Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Betänkande 1996/97:FiU3
Finansutskottets betänkande
1996/97:FIU03
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (prop. 1996/97:1 och skr. 1996/97:51)
Innehåll
1996/97 FiU3
Sammanfattning
Finansutskottet behandlar i detta betänkande förslagen i budgetpropositionen till anslag inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner och regeringens skrivelse 1996/97:51 Vissa frågor om den kommunala ekonomin samt de motioner som väckts med anledning av propositionens förslag och av skrivelsen. Bidragen, som sammanlagt uppgår till 83 612 miljoner kronor, omfattar huvuddelen av statens utgifter till kommuner och landsting. Bidragen lämnas dels i form av ett allmänt finanisellt stöd till kommuner och landsting, dels i form av bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Dessutom kan bidrag lämnas för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting. Utskottet tillstyrker propositionen och avstyrker motionsyrkandena. Utskottet behandlar i betänkandet också ett antal andra kommunalekonomiska frågor som förts fram i motioner under den allmänna motionstiden. Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Till betänkandet har fogast 15 reservationer och 7 särskilda yttranden.
Propositionen
I proposition 1996/97:1 (budgetpropositionen) utgiftsområde 25 föreslår regeringen 1. att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt följande uppställning:
Anslag Anslags Anslagsb typ elopp (tkr)
A 1. Generellt statsbidrag till ramansl 62 227 kommuner ag 000 och landsting
A 2. Bidrag till reserva särskilda insatser i tions 400 000 vissa anslag kommuner och landsting
A 3. Statligt obeteck utjämningsbidrag till nat 20 985 kommuner och anslag 000 landsting
Summa för 83 612 utgiftsområdet 000
Skrivelsen
I regeringens skrivelse 1996/97:51 lämnas en redogörelse för vissa åtgärder som regeringen vidtar för att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för kommuner och landsting inför år 1997.
Motionerna
Motioner från allmänna motionstiden 1996
1996/97:Fi509 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas 3. att riksdagen beslutar att på statsbudgeten för 1997 fördela anslagen på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner i enlighet med vad som anförts i motionen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag på utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner för budgetåren 1998 och 1999.
1996/97:Fi601 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att kommunsektorns behov av mer resurser skall prioriteras när det återigen finns utrymme för reformer.
1996/97:Fi602 av Marie Granlund och Lars Stjernkvist (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala skatteutjämningen.
1996/97:Fi603 av Jan-Olof Franzén och Ingvar Eriksson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att göra en utvärdering av skattebortfallet för landsbygdskommunerna.
1996/97:Fi604 av Tomas Eneroth m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala skatteutjämningen.
1996/97:Fi605 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområdet Allmänna bidrag till kommuner enligt följande uppställning:
A 1. Generellt statsbidrag Anslagsföränd till kommuner och ring (tkr): landsting -2 600 000
1996/97:Fi606 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att i större utsträckning respektera den kommunala demokratin och det kommunala självstyret, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att någon form av kommunalt skattestopp, ny begränsning av beskattningsrätten eller bestraffning genom minskade statsbidrag till kommuner som väljer att höja skatten inte skall genomföras under mandatperioden, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att frågan om att vidga den kommunala skattebasen enligt vad som anförts i motionen snarast bör utredas, 4. att riksdagen beslutar att staten måste ta ett större direkt ansvar för utvecklingen inom kommunsektorn genom en höjning av statsbidragen.
1996/97:Fi607 av Christin Nilsson och Annika Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flyktingmottagande och ersättning från den kommunala skatteutjämningen.
1996/97:Fi608 av Inger Lundberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en fördjupad analys av de långsiktiga ekonomiska förutsättningarna för kommuners och landstings verksamhet.
1996/97:Fi611 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 2. att riksdagen hos regeringen begär en snabbutredning om möjligheten att finansiera delar av socialbidragskostnaderna direkt över statsbudgeten, enligt vad i motionen anförts, 3. att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt uppställning:
A 2 Bidrag till särskilda Anslagsföränd insatser i vissa kommuner ring (tkr): och landsting +400 000
1996/97:Fi612 av Dan Ericsson (kd) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär att en andel av de särskilda medel som anvisats för rekonstruktiva åtgärder avsätts för ändamål i enlighet med vad som anförts i motionen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det kommunala utjämningssystemet skall innehålla en faktor som grundar sig på högt flyktingmottagande under kort tid.
1996/97:Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om avreglering av kommunernas och landstingens verksamhet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrensutsättning av kommunernas och landstingens verksamhet, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om stimulans till kommunala skattesänkningar i enlighet med vad som anförts i motionen, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av uppgiftsfördelningen mellan stat och kommun i syfte att åstadkomma en långsiktigt hållbar lösning, 9. att riksdagen för budgetåret 1997 anvisar ett anslag under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner på 67 919 miljoner kronor, i enlighet med vad som anförts i motionen.
1996/97:Ub247 av Karin Pilsäter (fp) vari yrkas 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om det kommunala skatteutjämningssystemet.
Motioner med anledning av skrivelse 1996/97:51
1996/97:Fi24 av Lars Tobisson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av strukturella förändringar för en bättre ekonomi.
1996/97:Fi25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kommunala återbetalningsskyldigheten av 1997 års skattemedel vid 1999 års slutavräkning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en permanent förstärkning av den kommunala ekonomin.
1996/97:Fi26 av Mats Odell m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en seriös och långsiktig behandling av den framtida resurstilldelningen till kärnverksamheterna i kommuner och landsting, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en översyn av regeringens möjligheter att göra ändringar inom statsbudgetens intäktssida utan att detta anmäls till riksdagen.
1996/97:Fi27 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att säkerställa att kommunsektorn får behålla den ekonomiska lättnad som regeringen utlovat i skrivelsen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare förbättringar av den kommunala ekonomin.
1996/97:Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en ny förordning med samma innebörd som den nyss upphävda (1992:1592), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fördelningen av de 400 miljoner kronorna, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statsbidrag till äldreboende och en överföring av medel från försäkringskassorna till landstingen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de legala förutsättningarna för det s.k. återbetalningsskyddet.
Utskottet
Inledning
I budgetpropositionen (prop. 1996/97:1, utg.omr. 25) föreslår regeringen riksdagen att anvisa anslag för år 1997 under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner. Utskottet återkommer senare till anslagsförslagen och de motionsyrkanden som väckts med anledning därav. I regeringens skrivelse 1996/97:51, beslutad den 24 oktober 1996, har regeringen därefter lämnat en redogörelse för vissa åtgärder som regeringen efter överläggningar med Centerpartiet vidtagit för att skapa bättre ekonomiska förutsättningar för kommuner och landsting inför år 1997. För att ge kommuner och landsting preliminära skatteinkomster som överensstämmer med regeringens bedömning i budgetpropositionen av den samhällsekonomiska utvecklingen har en ändring gjorts av den uppräkning som skall göras av skatteunderlaget. Härigenom tillförs kommuner och landsting ytterligare 2,6 miljarder kronor i preliminära skatteinkomster för år 1997. Härutöver anmäler regeringen att den avser att engångsvis göra vissa insatser för de kommuner som har en särskilt stor andel flyktingar. Utrymmet för detta ändamål beräknas till totalt 400 miljoner kronor för år 1997. Riksdagen har den 22 november 1996 på förslag av finansutskottet beslutat om ramar för utgiftsområden och beräkning av statsinkomsterna (bet. 1996/97:1, rskr. 53). Ramen för budgetåret 1997 för utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner har därvid i överensstämmelse med regeringens förslag i budgetpropositionen fastlagts till 83 612 miljoner kronor. I enlighet med den nya beslutsordningen för riksdagens behandling av statsbudgeten skall respektive ansvarigt utskott i steg två av budgetprocessen inom av riksdagen fastställda ramar lägga fram förslag till anslag inom de olika utgiftsområdena. Enligt riksdagsordningen har finansutskottet bl.a. till uppgift att bereda ärenden om anslag inom utgiftsområde 25. Innan utskottet behandlar budgetpropositionens förslag om anslag till statsbidrag till kommuner och landsting tar utskottet inledningsvis dels upp ett antal motionsyrkanden som väckts under den allmänna motionstiden om den långsiktiga ekonomiska utvecklingen för kommunsektorn, dels några yrkanden med liknande inriktning i motioner med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:51 Vissa frågor om den kommunala ekonomin. Efter det att utskottet tagit ställning till förslagen till anslag behandlas avslutningsvis ett antal andra kommunalekonomiska frågor som förts fram i motioner.
Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme
Motionerna
Enligt motion Fi25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) behöver kommunerna en permanent ekonomisk förstärkning för att kunna motsvara de mest elementära kraven på verksamheten. Den nuvarande politiken leder i stället till att nedskärningarna av den kommunala verksamheten kommer att fortsätta. Detta sker bl.a. genom att regeringen fortsätter att mjölka den kommunala ekonomin genom realt minskade statsbidrag samt höjda egenavgifter och sänkta ersättningsnivåer i socialförsäkringarna som reducerar det kommunala skatteunderlaget. Under de första åren på 1990-talet minskade den kommunala sysselsättningen med 45 000 personer. Motionärerna hävdar att regeringens egna bedömningar tyder på att utgifterna i kommunsektorn måste minska med 13 miljarder om kravet på ekonomisk balans skall kunna uppfyllas. Det kan leda till en ytterligare sysselsättningsminskning med omkring 30 000 personer inom kommunerna och omkring 20 000 personer inom landstingen. Denna utveckling måste enligt motionärerna brytas. Det är, sägs det, orimligt att skära mer på kommunala verksamheter för att i stället lägga pengar på transfereringar och passivt arbetslöshetsunderstöd.
I motion Fi26 av Mats Odell m.fl. (kd) anförs att den ensidiga budgetsaneringen utan tillväxtåtgärder är skadlig för den ekonomiska utvecklingen. Kristdemokraternas budgetalternativ innebär att ca 6,5 miljarder ytterligare tillförs kommuner och landsting utöver regeringens alternativ. Ett genomförande av denna politik skulle betyda att de 30 000 personer som annars skulle sägas upp i stället kan ha kvar sina arbeten. Kommunsektorn behöver varaktiga reala förbättringar och inte engångsbelopp till sina kärnverksamheter.
Även i motion Fi27 av Roy Ottosson m.fl. (mp) understryks att det är mycket angeläget att ytterligare och bestående ekonomiska lättnader görs för kommunsektorn. Välfärden behöver utvecklas och förbättras, inte urholkas och försämras. Miljöpartiet de grönas budgetförslag för år 1997 innebär att kommuner och landsting får 2, 8 miljarder mer än med regeringens förslag. För åren 1998 och 1999 innebär Miljöpartiets förslag att kommunsektorn får 4,7 respektive 7,6 miljarder mer än vad regeringen beräknat. Motionärerna menar att dessa förslag bättre motsvarar vad staten bör och kan avstå till kommunsektorn de närmaste åren.
I motion Fi606 av Peter Eriksson m.fl. (mp) ställs krav på att staten skall ta ett större ansvar för utvecklingen inom den kommunala sektorn och vidga det ekonomiska handlingsutrymmet genom en höjning av statsbidragen. Kommuner och landsting planerar betydande personalminskningar för att möta de minskade intäkterna och de ökade kostnaderna. Den kommunala konsumtionen skall enligt budgetpropositionen skäras ner samtidigt som behovet enligt flera bedömningar kommer att öka, bl.a. till följd av befolkningsförändringar. Kostnadsneddragningarna enligt motionärerna leder till personalminskningar i kommuner och landsting fram till år 1999 på 20 000-50 000 anställda beroende på om man skall tro på regeringen eller på Kommun- och Landstingsförbundens beräkningar. I motionen betonas att det finns mycket stora skillnader i ekonomiska förutsättningar mellan enskilda kommuner och landsting. I många fall kan det krävas kostnadssänkningar på över 10 % för att nå upp till balanskraven i slutet av decenniet. Slutsatsen är dock att läget är prekärt och att något måste förändras för att rädda välfärden och undvika att arbetslösheten ökar mycket kraftigt de närmaste åren. Motionärerna vill också att riksdagen skall ge regeringen till känna att någon form av kommunalt skattestopp, ny begränsning av beskattningsrätten eller bestraffning genom minskade statsbidrag till kommuner som höjer skatten inte skall genomföras under mandatperioden.
I motion Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp) vidhåller Folkpartiet liberalerna förslaget i sitt budgetalternativ om en överföring av medel från försäkringskassorna till landstingen. Enligt motionärerna finns det behov av ett mera permanent stöd till vårdsektorn. Ett statligt stimulansbidrag på 500 miljoner kronor till de kommuner som vill utveckla dldreboendet bör också tillskapas.
