Näringsutskottets betänkande2004/05:NU3

Utgiftsområde 21 Energi

Sammanfattning

Utskottet  tillstyrker  de  av regeringen föreslagna
anslagen  (totalt  ca  1,4  miljarder   kronor)  och
bemyndigandena     för    budgetåret    2005    inom
utgiftsområde   21   Energi.    Likaså    tillstyrks
regeringens  förslag  om  fortsatt stöd för solvärme
under åren 2005-2007. Företrädare  i  utskottet  för
Moderata     samlingspartiet,     Folkpartiet    och
Kristdemokraterna  har  avstått  från  att  delta  i
beslutet om anslag. De erinrar i särskilda yttranden
om  de  budgetförslag  som framlagts  av  respektive
parti. I förhållande till  regeringens  förslag  för
utgiftsområdet ville Moderata samlingspartiet minska
utgiftsramen  med  295  miljoner kronor, Folkpartiet
med 356 miljoner kronor och Kristdemokraterna med 55
miljoner kronor.

Vidare tillråder utskottet  riksdagen  att bifalla
regeringens förslag rörande ett vägledande  mål  för
användningen  av  biodrivmedel  och  andra förnybara
drivmedel.  Enligt  förslaget skall målet  vara  att
användningen  av biodrivmedel  och  andra  förnybara
drivmedel i Sverige  fr.o.m.  år  2005  skall utgöra
minst  3 %  av  den  totala  användningen. Utskottet
menar att det är angeläget att  minska  beroendet av
fossila bränslen och har heller inget att erinra mot
den nivå som regeringen föreslagit för målet.  I  en
reservation (m, fp) framförs en annan uppfattning.
Utskottet  tillstyrker även regeringens förslag om
mål  för de långsiktiga  energipolitiska  insatserna
kring  forskning,  utveckling och demonstration inom
energiområdet.  I  enlighet   med   vad   regeringen
föreslagit   anser   utskottet   att  målet  för  de
långsiktiga  energipolitiska insatserna  skall  vara
att bygga upp sådan vetenskaplig och teknisk kunskap
och kompetens  som  behövs  för  att  möjliggöra  en
omställning    till    ett    långsiktigt   hållbart
energisystem i Sverige, samt att utveckla teknik och
tjänster som kan kommersialiseras  och  därmed bidra
till   energisystemets  omställning  och  utveckling
såväl i  Sverige  som  på  andra marknader. Även här
framförs en avvikande uppfattning  i  en reservation
(m, fp, kd).
Beträffande Svenska kraftnät tillstyrker utskottet
regeringens   förslag   till  investeringsplan   för
affärsverket   vad   gäller   perioden    2005-2007,
inklusive  investering  i en planerad likströmskabel
mellan  Sverige och Finland.  De  motioner  vari  en
annan  ordning   förespråkas   avstyrks   samtidigt.
Därtill  förordar utskottet att riksdagen bemyndigar
regeringen  att  för  år 2005 ge Svenska kraftnät de
finansiella   befogenheter    som    föreslagits   i
budgetpropositionen.    När   det   gäller   svenska
kraftnäts   investeringsplan   framförs   en   annan
uppfattning i en reservation (mp).
I betänkandet  behandlas även motioner som rör den
allmänna inriktningen av energipolitiken, kärnkraft,
vattenkraft, naturgas,  vindkraft,  torv, solenergi,
värmepumpar,     etanolproduktion    samt    Statens
energimyndighet. Motionsyrkandena om kärnkraften rör
avvecklingen av kärnkraften,  folkomröstning rörande
kärnkraften,    förbudet    mot    uppförande     av
kärnkraftsreaktorer, förbudet mot vissa förberedande
åtgärder   samt   vissa   övriga   frågor.  Samtliga
motionsyrkanden  på  ovan angivna områden  avstyrks,
med anförda motiveringar,  av  utskottet.  Yrkandena
följs  upp  i  reservationer - avseende den allmänna
inriktningen av  energipolitiken  (m,  fp,  kd; mp),
avvecklingen   av   kärnkraften  (m,  fp,  kd;  mp),
folkomröstning rörande  kärnkraften (m, fp; kd; mp),
förbudet mot uppförande av  kärnkraftsreaktorer  (m,
fp),  förbudet  mot  vissa förberedande åtgärder (m,
fp, kd), vissa övriga  frågor  rörande kärnkraft (m,
fp, kd), vattenkraft (m, fp, kd;  mp),  naturgas (m,
fp,  kd;  mp), vindkraft (m, fp; mp), torv  (m,  fp,
mp), solenergi  (m, fp; kd; mp), värmepumpar (m, fp;
mp), etanolproduktion  (m,  fp;  c;  mp) och Statens
energimyndighet (m, fp, kd; mp).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut



1.      Allmän inriktning av
energipolitiken

Riksdagen    avslår   motionerna   2004/05:U311
yrkandena 20 och 21, 2004/05:MJ368 yrkandena 1, 6
och  7,  2004/05:MJ498   yrkandena   7   och   8,
2004/05:N220,     2004/05:N262,     2004/05:N273,
2004/05:N283,    2004/05:N296   yrkandena    1-3,
2004/05:N298 yrkandena  2-4  och  8, 2004/05:N307
yrkandena  4  och  16,  2004/05:N309  yrkande  1,
2004/05:    N312,    2004/05:N337,   2004/05:N348
yrkandena  4  och  11,  2004/05:N355  yrkande  1,
2004/05:N376,     2004/05:N377,      2004/05:N405
yrkandena 1, 3, 9 och 16, 2004/05:N410  yrkandena
1, 2, 7, 10, 11 och 17, 2004/05:N413 yrkande  10,
2004/05:N414 yrkande 11 och 2004/05:N421.
Reservation 1 (m, fp, kd)
Reservation 2 (mp)

2.      Mål för användningen av
biodrivmedel och andra förnybara drivmedel

Riksdagen  godkänner vad regeringen föreslår om
vägledande mål  för  användningen av biodrivmedel
och andra förnybara drivmedel  och  avslår motion
2004/05:N375 yrkande 1. Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 1.
Reservation 3 (m, fp)

3.      Mål för insatser kring forskning,
utveckling och demonstration på
energiområdet

Riksdagen godkänner vad regeringen  föreslår om
mål för de långsiktiga energipolitiska insatserna
kring  forskning,  utveckling  och  demonstration
inom energiområdet och avslår motion 2004/05:N375
yrkandena  2, 3 och 5. Därmed bifaller  riksdagen
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 2.
Reservation 4 (m, fp, kd)

4.      Avvecklingen av kärnkraften

Riksdagen    avslår   motionerna   2003/04:MJ66
yrkande 6, 2004/05:N242  yrkande  5  i denna del,
2004/05:N276  yrkande 1, 2004/05:N307 yrkande  9,
2004/05:N309    yrkandena    3-5,    2004/05:N348
yrkandena 1 och 2,  2004/05:N405 yrkandena 12 och
13,  2004/05:N410  yrkande   3,    2004/05:  N415
yrkande 1 i denna del och 2004/05:N420  yrkandena
1, 2 och 4.
Reservation 5 (m, fp, kd)
Reservation 6 (mp) - motiv.

5.     Folkomröstning rörande
kärnkraften

Riksdagen  avslår  motionerna 2004/05:K294  och
2004/05:K341.
Reservation 7 (m, fp) - motiv.
Reservation 8 (kd)
Reservation 9 (mp) - motiv.

6.      Förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer

Riksdagen   avslår   motionerna    2003/04:MJ66
yrkande 5 i denna del, 2004/05:N242 yrkande  5  i
denna    del,    2004/05:N309   yrkande   6   och
2004/05:N405 yrkande 14.
Reservation 10 (m, fp)

7.      Förbudet mot vissa förberedande
åtgärder

Riksdagen   avslår    motionerna   2003/04:MJ66
yrkande    5    i    denna   del,   2004/05:N203,
2004/05:N251,     2004/05:N309     yrkande     7,
2004/05:N405 yrkande 15, 2004/05:N410 yrkande 19,
2004/05:N415  yrkande   1   i   denna   del   och
2004/05:N420 yrkande 3.
Reservation 11 (m, fp, kd)

8.      Vissa övriga frågor rörande
kärnkraft

Riksdagen    avslår   motionerna   2004/05:N309
yrkande 8 och 2004/05: N425.
Reservation 12 (m, fp, kd)

9.      Vattenkraft

Riksdagen avslår  motionerna  2004/05:N360  och
2004/05:N450.
Reservation 13 (m, fp, kd) - motiv.
Reservation 14 (mp) - motiv.

10.     Naturgas

Riksdagen    avslår   motionerna   2004/05:N259
yrkande 1, 2004/05:N265  yrkande  1, 2004/05:N275
yrkandena  1,  2  och  4, 2004/05:N287,  2004/05:
N288,   2004/05:N302   yrkandena    1    och   2,
2004/05:N307  yrkandena  1  och  3, 2004/05:N328,
2004/05:N348 yrkande 5, 2004/05:N405  yrkande 11,
2004/05:N427 yrkande 1 och 2004/05:N449.
Reservation 15 (m, fp, kd)
Reservation 16 (mp)

11.     Vindkraft

Riksdagen    avslår   motionerna   2004/05:N214
yrkandena 1 och  2,  2004/05: N250, 2004/05:N329,
2004/05:N348 yrkandena 9 och 10, 2004/05:N380 och
2004/05:N390 yrkandena 1, 2, 6 och 7.
Reservation 17 (m, fp)
Reservation 18 (mp)

12.     Torv

Riksdagen  avslår motionerna  2004/05:N299  och
2004/05:N307 yrkande 7.
Reservation 19 (m, fp, mp)

13.     Solenergi

Riksdagen   avslår    motionerna   2004/05:N298
yrkande 1, 2004/05:N307 yrkandena  14  och 15 och
2004/05:N441.
Reservation 20 (m, fp) - motiv.
Reservation 21 (kd) - motiv.
Reservation 22 (mp)

14.     Värmepumpar

Riksdagen  avslår  motionerna 2004/05:N322  och
2004/05:N347 yrkande 1.
Reservation 23 (m, fp)
Reservation 24 (mp)

15.     Etanolproduktion

Riksdagen   avslår   motionerna   2004/05:MJ370
yrkande   8,   2004/05:N243    och   2004/05:N363
yrkandena 1 och 2.
Reservation 25 (m, fp) - motiv.
Reservation 26 (c)
Reservation 27 (mp) - motiv.

16.     Statens energimyndighet

Riksdagen    avslår   motionerna   2004/05:N307
yrkande   17,   2004/05:N375    yrkande   4   och
2004/05:N405 yrkande 10.
Reservation 28 (m, fp, kd)
Reservation 29 (mp)

17.     Svenska kraftnäts
investeringsplan

Riksdagen   godkänner  investeringsplanen   för
Affärsverket  svenska   kraftnät   för   perioden
2005-2007   och  avslår  motionerna  2004/05:N307
yrkande 10, 2004/05:N350  yrkandena  1  och 2 och
2004/05:N389.     Därmed    bifaller    riksdagen
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 9.
Reservation 30 (mp)

18.     Svenska kraftnäts finansiella
befogenheter

Riksdagen bemyndigar regeringen att för år 2005
ge  Affärsverket  svenska   kraftnät  finansiella
befogenheter i enlighet med vad  som  föreslås  i
propositionen.    Därmed    bifaller    riksdagen
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 10.

19.     Avgifter inom Svenska kraftnäts
verksamhet

Riksdagen  godkänner  vad  regeringen  föreslår
avseende   dispositionen   av  offentligrättsliga
avgifter  inom  Affärsverket  svenska   kraftnät.
Därmed  bifaller  riksdagen proposition 2004/05:1
utgiftsområde 21 punkt 11.

20.     Anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år
2005   för   ramanslaget    35:2   Insatser   för
effektivare energianvändning  besluta om åtgärder
som, inklusive tidigare gjorda  åtaganden, medför
utgifter på högst 100 000 000 kr  under  år  2006
och  80 000 000 kr under år 2007. Därmed bifaller
riksdagen  proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21
punkt 3.
b) Riksdagen  bemyndigar  regeringen att under år
2005  för ramanslaget 35:3 Teknikupphandling  och
marknadsintroduktion  besluta  om  åtgärder  som,
inklusive   tidigare   gjorda  åtaganden,  medför
utgifter på högst 65 000 000 kr under år 2006 och
65 000 000  kr  under  år 2007.  Därmed  bifaller
riksdagen proposition 2004/05:1  utgiftsområde 21
punkt 4.
c) Riksdagen bemyndigar regeringen  att  under år
2005    för    ramanslaget    35:4    Stöd    för
marknadsintroduktion   av  vindkraft  besluta  om
åtgärder   som,   inklusive    tidigare    gjorda
åtaganden, medför utgifter på högst 90 000 000 kr
under  år  2006  och 50 000 000 kr under år 2007.
Därmed bifaller riksdagen  proposition  2004/05:1
utgiftsområde 21 punkt 5.
d)  Riksdagen bemyndigar regeringen att under  år
2005 för ramanslaget 35:5 Energiforskning besluta
om  åtgärder   som,   inklusive  tidigare  gjorda
åtaganden, medför utgifter  på  högst 446 000 000
kr under år 2006 och 446 000 000  kr  under  åren
2007-2009.  Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 6.
e) Riksdagen  bemyndigar  regeringen att under år
2005   för   ramanslaget   35:6   Energipolitiskt
motiverade internationella klimatinsatser besluta
om   åtgärder  som,  inklusive  tidigare   gjorda
åtaganden, medför utgifter på högst 20 000 000 kr
under  år  2006  och  20 000 000  kr  under  åren
2007-2009.  Därmed bifaller riksdagen proposition
2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 7.
f) Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om
fortsatt stöd  för solvärme under åren 2005-2007.
Därmed bifaller  riksdagen  proposition 2004/05:1
utgiftsområde 21 punkt 8.
g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslagen
under utgiftsområde 21 Energi  enligt regeringens
förslag  i  bilaga  2. Därmed bifaller  riksdagen
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 12.
h) Riksdagen avslår motionerna  2004/05:N309 yrkande
13,   2004/05:  N365  yrkandena  1-7,   2004/05:N375
yrkandena   6-9,   2004/05:N410   yrkande   22   och
2004/05:Bo276 yrkande 4.





Stockholm den 25 november 2004

På näringsutskottets vägnar


Marie Granlund


Följande  ledamöter  har  deltagit i beslutet: Marie
Granlund (s), Per Bill (m)*, Ingegerd Saarinen (mp),
Nils-Göran Holmqvist (s), Eva  Flyborg (fp)*, Sylvia
Lindgren (s), Berit Högman (s), Maria Larsson (kd)*,
Lennart Beijer (v), Karl Gustav  Abramsson (s), Ulla
Löfgren  (m)*,  Carina Adolfsson Elgestam  (s),  Åsa
Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s), Lars Johansson
(s),  Krister  Hammarbergh  (m)*  och  Hans  Backman
(fp)*.

* Har avstått  från  att  delta  i  beslutet under
punkt 20.

2004/05

NU3


Redogörelse för ärendet



Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels  proposition  2004/05:1 (budgetpropositionen)
såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi,
dels 59 motioner från allmänna motionstiden,
dels  1  motion  som  väckts   med   anledning  av
skrivelse  2003/04:129  om  en  svensk strategi  för
hållbar utveckling.
Upplysningar  och synpunkter i ärendet  har  inför
utskottet lämnats  av  företrädare  för Affärsverket
svenska kraftnät.

Utskottets överväganden


Allmän inriktning av energipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  om
energipolitikens inriktning.  Utskottet  står
bakom de beslut riksdagen tidigare fattat  om
energipolitikens inriktning och den linje som
redovisas  i budgetpropositionen för år 2005.
Jämför reservationerna  1  (m,  fp, kd) och 2
(mp).

Propositionen


Politikområdet   Energipolitik   omfattar   de   tre
verksamhetsområdena     Elmarknadspolitik,     Övrig
energimarknadspolitik och  Politik för ett uthålligt
energisystem.

Målet för energipolitiken  är att på kort och lång
sikt trygga tillgången på el och annan energi på med
omvärlden         konkurrenskraftiga        villkor.
Energipolitiken  skall   skapa   villkoren   för  en
effektiv   och   hållbar  energianvändning   och  en
kostnadseffektiv svensk  energiförsörjning  med  låg
negativ  inverkan  på  hälsa,  miljö och klimat samt
underlätta   omställningen   till   ett   ekologiskt
uthålligt   samhälle.  Härigenom  främjas   en   god
ekonomisk och social utveckling i hela Sverige.
Energipolitiken   är   inriktad   på   att   skapa
förutsättningar  för  effektiva  energimarknader, en
god  försörjningstrygghet och en långtgående  hänsyn
till   miljö,   hälsa   och   klimat.   Detta   görs
huvudsakligen  genom  insatser  inom de tre tidigare
nämnda verksamhetsområdena, men även  insatser  inom
andra  politikområden  bidrar  till  att uppfylla de
energipolitiska målen.
Verksamhetsområdet Elmarknadspolitik  syftar  till
att  skapa  goda  ramvillkor för en effektiv och väl
fungerande elmarknad.  Målet för elmarknadspolitiken
är  att  åstadkomma en effektiv  elmarknad  med  väl
fungerande   konkurrens   som   genererar  en  säker
tillgång      på     el     till     internationellt
konkurrenskraftiga priser. Regeringen framhåller att
en effektiv elmarknad  med väl fungerande konkurrens
på  lika  villkor  förutsätter  att  inga  eller  få
marknadshinder finns  på  den  svenska  och nordiska
elmarknaden.  För att elmarknaden skall fungera  väl
är det viktigt  att  kunderna har möjlighet att vara
aktiva konsumenter. I  Sverige  har  drygt  40 %  av
hushållskunderna     bytt     elleverantör     eller
omförhandlat    elpriset    med    sin    befintliga
elleverantör.
Vidare    framhålls   i   propositionen   att   då
nätverksamheten  utgör  ett  naturligt monopol är en
effektiv tillsyn av denna nödvändig,  bl.a.  för att
se till att nätföretagens priser är skäliga och  att
olika  aktörer  inte  diskrimineras  när  det gäller
t.ex. villkoren för överföring av el eller tillträde
till  nätet. En av de grundläggande uppgifterna  för
Statens energimyndighet som tillsynsmyndighet är att
säkerställa att nätföretagen bedriver sin verksamhet
effektivt,  så  att kostnaderna för överföring av el
kan  hållas  låga  samt   att   förhindra   oskäliga
nättariffer  och diskriminering vid tillträdet  till
elnätet.
Regelverket   för   elmarknaden   har   successivt
utvecklats sedan år 1996 då produktion av och handel
med el konkurrensutsattes. Enligt regeringen  är det
angeläget  att  regelverket  för  och tillsynen över
elmarknaden kan förbättras och bli  effektivare. Det
skulle  också  stärka konsumenternas förtroende  för
elmarknadens  funktion.   Enligt   den  rapport  som
Statskontoret redovisat om effektivare  tillsyn över
energimarknaderna    bör    tillsynen    kunna   bli
effektivare  och tillsynens status och resurser  bör
stärkas. Denna bedömning delas av regeringen.
I  syfte att  skapa  goda  marknadsförutsättningar
inriktas    elmarknadspolitiken    även    på    att
vidareutveckla  den  gemensamma nordiska elmarknaden
och  främja  en  fortsatt   integrering  med  övriga
elmarknader inom Europa. Det påpekas i propositionen
att  det är angeläget att den  nordiska  elmarknaden
långsiktigt  kan  fortsätta  att  utvecklas  på  ett
positivt  sätt. Regeringen meddelar också sin avsikt
att  senare   under   hösten   2004   överlämna   en
proposition  till riksdagen om genomförandet av EG:s
direktiv   om  gemensamma   regler   för   de   inre
marknaderna för el och naturgas.
Regeringen  gör  bedömningen  att  Sverige  har en
säker tillgång på el till konkurrenskraftiga priser,
även  om  det  under  extremt kalla dagar kan uppstå
prissvängningar till följd  av risk för effektbrist.
Det erinras i propositionen om  att  en  tillräcklig
effektbalans  är en grundläggande förutsättning  för
att en säker elförsörjning skall kunna upprätthållas
och  om  att  regeringen   har  tydliggjort  Svenska
kraftnäts roll och ansvar i  denna  fråga. Fram till
år 2008 svarar Svenska kraftnät för att  tillse  att
en  effektreserv  hålls  tillgänglig  i  det svenska
systemet  genom  lagen  (2003:436)  om effektreserv.
Därefter    skall   frågan   om   att   upprätthålla
effektbalansen   klaras   genom  en  marknadsbaserad
lösning.
Inom            verksamhetsområdet           Övrig
energimarknadspolitik  är  insatserna  i första hand
inställda   på   annan   ledningsburen   energi   än
elektricitet,  dvs.  på naturgas och fjärrvärme.  De
insatser som görs syftar till att utveckla effektiva
och väl fungerande marknader för dessa energiformer.
Därtill bedrivs insatser för att följa och analysera
utvecklingen        inom        bränsle-         och
drivmedelsmarknaderna.  Målet för verksamhetsområdet
är  att  energipolitiken  skall   utformas   så  att
energimarknaderna ger en säker tillgång på energi  -
värme, bränslen och drivmedel - till rimliga priser.
För    naturgasmarknadspolitiken    är   målet   att
vidareutveckla   gasmarknadsreformen   så   att   en
effektiv  naturgasmarknad  med reell konkurrens  kan
uppnås.  Målet  för  värmemarknadspolitiken  är  att
genom ökad genomlysning  stimulera  till  konkurrens
och högre effektivitet.
Processen  med  att  öppna  naturgasmarknaden  för
konkurrens  inleddes  i  augusti  2000,   då  en  ny
naturgaslag (2000:599) trädde i kraft. För att skapa
goda         marknadsförutsättningar        inriktas
naturgasmarknadspolitiken  på att främja en fortsatt
integrering med övriga gasmarknader  inom Europa och
i  närområdet.  Genom  den  proposition om  el-  och
naturgasmarknaderna   som   regeringen   avser   att
presentera   senare  under  hösten   2004   påbörjas
processen   mot    att    genomföra    en   gemensam
naturgasmarknad  inom  EU. Senast i juli 2007  skall
den fulla marknadsöppningen vara genomförd.
Arbetet  inom  värmemarknadsområdet  har  fortsatt
främst varit inriktat  på  att öka genomlysningen av
marknaderna.  I  propositionen   redogörs   för  det
uppföljningsarbete  som  Energimyndigheten  bedriver
beträffande  värmemarknaderna samt för den utredning
om fjärrvärme  på  värmemarknaderna  (dir. 2002:160)
som  regeringen  tillsatt  för  att  närmare  belysa
konkurrenssituationen.  Regeringen  gör  bedömningen
att   de   uppföljningar  av  värmemarknaderna   som
Energimyndigheten  gör  har  bidragit  till  att öka
genomlysningen    av   marknaderna.   Vidare   anser
regeringen  att  skärpta   krav   på  åtskillnad  av
fjärrvärmeverksamhet  bör införas och  meddelar  sin
avsikt att återkomma till riksdagen med förslag till
regelverk senare under  hösten  2004.  Det  är  även
regeringens  bedömning att de utredningsinsatser som
för  närvarande   genomförs   avseende  fjärrvärmens
konkurrenssituation på värmemarknaderna  på sikt bör
skapa   förutsättningar  för  en  mer  välfungerande
värmemarknad,  och  regeringen framhåller sin avsikt
att återkomma till riksdagen  även  i denna fråga. I
propositionen  redogörs  även för torvmarknaden  och
det uppdrag Energimyndigheten  haft  beträffande  en
översyn av elcertifikatssystemet.
När  det  gäller  drivmedelsmarknaden  sägs  det i
propositionen  att  ett sätt att minska oljeberoende
och att minska transportsektorns  klimatpåverkan  är
att  introducera alternativa drivmedel. Användningen
av   biodrivmedel    i    Sverige    främjas   genom
skattenedsättning. Nyttjandet av biodrivmedel  är än
så  länge litet i Sverige men ökar stadigt och under
år  2003   utgjorde   det   1,3 %   av  bensin-  och
dieselanvändningen    för    transportändamål.    De
biodrivmedel som används i någon större utsträckning
i  Sverige  är bioetanol, rapsmetylester  (RME)  och
biogas. I propositionen föreslås även ett vägledande
mål  för  användningen  av  biodrivmedel  och  andra
förnybara drivmedel.
Verksamhetsområdet   Politik   för  ett  uthålligt
energisystem bygger dels på 1997 års energipolitiska
beslut,  vilket  innefattar  ett  program   för  ett
ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem för
perioden 1998-2004, dels på 2002 års energipolitiska
beslut  om  åtgärder för den fortsatta omställningen
av energisystemet.  Målet  för verksamhetsområdet är
att energin skall användas så  effektivt som möjligt
med hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Stränga
krav skall ställas på säkerhet och  omsorg  om hälsa
och  miljö  vid  omvandling  och  utveckling  av  ny
teknik.  Det program som beslöts år 1997 kan indelas
i energipolitiska åtgärder på kort sikt (1998-2002),
åtgärder för  ett långsiktigt uthålligt energisystem
(1998-2004)    och     energipolitiskt    motiverade
internationella     klimatinsatser      (1998-2004).
Tyngdpunkten  i  1997  års  energipolitiska  program
ligger på forskning, utveckling och demonstration av
ny  teknik för effektivare tillförsel och användning
av energi.  Programmet innefattade även åtgärder för
att  minska  elanvändningen  och  för  att  öka  den
förnybara elproduktionen.  I  propositionen redogörs
för   att   åtgärderna  för  minskad   elanvändning,
tillsammans med de tidigare avslutade insatserna för
effektminskande    åtgärder    och    utbyggnad   av
fjärrvärmenätet,   har   resulterat   i  en  minskad
elanvändning på drygt 1,9 TWh. Vidare redovisas  att
beviljade     ansökningar    för    den    förnybara
elproduktionen   uppgår   till  1,88  TWh,  och  det
konstateras  att det uppställda  målet  på  1,5  TWh
kommer    att    överträffas.     Det    långsiktiga
energipolitiska  programmet  har  analyserats   (SOU
2003:80), och utredaren fann att programmet fungerat
tämligen  väl  vad  gäller  inriktning, kvalitet och
relevans  samt att programmets  mål  till  stor  del
uppfyllts. I propositionen föreslås även ett mål för
de fortsatta långsiktiga energipolitiska insatserna.
Vidare sägs  att  regeringen avser att återkomma med
förslag  till  den  närmare   utformningen   av  det
långsiktiga  energipolitiska  programmet fr.o.m.  år
2005.
Det energipolitiska beslut som  fattades  år  2002
omfattar åtgärder för den fortsatta omställningen av
energisystemet. Beslutet innebar en mer ambitiös och
långsiktig inriktning såväl för främjande av el från
förnybara   energikällor   som   för   åtgärder  för
effektivare energianvändning. Riksdagen  fastställde
bl.a.  målet  att  användningen av el från förnybara
energikällor skall öka med 10 TWh från 2002 års nivå
till år 2010. I maj  2003  infördes  ett kvotbaserat
elcertifikatssystem,  som  ersatte merparten  av  de
tidigare bidragen för att främja  elproduktion  från
förnybara energikällor. Av propositionen framgår att
regeringen planerar för att återkomma till riksdagen
senast  våren 2005 med förslag till åtgärder för att
utveckla elcertifikatssystemet.
De  energipolitiskt   motiverade   internationella
klimatinsatserna  ingår  enligt  regeringen  som  en
viktig  del  i strategin för minskad  klimatpåverkan
från energisektorn. Regeringen konstaterar samtidigt
att genomförandetakten  för dessa åtgärder har varit
lägre  och  försenats  i förhållande  till  vad  som
inledningsvis  förutsattes.  Vidare  gör  regeringen
bedömningen   att    arbetet    med   att   utveckla
Kyotoprotokollets flexibla mekanismer  är  angeläget
och behöver förstärkas.

I  propositionen  redovisas  även att Riksrevisionen
inte  haft  någon  invändning i revisionsberättelsen
för   år  2003  avseende   Energimyndigheten   eller
Affärsverket svenska kraftnät.


Motionerna


Att energiförsörjningen  är  en viktig förutsättning
för konkurrenskraften inom basindustrin,  sägs det i
motion   2004/05:N220   (s).  Energipolitiken  måste
därför se till dels att det  finns  en  tilltro till
energiförsörjningen   på   lång   sikt,   dels   att
energikostnaderna   hålls  på  en  konkurrenskraftig
nivå.  Vidare måste energiproduktionens  beskattning
hanteras  på  ett  sätt  så  att  konsekvenserna för
basindustrin beaktas.

Energifrågans  roll för tillväxten  lyfts  fram  i
motion 2004/05:N262 (s). Motionären menar att det är
angeläget att Sverige, för den fortsatta tillväxtens
skull,   har   en  energipolitik   som   bygger   på
långsiktighet och god energiförsörjning. Detta är en
viktig del för att  få tillväxt och en arbetsmarknad
som inte lämnar någon  utanför.  Om detta begärs ett
tillkännagivande.
Genomförandet   av  en  folkbildningskampanj   för
energisparande förordas  i  motion 2004/05:N273 (s).
Motionären  framhåller  vikten   av  att  mobilisera
enskilda, organisationer och företag  i  arbetet för
att  spara energi. Inför 1980 års folkomröstning  om
kärnkraften gavs studieförbunden möjlighet att satsa
på en  bred  folkbildningskampanj. Det finns nu skäl
att upprepa denna  satsning,  varför  regeringen bör
inbjuda  till en folkbildningskampanj för  ett  ökat
energisparande.
Energipolitikens   betydelse  för  tillväxten  och
utvecklingen  i  Kalmar   län   framhålls  i  motion
2004/05:N312  (s). En av grundförutsättningarna  som
behövs för att  kunna  bygga  upp  och bevara en god
fungerande    verksamhet    är    tillgången    till
kostnadseffektiv  energi.  Insikten  om   att   alla
investeringar och innovationer är nödvändiga för att
Sverige  skall  kunna  ha  den  tillväxt  som  utgör
grunden  för  vår  gemensamma välfärd bör prägla den
svenska energipolitiken, framhåller motionärerna och
föreslår ett tillkännagivande härom.
I motion 2004/05:N337 (s) påtalas vikten av att ta
till  vara  den energi  som  går  till  spillo  från
industrins tillverkningsprocesser.  Motionären menar
att de energisparprogram som ger industrin möjlighet
att  erhålla  en låg beskattning på el  borde  kunna
utvecklas till  ett partnerskap mellan industrin och
energileverantörerna.  Med  riktade möjligheter till
investeringar för att tillvarata  spillvärme  kan en
mycket  gynnsam  utväxling ske till förmån för alla,
sägs det i motionen. Ett sätt är att låta industrins
energisparprogram bestå av avtalade samverkansformer
med den lokala energileverantören och att ett sådant
avtal  utformas så  att  det  ger  möjligheter  till
särskilt gynnsamma investeringsformer.
I  motion   2004/05:N405  (m)  anförs  att  dagens
målflora  på  energiområdet  bör  ersättas  med  två
övergripande mål. För det första att energipolitiken
skall främja en  säker och konkurrenskraftig el- och
energiförsörjning  i hela Sverige. För det andra att
all energiproduktion skall klara högt ställda miljö-
och säkerhetskrav. De  mål för energipolitiken som i
dag gäller är dåligt samordnade  och  det finns även
motsättningar mellan de olika målen som i vissa fall
gör dem oförenliga. Motionärerna framhåller även att
det  är  viktigt  att utvärdera måluppfyllelsen  och
analysera   hur   miljömålen   kan   nås   på   mest
kostnadseffektiva sätt.  Riksdagen bör därför tillse
att regeringen tar initiativ  till en utvärdering av
måluppfyllelsen  och kostnadseffektiviteten.  Vidare
är det av stor vikt  att  det skapas förutsättningar
för investeringar i ökad kraftproduktion. I motionen
sägs   att   en   grundförutsättning    för    ökade
investeringar   är   att   lösa  upp  den  politiska
osäkerheten   på   energiområdet   och   skapa   ett
konsekvent,     lättbegripligt      och      rimligt
energiskattesystem. Det finns heller inga godtagbara
skäl   att   behålla   stora  subventionssystem  för
produktion av viss el, varken  i  form  av  stöd via
statsbudgeten eller genom tvingande subventioner via
elcertifikat.  Statens  stöd  bör  koncentreras till
forskning  på  energiområdet,  särskilt   långsiktig
forskning,  men  även  till information och insatser
som minskar sökkostnader för elkonsumenter eller som
påskyndar spridningen av ny teknik.
Behovet  av  mångfald  på  energimarknaden  och  i
Skånes framtida energiförsörjning  påtalas  i motion
2004/05:N348   (m).   Sydsverige   är   inte  längre
självförsörjande  på el, vilket är en konsekvens  av
den förda energipolitiken.  Motionärerna påpekar att
en  säker  tillgång  på el är en  förutsättning  för
välstånd och välfärd och att höga elpriser och brist
på  el  är  ett hot mot den  sydsvenska  tillväxten.
Vidare sägs att  det  behövs  en  reformering av det
svenska  energiskattesystemet  och  att   det  måste
skapas     långsiktiga     och    konkurrenskraftiga
skatteregler för kraftvärme.
Regeringen  bör enligt vad  som  anförs  i  motion
2004/05:MJ368 (fp)  återkomma  till riksdagen med en
tidsplan  för avvecklingen av Sveriges  beroende  av
fossila  bränslen.   Motionärerna   framhåller   att
samhället  måste  minska  sitt  beroende  av fossila
bränslen för att kunna uppnå miljömässig, social och
ekonomisk  hållbarhet.  Vidare  bör  man  begära  av
regeringen   att  utreda  möjligheten  att  förbjuda
nyproduktion av energianläggningar drivna av fossila
bränslen, med  undantag  för fossilt avfall, och att
ta fram en avvecklingsplan  för fossilt baserade el-
och värmekraftverk.
I  motion  2004/05:N309  (fp)   betonas   att  den
politiska  styrningen  av  energiproduktionen  måste
förändras.  En  rationell energipolitik främjas bäst
genom  en fri energiproduktion  inom  de  ramar  för
hälsa, miljö  och säkerhet som statsmakterna ställer
upp.  Valet  av teknik  för  energiproduktion  skall
således inte styras  genom  politiska  beslut,  utan
konsumentstyrning  och  marknadsekonomi  skall  råda
inom   de  ramar  staten  fastställer.  Det  svenska
energisystemet  bör  successivt  ställas om till att
bli  ekologiskt hållbart. Omställningen  måste  dock
ske med  hänsyn  till Sveriges behov av tillväxt och
ökad sysselsättning.
Även  i  motion  2004/05:N413  (fp)  sägs  att  en
rationell energipolitik  bäst  främjas  genom en fri
energiproduktion. Staten skall ställa krav om hälsa,
säkerhet   och  miljö  och  kontrollera  att  kraven
uppfylls  samt   främja  forskning  och  utveckling.
Staten skall emellertid inte förbjuda någon specifik
teknik  för  energiproduktion   om   den   uppfyller
uppställda miljö- och säkerhetskrav.
Att    alternativ   energi   ges   marknadsmässiga
möjligheter  att  konkurrera  är av stor vikt anförs
det i motion 2004/05:N414 (fp).  Motionärerna  menar
att  forskning  inom  energiområdet  i samverkan med
företagen behöver förstärkas.
Ett riksdagsuttalande om att regeringen  med kraft
skall   driva  frågan  om  minskad  kol-,  gas-  och
oljebaserad  energiproduktion  i  Danmark  begärs  i
motion  2004/05:N421  (fp). Danmarks val att låta de
fossila bränslena dominera landets energiförsörjning
leder till stora utsläpp  av  framför allt koldioxid
som även drabbar Sverige och övriga Europa.
Två  tillkännagivanden  av riksdagen  rörande  hur
regeringen skall agera gentemot EU förordas i motion
2004/05:MJ498  (kd).  För det  första  bör  EU  vara
pådrivande i fusionsforskningen  genom  att medverka
till  ett  snabbt  beslut om lokaliseringen  av  den
internationella   fusionsforskningsreaktorn    ITER.
Byggandet   av   denna   anläggning   måste  snarast
påbörjas, och EU bör hellre vika sig när  det gäller
lokaliseringen av anläggningen än ytterligare dra ut
på  frågan.  För  det  andra bör EU fördubbla stödet
till  energiforskning  på   europeisk   nivå  och  i
samarbete med andra ledande industriländer.
Sveriges energiförsörjning skall, enligt  vad  som
anförs  i motion 2004/05:N410 (kd), tryggas genom en
långsiktig  och  medveten  energipolitik  med  fasta
spelregler, där inhemska förnybara energikällor  och
bränslen  utgör  en  växande  bas. Målet, sägs det i
motionen,   bör   vara   ett  ekologiskt   uthålligt
energisystem   utan   drastiska    prisförändringar,
elbrist  eller  andra  betydande  påfrestningar   på
välfärd och sysselsättning. För att möjliggöra detta
krävs   stora   satsningar  på  energiforskning  och
energiteknisk utveckling.  Vidare påpekas i motionen
att regeringen saknar en samlad klimatpolitisk linje
och  att  stängningen  av  Barsebäck   bidrar   till
växthuseffekten.  För  att  begränsa klimatutsläppen
krävs olika åtgärder inom ramen för samarbetet i EU,
framför  allt insatser för bättre  energihushållning
samt  en  övergång  till  alternativa  energikällor,
främst då förnybara.  Även transporternas roll måste
beaktas. Regeringen bör också vidta åtgärder för att
tillse att elbrist inte uppstår.
I motion 2004/05:U311 (kd) förordas olika insatser
för  det  internationella   miljösamarbetet.  Enligt
motionärerna ligger en viktig  del  av lösningen för
Europas   del   i  gemensamma  satsningar  och   mer
samordning på det energipolitiska området, bl.a. när
det   gäller   energieffektivitet    och   förnybara
energikällor. Vidare bör EU, enligt motionärerna, gå
i spetsen för att skapa en koalition av  likasinnade
länder som vill sätta upp kvantifierbara, tidsbundna
mål  för en ökad användning av förnybar energi,  och
den svenska  regeringen  bör  aktivt  arbeta  för en
sådan utveckling inom EU.
Nytänkande   för   en   realistisk   energipolitik
syftande  till  att  säkra  energiförsörjningen  för
hushållen   och   industrin  till   rimliga   priser
efterlyses i motion 2004/05:N283 (kd). I stället för
att koncentrera debatten  till   produktionsformerna
borde  mer uttalade allmängiltiga mål  eftersträvas.
Enligt motionären  kan  det  handla  om  att ge rätt
incitament   för   investeringar,  om  att  ge  rätt
incitament för att stärka  leveranssäkerheten  av el
och     om     att     harmonisera    energi-    och
miljöbeskattningen  med  vår  omvärld  så  att  lika
konkurrensvillkor  kan  upprätthållas.   Därom   bör
riksdagen göra ett uttalande.
I   motion   2004/05:N355   (kd)   efterlyses   en
energipolitik   som   ger  basindustrin  i  Bohuslän
rimliga villkor. Motionären menar att det är oroande
att Sverige inte har en långsiktig energipolitik som
ger incitament för investeringar  i  ny elproduktion
och att det  finns en majoritet i riksdagen som vill
avveckla  kärnkraften.  Detta är ett hot  mot  såväl
sysselsättningen som välfärden, sägs det i motionen.
För  att  den  svenska  basindustrin  skall  kunna
fortsätta att expandera och  bidra  till den svenska
tillväxten    krävs   en   långsiktig   och   stabil
elförsörjning, anförs det i motion 2004/05:N376 (kd,
m, fp). Riksdagen  bör  därför  samla  sig  kring en
långsiktig energipolitik som ger förutsättningar för
framtida tillväxt och välfärd.
En  förnyad  och modern energipolitik som tar  sin
utgångspunkt i dagens verklighet efterlyses i motion
2004/05:N377 (kd,  m,  fp).  Motionärerna frågor sig
hur länge folkomröstningen om  kärnkraften kan anses
legitim och menar att de folkvalda  måste  ta hänsyn
till   att  väljargruppen  har  förändrats  och  att
opinionsläget  ser  annorlunda  ut.  Forskningen och
diskussionen  därom  bör  föras  utifrån dagens  och
morgondagens förutsättningar, inte  utifrån en oklar
folkomröstning   med  oklara  alternativ   och   ett
otydligt utfall.
Oljeberoendet tas  upp i motion 2004/05:N307 (mp).
Genom   en   relativt   konsekvent    politik    har
oljeförbrukningen  för  uppvärmning  och  el minskat
väsentligt.    Däremot    har    oljeberoendet   och
förbrukningen av olja i transportsektorn förvärrats.
Motionärerna förordar därför ett tillkännagivande om
att  regeringen  skall föreslå tydliga  mål  för  en
minskning av oljeberoendet  och  att planer tas fram
för   att   minska  den  samlade  förbrukningen   av
oljeprodukter  i  alla  sektorer.  Vidare  framhålls
vikten  av forskning om förnybar energi. Det  finns,
enligt  motionärerna,   flera  viktiga  områden  där
Sverige ligger i framkant  och där det finns en stor
potential,  som  t.ex. solceller,  solvärme  och  ny
vindkraftsteknik.   En   satsning   på  miljöteknisk
forskning inom energiområdet skulle bidra  till  att
stärka   Sveriges   konkurrenskraft,   sägs   det  i
motionen.
I  motion  2004/05:N296  (mp)  sägs  att  förnybar
energi  för området uppvärmning och nedkylning  inte
har uppmärksammats  i  tillräcklig utsträckning inom
EU,  samtidigt  som över 40  %  av  medlemsländernas
totala energiförbrukning  kan  hänföras  till  detta
område. Sverige bör därför arbeta för att frågan får
högre  prioritet  inom EU. Fastställande av mål inom
EU för området uppvärmning och nedkylning är viktigt
och ett direktiv med  nationella  åtaganden på samma
sätt  som  för  elområdet  och  transportsektorn  är
rimligt.   Vidare   är  behovet  av  forskning   och
produktutveckling stort, och inom EU bör ett program
tas       fram      som      innehåller       större
demonstrationsanläggningar.  Det är även viktigt att
Sverige  för  egen  del  ökar  insatserna  på  detta
område.
Vikten   av   stabila  villkor  när   det   gäller
omställningen av  energisystemet  påtalas  i  motion
2004/05:N298  (mp)  och motionären menar att Sverige
borde  ta  intryck av Danmark  och  Tyskland.  Dessa
länder har stabila  regler  för dem som investerar i
sol och vind, sägs det i motionen.  I Sverige har vi
arbetat alltför kortsiktigt, vilket inte får privata
investerare att agera. Vidare borde regeringen  låta
en  utredning arbeta fram ett paket med åtgärder som
långsiktigt   kan   skapa   förutsättningar  för  en
omställning  av  det  svenska  energisystemet.   Ett
sådant  arbete  måste  ta hänsyn till att såväl olja
som  kärnkraft  är  att  betrakta   som  kortsiktiga
parenteser   när   det  gäller  energiförsörjningen.
Regeringen  bör  arbeta   med  att  förbättra  såväl
kunskapsunderlaget som villkoren  för alla aktörer i
omställningsarbetet.   Detta   innebär   att   såväl
forskare och produktutvecklare som investerare måste
få  stabila  villkor  under  lång  tid.   Motionären
förordar även ett långsiktigt investeringsstöd  till
ackumulatortankar.

Vissa kompletterande uppgifter


Mål för energipolitiken

Riksdagen  beslutade  våren 2002 om riktlinjerna för
energipolitiken     (prop.     2001/02:143,     bet.
2001/02:NU17). Beslutet  baserade  sig, i likhet med
den  energipolitiska  uppgörelse  som  träffades  år
1997,      på      en     överenskommelse     mellan
Socialdemokraterna,        Vänsterpartiet        och
Centerpartiet.   2002   års  energipolitiska  beslut
innebar, enligt vad som angavs,  en  bekräftelse  på
att 1997 års energipolitiska riktlinjer låg fast.

Målet  för  den svenska energipolitiken är, enligt
vad riksdagen fastställt,  att på kort och lång sikt
trygga tillgången på el och annan energi på gentemot
omvärlden        konkurrenskraftiga         villkor.
Energipolitiken   skall   skapa   villkoren  för  en
effektiv   och  hållbar  energianvändning   och   en
kostnadseffektiv  svensk  energiförsörjning  med låg
negativ  inverkan  på  hälsa,  miljö och klimat samt
underlätta   omställningen   till   ett   ekologiskt
uthålligt  samhälle.  Vidare  skall  energipolitiken
bidra   till   ett   breddat  energi-,  miljö-   och
klimatarbete i Östersjöregionen.

Fossila bränslen

Enligt   de  riktlinjer  för   energipolitiken   som
riksdagen  fastställde  år  2002 bör användningen av
fossila  bränslen  hållas  på  en   låg   nivå,  och
energiförsörjningen   skall  i  ökande  utsträckning
baseras    på    förnybar   energi.    Vidare    bör
energipolitiken bidra  till  att det klimatpolitiska
delmålet för perioden 2008-2012  uppnås (dvs. att de
svenska utsläppen av växthusgaser som ett medelvärde
för perioden skall vara minst 4 % lägre än utsläppen
år  1990)  och att en god grund läggs  för  att  det
långsiktiga  klimatmålet  till  år  2050  kan uppnås
(dvs.   att   år  2050  bör  utsläppen  för  Sverige
sammantaget    vara     lägre     än     4,5     ton
koldioxidekvivalenter  per  år och invånare, för att
därefter  minska ytterligare)  samt  möjliggöra  att
detta  kan  ske   parallellt   med   den   fortsatta
omställningen av energisystemet.

