Bostadsutskottets betänkande2004/05:BOU1

Utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande

Sammanfattning
Bostadsutskottet behandlar i betänkandet förslag i budgetpropositionen
för år 2005 (prop. 2004/05:1) som avser utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande tillsammans med de motionsförslag i
anknytande frågor som väckts under årets allmänna motionstid. Förslagen
avser dels anslagsfördelningen inom utgiftsområdet, dels vissa övriga
frågor om bostadspolitikens inriktning m.m.
Utskottet tillstyrker förslaget i budgetpropositionen om anslagsfördelningen
budgetåret 2005 för utgiftsområde 18. Även övriga förslag i budgetpropositionen
avseende utgiftsområde 18 tillstyrks av utskottet. Det gäller förslag
om bemyndiganden för regeringen avseende investeringsbidraget för
nybyggnad av hyresbostäder, omstrukturering av kommunala bostadsbolag
samt olika former av statliga kreditgarantier. Vidare tillstyrker
utskottet regeringens förslag om att småhus yngre än 30 år, men färdigställda
senast 1988, kan få stöd från Fonden för fukt- och mögelskador. Motstående
motionsförslag till dessa regeringsförslag avstyrks av utskottet.
Som en del i den process som inleddes under föregående riksmöte redovisar
utskottet ånyo vissa överväganden om mål- och resultatredovisningen i
budgetpropositionen samt föreslår att riksdagen skall godkänna vad
utskottet anfört.
Med utnyttjande av sin initiativrätt föreslår utskottet dessutom att
regeringen skall få göra vissa åtaganden när det gäller verksamheten
vid Byggkostnadsforum. Förslaget innebär att regeringen skall bemyndigas
att under 2005 för anslag 31:1 Byggkostnadsforum m.m. ingå åtaganden
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utbetalningar på högst
36 miljoner kronor efter 2005.
I övrigt avstyrks i betänkandet behandlade motionsförslag i frågor om
bostadspolitikens inriktning och vissa övriga frågor inom utskottets
beredningsområde. Dessa förslag avser bl.a. frågor om utformningen av
bostadspolitiken, konkurrensen i bostadsbyggandet, bostadsfinansieringen,
behovet av studentbostäder samt bostadsbidragen.
Till betänkandet har fogats 52 reservationer och 9 särskilda yttranden.

När det gäller anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 för budgetåret
2005 - utskottets förslag till riksdagsbeslut punkt 1 - har representanterna
för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och
Centerpartiet avstått från att delta i utskottets beslut. I särskilda
yttranden har de redovisat grunderna för sina ställningstaganden och sin
syn på anslagen inom utgiftsområdet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1.      Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005
a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut kreditgarantier
för ny- och ombyggnad av bostäder intill ett belopp på högst 10 000 000
000 kr inklusive tidigare gjorda åtaganden.b) Riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2005 ställa ut kreditgarantier i samband med
obeståndshantering intill ett belopp på högst 500 000 000 kr inklusive
tidigare gjorda åtaganden.c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under
2005 ställa ut kreditgarantier för lån till kommunala bostadsföretag
intill ett belopp på 3 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda åtaganden.
d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut kreditgarantier
för lån som kooperativa hyresrättsföreningar tar upp för nybyggnad eller
förvärv av fastigheter för ombildning till kooperativ hyresrätt intill
ett belopp på 1 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda åtaganden.e)
Riksdagen godkänner vad regeringen förordar om stöd från den statliga
Fonden för fukt- och mögelskador i småhus.f) Riksdagen bemyndigar
regeringen att under 2005 för ramanslag 31:11 Investeringsbidrag för
anordnande av hyresbostäder ingå åtaganden som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utbetalningar på högst 600 000 000 kr efter 2005.g)
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslag 31:13
Omstrukturering av kommunala bostadsföretag göra åtaganden som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 150 000 000 kr efter
2005.h) Riksdagen anvisar för budgetåret 2005 anslag under utgiftsområde
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt vad som i
bilaga 2 angivits som utskottets förslag.Därmed bifaller riksdagen
proposition 2004/05:1 Utgiftsområde 18 punkterna 1-8 och avslår motionerna
2004/05:Sf363 yrkande 23, 2004/05:Bo235 yrkande 13, 2004/05:Bo240 yrkande
6, 2004/05:Bo288 yrkandena 1-4, 2004/05:Bo292, 2004/05:Bo295 yrkandena
2-6, 2004/05:Bo301 yrkande 2, 2004/05:Bo306 yrkandena 2-6, 9, 22 och 28,
2004/05:Bo310 yrkande 32 och 2004/05:Bo317.

2.      Mål- och resultatredovisning i budgetpropositionen
Riksdagen godkänner vad bostadsutskottet anfört i avsnittet om mål-
och resultatredovisningen i budgetpropositionen.

3.      Målet för bostadspolitiken
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo301 yrkande 1.
Reservation 1 (m)

4.      Komplettering av målet för bostadspolitiken
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo263 och 2004/05:Bo306 yrkande 7
i denna del.
Reservation 2 (m) - motiveringen
Reservation 3 (kd)
Reservation 4 (c)

5.      Målet för bostadsbyggandet
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo240 yrkande 1 och 2004/05:Bo306
yrkande 7 i denna del.
Reservation 5 (m, fp, c) - motiveringen
Reservation 6 (kd)
Reservation 7 (v)

6.      Bostadspolitikens utformning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:N239 yrkande 8, 2004/05:N401 yrkande
9, 2004/05:N403 yrkande 3, 2004/05:N409 yrkande 23, 2004/05:Bo235
yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22, 2004/05:Bo248 yrkande 1, 2004/05:Bo249
yrkande 9, 2004/05:Bo301 yrkandena 4 och 24, 2004/05:Bo306 yrkande 1,
2004/05:Bo309 yrkande 1 och 2004/05:Bo310 yrkandena 1 och 26.
Reservation 8 (m)
Reservation 9 (fp)
Reservation 10 (kd)
Reservation 11 (c)

7.      Bostadspolitik för integration
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Sf288 yrkandena 9 och 22, 2004/05:Sf360
yrkande 15, 2004/05:Sf365 yrkande 27, 2004/05:Bo235 yrkande 8, 2004/05:Bo303
yrkande 1 och 2004/05:Bo315 yrkandena 1 och 4.
Reservation 12 (m, fp, kd, c)

8.      De bostadspolitiska frågornas behandling i regeringen
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 17 och 2004/05:Bo244.

9.      Konkurrensen på byggmarknaden
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 11, 2004/05:Bo275
yrkande 4, 2004/05:Bo301 yrkande 12, 2004/05:Bo304 yrkande 7, 2004/05:Bo306
yrkande 15 och 2004/05:Bo310 yrkandena 2-4, 6 och 13-15.
Reservation 13 (m, fp, kd, c)

10.     Bemyndigande för verksamheten vid Byggkostnadsforum
Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslag 31:10
Byggkostnadsforum m.m. ingå åtaganden som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utbetalningar på högst 36 000 000 kr efter 2005.
Reservation 14 (m, fp, kd, c)

11.     Byggande på statlig mark
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo310 yrkandena 8 och 9 samt
2004/05:Bo315 yrkande 5.
Reservation 15 (fp, c)

12.     Infrastruktur som förutsättning för bostadsbyggande
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo301 yrkande 8 och 2004/05:Bo310
yrkande 23.
Reservation 16 (m, fp, kd, c)

13.     Kvinnor i byggbranschen
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo310 yrkande 5.
Reservation 17 (m) - motiveringen
Reservation 18 (fp)

14.     Åtgärder för att vitalisera byggsektorn
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo206 yrkandena 1 och 2.
Reservation 19 (c)

15.     Styrningen av medel för marksanering till bostadsbyggande
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo240 yrkande 4.
Reservation 20 (v)

16.     Åtgärder för ett ökat underhåll
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo235 yrkande 3.
Reservation 21 (c)

17.     En ny bostadsfinansiering
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo240 yrkandena 2 och 5, 2004/05:Bo268,
2004/05:Bo301 yrkande 6, 2004/05:Bo306 yrkandena 8 och 10, 2004/05:Bo310
yrkandena 16, 28 och 29 samt 2004/05:Bo312.
Reservation 22 (m)
Reservation 23 (fp, c)
Reservation 24 (kd)
Reservation 25 (v)

18.     Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo249 yrkandena 1-6.
Reservation 26 (m) - motiveringen
Reservation 27 (kd)
Reservation 28 (fp) - motiveringen

19.     Bostadsfinansiering på landsbygden
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo202, 2004/05:Bo208, 2004/05:Bo262
och 2004/05:Bo275 yrkandena 1 och 2.
Reservation 29 (m) - motiveringen
Reservation 30 (c)

20.     Kreditgaranti för kooperativ hyresrättsförening
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo294.
Reservation 31 (m) - motiveringen

21.     Investeringar för trygghet i boendet
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo266.

22.     Bosparande
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo316.

23.     Investeringsstöd för studentbostäder
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 14, 2004/05:Bo240
yrkande 3 och 2004/05:Bo297 yrkande 1.
Reservation 32 (m, fp) - motiveringen
Reservation 33 (kd)
Reservation 34 (v)
Reservation 35 (c)

24.     Åtgärder för fler studentbostäder m.m.
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ub259 yrkandena 3-5, 2004/05:Ub276
yrkandena 17 och 18, 2004/05:N409 yrkande 24, 2004/05:Bo209, 2004/05:Bo253,
2004/05:Bo274, 2004/05:Bo304 yrkandena 2 och 3 samt 2004/05:Bo310
yrkandena 10 och 11.
Reservation 36 (m)
Reservation 37 (fp)
Reservation 38 (kd)
Reservation 39 (c)

25.     Äldres boende
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo298 yrkandena 1-4.
Reservation 40 (m, fp) - motiveringen
Reservation 41 (kd)
Reservation 42 (c)

26.     Bostadsbidragens utformning
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Bo231 yrkandena 1 och 2, 2004/05:Bo235
yrkande 19, 2004/05:Bo290, 2004/05:Bo295 yrkande 1 och 2004/05:Bo310
yrkande 25.

Reservation 43 (m) - motiveringen
Reservation 44 (fp)
Reservation 45 (kd)
Reservation 46 (v)
Reservation 47 (c)

27.     Bostadsbidrag vid delad vårdnad
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo322.
Reservation 48 (m) - motiveringen

28.     Bostadsbidragsregler för att underlätta köp och ägande av
bostaden
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo249 yrkande 7.
Reservation 49 (m) - motiveringen
Reservation 50 (kd)

29.     Inkomstgränserna för bostadsbidrag till studerande
Riksdagen avslår motion 2004/05:N239 yrkande 5.
Reservation 51 (m) - motiveringen

30.     En för EU gemensam struktur för geografisk information
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo223.

31.     Fördelningen av länsstyrelseanslaget på län
Riksdagen avslår motion 2004/05:Bo242.
Reservation 52 (m, c)

Stockholm den 25 november 2004
På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind
Följande ledamöter har deltagit i beslutet:      Ragnwi Marcelind
(kd)1Deltar ej under punkt 1, Owe Hellberg (v), Lilian Virgin (s), Marietta
de Pourbaix-Lundin (m)2Deltar ej under punkt 1, Nina Lundström (fp)3Deltar
ej under punkt 1, Siw Wittgren-Ahl (s), Maria Öberg (s), Mariam Osman
Sherifay (s), Gunnar Sandberg (s), Lars Tysklind (fp)4Deltar ej under
punkt 1, Rigmor Stenmark (c)5Deltar ej under punkt 1, Leif Jakobsson
(s), Ewa Thalén Finné (m)6Deltar ej under punkt 1, Sten Lundström (v),
Helena Hillar Rosenqvist (mp), Carl-Erik Skårman (m)7Deltar ej under
punkt 1 och Tomas Agenberg (s).

Utskottets överväganden
Inledning
Bostadsutskottet behandlar i detta betänkande förslag i budgetpropositionen
för år 2005 (prop. 2004/05:1) vad gäller utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande samt motionsförslag i anknytande frågor
från årets allmänna motionstid. Förslagen avser dels anslagsfördelningen
inom utgiftsområdet, dels vissa övriga frågor om bostadspolitikens
inriktning m.m.
Budgetberedningen inom riksdagen är så utformad att riksdagen först tar
ställning till fördelningen av utgifterna i statsbudgeten på utgiftsområden.
Därefter tas ställning till anslagsfördelningen inom respektive
utgiftsområde. Vad gäller det utgiftsområde som bostadsutskottets
beredningsansvar omfattar, dvs. utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande, har riksdagen den 24 november 2004 fastställt
en utgiftsram för budgetåret 2005 om 9 139 412  000 kr (bet. 2004/05:FiU1,
yttr. 2004/05:BoU1y). Det är således inom denna ram som utskottet
utifrån de framlagda förslagen har att föreslå en anslagsfördelning.
Riksdagen kommer därefter genom ett  beslut att ta ställning till de
förslag till anslagsfördelning inom utgiftsområde 18 för budgetåret
2005 som läggs fram i detta betänkande.
Betänkandet har disponerats så att först behandlas frågor om
anslagsfördelningen och bemyndiganden inom utgiftsområde 18. Därefter behandlar
utskottet olika förslag om bostadspolitikens inriktning som inte direkt
innebär anslagsanspråk under budgetåret 2005. Som en inledning till
sina överväganden i denna del framför utskottet vissa synpunkter på
mål- och resultatredovisningen i budgetpropositionen. Avslutningsvis
tas vissa övriga frågor inom bostadsutskottets beredningsområde upp.
Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör
lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende kreditgarantier
för ny- och ombyggnad av bostäder,
lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende kreditgarantier
i obeståndshanteringen,
lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende kreditgarantier
för lån till kommunala bostadsföretag,
lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende kreditgarantier
för lån till kooperativa hyresrättsföreningar,
godkänna vad regeringen förordat om stöd från den statliga Fonden för
fukt- och mögelskador i småhus,
lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende investeringsbidrag
för anordnande av hyresbostäder,
lämna det av regeringen begärda bemyndigandet avseende omstrukturering
av kommunala bostadsbolag,
anvisa anslag under utgiftsområde 18 för budgetåret 2005 i enlighet med
regeringens förslag,
avslå motionsförslag som står i strid med regeringens förslag om
anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 eller som inte ryms inom den av
riksdagen fastlagda ramen för utgiftsområdet.

Jämför särskilda yttrandena 1 (m), 2 (fp), 3 (kd) och 4 (c).

21:1 Bostadsbidrag
Statens kostnader för bostadsbidragen steg under början av 1990-talet
kraftigt. Mot den bakgrunden beslutade riksdagen våren 1996 om vissa
förändringar i bostadsbidragen som trädde i kraft den 1 januari 1997.
Förändringarna syftade dels till att göra bostadsbidragen mer rättvisande,
dels till att minska kostnaderna för bidragen. Efter reformeringen av
bostadsbidragen har också kostnaderna för dem minskat kraftigt. Minskningen
beror dels på den samhällsekonomiska utvecklingen, dels på reformeringen
av bostadsbidragssystemet.
Som redovisas i budgetpropositionen har den positiva ekonomiska
utvecklingen medfört att fler människor fått arbete och att reallönerna har
ökat. Resultatet av denna ökade sysselsättning är att fler människor
har möjlighet att försörja sig själva och därmed i mindre utsträckning
är i behov av bostadsbidrag. Regeringen föreslår mot den bakgrunden att
3 507 miljoner kronor skall anvisas på anslag 21:1 Bostadsbidrag för
2005.
Regeringens förslag till anslagstilldelning för bostadsbidragen har
mött invändningar i flera motioner.
Bostadsbidragen har enligt motion 2004/05:Bo288 (m) utvecklats från ett
bostadspolitiskt instrument till en social förmån. Bidragen bör därför
ingå bland övriga förmåner som utgör den ekonomiska tryggheten för
föräldrar och barn. Bostadsbidraget bör ersättas med ett extra barnbidrag
per barn och månad för ensamstående föräldrar samt för studerande
föräldrar. Med hänvisning härtill föreslås i motionens yrkande 4 i denna
del att anslaget till bostadsbidrag skall minskas med hela det av
regeringen föreslagna beloppet, dvs. med 3 507 miljoner kronor.
Även i motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 2 förordas att bostadsbidraget
skall ersättas med förbättrade barnbidrag för ensamstående föräldrar
och för studerande föräldrar.
Enligt partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 32 i denna del kan anslaget
till bostadsbidrag minskas med 35 miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget. Anslagsminskningen uppkommer genom att åtgärder
vidtas mot s.k. fusk.
Det förslag som läggs fram i motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i
denna del innebär att anslaget bör ökas med 450 miljoner kronor i
förhållande till förslaget i budgetpropositionen. Ökningen av anslaget
föranleds av de förslag om förändringar i bostadsbidragen som läggs
fram i motion 2004/05:Bo295 (kd). Dessa förslag innebär att bostadsbidragen
skall stämmas av halvårsvis (yrkande 2), att den barnrelaterade delen
av bostadsbidraget skall höjas med 100 kr per barn (yrkande 3) samt att
en gemensam inkomstgräns om 117 000 kr för reducering av bidragen skall
införas (yrkande 4). Förslaget i motionen innebär dessutom att bestämmelserna
i lagen om bostadsbidrag bör förtydligas när det gäller undantag från
beräkningsunderlaget av tillgångar som ärvts av förälder (yrkande 5)
samt att hemmaboende barn under 20 år med inkomst understigande 20 000
kr inte skall räknas in i beräkningsunderlaget för bostadsbidrag (yrkande
6).
Förslag om en höjning av den barnrelaterade delen av bostadsbidraget
förs även fram i partimotion 2004/05:Sf363 (kd) yrkande 23.
Anslaget till bostadsbidrag kan enligt motion 2004/05:Bo292 (c) i denna
del minskas med 150 miljoner kronor som en följd av föreslagna
skattelättnader för framför allt låg- och medelinkomsttagare, och genom andra
reformer inom den sociala sektorn.
När det gäller anslaget till bostadsbidrag för 2005 gör utskottet
följande bedömning.
Som redovisas i budgetpropositionen har statens kostnader för bostadsbidragen
minskat kraftigt under senare år. Orsakerna till detta är dels den
reformering av bostadsbidragen som genomförts fr.o.m. 1997, dels den
samhällsekonomiska utvecklingen. Till minskningen har också bidragit
att inkomst- och boendekostnadsgränser har behållits oförändrade. Det
innebär att utgifterna nu har stabiliserats på en nivå som ligger
väsentligt under den tidigare utgiftsnivån. På denna punkt har alltså
målen med reformen uppnåtts. Som utskottet vid flera tidigare tillfällen
uttalat är det samtidigt av största vikt att bostadsbidragens roll som
bostadspolitiskt instrument inte åsidosätts. Det innebär att bostadsbidragen
i första hand måste utvärderas mot det bostadspolitiska målet. Enligt
utskottets mening skall sålunda bostadsbidragen även fortsättningsvis
ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att hålla sig med goda och
tillräckligt rymliga bostäder. Utskottet lämnar också senare i detta
betänkande i avsnittet om mål- och resultatredovisning i budgetpropositionen
sin syn på hur regeringen bör redovisa bostadsbidragens resultat i
förhållande till det bostadspolitiska målet.
I budgetpropositionen lämnas vissa uppgifter om hur bostadsbidragen har
utvecklats efter reformeringen av dem 1997. En påtaglig effekt av de
nya reglerna är att bostadsbidragen nu i betydande utsträckning är ett
stöd till ensamstående hushåll med barn boende i hyresrätt. Av redovisningen
framgår att ensamföräldrarna utgör i det närmaste två tredjedelar av
bidragshushållen. En slutsats som kan dras på grundval av den hittillsvarande
utvecklingen är att bostadsbidragen fyller de uppsatta målen såtillvida
att bidragen i första hand går till ekonomiskt svaga hushåll. Det innebär
dock inte att bidragen med nödvändighet i alla delar svarar mot de mål
som satts upp.
Som utskottet tidigare framhållit bör utvecklingen av bostadsbidragen
fortlöpande ses över. I budgetpropositionen aviserar också regeringen
sin avsikt att redan under 2005 lägga fram förslag om förbättrade regler
för bostadsbidragen. Som ett led i detta arbete beräknas anslaget till
bostadsbidrag öka med 200 miljoner kronor från 2006. Denna medelsförstärkning
ingår som en del av den miljard som regeringen avsatte i 2004 års
ekonomiska vårproposition för reformer för barn.
Utskottet är inte berett att göra förändringar av anslaget i enlighet
med de motionsförslag som lagts fram. Förslagen bygger i några av
motionerna på att förändringar görs i reglerna för bostadsbidragen som
utskottet inte kan ställa sig bakom. I övriga fall redovisas inte ens
de regeländringar som skall ge de föreslagna besparingarna. Enligt
utskottets mening bör inte så oprecisa förslag ligga till grund för
riksdagens beslut.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda partimotionerna
2004/05:Sf363 (kd) yrkande 23 och 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 32 i denna
del samt motionerna 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i denna del, 2004/05:Bo292
(c) i denna del, 2004/05:Bo295 (kd) yrkandena 2-6, 2004/05:Bo301 (m)
yrkande 2 och 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i denna del.
31:1 Boverket
Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö och
hushållning med mark och vatten och den fysiska miljön i övrigt, fysisk
planering, byggande och boende. Verket svarar också för den centrala
administrationen av statligt bostadsstöd i form av bidrag för finansiering
av bostäder. Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret 2005
anvisar ett ramanslag om 165 030 000 kr för verksamheten vid Boverket.
Vid beräkningen av anslagsbehovet utgår regeringen från vissa tillkommande
verksamheter samt omdisponeringar i förhållande till andra anslag. Ett
nationellt forum för hållbar utveckling avses bli placerat vid verket
fr.o.m. 2005. Detta innebär att anslaget behöver förstärkas med 10
miljoner kronor. Boverket tillförs vidare 370 000 kr för uppgiften att
ansvara för den centrala administrationen av ett nytt stöd för
källsorteringsutrymmen i flerbostadshus. Vidare föreslår regeringen att 4
miljoner kronor för 2005 förs över från anslag 31:5 (Bidrag till Fonden
för fukt- och mögelskador) för att användas för att utveckla och genomföra
en miljöutbildning för byggnadsarbetare.
Förslag om ett lägre myndighetsanslag läggs fram i fyra motioner.
I motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande del föreslås att
anslaget för Boverket minskas med 32 650 000 kr i förhållande till
regeringsförslaget. Motionärerna anför att en ökad avreglering och en
mer efterfrågestyrd bostadsmarknad gör det möjligt att reducera anslaget
fr.o.m. år 2005. En översyn av Boverkets verksamhet bör också genomföras.