I motion Fi601 av Lars Stjernkvist m.fl. (s) konstateras att statens ekonomi har förbättrats samtidigt som kommunernas finanser har försämrats. Trots att ambitionen har varit att de kommunala verksamheterna - vården, omsorgen och utbildningen - skall värnas framför ersättningar och bidrag har kommuner och landsting påverkats. Samtidigt som ekonomin försämras ökar behoven av service. I takt med att statens ekonomi förbättras ställs nu många krav på förbättringar i de statliga ersättnings- och bidragssystemen. Trots detta måste regeringen hålla fast vid den fastlagda inriktningen att prioritera verksamhet före bidrag. Jobben inom den kommunala sektorn behövs enligt motionärerna. Skälet till att många arbetstillfällen försvunnit är inte brist på arbetsuppgifter utan brist på pengar. Den enda sektor där mer pengar med säkerhet leder till fler jobb, hävdas det i motionen, torde vara kommunsektorn. Detta i motsats till byggsektor, industri och privat tjänstesektor där stimulanser har osäkrare effekter. Slutsatsen är därför att kommunernas och landstingens verksamhet måste ges företräde när det återigen finns utrymme för reformer. Det kan ske antingen genom att staten överför mer pengar till kommunsektorn eller att staten tar över ansvaret för vissa kommunala uppgifter.
Enligt motion Fi608 av Inger Lundberg m.fl. (s) är det angeläget att en djupare analys av den kommunala sektorns finansiella situation och långsiktiga förutsättningar kommer till stånd och presenteras för riksdagen. Motionärerna anser att utvecklingen inom kommuner och landsting ger anledning till oro. Som skäl anges skatteinkomsternas utveckling, de ökade kraven inom äldrevård, socialtjänst och utbildning samt svårigheterna att genomföra ytterligare produktivitetsförbättringar. Den kommunala sektorn har en grundläggande betydelse för välfärd, jämställdhet mellan män och kvinnor liksom för sysselsättningen. Därför krävs enligt motionärerna en grundläggande diskussion om dess möjligheter och finansiella utrymme inför 2000-talet.
Utskottets bedömning
Utskottet vill inledningsvis erinra om sina uttalanden om det samhällsekonomiska utrymmet för kommunsektorn i sitt av riksdagen nyligen behandlade betänkande 1996/97:FiU1 om ramar för utgiftsområden och beräkning av statsinkomsterna. Utskottet underströk därvid att riksdagens och regeringens ambition i samband med saneringen av statsfinanserna bl.a. har varit att kärnverksamheterna i kommuner och landsting, dvs. skola, vård och omsorg, skall prioriteras framför statliga transfereringar. Under en period då stora besparingar har gjorts i de statliga utgifterna har statsbidragen till kommuner och landsting i princip hållits nominellt oförändrade. Utskottet delade samtidigt regeringens bedömning att det även under de närmaste åren krävs en restriktivitet när det gäller utvecklingen av de offentliga utgifterna och att kommunsektorn måste lämna sitt bidrag därtill. Utskottet pekade också på betydelsen av den överenskommelse som slutits mellan regeringen och de två kommunförbunden om den kommunala ekonomin för de närmaste åren i syfte att skapa stabila spelregler. I flera av de här aktuella motionerna uttrycks en allvarlig oro för den långsiktiga utvecklingen inom den kommunala sektorn. Det gäller inte minst det vidgade gapet mellan resurser och behov. Bland orsakerna pekas på en svag ökning av intäkterna, ett ökat behov av kommunala tjänster till följd av demografiska förändringar liksom det kommande kravet på balans i den kommunala ekonomin. Riskerna för att de till följd av det kärva arbetsmarknadsläget kraftigt ökande socialbidragskostnaderna skall tränga undan ordinarie kommunal verksamhet understryks också. I flera av motionerna reses krav på bestående ekonomiska förstärkningar för kommunsektorn för att säkerställa kvaliteten i de kommunala tjänsterna och stödja sysselsättningen i kommuner och landsting. I motion Fi608 (s) framhålls särskilt behovet av en fördjupad, samlad och långsiktig analys av den kommunala sektorns ekonomiska situation. Utskottet anser i likhet med flera av motionärerna att kommuner och landsting står inför stora utmaningar de närmaste åren för att upprätthålla en rimlig kvalitet på verksamheten inom ramen för en ekonomisk balans. Detta understryks inte minst av Svenska Kommunförbundets nyligen avgivna rapport om kommunernas ekonomiska läge och av Hälso- och sjukvårdsutredningens analys av behoven inom sjukvården och äldreomsorgen. Det är också av omsorg om verksamheten i kommuner och landsting som regeringen med stöd av Socialdemokraterna och Centerns riksdagsgrupper den 24 oktober 1996 har beslutat om en justering av den uppräkning som skall göras av skatteunderlaget. De 2,6 miljarder som därigenom år 1997 tillförs kommuner och landsting ger givetvis bättre förutsättningar att värna de kommunala kärnverksamheterna och den kommunala sysselsättningen. Utskottet vill samtidigt framhålla att den bästa garantin för en permanent förbättring av kommunsektorns finansiella situation är en god ekonomisk tillväxt med ökad sysselsättning och förbättrat skatteunderlag. För att detta skall uppnås måste saneringen av statens finanser fullföljas. Inom ramen för den nya ordningen för beredningen av statsbudgeten skall regeringen senast den 15 april avlämna en ekonomisk vårproposition med riktlinjer för vilket utrymme som under de närmaste åren finns tillgängligt för offentlig verksamhet. Utskottet utgår från att regeringen i detta sammanhang för riksdagen redovisar en bedömning av de långsiktiga förutsättningarna för kommunsektorns ekonomi. Med vad här anförts avstyrker utskottet motionerna Fi25 (v) yrkande 2, Fi26 (kd) yrkande 1, Fi27 (mp) yrkande 2, Fi28 (fp) yrkande 3, Fi601 (s), Fi606 (mp) yrkandena 2 och 4 och Fi608 (s).
Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
Budgetpropositionen
Allmänt
Utgiftsområde 25 omfattar merparten av statens utgifter för bidrag till kommuner och landsting. Bidragen lämnas dels i form av allmänt finansiellt stöd till kommuner och landsting, dels i form av bidrag för att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommuner respektive landsting. Dessutom kan bidrag lämnas för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting.
- De generella bidragen fördelas till kommuner respektive landsting i relation till antalet invånare och utgör ett allmänt finansiellt stöd till deras verksamhet.
- Bidraget för särskilda insatser syftar i första hand till att tillfälligt stödja kommuner och landsting som har en särskilt svår ekonomisk situation och som kan få problem vid införandet av det nya utjämningssystemet för kommuner och landsting.
- Det statliga utjämningsbidraget till kommuner och landsting syftar till att ge alla kommuner och landsting likvärdiga förutsättningar att bedriva sin verksamhet. Anslaget motsvaras av en lika stor inkomst på statsbudgetens inkomstsida, vilken består av de avgifter som kommuner och landsting erlägger i det nya utjämningssystemet.
Utgiftsutvecklingen inom utgiftsområde 25 framgår av följande sammanställning (mkr):
Utg Anv Förs Beräk Beräk ift isa Utgiftspr lag nat nat 199 t ognos 1997 1998 1999 4/9 199 1995/96 5 5/9 därav 6 1996
Allmänna 45 102 102 77 83 83 83 bidrag 627 657 005 780 612 662 762 till kommuner
Ekonomiska regleringar
Ramen för utgiftsområdet år 1997 föreslås i propositionen höjas med 3 779 miljoner kronor, i huvudsak för att kompensera för statliga åtgärder som påverkar den kommunala ekonomin. Detta har skett mot bakgrund av den överenskommelse som våren 1996 träffades mellan regeringen och de två kommunförbunden. En del av denna överenskommelse bestod i att regeringen åtog sig att ekonomiskt reglera nya och ändrade regler som påverkar det kommunala skatteunderlaget och det kommunala skattetrycket. Regeringen anmäler i propositionen att den har haft överläggningar med Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet om de ekonomiska regleringar som skall göras med hänsyn till överenskommelsen. Följande regleringar föreslås. Den i proposition 1996/97:19 föreslagna förändringen i beskattningen av bilförmåner beräknas leda till en minskning av de kommunala skatteinkomsterna med 533 miljoner kronor fr.o.m. 1997. Regeringen och kommunförbunden är överens om att detta bör föranleda en höjning av de generella statsbidragen med motsvarande belopp. Den 1 januari 1996 infördes ett nytt system för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting. Den ekonomiska regleringen av denna förändring uppgick till 19 000 miljoner kronor. Beloppet baserades dock på ett osäkert underlag. Utgångspunkten för regleringen var att den skulle vara statsfinansiellt neutral vid övergången till det nya systemet. I propositionen anges att ett mer aktuellt underlag visar att den sammantagna regleringen på helårsbasis skall uppgå till 22 482 miljoner kronor. Regeringen och förbunden är mot denna bakgrund överens om en permanent reglering, vilken innebär att nivån på det generella statsbidraget fr.o.m. år 1997 skall höjas med 3 482 miljoner kronor. År 1997 föreslås dessutom vissa ytterligare förändringar, vilka föranleder en ekonomisk reglering mellan staten och kommunsektorn enligt finansieringsprincipen. Förslagen, som gäller att landstingen skall erbjuda kostnadsfritt insulin till patienter och ändrad ersättning till specialskolor och resurscenter (utgiftsområde 16, anslag A 7), innebär ett tillskott om 24 miljoner kronor till kommuner och landsting. Vid införandet av det nya bidrags- och utjämningssystemet för kommuner och landsting höjdes de generella statsbidragen för att ge kompensation för höjda arbetsgivaravgifter m.m. för finansieringen av Sveriges medlemskap i EU. Medlen fördelades så att landstingen fick en relativt sett större andel till följd av högre kostnader för bl.a. landstingens införanderegler i det nya sy- stemet. Dessa kostnader beräknas successivt minska, varför regeringen i propositionen föreslår att 200 miljoner kronor flyttas från landstingens generella bidrag till kommunernas generella bidrag år 1997.
Anslag
Riksdagen har efter förslag i budgetpropositionen fastställt ramen för utgiftsområde 25 för år 1997 till 83 612 miljoner kronor (bet. 1996/97:FiU1, rskr. 53). Vid beräkningen av de totala utgifterna för utgiftsområdet har hänsyn tagits till de justeringar som föreslås till följd av finansieringsprincipen. Till anslaget A 1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting föreslås att riksdagen skall anvisa ett ramanslag om 62 227 miljoner kronor. Regeringen föreslår att ett gemensamt ramanslag bildas av de nuvarande två anslagen Generellt statsbidrag till kommuner och Generellt statsbidrag till landsting. De två nuvarande anslagen bör enligt förslaget utgöra poster i det nya anslaget. Till anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting föreslås att riksdagen skall anvisa ett reservationsanslag om 400 miljoner kronor. Till anslaget A 3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting föreslås att riksdagen skall anvisa ett obetecknat anslag om 20 985 miljoner kronor. Anslagsformen föreslås förändras till ett obetecknat anslag eftersom anslagsformen förslagsanslag inte längre skall användas.
Motionerna
Enligt motion Fi509 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) innebär Miljöpartiet de grönas budgetförslag att kommuner och landsting får mer pengar. För år 1997 överensstämmer motionärernas ram och förslag för de olika anslagen med regeringens förslag. Samtidigt räknar man med att kommunsektorns ekonomiska förutsättningar skall förbättras med 2,8 miljarder kronor år 1997 till följd av de åtgärder som föreslås. För åren 1998 och 1999 räknar motionärerna upp ramen liksom anslaget A 1 Generellt statsbidrag till kommuner och landsting med 2 respektive 12 miljarder kronor. I motion Fi605 av Mats Odell m.fl. (kd) anges att Kristdemokraternas politik, om den vann riksdagens stöd, skulle innebära påtagliga förbättringar för kommunsektorn i förhållande till regeringens politik. Skatteunderlaget skulle t.ex. förbättras med 4 miljarder kronor som en konsekvens av en slopad höjning av de avdragsgilla egenavgifterna. Motionärerna ställer krav på att ett vårdnadsbidrag för alla barnfamiljer skall införas till en initial kostnad på den statliga budgeten på 2 600 miljoner kronor. Motsvarande belopp bör därför räknas av från det generella statsbidraget, eftersom ett vårdnadsbidrag skulle innebära minskade kostnader för kommunerna. Anslaget A 1 bör därför jämkas till 62 227 miljoner kronor. I motion Fi611 av Gudrun Schyman m.fl. (v) föreslås att anslaget A 3 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting utökas med 400 miljoner kronor så att det sammantaget uppgår till 800 miljoner kronor. För övriga anslag inom utgiftsområdet föreslår motionärerna samma belopp som regeringen. Vänsterpartiets ram för utgiftsområdet överstiger således regeringens motsvarande ram med 400 miljoner kronor. I motion Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m) läggs förslag fram om åtgärder för en avreglering och ökad konkurrensutsättning av den kommunala sektorn. Mot bakgrund av dessa förslag föreslår motionärerna en minskning av bidragen till kommuner och landsting med 3 099 miljoner kronor. Därutöver föreslås en minskning med 4 647 miljoner kronor som syftar till att återställa det ursprungligen antagna utrymmet för momsavdrag i kommunsektorn. I övrigt föreslås i motionen minskningar av statsbidragen för att neutralisera den automatiska ökningen av de kommunala skatteintäkterna som följer av att de avdragsgilla egenavgifterna sänks (-4 020 miljoner kronor), att kostnaderna minskar till följd av en ytterligare karensdag (-1 550 miljoner kronor) samt införandet av vårdnadsbidrag alternativt avdragsrätt för barnomsorgskostnader (-2 376 miljoner kronor). Sammantaget vill Moderata samlingspartiet minska anslagen inom utgiftsområdet för år 1997 med 15 693 miljoner kronor eller till 67 919 miljoner kronor.