Riktlinjerna   för  energipolitiska  insatser   på
klimatområdet innebär  bl.a.  att  en begränsning av
utsläppen  av  växthusgaser  bör  karakteriseras  av
kostnadseffektiva  insatser  såväl  nationellt   som
internationellt.  Det  betyder  bl.a. att nationella
åtgärder  inom  energiområdet  från   kostnads-  och
effektivitetssynpunkt  bör  vägas mot insatser  inom
andra sektorer. De svenska insatserna skall utformas
med   hänsyn   till   svensk   industri   och   dess
konkurrenskraft,   sysselsättning,    välfärd    och
energiförsörjning.
I  budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr. 21 s.
20) redogörs  för att olja år 1970 stod för drygt 75
% av energitillförseln  i  Sverige  medan andelen år
2003  var 33 %. Motsvarande andel för  kol/koks  och
naturgas år 2003 var 5 % respektive 1,6 %.
Energimyndigheten   har  i  uppdrag  att  göra  en
systematisk uppföljning  av de energipolitiska målen
med hjälp av indikatorer.  I myndighetens rapport om
energiindikatorer   2003   (s.  40)   återfinns   en
redogörelse för användningen  av  fossila bränslen i
förhållande  till  total använd energi.  Myndigheten
konstaterar att de fossila  bränslenas andel minskat
sedan början av 1980-talet. Skillnaden  mellan olika
användarsektorer   är  dock  stor.  Transportsektorn
utnyttjar fortfarande  i  det  närmaste  uteslutande
fossila  bränslen  (bensin,  dieselolja, flygfotogen
etc.) medan elproduktionen i stort  sett är fri från
användningen  av  fossila bränslen. De  områden  där
andelen  fossila  bränslen   minskat   snabbast   är
fjärrvärmeproduktionen   och  servicesektorn.  Ingen
sektor  uppvisar långsiktigt  ökande  andel  fossila
bränslen. Vidare konstateras att fördelningen mellan
de fossila  bränslena  ändrats sedan början av 1980-
talet. Då utgjorde olja  drygt  90 %  av  de fossila
bränslena.   Resten  utgjordes  av  kol.  Naturgasen
introducerades i mitten av 1980-talet och dess andel
av de fossila  bränslena  uppgick  år 2001 till 4 %.
Kolandelen var 11 % år 2001, medan oljans andel hade
minskat till 85 %.

Fusionsexperimentanläggningen ITER

I Europa har fusionsforskning för fredlig användning
pågått  sedan  år  1959  inom  ramen  för   Euratom.
Forskningen  har  även  integrerats  inom  ramen för
gemenskapens  forskningsprogram.  Nästa  steg gäller
byggandet     av     experimentanläggningen     ITER
(International  Thermonuclear Experimental Reactor).
Syftet med ITER är  bl.a.  att  utveckla tekniken så
att   fusionsenergi  kan  bli  en  möjlig   framtida
energikälla,  en  energikälla  som använder väte som
bränsle  och  där energin frigörs  utan  utsläpp  av
koldioxid.  När  det  gäller  placeringen  av  denna
anläggning  har  EU  beslutat  sig  för  att  stödja
kandidaten Frankrike/Spanien. EU står enat bakom det
europeiska förslaget.  Förhandlingar  om  ITER  förs
mellan  Euratom,  Japan,  Kanada,  Ryssland, Förenta
staterna, Kina och Korea (Sydkorea). Förhandlingarna
har  under den senare tiden varit låsta  då  Förenta
staterna och Korea stöder placeringen i Japan, medan
Europa,  Kina  och  Ryssland  anser att anläggningen
skall  byggas  i  Europa. När det  gäller  valet  av
lokaliseringsort   är    den   svenska   regeringens
ståndpunkt  att  beslutet  måste   grundas   på   en
kombination  av  ekonomiska  och  tekniska aspekter,
bl.a.    beräkningar    av    konstruktions-     och
driftskostnader    för    de   olika   alternativen.
Regeringen anser att det är  rimligt  att Europa med
sin   vetenskapliga   kompetens  bör  vara  en   god
kandidat. Regeringen har  vid  upprepade  tillfällen
redogjort  för  sin ståndpunkt inför riksdagens  EU-
nämnd.

Danmarks energisystem

Utskottet  har vid  upprepade  tillfällen  behandlat
(senast i betänkande  2003/04:  NU3) framställningar
om att den svenska regeringen bör driva frågan om en
omställning av det danska energisystemet.  Vid dessa
tillfällen  har  utskottet  avstyrkt motionerna  och
erinrat om att Danmark, liksom  Sverige, är en aktiv
part i det internationella arbetet  med att begränsa
utsläppen av växthusgaser och att utskottet inte ser
någon anledning att ifrågasätta de danska insatserna
för  att  uppfylla åtagandena om utsläppsminskningar
enligt Kyotoprotokollet.

Spillvärme

Med  anledning   av   vad   som   anförs   i  motion
2004/05:N337  (s)  kan  erinras om att regeringen  i
propositionen om program  för  energieffektivisering
(prop.  2003/04:170)  föreslår  att  energiintensiva
företag ges möjlighet att delta i  femåriga  program
för  energieffektivisering.  De deltagande företagen
åtar   sig   att  införa  energiledningssystem   och
genomföra el-effektiviserande  åtgärder i utbyte mot
en nedsättning av skatten på el.  Enligt förslaget i
propositionen skall detta program träda  i kraft den
1  januari  2005.  Ett  enigt utskott har tillstyrkt
förslaget  (bet.  2004/05:NU7),   som   kommer   att
behandlas  av  riksdagen  senare  under hösten 2004.
Vidare  har  Fjärrvärmeutredningen  i   uppdrag  att
analysera    om   det   är   lämpligt   att   införa
tredjepartstillträde   till   fjärrvärmenäten  (dir.
2002:160).        Även       möjligheterna       för
spillvärmeleverantörer att sälja värme, också direkt
till konsument genom att utnyttja distributionsnäten
för fjärrvärme, skall  analyseras.  Uppdraget  skall
slutredovisas senast den 31 mars 2005.

EU och förnybar energi

Beträffande   frågan  om  att  öka  användningen  av
förnybar   energi    inom    EU   kan   nämnas   att
ambitionsnivån   enligt   vitboken    om   förnybara
energikällor (KOM/1997/599) är att andelen förnybara
energikällor av den totala energianvändningen  skall
öka  från 6 % till 12 %. I ett direktiv (2001/77/EG)
om främjande av el från förnybara energikällor anges
det  indikativa   målet   att   elproduktionen  från
förnybara energikällor i EU-15 skall uppgå till 22 %
år  2010.  Även när det gäller transportsektorn  har
mål ställts  upp.  Enligt direktivet (2003/30/EG) om
främjande  av  användningen  av  biodrivmedel  eller
andra förnybara drivmedel har en referensnivå på 2 %
för år 2005 och 5,75 % för år 2010 antagits avseende
energiinnehåll av  på  marknaden  ersatt  bensin och
dieselolja för transporter.

I   maj   2004   presenterade   kommissionen   ett
meddelande  (KOM/2004/336 slutligt) angående andelen
förnybar energi  inom  EU. Kommissionen konstaterade
att det vidtagits en rad  åtgärder  för att nå målet
om  att  12 % av energin skall komma från  förnybara
energikällor  år 2010, bl.a. direktivet om främjande
av el från förnybara  energikällor och direktivet om
kraftvärme (2004/8/EG). Trots detta görs bedömningen
att det krävs ytterligare  åtgärder och förslag till
sådana lämnas även i meddelandet. Kommissionen avser
bl.a.  att  ta fram en handlingsplan  för  biomassa.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet är avsikten
att anta slutsatser vid nästa energiministermöte med
anledning av kommissionens förslag.

Energiforskning

I  några av de  motioner  som  tagits  upp  i  detta
avsnitt   berörs   forskning   och  utveckling  inom
energiområdet.  Denna  fråga  hanteras   även  under
avsnittet  om  mål  för energipolitiken och anslaget
för energiforskning.


Utskottets ställningstagande


Utskottets syn på energipolitikens inriktning ligger
i linje med den som redovisas  i budgetpropositionen
och med vad som har överenskommits  i överläggningar
mellan      regeringen,      Vänsterpartiet      och
Centerpartiet.

Vägledande för energipolitiken  är att den på kort
och  lång  sikt skall trygga tillgången  på  el  och
annan energi  på  villkor  som är konkurrenskraftiga
med   dem   som   gäller  i  omvärlden   i   övrigt.
Energipolitiken  skall   skapa   villkoren   för  en
effektiv   och   hållbar   energianvändning  och  en
kostnadseffektiv  svensk energiförsörjning  med  låg
negativ påverkan på  hälsa,  miljö  och  klimat samt
underlätta   omställningen   till   ett   ekologiskt
samhälle.
I    motioner   från   Moderata   samlingspartiet,
Folkpartiet,  Kristdemokraterna och Miljöpartiet har
kritik framförts  mot  den förda energipolitiken och
hur omställningsarbetet  bedrivs. Utskottet vill med
anledning av dessa motioner  framhålla vikten av ett
fortsatt arbete för en omställning av energisystemet
och  att denna omställning sker  under  tillräckligt
lång  tid   så   att   inte   problem   uppstår  för
sysselsättning, välfärd, konkurrenskraft  och miljö.
Den energipolitiska överenskommelse som träffades år
2002    mellan    regeringen,   Vänsterpartiet   och
Centerpartiet och som  godkänts av riksdagen innebär
ett  gemensamt  ansvarstagande   för   en   fortsatt
omställning   av  det  svenska  energisystemet.  Som
riksdagen  genom   nämnda  beslut  fastställt  skall
Sveriges    elförsörjning    tryggas    genom    ett
energisystem   som   grundas   på  varaktiga,  helst
inhemska   och  förnybara,  energikällor   samt   en
effektiv   energianvändning.    Kärnkraften    skall
ersättas   med  effektivisering  av  elanvändningen,
konvertering    till   förnybara   energislag   samt
miljömässigt     acceptabel     elproduktionsteknik.
Energiförsörjningen   skall  i  ökande  utsträckning
baseras på förnybara energislag.  Detta  återspeglas
även   i   det  av  riksdagen  beslutade  målet  att
användningen av el från förnybara energikällor skall
öka med 10 TWh  från 2002 års nivå till år 2010. För
att detta skall möjliggöras  infördes i maj 2003 ett
system  för  handel  med  elcertifikat.   2002   års
energipolitiska   beslut   innebar  även  omfattande
insatser     för    effektivare    energianvändning.
Tyngdpunkten   i   omställningsarbetet   ligger   på
forskning och utveckling,  och i budgetpropositionen
för  år 2005 föreslås mål och  anslag  för  fortsatt
forskning  och utveckling på energiområdet. I dag är
drygt en tredjedel av den totala energitillförseln i
Sverige baserad  på förnybar energi. Internationellt
sett är detta mycket  högt. Enligt utskottets mening
bör dock visionen vara  att  Sverige  på  lång  sikt
baserar   hela   sin  energitillförsel  på  förnybar
energi.
Det sagda innebär  att  utskottet  inte  delar  de
uppfattningar som framförs i motionerna 2004/05:N405
(m),   2004/05:N309   (fp),  2004/05:N413  (fp)  och
2004/05:N410   (kd)   beträffande   energipolitikens
inriktning och mål.
I flera av de motioner  som  här  behandlas  lyfts
energipolitikens  roll för basindustrin fram. Enligt
utskottets uppfattning  är en god tillgång på energi
till konkurrenskraftiga priser  en  av de viktigaste
förutsättningarna    för   konkurrensförmågan    hos
industrin. I detta sammanhang  vill  utskottet  även
erinra  om att energipolitiken, enligt de riktlinjer
som riksdagen fastställt, skall bidra till att skapa
stabila förutsättningar  för  ett konkurrenskraftigt
näringsliv och en förnyelse och  utveckling  av  den
svenska  industrin.  I  likhet  med vad som anförs i
bl.a. motionerna 2004/05:N220 (s)  och  2004/05:N262
(s)  anser  utskottet  att  det  är  angeläget   att
energipolitiken  utformas på ett sådant sätt att det
finns en tilltro till  energiförsörjningen  på  lång
sikt  och  att  energikostnaderna  hålls  på  en med
omvärlden  konkurrenskraftig  nivå.  Utskottet menar
samtidigt  att  detta  är  i  linje  med  den  förda
politiken  och  att  ett riksdagsuttalande av  detta
skäl kan besparas.
Beträffande vad som  anförs  i motion 2004/05:N273
(s)  om insatser för energisparande  vill  utskottet
erinra  om  2002  års energipolitiska beslut. Enligt
detta beslut bör statens  insatser  inriktas  på att
stödja  den  effektivisering  som  sker  spontant  i
samhället  och  som  en  följd  av  olika styrmedel.
Statens   insatser  utgörs  bl.a.  av  bidrag   till
kommunal    energirådgivning,     utbildning     och
information,  upphandling  av  energieffektiv teknik
samt   provning,   märkning   och  certifiering   av
energikrävande    utrustning.   Någon    ytterligare
satsning därutöver  anser  utskottet  i nuläget inte
motiverad.
I  motion 2004/05:N337 (s) påtalas vikten  av  att
tillvarata den spillvärme som uppkommer i industrins
tillverkningsprocesser.  Utskottet delar motionärens
uppfattning att ett bättre utnyttjande av spillvärme
innebär   hushållning  med  naturresurser   och   en
effektivare  energianvändning. Fjärrvärmeutredningen
(dir 2002:160) har, som tidigare redovisats, bl.a. i
uppdrag att analysera  dels  om  det är lämpligt att
införa  tredjepartstillträde  till  fjärrvärmenäten,
dels  möjligheterna  för spillvärmeleverantörer  att
sälja värme direkt till  konsumenten  genom  att  få
tillträde    direkt    till    nätet    för   själva
distributionen.  Med  hänvisning  till detta  arbete
avstyrks motionen.
När  det  gäller  vad  i  motion 2004/05:N405  (m)
anförs  om behovet av att utvärdera  måluppfyllelsen
och kostnadseffektiviteten  för energipolitiken vill
utskottet     hänvisa     till     det    omfattande
utredningsarbete  som  genomförts under  de  senaste
åren i syfte att belysa  olika  delar av de insatser
som görs. Delar av detta arbete redogörs  även för i
budgetpropositionen.  Enligt  utskottets mening  bör
motionen inte föranleda någon åtgärd från riksdagens
sida.
I  några  motioner berörs beroendet  av  olja  och
andra  fossila  bränslen.  Utskottet  vill  i  detta
sammanhang  påminna  om  att användningen av fossila
bränslen,   enligt  de  riktlinjer   som   riksdagen
fastställt, bör  hållas  på  en  låg  nivå  och  att
energiförsörjningen   i  ökande  utsträckning  skall
baseras på förnybar energi.  I  den  proposition som
riksdagen  här  har  att  behandla  framläggs   även
förslag   om  vägledande  mål  för  användningen  av
biodrivmedel  och  andra förnybara drivmedel, vilket
enligt utskottets mening  bör  ligga i linje med det
motionärerna   efterfrågar.   Till  nämnda   förslag
återkommer utskottet i det följande avsnittet.
Motion   2004/05:N421   (fp),   med   förslag   om
tillkännagivande   rörande   energiproduktionen    i
Danmark, bör avslås av riksdagen med hänvisning till
vad  utskottet  i  sak  anfört när detta förslag vid
tidigare tillfällen framlagts.
I  några motioner har det  argumenterats  för  hur
Sverige  skall  agera  i olika frågor när det gäller
samarbetet   inom   EU.   Utskottet    är   av   den
uppfattningen   att  Sverige  även  fortsättningsvis
skall vara aktivt  i detta arbete. Det innebär bl.a.
att Sverige skall vara  pådrivande i klimatpolitiken
och offensiv när det gäller  att  begränsa utsläppen
av växthusgaser. Vidare bör Sverige,  bl.a.  när det
gäller  handel  med  utsläppsrätter,  verka  för  en
gemensam  politik  med gemensamma styrmedel inom EU.
Tillsammans med andra EU-länder bedriver Sverige ett
målmedvetet     arbete    för     en     effektivare
energianvändning.  Även  detta arbete bör fortsätta.
Motionerna   bör  enligt  utskottets   mening   inte
föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.
När det gäller  vad  i  motion  2004/05:MJ498 (kd)
anförs  om  hur  regeringen skall agera  beträffande
fusionsforskningsanläggningen    ITER    ser    inte
utskottet  det påkallat med ett riksdagsuttalande  i
frågan. Regeringen  har,  som  redovisats, vid flera
tillfällen  redogjort  inför  EU-nämnden   för   den
svenska  hållningen  i  frågan och något avsteg från
det  mandat  som  där  getts   bör   inte   motionen
föranleda.
Med  hänvisning till det anförda avstyrks samtliga
i denna del behandlade motionsyrkanden.

Mål för användningen av biodrivmedel
och andra förnybara drivmedel


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   godkänna   vad   regeringen
föreslår  om  vägledande mål för användningen
av biodrivmedel och andra förnybara drivmedel
och  avslå ett motionsyrkande.  Utskottet  är
positivt  till förslaget och menar att det är
angeläget att  minska  beroendet  av  fossila
bränslen. Jämför reservation 3 (m, fp).

Propositionen


Regeringen  föreslår  att som vägledande  mål  skall
gälla att användningen  av  biodrivmedel  och  andra
förnybara  drivmedel i Sverige fr.o.m. år 2005 skall
utgöra minst  3 %  av  den  totala  användningen  av
bensin  och  diesel för transportändamål beräknat på
energiinnehåll.

Bakgrunden  till  förslaget  är  att  det  i  EG:s
direktiv (2003/30/EG)  om  främjande av användningen
av biodrivmedel eller andra  förnybara drivmedel ges
allmänna   riktlinjer   som   innebär    att   varje
medlemsland  skall sätta nationella, vägledande  mål
för  introduktionen   av   biodrivmedel   och  andra
förnybara drivmedel. Referensnivån är satt  till 2 %
för år 2005 beräknat som andel energiinnehåll  av på
marknaden   ersatt   bensin   och   dieselolja   för
transporter.  I  juli 2003 tillkallade regeringen en
särskild  utredare   (f.d.   generaldirektören  Hans
Sandebring)  med  uppgiften  att   föreslå  mål  och
strategier för en fortsatt introduktion av förnybara
fordonsbränslen.    Utredaren    överlämnade     ett
delbetänkande     (SOU    2004:4)    om    förnybara
fordonsbränslen i januari  2004  med  förslag  bl.a.
till det nationella, vägledande målet för år 2005.
Regeringen   konstaterar   att   användningen   av
biodrivmedlet   etanol   ökar  kraftigt  i  Sverige.
Preliminära   uppgifter   tyder   på   att   andelen
biodrivmedel år 2003 utgjorde  1,3 %  av  den totala
användningen bensin och diesel för transportändamål.
Regeringen  instämmer  i den bedömning som utredaren
gjort att marknadsaktörernas  ambition  för  år 2005
kommer  att vara högre än EU:s referensnivå på  2 %.
För  att  öka   dynamiken   i   processen   föreslår
regeringen  därför  att det nationella målet för  år
2005 sätts till 3 %.  En högre ambitionsnivå för det
nationella vägledande målet  utgör  framför  allt en
signal   till  aktörerna  på  marknaden.  Regeringen
påpekar även att det inte är givet att de alternativ
som sannolikt får störst genomslag fram till år 2005
är de som  på lång sikt är de mest fördelaktiga. Ett
alltför ambitiöst mål på kort sikt skulle kunna leda
utvecklingen i fel riktning.
Vidare sägs  det  i  propositionen att en fortsatt
satsning på forskning och  utveckling  är angelägen.
Regeringen    avser   även   att   verka   för   att
bensinbolagen ökar  antalet  stationer  som erbjuder
alternativa bränslen.

Motionen


Riksdagen   bör  enligt  vad  som  anförs  i  motion
2004/05:N375   (m)   avslå  regeringens  förslag  om
vägledande mål för användningen  av biodrivmedel och
andra  förnybara drivmedel. Motionärerna  menar  att
det är fel  att  ställa upp kvantitativa mål för hur
energiproduktionen   bör   fördelas   mellan   olika
energislag.   Målen   bör  formuleras  i  termer  av
miljöeffekter, och styrmedel  bör utformas därifrån.
Prioriteringen  mellan olika produktionsmetoder  och
energikällor bör  däremot,  inom  ramen  för strikta
miljökrav,  överlåtas  åt  enskilda  människor   och
företag.


Vissa kompletterande uppgifter


I   EG:s   direktiv  (2003/30/EG)  om  främjande  av
användningen  av  biodrivmedel eller andra förnybara
drivmedel föreskrivs i artikel 3 att medlemsstaterna
bör se till att en  minsta  andel  biodrivmedel  och
andra   förnybara   bränslen   släpps  ut  på  deras
marknader och skall fastställa nationella vägledande
mål  för  detta. Vidare anges i artikel  3  att  ett
referensvärde,  beräknat  på  energiinnehållet,  för
dessa mål skall vara 2 % senast den 31 december 2005
respektive 5,75 % senast den 31 december 2010 av all
bensin och diesel för transportändamål som släpps på
medlemsländernas marknader.

Enligt   artikel   7   i   nämnda  direktiv  skall
medlemsstaterna  sätta  i kraft  de  bestämmelser  i
lagar och andra författningar  som är nödvändiga för
att följa direktivet senast den 31 december 2004.
Det  kan  även  erinras  om  att Energimyndigheten
driver  ett  forsknings- och utvecklingsprogram  för
alternativa  drivmedel   under  perioden  2003-2006.
Programmets  övergripande  mål  är  att  långsiktigt
introducera drivmedel med följande  egenskaper:  låg
kostnad/energiekvivalent,  likvärdiga  eller  bättre
emissionsegenskaper   än   dagens   drivmedel,  låga
nettoutsläpp  av  klimatpåverkande  gaser  samt  låg
total   miljöpåverkan  ur  ett  livscykelperspektiv.
Drivmedel  som omfattas av Energimyndighetens övriga
program, dvs.  etanol från skogsråvara, biogas eller
som inkluderas i forskningsprogrammet om energi från
avfall, inkluderas inte i programmet. Den ekonomiska
omfattningen av  programmet  är  totalt  56 miljoner
kronor  under  nämnda period. Energimyndigheten  har
även   tillsammans   med   Vägverket,   Verket   för
innovationssystem   (Vinnova)  och  Naturvårdsverket
lagt   fram  ett  gemensamt   strategidokument   för
introduktion av biodrivmedel på marknaden.

Utskottets ställningstagande


Enligt   förslaget   i   propositionen   skall   som
vägledande    mål    gälla   att   användningen   av
biodrivmedel och andra förnybara drivmedel i Sverige
fr.o.m. år 2005 skall utgöra minst 3 % av den totala
användningen    av    bensin    och    diesel    för
transportändamål beräknat på energiinnehåll.

Som   tidigare   redogjorts    för   åligger   det
medlemsstaterna att fastställa nationella vägledande
mål för att se till att en minsta andel biodrivmedel
och  andra förnybara drivmedel släpps  ut  på  deras
marknader.  Vidare fastställs i direktivet att detta
skall göras senast den 31 december 2004.
Utskottet är positivt till förslaget och menar att
det är angeläget  att  minska  beroendet  av fossila
bränslen. När det gäller att nivån skall sättas till
3 %  har  utskottets  inget  att erinra mot vad  som
anförs i propositionen.
Med  anledning  av  vad  som  förordas   i  motion
2004/05:N375  (m)  vill  utskottet  anföra följande.
Sverige   är,   enligt   utskottets   tolkning    av
direktivet, ålagt att senast den 31 december 2004 ha
infört  nationella  vägledande  mål på detta område.
Att inte göra det skulle enligt utskottets bedömning
strida mot direktivet, något som  i  sin  tur skulle
kunna få vissa följdverkningar.
Utskottet  vill i detta sammanhang även erinra  om
att det under allmänna motionstiden väckts ett antal
motioner om förnybara  fordonsbränslen  som, även om
de  inte  direkt berör det här behandlade förslaget,
har en nära koppling till det nu aktuella förslaget.
Flera  av dessa  motioner  kommer  att  hanteras  av
miljö- och jordbruksutskottet under våren 2005.
Med hänvisning  till  det ovan anförda tillstyrker
utskottet propositionen i  denna  del  och avstyrker
motionen i berörda delar.

Mål för insatserna kring forskning,
utveckling och demonstration på
energiområdet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen   bör   godkänna   vad   regeringen
föreslår    om   mål   för   de   långsiktiga
energipolitiska  insatserna  kring forskning,
utveckling     och     demonstration     inom
energiområdet  och  avslå  mot  detta stående
motionsyrkanden.  Utskottet  menar   att  den
långsiktiga  energiforskningen  måste  drivas
med   tydliga  och  långsiktiga  mål.  Jämför
reservation 4 (m, fp, kd).

Propositionen


Regeringen  föreslår  att  målet  för de långsiktiga
energipolitiska insatserna skall vara  att bygga upp
sådan vetenskaplig och teknisk kunskap och kompetens
inom    universiteten,    högskolorna,   instituten,
myndigheterna och näringslivet  som  behövs  för att
genom  tillämpning  av  ny  teknik  och nya tjänster
möjliggöra   en  omställning  till  ett  långsiktigt
hållbart energisystem  i  Sverige, samt att utveckla
teknik och tjänster som genom svenskt näringsliv kan
kommersialiseras    och    därmed     bidra     till
energisystemets  omställning och utveckling såväl  i
Sverige som på andra marknader.

I propositionen  redogörs  för  att  den särskilde
utredare som regeringen tillkallade för  att granska
och  utvärdera  insatserna inom 1997 års långsiktiga
energipolitiska program  bl.a. påtalat (SOU 2003:80)
att målen för programmet måste göras mer precisa och
uppföljningsbara. Regeringen instämmer till viss del
i  utredarens  bedömning  att   målen   inte   varit
tillräckligt   tydliga.  Samtidigt  kan  man  enligt
regeringens bedömning  inte  bortse  från  ett antal
omständigheter  som  gör  det  svårt att arbeta  med
alltför konkret formulerade mål,  vilka kan motverka
en konstruktiv avvägning mellan olika  intressen och
komma   i  konflikt  med  verksamhetens  långsiktiga
karaktär.
Enligt     regeringen     skall     tydliga    och
uppföljningsbara mål säkerställa att resurserna inom
de  statliga  insatserna för att främja utvecklingen
av  teknik för framtidens  energisystem  används  på
bästa   sätt.   Målen   skall   styra  verksamhetens
inriktning och syfte men lämna utrymme för ansvariga
myndigheter     att     utforma     strategi     och
verksamhetsplanering     för     ett    konstruktivt
genomförande.
För  att  konkretisera insatserna  och  prioritera
mellan   olika   möjliga   områden   behövs   enligt
regeringen  ett  antal  operativa delmål. Regeringen
anser att Statens energimyndighet  bör ges i uppdrag
att  konkretisera  de  övergripande  målen   på  mer
verksamhetsnära  nivå  och  lämna  ett  sammanhållet
förslag  till  mätbara mål och indikatorer  som  kan
användas  för  att  kvantitativt  eller  kvalitativt
följa upp insatserna.
I propositionen  (s.  55) meddelar regeringen även
sin  avsikt  att  återkomma  med  förslag  till  den
närmare    utformningen     av    det    långsiktiga
energipolitiska programmet.

Motionen


I  motion  2004/05:N375 (m) förordas  att  riksdagen
skall  avslå  regeringens  förslag  om  mål  för  de
långsiktiga  insatserna  kring forskning, utveckling
och   demonstration   inom   energiområdet.   Enligt
motionärerna  bör  all energiproduktion  klara  högt
ställda miljö- och säkerhetskrav  i enlighet med den
generella miljöpolitiken. Målet för  insatser  kring
forskning   och   utveckling  på  energiområdet  bör
utformas utifrån dessa  övergripande  mål.  Om detta
bör  riksdagen  göra  ett  uttalande föreslås det  i
motionen. Vidare begärs ett tillkännagivande rörande
inriktningen av verksamheten.


Vissa kompletterande uppgifter


Budgetpropositionen för år 2005

Under    rubriken    Analys    och   slutsatser    i
budgetpropositionen för år 2005  (utg.omr. 21 s. 82)
redogör  regeringen  för  att  de  förändringar  som
föreslås beträffande det långsiktiga energipolitiska
programmet    syftar   generellt   till   en    ökad
prioritering och  koncentration  av  resurserna samt
till  att  öka  ambitionsnivån  när  det gäller  att
omsätta     resultaten    från    forsknings-    och
utvecklingsinsatserna     på     energiområdet     i
kommersiella  produkter,  som  kan  bidra till såväl
omställningen  till  ett  hållbart energisystem  som
till Sveriges ekonomiska tillväxt.  Vidare  sägs att
regeringen  anser  det fördelaktigt att ett kommande
program  får  löpa  under   relativt  många  år  och
föreslår    därför    att   fortsatta    långsiktiga
energipolitiska insatser  skall  genomföras under en
ny  etapp  om  sju  år,  under  perioden  2005-2011.
Regeringen  ser även möjligheter att  genom  en  mer
fokuserad   prioritering    öka    utnyttjandet   av
resurserna.   Resursbehovet  för  insatserna   kring
forskning,   utveckling    och    demonstration   på
energiområdet beräknas till 440 miljoner  kronor per
år,  eller  totalt  3 080  miljoner kronor för  hela
sjuårsperioden. Därtill sägs  att  regeringen  avser
att   återkomma   om  den  närmare  utformningen  av
fortsatta långsiktiga energipolitiska insatser under
perioden 2005-2011.

Om 1997 års långsiktiga
energiomställningsprogram

Genom  1997 års energipolitiska  beslut  antogs  ett
program  för ett ekologiskt och ekonomiskt uthålligt
energisystem (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97: NU12).
Totalt  anvisades   drygt  9  miljarder  kronor  för
omställningsprogrammet.    Programmet    indelas   i
energipolitiska åtgärder på kort sikt, åtgärder  för
ett    långsiktigt   uthålligt   energisystem   samt
energipolitiskt  motiverade klimatinsatser. För 1997
års  långsiktiga  energipolitiska  program  avsattes
drygt 5,6 miljarder kronor under sju år (1998-2004),
fördelat   på  stöd  till   energiforskning   (2 800
miljoner  kronor),  energiteknikstöd  (870  miljoner
kronor),  introduktion  av  ny  energiteknik  (1 610
miljoner  kronor)  samt  energipolitiskt  motiverade
klimatinsatser (350 miljoner kronor).

Målet för  satsningen på forskning, utveckling och
demonstration   av   energiteknik   är   att   sänka
kostnaderna  för  och  introducera  ny  energiteknik
baserad på förnybara energislag. Ambitionen  är  att
under  de närmaste tio till femton åren kraftigt öka
el-    och    värmeproduktionen    från    förnybara
energikällor och utveckla kommersiellt lönsam teknik
för energieffektivisering. De övergripande målen för
energiforskningen  är att bygga upp vetenskaplig och
teknisk kunskap och kompetens inom universiteten och
högskolorna samt i näringslivet  för  utveckling och
omställning   av   energisystemet  i  enlighet   med
riksdagens energipolitiska beslut.

LångEn-utredningen

Den  utredning  som  regeringen   tillsatte  om  det
långsiktiga  energipolitiska  programmet   (särskild
utredare:  direktör  Peter  Nygårds) presenterade  i
augusti  2003  sin  slutrapport  om  energirelaterad
forskning, utveckling  och  demonstration, EFUD - en
del i omställningen av energisystemet (SOU 2003:80).
I rapporten sägs det inledningsvis  att mycket talar
för att det i 1997 års energipolitiska beslut fästes
för    stor    tilltro    till    möjligheten    för
energirelaterad     forskning,     utveckling    och
demonstration   att   driva   på  omställningen   av
energisystemet. Såväl forskning  och  utveckling som
omställningen av energisystemet tar tid,  sägs  det.
Förväntningarna  på  vad  som  kan  åstadkommas  med
satsningar  på forskning och utveckling måste därför
vara rimliga. På åtminstone 10-20 års sikt har andra
samhälleliga  styrmedel  med  syfte  att bl.a. skapa
incitament   för   investeringar   (såsom   skatter,
allmänna ramvillkor för företagare, olika former  av
stöd  etc.)  större  betydelse  för omställningen av
energisystemet   enligt   utredningens    bedömning.
Sammantaget  menar  utredningen  att  insatser   för
forskning,  utveckling och demonstration visserligen
utgör en viktig  förutsättning för att möjliggöra en
långsiktig omställning  av  energisystemet  men  att
dessa  insatser  inte  kan utgöra den primära motorn
för  omställningen.  Utifrån   detta  antagande  har
utredningen   valt   att  anlägga  två   perspektiv,
nämligen dels att mer  avgränsat värdera de insatser
som gjorts och styrningen av dessa samt bedöma vilka
förbättringar som kan göras, dels att med ett vidare
perspektiv analysera vad  som krävs för att uppnå en
mer genomgripande omställning av energisystemet.

Analysen   av   de  satsningar   som   gjorts   på
energirelaterad    forskning,     utveckling     och
demonstration i 1997 års långsiktiga energipolitiska
program   görs   utifrån  inriktning,  kvalitet  och
relevans, organisation,  programmens  administration
samt    programmens    måluppfyllelse.   Beträffande
måluppfyllelsen för 1997 års energipolitiska program
menar utredningen att målen  till stor del kan sägas
ha  uppfyllts. Verksamheten inom  programmet  bedöms
vara  av  rimlig  kvalitet  och  relevans. Samtidigt
menar utredaren att det finns fog  för att hävda att
programmet  har bidragit till att sänka  kostnaderna
för  och  introducera  ny  energiteknik  baserad  på
förnybara energislag, att bygga upp vetenskaplig och
teknisk kunskap och kompetens inom universiteten och
högskolorna  samt  i näringslivet, att skapa stabila
förutsättningar    för     ett    konkurrenskraftigt
näringsliv, och en förnyelse  och  utveckling av den
svenska  industrin samt ett breddat energi-,  miljö-
och  klimatsamarbete  i  Östersjöregionen.  Däremot,
påpekas  det,  har  inte  energirelaterad forskning,
utveckling och demonstration  i 1997 års långsiktiga
energipolitiska program i någon  större utsträckning
bidragit  till  Sveriges möjligheter  att  under  de
närmaste tio till  femton  åren kraftigt öka el- och
värmeproduktionen  från förnybara  energikällor  och
utveckla    kommersiellt     lönsam    teknik    för
energieffektivisering. Det framhålls  dock att målen
överlag är oskarpt formulerade och därför  svåra att
följa upp.

Tidigare utskottsbehandling

Det  kan erinras om att utskottet, i samband  med
att  bedömningar   lämnats   rörande  regeringens
resultatredovisning i budgetpropositionen,  gjort
vissa  påpekanden  när  det  gäller målen för det
långsiktiga energipolitiska programmet,  bl.a.  i
betänkandena  2001/02:NU3 (s. 18) och 2002/03:NU3
(s.   19).  I  förstnämnda   betänkande   anförde
utskottet följande.
Ett långsiktigt uthålligt energisystem är den del
av programmet  som  är  inriktad på forskning och
introduktion    av    ny    energiteknik    under
sjuårsperioden  1998-2004. I propositionen  finns
inga närmare, specificerade  mål angivna för vare
sig  energiforskningen, energiteknikstödet  eller
introduktion  av  ny energiteknik. Resultatet för
de tre områdena redovisas i form av anslagsutfall
och indikatorer för  verksamhetens  kvalitet  och
relevans.
Utskottet  kan  konstatera  att ett stort antal
forsknings-  och  teknikutvecklingsprojekt  är  i
gång,  och  att  även   nivån   på  näringslivets
deltagande kan anses vara tillfredsställande. Det
handlar om ett långsiktigt arbete,  vars resultat
inte kan avläsas i närtid. Samtidigt  gäller  att
programmet   nu  pågått  i  snart  fyra  år,  och
sannolikt börjar  det snart bli möjligt att se på
utfallen av projekten. Cirka 1,8 miljarder kronor
har betalats ut till energiforskning och insatser
för energiteknik sedan  år  1998,  och  en större
fokusering på resultaten måste nu påbörjas.  Även
här är det önskvärt - särskilt med hänsyn till en
eventuell  fortsättning  av  programmen  - att en
ökad  konkretion  ges  för målsättningen för  det
långsiktiga  programmet,   och   att   specifika,
uppföljningsbara     mål     sätts     upp    för
energiforskningen,     energiteknikstödet     och
introduktion av ny energiteknik. En god grund för
en  sådan  förhöjd  ambitionsnivå  finns,  enligt
utskottets  mening,  i det omfattande metodarbete
som pågått under de senaste  åren  och  som bl.a.
har  redovisats  i rapporten Plan för uppföljning
och  utvärdering  av   1997  års  energipolitiska
program  (Ds 2000:14). En  sådan  precisering  är
också  viktig  inför  de  ställningstaganden  som
planeras   till  våren  2002  om  ett  eventuellt
fortsatt energipolitiskt omställningsprogram.

I det andra, tidigare angivna betänkandet, hänvisade
utskottet till  vad  som  anförts vid föregående års
behandling och att det förutsatte  att  de framförda
synpunkterna  iakttogs av regeringen. Vidare  utgick
utskottet ifrån att de synpunkter som framförts även
beaktades inom  ramen  för  den utredning regeringen
tillsatt   för   att   se   över   det   långsiktiga
energipolitiska programmet.


Utskottets ställningstagande


Enligt  regeringens förslag skall två  övergripande,
separata   men   samverkande,    mål  gälla  för  de
långsiktiga   energipolitiska   insatserna.   Liksom
regeringen anser utskottet att det  är angeläget med
tydliga och uppföljningsbara mål för att säkerställa
att resurserna inom de statliga insatserna  för  att
främja   utvecklingen   av   teknik  för  framtidens
energisystem  används  på bästa  sätt.  Målen  måste
utformas så att de styr verksamhetens inriktning och
syfte men lämnar utrymme  för  ansvariga myndigheter
att  utforma  strategi och verksamhetsplanering  för
ett konstruktivt  genomförande.  Utskottet anser att
de av regeringen föreslagna målen  svarar  mot dessa
kriterier. Därtill är utskottet av den uppfattningen
att  de  föreslagna  målen  ligger  i  linje med det
övergripande  målet  för verksamhetsområdet  Politik
för ett uthålligt energisystem, nämligen att energin
skall användas så effektivt  som  möjligt med hänsyn
tagen till alla resurstillgångar.

Utskottet delar även den i propositionen framförda
uppfattningen  att  det  behövs ett antal  operativa
delmål   för   att   konkretisera   insatserna   och
prioritera mellan olika  områden.  Den utredning som
regeringen tillsatte för att granska  och  utvärdera
insatserna  inom  1997  års  energipolitiska program
konstaterade (SOU 2003:80) att  målen för programmet
var formulerade på en hög abstraktionsnivå  och  att
dessa    mål    måste    göras   mer   precisa   och
uppföljningsbara. Utredningen  menade därför att det
fortsatta arbetet med att utveckla  målen  bör ske i
en   stegvis   process.   I   huvudsak  bör,  enligt
utredningens  mening,  denna  process   omfatta  att
regeringen  först definierar de övergripande  målen,
vartefter  Energimyndigheten   ges   i  uppdrag  att
konkretisera vad detta bör innebära för målen på mer
verksamhetsnära nivå, och regeringen slutligen  slår
fast  den  sammanhållna målhierarkin. Som redogjorts
för har även utskottet, i samband med bedömningar av
regeringens resultatredovisningar, framhållit att en
ökad konkretion när det gäller målsättningen för det
långsiktiga  programmet är viktigt och att specifika
uppföljningsbara  mål  bör  sättas upp. Utskottet är
därför  positivt till att regeringen  avser  att  ge
Energimyndigheten  i  uppdrag  att  konkretisera  de
övergripande  målen  på  en mer verksamhetsnära nivå
och lämna ett sammanhållet  förslag till mätbara mål
och indikatorer som kan användas  för  att följa upp
insatserna.  Utskottet  förutsätter  att  regeringen
håller  riksdagen  informerad  om  hur  detta arbete
fortskrider. I detta sammanhang vill utskottet  även
understryka  vikten av att dessa mål och indikatorer
på   ett   tydligt    sätt    återspeglas    i   den
resultatredovisning    och   resultatbedömning   som
regeringen framgent avlämnar i budgetpropositionen.
Utan att här närmare gå  in  på  inriktningen  för
insatserna   vill   utskottet   ändock  markera  sin
inställning  i  frågan. En successiv  avveckling  av
kärnkraften förutsätter  forskning,  utveckling  och
demonstrationsinsatser   på   energiområdet.  Enligt
utskottets   uppfattning   måste   den   långsiktiga
energiforskningen drivas med tydliga och långsiktiga
mål.  Utskottet vill här även betona  betydelsen  av
att de  resurser  som avsätts för dessa insatser får
en starkare fokusering,  och  att  de  i första hand
riktas   in   på   att   stödja   omställningen   av
energisystemet  och  den  fortsatta  utvecklingen av
energimarknaderna.
I  likhet  med  vad som sägs i budgetpropositionen
anser utskottet det  fördelaktigt  om  det  kommande
programmet   får   löpa  under  relativt  många  år.
Inriktningen  bör  därför   vara  att  de  fortsatta
långsiktiga energipolitiska insatserna, med start år
2005, skall genomföras under en ny etapp om sju år.
Med  det  sagda tillstyrker utskottet  regeringens
förslag  om  mål  för  insatserna  kring  forskning,
utveckling och  demonstration  på  energiområdet. De
mot förslaget stående motionsyrkandena avstyrks.

Kärnkraft


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå motioner med bl.a.  krav
på  att  beslutet  om  kärnkraftsavvecklingen
skall upphävas, att Barsebäcks första reaktor
skall   återstartas    och   att   lagen   om
kärnkraftens  avveckling   skall   avskaffas.
Utskottet  hänvisar  till  de riktlinjer  som
fastställts  och de beslut riksdagen  fattat.
Jämför reservationerna  5  (m,  fp, kd) och 6
(mp).
Riksdagen  bör avslå motioner med  krav  på  en  förnyad
folkomröstning rörande kärnkraften. Utskottet
hänvisar     till     den     energipolitiska
överenskommelse    som   träffats   och   vad
riksdagen      har      beslutat.      Jämför
reservationerna 7 (m, fp), 8 (kd) och 9 (mp).
Riksdagen bör avslå motionsyrkanden  om  att  förbudet i
den  s.k.  kärntekniklagen  mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer      skall     avskaffas.
Utskottet     står    fast    vid    tidigare
ställningstaganden   i  denna  fråga.  Jämför
reservation 10 (m, fp).
Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden om att förbudet
i  nyssnämnda  lag  mot  vissa   förberedande
åtgärder    i    syfte    att    uppföra   en
kärnkraftsreaktor  skall upphävas.  Utskottet
hänvisar till vad det gett uttryck för vid de
tidigare tillfällen frågan behandlats och ser
för  närvarande inget  skäl  för  ett  ändrat
ställningstagande     i     frågan.    Jämför
reservation 11 (m, fp, kd).
Riksdagen bör därtill avslå vissa övriga motionsyrkanden
rörande kärnkraften, bl.a. om  att  det skall
vara  Statens  kärnkraftinspektion  och  inte
regeringen som prövar frågor om tillstånd för
höjning  av  den  termiska  effekten.  Jämför
reservation 12 (m, fp, kd).

Motionerna


I     motion    2004/05:N425    (s)    begärs    ett
tillkännagivande  om  att  tillståndsprövningen  för
höjningen  av  termisk  effekt vid kärnkraftverk bör
förenklas. En ansökan om  höjning  av  den  termiska
effekten vid ett kärnkraftverk prövas för närvarande
av regeringen efter det att ansökan beretts och  ett
särskilt     yttrande    upprättats    av    Statens
kärnkraftinspektion   (SKI).   I   linje   med   vad
Miljöbalkskommittén    har    föreslagit    i   sitt
delbetänkande  om en effektivare miljöprövning  (SOU
2003:124) rörande  förenkling och effektivisering av
tillståndsprocessen  beträffande  vissa verksamheter
som  skall  prövas  enligt miljöbalken,  bör  enligt
motionären även prövningen  av  ansökan om tillstånd
för   höjning   av   den   termiska   effekten   vid
kärnkraftverk   helt  förbehållas  SKI.  Myndigheten
innehar redan den  särskilda  kunskap  i  frågan som
krävs   och   torde   vara   bäst  lämpad  att  göra
erforderliga avvägningar vid prövning av en ansökan,
hävdas det.