Enligt motion 2004/05:Bo292 (c) bör Boverket åläggas ett generellt
sparbeting. För 2005 föreslås att anslaget bestäms till ett belopp som
är 5 miljoner kronor lägre än vad regeringen föreslagit.
I motion 2004/05:Bo306 (kd) anförs att det är möjligt att genomföra
vissa nedprioriteringar i förhållande till regeringens budgetförslag
genom att de anslag som är relaterade till administrationen reduceras.
Motionärerna avvisar också regeringens förslag om att inrätta ett
nationellt forum för hållbar utveckling vid Boverket. Sammantaget föreslås
i yrkande 28 i motsvarande del att anslaget minskas med 18 miljoner
kronor i förhållande till regeringsförslaget.
Förslaget i Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 32 i motsvarande
del innebär att anslaget för Boverket reduceras med 29 miljoner kronor
i förhållande till regeringsförslaget. I motionen anförs att Boverkets
framtida uppdrag bör förändras och att ett första steg kan tas redan
nästa år. En tydligare uppdelning bör ske gentemot andra organisationer
inom sektorn. Förslaget om anslagsminskning utgår även från att Boverket
avlastas administrativa uppgifter när vissa bidragsformer avvecklas.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag för Boverket och
avstyrker de aktuella motionsyrkandena. Någon förändring av Boverkets
uppgifter som motiverar anslagsminskningar i enlighet med motionsförslagen
är inte aktuell. Tvärtom tillförs verket, som framgått ovan, vissa nya
uppgifter som motiverar högre anslag än föregående budgetår.
31:2 Räntebidrag m.m.
Från anslaget till räntebidrag bekostas statliga räntebidrag för ny-
och ombyggnad av bostäder enligt förordningen (1992:986) om statlig
bostadsbyggnadssubvention, det s.k. 1993 års system. Anslaget disponeras
vidare för bidrag till förvaltningsförluster, s.k. § 33-ersättning,
till kommuner.
I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för budgetåret 2005 anvisar
ett ramanslag om 1 786 miljoner kronor på anslaget Räntebidrag m.m.
Regeringens beräkning av anslagsbehovet baseras på vissa förutsättningar
avseende bl.a. ränteutvecklingen och bostadsproduktionen som redovisas
i propositionen. I fråga om nyproduktionen av bostäder gör regeringen
bedömningen att 24 500 lägenheter kommer att påbörjas år 2004 och 26 000
lägenheter år 2005. Motsvarande bedömning avseende ombyggnad av bostäder
är 25 000 påbörjade lägenheter år 2004 och 26 500 lägenheter år 2005.
Vidare antas att subventionsräntan i genomsnitt blir 4,88 % under första
halvåret 2005 samt 5,11 % under det andra halvåret 2005.
I fyra motioner redovisas förslag om minskat anslag för räntebidrag.
Förslag som innebär att anslaget helt avvecklas för 2005 läggs fram i
motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande del. Systemet med
räntebidragen föreslås avskaffas och bli kompenserat bl.a. genom sänkt
fastighetsskatt. Motionärerna anför som bakgrund till sitt förslag att
finansieringslösningarna för bostadsinvesteringar bäst sker utan
särlösningar och statlig inblandning.
Enligt motion 2004/05:Bo292 (c) i motsvarande del bör räntebidragen
fasas ut och anslaget för ändamålet minskas med 25 miljoner kronor i
förhållande till regeringsförslaget.
Varken räntebidrag eller statlig fastighetsskatt bör enligt motion
2004/05:Bo306 (kd) utgå. Nya räntebidrag bör därför inte beviljas. Detta
innebär enligt förslaget i yrkande 28 i motsvarande del att anslaget
kan minskas med 255 miljoner kronor 2005.
Slutligen föreslås i Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 32
i motsvarande del att anslaget för 2005 minskas med 15 miljoner kronor.
Förslaget om anslagsminskning motiveras med att motionärerna bedömer
att nyproduktionsnivån blir lägre än den regeringen utgått från.
Vad gäller de nu aktuella förslagen om anslagsnivån för 2005 anför
utskottet följande.
Det bör inledningsvis framhållas att anslagsbehovet i princip är bestämt
av gällande regelsystem för räntebidrag samt de allmänna ekonomiska
förutsättningarna vad gäller räntenivå m.m. Förslag om ändrad anslagsnivå
förutsätter således att konkreta förslag om ändrade regler vad gäller
det system som styr bidragsutbetalningarna kan presenteras. Utskottet
kan emellertid konstatera att motionsförslagen i detta avseende är mycket
knapphändigt motiverade. I fråga om c-motionen synes således grunden
för den förordade anslagsminskningen inte redovisas närmare. Motiveringen
till förslaget i fp-motionen om minskat räntebidragsanslag är att man
utgår från en annan, lägre, nyproduktionsnivå. Utskottet kan instämma
i att byggprognoser alltid bör tolkas med viss försiktighet. Det kan
emellertid konstateras att den prognos för nyproducerade bostäder under
2004 som bildar utgångspunkt för regeringens anslagsberäkning är lägre
än den byggprognos som Boverket presenterade i september. Även senare
publicerade uppgifter tyder på att produktionsnivån blir högre än vad
tidigare bedömningar utgått från. Det saknas därför grund för den i
fp-motionen föreslagna anslagsjusteringen.
Vad gäller förslagen om anslag i kd-motionen utgår de från en omedelbar
förändring i räntebidragssystemet som bostadsutskottet inte ställer sig
bakom. Utskottet återkommer i avsnittet om bostadsfinansiering med en
redovisning av sin syn på förslag om förändringar i räntebidragssystemet
på längre sikt. I anslagsfrågan kan utskottet dock konstatera att den
kortsiktiga anslagseffekten av den föreslagna systemförändringen sannolikt
är kraftigt överskattad.
När det slutligen gäller förslaget i m-motionen om att med mycket kort
varsel avveckla räntebidragsanslaget anser utskottet att detta snabbt
skulle få allvarliga konsekvenser för bostadsbyggande och för bostadssektorn
i stort. Det bör i sammanhanget erinras om att nyproducerade bostäder
är befriade från fastighetsskatt och således inte kan få några
kostnadslättnader av eventuella åtgärder inom fastighetsskattesystemet.
Bostadsutskottet kommer senare i betänkandet att ta upp förslag om
behovet av förändringar i räntebidragssystemet och bostadsfinansieringen
på något längre sikt. Enligt utskottets uppfattning finns det visserligen
ett behov av att överväga dessa frågor, men eventuella förslag om
förändringar måste givetvis grundas på ett betydligt bättre underlag än
vad de nu aktuella motionsförslagen utgår från.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
om att det under anslagsposten Räntebidrag m.m. skall föras upp ett
ramanslag om 1 786 miljoner kronor och avstyrker motstående förslag i
motionerna 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4, 2004/05:Bo292 (c), 2004/05:Bo306
(kd) yrkande 28 och 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 32, samtliga yrkanden i
motsvarande delar.
31:3-4 Statens bostadskreditnämnd
Statens bostadskreditnämnd (BKN) utfärdar kreditgarantier för lån till
bostadsinvesteringar affärsmässigt inom ramen för de fastlagda
bostadspolitiska målen. Nämnden administrerar även de äldre kreditgarantier
som utfärdades enligt tidigare gällande regler. De förvaltningskostnader
som är hänförliga till denna verksamhetsgren täcks genom ett anslag -
31:3. Vidare finns ett anslag - 31:4 - som är inrättat för att täcka
förlusterna inom verksamhetsområdet Äldre garantier. Regeringen föreslår
att dessa anslag bestäms till 13 501 000 kr respektive 200 miljoner
kronor för år 2005. Bostadsutskottet tillstyrker dessa förslag som inte
mött några invändningar i motioner eller vid utskottets beredning av
frågan.
Finansieringen av övriga garantier sker enligt den nya garantimodellen
utanför statsbudgeten, vilket innebär att de finansieras genom avgifter
som skall täcka både garantiverksamheten och förvaltningskostnaderna.
Regeringen har sedan tidigare bemyndigande att ställa ut kreditgarantier
för garantier enligt den nya garantimodellen. Regeringen föreslår i
årets budgetproposition att de totala ramarna för kreditgarantier bör
vara desamma som för 2004.
Förslagen i budgetpropositionen om bemyndiganden (förslagspunkterna
1-4) innebär att regeringen får ställa ut kreditgarantier intill ett
belopp på högst 10 000 miljoner kronor för ny- och ombyggnad av bostäder,
500 miljoner kronor i samband med obeståndshanteringen, 3 000 miljoner
kronor för lån till kommunala bostadsföretag och 1 000 miljoner kronor
för lån som kooperativa hyresrättsföreningar tar upp för nybyggnad eller
förvärv av fastigheter för ombildning till kooperativ hyresrätt. I
samtliga fall avser förslagen belopp inklusive tidigare gjorda åtaganden.

Regeringens förslag om bemyndigande för kreditgarantier till ny- och
ombyggnad har inte väckt några invändningar i motioner. Däremot finns
det motionsförslag om avslag på de övriga regeringsförslagen om
bemyndiganden.
I motion 2004/05:Bo288 (m) yrkandena 1-3 föreslås att riksdagen skall
avslå regeringens begäran om bemyndiganden att ställa ut kreditgarantier
i samband med obeståndshanteringen för lån till kommunala bostadsföretag
och för lån till kooperativa hyresgästföreningar. Motionärerna hänvisar
bl.a. till att kreditmarknaden bör sköta finansieringen av bostäder och
att det bör vara en strävan att minimera det statliga risktagandet. I
fråga om kreditgarantierna för lån till kooperativa hyresgästföreningar
anförs även att det inte bör gälla specifika villkor för kreditgaranti
för en av upplåtelseformerna.
Även i motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 2 föreslås att regeringens
begäran om bemyndigande avseende lån till kommunala bostadsföretag skall
avslås av riksdagen. I motionens yrkande 3 föreslås att riksdagen i
stället bemyndigar regeringen att ställa ut kreditgarantier för lån
till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott. Detta förslag ingår
som en del i det i samma motion framlagda förslaget om ett stödsystem
för dessa bostadsföretag som är avsett att ersätta det nuvarande statliga
stödet för omstrukturering av kommunala bostadsföretag (se förslag om
anslag 31:13 som behandlas nedan).
Riksdagen har för innevarande år givit bemyndiganden för kreditgarantigivningen
som motsvarar de av regeringen nu begärda. Bostadsutskottet finner inte
att de i motionerna angivna skälen motiverar en omprövning av riksdagens
tidigare ställningstaganden. Utskottet tillstyrker därför regeringens
förslag om förlängda bemyndiganden och avstyrker de däremot stående
motionsyrkandena.
31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
De utgifter som belastar anslaget avser bidrag till kostnader för att
avhjälpa fukt- och mögelskador i egnahem. Bidrag lämnas i mån av tillgång
på medel enligt förordningen (1993:712) om den statliga fonden för fukt-
och mögelskador i småhus, m.m. Vidare får anslaget belastas med utgifter
för kansli- och utredningskostnader samt för kostnader i samband med
information om stödgivningen m.m.
Regeringen föreslår att 32 800 000 kr anvisas på anslaget för år 2005.
Anslaget är enligt propositionen i år reducerat i förhållande till
föregående år i syfte att bidra till finansieringen av verksamheten vid
Boverket samt Statens va-nämnd. Vidare föreslår regeringen att reglerna
för stödgivningen från Fonden för fukt- och mögelskador ändras så att
småhus yngre än 30 år men färdigställda senast 1988 skall kunna få stöd
(förslagspunkt 5). Enligt gällande förordning får bidrag lämnas för hus
som är yngre än 25 år och färdigställda senast 1988.
I motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande del föreslås att
anslaget för stödgivningen avvecklas fr.o.m. år 2005. Motionärerna anser
att bidragsformen nu fyllt sitt syfte och att skador i de hus som kan
komma i fråga för bidrag redan har hunnit visa sig.
Bostadsutskottet ser i dagsläget inget skäl att, som motionärerna
föreslår, avveckla stödgivningen. Det stöd som kan utgå från Fonden för
fukt- och mögelskador är till för att säkra att den som bor i ett fukt-
eller mögelskadat hus skall kunna få en väl fungerande bostad till
rimliga kostnader. Under de år som stödet kunnat utgå har ett stort antal
husägare fått hjälp att genomföra saneringsåtgärder som man skulle haft
mycket svårt att klara på egen hand, både ekonomiskt och kunskapsmässigt.
Det har också inneburit att många familjer sluppit en ohälsosam och
påfrestande boendemiljö.
Utvecklingen av antalet ansökningar till fonden under senare år har
emellertid givit anledning att se över reglerna för vilka hus som kan
omfattas av stödgivningen. Dessa ansökningar har minskat i antal samtidigt
som sakkunniga på området framhållit att antalet fukt- och mögelskadade
hus fortfarande är stort. Det är mot denna bakgrund som regeringens
förslag om en återgång till tidigare regler vad gäller de stödberättigade
husens ålder skall ses. Bostadsutskottet instämmer i regeringens bedömning
att det är motiverat att ändra dessa regler.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag både vad gäller anslag och
regeländring för stödgivningen samt avstyrker anslagsförslaget i motion
2004/05:Bo288 (m ) yrkande 4 i motsvarande del.
31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
De utgifter som belastar anslaget för åtgärder mot radon i bostäder
avser det bidrag som kan utgå enligt förordningen (1988:372) om bidrag
till åtgärder mot radon i egnahem samt information i frågan. Sedan den
1 januari 2003 kan egnahemsägare söka bidrag för åtgärder mot radon som
sänker radonhalten till högst 200 Bq/m3  i inomhusluften. Bidrag lämnas
i mån av tillgång på medel.
Regeringen anger att det anslagna beloppet under det senaste året inte
har förbrukats. Detta anses bero på att effekterna av den regeländring
som trädde i kraft i början av 2003 förväntas visa sig med viss
tidsfördröjning. Regeringen konstaterar vidare att det med nuvarande
kartläggnings- och saneringstakt kommer att ta mycket lång tid innan alla
hus med radonhalter över 200 Bq/m3  är identifierade och åtgärdade. För
att öka saneringstakten kommer därför en informationssatsning om radon
i egnahem och möjligheten att erhålla stöd att genomföras.
I propositionen föreslås att anslaget för bidrag till åtgärder mot radon
i bostäder bestäms till 33 miljoner kronor för år 2005, dvs. till samma
belopp som för år 2004.
I motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande del föreslås att
anslaget bestäms till 1 miljon kronor och enbart används för att bekosta
informationsverksamhet om radon. Motionärerna hänvisar till forskningsrön
som anses visa att sanering av radonhus kan öka halterna av radon i
stället för att minska dem.
I Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 32 i motsvarande del
föreslås att anslaget minskas med 10 miljoner kronor i förhållande till
regeringsförslaget. Neddragningen av anslaget motiveras i motion
2004/05:Bo308 (fp) med att det bör ligga i varje husägares eget intresse
att säkra sin inomhusmiljö. Det är mot denna bakgrund rimligt att minska
bidragen till radonsanering och i stället öka informationsåtgärderna.
Bostadsutskottet
har vid ett flertal tillfällen framhållit att åtgärder som kan begränsa
de hälsorisker som följer av höga radonhalter i våra bostäder och i
övriga byggnader bör ha en hög prioritet. Ett viktigt steg i detta arbete
togs våren 2002 då riksdagen fastställde ett nytt delmål avseende
inomhusmiljön till det nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö.
Detta delmål innebär bl.a. att radonhalten i alla bostäder år 2020
skall vara lägre än 200 Bq/m3  luft. Som ett led i arbetet med att uppnå
detta mål ändrade regeringen år 2003 reglerna för radonbidrag så att
stöd skall kunna utgå till fler fastigheter.
Det bidrag som kan utgå till åtgärder mot radon i bostäder har visat
sig utgöra ett betydelsefullt instrument i arbetet med att påverka ägare
till fastigheter som har höga radongashalter att vidta nödvändiga
saneringsåtgärder. Som regeringen anför kan också den regeländring som
genomförts förväntas leda till en ökad efterfrågan på stöd. Utskottet
ser även positivt på regeringens avsikt att initiera en informationssatsning
med syfte att öka saneringstakten i den del av bostadsbeståndet som har
förhöjda radonvärden.
Enligt utskottets uppfattning är det av stor vikt att arbetet med att
sänka radonhalten i stora delar av bostadsbeståndet kan fortsätta med
oförminskad kraft. Utskottet kan således inte alls instämma i den syn
på radonbidraget som framförs i m-motionen. Bidragsverksamheten bör
inte avvecklas utan medel tillföras anslaget så att nödvändiga
saneringsåtgärder kommer till stånd. Möjligheten att erhålla stöd kan sannolikt
även påtagligt öka effekten av de planerade informationsåtgärderna. Av
detta skäl avvisar utskottet även förslagen i den aktuella fp-motionen
om en kraftig begränsning av anslaget.
Med hänvisning till det anförda anser utskottet att anslaget för bidrag
till åtgärder mot radon i bostäder bör fastställas till den nivå som
regeringen föreslagit. Motionsförslagen om andra anslagsnivåer avstyrks.