Propositionens och motionernas förslag till anslag inom utgiftsområde 25 framgår av följande tabell:
Utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner Miljoner kronor
Miljoner kronor
Anslag Regeri m v kd ngens försla g
A 1 Generellt 62 227 0 0 -2 statsbidrag till 600 kommuner och landsting A 2 Bidrag till 400 0 +40 0 särskilda insatser i 0 vissa kommuner och landsting A 3 Statligt 20 985 0 0 0 utjämningsbidrag till kommuner och landsting Allmänna -15 bidrag till kommuner 693
Totalt 83 612 -15 +40 -2 693 0 600
Utskottets bedömning
Riksdagen har på förslag av utskottet i betänkande 1996/97:FiU1 beslutat om ramar för utgiftsområden och om beräkningen av statsinkomsterna. Ramen för utgiftsområde 25 har därvid som tidigare berörts lagts fast till 83 612 miljoner kronor. De i motioner från Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna framförda yrkandena om förändrade anslag inom utgiftsområdet är ett fullföljande av respektive partiers budgetpolitiska alternativ. Partierna tillgodoräknar sig positiva kommunalekonomiska effekter av sina förslag beträffande avdragsgilla egenavgifter och vårdnadsbidrag, för Moderata samlingspartiet även för förslaget till ytterligare karensdag. Även Miljöpartiet de gröna vill ha förändringar i förhållande till fattade beslut när det gäller egenavgifterna. Partiet för dock inte fram några förslag till anslagsförändringar för budgetåret 1997. För åren 1998 och 1999 vill partiet höja anslaget till generellt statsbidrag med 2 respektive 12 miljarder kronor. Utskottet kan konstatera att samtliga här aktuella förslag till regeländringar har avvisats av riksdagen i samband med ställningstagandet till ramar för utgiftsområdena och beräkningen av statsinkomsterna. Vänsterpartiet ställer krav på att anslaget A 2 (Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting) skall räknas upp med 400 miljoner kronor eller till sammanlagt 800 miljoner kronor. Utskottet noterar att Vänsterpartiet beträffande de två övriga anslagen inom utgiftsområdet biträtt regeringens förslag. Detta gör att partiets yrkanden sammantaget inte ryms inom den av riksdagen numera fastställda ramen för utgiftsområdet. Utskottet anser för sin del att regeringens förslag till anslaget A 2 är rimligt avvägt, särskilt mot bakgrund av att regeringen genom de beslut som anmäls i skrivelse 51 tillfört kommuner och landsting sammanlagt ytterligare 2,6 miljarder kronor redan år 1997. Därutöver kommer 400 miljoner kronor från det här aktuella anslaget under år 1997 att tillföras de kommuner som har särskilt stor andel flyktingar. I Moderata samlingspartiets alternativ föreslås två åtgärder som direkt påverkar den kommunala ekonomin, dels föreslås en minskning av statsbidragen med 3,1 miljarder kronor genom ytterligare avreglering av socialtjänstlagen och barnomsorgslagen, dels föreslås en minskning av momsbidraget med drygt 4,6 miljarder kronor. De föreslagna nedskärningarna motsvarar lönekostnaderna för över 30 000 heltidsanställda i kommunerna. En sådan dramatisk neddragning av anslagen skulle enligt utskottet slå utomordentligt hårt mot kommunala verksamheter som barnomsorg, skola, sjukvård och äldreomsorg liksom mot den kommunala sysselsättningen. Utskottet avvisar för sin del bestämt en sådan politik.
Utskottet ställde sig redan i samband med behandlingen av ramen för utgiftsområde 25 (bet. 1996/97:FiU1 s. 194) bakom förslaget att statsbidragen inte som för ett stort antal andra statsutgifter skall minska utan vara nominellt oförändrade de närmaste åren. Utskottet ansåg att den avvägning som gjorts i budgetpropositionen var rimlig i nuvarande statsfinansiella läge. Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet nu även regeringens förslag till anslag inom utgiftsområdet. I propositionen föreslår regeringen en permanent ekonomisk reglering som följd av det fr.o.m. år 1996 införda nya systemet för återbetalning av mervärdesskatt till kommuner och landsting. Det föreslås ske genom att nivån på det generella statsbidraget fr.o.m. år 1997 höjs med 3 482 miljoner kronor. Utskottet har - efter det att budgetpropositionen presenterades - erfarit att uppgifter framkommit som leder till att justering bör göras så att ytterligare 222 miljoner kronor förs över från det generella bidraget till kommunerna till det generella bidraget till landstingen utöver de 6 269 miljoner kronor som tas upp i propositionen. Den nya fördelningen av det sammantagna beloppet om 22 482 miljoner kronor skulle efter korrigering bli ett bidrag till kommunerna på 15 991 miljoner kronor och ett bidrag till landstingen på 6 491 miljoner kronor. Utskottet noterar att omföringarna mellan de olika kontona är statsfinansiellt neutrala. En motsvarande omföring för innevarande budgetår godkändes av utskottet i betänkandet 1996/97:FiU11 (s. 14) med anledning av förslaget till tilläggsbudget i budgetpropositionen. Nu liksom då konstaterar utskottet att kommunförbunden är eniga om att en korrigering bör göras. En överenskommelse därom har träffats den 15 oktober 1996 mellan företrädare för Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet. Utskottet har för sin del inget att erinra mot denna korrigering. Med hänvisning till vad utskottet här anfört tillstyrks förslaget till medelsanvisning i propositionen och avstyrks motionerna Fi509 (mp) yrkandena 3 och 4, Fi605 (kd), Fi611 (v) yrkande 3 och Fi613 (m) yrkande 9.
Bidrags- och utjämningssystemet
Motionerna
I motionerna Fi602 (s), Fi604 (s), Fi607 (s) och Fi612 (kd) väckta under den allmänna motionstiden tas vissa kommuners kostnader för flyktingmottagandet upp. Bl.a. ställs krav på att sådana kostnader skall beaktas i det statliga utjämningssystemet. I motion Fi602 av Marie Granlund och Lars Stjernkvist (s) sägs att Malmö och Norrköpings kommuner tagit ett mycket stort ansvar för de bosniska flyktingar som regeringen 1993-1994 vädjade till kommunerna att ta emot. Andelen bosnier som mottagits i Norrköping är ungefär fyra gånger och i Malmö nära tre gånger så stor som i genomsnittskommunen. Samtidigt har kommunerna drabbats särskilt hårt av krisen på arbetsmarknaden. Enligt motionärerna finns det stor risk för att de nya kommuninvånarna låses fast i ett bestående utanförskap och att socialbidragskostnaderna dramatiskt ökar, vilket i sin tur hotar att urholka kvaliteten i de kommunala kärnverksamheterna. Det nya utjämningssystemet har, enligt vad som hävdas i motionen, inte skapat rimliga förutsättningar för kommuner som likt Malmö och Norrköping tagit ett stort ansvar för flyktingmottagandet. Därför bör dessa förhållanden uppmärksammas av den statliga utredning som har till uppgift att se över skatteutjämningen. Enligt motion Fi604 av Tomas Eneroth m.fl. (s) är flyktingmottagandet en nationell angelägenhet, medan ansvaret i dag i huvudsak ligger på kommunal nivå. Genom avtal mellan stat och kommun har överenskommelser slutits som innebär att kommunerna kompenseras för kostnader som uppstår i samband med flyktingmottagandet. Motionärerna menar att förutsättningarna att lyckas med ett integrationsarbete inom två år är relativt goda i en normal arbetsmarknadssituation. Emellertid är situationen i dag den att kommunernas kostnader för socialbidrag ökar kraftigt samtidigt som det statliga åtagandet löper ut. Problemet har tidigare aktualiserats främst utifrån storstädernas perspektiv men motsvarande problem finns i hög grad även i små kommuner. Som exempel nämns i motionen Markaryds kommun där man beräknar att socialbidragskostnaderna kommer att öka med 120 % när statens åtagande upphör vid årsskiftet. På liknande sätt kan situationen beskrivas i en mängd mindre kommuner med tidigare stort flyktingmottagande. Motionärerna anser att det rimligen aldrig kan ha varit statsmakternas avsikt att kommuner som har varit solidariska får göra besparingar i skola, barnomsorg och äldreomsorg för att klara kostnadsökningarna. Dessa förhållanden bör beaktas i den statliga utredning som håller på att se över skatteutjämningen. Kostnaderna för flyktingmottagandet utifrån Landskronas horisont tas upp i motion Fi607 av Christin Nilsson och Annika Nilsson (s). Motionärerna understryker att Landskrona kommun alltid har uppfyllt de avtal som skrivits med Statens invandrarverk utöver vad som formellt fastlagts. Härtill kommer en omfattande sekundärinvandring utan statlig ersättning som innebär höga socialbidragskostnader för kommunen. Sammantaget har Landskrona med ca 38 000 invånare tagit emot 2 100 flyktingar på tre år. Av kommunens invånare har ca 4 000 personer invandrarbakgrund. Förutom ökade sociala kostnader innebär flyktingmottagandet resurskrävande insatser inom barnomsorg, grundskola, gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning. Skatteutjämningssystemet kompenserar inte för ökade kostnader för utomnordiska medborgare när det gäller barnomsorg, gymnasieskola och kommunal vuxenutbildning, något som enligt motionärerna förefaller uppenbart orimligt. Sammanfattningsvis anser motionärerna att Landskrona kommun åsamkats så stora kostnader för flyktingmottagandet att särskilda insatser från statens sida för att kompensera kommunen är befogade. Detta bör beaktas i den pågående utredningen om den kommunala skatteutjämningen. Även i motion Fi612 av Dan Ericsson (kd) tas frågan om en översyn av utjämningssystemet med utgångspunkt från förhållandena i Norrköping upp. Kommunen har enligt motionären i dag den högsta andelen bosnier i förhållande till folkmängden bland landets kommuner (2,1 % eller drygt 3 000 personer). I likhet med i flera andra motioner pekas på att de särskilda statsbidragen täcker kommunernas kostnader för integrationsinsatser och försörjning under cirka två år. Läget på den svenska arbetsmarknaden och svårigheterna för flyktingar till egenförsörjning innebär att påfrestningarna på kommunernas socialbidragskostnader därefter blir mycket stora. För Norrköpings del beräknas kostnadsökningen till ca 100 miljoner kronor under 1997. Motionären konstaterar för sin del att det nya utjämningssystemet inte skapar rimliga förutsättningar för de kommuner som tagit ett stort ansvar för flyktingmottagandet de senaste åren. Enligt hans mening beror detta på att möjligheterna på arbetsmarknaden inte överensstämmer med de förutsättningar som modellen för kostnadsutjämning bygger på. Den faktor som är relevant är andelen utomnordiska invånare som måste ges en ökad tyngd i systemet. Den långsiktiga utformningen av kostnadsutjämningssystemet bör beakta den beskrivna situationen. På kort sikt bör en andel av de 400 miljoner kronor som riksdagen anvisat för särskilda insatser avsättas till ändamålet. Motion Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp) har väckts med anledning av regeringens skrivelse 1996/97:51 Vissa frågor om den kommunala ekonomin där regeringen bl.a. anmäler att den engångsvis avser att fördela 400 miljoner kronor till kommuner som har en särskilt stor andel flyktingar och hög arbetslöshet bland dessa. Motionärerna säger att de godtar regeringens fördelning av de 400 miljonerna ur den s.k. kommunakuten även om den skiljer sig något från Folkpartiets förslag, som utgår från det gällande fördelningssy- stemet. I motion Ub247 av Karin Pilsäter (fp) om segregation, väckt under den allmänna motionstiden, tas en rad frågor om medborgarnas möjligheter till egenförsörjning och mångkulturell utveckling upp. Barn och ungdomar som växer upp måste enligt motionären ges likvärdiga livschanser oavsett bakgrund och omgivning. Skolan måste kunna kompensera för exempelvis bristande språkkunskaper i hemmiljön. Det krävs därför ett resursfördelningssy- stem som kan styra inte bara inom kommunerna utan också mellan kommuner så att de skolor som har ett stort antal elever med behov av särskilt stöd kan få mer pengar. I motionen ställs krav på att inkomst- och utjämningssy- stemet skall ta större hänsyn till dessa behov.