Riksdagens  beslut  om  en förtida  avveckling  av
kärnkraften bör rivas upp enligt  vad  som  anförs i
motion    2004/05:N405    (m).    Varje    slag   av
kraftproduktion  har sina för- respektive nackdelar,
sägs  det i motionen.  Om  man,  liksom  regeringen,
anser  att   kärnkraftens  nackdelar  inte  går  att
bemästra  borde   alla   svenska  reaktorer  stängas
snarast.  Om man å andra sidan,  anför  motionärerna
instämmande, anser att dessa nackdelar är hanterbara
är det logiskt att dra nytta av kärnkraften så länge
den  med  uppfyllda   säkerhetskrav   är  ekonomiskt
lönsam.  Ovanstående  innebär även att de  politiska
hindren  för  en  återstart   av  Barsebäcks  första
reaktor tas bort. Vidare bör riksdagen verka för att
upphäva lagen om kärnkraftens avveckling. I motionen
pläderas  även  för att bestämmelserna  i  den  s.k.
kärntekniklagen  om   förbud   mot   uppförande   av
kärnkraftsreaktorer  (5 a §) och om förbud mot vissa
förberedande  åtgärder   i   syfte  att  uppföra  en
kärnkraftsreaktor (6 §) bör upphävas.
I    motion   2004/05:K294   (m)   föreslås    ett
riksdagsuttalande   om   en   förnyad   prövning  av
kärnkraftens    ställning    genom    att    en   ny
folkomröstning    hålls   i   frågan.   Motionärerna
framhåller att det nästan gått ett kvartssekel sedan
folkomröstningen om kärnkraften ägde rum och att det
finns en osäkerhet  i  hur  beslutet  skall  tolkas.
Därtill    har   väljarkåren   genomgått   betydande
förändringar.  Uppskattningsvis har 2,5 miljoner nya
väljare  tillkommit   och   1,5   miljoner   väljare
försvunnit  genom  att  de avlidit. Det är angeläget
att de nya väljargrupperna  får  möjlighet  att avge
sin syn på frågan, sägs det i motionen.
Även  i  motion 2004/05:K341 (m) förordas, utifrån
ett liknande  resonemang,  en  förnyad  prövning  av
kärnkraften.  Ett  tillkännagivande  av riksdagen om
detta förordas av motionärerna.
I  motion 2004/05:N203 (m) föreslås att  riksdagen
skall besluta att upphäva 6 § kärntekniklagen.
Att  6  §  kärntekniklagen skall upphävas förordas
även i motion  2004/05:  N251  (m). Motionären menar
att denna bestämmelse inte fyller  någon funktion då
det  av  5  § i samma lag framgår att tillstånd  att
uppföra en kärnkraftsreaktor  inte får meddelas. Ett
avskaffande av bestämmelsen skulle  även  möjliggöra
uppförandet  av  en  anläggning  för destruktion  av
radioaktivt avfall i Sverige.
I  motion  2004/05:N348 (m) anförs  att  1997  års
energipolitiska   uppgörelse   bör   rivas  upp  med
innebörden att Barsebäcks första reaktor  åter tas i
drift  och att Barsebäcks andra reaktor inte  stängs
av i förtid.
Ett tillkännagivande om att stoppa avvecklingen av
kärnkraften,  återstarta  den  avställda  reaktorn i
Barsebäcksverket     och    upphäva    förbudet    i
kärntekniklagen  mot nybyggnation  av  kärnkraftverk
föreslås i motion 2004/05:N242 (fp).
Att  kärnkraften  bör  utnyttjas  under  hela  sin
tekniska  och  ekonomiska  livslängd  pläderas för i
motion  2004/05:N309  (fp). Motionärerna  menar  att
reaktorer  skall  stängas   först   när  en  behörig
myndighet  konstaterar att de inte längre  uppfyller
gällande säkerhets- och miljökrav. Politiker är inte
bäst på att avgöra när en stängning skall äga rum. I
motionen förordas även att Barsebäcks första reaktor
tas i bruk igen  så  snart  som  möjligt.  Den  till
hälften genomförda avvecklingen av kärnkraftverket i
Barsebäck  har  bidragit  till  effektproblem  under
vintrarna  och  till  en  betydande  osäkerhet  inom
industrin beträffande den framtida tillgången på el.
Därtill  föreslås  tillkännagivanden om att lagen om
kärnkraftens avveckling  bör avskaffas och att såväl
5 a § som 6 § i kärntekniklagen bör upphävas. Vidare
begärs ett tillkännagivande om att möjligheterna att
utnyttja  värmen  i kärnkraftverkens  kylvatten  för
t.ex. fjärrvärme till  närliggande  bostäder närmare
bör utredas.
I motion 2003/04:MJ66 (fp) förordas  att riksdagen
bör medge att den avstängda reaktorn i Barsebäck får
startas  om  och  att  ytterligare  en  reaktor  får
uppföras i anslutning till de befintliga reaktorerna
i  Ringhals.  Därtill  föreslås att riksdagen  skall
besluta  att  upphäva  5 a §   och   6 §   lagen  om
kärnteknisk verksamhet.
En rimlig svensk energipolitik borde innebära  att
vi använder våra kärnkraftsreaktorer så länge det är
tekniskt möjligt och att vi öppnar upp för byggandet
av  nya  reaktorer,  sägs  det i motion 2004/05:N415
(fp). Detta skulle medföra vinster  för såväl miljön
som  för  tillväxten  och  välfärden. Riksdagen  bör
därför  upphäva  den  särskilda   lagen  om  förtida
avveckling  av  kärnkraften  och  låta   reaktorerna
drivas  så  länge de uppfyller lagens säkerhetskrav.
Vidare bör riksdagen  upphäva det s.k. tankeförbudet
(6 §) i kärntekniklagen.
Att beslutet om avvecklingen  av  Barsebäck  skall
rivas  upp  och att den redan stängda reaktorn skall
återstartas förordas  också  i  motion  2004/05:N420
(fp).   Staten   bör   även   medge   att  en  femte
kärnkraftsreaktor får uppföras i Ringhals  i stället
för  ett  nytt  oljekraftverk i Stenungsund och  ett
nytt  gaskraftverk   i   Malmö,   vilka  skulle  öka
koldioxidutsläppen med nästan 4 miljoner ton per år.
Vidare   anförs  att  förbudet  mot  forskning   och
planering  av  ny kärnkraft i Sverige förhindrar att
ny, viktig kunskap  genereras  inom landet samt våra
möjligheter  att utvärdera internationell  forskning
på området.
Ett riksdagsuttalande  när  det gäller kärnkraften
föreslås  i  motion  2004/05:  N410   (kd).   Enligt
motionärerna bör det i prövningen av villkoren inför
en  stängning  av  Barsebäcks  andra reaktor ingå en
ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys  och
en  samhällsekonomisk  analys.  Så  har  inte  varit
fallet  när riksdagen vid tidigare tillfällen prövat
frågan  om   en  stängning,  sägs  det  i  motionen.
Riksdagen bör  även  besluta  att  upphäva  det s.k.
tankeförbudet (6 §) i kärntekniklagen.
I motion 2004/05:N276 (kd, m) anförs att Barsebäck
2   inte  bör  stängas  innan  det  finns  annan  ny
produktionskapacitet   i   tillräcklig   omfattning.
Energiomställningen har inte kunnat genomföras i den
takt  som  1997 års energiöverenskommelse förutsatte
och forskningen har heller inte lett fram till några
egentliga alternativ.  Motionärerna  framhåller även
att  de  tidigare  motioner de avgett rörande  detta
ärende inte har behandlats  i  sak utan viftats bort
med gällande beslut och pågående förhandlingar om en
kärnkraftsavveckling.
Ett tillkännagivande av riksdagen  om  att statens
förhandlingar  med  kärnkraftsindustrin snarast  bör
avslutas  förordas  i  motion   2004/05:N307   (mp).
Motionärerna    menar    att   dessa   förhandlingar
förhindrar    en    företagsekonomiskt     motiverad
nedläggning  av  reaktorerna.  Medan förhandlingarna
pågår har kraftföretagen allt intresse  av att hålla
alla reaktorer igång.

Vissa kompletterande uppgifter


Om kärnkraftens avveckling

Enligt   1997   års  energipolitiska  beslut  (prop.
1996/97:84,  bet.   1996/97:NU12)   skall   de   två
kärnkraftsreaktorerna  i Barsebäck - varav den andra
under  vissa  villkor  -  ställas   av.  Det  beslut
riksdagen  tog  våren 2002 (prop. 2001/02:143,  bet.
2001/02:NU17) innebar,  enligt  vad  som  angavs, en
bekräftelse   på   att   1997   års  energipolitiska
riktlinjer låg fast.

Den 30 november 1999 stängdes den  första reaktorn
i Barsebäck. Den andra reaktorn skulle  enligt  1997
års  energipolitiska  beslut  ställas  av före den 1
juli 2001. Ett villkor för stängningen är  dock  att
bortfallet  av  elproduktion  kan  kompenseras genom
tillförsel    av   ny   elproduktion   och   minskad
elanvändning. Vidare  får  stängningen  inte medföra
påtagligt  negativa  effekter  i  fråga om elpriset,
tillgången på el för industrin, effektbalansen eller
miljön  och  klimatet. Regeringen redovisade  hösten
2000 i en skrivelse  (skr. 2000/01:15) sin bedömning
att riksdagens villkor  inte  var  uppfyllda  för en
stängning av den andra reaktorn i Barsebäck före den
1  juli  2001. Regeringen bedömde emellertid att  en
stängning   skulle   kunna  genomföras  senast  före
utgången  av  år  2003 efter  det  att  erforderliga
åtgärder    fått    genomslag.    Riksdagen    (bet.
2000/01:NU3)  instämde   i   regeringens  bedömning.
Regeringen  redovisade  hösten  2001   ånyo   i   en
skrivelse  (skr.  2001/02:  22)  sin  bedömning. Den
förnyade prövning som regeringen låtit göra under år
2001  visade att förutsättningarna för en  stängning
inte hade  förändrats  sedan  prövningen året innan.
Även denna gång delade riksdagen (bet. 2001/02: NU3)
regeringens bedömning.
Våren 2002 meddelade regeringen  sin avsikt (prop.
2001/02:143)  att  söka  nå  en överenskommelse  med
industrin om en långsiktigt hållbar  politik för den
fortsatta  kärnkraftsavvecklingen  och omställningen
av energisystemet. Regeringen beslutade  i juni 2002
att  utse  en  förhandlingsman  (generaldirektör  Bo
Bylund)  med uppdrag att för statens  del  genomföra
överläggningar  med  industrin i syfte att förbereda
en sådan överenskommelse.
Regeringen presenterade våren 2003 en ny bedömning
(prop. 2002/03:85) avseende villkorsuppfyllelsen för
en  stängning  av den andra  reaktorn  i  Barsebäck.
Enligt regeringens  bedömning  var  inte  riksdagens
villkor  för  en  stängning  helt uppfyllda när  det
gällde  effektbalanssituationen   och   påverkan  på
miljön  och  klimatet.  Vidare ansåg regeringen  att
frågan om stängningen av  Barsebäck  2  bör hanteras
tillsammans   med   förhandlingarna   om  de  övriga
kvarvarande     reaktorerna     och     frågan    om
energiomställningen i sin helhet. Möjligheterna till
en snabb stängning av Barsebäck 2 inom ramen  för en
förhandlingslösning    skulle    särskilt    prövas.
Regeringen  beslutade  i  mars  2003 om ett särskilt
tilläggsuppdrag till förhandlingsmannen i denna del.
En särskild redovisning avseende  Barsebäck 2 skulle
lämnas senast den 30 april 2004.
Riksdagen beslöt i juni 2003 (bet. 2002/03:NU11) i
enlighet  med  regeringens  uppfattning.   Samtidigt
gjorde  riksdagen ett uttalande om att det bör  vara
regeringen   som   på  grundval  av  den  eventuella
överenskommelsen som  uppnås  i  förhandlingarna med
kraftindustrin, eller i annat fall  i  enlighet  med
lagen  om  kärnkraftens  avveckling,  avgör  när  en
stängning   av  Barsebäck  2  är  möjlig.  Riksdagen
framhöll emellertid  att  de av riksdagen uppställda
villkoren  för  en  stängning   alltjämt  gäller.  I
reservationer (m, fp; kd; mp) framförde  företrädare
för   dessa   partier  sin  syn  på  stängningen  av
Barsebäck 2.
I    början    av   oktober    2004    överlämnade
förhandlingsmannen   en  rapport  om  den  fortsatta
omställningen  av  energisystemet  (N2002/11872/ESB)
till dåvarande näringsminister  Leif  Pagrotsky. Det
konstaterades      i     rapporten     att     någon
förhandlingslösning     inte    kunnat    nås    med
kärnkraftsföretagen och att  förhandlingsmannen inte
bedömde   det   meningsfullt   att   fortsätta   med
förhandlingarna.  I rapporten framhålls  att  dagens
kärnkraftsberoende  inte är långsiktigt hållbart och
att  en omställning till  ett  långsiktigt  hållbart
energisystem   tar   tid.   Vidare   sägs   det  att
kärnkraftsföretagens ansvar för olyckor bör skärpas.
Den  socialdemokratiska  regeringen, Centerpartiet
och Vänsterpartiet presenterade  kort  därefter  ett
dokument   med   en   strategi   för  den  fortsatta
avvecklingen   av  kärnkraften.  Enligt   dokumentet
(daterat   2004-10-04)    måste    avvecklingen   av
kärnkraften ske på ett ansvarsfullt och kontrollerat
sätt  och utbyggnaden av ny elproduktion  måste  ske
kontinuerligt så att svensk industri och samhället i
övrigt    tillförsäkras    el   på   internationellt
konkurrenskraftiga villkor.  Vidare  erinras  om att
ett villkor för stängningen av den andra reaktorn  i
Barsebäck,  enligt  1997 års energipolitiska beslut,
är att bortfallet av  elproduktion  kan  kompenseras
genom  tillförsel  av  ny  elproduktion  och minskad
användning av el. Det noteras även i dokumentet  att
riksdagen   vid  den  senaste  prövningen  fann  att
villkoren för  en  stängning  av  Barsebäck  2  före
utgången  av  år  2003  inte  var helt uppfyllda vad
avser  effektbalansen  och påverkan  på  miljön  och
klimatet. Mot bakgrund av  de åtgärder som vidtagits
av  Affärsverket  svenska kraftnät  inom  ramen  för
effektbalansmodellen    och    det    intensifierade
klimatsamarbetet  inom EU är partierna dock  överens
om att Barsebäck 2  skall  stängas under år 2005 och
att  förberedelserna  för  detta   omedelbart  skall
påbörjas. Efter stängningen av Barsebäck 2, sägs det
i dokumentet, är nästa steg en prövning av de äldsta
reaktorerna. En sådan prövning bör ske  ett  par  år
efter   stängningen   av   Barsebäck   2.  Lagen  om
kärnkraftens  avveckling  ger  företagen  rätt  till
ersättning  för  det  fall  stängningen  sker  innan
verket varit i drift under 40 år. Det sägs även  att
regeringen  i god tid bör meddela ägarna till berört
verk om en förestående stängning.
Beträffande   lagen  (1997:1320)  om  kärnkraftens
avveckling  kan nämnas  att  enligt  denna  lag  får
regeringen  besluta  att  rätten  att  med  stöd  av
tillstånd   enligt    kärntekniklagen    driva    en
kärnkraftsreaktor  för  att utvinna kärnenergi skall
upphöra  att  gälla  vid  en   viss   tidpunkt.  Vid
riksdagsbehandlingen    av   nämnda   lag   betonade
utskottet (bet. 1997/98:NU5)  bl.a.  de  villkor för
avställningen  som  tidigare nämnts. I reservationer
(m, fp; kd) yrkades avslag  på förslaget till lag om
kärnkraftens avveckling.

Om en ny folkomröstning rörande kärnkraften

Riksdagen  avslog  hösten  2003  (bet.  2003/04:NU3)
liknande motioner med krav på  en  ny folkomröstning
om  kärnkraften  som  de  här  aktuella.   Utskottet
hänvisade   i   sitt   ställningstagande   till  den
energipolitiska   uppgörelse   som  träffats  mellan
företrädare  för Socialdemokraterna,  Vänsterpartiet
och Centerpartier  och  de  beslut riksdagen fattat.
Även reservanterna (m, fp; kd;  mp)  avstyrkte de då
aktuella motionerna med krav på en ny folkomröstning
rörande kärnkraften.

Vissa bestämmelser i kärntekniklagen

Enligt   5 a §   lagen   (1984:3)   om   kärnteknisk
verksamhet, den s.k. kärntekniklagen, får  det  inte
meddelas tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor.
Beslutet   om   ett   förbud   mot  att  uppföra  en
kärnkraftsreaktor  fattades  av  riksdagen  år  1986
(prop.  1986/87:24,  bet.  1986/87:NU13).   Beslutet
innebar  i  praktiken ett förbud för regeringen  att
använda  den  rätt   att   ge   tillstånd  till  nya
kärnkraftsreaktorer som regeringen  innan införandet
av  denna  bestämmelse  formellt hade enligt  lagen.
Utskottet påpekade i detta  sammanhang  att  det var
väl  befogat  att riksdagen bringar kärntekniklagens
bestämmelser om möjlighet att erhålla tillstånd till
kärnteknisk  verksamhet   i   överensstämmelse   med
riktlinjerna  för  den  långsiktiga energipolitiken.
Vidare   anfördes   att   det  var   naturligt   att
statsmakterna    tydligt    markerar     att     nya
kärnkraftsreaktorer  är  ett  avslutat stadium i den
svenska  energipolitiken.  I reservationer  (m;  fp)
argumenterades mot att bestämmelsen skulle införas.

I  6 § kärntekniklagen stipuleras  att  ingen  får
utarbeta  konstruktionsritningar, beräkna kostnader,
beställa  utrustning   eller   vidta   andra  sådana
förberedande   åtgärder  i  syfte  att  inom  landet
uppföra   en  kärnkraftsreaktor.   I   samband   med
införandet  av  detta  förbud  diskuterade utskottet
först  innebörden  av  den föreslagna  bestämmelsen.
Härvid framhöll utskottet  (prop.  1986/87:24,  bet.
1986/87:NU13) att förbudets funktion skulle vara att
motverka att personer i en åsyftad begränsad krets -
ansvariga  för  kraftföretag  vilka  är tänkbara som
reaktorinnehavare     -     vidtar    något    slags
resurskrävande, förberedande åtgärder med avsikt att
uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Ett enigt utskott
underströk  att  ett  sådant  förbud   inte   skulle
förhindra   personer   i   nämnda  krets  att  t.ex.
muntligen eller skriftligen plädera för fortsatt och
ökad kärnkraftsanvändning, inklusive  uppförande  av
ytterligare   kärnkraftsaggregat.  Det  skulle  inte
heller,    betonade     utskottet,    inkräkta    på
möjligheterna till forskning  och  utvecklingsarbete
på   det  kärntekniska  området  och  till   svenskt
deltagande  i  internationellt  samarbete inom detta
område. Därefter tog utskottet ställning till frågan
om  införandet av förbudet. Med vissa  redaktionella
ändringar  tillstyrkte utskottet att förbudet skulle
införas, medan  en motsatt uppfattning fördes fram i
en reservation (m, fp).
Senast utskottet  behandlade  förbudet (5 a §) mot
att uppföra en kärnkraftsreaktor var hösten 2003 med
anledning   av   då  aktuella  motioner.   Utskottet
framhöll  (bet.  2003/04:NU3)  att  skälen  för  att
införa bestämmelsen  i allra högsta grad alltjämt är
giltiga  och  såg inga skäl  för  riksdagen  att  gå
motionärerna  till   mötes.   En  annan  uppfattning
framfördes  i  en  reservation (m,  fp).  Vid  detta
tillfälle  avslog riksdagen  även  motioner  om  att
avskaffa förbudet  i kärntekniklagen (6 §) mot vissa
förberedande  åtgärder   i   syfte  att  uppföra  en
kärnkraftsreaktor.   Utskottet   påtalade   i   sitt
ställningstagande   att   denna   bestämmelse   inte
begränsar    möjligheten    till    forskning    och
energitekniskt  utvecklingsarbete. Att  bestämmelsen
borde avskaffas förordades  i en reservation (m, fp,
kd).
Det kan i detta sammanhang  även  erinras  om  att
Kärnsäkerhetsutredningen   i   sitt   betänkande  om
kärnkraftverkens säkerhet och strålskydd  (SOU 2003:
100) föreslagit att 6 § i kärntekniklagen skall  tas
bort.  Utredningen  påpekar  att  det framkommit att
bestämmelsen  ofta misstolkas som att  forskning  på
det kärntekniska  området  inte skulle vara tillåten
ens  när det gäller sådan forskning  som  kan  bidra
till utveckling  av kärnsäkerhet. Utrednings förslag
har remissbehandlats  och ett beredningsarbete pågår
inom  Regeringskansliet.  Enligt  de  uppgifter  som
inhämtats  är det regeringens avsikt att under våren
2005 återkomma  till  riksdagen  med  en proposition
vari de förslag utredningen framlagt beaktas.

Om tillståndsprövning för höjning av termisk
effekt

En   höjning  av  den  termiska  effekten  vid   ett
kärnkraftverk    kräver    tillstånd   dels   enligt
kärntekniklagen, dels enligt miljöbalken.

I 5 § i förstnämnda lag stipuleras  att  det krävs
tillstånd   enligt   denna   lag   för   kärnteknisk
verksamhet. Frågor om tillstånd prövas av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer.
Av   16  §  förordning  (1984:14)  om  kärnteknisk
verksamhet   framgår   vilka   frågor   som  Statens
kärnkraftinspektion  (SKI) prövar; dit hör  inte  en
effekthöjning. Vidare framgår av förordningen (24 §)
att en ansökan om tillstånd  enligt  5  §  lagen  om
kärnteknisk  verksamhet  skall göras skriftligen och
ges  in  till SKI. Om ansökan  avser  en  fråga  som
regeringen  skall  pröva,  skall  myndigheten skaffa
behövliga  yttranden  och  med  ett  eget   yttrande
överlämna handlingarna i ärendet till regeringen.
I 5 b § kärntekniklagen anges att vid prövning  av
ärenden  enligt denna lag skall vissa bestämmelser i
miljöbalken   tillämpas.  Därtill  fastslås  att  en
miljökonsekvensbeskrivning  skall  ingå i en ansökan
om  tillstånd  att  uppföra, inneha eller  driva  en
kärnteknisk anläggning.  Denna  prövning  görs av en
miljödomstol och berörda parter, däribland  SKI, får
yttra sig.
Som     redogörs     för     i     motionen    har
Miljöbalkskommittén  med  anledning av sitt  uppdrag
att undersöka möjligheterna  att  effektivisera  och
förenkla   miljöprövningen   utan   att  hälso-  och
miljöskyddskraven  åsidosätts  redovisat  förslag  i
betänkandet  om  en  effektivare miljöprövning  (SOU
2003:124). Kommittén föreslår  bl.a.  ändringar i 17
kap.        miljöbalken        om        regeringens
tillåtlighetsprövning. Av 1 § framgår att regeringen
skall pröva tillåtligheten av nya verksamheter av de
slag som därefter räknas upp, däribland anläggningar
för  kärnteknisk verksamhet som prövas av regeringen
enligt  kärntekniklagen  samt  anläggningar  för att
bryta uranhaltigt material eller andra ämnen som kan
användas    för    framställning   av   kärnbränsle.
Bestämmelsen i denna  del  bör  enligt kommittén tas
bort.      Miljöbalkskommitténs     förslag      har
remissbehandlats  och Miljödepartementet arbetar med
en lagrådsremiss i ärendet.

Utskottets ställningstagande


Inledning

Utskottet behandlar  först  motionsyrkanden  rörande
avvecklingen  av kärnkraften och därefter kraven  på
en folkomröstning och på upphävande av dels förbudet
mot uppförande av kärnkraftsreaktorer, dels förbudet
mot  vissa  förberedande   åtgärder.  Avslutningsvis
behandlar   utskottet   vissa   övriga   frågor   om
kärnkraft.

Avvecklingen av kärnkraften

Som utskottet vid tidigare tillfällen  framhållit är
avvecklingen  av  kärnkraften en central del  i  den
energipolitiska  uppgörelse   som   träffats  mellan
företrädare  för  Socialdemokraterna,  Centerpartiet
och   Vänsterpartiet.   Enligt  de  riktlinjer   som
riksdagen fastställt skall  kärnkraften ersättas med
effektivisering av elanvändningen, konvertering till
förnybara  energislag  samt miljömässigt  acceptabel
elproduktionsteknik.     Mot      detta      stående
motionsyrkanden bör inte vinna riksdagens gillande.

Genom tidigare fattade beslut har riksdagen ställt
sig  bakom  den  ordning  som  innebär  att  de  två
reaktorerna i Barsebäck skall stängas av. Den första
reaktorn  i  Barsebäck  stängdes  i  november  1999.
Stängningen av Barsebäcks andra reaktor är villkorad
såtillvida  att  bortfallet  av  elproduktion  skall
kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion  och
minskad  användning  av  el.  Enligt  vad  riksdagen
fastställt  får  en  stängning  inte  heller medföra
negativa effekter i fråga om elpriset, tillgången på
el  för industrin, effektbalansen eller  miljön  och
klimatet.  Dessa  krav  bör enligt utskottets mening
tillgodose vad som efterlyses  i motion 2004/05:N276
(kd, m).
Riksdagen har vid tre tillfällen  prövat frågan om
en stängning av Barsebäcks andra reaktor,  utan  att
en  riksdagsmajoritet  funnit  att  villkoren för en
stängning   varit   uppfyllda.   Vid   det   senaste
tillfället,  våren 2003, beslöt riksdagen att frågan
om en stängning  av  Barsebäck 2 skulle ingå i de då
pågående   förhandlingarna    mellan    staten   och
kraftindustrin.   Därtill  uttalade  riksdagen,   på
utskottets initiativ,  att  det  bör vara regeringen
som  på  grundval av den eventuella  överenskommelse
som  uppnås  i  förhandlingarna  med  kraftindustrin
eller,  om  en förhandlingslösning inte kan nås, med
hjälp av lagen  om kärnkraftens avveckling avgör när
en stängning av Barsebäck  2  är  möjlig.  Utskottet
underströk  emellertid samtidigt att de av riksdagen
uppställda  villkoren   för  en  stängning  alltjämt
gäller.
Som  tidigare  redogjorts   för   anmälde  den  av
regeringen utsedda förhandlingsmannen i oktober 2004
att  någon förhandlingslösning inte kunnat  nås  med
kraftindustrin  och  att  denne därför avbrutit sitt
arbete.  Kort  därefter  meddelade  företrädare  för
Socialdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet
att de var eniga om en strategi  för  den  fortsatta
avvecklingen  av  kärnkraften som bl.a. innebär  att
ett förberedelsearbete  igångsatts  för  att  stänga
Barsebäck  2  under  år  2005. Utskottet ställer sig
bakom detta arbete men vill  samtidigt  erinra om de
av riksdagen uppställda villkoren för en stängning.
Enligt  utskottets  mening lägger nämnda  strategi
grunden   för   långsiktighet   och   stabilitet   i
energipolitiken.   När   det  gäller  den  fortsatta
avvecklingen av kärnkraften  vill  utskottet  anföra
följande. De elva kärnkraftsreaktorer som är i drift
svarar   för   närmare   hälften   av   den  svenska
elproduktionen.  Dessa  reaktorer  tillkom under  en
period  på  tretton  år.  Det  betyder att  samtliga
reaktorer   kan   beräknas  komma  att   falla   för
åldersstrecket under  en  och  samma  relativt korta
tidsperiod. Enligt utskottets bedömning  är det inte
realistiskt  att  bygga  ut ny elproduktion i  samma
takt  som kärnkraften byggdes  ut.  Utskottet  anser
inte heller att Sverige bör förlita sig på utbyggnad
av  ett   enda   produktionsslag.   Avvecklingen  av
kärnkraften måste därför ske på ett ansvarsfullt och
kontrollerat    sätt,   och   utbyggnaden   av    ny
elproduktion måste  ske  kontinuerligt  så att såväl
svensk industri som samhället i övrigt tillförsäkras
el  på  internationellt konkurrenskraftiga  villkor.
Avgörande för takten i den fortsatta avvecklingen är
enligt utskottets  mening  hur  väl  vi  lyckas  med
effektiviseringen   av  energianvändningen  och  med
introduktionen   av   alternativ    produktion    på
marknaden.  Utskottet  ser dock goda möjligheter för
detta.
Kravet  i  motion 2004/05:N307  (mp)  rörande  att
förhandlingarna  med  kraftindustrin  skall avslutas
kan  med  hänvisning  till  ovanstående  redogörelse
anses tillgodosett och kan av detta skäl avstyrkas.
Med  det anförda avstyrker utskottet samtliga  här
aktuella motioner i berörda delar.

Folkomröstning rörande kärnkraften

Med anledning  av de motioner som lyfter upp krav på
en  ny  folkomröstning   rörande   kärnkraften  vill
utskottet anföra följande. Efter folkomröstningen år
1980   uttalade  riksdagen  att  kärnkraften   skall
avvecklas  i  den takt som är möjlig med hänsyn till
behovet  av elektrisk  kraft  för  att  upprätthålla
sysselsättning och välfärd. Enligt utskottets mening
var detta ett viktigt vägval.

I dag finns  det i riksdagen en bred majoritet för
att kärnkraften  skall  avvecklas.  Enligt  gällande
riktlinjer       för      energipolitiken      skall
kärnkraftsreaktorerna  i  Barsebäck  ställas  av och
energiförsörjningen   skall  i  ökande  utsträckning
baseras på förnybara energislag.  Dessa  riktlinjer,
vilka   tillkommit   genom  överenskommelser  mellan
företrädare  för  Socialdemokraterna,  Centerpartiet
och Vänsterpartiet  och  fastslagits genom de beslut
riksdagen  fattade våren 1997  och  våren  2002,  är
enligt utskottets mening det som är styrande när det
gäller kärnkraftens framtid. Någon ny folkomröstning
rörande kärnkraften ser utskottet inte framför sig.
Med   hänvisning   till   det   anförda   avstyrks
motionerna 2004/05:K294 (m) och 2004/05:K341 (m).

Förbudet mot uppförande av kärnkraftsreaktorer

När det gäller  förbudet  i  kärntekniklagen (5 a §)
mot   att   uppföra  nya  kärnkraftsreaktorer   står
utskottet fast  vid  tidigare  ställningstaganden  i
denna  fråga.  Förbudet är riktat mot regeringen och
utskottet vill erinra  om  att det vid införandet av
denna  bestämmelse  bl.a.  betonades   att  det  var
naturligt  att  statsmakterna  tydligt markerar  att
uppförandet  av  nya  kärnkraftsreaktorer   inte  är
aktuellt. Detta är enligt utskottets mening alltjämt
giltigt.  Motionsyrkanden  vari en annan uppfattning
framförs avstyrks således.

Förbudet mot vissa förberedande åtgärder

Förbudet   i  kärntekniklagen  (6   §)   mot   vissa
förberedande   åtgärder   i  syfte  att  uppföra  en
kärnkraftsreaktor   har  under   de   senaste   åren
behandlats av utskottet  vid  upprepade  tillfällen.
Utskottet hänvisar till vad det gett uttryck för vid
dessa  tillfällen och ser för närvarande inget  skäl
för ett  ändrat ställningstagande i frågan. Samtliga
här aktuella  motionsyrkanden  avstyrks av utskottet
med det sagda.

Vissa övriga frågor rörande kärnkraft

När det gäller vad i motion 2004/05:N309 (fp) anförs
om    möjligheterna    att    utnyttja   värmen    i
kärnkraftverkens kylvatten vill  utskottet erinra om
att olika alternativ för användning  av  värmeenergi
från  kondensering  av  ångan  efter  passage  genom
turbinen  diskuterades  och  utreddes  i samband med
utbyggnaden av bl.a. kärnkraftverket i Forsmark. Den
systemutformning som valts i Sverige innebär att man
utnyttjar  möjligheten  att  använda  mycket   kallt
kylvatten  och  kondenserar ångan vid lägsta möjliga
tryck. Därigenom  ökas  den  andel  av den frigjorda
energin som kan användas för elproduktion.  För  att
använda värmen för fjärrvärmedistribution skulle man
tvingas    avstå    från   en   betydande   del   av
kärnkraftverkets  elproduktion   genom   att  då  en
väsentlig mindre tryckskillnad skulle kunna användas
för  att  driva  turbiner och generatorer. Utskottet
vill  i  detta  sammanhang   även   påminna  om  att
Fjärrvärmeutredningen (dir. 2003:102)  har i uppdrag
att  utvärdera behovet av koncessionsplikt  för  att
bygga  och  använda  rörledningar  som  används  för
transport    av    fjärrvärme.   Utredningen   skall
slutredovisa sitt uppdrag  senast  den 31 mars 2005.
Någon  särskild  utredning i enlighet  med  vad  som
föreslås i tidigare  nämnda  motion  anser utskottet
inte att det finns behov av.

Förenklingar  när  det gäller tillståndsprövningen
för höjning av termisk  effekt  vid  kärnkraftverken
efterlyses  i  motion  2004/05:N425 (s).  Utskottets
uppfattning  är,  såvitt  gäller   miljöbalken,  att
regler    ibland    leder   till   långdragna    och
administrativt   komplicerade    processer.    Olika
förenklingar har föreslagits av Miljöbalkskommittén.
Förslagen  har  remissbehandlats  och ärendet bereds
för närvarande inom Regeringskansliet.  Utan  att gå
in   på  detaljer  är  utskottet  övertygat  om  att
tillståndsprocesser    kan    förkortas   utan   att
sakprövningen  blir  lidande. Utskottet  delar  dock
inte  uppfattningen att  riksdagen  skall  göra  ett
uttalande  med innebörden att det skall vara Statens
kärnkraftinspektion  och  inte regeringen som prövar
frågor  om  tillstånd för höjning  av  den  termiska
effekten. Motionen  bör  därför inte föranleda någon
åtgärd från riksdagens sida.
Med det anförda avstyrks  här  aktuella motioner i
berörda delar.

Vattenkraft


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå två motioner vari  olika
tillkännagivanden    rörande    vattenkraften
efterfrågas.   Utskottet   erinrar   om    de
riktlinjer   riksdagen   fastställt  och  att
småskalig  vattenkraft stimuleras  genom  det
elcertifikatssystem  som infördes i maj 2003.
Jämför reservationerna  13 (m, fp, kd) och 14
(mp).

Motionerna


Ett  tillkännagivande om att  förutsättningarna  för
bibehållen  vattenkraft  i  energisystemet  inte bör
försämras  föreslås  i motion 2004/05:N450 (s).  När
det    gäller   den   svenska    omställningen    av
energisystemet har vattenkraften i stort sett hamnat
utanför   diskussionen.   Motionärerna   menar   att
regeringen  bör  skicka  en tydlig signal om att man
uppskattar  vattenkraften och  att  man  inte  skall
försvåra fortsatt  användning  av denna energikälla.
Det     är     viktigt     att    säkerställa    att
produktionsminskningar inte  blir  fallet.  I  detta
inbegrips  att omprövningar av vattendomar kan komma
att leda till nya krav om produktionsminskningar men
även     ökad     beskattning.     Ryckigheten     i
skattebelastningen  skadar  investeringsklimatet för
långsiktiga investeringar i vattenkraften.

I motion 2004/05:N360 (kd)  förordas satsningar på
den småskaliga vattenkraften. Motionären  menar  att
investeringsbidrag för uppförande, upprustning eller
effekthöjning av småskaliga vattenkraftverk bör öka.
I  Sverige  finns  det  mer  än  2 000  nedlagda små
vattenkraftverk, sägs det i motionen. Många av dessa
finns i glesbygdsområden. Genom att rusta  upp dessa
och   dessutom   bygga  en  del  miljöanpassade  nya
anläggningar kan det  årliga bidraget från denna typ
av småskalig vattenkraft  öka från 1,7 TWh till ca 4
TWh. Regeringen bör därför  på  olika sätt stimulera
detta.

Vissa kompletterande uppgifter


Enligt   de   riktlinjer  för  energipolitiken   som
riksdagen  fastställt   (prop.  2001/02:  143,  bet.
2001/02:NU17) skall nationalälvarna  och  de  övriga
älvsträckor  som riksdagen undantagit från utbyggnad
även fortsättningsvis  skyddas.  I miljöbalken (4:6)
stipuleras att vattenkraftverk samt  vattenreglering
eller  vattenöverledning för kraftändamål  inte  får
utföras  i  nationalälvarna  Torneälven, Kalixälven,
Piteälven    och    Vindelälven   med    tillhörande
vattenområden, källflöden  och biflöden samt i vissa
andra  i bestämmelsen uppräknade  vattenområden  med
tillhörande käll- och biflöden.

Inom    ramen    för    1997    års    kortsiktiga
energipolitiska  program (1998-2002) gavs stöd bl.a.
till  investeringar  i  småskalig  vattenkraft.  För
åtgärden  avsattes  145  miljoner kronor under denna
period.  Bidrag  till  investeringar   i   småskalig
vattenkraft     lämnades     med     15     %     av
investeringskostnaden   i  miljövänliga,  småskaliga
vattenkraftverk med en installerad  effekt mindre är
1 500   kW.   Målet   var   att   öka   den   årliga
elproduktionen  från  småskalig vattenkraft med 0,25
TWh. Antalet ansökningar  om stöd var dock begränsat
och     stödet     slogs    senare    samman     med
investeringsstödet  till   vindkraft  samtidigt  som
bidraget sänktes till 10 % av  investeringskostnaden
(prop. 2001/02:1). I budgetpropositionen för år 2005
(prop.  2004/05:1)  redogörs  för att  de  beslutade
åtgärderna för småskalig vattenkraft  inom ramen för
1997 års energipolitiska program t.o.m.  april  2004
uppgår till en årlig ökning om 0,04 TWh.
I   maj  2003  ersattes  nämnda  stödform  av  ett
elcertifikatssystem    (prop.    2002/03:40,    bet.
2002/03:NU6).   Systemet   bygger  på  att  den  som
producerar   förnybar   el   skall   (kostnadsfritt)
tilldelas elcertifikat av staten.  Samtidigt  åläggs
elanvändare  en skyldighet att förvärva elcertifikat
i förhållande  till  elförbrukningen (kvotplikt). El
producerad med användning  av  vindkraft, solenergi,
vågenergi, geotermisk energi, biobränslen  och  viss
vattenkraft  är certifikatberättigande elproduktion.
I   februari  2004   beslöt   riksdagen   att   även
elproduktion   som   sker   med   torv   i  godkända
kraftvärmeverk  skall vara elcertifikatsberättigande
(prop. 2003/04:42, bet. 2003/04:NU8). När det gäller
vattenkraften är  en innehavare av en anläggning där
el   produceras   med  användning   av   vattenkraft
berättigad  att  bli   tilldelad   elcertifikat   om
produktionen sker i följande typer av anläggningar:

·  en  anläggning  som  var  i drift vid utgången av
april 2003 och som har en installerad  effekt som
inte är högre än 1 500 kW,
·
·  en anläggning som hade tagits ur drift före den 1
juli  2001 och som därefter tagits i drift  efter
utgången av år 2002,
·
·  en anläggning  som  tagits  i drift första gången
efter utgången av år 2002.
·

Utskottets ställningstagande


Vattenkraften  är  den viktigaste  energikällan  för
förnybar  elproduktion   i  Sverige.  Även  framgent
kommer  den att spela en central  roll  för  landets
elförsörjning. Enligt utskottets mening bör de stora
möjligheter  som  finns att effektivisera befintliga
vattenkraftverk och  att  bygga ut sådan vattenkraft
som   ingår  i  elcertifikatssystemet   tillvaratas.
Utskottet vill samtidigt erinra om att det fastlås i
riktlinjerna för energipolitiken att nationalälvarna
och de  övriga  älvsträckor som riksdagen undantagit
från utbyggnad även fortsättningsvis skall skyddas.

Med  anledning  av   vad   som  påtalas  i  motion
2004/05:N450 (s) om vattenkraftens förutsättningar i
energisystemet vill utskottet anföra följande. Ökade
miljöambitioner  i  form av miljömål,  ramdirektivet
för vatten och omprövningar av vattendomar kan komma
att  ställa  andra krav  på  framtidens  produktion.
Detta skulle i  vissa  fall  kunna  innebära minskad
produktion. Utskottets uppfattning är  samtidigt att
utgångspunkten     bör     vara     att    nuvarande
produktionskapacitet  bibehålls  vid miljöanpassning
av   vattenkraften.   Denna  ståndpunkt   har   även
regeringen framfört vid  olika  tillfällen,  bl.a. i
propositionen  om  svenska  miljömål  som  riksdagen
behandlat  (prop.  2000/01:130,  bet. 2001/02:MJU3).
Något  uttalande från riksdagen för  att  tydliggöra
denna strävan anser utskottet inte vara behövligt.
När  det   gäller   vad   som   anförs   i  motion
2004/05:N360   (kd)   om   att  stimulera  småskalig
vattenkraft är det utskottets mening att detta redan
i dag görs inom ramen för elcertifikatssystemet  som
introducerades  i  maj 2003. Enligt utskottets åsikt
innebär  systemet att  det  skapats  ett  kraftfullt
ekonomiskt  incitament  att  öka  produktionen av el
från  vattenkraft,  t.ex. i den typ av  anläggningar
som omnämns i motionen.
Med det anförda avstyrks nämnda motioner i berörda
delar.

Naturgas


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  olika  motionsyrkanden
rörande  naturgas,  däribland   om   en  ökad
användning  av  naturgas i Sverige och om  en
utbyggnad  av  det   svenska   naturgasnätet.
Utskottet menar bl.a. att naturgasen bör växa
på  egna  meriter  och att staten inte  skall
engagera  sig  i  ekonomiskt   stöd  till  en
naturgasutbyggnad. Jämför reservationerna  15
(m, fp, kd) och 16 (mp).

Motionerna


I motion 2004/05:N259 (s) sägs att naturgasnätet bör
vara   ett   prioriterat  medel  i  energipolitiken.
Motionärerna anser  att  riksdagen, för att påskynda
utvecklingen av energisystemet,  bör  sända  tydliga
och  trovärdiga  signaler  som  ger energimarknadens
aktörer förutsättningar att bygga  ut  ledningsnätet
till  Dalarna och övriga Mellansverige. Basindustrin
i Dalarna  skall  inte  ha  sämre  villkor  för  sin
energiförsörjning  än  vad  konkurrenterna  i  andra
länder har, anförs det i motionen.

En  utbyggnad  av infrastrukturen för naturgas tas
också upp i motion  2004/05:N265  (s).  Motionärerna
menar   att  de  energipolitiska  riktlinjerna   bör
markera  värdet  av  en  utbyggd  infrastruktur  för
naturgas  och   garantera  stabila  villkor  för  de
aktörer som tar ansvar  för  utbyggnaden.  Samtidigt
påtalas  att  utbyggnaden bör ske på marknadsmässiga
villkor utan skattesubventioner.
Att   naturgasen    behövs    för   att   utveckla
elproduktionen       och       säkra      industrins
energiförsörjning samt för att minska  oljeberoendet
i vägtrafiken, hävdas i motion 2004/05:N427  (s). En
utbyggnad  av  naturgasnätet i Mellansverige med  en
sträckning genom Östergötland bör därför uppmuntras.
Motionärerna  menar  att  detta  skulle  bidra  till
tillväxt    och   sysselsättning    samtidigt    som
miljöpåverkan skulle minska.
Naturgasens  roll i energiförsörjningen lyfts fram
i motion 2004/05:N449  (s).  Motionärerna  menar att
utbyggnaden   av  naturgasnätet  har  skett  alltför
långsamt i Sverige. Naturgasen är ett betydelsefullt
komplement i den  svenska energiförsörjningen och en
viktig del av en aktiv  energipolitik.  En utbyggnad
av naturgasnätet ger företag möjlighet att  gå  över
från  kol  och  olja till naturgas, vilket ger lägre
koldioxidutsläpp.
I motion 2004/05:N405  (m)  framhålls  att  det är
viktigt att naturgasen, givet sina miljömässiga  och
energimässiga förutsättningar, ges samma villkor som
andra  energiformer  på  den  svenska marknaden. Ett
skäl till att naturgasutbyggnaden  inte tagit fart i
Sverige  är  den  rådande  politiska osäkerheten  på
energiområdet.  Därtill kommer  osäkerheten  om  hur
naturgasen kommer att behandlas vid tilldelningen av
utsläppsrätter när handeln med sådana kommer i gång.
Utgångspunkten  för energipolitiken måste vara att
det  skapas  sådana  villkor   för   inhemsk  svensk
elproduktion som gör det möjligt att fortsätta hålla
priserna nere för den svenska basindustrin, sägs det
i motion 2004/05:N275 (m). I dag är tillgången  till
naturgas låg i Sverige jämfört med övriga Europa och
i Mellansverige saknas tillgång till naturgas. Detta
kan  på  sikt  bidra  till  en  svagare  industriell
utveckling i Mellansverige jämfört med konkurrerande
regioner,  då  ett  dåligt  utbud på energimarknaden
generellt  sett leder till högre  priser  och  sämre
villkor  för   köparna.   Det   kan   även  vara  en
konkurrensnackdel   när   det   gäller  industriella
investerings-  och  etableringsbeslut.  Sverige  bör
därför  ompröva  inställningen   till  naturgas  och
energipolitiken bör formuleras så  att  en utbyggnad
av   naturgasnätet   på   kommersiella   grunder   i
Mellansverige välkomnas, menar motionärerna.
Naturgasen är ett rent och effektivt bränsle, sägs
det  i  motion 2004/05: N287 (m). Naturgasnätet  bör
därför, på  marknadsmässiga  grunder, snarast byggas
ut  i  Östergötland.  Motionären  menar  att  staten
tillsammans med kommunerna  bör  underlätta  för  en
sådan investering.
För    att   förbättra   energiförsörjningen   för
basindustrin   i   Mellansverige  bör  statsmakterna
välkomna en utbyggnad av naturgasnätet, anförs det i
motion 2004/05:N288  (m).  Naturgasen kan bidra till
såväl ökad konkurrens på bränslemarknaden  som  ökat
utbud  på  elmarknaden.  En utbyggnad måste dock ske
utan subventioner.
Skåne  har goda förutsättningar  för  mångfald  på
energimarknaden    tack    vare    det    befintliga
naturgasnätet i västra delen av regionen, sägs det i
motion  2004/05:N348  (m). En fortsatt utbyggnad  av
naturgasnätet i östra Skåne  möjliggör  att naturgas
kan ersätta andra fossila bränslen.
Naturgasens    betydelse    för    tillväxten    i
Östergötland  lyfts fram i motion 2004/05:N328 (kd).
Motionärerna menar  att  statsmakterna  varit oklara
rörande vilka förutsättningar naturgasen  skall  ha,
inte  minst  när  det  gäller beskattningsprinciper.
Därför är det synnerligen viktigt att naturgasen ges
stabila  och  långsiktiga  förutsättningar  för  att
kunna vara konkurrenskraftig, sägs det i motionen.
Två  tillkännagivanden   rörande   den   planerade
naturgasledningen i Jönköpings och Östergötlands län
förordas  i  motion  2004/05:N302  (c). Motionärerna
menar  att klimatskälen talar för att  naturgas  kan
användas för att ersätta kolkondenskraftverk i andra
länder där  ett redan utbyggt ledningsnät finns, men
inte     för    att     ersätta     biobränsleeldade
värmeverk/kraftvärmeverk  i  Sverige.  Riksdagen bör
därför  ge  regeringen  till  känna  att en fortsatt
utbyggnad av ledningen i Götalands inland  inte  bör
få koncession. Vidare sägs att inskränkningarna från
en    gasledning    innebär    värdeförluster    för
lantbruksföretagarna  på  en  helt annan nivå än när
reglerna  en  gång utformades, då  dessa  företagare
alltmer prövar nya utkomstmöjligheter av olika slag.
Mot denna bakgrund  bör  riksdagen  i  ett uttalande
till     regeringen     framhålla     att     nämnda
koncessionsansökan    inte   bör   behandlas   innan
ersättningsreglerna       i      expropriationslagen
marknadsanpassats fullt ut.
I  motion 2004/05:N307 (mp)  anförs  att  en  stor
utbyggnad  av  naturgasnätet är oförenligt med de av
riksdagen  beslutade   klimatmålen,  då  det  skulle
innebära  att de svenska  klimatgasutsläppen  kommer
att öka dramatiskt.  I  det klimatstrategiska beslut
som  riksdagen  tog  år  2002   anges  som  mål  att
utsläppen  av  växthusgaser skall halveras  till  år
2050. Att nå det  målet blir i det närmaste omöjligt
med  en  utbyggnad  av  naturgasen.  Utbyggnaden  av
naturgasnätet skall inte  heller  tillåtas att spela
någon   roll  för  avvecklingen  av  kärnkraften   i
Sverige.

Vissa kompletterande uppgifter


Enligt de riktlinjer som riksdagen beslutade år 1988
skall naturgasen  av  egen  kraft  konkurrera på den
svenska   marknaden  (prop.  1987/88:90,   bet.   NU
1987/88:40).  Investeringar i rörledningar och inköp
av naturgas bör  ske  efter  kommersiella principer,
vilket innebär att staten inte  skall engagera sig i
ekonomiskt stöd till naturgasprojekt.