31:8 Lantmäteriverket
Regeringen föreslår att det till Lantmäteriverket för budgetåret 2005
skall anvisas 343 679 000 kr. Förslaget motsvarar anslaget för 2004
justerat med en pris- och löneomräkning om 3 867 000 kr.
Enligt motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i denna del är det möjligt
att göra en väl avvägd reducering av anslaget till Lantmäteriverket.
Anslaget föreslås därför minskat med 23 miljoner kronor i förhållande
till regeringens förslag.
Som framgår av budgetpropositionen har den statliga lantmäteriverksamheten
setts över av Lantmäteriutredningen. Utredningen avgav i november 2003
betänkandet Lantmäteriet - nya vägar för ökad samhällsnytta (SOU 2003:111).
Efter remissbehandling bereds nu förslagen i Regeringskansliet, och en
proposition har aviserats till årsskiftet. Enligt utskottets mening
framstår det mot den bakgrunden inte som lämpligt att nu göra några
förändringar i medelstilldelningen till lantmäteriet utöver den pris-
och löneomräkning som regeringen föreslagit. De aviserade förslagen
avseende lantmäteriverksamheten bör avvaktas. Förslaget i budgetpropositionen
tillstyrks sålunda. Motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i denna del
avstyrks.
31:10 Byggkostnadsforum
Anslaget 31:10 Byggkostnadsforum var tidigare benämnt Bidrag till
bostadsinvesteringar som främjar ekologisk hållbarhet. Denna bidragsgivning
har numera upphört. I dag finansierar anslaget kostnaderna för
Byggkostnadsforums verksamhet och det föreslås dessutom finansiera verksamheten
för den nyligen tillsatte byggsamordnaren. Anslaget finansierar även
stöd till pilotprojekt som syftar till att långsiktigt sänka kostnaderna
för de boende och samtidigt främja en hållbar utveckling. Regeringen
föreslår att det på anslaget till Byggkostnadsforum för budgetåret 2005
skall anvisas 25 miljoner kronor. Av anslaget får enligt förslaget under
2005 och 2006 årligen högst 2 000 000 kr användas för byggsamordnarens
uppdrag. Byggsamordnaren skall bl.a. stödja och samordna utvecklingen
av bedömningskriterier och nyckeltal för att mäta framsteg i respektive
delsektor, initiera och utvärdera demonstrationsprojekt samt utdela
utmärkelser till särskilt framstående projekt. Byggkostnadsforums stöd
till pilotprojekt har koppling till delar i det uppdrag som givits åt
byggsamordnaren, nämligen att initiera och utvärdera demonstrationsprojekt
som ligger inom ramen för ett utvecklingsprogram för bygg-, fastighets-
och anläggningssektorn. För att uppnå bästa möjliga utväxling på insatserna
och undvika dubbelarbete bör därför Byggkostnadsforum och byggsamordnaren
samverka i arbetet med demonstrationsprojekt.
Förslag om att Byggkostnadsforum skall avvecklas förs fram i fyra
motioner.
Att Byggkostnadsforum har inrättats löser enligt motion 2004/05:Bo288
(m) inte de problem som bostadsmarknaden verkar under. Målet skall i
stället vara att bostäder skall byggas och underhållas på marknadsmässiga
villkor. Enligt motionens yrkande 4 i denna del bör därför anslaget
till Byggkostnadsforum m.m. avvecklas i sin helhet. En besparing om 25
miljoner kronor uppkommer därmed.
Det arbete som Byggkostnadsforum driver är enligt partimotion 2004/05:Bo310
(fp) främst en forskningsuppgift som bör komma till stånd i samarbete
med näringslivet. En avveckling av verksamheten bör därför inledas redan
2005 och sedan fullbordas 2006. Anslaget till Byggkostnadsforum m.m.
bör därför minskas med 20 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag för 2005 (yrkande 32 i denna del). Motsvarande medel föreslås
i stället överförda till Forskningsrådet för miljö, areella näringar
och samhällsbyggande (Formas).
Byggkostnadsforum bör enligt motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i
denna del avvecklas och kostnaderna i samband med detta belasta Boverkets
anslag. I förhållande till regeringens förslag uppkommer därmed en
besparing om 25 miljoner kronor.
Enligt motion 2004/05:Bo292 (c) i denna del var Byggkostnadsforum från
början ett forum för ekologisk byggproduktion. Eftersom miljötänkande
och kvalitetstänkande skall vara integrerat i den vanliga bostadsproduktionen
behövs inte Byggkostnadsforum längre. Verksamheten bör därför avvecklas
redan fr.o.m. 2005, varigenom en besparing om 25 miljoner kronor kan
göras.
Utskottet gör följande bedömning när det gäller anslaget till
Byggkostnadsforum m.m.
Huvudsyftet med Byggkostnadsforums verksamhet är, som framgår ovan, att
bidra till och verka för pilotprojekt som syftar till att långsiktigt
sänka kostnaderna för de boende och samtidigt främja en hållbar utveckling.
Enligt utskottet är det viktigt att på detta sätt stödja projekt som
på olika sätt kan bidra till såväl lägre boendekostnader som till en
bättre hushållning med våra resurser. Det är naturligt att samhället
tar sin del av ansvaret för ett utvecklingsarbete som kan leda fram
till innovationer och kostnadseffektiva produktionsmetoder som samtidigt
uppfyller högt ställda krav på ekologisk hållbarhet. Även den helt
nyligen tillsatte byggsamordnaren har en roll att spela i detta sammanhang.
Det gäller inte minst dennes arbete med att ta fram bedömningskriterier
och nyckeltal för att mäta framsteg i respektive delsektor. Samtidigt
är det viktigt att verksamheten vid Byggkostnadsforum samordnas med det
uppdrag som byggsamordnaren har när det gäller demonstrationsprojekt m.
m. Det är också klart uttalat att en sådan samordning skall komma till
stånd.
Sammanfattningsvis är det enligt utskottets mening angeläget att det
även fortsättningsvis anslås medel för att stimulera såväl en omställning
till en mer ekologiskt hållbar utveckling inom bostadssektorn som till
produktion av bostäder med lägre boendekostnader. Regeringens förslag
till anslag tillstyrks sålunda. De motstående förslagen i partimotion
2004/05:Bo310 (fp) yrkande 32 samt motionerna 2004/05:Bo288 (m) yrkande
4, 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 och 2004/05:Bo292 (c), samtliga motioner
i denna del, avstyrks.
31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder
Riksdagen beslutade våren 2001 att införa ett tillfälligt investeringsbidrag
för nybyggnad av bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med
bostadsbrist (prop. 2000/01:100, bet. 2000/01:FiU27, yttr. 2000/01:BoU6y,
rskr. 2000/01:279). Investeringsbidraget lämnas enligt bestämmelser i
förordningen (2001:531) om statligt investeringsbidrag för byggande av
bostäder som upplåts med hyresrätt i områden med bostadsbrist. Endast
projekt som påbörjas under tiden den 17 april 2001-den 31 december 2006
kan beviljas investeringsbidrag. Bidrag lämnas i mån av tillgång på
medel.
I budgetpropositionen föreslås avseende den aktuella bidragsformen att
riksdagen ger regeringen ett bemyndigande att under 2005 ingå åtaganden
som inklusive tidigare gjorda åtaganden innebär utgifter på högst 600
miljoner kronor efter 2005 (förslagspunkt 6). Anslaget föreslås bestämmas
till 600 miljoner kronor för år 2005.
I motioner från fyra partier finns förslag som utgår från att den
aktuella stödformen avvecklas redan till år 2005 och att anslaget anpassas
efter denna förutsättning. Enligt två motioner, Folkpartiets partimotion
2004/05:Bo310 (fp) yrkande 32 samt motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4,
båda yrkandena i motsvarande del, medför detta att inga nya medel
behöver anslås för verksamheten. I motion 2004/05:Bo292 (c) i motsvarande
del föreslås en anslagsminskning med 450 miljoner kronor i förhållande
till regeringsförslaget och i motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i
motsvarande del en minskning med 300 miljoner kronor. I denna motion
föreslås även att riksdagen avslår regeringens förslag om ett bemyndigande
för investeringsbidraget (yrkande 4) och beslutar om en avveckling av
bidraget (yrkande 9). Ett motsvarande förslag om avveckling finns även
i Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235 yrkande 13.
Avvecklingsförslagen i motionerna motiveras med att det aktuella bidraget
är kortsiktigt och förknippat med en rad villkor som snedvrider
konkurrensen och inriktningen på bostadsproduktionen. Motionärerna anför
att det i stället behövs långsiktiga och förutsägbara villkor för
bostadsbyggandet. De förslag om alternativ till investeringsbidraget och
vissa andra statliga stöd som förs fram i motionerna behandlas i detta
betänkande i huvudsak under avsnittet om bostadspolitikens inriktning.

Bostadsutskottet anför följande om de aktuella förslagen.
Bakgrunden till riksdagens beslut våren 2001 att införa den aktuella
bidragsformen var den alltmer tilltagande bostadsbristen på vissa orter
och den alltför begränsade nyproduktionen av hyresbostäder. Därefter
har vissa villkor för stödgivningen ändrats och en möjlighet införts
att kombinera stödet med den investeringsstimulans genom skattekreditering
som infördes år 2003. Sammantaget har dessa stöd i kombination med det
etablerade räntebidragssystemet inneburit en kraftfull satsning på att
stimulera byggandet av hyresbostäder i de delar av landet där efterfrågan
är störst. Det kommer nu rapporter som visar en påtaglig ökning av
produktionstakten. Dessa glädjande uppgifter understryker behovet av att
fullfölja den tidsbegränsade statliga satsningen genom de nuvarande
investeringsbidragen och investeringsstimulansen. Stödformerna är
emellertid tidsbegränsad till utgången av år 2006. Det finns därför skäl
att under denna tidsperiod överväga formerna och villkoren för en mer
långsiktig bostadsfinansiering. Utskottet återkommer till denna fråga
i avsnittet om bostadspolitikens inriktning.
Bostadsutskottet ser således inget skäl att avbryta satsningen på
investeringsbidrag för hyresbostäder i förtid. Riksdagen bör därför anvisa
medel och lämna ett bemyndigande i enlighet med regeringens förslag. De
motstående motionsförslagen avstyrks.
31:12 Statens bostadsnämnd
Statens bostadsnämnd inrättades den 1 augusti 2002 och har till uppgift
att ge statligt stöd till omstrukturering av kommunala bostadsbolag.
Nämnden har delvis övertagit den uppgift som Bostadsdelegationen tidigare
hade på detta område.
Enligt en redovisning i budgetpropositionen tog Statens bostadsnämnd
under 2003 emot fem ansökningar om stöd, vilket innebär att nämnden
sammanlagt tagit emot ansökningar från 24 kommuner. Under året har tolv
stödärenden avslutats - sex genom avtal om statligt stöd, fem genom att
ansökan avslagits och ett genom att ansökningen återkallats - och
ytterligare tre principöverenskommelser om statligt stöd har träffats.
Regeringen föreslår att anslaget för myndighetens verksamhet under 2005
bestäms till 7 769 000 kr.
I motioner från tre partier föreslås att anslaget vid Statens bostadsnämnd
skall avvecklas eller reduceras kraftigt för år 2005. I motionerna
2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 och 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28, båda
yrkandena i motsvarande del, föreslås en halvering av anslaget och i
motion 2004/05:Bo292 (c) i motsvarande del att anslaget avvecklas direkt.
Bakgrunden till förslagen är den inställning som respektive parti intar
vad gäller den stödverksamhet som myndigheten administrerar. Förslagen
i denna del behandlas i nästkommande avsnitt.
Utskottet vidhåller sin uppfattning att den verksamhet som bedrivs av
Statens bostadsnämnd fyller en mycket viktig funktion. Det är nödvändigt
att de kommuner och kommunala bostadsföretag som fått problem till följd
av en befolkningsminskning eller en ogynnsam utveckling i övrigt kan
erhålla ett stöd i sitt omstruktureringsarbete. Som framgår av
budgetpropositionen kvarstår den tidigare bedömningen att nämnden bör ha ett
verksamhetsperspektiv fram till år 2010.
Bostadsutskottet avstyrker de aktuella motionsförslagen och tillstyrker
regeringens anslagsförslag.
31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag
De utgifter som belastar anslaget avser stöd till omstrukturering av
kommunala bostadsföretag. Ansökningar om stöd hanteras av Statens
bostadsnämnd. Bestämmelser om stödet finns i förordningen (2002:664) om
statligt stöd för vissa kommunala åtaganden för boendet. Regeringen
framhåller i budgetpropositionen att den tidigare redovisade bedömningen
att Statens bostadsnämnd sammanlagt skall få disponera 3 000 miljoner
kronor för verksamheten kvarstår.
Regeringen föreslår att anslaget för stödverksamheten bestäms till 152,
5 miljoner kronor för 2005. Regeringen begär även ett bemyndigande från
riksdagen att under 2005 för stödverksamheten göra åtaganden som inklusive
tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 150 miljoner kronor
efter 2005 (förslagspunkt 7).
I motioner från fyra partier föreslås att den aktuella stödverksamheten
skall avvecklas. I en av dessa motioner föreslås att ett alternativt
stödsystem inrättas.
Förslag om ett helt avvecklat anslag redan för 2005 läggs fram i motion
2004/05:Bo292 (c). I motionen anförs att kommunerna måste ges möjlighet
att själva lösa problemen med bostadsöverskott.
Enligt motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande del bör anslaget
för 2005 minskas med 103,5 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Som skäl anges att det nuvarande stödet snedvrider konkurrensen
mellan bostadsföretag. Omstrukturering av kommunala bostadsbolag skall
ske på marknadsmässiga grunder. Stöd skall visserligen i vissa fall
kunna lämnas till kommuner som uttömt sina resurser, men detta skall i
så fall belasta utgiftsområde 25, anslaget Allmänna bidrag till kommuner.

