel, viktigt att myndigheten i så stor utsträckning som möjligt ser till att den skadeståndsskyldige gör rätt för sig. Av resultatuppföljningen framgår att myndigheten under år 2002 trots särskilda insatser inte beviljade finansiering av något projekt med inriktning mot brott med rasistiska eller främlingsfientliga förtecken och endast ett fåtal som rörde offer för homofobiska brott. Resultatet måste enligt utskottets mening ses som ett misslyckande. När det gäller fördelningen av medel ur Brottsofferfonden betonade utskottet i förra årets budgetbetänkande avseende år 2003 vikten av att Brottsoffermyndigheten även stimulerar projekt rörande sådana brott samt att detta kunde kräva särskilda insatser av myndigheten. Utskottet vill mot denna bakgrund än en gång betona vikten av att myndigheten initierar och stöder sådana projekt. För att uppnå flera projekt med inriktning mot t.ex. rasistiska brott krävs enligt utskottet att Brottsoffermyndigheten intensifierar sina insatser på området. Verksamhetsinriktning år 2004 Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004 uppställt mål för sex olika verksamhetsområden. För Brottsoffermyndigheten är det främst verksamhetsområde 5, reparativ verksamhet, som är relevant. Det övergripande målet för den reparativa verksamheten är att skadeverkningarna av brott skall minska. Brottsoffermyndigheten skall liksom tidigare fokusera särskilt på att pröva ansökningar om brottsskadeersättning så snart som möjligt samt försöka effektivisera ärendehandläggningen ytterligare. Strävan att snabbt pröva inkomna ansökningar får dock inte leda till försämrad kvalitet i handläggningen av ärendena. Myndigheten bör också sträva efter att vidareutveckla sin regressverksamhet. Som anförts ovan skulle myndigheten enligt regeringens regleringsbrev för år 2002 handlägga minst 70 % av brottsskadeärendena inom fyra månader med bibehållen kvalitet. I regleringsbrevet för år 2003 omformulerades målet för handläggningen av brottsskadeärenden jämfört med tidigare år. Någon tidsgräns sattes inte upp, utan ansökningar om brottsskadeersättning skall prioriteras och handläggas så snabbt som möjligt med hänsyn till den utredning som är erforderlig i det enskilda ärendet. Utbetald ersättning skall i så stor utsträckning som möjligt återkrävas från skadevållaren. I motion Ju453 (kd) begärs att målet för handläggningstider av brottsskadeärenden skall bestämmas till normalt tre månader. Detta innebär en återgång till vad som gällde t.o.m. år 2000. Utskottet anser att de krav som i dag ställs på Brottsoffermyndighetens handläggning av brottsskadeärenden är väl avvägda. Att inom ramen för tilldelade medel uppställa ett krav på tre månaders handläggningstid innebär en risk för att kvaliteten på handläggningen skulle försämras. Ett sådant krav skulle också försämra myndighetens möjligheter att vidareutveckla sin regressverksamhet. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju453 i denna del. Anslagen Brottsoffermyndigheten (Beloppen anges i tusental kronor) --------------------------------------------------- |Anslag |Prop. | m | fp | kd | c | | 2003 | 2004 | | | | | |inkl. TB | | | | | | --------------------------------------------------- |22 093 |22 851 | - | - | - | - | --------------------------------------------------- I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag för Brottsoffermyndigheten år 2004. För år 2003 uppgår Brottsoffermyndighetens anslag, inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget, till drygt 22 miljoner kronor. Vid ingången av året uppgick anslagssparandet till knappt 1,1 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till ca 22,5 miljoner kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på knappt 22,9 miljoner kronor. Regeringen föreslår att anslaget tillförs 3 miljoner kronor fr.o.m. år 2004 som ramhöjning mot bakgrund av att antalet ärenden förmodas fortsätta att öka även de kommande åren. I anslagsberäkningen har hänsyn även tagits till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader samt kompensation för myndighetens avgift till Riksrevisionen. Anslagsyrkandet har behandlats ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag. Ersättning för skador på grund av brott Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt brottsskadelagen (1978:413) för skador på grund av brott. Utgifterna på anslaget är huvudsakligen beroende av antalet beviljade ansökningar om brottsskadeersättning och ersättningarnas storlek. Anslaget disponeras av Brottsoffermyndigheten. (Beloppen anges i tusental kronor) --------------------------------------------------- |År | Utbetald | Intäkter från | | | brottsskade- | regressverksamhet | | | ersättning | | --------------------------------------------------- |1998 | 49 828 | 1 698 | --------------------------------------------------- |1999 | 67 102 | 2 862 | --------------------------------------------------- |2000 | 67 346 | 3 441 | --------------------------------------------------- |2001 | 80 126 | 5 264 | --------------------------------------------------- |2002 | 84 793 | 6 487 | --------------------------------------------------- Under budgetåret 2002 utbetalades knappt 85 miljoner kronor i brottsskadeersättning, vilket utgör en ökning jämfört med år 2001 med 6 %. Samtidigt erhölls - som tidigare berörts - intäkter från regressverksamheten med knappt 6,5 miljoner kronor. Den främsta orsaken till att summan av utbetalda ersättningar har ökat jämfört med föregående år är att antalet avgjorda ärenden har ökat. Den stora merparten av de utbetalade medlen avsåg ersättning för personskador; endast ca 557 000 kr utgick som ersättning för sak- och förmögenhetsskador. I tabellen nedan återfinns regeringens förslag till anslag för år 2004. (Beloppen anges i tusental kronor) --------------------------------------------------- |Anslag |Prop. | m | fp | kd | c | | 2003 | 2004 | | | | | | | | | | | | |inkl. TB | | | | | | --------------------------------------------------- |73 978 |73 978 | - | - | - | - | --------------------------------------------------- För år 2003 uppgår anslaget, inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget, till nästan 74 miljoner kronor. Vid ingången av året uppgick anslagssparandet till drygt 5,1 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till knappt 76,2 miljoner kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på nästan 74 miljoner kronor. Brottsoffermyndigheten har bedömt att belastningen på anslaget kommer att fortsätta öka under år 2004, huvudsakligen på grund av att antalet inkomna och avgjorda brottsskadeärenden fortsätter att öka. Regeringen avser att noga följa utgiftsutvecklingen för anslaget. Anslagsyrkandet har behandlats ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag. Brottsofferfonden Brottsofferfonden inrättades den 1 juli 1994. Fondens medel skall användas för verksamhet som gagnar brottsoffer. Bidrag från fonden får lämnas för att stödja ideella organisationer som verkar på brottsofferområdet samt för privat och offentlig verksamhet som gäller brottsoffer. Bidrag ur fonden kan även lämnas för forskning, utbildning och information i brottsofferfrågor. Brottsofferfonden finansieras genom att den som döms för brott som har fängelse i straffskalan skall åläggas att betala en avgift om 500 kr till fonden. Vidare skall den som verkställer fängelsestraff genom intensivövervakning med elektronisk kontroll vanligen betala en avgift om 50 kr per dag till fonden, dock högst 3 000 kr. Under år 2002 uppgick Brottsofferfondens intäkter till knappt 30 miljoner kronor. Fondens medel disponeras av Brottsoffermyndigheten. Myndigheten skall enligt regeringens regleringsbrev för år 2003 bevilja bidrag ur fonden till de organisationer och projekt som bedöms kunna tillföra brottsoffer störst nytta. Den kunskap som projekten ger skall tas till vara för att förbättra situationen för dem som utsatts för brott och bl.a. förebygga ytterligare traumatisering. Projekt inriktade mot våld mot kvinnor, brott mot barn och ungdomar och brott med rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag skall prioriteras. Tillskott till Brottsofferfonden genom avdrag på ersättningen till intagna i kriminalvårdsanstalt När Brottsofferfonden inrättades tillfördes den även medel som frigjordes genom att ersättningen till intagna i kriminalvårdsanstalt för arbete och annan sysselsättning sänktes med i genomsnitt 20 % fr.o.m. den 1 juli 1994. Sänkningen innebar att medel motsvarande 12,4 miljoner kronor frigjordes (se bet. 1993/94:JuU17 s. 20 f). Genom ett regeringsbeslut tillfördes fonden 3,3 miljoner kronor av detta belopp. Återstoden av de medel som motsvarades av den sänkta ersättningen användes till annan brottsofferrelaterad verksamhet. Föreskrifter och allmänna råd om ersättning till intagna i anstalt och häkte meddelas av Kriminalvårdsstyrelsen. Normalersättningen för intagen som deltar i arbete, utbildning eller programverksamhet uppgår till 0,0247 % av gällande prisbasbelopp per timme, vilket för närvarande motsvarar en timersättning om 9 kronor och 53 öre. Viss något förhöjd ersättning kan utgå för arbete till intagen som bedömts ha gjort en särskilt god insats och tagit särskilt stort ansvar i arbetet (KVVFS 2001:5). I motion Ju394 (m) förespråkas en ordning innebärande att de intagna i kriminalvårdsanstalt skall vara med och finansiera Brottsofferfonden genom att ett 20- procentigt avdrag görs på deras ersättning för deltagande i programverksamhet m.m. och att medlen tillförs Brottsofferfonden. Utskottet har behandlat liknande yrkanden vid flera tidigare tillfällen. Senast var i samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 2003 (bet. 2002/03:JuU1 s. 117 f). Utskottet erinrade då om att beslutet om användning av en del av de medel som frigjordes genom sänkningen av ersättningen till de intagna år 1994 var en engångssatsning vid uppbyggnaden av Brottsofferfonden. Vidare anförde utskottet att den pedagogiska kopplingen i att den som dömts till fängelse erlägger ersättning till Brottsofferfonden redan finns i nuvarande ordning eftersom dessa personer genom brottmålsdomen alltid skall åläggas att betala en avgift till Brottsofferfonden om 500 kr. Den föreslagna ordningen skulle innebära en betydande sänkning i de intagnas ersättning även med beaktande av att en viss höjning av ersättningen gjordes år 1999. Vidare konstaterade utskottet att det i och för sig inte är ovanligt att utdömda avgifter till Brottsofferfonden inte betalas av de dömda. Detta ansåg emellertid utskottet inte vara anledning nog att införa den efterfrågade ordningen och utskottet avstyrkte de då framställda motionsyrkandena. Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju394 i nu behandlad del. Stöd ur Brottsofferfonden I motion Ju234 (m) begärs att hälften av den ersättning som betalas till Brottsofferfonden skall följa brottsoffret och gå till den kommun där brottet begåtts. I motion Ju317 (fp) anförs att det lokala konkreta brottsförebyggande arbetet i högre grad bör stödjas. I samma motion samt i motionerna Ju348 och Ju363 (båda c) betonas särskilt behovet av vittnesstöd. I proposition 2000/01:79 Stöd till brottsoffer redovisade regeringen som målsättning att det vid samtliga tingsrätter och hovrätter skulle finnas vittnesstöd inom tre år. I juni 2001 fick Brottsoffermyndigheten regeringens uppdrag att tillsammans med Domstolsverket ta fram en plan för hur det målet skall kunna uppnås samt att medverka till att vittesstödsverksamheten anordnas vid de orter där sådan verksamhet ännu inte bedrivs. Uppdraget redovisades i januari 2002 i rapporten Vittnesstöd - En kartläggning av vittnesstödsverksamheten vid landets tingsrätter och hovrätter hösten 2001. I rapporten redovisas en kartläggning av omfattningen av vittnesstöd vid landets domstolar. I rapporten redovisas också en handlingsplan, uppdelad i etapper, över hur regeringens mål skall uppnås. Någon exakt tidpunkt för inrättandet av vittnesstöd vid de olika domstolarna har inte föreslagits i handlingsplanen utan snarare ett rullande schema där domstolar med goda förutsättningar för inrättande av verksamheten kommer att erhålla erbjudande om inrättande av vittnesstöd. För närvarande finns vittnesstöd eller förbereds sådant stöd vid i princip samtliga tingsrätter och hovrätter i landet. Inför den slutliga redovisningen av vittnesstödsverksamheten år 2004 kommer viss utvärdering att göras och också en kontroll för att få bekräftelse på att alla domstolar då har tillgång till vittnesstöd. Verksamheten sker vanligen inom ramen för den verksamhet som brottsofferjourerna bedriver. Dessa får visst stöd av kommunerna men också från brottsofferfonden. Fonden finansierar också några lokala samordnare. I övrigt får denna verksamhet inte något ekonomiskt stöd utan bedrivs ideellt. Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden rörande vittnesstöd. I samband med den ovan nämnda propositionen om stöd till brottsoffer (prop. 2000/01:79) togs frågan om finansiering av vittnesstödsverksamheten upp. Utskottet ansåg, i likhet med regeringen, att verksamheten med vittnesstöd bör bedrivas på ideell basis, så att de organisatoriska lösningarna kan variera efter lokala behov och förutsättningar. Av detta följde att utskottet inte kunde ställa sig bakom ett motionsyrkande om administrativt statligt stöd (bet. 2000/01:JuU20 s. 22 f.). Utskottet har därefter, senast hösten 2002, konstaterat att trygghet för vittnen är en viktig hörnsten i rättsväsendets arbete med att minska brottsligheten och öka tryggheten. Det var enligt utskottet glädjande att arbetet med att organisera en särskild stödverksamhet för vittnen då kommit i gång och utskottet kände ingen tvekan om att arbetet bedrevs med erforderlig kraft och engagemang (bet. 2002/03:JuU1 s. 84 f.). Utskottet konstaterar att fördelningen av bidrag ur brottsofferfonden är - och bör enligt utskottet förbli - en uppgift för Brottsoffermyndigheten. Bidrag skall gå till de organisationer och projekt som bedöms kunna tillföra brottsoffer störst nytta. När det gäller vittnesstödsverksamheten har utskottet inte funnit anledning att ändra sin tidigare uppfattning. Utskottet anser bl.a. att verksamheten med vittnesstöd bör bedrivas på ideell basis, så att de organisatoriska lösningarna kan variera efter lokala behov och förutsättningar. Vidare anser utskottet att den slutliga redovisningen av vittnesstödsverksamheten som skall presenteras år 2004 bör avvaktas. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju234, Ju317, Ju348 och Ju363 i dessa delar. Förutsättningar för brottsskadeersättning Den som skadats till följd av ett brott kan kräva skadestånd av gärningsmannen. En talan om sådant skadestånd kan handläggas tillsammans med själva åtalet. Vid sidan av möjligheten att kräva skadestånd från gärningsmannen finns möjligheter att av statsmedel få s.k. brottsskadeersättning. Förutsättningarna för det anges i brottsskadelagen (1978:413) och innebär sammanfattningsvis att ersättning kan betalas ut för personskada och kränkning som någon lidit till följd av brott. Ersättning för sakskada kan utgå endast i vissa fall, t.ex. om den skadevållande är intagen i kriminalvårdsanstalt eller häktad. Dessutom kan brottsskadeersättning utgå för sakskada eller ren förmögenhetsskada om den skadelidandes möjligheter att försörja sig allvarligt har äventyrats genom skadan eller ersättningen annars framstår som särskilt angelägen. Frågor om brottsskadeersättning prövas av Brottsoffermyndigheten. Vid bestämmande av brottsskadeersättning avräknas skadestånd som har betalats eller bedöms kunna bli betalt till den skadelidande på grund av skadan. Vid personskada, vid kränkning och vid sakskada eller ren förmögenhetsskada avräknas även ett självriskbelopp. Undantag görs för vissa fall, t.ex. vid skada till följd av brott som begåtts av någon som var intagen på kriminalvårdsanstalt. Undantag kan även göras om det i övrigt finns särskilda skäl att inte avräkna något självriskbelopp. Beloppet skall motsvara det lägsta självriskbelopp som tillämpas här i landet vid konsumentförsäkring som innefattar skydd mot skada till följd av brott. Om brottsskadeersättning betalas ut inträder staten intill det utgivna beloppet i den skadelidandes rätt till skadestånd. Självrisk I motion Ju444 (fp) begärs att bestämmelsen om avdrag för självriskbelopp vid brottsskadeersättning för personskada och kränkning skall avskaffas. Bakgrunden till reglerna om självrisk är att systemet med brottsskadeersättning inte skall belastas med ett stort antal ärenden som rör endast låga belopp. Vid införandet av reglerna anfördes bl.a. att de administrativa kostnaderna bör stå i någorlunda rimlig proportion till de ersättningsbelopp som betalas ut. Självrisken utformades så att ett visst belopp alltid avräknas från den ersättning som den skadelidande i övrigt är berättigad till (prop. 1977/78:126 s. 26 f.). Självriskbeloppet är för närvarande 1 200 kr. Enligt utskottet är de gällande reglerna om självrisk utformade på ett ändamålsenligt sätt. Någon anledning att ändra på dessa finns inte. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju444 i denna del. Sakskador I motion L318 (fp) begärs en utvärdering av reglerna om brottsskadeersättning för sakskador. Motionärerna betonar de ökade svårigheterna för t.ex. småföretagare att teckna försäkringar. Det är endast en mycket liten del av utbetald brottsskadeersättning som avser sakskador. År 2002 utbetalades ca 560 000 kr i ersättning för sak- eller förmögenhetsskador, att jämföra med den totalt utbetalda brottsskadeersättningen på nära 85 miljoner kronor. Utskottet uttalade vid införandet av brottskadelagen, när det gäller ersättning för egendomsskador i allmänhet, att det är fråga om en utomordentligt svår avvägning där de statsfinansiella skälen måste tillmätas stor betydelse. Utskottet ansåg - inte minst med tanke på särreglerna för de s.k. rymningsskadorna och på det vidsträckta tillämpningsområdet för sådana skador - att anledning saknades att invända mot den lösning som valts (bet. 1977/78: JuU32 s. 8). Utskottet har senare gett uttryck för motsvarande uppfattning när det gäller ren förmögenhetsskada. I samband med ändringar i brottsskadelagen år 1999 uttalade utskottet, med anledning av ett motionsyrkande om att utöka möjligheterna till brottsskadeersättning för ren förmögenhetsskada, att vid en utökning av möjligheterna att få brottsskadeersättning måste även de statsfinansiella skälen tillmätas stor betydelse. Staten kan inte ta på sig ett obegränsat ansvar för alla förekommande brottsskador, utan en begränsning måste ske till de fall där de sociala och humanitära skälen är starkast. Utskottet ansåg att den begränsning som gjorts beträffande ersättning för ren förmögenhetsskada var ändamålsenlig (bet. 1998/99:JuU20 s. 9). Utskottet anser att den begränsning som gjorts beträffande ersättning för sakskada är ändamålsenlig, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion L318 i denna del. Undantag för arbetsskador I motion Ju214 (m) begärs att arbetsskador skall undantas från brottsskadelagen. Frågan om arbetsskador skall undantas från brottsskadelagen togs upp i proposition 1998/99:41 om ändringar i brottsskadelagen. Till grund för propositionen låg en departementspromemoria (Ds 1997:45) samt remissvaren till denna. I propositionen anges bl.a. att brottskador som uppkommer i arbetslivet till stor del täcks av den allmänna försäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Vad gäller frågan om vem som skall täcka den resterande delen anförs i propositionen att flera omständigheter talar för att arbetsgivaren bör ansvara för den delen. Det fordras emellertid för ett tillfredsställande skydd att de arbetsgivare vars anställda inte omfattas av någon trygghetsförsäkring eller liknande skaffar sig ett frivilligt försäkringsskydd som täcker brottsskador som uppkommer i verksamheten. Brottsskadelagen skulle då inte behöva ändras och några olägenheter skulle inte uppkomma för de skadelidande. Mot denna bakgrund bör enligt propositionen frågan om arbetsskador skall undantas från brottsskadelagens tillämpningsområde inte slutligt avgöras förrän utvecklingen beträffande kollektiva och privata försäkringar har avvaktats en tid (prop. 1998/99:41 s. 37 f.) Utskottet delade regeringens bedömning och avstyrkte ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella (bet. 1998/99:JuU20 s. 7 f.). För en utförligare redovisning av bl.a. arbetsgivarens ansvar och försäkringsskyddet på området hänvisas till detta