I   de   riktlinjer   som  riksdagen  våren   2002
fastställde för energipolitiken  (prop. 2001/02:143,
bet.  2001/02:NU17)  påtalas att naturgasen  är  det
fördelaktigaste  fossila   bränslet   och   att  det
befintliga naturgasnätet bör utnyttjas.
Senast  utskottet  behandlade  motionsyrkanden  om
ökad  användning av naturgas var hösten  2003  (bet.
2003/04:NU3).  Ett  enigt utskott vidhöll att staten
inte skall engagera sig  i  ekonomiskt  stöd till en
naturgasutbyggnad.  Utskottet  menade att naturgasen
har  en  roll att fylla när det gäller  att  ersätta
andra fossila  bränslen   i  form av olja eller kol.
Utskottet   framhöll   samtidigt  sin   mening   att
naturgasen skall få växa på egna meriter och att det
är upp till energibolagen  att  avgöra  vad  de vill
satsa på. Vidare uttryckte utskottet sin uppfattning
att   det   inte   är  aktuellt  med  en  storskalig
introduktion av naturgas  i  Sverige. I ett särskilt
yttrande (mp) underströks att  man  inte  kommer att
medverka  till  att  naturgasen  eller  något  annat
fossilt  bränsle  ges  någon form av ekonomiskt stöd
eller att en ökad naturgasanvändning  uppmuntras  på
något annat sätt av statsmakterna.
Det  nya gasmarknadsdirektivet (2003/55/EG) trädde
i kraft  i juli 2003 och innebär bl.a. att marknaden
skall öppnas  för företagskunder den 1 juli 2004 och
för hushållskunder senast den 1 juli 2007.
I februari 2003 tillkallade regeringen en utredare
(informationschef  Sten  Kjellman) för att analysera
den    fortsatta    utvecklingen    på    el-    och
naturgasmarknaderna.  I  en  första etapp ingick att
analysera   vilka  åtgärder  som  krävs   i   svensk
lagstiftning  för  att genomföra EG-direktiven om en
inre  marknad  för  el   och   naturgas.  Denna  del
redovisades i december 2003 i betänkandet om el- och
naturgasmarknaderna (SOU 2003:113).  Den andra delen
av uppdraget består bl.a. i en analys  av eventuella
förbättringar     av     de    svenska    el-    och
naturgasmarknaderna    samt    olika    frågor    om
marknadernas  funktion.  Denna del  skall  redovisas
senast den 31 december 2004.
I budgetpropositionen för  år 2005 (utg.omr. 21 s.
45)  sägs  att  naturgasmarknadspolitiken,  för  att
skapa goda marknadsförutsättningar,  inriktas på att
främja    en   fortsatt   integrering   med   övriga
gasmarknader  inom  Europa  och  i  vårt  närområde.
Utveckling  och  integration  av gasmarknaderna  har
även     stor    betydelse    för    den    framtida
försörjningstryggheten  och  klimatpolitiken.  Genom
fortsatt  integrering  skapas en naturgasmarknad med
tillräckligt   många  aktörer,   vilket   stimulerar
konkurrensen. Regeringen  påpekar  också  att en väl
fungerande   konkurrens   på   lika  villkor  är  en
förutsättning   för   att  naturgasmarknaden   skall
fungera   effektivt.   I   propositionen    meddelar
regeringen  även  sin  avsikt  att under hösten 2004
överlämna  en proposition om genomförandet  av  EG:s
direktiv  om   gemensamma   regler   för   de   inre
marknaderna   för   el-   och   naturgas  m.m.  till
riksdagen. Regeringen redovisade  i  oktober 2004 en
lagrådsremiss i ärendet.
Med anledning av motion 2004/05:N302  (c), som har
aktualiserat    en   planerad   naturgasledning    i
Jönköpings och Östergötlands län, kan erinras om att
för  att bygga och  använda  högtrycksledningar  för
naturgas   enligt   naturgaslagen  (2000:599)  krävs
regeringens  tillstånd.  Ett  sådant  tillstånd  får
endast beviljas  om  anläggningen i fråga är lämplig
från allmän synpunkt. Lämplighetsbedömningen innebär
att regeringen har att  beakta en rad omständigheter
och att en prövning skall görs av de olika intressen
som   gör   sig   gällande   i   sammanhanget.    En
miljökonsekvensbeskrivning      skall     ingå     i
beslutsunderlaget.  En  ansökan om  tillstånd  skall
beredas   av  Energimyndigheten,   varvid   yttrande
inhämtas från  de  kommuner  som  berörs av ansökan.
Berörda kommuner har således möjlighet att göra sina
synpunkter gällande vid såväl det inledande samrådet
som vid beredningen av tillståndsärendet. Prövningen
i ett tillståndsärende av detta slag  omfattar  dock
inte ersättningsfrågor. Dessa prövas i annan ordning
enligt ledningsrättslagen (1973:1144).

Utskottets ställningstagande


Enligt  de riktlinjer som riksdagen fastställt skall
naturgasen  konkurrera av egen kraft. Utskottet vill
redan inledningsvis  framhålla  sin  uppfattning att
det   inte   är   aktuellt   med   någon  storskalig
introduktion av naturgas i Sverige. Naturgas används
i dag i liten skala i Sverige samtidigt som det från
klimatsynpunkt  kan  sägas  vara  det bästa  fossila
bränslet. Enligt utskottets bedömning kan naturgasen
ha  betydelse  under  en  omställningsperiod.  Detta
förutsätter dock att den används  på  ett  sätt  som
leder   till   bättre   utnyttjande  av  de  samlade
energiresurserna och minskad belastning på miljö och
klimat.   Naturgasen   bör   därför    företrädesvis
utnyttjas      för      kombinerad      el-      och
fjärrvärmeproduktion  i  kraftvärmeverk  och för att
ersätta  kol  och olja. Däremot får naturgasen  inte
förhindra den kraftfulla utvecklingen av biobränslen
som nu sker.

Något  särskilt   stöd   för   en   utbyggnad   av
naturgasnät   från  statsmakternas  sida  är  enligt
utskottet inte  aktuellt.  Enligt  utskottets mening
bör naturgasen växa på egna meriter  och  det är upp
till energibolagen att avgöra vad de vill satsa på.
Utskottet vill även påminna om att regeringen, som
även  meddelas  i  budgetpropositionen,  avser   att
överlämna en proposition till riksdagen senare under
hösten  2004  innefattande förslag rörande bl.a. den
fortsatta marknadsöppningen  för naturgasen. Därtill
skall   den   av   regeringen  tillsatta   el-   och
gasmarknadsutredningen  (dir.  2003:22) avlämna sitt
slutbetänkande vid utgången av året.
Beträffande vad som sägs i motion 2004/05:N405 (m)
om villkoren för naturgas vill utskottet  erinra  om
att  det  är  miljö-  och  jordbruksutskottet  som i
första   hand   hanterar   frågor   om   handel  med
utsläppsrätter.  Utskottet  ser inte att motionen  i
denna  del  bör  föranleda  några  avsteg  från  vad
riksdagen tidigare beslutat om  rörande  handel  med
utsläppsrätter.  När  det  gäller  vad  som  sägs  i
motionen   om  konkurrensen  på  fjärrvärmemarknaden
anser utskottet  att  detta  tillgodoses  genom  det
uppdrag Fjärrvärmeutredningen har. Utredningen skall
slutredovisa sitt arbete i mars 2005.
Utskottet  anser  inte heller att riksdagen skall,
såsom förordas i motion  2004/05:N302 (c), involvera
sig i ett pågående koncessionsärende. När det gäller
ersättningsfrågan så regleras denna, vilket tidigare
redogjorts  för,  genom ledningsrättslagen  och  kan
därmed inte utgöra  grund  för  att inte behandla en
ansökan om tillstånd för en naturgasledning.
Med det anförda avstyrker utskottet  samtliga  här
behandlade motioner i berörda delar.

Vindkraft


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör avslå olika motionsyrkanden om
vindkraften.    Utskottet    framhåller   att
energiförsörjningen   i  ökande  utsträckning
skall   baseras  på  förnybara   energikällor
enligt de  riktlinjer  riksdagen  fastställt.
Jämför  reservationerna  17  (m,  fp) och  18
(mp).

Motionerna


Vindkraftens roll i omställningen av  energisystemet
lyfts  fram  i motion 2004/05:N329 (s). Motionärerna
framhåller behovet  av  ett  nationellt  centrum för
vindkraftsinformation  som  knyts till Högskolan  på
Gotland. Högskolan har redan  i  dag ett centrum för
vindkraftsinformation vars syfte är att samordna och
utveckla forskning och utbildning  inom området samt
att försöka få till stånd ett nationellt centrum för
vindkraftsinformation.  Arbetet  med att  bilda  ett
nationellt  centrum  har bedrivits som  projekt  och
uppvaktningar  har  gjorts   hos  såväl  Miljö-  som
Näringsdepartementet  för att få  fortsätta  arbetet
med inriktning på ett sådant centrum.

Riksdagen bör, enligt  vad  som  föreslås i motion
2004/05:N250 (m), besluta att avveckla  planerna  på
en    storskalig   vindkraftsutbyggnad.   Motionären
framhåller  såväl  miljömässiga  som energipolitiska
och ekonomiska skäl för ett sådant beslut.
Att  en  viss utbyggnad av vindkraften  bör  kunna
ske, men att  denna  utbyggnad  skall  ske  på  egna
meriter    anförs   i   motion   2004/05:N348   (m).
Motionärerna   menar   att  det  inte  behövs  några
nationella   planeringsmål    för   utbyggnaden   av
vindkraften.  Etablering  av  vindkraft  skall  inte
heller främjas genom att vissa  områden  hävdas  som
riksintressen.  På  sikt  är det ohållbart att ha en
allt  större  andel  av  energiproduktionen  som  är
beroende  av  stöd  eller kvoter  för  att  leverera
elström.   Rimligen   bör   vindkraften   vara   ett
komplement  till  andra  energialternativ  men  inte
lösningen på den framtida energiförsörjningen.
Ett avskaffande av subventioner  till  vindkraften
förordas  i  motion 2004/05: N390 (m). Detta  gäller
oavsett    om    subventionerna    finansieras    av
konsumenterna   genom   elcertifikat   eller   genom
statsbudgeten.   En    bra   och   ekonomiskt   sund
energiförsörjning   bygger    på    att   de   olika
energislagen får konkurrera på lika villkor  och stå
för  sina  egna  kostnader,  anförs  det i motionen.
Motionärerna   menar  att  även  el  från  förnybara
energikällor   bör    produceras   utan   omfattande
subventioner och särregleringar.  Vidare påtalas att
det statliga stödet för forskning och  utveckling av
vindkraften  inte  skall  få utgå som drifts-  eller
etableringsbidrag.
Riksdagen bör uppdra åt regeringen att utarbeta en
strategi för att utveckla vindkraften,  sägs  det  i
motion  2004/05:N214 (kd). Motionären förordar bl.a.
ett  industriutvecklingsprogram,   marknadsanpassade
åtgärder  och ett testcenter för små  vindkraftverk.
Regeringen bör därefter återkomma till riksdagen med
en  redovisning  av  de  genomförda  insatserna  och
konsekvenserna av dessa.
För  att  kunna  ta  till  vara  den potential som
vindkraften  utgör krävs förbättrad information  och
kunskap om vindkraft  i samhället, sägs det i motion
2004/05:N380  (c).  Redan   år   1999   konstaterade
Vindkraftsutredningen    att    det    behövs    ett
informationscentrum  för  att  samla in och återföra
erfarenheterna när det gäller vindkraftsetableringar
i Sverige. Verksamheten vid ett  informationscentrum
kan   bestå   av   olika  delar  som  t.ex.   allmän
information  och rådgivning,  erfarenhetsåterföring,
utredningsarbete,  forskning  och skapande och drift
av en kunskapsbank. Motionärerna menar att Högskolan
på  Gotland  är  en  lämplig  lokalisering  för  ett
nationellt  informationscentrum   och  föreslår  ett
tillkännagivande därom.

Vissa kompletterande uppgifter


Vissa tidigare riksdagsbeslut om vindkraften

Som  tidigare  redovisats beslutade riksdagen  våren
2003  (prop.  2002/03:40,   bet.   2002/03:NU6)   om
införande  av  ett  elcertifikatssystem  i syfte att
främja   produktionen   av   förnybar  el.  Det  nya
systemet, vilket infördes i maj 2003, omfattar bl.a.
vindkraft.   Utskottet  framhöll   i   samband   med
beredningen av  regeringens  förslag sin uppfattning
att  systemet kommer att skapa  möjligheter  för  en
fortsatt  utbyggnad av elproduktionen från förnybara
energikällor,   samtidigt   som  det  stimulerar  en
marknadsdynamik som främjar kostnadseffektivitet och
teknikutveckling. Andra uppfattningar  gavs  uttryck
för i reservationer (m, fp, kd; mp).

Dessförinnan,  i samband med behandlingen av  2002
års energipolitiska  överenskommelse, hade riksdagen
beslutat (prop. 2001/02:143,  bet. 2001/02: NU17) om
vissa  särskilda  åtgärder  för  vindkraften.  Dessa
åtgärder  består  av  tre  delar:  ett   stöd   till
teknikutveckling   och   marknadsintroduktion,   ett
nationellt   planeringsmål  för  vindkraft  och  ett
avtrappande övergångsstöd.
Stödet       till       teknikutveckling       och
marknadsintroduktion  syftar  till  att, i samverkan
med  näringslivet,  på  sikt minska kostnaderna  för
nyetablering av vindkraft i havs- och fjällområdena.
För  år 2004 har 60 miljoner  kronor  anslagits  för
denna  verksamhet.  Stödet har tidigare anmälts till
och  godkänts  av EG-kommissionen.  I  augusti  2003
beslutade regeringen  om  förordningen (2003:564) om
bidrag   till   en   effektiv   och    miljöanpassad
energiförsörjning,   i  vilken  bl.a.  stödet   till
marknadsintroduktion till vindkraft ingår.
Det nationella planeringsmålet  fastställdes  till
en  årlig  produktionskapacitet  på  10 TWh år 2015.
Regeringen   betonade   i  nämnda  proposition   att
planeringsmålet  skall  ses   som  ett  uttryck  för
ambitionsnivån    när    det   gäller   att    skapa
förutsättningar för en framtida  vindkraftsutbyggnad
men   att   det   inte   skall  betraktas  som   ett
utbyggnadsmål  eller  som  en   del   av  målet  för
utvecklingen  av  den  förnybara energiproduktionen.
Vid  beredningen  av  regeringens  förslag  framhöll
utskottet att Sverige skall vara ett föregångsland i
omställningen  till hållbar  utveckling.  Genom  ett
kvantitativt  planeringsmål   för   vindkraften  ges
större möjligheter att synliggöra vindkraften  i den
fysiska planeringen och vid prövningen av tillstånd.
Vidare  ansåg  utskottet  att  planeringsmålet om en
årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015 var väl
avvägt. I reservationer (m, fp;  kd;  mp)  framförde
företrädarna   för  dessa  partier  sin  syn  på  de
särskilda åtgärderna för vindkraften.
I budgetpropositionen för år 2005 (prop. 2004/05:1
finansplan m.m., s. 221) föreslår regeringen att den
under år 2004 inledda  avtrappningen av avdraget för
energiskatt på el som producerats  i  vindkraftverk,
den s.k. miljöbonusen, fortsätter under år 2005. För
landbaserade  vindkraftverk sänks avdraget  från  12
till 9 öre per  kWh  och  för  havsbaserad vindkraft
sänks  avdraget  från  17  till  16  öre   per  kWh.
Ändringen föreslås träda i kraft i januari 2005.

Nationellt informationscentrum för vindkraft

Frågan  om  ett  nationellt informationscentrum  för
vindkraft vid Högskolan på Gotland har behandlats av
utskottet    vid    tidigare     tillfällen    (bet.
2001/02:NU17,  bet.  2002/03:NU6) med  anledning  av
väckta  motioner.  Vid  båda  dessa  tillfällen  har
utskottet framhållit att  det ser flera fördelar med
att ett centrum för vindkraftsinformation  inrättas.
Vidare påpekade utskottet att det delade många av de
i  motionerna  framförda synpunkterna. Det påtalades
även att det är  flera  universitet  och  högskolor,
förutom   Högskolan   på   Gotland,   som   bedriver
verksamhet   med  inriktning  på  vindkraftsområdet.
Utskottet såg  sig  dock  inte  kunna  förorda något
tillkännagivande   av   den   typ  som  begärdes   i
motionerna.  I  en reservation (kd)  förordades  att
regeringen skulle  överväga  att  ge  stöd  till ett
nationellt  centrum  för  vindkraftsinformation   på
Gotland.  I  en  annan  reservation  (mp) förordades
också  att ett informationscentrum skulle  inrättas,
varvid Gotlands  högskola  nämndes  som ett tänkbart
alternativ.

Energimyndigheten    finansierar    i   dag    ett
kunskapscentrum   om   vindkraft   som   drivs    av
Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI) i syfte att
sprida  resultat  från vindkraftsforskningen och öka
den allmänna kunskapen om vindkraft.
Enligt uppgift från Näringsdepartementet finns det
i dag flera inkomna  ärenden  till Regeringskansliet
innehållande förslag om att etablera  ett nationellt
centrum  för  vindkraftsinformation på Gotland,  och
frågan    bereds    enligt     departementet    inom
Regeringskansliet.

Områden av riksintressen

Energimyndigheten   har   nyligen  presenterat   sin
bedömning att 49 områden i 13 län är av riksintresse
för elproduktion från vindkraft.  Bedömningen  skall
ge   en   signal   om   att  vindkraftsutbyggnad  är
sammantaget väl lämpad i  dessa  områden.  Processen
har  skett  med  underlag från länsstyrelserna.  Hur
stort tillskott av  el  från vindkraft som kan komma
från  de  utpekade områdena  är  enligt  myndigheten
svårt  att  uppskatta.  Det  är  bl.a.  beroende  på
tillståndsprövning,   vindkraftens  konkurrenskraft,
elpriset    m.m.    En    grov    uppskattning    av
Energimyndigheten   stannar   vid   ca  5   TWh   ny
elproduktion.     Vidare    har    Energimyndigheten
konstaterat att de  nordliga  länen  i  dag inte har
vindkarteringar  av  tillräcklig  säkerhet.   Därför
finns   inga   förslag  om  riksintresseområden  för
Dalarnas,   Västernorrlands,    Västerbottens    och
Norrbottens  län.  Ett arbete pågår dock vid Uppsala
universitet  med att  förse  hela  Sverige  med  nya
vindenergikarteringar efter förnyade och förbättrade
beräkningar. För  dessa  län  bör arbetet återupptas
när   ny  vindkartering  finns  tillgänglig,   menar
myndigheten.

Antal områden som pekas ut är länsvis: Blekinge (2
områden),   Gotland   (4   områden),   Gävleborg  (6
områden), Halland (9 områden), Jämtland  (1 område),
Kalmar (5 områden), Skåne (7 områden), Stockholm  (1
område),   Södermanland   (1   område),  Uppsala  (3
områden), Värmland (6 områden),  Västra  Götaland (3
områden) och Östergötland (1 område).

Utskottets ställningstagande


Enligt   de  riktlinjer  riksdagen  fastställt   för
energipolitiken  skall  energiförsörjningen i ökande
utsträckning  baseras  på  förnybara   energikällor.
Denna   inriktning   återspeglas  även  i  det   mål
riksdagen beslutat, dvs. att användningen av el från
förnybara energikällor  skall  öka  med  10 TWh fram
till  år 2010 i förhållande till nivån år 2002.  Det
system för handel med elcertifikat som inrättades år
2003, vilket  bl.a.  omfattar vindkraft, syftar till
att infria denna målsättning.  För  att  ytterligare
stödja  vindkraften  har riksdagen även beslutat  om
vissa särskilda åtgärder.  Dessa innefattar dels ett
stöd till teknikutveckling och marknadsintroduktion,
dels  ett  nationellt planeringsmål  innebärande  en
årlig produktionskapacitet  på  10 TWh år 2015, samt
dels  ett  övergångsstöd  i  form  av  en  avtrappad
miljöbonus. Utskottet står fortsatt  bakom de beslut
riksdagen    fattat   och   avstyrker   därför    de
motionsyrkanden vari en annan uppfattning framförs.

Utskottet vill  i detta sammanhang också erinra om
att planeringsmålet för vindkraft inte skall ses som
ett utbyggnadsmål eller  som  en  del  av  målet för
utvecklingen  av  den förnybara elproduktionen  utan
som ett uttryck för  ambitionsnivån  när  det gäller
att    skapa   förutsättningar   för   en   framtida
vindkraftsutbyggnad.  I  linje  med detta arbete har
Energimyndigheten  nyligen  presenterat  områden  av
riksintresse   för  elproduktion   från   vindkraft.
Vindkraften svarar  fortfarande för mindre än 1 % av
den  svenska  elproduktionen,  men  den  har  enligt
utskottets  mening  en  stor  potential.  Genom  det
fördjupade planarbetet  underlättas  tillkomsten  av
nya vindkraftverk.
Frågan  om  att inrätta ett nationellt centrum för
vindkraftsinformation  vid Högskolan på Gotland, som
tas  upp  i  några  motioner,   har  utskottet,  som
tidigare  redogjorts  för,  haft  att   bereda   vid
upprepade   tillfällen   under   de   senaste  åren.
Utskottet  ser,  nu  liksom  då,  positivt  på   den
verksamhet   som  bedrivs  på  Gotland  och  på  den
verksamhet med  inriktning mot vindkraftsområdet som
bedrivs även vid  andra  universitet  och högskolor.
Ett  tillkännagivande  av  den  typ  som  begärs   i
motionerna anser sig utskottet emellertid inte kunna
förorda denna gång heller.

Torv


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motionsyrkanden rörande
torv. Utskottet hänvisar  till  det  pågående
arbetet med att se över torvens framtida roll
i  energisystemet. Jämför reservation 19  (m,
fp, mp).

Motionerna


I    motion     2004/05:N299    (v)    begärs    ett
tillkännagivande  om  att regeringen bör slå vakt om
den svenska torvindustrin,  under  förutsättning att
den   kan  svara  upp  mot  högt  ställda  krav   på
miljöanpassning.  Motionären  framhåller  att det är
positivt  att  den svenska torvindustrin har  inlett
ett  arbete  med  miljöcertifiering.   Torvindustrin
skapar också viktig sysselsättning i glesbygden.

Ett  tillkännagivande  av  riksdagen  om att  torv
skall  behandlas  som  ett  fossilt  bränsle  senast
fr.o.m.  år  2008  vad gäller såväl elcertifikat som
energi- och koldioxidbeskattningen  begärs  i motion
2004/05:N307   (mp).   Motionärerna   menar  att  en
minskning    av    torveldningen    är   en   mycket
kostnadseffektiv  metod  för  att  minska   Sveriges
klimatgasutsläpp.   Om  särbehandlingen  av  torven,
genom elcertifikat och  koldioxid-  och energiskatt,
upphör  kommer  torven att till allra största  delen
ersättas med biobränslen.  Detta  leder  visserligen
till några förlorade arbetstillfällen, men  eftersom
torven  ersätts med pellets och flis tillkommer  nya
jobb i liknande omfattning.

Vissa kompletterande uppgifter


I samband med riksdagens behandling av propositionen
om   elcertifikat    för    att   främja   förnybara
energikällor (prop. 2002/03:40)  anförde utskottet i
sitt betänkande (2002/03:NU6) att  torv  bör  ingå i
elcertifikatssystemet.    Skälen   till   utskottets
ståndpunkt att torv bör berättiga  till elcertifikat
är   miljömässiga.   Om   torv   inte  skulle   vara
certifikatberättigande skulle torven  som  bränsle i
kraftvärmeverken  komma  att konkurreras ut av  kol.
Riksdagen tillkännagav som  sin mening vad utskottet
anfört.  I  propositionen om torv  och  elcertifikat
(prop. 2003/04:42)   återkom   regeringen   med  ett
förslag  om att torv som används för elproduktion  i
kraftvärmeverk  skall bli ett certifikatberättigande
bränsle. Ändamålet  med  lagen  om  elcertifikat var
ursprungligen att främja produktion av  elektricitet
med   användande   av   förnybara  energikällor.   I
propositionen om torv och elcertifikat föreslogs att
ändamålet med lagen utökas till att gälla användande
av  förnybara  energikällor   och   torv.  Riksdagen
beslutade   i   enlighet  med  regeringens   förslag
(bet. 2003/04:NU8)  och ändringen i lagen (2003:113)
om elcertifikat trädde  i  kraft  i april 2004. Före
riksdagsbeslutet        var        ändringen       i
elcertifikatssystemet           föremål          för
statsstödsprövning.  Kommissionen   ansåg   att  den
föreslagna      ändringen      överensstämde     med
miljöstödsriktlinjerna för kraftvärmeproduktion  som
av miljöskäl prioriteras av gemenskapen.

I    april    2004    inlämnades    den    svenska
fördelningsplanen  för  det europeiska systemet  för
handel med utsläppsrätter  till  EG-kommissionen. Av
den framgår att torveldning kräver utsläppsrätter då
detta   bränsle  enligt  EU  är  att  betrakta   som
koldioxidemitterande,     till     skillnad     från
trädbränsle.   EU:s   uppfattning   delas   av  FN:s
klimatpanel  IPCC  (International  Panel  on Climate
Change).
I december 2003 gav regeringen Energimyndigheten i
uppdrag att göra en översyn av elcertifikatssystemet
(N2003/9037/ESB).   I   uppdraget  ingår  bl.a.  att
värdera effekterna för elcertifikatssystemet  av att
torv  ingår  som ett certifikatberättigande bränsle.
Vidare ingår i uppdraget att belysa om det finns mer
ändamålsenliga  sätt att främja användningen av torv
som bränsle i det svenska energisystemet. Den del av
uppdraget som berör  torven  redovisades  i maj 2004
och    har    remissbehandlats.    Uppdraget   skall
slutredovisas i november 2004.
I  Energimyndighetens  delrapport  om  översyn  av
elcertifikatssystemet  (Delrapport  etapp   1)   tas
frågan  om  torvens  roll inom elcertifikatssystemet
upp.  Enligt de beräkningar  som  myndigheten  gjort
riskerar  torv  att marginaliseras som ett bränsle i
energisystemet om det inte får någon form av stöd. I
rapporten anförs  att det i huvudsak finns fyra skäl
till att stödja torven. De skäl som framhålls är att
det vid sameldning  med trädbränslen annars finns en
risk för att torv kan  komma  att  ersättas  med kol
eller olja, att växthusgasutsläpp kan avbrytas,  att
försörjningstryggheten  ökar samt att det skapar och
upprätthåller arbetstillfällen  och  infrastruktur i
vissa     regioner.     Vidare    konstateras    att
elcertifikatssystemet primärt uppfyller ett av dessa
syften, nämligen att risken  för  konvertering  till
kol      minskas.     Försörjningstryggheten     och
regionalpolitiska  skäl  uppfylls  till viss del men
urholkas  av  att  en så stor andel av  den  använda
energitorven (ca 25 %)  importeras. Alternativa, mer
ändamålsenliga, stödformer  för  torv  kan vara stöd
till   brytning   av   torv  utifrån  klassning   av
torvtäkters klimatpåverkan eller produktionsstöd med
miljökrav, sägs det i rapporten.
I      propositionen      om      program      för
energieffektivisering  m.m.  (prop.  2003/04:   170)
meddelade  regeringen  sin avsikt att återkomma till
riksdagen  senast  våren  2005   i   de  frågor  som
Energimyndighetens   uppdrag   omfattat.   Även    i
budgetpropositionen  för år 2005 (utg.omr. 21 s. 80)
uttalar regeringen att  den avser att återkomma till
riksdagen senast under våren  2005  med förslag till
åtgärder för att utveckla elcertifikatssystemet.

Utskottets ställningstagande


Som    i   det   föregående   redogjorts   för   har
Energimyndigheten  haft  i  uppdrag att genomföra en
översyn av elcertifikatssystemet.  I  uppdraget  har
bl.a.  ingått  att värdera effekterna på systemet av
att torv ingår och  att  belysa  om  det  finns  mer
ändamålsenliga  sätt att främja användningen av torv
i  det  svenska  energisystemet.   En   rapport  har
överlämnats  till  regeringen,  som  sedermera   har
tillsatt  en  arbetsgrupp  för att hantera frågan om
torvens framtida roll i energisystemet.  Vidare  har
regeringen  meddelat  sin  avsikt att återkomma till
riksdagen      under      våren     2005     rörande
elcertifikatssystemet    och    de     frågor    som
Energimyndighetens    uppdrag    omfattat.    Enligt
utskottets mening tillgodoser detta arbete delar  av
det  som  efterfrågas  i  motion  2004/05:N299  (v),
vilken  av  detta  skäl  kan  avstyrkas. Även motion
2004/05:N307 (mp) bör enligt utskottets  uppfattning
avstyrkas med hänvisning till det pågående arbetet.


Solenergi


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  olika  motionsyrkanden
rörande  solenergi.  Utskottet redogör  bl.a.
för sin syn att solenergin  kommer  att spela
en   allt   viktigare  roll  när  det  gäller
omställningen   av   energisystemet.   Jämför
reservationerna  20  (m, fp), 21 (kd) och  22
(mp).

Motionerna


Solvärmens fördelar framhålls  i motion 2004/05:N307
(mp)  och  motionärerna  menar att  riksdagen  skall
begära     att     regeringen     tillsätter      en
solvärmeutredning med syfte att föreslå åtgärder som
leder  till en snabbare och mer långsiktig utbyggnad
av  solvärmen   i   Sverige.   Vidare   påpekas  att
utbyggnaden av storskalig solvärme hämmas av att det
inte går att söka bidrag över 250 000 kr.  Riksdagen
bör därför göra ett uttalande om att solvärmestödet,
vid lämpligt tillfälle, utvidgas till att gälla även
storskalig solvärme genom en höjning av det maximala
bidraget per projekt.

Solenergins   stora   potential   när  det  gäller
energiförsörjningen     och     omställningen     av
energisystemet framhålls i motion  2004/05:N298 (mp)
och  motionären  förordar  ett  riksdagsuttalande  i
denna fråga.
Att solcellsproducerad el, i takt  med att ändliga
energikällor  blir  allt  dyrare och kraven  på  ren
energiteknik blir allt starkare, utgör en av de mest
intressanta marknaderna för Sveriges del, sägs det i
motion  2004/05:N441  (mp). För  att  kunna  erbjuda
elström  i  stor  skala  från   ekonomiskt  lönsamma
solcellskraftverk          måste          emellertid
tillverkningskostnaderna bli lägre. Vidare  redogörs
för  den  verksamhet  som bedrivs vid Ångström Solar
Center i Uppsala och den tätposition det har. Enligt
motionären   tar   dock  finansieringen   slut   vid
årsskiftet 2004/05 och  Ångström  Solar  Center står
inför  hotet om en nedläggning. Därför föreslås  ett
tillkännagivande  om att det är av yttersta vikt att
Energimyndigheten  uppdras   att   prioritera   just
solcellsforskning  för  att  säkra kompetens och att
Sverige   fortsätter   att  vara  världsledande   på
området.

Vissa kompletterande uppgifter


Stöd för investeringar i solvärme

Hösten 1999 togs beslut  om  det  nuvarande statliga
stödet      för     investeringar     i     solvärme
(prop. 1999/2000:1 utg.omr. 21, bet. 1999/2000:NU3).
Stödet regleras  genom  förordningen  (2000:287)  om
statligt   bidrag  till  investeringar  i  solvärme,
vilken trädde  i  kraft den 1 juni 2000. I juni 2002
beslöt    riksdagen   (prop.    2001/02:143,    bet.
2001/02:NU17)   att   stödet   skulle   fortsätta  i
ytterligare två år med start den 1 januari  2003.  I
budgetpropositionen   för   år  2005  (utg.omr.  21)
föreslår   regeringen   att   stödet    förlängs   i
ytterligare  3 år under perioden 2005-2007  och  att
det för denna period sammanlagt högst får uppgå till
25 miljoner kronor  (förslaget  behandlas  senare  i
detta   betänkande   tillsammans   med  anslag  35:3
Teknikupphandling och marknadsintroduktion).  Stödet
syftar   dels   till   att  främja  användningen  av
solvärmeteknik  för uppvärmning  av  bostäder,  dels
till    att    främja    utvecklingen     av    mera
kostnadseffektiv        solvärmeteknik.       Stödet
administreras av Boverket och länsstyrelserna.

Enligt nämnda förordning  får bidrag, om det finns
medel för detta, lämnas i form  av engångsbidrag för
installation av solvärme med vätska  som värmebärare
i bostäder och bostadsanknutna lokaler.  Enligt  2 §
får bidrag lämnas för investeringar i flerbostadshus
endast  om  bidragsmottagaren intygar att bidraget i
dess helhet kommer  att  komma de boende till godo i
form  av  lägre  boendekostnad  än  vad  motsvarande
investering kan uppskattas  medföra  om  den  gjorts
utan  att bidrag lämnats. Enligt 4 § skall bidragets
storlek   bestämmas   på  grundval  av  solfångarens
beräknade årliga energiproduktion  och motsvara 2,50
kr per kWh. Bidraget får dock uppgå till högst 7 500
kr  per lägenhet i småhus, 5 000 kr per  lägenhet  i
flerbostadshus  och  5 000  kr  per  bostadsanknuten
lokal.  Det  stöd  som  lämnas  till  en  och  samma
fastighet får uppgå till högst 250 000 kr.

Ångström Solar Center

Ångström    Solar    Center    omfattar    de    tre
projektområdena  Smarta  fönster, Tunnfilmssolceller
och     Nanokristallina    solceller.     Programmet
initierades  under  år  1996 och är begränsat till 8
år. Den totala budgeten för  de  åtta  åren  är  150
miljoner  kronor.  I den första fasen (ÅSC I) deltog
forskargrupper med inriktning  på  solenergimaterial
från Uppsala universitet, Stockholms universitet och
Kungliga  tekniska  högskolan  i  Stockholm   (KTH).
Målsättningen  med  den första fasen var att ta fram
en kunskapsbas för forskning och utveckling samt att
initiera industriella  kontakter.  En andra fas (ÅSC
II) kunde sättas i gång i början av  år  2001  efter
att  en  internationell  utvärdering  med bra utfall
gjorts  av  den  första  fasen.  Den andra fasen  är
tydligare inriktad på att nå det slutgiltiga målet -
att  lämna  över  resultat  till  nya  aktörer   för
fortsatt  industriell  utveckling.  Den andra fasen,
som drivs helt inom Uppsala universitet,  löper fram
till slutet av år 2004.

Verksamheten   finansieras  till  lika  delar   av
Energimyndigheten och Stiftelsen för miljöstrategisk
forskning (Mistra).  I  slutet  av år 2000 beslutade
Mistra    och   Energimyndigheten   att    fortsätta
finansieringen  av  Ångström Solar Center i en andra
fas (ÅSC II). Denna fas  pågår  i fyra år och bygger
på samma projekt som i första fasen. Enligt Ångström
Solar Centers årsrapport för år 2003  är programmets
rambudget 80 miljoner kronor för den andra fasen.
Enligt   uppgift  från  Energimyndigheten   kommer
myndighetens   anslag  till  Ångström  Solar  Center
enligt den planering  som gjorts att minska kraftigt
nästa år. Därtill har Mistra  påpekat  att  den inte
avser     att     fortsätta     sin    finansiering.
Energimyndigheten   kommer,   till   skillnad   från
tidigare,  att  behandla de tre projektområdena  var
för  sig. Enligt den  plan  för  prioriteringar  som
tagits  fram  inom  Energimyndigheten  för  nästa år
kommer  anslagen  till Tunnfilmssolceller respektive
Nanokristallina  solceller   att   halveras,   medan
projektområdet   Smarta   fönster  inte  kommer  att
erhålla någon finansiering av Energimyndigheten.

Utskottets ställningstagande


Globalt sett är solenergin på stark frammarsch. Även
i Sverige ökar användningen  av  solenergi  och  den
kommer  på  sikt  att spela en allt viktigare roll i
omställningsarbetet.  Utskottet  delar till viss del
således den bedömning som görs i motion 2004/05:N298
(mp)     om     solenergins     potential.     Något
tillkännagivande därom kan utskottet emellertid inte
förorda.

När det gäller det stöd till solvärme som tas  upp
i  motion 2003/04:N307 (mp) vill utskottet erinra om
att   det   i   budgetpropositionen  föreslagits  en
förlängning  av  det  nuvarande  stödet  under  åren
2005-2007. Detta förslag  hanteras  i  det  följande
under avsnittet om anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi.  När  det gäller den framtida beloppsgränsen
för bidraget ser  utskottet  inga skäl för riksdagen
att  göra  ett  uttalande  i enlighet  med  vad  som
förordas  i  nämnda  motion. Investeringsstödet  för
solvärme   är   utformat   som    ett    stöd    för
fastighetsägare   att  komplettera  sin  uppvärmning
genom  solpaneler,  och   stödet  är  juridiskt  och
tekniskt avpassat för sådana tillämpningar. Motionen
bör ej heller vinna riksdagens  gillande  i  den del
som  rör tillsättandet av en särskild utredning  för
solvärme.
Beträffande vad som förordas i motion 2004/05:N441
(mp) om  den  fortsatta  finansieringen  av Ångström
Solar Center är det utskottets uppfattning att denna
typ av prioriteringar i första hand skall  göras  av
ansvarig    myndighet    utifrån   de   övergripande
riktlinjer som riksdagen fastställer.  Motionen  bör
med hänvisning till detta avslås av riksdagen.
Med  det  anförda  avstyrks  samtliga  motioner  i
berörda delar.

Värmepumpar


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå motionsyrkanden rörande
dels åtgärder för  att  stimulera  övergångar
till   bergvärme,   dels   en   utredning  om
värmepumparnas  effekter.  Utskottet  erinrar
bl.a. om det s.k. ROT-avdraget  och,  när det
gäller  det  sistnämnda  yrkandet,  till  det
generella   uppdrag   Svenska   kraftnät  har
gällande        effektbalansen.        Jämför
reservationerna 23 (m, fp) och 24 (mp).

Motionerna


I   motion   2004/05:N322  (v)  betonas  bergvärmens
fördelar.  Motionären   framhåller  att  det  i  dag
emellertid är dyrt att installera  bergvärme och att
detta avskräcker många. Riksdagen bör,  för  att  få
fler   att   byta  från  olje-  eller  elpanna  till
bergvärme,  begära  att  regeringen  återkommer  med
förslag till  åtgärder  som  underlättar  för sådana
övergångar.

Behovet    av   att   analysera   den   omfattande
utbyggnaden  av   värmepumpar   påtalas   i   motion
2004/05:N347 (mp). Den mycket snabba expansionen  av
användningen  av  värmepumpar gör det nödvändigt att
utvärdera vilka effekter  de  har  i energisystemet.
Motionären  framhåller  bl.a. att då el  uteslutande
används som energikälla för  värmepumpen  betyder en
övergång  från  oljepanna till värmepump att  det  i
praktiken sker en  konvertering  till eluppvärmning,
vilket strider mot intentionerna i  energipolitiken.
Vidare  kan värmepumparnas dimensionering  förstärka
effektproblemet.   En   omfattande  installation  av
värmepumpar gör även att  utbyggnaden  av fjärrvärme
till   villaområden  försvåras.  Installationen   av
värmepumpar kan också ha miljöeffekter som ännu inte
är  klarlagda.   Analysen   bör   därför   inbegripa
värmepumparnas     effekter    på    effektbalansen,
elproduktionsbehovet,    elberoendet,   miljön   och
energiomställningen, sägs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter


De kortsiktiga åtgärderna  (1998-2002) inom 1997 års
energipolitiska program innehöll  vissa åtgärder för
att  minska  elanvändningen,  däribland   stöd   för
konvertering    från    elvärme   till   individuell
bränsleeldning. För konvertering  från  elvärme fick
bidrag  lämnas  med  upp  till  30 %  för byte  till
distributionssystem  baserat  på  ett vatten-  eller
luftburet   värmesystem  och  för  installation   av
anordning för  värmeackumulering. Stödet stoppades i
april 1999 och återinfördes  i reviderad form i juni
2001.  Cirka 40 % av ansökningarna  skall  ha  gällt
installation  av  värmepumpar  (Ds 2001:60 s. 40). I
enlighet med 2002 års energipolitiska  beslut  utgår
inte    ytterligare    stöd    för    detta.   Sista
ansökningsdatum    för    bidragen    för    minskad
elanvändning   inom  1997  års  kortsiktiga  program
fastställdes av regeringen till den 31 januari 2003.

Med  anledning   av   vad   som  anförs  i  motion
2004/05:N347 (mp) om effekterna  av  utbyggnaden  av
värmepumpar  kan  erinras  om att Svenska kraftnät i
rapporten  om  den svenska effektbalansen  vintrarna
2001/02 och 2002/03  (daterad  2002-07-12)  tar  upp
frågan  om  värmepumpar  i samband med prognosen för
maximal elförbrukning. Det  påpekas  i rapporten att
försäljningen av värmepumpar har varit  ökande under
de senaste åren. Vidare redogörs för att  det  finns
mer  än  400 000  värmepumpar installerade, varav ca
90 % i småhus. Dessa  värmepumpar producerar omkring
20 TWh värmeenergi varav  7  TWh i fjärrvärmesystem.
Värmepumparnas elförbrukning svarar  mot  ca  5 % av
landets    totala    elförbrukning.    I   rapporten
konstateras  vidare  att  nya  värmepumpar,   i  den
utsträckning  de  ersätter  annan uppvärmning än el,
innebär  en  ökning av elförbrukningen.  Värmepumpar
som  ersätter elvärme  kan  däremot  bidra  till  en
minskad elförbrukning. Värmepumparnas dimensionering
med  hänsyn  till  de  lägsta  utomhustemperaturerna
påverkar  även  den  totala  elförbrukningen.  Vissa
typer   av   värmepumpar  behöver  kompletteras  med
elvärme vid mycket låga temperaturer. Avslutningsvis
konstateras   att   nettoeffekten   av   den   ökade
användningen   av    värmepumpar   på   den   totala
energiförbrukningen vid kall väderlek för närvarande
inte är klarlagd.
Enligt   statistik   från    branschorganisationen
Svenska   värmepumpföreningen  har   drygt   386 000
värmepumpar   sålts   i   Sverige   under   perioden
1981-2003. Av dessa utgör ca 40 % berg-, mark-, sjö-
eller  grundvattenvärmepumpar. Resterande utgörs  av
luftvärmepumpar. Under år 2004 har, t.o.m. september
månad, ytterligare  drygt 41 000 värmepumpar sålts i
Sverige.
I propositionen om  skattereduktion  för  utgifter
för    byggnadsarbete    för    bostadshus    (prop.
2003/04:163)  föreslog  regeringen, mot bakgrund  av
den  svaga  utvecklingen  på   arbetsmarknaden   och
behovet  av sysselsättningsstimulerande åtgärder, en
ny period  med  skattereduktion för reparationer och
underhåll  samt  om-   och   tillbyggnadsarbete   på
bostadshus  (ROT-avdrag). Reglerna träder formellt i
kraft  den  1  november  2004  men  skall  tillämpas
retroaktivt så att  de  omfattar byggnadsarbeten som
utförts under perioden 15  april  2004  till 30 juni
2005. I nämnda proposition (s. 11) redogörs  för att
skattereduktion  bör ges för såväl utgifter för  om-
och tillbyggnad som  utgifter  för  reparationer och
underhåll.   Nybyggande   av  bostadshus  bör   inte
berättiga till skattereduktion.  Begränsningen  till
arbeten på bostadshus innebär att markarbeten endast
får  ingå  i  underlaget  när  de  avser  ledningar,
anläggningar  för  värmeförsörjning  m.m.  i  direkt
anslutning  till en byggnad. I underlaget bör därför
även utgifter  för arbete vid borrning för bergvärme
anses    ingå,    sägs    det    i    propositionen.
Skatteutskottet tillstyrkte  (bet.  2004/05:SkU3)  i
allt  väsentligt  regeringens  förslag och riksdagen
beslutade  den  20  oktober  2004  i   enlighet  med
utskottets förslag.

Utskottets ställningstagande


När   det   gäller   vad   som   förordas  i  motion
2004/05:N347  (mp)  om  behovet  av  att   analysera
utbyggnaden  av  värmepumpar  vill utskottet, såvitt
gäller effektfrågan, erinra om  att Svenska kraftnät
fram  till  år 2008 svarar för att  en  effektreserv
hålls tillgänglig  i  det  svenska  elsystemet genom
lagen  (2003:436)  om  effektreserv. Därefter  skall
effektbalansen      upprätthållas      genom      en
marknadsbaserad lösning. Som tidigare redovisats har
Svenska  kraftnät  även   uppmärksammat   frågan  om
effekten   av   ett   ökat   antal   värmepumpar   i
energisystemet.  Utskottet  förutsätter  att Svenska
kraftnät,   inom   ramen   för   sitt   ansvar   för
effektbalansen,  följer  den  fortsatta utvecklingen
även när det gäller värmepumpar och vidtar, om behov
anses  föreligga, nödvändiga åtgärder.  En  särskild
utredning rörande värmepumpar med anledning av denna
fråga eller  någon  av  de  i nämnda motion i övrigt
berörda områdena ser utskottet i nuläget inget behov
av.

Med   anledning   av   vad  som  sägs   i   motion
2004/05:N322  (v) rörande åtgärder  för  att  främja
bergvärme konstaterar  utskottet  att det i enlighet
med  2002  års  energipolitiska beslut  inte  längre
utgår stöd för konvertering  av  hus  uppvärmda  med
direktverkande  el till fjärrvärme eller vattenburen
bergvärme. Samtidigt  vill  utskottet påminna om att
det  ROT-avdrag som riksdagen  beslutat  införa  kan
begagnas i de sammanhang som motionären lyfter fram.
Något stöd därutöver ser utskottet inte framför sig.
Med  det  anförda avstyrks samtliga här behandlade
motioner i berörda delar.

Etanolproduktion


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden med
krav    på    ytterligare    satsningar    på
etanolframställning.  Utskottet erinrar om de
insatser som i dag görs  på  området.  Jämför
reservationerna  25  (m,  fp),  26 (c) och 27
(mp).

Motionerna


Behovet av att överväga insatser  för  att garantera
en  fortsatt inhemsk etanolproduktion lyfts  fram  i
motion  2004/05:N243  (s). Motionären framhåller att
statsmakterna  på  olika  sätt  kan  underlätta  för
inhemsk produktion av  etanol, t.ex. genom stöd till
forskning och utveckling  och  genom utformningen av
skattevillkoren.