Utskottets bedömning
Utskottet vill beträffande de här aktuella motionsyrkandena hänvisa till att regeringen i sin skrivelse 51 redogjort för särskilda insatser för de kommuner som har en särskilt stor andel flyktingar, bl.a. på grund av en stor sekundärinflyttning från andra kommuner. Regeringen bedömer att det är möjligt att inom en total ram om högst 400 miljoner kronor göra en verkningsfull insats för de mest utsatta kommunerna. Insatserna skall finansieras med 200 miljoner kronor av de medel som för år 1996 finns avsatta på anslaget för särskilda insatser i vissa kommuner och landsting och med högst hälften av de 400 miljoner kronor som föreslagits för år 1997, under förutsättning att riksdagen beviljar dessa medel. Regeringen har också beslutat om fördelningen av de första 200 miljonerna till ett knappt tjugotal kommuner. De största bidragen har lämnats till Göteborgs, Malmö, Norrköpings, Örebro och Landskrona kommuner. Andra kommuner som fått bidrag är bl.a. även Botkyrka och Markaryd. Utskottet kan således konstatera att de krav på omedelbara insatser för vissa kommuner som framförts i olika motioner i hög grad blivit tillgodosedda genom de beslut som fattats. Utskottet ställer sig också bakom regeringens ställningstagande i frågan och har således inget att erinra mot att en del av medlen för år 1997 på anslaget A 2 disponeras på det sätt som aviseras i skrivelsen. När det gäller önskemålen i motionerna att kostnaderna för flyktinginsatser skall beaktas i kostnadsutjämningen i bidrags- och utjämningssystemet får utskottet anföra följande. I kostnadsutjämningen tar man i dag viss hänsyn till andelen utomnordiska medborgare. En parlamentarisk kommitté har till uppgift att följa upp och utveckla det nya utjämningssystemet varvid tyngdpunkten ligger på kostnadsutjämningen. I detta sammanhang kan även frågan om kostnaderna för utomnordiska medborgare komma att prövas i ett mer långsiktigt perspektiv. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi28 (fp) yrkande 2, Fi602 (s), Fi604 (s), Fi607 (s), Fi612 (kd) samt Ub247 (fp) yrkande 4.
De kommunala skatteinkomsterna år 1997
Regeringens skrivelse
I regeringens skrivelse understryks att många kommuner och landsting står inför en besvärlig situation inför år 1997. Enligt regeringens bedömning finns det en stor risk för att den försämrade ekonomin kan leda till både kvalitetsförsämringar i verksamheten och till att uppsägningar av personal kan bli nödvändiga. Mot bakgrund av att de preliminära skatteinkomsterna för år 1997 som kommuner och landsting dittills arbetat efter beräknats på ett något mer pessimistiskt antagande om den samhällsekonomiska utvecklingen än den bedömning som regeringen använt i budgetpropositionen beslutade regeringen den 24 oktober 1996 att ändra den uppräkning som skall göras av skatteunderlaget. Detta innebär omkring 2,6 miljarder kronor i ökade preliminära skatteinkomster för kommuner och landsting under år 1997. Den åtgärd som regeringen vidtagit är att i förordning upphäva de uppräkningsfaktorer som Riksrevisionsverket fastställt och bestämma nya sådana. Detta gör att kommuner och landsting erhåller de preliminära skatteinkomster som följer av antagandena i budgetpropositionen.
Motionerna
I motion Fi24 av Lars Tobisson m.fl. (m) anförs att regeringen borde medverka till de för ekonomins funktionssätt nödvändiga strukturförändringarna i stället för att vidta de nu aktuella improvisatoriska åtgärderna. Motionärerna påpekar att det i regeringens skrivelse tydligt anges att slutavräkning av 1997 års skatteinkomster kommer att ske i sedvanlig ordning . Detta innebär att kommuner och landsting enligt gällande regler skall återbetala de skatteintäkter de erhållit för mycket om regeringens mer optimistiska prognos slår fel. Mot den bakgrunden är det förvånande att regeringen inskridit mot den gällande ordningen för utbetalning av preliminära skattemedel. Motionärerna anser också att det är felaktigt att nu likviditetsmässigt förstärka kommunsektorn, något som kan ge en felaktig signal och motverka nödvändigt rationaliseringsarbete. Enligt motionärerna är det konstitutionellt uppseendeväckande att företrädare för regeringen efter det att regeringen fattat sitt beslut lämnat en garanti att medel upp till ett belopp på 2,6 miljarder kronor i praktiken ej skall behöva återbetalas om skattekraftsutvecklingen ej blir den prognosticerade. Något förslag med den innebörden har regeringen emellertid inte avlämnat till riksdagen, konstateras det i motionen. Enligt motion Fi25 av Gudrun Schyman m.fl. (v) ställer Vänsterpartiet sig positivt till att kommunerna ges ökade resurser. Men tyvärr har regeringen gett en falsk bild av att kommunerna tillförs nya friska pengar. Om det dessutom visar sig att regeringen överskattat tillväxten i ekonomin och underskattat arbetslösheten nästa år kan kommunerna tvingas att betala tillbaka pengarna. Motionärerna anser att det återbetalningsskydd som finans- och inrikesministrarna utlovat i ett brev inte är tillräckligt. Vid den tidpunkt då det är aktuellt med en eventuell återbetalning kan det sitta en annan regering vid makten som inte anser sig bunden av tidigare regeringars löften. Ett återbetalningsskydd bör därför stadfästas genom ett riksdagsbeslut. I motion Fi26 av Mats Odell m.fl. (kd) reses invändningar mot regeringens metod att upphäva de av Riksrevisionsverket fastställda uppräkningsfaktorerna. Verket har tidigare varit mycket träffsäkert i sina bedömningar av det förväntade skatteunderlaget. Enligt skrivelsen skall slutavräkningen av 1997 års skatteinkomster ske i vanlig ordning. Det innebär enligt motionen att om regeringen gjort en felaktig bedömning kommer det att drabba de kommunala budgetarna genom en återbetalning 1999, dvs. efter nästa val. Det förhållandet att regeringen utfärdat ett återbetalningsskydd ändrar inte på detta. Regeringens skrivelse innebär fortfarande bara ett osäkert lån. Om återbetalningsskyddet skulle behöva användas, hävdar motionärerna, innebär det att regeringen redan har utnyttjat en lucka i det nya budgetsystemet. Vid förändringar på utgiftssidan måste regeringen gå till riksdagen och meddela detta så att en finansiering kan göras inom den totalram som finns för statens utgifter. Denna lucka i lagen har regeringen cyniskt utnyttjat, heter det i motionen. Enligt motion Fi27 av Roy Ottosson m.fl. (mp) välkomnar Miljöpartiet de gröna regeringens beslut att i någon mån mildra den statliga åtstramningen av kommuner och landsting. Välfärdens kärnområden - vård, omsorg och skola - drabbas i ökande grad av besparingar som nu slår mot verksamhetens omfattning och kvalitet. Enligt motionärerna är det återbetalningsskydd som regeringen utlovar osäkert eftersom avräkningen kommer att ske år 1999, efter riksdagsvalet år 1998. Det kan inte uteslutas att den regering som bildas efter 1998 års val väljer en annan politik. Det är därför viktigt, anser motionärerna, att regeringen redan i vårpropositionen 1997 föreslår sådana åtgärder att löftet i sak uppfylls. Det bör göras genom att införa bestående ekonomiska lättnader för kommunsektorn. I motion Fi28 av Anne Wibble m.fl. (fp) gör motionärerna bedömningen att läget i kommunerna utvecklats dithän att ett resurstillskott är nödvändigt. Därför avvisas inte den åtgärd som regeringen vidtagit eftersom syftet - att mildra de värsta effekterna av kommunala neddragningar - är angeläget. Däremot anförs allvarliga principiella betänkligheter mot den metod som använts. Motionärerna anser att den valda metoden är ett slags kreativ bokföring. Det understryks att det inte är någon tillfällighet att ett statligt ämbetverk - och inte regeringskansliet - har givits i uppgift att räkna ut vilka summor som skall betalas ut till kommunerna. Att uppgiften givits till en från den politiska nivån oberoende myndighet gör det svårare att utöva påtryckningar i själva beräkningsfasen. Enligt motionen tjänar alla i längden på att det tekniska beslutsunderlaget inte är färgat av politiska hänsyn. En ny förordning med samma innebörd som den av regeringen upphävda bör återinföras. Även i denna motion görs invändningar mot det s.k. återbetalningsskydd som utfärdats av företrädare för regeringen. Bl.a. ställs frågan vilken rättslig verkan som utfästelserna har. Enligt motionärerna bör därför de legala förutsättningarna för återbetalningsskyddet klarläggas.
Utskottets bedömning
Utskottet stöder de åtgärder som regeringen i skrivelse 51 anmäler för riksdagens kännedom. Utskottet ser med tillfredsställelse att de beslutade insatserna kommer att förbättra de ekonomiska förutsättningarna för kommuner och landsting inför år 1997. I ett antal motioner tas frågan om fastställandet av uppräkningsfaktorerna och frågan om det s.k. återbetalningsskyddet upp. Utskottet kan konstatera att det av lagen (1965:269) med särskilda bestämmelser om kommuns och annan menighets utdebitering av skatt m.m. framgår att regeringen - eller den myndighet som regeringen bestämmer - skall besluta om uppräkningsfaktorer (4 §). Regeringens beslut innebär att kommuner och landsting erhåller de skatteinkomster som följer av antagandena i budgetpropositionen. I motsats till vad som hävdas i motion Fi26 (kd) är beslutet inte ett sätt att kringå det nya budgetsystemet. Det handlar här inte om att betala ut medel till kommuner och landsting som annars skulle belasta budgetens utgiftssida. De kommunala skatteinkomsterna betalas tvärtom normalt ut från statsbudgetens inkomstsida (inkomsttitel 1111). Sammanfattningsvis försämrar regeringens åtgärd inte statens inkomster, utgifter eller saldo i förhållande till vad som framgick av förslaget till budgetproposition.
Företrädare för regeringen och Centerpartiet har i sammanhanget gjort deklarationer om ett återbetalningsskydd på upp till 2,6 miljarder kronor. Innebörden är att om slutavräkningen år 1999 skulle visa att regeringen överskattat skatteunderlagets ökning år 1997 så kommer det felande beloppet, dock högst 2,6 miljarder kronor, att utbetalas som ett extra statsbidrag år 1999 till kommuner och landsting. Utskottet ställer sig för egen del bakom de politiska utfästelser som därigenom gjorts. Ett troligt huvudalternativ är att den ekonomiska utvecklingen blir sådan att en återbetalning ej kommer att bli aktuell. Det skulle därmed inte bli nödvändigt med ett bemyndigande till regeringen att utbetala ett extra statsbidrag. Om det mot förmodan skulle bli aktuellt förutsätter utskottet att regeringen återkommer med en begäran om ett sådant bemyndigande. Med hänvisning till vad utskottet här anfört avstyrks motionerna Fi24 (m), Fi25 (v) yrkande 1, Fi26 (kd) yrkande 2, Fi27 (mp) yrkande 1 och Fi28 (fp) yrkandena 1 och 4.
Stimulans till kommunala skattesänkningar
Motionen
I motion Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m) anförs att den lag om spärr mot kommunala skattehöjningar som riksdagen nyligen beslutat om bör kompletteras med en stimulans till vissa kommuner att sänka sin höga kommunalskatt. En oroande tendens är nämligen att de kommuner som gynnas av de nya reglerna för inkomst- och kostnadsutjämning ej sänkt sin skatt. I stället konserveras den höga skattenivån trots bidragstillskottet. Eftersom ett framskjutet argument för utjämningssystemet varit att utjämna skillnader i kommunalskatt är det enligt motionärerna anmärkningsvärt att någon uppföljning inte tycks ske av varför detta mål inte uppfylls. Riksdagen bör därför hos regeringen begära förslag om stimulans till kommunala skattesänkningar.
Utskottets bedömning
Riksdagen har redan en gång under innevarande riksmöte på förslag av utskottet avslagit ett yrkande från Moderata samlingspartiet med likartad innebörd (bet.1996/97:FiU6, rskr. 16). Utskottet förutsatte därvid att kommuner och landsting som gynnats av det nya statsbidrags- och utjämningssystemet överväger en sänkning av sina skattesatser. Utskottet var däremot inte berett att ställa sig bakom förslaget om statliga åtgärder riktade mot vissa kommuner eller landsting i syfte att förmå dem att sänka sina skattesatser. Utskottet, som inte har ändrat uppfattning under den mellanliggande tiden, avstyrker motion Fi613 (m) yrkande 6.
Utvärdering av skattebortfallet för landsbygden
Motionen
I motion Fi603 av Jan-Olof Franzén och Ingvar Eriksson (m) anges att landsbygdskommunerna har ett stort skattebortfall. Med nu gällande regler dräneras kommunerna på skatteintäkter på grund av att näringsfastighetsägarna ofta är mantalsskrivna på andra orter än där näringsfastigheten är belägen. Landsbygdskommunerna har allt svårare att upprätthålla en tillfredsställande service till sina kommuninvånare på grund av minskade skatteintäkter. Effekten blir att kommunalskatten måste hållas hög vilket i sig leder till ökad utflyttning och försämrad kommunal ekonomi. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att göra en utvärdering av skattebortfallet för landsbygdskommunerna.
Utskottets bedömning
Utskottet noterar att syftet med det nuvarande utjämningssystemet är att åstadkomma likvärdiga ekonomiska förutsättningar mellan kommunerna respektive mellan landstingen. Detta åstadkommer man dels genom en långtgående inkomstutjämning där alla kommuner och landsting garanteras ett skatteunderlag per invånare som motsvarar genomsnittet för riket, dels genom en utjämning för strukturellt betingade kostnadsskillnader. Det bör särskilt framhållas att vissa komponenter i kostnadsutjämningen tar hänsyn till ökade kostnader på grund av glesbygdsförhållanden. En stor del av de problem som motionärerna uppmärksammar täcks således in av det gällande utjämningssystemet. Utskottet vill också peka på att en parlamentarisk kommitté har fått till uppgift att dels se över ett antal faktorer i kostnadsutjämningen, dels beakta helheten samt utvärdera reformen. Utskottet avstyrker mot bakgrund av det anförda motion Fi603 (m).