Folkpartiet förordar i sin partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 32 i
motsvarande del att det aktuella anslaget för 2005 minskas med 100 miljoner
kronor. I motionen framhålls att det kommunala självstyret skall vara
utgångspunkten i hanteringen av de kommunala bostadsföretagen. I stället
för att staten skall träda in och utveckla kommunala fastigheter bör
kommunerna ges incitament att själva sälja fastigheter vid behov.
Förslagen i motion 2004/05:Bo306 (kd) utgår från att riksdagen avslår
regeringens förslag om anslag (yrkande 28 i motsvarande del) och om ett
bemyndigande för stödverksamheten (yrkande 5). I stället föreslås att
ett nytt anslag - Stöd till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott
- inrättas (yrkande 28 i motsvarande del) och att ett bemyndigande ges
till regeringen för användningen av medel från detta anslag (yrkande 6).
Beloppen för anslag och bemyndigande motsvarar dem i regeringens förslag.
Slutligen föreslås riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen
redovisa inriktningen på det nya stödet (yrkande 22). Detta alternativa
stödsystem skall vara inriktat på kommuner med bostadsöverskott och stå
i bättre överensstämmelse med det kommunala självstyret. Det skall
överlåtas åt kommunerna att själva i högre grad få avgöra hur medlen
skall användas, samtidigt som privata värdar inte skall missgynnas.
Bostadsutskottet har tidigare genom flera beslut ställt sig bakom den
nu gällande ordningen för fortsatt statligt stöd till omstrukturering
av kommunala bostadsbolag. Denna ordning innefattar, förutom genom
kreditgaranti, flera olika möjligheter för det statliga engagemanget.
Under vissa förutsättningar kan bidrag utgå till en kommun. Staten skall
även kunna förvärva bostadsfastigheter av kommunala bostadsföretag för
att i samverkan med de aktuella kommunerna utveckla eller avveckla
bostäderna.
Utskottet vill understryka att villkoren för det statliga stödet för
vissa kommunala åtaganden för boendet varken står i motsats till de
ovan framförda synpunkterna om att kommunerna i möjligaste mån skall få
hjälp att själva lösa sina problem eller att stödet bör riktas till
kommuner med bostadsöverskott. Utgångspunkten för den beslutade ordningen
är att hitta den lösning som bedöms vara mest lämplig i varje enskilt
fall. En framgångsrik verksamhet förutsätter emellertid att riksdagen
också anvisar medel för verksamheten. Det kan konstateras att man i
flera av de behandlade motionerna i praktiken föreslår en snabb avveckling
av det statliga stödet. Detta riskerar i sin tur att på sikt leda till
behov av en mer akut och oplanerad hantering av omfattande ekonomiska
problem i vissa kommuner.
Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag
om anslag och bemyndigande och avstyrker de aktuella motionerna.
31:14 Bidrag till installation av hissar
Riksdagen beslutade våren 2004 att inrätta ett hissbidrag (prop.
2003/04:100, bet. 2003/04:FiU21, 2003/04:BoU5y, rskr. 2003/04:74). Anslaget
får användas till att lämna bidrag till nyinstallation av hiss eller
annan lyftanordning i flerbostadshus som påbörjas under perioden den 15
april-31 december 2004. Bidrag får lämnas till 25 % av installationskostnaden,
dock högst 250 000 kr per hiss. Stödets omfattning skall enligt beslutet
vara begränsat till sammanlagt högst 30 miljoner kronor.
Fram till utgången av oktober har ansökningar om stöd för hissinstallationer
motsvarande drygt 27 miljoner kronor inkommit och beslut fattats om
stöd uppgående till omkring 14 miljoner kronor.
På tilläggsbudget för budgetåret 2004 har riksdagen anvisat 1 miljon
kronor för stödverksamheten. Regeringen föreslår nu att resterande medel
för stödverksamheten, 29 miljoner kronor, anvisas på anslaget för år
2005.
I två motioner, 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 och 2004/05:Bo310 (fp)
yrkande 32, båda yrkandena i motsvarande delar, föreslås att inga nya
medel tillförs anslaget. Det anförs att bidragsformen är kortsiktig och
endast bidrar till osäkerheten om de framtida villkoren för finansieringen
av bostadsinvesteringar. I motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande 4 i motsvarande
del föreslås att anslaget bestäms till 2,5 miljoner kronor. Motionärerna
anför att det visserligen är lovvärt att stimulera till hissinstallationer,
men att villkoren för hissbidraget är sådana att satsningen måste
betraktas som oseriös.
I detta avsnitt tar utskottet även upp två motioner som förordar fortsatt
bidragsgivning till hissinstallationer efter år 2004.
Enligt motion 2004/05:Bo240 (v) yrkande 6 bör det nuvarande tillfälliga
stödet göras permanent. Motionärerna hänvisar till att en åldrande
befolkning gör att behovet av hissar ökar.
Även i motion 2004/05:Bo317 (s) förordas fortsatt bidragsgivning med
dagens stödnivå. Enligt motionärerna bör staten också utarbeta ett
program för ökad tillgänglighet.
Det beslut som riksdagen fattade våren 2004 innebar att bidraget skulle
vara tidsbegränsat och endast utgå till installationer som påbörjas
under innevarande år. Bostadsutskottet konstaterade i samband med detta
beslut att den föreslagna omfattningen på stödgivningen visserligen
inte svarade mot det beräknade totala behovet av hissinstallationer men
att det ändå borde ge ett incitament för berörda fastighetsägare att
pröva möjligheten att installera hiss. Efterfrågan på stöd visar också
att den beslutade ramen för bidragsgivningen sannolikt helt kommer att
tas i anspråk. Det är således inte möjligt att nu fatta beslut om att
inte anslå några medel för 2005 eller att mycket kraftigt reducera
anslagsnivån i förhållande till regeringsförslaget. Detta anslag är avsett
att finansiera de hissinstallationer som redan har erhållit beslut om
bidrag och påbörjats under 2004. Staten måste givetvis fullfölja
utbetalningen av de beviljade bidragen. Motionerna m, fp och kd bör således
avslås redan på rent formella grunder.
Vad sedan gäller frågan om en fortsatt bidragsgivning har utskottet
förståelse för dessa motionsförslag. Inom den ekonomiska ram för
utgiftsområde 18 för 2005 som riksdagen lagt fast finns det dock inte
utrymme för en fortsatt bidragsgivning enligt motionsförslagen. Det bör
emellertid framhållas att behovet av olika åtgärder för att öka
tillgängligheten i vårt bostadsbestånd är väl dokumenterat. Både den pågående
utvecklingen mot en allt högre andel äldre i befolkningen och ökade
krav på tillgängligheten för rörelsehindrade gör dessutom att detta
behov snarast kommer att öka. Utgångspunkten vid alla byggnadsåtgärder
bör därför vara att i möjligaste mån tillgodose dessa krav. Det gäller
givetvis även om inte den extra stimulans som kunnat utgå under 2004 nu
får en fortsättning efter årsskiftet.
Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens anslagsförslag för
bidrag till hissinstallationer och avstyrker samtliga motioner som
behandlats i detta avsnitt.
31:15 Ungdomsbostadssamordnare
Regeringen redovisade i den ungdomspolitiska propositionen (prop.
2004/05:2) sin bedömning att en ungdomsbostadssamordnare bör tillsättas.
Denne skall ha till uppgift att under en treårsperiod arbeta för att
ta fram förslag på konkreta åtgärder i syfte att underlätta ungdomars
tillträde till bostadsmarknaden. I budgetpropositionen föreslår regeringen
att 1,5 miljoner kronor anvisas för år 2005 på ett nyinrättat anslag
för att finansiera ungdomsbostadssamordnarens verksamhet. Avsikten är
att bostadssamordnaren skall bedriva sin verksamhet under en treårsperiod
fr.o.m. 2005.
I tre motioner föreslås att riksdagen inte skall anvisa några medel på
det nyinrättade anslaget. De tre avslagsförslagen finns i motionerna
2004/05:Bo288 (m) yrkande 4, 2004/05:Bo292 (c) och 2004/05:Bo310 (fp)
yrkande 32, samtliga yrkanden i motsvarande delar. Utgångspunkten för
dessa förslag är att motionärerna inte anser att en ungdomsbostadssamordnare
utgör någon lösning på de problem som ungdomar har på bostadsmarknaden.
Det anförs bl.a. att förslaget endast bör ses som ett försök från
regeringen att visa handlingskraft och att mer konkreta åtgärder behövs
för att åstadkomma en bättre situation för ungdomar. I fp-motionen anförs
också att de medel som föreslås bli anslagna för verksamheten i stället
bör användas för ökat internationellt utbyte och insatser för ökad
jämställdhet och mångfald.
Bostadsutskottet ser positivt på regeringens initiativ att inrätta en
särskild ungdomsbostadssamordnare. Utskottet har sedan länge framhållit
att ungdomar och studenter tillhör de grupper som har en särskilt utsatt
situation på bostadsmarknaden i stora delar av landet. Även om olika
åtgärder under senare år har vidtagits i syfte att underlätta för bl.a.
ungdomar att skaffa en egen bostad finns det starka skäl att, som
regeringen föreslår, nu ta ett samlat grepp om frågan och kartlägga såväl
problemens omfattning som möjliga lösningar. En förutsättning för att
denna satsning skall bli framgångsrik är att alla berörda parter som
ungdomsbostadssamordnaren skall samverka med på olika sätt bidrar med
idéer och förslag. Självfallet måste syftet vara att bostadssamordnarens
verksamhet i slutändan skall leda fram till konkreta åtgärder.
Utskottet tillstyrker regeringens anslagsförslag och avstyrker motstående
motioner.
32:1 Länsstyrelserna m.m.
Regeringen föreslår i budgetpropositionen att det till länsstyrelsernas
verksamhet för budgetåret 2005 skall anvisas 2 168 221 000 kr. Förslaget
baseras dels på en pris- och löneomräkning, dels på flera andra
anslagspåverkande faktorer som redovisas i propositionen. Det gäller tillskott
av medel för länsstyrelsernas arbete med viss tillståndsprövning enligt
ordningslagen samt för administrationen av det föreslagna stödet för
källsortering. Dessutom räknas anslaget ned med hänsyn till att vissa
uppgifter förs över från länsstyrelseanslaget till anslaget 32:2 Kommunala
samverkansorgan.
Förslag om ett i förhållande till regeringens budgetförslag minskat
anslag förs fram i tre motioner.
Anslaget till länsstyrelserna kan enligt motion 2004/05:Bo288 (m) yrkande
4 i denna del minskas med 50 miljoner kronor i förhållande till regeringens
förslag. Neddragningen av anslaget blir möjlig som en följd av den
minskade administration som uppkommer genom de motionsförslag (m) som
läggs fram i andra sammanhang om avveckling av bidrag och om avregleringar.

Enligt motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i denna del är en väl avvägd
reducering av anslaget med 10 miljoner kronor möjlig.
I ett Sverige byggt på federalismens principer får länsstyrelserna enligt
motion 2004/05:Bo292 (c) i denna del betydligt färre uppgifter. Dessutom
kan administrativa vinster göras genom en effektivisering av verksamheten.
Anslaget kan därför minskas med 160 miljoner kronor i förhållande till
förslaget i budgetpropositionen.
Utskottet gör följande bedömning när det gäller beräkningen av anslaget
till länsstyrelserna.
Som framgår av redovisningen ovan bygger det förslag som läggs fram i
budgetpropositionen på en pris- och löneomräkning av länsstyrelseanslaget
justerat med hänsyn till vissa tillkommande respektive borttagna
administrativa uppgifter. Det nya medel som tillförs länsstyrelserna svarar
sålunda mot att de också tilldelas nya uppgifter. Samtidigt bör det
noteras att anslaget på motsvarande sätt räknas ned när uppgifter t.ex.
förs över till andra myndigheter. Det innebär att en noggrann prövning
av anslaget har gjorts mot de förändringar i arbetsuppgifterna som
länsstyrelserna fortlöpande genomgår.
Länsstyrelserna har under senare år genomfört ett omfattande arbete i
syfte att rationalisera och effektivisera verksamheten. Det framstår
mot den bakgrunden inte som motiverat att nu ålägga länsstyrelserna
allmänt uttryckta sparkrav som föreslås i motionerna (m), (kd) och (c).
I flera av fallen bygger dessutom besparingarna på att arbetsbesparande
förslag som har lagts fram i andra sammanhang genomförs, något som det
knappast torde finnas förutsättningar för. Sammantaget innebär det nu
anförda enligt utskottets mening att det inte finns utrymme för att
minska anslaget på det sätt som föreslås i motionerna. Motionerna
2004/05:Bo288 (m) yrkande 4, 2004/05:Bo292 (c) samt 2004/05:Bo306 (kd)
yrkande 28, samtliga motioner i denna del, avstyrks. Regeringens förslag
tillstyrks.
Övriga anslag i budgetpropositionen
Utskottet tar i detta avsnitt upp förslag till anslag i budgetpropositionen
som inte mött invändningar i motioner eller vid utskottets behandling.

I fråga om de anslag som inte behandlats av utskottet ovan föreslås i
budgetpropositionen att det för budgetåret 2005 under utgiftsområde 18
skall anvisas till anslaget
31:7 Statens geotekniska institut ett ramanslag om 29 889 000 kr,
31:9 Statens va-nämnd  ett ramanslag om 7 826 000 kr,
32:2 Kommunala samverkansorgan m.m. ett obetecknat anslag om 36 697 000
kr.
Den av regeringen förordade anslagstilldelningen avseende de nu aktuella
anslagen tillstyrks av utskottet.
Motionsförslag om nya anslag inom utgiftsområde 18
I två motioner som väckts under allmänna motionstiden återfinns förslag
om vissa nya anslagsposter.
Folkpartiet föreslår i sin partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 32 i
motsvarande del att det inrättas ett anslag benämnt Internationellt utbyte,
jämställdhet och mångfald och att 1,5 miljoner kronor får disponeras
för detta ändamål 2005. Medlen är bl.a. avsedda att täcka kostnader för
ökad svensk delaktighet i olika internationella aktiviteter samt insatser
avseende kvinnor inom byggbranschen.
I motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 28 i motsvarande del finns förslag
om två nya anslag, dels Investeringsstöd för byggande av studentbostäder
på 30 miljoner kronor, dels Forum för äldres boende på 5 miljoner kronor.

Det förstnämnda anslagsyrkandet utgår från ett förslag i en kd-motion
om principerna för en ny stödform för studentbostäder som behandlas i
avsnittet om bostadspolitikens inriktning tillsammans med övriga
motionsförslag om ett utökat stöd till byggandet av studentbostäder. Även
i fråga om anslagsförslaget om Forum för äldres boende gäller att
sakförslaget behandlas senare i detta betänkande tillsammans med andra
förslag i en kd-motion om äldres boende.
Vad gäller de nu aktuella anslagsyrkandena kan utskottet konstatera att
de anslagsförslag som utskottet ovan redan ställt sig bakom innebär att
hela den ram för utgiftsområde 18 som riksdagen genom sitt beslut den
24 november fastställt har tagits i anspråk. Motionsförslagen om anslag
för 2005 avstyrks således redan på denna grund.

Mål- och resultatredovisning i budgetpropositionen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör godkänna vad bostadsutskottet anför i avsnittet om mål-
och resultatredovisningen i budgetpropositionen.
Inledning

En del i utskottens arbete som under senare år fått en mer framträdande
roll består i att följa upp och utvärdera hur riksdagens beslut genomförts
och vilka resultat de fått. Riksdagen beslutade i juni 2001 om ett
tillägg i riksdagsordningen (4 kap. 16 §) som understryker vikten av att
riksdagen följer upp och utvärderar fattade beslut för att åstadkomma
ett bättre berednings- och beslutsunderlag i den politiska processen.
En viktig del i den löpande uppföljningen är att ta emot och värdera
den resultatinformation som riksdagen enligt budgetlagen får från
regeringen i budgetpropositionen. Ett samarbete har också inletts mellan
riksdag och regering med syfte att förbättra denna redovisning.
Bostadsutskottet tog föregående år i sitt budgetbetänkande (bet.
2003/04:BoU1) upp frågor om hur mål- och resultatredovisningen i
budgetpropositionen bättre skall kunna anpassas till de behov som föreligger
i samband med beredningen inom riksdagen. Utskottets överväganden utgick
från de frågor som aktualiserats vid beredningen av regeringens förslag
i budgetpropositionen vad gäller utgiftsområde 18 och med särskild
inriktning på redovisningen för politikområdet Bostadspolitik. Även andra
utskott tog i detta sammanhang upp frågor om resultatredovisningen inom
sina respektive ansvarsområden. På finansutskottets förslag beslutade
riksdagen också att ge regeringen till känna vad utskottet anfört om
behovet av en mål- och resultatstyrning bättre anpassad till riksdagens
arbetsformer. Finansutskottet framhöll bl.a. att uppställda mål bör
vara tydliga och lätt uppföljningsbara och att regeringen i större
utsträckning än för närvarande bör använda sig av olika typer av indikatorer.
Utskottet uppmärksammade även bristen på överensstämmelse mellan
indelningen i utgiftsområden och politikområden (bet. 2003/04:FiU2).
Bostadsutskottet har noterat att regeringen i årets budgetproposition
i ett särskilt avsnitt om utvecklingen av den ekonomiska styrningen i
staten tagit upp de frågor om resultatredovisningen i budgetpropositionen
som riksdagens utskott lyft fram (prop. 2004/05:1 volym 1 s. 257).
Regeringen framhåller behovet av att med utgångspunkt i riksdagens behov
fortsätta arbetet med att successivt förbättra redovisningen av statliga
verksamheters måluppfyllelse. Även i den del av budgetpropositionen som
avser utgiftsområde 18 framhåller regeringen att den har beaktat de
synpunkter som bostadsutskottet lämnade hösten 2003 och inlett ett
långsiktigt arbete för att utveckla resultatredovisningen inom politikområdet.

Bostadsutskottet ser det som angeläget att den dialog som nu inletts
mellan riksdag och regering i frågor om mål- och resultatredovisning
både på ett mer övergripande plan och särskilt vad gäller bostadsutskottets
ansvarsområde fortsätter. Inriktningen på arbetet bör vara att
budgetpropositionen skall få en utformning som väl svarar mot utskottets och
riksdagens behov av ett tillräckligt beslutsunderlag. Som ett led i
denna dialog har utskottet under sin beredning av årets budgetproposition
också inbjudit företrädare för Regeringskansliet att redovisa pågående
arbete med att utveckla den resultatredovisning som berör bostadsutskottets
beredningsområde.

Bostadsutskottets överväganden hösten 2003
Bostadsutskottet uppdrog hösten 2003 åt den då nyinrättade uppföljnings-
och utvärderingsfunktionen vid riksdagens utredningstjänst att analysera
behandlingen av mål och resultat i den del av propositionen som avser
bostadspolitiken. Med denna analys som utgångspunkt redovisade utskottet
vissa överväganden och sin syn på vilka förändringar som är önskvärda
i regeringens redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen.
Riksdagen godkände sedermera vad utskottet anfört. Utskottets synpunkter
kan sammanfattas i följande punkter:
Målet för bostadspolitiken: Bostadsutskottet framhöll att det finns ett
behov av att finna en metod att mäta graden av måluppfyllelse för det
grundläggande, av riksdagen fastställda, målet för bostadspolitiken. En
strävan i detta sammanhang bör givetvis vara att underlaget för denna
bedömning i så stor utsträckning som möjligt får en bred politisk
acceptans. De partipolitiska övervägandena bör i stället inriktas på vilka
slutsatser som redovisningen leder fram till och vilka åtgärder som
behöver vidtas. De nedbrutna mål som regeringen arbetar utifrån bör ges
en sådan utformning att en resultatstyrning underlättas.
Strukturen på resultatredovisningen: En striktare uppdelning bör
eftersträvas mellan de avsnitt i propositionen som behandlar politikens
inriktning, gjorda insatser respektive resultatbedömning. En strävan
bör också vara att tydligare särskilja vad som regeringen anser vara
faktiska resultat av statens insatser inom politikområdet och vad som
snarare är att betrakta som ett resultat av omvärldsförändringar.
Resultatindikatorer: Resultatredovisningen bör i kommande propositioner
i högre utsträckning innefatta kvantifierbara resultatindikatorer. De
redovisade slutsatserna bör relateras till dessa indikatorer. Vid
införande av nya bostadspolitiska medel bör även redovisas utifrån vilka
resultatindikatorer måluppfyllelsen fortsättningsvis kommer att bedömas.

Tidsserier: Det har ett klart värde att samma källa används löpande och
att längre tidsserier för resultatindikatorerna kan redovisas för att
underlätta analyser av trender och tendenser.
Politikområdesindelningen: Bostadsutskottet pekade på det förhållandet
att bostadsbidragen, som helt faller inom bostadsutskottets beredningsområde
och ingår i utgiftsområde 18, i resultatbedömningssammanhang redovisas
i den del av budgetpropositionen som bereds av socialförsäkringsutskottet.
Utskottet menade att detta förhållande, sett ur ett strikt bostadspolitiskt
perspektiv, får anses vara mindre lämpligt och inte underlättar en
sammanhållen resultatbedömning av det bostadspolitiska målet.