I  motion  2004/05:MJ370 (c) yrkas  att  riksdagen
skall  besluta   att   ge  bidrag  till  ytterligare
anläggningar för etanolframställan.  Den  import  av
etanol  som  i  dag sker visar att det finns en stor
efterfrågan  och  därmed   potential  i  ytterligare
satsningar på anläggningar som  framställer  etanol.
Det föreligger behov av fem ytterligare fabriker för
etanolframställning   ur   spannmål,   en   i  varje
spannmålsdistrikt,  men  även  av  anläggningar  för
etanolframställning ur cellulosa.
Att  potentialen  för etanoltillverkning i Sverige
är  fem  gånger  så  stor  som  dagens  tillverkning
framhålls  i motion 2004/05:N363  (c).  Importen  av
etanol till  Sverige  visar  att  det  finns en stor
efterfrågan   och  därmed  potential  i  ytterligare
satsningar på anläggningar  som  framställer etanol.
Det   finns,   enligt  motionären,  behov   av   fem
ytterligare  fabriker   för  etanolframställning  ur
spannmål,    men    även    av   anläggningar    för
etanolframställning     ur     cellulosa.      Under
uppbyggnadsfasen  är  behovet  av statliga medel för
dessa  anläggningar  stort och det  är  rimligt  att
staten  bidrar  med ekonomiska  medel,  sägs  det  i
motionen. Vidare  föreslås  ett  tillkännagivande om
att Köping är en naturlig etableringsort  för  en av
dessa anläggningar.

Vissa kompletterande uppgifter


Energimyndigheten  finansierar  ett  forsknings- och
utvecklingsprogram  för framställning av  etanol  ur
skogsråvara.  Totalt  satsas   30   miljoner  kronor
årligen   på   detta  program,  som  löper  perioden
1998-2004. Målet  är  att ge tekniskt, vetenskapligt
och ekonomiskt underlag  för att framställa etanol i
större skala till lägre kostnader.

Insatser  för  etanolframställning   tas   upp   i
Energimyndighetens    rapport   om   forskning   och
utveckling  inom  energiområdet   (ER   5:2003).   I
rapporten  redogörs  för  att  kunskap  om  hur  man
framställer etanol ur socker- eller stärkelsehaltiga
råvaror  är  en  sedan  länge känd teknik. Det finns
kommersiell produktion av etanol från såväl spannmål
som  sockerråvara i Brasilien  och  majs  i  Förenta
staterna.    I   Sverige   invigdes   år   2001   en
spannmålsbaserad anläggning i Norrköping, Agroetanol
AB,  med  en årlig  produktionskapacitet  på  50 000
kubikmeter.   Intresset   har  också  ökat  för  att
framställa etanol från cellulosahaltiga råvaror. Det
gäller främst i barrskogsbältet  på norra halvklotet
(Sverige, Förenta staterna och Kanada)  som med sina
omfattande  skogstillgångar  har  tillgång  till  en
betydande  råvarubas.  Framställning av etanol  från
cellulosahaltiga råvaror kräver dock en speciell typ
av teknik för att bryta  ned  cellulosan  och  andra
kolhydratrika komponenter till socker.
Energimyndigheten  har gett 112 miljoner kronor  i
stöd  till  byggandet av  etanolpilotanläggningen  i
Örnsköldsvik  genom  det  beslut  som  togs år 2001.
Vidare   har  Energimyndigheten  beviljat  projektet
Etanol Pilot  i  Sverige AB 16,4 miljoner kronor för
att       genomföra      processutveckling       vid
pilotanläggningen. Energimyndighetens stöd motsvarar
60 %  av  finansieringen.   Övriga   finansiärer  är
länsstyrelsen   i   Västernorrland,   EU   mål    1,
Lantbrukarnas riksförbund samt privata finansiärer.
I  detta  samanhang kan även nämnas att Agroetanol
AB    förädlar    spannmål     till    etanol    för
drivmedelsmarknaden. Ägare är Lantmännen  (91 %) och
Lantbrukarnas   Riksförbund   (9 %).  Etanolfabriken
finns vid oljedepån och kraftvärmeverket på Händelö,
Norrköping.  Fabriken  producerar   årligen   50 000
kubikmeter   etanol  och  40 000  ton  proteinfoder.
Produktionen   baseras    på   130 000   ton   vete.
Anläggningen startade sin produktion år 2001.

Utskottets ställningstagande


I enlighet med 1997 års energipolitiska  beslut  har
forsknings-  och  utvecklingsinsatser genomförts för
att sänka produktionskostnaderna  för etanol baserad
på  cellulosahaltiga råvaror. Inom ramen  för  detta
arbete    har    Energimyndigheten    bidragit   med
finansiellt    stöd    till    byggandet    av    en
etanolpilotanläggning     i     Örnsköldsvik,    och
myndigheten    bidrar    även    ekonomiskt     till
genomförandet   av   processutvecklingen  vid  denna
anläggning.

Stöd  till  forskning  och  utveckling  är  enligt
utskottets mening  en viktig del av statens insatser
för att på sikt främja  en konkurrenskraftig inhemsk
industri på området. Utskottet vill samtidigt erinra
om  att det stöd som Sverige  kan  ge  till  inhemsk
produktion av biodrivmedel måste följa de regler som
finns  för  statligt  stöd  och  för  internationell
handel,   däribland   EG-föredragets  regler   kring
statligt stöd. Frågan om  etablering  eller fortsatt
drift  av  fabriker  för produktion av bioetanol  är
enligt utskottets mening  i första hand en fråga för
näringslivet att ta ställning till.
När  det  gäller  de  fortsatta   insatserna   för
forskning,    utveckling    och   demonstration   på
energiområdet  är  det  utskottets  uppfattning  att
prioriteringar mellan olika  områden och insatser så
långt  som möjligt bör göras av  ansvarig  myndighet
utifrån  de  övergripande  riktlinjer  som riksdagen
lägger fast. Utskottet har i det tidigare ställt sig
bakom  de  mål som föreslagits för insatserna  kring
forskning,   utveckling    och    demonstration   på
energiområdet.  Enligt  vad  utskottet   där  anfört
ställer  det  sig bakom den princip som innebär  att
Energimyndigheten  ges  i  uppdrag  att konkretisera
målen på en mer verksamhetsnära nivå.
Med det anförda avstyrks samtliga i  detta avsnitt
behandlade motioner i berörda delar.

Statens energimyndighet


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  avslå  olika  motionsyrkanden
rörande  Statens  energimyndighet.  Utskottet
hänvisar till de insatser  som redan görs och
påpekar att det inte har något att erinra mot
hur  myndigheten sköter sitt  arbete.  Jämför
reservationerna 28 (m, fp, kd) och 29 (mp).

Motionerna


Ett  riksdagsuttalande   om   prioriteringarna   för
verksamheten vid Statens energimyndighet föreslås  i
motion  2004/05:N375 (m). Motionärerna menar att det
finns     skäl      att      stärka     myndighetens
marknadsövervakande    funktion.    Samtidigt    bör
Energimyndighetens administrativa  kostnader för det
energipolitiska omställningsprogrammet minskas.

Energimyndighetens    roll    när    det    gäller
övervakningen  av  energimarknadernas  funktionssätt
tas även upp i motion 2004/05:N405 (m). Motionärerna
menar  att  det  finns  skäl att ge myndigheten  ett
bredare mandat när det gäller denna övervakning. Det
finns   även   anledning   att   överväga   om   den
marknadsövervakande funktionen  bör  avskiljas  från
Energimyndighetens  övriga ansvarsområden och läggas
på en egen myndighet. Vidare redogörs i motionen för
olika marknadsproblem.
I motion 2004/05:N307  (mp) pläderas för att en ny
myndighet   för   energieffektivisering    inrättas.
Energimyndigheten,   som   har   huvudansvaret   för
energieffektivisering,  har i dag detta som en bland
många uppgifter. Erfarenheten  av  att  ha många och
delvis  motsatta intressen under samma tak  är  inte
positiv. Energieffektivisering bör i stället handhas
av en egen myndighet vars enda uppgift är att ge råd
till regering  och  riksdag  i dessa frågor. Den nya
myndigheten  bör  enligt  motionärerna   lyda  under
Miljödepartementet.

Vissa kompletterande uppgifter


I  budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr.  21  s.
85)  redogörs för Energimyndighetens finansiering av
planering,   uppföljning   och   utvärdering  av  de
energipolitiska      programmen.     Dessa      s.k.
programanknutna kostnader  belastar  anslagen för de
olika åtgärderna inom de energipolitiska programmen.
De programanknutna kostnaderna uppgick  år 2003 till
101     miljoner     kronor     och    de    samlade
förvaltningskostnaderna,      i      vilka      även
förvaltningsanslaget (35:1) om 140 miljoner  ingick,
uppgick  till 241 miljoner kronor. Prognosen för  de
programanknutna  kostnaderna år 2004 är 136 miljoner
kronor  och, tillsammans  med  förvaltningsanslaget,
prognostiseras  de  samlade  förvaltningskostnaderna
vid  Energimyndigheten detta år  till  281  miljoner
kronor.  Den  prognostiserade ökningen under år 2004
förklarar regeringen  främst bero på förberedelserna
vid myndigheten inför introduktionen  av  ett system
för handel med utsläppsrätter och av förberedelserna
för     att     introducera    ett    program    för
energieffektivisering i energiintensiv industri.

I   september   2002    uppdrog    regeringen   åt
Statskontoret   att   genomföra   en   översyn    av
Energimyndighetens     verksamhet.     Statskontoret
redovisade  i  november  2003  sina  slutsatser  och
förslag  i  rapporten  om  effektivare tillsyn  över
energimarknaderna (2003:27).  Mot  bakgrund  av  den
problembild   som  redovisas  i  rapporten  avseende
energimarknaderna och tillsynen lämnar Statskontoret
förslag dels om  förstärkt tillsyn i sak, dels om en
förändrad organisation  av tillsynsfunktionen. Bland
annat föreslås effektivare utnyttjande av befintliga
regler   och  förstärkt  tillsyn   av   myndigheten,
tillförande  av  nya  myndighetsuppgifter  och  ökad
samverkan  med  andra  myndigheter.  När  det gäller
förslaget     om     en     ny    organisation    av
tillsynsfunktionen    menar    Statskontoret     att
tillsynsuppgifterna  inte haft en tillräckligt stark
ställning inom Energimyndigheten.  Inrättandet av en
fristående tillsynsmyndighet skulle  lämpligen kunna
ske genom att dagens myndighet delas i  två separata
myndigheter, sägs det i rapporten.
I budgetpropositionen för år 2005 (utg.omr.  21 s.
40)      gör      regeringen     bedömningen     att
Energimyndighetens resurser för tillsynsverksamheten
behöver förstärkas.  Det  sägs  i  propositionen att
Statskontorets   redovisade   slutsatser    och   de
tillkommande   uppgifter  som  genomförandet  av  de
gemensamma reglerna  för  den  inre marknaden för el
och  tillämpningen av förordningen  om  villkor  för
tillträde  till  nät för gränsöverskridande elhandel
innebär att utökade  insatser  hos Energimyndigheten
krävs. Vidare gör regeringen bedömningen (s. 51) att
de      tillkommande      tillsynsuppgifter      vid
Energimyndigheten  som  kommer  av  det  förslag  om
åtskillnad  av fjärrvärmeverksamhet  som  regeringen
avser lämna under  hösten  2004 bör finansieras inom
ramen   för  de  utökade  förvaltningsresurser   som
föreslås för myndigheten.
I   propositionen    föreslås    (s.    85)    att
Energimyndighetens  förvaltningsanslag utökas med 40
miljoner kronor för år  2005  och  framåt (förslaget
behandlas i detta betänkande i avsnittet  om  anslag
m.m.  inom  utgiftsområde 21 Energi). Det föreslagna
anslaget   innefattar   25   miljoner   kronor   som
regeringen bedömer  att  Energimyndighetens resurser
för   tillsyns-   och   analysverksamhet    avseende
energimarknader    behöver    utökas   med.   Vidare
innefattar  det  utökade  resurser  om  10  miljoner
kronor  per  år  för  myndighetens   uppgifter   att
administrera   vissa  uppgifter  inom  systemet  för
handel  med  utsläppsrätter   som  skall  införas  i
januari 2005. Även de tillkommande  kostnaderna  hos
länsstyrelserna  bör  finansieras  inom  denna  ram.
Slutligen  innefattar  utökningen  5 miljoner kronor
per  år  då  Energimyndigheten  skall  fungera   som
tillsynsmyndighet  för det föreslagna programmet för
energieffektivisering i energiintensiv industri.
Det kan även erinras  om att utskottet hösten 2003
avstyrkte  (bet.  2003/04:   NU3)   en  motion  vari
pläderades  för  inrättandet av en ny myndighet  för
energieffektivisering.   I   sitt  ställningstagande
påpekade utskottet att dessa frågor i dag handhas av
Energimyndigheten och att utskottet  inte  har något
att erinra mot hur myndigheten sköter sitt arbete. I
en reservation (mp) gavs motionen stöd.
Enligt  verksamhetsförordningen  (1997:868)  skall
Energimyndigheten  verka  för att på kort  och  lång
sikt trygga tillgången på el och annan energi på med
omvärlden  konkurrenskraftiga  villkor.  Myndigheten
skall vidare  inom  sitt verksamhetsområde verka för
en  effektiv  och hållbar  energianvändning  och  en
kostnadseffektiv  energiförsörjning, båda med en låg
negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat. Därtill
skall myndigheten bidra  till omställningen till ett
ekologiskt uthålligt energisystem.  Av  förordningen
framgår även att Energimyndigheten särskilt skall

·  verka   för   rationell  tillförsel,  omvandling,
distribution och användning av energi,
·
·  samordna    arbetet    med    omställningen    av
energisystemet,
·
·  främja forskning,  utveckling,  demonstration och
introduktion  av  energiteknik samt  planera  och
fördela statligt stöd till detta,
·
·  utarbeta underlag för  utvärdering och omprövning
av de samlade energipolitiska programmen,
·
·  bevaka  energimarknadernas   och  energisystemets
utveckling  och särskilt energiomvandlingens  och
energianvändningens inverkan på och betydelse för
miljö    och    klimat     samt     näringslivets
konkurrenskraft och den ekonomiska tillväxten,
·
·  inom   sitt   verksamhetsområde  verka  för   att
elmarknadens  funktion   förbättras   samt  följa
utvecklingen   på  elmarknaden  vad  avser  t.ex.
kapacitetsutveckling,  strukturomvandlingar  inom
elhandels-       och      nätverksamhet      samt
prisutvecklingen på el och nättjänster,
·
·  följa  den  internationella   utvecklingen   inom
verksamhetsområdet  och främja svenskt deltagande
i internationellt samarbete,
·
·  inom  sitt  verksamhetsområde  bedriva  en  aktiv
informationsverksamhet,  i  syfte  bl.a.  att öka
kunskapen  hos  elanvändarna  om  den avreglerade
elmarknaden,
·
·  ansvara  för  officiell statistik i enlighet  med
vad som anges i  förordningen  (2001:100)  om den
officiella statistiken och
·
·  bevaka    att   Europaparlamentets   och   rådets
förordning  (EG/2422/2001) av den 6 november 2001
om        ett        gemenskapsprogram        för
energieffektivitetsmärkning  av kontorsutrustning
följs.
·

Utskottets ställningstagande


Statens       energimyndighet       är       central
förvaltningsmyndighet  för frågor om användning  och
tillförsel av energi. Som  tidigare  redogjorts  för
skall  myndigheten  enligt sin instruktion verka för
att på kort och lång  sikt  trygga  tillgången på el
och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga
villkor.

Energimyndigheten har sedan den bildades  år  1998
varit nätmyndighet enligt ellagen med tillsynsansvar
över     monopoldelen     av    elmarknaden,    dvs.
nätverksamheten.  Myndigheten  utövar  även  tillsyn
över naturgasmarknaderna  enligt naturgaslagen. Från
och med år 2003 har Energimyndigheten  ett förstärkt
ansvar för att bevaka och analysera elmarknaden samt
rollen som expertmyndighet avseende elhandelsfrågor.
Med  anledning  av  vad  som framförs i motionerna
2004/05:N375 (m) och 2004/05:N405 (m) vill utskottet
anföra följande. På den svenska  elmarknaden  verkar
produktions-  och handelsföretag i konkurrens, medan
nätverksamheten är ett naturligt monopol. En central
del  i  ellagstiftningen   är   mot  denna  bakgrund
regleringen  och  tillsynen  av  nättarifferna,  med
syfte att tillse att nätkoncessionshavarna  inte tar
ut oskäliga vinster. Hushållskundernas totala elpris
består,  grovt  sett,  av  en  tredjedel  vardera av
nätavgift, elpris och skatter. Det är således endast
en tredjedel av det totala elpriset för en konsument
som  är  utsatt  för konkurrens, medan den tredjedel
som avser nätavgifter  bestäms  av en monopolist. En
effektiv reglering och tillsyn av  nättarifferna  är
således av mycket stor betydelse. För att kunna göra
bättre     bedömningar    av    nättarifferna    har
Energimyndigheten  även  tagit  fram  en modell, den
s.k. nätnyttomodellen.
På regeringens uppdrag har Statskontoret  gjort en
översyn   av   Energimyndighetens   verksamhet   och
resursbehov.  Enligt  Statskontorets bedömning krävs
utökade resurser vid myndigheten  för  att förbättra
tillsynen  över  energimarknaderna. Mot bakgrund  av
dessa slutsatser har  regeringen  gjort  bedömningen
att  Energimyndighetens  resurser för tillsyns-  och
analysverksamhet avseende  energimarknaderna behöver
förstärkas och föreslår därför i budgetpropositionen
att anslaget utökas med 25 miljoner  kronor  per år.
Förslaget  hanteras  senare i detta betänkande under
avsnitten om anslag m.m. för utgiftsområde 21.
När  det  gäller Energimyndighetens  tillsyn  över
nätföretagen  vill utskottet i detta sammanhang även
erinra om den lag  om  särskild förvaltning av elnät
som  riksdagen  (bet.  2004/05:NU5)  tidigare  under
hösten beslutat införa.  Genom  införandet  av denna
lag   kan   en  anläggning  ställas  under  särskild
förvaltning om  en koncessionshavare i väsentlig mån
inte     fullgör    sina     skyldigheter     enligt
ellagstiftningen.  Enligt  utskottets mening stärker
den  nya  lagen möjligheterna  att  ingripa  mot  de
företag som inte följer lagstiftningen.
Utskottets    sammantagna    bedömning    är   att
Energimyndighetens  tillsynsverksamhet  genom nämnda
åtgärder förstärkts, såväl resursmässigt som när det
gäller möjligheten att vidta tvingande åtgärder.
Vad  anbelangar  de  konkurrensutsatta delarna  på
energimarknaderna - produktion  och  försäljning  av
energi  -  bedrivs  ett kontinuerligt arbete med att
följa     marknaderna.     Regeringen      har     i
budgetpropositionen   även   redogjort   för   olika
åtgärder,  såväl  vidtagna  som  kommande,  för  att
förstärka  konkurrensen. Utskottet ställer sig bakom
detta arbete.
Beträffande  vad  som anförs i motion 2004/05:N307
(mp)  om  att  en  ny  myndighet  bör  inrättas  för
energieffektivisering  gör   utskottet  ingen  annan
bedömning än vad som tidigare  gjorts.  Dessa frågor
handhas  i  dag  av Energimyndigheten, och utskottet
har inget att erinra mot hur myndigheten sköter sitt
arbete.  Utskottet   kan  samtidigt  konstatera  att
motionen till viss del  kan anses tillgodosedd genom
den omorganisation som skett  under hösten 2004 inom
Regeringskansliet,  detta  då motionärerna  förordar
att     den     myndighet     som     svarar     för
energieffektivisering     bör    vara    underställd
Miljödepartementet.
Med  hänvisning till det anförda  avstyrks  nämnda
motioner i berörda delar.

Affärsverket svenska kraftnät


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör  godkänna  regeringens förslag
till investeringsplan för perioden  2005-2007
för  Affärsverket svenska kraftnät och  avslå
de motionsyrkanden  vari en annan uppfattning
framförs.  Utskottet  framhåller   bl.a.  sin
uppfattning att den planerade likströmskabeln
mellan Sverige och Finland är rimlig  för att
ytterligare     integrera     den    nordiska
elmarknaden och att det framtida  behovet  av
förnyad  elproduktion i Norden ger vid handen
att kabeln  fordras.  Jämför  reservation  30
(mp).
Riksdagen bör även bemyndiga regeringen att  för år 2005
ge  Affärsverket svenska kraftnät finansiella
befogenheter  i  enlighet  med vad regeringen
förordar och godkänna vad regeringen föreslår
avseende  dispositionen av offentligrättsliga
avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet.

Propositionen


Investeringsplan

Regeringen  föreslår  att  riksdagen  godkänner  den
investeringsplan  som  Affärsverket svenska kraftnät
har föreslagit för perioden 2005-2007.

Svenska kraftnäts förslag  till  investerings- och
finansplan  för  åren  2005-2007 för affärskoncernen
omfattar    åtgärder    i    stamnätet     inklusive
utlandsförbindelser      och      utrustning     för
telekommunikation.   De   planerade  investeringarna
under perioden beräknas till  högst  1 980  miljoner
kronor,    varav    625    miljoner   kronor   avser
investeringar   under  år  2005.   Investeringar   i
stamnätet  skall  genomföras   dels   i   befintliga
anläggningar, s.k. reinvesteringar, om 820  miljoner
kronor,  dels  som nyinvesteringar om 1 160 miljoner
kronor.  Av  nyinvesteringarna   avser  85  miljoner
kronor     investeringar     i    utrustning     för
telekommunikation.
De reinvesteringar som skall göras syftar till att
bibehålla driftsäkerheten och överföringskapaciteten
i   elsystemen   och  till  att  uppfylla   gällande
säkerhetskrav i befintliga anläggningar.
Svenska kraftnät  har startat projekteringen av en
ny  400  kV-ledning  från   Närke  ner  till  Skåne.
Avsikten  är  att  öka  överföringsförmågan   mellan
Mellansverige   och   Sydsverige.   Byggstarten   är
planerad  till  år  2007  och  investeringskostnaden
bedöms  till 1 000 miljoner kronor.  Under  perioden
byggs även bl.a. en ny 400 kV-ledning för att trygga
elförsörjningen   till   Göteborgsområdet   och   en
strömriktarstation   för   likströmsöverföring  till
Danmark,  den  s.k.  Kontiskan   I.  Dessutom  avser
Svenska         kraftnät        att        genomföra
kapacitetsförstärkningar       för      att      öka
överföringsförmågan till och från  Norge i syfte att
förbättra den nordiska elmarknaden.
Investeringarna beräknas kunna finansieras i stort
sett    med    egna   medel   under   den   kommande
treårsperioden.
Svenska kraftnät  skall  uppnå  en räntabilitet på
justerat eget kapital, efter schablonmässigt  avdrag
för  skatt,  på  6  %  inklusive  kostnader för s.k.
restelektrifiering.  Vidare  skall Svenska  kraftnät
högst  ha  en  skuldsättningsgrad   på   55  %,  och
kostnadseffektiviteten bör vara minst lika  hög  som
för  jämförbara företag. Som riktlinje för utdelning
och skattemotsvarighet  gäller krav på 65 % av årets
resultat för affärsverkskoncernen.

Finansiella befogenheter

Regeringen    föreslår    att    riksdagen    lämnar
bemyndigande till regeringen enligt följande:

·  att under år 2005 teckna borgen för lån och lämna
kreditgarantier    intill    ett    belopp     om
1 520 000 000 kr  till  förmån  för bolag i vilka
Affärsverket  svenska kraftnät förvaltar  statens
aktier,
·
·  att  för  år  2005   låta   Affärsverket  svenska
kraftnät    ta    upp    lån    i   och   utanför
Riksgäldskontoret till ett sammanlagt  belopp  om
högst 1 500 000 000 kr,
·
·  att   för   år  2005  låta  Affärsverket  svenska
kraftnät placera  likvida  medel  i  och  utanför
Riksgäldskontoret,
·
·  att  för  år  2005 besluta om delägarlån om högst
280 000 000 kr  till  förmån  för  bolag  i vilka
Affärsverket  svenska  kraftnät förvaltar statens
aktier,
·
·  att för år 2005 besluta  om  förvärv och bildande
av  bolag  som  skall  verka  inom   Affärsverket
svenska  kraftnäts  verksamhetsområde intill  ett
belopp  om  10 000 000 kr   samt  avyttra  aktier
intill ett belopp om 10 000 000 kr.
·
Avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet

Regeringen föreslår att den bemyndigas  av riksdagen
att  låta  Affärsverket  svenska  kraftnät disponera
avgifter enligt lagen (2003:113) om elcertifikat och
lagen  (2003:437)  om  ursprungsgarantier   avseende
förnybar  el samt övriga offentligrättsliga avgifter
inom Affärsverket svenska kraftnäts verksamhet.

Bakgrunden    till    detta    förslag    är   att
Riksrevisionen i en granskning av Regeringskansliets
och  myndigheternas  hantering av tvingande avgifter
(RiR 2004:17) redovisat  vissa förslag till åtgärder
när  det  gäller riksdagens  insyn  och  regeringens
styrning av  tvingande  avgifter,  bl.a. att Svenska
kraftnäts    avgifter    för    elcertifikat     och
ursprungsgarantier bör redovisas som tvingande.
Enligt systemet med elcertifikat är i princip alla
elanvändare   skyldiga  att  förvärva  elcertifikat.
Svenska  kraftnät   svarar   för   kontoföring   och
registrering  av  elcertifikat. Eftersom systemet är
tvingande  innefattar   det  myndighetsutövning.  De
avgifter   som   Svenska   kraftnät   tar   ut   för
kontohållning     respektive     registrering     av
överlåtelser  av  elcertifikat bör därmed  betraktas
som offentligrättsliga.  Eftersom  Svenska  kraftnät
har     ett     författningsmässigt    monopol    på
kontohanteringen  bör  avgifterna dessutom betraktas
som tvingande, sägs det i propositionen.
Enligt  lagen  (2003:437)   om  ursprungsgarantier
avseende förnybar el har elproducenter  under  vissa
förutsättningar  rätt  att  få  en  ursprungsgaranti
avseende den el de producerar. Garantier utfärdas av
Svenska   kraftnät   på   ansökan   av  producenten.
Avgiften,  som  inte  överstiger  Svenska  kraftnäts
kostnader   för  utfärdandet,  har  fastställts   av
regeringen  i   5 §   förordningen   (2003:587)   om
ursprungsgarantier avseende förnybar el. Utfärdandet
av  ursprungsgarantier innefattar myndighetsutövning
då   de    endast    får    utfärdas   under   vissa
förutsättningar som är angivna i lagen. Avgiften för
utfärdandet   måste   därför   betraktas    som   en
offentligrättslig  avgift. Detta stöds också av  att
den  beslutas av regeringen  och  av  att  den  inte
överstiger    Svenska    kraftnäts   kostnader   för
utfärdandet.   Ingen   är   skyldig    att    skaffa
ursprungsgarantier  av  det  slag som fastställts  i
lagen om ursprungsgarantier, men  den  som  vill  ha
sådana  garantier  är  tvungen  att  vända  sig till
Svenska kraftnät. Därför kan avgiften betraktas  som
tvingande.
Eftersom Svenska kraftnäts verksamhet till största
delen  är avgiftsfinansierad och intäkterna av de nu
nämnda offentligrättsliga  avgifterna  endast  skall
bidra   till   att   täcka   kostnaderna   för   den
avgiftsbelagda  verksamheten  anser  regeringen  att
dessa  bör  få  disponeras  inom  ramen  för Svenska
kraftnäts   verksamhet.   Under   år   2003  uppgick
intäkterna av de offentligrättsliga avgifterna  inom
Svenska  kraftnäts verksamhetsområde till 2 miljoner
kronor.  Då   verksamhetsvolymen   är  av  begränsad
omfattning   och   kan   variera  i  så  pass   stor
utsträckning framstår finansiering  över  anslag som
mindre  ändamålsenlig. Regeringen bedömer mot  denna
bakgrund  att Svenska kraftnät även fortsättningsvis
bör få disponera  de  offentligrättsliga  avgifterna
inom sitt verksamhetsområde.
Regeringen redovisar även sin bedömning,  även den
föranledd   av   tidigare   nämnda   granskning   av
Riksrevisionen,     att     de    nätavgifter    och
balansersättningar som Affärsverket svenska kraftnät
tar  ut  inte  är offentligrättsliga  avgifter  utan
intäkter i kommersiell  verksamhet.  Intäkterna  bör
således    även   fortsättningsvis   redovisas   som
uppdragsverksamhet.

Motionerna


I motion 2004/05:N389  (v) tas upp frågan om Svenska
kraftnäts investeringsram  avseende  likströmskabeln
till Finland. Motionärerna ifrågasätter  motiven för
byggandet  av  denna  kabel och menar att det  finns
vissa oklarheter. Det har framkommit att motiven för
denna kabel skulle vara  att  möjliggöra export till
Sverige från den planerade nya  kärnkraftsreaktorn i
Finland och det pågår en diskussion  om huruvida den
nya  kabeln är eller har varit en förutsättning  för
byggandet  av  Finlands  femte reaktor. Motionärerna
betonar  att  de  inte  vill stödja  utbyggnaden  av
kärnkraften  och  inte  heller   byggandet   av  nya
elkablar  som motiveras av utökad import av el  från
finsk kärnkraft.  De  föreslår  därför  att  Svenska
kraftnäts investeringsram vad gäller elkabeln mellan
Sverige  och Finland avslås i avvaktan på att frågan
blir ordentligt utredd.

Att  den   nya  likströmskabel  till  Finland  som
Svenska kraftnät  vill  bygga  inte behövs för några
svenska  behov  anförs  i motion 2004/05:N307  (mp).
Däremot  är  den av vikt för  den  planerade  finska
reaktorn, då det  finska elnätet kommer att utsättas
för stora påfrestningar när den nya reaktorn drabbas
av snabbstopp. Då behövs  reservkraft snabbt och den
skall tas från Sverige. När  reaktorn  fungerar  ger
den  å  andra  sidan ett väldigt stort tillskott som
inte  alltid motsvaras  av  efterfrågan  i  Finland.
Sverige  får då ta hand om överskottet. Motionärerna
menar därför  att  ett  byggande  av  kabeln  är  en
uppenbar  subvention  till  finsk  kärnkraft. Det är
även en dålig affär för Sverige.
I  motion  2004/05:N350  (mp)  föreslås  dels  att
riksdagen   skall   besluta  att  godkänna   Svenska
kraftnäts investeringsplan  för  åren  2005-2007 med
undantag  för  den  del som rör investeringen  i  en
likströmskabel  till  Finland,  dels  att  riksdagen
tillkännager för regeringen som sin mening att en ny
likströmskabel  till  Finland   inte  skall  byggas.
Motionärerna menar att kabeln inte  behövs för några
svenska  behov  och  att det är en dålig  affär  för
Sverige. Kabeln är däremot  av  stor  vikt  för  den
planerade finska kärnkraftsreaktorn och byggandet av
en   sådan   kabel  ser  de  därför  som  en  svensk
subvention till finsk kärnkraft.

Vissa kompletterande uppgifter


Svenska kraftnäts investeringsplan för åren
2005-2007

I      Svenska      kraftnäts       investeringsplan
(verksamhetsplan) för åren 2005-2007  (daterad 2004-
02-26)  redogörs  för  de  större projekt (över  100
miljoner kronor) som affärsverket har för avsikt att
investera i under aktuell period. Totalt omnämns sex
sådana projekt i planen. De  projekt  som omnämns är
en ny 400 kV-ledning på sträckan mellan  Nea (Norge)
och   Järpströmmen   (Jämtland),  en  förnyelse   av
likströmsförbindelsen  Kontiskan  mellan Sverige och
Danmark, en ny 400 kV-ledning mellan  Stenkullen och
Lindome, en förnyelse av en 200 kV-ledning  i  södra
Norrland,  en  ny  likströmskabel mellan Finland och
Sverige (Fennoskan 2) samt en ny 400 kV-ledning från
Mellansverige till Skåne.

Svenska kraftnäts redogörelse inför utskottet
om investeringsplanen

Svenska kraftnäts generaldirektör  Jan Magnusson har
inför    utskottet   redogjort   för   affärsverkets
investeringsplan   och  lämnat  information  om  den
planerade nya likströmskabeln till Finland.

Enligt  den redogörelse  som  lämnades  finns  det
flera skäl till att stärka överföringsförbindelserna
mellan de nordiska  länderna. För det första minskar
det produktionskostnaderna  eftersom  den billigaste
anläggningen kan utnyttjas. För det andra ger det en
ökad försörjningstrygghet, t.ex. under  torrår eller
vid   stark   kyla.   För  det  tredje  stärker  det
driftsäkerheten i systemet.  För  det  fjärde skapar
det  bättre  förutsättningar  för  förnybar  energi,
särskilt för vindkraften.
De  förutsättningar vi står inför är  att  energi-
och effektbalanserna  i  Norden har försvagats under
1990-talet.    Under    perioden    1992-2002    har
elförbrukningen     ökat     med      17 %     medan
produktionsförmågan  endast  ökat  med 2 %.  Svenska
kraftnät   räknar   med   en   långsam   ökning   av
elförbrukningen fram till år 2010. Vidare innefattar
beräkningarna ändringar i produktionssystemet i form
av     viss    ny    gaskraft    i    Norge,    ökad
kärnkraft/biobränslen  i  Finland,  ny  vindkraft  i
flera   länder  och  att  Barsebäcks  andra  reaktor
stängs. Sammanfattningsvis  ser  man fortfarande ett
underskott i Nordens elbalans år 2010.
Den totala elförbrukningen i Norden var 389 TWh år
2003.  Av  detta  var  utbytet  mellan  de  nordiska
länderna och med grannländerna 62 TWh. Under ungefär
en  tredjedel  av  tiden  finns  det  flaskhalsar  i
systemet. Bara mellan Finland och Sverige  finns det
begränsningar  i  överföringsmöjligheterna under  ca
1 000 timmar om året.
För  att  möta  dessa   utmaningar   har   Nordel,
samarbetsorganet    för    de   nordiska   ländernas
systemansvariga  stamnätsföretag,   analyserat   ett
stort   antal   flaskhalsar.  Nordels  styrelse  har
rekommenderat att satsningar görs på fem projekt. De
fem prioriterade  snitt  som enligt Nordels styrelse
bör byggas ut är följande:
·  Förbindelse mellan centrala och sydliga Sverige,
·
·  Stora Bältförbindelsen i Danmark,
·
·  Fennoskan mellan Finland och Sverige,
·
·  Nea-Järpströmmen mellan Norge och Sverige,
·
·  Skagerackförbindelsen mellan Danmark och Norge.
·
Dessa  förslag till förstärkningar  skall  betraktas
som en helhet  utan  inbördes  prioritering.  De kan
alla vara genomförda kring år 2010 och skall ses som
ett   viktigt   steg  mot  en  ännu  bättre  nordisk
infrastruktur.       Ett       genomförande       av
investeringsplanen kommer  att  väsentligt förstärka
infrastrukturen   för   den  nordiska   elmarknaden.
Totalkostnaden för dessa  förstärkningar uppgår till
ca  10  miljarder  kronor och  investeringsprojekten
skall skötas bilateralt.

När det gäller den  planerade  förbindelsen mellan
Sverige och Finland, Fennoskan, redogjordes  för  de
nyttovärden  denna kabel skulle ha. Svenska kraftnät
menar     att    kabeln     skulle     ge     bättre
produktionsoptimering,           ge           mindre
överföringsförluster,     reducera     risken    för
effektbrist,  reducera risken för elransonering  vid
torrår, ge bättre  förutsättningar för elhandel över
gränserna, ge bättre konkurrensförutsättningar i den
nordiska elmarknadens  olika  delar, öka kapaciteten
för  utbyte  av reglerkraft och systemtjänster  samt
förstärka driftsäkerheten.  Enligt Svenska kraftnäts
beräkningar       uppgår       det       sammantagna
samhällsekonomiska    nyttovärdet   av   att   bygga
Fennoskan   till   280  miljoner   kronor   årligen.
Kostnaden för kabeln  beräknas  till  ca 2 miljarder
kronor.

Riksrevisionens rapport om statens uttag av
tvingande avgifter

Riksrevisionen redovisade i rapporten Rätt avgifter?
- Statens uttag av tvingande avgifter (RiR  2004:17)
slutsatser  och  förslag  när  det gäller riksdagens
insyn   och   regeringens   styrning  av   tvingande
avgifter. Riksrevisionen föreslog vad gäller Svenska
kraftnäts  nätavgifter  och  balansersättningar  att
regeringen bör pröva om de är tvingande eller ej och
återkomma  till  riksdagen  med  ett  förtydligande.
Vidare föreslog Riksrevisionen att Svenska kraftnäts
avgifter för elcertifikat och ursprungsgarantier bör
redovisas   som  tvingande.  Enligt  Riksrevisionens
granskning  tar  mer  än  100  statliga  myndigheter
tillsammans in  drygt 11 miljarder kronor i intäkter
från avgifter som  är tvingande bl.a. för medborgare
och företag. De som  vill  ta  del  av  den statliga
tjänsten har inget annat val än att betala en avgift
eftersom   ingen  annan  än  staten  tillhandahåller
tjänsten.  Vidare   sägs  i  rapporten  att  mängden
tvingande avgifter per  myndighet  varierar från ett
par till omkring 100 avgifter. Exempel  på tvingande
avgifter  är  avgifter för körkort, pass, inspektion
av fartyg, byte av namn och kontroll av läkemedel.

Riksrevisionen     konstaterade    att    eftersom
avgifterna  innebär  ingrepp  i  bl.a.  medborgarnas
ekonomi står det i Sveriges  grundlag  att riksdagen
ska besluta om dem. Enligt grundlagen har  riksdagen
dock  möjlighet  att  låta regeringen eller statliga
myndigheter besluta om  avgifterna.  Förr levererade
myndigheterna  intäkterna  till statskassan.  Numera
förfogar myndigheterna över  merparten av intäkterna
från  avgifterna.  Dessutom  avgör  myndigheterna  i
många  fall  själva hur stora avgifterna  ska  vara.
Riksdagen   har    således    delegerat    betydande
beslutsbefogenheter till myndigheterna.
Riksrevisionen fann att det råder många oklarheter
och  brister  kring  tvingande  avgifter  och  kunde
konstatera  att  avgiftsbelagd verksamhet inte följs
upp   och   prövas   i   samma    utsträckning   som
anslagsfinansierad verksamhet. Staten  har  i  vissa
fall  kunnat  öka  sina  utgifter  utan  att påverka
utgiftstaket.   Lagstiftningen  är  oklar  på  flera
punkter. Gränsen  mellan avgifter och skatter liksom
gränsen mellan tvingande  avgifter  och  avgifter  i
uppdragsverksamhet   är  svår  att  dra.  Riksdagens
bemyndiganden att låta  regeringen  och  myndigheter
besluta  om  tvingande  avgifter  är  i  vissa  fall
oprecisa.  Det  är  också oklart hur många tvingande
avgifter som staten tar  ut. Samma avgifter hanteras
ibland  som  tvingande,  ibland   som   avgifter   i
uppdragsverksamhet. Klassificeringen av avgifter kan
få konsekvenser för myndigheternas möjlighet att dra
av  momskostnader.  Det  går  inte  heller att få en
entydig   bild  av  statens  totala  intäkter   från
tvingande avgifter.  Uppgifter  om  totala  intäkter
varierar  från  7 till 17 miljarder kronor. Avgifter
har dessutom ofta  varit för höga och under lång tid
givit   stora   överskott    i    förhållande   till
omsättningen   i  den  avgiftsbelagda  verksamheten.
Överskotten kan  användas  för att finansiera andra,
ospecificerade,  verksamheter  vid  myndigheten  som
inte har något att göra med den avgift som betalas.

Utskottets ställningstagande


Inledning

Utskottet  behandlar   först   frågan   om   Svenska
kraftnäts  investeringsplan  och  därefter  frågorna
rörande  Svenska  kraftnäts finansiella befogenheter
och avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet.

Svenska kraftnäts investeringsplan

Regeringen har begärt riksdagens godkännande när det
gäller   Svenska  kraftnäts   investeringsplan   för
perioden 2005-2007.  Samtidigt  har  motioner väckts
vari bl.a. begärs att riksdagen inte skall  godkänna
den del av investeringsplanen som omfattar byggandet
av  en ny likströmskabel mellan Sverige och Finland.
Utskottet har i denna fråga följande uppfattning.

Företrädare   för   Svenska   kraftnät  har  inför
utskottet  redogjort  för de prioriteringar  som  de
nordiska ländernas samarbetsorgan  Nordel  gjort för
perioden fram till år 2010, inklusive den i motioner
uppmärksammade  likströmskabeln  mellan Sverige  och
Finland.  Som  tidigare  redovisats är  det  Nordels
uppfattning att dess förslag  till  prioritering  av
fem  projekt  skall  ses  som  en  helhet. Projekten
syftar bl.a. till att öka försörjningstryggheten och
stärka  driftsäkerheten i elsystemet.  Samtliga  fem
förbindelser   kan  vara  realiserade  år  2010  och
investeringarna   beräknas  kosta  ca  10  miljarder
kronor.  Utskottet  har  inget  att  erinra  mot  de
prioriteringar som Nordel gjort.
Den investeringsplan  som  riksdagen  har  att  ta
ställning     till,    inklusive    den    planerade
likströmskabeln  mellan  Sverige  och  Finland,  kan
enligt  utskottets  mening  till stora delar ses som
ett  genomförande  av de prioriteringar  som  Nordel
fastställt. Utifrån de förutsättningar som gäller är
byggandet av en kabel  mellan  Sverige  och  Finland
enligt   utskottets   uppfattning   rimlig  för  att
ytterligare   integrera  den  nordiska  elmarknaden.
Byggandet av kabeln  bör  även  ses  som  ett  led i
skapandet av en gemensam europeisk elmarknad.
Med  utgångspunkt  i  den  information som Svenska
kraftnät  lämnat  är  det  utskottets   uppfattning,
oavsett  byggandet  av  en  ny  kärnkraftsreaktor  i
Finland eller ej, att det föreligger  behov  av  att
bygga  den  planerade likströmskabeln mellan Sverige
och  Finland.   Det   framtida  behovet  av  förnyad
elproduktion  i Norden ger  vid  handen  att  kabeln
fordras.
Utskottet  anser   därför   att   riksdagen  skall
godkänna  Svenska  kraftnäts  investeringsplan   för
perioden  2005-2007,  inklusive den del som omfattar
byggandet av en likströmskabel  mellan  Sverige  och
Finland.
Med   hänvisning   till   det  anförda  tillstyrks
propositionen i denna del medan  motionerna avstyrks
i berörda delar.

Svenska kraftnäts finansiella befogenheter

Utskottet  har  inget  att  erinra  och  tillstyrker
därmed regeringens framlagda förslag om bemyndigande
för regeringen rörande Svenska kraftnäts finansiella
befogenheter.

Avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet

Utskottet   har   vidare   inget   att  erinra   och
tillstyrker därmed regeringens framlagda förslag att
regeringen  bemyndigas  att  låta  Svenska  kraftnät
disponera   avgifter  enligt  lagen  (2003:113)   om
elcertifikat     och     lagen     (2003:437)     om
ursprungsgarantier  avseende förnybar el samt övriga
offentligrättsliga avgifter  inom  Svenska kraftnäts
verksamhet. Utskottet noterar samtidigt  regeringens
bedömning  att de nätavgifter och balansersättningar
som   Svenska    kraftnät    tar    ut    inte    är
offentligrättsliga    avgifter   utan   intäkter   i
kommersiell verksamhet.


Anslag m.m. inom utgiftsområde 21
Energi


Utskottets förslag i korthet

Riksdagen  bör anvisa anslagen  och  godkänna
bemyndigandena  m.m. för budgetåret 2005 inom
utgiftsområde 21  Energi  i  enlighet med vad
regeringen   föreslagit  samt  godkänna   vad
regeringen föreslagit  om  fortsatt  stöd för
solvärme.    Samtliga   motionsyrkanden   bör
avslås.

Inledning


Regeringens  förslag   i   budgetpropositionen   för
utgiftsområde  21 redovisas i bilaga tillsammans med
övriga partiers  förslag.  Under  utgiftsområdet tas
totalt tio anslag upp, varav två av  anslagen utgörs
av   förslag  från  Kristdemokraterna.  En   närmare
redogörelse  för  de  olika  anslagen  följer  under
respektive  anslagsrubrik.  Regeringens förslag till
utgiftsram  för budgetåret 2005  uppgår  till  1 396
miljoner kronor.  De  övriga partiernas förslag till
utgiftsramar   fördelar  sig   på   följande   sätt.
Vänsterpartiet och  Miljöpartiet  har inte lagt fram
några budgetförslag som avviker från  vad regeringen
föreslagit.   Den   utgiftsram   som   Centerpartiet
föreslagit  för  utgiftsområdet avviker inte  heller
den från vad regeringen  föreslagit. Övriga partiers
förslag innebär en lägre ram  än regeringsförslaget,
nämligen 295 miljoner kronor lägre (m), 356 miljoner
kronor lägre (fp) och 55 miljoner kronor lägre (kd).

Enligt  regeringens förslag kompletteras  anslagen
(35:2) Insatser  för  effektivare  energianvändning,
(35:3)  Teknikupphandling  och marknadsintroduktion,
(35:4) Stöd till marknadsintroduktion  av vindkraft,
(35:5)  Energiforskning  och  (35:6) Energipolitiskt
motiverade   internationella   klimatinsatser    med
bemyndiganden  för  regeringen  att  ingå ekonomiska
förpliktelser,  vilka  leder  till  utgifter   under
kommande år.
I   budgetpropositionen   (s.   26)   anges    att
anslagssparandet   inom   utgiftsområde   21  Energi
uppgick till ca 1,4 miljarder kronor vid utgången av
år 2003, vilket är en minskning med ca 0,6 miljarder
kronor  jämfört  med utgången av år 2002. Regeringen
beslutade  i  december   2003  att  föra  bort  0,36
miljarder   kronor  av  anslagsbehållningarna   inom
utgiftsområdet  som  indragningar. Vidare redogörs i
propositionen för att anslagssparandet i övrigt till
största  delen  är  uppbundet   av  fattade  beslut.
Anslagssparandet förklaras bl.a.  av  att ledtiderna
mellan beslut om bidrag till utbetalning av medel då
den bidragsberättigade åtgärden slutförts är långa.
Beträffande  de beräknade anslagen för  åren  2006
och 2007 för utgiftsområde  21  Energi  uppgår dessa
till 1 356 respektive 1 247 miljoner kronor.
I det följande redovisas regeringens förslag  till
olika  anslag  inom  utgiftsområdet  för år 2005 och
motsvarande förslag i aktuella motioner.

Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader
(35:1)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 188,2
miljoner kronor.