betänkande. Justitieministern anförde under våren 2003, som svar på en interpellation (Ip. 2002/03:268) om undantag för arbetsskador i brottsskadelagen, att regeringen inte då var beredd att säga att arbetsmarknadens parter skall ta över frågan, men att man följer utvecklingen. Utskottet har inhämtat att man från Justitiedepartementets sida fortfarande följer utvecklingen på området. Utskottet ser inte anledning att nu förespråka att arbetsskador skall undantas från brottsskadelagen. Riksdagen bör sålunda avslå motion Ju214. Handläggning av ärenden om brottsskadeersättning I motion Ju453 (kd) begärs att regeringen skall låta utreda möjligheten att förskottera brottsskadeersättning. Liknande krav framförs i motionerna Ju363 (c), Ju404 (c) och Ju479 (fp). Liknande yrkanden har varit föremål för utskottets bedömning tidigare. Senast detta skedde var hösten 2002 (bet. 2002/03:JuU1 s. 118 f.). Utskottet hänvisade då till de ansträngningar som pågår inom EU för att tillnärma medlemsstaternas bestämmelser om statlig ersättning till brottsoffer. Europeiska kommissionen lade i september 2001 fram en grönbok, Ersättning till brottsoffer (KOM [2001] 536 slutlig). Syftet med grönboken angavs vara att starta ett samråd med alla berörda parter om åtgärder som skulle kunna vidtas på gemenskapsnivå för att förbättra de statliga ersättningarna till brottsoffer i EU. Frågor som kommissionen ville att medlemsstaterna skulle svara på var bl.a. följande. Hur bör den subsidiära naturen hos en statlig ersättning, i förhållande till andra ersättningskällor som offret kan använda, definieras i en miniminorm? Vilka ersättningar från övriga källor bör dras av från statlig ersättning? Bör möjlighet till förskottsbetalning inbegripas i en miniminorm? Bör kriterier som är kopplade till offrets uppträdande i samband med brottet, offrets deltagande i brottslig verksamhet i allmänhet eller andra faktorer som är kopplade till det allmänna rättsmedvetandet eller statlig praxis inbegripas i en miniminorm? Efter remissbehandling av grönboken har Europeiska kommissionen den 16 oktober 2002 avgivit ett förslag till rådets direktiv om brottsofferersättning (2002/0247 [CNS]). Förslaget innehåller miniminormer för brottsoffers rätt till statlig ersättning samt särskilda bestämmelser för gränsöverskridande fall. Bland annat föreslår Europeiska kommissionen att brottsoffer skall ha rätt till förskottsutbetalning av den statliga ersättningen under vissa förutsättningar, nämligen om de grundläggande villkoren för ersättning är uppfyllda, det finns anledning att anta att det slutliga beslutet om ersättning inte kan fattas inom kort tid efter det att ansökan har lämnats in, det är befogat med hänsyn till sökandens ekonomiska förhållanden att betala ut förskott och det med rimlig säkerhet kan antas att gärningsmannen helt eller delvis inte kan fullgöra en dom eller ett beslut om skadestånd till brottsoffret (artikel 5 i förslaget). Enligt förslaget skall medlemsstaterna senast den 30 juni 2005 ha genomfört för direktivets efterföljande nödvändiga författningsändringar. Kommissionens förslag till direktiv behandlades inom rådet i kommittén för civilrättsliga frågor. Mot bakgrund av det då pågående arbetet inom EU i dessa frågor såg utskottet ingen anledning att ta något initiativ med anledning av där behandlade yrkanden. Utskottet avstyrkte då aktuella motionsyrkanden. Förslaget till rådets direktiv behandlas för närvarande av en civilrättskommitté under rådet. Utskottet anser alltjämt att pågående arbete inom EU bör avvaktas. Mot den bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen avslår motion Ju404 samt motionerna Ju363, Ju453 och Ju479 i nu behandlade delar. I motion Ju279 (m) begärs att Brottsoffermyndigheten inte skall göra någon självständig prövning av skadeståndsbeloppets storlek, utan betala ut det av domstolen utdömda beloppet i de fall domstolen sakprövat detta. Även i motion Ju439 (fp) begärs att myndigheten vid en utbetalning av brottsskadeersättning inte skall kunna jämka av domstolen sakprövat och utdömt skadestånd. Frågan om samspelet mellan bl.a. domstolarna och Brottsoffermyndigheten behandlas i regeringens proposition Ersättning för ideell skada (prop. 2000/01:68 s. 60 f.). Sammanfattningsvis görs bedömningen att samspelet fungerar bra. Brottsskadeersättning bestäms med tillämpning av skadeståndslagen och skadeståndsrättslig praxis. Brottsoffermyndigheten är inte bunden av ett domstolsavgörande rörande samma skadehändelse. Har domstolen sakprövat skadeståndet bestäms enligt myndigheten oftast brottsskadeersättningen till samma belopp, särskilt när det är fråga om ett hovrättsavgörande. Skäl för myndigheten att frångå domstolsavgörandet kan t.ex. vara att ersättningsnivån klart avvikit från rådande praxis eller att myndigheten grundar sitt beslut på omständigheter som inte varit kända för domstolen. På detta sätt kan myndigheten bidra till en utveckling av skadeståndsrättslig praxis, vilket bl.a. märks genom att både tingsrätter och hovrätter vid avgörande av skadeståndsfrågor i vissa fall hänvisar till myndighetens praxis. Även Högsta domstolen har hänvisat till nämndens praxis (se NJA 1997 s. 315). Frågan om samspelet mellan domstolarna och Brottsoffermyndigheten har behandlats av utskottet tidigare (bet. 2000/01:JuU20 s. 20). Utskottet såg inte någon anledning att förordna en ordning innebärande att Brottsoffermyndigheten skulle åläggas att strikt följa domstolens avgöranden. Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrker motionerna Ju279 och Ju439. Rättsmedicinalverket Utskottets förslag i korthet I detta avsnitt redogörs för Rättsmedicinalverkets resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet har inte någon invändning mot regeringens bedömning att Rättsmedicinalverket i allt väsentligt fullgjort de mål som ställts upp för dess verksamhet. I avsnittet tar utskottet vidare ställning till vilka prioriteringar som bör ligga till grund för Rättsmedicinalverkets verksamhet under år 2004. Inledning Rättsmedicinalverket är central förvaltningsmyndighet för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och rättsgenetisk verksamhet i den utsträckning sådana frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet. I praktiken går verksamheten ut på att sörja för att domstolarna har teknisk (medicinsk) bevisning i brottmål och faderskapsmål och ett fullgott underlag för påföljdsbestämningen i brottmål i form av t.ex. rättspsykiatriska undersökningar. Rättsmedicinalverkets arbetsuppgifter finns närmare reglerade i förordning (1996:613) med instruktion för Rättsmedicinalverket. Verket bedriver såväl anslagsfinansierad som uppdragsfinansierad verksamhet. Resultatuppföljning För Rättsmedicinalverket gällde för år 2002 följande verksamhetsmål. Rättsmedicinalverkets verksamhet skulle skapa goda förutsättningar för rättssäkerhet och effektivitet inom rättsväsendet genom tillhandahållande av rättspsykiatriska, rättsmedicinska, rättskemiska och rättsgenetiska undersökningar av hög kvalitet och svarande mot uppdragsgivarnas behov. Verksamheten skulle bedrivas med respekt för de undersöktas personliga integritet. Till gagn för denna verksamhet skulle verket bedriva och stödja ett aktivt forsknings- och utvecklingsarbete. Verket skulle dessutom, där det var lämpligt och där verksamheten kunde skapa särskilda förutsättningar för det, vinnlägga sig om att bidra till det brottsförebyggande arbetet. Rättsmedicinalverket skulle också verka för en långsiktigt god försörjning av personal med ändamålsenlig kompetens och specialistkunskap. Särskilt gällde det att minska sårbarheten i utnyttjandet av och tillgången på rättsläkare genom en aktiv och förutseende rekrytering och utbildning. Slutligen skulle verket arbeta med att förnya arbetsformerna och utveckla ledarskapet. I budgetpropositionen redovisar regeringen Rättsmedicinalverkets resultat med en inledande allmän del och i övrigt uppdelat på de fyra verksamhetsgrenarna rättspsykiatri, rättsmedicin, rättskemi samt rättsgenetik. Här redovisas Rättsmedicinalverkets resultat enligt samma uppdelning. År 2002 kännetecknades av en fortsatt hög efterfrågan på verkets utredningar och undersökningar. För att vidareutveckla kvaliteten inom verksamheten fastställde verket en föreskrift om gemensam hantering av klagomål och händelser som avviker från fastlagda rutiner. Enligt föreskriften skall klagomål och händelser av betydelse rapporteras till de kvalitets- och utvecklingsråd som finns inom det rättsmedicinska respektive det rättspsykiatriska området. Vidare fastställdes en policy för forskning och utveckling. Två arbetsgrupper tillsattes för att arbeta vidare med hur denna policy skall genomföras. I syfte att undersöka problem med bl.a. kvaliteten på rättsintyg initierade Rättsmedicinalverket en översyn av ordningen för utfärdande av rättsintyg, vilket resulterat i en departementspromemoria (Ds 2003:3). I promemorian, som bereds inom Justitiedepartementet, föreslås att Rättsmedicinalverket anförtros huvudmannaskapet för utfärdandet av rättsintyg och därmed sammanhängande undersökningar. Inom rättspsykiatrin ökade domstolarnas efterfrågan på rättspsykiatriska undersökningar (RPU) under år 2002. Antalet undersökningar som utfördes uppgick till 670 (se tabell). Av de undersökta bedömdes 46 % lida av en allvarlig psykisk störning. I 44 % av undersökningarna föreslogs rättspsykiatrisk vård som påföljd och i 15 % skyddstillsyn. Domstolarnas förtroende för verkets undersökningar var fortsatt högt. Under år 2002 följde domstolarna de förslag om överlämnande till rättspsykiatrisk vård som lämnats i de rättspsykiatriska utlåtandena i 97 % av fallen. Även antalet av Rättsmedicinalverket utfärdade läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m, s.k. § 7-intyg, ökade under år 2002. Totalt utfärdades 1 876 sådana intyg (se tabell). Antalet rättspsykiatriska undersökningar och § 7-intyg ----------------------------------------------------- |År | Utförda |Utfärdade § 7-intyg| | | rättspsykiatriska | | | | undersökningar | | ----------------------------------------------------- |1997 | 600 | 1 858 | ----------------------------------------------------- |1998 | 609 | 1 847 | ----------------------------------------------------- |1999 | 657 | 1 838 | ----------------------------------------------------- |2000 | 619 | 1 772 | ----------------------------------------------------- |2001 | 589 | 1 797 | ----------------------------------------------------- |2002 | 670 | 1 876 | ----------------------------------------------------- Inom rättsmedicinen ökade antalet förrättningar under år 2002 från ca 7 500 till ca 8 500. Framför allt berodde det på att antalet undersökningar och yttranden över levande personer ökade kraftigt. En enkätundersökning som Rättsmedicinalverket genomförde under år 2002 hos polisen visar att uppdragsgivarna i huvudsak är positiva till de rättsmedicinska rapporterna. Handläggningstiderna inom rättsmedicinen bedöms fortfarande vara för långa, vilket delvis har sin förklaring i svårigheterna att rekrytera rättsläkare. För att säkra kompetensförsörjningen framöver erbjuder verket s.k. prova-på-perioder för läkare som inte är färdiga för specialistutbildning. Vidare bedrivs en försöksverksamhet med en ny personalkategori, s.k. rättsmedicinska utredare, som skall avlasta rättsläkarna från vissa arbetsuppgifter. Antalet ärenden inom den rättskemiska verksamheten ökade under år 2002 med knappt 2 %. Handläggningstiderna kunde trots detta i stort sett hållas. Anslagsverksamheten expanderade till följd av en fortsatt ökning av drograttfylleriärenden. Ökningen klarades av på bekostnad av att utvecklingsarbetet fick stå tillbaka. Inom rättsgenetiken handlades och besvarades 2 016 ärenden under år 2002, vilket var en minskning med 60 ärenden jämfört med året före. Tack vare effektiviseringar fortsatte handläggningstiderna att minska. Med hänsyn till personalsituationen kunde forsknings- och utvecklingsarbetet inte bedrivas i den omfattning som den rättsgenetiska verksamheten långsiktigt behöver för att följa med i utvecklingen inom området. Regeringen konstaterar att Rättsmedicinalverket trots en ansträngd personalsituation klarat av att möta den ökade efterfrågan utan att handläggningstiderna behövt öka i någon större utsträckning. Den ansträngda arbetssituationen har emellertid försvårat möjligheterna att avsätta tillräckligt med tid för att genomföra planlagda forskningsarbeten. Enligt regeringen visar gjorda undersökningar av uppdragsgivarnas syn på verkets utredningar och externa granskningar att verket väl uppfyller högt ställda kvalitetskrav. I fråga om personal- och kompetensförsörjningen konstaterar regeringen att Rättsmedicinalverket fortlöpande bedriver ett aktivt arbete och att verket lägger stor vikt vid dessa frågor. Det rekryteringsarbete som verket gjort har givit visst resultat. Inom rättsmedicinen, där personalsituationen är särskilt ansträngd, har man under de senaste åren lyckats att rekrytera ett antal läkare. Sammantaget anser regeringen att Rättsmedicinalverket under år 2002 i allt väsentligt uppfyllt statsmakternas övergripande mål för verksamheten. Utskottet konstaterar att ingenting framkommit som talar mot regeringens bedömning av Rättsmedicinalverkets resultat. Verksamhetsinriktning år 2004 Regeringen anför i budgetpropositionen att det är mycket angeläget att Rättsmedicinalverket även under kommande år upprätthåller en hög kvalitet på sina utredningar och undersökningar. Av stor vikt i detta sammanhang är det forsknings- och utvecklingsarbete som bedrivs inom verket eller med stöd av verket. Vidare anser regeringen, mot bakgrund av att bristen på utbildade rättsläkare är ett stort problem, att det är angeläget att verket under det kommande året fortsätter arbetet med att rekrytera kompetent arbetskraft till den rättsmedicinska verksamheten. Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömningar i denna del. Anslaget (Beloppen anges i tusental kronor) ----------------------------------------------------- |Anslag |Prop. | m |fp | kd | c | | 2003 | 2004 | | | | | ----------------------------------------------------- |213 648 |218 290 | - |- | - | - | ----------------------------------------------------- I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag för Rättsmedicinalverket år 2004. Vid utgången av år 2002 uppgick Rättsmedicinalverkets underskott till knappt 2 miljoner kronor. För år 2003 uppgår Rättsmedicinalverkets anslag till drygt 213,6 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till knappt 211,7 miljoner kronor. I anslaget för år 2003 ligger ett engångsvist tillskott om 12 miljoner kronor. Medlen skall användas till att vidareutveckla verksamheten med rättspsykiatriska undersökningar, möta den ökande efterfrågan på drograttfylleriundersökningar samt ge Rättsmedicinalverket möjligheter att kunna fortsätta och intensifiera rekryteringen av rättsläkare. Eftersom dessa åtgärder inte är av engångsnatur utan medför årliga kostnader så länge verksamheten är av nuvarande omfattning anser regeringen att tillskott behövs även för kommande år. I budgetpropositionen föreslås därför att verkets ramanslag höjs med 10 miljoner kronor från och med år 2004. Sammantaget föreslår regeringen ett ramanslag för år 2004 på knappt 218,3 miljoner kronor. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga förvaltningskostnader samt kostnaderna för årlig revision. Utskottet har behandlat anslagsyrkandet ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag. Rättshjälpskostnader m.m. Utskottets förslag i korthet I detta avsnitt redogörs för anslaget Rättshjälpskostnader m.m. Inledning Rättshjälpslagen (1996:1619) har till grundläggande syfte att ge rättsskydd åt dem som inte kan få rättsligt bistånd på annat sätt. Enligt lagen är rättshjälpen subsidiär till rättsskyddet, dvs. den som har en rättsskyddsförsäkring eller liknande rättsskydd som omfattar den aktuella rättsliga angelägenheten får inte beviljas rättshjälp. Vidare innebär lagen att den som inte har rättsskydd av ifrågavarande slag, men som borde ha haft det med hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller till sina personliga och ekonomiska förhållanden, får beviljas rättshjälp endast om det finns särskilda skäl (9 §). Som en allmän förutsättning för att rättshjälp skall beviljas gäller att det, med hänsyn till angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets värde samt omständigheterna i övrigt, är rimligt att staten bidrar till kostnaderna (8 §). Enligt rättshjälpslagen är inkomstgränsen för rättshjälp 260 000 kr i årsinkomst (6 § första stycket). Lagen föreskriver också att rådgivning i minst en timme som huvudregel är en förutsättning för att rättshjälp skall beviljas (2 § andra stycket). Vidare innebär lagen bl.a. att biträdesbehovet är avgörande för om rättshjälp skall beviljas och att biträde enligt rättshjälpslagen normalt skall få ersättning för högst 100 timmars arbete (15 §). Anslaget Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap. 10 § rättegångsbalken, lagen (1988:609) om målsägandebiträde, rättshjälpslagen och 12 § lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn skall utgå av allmänna medel. Därutöver skall från anslaget betalas de kostnader som enligt lagen (1996:1620) om offentligt biträde skall betalas av allmänna medel, dock inte sådana kostnader som avser offentligt biträde i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen (1991:572) om särskild utlänningskontroll. De faktorer som styr kostnaderna är framför allt antalet ärenden, ärendenas svårighetsgrad, ersättningsnivån till biträden och offentliga för- svarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna som betalas av den rättssökande. Regeringen bestämmer den timkostnadsnorm som ligger till grund för ersättning för arbete på rättshjälpsområdet. Ersättningen till offentliga försvarare och målsägandebiträden regleras också i viss utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns det en taxa för ersättning till offentliga försvarare i vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt samt en motsvarande taxa för målsägandebiträden (DVFS 2002:5 respektive 2002:9). Taxorna beslutas av Domstolsverket på grundval av timkostnadsnormen. Regeringen har fastställt timskostnadsnormen för år 2003 till 965 kronor exklusive mervärdesskatt (1 206 kronor inklusive mervärdesskatt). Under år 2003 pågår en försöksverksamhet utan taxa för offentliga försvarare och målsägandebiträden i tingsrätt och hovrätt. Domstolsverket lämnade under hösten 2003 en delrapport om hur försöksverksamheten fortskrider. Uppdraget skall slutredovisas den 31 mars 2004. Utgifterna på anslaget är regelstyrda och svåra att beräkna. Under flera år har utgifterna för offentliga försvarare, offentliga biträden och målsägandebiträden ökat, samtidigt som kostnaderna för rättshjälp enligt rättshjälpslagen har minskat (se tabell). (Beloppen anges i tusental kronor) ---------------------------------------------------- |År |Rättshjälp|Offentligt|Offentligt| Målsägandebiträde | Totalt* | | | enl. | |biträde | | | | | RhjL |försvar | | | | ---------------------------------------------------- |1998 |305 504 |454 281 |55 846 |46 943 |831 | | | | | | |201 | ---------------------------------------------------- |1999 |225 831 |451 288 |59 500 |53 220 |769 | | | | | | |202 | ---------------------------------------------------- |2000 |188 067 |495 922 |62 967 |73 345 |799 | | | | | | |284 | ---------------------------------------------------- |2001 |172 023 |526 968 |65 026 |73 037 |804 | | | | | | |755 | ---------------------------------------------------- |2002 |168 344 |571 868 |71 270 |81 181 |861 | | | | | | |780 | ---------------------------------------------------- *inkl. övriga utgifter samt återbetalning av rättshjälpsavgifter Inom Justitiedepartementet bereds en departementspromemoria (Ds 2003:55) som innehåller förslag på åtgärder som kan påverka kostnadsutvecklingen på rättshjälpsanslaget. Utskottet har inhämtat att promemorian skall sändas ut på remiss i december 2003. Promemorian behandlar två rapporter från Domstolsverket, Utvärdering av rättshjälpslagen (DV-rapport 2001:6) och Rättshjälpsanslaget, kostnadsräkningarna och talerätten (DV-rapport 2003:1), samt ytterligare förslag på kostnadsbesparande åtgärder. Vidare har departementet lagt fram en departementspromemoria (Ds 2003:53) som innehåller förslag som syftar till att genomföra EG-direktivet (2003/8/EG) om förbättringar av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister. Denna promemoria sändes ut på remiss i november 2003. I tabellen nedan återfinns regeringens och oppositionens förslag till anslag för rättshjälpskostnader m.m. för år 2004. (Beloppen anges i tusental kronor) ----------------------------------------------------- |Anslag |Prop. | m | fp |kd | c | | 2003 | 2004 | | | | | |inkl. TB | | | | | | ----------------------------------------------------- |902 664 |988 868 | - |+ 40 |- | - | | | | |000 | | | ----------------------------------------------------- För år 2003 uppgår anslaget till 902,6 miljoner kronor, inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget. Därvid har 75 miljoner kronor tillförts på tilläggsbudget under året. Prognosen för år 2003 pekar på att utgifterna kommer att uppgå till drygt 922 miljoner kronor. Utgifterna kommer att överstiga anvisade medel, och vid årets utgång kommer det att föreligga ett underskott om ungefär 28 miljoner kronor. Regeringen föreslår, mot bakgrund av att utgifterna på anslaget under flera år har ökat, att anslagsramen höjs med 100 miljoner kronor fr.o.m. år 2004. Anslagsramen höjs med ytterligare 29 miljoner kronor i kompensation för övergången från nettobudgetering till bruttobudgetering på anslaget avseende återbetalning av rättshjälpsavgifter. Slutligen räknas anslaget upp med drygt 32 miljoner kronor som kompensation för ökade priser och timkostnader. Regeringen föreslår att anslaget för budgetåret 2004 fastställs till 988 868 000 kr. I motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp) föreslås en anslagshöjning med 40 miljoner kronor. I motionerna stryks under att rättvisan måste vara tillgänglig för alla. Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag och avslår motionsyrkandena. Övriga anslag Utskottets bedömning i korthet I detta avsnitt redogörs för resultaten under verksamhetsåret 2002 för anslaget till Gentekniknämnden och Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. samt för anslaget till Avgifter till vissa internationella sammanslutningar m.m. Utskottet har inte några invändningar mot regeringens bedömningar. Gentekniknämnden Gentekniknämnden inrättades den 1 juli 1994. Nämnden skall bl.a. följa den nationella och internationella utvecklingen på genteknikområdet. Gentekniknämndens verksamhetsmål för år 2002 var att främja en etiskt försvarbar och säker användning av gentekniken så att människors och djurs hälsa samt miljön skyddas. Nämnden skulle arbeta för att nå målet genom rådgivande verksamhet, genom att följa utvecklingen på genteknikområdet samt genom att bevaka de etiska frågorna. Nämnden skulle även anordna konferenser som bl.a. skulle informera om de etiska och ekonomiska aspekterna avseende genteknik och idrott samt etiska, sociala och ekonomiska aspekter m.m. avseende användningen av mänskliga stamceller. Under år 2002 verkade Gentekniknämnden för att verksamhetsmålet skulle uppnås genom att bl.a. arrangera konferenser, seminarier och utfrågningar. Vidare bevakade nämnden den tekniska utvecklingen på genteknikområdet samt avgav yttranden och synpunkter till departement, myndigheter och olika organisationer i frågor som berör nämndens verksamhet. Regeringen anför i budgetpropositionen att målet för nämndens verksamhet är sådant att det är svårt att mäta om det har uppnåtts eller inte. Regeringens bedömning är dock att Gentekniknämnden genom sin allsidiga verksamhet inom området på ett förtjänstfullt sätt har verkat för att uppnå målet. Det har enligt utskottet inte framkommit något som talar mot regeringens bedömning. Vid utgången av år 2002 uppgick nämndens underskott till 81 000 kr. För år 2003 uppgår Gentekniknämndens anslag, inklusive förändringar på tilläggsbudget, till 3 129 000 kr. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till 2 975 000 kr. Regeringen föreslår ett ramanslag till Gentekniknämnden för år 2004 på 2 977 000 kr. I beloppet ingår ett engångsvist tillskott om 200 000 kr för att nämnden under år 2004 skall kunna anordna konferenser om bl.a. genteknik och vacciner för humanmedicinskt och veterinärmedicinskt bruk samt DNA- register. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler m.m. samt kostnaderna för årlig revision. Utskottet har behandlat anslagsyrkandet ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag. Kostnader för vissa skaderegleringar m.m. Från anslaget, som disponeras av Justitiekanslern, betalas statens kostnader för vissa skaderegleringar m.m. Det rör sig bl.a. om ersättning till frihetsberövade enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder samt skadestånd enligt bestämmelserna om fel och försummelse vid myndighetsutövning i skadeståndslagen (1972:207). I anslutning till att sådan ersättning utbetalas kan ersättning även utgå för ombuds- och rättegångskostnader. Rättegångskostnader som tillfaller staten från motparter i sådana mål tillgodoräknas anslaget. Regeringen framhåller att det är svårt att på förhand förutse vilka ersättningsanspråk som kommer att riktas mot staten samt storleken på de belopp som kan komma att utbetalas. Sedan år 2000 har det totala utbetalade beloppet ökat för varje år och förväntas göra så även år 2003. För år 2003 uppgår anslaget, inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget, till 24 291 000 kr. Vid ingången av år 2003 fanns ett anslagssparande om drygt 3 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 27 miljoner kronor. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar ett ramanslag på 15 291 000 kr. Utskottet har behandlat anslagsyrkandet ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag. Avgifter till vissa internationella sammanslutningar m.m. Från anslaget betalas årsavgifter till Haagkonferensen för internationell privaträtt, Internationella institutet i Rom för unifiering av privaträtten (UNI- DROIT), Association Internationale des Hautes Jurisdictions Administratives samt Bernunionen (WIPO=World Intellectual Property Organization). Från anslaget betalas också bidrag till FN:s Crime Prevention and Criminal Justice Fund som stöd för aktiviteter inom Europeiska institutet för kriminalpolitik (HEUNI). Även bidrag till vissa andra internationella sammanslutningar med anknytning till Justitiedepartementets område betalas från anslaget. Vidare betalas kostnader som hänför sig till internationellt straff- och civilrättsligt samarbete och som inte skall bäras av annan myndighet, företrädesvis översättningskostnader. Regeringen framhåller i budgetpropositionen att den ökande internationaliseringen leder till ett ökat internationellt rättsligt samarbete. Detta har de senaste åren medfört en kraftig ökning av antalet ärenden och därmed kostnaderna för översättningar. Framför allt gäller detta ärenden som rör utländska medborgare som dömts för brott i Sverige och där verkställigheten begärs överförd till den dömdes hemland. Vid utgången av år 2002 uppgick anslagssparandet på anslaget Avgifter till vissa internationella sammanslutningar m.m. till drygt 1,6 miljoner kronor. För år 2003 uppgår anslaget, inklusive förändringar på tilläggsbudget, till knappt 6,5 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 7,4 miljoner kronor. Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på 6 456 000 kr. Utskottet har behandlat anslagsyrkandet ovan i avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag.
Reservationer 1. Målen för rättsväsendet (punkt 1) av Ragnwi Marcelind (kd) och Johan Linander (c). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om målen för rättsväsendet. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju413. Ställningstagande De övergripande mål som regeringen ställt upp för respektive myndighet inom rättsväsendet är alltför otydliga för att det skall vara möjligt att mäta myndigheternas resultat. Enligt vår mening krävs det mer konkreta mål för att komma till rätta med den alltmer ökande brottsligheten. Genom tydliga mål ökar kraven på myndigheterna att bedriva en resultatinriktad verksamhet och att använda erhållna resurser på ett meningsfullt sätt. De mål som skall gälla för respektive myndighet måste därför konkretiseras så att de blir mätbara och går att utvärdera. Vidare måste regeringen återkomma till riksdagen med förslag till en konkret handlingsplan för hur uppställda mål skall kunna uppfyllas. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi här anfört. 2. Decentralisering av polisen (punkt 4) av Johan Linander (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om en utredning om decentralisering av polisen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju299 och 2003/04:Ju333 yrkande 11. Ställningstagande Den kunskap som finns hos polisen om lokala brott och ordningsproblem skall användas för att angripa och förebygga dessa problem i det lokala samhället. Det var syftet med närpolisreformen, men resultatet har blivit något helt annat. En fungerande närpolis möjliggör att polisens arbete i högre grad kan utformas efter lokala behov och förutsättningar. Den av regeringen förda politiken hindrar tyvärr denna utveckling. Närpolisen får inte de ekonomiska resurser som krävs för att bedriva en fungerande verksamhet. En fråga man kan ställa sig är om situationen skulle kunna bli bättre med en kommunalisering eller regionalisering av polisen. Denna fråga bör bli föremål för en utredning. Det får ankomma på regeringen att tillsätta en utredning i enlighet med vad jag här anfört. 3. En effektiv polis (punkt 5) av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om en effektiv polis. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju465 yrkande 15. Ställningstagande Under 1990-talet stod närpolisreformen i fokus, med en stark betoning på lokal närvaro och förankring. Nu fokuseras mycket av polisens organisations- och utvecklingsarbete på det som kommit att kallas en nationell polis. Det finns självklart stora samordningsvinster att göra inom svensk polis. Det är angeläget att betona vikten av att polisen är lokalt förankrad. Medborgarna har ett berättigat demokratiskt krav på inflytande över den lokala polisverksamheten. Den lokala polisen har de bästa förutsättningarna att bekämpa den lokala brottsligheten. För att detta skall fungera måste den lokala polisorganisationen förfoga över frågor som resursfördelning och prioriteringar. En för långt driven centralisering av polisen riskerar att bygga nya administrativa hierarkier, vilket kan få negativa effekter för brottsbekämpningen. Det får ankomma på regeringen att beakta vad vi här anfört i det fortsatta utvecklingsarbetet inom polisen. 4. Samverkan mellan Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen (punkt 7) av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan Linander (c) och Cecilia Magnusson (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs i reservationen om samverkan mellan Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju292 yrkande 20 och 2003/04:Ju369 yrkande 19. Ställningstagande Den organiserade brottsligheten är gränslös och har tillgång till stora ekonomiska resurser. För att effektivt kunna bekämpa denna brottslighet måste polisens resurser hanteras rationellt och utan prestige. Samarbetet mellan Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen måste förtydligas avseende organisation och ansvar. Kunskap, kompetens och operativ förmåga måste kunna nyttjas optimalt och fungera i ett internationellt perspektiv. Vi ser positivt på det arbete som pågår om organisatorisk samverkan och informationsflöden mellan Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen. Vi menar dock att regeringen måste ta ytterligare initiativ för att polisen skall få effektiva verktyg för att bekämpa den grova organiserade brottsligheten. Det bör ankomma på regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad vi här anfört. 5. Sammanslagning av Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen (punkt 8) av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om en sammanslagning av Rikskriminalpolisen och Säkerhetspolisen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju465 yrkande 19. Ställningstagande Underlag finns nu för att besluta om Säkerhetspolisens och Rikskriminalpolisens organisatoriska framtid. Enligt vår mening bör Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen få en gemensam organisatorisk inramning. Vi menar att detta är en lösning som ger bäst möjligheter att lösa de redan i dag delvis gemensamma arbetsuppgifterna. Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma med förslag i enlighet med vad vi här anfört. 6. Polisstyrelserna (punkt 9) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om polisstyrelserna. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju333 yrkande 1, 2003/04:Ju334 yrkande 1, 2003/04:Ju369 yrkande 4 och 2003/04:Ju417 yrkande 10. Ställningstagande Vi anser att dagens system för styrningen av polisen inte i tillräcklig omfattning tillgodoser medborgarnas berättigade krav på inflytande över den lokala polisverksamheten. Detta är särskilt beklagligt eftersom polisen i grund och botten är till för medborgarna. Tiden får därför anses mogen att nu utvärdera styrsystemet inom polisen. En sådan utvärdering bör även avse frågor om polisstyrelsernas roll på ett generellt plan samt vilka befogenheter dessa skall ha i den framtida polisorganisationen. Det får ankomma på regeringen att tillsätta en utredning i enlighet med vad vi här anfört. 7. Ökad antagning till polisutbildningarna (punkt 10) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om ökad antagning till polisutbildningarna. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju230, 2003/04:Ju345, 2003/04:Ju417 yrkande 16 och 2003/04:Ju465 yrkande 2. Ställningstagande Antalet poliser måste bli fler. Rekryteringsbehovet av poliser påverkas också av den relativt höga medelåldern inom poliskåren och en förväntad ökad rörlighet bland främst yngre poliser. Kapaciteten på polisutbildningarna i Stockholm, Umeå och Växjö måste utnyttjas maximalt för att i största möjliga utsträckning möta det stora rekryteringsbehovet. Det får ankomma på regeringen att tillse att befintliga polisutbildningar utnyttjas i enlighet med vad vi här anfört. 8. Ytterligare en polisutbildning (punkt 11) av Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om att inrätta ytterligare en polisutbildning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju333 yrkande 17 och 2003/04:Ju465 yrkande 6 samt bifaller delvis motionerna 2003/04:Ju202, 2003/04:Ju223, 2003/04: Ju239, 2003/04:Ju249, 2003/04:Ju311, 2003/04:Ju319, 2003/04:Ju327 yrkande 2 och 2003/04:Ju338 yrkande 2. Ställningstagande Antalet poliser måste bli fler. Rekryteringsbehovet av poliser påverkas också av den relativt höga medelåldern inom poliskåren och en förväntad ökad rörlighet bland främst yngre poliser. För att klara rekryteringsbehovet krävs det att det inrättas en fjärde polisutbildning. Den bör placeras i närheten av någon befintlig högskola eller universitet. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi här anfört. 9. Polis i glesbygd (punkt 12) av Johan Linander (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 12 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om polis i glesbygd. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju333 yrkande 14 och bifaller delvis motionerna 2003/04:Ju321 och 2003/04:Ju338 yrkande 1. Ställningstagande Polisförsörjningen i glesbygdsområden måste förbättras avsevärt. Glesbygdens speciella förhållanden måste beaktas bättre vid fördelningen av polisens resurser mellan myndigheterna. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att tillgodose vad jag här anfört. 10.Förkortad utryckningstid på landsbygden (punkt 13) av Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om förkortad utryckningstid på landsbygden. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju333 yrkande 15 och bifaller delvis motion 2003/04:Ju364 yrkande 2. Ställningstagande Ett sätt att förbättra polisförsörjningen på landsbygden är att polismyndigheter med stora avstånd har en flexiblare lösning vad gäller arbetsplatsens lokalisering. Om den enskilde polisen i vissa avseenden kan anses ha sin arbetsplats lokaliserad till bostaden kan utryckningstiden förmodligen förkortas avsevärt i dessa delar av landet. Detta möjliggörs genom att den enskilde polismannen exempelvis kan ha material och polisbil i eller i nära anslutning till bostaden. Det ankommer på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att tillgodose vad vi här anfört. 11.Mobila polisteam (punkt 14) av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om mobila polisteam. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju364 yrkande 1. Ställningstagande På landsbygden är förutsättningarna annorlunda än i storstäderna vid jour och beredskap. Med ett bättre utnyttjande av modern teknik och ett regelverk som är bättre anpassat till förhållandena i glesbygd kan polisverksamheten på landsbygden förbättras avsevärt. Det får ankomma på regeringen att initiera de nödvändiga förändringar som erfordras för att möjliggöra mobila polisteam i enlighet med vad vi här anfört. 12.Nationella insatsstyrkan (punkt 16) av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om resurser till Nationella insatsstyrkan. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju292 yrkande 21 och 2003/04:Ju369 yrkande 18. Ställningstagande Grov brottslighet och extrema situationer kräver särskilt kunnande och resurser. Nationella insatsstyrkan är den enhet inom polisen som visat sig bemästra extremt svåra uppdrag och situationer. Det är extra angeläget att Nationella insatsstyrkan får de resurser som krävs för att målsättningen skall kunna uppnås och kvaliteten bibehållas. Nationella insatsstyrkans numerär bör därför ökas och utrustning och material uppdateras. Det får ankomma på regeringen att tillse att Nationella insatsstyrkan prioriteras vid fördelningen av polisens resurser. 13.Kostnader vid regeringsbeslutade evenemang (punkt 18) av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om kostnader vid regeringsbeslutade evenemang. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju212. Ställningstagande Varken Rikspolisstyrelsen eller Polismyndigheten i Västra Götaland fick, som Göteborgskommittén noterar, några extra medel inför EU-toppmötet i Göteborg. För att polisen skall kunna upprätthålla ordningen vid stora sedan lång tid i förväg beslutade arrangemang är det viktigt att medel för detta avsätts i budgeten. De enskilda polismyndigheterna skall inte behöva ta från sina ordinarie, redan hårt ansatta, anslag för att upprätthålla ordningen vid regeringsbeslutade arrangemang. Rikspolisstyrelsen bör i stället i budgetprocessen tilldelas särskilda medel för sådana ändamål, som sedan skall tilldelas den eller de berörda polismyndigheterna. Det får ankomma på regeringen att beakta vad som anförts i kommande budgetarbete. 14.Prioriterad brottslighet (punkt 19) av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om bekämpning av människohandel och familjevåld. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju447 yrkande 3 och 2003/04:Ju479 yrkande 12 och bifaller delvis motion 2003/04:Ju290 yrkande 3 samt avslår motionerna 2003/04:Ju255, 2003/04:Ju407 och 2003/04:Ju433. Ställningstagande För att finansiera en nödvändig nationell aktion mot människohandeln behövs öronmärkta anslag, dvs. ökade och riktade resurser mot denna typ av brottslighet. Vi anslår 10 miljoner kronor mer per år jämfört med regeringen i ett öronmärkt anslag för att bekämpa människohandelsbrotten. Polismyndigheterna måste prioritera familjevåld och bl.a. arbeta brottsförebyggande. Det är också viktigt att hot- och riskbedömningsmodellen SARA införs som standard vid landets polismyndigheter fr.o.m. år 2004. Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder för att bekämpningen av människohandel och familjevåld prioriteras i enlighet med vad vi här anfört. Vi ställer oss alltså bakom motionerna Ju447 och Ju479 samt Ju290 i här berörda delar. Vad gäller övriga motioner delar vi majoritetens uppfattning. 15.Prioriterad brottslighet (punkt 19) av Johan Linander (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 19 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om bekämpning av brott mot företagare. Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:Ju407 samt avslår motionerna 2003/04:Ju255, 2003/04:Ju290 yrkande 3, 2003/04:Ju433, 2003/04:Ju447 yrkande 3 och 2003/04:Ju479 yrkande 12. Ställningstagande Polisen måste prioritera brott mot företagare. För att stoppa utvecklingen med fler brott mot företagare och ökande otrygghet krävs ett utökat samarbete mellan olika myndigheter och organisationer samt utvecklande av verkningsfulla brottsförebyggande åtgärder. Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder för att bekämpningen av brott mot företagare prioriteras i enlighet med vad jag här anfört. Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju407. Vad gäller övriga motioner delar jag majoritetens uppfattning. 16.Sjöpolisen (punkt 20) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om Sjöpolisen. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju274 och 2003/04:Ju333 yrkande 16. Ställningstagande Under förra året fattades beslut om en stor minskning av sjöpolisverksamheten. Det är bara i Stockholms- och Västra Götalandsregionen som den typen av polisverksamhet kommer att finnas i framtiden. Sjöpolisen skall bedriva allmän polisiär verksamhet och utgöra skärgårdens närpolis, bedriva övervakning i syfte att höja säkerheten till sjöss samt utgöra en resurs i sjöräddningen. Sjöpolisen har också en roll i gränsövervakningen. Samarbetet med andra myndigheter, främst Kustbevakningen och kommunal räddningstjänst, bör utvecklas. Även samarbetet med tullen och den vanliga polisen behöver fördjupas. Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att möjliggöra en väl fungerande sjöpolisverksamhet. 17.Särskilda enheter mot människohandel (punkt 21) av Johan Linander (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 21 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om särskilda enheter mot människohandel. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju348 yrkande 3. Ställningstagande Handeln med människor har vuxit explosionsartat de senaste åren, allt fler kvinnor och barn säljs till prostitution. För att effektivt kunna bekämpa denna mycket allvarliga brottslighet måste berörda polismyndigheter få resurser till fasta enheter med specialutbildad personal som bekämpar människohandel. Det får ankomma på regeringen att tillse att det inrättas särskilda enheter som bekämpar människohandel i enlighet med vad jag här anfört. 18.Särskilda drogenheter (punkt 22) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om särskilda drogenheter. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:So345 yrkande 19 och 2003/04:So414 yrkande 6. Ställningstagande Vi anser att det skall finnas specialiserade narkotikaenheter i varje län och att det i de större städerna skall finnas gatulangnings- och ungdomsgrupper för att en effektiv verksamhet skall kunna utvecklas. Dessutom bör varje polismyndighet inrätta särskilda enheter för att bekämpa narkotika i ungdomsmiljöer. Det får ankomma på regeringen att initiera en sådan organisationsförändring. 19.Ekobrottsmyndighetens organisation (punkt 23) av Ragnwi Marcelind (kd). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 23 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om Ekobrottsmyndighetens organisation. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju411 yrkande 6 och bifaller delvis motion 2003/04:Ju225. Ställningstagande Jag anser att all avancerad ekonomisk brottslighet, innefattande också grova miljöbrott, kräver operativa insatser av sådan kvalificerad art att det behövs en enhetlig och kraftfull organisation. Därför är det nödvändigt att Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde förändras så att den kan svara mot dessa krav. Ekobrottsmyndigheten bör vara en central myndighet för hela landet. Myndigheten skall handlägga avancerad ekonomisk brottslighet och annan allvarlig brottslighet som kan kopplas till denna, t.ex. grova miljöbrott. Övrig ekonomisk brottslighet skall utredas i den lokala polis- och åklagarorganisationen. Det bör ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med förslag som tillgodoser vad jag nu anfört. Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju411 i berörd del. Detsamma gäller i stort motion Ju225 som har en liknande inriktning. 20.Domstolsverkets ställning (punkt 24) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om Domstolsverkets ställning. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:K271 yrkande 17, 2003/04:Ju292 yrkande 19, 2003/04: Ju349 yrkande 11 och 2003/04:Ju477 yrkande 4. Ställningstagande Vi anser att den centrala domstolsorganisationen inte bör utformas på ett sätt som riskerar ett oberoende domstolsväsende. Den nuvarande konstruktionen ger regeringen ett alltför starkt grepp om domstolsorganisationen. Det finns därför skäl att överväga en annan ordning. Om servicen till domstolarna sköttes utan att regeringen hade inflytande över den skulle också domstolarnas självständighet kunna garanteras. I sammanhanget vill vi som ett alternativ peka på det danska systemet med en myndighet som ligger under riksdagen och vars verksamhet regleras i lag. En annan lösning skulle kunna vara att föra över Domstolsverkets uppgifter till domstolarna. Vi anser att regeringen bör få i uppdrag att utreda frågan om Domstolsverkets ställning och funktion i förhållande till domstolarna utifrån vad vi nu förordat. Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna K271, Ju292, Ju349 och Ju477 i här aktuella delar. 21.Psykiatrisk vård inom kriminalvården (punkt 25) av Ragnwi Marcelind (kd). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 25 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om behovet av psykiatrisk vård i anstalt även för intagna med lindriga störningar. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju449 yrkande 5 och avslår motion 2003/04:So637 yrkande 3. Ställningstagande Tillgång till psykiatrisk vård för de intagna i anstalt skall vara lika självklart som vård för fysiska åkommor. Även de dömda som har en lindrig psykisk störning måste ges adekvat vård. Sådan behandling har också betydelse för att förebygga återfall i brott. Om kostnadsansvaret för vården av dömda med allvarliga psykiska störningar övertas av staten frigörs resurser i landstingen till behandling av bl.a. intagna med mindre allvarliga psykiska störningar. Det får ankomma på regeringen att beakta vad jag nu anfört vid den fortsatta beredningen av Psykansvarskommitténs betänkande. Det anförda innebär att jag tillstyrker motion Ju449 i nu behandlad del. Motion So637 anser jag däremot bör avslås av riksdagen. 22.Psykiatrisk vård inom kriminalvården (punkt 25) av Johan Linander (c). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 25 borde ha följande lydelse: Riksdagen beslutar att 20 miljoner kronor av anslaget till kriminalvården skall reserveras för psykiatrisk vård inom kriminalvården. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:So637 yrkande 3 och avslår motion 2003/04:Ju449 yrkande 5. Ställningstagande En stor andel av de personer som döms till fängelse har psykiska problem. Om dessa problem inte behandlas under anstaltstiden ökar risken för återfall och social utslagning efter frigivning. Det behövs ökade resurser till psykiatrisk behandling inom fängelsesystemets ram. Jag anser därför att 20 miljoner kronor av anslaget till kriminalvården skall reserveras för att stärka den psykiatriska vården av fängelsedömda. Detta innebär att jag tillstyrker motion So637 i nu behandlad del. Beträffande motion Ju449 i nu behandlad del delar jag majoritetens uppfattning. 23.Resurser till frivården (punkt 26) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om fördelningen av resurser mellan anstalts- och frivårdsorganisationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju370 yrkande 12 och avslår motionerna 2003/04:Ju357 yrkande 3 och 2003/04:Ju402 yrkande 1. Ställningstagande Frivården har under senare år ålagts ett antal nya uppgifter och har fått ett större antal klienter, bl.a. till följd av olika påföljdsreformer. Samtidigt har frivårdens klienter blivit mer svårhanterliga och andelen klienter med drogproblem har ökat. Trots detta har frivården inte tillförts medel i tillräcklig utsträckning. Förutom att frivården behöver mer pengar för att klara sin uppgift är det också önskvärt att frivården i större utsträckning integreras med den övriga kriminalvården. Det får ankomma på regeringen att beakta vad vi nu anfört vid utformningen av regleringsbrev för kriminalvården år 2004. Det sagda innebär att vi ställer oss bakom motion Ju370 i nu behandlad del. Beträffande motionerna Ju357 och Ju402 i nu behandlade delar har vi däremot samma uppfattning som majoriteten. 24. Ökat stöd till KRIS (punkt 27) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om ett ökat statligt stöd till organisationen KRIS. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju272. Ställningstagande Kriminellas revansch i samhället (KRIS), som bedriver verksamhet runt om i landet i olika lokalföreningar, gör en stor och betydelsefull insats för att stödja och hjälpa fängelsedömda före, i samband med och efter frigivning. De resurser KRIS har att tillgå för sin verksamhet är dock otillräckliga. Stödet från bl.a. Kriminalvårdsstyrelsen och kommunerna är otillräckligt och riskerar att utebli när myndigheter och kommuner har problem att klara verksamhetsbudgeten. KRIS behöver ett ordentligt och tryggt verksamhetsstöd för att kunna säkra och befästa den verksamhet som bedrivs i dag. Det måste till ett kontinuerligt statligt stöd i större utsträckning till KRIS. Det får ankomma på regeringen att beakta vad vi nu anfört vid utformningen av regleringsbrev för bl.a. kriminalvården. Det sagda innebär att vi ställer oss bakom motion Ju272 i nu behandlad del. 25.Anstalts- och häkteskapacitet (punkt 28) av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om behovet av utökad anstaltskapacitet. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju370 yrkande 6 och 2003/04:Ju425 yrkande 6 samt avslår motionerna 2003/04:Ju298, 2003/04:Ju353, 2003/04:Ju381 och 2003/04:Ju416 yrkandena 11 och 28. Ställningstagande Beläggningssituationen på landets anstalter och häkten är fortsatt synnerligen problematisk. Situationen med i princip 100 % beläggning, två intagna i samma cell på en del av våra anstalter och häkten samt ett stort antal s.k. verkställighetsfall på häktena är inte acceptabel. Med en så hög beläggning och svårigheter att placera ut fängelsedömda på anstalt försvåras kriminalvårdens uppdrag att främja den intagnes anpassning till samhället efter frigivningen och att hålla anstalter och häkten fria från droger. Kvaliteten i befintlig kriminalvård eftersätts, vilket redan i dag är ett allvarligt bekymmer. Härtill kommer att säkerheten på anstalterna äventyras. Det krävs en omfattande utbyggnad av kriminalvårdens kapacitet för att komma till rätta med dessa problem. Det framstår som nödvändigt att bygga en ny stor sluten anstalt i enlighet med vad Kriminalvårdsstyrelsen framställt i sitt budgetunderlag för år 2004. Regeringen bör snarast vidta kraftfulla åtgärder för att lösa denna allvarliga situation. Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju370 och Ju425 i nu behandlade delar. Motionerna Ju298, Ju353, Ju381 och Ju416 i behandlade delar bör däremot avslås av riksdagen. 26.Anstalts- och häkteskapacitet (punkt 28) av Ragnwi Marcelind (kd). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 28 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om utbyggnad av kriminalvårdens kapacitet. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju416 yrkandena 11 och 28 och avslår motionerna 2003/04:Ju298, 2003/04:Ju353, 2003/04:Ju370 yrkande 6, 2003/04:Ju381 och 2003/04:Ju425 yrkande 6. Ställningstagande Platsbristen på anstalter och häkten är fortsatt mycket hög. Särskilt problematiskt är detta på häktena, med ett stort antal verkställighetsfall och långa transporter som följd. På anstalterna medför den höga beläggningen bl.a. svårigheter att splittra upp gängbildningar och att hålla isär missbrukare från icke missbrukare. Det krävs att antalet anstalts- och häktesplatser ökar ytterligare för att dessa problem skall kunna lösas. Jag anser dock att utbyggnaden av kriminalvårdens kapacitet inte bör ske genom att ett nytt storfängelse byggs. I stället bör de befintliga anstalterna byggas om och till. De flesta anstalter bör därvid göras om till motivationsanstalter i tre steg. Det första steget bör innehålla bl.a. motivationsåtgärder, kontroll av förekomsten av missbruk samt självförvaltning. I steg två bör bl.a. individuellt anpassad utbildning och möjlighet till arbete ges. Steg tre utgör ett utslussningsboende i nära kontakt med familj, arbetsmarknad och andra nätverk. Det får ankomma på regeringen att beakta vad jag nu anfört vid utformandet av regleringsbrev och andra riktlinjer till Kriminalvårdsstyrelsen. Detta innebär att jag ställer mig bakom motion Ju416 i nu behandlade delar. Motionerna Ju298, Ju353, Ju370, Ju381 och Ju425 bör däremot i behandlade delar avslås av riksdagen. 27.Kostnadsanalys av kriminalvårdens platsbrist (punkt 29) av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om behovet av en kostnadsanalys av kriminalvårdens platsbrist. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju370 yrkande 5. Ställningstagande Platsbristen på anstalter och häkten innebär inte bara problem inom kriminalvårdens verksamhet. Det orsakar också merkostnader för alla myndigheter inom rättsväsendet. Som exempel kan nämnas att polisen måste lägga ned onödig tid och resurser på att leta lediga arrestplatser och att advokater och poliser måste resa långa sträckor för att genomföra och delta vid förhör. Härtill kommer de mer långsiktiga kostnadskonsekvenserna för samhället av att t.ex. programverksamhet och frigivningsförberedelser blir sämre till följd av den höga beläggningen och de bristande resurserna. Regeringen bör ta ett helhetsgrepp och låta genomföra en kostnadsanalys av vad den höga beläggningssituationen på anstalter och häkten innebär för rättsväsendet som helhet. Det sagda innebär att vi ställer oss bakom motion Ju370 i nu behandlad del. 28.Kontroll av narkotika på anstalter och häkten (punkt 30) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om behovet av ökade insatser mot narkotika på anstalter och häkten. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju295, 2003/04:Ju316 yrkande 3, 2003/04:Ju370 yrkande 10 och yrkande 11 i denna del, 2003/04:Ju416 yrkandena 15, 16 och 18, 2003/04:Ju425 yrkande 4 i denna del samt 2003/04:So345 yrkande 3. Ställningstagande Ett angeläget mål för kriminalpolitiken måste vara att hålla anstalter och häkten fria från droger. Pågående missbruk på anstalter och häkten är oacceptabelt. Det bidrar till fortsatt kriminalitet under fängelsetiden, våld och oro mellan de intagna och undergräver deras möjligheter att anpassa sig till ett liv i frihet efter avtjänat straff. Det behövs resurser och ökade möjligheter att på ett effektivt sätt kontrollera att drogfriheten efterlevs. Urinprovtagning och andra kontrollåtgärder bör användas i större utsträckning än i dag vid misstanke om missbruk. Effektivare åtgärder för att stoppa införseln av narkotika på anstalter och häkten måste också vidtas. Inpasserande till anstalterna bör i större utsträckning kontrolleras genom kroppsvisitation. Vidare bör en översyn göras av reglerna för permission och besök vid fängelserna samt hur dessa regler tillämpas. Narkotikahundar bör också användas i större omfattning än vad som sker i dag. Det är också viktigt att en ökad differentiering vid placering av de intagna möjliggörs. Intagna som inte vill komma i kontakt med droger bör få vistas på drogfria enheter. Vi delar den syn på hanteringen av narkotikafrågan inom kriminalvården som kommer till uttryck i här aktuella motioner. Regeringen bör få i uppdrag att se till att ytterligare förstärka arbetet mot narkotika inom kriminalvården i enlighet med vad vi anfört. Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju295, Ju316, Ju370, Ju416, Ju425 och So345 i nu behandlade delar. 29.Besöksrum med glasruta (punkt 31) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om inrättande av besöksrum med s.k. glasruta. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju370 yrkande 11 i denna del, 2003/04:Ju416 yrkande 17 och 2003/04:Ju425 yrkande 4 i denna del. Ställningstagande En stor del av den narkotika som kommer in på anstalterna förs in av anhöriga till de intagna i samband med besök. Genom att inrätta besöksrum i vilka den intagne och besökaren hålls åtskilda, t.ex. med en glasruta mellan dem, kan en del av denna införsel stoppas. Härigenom möjliggörs också besök i de fall det annars, på grund av dokumenterat missbruk, inte vore möjligt. Regeringen bör låta utreda möjligheterna och förutsättningarna att inrätta sådana besöksrum på ett antal anstalter. Det anförda innebär att vi tillstyrker motionerna Ju370, Ju416 och Ju425 i nu behandlade delar. 30.Disciplinär påföljd för vägran att lämna urinprov (punkt 32) av Ragnwi Marcelind (kd). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 32 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om efterverkningar för intagen som vägrar att lämna urinprov. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju416 yrkande 19. Ställningstagande Det är enligt min mening oacceptabelt att intagna som vägrar att lämna urinprov får lindrigare disciplinära påföljder än de som konstateras ha brukat droger under anstaltsvistelsen. Det har nu gått snart tre år sedan Narkotikakommissionen uppmärksammade denna brist och nästan två år sedan regeringen själv konstaterade att denna ordning är otillfredsställande. Trots detta har ingenting hänt. Det får ankomma på regeringen att tillse att översynen av regelverket rörande disciplinpåföljder skyndas på och att bestämmelserna snarast ändras i den riktning jag här angett. Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motion Ju416 i nu behandlad del. 31.Missbruksbehandling inom kriminalvården (punkt 33) av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om missbruksbehandling inom kriminalvården. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:So345 yrkande 16 och 2003/04:So414 yrkandena 9 och 13 samt avslår motion 2003/04:Ju357 yrkande 15. Ställningstagande Vi anser att möjligheterna för intagna att vara drogfria under anstaltsvistelsen måste förbättras. Det är mycket viktigt att kunna separera de intagna som är motiverade att sluta med sitt missbruk från dem som vill fortsätta missbruka. Den höga beläggningen på anstalterna medför problem med att differentiera de intagna i tillräcklig utsträckning. Det behövs också större resurser till motivation och behandling av missbrukare inom kriminalvården. Vi anser också att kvaliteten i missbruksvården för kriminalvårdens klienter är för låg. Ett sätt att förbättra vården för missbrukare är att bredda kompetensen genom att upphandla vårdtjänster från privata vårdgivare. Kriminalvården bör därför i ökad utsträckning upphandla vårdprogram av privata vårdgivare. Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som erfordras för att uppnå vad vi nu anfört. Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna So345 och So414 i nu behandlade delar. Beträffande motion Ju357 i nu behandlad del delar vi majoritetens uppfattning. 32. Brottsförebyggande arbete mot hatbrottslighet (punkt 34) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om åtgärder för att förebygga hatbrottslighet. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju445 yrkande 3 och 2003/04:Ju446 yrkande 4. Ställningstagande Samhället måste med kraft arbeta förebyggande mot brott med bl.a. rasistiska, nazistiska, antisemitiska och homofobiska motiv, s.k. hatbrott. Det är inte acceptabelt att människor skräms till tystnad av personer och grupper som begår sådana gärningar. Polisen måste förbättra sitt arbete med kartläggning och utredning av brotten. Här är det viktigt med ett fungerande samarbete mellan säkerhetspolis, kriminalunderrättelsetjänst, närpolis och åklagare. Personer som blir utsatta måste också få hjälp och stöd samt tillräckligt skydd. Det är också viktigt att förmedla kunskap i samhället om bl.a. olika ideologier och att medvetandegöra hur olika ickedemokratiska organisationer arbetar. Det är vidare viktigt att samhället använder sig av bra strategier för att motverka att ungdomar lockas in i sådana organisationer. Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder med anledning av vad vi nu anfört. Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju445 och Ju446 i nu behandlade delar. 33. Verksamhetsmål (punkt 35) av Ragnwi Marcelind (kd). Förslag till riksdagsbeslut Jag anser att utskottets förslag under punkt 35 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om Brottsoffermyndighetens verksamhetsmål. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju453 yrkande 15. Ställningstagande Effektivitet, snabbhet och hög kvalitet vid handläggningen av brottsskadeärenden är nödvändigt för att garantera det enskilda brottsoffrets rätt till ersättning och behov av trygghet. Som brottsoffer kan det upplevas som väldigt jobbigt att behöva vänta på besked om ersättning. Jag är därför kritisk till att regeringen under senare år har sänkt kraven avseende handläggningstiden. Jag förordar en återgång till det tidigare kravet på att 70 % av ärendena om brottsskadeersättning skall handläggas inom tre månader. Det anförda innebär att jag tillstyrker motion Ju453 i här behandlad del. 34.Tillskott till Brottsofferfonden genom avdrag på ersättningen till intagen i kriminalvårdsanstalt (punkt 36) av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om tillskott till Brottsofferfonden genom avdrag på ersättningen till intagen i kriminalvårdsanstalt. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju394 yrkande 2. Ställningstagande Vi anser att intagna i kriminalvårdsanstalt skall vara med och finansiera Brottsofferfonden, såsom var fallet när fonden inrättades. Eftersom de intagnas ersättning har höjts finns det anledning att åter ta upp frågan om att införa ett 20-procentigt avdrag på de intagnas ersättning. Avdraget skall framgå av de intagnas lönebesked då det finns en betydelsefull pedagogisk poäng i att den dömde regelbundet påminns om att han betalar till Brottsofferfonden. Att införa denna ordning skulle också innebära en naturlig fokusering på brottsoffrens situation. Regeringen bör snarast vidta de åtgärder som krävs för att uppnå den ordning som här förespråkas. De medel som flyter in från de intagnas ersättning skall i sin helhet tillföras Brottsofferfonden. Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion Ju394 i nu behandlad del. 35.Stöd från Brottsofferfonden m.m. (punkt 37) av Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om stöd ur Brottsofferfonden m.m. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju234, 2003/04:Ju317 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Ju348 yrkande 5 och 2003/04:Ju363 yrkande 3. Ställningstagande Det arbete med brottsoffer som utförs av ideella organisationer bör uppmärksammas och stärkas. För att vittnesstöd, brottsofferjourer och det lokala brottsförebyggande arbetet skall fungera långsiktigt krävs ett statligt stöd till frivilligorganisationernas arbete. Den som t.ex. ställer upp som vittnesstöd måste ges skälig ersättning, i varje fall bör ersättningen täcka dennes omkostnader. Om stödet till frivilligorganisationerna minskar finns en risk för att målet om att det skall finnas vittnesstödsverksamhet vid samtliga tingsrätter och hovrätter inte kan nås. Regeringen bör ges i uppdrag att vidta åtgärder i enlighet med vad vi nu anfört. Det sagda innebär att vi i stort tillstyrker motionerna Ju234, Ju317, Ju348 och Ju363 i nu berörda delar. 36.Självrisk vid utbetalning av brottsskadeersättning (punkt 38) av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om avskaffande av självrisk för brottskadeersättning. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju444 yrkande 10. Ställningstagande Det är orimligt med ett avdrag för självriskbelopp vid brottsskadeersättning för personskador och kränkning. Den undantagsmöjlighet som finns för de fall där det föreligger särskilda skäl att inte avräkna något självriskbelopp är inte tillräcklig. Avdraget för självrisk innebär att brottsoffret kan komma att känna sig kränkt ännu en gång. Bestämmelsen om avdrag för självrisk bör därför avskaffas. Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med det nu anförda. Det sagda innebär att vi tillstyrker motion Ju444 i denna del. 37.Brottskadeersättning för sakskada (punkt 39) av Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om en utvärdering av reglerna om brottsskadeersättning för sakskada. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L318 yrkande 2. Ställningstagande Det är i dag svårt för flera småföretagare att teckna försäkringar. Om företagaren utsätts för t.ex. skadegörelse eller inbrott kan det därför vara svårt att få ersättning för de skador som företagaren drabbas av. Även om brottet klaras upp saknar ofta gärningsmannen möjlighet att betala eventuellt skadestånd. Möjligheterna att få brottsskadeersättning för sakskador är små. Brottskadelagens regler om ersättning för sakskador tillämpas sällan. Mot denna bakgrund anser vi att en utvärdering av brottsskadelagens bestämmelser rörande sakskador och tillämpningen av dessa bör genomföras. Regeringen bör ges i uppdrag att göra en översyn av reglerna. Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion L318 i denna del. 38.Förskott på brottskadeersättning (punkt 41) av Ragnwi Marcelind (kd), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp). Förslag till riksdagsbeslut Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde ha följande lydelse: Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen om förskott på brottsskadeersättning. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju363 yrkande 1, 2003/04:Ju404, 2003/04:Ju453 yrkande 13 och 2003/04:Ju479 yrkande 29. Ställningstagande Målet för politiken på brottsofferområdet måste vara att människor som drabbats av brott skall erhålla all den hjälp och det stöd de behöver för att kunna återgå till ett normalt liv. En viktig aspekt är därvid den ekonomiska. Det är principiellt viktigt att förövaren gottgör brottsoffret ekonomiskt för det lidande och den förlust som denne åsamkats. Det är dock inte rimligt att brottsoffret skall löpa risk att på nytt skymfas av brottslingen genom utebliven betalning. Inte heller bör brottsoffret behöva vänta så lång tid på att få ut brottsskadeersättning som ofta är fallet. Vi anser att regeringen bör ges i uppdrag att tillsätta en utredning med uppdrag att se över möjligheten att staten, vid skadestånd på grund av brott, förskotterar skadeståndet till brottsoffret. Det förhållandet att det inom EU pågår ansträngningar att få till stånd gemensamma minimibestämmelser rörande statlig ersättning till brottsoffer utgör inte skäl att avvakta med frågan. Genom att en utredning tillsätts snarast finns det en möjlighet att riksdagen kan anta en ny lag samtidigt som riksdagen antar rambeslutet. Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju363, Ju404, Ju453 och Ju479 i berörda delar. Särskilda yttranden 1. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (punkt 2) av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m). Vårt moderata budgetalternativ - med förslag till utgiftstak, anslagsfördelning, skatteförändringar samt finanspolitiska ramverk skall ses som en helhet där inte någon eller några delar kan brytas ut och behandlas isolerat från de andra. Riksdagens majoritet beslutade den 19 november 2003 om ramar för de olika utgiftsområdena i enlighet med finansutskottets förslag, och majoriteten har därmed valt en annan inriktning av politiken än den vi förordat. Vi deltar därför inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelning inom utgiftsområde 4. I det följande redovisas i korthet det moderata alternativet. Det övergripande målet för rättsväsendet är människors rättssäkerhet och rättstrygghet. Kriminalpolitikens syfte är att minska brottsligheten och öka människors trygghet. För att uppnå detta måste rättsväsendet ha resurser för att kunna fullgöra sina uppgifter och tillgodose medborgarnas berättigade krav. Människors tilltro till att staten förmår upprätthålla lag och ordning har emellertid successivt försvagats i och med att de rättsvårdande myndigheterna inte längre klarar av att fullgöra sina uppgifter på ett godtagbart sätt. En bidragande orsak till den negativa utvecklingen är myndigheternas uppdämda behov av personalförstärkning, kompetensutveckling och vidareutbildning. En ansvarsfull kriminalpolitik måste bygga på att rättsstaten besitter tillräcklig slagkraft för att klara av sina grundläggande uppgifter. För att bryta den negativa utvecklingen krävs resurstillskott som möjliggör en intensifierad satsning från rättsväsendets myndigheter. Vi föreslog därför att rättsväsendet skulle tillföras 983 miljoner kronor mer under år 2004 än vad riksdagen nu beslutat om, varav 700 miljoner kronor skulle tillföras polisorganisationen. Enligt vår mening är rättsväsendet i stort behov av både personalförstärkning och kvalitetshöjande åtgärder inom de olika myndigheternas verksamhetsområden. Vidare behöver kraven på gott ledarskap, effektivt resursutnyttjande och resultatuppföljning skärpas. Vårt förslag innebär en kraftfull satsning på modern teknik, kompetensutveckling och vidareutbildning inom rättsväsendets myndigheter samtidigt som det uppdämda behovet av personalförstärkningar tillgodoses. Vårt budgetalternativ bygger på en helhetssyn där medel finns så att rättskedjans alla led kan fungera. Medel behövs inom polisen för en ökad rekrytering av poliser och av civil personal. Vidare måste nya personalgrupper rekryteras för att frigöra uniformerad personal till yttre tjänst. Även inom Säkerhetspolisen behövs ytterligare resurser då det finns en rad utmaningar som måste mötas, bl.a. aktiviteter hos flera extrema grupperingar samt ett behov av att förstärka säkerhetsskyddet. Satsningarna på polisen medför ett ökat resursbehov i senare led av rättskedjan, bl.a. inom åklagarorganisationen där behov finns av personalförstärkningar samt fortbildning i t.ex. användandet av moderna tekniska hjälpmedel. Vår satsning på domstolsväsendet innebär att förändringsarbetet inom domstolsväsendet kan fortgå utan vidhängande besparingskrav. Reformeringen av domstolarna får inte göras till ett kostnadsbesparingsprojekt utan måste baseras på en långsiktig vision av ett rättssäkert och tillgängligt domstolsväsende. Vi satsar också resurser på kriminalvården för att det skall bli möjligt att öka antalet platser inom kriminalvården samtidigt som innehållet i programverksamheten kan förbättras. Utrymme skapas även för kriminalvårdens övertagande av institutionsvården av unga lagöverträdare. Vi kan däremot inte ställa oss bakom regeringens satsning på Brottsförebyggande rådet utan föreslår en minskning på det anslaget. Enligt vår mening måste den kriminalpolitiska forskningen bli mer objektiv och ges en tydligare akademisk frihet. Sammantaget föreslog vi sålunda i utskottets yttrande till finansutskottet att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras 983 miljoner kronor mer än vad riksdagen nu beslutat om. Detta hade gett utrymme för de anslagsökningar vi i detta ärende föreslagit i motion Ju462. 2. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (punkt 2) av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp). Svenskt rättsväsende står under stark press. Samtliga rättsvårdande myndigheter uppvisar allvarliga brister i måluppfyllelsen. Ökat grövre våld, låg uppklaringsprocent av brott, ökad narkotikaanvändning och en ineffektiv kriminalvård skapar otrygghet i samhället. Detta påverkar medborgarnas tilltro till demokratins förmåga att skapa grundläggande rättstrygghet. Folkpartiet liberalerna vill se en förändrad attityd till rättsväsendet. Rättstryggheten måste öka och rättssäkerheten stärkas. Det är därför viktigt att kampen mot brottsligheten förbättras samtidigt som de brottsförebyggande insatserna ges ett större utrymme. Det är också viktigt att kraftfulla åtgärder sätts in mot dem som faktiskt begår brott. För att åstadkomma detta krävs det förändringar när det gäller politiskt ledarskap, myndigheternas organisation och, inte minst, långsiktiga ekonomiska förutsättningar. Mot den bakgrunden föreslog vi att rättsväsendet skulle tillföras 1 004 miljoner kronor mer under år 2004 än vad riksdagen nu beslutat om. Vårt förslag möjliggör en förstärkning av såväl polisväsendet och åklagarorganisationen som domstolsväsendet och kriminalvården. Inom polisorganisationen innebär vår satsning att fler civilanställda och poliser kan anställas. Detta innebär att antalet poliser som utför renodlade polisiära uppgifter kan bli fler samt att satsningen på närpolisen kan fortsätta. Vi avsätter också medel för att förbättra ledarskapsutbildningen inom polisen samt för att förstärka de enheter som arbetar med hatbrott, våld mot kvinnor och barn samt narkotikabrott och andra grova brott. Inom Säkerhetspolisen bör ytterligare resurser satsas på att förbättra hotbildsanalyserna och förstärka livvaktsskyddet. Vår satsning på åklagarorganisationen bör användas för att komma till rätta med bristen på åklagare samt för att öka möjligheterna till utbildning och specialisering. De satsningar vi gör på polis- och åklagarorganisationerna innebär att ytterligare resurser måste avsättas för domstolsväsendet. Det är viktigt att de färdigutredda brotten kan avgöras inom rimlig tid och på ett rättssäkert sätt. Det är också viktigt att moderniseringen av domstolsväsendet fortsätter liksom renodlingen av domaruppgifter. Inom kriminalvården bör vår satsning användas för att inrätta fler häktes- och anstaltsplatser, förbättra behandlingsverksamheten samt att sätta in ytterligare insatser mot narkotikan på anstalterna. Viktigt är också att kriminalvårdens arbete med att förebygga återfall i brott fortsätter. För att förstärka rättssäkerheten för medborgarna måste också rättshjälpen förstärkas; rättvisan får inte bli ett privilegium för dem med ekonomiska resurser. Samhället har ett ansvar att se till att alla medborgare har möjlighet att söka sin rätt. Sammantaget föreslog vi sålunda i utskottets yttrande till finansutskottet att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras 1 004 miljoner kronor mer än vad riksdagen nu beslutat om. Vårt förslag hade gett utrymme för de anslagsökningar vi i detta ärende föreslagit i motionerna Ju466 och Fi240. 3. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (punkt 2) av Ragnwi Marcelind (kd). En fungerande rättsordning är oumbärlig för ett gott samhälle. Rättsväsendet måste utvecklas så att det kan möta morgondagens behov och påfrestningar och garantera medborgarna rättstrygghet i ett internationaliserat samhälle. I ett gott samhälle överförs de demokratiska värdena och värderingarna från generation till generation. Utan dessa kommer relationerna mellan människor inte att fungera i vardagslivet. Tilliten och förtroendet måste utgå från att respekten för varje människas unika värde är införlivad hos varje medmänniska. Rättsstatens uppgift är att ge en ram för dessa värden. Den skall syfta till att skapa en samlevnad med trygghet och respekt mellan människor och bidrar därmed också till att upprätthålla samhällets grundvärden. Nedskärningarna inom rättsväsendet har nu gått så långt att frågan är berättigad om rättsväsendet förmår fylla sin uppgift. Enligt min mening måste rättsväsendet ha så stora resurser till sitt förfogande att det är möjligt att garantera alla medborgare säkerhet och trygghet. Mot den bakgrunden föreslog jag att rättsväsendet skulle tillföras 500 miljoner kronor mer under år 2004 än vad riksdagen nu beslutat om. Mitt förslag innebär en satsning på ytterligare platser vid polisutbildningarna samt fler poliser inom polisorganisationen. Genom att satsa på civilanställd personal inom polisen frigörs också polisresurser för att inte bara bekämpa den allvarligaste brottsligheten utan också vardagsbrottsligheten samt för att utveckla närpolisen. Ytterligare medel måste även satsas på att förbättra arbetsmiljön inom polisen samt på att förbättra polisens utrustning, t.ex. utveckla alternativa vapen och inrätta ett modernt och effektivt radiokommunikationssystem. Satsningen på åklagarväsendet gör det möjligt att anställa specialåklagare för ekobrott, miljöbrott och mängdbrott samtidigt som det internationella samarbetet kan öka. Ett rättssamhälle kräver också fungerande domstolar. Medborgarperspektivet med tyngdpunkt på tillgänglighet och lokal förankring är viktiga aspekter, även om en organisation som tillgodoser dessa krav kostar något mer. I mitt förslag ryms sådana kostnader. När det gäller kriminalvården avsätter jag medel för bl.a. en satsning på personalutbildning, förbättring av programverksamheten och skärpt narkotikakontroll på anstalterna. Satsningar måste också göras för att inrätta fler häktesplatser. Slutligen ryms i mitt budgetförslag extra resurser till anslaget Bidrag till brottsförebyggande arbete. Denna satsning skall användas dels till arbetet med att bygga bort brott och skapa tryggare miljöer för medborgarna, dels till det lokala brottsförebyggande arbetet ute i kommunerna. Viktigt i det lokala brottsförebyggande arbetet är en förändrad brottsförebyggande strategi i syfte att systematiskt, långsiktigt och med stor tydlighet arbeta med informationsinsatser för att medvetandegöra föräldrar och andra som har tillsyn över barn om värdeöverföringens betydelse. Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken än den som Socialdemokraterna och dess stödpartier föreslår. Därför har jag i utskottets yttrande till finansutskottet föreslagit att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras 500 miljoner kronor mer än vad riksdagen nu beslutat om. Detta hade gett utrymme för de anslagsökningar jag i detta ärende föreslagit i motion Ju476. 4. Anslag under utgiftsområde 4 Rättsväsendet (punkt 2) av Johan Linander (c). I ett demokratiskt samhälle är det väsentligt att människor känner tilltro till och har förtroende för rättsväsendet. Att skydda medborgarna mot våld och övergrepp och att garantera individens rättssäkerhet är avgörande för tilltron till systemet. En av samhällets hörnstenar, kanske den viktigaste, är således att garantera människor säkerhet och trygghet. Rättssäkerheten är helt enkelt en väsentlig del av människors livskvalitet. Samhället får aldrig acceptera en utveckling där den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet sätts på spel. En av rättsstatens viktigaste uppgifter är att forma gemensamma spelregler och säkra att de efterlevs. Närhet mellan medborgarna och de rättsvårdande myndigheterna är viktig för att tillit skall kunna skapas. En förutsättning är att rättsväsendets myndigheter finns på ett rimligt avstånd i hela landet. Förtroendet för rättsväsendet grundas på att det fungerar snabbt, har hög kvalitet samt att det finns nära tillgängligt. Därför måste polisutryckningarna nå fram inom skälig tid och handläggnings- och utredningstiderna vara så korta som möjligt. Brott måste betydligt oftare leda till lagföring än vad som är fallet i dag. Det är också viktigt att tiden från brottsanmälan till kriminalvårdspåföljd förkortas. Enligt Centerpartiet måste alla medborgare tillförsäkras rätten till en trygg tillvaro på lika villkor. Mot den bakgrunden föreslog jag att rättsväsendet skulle tillföras 500 miljoner kronor mer under år 2004 än vad riksdagen beslutat om. Mitt förslag innebär att det blir möjligt att förstärka polisen både i storstäderna och på landsbygden samt att genomföra satsningar på närpolisen. Med fler närpoliser kan polisens arbete i högre grad utformas efter lokala behov och förutsättningar. Det innebär också att polisen kan öka sin civilanställda personal, vilket skulle möjliggöra en effektivisering inom polisorganisationen och att mer resurser frigörs för renodlade polisiära arbetsuppgifter. En satsning görs också på åklagarorganisationen i syfte att förbättra arbetssituationen för de anställda samt förbättra lagföringsprocessen. Ekobrottsmyndigheten måste koncentrera sin verksamhet samtidigt som ekobrottsbekämpningen förbättras, särskilt det förebyggande arbetet mot ekobrott. Mitt förslag innebär också en förstärkning av kriminalvården så att den kan verka för att intagna ges förutsättningar att efter verkställigheten leva ett laglydigt liv. Härigenom minskar återfallsbrottsligheten. Utbildning, arbetsträning och social färdighetsträning skall erbjudas de intagna i större omfattning än vad som sker i dag. Behandlings- och rehabiliteringsinstanserna för psykiskt sjuka, sexualförbrytare och drogmissbrukare måste också förbättras. Intagna med svåra psykiska störningar måste kunna placeras på specialenheter där de kan få lika bra psykiatrisk vård som det ges på rättspsykiatriska kliniker. Slutligen är det nödvändigt att kriminalvården satsar på ett utökat antal platser i häkten och anstalter samt fler och mindre enheter. Sammantaget föreslog jag sålunda i utskottets yttrande till finansutskottet att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa budgetår skulle tillföras 500 miljoner kronor mer än vad riksdagen beslutade om. Mitt förslag hade gett utrymme för de anslagsökningar jag i detta ärende föreslagit i motion Ju442. 