Redovisningen av mål och resultat i årets budgetproposition
Bostadsutskottet har hösten 2004 givit uppföljnings- och utvärderingsfunktionen
inom riksdagens utredningstjänst ett nytt uppdrag att analysera regeringens
redovisning av mål och resultat i budgetpropositionen för år 2005 vad
gäller bostadspolitiken. Uppdraget syftade i första hand till att ge
underlag för en avstämning av hur regeringen beaktat de synpunkter som
framfördes av utskottet hösten 2003. Slutsatserna av utredningstjänstens
analys har redovisats inför utskottet och föranlett vissa överväganden.

Utskottet redovisar i det följande sina ställningstaganden med utgångspunkt
i de kommentarer utredningstjänsten lämnat.
Utredningstjänsten konstaterar att redovisningen av resultat i likhet
med förra årets budgetproposition inte utgår från det av riksdagen
beslutade målet för bostadspolitiken, utan i stället följer regeringens
uppdelning av bostadspolitiken i verksamhetsområden. Med utgångspunkt
från denna struktur noterar utredningstjänsten att det saknas redovisning
av resultat för vissa delar av det bostadspolitiska målet, t.ex. den
del av målet som handlar om att boende- och bostadsmiljön skall bidra
till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och att den särskilt skall
främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Det är enligt utredningstjänsten
i vissa delar även svårt att se en mer tydlig koppling mellan redovisat
resultat och målet för politikområdet. Det gäller exempelvis hur
lantmäteriverksamheten har bidragit till att uppnå det av riksdagen beslutade
målet för bostadspolitiken.
Bostadsutskottet anser mot denna bakgrund att det fortsatta utvecklingsarbetet
bör inriktas på att ge en mer heltäckande resultatredovisning för
politikområdet. Det gäller inte minst information med direkt betydelse
för de mer ekonomiskt inriktade beslut som är aktuella i detta sammanhang.
Utskottet vill emellertid framhålla att budgetarbetet inom bostadsutskottet
normalt sett även innefattar beredning av förslag om bostadspolitikens
allmänna inriktning. Det är därför önskvärt att måluppfyllelsen inom
hela det bostadspolitiska målet blir belyst. Därutöver kan det finnas
skäl att även redovisa hur bostadspolitiken bidrar till att vissa mer
övergripande politiska mål uppfylls. Ett sådan fråga med hög aktualitet
inom i princip samtliga politikområden är hur jämställdhetsmålet
tillgodoses.
Utskottet är medvetet om att önskemål om en mycket utförlig resultatredovisning
inom de olika politikområdena kan stå i konflikt med behovet av en
hanterlig budgetproposition och en sammanhållen budgetberedning. En
möjlighet som ännu inte har använts inom bostadsutskottets beredningsområde
är att regeringen i en särskild resultatskrivelse gör en fördjupad
redovisning av utfallet inom delar av politikområdet. Regeringen har
också i årets budgetproposition (volym 1) pekat på resultatskrivelser
som ett komplement till den mer kortfattade resultatinformation i form
av indikatorer som kan lämnas i budgetpropositionen. Utskottet anser
att även om regeringen väljer att redovisa vissa frågor i en resultatskrivelse
bör utgångspunkten vara att en sådan redovisning läggs fram för riksdagen
i sådan tid att den ändå kan behandlas i samband med budgetberedningen.

En mer heltäckande resultatredovisning för politikområdet torde vidare
förutsätta ett fortsatt arbete med att konkretisera uppställda mål.
Bostadsutskottet konstaterade föregående år att det av riksdagen
fastställda målet för bostadspolitiken har en sådan utformning att det
krävs konkretiseringar och delmål vid utformningen av det löpande
bostadspolitiska arbetet. Regeringen har också i årets budgetproposition
(volym 1) som sin bedömning redovisat att mål bör vara tydliga och
uppföljningsbara, vilket ställer krav på fortsatt utveckling av hur målen
formuleras.
Utredningstjänsten anser att det skett en utveckling av strukturen på
resultatredovisningen inom politikområdet Bostadspolitik jämfört med
föregående år. Det har blivit en tydligare uppdelning mellan den
resultatinformation som presenteras i förhållande till de insatser som
regeringen vidtagit och de allmänna omvärldsförändringar som har skett.
Den mer renodlade strukturen har även inneburit färre upprepningar,
vilket i sin tur ger bättre överskådlighet. Utskottet kan instämma i
denna bedömning men anser att det finns behov av ytterligare utveckling
av strukturen i syfte att förbättra och underlätta bedömningen av om
den resultatinformation som riksdagen ges är tillräcklig. Här finns bl.
a. skäl att se över redovisningen i den del av propositionen som avser
budgetförslagen så att en bedömning av medelsanvändningen underlättas.
Utskottet återkommer nedan till denna fråga. Det bör även vara möjligt
att tydligare redovisa regeringens bedömning av vad som är faktiska
resultat av statens insatser inom politikområdet och vad som snarare är
att betrakta som ett resultat av omvärldsförändringar.
Bostadsutskottet underströk föregående år värdet av att resultatredovisningen
i kommande propositioner i högre utsträckning innefattar kvantifierbara
resultatindikatorer. Regeringen har i årets budgetproposition (volym 1)
givit uttryck för en motsvarande uppfattning. Utredningstjänsten
konstaterar i sin analys att det ännu inte finns några resultatindikatorer
knutna till målet för bostadspolitiken. För vissa delar av målet redovisas
inga resultat, medan andra delar redovisas mycket ingående. Enligt
bostadsutskottets uppfattning bör det vara en strävan att regeringen i
fortsättningen tydligare redovisar vilka indikatorer som avses bli
använda som underlag för en bedömning av måluppfyllelsen för olika delar
av det bostadspolitiska målet.
Enligt utredningstjänstens bedömning har det skett en förbättring vad
gäller redovisningen i budgetpropositionen av resultat över längre
tidsserier. Som exempel kan nämnas att för verksamhetsområdet Bostadsförsörjning
presenteras tidsserier i form av ett flertal diagram som innebär att
jämförelser kan göras över åren. Utskottet, som föregående år framhöll
att analyser av trender underlättas om samma källa används löpande och
om längre tidsserier för resultatindikatorerna redovisas, ser positivt
på denna utveckling.
Bostadsutskottet kommenterade föregående år det förhållandet att de
utgiftsområden som lagts fast inte till alla delar sammanfaller med den
politikområdesindelning som regeringen tillämpar. Inom bostadsutskottets
ansvarsområde gäller att bostadsbidragen, som helt faller inom
bostadsutskottets beredningsområde och ingår i utgiftsområde 18, i
resultatbedömningssammanhang redovisas i den del av budgetpropositionen som
bereds av socialförsäkringsutskottet. Utskottet framhöll att detta
förhållande, sett ur ett strikt bostadspolitiskt perspektiv, får anses
vara mindre lämpligt och att det inte underlättar en sammanhållen
resultatbedömning av det bostadspolitiska målet. Regeringen har i årets
budgetproposition (volym 1) för riksdagens information och eventuella
kommentar pekat på en del allmänna åtgärder kring frågan om indelningen
i politikområden och utgiftsområden. Regeringen menar bl.a. att de
problem som riksdagen pekat på skulle mildras om regeringen för respektive
myndighet redovisade såväl finansiering som bidrag till måluppfyllelse
på politikområdesnivå. Bostadsutskottet vill för sin del hävda att en
lämplig ordning kan vara att bostadsbidragens resultat och måluppfyllelse
i förhållande till det bostadspolitiska målet redovisas i den del av
budgetpropositionen som gäller anslagsområde 18 samt politikområdet
Bostadspolitik. Bidragens resultat som ett medel för att tillgodose de
mål som ställts upp inom politikområdet Ekonomisk familjepolitik kan
däremot som hittills redovisas i den del av budgetpropositionen som
bereds av socialförsäkringsutskottet.
Bostadsutskottet vill avslutningsvis ta upp frågan om anslagsredovisningen
vad gäller utnyttjandet av anslagna medel och givna bemyndiganden i
olika avseenden. Denna fråga kommenterades inte närmare i de överväganden
som redovisades föregående år men har nu aktualiserats i samband med
utskottets diskussioner om redovisningen i budgetpropositionen. Utskottet
vill framhålla att en tydlig redovisning även i denna del är en
förutsättning för riksdagens beredning av budgetpropositionen. Särskild
betydelse har redovisningen givetvis för de partier som i motioner lägger
fram alternativ till regeringens förslag avseende ram för utgiftsområden
och anslagsfördelningen inom respektive område. Avsikten är att en
prövning av förslagens genomförbarhet skall kunna göras såväl när de
olika förslagen om utgiftsram ställs mot varandra som när utskottet tar
ställning till fördelningen på anslag. Det ligger då i hela utskottets
intresse att förslagen i möjligaste mån är likvärdiga vad gäller den
ekonomisk-tekniska genomförbarheten. Detta för att diskussionen i stället
skall kunna koncentreras på de politiska sakfrågorna. Mot denna bakgrund
finns det anledning för regeringen att pröva hur en tydligare redovisning
av medelsanvändning inom de olika anslagen och en transparens vad gäller
den ekonomiska redovisningen i övrigt skall kunna uppnås. Det finns
även anledning att utveckla anslagsredovisningen i vissa andra avseenden.
Som regeringen anför i budgetpropositionen (volym 1) bör en strävan
vara att förslagen om anslag i högre grad kopplas till de resultat som
kommer fram i uppföljningsarbetet.
De av utskottet ovan redovisade övervägandena bör ses som en del i
dialogen mellan riksdag och regering i utvecklingsarbetet kring den
ekonomiska styrningen av staten. Riksdagen bör genom sitt godkännande
ställa sig bakom vad utskottet anfört i denna fråga.
Bostadspolitikens inriktning
Målet för bostadspolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om att anta ett nytt mål för
bostadspolitiken.
Jämför reservation 1 (m).
Samtidigt som grunderna i det bostadspolitiska målet har legat fast
under lång tid har målet fortlöpande anpassats till utvecklingen och
till de nya förutsättningar som denna skapat. Det två senaste ändringarna
i målet utgör exempel på detta. När ett nytt mål för bostadspolitiken
1998 lades fast på initiativ av bostadsutskottet innebar det en anpassning
av målet till de internationella åtaganden som Sverige gjort på miljö-
och bostadsområdet i olika FN-sammanhang. Samtidigt som den grundläggande
inriktningen låg fast tillfördes målet en ny dimension genom att det
gav uttryck för att bostadspolitiken skall leda mot ekologisk hållbarhet.
Den nya målformulering som antogs av riksdagen hösten 2002 innebär att
det övergripande målet om ett hållbart samhälle nu också ingår i det
bostadspolitiska målet. Genom denna komplettering har målet givits en
bredare inriktning eftersom begreppet hållbar utveckling omfattar de
tre dimensionerna ekonomisk, social och ekologisk utveckling. Sedan
hösten 2002 formuleras sålunda målet för bostadspolitiken på följande
sätt.
Målet för bostadspolitiken är att alla skall ges förutsättningar att
leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och
trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön
skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt
främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande
och förvaltning skall en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar
utveckling vara grund för verksamheten.
När riksdagen hösten 2002 lade fast målet för bostadspolitiken restes
inga invändningar mot målet som sådant. Däremot föreslogs i en motion
att målet skulle kompletteras.
Under årets allmänna motionstid har det emellertid väckts ett förslag
om en helt ny målformulering. Enligt motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande
1 skall bostadspolitiken göra det möjligt för fler att äga sin bostad
- detta eftersom äganderätten är en omistlig del i en demokrati genom
att den stärker människors oberoende, skapar trygghet och bidrar till
integration. Målet för bostadspolitiken bör därför formuleras på följande
sätt.
Bostadsmarknaden skall styras av människors efterfrågan och fria val,
bostadspolitiken skall ge förutsättningar för olika slag av bostäder
som kan tillgodose olika individers behov av trygghet och önskemål i
olika skeden av livet.
Det ligger enligt utskottets mening ett betydande värde i att det finns
en bred samsyn kring det övergripande målet för bostadspolitiken. Det
innebär att den politiska diskussionen och ansträngningarna kan
koncentreras på att precisera delmål och på att finna de medel som gör att
det kan uppnås. En samsyn på denna punkt bidrar dessutom till att
effektivisera det arbete med mål- och resultatstyrning som utskottet nu
bedriver. Det vore enligt utskottets mening därför beklagligt om enigheten
kring det övergripande bostadspolitiska målet inte kunde upprätthållas.
Det finns mot den bakgrunden skäl att i olika avseenden ställa det av
riksdagen antagna målet mot det förslag som nu lagts fram.
Även om det bostadspolitiska målet inte är avsett att i detalj reglera
bostadspolitiken måste det enligt utskottets mening på ett tydligt sätt
lyfta fram de övergripande frågor som bör vara vägledande för de
bostadspolitiska strävandena. Det innebär att målet inte bara kan formuleras
utifrån rent bostadspolitiska överväganden, utan att det även bör ge
uttryck för gemensamma, sektorsövergripande målsättningar. Med ett sådant
betraktelsesätt framstår det enligt utskottets mening som både naturligt
och nödvändigt att det bostadspolitiska målet också tydliggör att
bostadspolitiken skall bidra till en hållbar utveckling. Utskottet tvingas
dock konstatera att det i motionen föreslagna målet, till skillnad från
dagens mål, helt saknar denna dimension. Förslaget avstyrks redan på
denna grund. Utskottet är inte heller i övrigt berett att ställa sig
bakom förslaget att målformuleringen skall ersätta det nuvarande, i
bred enighet antagna, målet. Motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 1 avstyrks
sålunda.
Komplettering av målet för bostadspolitiken
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om komplettering av målet för
bostadspolitiken.
Jämför reservationerna 2 (m), 3 (kd) och 4 (c).
Redan när det nu gällande bostadspolitiska målet antogs av riksdagen
lades det fram motionsförslag om att målet skulle kompletteras med en
formulering som tar fasta på byggandet och ägandet av bostadsfastigheter.
Även under årets allmänna motionstid har ett förslag med denna innebörd
väckts. Mot bakgrund av det bristfälliga bostadsbyggandet och de hot
som hyresrätten står inför bör det enligt motion 2004/05:Bo306 (kd)
yrkande 7 i denna del till målet för bostadspolitiken fogas
följande.
Bostadspolitiken skall skapa goda och långsiktigt förutsägbara villkor
för byggande och ägande av fastigheter i alla olika upplåtelseformer.
Det
är enligt motion 2004/05:Bo263 (c) viktigt att arkitekturfrågorna inte
bara behandlas inom kulturpolitikens område eftersom de i hög grad också
hör ihop med planering och byggande. Genom att tydligt föra in arkitektur
och estetik även i bostadspolitiken så främjar vi vårt samhälle både
socialt och ekonomiskt. Det bostadspolitiska målet måste därför
kompletteras med frågor om arkitektur och estetik.
När det gäller frågan om att i olika avseenden komplettera det
bostadspolitiska målet gör utskottet följande bedömning.
Det bostadspolitiska målet måste naturligtvis fortlöpande anpassas till
utvecklingen och till de nya förutsättningar som denna skapar. Som
utskottet redovisat ovan har detta senast skett 2002. En förutsättning
för att målet till någon del skall omprövas är att det är fråga om
påtagliga och bestående förändringar som inte kan anses omfattas av den
gällande målsättningen.
Utskottet delar den ambition som förslaget i kd-motionen ger uttryck
för - att öka bostadsbyggandet och värna hyresrätten. Som utskottet
framhållit vid sin tidigare behandling av motsvarande förslag (senast
i bet. 2003/04:BoU1 s. 37) kommer denna ambition också till uttryck
redan med dagens målformulering. Inte minst gäller det med hänsyn till
att avsikten med det bostadspolitiska målet inte är att i detalj reglera
bostadspolitiken, utan att det skall ge uttryck för den övergripande
målsättning som skall vara vägledande för den. Nu liksom tidigare
uppfattar utskottet förslaget i motionen snarast som en precisering av
det bostadspolitiska målet. Av den redovisning avseende politikens
inriktning som lämnas i budgetpropositionen (volym 10, utg.omr. 18 s.
18) framgår också att bland de sex områden som bör prioriteras inom
ramen för det övergripande målet ingår bl.a. att bidra till att
förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande förbättras, framför allt när
det gäller hyresbostäder och studentbostäder. Det kan mot den nu redovisade
bakgrunden förutsättas att de frågor som lyfts fram i motionen kommer
att få den framträdande roll som motionärerna eftersträvar redan inom
ramen för det nu gällande bostadspolitiska målet.
Även när det gäller förslaget i c-motionen, om att till det bostadspolitiska
målet knyta frågor om arkitektur och estetik, delar utskottet uppfattningen
om värdet av att lyfta fram dessa aspekter på byggande och boende.
Utskottet vill mot den bakgrunden erinra om att riksdagen 1998 dels
antagit ett handlingsprogram för arkitektur, formgivning och design,
dels beslutat om ändringar i plan- och bygglagen så att där har förts
in krav på att estetiska värden skall beaktas och tas till vara vid
utformningen av vår miljö. Det betyder att frågorna om arkitektoniska
och estetiska värden har lyfts fram på ett övergripande plan som även
omfattar det bostadspolitiska området. Frågorna har dessutom kommit
till konkret uttryck i lagstiftningen. En komplettering av det
bostadspolitiska målet i enlighet med förslaget i motionen kan därmed inte
anses erforderlig. Även om det bostadspolitiska målet inte ger ett direkt
uttryck för vilken roll estetiska och arkitektoniska frågor bör spela
uttrycker den praktiskt förda politiken desto starkare dessa strävanden.