Anslaget är avsett att finansiera Energimyndighetens
förvaltningskostnader. I dessa kostnader  ingår även
nätmyndighetens     verksamhet.     Kostnader    för
Energimyndigheten  för  planering,  uppföljning  och
utvärdering   av   de   energipolitiska   programmen
finansieras  genom  s.k.  programanknutna kostnader,
vilka belastar anslagen för de olika åtgärderna inom
de  energipolitiska  programmen.  Prognosen  för  de
programanknutna kostnaderna uppgår till 136 miljoner
kronor  för år 2004, vilket  kan  jämföras  med  ett
utfall  om   101   miljoner   kronor  år  2003.  Den
prognostiserade  ökningen  kan främst  förklaras  av
förberedelserna vid myndigheten inför introduktionen
av ett system för handel med  utsläppsrätter  den  1
januari   2005   och   av   förberedelser   för  att
introducera ett program för energieffektivisering  i
energiintensiv industri.

Vidare  disponerar  Energimyndigheten avgifter för
tillsyn enligt naturgaslagen  och,  sedan  år  2003,
avgifter för elanvändare som registrerar sig för att
frivilligt   hantera  kvotplikten  enligt  lagen  om
elcertifikat.
Enligt   regeringen   behöver   Energimyndighetens
förvaltningsanslag utökas med 40 miljoner kronor för
år 2005 och  framåt.  Detta  innefattar  25 miljoner
kronor som regeringen bedömer att Energimyndighetens
resurser för tillsyns- och analysverksamhet avseende
energimarknader    behöver    utökas   med.   Vidare
innefattar  det  utökade  resurser  om  10  miljoner
kronor  per år för myndighetens  uppgifter  för  att
administrera   vissa  uppgifter  inom  systemet  för
handel  med  utsläppsrätter   som  skall  införas  i
januari 2005. Även de tillkommande  kostnaderna  hos
länsstyrelserna  bör  finansieras  inom  denna  ram.
Slutligen  innefattar  utökningen  5 miljoner kronor
per  år  då  Energimyndigheten  skall  fungera   som
tillsynsmyndighet  för det föreslagna programmet för
energieffektivisering i energiintensiv industri.

Motionerna

I  Folkpartiets  motion   2004/05:N309  föreslås  en
besparing på anslaget med 50 miljoner kronor.

Kristdemokraterna föreslår  i  motion 2004/05:N410
att  Energimyndighetens  förvaltningsanslag  minskas
med   25   miljoner   kronor   i  förhållande   till
regeringens  förslag.  I  motionen  konstateras  att
myndigheten fått några nya  arbetsuppgifter  och ett
kraftigt utökat anslag. Motionärerna ser positivt på
möjligheten  till  en  utökad  kontrollfunktion  men
finner      den      mindre      framgångsrik     då
sanktionsmöjligheter fortsatt saknas.

Insatser för effektivare energianvändning
(35:2)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för  år  2005 är 166
miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag för kommunal energirådgivning,
utbildning  av  och information till energirådgivare
samt stöd till regionala  energikontor. Vidare avser
anslaget    insatser    för   informationsspridning,
utveckling och spridning  av  verktyg  och  metoder,
vissa    utredningsinsatser   samt   utbildning   om
energieffektiv  teknik.  Anslaget  får även användas
för   provning,   märkning   och   certifiering   av
energikrävande utrustning.

Med  anledning  av förslaget i budgetpropositionen
(finansplanen    s.    225)     om    en    särskild
investeringsstimulans      för      energi-      och
miljöinvesteringar  i  offentliga  lokaler  föreslår
regeringen  att  anslaget  utökas  med  30  miljoner
kronor    för   att   finansiera   de   tillkommande
administrationskostnaderna     vid     de    berörda
myndigheterna.      Enligt      förslaget      skall
Energimyndigheten,    Boverket,   Skatteverket   och
länsstyrelserna administrera stödet.
Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska åtaganden under  anslaget  får uppgå till
100  miljoner  kronor  för  år 2006 och 80  miljoner
kronor för år 2007.

Motionerna

En  besparing  på anslaget med  30  miljoner  kronor
föreslås   i   Moderata    samlingspartiets   motion
2004/05:N375. Motionärerna erinrar  om  att anslaget
bl.a. omfattar administrationskostnader knutna  till
den  särskilda  investeringsstimulans som regeringen
föreslår  för  energi-   och   miljöinvesteringar  i
offentliga   lokaler.   Förslaget   till   besparing
motsvarar  regeringens  uppskattning  av  den  ökade
administrationskostnaden, då motionärerna  motsätter
sig denna investeringsstimulans.

I  Folkpartiets  motion  2004/05:N309 föreslås  en
besparing på anslaget med 83 miljoner kronor.
Kristdemokraterna föreslår  i  motion 2004/05:N410
att  anslaget  minskas  med  50  miljoner  kronor  i
förhållande  till regeringens förslag  och  förordar
samtidigt     en     översyn     av     de     olika
energirådgivningsfunktioner  som finns i kommunerna.
Det   betonas   dock   att  det  är  angeläget   att
energirådgivning  fortsatt   bedrivs  i  kommunerna.
Sänkningen motiveras med att anslaget höjts kraftigt
under de senaste åren utan att  en nödvändig översyn
av verksamhetens organisation gjorts.

Teknikupphandling och marknadsintroduktion
(35:3)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för  år  2005  är 85
miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag till teknikupphandling för att
utveckla och introducera ny energieffektiv teknik på
marknaden     samt    kompletterande    stöd    till
marknadsintroduktion  av  energieffektiv teknik. För
att  täcka  in  alla  led i detta  arbete  ges  även
kompletterande  stöd  för   marknadsintroduktion  av
energieffektiv  teknik,  t.ex.   för   expansion  av
fjärrvärmenäten.     Vidare     omfattar    anslaget
informations-,            utvecklings-           och
demonstrationsinsatser avseende  konvertering mellan
olika system för uppvärmning. Anslaget  används även
för   stöd   till   investeringar   i  solvärme  och
genomförande       av       EG-rättsakter       inom
energieffektiviseringsområdet  och  därtill  hörande
metod-, utvecklings- och utredningsarbete.

Regeringen  föreslår  även att det statliga stödet
till investeringar i solvärme förlängs i ytterligare
tre  år, under perioden 2005-2007.  Stödet  får  för
perioden  sammanlagt  högst  uppgå  till 25 miljoner
kronor. Sedan år 2000 har 50 miljoner kronor satsats
på  ett  särskilt  investeringsstöd  för   solvärme.
Efterfrågan på stödet har ökat under senare  tid och
regeringen bedömer att stödet bidragit till att  öka
intresset för denna uppvärmningsform.
Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska  åtaganden  under anslaget får uppgå till
65  miljoner  kronor för år  2006  och  65  miljoner
kronor för år 2007.

Motionerna

Anslaget avvisas  i sin helhet i motion 2004/05:N375
(m).   Vidare   förordas    att   riksdagen   avslår
regeringens  förslag  till  bemyndigande  för  detta
anslag.  Det  stöd  som  anslaget   omfattar   menar
motionärerna   innebär   stöd   till  vissa  utvalda
energiformer  som  regeringen  anser   bör   gynnas.
Motionärerna å sin sida anser att olika energiformer
skall  konkurrera på lika villkor. De föreslår  även
att  riksdagen   avslår   regeringens  förslag  till
godkännande av fortsatt stöd till solvärme.

I motion 2004/05:N309 (fp)  föreslås  en besparing
på anslaget med 43 miljoner kronor.
Att  det  är rimligt med en besparing på  anslaget
med  20  miljoner   kronor   sägs   det   i   motion
2004/05:N410 (kd). Motionärerna framhåller samtidigt
att  de  ser  positivt  på  den  del som syftar till
marknadsföring av solvärme.

Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft
(35:4)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för  år  2005 är 100
miljoner kronor.

Anslaget    får    användas    för    bidrag    till
teknikutveckling    och    marknadsintroduktion   av
storskaliga vindkraftstillämpningar.

Förordningen  (2003:564)  som   reglerar  bidragen
under  anslaget  kunde till följd av  fördröjningar,
med    anledning    av   Europeiska    kommissionens
godkännande  om statsstödsreglerna,  träda  i  kraft
först i oktober  2003. Förseningen i ikraftträdandet
förklarar      huvudsakligen       det      uppkomna
anslagssparandet, vilket år 2003 uppgick  till  48,5
miljoner  kronor.  Stödutbetalningarna  väntas  dock
komma i gång under hösten 2004, då Energimyndigheten
förväntas fatta beslut om huvuddelen av stödet.
Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska  åtaganden  under anslaget får uppgå till
90  miljoner  kronor för år  2006  och  50  miljoner
kronor för år 2007.

Motionerna

Anslaget avvisas  i sin helhet i motion 2004/05:N375
(m).   Vidare   förordas    att   riksdagen   avslår
regeringens  förslag  till  bemyndigande  för  detta
anslag.  Det  stöd  som  anslaget   omfattar   menar
motionärerna   innebär   stöd   till  vissa  utvalda
energiformer  som  regeringen  anser   bör   gynnas.
Motionärerna å sin sida anser att olika energiformer
skall konkurrera på lika villkor.

Även  i  motion 2004/05:N309 (fp) yrkas avslag  på
hela anslagsbeloppet.
Att anslaget  höjts  kraftigt  sedan föregående år
konstateras i motion 2004/05:N410 (kd). Motionärerna
menar  att  anslaget  bör ha en mer jämn  fördelning
över tiden för att understryka  vikten av stabilitet
i energipolitiken och förordar därför  en  minskning
av  anslaget  med  30  miljoner kronor i förhållande
till regeringens förslag.
I motion 2004/05:Bo276  (kd)  föreslås  - utan att
något  belopp  anges  -  att  medel  bör  anslås för
forskning    om    vindkraft,    både    beträffande
kostnadseffektivitet  och  design. Motionären  menar
att mer resurser bör satsas  på  forskning  för  att
utveckla    vindkraftverken    och    få   dem   mer
kostnadseffektiva.    Vidare    bör   designen    av
vindkraftverken utvecklas för att minska påverkan på
landskapsbilden.

Energiforskning (35:5)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för  år  2005 är 440
miljoner kronor.

Anslaget används för att finansiera forsknings-  och
utvecklingsinsatser  inom  energiområdet. Vidare får
anslaget  användas  för  bidrag   för   att   främja
utvecklingen  av teknik som baserar sig på förnybara
energislag   och    effektiv    energianvändning   i
industriella    processer    i    försöks-     eller
fullskaleanläggningar.  Anslaget  används  även  för
vissa   utrednings-  och  utvärderingsinsatser  inom
energiområdet   samt   svenskt  och  internationellt
forsknings- och utvecklingssamarbete.

Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska åtaganden under  anslaget  får uppgå till
446  miljoner  kronor  för år 2006 och 446  miljoner
kronor för perioden 2007-2009.

Motionerna

Kristdemokraterna förordar  i motion 2004/05:N410 en
minskning  av anslaget med 25  miljoner  kronor  med
hänvisning till  att  ett  nytt  anslag föreslås för
solcells- och vätgasenergiforskning.

I  motion 2004/05:N365 (kd) sägs  att  regeringens
förslag    till    anslag    för   Energiforskningen
sammantaget  innebär en minskning  på  årsbasis  med
drygt 50 %, från  924,8 miljoner kronor år 2004 (för
anslagen   Energiforskning,   Energiteknikstöd   och
Introduktion  av  ny energiteknik) till 440 miljoner
kronor  år 2005. Motionärerna  gör  bedömningen  att
regeringens  budgetförslag kommer att medföra en rad
allvarliga negativa  konsekvenser.  För  det  första
kommer förutsättningarna för svenskt näringsliv  att
konkurrera  inom  området  och  ligga  långt  framme
internationellt  att  försämras. För det andra hotas
den förtroendefulla samverkan  mellan  högskola  och
näringsliv  som  under  senare  år  byggts  upp inom
energiforskning och miljörelaterad energiverksamhet.
För  det  tredje kommer möjligheten till ökad export
av teknik på  områdena  miljö,  förnybar  energi och
effektiv energianvändning att minska drastiskt.  För
det  fjärde kommer medverkan i samarbetet inom EU på
detta  område  att  försvåras.  För det femte kommer
försörjning  och utveckling av kunskap,  teknik  och
kompetens   för    insatser    inom    energi-   och
klimatområdet  att  minska kraftigt. För det  sjätte
går det drastiskt minskade  anslaget  inte  ihop med
målet    att   Sverige   skall   vara   en   ledande
forskningsnation.    Slutligen   innebär   det   att
förtroendet för regeringens energi- och miljöpolitik
kommer att svikta. Riksdagsuttalanden om ovanstående
förordas av motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

I propositionen föreslås  även  mål  för  insatserna
kring  forskning,  utveckling  och demonstration  på
energiområdet. Detta förslag hanteras i avsnittet om
mål för energipolitiken.


Energipolitiskt motiverade internationella
klimatinsatser (35:6)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag  för  år  2005 är 20
miljoner kronor.

Anslaget   avser   insatser   för   att   förbereda,
genomföra,  utvärdera och utveckla metoder för  s.k.
gemensamt   genomförande    och    projekt   rörande
mekanismen för ren utveckling. Vidare  får  anslaget
användas  för  utvecklingsinsatser avseende systemet
för handel med utsläppsrätter.

Regeringen  föreslår  även  att  bemyndigandet  om
ekonomiska åtaganden  under  anslaget får uppgå till
20  miljoner  kronor  för år 2006  och  20  miljoner
kronor för perioden 2007-2009.

Motionerna

I  motion 2004/05:N410 (kd)  yrkas  avslag  på  hela
anslagsbeloppet.  Motionärerna  anser  att  tidigare
omfattande  anslagssparanden  gör att anslaget  helt
bör sparas in.


Statlig prisgaranti elcertifikat (35:7)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag  för  år  2005 är 80
miljoner kronor.

Anslaget avser statlig prisgaranti för elcertifikat.
För att ge producenterna ett skydd mot alltför  låga
certifikatpriser  finns  under  en  inledande period
(2003-2007)   ett  garantipris  för  elcertifikaten.
Prisgarantin utfaller  emellertid  först efter årets
slut.   Under   det   första   verksamhetsåret   med
elcertifikatssystemet har prisgarantin  inte  behövt
utnyttjas.

Motionerna

Anslaget  avvisas i sin helhet i motion 2004/05:N375
(m).  Motionärerna   påtalar  att  de  motsatte  sig
införandet av elcertifikatssystemet och att de anser
att detta system skall  avskaffas  då  det  är dyrt,
svåradministrerat   och   ineffektivt.  Dessutom  är
elcertifikatssystemet ett sätt  för  regeringen  att
kringgå budgetlagens krav på bruttoredovisning.

Även  i  Folkpartiets  motion  2004/05:N309  yrkas
avslag på hela anslagsbeloppet.

Ersättning för vissa kostnader vid avveckling
av en reaktor vid Barsebäcksverket (35:8)


Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2005 är 317,2
miljoner kronor.

Anslaget  avser  statens  åtaganden om ersättning av
vissa merkostnader som uppstår  till  följd  av  att
driften  av  den  första reaktorn i Barsebäcksverken
har upphört enligt  det  avtal  som träffades mellan
staten, Sydkraft AB och Vattenfall  AB. Ersättningen
skall täcka merkostnader för dels avställnings-  och
servicedrift    av    den    första    reaktorn    i
Barsebäcksverken,  dels  singeldrift  av  den  andra
reaktorn. Ersättning lämnas längst t.o.m. år 2017.

Inga motioner har väckts rörande detta anslag.


Stöd för villaägare att byta bort
direktverkande el


Motionen

I  Kristdemokraternas  motion  2004/05:N410 föreslås
att  65  miljoner  kronor  anvisas  till   ett  nytt
statligt  anslag  för stöd till villaägare som  vill
byta bort direktverkande  el.  Det statliga bidraget
skall uppgå till 15 % av investeringskostnaden i ett
nytt  eller  kompletterande  uppvärmningssystem  för
husägare med direktverkande el som enda energikälla.
Det statliga bidraget får ej överstiga 15 000 kr per
villa.


Solcells- och vätgasforskning


Motionen

I  Kristdemokraternas  motion 2004/05:N410  föreslås
att 50 miljoner kronor anvisas  ett  nytt anslag för
forskning   och   utveckling   av   solcells-    och
vätgasbaserade energisystem. Motionärerna framhåller
att  Sverige  har  en  framskjuten  position när det
gäller  forskning  och  utveckling  på  dessa   båda
områden  och  att  dessa  tekniker kan komma att bli
mycket   viktiga   när  det  gäller   den   framtida
energiförsörjningen.


Utskottets ställningstagande


Utskottet  ansluter  sig   till   de  av  regeringen
framlagda förslagen till anslag och  bemyndiganden i
budgetpropositionen. I motionerna 2004/05:N375  (m),
2004/05:N309  (fp)  och  2004/05:N410  (kd) förordas
andra  belopp  än  regeringen  föreslagit för  olika
anslag inom utgiftsområdet. Moderata samlingspartiet
vill göra besparingar på anslagen  35:2-4  och 7 med
295  miljoner  kronor  i  jämförelse med regeringens
förslag. Folkpartiet föreslår  en  minskning med 356
miljoner kronor och de besparingar som  förordas rör
anslagen 35:1-4 och 7. Kristdemokraterna  hemställer
att   besparingar   görs  på  anslagen  35:1-6  samt
förordar  att två nya  anslag  upprättas:  dels  ett
anslag för  stöd  till villaägare som vill byta bort
direktverkande el (65  miljoner  kronor),  dels  ett
anslag   för   solcells-   och  vätgasforskning  (50
miljoner kronor). Sammanlagt  innebär  förslagen  en
minskning   med   totalt   55   miljoner   kronor  i
förhållande till regeringens förslag.

Utskottet har genom ett yttrande - i form  av  ett
protokollsutdrag  -  till finansutskottet tillstyrkt
regeringens förslag till  ramar  för utgiftsområdet.
Av protokollsutdraget framgår att  företrädarna  för
Moderata     samlingspartiet,     Folkpartiet    och
Kristdemokraterna tillstyrkte förslagen i respektive
partis  motionsförslag.  Riksdagen  fattade  nyligen
beslut (bet. 2004/05:FiU1) om ramarna  för  de olika
utgiftsområdena   för   nästa  budgetår.  Utskottets
utgångspunkt    är   således   att    ramarna    för
utgiftsområdet för år 2005 är fastställda.
Av   särskilda   yttranden    till    föreliggande
betänkande framgår att företrädarna för de  tidigare
nämnda  partierna vidhåller sina förslag till  ramar
för olika  utgiftsområden  och  att de därför väljer
att   avstå   från   att   delta   i   beslutet   om
anslagsfördelningen för utgiftsområde 21 Energi.
När  det  gäller  regeringens förslag om  fortsatt
stöd  för  solvärme  under   åren  2005-2007,  delar
utskottet regeringens bedömning  att stödet bidragit
till  att  öka intresset för denna uppvärmningsform.
Utskottet tillstyrker  därför  propositionen  även i
denna del.
Utskottet övergår därmed till att kommentera några
i detta avsnitt berörda motioner.
I  motion 2004/05:N365 (kd) anförs att regeringens
budgetförslag när det gäller energiforskning innebär
en drastisk minskning i förhållande till tidigare år
och att  detta  kommer att medföra en rad allvarliga
konsekvenser. Med  anledning av detta vill utskottet
anföra  följande.  De   fortsatta  insatserna  kring
forskning,   utveckling   och   demonstration   inom
energiområdet  reduceras jämfört  med  den  tidigare
programperioden    bl.a.   mot   bakgrund   av   det
statsfinansiella läget. Samtidigt kan erinras om att
regeringen,  tillsammans   med  samverkanspartierna,
gjort  bedömningen  att  det finns  möjligheter  att
genom en mer fokuserad prioritering öka utnyttjandet
av   resurserna.   Enligt  utskottets   mening   kan
utformningen  av  verksamheten   utifrån   en   mera
strategiskt     fokuserad     prioritering    minska
neddragningens   följder   vad  gäller   programmets
påtagliga resultat. Utskottet  noterar samtidigt att
det  parti  motionärerna  företräder   har  förordat
neddragningar   för   anslaget   Energiforskning   i
förhållande till regeringens förslag.
När  det  gäller  förslaget i motion  2004/05:N410
(kd)  om  ett  särskilt  anslag  för  solcells-  och
vätgasforskning   vill   utskottet   erinra  om  att
Energimyndigheten redan i dag finansierar  sådan typ
av verksamhet.
Beträffande   vad   som  förordas  om  anslag  för
vindkraft  i  motion  2004/05:   Bo276   (kd)   vill
utskottet påminna om de särskilda insatser som finns
för vindkraften.

Med   det   anförda   tillstyrker  utskottet  de  av
regeringen föreslagna anslagen  för  budgetåret 2005
för  utgiftsområde 21. Likaså tillstyrks  de  övriga
här behandlade  förslagen  till  riksdagsbeslut  som
läggs fram i budgetpropositionen. Samtliga mot detta
stående motionsyrkanden avstyrks.

Reservationer



Utskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och
ställningstaganden     har    föranlett     följande
reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken
punkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som
behandlas i avsnittet.


1. Allmän inriktning av energipolitiken
(punkt 1)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp),  Maria Larsson
(kd),  Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh  (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  1.  Därmed
bifaller    riksdagen    motionerna    2004/05:MJ368
yrkandena  1,  6  och  7,  2004/05:MJ498 yrkande  7,
2004/05:N309  yrkande  1,  2004/05:N348  yrkande  4,
2004/05:N405 yrkandena 1, 3, 9 och 16, 2004/05: N410
yrkandena 2, 7 och 11 och 2004/05:N413  yrkande  10,
bifaller  delvis motionerna 2004/05:MJ498 yrkande 8,
2004/05:N348  yrkande 11, 2004/05: N410 yrkandena 1,
10,  och  17  och   avslår  motionerna  2004/05:U311
yrkandena  20  och 21,  2004/05:N220,  2004/05:N262,
2004/05:N273, 2004/05:  N283, 2004/05:N296 yrkandena
1-3, 2004/05:N298 yrkandena  2-4 och 8, 2004/05:N307
yrkandena  4  och  16,  2004/05:N312,  2004/05:N337,
2004/05: N355 yrkande 1, 2004/05:N376, 2004/05:N377,
2004/05:N414 yrkande 11 och 2004/05:N421.

Ställningstagande

Vi   anser   att   den   politiska   styrningen   av
energipolitiken måste förändras på ett genomgripande
sätt. Den energipolitik som  regeringen  tillsammans
med sina stödpartier för präglas av en kortsiktighet
som  missgynnar  såväl  konsumenter som producenter,
och  den  har skapat en bestående  osäkerhet  om  de
långsiktiga    villkoren   för   att   investera   i
industriell verksamhet.

Sverige  har  ett   i   grunden   väl   fungerande
energisystem.   Genom   landets   goda  tillgång  på
vattenkraft och den framsynta kärnkraftspolitiken på
1950-  och  1960-talen  har  vi en konkurrenskraftig
elproduktionsindustri.  Den  av   regeringen   förda
politiken    undergräver   emellertid   dessa   goda
förutsättningar.  Förtidsavvecklingen  av kärnkraft,
den s.k. gröna skatteväxlingen och en ogenomtränglig
röra   av   skatteregler,   subventioner  och  andra
styrmedel,  gör att energipolitiken  varken  främjar
god  miljö  eller   säker   försörjning  av  energi.
Regeringens   linje,   att  avveckla   den   svenska
kärnkraften, har gjort Sverige till en nettoimportör
av el. Tidigare intäkter  av  elexport har bytts mot
kostnader för elimport samtidigt  som  sårbarheten i
det  svenska energisystemet ökat. Den osäkerhet  som
regeringen  skapat  har även ryckt undan grunden för
välbehövliga investeringar  i  ny  energiproduktion.
Resultatet  av  den förda politiken har  blivit  att
elpriserna   stigit    och   att   hela   samhällets
energiförsörjning hotas  vid  stark  kyla  eller vid
avbrott i någon del av elnätet.
Sverige behöver, i likhet med vad som lyfts fram i
motionerna 2004/05: N405 (m), 2004/05:N309 (fp)  och
2004/05:N410    (kd),    en    ny   och   långsiktig
energipolitik.   Det   är   vår   uppfattning    att
energipolitiken    bäst   främjas   genom   en   fri
energiproduktion inom  ramen  för  givna  miljö- och
säkerhetskrav. Regeringens målflora på energiområdet
bör  reduceras  till  ett  övergripande  mål om  att
energipolitiken    skall   främja   en   säker   och
konkurrenskraftig el-  och  energiförsörjning i hela
landet,  samtidigt  som  all energiproduktion  skall
klara  högt  ställda  miljö-   och  säkerhetskrav  i
enlighet  med  den  generella  miljöpolitiken.   Det
första   ledet  innebär  att  energibeskattningen  i
Sverige inte  markant bör avvika från vad som gäller
i våra konkurrentländer  och  att  osäkerheten  inom
energipolitiken     måste     reduceras    så    att
kraftföretagen     vågar     investera      i     ny
produktionskapacitet. Det andra ledet innebär att de
miljö-  och säkerhetskrav som ställs på olika  typer
av kraftproduktion  i  största  möjliga utsträckning
skall vara likartade.
Det  är  även vår mening att regeringen  bör  låta
utvärdera    måluppfyllelsen     av     den    förda
energipolitiken och analysera hur miljömålen kan nås
på mest kostnadseffektiva sätt.
Vi  välkomnar  en  successiv  omställning  av  det
svenska   energisystemet  till  att  bli  ekologiskt
hållbart. En  sådan  omställning  måste dock ske med
hänsyn  till  Sveriges  behov av tillväxt  och  ökad
sysselsättning. Samtidigt  menar  vi  att  de  olika
energislagen    måste    klara    konkurrensen    på
energimarknaden  utan  omfattande  subventioner. Det
system  med  elcertifikat  som regeringen  och  dess
stödpartier   drivit   igenom   för    att    främja
produktionen av förnybar el anser vi i grunden  vara
felaktigt.   Statsmakternas   stöd   bör  i  stället
koncentreras   till   forskning   på  energiområdet,
särskilt  på  lång  sikt, samt till information  och
andra  insatser  som  minskar   sökkostnaderna   för
elkonsumenter  eller  påskyndar  spridningen  av  ny
teknik.   Även   inom   EU  borde  energiforskningen
uppmärksammas i högre utsträckning.
Det är även av stor vikt att arbetet med att skapa
en  miljövänligare energiförsörjning  drivs  på  ett
internationellt  plan,  såväl  inom  EU  som i andra
forum. Flera av de miljöproblem som är kopplade till
energisektorn, däribland växthuseffekten, är globala
och kan endast lösas genom internationell samverkan.
Vi   menar   att   regeringen   saknar   en   samlad
klimatpolitisk    strategi.    För    att   begränsa
klimatutsläppen   krävs   en   rad  olika  åtgärder,
däribland  att  förhindra en förtida  avveckling  av
kärnkraften.
Stängningen   av    Barsebäcksreaktorerna   bidrar
negativt till växthuseffekten.  I  stället  för  att
driva  linjen med en avveckling av kärnkraften borde
regeringen,  som anförs i motion 2004/05:MJ368 (fp),
återkomma  till   riksdagen   med  en  tidsplan  för
avvecklingen   av  Sveriges  beroende   av   fossila
bränsle.
När       det      gäller       byggandet       av
fusionsexperimentanläggningen   ITER  anser  vi  att
regeringen bör medverka till ett  snabbt  beslut  om
lokaliseringen  i  enlighet  med  vad  som  anförs i
motion 2004/05:MJ498 (kd). Det är enligt vår  mening
angeläget  att byggandet av denna anläggning snarast
påbörjas.
Vidare måste  energibeskattningen  reformeras  och
utformas så att det blir intressant att investera  i
en  utökad  elproduktion.  Sverige är i behov av ett
nytt    energiskattesystem    där     skatter    och
miljöavgifter  utformas  med hänsyn till  omvärlden.
Ett nytt, långsiktigt energiskattesystem  behövs för
att   inte   näringslivets   konkurrenskraft   skall
reduceras     och    för    att    tillväxten    och
sysselsättningen inte ytterligare skall drabbas.
Vi anser även,  i  likhet  med  vad  som  anförs i
motion    2004/05:N348    (m),   att   den   svenska
kraftvärmeproduktionen är eftersatt  och behöver ges
villkor som förbättrar dess konkurrenskraft.
Regeringen  måste också ta sitt ansvar  och  vidta
erforderliga åtgärder så att elbrist inte uppstår.
Med hänvisning  till  det  ovan  sagda  tillstyrks
nämnda  motioner  i berörda delar. Det sagda  ligger
även  i  linje  med  vad   som   framförs  i  motion
2004/05:N413  (fp)  och också den tillstyrks  i  här
aktuell  del.  Övriga här  aktuella  motionsyrkanden
avstyrks.

2. Allmän inriktning av energipolitiken
(punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde
ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  2.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N307 yrkandena
4  och  16,  2004/05:N296  yrkandena  1-3,  bifaller
delvis motion 2004/05:N298 yrkandena 2-3 och  8  och
avslår  motionerna 2004/05:U311 yrkandena 20 och 21,
2004/05:MJ368  yrkandena  1,  6 och 7, 2004/05:MJ498
yrkandena  7  och  8,  2004/05:N220,   2004/05:N262,
2004/05:N273, 2004/05: N283, 2004/05:N298 yrkande 4,
2004/05:N309  yrkande 1, 2004/05:N312, 2004/05:N337,
2004/05:N348  yrkandena   4   och  11,  2004/05:N355
yrkande 1, 2004/05:N376, 2004/05:N377,  2004/05:N405
yrkandena 1, 3, 9 och 16, 2004/05:N410 yrkandena  1,
2,  7,  10,  11  och  17,  2004/05:N413  yrkande 10,
2004/05:N414 yrkande 11 och 2004/05:N421.

Ställningstagande

I  likhet med vad som anförs i Miljöpartiets  motion
2004/05:N307   anser   jag  att  de  avgöranden  som
energipolitiken i dag står  inför  framför  allt  är
två,  nämligen  att  minska  miljöpåverkan  och  att
minska  oljeberoendet.  För  att  nå  fram  till  en
hållbar  försörjning  av  bl.a.  el, värme, kyla och
drivmedel krävs en radikal minskning av användningen
av fossila bränslen och uran.

Vi befinner oss i flera avseenden  vid ett vägskäl
när  det gäller olja, gas, kärnkraft och  torv.  Jag
menar  att energipolitiken i grunden måste förändras
för att  ett  ekologiskt samhälle skall möjliggöras.
Det   svenska   energisystemet    bör   enligt   min
uppfattning därför genomgå en total omställning till
elproduktion baserad på förnybara energislag.
Målet för energipolitiken bör vara att, inom ramen
för en ekologiskt bärkraftig utveckling  på kort och
lång  sikt,  skapa  förutsättningar  för  att  förse
landet  med  förnybar  energi på ett sätt som medför
att näringslivet ges konkurrenskraftiga  villkor och
hushållen  får  rimliga  kostnader. Varje energislag
måste långsiktigt bära sina  egna samhällsekonomiska
kostnader, inklusive risk- och miljökostnader. Genom
att   anpassa  energisystemet  till   vad   som   är
långsiktigt,      ekologiskt     hållbart     skapas
förutsättningar  i  Sverige   för  såväl  en  robust
ekonomisk utveckling som en god social utveckling.
Samhällets behov av fossila bränslen  -  kol, olja
och  fossilgas (naturgas) - bör successivt avvecklas
och ersättas med förnybara energikällor. Som ett led
i  detta   bör  riksdagen  besluta  att  begära  att
regeringen att föreslår tydliga mål för en minskning
av oljeberoendet.  Vidare  bör  regeringen  ta  fram
strategier  för att minska den samlade förbrukningen
av oljeprodukter i alla sektorer, i enlighet med vad
som anförs i tidigare nämnda motion.
Det är även  min  uppfattning  att kärnkraften bör
avvecklas  då  den  är en farlig och  icke  förnybar
energikälla som inte  hör  hemma  i  ett modernt och
ekologiskt  samhälle. Jag anser att kärnkraften  kan
avvecklas samtidigt  som nettoutsläppen av koldioxid
minskas.   Detta   kan   göras   genom   effektivare
energianvändning och ett ökat nyttjande av vindkraft
och     biokraftvärme.     För     den     fortsatta
kärnkraftsavvecklingen    skall   marknadsekonomiska
styrmedel användas.
Det finns två principiella  metoder  att  förändra
energisystemet  så att ohållbara energikällor  fasas
ut och mer hållbara fasas in. Den ena metoden är att
statsmakterna prissätter  miljöförstöring och övriga
risker och belastar kärnkraft  och fossil energi med
dessa kostnader. Det vill säga förorenaren  betalar,
t.ex.  genom miljöskatter eller genom administrativa
styrmedel.  I  takt med att den gamla elproduktionen
fasas ut, uppstår  en  efterfrågestyrd  marknad  för
förnybar  kraft.  Den  andra metoden är att bestämma
vilka förnybara energikällor staten anser önskvärda,
t.ex. vindkraft, och att  en  utbyggnad  drivs  fram
genom  reglerade priser eller reglerade kvantiteter.
Systemet   med  elcertifikat  sällar  sig  till  den
sistnämnda   metoden    och   innebär   att   staten
kommenderar fram ett visst utbud av förnybar el. Det
ligger i linje med en svensk  tradition, och det var
så vattenkraften och kärnkraften byggdes ut.
Jag menar att den förstnämnda  metoden  emellertid
är   att   föredra.   Den   är  effektivare  ur  ett
samhällsekonomiskt  perspektiv,  eftersom  den  inte
leder till överutbyggnad  av kraftsektorn. Samtidigt
är denna metod rättvisare,  då  den  inte leder till
överdriven  ersättning  till vissa producenter,  och
den  står  framför  allt i tydligare  relation  till
målet. Mer kärnkraft  och fossilkraft fasas ut genom
åtgärder som riktar sig  direkt  mot  dessa än genom
åtgärder som främjar alternativen.
Som uppmärksammas i motion 2004/05:N296  (mp)  bör
mer  kraft  inom  ramen för samarbetet i EU ägnas åt
förnybar energi för  området  uppvärmning  och kyla.
Över     40 %     av     medlemsländernas     totala
energiförbrukning  kan  hänföras  till detta område.
Regeringen bör aktivt arbeta för att denna fråga får
en  högre  prioritet  inom  EU. Det är  viktigt  att
Sverige  tar  initiativ  och driver  frågan  om  hur
forskning och standarder skall  se  ut och vilka mål
som  skall gälla för arbetet. Det är även  angeläget
att Sverige  för  egen  del  ökar insatserna när det
gäller   detta   område,   inte  minst   beträffande
forskning och utveckling.
När det gäller energiforskning  ligger  Sverige  i
framkant inom flera viktiga områden och det finns en
stor potential i t.ex. vågkraft, solceller, solvärme
och  ny  vindkraftsteknik.  Vidare  anser jag att en
satsning     på    miljöteknisk    forskning    inom
energiområdet  skulle bidra till att stärka Sveriges
konkurrenskraft.   Därom   bör  riksdagen  göra  ett
uttalande.
Som  anförs  i  motion 2004/05:N298  (mp)  är  det
angeläget att Sverige,  när det gäller den fortsatta
omställningen  av  energisystemet,   tillvaratar  de
kunskaper som finns och tar intryck från  hur  andra
länder  har agerat. Det gäller inte minst vikten  av
stabila villkor för omställningen av energisystemet.
Såväl forskare och produktutvecklare som investerare
måste få  stabila  villkor under en längre period än
som tidigare varit fallet.
Med hänvisning till  det anförda tillstyrks nämnda
motioner  - helt eller delvis  -  i  berörda  delar.
Övriga   här    behandlade   motioner   avstyrks   i
motsvarande delar.

3. Mål för användningen av biodrivmedel och
andra förnybara drivmedel (punkt 2)

av Per Bill (m),  Eva  Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh  (m)  och  Hans  Backman
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2  borde
ha följande lydelse:

2.    Riksdagen    avslår    proposition   2004/05:1
utgiftsområde  21  punkt  1  och  tillkännager   för
regeringen   som   sin   mening  vad  som  anförs  i
reservation  3.  Därmed  bifaller  riksdagen  motion
2004/05:N375 yrkande 1.

Ställningstagande

Vår grundläggande inställning  är - i likhet med vad
som anförs i motion 2004/05:N375  (m)  -  att det är
fel   att   ställa  upp  kvantitativa  mål  för  hur
energiproduktionen   bör   fördelas   mellan   olika
energislag.  Målen bör i stället formuleras i termer
av  miljöeffekter,   och   styrmedel   bör  utformas
därifrån.  Däremot  bör prioriteringar mellan  olika
produktionsmetoder och  energikällor, inom ramen för
strikta  miljökrav,  överlåtas  åt  medborgarna  och
företagen.  Därtill  finner   vi   det  inte  heller
lämpligt att avvika från direktivets referensnivå om
2 %.

Vi  menar  därför att riksdagen, med  bifall  till
nämnda motion,  bör avslå regeringens förslag om mål
för användningen av biodrivmedel och andra förnybara
drivmedel.

4. Mål för insatser kring forskning, utveckling
och demonstration på energiområdet (punkt 3)

av Per Bill (m),  Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren  (m),  Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 3 borde
ha följande lydelse:

3.    Riksdagen    avslår    proposition   2004/05:1
utgiftsområde  21  punkt  2  och  tillkännager   för
regeringen   som   sin   mening  vad  som  anförs  i
reservation  4.  Därmed  bifaller  riksdagen  motion
2004/05:N375 yrkandena 2, 3 och 5.

Ställningstagande

Vi  anser att det är angeläget  med  forskning  inom
energiområdet,  särskilt  långsiktig  forskning, och
menar  att  det  krävs  att statsmakterna satsar  på
energiforskning och energiteknisk utveckling.

När  det gäller de mål som  regeringen  föreslagit
skall  gälla   för   insatserna   kring   forskning,
utveckling och demonstration på energiområdet  är vi
emellertid  kritiska.  Som vi tidigare redogjort för
är   det   vår   uppfattning  att   energipolitikens
övergripande   mål   bör    reduceras    till    att
energipolitiken    skall   främja   en   säker   och
konkurrenskraftig el-  och  energiförsörjning i hela
landet,  samtidigt  som  all energiproduktion  skall
klara  högt  ställda  miljö-   och  säkerhetskrav  i
enlighet med den generella miljöpolitiken.  Av detta
följer även vår åsikt att målet för insatserna kring
forskning   och   utveckling  på  energiområdet  bör
utformas utifrån dessa  övergripande  mål. Genom ett
uttalande   bör   riksdagen   klargöra   detta   för
regeringen.
Därtill är vi kritiska till att regeringen, enligt
vår   mening,   inte  i  någon  större  utsträckning
uppmärksammat de  anmärkningar  som  lämnades av den
utredare  som  har  haft  i uppgift att granska  och
utvärdera  insatserna  inom  1997   års  långsiktiga
energipolitiska program (SOU 2003:80) när det gäller
målen för programmet. Enligt utredningen  var  målen
oprecist   formulerade  och  svåra  att  följa  upp.
Utredaren  framhöll   även  att  regeringen  bör  ta
initiativ till att skapa  bättre förutsättningar att
följa upp och utvärdera resultaten  från  insatserna
och   menade   att  såväl  målen  som  systemen  för
uppföljning bör  utvecklas.  Som tidigare redovisats
har  även utskottet, i samband  med  bedömningar  av
regeringens resultatredovisningar, påtalat vikten av
en ökad  konkretion när det gäller målsättningen för
det  långsiktiga   programmet   och   att  specifika
uppföljningsbara mål bör sättas upp. Att tillstå att
dessa synpunkter hörsammats av regeringen och att de
återspeglas i det förslag som nu förelagts riksdagen
kan knappast låta sig göras.
I  detta  sammanhang  vill vi även tydliggöra  vår
ståndpunkt när det gäller  inriktningen.  Enligt vår
mening  måste energiforskningen vara internationellt
gångbar och den skall utvärderas professionellt.
Vi ställer oss härutöver frågande till den ordning
i  vilken  regeringen  framlägger  sina  förslag.  I
budgetpropositionen  framläggs  förslag dels rörande
det övergripande målet för insatserna,  dels  anslag
för   år   2005   för  verksamheten.  Någon  närmare
redogörelse för vilken inriktning verksamheten skall
ha   har   inte  presenterats   av   regeringen.   I
propositionen  sägs  endast att regeringen avser att
återkomma med förslag  till den närmare utformningen
av det långsiktiga energipolitiska  programmet, dvs.
först  efter  det  att  insatserna  påbörjats.   Ett
öppnare mandat än det som regeringen eftersträvar är
svårt att tänka sig.
Med  hänvisning  till  det sagda tillstyrks motion
2004/05:N375  (m)  i  berörda   delar.   Regeringens
förslag  om  mål  för  insatserna  kring  forskning,
utveckling   och   demonstration   på  energiområdet
avstyrks.

5. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 4)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp),  Maria Larsson
(kd),  Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh  (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 4 borde
ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  5.  Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N242 yrkande 5
i    denna    del,   2004/05:N309   yrkandena   3-5,
2004/05:N405 yrkandena  12  och  13 och 2004/05:N410
yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:MJ66 yrkande
6, 2004/05:N276 yrkande 1, 2004/05:N307  yrkande  9,
2004/05:N348 yrkandena 1 och 2, 2004/05:N415 yrkande
1 i denna del och 2004/05:N420 yrkandena 1, 2 och 4.

Ställningstagande

Vi  anser  att  beslutet om en förtida avveckling av
kärnkraften skall  upphävas.  Således  delar  vi den
uppfattning  som  framförs  i bland annat motionerna
2004/05:N242    (fp),    2004/05:N306    (fp)    och
2004/05:N405 (m).

Stängningen  av  Barsebäcks   första  reaktor  har
medfört  omfattande  kostnader för  skattebetalarna,
försämrat   miljön   och   försvagat   den   svenska
försörjningstryggheten.                  Regeringens
avvecklingsplaner  har  också lett till en betydande
osäkerhet inom industrin  beträffande  den  framtida
tillgången  på  el, vilket bl.a. har en stor negativ
inverkan     när     det      gäller      industrins
investeringsplaner.  Kärnkraftsavvecklingen   bidrar
även   till  att  öka  det  svenska  behovet  av  el
producerad av fossila bränslen. Kol- och oljebaserad
elproduktion  både  i  och  utanför Sveriges gränser
kommer att vara det som kompenserar bortfallet av el
när  kärnkraften  avvecklas. Till  viss  del  kommer
bortfallet  av  den  svenska  kärnkraften  även  att
kompenseras av el från  Finland, där arbetet med att
bygga en ny kärnkraftsreaktor  pågår,  genom den nya
kabel  som  Svenska  kraftnät  planerar  att  bygga.
Samtidigt  som  man  vill  avveckla  kärnkraften   i
Sverige   vill  regeringen  således  underlätta  för
import av kärnkraftsproducerad  el  från Finland. Vi
kan  bara  konstatera att regeringen återigen  synes
göra dubbelmoralen till en dygd.
Det är vår  mening  att  kärnkraften bör utnyttjas
under   sin   tekniska  och  ekonomiska   livslängd.
Kärnkraftsproduktion  skall  ske  inom  ramen för de
riktlinjer   för  hälsa,  säkerhet  och  miljö   som
statsmakterna  ställer  upp.  Det  finns  enligt vår
mening  i  dag inga realistiska alternativ som  inom
överskådlig  framtid  kan  ersätta  kärnkraften.  Vi
anser därför att kärnkraften skall tillåtas att vara
kvar  och  utvecklas  så  länge högt ställda krav på
säkerhet  kan garanteras. Riksdagens  beslut  om  en
förtida  avveckling  av  kärnkraften  måste  således
omprövas. Även de politiska hindren för en återstart
av Barsebäcks första reaktor måste avlägsnas.
Regeringens  försök  att nå en förhandlingslösning
med kraftindustrin om den fortsatta avvecklingen har
nu   havererat.   Att   dessa   förhandlingar   inte
resulterat  i en förtida avveckling  av  kärnkraften
ser vi visserligen  som positivt, men regeringen och
dess stödpartier har  deklarerat  sin  avsikt att gå
vidare med avvecklingsplanerna, då i första hand med
Barsebäcks  andra  reaktor,  med  hjälp av lagen  om
kärnkraftens avveckling. Vi menar att denna lag över
huvud taget aldrig borde ha tillkommit  och  att den
därför,  genom  riksdagens  försorg,  omedelbart bör
avskaffas.
Beslutet  om att stänga Barsebäcks första  reaktor
fattades  utan  att  de  ekonomiska  effekterna  var
tillräckligt  kända  och  med  en  total avsaknad av
miljökonsekvensanalyser    och    samhällsekonomiska
analyser. Vi anser att det är ett rimligt  krav, som
anförs  i  motion  2004/05:N410 (kd), att regeringen
åtminstone för riksdagen redovisar konsekvenserna av
en fortsatt förtida  avveckling av kärnkraften innan
ytterligare  politiska   beslut  fattas  om  att  ta
fungerande   elproduktion   ur   drift.   En   sådan
redovisning    bör    i    synnerhet   omfatta    de
samhällsekonomiska kostnaderna  i  form  av  minskad
sysselsättning  och  negativa  miljöeffekter som  en
avveckling skulle resultera i.
Med  hänvisning  till  det  ovan sagda  tillstyrks
nämnda motioner i berörda delar.  Det  sagda  ligger
även  i linje med vad som i aktuella delar anförs  i
motionerna  2003/04:MJ66 (fp), 2004/05:N276 (m, kd),
2004/05:N415  (fp)  och 2004/05:N420 (fp) som därför
kan anses helt eller  delvis  tillgodosedda  och  de
avstyrks därmed. Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks.

6. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 4,
motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Jag anser att kärnkraften både bör och kan avvecklas
i   en   snabbare  takt  än  vad  som  i  dag  sker.
Kärnkraften    är   inte   en   ekologiskt   hållbar
energikälla och  är  betingad  med  ett  stort antal
risker.  Med  kärnkraft  finns  risken  för en  stor
utsläppsolycka  med extremt allvarliga konsekvenser.
Därtill produceras  det  avfall  som  är  farligt  i
hundratusentals   år.   Ett   starkt   beroende   av
kärnkraften      är     även     ett     hot     mot
försörjningstryggheten. Kärnkraften är också ett hot
mot internationell  säkerhet  genom  att den är nära
förknippad med kärnvapen.