Den kommunala skattebasen
Motionen
I motion Fi606 av Peter Eriksson m.fl. (mp) ställs krav på att riksdagen skall ge regeringen i uppdrag att utreda frågan om att vidga den kommunala skattebasen. Enligt motionärerna finns det områden som rimligen borde återföras eller överföras till kommunal beskattning. Ett sådant exempel är företagsbeskattningen eller ännu hellre en modell med kommunala företagsavgifter. En sådan lösning skulle t.ex. kunna innebära att kommunerna får täckning för en del av dagens utgifter för den kommunala infrastruktur som företagen i dag använder gratis. En annan utvidgning av skattebasen som motionärerna förespråkar är en möjlighet för kommunerna att använda sig av miljöavgifter, främst inom trafikområdet. Riksdagen bör därför ta ställning för en förutsättningslös genomgång av möjligheterna att utvidga den kommunala skattebasen med särskilt avseende på företagsbeskattning och miljöavgifter.
Utskottets bedömning
Enligt utskottet utgör den kommunala beskattningsrätten en av hörnstenarna i den kommunala självstyrelsen. Den kommunala beskattningen av juridiska personer upphörde fr.o.m. år 1985. Under ett antal år därefter utgick en kompensation till kommunerna med anledning av avskaffandet av den kommunala företagsbeskattningen. En utvidgning av beskattningsrätten av det slag som motionärerna förordar saknar enligt utskottets mening aktualitet. Utskottet är inte heller berett att ställa sig bakom förslaget till kommunala miljöavgifter på företagen. Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi606 (mp) yrkande 3.
Ramarna för den kommunala självstyrelsen
Motionerna
I motion Fi606 av Peter Eriksson m.fl. (mp) om den kommunala självstyrelsens villkor sägs att den kommunala sektorn i Sverige befinner sig i en mycket besvärlig sitution. Den kommunala kniptången har i många fall tryckts åt så hårt att de förtroendevalda inte längre ser någon utväg utom att kraftigt sänka kvaliteten inom vård, omsorg och skola. En möjlighet att lösa problemen är att vidga det kommunala handlingsutrymmet, t.ex. genom att utvidga den kommunala skattebasen. En annan nödvändig förutsättning för att återfå handlingsutrymme, självtillit och framtidstro i kommunerna är att staten slutar upp med alla destruktiva ingrepp i det kommunala självstyret. Enligt motionärerna skulle därför ett beslut i Sveriges riksdag om att ge långsiktiga och hållfasta spelregler utan plötsliga begränsningar i beskattningsrätt eller statsbidrag ha stor betydelse. I motion Fi613 av Lars Tobisson m.fl. (m) anförs att statens roll bör vara att ställa upp ramarna för den kommunala verksamheten i stort och fastlägga de ekonomiska förutsättningar som gäller för en sund offentlig ekonomi som helhet. De uppgifter i samhället som kräver lokala lösningar skall också skötas lokalt. Det är inte motiverat att staten reglerar och standardiserar verksamhet som kommunerna skall bedriva. Ett första steg mot en avreglering av den kommunala sektorn och ett återupprättande av det lokala självstyret togs enligt motionärerna under den förra mandatperioden, något som ledde till att nya och effektiva lösningar kunde väljas till fördel för kommuninvånarna. För att kommunerna skall ha rimliga möjligheter att bidra till balans i den offentliga ekonomin måste avregleringen fullföljas. Enligt motionen är det mycket viktigt att det kommunala skattetrycket kan sänkas för att ge ökat utrymme för privat konsumtion och större möjligheter för den enskilde att själv fatta beslut. Detta kan uppnås med avreglering och ökad konkurrensutsättning samt genom att kommunerna och landstingen koncentrerar verksamheten till sina genuina uppgifter. På detta sätt kan skatten sänkas och utrymme ges för människorna att växa samtidigt som ekonomisk tillväxt stimuleras, heter det i motionen.
Enligt motionen bör också en översyn omedelbart inledas i syfte att under de närmaste åren genomföra en successiv förändring av den offentliga sektorns omfattning och ansvarsfördelning. Syftet är att uppnå ett långsiktigt stabilt system som hanterar de ekonomiska relationerna mellan stat och kommun. En omprövning av utgångspunkterna för ett hållfast system måste enligt motionärerna bestå i att föra över vissa uppgifter från den offentliga till den privata sektorn - med motsvarande utrymme för medborgarna att själva finansiera dessa. Men det gäller också, sägs det i motionen, att pröva vilka offentliga åtaganden som är av den arten att finansieringsansvaret bör ligga kvar på den kommunala sektorn. För vissa uppgifter som i dag åvilar kommunerna bör finansieringen ske på nationell nivå och gå direkt till medborgarna. Således bör en nationell skolpeng inrättas för att stimulera mångfald och kvalitet samt ge ökad valfrihet. De uppgifter som efter en översyn kvarstår som ett lokalt ansvar - också vad avser finansieringen - bör även fortsättningsvis finansieras med kommunal inkomstskatt.
Utskottets bedömning
Utskottet anser i likhet med motionärerna bakom motion Fi606 (mp) att kommuner och landsting behöver långsiktiga och stabila spelregler för sin verksamhet. Samtidigt kan inte statsmakterna undandra sig ansvaret för att utvecklingen inom kommunsektorn hålls inom ramar som samhällsekonomin tillåter och att verksamheten bedrivs på ett sådant sätt att kvalitet och fördelningspolitisk rättvisa upprätthålls. Det nya bidrags- och utjämningssystemet med sin successiva infasning och överenskommelsen mellan regeringen och kommunförbunden om den kommunala ekonomin är enligt utskottet exempel på att strävan under senare år varit att åstadkomma långsiktiga och hållfasta spelregler. Därmed har enligt utskottets mening goda förutsättningar skapats att utveckla den kommunala självstyrelsen. En grundläggande förutsättning för ett vidgat kommunalt handlingsutrymme är samtidigt, anser utskottet, en stabil tillväxt i samhällsekonomin som helhet. Utskottet anser i motsats till motion Fi613 (m) att kommunerna även fortsättningsvis skall ha det fulla finansieringsansvaret för skolan och motsätter sig således den omfattande centralisering av skolan som införandet av en nationell skolpeng skulle innebära. Utskottet anser att statsmakternas roll är att ange ramarna för den kommunala verksamheten liksom de ekonomiska förutsättningarna. Bland de nationella intressen som måste hävdas finns, förutom samhällsekonomiska hänsyn, t.ex. kravet på likvärdig och rättvist fördelad samhällsservice, skydd för medborgarnas liv och hälsa, skydd för särskilt utsatta grupper liksom rättssäkerhet. Det finns därför enligt utskottet ett grundläggande behov av en viss reglering av den kommunala verksamheten, t.ex. när det gäller skolverksamheten. Samtidigt anser utskottet att lokala frågor så långt möjligt skall skötas lokalt. En nationell skolpeng leder till en olämplig centralisering av skolan, något som riskerar att försämra utbildningen. Utskottet avstyrker med det anförda motionerna Fi606 (mp) yrkande 1 och Fi613 (m) yrkandena 1, 2 och 8.
Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på det sociala området
Motionen
I motion Fi611 av Gudrun Schyman m.fl. (v) begärs en snabbutredning om möjligheten att finansiera delar av socialbidragskostnaderna direkt över statsbudgeten. Socialbidragskostnaderna har ökat dramatiskt i kommunerna under senare år. Enligt motionärerna är det ett resultat av den ekonomiska krisen, arbetslösheten och sänkta ersättningsnivåer för sjuka och arbetslösa. Socialbidragen måste återfå sin ursprungliga roll som det yttersta sociala skyddsnätet. I Danmark delar stat och kommuner på socialbidragskostnaderna. Det finns enligt Vänsterpartiet starka argument för en sådan modell. Staten tvingas då i större utsträckning än i dag att utvärdera de samhällsekonomiska effekterna av enskilda besparingsbeslut.
Utskottets bedömning
Frågan om utformningen av socialbidragen övervägs för närvarande inom regeringskansliet. Enligt utskottet är det i avvaktan på resultatet av dessa överväganden inte aktuellt att pröva frågan om en eventuell förändring av ansvarsfördelningen för socialbidragskostnaderna.
Utskottet avstyrker med det ovan anförda motion Fi611 (v) yrkande 2.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 2, 1996/97:Fi26 yrkande 1, 1996/97:Fi27 yrkande 2, 1996/97:Fi28 yrkande 3, 1996/97:Fi601, 1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 samt 1996/97:Fi608, res. 1 (fp) res. 2 (v) res. 3 (mp) res. 4 (kd) res. 15 (m) - motiv. 2. beträffande anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner att riksdagen med bifall till proposition 1996/97:1 utgiftsområde 25 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi509 yrkandena 3 och 4, 1996/97:Fi605, 1996/97:Fi611 yrkande 3 och 1996/97:Fi613 yrkande 9 för budgetåret 1997 anvisar anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt utskottets förslag i bilaga till detta betänkande,
3. beträffande bidrags- och utjämningssystemet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi28 yrkande 2, 1996/97: Fi602, 1996/97:Fi604, 1996/97:Fi607, 1996/97:Fi612 och 1996/97: Ub247 yrkande 4, res. 5 (fp) 4. beträffande de kommunala skatteinkomsterna år 1997 att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi24, 1996/97:Fi25 yrkande 1, 1996/97:Fi26 yrkande 2, 1996/97:Fi27 yrkande 1 samt 1996/97: Fi28 yrkandena 1 och 4, res. 6 (m) res. 7 (fp) res. 8 (v) res. 9 (mp) res. 10 (kd) 5. beträffande vissa frågor om den kommunala ekonomin att riksdagen lägger regeringens skrivelse 1996/97:51 till handlingarna, 6. beträffande stimulans till kommunala skattesänkningar att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi613 yrkande 6, res. 11 (m) 7. beträffande utvärdering av skattebortfallet för landsbygden att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi603, 8. beträffande den kommunala skattebasen att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi606 yrkande 3, 9. beträffande ramarna för den kommunala självstyrelsen att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Fi606 yrkande 1 och 1996/97:Fi613 yrkandena 1, 2 och 8, res. 12 (m) res. 13 (mp) 10. beträffande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på det sociala området att riksdagen avslår motion 1996/97:Fi611 yrkande 2. res. 14 (v)
Stockholm den 5 december 1996
På finansutskottets vägnar
Jan Bergqvist
I beslutet har deltagit: Jan Bergqvist (s), Per-Ola Eriksson (c), Sören Lekberg (s), Lisbet Calner (s), Bo Nilsson (s), Sonja Rembo (m)1, Sonia Karlsson (s), Lennart Hedquist (m)1, Susanne Eberstein (s), Johan Lönnroth (v), Kristina Nordström (s), Fredrik Reinfeldt (m)1, Roy Ottosson (mp), Sven-Erik Österberg (s), Per Bill (m)1, Karin Pilsäter (fp)1 och Michael Stjernström (kd)1.