Med det nu anförda avstyrker utskottet förslagen i motionerna 2004/05:Bo306
(kd) yrkande 7 i denna del samt 2004/05:Bo263 (c).
Målet för bostadsbyggandet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om målet för bostadsbyggandet.
Jämför reservationerna 5 (m, fp, c), 6 (kd) och 7 (v).
Den kraftiga neddragningen under 1990-talet av samhällets stöd till
bostadsproduktionen, tillsammans med en förhållandevis hög realränta,
kom att leda såväl till en kraftigt minskad nyproduktion av bostäder
som till en kraftig nedgång i underhållet av beståndet. För att tydliggöra
behoven av både nyproduktion och ombyggnad av bostäder bör riksdagen
enligt motion 2004/05:Bo240 (v) yrkande 1 därför sätta upp tydliga mål
för bostadsbyggandet. Målet innebär att det under den närmaste tioårsperioden
bör byggas 40 000 lägenheter per år och att 60 000 lägenheter bör
renoveras årligen.
Förutom att målet för bostadspolitiken enligt motion 2004/05:Bo306 (kd)
yrkande 7 i denna del bör kompletteras bör också den kvantitativa
målsättningen för byggandet revideras. I stället för regeringens mål att
bygga 30 000 lägenheter per år krävs det enligt motionen en bostadspolitik
som möjliggör ett byggande av 40 000-50 000 lägenheter per år - detta
för att råda bot på bostadsbristen och för att förbättra standarden på
bostadsbeståndet.
Utskottet vill anföra följande vad gäller mål för bostadsbyggandet.
Det bör inledningsvis konstateras att riksdagen inte lagt fast något
mål i absoluta tal för bostadsproduktionen. Däremot har regeringen i
budgetpropositionen för budgetåret 2003 redovisat att den har som
målsättning att det skall byggas 120 000 bostäder under perioden 2003-2006.
Det faktum att denna kvantitativa målsättning inte har underställts
riksdagen för beslut innebär naturligtvis inte att den skulle sakna
betydelse för de bostadspolitiska strävanden som bör vägleda bostadspolitiken
under de närmaste åren. I en situation där staten endast ger förutsättningarna
för bostadsbyggandet kan det dock knappast anses verkningsfullt att
fastställa ett mål för bostadsbyggandet i absoluta tal. Däremot bör
naturligtvis bostadspolitiken utformas så att den ger förutsättningar
för en bostadsproduktion som i möjligaste mån svarar mot de behov som
finns.
Även om det i dag finns prognoser som pekar på att målsättningen inte
kommer att nås har nyproduktionen av bostäder ökat under de senaste
åren. Till detta kommer att ombyggnader av bl.a. lokaler även givit ett
betydande nytillskott av bostäder. Sammantaget innebär detta att
nytillskottet av bostäder nu ligger på en betydligt högre nivå än tidigare.
Enligt Boverkets senaste prognos kommer sålunda nytillskottet av
bostäder att uppgå till 30 000 lägenheter redan i år för att öka till
32 000 lägenheter 2006. Som framhålls i budgetpropositionen är det dock
fortfarande bostadsbrist på flera orter, varför bostadsbyggandet måste
etableras på en nivå som är långsiktigt hållbar. Detta åstadkoms dock
inte genom att i kvantitativa termer lägga fast det antal bostäder som
måste produceras. Det sker i stället genom åtgärder som på olika sätt
stimulerar såväl nyproduktion som ombyggnad av bostäder.
Utskottet vill mot den nu beskrivna bakgrunden erinra om att det mål
för bostadsförsörjningen som regeringen redovisar i budgetpropositionen
bl.a. uttrycker att det skall ge förutsättningar för ökad nyproduktion
av hyresbostäder i tillväxtregionerna som kan efterfrågas av bredare
hushållsgrupper. Även om inte heller detta mål uttrycks i kvantitativa
termer ger det ett klart uttryck för ambitionen att få till stånd ett
bostadsbyggande av tillräcklig omfattning.
Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet motionerna
2004/05:Bo240 (v) yrkande 1 och 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 7 i denna del.

Bostadspolitikens utformning
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om bostadspolitikens utformning.
Jämför
reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c).
Förslag som avser den övergripande utformningen av bostadspolitiken
förs fram i ett flertal motioner. Även om utgångspunkten för förslagen
är olika har motionerna det gemensamt att de ger uttryck för inriktningen
av politiken snarare än att de innefattar detaljerade förslag. Det
innebär att motionerna i några fall även anger hur politiken bör utformas
också på områden som primärt inte ingår i bostadsutskottets beredningsområde.
Flertalet av dessa mera övergripande förslag följs dessutom upp i andra
motioner genom konkreta förslag till justeringar och förändringar i
dagens regelsystem. Det gäller inte minst i flera av de motioner som
behandlas längre fram i detta betänkande.
Mot bakgrund av behovet av att underlätta för ungdomar att äga sin bostad
bör det enligt motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 4 begäras av regeringen
att den kommer med förslag om åtgärder riktade till alla boende för att
stimulera sparande och ägande på bostadsmarknaden. I motionens yrkande
24 förordas dessutom att de statliga bostadsföretag som bl.a. har till
uppgift att ta över kommunalt ägda bostäder skall avvecklas. Det finns
enligt motionen inte skäl att utöka det statliga företagandet, varför
det inte heller bör finnas några statliga fastighetsföretag. Verksamhet
av denna typ är en angelägenhet för det privata näringslivet.
Enligt motion 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 1 måste valfriheten i boendet
öka. Det innebär en politik som tar sikte på att öka människors inflytande
och möjligheter att ta makten över det egna boendet. Det fordrar bl.a.
större utrymme för privat ägande, färre krångliga regleringar, ökad
konkurrens, lägre beskattning och långsiktigt förutsägbara förutsättningar.
Ett motsvarande förslag förs dessutom fram i partimotion 2004/05:Bo310
(fp) yrkande 26.
Det finns enligt Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 1 all
anledning att vi i Sverige gör bostadspolitiska jämförelser med övriga
Europa. Förutsättningar för mångfald, valfrihet och integration grundläggs
redan vid planering och byggande av bostäder. Planeringen behöver därför
fokusera på vad konsumenten efterfrågar. Upplåtelseformerna har här en
central roll. Vi i Sverige måste lära av andra länder i Europa men finna
vår egen väg utifrån de förutsättningar som finns.
Boendepolitiken måste enligt motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 1 formas
utifrån den enskilda personens ansvar, möjligheter och skyldigheter.
Bostadspolitiken måste inriktas på att utan detaljstyrning skapa
förutsättningar för ett ökat byggande och ett billigare boende. Det innebär
att staten återigen måste fokusera på sin grundläggande uppgift i
bostadspolitiken, att svara för att legala och finansiella instrument
finns tillgängliga för bostadsbyggandet, och inte på hur bostadspolitiken
verkställs på lokal nivå.
Enligt motion 2004/05:Bo249 (kd) yrkande 9 får inte regel- och
finansieringssystem missgynna byggande av bostäder med äganderätt eller
bostadsrätt. För att detta mål skall nås måste beskattningen av
bostadsproduktionen minska, och gälla alla lägenheter i flerbostadshus,
oavsett upplåtelseform. Genom ett ökat bostadsrättsutbud förbättras
möjligheterna för hushåll med låga inkomster att köpa en bostad.
I partimotion 2004/05:Bo235 (c) yrkande 1 förordas att federalismens
principer skall användas inom bostadspolitiken. Det innebär att
bostadspolitiken måste omformas drastiskt genom att statliga direktiv och
pekpinnar ersätts med underifrånperspektiv och medborgarinflytande.
Utgångspunkten skall sålunda vara att makten byggs underifrån och
delegeras uppåt endast om det är nödvändigt.
Som ett led i omformningen av bostadspolitiken föreslås dessutom att
politiska församlingar skall ges ansvaret för en reformering av
bostadsmarknaden i marknadsekonomisk riktning (yrkande 2),
bostadspolitiken skall präglas av långsiktiga spelregler och enklare
regelverk (yrkande 5),
rörligheten på bostadsmarknaden skall ökas så att flyttkedjor skapas
(yrkande 12) samt
en strategi utarbetas för att minska antalet bostads- och hemlösa
(yrkande 22).
Möjligheten att själv välja bostadsort och upplåtelseform är enligt
motion 2004/05:Bo248 (c) yrkande 1 en självklarhet. Samhället måste
därför skapa förutsättningar för människors fria val av boende.
Enligt motion 2004/05:N403 (fp, kd, m, c) yrkande 3 finns det behov av
en ny bostadspolitik för att förhindra bostadsbrist i Skåne. I motion
2004/05:N401 (fp) yrkande 9 framhålls behovet av en ny bostadspolitik
för tillväxt i Västra Götaland. Mot bakgrund av bostadssituationen i
Stockholmsregionen förordas i motion 2004/05:N409 (fp) yrkande 23 en
reformering av bostadspolitiken. Enligt motion 2004/05:N239 (kd) yrkande
8 måste åtgärder vidtas för att minska produktionskostnaderna för
bostäder i Stockholmsregionen. Gemensamt för motionerna är att de förordar
en omläggning av bostadspolitiken med utgångspunkt i regionala förhållanden.
De åtgärder som förs fram ansluter dock till de förslag om en ny
bostadspolitik som läggs fram i övriga motioner från samma partier.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits beträffande utformningen
av bostadspolitiken vill utskottet anföra följande.
Utskottet har i det föregående ånyo ställt sig bakom det bostadspolitiska
mål som rikdagen lade fast 2002. Enligt utskottets mening bör sålunda
detta mål vara vägledande för de bostadspolitiska insatserna även
framgent. Detta övergripande mål ger dock inte svar på frågan hur
bostadspolitiken skall utformas eller vilka bostadspolitiska medel som skall
komma till användning. Det innebär att målet måste brytas ned på delmål
som i sin tur kan konkretiseras ytterligare.
De nu behandlade motionerna har alla till syfte att på olika sätt och
med delvis olika utgångspunkter ge riktlinjer för hur den framtida
bostadspolitiken bör utformas. Som utskottet uppfattar förslagen är det
inte fråga om att i detalj fastställa hur politiken skall bedrivas,
utan snarare att lägga fast de delmål som skall vara styrande för
politiken. De mer ingående övervägandena i sak som avser de olika åtgärder
som kortfattat förordas i motionerna redovisas av utskottet i andra
delar av detta betänkande samt i betänkanden inriktade på olika sakfrågor
inom bostadspolitiken.
Mot bakgrund av utskottets ställningstagande ovan när det gäller det
bostadspolitiska målet bör det betonas att bostadspolitiken inte kan
ses isolerad från andra viktiga politikområden. Utskottet vill därför,
nu liksom tidigare, understryka att det bostadspolitiska målet även
måste utgå från förutsättningen att bostadspolitiken skall utgöra en
bärande del i den generella välfärden. Det innebär att bostaden är en
social rättighet och därmed också en samhällelig rättighet. Av detta
följer att samhället även fortsättningsvis måste ta ett ansvar för att
trygga bostadsförsörjningen.
Det nu i korthet redovisade synsättet låter sig enligt utskottets mening
inte förenas med flera av motionsförslagen, som i stället bygger på
principen att det samhälleliga inflytandet liksom ansvaret bör minska.
Samtidigt är det utskottets bedömning att flera motionsförslag inte i
något avgörande avseende kan anses stå i motsatsförhållande till det
mål för bostadspolitiken som lagts fast. I dessa fall gäller frågan
därför hur målet bör preciseras. Mot bakgrund av de förslag som förs
fram i motionerna vill utskottet peka på att det bostadspolitiska målet,
nu liksom tidigare, preciseras på flera verksamhetsområden i
budgetpropositionen.
Det gäller bl.a. beträffande bostadsförsörjningen, där målet är att
verka för
lägre byggpriser och boendekostnader i bostäder med god kvalitet,
ökad nyproduktion av hyresbostäder i tillväxtregionerna som kan efterfrågas
av bredare hushållsgrupper,
utveckling av de allmännyttiga bostadsföretagen och andra icke-vinstdri-vande
upplåtelseformer samt
minskad segregation i boendet.
Även om det naturligtvis alltid finns skäl att överväga hur målet bör
preciseras har det enligt utskottets mening inte i motionerna visats
att riksdagen nu bör göra något nytt ställningstagande i detta avseende.
Utskottet är sålunda inte berett att med utgångspunkt i motionsförslagen
förorda att det på detta sätt preciserade målet för bostadsförsörjningen
frångås.
När det slutligen gäller frågan med vilka medel som de uppsatta målen
skall nås kan utskottet konstatera att skiljaktigheterna är stora.
Utskottet är mot denna bakgrund inte berett att ställa sig bakom de mera
konkreta förslag som läggs fram i flera av motionerna. Det finns mot
bakgrund härav inte anledning för riksdagen att nu göra nya tillkännagivanden
i dessa frågor.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda partimotionerna
2004/05:Bo235 (c) yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22, 2004/05:Bo248 (c) yrkande
1, 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 1 och 26 samt motionerna 2004/05:Bo249
(kd) yrkande 9, 2004/05:Bo301 (m) yrkandena 4 och 24, 2004/05:Bo306
(kd) yrkande 1, 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 1, 2004/05:N239 (kd) yrkande
8, 2004/05:N401 (fp) yrkande 9, 2004/05:N403 (fp, kd, m, c) yrkande 3
samt 2004/05:N409 (fp) yrkande 23.
Bostadspolitik för integration
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om en bostadspolitik för integration.

Jämför reservation 12 (m, fp, kd, c).

Förslag som alla syftar till att genom olika bostadspolitiska insatser
motverka segregation och främja integration förs fram i sex motioner.
Även om förslagen i och för sig uppvisar betydande olikheter har de det
gemensamt att de i första hand lyfter fram generella bostadspolitiska
åtgärder.
Bostadspolitiken har enligt partimotion 2004/05:Sf288 (fp) yrkande 9 en
central roll i integrationspolitiken då den kan bidra till att stärka
egenmakten i problemtyngda områden. Ett sätt att ge ett ökat egenansvar
och bryta utanförskap är att äga sin bostad. Möjligheterna att äga sin
bostad måste därför förbättras. I motionens yrkande 22 förordas dessutom
att omvandlingen till bostadsrätt skall underlättas.
För att underlätta integration måste bostadspolitiken enligt motion
2004/05:Bo303 (kd) yrkande 1 inriktas mot att skapa likvärdiga
förutsättningar för byggande och ägande av bostäder oavsett upplåtelseform
och storlek. Grundläggande för att nå detta mål är en kraftigt ökad
nyproduktion av bostäder.
Även i motion 2004/05:Sf365 (kd) yrkande 27 betonas att den mest kraftfulla
åtgärden för att motverka segregation är att se till att alla bostadsområden
har en blandad bebyggelse med flera olika upplåtelse- och bebyggelseformer.

Centerpartiet betonar i sin partimotion 2004/05:Bo235 yrkande 8 vikten
av mångfald i fråga om upplåtelseformer, bostadsstorlekar, avtalsmöjligheter
m.m. för att motverka segregation.
Vikten av mångfald betonas även i motion 2004/05:Sf360 (c) yrkande 15.
Enligt motionen måste planeringen av bostadsområden förändras för att
ge en mänskligare boendemiljö med större mångfald. Det innebär bl.a.
att olika hustyper och upplåtelseformer bör blandas - allt i syfte att
ge förutsättningar för integration.
I motion 2004/05:Bo315 (s) yrkande 1 förordas ett riksdagens tillkännagivande
till regeringen om behovet av en bostadspolitik för integration. Enligt
motionen innebär det bl.a. att kommunerna bör verka för att det vid
förtätningar och exploateringar tillkommer bostäder i de upplåtelseformer
som saknas i ett område. Som en ytterligare åtgärd för att få till stånd
ett mer integrerat boende föreslås dessutom i yrkande 4 att regeringen
bör pröva möjligheten att införa en form av statliga bolån för grupper
med lägre inkomster för att köpa bostadsrätt.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits om bostadspolitiska
åtgärder för att öka boendeintegrationen vill utskottet anföra följande.

Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för motionerna,
att segregation måste motverkas och integration främjas med alla de
medel som står till buds. Det måste var en självklarhet för hela samhället
att ta ett ansvar för att motverka segregationen. Strävandena att
åstadkomma integration får därför inte koncentreras till något eller några
områden, utan de måste omfatta alla samhällssektorer. Ett framgångsrikt
arbete mot segregation förutsätter mot den bakgrunden, som också framhålls
i motionerna, ett brett spektrum av åtgärder.
Även om utskottet i det föregående betonat vikten av andra insatser än
bostadspolitiska, får naturligtvis inte insatser på bostadsområdet
undervärderas. Det är därför viktigt att även synen på boendet präglas
av ett integrationsperspektiv. Denna uppfattning kommer också till
tydligt uttryck i det mål för bostadsförsörjningen som regeringen redovisar
i budgetpropositionen. I målet ingår sålunda att det skall bidra till
minskad segregation i boendet. En följd av detta är att frågan måste
ägnas stor uppmärksamhet såväl i den fysiska planeringen som i kommunernas
arbete med bostadsförsörjningsplaneringen i övrigt. Ett naturligt inslag
i detta arbete är att slå vakt om en blandning av upplåtelseformer. Det
gäller exempelvis att behålla ett utbud av hyresbostäder med rimliga
boendekostnader i områden som annars riskerar att snabbt få ett ensidigt
befolkningsunderlag.
En förutsättning för ett framgångsrikt integrationsarbete är att de
särskilda insatser som görs följs upp. Regeringen har också mot den
bakgrunden i regleringsbrevet för Boverket för budgetåret 2005 givit
verket två uppdrag som är avsedda att utgöra underlag i det fortsatta
arbetet med integration. Enligt regleringsbrevet skall Boverket
sålunda
belysa utvecklingen av integrationen/segregationen i landet och de
insatser som görs i utsatta bostadsområden i perspektivet av Habitatagendans
och den nationella storstadspolitikens målsättningar samt
utveckla lämpliga indikatorer för att följa upp integrationen/segregationen
i boendet i olika delar av landet. I denna del bör Boverket samråda med
Integrationsverket.
Sammanfattningsvis ser bostadsutskottet inte skäl att rikta några
invändningar mot de relativt allmänt formulerade synpunkter på vikten av
att verka för boendeintegration som förs fram i de aktuella motionerna.
Flera av förslagen är dessutom i lika hög grad inriktade mot
bostadspolitiken som sådan, förslag som utskottet tagit ställning till ovan.
Ett tillkännagivande till regeringen kan med denna utgångspunkt inte
anses tjäna något reellt syfte. Det torde stå utom allt tvivel att även
regeringen omfattar åsikten att segregationen i boendet måste motverkas
med bostadspolitiska och andra tillgängliga medel. Partimotionerna
2004/05:Bo235 yrkande 8 och 2004/05:S288 (fp) yrkandena 9 och 22 samt
motionerna 2004/05:Bo303 (kd) yrkande 1, 2004/05:Bo315 (s) yrkandena 1
och 4, 2004/05:Sf365 (kd) yrkande 27 och 2004/05:Sf360 (c) yrkande 15
avstyrks.
De bostadspolitiska frågornas behandling i regeringen
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om de bostadspolitiska frågornas
behandling i regeringen.
Jämför särskilt yttrande 6 (c).
Förslag om hur de bostadspolitiska frågorna bör behandlas i regeringen
förs fram i två motioner.
Regeringens nuvarande sammansättning, där huvuddelen av bostadsfrågorna
ligger i Finansdepartementet, visar enligt partimotion 2004/05:Bo235
(c) att regeringens intresse för bostadsfrågor är något bristfälligt.
Även om det enligt gängse ordning är statsministern som tillsätter
statsråd vore det enligt motionens yrkande 17 inte desto mindre positivt
om nästa regeringsombildning gav större tyngd åt de bostadspolitiska
frågorna.
Genom att bostads- och planeringsfrågorna handläggs på fyra departement
finns det enligt motion 2004/05:Bo244 (kd) ingen samordnad organisation
för att garantera och genomföra ett helhetsgrepp i dessa frågor. Ett
departement för frågor om bostadspolitiken, samhällsbyggandet och den
övergripande fysiska planeringen bör därför inrättas.
Sedan de nu behandlade motionerna väcktes har en regeringsombildning
genomförts. Genom ombildningen har bostadsfrågorna i vid mening tillförts
den nya samhällsbyggnadsministerns ansvarsområde. I avvaktan på en ny
departementsorganisation ansvarar sålunda samhällsbyggnadsministern
utöver plan- och byggfrågor i Miljödepartementet även för
bostadsförsörjningsfrågor, bostadsfinansiering och allmännyttiga bostadsföretag
i Finansdepartementet liksom för hyres- och bostadsrättsfrågor samt
frågor om förvärv och förvaltning av hyresfastigheter m.m. i
Justitiedepartementet.
Riksdagen har vid flera tidigare tillfällen haft att ta ställning till
förslag som avsett handläggningen av de bostadspolitiska frågorna i
regeringen. Förslagen har avvisats med hänvisning till att det enligt
regeringsformen är statsministern som tillsätter övriga statsråd och
regeringen som fördelar ärenden mellan departementen. Samtidigt har
dock bostadsutskottet i sina överväganden betonat vikten av att
bostadsfrågorna ges en sammanhållen behandling i regeringsarbetet.
Enligt utskottets mening innebär den ovan i korthet redovisade
regeringsombildningen att bostadsfrågorna nu fått den sammanhållna behandling
som motionärerna efterlyser och som även utskottet tidigare ansett
angelägen. Mot bakgrund härav och med hänsyn till att riksdagen bör vara
ytterst återhållsam med att uttala sig eller på annat sätt söka påverka
regeringen i fråga om hur den skall organisera sitt arbete bör något
tillkännagivande inte komma i fråga. Motionerna avstyrks sålunda.
Konkurrensen på byggmarknaden
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om konkurrensen på byggmarknaden.