Enligt min mening kan, i likhet med vad som anförs
i  motion 2004/05: N307 (mp), kärnkraften  avvecklas
samtidigt  som  nettoutsläppen av koldioxid minskas.
Det   kan   möjliggöras    genom    en   effektivare
elanvändning och ett större utnyttjande av vindkraft
och biokraftvärme.
När det gäller den andra Barsebäcksreaktorn är det
min  uppfattning att villkoren för en  stängning  är
uppfyllda.  Sedan år 2001, det ursprungliga året för
en   stängning    enligt    avvecklingslagen,    har
elförbrukningen  minskat  med 6 TWh. Samtidigt finns
det många alternativa energikällor. Bioenergin byggs
ut i snabb takt och det bör  kunna  ske  en snabbare
utbyggnad av vindkraften. Fjärrvärme, fjärrkyla  och
pellets kan även ersätta mer el.
Avvecklingen  av  kärnkraften skall i huvudsak ske
med   ekonomiska   styrmedel    där   riskerna   och
föroreningarna  i  alla  led  prissätts.   För   den
fortsatta  avvecklingen  förordar  jag  därför olika
former  av  styrmedel.  Däribland  bör  en  lag  mot
effekthöjningar  i befintliga kärnkraftverk införas.
Effekthöjningar  medför   ett   ökat   beroende   av
kärnkraft.  De  innebär  till  viss  del  även ökade
utsläpp  vid en eventuell olycka och att mer  avfall
produceras.   Därtill  bör  säkerhetskraven  för  de
svenska  kärnkraftverken  höjas.  Sverige  har  haft
oproportionerligt  många  allvarliga  incidenter vid
kärnkraftverken. Dessa incidenter pekar  på  brister
både   i  säkerhetskulturen  och  i  den  maskinella
utrustningen.   En   trolig   konsekvens   av  höjda
säkerhetskrav  är  att  några  reaktorer kommer  att
ställas av relativt snart då det  blir  för kostsamt
att  genomföra föreskrivna åtgärder. På sikt  kommer
detta även att slå igenom för de reaktorer som är av
något nyare årsmodell.
Vidare  anser  jag,  vilket  även  framhålls i den
tidigare nämnda motionen, att statens  förhandlingar
med  kärnkraftsindustrin inte är till gagn  för  den
fortsatta   avvecklingen,   då   de   förhindrar  en
företagsekonomiskt    motiverad    nedläggning    av
reaktorer.  Så  länge  kraftindustrin förväntar  sig
direkta  ekonomiska kompensationer  för  att  stänga
reaktorer  kommer industrin att fortsätta driften av
reaktorerna även om dessa skulle gå med förlust. Det
är  därför  positivt   att  dessa  förhandlingar  nu
avbrutits.  Kravet i motion  2004/05:N307  (mp)  kan
därmed anses vara tillgodosett.
Med hänvisning  till det anförda avstyrks samtliga
här aktuella motioner i berörda delar.

7. Folkomröstning rörande kärnkraften (punkt 5,
motiveringen)

av Per Bill (m),  Eva  Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh  (m)  och  Hans  Backman
(fp).

Ställningstagande

Vi  delar  den  grundläggande  uppfattning  som  ges
uttryck   för  i  motionerna  2004/05:K294  (m)  och
2004/05:K341   (m).   Närmare  ett  kvartssekel  har
passerat sedan folkomröstningen  om  kärnkraft  ägde
rum  år  1980.  Alltsedan  dess  har  det funnits en
osäkerhet  om hur resultatet av denna folkomröstning
skall  tolkas.  Därtill  har  väljarkåren  genomgått
betydande  förändringar.  Uppskattningsvis  har  2,5
miljoner  nya  väljare  tillkommit  och 1,5 miljoner
väljare   har   avlidit.   Arvet   från   1980   års
folkomröstning    verkar    förlamande   på   svensk
energiförsörjning och, vad viktigare  är,  den reser
en  principiellt  viktig fråga, nämligen den om  hur
länge riksdagen skall vara bunden av ett utslag i en
formellt rådgivande folkomröstning.

Att riksdagen i nuläget  skall  ta  initiativ till
att     genomföra    en    ny    folkomröstning    i
kärnkraftsfrågan  kan vi emellertid inte stödja. Vår
mening  är  att  det  i  första  hand  bör  vara  de
folkvalda i riksdagen som  tar  sitt  ansvar för den
energipolitik  som  förs och fastställer  att  någon
kärnkraftsavveckling inte är aktuell.
Med  det  anförda  avstyrker   vi   här   aktuella
motioner.

8. Folkomröstning rörande kärnkraften (punkt 5)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde
ha följande lydelse:

5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  8.  Därmed
bifaller  riksdagen  motionerna   2004/05:K294   och
2004/05:K341.

Ställningstagande

Jag  delar  den  uppfattning  som  ges uttryck för i
motionerna  2004/05:K294  (m) och 2004/05:K341  (m).
Närmare   ett   kvartssekel   har   passerat   sedan
folkomröstningen  om  kärnkraft ägde  rum  år  1980.
Alltsedan dess har det  funnits  en osäkerhet om hur
resultatet  av  denna folkomröstning  skall  tolkas.
Därtill   har   väljarkåren    genomgått   betydande
förändringar. Uppskattningsvis har  2,5 miljoner nya
väljare  tillkommit  och  1,5  miljoner väljare  har
avlidit.  Arvet från 1980 års folkomröstning  verkar
förlamande  på  svensk  energiförsörjning  och,  vad
viktigare  är,  den  reser  en  principiellt  viktig
fråga,  nämligen  den  om  hur länge riksdagen skall
vara bunden av ett utslag i  en  formellt rådgivande
folkomröstning. Vidare måste framhållas  att  det är
rimligt,  då  politikerna  inte  klarat  av att lösa
frågan, att låta medborgarna avge sin uppfattning.

Jag menar, med hänvisning till det ovan sagda, att
riksdagen genom ett uttalande bör ta initiativ  till
att  det  svenska  folket ånyo får ta ställning till
frågan  om  kärnkraftens   framtid   genom   att  en
folkomröstning i frågan genomförs.
Med det anförda tillstyrks nämnda motioner.

9. Folkomröstning rörande kärnkraften (punkt 5,
motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

I  riksdagen  finns  det  en  bred majoritet för att
kärnkraften  skall  avvecklas,  även  om  det  råder
delade   meningar   om   i   vilken  takt.   I   den
folkomröstning  som  hölls  i frågan  år  1980  fick
folkets vilja komma till uttryck.  Att  avvecklingen
därefter  dragit  ut  på tiden och upprepade  gånger
kommit  att  framskjutas   är  jag  den  första  att
beklaga. Att nu, som motionärerna gör, förorda en ny
folkomröstning i frågan anser  jag  emellertid  vara
opportunt. Kärnkraften är inte en ekologiskt hållbar
energikälla  och  den är förenad med ett stort antal
risker. Att det under de senaste åren inte inträffat
någon olycka av större karaktär är ingen garanti för
att det inte kan hända  igen. Om något sådant skulle
inträffa vore det nog inga  problem med att finna en
total   uppslutning   bland   medborgarna   för   en
snabbavveckling av kärnkraften.

Med hänvisning till det sagda avstyrks de båda här
aktuella motionerna.

10.Förbudet mot uppförande av
kärnkraftsreaktorer (punkt 6)

av Per Bill (m), Eva Flyborg  (fp),  Ulla Löfgren
(m),  Krister  Hammarbergh  (m) och Hans  Backman
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag  under punkt 6 borde
ha följande lydelse:

6.   Riksdagen  antar  det  i  bilaga  3   framlagda
förslaget  till  lag  om ändring i lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet.  Därmed  bifaller  riksdagen
motionerna  2003/04:MJ66  yrkande  5  i  denna  del,
2004/05:N242  yrkande  5  i  denna del, 2004/05:N309
yrkande 6 och 2004/05:N405 yrkande 14.

Ställningstagande

Den   svenska   energiförsörjningen   kommer   under
överskådlig framtid att vara tvungen att förlita sig
på kärnkraften. Alternativa  energikällor  har många
positiva   egenskaper,   men  de  kommer  inte  inom
överblickbar  tid  att  kunna  ersätta  kärnkraften.
Samtidigt har Sverige, för  att  kunna  uppfylla  de
internationella    åtagandena    som    gjorts    på
klimatområdet,  inget  annat  val  än  att  låta  en
klimatvänlig  energiform  som  kärnkraften  spela en
viktig roll i energisystemet.

Vi anser att det inte finns några skäl till att ha
en   bestämmelse   som   förhindrar   byggandet   av
kärnkraftsreaktorer  i  Sverige. Vi menar därför - i
likhet med vad som anförs  i motionerna 2003/04:MJ66
(fp),  2004/05:N242  (fp),  2004/05:N309   (fp)  och
2004/05:N405 (m) - att de politiska hindren  för  en
fortsatt  och  utvecklad  användning  av  kärnenergi
måste  tas  bort.  Lagstiftningen  bör inte begränsa
denna  möjlighet  och  kärntekniklagens  förbud  mot
uppförande   av   kärnkraftsreaktorer   bör   därför
upphävas.
Med det anförda tillstyrker  vi  nämnda motioner i
berörda delar.

11.Förbudet mot vissa förberedande åtgärder
(punkt 7)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp),  Maria Larsson
(kd),  Ulla Löfgren (m), Krister Hammarbergh  (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att  utskottets förslag under punkt 7 borde
ha följande lydelse:

7.  Riksdagen  antar   det   i  bilaga  4  framlagda
förslaget till lag om ändring  i  lagen  (1984:3) om
kärnteknisk  verksamhet.  Därmed  bifaller riksdagen
motionerna  2003/04:MJ66  yrkande  5  i  denna  del,
2004/05:N203, 2004/05:N251, 2004/05:N309  yrkande 7,
2004/05:N405  yrkande  15, 2004/05:N410 yrkande  19,
2004/05:N415 yrkande 1 i  denna del och 2004/05:N420
yrkande 3.

Ställningstagande

Vi  anser  att  riksdagen  bör   upphäva   det  s.k.
tankeförbudet  (6 §) i kärntekniklagen. Bestämmelsen
har  kritiserats  från  principiella  utgångspunkter
alltsedan  dess  tillkomst  och  har  uppfattats som
oförenlig   med   de  principer  om  yttrande-   och
tankefrihet  som  bör   ligga  till  grund  för  all
lagstiftning.

Det  är  vår  uppfattning  att  tankeförbudet  har
skadliga effekter  genom att det - om inte direkt så
indirekt - försvårar  forskning  på  området.  Detta
anser vi vara felaktigt. Förutsättningarna i Sverige
för  forskning  om  nya  principiella lösningar inom
kärnenergiområdet måste i  stället  förbättras.  Det
gäller bl.a. forskning kring effektivare utnyttjande
av   kärnbränsle,   minimering   av  avfallsmängder,
transmutation av befintligt kärnavfall  m.m. Svenska
kärntekniker  och  forskare skall inte tvingas  till
att bli enbart passiva  betraktare av den utveckling
som kan leda till resultat  av  stort  intresse även
för  vårt  land. De bör i stället ges möjlighet  att
bidra med sin kunskap.
Att tankeförbudet  har  en  hämmande effekt på den
akademiska friheten har under en  lång tid framförts
av  från  flera  håll.  Det har bl.a. uppmärksammats
genom det upprop till regeringen om dess avskaffande
som 102 svenska professorer  och  andra  framstående
forskare  gjorde  hösten  1995. Även en utredning  i
början  av  1990-talet,  som gjorde  en  översyn  av
lagstiftningen på kärnenergiområdet  (SOU  1991:95),
förordade  att  förbudet skulle slopas. Bestämmelsen
har   därtill   ifrågasatts    av    såväl   Statens
strålskyddsinstitut  (SSI)  och  Statens   råd   för
kärnavfallsfrågor      (KASAM)      som      Statens
kärnkraftinspektion  (SKI).  Även  den av regeringen
tillsatta Kärnsäkerhetsutredningen förordade  i sitt
betänkande  om  kärnkraftens säkerhet och strålskydd
(SOU  2003:100)  att  den  aktuella  bestämmelsen  i
kärntekniklagen stryks.  Utredningen motiverar detta
med att bestämmelsen ofta  misstolkas som ett förbud
mot att bedriva forskning eller  utveckling, även då
det gäller kärnsäkerheten. Detta ser  vi  som mycket
allvarsamt.
Förslag   om   slopande   av   tankeförbudet   har
behandlats  av riksdagen vid ett flertal tillfällen.
En bidragande  orsak till att förslagen har avvisats
torde vara att frågan  har  ansetts kopplad till den
vidare    energipolitiska    frågeställningen     om
kärnkraftens framtid i Sverige. Något sådant samband
föreligger emellertid inte.
Riksdagen  bör därför, med hänvisning till vad som
anförts,  upphäva   den   aktuella   bestämmelsen  i
kärntekniklagen. Med detta tillstyrks  i  denna  del
aktuella motionsyrkanden.

12.Vissa övriga frågor rörande kärnkraft
(punkt 8)

av  Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd),  Ulla  Löfgren (m), Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets  förslag under punkt 8 borde
ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager  för regeringen som mening
vad  som anförs i reservation  12.  Därmed  bifaller
riksdagen  motion  2004/05:N309 yrkande 8 och avslår
motion 2004/05:N425.

Ställningstagande

Det  är vår mening att  möjligheterna  att  utnyttja
värmen  i  kärnkraftverkens  kylvatten  bör utredas.
Denna  värme  kan exempelvis användas för fjärrvärme
till närliggande  städer. I dag släpps stora mängder
värme från kärnkraftverkens  kylvatten  ut  i  havet
till  ingen nytta. Riksdagen bör genom ett uttalande
tillse  att  denna  fråga  närmare granskas. Med det
anförda tillstyrker vi motion  2004/05:N309  (fp)  i
här berörd del.

Motion  2004/05:N425 (s), med yrkande om förenklad
tillståndsprövning för höjning av termisk effekt vid
kärnkraftverk,  bör inte föranleda någon åtgärd från
riksdagens sida och den avstyrks således.

13.Vattenkraft (punkt 9, motiveringen)

av Per Bill (m),  Eva Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren  (m),  Krister Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Ställningstagande

Vattenkraften och kärnkraften  står  i  dag  för den
huvudsakliga elproduktionen i Sverige. Under år  med
normal tillrinning kan vattenkraften och kärnkraften
sägas   vardera   svara   för   ungefär  hälften  av
elproduktionen. Vattenkraften är  således  en viktig
och miljövänlig energikälla som även framgent kommer
att spela en central roll för landets elförsörjning.
De   möjligheter   som   finns   att   effektivisera
befintliga vattenkraftverk anser vi bör tillvaratas.
Vi anser emellertid inte att de orörda älvarna skall
få byggas ut.

Det  system  med  elcertifikat som regeringen  och
dess  stödpartier  drivit   igenom  för  att  främja
produktionen av förnybar el anser  vi i grunden vara
felaktigt.  Som  vi  i tidigare sammanhang  påpekat,
bl.a.  i  samband med införandet  av  systemet,  kan
systemet  även   kritiseras   för   att  osynliggöra
subventioner till den förnybara elproduktionen genom
att kostnaden flyttas från statsbudgeten direkt till
elkonsumenterna. Ett ytterligare starkt argument mot
elcertifikatssystemet   är   att  det  omgärdas   av
omfattande administration och  byråkrati.  Vid detta
står vi fast.
Med  det  anförda avstyrks motionerna 2004/05:N360
(kd) och 2004/05: N450 (s) i berörda delar.

14.Vattenkraft (punkt 9, motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Enligt min mening  bör  det inte ske någon utbyggnad
av vare sig storskalig eller  småskalig  vattenkraft
som  innebär  ytterligare  åverkan på ekosystemen  i
våra vattendrag. Miljöpartiet  motsätter  sig  varje
utbyggnad  av  vattenkraften  och  är  även  av  den
åsikten att vattenkraft inte skall komma i fråga för
elcertifikat.   De  skyddade  älvarna  måste  förbli
skyddade, och småskalig  vattenkraft innebär ofta en
skada på naturen som är utan  proportion till nyttan
av tillskottet av el. Däremot finns  det  inte  skäl
att  förhindra  en  förnyelse  av  äldre teknik i de
befintliga  kraftverken med villkor att  detta  inte
får  negativa   effekter   på  miljön.  Under  dessa
förutsättningar  bör  vattenkraften  från  de  redan
utbyggda  kraftverken  användas   så  effektivt  som
möjligt. Vattenkraften är således att  betrakta  som
färdigutbyggd  i  Sverige och det är min uppfattning
att de sista orörda  älvarna  och  älvsträckorna bör
grundlagsskyddas.

Med    det    anförda    avstyrks   här   aktuella
motionsyrkanden.

15.Naturgas (punkt 10)

av Per Bill (m), Eva Flyborg  (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister  Hammarbergh  (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde
ha följande lydelse:

10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening  vad  som  anförs  i reservation  15.  Därmed
bifaller  riksdagen motion 2004/05:N405  yrkande  11
och  avslår   motionerna   2004/05:N259  yrkande  1,
2004/05:N265 yrkande 1, 2004/05:N275  yrkandena 1, 2
och  4,  2004/05:N287,  2004/05:N288, 2004/05:  N302
yrkandena 1 och 2, 2004/05:N307  yrkandena  1 och 3,
2004/05:N328,  2004/05:N348  yrkande 5, 2004/05:N427
yrkande 1 och 2004/05:N449.

Ställningstagande

Naturgas  är  ett  fossilt bränsle  med  tillhörande
utsläpp av koldioxid  och  andra  miljöfarliga ämnen
och bör därför inte ersätta vare sig kärnkraft eller
vattenkraft.  Däremot  har naturgasen  en  roll  att
fylla när det gäller att  ersätta  andra  former  av
fossila bränslen i form av olja eller kol. Vidare är
det  vår inställning att naturgasen skall få växa på
egna meriter  och  att det är upp till energibolagen
att  avgöra vad de vill  satsa  på.  Vi  anser  inte
heller   att  statsmakterna  skall  engagera  sig  i
ekonomiskt stöd till en utbyggnad av infrastrukturen
för naturgas.

När det  gäller  villkoren  för  naturgasen ser vi
emellertid   att   den  nu  rådande  ordningen   bör
föranleda ett uttalande från riksdagens sida.
I likhet med vad som  anförs i motion 2004/05:N405
(m)  anser  vi  att det är viktigt  att  naturgasen,
givet    sina   miljömässiga    och    energimässiga
förutsättningar,   ges   samma   villkor  som  andra
energiformer på den svenska marknaden. Ett skäl till
att naturgasutbyggnaden inte tagit fart i Sverige är
den rådande politiska osäkerheten  på energiområdet.
Därtill  har  det  funnits  en  osäkerhet   om   hur
naturgasen kommer att behandlas vid tilldelningen av
utsläppsrätter  när handeln med dessa kommer i gång.
Införandet av handel  med utsläppsrätter innebär att
koldioxidskatten behålls,  men medan industrin i den
handlade  sektorn får en nedsättning  med  79 %  får
kraftvärmeverk    även    fortsatt    betala    full
koldioxidskatt.   Detta   är   ekvivalent   med   en
dubbelbeskattning,  genom  att  företagen både måste
köpa   utsläppsrätter   och  betala  koldioxidskatt.
Vidare  finns  det  skäl  att   närmare  studera  om
konkurrenssituationen     på     fjärrvärmemarknaden
otillbörligt missgynnar nybyggda kraftvärmeverk.
Riksdagen  bör  genom ett tillkännagivande  anmoda
regeringen att agera  i  enlighet  med  vad  som här
förordas.  Därmed  blir den nämnda motionen i berörd
del  tillgodosedd och  den  tillstyrks.  Övriga  här
aktuella motionsyrkanden avstyrks.

16.Naturgas (punkt 10)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 10
borde ha följande lydelse:

10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  som anförs  i  reservation  16.  Därmed
bifaller riksdagen  motion  2004/05:N307 yrkandena 1
och 3 och avslår motionerna 2004/05:N259  yrkande 1,
2004/05:N265 yrkande 1, 2004/05:N275 yrkandena  1, 2
och   4,  2004/05:N287,  2004/05:N288,  2004/05:N302
yrkandena   1   och  2,  2004/05:N328,  2004/05:N348
yrkande  5, 2004/05:N405  yrkande  11,  2004/05:N427
yrkande 1 och 2004/05:N449.

Ställningstagande

Det  är min  uppfattning  att  alla  icke  uthålliga
energikällor  förr  eller senare måste avvecklas och
till denna kategori hör  naturgas  (eller  fossilgas
som   den   rätteligen   bör   benämnas).   Med  den
utgångspunkten    är   det,   enligt   min   mening,
oacceptabelt med investeringar  i  dyr infrastruktur
för  naturgasdistribution. Det skulle  bli  som  med
kärnkraften,  dvs.  att  man  "bygger fast sig" i en
långsiktigt       ohållbar       lösning.      Trots
avvecklingsbeslutet  tycks  det  vara   näst  intill
omöjligt  för  regeringen  att avveckla kärnkraften.
Samma  problem uppkommer den  dag  naturgasen  skall
fasas ut.  Stora  investeringar är utan tvekan svåra
att backa ur även om  det  inte  är  staten  som har
stått för investeringskostnaden. Det blir ändå  dyrt
om regeringen tvingas ta till tvångsmedel.

En  stor utbyggnad av naturgasnätet är inte heller
förenligt med de av riksdagen beslutade klimatmålen,
då en sådan utbyggnad skulle innebära att de svenska
klimatgasutsläppen dramatiskt kommer att öka. Enligt
det klimatstrategiska  beslut  som riksdagen fattade
år   2002   är   målet  att  halvera  utsläppen   av
växthusgaser till  år  2050. Att nå detta mål blir i
det  närmaste  omöjligt med  en  stor  utbyggnad  av
naturgasnätet.
Riksdagen bör  därför,  med  hänvisning  till  här
anförda  skäl, genom ett tillkännagivande tydliggöra
att  en  stor   utbyggnad   av  infrastrukturen  för
naturgas är oförenlig med de  av riksdagen beslutade
klimatmålen.  Uttalandet bör även  klargöra  att  en
utbyggnad  av naturgasen  inte  skall  tillåtas  att
spela någon  roll  för  avvecklingen  av kärnkraft i
Sverige.
Med det sagda tillstyrks motion 2004/05:N307  (mp)
i   berörda  delar.  Övriga  här  aktuella  motioner
avstyrks i motsvarande delar.

17.Vindkraft (punkt 11)

av  Per  Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister  Hammarbergh  (m)  och  Hans Backman
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde
ha följande lydelse:

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  17. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N348 yrkandena
9  och 10 och 2004/05:N390 yrkandena 1, 2, 6  och  7
och  avslår  motionerna 2004/05:N214 yrkandena 1 och
2, 2004/05:N250, 2004/05:N329 och 2004/05:N380.

Ställningstagande

Vår   grundinställning    är    att    den   svenska
energiproduktionen    måste    baseras   på   jämlik
konkurrens för redan etablerade produktionstekniker.
En  utbyggnad  av  vindkraften  bör  därför  ske  på
vindkraftens  egna  meriter och inte  med  hjälp  av
löpande  driftssubventioner.   På   sikt   blir  det
ohållbart   att   ha   en   allt   större  andel  av
energiproduktionen  som  är beroende av  stöd  eller
kvoter  för  att  leverera  el.  Vindkraften  måste,
liksom   övrig   elproduktion,   bära    sina   egna
produktionskostnader.   Vi   anser  därför  att   de
subventioner som finns för vindkraften  dels  direkt
via  statsbudgeten,  dels  från  konsumenterna genom
elcertifikatssystemet bör avskaffas.  Riksdagen  bör
även    besluta    att   avskaffa   det   nationella
planeringsmål för vindkraft  som införts. Etablering
av  vindkraft skall inte heller  främjas  genom  att
vissa  områden  hävdas  som riksintressen. Såväl det
nationella planeringsmålet  som arbetet med att utse
områden   av  riksintresse  för  elproduktion   från
vindkraft hör  hemma  i  ett planekonomiskt samhälle
som vi inte vill ha.

Med  hänvisning  till  det  ovan   sagda  tillstyrks
motionerna  2004/05:N348  (m) och 2004/05:N390  (m).
Det sagda ligger även i linje  med  vad som anförs i
motion  2004/05:N250 (m) som kan anses  tillgodosedd
och avstyrks.  Övriga  här  aktuella motionsyrkanden
avstyrks.




18.Vindkraft (punkt 11)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  11
borde ha följande lydelse:

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  anförs  i reservation  18.  Därmed
bifaller  riksdagen  delvis motionerna  2004/05:N329
och 2004/05:N380 och avslår  motionerna 2004/05:N214
yrkandena   1  och  2,  2004/05:N250,   2004/05:N348
yrkandena 9 och  10 och 2004/05:N390 yrkandena 1, 2,
6 och 7.

Ställningstagande

Det är min mening  att  energisystemet måste genomgå
en total omställning till  elproduktion  baserad  på
förnybara energislag. Vindkraften har en viktig roll
att  fylla  när  det gäller att ersätta elproduktion
baserad på kärnkraft och fossila bränslen. Jag anser
därför att vindkraften  måste ges stabila ekonomiska
förutsättningar,  genom elcertifikatssystemet  eller
på annat sätt, så att byggandet av vindkraftverk kan
ta fart i Sverige.

Med nuvarande elcertifikatspriser  är  det lönsamt
att bygga vindkraftverk. Trots detta byggs  det inte
särskilt mycket ny vindkraft. Detta beror delvis  på
att  certifikaten  bara  sträcker  sig  fram till år
2010, varför det råder en stor osäkerhet om framtida
priser. Elcertifikatssystemet saboteras dessutom  av
att   flera   kraftproducenter,  däribland  statliga
Vattenfall AB,  valt  att betala böter i stället för
att    köpa    elcertifikat.     En    översyn    av
elcertifikatssystemet pågår för närvarande  och  jag
förordar  en kraftig höjning av bötesbeloppet och en
förlängning    av   certifikatssystemet   med   ökad
kvotplikt efter  år  2010  för  att  avvärja  nämnda
problem.
Vindkraften  är  inte  bara  beroende  av  stabila
ekonomiska  förutsättningar.  Ett  minst  lika stort
problem     är    långa    handläggningstider    och
oförutsägbara  resultat  av planprocessen. Jag anser
därför att det skyndsamt bör  utredas  vad  som  kan
göras  för  att  få  en  snabbare,  enklare  och mer
förutsägbar  prövning  utan  att  detta  går ut över
natur-  och  kulturvårdsintressen  och de närboendes
rättigheter.
Jag  anser  även  att  ett  kompetenscentrum   för
vindkraft  bör  inrättas. Detta kompetenscentrum bör
bistå med fackkompetens  inom plan-, bygg-, energi-,
miljö-,  naturvårds-  och kulturminnesvårdsområdena.
Det  är lämpligt att centrumet  lokaliseras  vid  en
högskola   för   att   därigenom   kunna  nyttiggöra
högskolekompetens på området. Sådan  kompetens finns
bl.a. på Gotlands högskola.
Riksdagen  bör  genom ett tillkännagivande  anmoda
regeringen att agera  i  enlighet  med  vad  som här
förordas.  Därmed  blir motionerna 2004/05:N329  (s)
och 2004/05:N380 (c) tillgodosedda.

19.Torv (punkt 12)

av  Per Bill (m),  Ingegerd  Saarinen  (mp),  Eva
Flyborg   (fp),   Ulla   Löfgren   (m),   Krister
Hammarbergh (m) och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde
ha följande lydelse:

12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  som anförs  i  reservation  19.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:N307 yrkande 7 och
avslår motion 2004/05:N299.

Ställningstagande

Det är vår uppfattning att torven inte bör behandlas
som ett förnybart  bränsle.  Torv  är  ett  fossilt,
koldioxidemitterande bränsle, och klassificeras  som
ett sådant av såväl EU som OECD och FN:s klimatpanel
(IPCC).  Av denna anledning bör torven behandlas som
ett fossilt  bränsle. Om dagens särbehandling, genom
elcertifikat och  koldioxid-  och  energiskatter, av
torven upphör kommer torven, enligt vår mening, till
allra största delen att ersättas med biobränslen.

Riksdagen  bör, med hänvisning till  det  anförda,
genom  ett  uttalande   tydliggöra  sin  mening  för
regeringen att torv framgent skall behandlas som ett
fossilt bränsle vad gäller  såväl  elcertifikat  som
energi-  och koldioxidbeskattning. Därmed tillstyrks
motion 2004/05:N307 (mp) i berörd del.

20.Solenergi (punkt 13, motiveringen)

av Per  Bill  (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh  (m)  och  Hans  Backman
(fp).

Ställningstagande

Det  är vår uppfattning att statsmakterna bör stödja
forskning  och  utveckling på energiområdet. Sverige
har en framskjuten position vad gäller forskning och
utveckling  rörande  solcellsbaserade  energisystem.
Denna position  bör  tillvaratas.  Vi  motsätter oss
dock   omfattande   statliga   bidrag   som  löpande
subventioner  till gammal, befintlig teknik.  Enligt
vår mening finns  det  heller  inga skäl att behålla
stora subventionssystem för produktion  av  viss el,
vare   sig   i   form   av  traditionella  stöd  via
statsbudgeten eller genom tvingande subventioner via
elcertifikat.

Med   anledning   av  vad  som   sägs   i   motion
2004/05:N441 (mp) vill  vi  uttrycka  vår  åsikt att
prioriteringar  mellan  olika områden i första  hand
skall  avgöras  av  ansvarig  myndighet  utifrån  de
övergripande riktlinjer som riksdagen fastställer.
Med  det  anförda  avstyrks  samtliga  motioner  i
berörda delar.

21.Solenergi (punkt 13, motiveringen)

av Maria Larsson (kd).

Ställningstagande

Svenska forskare intar  en  tätposition  vad  gäller
forskning   och   utveckling   av   solcellsbaserade
energisystem, och den forskning kring och utveckling
av   kompletta   komponentsystem  som  bedrivs   vid
Ångström Solar Center vid Uppsala universitet bedöms
vara världsledande.  Denna  position anser jag måste
tillvaratas.

Solcellsel bedöms kunna svara  för 5 % av Sveriges
elkonsumtion om drygt tio år. Internationellt satsas
stora  summar på solcellsproduktion,  både  när  det
gäller den  konventionella tekniken och på forskning
för att ta fram  ny  teknik.  Som  redogjorts  för i
Kristdemokraternas  kommittémotion  2004/05:N410  är
solcellsel  en viktig framtida energikälla i ett mer
decentraliserat  och  småskaligt energisystem än det
vi   har   i   dag.   Av   nämnda    skäl   förordar
Kristdemokraterna att ett särskilt anslag  till stöd
för   forskning  och  utveckling  av  solcells-  och
vätgasbaserade  energisystem  införs. Dessa tekniker
kan komma att bli mycket viktiga  när det gäller den
framtida energiförsörjningen. De krav som framförs i
här aktuella motioner kan jag emellertid inte ställa
mig bakom.
Med det anförda avstyrks samtliga  här  behandlade
motioner i berörda delar.

22.Solenergi (punkt 13)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  13
borde ha följande lydelse:

13. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  22. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N298 yrkande 1
och  2004/05:N307  yrkandena  14  och  15 och avslår
motion 2004/05:N441.

Ställningstagande

Solenergins   stora   potential   när   det   gäller
energiförsörjningen     och     omställningen     av
energisystemet behöver tillvaratas.

Solvärme är en strategisk teknik som även framgent
behöver statligt stöd. Det är därför positivt att en
förlängning  av  det stöd som för närvarande ges har
föreslagits  i  budgetpropositionen.  Stödet  syftar
dels till att främja  användningen av solvärmeteknik
för uppvärmning av bostäder,  dels  till  att främja
utvecklingen av mer kostnadseffektiv solvärmeteknik.
Enligt  nuvarande  bestämmelser  får  det  stöd  som
lämnas till en och samma fastighet uppgå till  högst
250 000  kr.  Det  är emellertid min uppfattning att
storskalig solvärme  missgynnas  genom  att det inte
går  att  söka  bidrag  över  det  angivna beloppet.
Solvärme kan framför allt bli av betydelse genom mer
storskaliga tillämpningar, dvs. för  fjärrvärme  och
liknande.  Större  anläggningar behöver därför också
stöd, även om de inte  kan  erhålla  lika mycket per
kilowattimme  och  år  som den småskaliga  solvärmen
får.  I  likhet  med  vad  som   framförs  i  motion
2004/05:N307  (mp)  bör  riksdagen därför  göra  ett
uttalande   om  att  solvärmestödet   vid   lämpligt
tillfälle utvidgas  till  att  gälla även storskalig
solvärme genom att det maximala bidraget per projekt
höjs från dagens nivå.
Därtill anser jag att regeringen  bör tillsätta en
solvärmeutredning med uppgiften att föreslå åtgärder
som  leder  till  en  snabbare  och  mer  långsiktig
utbyggnad av solvärmen i Sverige. Utredningen  skall
bl.a.  hämta  intryck  från  det  arbete  som görs i
Österrike och Tyskland på detta område.
Slutligen  avstyrker  jag  av budgettekniska  skäl
yrkandet   i   motion  2004/05:N441   (mp)   rörande
forskningen vid Ångström Solar Center.
Med  hänvisning   till   det   anförda  tillstyrks
motionerna 2004/05:N298 (mp) och 2004/05:N307 (mp) i
berörda   delar   medan  motion  2004/05:N441   (mp)
avstyrks.

23.Värmepumpar (punkt 14)

av Per Bill (m),  Eva  Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh  (m)  och  Hans  Backman
(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde
ha följande lydelse:

14.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin
mening  vad  som anförs  i  reservation  23.  Därmed
bifaller  riksdagen   delvis   motion   2004/05:N347
yrkande 1 och avslår motion 2004/05:N322.

Ställningstagande

Antalet värmepumpar i det svenska energisystemet har
under flera år ökat markant. Bara under årets första
nio  månader  har  antalet  värmepumpar  i  Sverige,
baserat  på  försäljningssiffrorna,  ökat  med drygt
10 %. Denna strukturella förändring kan, som  vi ser
det,  få  konsekvenser  för  effektförbrukningen vid
elförbrukningstoppar  i  samband  med  mycket  kallt
väder.  Värmepumparna dimensioneras  för  att  klara
husets   värmebehov    under    större    delen   av
eldningssäsongen, men de klarar inte att täcka  hela
värmebehovet  under de kallaste dygnen. Värmebehovet
måste då täckas av tillsatsenergi, vanligen genom en
elpatron som finns installerad i systemet.


Som tidigare redovisats har Svenska kraftnät
påpekat att nettoeffekten på den totala
energianvändningen vid kall väderlek av den
ökande användningen av värmepumpar inte är
klarlagd. Detta uppfattar vi som ett
problem. Riksdagen bör därför, genom ett
uttalande, anmoda regeringen att vidta
lämpliga åtgärder för att tillse att dessa
oklarheter undanröjs. Det sagda ligger
delvis i linje med vad som anförs i motion
2004/05:N347 (mp) i här berörd del som
därmed kan anses tillgodosedd och den
tillstyrks. Motion 2004/05:N322 (v)
avstyrks.


24.Värmepumpar (punkt 14)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  14
borde ha följande lydelse:

14. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  anförs  i reservation  24.  Därmed
bifaller riksdagen motion 2004/05:N347 yrkande 1 och
avslår motion 2004/05:N322.

Ställningstagande

Marknaden för värmepumpar har  under de senaste åren
växt  explosionsartat.  Jag  anser  att  den  snabba
expansionen av användningen av värmepumpar sker utan
att  nödvändiga  kunskaper  om effekterna  av  detta
finns.   En   utredning  därom  anser   jag   därför
nödvändig.

I många fall  leder installationen av en värmepump
till en betydande  energibesparing. I andra fall kan
effekten  bli  den  motsatta  och  förbrukningen  av
miljöskadlig energi kan  även  öka.  Det  finns  ett
antal  frågor som kräver en närmare analys. Jag vill
i detta sammanhang nämna följande.
Som energikälla  för  värmepumpen  används  i  dag
uteslutande  el.  Det  betyder att vid övergång från
oljepanna  till  värmepump   sker   i  praktiken  en
konvertering till eluppvärmning. Detta  står i strid
mot  intentionerna i den förda energipolitiken,  där
minskad elanvändning utgör en viktig del.
En omfattande installation av värmepumpar kan även
bidra   till  att  utbyggnaden  av  fjärrvärme  till
villaområden försvåras.
Installationen   av   värmepumpar   kan   även  ha
miljöeffekter som  i dag inte är klarlagda. Det  kan
t.ex.  handla  om  effekterna på grundvattenföringen
och grundvattenkvaliteten.
Det  i mina ögon allvarligaste  problemet  är  det
kvarstående  och  delvis  förstärkta effektproblemet
som värmepumparna kan bidra till. För att hålla nere
investeringskostnaderna dimensioneras  värmepumparna
för att klara 80-90 % av värmebehovet och 50-60 % av
effektbehovet. Det innebär att värmepumpen kan klara
hela   husets  värmebehov  under  större  delen   av
eldningssäsongen,  men  att  den  under  de kallaste
dygnen  inte  klarar av att täcka hela värmebehovet.
Värmebehovet  måste  då  täckas  av  tillsatsenergi,
vanligen genom  en  elpatron som finns installerad i
systemet.   Att   värmepumparna   inte   klarar   av
energiförsörjningen   vid   effekttoppar  får  flera
allvarliga  konsekvenser såsom  ett  ökat  behov  av
elproduktion  på marginalen (ofta kolkondens), lägre
systemverkningsgrad och problem i de lokala elnäten.
Även   Svenska    kraftnät   har,   som   tidigare
redovisats, påpekat att  nettoeffekten på den totala
energiförbrukningen vid kall  väderlek av den ökande
användningen av värmepumpar inte är klarlagd.
Med  hänvisning till det sagda  föreslår  jag  att
riksdagen, med bifall till motion 2004/05:N347 (mp),
tillkännager  för  regeringen som sin mening vad som
ovan anförts.

25.Etanolproduktion (punkt 15, motiveringen)

av Per Bill (m),  Eva  Flyborg (fp), Ulla Löfgren
(m), Krister Hammarbergh  (m)  och  Hans  Backman
(fp).

Ställningstagande

I    de    här   aktuella   motionerna   efterfrågas
riksdagsuttalanden  om  vikten av fortsatt forskning
och   praktisk   tillämpning    av    energi-    och
drivmedelsframställning ur spannmål och skogsråvara.
Med  anledning  av  dessa  motioner  vill  vi anföra
följande.      Energiforskningen      måste     vara
internationellt     gångbar    och    professionellt
utvärderad. Det betyder  att  ideologiskt motiverade
projekt,    såsom    bl.a.   etanolforskning,    bör
nedprioriteras.        Prioriteringarna         inom
energiforskningen ska styras av forskarsamhället och
inte  av  politiska  nycker.  Fokus  måste  vara  på
energiformer  som  är miljömässigt gynnsamma och som
kan förväntas bli kommersiellt gångbara.

När det gäller frågan om etablering eller fortsatt
drift av fabriker för  produktion  av  bioetanol  är
detta i första hand en fråga för näringslivet att ta
ställning  till.  Det  stöd  som Sverige kan ge till
inhemsk produktion av biodrivmedel  måste  följa  de
regler   som   finns   för  statligt  stöd  och  för
internationell   handel,  däribland   EG-föredragets
regler kring statligt stöd.
Med det sagda avstyrks  samtliga  i  detta avsnitt
behandlade motioner i berörda delar.

26.Etanolproduktion (punkt 15)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  15
borde ha följande lydelse:

15. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  anförs  i  reservation  26. Därmed
bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ370  yrkande
8  och  2004/05:N363 yrkande 1 och avslår motionerna
2004/05:N243 och 2004/05:N363 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser  -  i  likhet  med vad som anförs i motion
2004/05:MJ370 (c) - att det  krävs  en  satsning  på
forskning  och  utveckling  för  att  visa  vägen  i
omställningen  till ett hållbart transportsystem. De
alternativa fordonsbränslena och tekniken på området
ligger fortfarande  bara  i  startgroparna  och  det
finns en enorm marknad för förnybara fordonsbränslen
och  den teknikomställning som krävs i fordonen. När
det gäller  t.ex.  etanol ligger Sverige redan långt
framme och denna position  bör  behållas.  Den stora
import av etanol som i dag sker visar att det  finns
en  stor  efterfrågan  och  därmed  en potential för
ytterligare    satsningar   på   anläggningar    som
framställer      etanol.       Potentialen       för
etanoltillverkning   i   Sverige   är,   enligt  min
bedömning,   fem   gånger   så   stor   som   dagens
tillverkning.  Jag  menar därför att det finns behov
av ytterligare fem fabriker  för etanolframställning
ur    spannmål,    dvs.    en    fabrik   i    varje
spannmålsdistrikt. Därtill behövs  även anläggningar
för etanolframställning ur cellulosa.

Det sagda ligger även i linje med vad som anförs i
motion 2004/05:N363 (c) som därmed i allt väsentligt
tillstyrks. Motion 2004/05:N243 (s) avstyrks.

27.Etanolproduktion (punkt 15, motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

I    de    här   aktuella   motionerna   efterfrågas
riksdagsuttalanden  om  vikten av fortsatt forskning
och   praktisk   tillämpning    av    energi-    och
drivmedelsframställning ur spannmål och skogsråvara.
Med  anledning  av  dessa  motioner  vill jag anföra
följande.  De  prioriteringar  som  regeringen   och
berörda   myndigheter   gör   på  detta  område  bör
kompletteras.  Det  är min uppfattning  att  det  är
nödvändigt att prioritera  forskningsinsatser  kring
alternativa  drivmedel  så  att inte de mest lovande
forskningsområdena,          som          exempelvis
syntesgasproduktion,   försummas.   Produktion    av
syntesgas   ur   biomassa   och   olika   typer   av
restprodukter är en teknik som har en stor potential
för framtiden.

Jag   vill   i  detta  sammanhang  erinra  om  den
gemensamma  strategirapport   om   introduktion   av
biodrivmedel     på     marknaden     som    Statens
energimyndighet,    Vägverket    och    Verket   för
innovationssystem     (Vinnova)     lämnade     till
Näringsdepartementet   i   början  av  år  2002  med
rekommendationer om insatser  på  drivmedelsområdet.
Bland  de  förslag  som  myndighetsgruppen  framlagt
finns   rekommendationer   om    en    satsning   på
drivmedelsproduktion via syntesgas. Enligt  vad  som
sägs      i      rapporten     behöver     nuvarande
forskningsinsatser    på    alternativa    drivmedel
kompletteras   bl.a.   med   en   syntesgassatsning.
Satsningen     bör     omfatta     teknikutveckling,
demonstration    och    fullskaleanläggningar    för
förgasning av biomassa.
Med det anförda avstyrks  samtliga i detta avsnitt
behandlade motioner i berörda delar.

28.Statens energimyndighet (punkt 16)

av Per Bill (m), Eva Flyborg  (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister  Hammarbergh  (m)
och Hans Backman (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde
ha följande lydelse:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation 28.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2004/05:N375 yrkande 4 och 2004/05:N405 yrkande
10 och avslår motion 2004/05:N307 yrkande 17.

Ställningstagande

Statens       energimyndighet       är       central
förvaltningsmyndighet  för frågor om användning  och
tillförsel  av energi. Energimyndigheten  har  sedan
den  bildades  år  1998  varit  nätmyndighet  enligt
ellagen  med  tillsynsansvar  över  monopoldelen  av
elmarknaden,   dvs.   nätverksamheten.   Myndigheten
utövar även tillsyn över naturgasmarknaderna  enligt
naturgaslagen.  Energimyndigheten  skall även bevaka
och   analysera  elmarknaden  samt  ha  rollen   som
expertmyndighet avseende elhandelsfrågor.

Enligt  vår  uppfattning  kräver en väl fungerande
elmarknad, förutom konkurrens  i handel med el, även
en   effektiv   och   tillförlitlig   nätverksamhet.
Eftersom nätverksamheten inte är konkurrensutsatt är
det  av avgörande betydelse att en effektiv  tillsyn
av  denna   verksamhet  fungerar.  Hushållskundernas
totala elpris  består,  grovt  sett, av en tredjedel
vardera  av nätavgift, elpris och  skatter.  Det  är
således endast  en  tredjedel av det totala elpriset
för en konsument som är utsatt för konkurrens, medan
den tredjedel som avser  nätavgifter  bestäms  av en
monopolist.    Energimyndigheten    har    i    sitt
hittillsvarande tillsynsarbete varit alltför passiv.
Myndighetens  tillsyn av nätföretagen måste skärpas,
och regeringen bör ge myndigheten befogenhet att, om
så erfordras, vidta tvingande åtgärder.
Vår uppfattning  förstärks  ytterligare  genom den
rapport  Statskontoret  presenterade hösten 2003  om
effektivare tillsyn över  energimarknaderna.  Enligt
denna  rapport har tillsynsuppgifterna inte haft  en
tillräckligt stark ställning inom Energimyndigheten.
Detta ser  vi  som  mycket  allvarsamt.  I rapporten
föreslås   även   inrättandet   av   en   fristående
tillsynsmyndighet.  Vi  anser  att  denna fråga  bör
övervägas.
Även  när det gäller de konkurrensutsatta  delarna
på energimarknaderna - produktion och försäljning av
energi -  finns  det vissa problem. Konkurrensverket
har bl.a. pekat på  att korsägandet av kärnkraftverk
kan  vara  ett  potentiell   problem.   Vidare   har
Konkurrensverket     påtalat    andra    potentiella
konkurrensproblem bl.a.  när det gäller otillräcklig
separering  av  nätverksamhet,  fjärrvärmeproduktion
m.m. och försäljning  av el. Vi anser därför att det
också finns skäl att skärpa  konkurrensövervakningen
inom energisektorn.
Riksdagen  bör  genom ett tillkännagivande  anmoda
regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad som
här   förordas.   Därmed    tillstyrks    motionerna
2004/05:N375  (m)  och  2004/05:N405  (m)  i berörda
delar.  Motion  2004/05:  N307  (mp) avstyrks i  här
berörd del.

29.Statens energimyndighet (punkt 16)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  16
borde ha följande lydelse:

16. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  som  anförs  i reservation  29.  Därmed
bifaller  riksdagen motion 2004/05:N307  yrkande  17
och avslår  motionerna  2004/05:N375  yrkande  4 och
2004/05:N405 yrkande 10.

Ställningstagande

Det    är    min    uppfattning    att   effektivare
energianvändning är en förutsättning  för  ekologisk
hållbarhet.   För  att  uppnå  energieffektivisering
behövs  en  aktiv   statlig  politik.  Genom  aktiva
insatser kan nya produkter  komma  ut  på marknaden,
redan   befintliga   produkter   få   ett   snabbare
marknadsgenombrott,   kunskap   spridas   och  olika
marknadsbarriärer genombrytas.