5. Kompetens- och bemötandefrågor inom rättsväsendet (punkt 3) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Det är angeläget att all personal inom rättsväsendets myndigheter har en hög kompetens i alla de frågor och företeelser som de som företrädare för myndigheten kommer i kontakt med. Även om det görs mycket inom rättsväsendets myndigheter för att höja kompetensen bland personalen återstår enligt vår mening ändå mycket att göra. Som exempel på områden där kompetensen på olika sätt bör höjas kan nämnas följande. Barnkompetensen måste öka, bl.a. vad gäller hur barn som utsatts för våld och sexuella övergrepp respektive bevittnat våld i hemmet påverkas och reagerar och hur polisförhör med barn bör genomföras. Också i familjemålen om vårdnad, boende och umgänge behövs insatser. Vidare måste kunskaperna rörande våld och sexuella övergrepp mot kvinnor öka såväl inom polisen som i domstolarna. Kompetensen beträffande bekämpande av människohandel för sexuella ändamål måste också höjas. Den kulturella kompetensen är i många fall otillräcklig inom rättsväsendet. Det är t.ex. mycket viktigt att polisens förmåga att utreda brott mot invandrarkvinnor ökar samt att polisen blir bättre på att informera kvinnorna om deras rättigheter i det svenska samhället. Även kunskaperna om s.k. hatbrott, dvs. brott med bl.a. rasistiska, främlingsfientliga och homofobiska motiv, måste förbättras. Kompetensen rörande våld i samkönade relationer måste öka liksom om situationen för homosexuella, bisexuella och transpersoner. Även kompetensen inom miljöbrottsbekämpning och djurskydd behöver höjas. Kompetensen inom specialistområdena behöver också kvalitetssäkras, bl.a. för att kunna säkerställa en likvärdig kompetens och kvalitet i utredningsarbetet av svåra och komplicerade brott. För att kunna betecknas som specialist måste de anställda ha en minsta gemensam sakkompetens. Av rättssäkerhetsskäl måste kompetensen också vara lika i hela riket. En höjning av kompetensen inom rättsväsendet ger också förutsättningar att korta handläggningstiderna i rättskedjan, bl.a. genom bättre praktiska möjligheter till samverkan mellan myndigheterna. För att rättsväsendets myndigheter skall kunna lösa sina uppgifter är det också av avgörande betydelse att allmänheten bidrar på olika sätt, t.ex. genom att anmäla brott och vittna inför domstol. Benägenheten från vittnen, målsägande och misstänkta att biträda rättsväsendet är beroende av det bemötande de får från företrädare för rättsväsendet. Bemötandefrågor är också betydelsefullt för rättsväsendets legitimitet och trovärdighet. Kränkningar i form av onödiga ifrågasättanden, förolämpningar och nedlåtande tilltal får inte förekomma och är särskilt bekymmersamma när de drabbar en grupp som redan känner sig marginaliserad eller ifrågasatt. Även om en del har gjorts inom rättsväsendets myndigheter för att uppmärksamma dessa frågor anser vi att det inte är tillräckligt. Rättsväsendet måste upprätthålla en hög etisk nivå bland sina anställda, något som ständigt måste aktualiseras bl.a. i det dagliga samtalet mellan anställda och deras chefer. Det krävs också mer och löpande utbildning i bemötandefrågor. Det är också viktigt att polisen på ett strukturerat sätt tar vara på de klagomål och synpunkter som lämnas av allmänheten. Klagomålen och synpunkterna behöver inte uppfattas negativt utan kan ses som en tillgång för verksamheten, t.ex. såsom en varning om att något måste uppmärksammas och åtgärdas innan en skada eller förtroendekris uppstår. Ofta handlar synpunkter och klagomål på bl.a. polisen om ageranden som i och för sig är lagliga men som ur etisk synvinkel kan ifrågasättas. Många av de åtgärder vi förespråkar, bl.a. för att höja sakkompetensen inom rättsväsendets olika myndigheter, kräver ytterligare resurser. Som vi anfört i respektive partis särskilda yttrande rörande anslaget till utgiftsområde 4 föreslog vi i utskottets yttrande till finansutskottet att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa budgetår skulle höjas. Detta hade gett utrymme för sådana kraftfulla kompetenshöjande åtgärder som föreslagits i många av de motioner som behandlas i detta avsnitt. 6. Avskrivningar av anmälda brott av Ragnwi Marcelind (kd). Som framgår av Riksdagens revisorers rapport innebär inte det förhållandet att ett anmält brott i statistiken redovisas som uppklarat med automatik att någon fällts till ansvar för detta. Olika avskrivningsbeslut som polis eller åklagare fattar medför sålunda att de berörda gärningarna i statistiken redovisas som uppklarade, trots att ingen dömts för brott. Ärenden avskrivs för att bl.a. kunna redovisa låga balanser, även när det finns misstänkta gärningsmän. Att brott inte klaras upp urholkar allmänhetens förtroende för rättsväsendet. Det förvärrar också ofta brottsoffrets trauma. Det är angeläget att Riksdagens revisorers rapport analyseras och att regeringen därefter vidtar lämpliga åtgärder. Kriminalstatistiken måste förbättras för att bl.a. utgöra ett enhetlig och rättvisande beslutsunderlag för styrningen och resultatbedömningen av rättsväsendets myndigheter. Vidare måste åtgärder vidtas för att förbättra och effektivisera den brottsutredande verksamheten för att lagföringen skall öka. Jag utgår från att regeringen vidtar åtgärder i enlighet med vad jag anfört, annars kommer jag att återkomma med nya initiativ i denna fråga. 7. Ytterligare en polisutbildning (punkt 11) av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m). Antalet poliser måste bli fler. Rekryteringsbehovet av poliser påverkas också av den relativt höga medelåldern inom poliskåren och en förväntad ökad rörlighet bland främst yngre poliser. Kapaciteten på polisutbildningarna i Stockholm, Umeå och Växjö måste utnyttjas maximalt. För att klara rekryteringsbehovet kan det finnas skäl att inrätta en fjärde polisutbildning, i närheten av någon befintlig högskola eller universitet. Vi utgår från att regeringen noga följer frågan och omedelbart vidtar åtgärder för att inrätta en fjärde polisutbildning om det visar sig vara nödvändigt för polisförsörjningen. 8. Resursfördelningen mellan myndigheterna (punkt 15) av Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Karin Granbom (fp). Resursbristen vid flertalet länspolismyndigheter är alarmerande. Polisen behöver tillföras mer resurser än vad regeringen föreslagit i budgetpropositionen. Med våra respektive budgetförslag hade många behov ute i landet kunnat tillgodoses. 9. Prioriterad brottslighet (punkt 19) av Alice Åström (v). Sedan ett antal år tillbaka har insatser gjorts för att höja polisens förundersökningskompetens avseende miljöbrott. Det var en viktig satsning för att öka fokuseringen på och därmed bekämpningen av miljöbrotten. Det är alarmerande och ett stort resursslöseri att den upparbetade kompetensen hos polisen på miljöbrottsområdet inte används fullt ut i dagsläget. Jag utgår från att denna viktiga resurs inom polisen används mer effektivt i framtiden. 10. Ekobrottsmyndighetens organisation (punkt 23) av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m). När Ekobrottsmyndigheten bildades förespråkade vi en annan organisatorisk lösning. När Ekobrottsmyndigheten nu är ett faktum anser vi dock att dess verksamhet måste göras så effektiv som möjligt. Ett problem med den nuvarande organisationen på ekobrottsområdet är att den är otydlig. Till exempel ägnar sig både skattemyndigheternas skattebrottsenheter och Ekobrottsmyndigheten åt utredande verksamhet. Enligt vår mening är risken med en sådan organisation att ansvarsfördelningen uppfattas som oklar, inte minst eftersom Ekobrottsmyndigheten till skillnad från skattebrottsenheterna inte finns på alla håll i landet. Det bör därför övervägas om inte ansvarsfördelningen mellan de olika myndigheterna skulle kunna göras tydligare. Ett annat problem är de långa handläggningstiderna vid myndigheten. Det är angeläget att arbetet med att ta fram en samlad strategi mot den ekonomiska brottsligheten fortsätter, liksom arbetet med att vidareutveckla Ekobrottsmyndigheten. Detta gäller såväl organisatoriska frågor som myndighetens resursutnyttjande. Vi utgår ifrån att regeringen vid framtagandet av en ny strategi för ekobrottsbekämpningen överväger dessa frågor. 11. Ekobrottsmyndighetens organisation (punkt 23) av Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp). Vi motsatte oss bildandet av Ekobrottsmyndigheten. Vi ansåg redan från början att den nya myndighetsstrukturen, som Ekobrottsmyndigheten är en central del av, riskerade att äventyra både regeringens mål och åklagarväsendets möjligheter att uppnå uppställda mål inom ekobrottsområdet. Det har därför varit välkommet med de analyser och utvärderingar av verksamheten som har genomförts av bl.a. Riksrevisionsverket och Riksdagens revisorer. Vid dessa översyner har det framkommit brister såväl i fråga om samordning och styrning som i fråga om hantering av ekonomi och prioriteringar. Vi utgår ifrån att regeringen vid arbetet med att ta fram en ny strategi för ekobrottsbekämpningen även ser över myndighetsstrukturen. Skulle de förändringar som regeringen kan komma att vidta visa sig vara otillräckliga avser vi att återkomma till riksdagen i frågan. 12. Ekobrottsmyndighetens organisation (punkt 23) av Johan Linander (c). Ekobrottsmyndighetens verksamhet har under de senaste åren ökat i omfattning. Jag anser att myndigheten bör koncentrera sin verksamhet till att bekämpa allvarlig ekonomisk brottslighet. Det är viktigt att detta arbete bedrivs effektivt och att myndigheten använder sina resurser på ett ändamålsenligt sätt. En framgångsrik ekobrottsbekämpning förutsätter bl.a. ett väl utvecklat brottsförebyggande arbete. Ekobrottsmyndigheten bör inom ramen för nuvarande organisation kunna effektivisera sin verksamhet. De resurser myndigheten får för bekämpning av ekobrott är relativt goda i förhållande till de som avsätts till åklagarorganisationen för bekämpning av annan brottslighet. 13. Besöksrum med glasruta (punkt 31) av Johan Linander (c). Jag delar majoritetens uppfattning att det generellt sett inte bör tillgripas någon ökad slutenhet på anstalterna och att öppenhet och en under omständigheterna naturlig kontakt med anhöriga är av avgörande betydelse för att minska de skadliga följderna av frihetsberövandet och för att främja den intagnes återanpassning i samhället. Samtidigt måste kraftfulla åtgärder vidtas för att förhindra att narkotika förs in på våra fängelser. Även om jag motsätter mig en mer generell användning av besöksrum där den intagne och besökaren är åtskilda, t.ex. med en glasruta, är jag beredd att ställa mig bakom en begränsad försöksverksamhet med sådana besöksrum. Försöksverksamheten bör dock endast bedrivas på anstalter med stora problem med narkotika och endast omfatta sådana intagna som annars inte skulle kunna tillåtas att ta emot besök eller som endast skulle kunna medges övervakade besök. 14. Missbruksbehandling inom kriminalvården (punkt 33) av Alice Åström (v). Jag ser mycket positivt på den satsning som gjorts på behandling av missbrukare inom kriminalvården. Vid framtida prioritering mellan ökade kontrollinsatser och behandling av de intagna är det min uppfattning att tillkommande resurser för narkotikabekämpning bör läggas på ökade behandlingsinsatser. Sådana satsningar är nödvändiga för att möjliggöra en positiv förändring hos den intagne. Kontrollåtgärderna ligger redan på en tillräckligt hög nivå. 15. Tillskott till Brottsofferfonden genom avdrag på ersättningen till intagen i kriminalvårdsanstalt (punkt 36) av Johan Linander (c). Enligt reglerna skall en person som dömts till fängelse alltid betala 500 kr till Brottsofferfonden. Om den intagne inte betalar frivilligt bör avdrag göras från den intagnes dagersättning. Jag är däremot för närvarande inte beredd att stödja ett förslag som innebär att ytterligare avdrag skall göras från den ersättning som den intagne uppbär. 16. Brottsoffermyndighetens prövning (punkt 42) av Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Karin Granbom (fp). Vi anser att gällande ordning, där Brottsoffermyndigheten självständigt prövar brottsskadeersättningens storlek även i de fall där en domstol prövat ett skadeståndsyrkande i sak, är tvivelaktig. De möjligheter som finns för myndigheten att överpröva en lagakraftvunnen dom innebär en risk att brottsoffret, om myndigheten tillerkänner honom en lägre ersättning än vad domstolen gjort, känner sig kränkt än en gång. I stället borde det åligga Brottsoffermyndigheten att betala ut en ersättning som motsvarar det utdömda skadeståndsbeloppet. Å andra sidan torde dessa fall vara relativt ovanliga. Vi är därför för närvarande inte beredda att kräva en ändring av gällande bestämmelser utan avvaktar den översyn av Brottsoffermyndigheten som nu sker. Bilaga 1 Förteckning över behandlade förslag
Propositionen I proposition 2003/04:1 utgiftsområde 4 Rättsväsendet har regeringen föreslagit att riksdagen 1. för budgetåret 2004 anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt följande uppställning: ------------------------------------------------------------- Anslag (tusental kronor) Anslagstyp Anslagsbelopp ------------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------------- 4:1 Polisorganisationen (ram) 14 665 113 ------------------------------------------------------------- 4:2 Säkerhetspolisen (ram) 576 010 ------------------------------------------------------------- 4:3 Åklagarorganisationen (ram) 819 874 ------------------------------------------------------------- 4:4 Ekobrottsmyndigheten (ram) 333 622 ------------------------------------------------------------- 4:5 Domstolsväsendet m.m. (ram) 3 881 567 ------------------------------------------------------------- 4:6 Kriminalvården (ram) 4 761 044 ------------------------------------------------------------- 4:7 Brottsförebyggande rådet (ram) 58 951 ------------------------------------------------------------- 4:8 Rättsmedicinalverket (ram) 218 290 ------------------------------------------------------------- 4:9 Gentekniknämnden (ram) 2 977 ------------------------------------------------------------- 4:10 Brottsoffermyndigheten (ram) 22 851 ------------------------------------------------------------- 4:11 Ersättning för skador på grund (ram) 73 978 av brott ------------------------------------------------------------- 4:12 Rättshjälpskostnader m.m. (ram) 988 868 ------------------------------------------------------------- 4:13 Kostnader för vissa (ram) 15 291 skaderegleringar m.m. ------------------------------------------------------------- 4:14 Avgifter till vissa (ram) 6 456 internationella samman- slutningar m.m. ------------------------------------------------------------- 4:15 Bidrag till brottsförebyggande (ram) 7 200 arbete ------------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------------- Summa 26 432 092 ------------------------------------------------------------- Motionerna Motioner i nummerordning 2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m): 17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om avskaffande av Domstolsverket och inrättandet av en domsstyrelse i enlighet med vad som anförs i motionen. 2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade kunskaper inom rättsväsendet om brott mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. 16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrade rutiner vid anmälningar om hatbrott mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. 19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insatser mot hedersbrott riktade mot homosexuella, bisexuella och transpersoner. 20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade kunskaper om våld mot närstående i samkönade relationer. 2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): 16. Riksdagen anvisar för 2004 anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt uppställningen i tabell 12 (i motionen). 2003/04:Ju201 av Rolf Gunnarsson (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisens resurser i Dalarna. 2003/04:Ju202 av Rolf Gunnarsson (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av en polishögskola i Falun/Borlänge. 2003/04:Ju210 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av information och utbildning inom polis och rättsväsende om skärpningen i djurskyddslagen. 2003/04:Ju212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av speciella ekonomiska garantier till berörda polismyndigheter för genomförandet av regeringsbeslutade arrangemang. 2003/04:Ju214 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om brottsskadeersättning till personer med riskfyllda arbeten som skadas i tjänsten. 2003/04:Ju223 av Ulf Sjösten m.fl. (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ytterligare en polishögskola. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ny polishögskola skall lokaliseras till Borås. 2003/04:Ju225 av Ulf Sjösten (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en enhetlig organisation för Sverige när det gäller bekämpning av ekonomisk brottslighet. 2003/04:Ju226 av Ulf Sjösten (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att förbättra och effektivisera utredningar av miljörelaterad brottslighet. 2003/04:Ju228 av Ulf Sjösten (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ersättning för kostnader i samband med EU-kravallerna i Göteborg till Västra Götalands polisdistrikt. 2003/04:Ju230 av Carl-Axel Roslund (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kraftigt öka intagningen till polisutbildningen. 2003/04:Ju234 av Carl-Axel Roslund (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att 50 % av vid domstol utdömd ersättning till Brottsofferfonden skall följa brottsoffret och gå till den kommun där brottet begåtts. 2003/04:Ju239 av Birgitta Carlsson (c): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att polisutbildningen bör förläggas till Skövde. 2003/04:Ju241 av Carina Hägg (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att lagen innehåller skrivningar om kompetens och kunskap om barns behov i mål där barn är inblandade. 2003/04:Ju245 av Torsten Lindström (kd): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fler poliser i Västmanlands län. 2003/04:Ju249 av Sten Tolgfors (m): Riksdagen begär att regeringen utreder förutsättningarna för ett inrättande av en fjärde polishögskola knuten till Örebro universitet. 2003/04:Ju255 av Rolf Olsson m.fl. (v): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Rikspolisstyrelsen bör ges i uppdrag att utreda och organisera polisens arbete när det gäller miljöutredningar. 2003/04:Ju260 av Henrik Westman (m): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fler poliser. 2003/04:Ju262 av Rolf Olsson m.fl. (v): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunskaperna om våld mot kvinnor och de strukturer som detta våld grundas i måste öka hos alla de myndigheter och andra instanser som kommer i kontakt med brottsoffer. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utbildningsinsatserna vad gäller rasistisk brottslighet skall intensifieras hos alla myndigheter och andra instanser som kommer i kontakt med brottsoffer. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utbildningsinsatserna vad gäller homosexuellas situation skall intensifieras hos alla myndigheter och andra instanser som kommer i kontakt med brottsoffer. 2003/04:Ju272 av Lena Adelsohn Liljeroth (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat stöd till föreningen KRIS. 2003/04:Ju274 av Liselott Hagberg (fp): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovsstyrd sjöpolisverksamhet. 2003/04:Ju279 av Bertil Kjellberg (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändringar avseende ersättning till brottsoffer. 2003/04:Ju284 av Stefan Hagfeldt (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ytterligare resurser till länspolismyndigheten i Östergötland. 2003/04:Ju290 av Inger René m.fl. (m): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att polisen skall få resurser för att beivra dessa brott. 2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m): 18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om reformer inom kriminalvården. 19. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med förslag till införande av en domstolsstyrelse av dansk modell. 