Jämför reservation 13 (m, fp, kd, c).
I inte mindre än sju motioner förs det fram förslag som ur olika aspekter
tar upp frågor om konkurrensen på byggmarknaden.
Konkurrensen inom bygg- och byggmaterialsektorn skall enligt motion
2004/05:Bo301 (m) yrkande 12 främjas genom att goda förutsättningar
skapas för alla att konkurrera på lika villkor. Därför bör Konkurrensverket
ges en starkare ställning, reglerna om vad som är tillåten och otillåten
verksamhet enligt kommunallagen preciseras, kravet på konkurrensneutralitet
vid offentlig prissättning skärpas och möjligheterna att överklaga
offentlig näringsverksamhet förbättras.
Enligt Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 2 bör riksdagen
göra ett tillkännagivande till regeringen om behovet av skärpt konkurrens
på byggmarknaden. Som en viktig del i arbetet med att förbättra
konkurrensen bör Konkurrensverket få i uppdrag att följa upp
byggkostnadsdelegationens
arbete (yrkande 3), att följa upp konkurrensen avseende byggmaterial
(yrkande 13) samt att verka för fler utländska aktörer på den svenska
byggmarknaden (yrkande 14). För att ge förutsättningar för konkurrens
på lika villkor måste dessutom åtgärder vidtas mot svartarbete inom
byggbranschen bl.a. genom en "operation byggsanering" (yrkandena 4 och
15). Därutöver måste insatser till för att öka den kulturella mångfalden
i branschen (yrkande 6).
Behovet av förbättrad konkurrensbevakning av byggsektorn lyfts även
fram i motion 2004/05:Bo304 (kd) yrkande 7. Enligt motionen måste det
bli lättare för utländska aktörer att verka på den svenska marknaden.
Dessutom måste en gemensam europeisk standard för byggprodukter införas
och konkurrenslagstiftningen skärpas.
Det är enligt motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 15 viktigt att bryta
oligopolstrukturen inom byggsektorn. Konkurrensverket bör därför få en
tydligare uppgift att ägna byggkostnaderna extra uppmärksamhet. Samtidigt
måste marknaden öppnas för utländska aktörer.
Enligt Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235 (c) yrkande 11 måste de
politiskt betingade etableringskostnaderna för företag inom byggsektorn
minimeras - detta bl.a. för att underlätta för utländska aktörer att
verka på den svenska marknaden. En utredning för att se över frågan
måste därför tillsättas.
Mot bakgrund av det begränsade antalet tillverkare måste konkurrensen
på byggmaterialmarknaden enligt motion 2004/05:Bo275 (c) yrkande 4 ses
över.
Utskottet gör följande bedömning när det gäller konkurrensen på
byggmarknaden.
Det finns enligt utskottets mening all anledning att uppmärksamma frågor
om konkurrens på byggmarknaden och i bostadsbyggandet. Redan Byggkommissionen
ger i sitt betänkande Skärpning gubbar (SOU 2002:115) en bild av en
byggsektor med ett svagt konkurrenstryck - detta som en följd av en
branschstruktur med hög koncentration, vertikal integration och starka
inslag av korsvist ägande i kombination med problem som svag importkonkurrens
och inträdesbarriärer till marknaden. Samtidigt finns det i dag tecken
på att konkurrensen i vissa avseenden kan ha stärkts. Det gäller bl.a.
den ökade importen av byggmaterial. Sammantaget framstår dock bilden
av marknaden som till stora delar oförändrad.
Enligt utskottets mening finns det mot den nu beskrivna bakgrunden
anledning att på olika sätt försöka begränsa byggkostnaderna och därmed
också boendekostnaderna. Utskottet delar sålunda den oro för konkurrensen
på byggmarknaden som kommer till uttryck i motionerna. Utvecklingen av
byggkostnaderna är utan tvekan en av de viktigaste bostadspolitiska
frågorna när det gäller att åstadkomma ett nytillskott av bostäder med
rimliga boendekostnader. Frågan måste därför ges ökad uppmärksamhet
genom att den lyfts fram på den politiska agendan.
På ett övergripande plan är detta också fallet. Av budgetpropositionen
(volym 10 utg.omr. 18 s. 18) framgår att ett av de sex områden som
prioriteras i regeringens arbete inom ramen för det övergripande målet
för politikområdet bostadspolitik är
en effektiv byggsektor i konkurrens  som bl.a. beaktar bostadskonsumenternas
intressen av sunda och ändamålsenliga bostäder av god kvalitet till
rimliga kostnader. En angelägen åtgärd för att uppnå målet om sunda och
ändamålsenliga bostäder av god kvalitet till rimlig kostnad är en väl
fungerande byggsektor med ansvarstagande aktörer. Det är en
samhällsangelägenhet att byggsektorn fungerar optimalt.
Dessutom är ett av de delmål som satts upp för verksamhetsområdet
Bostadsförsörjning att verka för lägre byggpriser och boendekostnader med
god kvalitet.
Bland de insatser som vidtagits för att uppnå målen ingår det inom
Boverket inrättade Byggkostnadsforum, som bl.a. har till uppgift att
främja utvecklingsarbete, innovationer och kostnadseffektiva
produktionsprocesser. Även den byggsamordnare som regeringen nu tillsatt har
till uppgift att tillsammans med företrädare för bygg-, fastighets- och
anläggningssektorerna bygga upp och samordna ett utvecklingsprogram för
sektorn. Den offentliga sektorn har tillsammans med övriga intressenter
ett gemensamt intresse för att öka kvalitet, kompetens, konkurrens och
attraktivitet i bygg-, fastighets- och anläggningssektorerna.
Det bör vidare understrykas att byggområdet redan är ett prioriterat
område för Konkurrensverket. Myndigheten har också genomfört ett flertal
utredningar och granskningar som riktats mot byggsektorn både i form av
regeringsuppdrag och på eget initiativ. Konkurrensverket har också som
en central uppgift att tillämpa konkurrenslagen och följa lagens
efterlevnad.
På det internationella planet har det bl.a. under Nordiska rådet genomförts
ett projekt för att öka utbytet inom byggsektorn mellan de nordiska
länderna och mellan Norden, Baltikum och Polen. En förbättrad konkurrens
inom regionen skapar möjligheter till lägre bygg- och boendekostnader.
Projektet inriktas på tre områden, dels konsekvenserna av nationella
regelverk, dels arbetskraftens rörlighet och dels bättre kunskaper om
hur marknaden kan utvecklas. Inom ramen för projektet har helt nyligen
en handlingsplan lagts fram som tydliggör hindren och föreslår åtgärder
för att eliminera dem. Med anledning av detta arbete har också de
nordiska bostadsministrarna tillsammans med bostadsministrarna i Estland,
Lettland och Polen skrivit under en deklaration om ökat utbyte inom
byggsektorn mellan länder i den nordliga dimensionens region (Increased
exchange in the building sector between countries in the Northern
Dimension region). Avsikten med deklarationen är att under perioden
2005-2007 genomföra den framlagda handlingsplanen.
Utskottets kortfattade redovisning ovan visar att en rad åtgärder redan
har vidtagits i syfte att på olika sätt stärka konkurrensen på byggmarknaden.
Det kan naturligtvis alltid hävdas att åtgärderna ur någon aspekt är
otillräckliga, men de nu behandlade motionerna ger inte utskottet
underlag att nu förorda ytterligare insatser på området. I väsentliga
avseenden kan motionerna dessutom anses vara tillgodosedda genom de
åtgärder som redan vidtagits. Detta ställningstagande innebär dock inte
att utskottet på något sätt utesluter att nya eller till sin inriktning
förändrade insatser kan behöva vidtas framöver. Samtidigt måste krav
också ställas på att de inom byggsektorn verksamma agerar för en stärkt
och mer öppen konkurrens.
Avslutningsvis vill utskottet erinra om det tydliga uttryck som regeringen
givit för att det är en prioriterad inriktning i bostadspolitiken att
verka för en effektiv byggsektor som verkar på en byggmarknad i konkurrens.
Det kan därför förutsättas att regeringen fortsatt kommer att ha sin
uppmärksamhet riktad på dessa frågor och att ytterligare åtgärder kommer
att vidtas om så visar sig nödvändigt.
Utskottet avstyrker med hänvisning till det nu anförda partimotionerna
2004/05:Bo235 (c) yrkande 11 och 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 2-6 och
13-15 samt motionerna 2004/05:Bo275 (c) yrkande 4, 2004/05:Bo301 (m)
yrkande 12, 2004/05:Bo304 (kd) yrkande 7 och 2004/05:Bo306 (kd) yrkande
15.
Bemyndigande för verksamheten vid Byggkostnadsforum
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör godkänna utskottets förslag om ett bemyndigande för
verksamheten vid Byggkostnadsforum.
Jämför reservation 14 (m, fp, kd, c) och särskilt yttrande 7 (m, fp, kd,
c).
Bostadsutskottet har i avsnittet om anslagsfördelningen inom utgiftsområde
18 budgetåret 2005 tillstyrkt regeringens förslag om ett anslag för
verksamheten vid Byggkostnadsforum. Detta anslag finansierar kostnaderna
för administration av Byggkostnadsforums verksamhet och byggsamordnaren.
Anslaget finansierar även stöd till pilotprojekt som syftar till att
långsiktigt sänka kostnaderna för de boende och samtidigt främja en
hållbar utveckling, vilket innefattar resurs- och kostnadseffektivitet
under byggnaders livslängd.
Regeringen har i budgetpropositionen redovisat sin avsikt att vidga
användningen av medel från anslaget till andra upplåtelseformer än
hyresrätt, som arbetslokaler eller lokaler dit allmänheten har tillträde,
exempelvis skolor och vårdlokaler. Genom denna vidgning ges möjlighet
att få insyn i och erfarenheter från andra typer av projekt, som kan
användas för den huvudsakliga målgruppen. Byggprojekt sträcker sig ofta
över en längre tidsperiod där projekteringen görs ett år medan själva
bygget genomförs under ett senare år eller ibland under flera senare år.
Det förekommer pilotprojekt där den del av projektet som är intressant
att stödja genomförs senare än det år som ansökan behandlas av
Byggkostnadsforum. Detta kan särskilt bli aktuellt vid större offentliga
projekt. För att kunna få bästa möjliga utväxling av insatsen är det
betydelsefullt att underlätta stöd för pilotprojekt som genomförs med
längre tidsperspektiv. Utskottet har erfarit att en sådan utgångspunkt
för verksamheten vid Byggkostnadsforum skulle underlättas om det är
möjligt att fatta beslut om åtaganden som kan komma att medföra
utbetalningar även efter det närmast kommande budgetåret.
Mot den redovisade bakgrunden anser utskottet det finnas skäl att för
Byggkostnadsforum tillämpa en ordning med bemyndigande för regeringen
motsvarande den som redan gäller för bl.a. anslag 31:11 Investeringsbidrag
för anordnande av hyresbostäder. Med utnyttjande av sin initiativrätt
enligt 3 kap. 7 § riksdagsordningen föreslår utskottet därför att
riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för anslag 31:1 Byggkostnadsforum
m.m. ingå åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför
utbetalningar på högst 36 miljoner kronor efter 2005.

Byggande på statlig mark
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om byggande på statlig mark.
Jämför reservation 15 (fp, c).
En del av statens mark skulle enligt Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310
yrkande 8 kunna användas för bostadsbyggande där krav på högsta möjliga
avkastning inte ställs. Samtidigt måste en utvärdering göras av hur
förvaltning och försäljning av statlig mark påverkat prisutvecklingen
på mark i bristorter. Konkurrensverket bör även ges i uppdrag att följa
upp om s.k. utvecklingsbolag, där staten och stora byggjättar äger
vardera 50 %, påverkat konkurrensen. Försäljning av statlig mark får
enligt motionens yrkande 9 inte göra att konkurrensförhållandena snedvrids.

Enligt motion 2004/05:Bo315 (s) yrkande 5 bör regeringen ge de statliga
fastighetsbolagen i uppdrag att bli mer aktiva när det gäller statlig
markpolitik - detta för att göra ytterligare statlig mark tillgänglig
för nybyggnation.
Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för förslagen i
motionerna - att användningen av statlig mark kan vara ett sätt att få
till stånd ett erforderligt bostadsbyggande. Flera åtgärder har också
mot denna bakgrund vidtagits för att se över det statliga markinnehavet.
Som framgår av redovisningen i budgetpropositionen (volym 10 utg.omr.
18 s. 22) har en arbetsgrupp inom Regeringskansliet i uppdrag att
undersöka hur statligt ägd mark skulle kunna användas för en ökad
bostadsproduktion i Stockholmsregionen. Under gruppens arbete har ett antal
goda exempel på hur statliga markägare eller förvaltare kan agera för
att främja byggandet av bostäder studerats. Det gäller bl.a.
Fortifikationsverket, som tillsammans med Vaxholms kommun driver ett arbete
för att åstadkomma förutsättningar för bostadsbyggande på den mark på
västra Rindö som inte längre behövs för Försvarsmaktens utveckling samt
Vasallen AB, som i ett nära samarbete med Botkyrka kommun och PEAB
omvandlar det före detta flygfältet i Tullinge till ett bostads- och
arbetsplatsområde med varierad och innehållsrik bebyggelse. Av redovisningen
framgår att arbetsgruppen avser att slutföra sitt uppdrag under hösten
2004.
Det är utskottets uppfattning att det pågående arbetet bör kunna ge
förutsättningar för att statlig mark skall kunna bli tillgänglig för
bostadsbyggande. Huruvida denna mark sedan också kommer att användas
för detta ändamål är emellertid i första hand en fråga för berörda
kommuner. Även om staten är markägare är det inte avsikten att staten
skall träda in i kommunens ställe när det gäller ansvaret för
bostadsförsörjningen. I den mån det finns ett kommunalt behov och intresse av
att använda den mark som frigörs för bostadsbebyggelse torde denna fråga
därför i första hand få aktualiseras i kontakter mellan markägaren staten
och kommunen.
Mot den nu beskrivna bakgrunden är inte utskottet berett att förorda
ytterligare insatser när det gäller statlig mark för bostadsbyggande.
I den mån partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 8 och 9 samt motion
2004/05:Bo315 (s) yrkande 5 inte kan anses tillgodosedda redan genom
vidtagna åtgärder avstyrks de av utskottet.
Infrastruktur som förutsättning för bostadsbyggande
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om infrastruktur som förutsättning
för bostadsbyggande.
Jämför reservation 16 (m, fp, kd, c).
Med ett förbättrat vägnät blir det enligt motion 2004/05:Bo301 (m)
yrkande 8 möjligt att skapa fler attraktiva bostadsområden utanför
stadskärnorna. För att utveckla Stockholmsregionen är det därför nödvändigt
att satsa på kring- och tillfartsleder samt på kollektivtrafiken för
att ytterligare bostäder skall kunna byggas.
Även i Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 23 framhålls
behovet av infrastruktursatsningar för att få till stånd ett ökat
bostadsbyggande. Regering och riksdag behöver därför fatta långsiktiga
beslut angående infrastrukturfinansiering. Enligt motionen leder en
samplanering av infrastruktur och bostäder till ett ökat byggande i
attraktiva områden.
Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motionerna -
att satsningar på infrastruktur utgör en viktig förutsättning för ett
ökat bostadsbyggande i våra tillväxtområden. Det är också en fråga som
såväl riksdag som regering ägnat stor uppmärksamhet. Behovet av
infrastruktursatsningar är således väl känt. Samtidigt har naturligtvis
även kommunerna ett betydande ansvar när det gäller att skapa en god
infrastruktur. Det finns enligt utskottets mening mot bakgrund härav
inte tillräckliga skäl att nu göra ett uttalande i allmänna termer om
behovet av infrastruktursatsningar. Det får förutsättas att frågorna
även utan ett sådant uttalande kommer att ägnas stor uppmärksamhet.
Partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 23 samt motion 2004/05:Bo301 (m)
yrkande 8 avstyrks sålunda.

Övriga frågor avseende bostadsbyggandet
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
kvinnor i byggbranschen, jämför reservationerna 17 (m) och 18 (fp),
åtgärder för att vitalisera byggsektorn, jämför reservation 19 (c),
styrning av medel för marksanering till bostadsbyggande, jamför reservation
20 (v),
åtgärder för ökat underhåll, jämför reservation 21 (c).