1 dock ej i beslutet under mom. 2 i hemställan
Reservationer
1. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med Utskottet vill och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort ha följande lydelse: Utskottet ser med stor oro på den långsiktiga ekonomiska utvecklingen inom den kommunala sektorn. Det gäller inte minst det vidgade gapet mellan resurser och behov. Utskottet konstaterar att regeringen i budgetpropositionen förutser en snabb försämring av den kommunala ekonomin. Den samlade kommunala sektorn antas således få ett underskott på ca 13 miljarder kronor nästa år och 10 miljarder kronor år 1998. Samtidigt ökar behovet av kommunala tjänster kraftigt, inte minst på grund av en ändrad åldersstruktur. Detta understryks bl.a. av Svenska kommunförbundets nyligen avgivna rapport om kommunernas ekonomiska läge och av hälso- och sjukvårdsutredningens analys av behoven inom sjukvården och äldreomsorgen. Mot denna bakgrund anser utskottet att den ekonomiska politiken måste läggas om så att fler människor än nu kan försörja sig på eget arbete i stället för a- kassa, AMS-åtgärder eller socialbidrag. En sådan politik beskrivs i Folkpartiets partimotion om den ekonomiska politiken. Därutöver anser utskottet att vården, och då främst äldreomsorgen, måste tillföras ytterligare resurser. I likhet med vad Folkpartiet liberalerna framfört i sitt budgetalternativ vill utskottet peka på två vägar. För det första bör resurser överföras till vårdsektorn från försäkringskassorna. En bättre samordning mellan kassorna och vården skulle spara både mänskligt lidande och pengar. För det andra bör ett statligt stimulansprogram på 500 miljoner kronor tillskapas för utveckling av äldreboendet, finansierat genom besparingar i statens budget. Utskottet vill också understryka att stora resurser kan frigöras med hjälp av effektiviseringar genom konkurrensutsättning och en tydligare prioritering av vård och omsorg framför andra engagemang, inte minst i bolagsform. Med vad utskottet här anfört tillstyrks motion Fi28 (fp) yrkande 3. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi28 yrkande 3 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 2, 1996/97:Fi26 yrkande 1, 1996/97:Fi27 yrkande 2, 1996/97:Fi601, 1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 samt 1996/97:Fi608 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med Utskottet vill och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort ha följande lydelse: Utskottet ser postivt på att kommuner och landsting inför år 1997, genom de åtgärder som regeringen anmäler i skrivelse 51, ges ökade resurser. Det ger åtminstone ett tillfälligt andrum i en hårt ansträngd ekonomisk situation och kan också stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Samtidigt fortsätter riksdag och regering att långsiktigt urholka den kommunala ekonomin genom realt minskade statsbidrag, höjda egenavgifter och sänkta ersättningsnivåer som reducerar det kommunala skatteunderlaget. I januari 1997 kommer kommunerna dessutom att tvingas betala tillbaka 1,9 miljarder kronor till staten vid slutavräkningen för 1995 års skatteintäkter. Under de första åren på 1990-talet - fram till år 1994 - minskade den kommunala sysselsättningen med 45 000 personer. Kommunförbundet räknar med att nedskärningarna fortsätter. Skall kommunerna klara kraven på ekonomisk balans år 1999 måste utgifterna enligt förbundet minska med 13 miljarder kronor. Enligt gjorda beräkningar kan sysselsättningen behöva minska med omkring 30 000 personer inom kommunerna och omkring 20 000 personer inom landstingen. Det handlar huvudsakligen om kvinnojobb och neddragningarna kommer att gå ut över kvaliteten i vården, skolan och omsorgerna. Utskottet anser att nedskärningspolitiken måste brytas. Det är orimligt att skära ner på kommunala verksamheter för att i stället lägga pengar på transfereringar och passivit arbetsmarknadsstöd. Kommunsektorn behöver en permanent ekonomisk förstärkning för att kunna motsvara de mest elementära kraven på verksamheten. Om riksdagen ställer sig bakom Vänsterpartiets förslag att sänka arbetsgivaravgifterna med 3 procentenheter för kommunerna och landstingen skulle ungefär 5 miljarder kronor frigöras för att värna kvaliteten i verksamheten och säkra tusentals jobb inom vård, omsorg och utbildning. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi25 (v) yrkande 2 och Fi608 (s). Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 2 och 1996/97:Fi608 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi26 yrkande 1, 1996/97:Fi27 yrkande 2, 1996/97:Fi28 yrkande 3, 1996/97:Fi601 samt 1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med Utskottet vill och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort ha följande lydelse: Välfärdens kärnområden - vård, skola och omsorg - har i ökande grad drabbats av besparingar. Möjligheterna till effektivitetsvinster är i dessa verksamheter begränsade eller i många fall uttömda på kort sikt. Nedragningen av resurser slår i många fall direkt på verksamhetens omfattning och kvalitet. Utskottet välkomnar därför de beslut som regeringen anmäler i skrivelse 51 och som innebär att den åtstramning av kommuner och landsting som statliga besparingar samt avgifts- och skattehöjningar orsakat, i någon mån mildras. På längre sikt måste emellertid enligt utskottets uppfattning politiken ändras så att bestående lättnader för kommunsektorn införs. Ytterligare insatser behöver därför göras. Välfärden behöver utvecklas och förbättras, inte urhokas och försämras. Utskottet ställer sig bakom det budgetförslag som framförts av Miljöpartiet de gröna och som innebär att kommuner och landsting år 1997 får 2,8 miljarder kronor mer än vad regeringen har föreslagit. För budgetåren 1998 och 1999 är motsvarande förbättringar av kommunsektorns ekonomi 4,7 respektive 7,6 miljarder kronor. Utskottet anser att detta bättre motsvarar ett lämpligt samhällsekonomiskt utrymme för kommunsektorn de närmaste åren än den nuvarande politiken gör. Det är därför viktigt att regeringen i den ekonomiska vårpropositionen återkommer till riksdagen med förslag till ytterligare förbättringar för den kommunala ekonomin. Även ytterligare förstärkning bör övervägas med hänsyn till kostnadsutvecklingen inom bl.a. vården. Utskottet tillstyrker med det anförda motionerna Fi27 (mp) yrkande 2 och Fi606 (mp) yrkandena 2 och 4. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi27 yrkande 2 och 1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 2, 1996/97:Fi26 yrkande 1, 1996/97:Fi28 yrkande 3, 1996/97:Fi601 samt 1996/97:Fi608 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1)
Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med Utskottet vill och på s. 8 slutar med Fi608 (s) bort ha följande lydelse: Utskottet anser självfallet att den samlade offentliga sektorn måste anpassas till vad det samhällsekonomiska utrymmet medger. Inom det kommunala området måste framför allt nyckelområdena sjukvård, omsorg och skola prioriteras. Ett genomförande av Kristdemokraternas politik skulle enligt utskottet medföra påtagliga förbättringar för kommunsektorn i förhållande till den politik som regeringen för. Utskottet konstaterar att den ensidiga budgetsaneringen utan tillväxtåtgärder är skadlig för den ekonomiska utvecklingen. Utskottet ställer sig bakom Kristdemokraternas budgetalternativ som innebär att ytterligare 6,5 miljarder kronor tillförs kommuner och landsting utöver regeringens alternativ för budgetåret 1997. Dessa resurser kan användas till förstärkningar inom vård, omsorg och skola. Ett genomförande av denna politik skulle betyda att de 30 000 personer som annars skulle sägas upp i stället kan ha kvar sina arbeten. Enligt utskottets mening behöver kommunsektorn varaktiga reala förbättringar och inte engångsbelopp till sina kärnverksamheter. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi26 (kd) yrkande 1. Övriga motionsyrkanden avstyrks.
dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi26 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 2, 1996/97:Fi27 yrkande 2, 1996/97:Fi28 yrkande 3, 1996/97:Fi601, 1996/97:Fi606 yrkandena 2 och 4 samt 1996/97:Fi608 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Bidrags- och utjämningssystemet (mom. 3)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med Utskottet vill och på s. 16 slutar med UbU247 (fp) yrkande 4 bort ha följande lydelse: Utskottets grundläggande inställning är att kostnadsutjämningen i bidrags- och utjämningssystemet bör utgå från den s.k. Henstrandska utredningens noga genomarbetade och väl underbyggda förslag. Med ett sådant fördelningssystem finns det också bättre möjligheter att fördela resurserna mellan olika kommuner så att barn och ungdomar ges likvärdiga uppväxtvillkor. Den sittande parlamentariska kommittén, som har till uppgift att utveckla det nuvarande utjämningssystemet, bör få i uppdrag att föreslå förändringar så att större hänsyn tas till behovet av social integration. Utskottet godtar regeringens förslag till fördelning av pengar ur den s.k. kommunakuten till de kommuner som har särskilt stor andel flyktingar. Rent principiellt anser dock utskottet att kommunakuten bör avskaffas och att medlen bör ingå i det reguljära fördelningssystemet. Utskottet tillstyrker med det här anförda motionerna Fi28 (fp) yrkande 2 och Ub247 (fp) yrkande 4 samt avstyrker motionerna Fi602 (s), Fi604 (s), Fi607 (s) och Fi612 (kd).
dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande bidrags- och utjämningssystemet att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Fi28 yrkande 2 och 1996/97:Ub247 yrkande 4 samt avslag på motionerna 1996/97:Fi602, 1996/97:Fi604, 1996/97:Fi607 och 1996/97:Fi612 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. De kommunala skatteinkomsterna år 1997 (mom. 4)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med Utskottet stöder och på s. 19 slutar med yrkandena 1 och 4 bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att regeringen i skrivelse 51 anmält för riksdagen att man ingripit och i förordning upphävt de uppräkningsfaktorer som Riksrevisionsverket fastställt för utbetalningen av de preliminära kommunalskattemedlen för år 1997 och i stället bestämt nya sådana. Det är enligt utskottet förvånande att regeringen inskridit mot den gällande ordningen. I stället borde regeringen lägga fram förslag som kan medverka till för den kommunala ekonomins funktionssätt nödvändiga strukturförändringar. Sådana strukturella grepp har i flera sammanhang framförts från Moderata samlingspartiet och är avgörande för att Sverige skall få en god ekonomisk tillväxt. Regeringens skrivelse visar indirekt vad som regelmässigt framförs i de moderata motionerna, nämligen att det även för kommuner och landsting har en avgörande betydelse att Sverige får en god ekonomisk tillväxt. Endast så säkras välstånd och välfärd - i hög grad också den som kommunsektorn bidrar med. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är felaktigt att likviditetsmässigt förstärka kommunsektorn innan den önskade förbättringen av ekonomin uppnåtts. Åtgärden kan bidra till att pågående förändringsarbete upphör eller senareläggs. Regeringen säger tydligt i sin skrivelse att slutavräkning av 1997 års skatteinkomster kommer att ske i sedvanlig ordning . Det innebär att kommuner och landsting får betala tillbaka för mycket erhållna skatteintäkter om regeringens revidering av RRV:s prognos skulle slå fel. Efter det att regeringen fattat sitt beslut har emellertid finansministern och inrikesministern utfärdat en garanti med innebörden att medel upp till 2,6 miljarder kronor i praktiken inte skall behöva betalas tillbaka om skattekraftsutvecklingen ej blir den prognosticerade. Detta är ett konstitutionellt mycket märkligt förfarande eftersom en formell garanti endast kan lämnas av regeringen och inte av två enskilda statsråd och det först efter att riksdagen lämnat sitt bemyndigande. Något sådant bemyndigande har riksdagen inte lämnat. Den typ av improvisatoriska åtgärder som regeringen vidtagit leder inte till ett bättre funktionssätt för ekonomin utan endast till att kommunsektorn invaggas i en falsk trygghetskänsla. Med vad utskottet här anfört tillstyrks motion Fi24 (m). Övriga motionsyrkanden avstyrks av utskottet.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande de kommunala skatteinkomsterna år 1997 att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi24 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi25 yrkande 1, 1996/97:Fi26 yrkande 2, 1996/97:Fi27 yrkande 1 samt 1996/97:Fi28 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. De kommunala skatteinkomsterna år 1997 (mom. 4)
Karin Pilsäter (fp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med Utskottet stöder och på s. 19 slutar med yrkandena 1 och 4 bort ha följande lydelse: Utskottet instämmer i bedömningen i regeringens skrivelse att läget i kommunerna nu utvecklats dithän att ett resurstillskott är nödvändigt. Utskottet avvisar därför inte den åtgärd som regeringen vidtagit med beräkningen av de preliminära skattemedlen för år 1997 eftersom syftet, nämligen att mildra de värsta effekterna av kommunala nedskärningar, är angeläget. Den metod som regeringen valt är ett slags kreativ bokföring. Det är som utskottet ser det ingen tillfällighet att ett statligt ämbetsverk har givits till uppgift att räkna ut vilka summor som skall betalas ut till kommunerna. Att uppgiften givits till en från den politiska nivån oberoende myndighet gör det svårare att utöva påtryckningar i själva beräkningsfasen. Utskottet anser att alla i längden tjänar på att det tekniska beslutsunderlaget inte färgas av politiska hänsyn. En ny förordning med samma innebörd som den av regeringen upphävda bör därför återinföras. Utskottet har också allvarliga invändningar mot det s.k. återbetalningsskydd som utfärdats av finansministern och inrikesministern efter det att regeringen beslutade i frågan om utbetalningen av de preliminära skatteinkomsterna för år 1997. Utskottet kan konstatera att en formell garanti endast kan lämnas av regeringen och inte av två enskilda statsråd, och det först efter det att riksdagen gett regeringen ett bemyndigande. Något sådant bemyndigande har riksdagen inte gett till regeringen. Slutsatsen är att kommunerna och landstingen fortfarande svävar i okunnighet om de blir återbetalningsskyldiga år 1999 om regeringens optimistiska prognoser inte infrias. Det förfaringsätt som använts i detta ärende är enligt utskottets mening inte acceptabelt. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi28 (fp) yrkandena 1 och 4 och avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande de kommunala skatteinkomsterna år 1997 att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi28 yrkandena 1 och 4 samt med avslag på motionerna 1996/97:Fi24, 1996/97:Fi25 yrkande 1, 1996/97:Fi26 yrkande 2 och 1996/97:Fi27 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. De kommunala skatteinkomsterna år 1997 (mom. 4)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med Utskottet stöder och på s. 19 slutar med yrkandena 1 och 4 bort ha följande lydelse: Utskottet ställer sig positivt till att kommunsektorn ges ökade resurser genom de beslut som regeringen anmäler i sin skrivelse. Därigenom ges åtminstone ett tillfälligt andrum för kommuner och landsting i en hårt ansträngd ekonomisk situation. Utskottet vill särskilt peka på att åtgärderna kan bidra till att stärka kvinnornas ställning på arbetsmarknaden. Samtidigt anser utskottet att regeringen gett en falsk bild av att kommunerna tillförs nya friska pengar, när det i själva verket handlar om att regeringen förskotterar pengar som dessa i alla fall skulle fått år 1999. Skulle det visa sig att regeringens optimistiska prognoser inte infrias kan kommuner tvingas betala tillbaka pengarna år 1999. Det s.k. återbetalningsskydd som finans- och inrikesministrarna lovat i ett brev till kommuner och landsting är inte tillräckligt. Vid den tidpunkt då en eventuell återbetalning kan bli aktuell kan det sitta en annan regering vid makten som inte anser sig bunden av den tidigare regeringens löften. De politiska utfästelser som hittills givits bör därför enligt utskottets uppfattning stadfästas genom ett riksdagsbeslut. Utskottet tillstyrker med det ovan anförda motion Fi25 (v) yrkande 1 och avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande de kommunala skatteinkomsterna år 1997 att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi25 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi24, 1996/97:Fi26 yrkande 2, 1996/97:Fi27 yrkande 1 och 1996/97:Fi28 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. De kommunala skatteinkomsterna år 1997 (mom. 4)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med Utskottet stöder och på s. 19 slutar med yrkandena 1 och 4 bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det är betydelsefullt att ekonomiska lättnader görs för kommunsektorn på såväl kortare som längre sikt. Utskottet välkomnar därför regeringens beslut, som anmäls i skrivelse 51, att redan inför 1997 i någon mån lindra den statliga åtstramningen av kommuner och landsting. Ökade möjligheter ges därigenom att hävda kvaliteten i välfärdens kärnverksamheter - dvs. vården, omsorgen och utbildningen - samtidigt som en hel del arbetstillfällen kan räddas. Efter det att regeringen avlämnade sin skrivelse har finansministern och inrikesministern utfärdat ett s.k. återbetalningsskydd som innebär att kommuner och landsting skall få behålla sina preliminära skatteinkomster även om det skulle visa sig att regeringens nuvarande prognoser varit för optimistiska. Mot denna bakgrund är det viktigt att regeringen redan i 1997 års ekonomiska vårproposition föreslår sådana åtgärder att löftet i sak uppfylls. Detta bör enligt utskottets mening ske genom bestående ekonomiska lättnader för kommunsektorn. Utskotter tillstyrker med vad som här anförts motion Fi27 (mp) yrkande 1 och avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande de kommunala skatteinkomsterna år 1997 att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi27 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97:Fi24, 1996/97:Fi25 yrkande 1, 1996/97:Fi26 yrkande 2 och 1996/97:Fi28 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. De kommunala skatteinkomsterna år 1997 (mom. 4)
Michael Stjernström (kd) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 18 börjar med Utskottet stöder och på s. 19 slutar med yrkandena 1 och 4 bort ha följande lydelse: Utskottet konstaterar att de beslut som regeringen anmäler i sin skrivelse innebär en bekräftelse på att den ensidiga budgetsaneringspolitik som bedrivits under de senaste dryga två åren på ett oacceptabelt sätt drabbat välfärdens kärna. Detta försöker regeringen nu mildra med ett bokföringstrick inför år 1997. Regeringen vill göra sken av att kommuner och landsting får nya pengar när det i sjäva verket handlar om att förskottera skatteinkomster som man i alla fall skulle erhålla år 1999. Utskottet är kritiskt mot åtgärden eftersom ett engångsbelopp inte ger de varaktiga reala förbättringar som kommuner och landsting så väl behöver. Utskottet vill således understryka att regeringens åtgärd med osäkra engångseffekter inte räcker för att komma till rätta med de resursproblem som finns inom kommunsektorn. Detta framträder särskilt tydligt genom att kommuner och landsting kan tvingas att återbetala skattemedel år 1999 om det visar sig att regeringens optimistiska prognoser inte infrias. Visserligen har två statsråd efter det att skrivelsen beslutades av regeringen utfärdat ett s.k. återbetalningsskydd. Utskottet noterar att en formell garanti endast kan lämnas av regeringen och då först efter ett bemyndigande från riksdagen. Något sådant bemyndigande har regeringen inte erhållit. Därför innebär regeringens skrivelse i praktiken endast ett osäkert lån. Det är utskottets bestämda mening att frågan om de ekonomiska förutsättningarna för välfärdens kärnområden inte kan hanteras på ett så oseriöst sätt. Utskottet tilllstyrker med det anförda motion Fi26 (kd) yrkande 2 och avstyrker övriga motionsyrkanden.
dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande de kommunala skatteinkomsterna år 1997 att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi26 yrkande 2 och avslag på motionerna 1996/97:Fi24, 1996/97:Fi25 yrkande 1, 1996/97:Fi27 yrkande 1 och 1996/97:Fi28 yrkandena 1 och 4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Stimulans till kommunala skattesänkningar (mom. 6)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med Riksdagen har och slutar med motion Fi613 (m) yrkande 16 bort ha följande lydelse: Riksdagen har tidigare denna höst på regeringens förslag fattat beslut om en spärr mot kommunala skattehöjningar för eren 1997 och 1998. Spärrens konstruktion överensstämmer väl med vad som under ett par år föreslagits i moderata motioner. Det är att beklaga att denna spärr inte infördes tidigare eftersom de omfattande kommunala skattehöjningar som genomdrevs hösten 1994 då hade kunnat undvikas. En brist i den beslutade ordningen är emellertid enligt utskottet att det inte kombinerats med ett incitament för de kommuner som vinner på det nya utjämningssystemet att sänka sin skatt. Ett viktigt argument för utjämningssystemet har uppgetts vara att utjämna skillnader i kommunalskatt. Det är därför enligt utskottet förvånande att någon uppföljning inte tycks ske om hur detta mål uppfylls. Regeringen bör ta initiativ för att uppmuntra kommuner med hög kommunalskatt och som nu gynnas av det nya utjämningssy- stemet att sänka sin skatt. Enligt utskottets mening bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med ett förslag av denna innebörd. Konstruktionen kan vara sådan att dessa kommuner och landsting inte erhåller resurstillskott om de inte samtidigt sänker sin skatt med motsvarande belopp. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi613 (m) yrkande 6.
dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande stimulans till kommunala skattesänkningar att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi613 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Ramarna för den kommunala självstyrelsen (mom. 9)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med Utskottet anser och slutar med yrkandena 1, 2 och 8 bort ha följande lydelse: Utskottet kan helt ställa sig bakom det som anförs i motion Fi613 (m) om att statens roll bör vara att sätta upp ramarna för den kommunala verksamheten i stort och lägga fast de ekonomiska förutsättningar som gäller för en sund offentlig ekonomi som helhet. De uppgifter i samhället som kräver lokala lösningar skall också skötas lokalt. Det är enligt utskottet inte motiverat att staten reglerar och standardiserar verksamhet som kommunerna skall bedriva. Ett första steg mot en avreglering av den kommunala sektorn och ett återupprättande av det lokala självstyret togs under den förra mandatperioden. Detta arbete måste nu fullföljas. Utskottet anser också att det är mycket viktigt att det kommunala skattetrycket kan sänkas för att ge ökat utrymme för privat konsumtion och större möjligheter för den enskilde att själv fatta beslut. Detta kan uppnås med avreglering och ökad konkurrensutsättning samt genom att kommunerna och landstingen koncentrerar verksamheten till sina genuina uppgifter. På detta sätt kan skatten sänkas och utrymme ges för människorna att växa samtidigt som ekonomisk tillväxt stimuleras. En översyn bör enligt utskottet omedelbart inledas i syfte att under de närmaste åren genomföra en successiv förändring av den offentliga sektorns omfattning och ansvarsfördelning. Syftet är att uppnå ett långsiktigt stabilt system som hanterar de ekonomiska relationerna mellan stat och kommun. En omprövning av utgångspunkterna för ett hållfast system måste enligt utskottet bestå i att föra över vissa uppgifter från den offentliga till den privata sektorn - med motsvarande utrymme för medborgarna att själva finansiera dessa. Men det gäller också att pröva vilka offentliga åtaganden som är av den arten att finansieringsansvaret bör ligga kvar på den kommunala sektorn. För vissa uppgifter som i dag åvilar kommunerna bör finansieringen ske på nationell nivå och gå direkt till medborgarna. Således bör en nationell skolpeng inrättas för att stimulera mångfald och kvalitet samt ge ökad valfrihet. Det förtjänar påpekas att en nationell skolpeng som kan disponeras direkt av familjerna skulle innebära en mycket långtgående decentralisering och säkerställa rätten för familjer i hela landet att välja skola för sina barn. De uppgifter som efter en översyn kvarstår som ett lokalt ansvar - också vad avser finansieringen - bör även fortsättningsvis finansieras med kommunal inkomstskatt. Med det anförda tillstyrker utskottet motion Fi613 (m) yrkandena 1, 2 och 8 samt avstyrker motion Fi606 (mp) yrkande 1.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande ramarna för den kommunala självstyrelsen att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi613 yrkandena 1, 2 och 8 samt med avslag på motion 1996/97:Fi606 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Ramarna för den kommunala självstyrelsen (mom. 9)
Roy Ottosson (mp) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 22 börjar med Utskottet anser och slutar med yrkandena 1, 2 och 8 bort ha följande lydelse: Utskottet anser i likhet med vad som sägs i motion Fi606 (mp) att kommunernas möjligheter att lösa sina problem blivit starkt begränsade, bl.a. genom att ett skattestopp i praktiken införts efter några års uppehåll. Genom realt minskande statsbidrag, indirekta övervältringar av kostnader på kommunerna och ett skatteunderlag som alltmer gröps ut till följd av höjda egenavgifter har en griptång tryckts åt. Effekten har på många håll blivit sänkt kvalitet inom vård, omsorg och skola. Medborgarnas tillit till det demokratiska sy- stemet har också minskat liksom intresset för politiskt arbete. Enligt utskottet är det alldeles nödvändigt att staten slutar upp med alla destruktiva ingrepp i det kommunala självstyret. Först därigenom kan kommuner och landsting återfå handlingsutrymme, självtillit och framtidstro. Ett beslut i riksdagen om att ge långsiktiga och hållfasta spelregler - dvs. utan plötsliga övervältringar av kostnader som inte kompenseras med ökade statsbidrag, förändrade statliga skatte- och avgiftsregler som krymper kommunernas skattebas samt begränsningar i beskattningsrätt eller statsbidrag - skulle därvid ha stor betydelse. Därigenom skulle ett viktigt steg tas mot att det förlorade förtroendet återfås hos medborgare och förtroendevalda. Ökade möjligheter skulle också skapas för enskilda människor att få tillbaka ansvar, makt och möjligheter att påverka sin vardag. Utskottet tillstyrker med det anförda motion Fi606 (mp) yrkande 1 och avstyrker motion Fi613 (m) yrkandena 1, 2 och 8.
dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande ramarna för den kommunala självstyrelsen att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi606 yrkande 1 och avslag på motion 1996/97:Fi613 yrkandena 1, 2 och 8 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på det sociala området (mom. 10)
Johan Lönnroth (v) anser
dels att den del av utskottets yttrande som på s. 23 börjar med Frågan om och slutar med Fi611 (v) yrkande 2 bort ha följande lydelse: Enligt utskottet är en viktig förklaring till kommunernas ekonomiska problem de dramatiskt ökade socialbidragskostnaderna under senare år. De har inte minst orsakats av statliga åtgärder i samband med budgetsaneringen. Utskottet vill peka på att staten och kommunerna i Danmark delar på socialbidragskostnaderna. Det finns starka skäl för en sådan modell. Ett viktigt skäl är att staten i högre grad än i dag då tvingas att utvärdera de samhällsekonomiska effekterna av de enskilda besparingsbesluten. Vad utskottet här anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Utskottet tillstyrker med vad som här anförts motion Fi611 (v) yrkande 2.
dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse: 10. beträffande ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på det sociala området att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Fi611 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
15. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1, motiveringen)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anser att den del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med Utskottet vill och på s. 8 slutar med finanser fullföljas bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning medför den ekonomiska politik som regeringen för bl.a. låg tillväxt, rekordstor arbetslöshet och skenande socialbidragskostnader. Effekten blir att kommunerna måste genomföra nedskärningar inom skolan, barnomsorgen och äldreomsorgen. Det kommunala skatteunderlaget blir mindre än vid en högre tillväxt och sysselsättningen lägre. Därtill har den socialdemokratiska politiken på riksplanet samt i kommuner och landsting inneburit att det framgångsrika förändringsarbetet från perioden 1991-1994 avstannat på många håll. Det försvårar möjligheterna att genomföra nödvändiga rationaliseringar och förbättra produktiviteten, vilket i sin tur bidrar till att försämra den ansträngda kommunala ekonomin ytterligare. Om det moderata alternativet genomförs finns enligt utskottet helt andra arbetsförutsättningar för kommunerna. De massiva skattehöjningarna ersätts med skattesänkningar som ger medborgarna en bättre ekonomi med större valfrihet. Tillväxten blir större liksom antalet nya arbetstillfällen, och trycket på kommunernas socialbudgetar minskar. Enligt utskottet behöver en avre- glering och ökad konkurrensutsättning av kommunsektorn också genomföras. Enligt det moderata budgetalternativet skall skattesänkningarna som minskar bidragsberoendet och ökar tillväxten bl.a. finanseras genom minskade statsbidrag till kommuner och landsting med 7,7 miljarder kronor, varav 4,6 miljarder kronor är ett återställande av den ursprungliga beräknade överkompensationen för kommuner och landsting när nuvarande momsavdrag för kommunsektorn infördes. I sammanhanget bör som jämförelse nämnas att den tillväxtbefrämjande ekonomiska politik som förordas av Moderata samlingspartiet är av avgörande betydelse också för kommunsektorn. Varje procentenhets extra ekonomisk tillväxt ger sålunda kommunsektorn ett tillskott på över 3 miljarder kronor. Övriga justeringar i det moderata budgetalternativet avser neutraliseringar vid egenavgiftssänkningar. De kommunala kostnaderna kommer också att minska som en följd av att ytterligare en karensdag införs liksom avdragsrätt/vårdnadsbidrag för barnomsorgskostnader.