20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den centrala polisens organisation. 21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om den nationella insatsstyrkan. 2003/04:Ju295 av Göran Lindblad (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om införandet av drogfria fängelser. 2003/04:Ju298 av Håkan Larsson (c): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om vikten av att återinrätta ett häkte i Östersund. 2003/04:Ju299 av Jörgen Johansson (c): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utföra en översyn av polisens nuvarande organisation i syfte att skapa en organisation som utgår ifrån befolkningens behov av trygghet. 2003/04:Ju302 av Stefan Hagfeldt m.fl. (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skapandet av ett nationellt resurscentrum för brottsbekämpning. 2003/04:Ju310 av Christer Engelhardt (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad kunskap om barn till frihetsberövade inom kriminalvården. 2003/04:Ju311 av Claes Västerteg m.fl. (c): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en polishögskola i Borås. 2003/04:Ju316 av Johan Linander m.fl. (c): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omfattningen av kontrollåtgärder för att minska narkotika och alkohol inom anstalterna måste öka genom bl.a. fler urinprovtagningar och grundliga visitationer samt ökat antal narkotikahundar. 2003/04:Ju317 av Helena Bargholtz (fp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förstärkning av polisen. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra det brottsförebyggande arbetet. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning. 2003/04:Ju319 av Sonja Fransson m.fl. (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om etablering av en polishögskola i Borås. 2003/04:Ju321 av Karl Gustav Abramsson och Lars Lilja (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av riktlinjer för fördelning av resurser till polisen. 2003/04:Ju327 av Runar Patriksson (fp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mer resurser till polisverksamheten. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om startandet av en polisutbildning i Karlstad. 2003/04:Ju328 av Karin Granbom och Linnéa Darell (fp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett nationellt brottsbekämpande resurscentrum inrättas. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett brottsbekämpande centrum lokaliseras till Linköping-Norrköpings-regionen. 2003/04:Ju329 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kompetens hos polis och åklagare vad gäller rättsliga processer kring arbetsmiljöärenden. 2003/04:Ju333 av Johan Linander m.fl. (c): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en granskning av polisstyrelserna för att stärka det demokratiska inflytandet. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att antalet civilanställda i polisorganisationen behöver öka. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förbättrade rutiner och attityder inom polisen när det gäller brott mot kvinnor och barn. 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över för- respektive nackdelarna med en eventuell kommunalisering alternativt regionalisering av polisen. 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om närpolisens betydelse mot vardagsbrottsligheten, mot de där förekommande ordningsproblemen samt i synnerhet mot vålds- och narkotikabrott. 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att närpolisverksamheten skall bli den naturliga basen för all polisverksamhet. 14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det vid fördelningen av polisresurser även tas hänsyn till glesbygdens förhållanden. 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förkortad utryckningstid för polisen på landsbygden. 16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om värdet av en fungerande sjöpolisverksamhet. 17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inrätta en fjärde polishögskola i närheten av någon befintlig högskola eller universitet. 2003/04:Ju334 av Göran Hägglund och Maria Larsson (kd): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör utvärdera styrsystemet inom polisen samt se över länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurser till polisväsendet. 2003/04:Ju338 av Ragnwi Marcelind (kd): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen upprättar en strategi för hur rekryteringen av poliser till glesbygdsområdena skall intensifieras. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förlägga polisutbildning till Högskolan i Gävle. 2003/04:Ju339 av Ingvar Svensson m.fl. (kd): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fler poliser till Stockholms län. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade ekonomiska resurser till Polismyndigheten i Stockholms län. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att närpolisreformens intentioner kan uppfyllas i Stockholms län. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda resurser för att kunna prioritera ungdomsbrottsligheten i Stockholms län. 2003/04:Ju342 av Ingrid Burman m.fl. (v): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kompetenshöjning avseende våld i enkönade parrelationer. 2003/04:Ju345 av Anna Ibrisagic (m): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisutbildningen. 2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om specialutbildade poliser vid fasta enheter för att effektivisera polisens arbete mot människohandel. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om statlig hjälp till de ideella organisationerna i deras brottsförebyggande arbete. 2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att korta tiden från brottsanmälan till kriminalvårdspåföljd. 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att lägga ned Domstolsverket och decentralisera dess verksamhet. 2003/04:Ju353 av Camilla Sköld Jansson (v): Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om en nybyggnad av ett häkte i Östersund. 2003/04:Ju355 av Alice Åström m.fl. (v): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en central inköpsfunktion skall skapas. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den ekonomiska styrningen inom polisen måste förbättras. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Rikspolisstyrelsen skall ges i uppdrag att ta fram förslag om vidareutbildning. 2003/04:Ju356 av Alice Åström m.fl. (v, fp, c, mp): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildningsinsatser om brottsbalkens bestämmelse om försvårande omständighet, 29 kap. 2 § 7. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja polisens HBT-kompetens vid brottsutredningar. 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad HBT-kompetens inom rättsväsendet. 2003/04:Ju357 av Ulla Hoffmann m.fl. (v): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn skall göras av de ekonomiska konsekvenser som uppstått vid införandet av alternativa påföljder. 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att behandlingsinsatserna för missbrukare på anstalterna skall intensifieras. 2003/04:Ju363 av Viviann Gerdin och Birgitta Carlsson (c): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dom i skadestånd som gärningsmannen inte kan betala skall Brottsoffermyndigheten stå för. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vittnesstödjare genom de lokala brottsofferjourerna skall kunna erhålla täckning för sina omkostnader. 2003/04:Ju364 av Viviann Gerdin (c): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pröva nya metoder för att göra polisen synlig och verksam även på landsbygden och i glesbygd. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pröva nya arbetsmetoder som innebär att poliserna på landsbygden ges fullständig teknisk utrustning och tillåts ha utrustning och polisbil i sin bostad. 2003/04:Ju369 av Beatrice Ask m.fl. (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av ökade ekonomiska resurser till polisen och fördelning av dessa. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om översyn av de förtroendevaldas roll och ansvar inom polisen. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om professionellt bemötande av brottsoffer. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en strukturerad klagomåls- och synpunktshantering. 18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurser till Nationella insatsstyrkan. 19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Säkerhetspolisens framtida organisation och ansvar. 2003/04:Ju370 av Beatrice Ask m.fl. (m): 5. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en redovisning av vilka extrakostnader som uppkommer i andra myndigheter på grund av platsbristen på häkten och fängelser. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att bygga en ny kriminalvårdsanläggning. 10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att anstalterna blir narkotikafria. 11. Riksdagen uttalar sitt stöd för inrättande av besöksrum där den intagne och besökaren skiljs åt med en glasruta, för frekventa drogtester samt för ökad användning av narkotikahundar inom kriminalvården. 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att även frivårdens resursbehov skall påverka tilldelning och fördelning av anslag till kriminalvården. 18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om resurser för att säkerställa personalens grund- och fortbildning inom kriminalvården. 2003/04:Ju381 av Lennart Klockare och Kristina Zakrisson (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbyggnad av kriminalvårdsanstalten i Haparanda. 2003/04:Ju388 av Rezene Tesfazion och Tone Tingsgård (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bemötandefrågor inom polisen. 2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av kunskap inom rättsväsendet om hur barn påverkas av våld i hemmet. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökning av antalet poliser. 2003/04:Ju394 av Beatrice Ask m.fl. (m): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillskott till Brottsofferfonden genom avdrag på de intagnas dagersättning. 2003/04:Ju398 av Hans Hoff och Sven-Erik Österberg (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att uppdra åt polismyndigheten och Domstolsverket att ta initiativ till att stärka kompetensen inom myndigheterna på området om barnkonventionens intentioner. 2003/04:Ju402 av Leif Björnlod (mp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att utreda frivårdens rådande ärendemängd och resurstilldelningens påverkan på kvaliteten på frivårdens arbete. 2003/04:Ju404 av Lena Ek och Eskil Erlandsson (c): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att brottsoffer själva inte skall behöva driva in skadestånd på grund av lagakraftvunnen dom i brottmål. 2003/04:Ju407 av Lena Ek och Claes Västerteg (c): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Blekinge som försökslän för utvecklande av arbetsmetoder för att företag, kommuner, länsstyrelse och polis i samarbete skall minska antalet brott riktade mot företag. 2003/04:Ju411 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fortsatt behov av kompetensutveckling samt utbildning för åklagare och annan personal inom åklagarorganisationen. 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av en fortsatt nyrekrytering av åklagare och administrativ personal. 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förstärka åklagarorganisationen med 20 åklagare för att klara en beredskap för internationella insatser. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förstärka åklagarorganisationen med flera åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för mängdärenden. 6. Riksdagen begär att regeringen utreder och lägger fram förslag i syfte att förändra Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde i enlighet med vad i motionen anförs. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förstärka åklagarorganisationen med sex åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för ekobrottsärenden. 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att förstärka åklagarorganisationen med tio åklagare i syfte att skapa en arbetsorganisation med åklagarstöd för miljöbrottsärenden. 2003/04:Ju412 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att rätten vid domstol som dömer i mål som rör miljöbrott ges adekvat utbildning. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att höja kompetensen hos dem som handlägger ärenden som berör barn som utsatts för sexuella övergrepp. 2003/04:Ju413 av Ragnwi Marcelind m.fl (kd): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om konkreta målsättningar för rättsväsendet, så att målskrivningarna blir mätbara och går att utvärdera samt att regeringen skall återkomma med förslag på nya mål. 2003/04:Ju416 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa trestegsanstalter med motivations- och behandlingsplatser. 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om drogfria anstalter. 16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa generella regler för övervakade besök de första månaderna av ett fängelsestraff. 17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta regeringen utreda möjligheterna till och förutsättningarna för att på ett antal anstalter inrätta besöksrum i vilka den intagne och besökaren hålls åtskilda. 18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att drogtester bör användas i större utsträckning vid misstanke om missbruk. 19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett anmärkningssystem skall användas, som kan leda till att den intagne får sin villkorliga frigivning senarelagd, vid vägran att lämna urinprov. 28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omedelbart åtgärda situationen på landets häkten. 2003/04:Ju417 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fler civilanställda för att avlasta polisen från administrativt arbete. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utöka antalet arrestantvakter, arrestlokaler och häktesplatser. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förstärka resurserna för att utveckla närpolisarbetet. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta 100 nya polistjänster som är specialinriktade på att bekämpa narkotikabrott. 10. Riksdagen begär att regeringen omgående utvärderar det nya styrsystemet inom polisen samt ser över länspolisstyrelsernas reella möjligheter att genomföra verksamhetsplanen. 16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att öka utbildningstakten av poliser för att uppnå 19 000 poliser år 2008. 2003/04:Ju425 av Johan Pehrson m.fl. (fp): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om narkotikafria anstalter. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om störning av mobiltelefoner på anstalter. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbyggnad av kriminalvårdens kapacitet. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökad anställning av personal samt kompetensökning inom kriminalvården. 2003/04:Ju433 av Anders Karlsson (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om skärpt lagstiftning mot grövre brottslighet. 2003/04:Ju438 av Annika Qarlsson (c): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att närpolisverksamheten skall bli den naturliga basen för all polisverksamhet. 2003/04:Ju439 av Jan Ertsborn (fp): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att av domstol materiellt prövat och utdömt skadestånd ej skall kunna bli föremål för jämkning vid utbetalning av brottsskadeersättning. 2003/04:Ju442 av Johan Linander m.fl. (c): Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt uppställning: ----------------------------------------------------- Anslag (tkr) RegeringensAnslagsförändringar förslag ----------------------------------------------------- 4:1 14 665 114 425 000 Polisorganisationen ----------------------------------------------------- 4:3 819 874 50 000 Åklagarorganisationen ----------------------------------------------------- 4:4 333 622 -50 000 Ekobrottsmyndigheten ----------------------------------------------------- 4:6 Kriminalvården 4 761 044 75 000 ----------------------------------------------------- Summa för 26 432 092 500 000 utgiftsområdet ----------------------------------------------------- 2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m): 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att invandrarkvinnornas situation särskilt skall beaktas. 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fortbildning och handledning för polisen och det övriga rättsväsendet. 2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att bemötande av och kompetens om brottsoffer måste förbättras i hela rättsväsendet. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnkompetensen måste förbättras i hela rättskedjan. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunskapen om invandrare som brottsoffer måste öka. 8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att kunskapen om våld i samkönade relationer måste öka inom rättsväsendet. 10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa regeln om avdrag för självriskbelopp vid brottsskadeersättning för personskador och kränkning. 2003/04:Ju445 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att motverka uppbyggandet av rasistiska och nazistiska organisationer. 2003/04:Ju446 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att arbeta förebyggande mot hatbrott, att polisen måste förbättra sitt arbete med att kartlägga och utreda denna typ av brottslighet samt att de människor som blir utsatta måste få hjälp, stöd samt tillräckligt skydd. 2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Folkpartiet vill anslå 10 miljoner kronor mer än regeringen i öronmärkta statliga anslag för bekämpning av människohandel. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utbildning av rättsväsendet. 2003/04:Ju448 av Mona Jönsson m.fl. (mp): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade kunskaper om människosmuggling och handel med kvinnor hos polis, åklagare, domare, socialtjänst och migrationsverk. 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om attitydförändringar bland polis, åklagare, domare, migrationsverk och socialtjänstemän. 2003/04:Ju449 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgång inom den ordinarie kriminalvården till psykiatriskt stöd och vård för de intagna med lindrigare psykisk störning. 2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): 2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om specialkompetens som krav för de personalgrupper inom polis och domstolar som skall arbeta med förhör av utsatta barn. 2003/04:Ju453 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utredningar om sexuella övergrepp på barn skall ha högsta prioritet och att handläggare av dessa ärenden måste ha specialkompetens. 13. Riksdagen begär av regeringen en utredning angående statens möjlighet att förskottera skadestånd till brottsoffret. 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att brottsskadeärendena skall handläggas inom tre månader. 17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om obligatorisk utbildning av dem som dagligen kommer i kontakt med brottsoffer. 2003/04:Ju456 av Jan Emanuel Johansson (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om prioritering inom rättsväsendet med respekt för djurskyddsfrågorna. 2003/04:Ju462 av Beatrice Ask m.fl. (m): 1. Riksdagen anslår 15 365 113 000 kr till anslag 4:1 Polisorganisationen för budgetåret 2004. 2. Riksdagen anslår 596 010 000 kr till anslag 4:2 Säkerhetspolisen för budgetåret 2004. 3. Riksdagen anslår 849 874 000 kr till anslag 4:3 Åklagarorganisationen för budgetåret 2004. 4. Riksdagen anslår 3 981 567 000 kr till anslag 4:5 Domstolsväsendet för budgetåret 2004. 5. Riksdagen anslår 4 911 044 000 kr till anslag 4:6 Kriminalvården för budgetåret 2004. 6. Riksdagen anslår 41 951 000 kr till anslag 4:7 Brottsförebyggande rådet för budgetåret 2004. 2003/04:Ju465 av Johan Pehrson m.fl. (fp): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att öka antalet poliser. 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om närpolisreformen. 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rekrytering av civil personal och personal med specialistkompetens. 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om startandet av ytterligare en polisutbildning vid ny ort. 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell polis. 17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om specialistkompetens inom polisen. 