Huvudansvaret   för   statens   insatser   rörande
energieffektivisering     har    i    dag    Statens
energimyndighet. Myndigheten  har  detta uppdrag som
en av många uppgifter. Därtill ansvarar  myndigheten
för    bl.a.    övervakning    och    utredning   av
energimarknader  samt finansiering av forskning  och
utveckling      rörande      energitillförselteknik.
Erfarenheten visar  att  det kan vara svårt ha många
och delvis motsatta intressen  under  samma tak. Jag
menar  därför  att en ny myndighet bör inrättas  som
enbart ägnar sig  åt  energieffektivisering. Den nya
myndighetens huvuduppgift  bör  vara  att åstadkomma
energieffektivisering           genom          aktiv
marknadsbearbetning.  Genom att göra  en  åtskillnad
mellan     de     två     perspektiven     -     det
tillförselorienterade och det användningsorienterade
-  kan  inombyråkratiskt  kompromissande   undvikas.
Därigenom     får     statsmakterna    ett    bättre
beslutsunderlag.
Som  anförs  i  motion 2004/05:N307  (mp)  är  det
Miljöpartiets uppfattning  att den nya myndighet för
energieffektivisering  som  vi   förordar  bör  vara
underställd   Miljödepartementet.  Det   är   därför
glädjande att se att regeringen delvis har hörsammat
detta krav, vilket  återspeglas i den omorganisation
som genomförts inom Regeringskansliet  under  hösten
2004.  Enligt  min  uppfattning räcker det dock inte
med  detta  utan frågorna  om  energieffektivisering
måste  i  enlighet  med  de  argument  som  jag  här
redovisat   särskiljas   från   de   uppgifter   som
Energimyndigheten har i övrigt. Riksdagen bör därför
göra   ett  uttalande   för   att   tydliggöra   sin
uppfattning för regeringen i denna fråga.
Med det anförda tillstyrks nämnda motion i berörda
delar. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

30.Svenska kraftnäts investeringsplan
(punkt 17)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 17
borde ha följande lydelse:

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som
sin mening vad som anförs i reservation 30.
Därmed bifaller riksdagen motionerna
2004/05:N307 yrkande 10 och 2004/05:N350
yrkandena 1 och 2 och bifaller delvis
proposition 2004/05:1 utgiftsområde 21 punkt 9
och motion 2004/05:N389.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad som anförs i motionerna
2004/05:N307   (mp)  och  2004/05:N350  (mp)  -  att
riksdagen  inte kan  godkänna  byggandet  av  en  ny
likströmskabel mellan Sverige och Finland. Byggandet
av denna kabel skall i första hand ses som en svensk
subvention till finsk kärnkraft.

Enligt min  mening behövs inte denna kabel för att
uppfylla några svenska behov. Den är däremot av stor
vikt  för  den planerade  nya  kärnkraftsreaktorn  i
Finland, och  byggandet av kabeln kan ses som intimt
sammankopplat med  byggandet av den finska reaktorn.
När  den  finska  reaktorn  drabbas  av  snabbstopp,
vilket kommer att inträffa  kanske  en  gång per år,
kommer  det  finska  nätet  att utsättas för  mycket
stora  påfrestningar.  Reservkraft   kommer  då  att
behövas  snabbt, och den skall då tas från  Sverige.
När reaktorn å andra sidan är i drift kommer den att
generera ett  väldigt stort tillskott av el som inte
alltid  kommer  att   motsvaras   av  efterfrågan  i
Finland. Då skall Sverige, via den planerade kabeln,
ta hand om överskottet.
Kabeln  är  även  en dålig affär för  Sverige  och
kostnaderna om 2 miljarder  kronor för dess byggande
kommer att få betalas av de svenska elkonsumenterna,
inklusive den elintensiva industrin,  som kommer att
få högre nätavgifter.
Den information som Svenska kraftnät  lämnat inför
utskottet bekräftar dessa farhågor.
I perspektivet av en framtida kärnkraftsavveckling
i  Sverige  är  det helt bakvänt att ersätta  svensk
kärnkraft med finsk kärnkraft. I stället bör Sverige
satsa på att bygga ut bio- och vindkraft.
Riksdagen  bör  därför,  med  bifall  till  nämnda
motioner,      godkänna       Svenska      kraftnäts
investeringsplan  för åren 2005-2007,  med  undantag
för   den   del  som  omfattar   byggandet   av   en
likströmskabel   mellan  Sverige  och  Finland.  Med
bifall till dessa  motioner  bör riksdagen även göra
ett   uttalande   med   innebörden   att    en    ny
likströmskabel mellan Sverige och Finland inte skall
byggas.

Särskilda yttranden



Utskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett
följande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom
parentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till
riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.


1. Mål för användningen av biodrivmedel och
andra förnybara drivmedel (punkt 2)

av Maria Larsson (kd).

Jag   vill   i   detta  sammanhang   framhålla   min
uppfattning  att  det   är   en   nackdel  att,  som
regeringen i detta fall gör, bryta  ut  ett  enskilt
mål  och  inte behandla det i ett större sammanhang.
För att möjliggöra  för riksdagen att göra en samlad
bedömning hade det varit  att  föredra  om detta mål
förelagts  riksdagen tillsammans med den proposition
rörande  Sveriges   klimatpolitik   som   regeringen
aviserat under våren 2005.


2. Vissa övriga frågor rörande kärnkraft (punkt
8)

av Ingegerd Saarinen (mp).

När  det  gäller  effekthöjningar  vid kärnkraftverk
vill jag tydliggöra min inställning.  De  planer som
kraftindustrin  har när de gäller uppgraderingar  av
kärnkraftsreaktorerna  kan komma att innebära att vi
har mer kärnkraft år 2010  än när kärnkraften ansågs
färdigutbyggd år 1986. Den effektutbyggnad  som  kan
ske  är  av  två  slag. Det ena innebär att man inte
höjer  reaktoreffekten   utan   bara   använder  den
effektivare, genom effektivare generator, turbin och
värmeväxlare.   Detta   innebär  en  investering   i
kärnkraft och ett ökat kärnkraftsberoende. Det andra
slaget    av   effekthöjning,    en    höjning    av
reaktoreffekten,  är  än mer problematiskt. En sådan
höjning innebär att mer  uran  måste brytas, att mer
avfall bildas och att reaktorn även  blir farligare.
Vid  en  olycka kan mer radioaktivitet spridas,  och
tidsmarginalen  från ett rörbrott till en härdsmälta
blir mindre. Regeringen måste därför tydligt markera
att   den   avser   att    avvisa   alla   krav   på
effekthöjningar, så att kraftbolagen  slutar planera
för effektutbyggnader.


3. Solenergi (punkt 13)

av Ingegerd Saarinen (mp).

När det gäller vad som anförs i motion  2004/05:N441
(mp)  delar jag de synpunkter som där framförs.  Den
forskning  som  bedrivs vid Ångström Solar Center är
världsledande  och   måste   prioriteras.   Om   jag
emellertid  skulle  tillstyrka  motionen  skulle jag
avvika  från  den budgetöverenskommelse som träffats
mellan     den    socialdemokratiska     regeringen,
Miljöpartiet  och  Vänsterpartiet  för  år  2005, då
motionen rör anslagen för nästkommande år. Av  detta
skäl är jag nödd och tvungen att avstyrka den.


4. Värmepumpar (punkt 14)

av Maria Larsson (kd).

Med   anledning   av   vad  som  förordas  i  motion
2004/05:N322 (v) rörande  åtgärder  för  att  främja
bergvärme  och  vad  utskottet  anfört i denna fråga
vill   jag   framhålla  att  jag  är  positiv   till
investeringsbidrag  riktade  till villaägare för att
få  dem  att  byta  bort  direktverkande   el.   Som
Kristdemokraterna har redogjort för i kommittémotion
2004/05:N410   tar  uppvärmningen  av  bostäder  och
lokaler i anspråk  en alltför stor del av den el som
konsumeras  i  Sverige.   Såväl   samhället  som  de
enskilda  hushållen är sårbara på grund  av  att  så
många använder direktverkande el för uppvärmning. Av
detta skäl  förordar Kristdemokraterna införandet av
ett stöd till  villaägare för att underlätta för dem
att  byta  bort  direktverkande   el.  Enligt  detta
förslag skall det statliga bidraget  uppgå till 15 %
av    investeringskostnaden   i   ett   nytt   eller
kompletterande  uppvärmningssystem  för husägare med
direktverkande el som enda energikälla. Det statliga
bidraget  får  dock  inte  överstiga 15 000  kr  per
villa.


5. Svenska kraftnäts investeringsplan (punkt
17)

av Per Bill (m), Eva Flyborg  (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m), Krister  Hammarbergh  (m)
och Hans Backman (fp).

Utskottet    tillstyrker   i   betänkandet   Svenska
kraftnäts investeringsplan,  inklusive  den  del som
rör byggandet av en ny likströmskabel mellan Sverige
och  Finland.  Vi vill i detta sammanhang tydliggöra
vår uppfattning  i  denna  fråga  när det gäller den
svenska regeringens agerande. Den socialdemokratiska
regeringen  har,  tillsammans med sina  stödpartier,
deklarerat att den avser att stänga Barsebäcks andra
reaktor redan under  nästa år. Därmed kommer Sverige
att  tvingas  att  importera  ytterligare  kol-  och
oljekraft från Tyskland,  Danmark  och  Polen  samt,
framgent,  kärnkraft från den planerade nya reaktorn
i Finland. Att  regeringen  samtidigt  som  den vill
avveckla  fungerande svensk kärnkraft möjliggör  för
en ökad import  av  el  från  den  planerade  finska
kärnkraftsreaktorn   är  i  våra  ögon  ett  tydligt
exempel   på  den  dubbelmoral   som   den   svenska
regeringen besitter.


6. Svenska kraftnäts investeringsplan (punkt
17)

av Lennart Beijer (v).

Utskottet har tillstyrkt regeringens förslag när det
gäller  Svenska   kraftnäts   investeringsplan   för
perioden  2005-2007,  inklusive den del som omfattar
byggandet av en ny likströmskabel mellan Sverige och
Finland. Jag vill i detta  sammanhang tydliggöra min
uppfattning i frågan. Från Vänsterpartiets  sida har
vi,  vilket  framgår  av kommittémotion 2004/05:N389
(v),   påpekat   att  vissa   omständigheter   kring
byggandet av nämnda likströmskabel varit oklara. Det
har  därför varit angeläget  att  utskottet  närmare
granskat  frågan. Som redogjorts för har företrädare
för  Svenska  kraftnät  inför  utskottet  lämnat  en
utförlig   redovisning   i   ärendet.   Det  är  min
uppfattning  att  Svenska kraftnäts redogörelse  har
rätat ut de förutvarande  oklarheterna  som funnits.
Enligt den redovisning som lämnades finns  det flera
skäl   till   att  stärka  överföringsförbindelserna
mellan de nordiska  länderna. För det första minskar
det produktionskostnaderna  eftersom  den billigaste
anläggningen kan utnyttjas. För det andra ger det en
ökad försörjningstrygghet, t.ex. under  torrår eller
vid   stark   kyla.   För  det  tredje  stärker  det
driftsäkerheten i systemet.  För  det  fjärde skapar
det  bättre  förutsättningar  för  förnybar  energi,
särskilt för vindkraften.

Överföringen till Finland behöver,  oavsett  vilka
energislag som används, förstärkas. Redogörelsen har
enligt    min    mening    således    klarlagt    de
frågeställningar  som tagits upp i nämnda motion. Av
denna anledning har  jag avstått från att tillstyrka
motionen.

7. Avgifter inom Svenska kraftnäts verksamhet
(punkt 19)

av Per Bill (m), Eva  Flyborg (fp), Maria Larsson
(kd), Ulla Löfgren (m),  Krister  Hammarbergh (m)
och Hans Backman (fp).

Som   tidigare  redogjorts  för  har  Riksrevisionen
genomfört  en granskning vad gäller statens uttag av
tvingande avgifter.  Enligt denna granskning tar mer
än 100 statliga myndigheter  tillsammans in drygt 11
miljarder  kronor i intäkter från  avgifter  som  är
tvingande bl.a.  för  medborgare och företag. De som
vill ta del av den statliga tjänsten har inget annat
val än att betala en avgift  eftersom ingen annan än
staten tillhandahåller tjänsten. Riksrevisionen fann
att  det råder många oklarheter  och  brister  kring
tvingande     avgifter    och    konstaterade    att
avgiftsbelagd verksamhet inte följs upp och prövas i
samma    utsträckning     som     anslagsfinansierad
verksamhet. Staten har i vissa fall  kunnat öka sina
utgifter  utan  att  påverka  utgiftstaket.  Därtill
påtalades  att  riksdagens  bemyndiganden  att  låta
regeringen  och  myndigheter  besluta  om  tvingande
avgifter i vissa fall är oprecisa.  Dessa oklarheter
ser vi mycket allvarsamt på. När det  gäller Svenska
kraftnät  har  Riksrevisionen  funnit dels  att  det
finns   oklarheter  beträffande  Svenska   kraftnäts
nätavgifter  och  balansersättningar,  dels  att nya
tvingande  avgifter  som införts inte har redovisats
som tvingande. De konstaterade  bristerna ser vi som
anmärkningsvärda. De klarlägganden  som  föreslagits
ser   vi   som   angelägna,   varför  vi  tillstyrkt
propositionen i denna del.


8. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 20)

av  Per Bill (m), Ulla Löfgren  (m)  och  Krister
Hammarbergh (m).

En riksdagsmajoritet  bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister beslutade den 24
november 2004 att fastställa ekonomiska ramar för de
olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en
beräkning  av statens inkomster  avseende  år  2005.
Samtidigt  fastställdes   utgiftstaket   för  staten
inklusive   ålderspensionssystemet   vid  sidan   av
statsbudgeten för åren 2005 och 2006.

Moderata   samlingspartiet   har   i   partimotion
2004/05:Fi231, med rubriken  En politik för  arbete,
och  i kommittémotioner förordat en annan inriktning
av den  ekonomiska  politiken  och  budgetpolitiken.
Våra  förslag  syftar till att bryta bidragsberoende
och utanförskap,  ge  fler  medborgare makt över den
egna vardagen samt trygga goda  statsfinanser och en
långsiktig finansiering av välfärden.  Vi vill satsa
på   offentliga   kärnverksamheter   som   sjukvård,
rättstrygghet   och   skola   i   stället   för   på
bidragssystemen.
Vi  föreslår  en  växling  från  subventioner  och
bidrag  till  omfattande  skattesänkningar för alla,
främst  för  låg- och medelinkomsttagare.  Samtidigt
värnar vi de människor  som  är  i  störst  behov av
gemensamma  insatser  och  som  har  små  eller inga
möjligheter att påverka sin egen situation.  Vi slår
också fast att det allmänna skall tillföras resurser
för   att   på  ett  tillfredsställande  sätt  kunna
genomföra de uppgifter som måste vara gemensamma.
När riksdagens majoritet genom rambeslutet valt en
annan inriktning  av  politiken  avstår  vi från att
delta    i    det    nu    aktuella    beslutet   om
anslagsfördelningen inom utgiftsområdet 21.
I det följande redovisar vi i korthet det moderata
alternativet till politik inom utgiftsområde 21. Den
anslagsfördelning   inom   utgiftsområdet   som   vi
förordar  redovisas  i motion 2004/05:N375 (m)  samt
framgår av bilaga 2. Våra principiella uppfattningar
beträffande   energipolitiken    framgår   av   våra
reservationer  i  detta  betänkande,   bl.a.   under
momenten  Allmän  inriktning  av energipolitiken och
Kärnkraft. Synen på vilka anslag som bör anvisas för
energipolitiska ändamål bygger  på  de  principiella
utgångspunkter  som  Moderata samlingspartiet  anser
bör gälla för energipolitiken  och  som  framgår  av
motion   2004/05:N405   (m).   Sammanlagt   har   vi
föreslagit  - med anförda motiveringar under berörda
anslag i detta  betänkande  -  en minskning av ramen
för utgiftsområde 21 Energi med 295 miljoner kronor.

9. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 20)

av Eva Flyborg (fp) och Hans Backman (fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag  för  år 2005
återfinns  i  partimotion  2004/05:232  (fp), vilken
inleds med en beskrivning av Allians för Sverige och
den  samsyn  som  ligger till grund för Folkpartiets
ekonomiska politik.  Partiet vill uppvärdera arbetet
och anser att "arbetslinjen"  måste tillämpas på ett
tydligare  sätt.  De sociala välfärdssystemen  skall
värnas  genom  att  överutnyttjande   och   missbruk
stävjas. Det är vår övertygelse att 300 000 nya jobb
är  realistiskt  om våra förslag genomförs. När  det
gäller  skatterna  anser   vi   att   det   allmänna
skattetrycket  skall  pressas  ned, men inte på  ett
sådant  sätt  att  statsfinanserna   eller   viktiga
välfärdsvärden riskeras. Vidare behövs åtgärder  som
syftar  till  att  stärka  Sveriges konkurrenskraft,
hejda avindustrialiseringen,  vända  företagsflykten
och  locka  kvalificerade  arbeten att stanna  eller
komma till Sverige.

Folkpartiets   förslag   till    utgiftsram    för
utgiftsområde    21    Energi    har   avvisats   av
finansutskottet i budgetprocessens  första  steg. Då
vårt   budgetförslag   är  en  helhet  är  det  inte
meningsfullt att delta i fördelningen på anslag inom
utgiftsområdet. Vi väljer således att avstå från att
delta  i  utskottets  beslut  om  anslag  m.m.  inom
utgiftsområde 21 Energi. För utgiftsområde 21 har vi
förordat en ram för år  2005  som  är  356  miljoner
kronor lägre än Socialdemokraternas, Vänsterpartiets
och    Miljöpartiets   förslag.   I   kommittémotion
2004/05:N309  (fp)  redovisas  Folkpartiets  syn  på
energipolitiken     och    anslagen    inom    detta
utgiftsområde.  Den  anslagsfördelning  vi  förordar
framgår även av bilaga 2.
Folkpartiet  anser  att   energiproduktionen  inte
skall   styras   av   politiska   beslut   utan   av
konsumenterna. Därför vill vi att kärnkraften  skall
utnyttjas  under  hela  sin  tekniska och ekonomiska
livslängd  och  att  de  politiska  hindren  för  en
fortsatt och utvecklad användning av kärnkraften tas
bort. Vi anser även att samhällets beredskap för att
klara  tillfälliga kriser inom  försörjningen  måste
förbättras.
Vår grundläggande  syn  är  att en god tillgång på
energi är en förutsättning för välstånd. Det svenska
energisystemet bör successivt ställas  om  till  att
bli    ekologiskt    hållbart.    Omställningen   av
energisystemet  måste  dock  ske  med  hänsyn   till
Sveriges  behov av tillväxt och ökad sysselsättning.
Vi  säger därför  nej  till  regeringens,  och  dess
stödpartiers,  förtida  avveckling av kärnkraften. I
det fall det framöver visar  sig  nödvändigt för att
trygga  den  svenska  energiförsörjningen   och  för
miljön  kan  vi  även  tänka  oss  en  utbyggnad  av
kärnkraften.  Vi  oroar  oss  över effekterna av att
koldioxidutsläppen    ökar   som   en    följd    av
avställningen   av   Barsebäcksverket,    då   denna
avställning  medfört  en  ökad  import  av  el  från
kolbaserad produktion i bl.a. Danmark.
Våra  principiella  uppfattningar framgår också av
de reservationer vi gjort  i detta betänkande, bl.a.
under momenten Allmän inriktning  av energipolitiken
och Kärnkraft.

10.Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi
(punkt 20)

av Maria Larsson (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och  kommittémotioner
förordat  en  annan  inriktning  av  den  ekonomiska
politiken     och     budgetpolitiken     än     den
Socialdemokraterna och dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas   budgetalternativ   i   motion
2004/05:Fi233 tar sikte på att resurser måste skapas
innan    de    kan    fördelas    och    konsumeras.
Investeringarna måste öka väsentligt - inte  minst i
näringslivet  som nu satsar klart mer i utlandet  än
vad utländsk företagsamhet  satsar  i  Sverige.  Det
måste  också  löna sig mer att arbeta än att leva på
olika  former  av  bidrag.  Vår  ekonomiska  politik
innebär    att    skatterna     för     låg-     och
medelinkomsttagare   sänks   mer  än  i  regeringens
förslag.
Riksdagsmajoriteten - bestående av företrädare för
Socialdemokraterna, Vänsterpartiet  och Miljöpartiet
- har genom beslut den 24 november 2004  beslutat om
ramar  för de olika utgiftsområdena samt godkännande
av beräkningen  av  statens  inkomster  för  år 2005
ställt sig bakom en annan inriktning av politiken  i
det  första  rambeslutet  om  statsbudgeten.  Därför
redovisar  jag i detta särskilda yttrande (i stället
för i en reservation) den del av vår politik som rör
utgiftsområde  21  och  som jag skulle ha ställt mig
bakom om Kristdemokraternas  förslag till ramar hade
tillstyrkts   av  finansutskottet   i   den   första
beslutsomgången.
Kristdemokraterna anser att tillgången till energi
är en förutsättning  för  utveckling,  tillväxt  och
välstånd. Energiförsörjningen skall tryggas genom en
långsiktig  och  medveten  energipolitik  med  fasta
spelregler  där  inhemska förnybara energikällor och
bränslen utgör en växande bas. Kärnkraften kan fasas
ut ur energisystemet  först när den kan ersättas med
förnybar energi.
Sverige  har en framskjuten  position  vad  gäller
forskning   och    utveckling   av   solcells-   och
vätgasbaserade  energisystem.   Dessa  tekniker  kan
komma  att  bli  mycket  viktiga  för  den  framtida
energiförsörjningen.  Kristdemokraterna  har  därför
anslagit 50 miljoner kronor särskilt till dessa båda
forskningsområden. Vidare  har  vi förordat, för att
underlätta    för   villaägare   att   minska    sin
elförbrukning,  att  ett  nytt  anslag för stöd till
villaägare att byta bort direktverkande  el  införs.
För detta har vi avsatt 65 miljoner kronor år 2005.
Mina principiella uppfattningar framgår även av de
reservationer  jag  gjort  i detta betänkande, bl.a.
under momenten Allmän inriktning  av energipolitiken
och Kärnkraft.
Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet  som  vi
från  Kristdemokraternas  sida  förordat redovisas i
kommittémotion 2004/05:N410 (kd)  och  i  bilaga  2.
Sammanlagt  har  Kristdemokraterna  föreslagit - med
anförda  motiveringar under berörda anslag  i  detta
betänkande - en minskning av ramen för utgiftsområde
21 Energi med 55 miljoner kronor år 2005.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag


Proposition 2004/05:1 (utgiftsområde
21 Energi)

1. Regeringen  föreslår  att riksdagen godkänner vad
regeringen   föreslår   om  vägledande   mål   för
användningen av biodrivmedel  och  andra förnybara
drivmedel (avsnitt 5.2).

2.  Regeringen föreslår att riksdagen godkänner  vad
regeringen  föreslår  om  mål  för  de långsiktiga
energipolitiska    insatserna   kring   forskning,
utveckling  och demonstration  inom  energiområdet
(avsnitt 6.2.2).

3.  Regeringen  föreslår  att  riksdagen  bemyndigar
regeringen  att  under  2005  för  ramanslag  35:2
Insatser för  effektivare energianvändning besluta
om   åtgärder  som   inklusive   tidigare   gjorda
åtaganden  medför utgifter på högst 100 000 000 kr
under 2006 och 80 000 000 kr under 2007 (7.1.2).

4.  Regeringen  föreslår  att  riksdagen  bemyndigar
regeringen  att  under  2005  för  ramanslag  35:3
Teknikupphandling och marknadsintroduktion besluta
om   åtgärder   som   inklusive   tidigare  gjorda
åtaganden medför utgifter på högst  65  000 000 kr
under  2006  och 65 000 000 kr under 2007 (avsnitt
7.1.3).

5.  Regeringen  föreslår  att  riksdagen  bemyndigar
regeringen att  under 2005 för ramanslag 35:4 Stöd
för marknadsintroduktion  av  vindkraft besluta om
åtgärder som inklusive tidigare  gjorda  åtaganden
medför utgifter på högst 90 000 000 kr under  2006
och 50 000 000 kr under 2007 (avsnitt 7.1.4).

6.  Regeringen  föreslår  att  riksdagen  bemyndigar
regeringen  att  under  2005  för  ramanslag  35:5
Energiforskning  besluta om åtgärder som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst
446 000 000 kr under 2006 och 446 000 000 kr under
perioden 2007-2009 (avsnitt 7.1.5).

7.  Regeringen  föreslår  att  riksdagen  bemyndigar
regeringen  att  under  2005  för  ramanslag  35:6
Energipolitiskt     motiverade     internationella
klimatinsatser  besluta om åtgärder som  inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst
20 000 000 kr under  2006  och 20 000 000 kr under
åren 2007-2009 (avsnitt 7.1.6).

8. Regeringen föreslår att riksdagen  godkänner  vad
regeringen  föreslår om fortsatt stöd för solvärme
under åren 2005-2007 (avsnitt 7.1.3).

9.  Regeringen  föreslår   att  riksdagen  godkänner
förslaget till investeringsplan  för  Affärsverket
svenska  kraftnät för perioden 2005-2007  (avsnitt
7.2.1).

10. Regeringen  föreslår  att  riksdagen  bemyndigar
regeringen  att  för  2005 ge Affärsverket svenska
kraftnät finansiella befogenheter  i  enlighet med
vad regeringen förordar (avsnitt 7.2.2).

11. Regeringen föreslår att riksdagen godkänner  vad
regeringen   föreslår  avseende  dispositionen  av
offentligrättsliga   avgifter   inom  Affärsverket
svenska kraftnäts verksamhet (avsnitt 7.2.3).

12. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret
2005  anvisar  anslagen  under  utgiftsområde   21
Energi i enlighet med uppställningen under avsnitt
1 i propositionen.


Motion med anledning av skrivelse
2003/04:129


2003/04:MJ66 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att  upphäva  5  a
och 6 §§ lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om kärnkraften  i
övrigt.

Motioner från allmänna
motionstiden


2004/05:K294 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs om en förnyad  prövning  av
kärnkraftens   ställning    genom    att    en    ny
folkomröstning i frågan hålls.

2004/05:K341 av Lars Lindblad m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av en förnyad
omprövning av kärnkraften.

2004/05:U311 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

20.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om att sätta upp
kvantifierade,   tidsbundna   mål   för  en   ökad
användning av förnybar energi.

21.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att utveckla
innovativa    vägar    för    att    effektivisera
energianvändningen.

2004/05:MJ368 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
återkomma  till  riksdagen  med  en  tidsplan  för
avvecklingen   av  Sveriges  beroende  av  fossila
bränslen.

6. Riksdagen begär  att  regeringen  låter undersöka
möjligheten    att   förbjuda   nyproduktion    av
energianläggningar drivna av fossila bränslen.

7.  Riksdagen  begär  att  regeringen  tar  fram  en
avvecklingsplan   för  fossilt  baserade  el-  och
värmekraftverk.

2004/05:MJ370 av Maud Olofsson m.fl. (c):

8. Riksdagen beslutar att ge bidrag till ytterligare
anläggningar för etanolframställning.

2004/05:MJ498 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om byggandet av ITER.

8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  EU  bör
fördubbla stödet till energiforskning på europeisk
nivå och i samarbete med andra aktörer.

2004/05:N203 av Tobias Billström (m):

Riksdagen  beslutar  att upphäva 6 § kärntekniklagen
(1984:3) i enlighet med vad som anförs i motionen.

2004/05:N214 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en strategi för
att utveckla vindkraften.

2. Riksdagen begär  att regeringen återkommer med en
redovisning  av  genomförda   insatser   för   att
utveckla vindkraften och konsekvenserna av dessa.

2004/05:N220 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om svensk basindustris behov
av ansvarsfull och långsiktig energipolitik.

2004/05:N242 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  stoppa
avvecklingen   av   kärnkraften,   återstarta  det
stoppade   aggregatet  i  Barsebäck  och   upphäva
förbudet mot nybyggnation av kärnkraftverk.

2004/05:N243 av Billy Gustafsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  behovet  av att överväga
insatser  för  att  garantera  en  fortsatt  inhemsk
etanolproduktion.

2004/05:N250 av Ewa Björling (m):

Riksdagen beslutar att avveckla planerna på
storskalig vindkraftsutbyggnad i enlighet med vad
som anförs i motionen.

2004/05:N251 av Ewa Björling (m):

Riksdagen   tillåter   kärnteknisk   forskning   och
beslutar  ändra  lagstiftningen  och  upphäva   6  §
kärntekniklagen  i  enlighet  med  vad  som anförs i
motionen.

2004/05:N259 av Per Erik Granström och Kurt
Kvarnström (s):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i  motionen anförs om utbyggnad av
infrastruktur för naturgas i Dalarna.

2004/05:N262 av Paavo Vallius (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs  om  energifrågans  roll  för
tillväxten.

2004/05:N265 av Michael Hagberg och Christin Hagberg
(s):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  utbyggnad av
infrastruktur för naturgas i Mellansverige.

2004/05:N273 av Monica Green (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om en folkbildningskampanj
för energisparande.

2004/05:N275 av Patrik Norinder och Henrik Westman
(m):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen    anförs   om   säker
energiförsörjning  som  grundläggande  faktor  för
basindustrins verksamhet.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om stimulans för
marknaden för naturgas.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  tillgång  till
naturgas i Mellansverige.

2004/05:N276 av Yvonne Andersson och Anna Lindgren
(kd, m):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om kärnkraften  och
den planerade stängningen av Barsebäck 2.

2004/05:N283 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen  anförs  om  en  energipolitik  för
tillväxt.

2004/05:N287 av Gunnar Axén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om naturgas i Östergötland.

2004/05:N288 av Gunnar Axén och Anna Lindgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen   anförs    om    basindustrins
energiförsörjning.

2004/05:N296 av Jan Lindholm och Ingegerd Saarinen
(mp):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad som i motionen anförs om vikten av  att
driva frågan i EU om ett RES-H-direktiv.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad som i motionen anförs  om vikten av att
Sverige  för  egen  del  ökar insatserna  när  det
gäller förnybar energi på  området uppvärmning och
kyla.

3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen anförs om behovet av
ökade insatser för forskning  och  utveckling inom
RES-H-området.

2004/05:N298 av Jan Lindholm (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i  motionen  anförs om solenergins
stora potential för energiförsörjning.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som i motionen anförs om behovet av att
ta till vara kunskaper såväl från andra länder som
från  egna  erfarenheter  i  utformningen  av  den
fortsatta omställningen av energiförsörjningen.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad som i motionen anförs om behovet av en
utredning   med  anledning  av  att  våra  primära
energikällor,   olja  och  kärnkraft,  endast  kan
betraktas som kortsiktiga parenteser.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening    vad    som    i   motionen   anförs   om
ackumulatortankars centrala  roll vid konvertering
till andra lösningar än fjärrvärme för eluppvärmda
villor.

8.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad som  i  motionen  anförs  om behovet av
långsiktigt stabila villkor för såväl forskare som
produktutvecklare   och   investerare   för    att
omställningen    av    energisystemet   skall   få
tillräcklig kraft.

2004/05:N299 av Gunilla Wahlén (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att slå vakt om den svenska
torvindustrin under förutsättning  att den kan svara
upp mot högt ställda krav på miljöanpassning.

2004/05:N302 av Staffan Danielsson och Margareta
Andersson (c):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen   anförs   om  att  avslå
koncessionsansökan      för      den     planerade
fossilgasledningen i Jönköpings och  Östergötlands
län.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om ersättningsreglerna
i expropriationslagen.



2004/05:N307 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  en  stor
utbyggnad av fossilgasnätet är oförenlig med de av
riksdagens beslutade klimatmålen.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att utbyggnad av
fossilgasen inte  skall  tillåtas spela någon roll
för avvecklingen av kärnkraften i Sverige.

4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen
skall  föreslå  tydliga  mål  för   minskning   av
oljeberoendet  och  att  planer  tas  fram för att
minska  den samlade förbrukningen av oljeprodukter
i alla sektorer.

7. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening vad i motionen anförs om att torv behandlas
som  ett  fossilt bränsle från senast år 2008  vad
gäller  såväl   elcertifikat   som   energi-   och
koldioxidbeskattning.

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att  statens
förhandlingar   med  kärnkraftsindustrin  avslutas
snarast.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  att  en  ny
likströmskabel till Finland inte skall byggas.

14. Riksdagen  begär  att  regeringen  tillsätter en
solvärmeutredning  för  att  föreslå åtgärder  som
leder   till   en  snabbare  och  mer   långsiktig
utbyggnad av solvärmen  i Sverige, i linje med vad
som sker i Österrike och Tyskland.

15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening   vad   i   motionen  anförs  om  att  även
solvärmestödet  vid  lämpligt  tillfälle  utvidgas
till att gälla även storskalig  solvärme genom att
det maximala bidraget per projekt höjs från dagens
250 000 kr.

16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  som  i  motionen  anförs om vikten av
forskning om förnyelsebar energi.

17.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att en myndighet
för energieffektivisering inrättas.

2004/05:N309 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om omställningen av
energisystemet.

3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  den  förtida
avstängningen av kärnkraften.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att återstarta den
första reaktorn i Barsebäck.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  avskaffande  av
lagen om kärnkraftens avveckling.

6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om avskaffande  av
bestämmelsen  i  kärntekniklagen   som  förhindrar
byggandet av kärnkraftsreaktorer.

7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  avskaffande  av
bestämmelsen  i kärntekniklagen som förbjuder alla
typer av förberedande  åtgärder för att uppföra en
kärnkraftsreaktor - det s.k. tankeförbudet.

8.   Riksdagen   begär   att   regeringen    utreder
möjligheterna     att     utnyttja     värmen    i
kärnkraftverkens kylvatten.

13.  Riksdagen  anvisar  med ändringar i förhållande
till    regeringens   förslag    anslagen    under
utgiftsområde  21  Energi  enligt  uppställning  i
motionen.

2004/05:N312 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om energipolitikens betydelse
för tillväxt och utveckling i Kalmar län.

2004/05:N322 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen   begär   att  regeringen  återkommer  med
förslag om åtgärder som  underlättar övergången till
att använda bergvärme som energikälla.

2004/05:N328 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om naturgasens  betydelse  för
tillväxten i Östgötaregionen.

2004/05:N312 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om energipolitikens betydelse
för tillväxt och utveckling i Kalmar län.

2004/05:N322 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen   begär   att  regeringen  återkommer  med
förslag om åtgärder som  underlättar övergången till
att använda bergvärme som energikälla.

2004/05:N328 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om naturgasens  betydelse  för
tillväxten i Östgötaregionen.

2004/05:N329 av Lilian Virgin och Carina Grönhagen
(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen anförs om behovet av ett nationellt
centrum för  vindkraftsinformation  som  knyts  till
Högskolan på Gotland.

2004/05:N337 av Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad som i motionen anförs om spillvärme.

2004/05:N347 av Ingegerd Saarinen (mp):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om behovet  av  att
analysera effekterna av den omfattande utbyggnaden
av  värmepumpar   med  avseende  på  effektbalans,
elproduktionsbehov, elberoende, miljö och effekter
på energiomställningen.

2004/05:N348 av Lars Lindblad m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en återstart av
kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om att förhindra en
förtida avveckling av kärnkraftsreaktorn Barsebäck
2.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om villkoren för
kraftvärmeproduktionen.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  utbyggnad  av
naturgasnätet.

9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i  motionen  anförs  om  nationella
planeringsmål    och    riksintresseområden    för
vindkraftens utbyggnad.

10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  vindkraftens
ekonomiska förutsättningar.

11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av
mångfald på  energimarknaden  och  Skånes framtida
energiförsörjning.

2004/05:N350 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1.   Riksdagen   beslutar   att  för  propositionens
utgiftsområde  21,  punkt  9,   godkänna   Svenska
Kraftnäts  investeringsplan  för  åren 2005 - 2007
med undantag för den del som rör investering  i en
likströmskabel till Finland.

2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att   en  ny
likströmskabel till Finland inte skall byggas.

2004/05:N355 av Rosita Runegrund (kd):

1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om en  energipolitik
som ger basindustrin i Bohuslän rimliga villkor.

2004/05:N360 av Dan Kihlström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att stimulera satsningen på
små vattenkraftverk.



2004/05:N363 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  bidrag  till
ytterligare  några  anläggningar för framställning
av etanol.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen,  i
dialog   med   näringarna,   förordar  Köping  som
etableringsort    för    en    av    de   blivande
etanolanläggningarna.

2004/05:N365 av Annelie Enochson och Per Landgren
(kd):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  förutsättningar
för  svenskt  näringsliv att konkurrera  inom  den
internationella energi- och miljömarknaden.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om vikten av att
upprätthålla den förtroendefulla samverkan  mellan
högskola  och  näringsliv  som  byggts  upp  under
senare   år   inom   energiforskningen   och   den
miljörelaterade energiverksamheten.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad i motionen anförs om möjligheten  till
ökad   export    av    teknik   på   energi-   och
miljöområdena.

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om fortsatt medverkan
i EU-samarbetet inom energiområdet.

5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om vikten  av  att
utveckla  försörjningen/utveckling   av   kunskap,
teknik    och    kompetens    inom   energi-   och
klimatområdena.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att det drastiskt
minskade anslaget till Energiforskning  och  målet
att Sverige skall vara en ledande forskningsnation
inte går ihop.

7.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i motionen anförs om att  förtroendet
för regeringens energi- och miljöpolitik sviktar.

2004/05:N375 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

1.   Riksdagen   avslår   regeringens   förslag   om
vägledande mål för  användningen  av  biodrivmedel
och andra förnybara drivmedel (förslagspunkt 1).

2. Riksdagen avslår regeringens föreslag  om mål för
de   långsiktiga   insatserna   kring   forskning,
utveckling  och  demonstration  inom energiområdet
(förslagspunkt 2).

3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen  anförs  om  målen  för  de
långsiktiga   insatserna   kring   forskning   och
utveckling inom energiområdet.

4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om prioriteringar för
Statens energimyndighets verksamhet.

5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  inriktningen av
anslaget 35:5 Energiforskning.

6.   Riksdagen   avslår  regeringens  förslag   till
bemyndigande   i   fråga   om   ramanslaget   35:3
Teknikupphandling     och     marknadsintroduktion
(förslagspunkt 4).

7.   Riksdagen  avslår  regeringens   förslag   till
bemyndigande  i fråga om ramanslaget 35:4 Stöd för
marknadsintroduktion  av  vindkraft (förslagspunkt
5).

8. Riksdagen avslår regeringens  förslag om fortsatt
stöd till solvärme (förslagspunkt 8).

9.  Riksdagen  anvisar med ändringar  i  förhållande
till   regeringens    förslag    anslagen    under
utgiftsområde  21  Energi  enligt  uppställning  i
motionen.

2004/05:N376 av Torsten Lindström m.fl. (kd, m, fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad    i    motionen   anförs   om   en   långsiktig
energipolitik.

2004/05:N377 av Torsten Lindström m.fl. (kd, m, fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen  anförs  om  en  förnyad  och  modern
energipolitik  som  tar  sin  utgångspunkt  i dagens
verklighet.

2004/05:N380 av Roger Tiefensee och Rigmor Stenmark
(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i motionen anförs om att ett nationellt centrum
för vindkraftsinformation inrättas och etableras vid
Högskolan på Gotland.

2004/05:N389 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i   motionen   anförs   om   Svenska  kraftnäts
investeringsram    avseende   likströmskabel    till
Finland.

2004/05:N390 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.
(m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att de olika
energislagen skall konkurrera på lika villkor.

2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  att  avskaffa
subventioner  för   vindkraften,   oavsett  om  de
finansieras av konsument eller stat.

6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om att statligt stöd
för forskning och utveckling av vindkraft inte får
utgå som drifts- och etableringsbidrag.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att varje energislag
skall bära sina egna kostnader.

2004/05:N405 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening   vad   i   motionen   anförs  om  mål  för
energipolitiken.

3. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till
en     utvärdering    av    måluppfyllelse     och
kostnadseffektiviteten   för   energipolitiken   i
enlighet med vad som anförs i motionen.

9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening    vad    i    motionen    anförs   om   ny
energiproduktion.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad i motionen anförs om stärkt konkurrens
på energiområdet.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs om villkoren  för
naturgas.

12.  Riksdagen  beslutar att upphäva  sitt  tidigare
beslut om avveckling av kärnkraften i enlighet med
vad i motionen anförs.

13.  Riksdagen  beslutar   att   upphäva   lagen  om
kärnkraftens  avveckling  i  enlighet  med  vad  i
motionen anförs.

14.    Riksdagen    beslutar   att   upphäva   5   §
kärntekniklagen  i enlighet  med  vad  i  motionen
anförs.

15.   Riksdagen   beslutar    att    upphäva   6   §
kärntekniklagen  i  enlighet  med  vad i  motionen
anförs.

16.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen anförs om statligt stöd på
energiområdet.

2004/05:N410 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs om riktlinjer för
energipolitiken.

2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om energipolitiska
insatser på klimatområdet,  såväl  nationella  som
internationella.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  att   det  i
prövningen   av  villkoren  inför  stängningen  av
Barsebäcks  andra  reaktor  också  skall  ingå  en
ekonomisk  redovisning,  en  miljökonsekvensanalys
och en samhällsekonomisk analys.

7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen bör
vidta  erforderliga  åtgärder  för  att tillse att
elbrist inte uppstår.

10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om inhemska förnybara
energikällor.

11. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen anförs om energiforskning
och energiteknisk utveckling.

17. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin
mening  vad  i motionen anförs om att EU bör satsa
på  att  främja   omställningen   till   förnybara
bränslen.

19.  Riksdagen  beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen
(1984:3).

22.  Riksdagen  beslutar  att  för  budgetåret  2005
anvisa anslagen  under utgiftsområde 21 Energi med
ändringar i förhållande  till  regeringens förslag
för   budgetåret   2005   enligt  uppställning   i
motionen.

2004/05:N413 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om energipolitiken.

2004/05:N414 av Runar Patriksson och Anita Brodén
(fp):

11.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om forskningsinsatser
vad gäller alternativ energi.

2004/05:N415 av Axel Darvik och Nyamko Sabuni (fp):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs om utveckling av den
svenska kärnkraften.

2004/05:N420 av Torkild Strandberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen anförs om en återstart av
Barsebäck 1.

2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om  den  förtida
stängningen av Barsebäck 2.

3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin
mening  vad  i  motionen  anförs  om förbudet  mot
forskning och planering av ny kärnkraft i Sverige.

4.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening vad i motionen  anförs  om  nya och utökade
koldioxidutsläpp   från  kolkraftsanläggningar   i
Stenungsund och Malmö.

2004/05:N421 av Torkild Strandberg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs  om  behovet  av att med kraft
driva  frågan om minskad kol-, gas- och  oljebaserad
energiproduktion i Danmark.

2004/05:N425 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad   i   motionen    anförs    om   förenkling   av
tillståndsprövning för höjning av termisk effekt vid
kärnkraftverk.

2004/05:N427 av Berndt Sköldestig m.fl. (s):

1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin
mening  vad  i motionen  anförs  om  utbyggnad  av
infrastruktur för naturgas i Östergötland.

2004/05:N441 av Lars Ångström (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen   anförs   om  att  uppdra  åt
Energimyndigheten    att    säkra    den   fortsatta
finansieringen  av  fortsatt  solcellsforskning  vid
Ångström Solar Center.

2004/05:N449 av Ronny Olander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  som  i  motionen anförs om naturgasens  roll  i
energiförsörjningen.

2004/05:N450 av Kurt Kvarnström och Barbro Hietala
Nordlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad  i  motionen   anförs   om   att   ej   försämra
förutsättningarna   för  bibehållen  vattenkraft   i
energisystemet.

2004/05:Bo276 av Annelie Enochson (kd):

4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin
mening vad i motionen anförs om att medel anslås för
forskning    på    vindkraft    både    vad   gäller
kostnadseffektivitet och design.

Bilaga 2

Regeringens och
oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2005 inom
utgiftsområde 21 Energi

Utskottets förslag  överensstämmer
med regeringens förslag till anslagsfördelning. Företrädarna för
(m), (fp), och (kd) har avstått

från att delta i beslutet om anslag
(se särskilda yttranden 8-10).

Belopp i 1 000-tal kronor
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
Anslag
Anslags- Regeringens
typ      förslag
(m)           (fp)          (kd)
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:1  Statens
energimyndighet:      (ram)        188 205                     -50 000
-25 000
Förvaltningskostnader
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:2  Insatser för effektivare
(ram)        166 000       -30 000       -83 000      -50 000
energianvändning
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:3  Teknikupphandling
och         (ram)         85 000       -85 000       -43 000      -20 000
marknadsintroduktion
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:4  Stöd för
marknadsintroduktion av  (ram)        100 000      -100 000      -100 000
-30 000
vindkraft
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:5  Energiforskning
(ram)        440 000                                  -25 000
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:6  Energipolitiskt
motiverade    (ram)         20 000                                  -20 000
internationella
klimatinsatser
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:7  Statlig prisgaranti
elcertifikat  (ram)         80 000       -80 000       -80 000
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:8  Ersättning för vissa
(ram)        317 230
kostnader vid avveckling
av en
reaktor vid
Barsebäcksverket
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:9  Stöd för villaägare
att byta  (ram)                                                 +65 000
bort direktverkande el*
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
35:10  Solcells- och
(ram)                                                 +50 000
vätgasenergiforskning*
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
Summa
1 396      -295 000      -356 000      -55 000
435
------------------------------
------------------------------------------------------------------------
* = Förslag om nytt anslag
Bilaga 3

Reservanternas lagförslag


I reservation 10 framlagt förslag
till lag om ändring i lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet

Härigenom  föreskrivs  att  5  a  § lagen (1984:3) om
kärnteknisk verksamhet skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse          Reservanternas förslag
-----------------------------------------------------
5 a §
-----------------------------------------------------
Tillstånd  att uppföra en
kärnkraftsreaktor     får
inte meddelas.
-----------------------------------------------------
Det  är  förbjudet att utan särskilt tillstånd här i
riket   slutförvara    använt    kärnbränsle   eller
kärnavfall från en kärnteknisk anläggning  eller  en
annan  kärnteknisk  verksamhet  i  ett  annat  land.
Detsamma gäller sådan lagring som sker i avvaktan på
slutförvaring  (mellanlagring). Tillstånd får medges
endast   om   det   finns    synnerliga   skäl   och
genomförandet av det program som  avses  i 12 § inte
försvåras.
I  fråga  om tillstånd till införsel eller utförsel
av kärnavfall gäller de begränsningar som anges i 20
a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).
-----------------------------------------------------


--------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.



bilaga 4

Reservanternas lagförslag


I reservation 11 framlagt förslag
till lag om ändring i lagen (1984:3)
om kärnteknisk verksamhet

Härigenom  föreskrivs  att  6  §  lagen  (1984:3)  om
kärnteknisk verksamhet skall upphöra att gälla.

---------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.