Särskilda yttranden
1. Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)
Sonja Rembo, Lennart Hedquist, Fredrik Reinfeldt och Per Bill (alla m) anför:
Den 22 november beslutade riksdagens majoritet bestående av socialdemokrater och centerpartister att fastställa ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning av statens inkomster avseende 1997. Samtidigt beslutades en preliminär fördelning av statens utgifter på utgiftsområden för budgetåren 1998 och 1999. Moderata samlingspartiet har i parti- och kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande Sverige. Genom en större enskild sektor och ett starkare civilt samhälle kan både företag och människor växa. Massarbetslösheten kan steg för steg pressas tillbaka samtidigt som den sociala tryggheten också i andra bemärkelser kan öka genom att hushållen får en större ekonomisk självständighet. Vi har föreslagit en långtgående växling från subventioner och bidrag till kraftiga skattesänkningar för alla, främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser för att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som skall vara gemensamma. Rättsväsendet måste fungera tillfredsställande och försvaret skall vara så starkt att Sverige kan försvaras. När riksdagens majoritet nu genom riksdagsbeslutet den 22 november valt en annan inriktning av politiken, deltar vi inte i detaljbesluten. I detta särskilda yttrande redovisar vi den del av vår politik som berör utgiftsområde 25. Vi menar att de åtgärder som vi föreslagit i partimotioner och i kommittémotioner och som berör kommunsektorn 1997 ger ett utrymme att begränsa statens bidrag till netto 67 919 miljoner kronor. Till övervägande del utgör vår justering av kommunanslagen en neutralisering av de lägre kostnader och de högre skatteintäkter som våra förslag leder till för kommuner och landsting. Mot bakgrund av våra förslag om åtgärder för en avreglering och en ökad konkurrensutsättning förordar vi således en minskning av bidragen till kommuner och landsting med 3 099 miljoner kronor. Därutöver föreslår vi en minskning med 4 647 miljoner kronor som syftar till att återställa det ursprungligen antagna utrymmet för momsavdrag i kommunsektorn. I övrigt anser vi att statsbidragen skall minskas för att neutralisera den automatiska ökningen av de kommunala skatteintäkterna som följer av att de avdragsgilla egenavgifterna sänks (-4 020 miljoner kronor), att kostnaderna minskar till följd av ytterligare en karensdag (-1 550 miljoner kronor) samt införandet av vårdnadsbidrag alternativt avdragsrätt för barnomsorgskostnader (-2 376 miljoner kronor). Sammantaget vill således Moderata samlingspartiet minska anslagen inom utgiftsområde 25 med 15 693 miljoner kronor. I detta sammanhang vill vi ånyo understryka att det s.k. inomkommunala utjämningssystem som infördes fr.o.m. år 1996 enligt vår uppfattning strider mot den svenska grundlagens bestämmelser. De facto har samma ståndpunkt intagits av utredningen om den kommunala självstyrelsens grundlagsskydd, som därför föreslår en grundlagsändring. Vi avvisar självfallet den lösningen men vill bestämt framhålla att dagens inomkommunala skatteutjämning snarast måste ersättas med ett grundlagsenligt system. För oss är det självklart att hävda den för den kommunala självstyrelsen grundläggande principen att det en kommun upptar i kommunalskatt skall disponeras fullt ut av kommunen för sina lokala uppgifter. Denna grundlagsfästa princip är också bakgrunden till att kommuner och landsting inte tillerkänts rätt att ta ut skatt för andra ändamål.
2. Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)
Karin Pilsäter (fp) anför:
Folkpartiet liberalerna har i motion 1996/97:Fi211 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) föreslagit en alternativ budget för år 1997. Vårt budgetförslag innebär i sina huvuddrag sänkta skatter för företagande och tillväxt med en stark rättviseprägel genom en tydligare omsorg om de mest utsatta i och utanför Sverige. Finansutskottet behandlade detta förslag i sitt tidigare under hösten avgivna betänkande 1996/97:FiU1 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna. För en utförligare redovisning av det liberala alternativet hänvisas till reservation nr 48 i betänkande 1996/97:FiU1. För utgiftsområde 25 föreslog vi 500 miljoner kronor till sjukvård och äldreomsorg utöver Socialdemokraternas och Centerpartiets förslag. Vårt förslag till utgiftsram har emellertid avslagits av riksdagens majoritet i budgetprocessens första steg och jag är därför nu förhindrad att fullfölja våra anslagsyrkanden.
3. Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)
Johan Lönnroth (v) anför:
Vänsterpartiet redovisade under den allmänna motionstiden sitt budgetalternativ i motion 1996/97:Fi212 Arbete och välfärd av Gudrun Schyman m.fl. (v). Budgetförslaget, som är fullt finansierat, har en utgiftsnivå för år 1997 som ligger ca 15 miljarder kronor över regeringens förslag. Finansutskottet behandlade tidigare under hösten de olika budgetalternativen i sitt betänkande 1996/97:FiU1 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna. Utskottet avvisade därvid Vänsterpartiets förslag och ställde sig i allt väsentligt bakom propositionsförslagen. Vänsterpartiets alternativ redovisades i reservation 49 till betänkandet. Riksdagen har därefter den 22 november 1996 beslutat i enlighet med finansutskottets förslag. Eftersom jag i detta skede av budgetberedningen inte kan yrka bifall till våra förslag till förändrade ekonomiska förutsättningar för kommuner och landsting har jag avstått från att reservera mig till förmån för Vänsterpartiets förslag till anslag inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner och landsting. Jag biträder givetvis alltjämt förslagen att arbetsgivaravgifterna för kommuner och landsting skall sänkas med 3 procentenheter och att anslaget till den s.k. kommunakuten (anslaget A 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting) skall utökas med 400 miljoner kronor till sammanlagt 800 miljoner kronor.
4. Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de grönas samlade budgetförslag innebär att kommunsektorn får 2,8 miljarder kronor mer år 1997, 4,7 miljarder kronor mer 1998 och 7,6 miljarder kronor mer 1999 än i regeringens förslag. För år 1997 innebär Miljöpartiet de grönas förslag oförändrat anslag till generellt statsbidrag till kommuner och landsting. För år 1998 beräknas i Miljöpartiet de grönas förslag att ytterligare 2 miljarder kronor anslås och för år 1999 beräknas att ytterligare 12 miljarder kronor anslås, jämfört med de beräkningar som redovisas i propositionen. Utskottet tar emellertid inte nu ställning till beräkningar på anslag för 1998 och 1999.
5. Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2)
Michael Stjernström (kd) anför:
Kristdemokraterna redovisade sitt budgetalternativ under den allmänna motionstiden i motion 1996/97:Fi214 av Alf Svensson m.fl. (kd). Finansutskottet behandlade de olika budgetalternativen tidigare under hösten i sitt betänkande 1996/97:FiU1 Utgiftsramar och beräkning av statsinkomsterna. Utskottet avvisade då det kristdemokratiska alternativet och ställde sig i allt väsentligt bakom propositionsförslagen. Kristdemokraterna redovisade sitt alternativ i betänkandets reservation nummer 51. Riksdagen beslutade den 22 november 1996 i enlighet med finansutskottets förslag. Eftersom jag i detta skede av budgetberedningen inte kan yrka bifall till våra förslag till förändrade ekonomiska förutsättningar för kommunsektorn har jag avstått från att reservera mig till förmån för Kristdemokraternas förslag till anslag inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner, trots att jag alltjämt biträder förslagen. Kristdemokraternas politik skulle, om den vann riksdagens stöd, medföra påtagliga förbättringar för kommunsektorn. Vi vill skapa förutsättningar för kommunerna att utföra sina viktiga uppgifter inom grundläggande områden som vård, omsorg och utbildning. Vi avvisar därför en 1,5- procentig egen- avgiftshöjning, vilket ökar kommunernas skatteunderlag med ca 4 miljarder kronor. Vi kräver också att ett vårdnadsbidrag för alla småbarnsföräldrar införs till en total kostnad på 2 600 miljoner kronor. Motsvarande summa kan därför räknas av från det generella statsbidraget som utgår till kommunerna, eftersom vårdnadsbidraget medför att trycket på den kommunala barnomsorgen minskar i motsvarande eller högre mån.
6. Den kommunala skattebasen (mom. 8)
Johan Lönnroth (v) anför:
Enligt Vänsterpartiets mening bör frågan om att på sikt överföra fastighetsbeskattningen till det kommunala beskattningsområdet övervägas. Det finns enligt vår uppfattning flera skäl som talar för en sådan ordning. Det är t.ex. kommunerna som svarar för gatuhållning, va-nät m.m. samt den infrastruktur som krävs för att en fastighet skall kunna utnyttjas. Vi vill också peka på att fastighetsskatten i många länder ingår i den kommunala skattebasen. En kommunal fastighetsbeskattning skulle kunna bidra till att åstadkomma en långsiktigt stabil finansering av den kommunala verksamheten och därmed till att stärka den kommunala självstyrelsen. Därför bör frågan utredas.
7. Den kommunala skattebasen (mom. 8)
Roy Ottosson (mp) anför:
Miljöpartiet de gröna anser att ett sätt att lösa den kommunala sektorns besvärliga situation är att vidga utrymmet för den lokala demokratin. En metod som kan användas är att utvidga den kommunala beskattningsrätten. Ett exempel som bör övervägas är att föra över företagsbeskattningen till det kommunala området. En sådan lösning skulle t.ex. innebära att kommunerna får täckning för en del av dagens utgifter för den kommunala infrastruktur som företagen i dag får använda gratis. En annan vidgning av skattebasen skulle kunna göras genom att kommunerna i ökad utsträckning fick möjlighet att använda miljöskatter, främst inom trafikområdet. Alternativt bör man pröva möjligheter för kommunerna att införa företags- och miljöavgifter för att bekosta åtgärder som är kopplade till företagen. Vi föreslår därför att riksdagen tar ställning för en förutsättningslös genomgång av möjligheterna att utvidga den kommunala skattebasen med särskilt avseende på företagsbeskattningen och miljöavgifter. I sammanhanget måste också effekterna på och förhållandet till den inomkommunala inkomst- och kostnadsutjämningen utredas. Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner
1 000-tal kronor
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till anslags- fördelning. Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna och Kristdemokraterna redovisar sina ställningstaganden i särskilda yttranden till detta betänkande.
Verksamhetsområde Utskottets Anslag förslag
A Bidrag och ersättningar till kommuner och landsting 1 Generellt statsbidrag till 62 227 000 kommuner och landsting (ram) 2 Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner 400 000 och landsting (res) 3 Statligt utjämningsbidrag till kommuner och landsting 20 985 000 (obet)
Summa för utgiftsområdet 83 612 000
Innehållsförteckning
Sammanfattning 1 Propositionen 1 Skrivelsen 2 Motionerna 2 Utskottet 5 Inledning 5 Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme 5 Motionerna 5 Utskottets bedömning 7 Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 9 Budgetpropositionen 9 Motionerna 11 Utskottets bedömning 12 Bidrags- och utjämningssystemet 13 Motionerna 13 Utskottets bedömning 15 De kommunala skatteinkomsterna år 1997 16 Regeringens skrivelse 16 Motionerna 17 Utskottets bedömning 18 Stimulans till kommunala skattesänkningar 19 Motionen 19 Utskottets bedömning 19 Utvärdering av skattebortfallet för landsbygden 19 Motionen 19 Utskottets bedömning 20 Den kommunala skattebasen 20 Motionen 20 Utskottets bedömning 20 Ramarna för den kommunala självstyrelsen 21 Motionerna 21 Utskottets bedömning 22 Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på det sociala området 22 Motionen 22 Utskottets bedömning 23 Hemställan 23 Reservationer 1. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1) (fp) 25 2. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1) (v) 26 3. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1) (mp) 27 4. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1) (kd) 27 5. Bidrags- och utjämningssystemet (mom. 3) (fp) 28 6. De kommunala skatteinkomsterna år 1997 (mom. 4) (m) 29 7. De kommunala skatteinkomsterna år 1997 (mom. 4) (fp) 30 8. De kommunala skatteinkomsterna år 1997 (mom. 4) (v) 31 9. De kommunala skatteinkomsterna år 1997 (mom. 4) (mp) 31 10. De kommunala skatteinkomsterna år 1997 (mom. 4) (kd) 32 11. Stimulans till kommunala skattesänkningar (mom. 6) (m) 33 12. Ramarna för den kommunala självstyrelsen (mom. 9) (m) 33 13. Ramarna för den kommunala självstyrelsen (mom. 9) (mp) 34 14. Ansvarsfördelningen mellan stat och kommun på det sociala området (mom. 10) (v) 35 15. Den kommunala sektorns utveckling och ekonomiska utrymme (mom. 1, motiveringen) (m) 36 Särskilda yttranden 1. Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2) (m) 37 2. Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2) (fp) 38 3. Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2) (v) 38 4. Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2) (mp) 39 5. Anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner (mom. 2) (kd) 39 6. Den kommunala skattebasen (mom. 8) (v) 40 7. Den kommunala skattebasen (mom. 8) (mp) 40 Bilaga Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner 41