19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Säkerhetspolisen. 20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om hotbildsanalyser och livvaktsskydd. 2003/04:Ju466 av Johan Pehrson m.fl. (fp): Riksdagen anvisar till utgiftsområde 4 Rättsväsendet, med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag: ----------------------------------------------------- Anslag (tkr) RegeringensAnslagsförändringar förslag ----------------------------------------------------- 4:1 14 665 113 510 000 Polisorganisationen ----------------------------------------------------- 4:2 Säkerhetspolisen 576 010 50 000 ----------------------------------------------------- 4:3 819 874 50 000 Åklagarorganisationen ----------------------------------------------------- 4:5 Domstolsväsendet 3 881 567 104 000 m.m. ----------------------------------------------------- 4:6 Kriminalvården 4 761 044 250 000 ----------------------------------------------------- 4:12 989 868 40 000 Rättshjälpskostnader m.m. ----------------------------------------------------- 2003/04:Ju468 av Johan Löfstrand och Billy Gustafsson (s): Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om etablering och lokalisering av ett nationellt resurscentrum för brottsbekämpning. 2003/04:Ju474 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tilldela polisen mer resurser för att bekämpa prostitutionen. 2003/04:Ju476 av Alf Svensson m.fl. (kd): Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 2004 anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt uppställning: ----------------------------------------------------- Anslag (tkr) RegeringensAnslagsförändringar förslag ----------------------------------------------------- 4:1 14 665 113 150 000 Polisorganisationen ----------------------------------------------------- 4:3 819 874 40 000 Åklagarorganisationen ----------------------------------------------------- 4:5 Domstolsväsendet 3 881 567 120 000 m.m. ----------------------------------------------------- 4:6 Kriminalvården 4 761 044 152 000 ----------------------------------------------------- 4:15 7 200 38 000 Brottsförebyggande arbete ----------------------------------------------------- Summa för 26 432 092 500 000 utgiftsområdet ----------------------------------------------------- 2003/04:Ju477 av Johan Pehrson m.fl. (fp): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ersätta Domstolsverket med en riksdagen underställd domstolsstyrelse. 2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp): 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vidareutbildning av berörda yrkesgrupper i misshandelsproblematik. 10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ytterligare utbildning inom rättsväsendet om våldtäkt och att våldtagna kvinnor bemöts på icke-kränkande sätt i domstolen. 2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp): 1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av kunskap och utbildning inom rättsväsendet, de sociala myndigheterna samt inom sjukvården gällande våldsprocessen, dvs. hur en kvinna i ett misshandelsförhållande systematiskt bryts ned psykiskt. 11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samkönat partnervåld. 12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rättsväsendets åtgärder för att förhindra att kvinnor utsätts för våld i nära relationer. 15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om polisens arbete och attityder till våld mot kvinnor i nära relationer. 21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rättsväsendets bemötande av brottsoffer för sexualbrott samt gällande utbildningsinsatser. 29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om underlättande för brottsoffret att få ut ett utdömt skadestånd och att regeringen bör utforma förslag till hur dessa regler kan förbättras. 2003/04:L318 av Mia Franzén m.fl. (fp): 2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en utvärdering av reglerna om brottsskadeersättningar avseende sakskador. 2003/04:L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp): 5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra barnkompetensen inom rättsväsendet. 2003/04:L320 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): 1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte att se över reglerna kring domstolarnas förfarande vid tvistemål om barn så att personer med gedigen barnkunskap och insikter om de psykosociala problemen hanterar dessa fall. 2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c): 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda krav på poliser och rättslig personal vid bemötande av HBT-personer som inte är öppna med sin läggning. 2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): 14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att polisen breddar sin kulturella kompetens i syfte att bättre kunna informera om invandrarkvinnors rättigheter, kunna ta emot anmälningar om våld mot kvinnor och utreda dessa brott. 2003/04:So272 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m): 4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att polisens kunskaper om våld och brott mot funktionshindrade ökar. 2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om insatser för narkotikafria fängelser. 16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillgången till missbrukarvård i kriminalvården. 19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om särskilda polisenheter mot narkotika och illegal alkoholhantering. 2003/04:So414 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m): 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av mer resurser till polis och tull. 9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om missbruk på våra fängelser. 13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om upphandling av vårdprogram till kriminalvården från externa vårdgivare. 2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v): 6. Riksdagen begär att regeringen utreder hur könsmaktsordningen i domstolarna ser ut och hur detta kan åtgärdas. 2003/04:So496 av Carina Ohlsson och Hans Hoff (s): 3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett barnperspektiv läggs på utredningar av mäns våld mot kvinnor. 2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp): 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barnkompetensen måste förbättras i hela rättskedjan. 2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp): 21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av att uppmärksamma partnermisshandel i homosexuella förhållanden. 2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c): 3. Riksdagen beslutar att inom utgiftsområde 4 reservera 20 miljoner kronor för att stärka den psykiska vården av fängelsedömda psykiskt sjuka. 2003/04:T470 av Karin Pilsäter och Mia Franzén (fp): 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om fördelning av polisresurser till Södertörnspolisen. 2003/04:N341 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m): 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för att öka rättstryggheten i Stockholmsregionen. 7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av fler poliser i Stockholms stad och län. 2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd): 6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om stärkt rättsväsende. Motionerna fördelade på verksamheter Resultatuppföljning 2003/04:Ju413 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) Utgiftsramen och anslagen 2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): yrk. 16 2003/04:Ju260 av Henrik Westman (m): yrk. 2 2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m): yrk. 18 2003/04:Ju327 av Runar Patriksson (fp): yrk. 1 2003/04:Ju333 av Johan Linander m.fl. (c): yrk. 3, 12-13 2003/04:Ju334 av Göran Hägglund och Maria Larsson (kd): yrk. 2 2003/04:Ju369 av Beatrice Ask m.fl. (m): yrk. 1 2003/04:Ju370 av Beatrice Ask m.fl. (m): yrk. 18 2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m): yrk. 3 2003/04:Ju411 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 1-4, 7, 9 2003/04:Ju417 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 3-6 2003/04:Ju425 av Johan Pehrson m.fl. (fp): yrk. 5, 7 2003/04:Ju438 av Annika Qarlsson (c): yrk. 1 2003/04:Ju442 av Johan Linander m.fl. (c) 2003/04:Ju462 av Beatrice Ask m.fl. (m): yrk. 1-6 2003/04:Ju465 av Johan Pehrson m.fl. (fp): yrk. 4-5, 17, 20 2003/04:Ju466 av Johan Pehrson m.fl. (fp) 2003/04:Ju474 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp): yrk. 2 2003/04:Ju476 av Alf Svensson m.fl. (kd) 2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd): yrk. 6 Kompetens och bemötande 2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): yrk. 15-16, 19-20 2003/04:Ju210 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) 2003/04:Ju226 av Ulf Sjösten (m) 2003/04:Ju241 av Carina Hägg (s) 2003/04:Ju262 av Rolf Olsson m.fl. (v): yrk. 3-5 2003/04:Ju302 av Stefan Hagfeldt m.fl. (m) 2003/04:Ju310 av Christer Engelhardt (s) 2003/04:Ju328 av Karin Granbom och Linnéa Darell (fp) 2003/04:Ju329 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (s) 2003/04:Ju333 av Johan Linander m.fl. (c): yrk. 7 2003/04:Ju342 av Ingrid Burman m.fl. (v) 2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c): yrk. 1 2003/04:Ju355 av Alice Åström m.fl. (v): yrk. 7 2003/04:Ju356 av Alice Åström m.fl. (v, fp, c, mp): yrk. 2, 7-8 2003/04:Ju369 av Beatrice Ask m.fl. (m): yrk. 5-6 2003/04:Ju388 av Rezene Tesfazion och Tone Tingsgård (s) 2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m): yrk. 1 2003/04:Ju398 av Hans Hoff och Sven-Erik Österberg (s) 2003/04:Ju412 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 5-6 2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m): yrk. 6, 13 2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp): yrk 2, 6-8 2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): yrk. 4 2003/04:Ju448 av Mona Jönsson m.fl. (mp): yrk. 2, 9 2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 2 2003/04:Ju453 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 12, 17 2003/04:Ju456 av Jan Emanuel Johansson (s) 2003/04:Ju468 av Johan Löfstrand och Billy Gustafsson (s) 2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp): yrk. 9-10 2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp): yrk. 1, 11, 15, 21 2003/04:L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp): yrk. 5 2003/04:L320 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 1 2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c): yrk. 13 2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): yrk. 14 2003/04:So272 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m): yrk. 4 2003/04:So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v): yrk. 6 2003/04:So496 av Carina Ohlsson och Hans Hoff (s): yrk. 3 2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp): yrk. 6 2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp): yrk. 21 Polisväsendet 2003/04:Ju201 av Rolf Gunnarsson (m) 2003/04:Ju202 av Rolf Gunnarsson (m) 2003/04:Ju212 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) 2003/04:Ju223 av Ulf Sjösten m.fl. (m) 2003/04:Ju228 av Ulf Sjösten (m) 2003/04:Ju230 av Carl-Axel Roslund (m) 2003/04:Ju239 av Birgitta Carlsson (c) 2003/04:Ju245 av Torsten Lindström (kd) 2003/04:Ju249 av Sten Tolgfors (m) 2003/04:Ju255 av Rolf Olsson m.fl. (v) 2003/04:Ju274 av Liselott Hagberg (fp) 2003/04:Ju284 av Stefan Hagfeldt (m) 2003/04:Ju290 av Inger René m.fl. (m): yrk. 3 2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m): yrk. 20-21 2003/04:Ju299 av Jörgen Johansson (c) 2003/04:Ju311 av Claes Västerteg m.fl. (c) 2003/04:Ju317 av Helena Bargholtz (fp): yrk. 1 2003/04:Ju319 av Sonja Fransson m.fl. (s) 2003/04:Ju321 av Karl Gustav Abramsson och Lars Lilja (s) 2003/04:Ju327 av Runar Patriksson (fp): yrk. 2 2003/04:Ju333 av Johan Linander m.fl. (c): yrk. 1, 11, 14-17 2003/04:Ju334 av Göran Hägglund och Maria Larsson (kd): yrk. 1 2003/04:Ju338 av Ragnwi Marcelind (kd) 2003/04:Ju339 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) 2003/04:Ju345 av Anna Ibrisagic (m) 2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c): yrk. 3 2003/04:Ju355 av Alice Åström m.fl. (v): yrk. 4-5 2003/04:Ju364 av Viviann Gerdin (c) 2003/04:Ju369 av Beatrice Ask m.fl. (m): yrk. 4, 18-19 2003/04:Ju407 av Lena Ek och Claes Västerteg (c) 2003/04:Ju417 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 10, 16 2003/04:Ju433 av Anders Karlsson (s) 2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): yrk. 3 2003/04:Ju465 av Johan Pehrson m.fl. (fp): yrk. 2, 6, 15, 19 2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp): yrk. 12 2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp): yrk. 19 2003/04:So414 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m): yrk. 6 2003/04:T470 av Karin Pilsäter och Mia Franzén (fp): yrk. 7 2003/04:N341 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m): yrk. 6-7 Åklagarväsendet 2003/04:Ju225 av Ulf Sjösten (m) 2003/04:Ju411 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 6 Domstolsväsendet 2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m): yrk. 17 2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m): yrk. 19 2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c): yrk. 11 2003/04:Ju477 av Johan Pehrson m.fl. (fp): yrk. 4 Kriminalvården 2003/04:Ju272 av Lena Adelsohn Liljeroth (m) 2003/04:Ju295 av Göran Lindblad (m) 2003/04:Ju298 av Håkan Larsson (c) 2003/04:Ju316 av Johan Linander m.fl. (c): yrk. 3 2003/04:Ju353 av Camilla Sköld Jansson (v) 2003/04:Ju357 av Ulla Hoffmann m.fl. (v): yrk. 3, 15 2003/04:Ju370 av Beatrice Ask m.fl. (m): yrk. 5-6, 10-12 2003/04:Ju381 av Lennart Klockare och Kristina Zakrisson (s) 2003/04:Ju402 av Leif Björnlod (mp): yrk. 1 2003/04:Ju416 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 11, 15-19, 28 2003/04:Ju425 av Johan Pehrson m.fl. (fp): yrk. 4, 6 2003/04:Ju449 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 5 2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp): yrk. 3, 16 2003/04:So414 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m): yrk. 9, 13 2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c): yrk. 3 Brottsförebyggande rådet 2003/04:Ju445 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 3 2003/04:Ju446 av Lars Leijonborg m.fl. (fp): yrk. 4 Brottsoffermyndigheten m.m. 2003/04:Ju214 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (m) 2003/04:Ju234 av Carl-Axel Roslund (m) 2003/04:Ju279 av Bertil Kjellberg (m) 2003/04:Ju317 av Helena Bargholtz (fp): yrk. 2-3 2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c): yrk. 5 2003/04:Ju363 av Viviann Gerdin och Birgitta Carlsson (c): yrk. 1, 3 2003/04:Ju394 av Beatrice Ask m.fl. (m): yrk. 2 2003/04:Ju404 av Lena Ek och Eskil Erlandsson (c) 2003/04:Ju439 av Jan Ertsborn (fp) 2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp): yrk. 10 2003/04:Ju453 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd): yrk. 13, 15 2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp): yrk. 29 2003/04:L318 av Mia Franzén m.fl. (fp): yrk. 2
Bilaga 2 Sammanställning av förslag till anslag för år 2004 inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet Belopp i 1 000-tal kronor -------------------------------------------------------------------------- ------------------------ Anslag Anslags- Regeringens Ändringar i regeringens förslag typ förslag (m) ( fp) (kd) (c) -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:1 Polisorganisationen (ram) 14 665 +700 000 + 510 000 +150 000 +425 113 000 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:2 Säkerhetspolisen (ram) 576 010 +20 000 + 50 000 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:3 Åklagarorganisationen (ram) 819 874 +30 000 + 50 000 +40 000 +50 000 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:4 Ekobrottsmyndigheten (ram) 333 622 -50 000 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:5 Domstolsväsendet m.m. (ram) 3 881 567 +100 000 + 104 000 +120 000 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:6 Kriminalvården (ram) 4 761 044 +150 000 + 250 000 +152 000 +75 000 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:7 Brottsförebyggande rådet (ram) 58 951 -17 000 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:8 Rättsmedicinalverket (ram) 218 290 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:9 Gentekniknämnden (ram) 2 977 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:10 Brottsoffermyndigheten (ram) 22 851 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:11 Ersättning för skador på grund av (ram) 73 978 brott -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:12 Rättshjälpskostnader m.m. (ram) 988 868 + 40 000 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:13 Kostnader för vissa skaderegleringar (ram) 15 291 m.m. -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:14 Avgifter till vissa internationella (ram) 6 456 sammanslutningar m.m. -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- 4:15 Bidrag till brottsförebyggande (ram) 7 200 +38 000 arbete -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- Summa +26 432 +983 000 + 1 004 +500 000 +500 092 000 000 -------------------------------------------------------------------------- ----------------------- Bilaga 3 Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslagsfördelning. Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet redovisar sina ställningstaganden i särskilda yttranden som fogas till betänkandet. ------------------------------------------------------------- Anslag (tusental kronor) Anslagstyp Anslagsbelopp ------------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------------- 4:1 Polisorganisationen (ram) 14 665 113 ------------------------------------------------------------- 4:2 Säkerhetspolisen (ram) 576 010 ------------------------------------------------------------- 4:3 Åklagarorganisationen (ram) 819 874 ------------------------------------------------------------- 4:4 Ekobrottsmyndigheten (ram) 333 622 ------------------------------------------------------------- 4:5 Domstolsväsendet m.m. (ram) 3 881 567 ------------------------------------------------------------- 4:6 Kriminalvården (ram) 4 761 044 ------------------------------------------------------------- 4:7 Brottsförebyggande rådet (ram) 58 951 ------------------------------------------------------------- 4:8 Rättsmedicinalverket (ram) 218 290 ------------------------------------------------------------- 4:9 Gentekniknämnden (ram) 2 977 ------------------------------------------------------------- 4:10 Brottsoffermyndigheten (ram) 22 851 ------------------------------------------------------------- 4:11 Ersättning för skador på grund (ram) 73 978 av brott ------------------------------------------------------------- 4:12 Rättshjälpskostnader m.m. (ram) 988 868 ------------------------------------------------------------- 4:13 Kostnader för vissa (ram) 15 291 skaderegleringar m.m. ------------------------------------------------------------- 4:14 Avgifter till vissa (ram) 6 456 internationella samman- slutningar m.m. ------------------------------------------------------------- 4:15 Bidrag till brottsförebyggande (ram) 7 200 arbete ------------------------------------------------------------- ------------------------------------------------------------- Summa 26 432 092 ------------------------------------------------------------- Bilaga 4 Vissa av utskottet avstyrkta motionsyrkanden (punkt 2 i utskottets förslag till riksdagsbeslut) Motion Motionärer Yrkanden 2003/04:Fi240av Lars Leijonborg m.fl. (fp) 16 2003/04:Ju260av Henrik Westman (m) 2 2003/04:Ju292av Bo Lundgren m.fl. (m) 18 2003/04:Ju327av Runar Patriksson (fp) 1 2003/04:Ju333av Johan Linander m.fl. (c) 3, 12-13 2003/04:Ju334av Göran Hägglund och Maria Larsson (kd)2 2003/04:Ju369av Beatrice Ask m.fl. (m) 1 2003/04:Ju370av Beatrice Ask m.fl. (m) 18 2003/04:Ju391av Beatrice Ask m.fl. (m) 3 2003/04:Ju411av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) 1-4, 7, 9 2003/04:Ju417av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) 3-6 2003/04:Ju425av Johan Pehrson m.fl. (fp) 5, 7 2003/04:Ju438av Annika Qarlsson (c) 1 2003/04:Ju442av Johan Linander m.fl. (c) 2003/04:Ju462av Beatrice Ask m.fl. (m) 2003/04:Ju465av Johan Pehrson m.fl. (fp) 4-5, 17, 20 2003/04:Ju466av Johan Pehrson m.fl. (fp) 2003/04:Ju474av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp) 2 2003/04:Ju476av Alf Svensson m.fl. (kd) 2003/04:N346av Maria Larsson m.fl. (kd) 6 Bilaga 5 Måluppfyllelse i tingsrätt, hovrätt, länsrätt och kammarrätt