Kvinnor i byggbranschen
I Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 5 framhålls att den
svenska byggbranschen är mycket mansdominerad. Enligt motionen är det
dock möjligt för kvinnor att verka också i denna bransch, om det skapas
förutsättningar för detta. Även om byggbranschen har ett huvudansvar
för att öka kvinnors möjligheter kan regering och riksdag bidra genom
att med olika metoder belysa, stimulera och bevaka utvecklingen. Det
handlar bl.a. om att ta fram nyckeltal och bidra till kunskapsöverföring
och kunskapsspridning. Enligt förslaget bör också Boverket få ett uppdrag
med denna inriktning.
Utskottet delar till fullo motionärernas uppfattning om värdet och vikten
av att mansdominansen i byggsektorn bryts genom att kvinnor ges möjlighet
och förutsättningar att arbeta på lika villkor också i denna bransch.
Utskottet delar även uppfattningen att det i första hand är branschens
eget ansvar att åstadkomma denna förändring. Samtidigt är det naturligtvis
också ett samhälleligt ansvar att verka för jämställdhet inom alla
samhällssektorer och branscher. Samhället tar också detta ansvar genom
en rad generella åtgärder. Utskottet vill här bara erinra om lagstiftningen
på jämställdhetsområdet och om Jämställdhetsombudsmannens verksamhet.
Det hindrar dock inte att det också erfordras riktade insatser som är
avsedda att förbättra jämställdheten inom mer begränsade områden. Det
är mot den bakgrunden som den av regeringen nyligen tillsatte
byggsamordnarens uppdrag även omfattar frågor om jämställdhet. I samordnarens
uppgifter ingår sålunda att beakta bl.a. den ojämna könsfördelning som
råder bland anställda i byggsektorn och att verka för att en mer jämn
fördelning kan komma till stånd.
Som framgår av redovisningen ovan har redan åtgärder vidtagits med den
inriktning som förordas i motionen. Ett tillkännagivande i enlighet med
motionsförslaget bör därför kunna undvaras.
Åtgärder för att vitalisera byggsektorn
Enligt motion 2004/05:Bo206 (c) bör regeringen dels vidta åtgärder för
att vitalisera byggsektorn (yrkande 1), dels initiera en dialog mellan
byggbranschens parter (yrkande 2). Dialogen bör enligt förslaget syfta
till att uppnå en effektivare byggarbetsmarknad där inte den fackliga
tillhörigheten nödvändigtvis skall styra kollektivavtalsområdet.
Den byggsamordnare som nu tillsatts har bl.a. till uppgift att tillsammans
med företrädare för bygg-, fastighets- och anläggningssektorerna bygga
upp och samordna ett utvecklingsprogram för sektorn. Uppgiften grundas
bl.a. på uppfattningen att den offentliga sektorn tillsammans med övriga
intressenter har ett gemensamt intresse av att öka kvalitet, kompetens,
konkurrens och attraktivitet i bygg-, fastighets- och anläggningssektorerna.
Enligt utskottets uppfattning svarar byggsamordnarens uppdrag i denna
del väl mot de krav på dialog med byggsektorn m.m. som förs fram i
motionen. Ett tillkännagivande i enlighet med motionsförslaget bör därmed
kunna undvaras.
Styrningen av medel för marksanering till bostadsbyggande
I budgetpropositionen under utgiftsområde 20 finns uppfört anslaget
34:4 Sanering och återställning av förorenade områden. Medlen på anslaget
disponeras av Naturvårdsverket, som får använda dem för att åtgärda ur
risksynpunkt särskilt angelägna saneringsobjekt samt till eventuella
akuta saneringsinsatser. Avgörande för användningen är sålunda den risk
ett område utgör ur miljösynpunkt.
För att öka bostadsbyggandet bör Boverket enligt motion 2004/05:Bo240
(v) yrkande 4 få möjlighet att påverka hur medlen för marksanering
används. Det kan enligt förslaget ske antingen genom att verket disponerar
ett eget anslag eller genom samråd med Naturvårdsverket vid fördelningen
av medel från det nuvarande anslaget.
Vid behandlingen av ett motsvarande förslag under föregående riksmöte
uttalade utskottet (bet. 2003/04:BoU1 s. 51) följande.
Det finns även enligt utskottets mening anledning att genom insatser av
olika karaktär och omfattning undanröja de hinder för ett ökat
bostadsbyggande som kan finnas på vissa orter. Sådana insatser måste dock
alltid vägas mot andra mål för samhällsutvecklingen. Som framgår av den
kortfattade redovisningen ovan disponeras anslaget till marksanering
för att åtgärda ur risksynpunkt särskilt angelägna saneringsobjekt samt
till eventuella akuta saneringsinsatser. Anslaget är sålunda primärt
avsett att svara mot viktiga miljöskyddsmål. Utskottet vill mot den
bakgrunden erinra om att även det bostadspolitiska målet innebär att en
ekologiskt hållbar utveckling skall vara grund för verksamheten också
vid planering och byggande. Det framstår enligt utskottets mening därför
inte som lämpligt att ett i och för sig angeläget mål om ett ökat
bostadsbyggande sätts före målet om en ekologiskt hållbar utveckling.
Avgörande för användningen av medlen för marksanering bör sålunda även
fortsättningsvis vara den risk ett område utgör ur miljösynpunkt.
Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt att medlen för marksanering
bör användas i de områden som utgör den ur miljösynpunkt största risken.
Motion 2004/05:Bo240 (v) yrkande 4 avstyrks sålunda.
Åtgärder för ett ökat underhåll
Enligt Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235 yrkande 3 måste åtgärder
vidtas för att lösa problemen med det s.k. underhållsberget. En samlad
översyn måste därför göras av skatteregler, hyressättning och regelverk
i syfte att dels dokumentera behovet av underhåll, dels säkerställa de
ekonomiska villkoren för underhållet av våra bostäder.
Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att bostadsbeståndet
vårdas och underhålls. Det finns därför anledning att ägna dessa frågor
särskild uppmärksamhet. Det innebär bl.a. att det från tid till annan
kan finnas behov av olika insatser som avser underhållet av bostadsbeståndet.
Ett exempel på detta utgör det s.k. ROT-avdrag som riksdagen nyligen
beslutat om och som avser reparation och om- och tillbyggnader som utförs
under perioden den 15 april 2004-den 30 juni 2005. Utskottet är dock
inte berett att förorda en översyn med den inriktning som förordas i
motionen. Motionen avstyrks sålunda.
Bostadsfinansiering
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
en ny bostadsfinansiering, jämför reservationerna 22 (m), 23 (fp, c),
24 (kd) och 25 (v),
bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster, jämför reservationerna
26 (m), 27 (kd) och 28 (fp) samt särskilt yttrande 8 (c),
bostadsfinansiering på landsbygden, jämför reservationerna 29 (m) och
30 (c),
kreditgaranti för kooperativ hyresrättsförening, jämför reservation
31 (m),
investeringar för trygghet i boendet,
bosparande.


Inledning
Det bostadspolitiska ansvaret har sedan lång tid varit så fördelat att
staten i huvudsak svarat för besluten om de rättsliga och finansiella
förutsättningarna medan kommunerna svarat för det praktiska genomförandet
av de åtgärder som krävts för att trygga en god bostadsförsörjning.
Under det senaste decenniet har statens huvudsakliga finansiella instrument
för bostadssektorn bestått i räntebidrag för ny- och ombyggnad enligt
det regelsystem som trädde i kraft år 1993 och i statliga kreditgarantier
för lån till bostadsinvesteringar. Därutöver har vissa tillfälliga
stödformer kommit till användning. För närvarande kan tidsbegränsat stöd
till bostadsbyggande utgå i form av investeringsbidrag till hyresbostäder
samt investeringsstimulans genom skattekreditering. Även för den statliga
kreditgarantin tillämpas för närvarande vissa tidsbegränsade regler. De
tidsbegränsade delarna av den statliga bostadsfinansieringen gäller
till utgången av år 2006.
Bostadsutskottet har i föregående avsnitt om anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18 budgetåret 2005 tagit ställning till sådana förslag om
bostadsfinansieringen som bedömts innebära en budgetpåverkan redan under
nästkommande budgetår. Det gäller bl.a. förslag om omedelbara förändringar
i räntebidragssystemet och om avveckling av investeringsbidraget för
hyresbostäder. I detta avsnitt tar utskottet upp övriga förslag om
bostadsfinansieringen. Utskottet inleder med att ta upp motionsförslag
om mer övergripande förändringar i formerna för bostadsfinansieringen.
Därefter behandlas vissa förslag om mer riktade åtgärder inom
bostadsfinansieringen.
En ny bostadsfinansiering
Det bör inledningsvis påpekas att de motionsförslag som behandlas i
detta avsnitt inte ger en fullständig bild av vilka förändringar som
respektive parti förordar i bostadsfinansieringen. Vissa förslag har
som nämnts redan behandlats i anslagsavsnittet och andra förslag, bl.a.
avseende den s.k. investeringsstimulansen, kan vara så utformade att
de i budgetberedningssammanhang skall behandlas av finansutskottet eller
skatteutskottet. Det gäller även förslag om förändringar i beskattningen
av byggande och boende.
I motion 2004/05:Bo240 (v) yrkandena 2 och 5 föreslås att riksdagen i
ett tillkännagivande skall begära att dagens stöd för nyproduktion
respektive ombyggnad av hyresbostäder skall ersättas med ett villkorat
investeringsstöd. Bakgrunden till förslagen anges vara att värdet av
nyproduktions- och ombyggnadsstödet i form av räntebidrag har urholkats
och att de två investeringsstöden för nyproduktion är tidsbegränsade
till utgången av år 2006. Det förordade investeringsstödet för nyproduktion
av hyresrätter föreslås innehålla villkor om högsta möjliga hyresnivå
och ett krav på att hyrorna är framförhandlade i förväg. Investeringsstödet
för ombyggnad av hyresrätter skall vara förenat med villkor om i förväg
förhandlade hyror samt tydliga miljökrav.
Enligt motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 6 bör riksdagen i ett
tillkännagivande framhålla att bostadssubventioner är kontraproduktiva och
därför bör avskaffas i takt med att skattetrycket på byggande och
byggnation sänks. Motionärerna anför att regleringar och särlösningar
måste avskaffas och att skattereglerna måste ansluta till samma regler
som gäller för övriga investeringar. Kreditmarknaden bör få utveckla
olika finansieringslösningar för bostadssektorn utan statlig inblandning.

I motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 10 föreslås riksdagen göra ett
tillkännagivande om att varken räntebidrag eller statlig fastighetsskatt
bör utgå för bostäder. Ett första steg kan tas genom att inga nya
räntebidrag beviljas. Som ett ytterligare steg i omläggningen av det
statliga stödet för bostadsbyggande föreslås i motionens yrkande 8 att
riksdagen beslutar avveckla den tillfälliga investeringsstimulansen
till hyres- och studentbostäder. Motionärerna föreslår att regeringen
i stället inom EU verkar för att det skall bli möjligt att sänka byggmomsen.
I avvaktan på att detta skall bli möjligt anser man att ett system med
en mer generellt utformad skattereduktion motsvarande en halverad
byggmoms bör införas.
Folkpartiet anför i sin partimotion 2004/05:Bo310 att användningen av
kortsiktiga stödformer, ofta förknippade med omfattande regelverk, visat
sig vara en misslyckad metod att lösa bostadsbristen. I yrkande 16
framhålls att dessa subventioner i form av skattekrediteringar och
investeringsbidrag bör avvecklas och att byggandet i stället bör stimuleras
genom en reformerad hyressättning, sänkt fastighetsskatt och ett flertal
andra åtgärder. Enligt motionen bör även det statliga finansieringssystemets
effekter utredas, inte minst i ett internationellt perspektiv. I motionens
yrkanden 28 och 29 föreslås att en utredning genomförs om statens roll
inom finansieringssystemen för bostadsbyggande och boende respektive om
räntebidragssystemets framtida utformning.
Enligt motion 2004/05:Bo312 (s) bör en översyn av bostadsfinansieringen
genomföras med inriktning på att villkoren för stöd till byggande av
hyresrätter måste förbättras. Motionärerna anför att hyresrätten utvecklats
till att vara den dyraste upplåtelseformen och att en bättre balans
mellan olika boendeformer därför måste beaktas i översynen.
Slutligen tas i detta avsnitt även upp ett förslag om en förändring
inom ramen för det nuvarande räntebidragssystemet. I motion 2004/05:Bo268
(s) föreslås att räntebidrag bör kunna utgå vid ombyggnad av bostads-
och hyresrättslägenheter belägna i en- och tvåbostadshus. Enligt gällande
regler lämnas inte bidrag till ombyggnad av denna hustyp.
Bostadsutskottet anför följande med anledning av motionsförslagen om
nya former för bostadsfinansieringen.
Behovet av förändringar såväl i räntebidragssystemet som i bostadsfinansieringen
i övrigt har övervägts i olika sammanhang sedan år 1993 när den senaste
mer grundläggande förändringen genomfördes. Flera utredningar har
därefter tagit upp denna fråga och lämnat förslag med olika utgångspunkter.
Vissa förändringar i villkoren för räntebidrag har genomförts men
systemet kvarstår till sin grundkonstruktion. De omfattande problemen på
bostadsmarknaden under 1990-talet, som bl.a. resulterade i en otillräcklig
bostadsproduktion på många orter, medförde emellertid ett behov av
riktade och tillfälliga insatser som kunde komplettera räntebidragssystemet.
I dagsläget utgör investeringsbidragen till hyresrätter och
investeringsstimulansen genom skattekreditering till små hyresrätter och
studentbostäder sådana riktade och tidsbegränsade komplement till
räntebidragssystemet.
Bostadsutskottet anser att läget på bostadsmarknaden under senare år
nödvändiggjort denna typ av kompletterande och tillfälliga insatser. I
detta läge har behovet av en mer permanent förändring av statens
bostadsfinansieringsinsatser delvis fått stå tillbaka för beslut som kan
få snabbt genomslag. Behovet av att ta ställning till räntebidragssystemets
framtid kvarstår emellertid. Vidare gäller att de riktade investeringsstöd
som kompletterar räntebidragssystemet upphör i och med utgången av år
2006, liksom de förbättrade villkor för statlig kreditgaranti som trädde
i kraft våren 2004.
Det finns således flera skäl att nu börja diskutera formerna för den
framtida bostadsfinansieringen. Utgångspunkten bör vara att beslut i
frågan kan fattas i god tid innan de tillfälliga stödformerna upphör
att gälla. Innan beslut kan fattas i en så grundläggande fråga behöver
emellertid en ingående analys genomföras av de nuvarande formerna för
statligt stöd till bostadsfinansieringen. Det framgår av budgetpropositionen
att regeringen redan arbetar utifrån dessa förutsättningar. Regeringen
har således uppdragit åt Boverket att utvärdera de statliga insatserna
för att öka bostadsbyggandet under de senaste åren. Uppdraget skall
redovisas vid utgången av 2004. Vidare har inom Regeringskansliet
tillsatts en arbetsgrupp med uppgift att genomföra en genomlysning av det
nuvarande systemet för bostadsfinansiering, bostadssubventioner och
bostadsmarknadens kapitalförsörjning. Arbetsgruppen skall även lämna
förslag till vilken framtida roll staten bör ha i detta system och att
utarbeta ett förslag till den närmare utformningen av systemet. Uppdraget
skall redovisas senast den 30 april 2005.
Bostadsutskottet kan således konstatera att åtminstone förslagen i
fp-motionen om en utredning om det statliga finansieringssystemets
effekter samt om statens roll i bostadsfinansieringen får anses vara väl
tillgodosedda. Vad gäller flertalet av de övriga motionsförslagen torde
gälla att de närmast får ses som en markering av i vilka avseenden som
motionärerna anser att statens engagemang i bostadsfinansieringen bör
förändras. Det är således inte fråga om några färdiga förslag om formerna
för den framtida bostadsfinansieringen. Utskottet anser för sin del att
det i dagsläget, under pågående utvärdering och utredningsinsatser,
vore oklokt att låsa sig för en viss lösning men vill ändå kort kommentera
några av motionsförslagen.
Förslaget i m-motionen innebär att i princip samtliga bostadssubventioner
bör avskaffas. Det är även innebörden i de anslagsförslag från samma
parti som utskottet behandlat i avsnittet om anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18. Motionärerna anför att de avvecklade subventionerna
kommer att kompenseras genom olika skatteåtgärder. Enligt utskottets
uppfattning skulle en sådan omläggning riskera grunderna för den socialt
inriktade bostadspolitik som bedrivits i Sverige under lång tid och
kunna leda till ökad segregering och bostadsbrist. Utskottet gör
bedömningen att det även efter 2006 kommer att krävas ett statligt engagemang
inom bostadsfinansieringen. Det kan noteras att detta även tycks vara
en utgångspunkt i motionerna från övriga partier.
Vad gäller de synpunkter som framförs i motionerna om räntebidragssystemet
kan det erinras om att bostadsutskottet vid flera tidigare tillfällen
påtalat behovet av förändringar i detta system. Räntebidragen har delvis
visat sig vara ett otillräckligt instrument för att komma till rätta
med de obalanser som uppstått på bostadsmarknaden. Vidare innebär
räntebidragssystemets nuvarande utformning att skillnader i statligt stöd
mellan fastigheter byggda före och efter det att nuvarande regler trädde
i kraft blir bestående. Slutligen innebär systemets konstruktion att de
statliga utgifterna för räntebidragen i princip ökar årligen. Det får
emellertid förutsättas att dessa problem är centrala i de överväganden
om en förändrad bostadsfinansiering som regeringen initierat.
Bostadsutskottet anser sammanfattningsvis att det finns anledning att
överväga hur ett långsiktigt statligt engagemang vad gäller
bostadsfinansieringen skall utformas för att ge goda förutsättningar både för
en stabil och tillräcklig nyproduktion och för en nödvändig förnyelse
av bostadsbeståndet. Däremot är utskottet i dag inte berett att ta
ställning till vilka förändringar som kan bli aktuella. Det är således
inte rimligt att nu binda upp det nyligen inledda utredningsarbetet
vare sig med direktiv om vilka förändringar inom ramen för systemet som
bör eftersträvas eller med uttalanden om att systemet helt bör avvecklas
och ersättas med andra insatser.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2004/05:Bo240
(v) yrkandena 2 och 5, 2004/05:Bo268 (s), 2004/05:Bo301 (m) yrkande 6,
2004/05:Bo306 (kd) yrkandena 8 och 10, 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 16,
28 och 29 samt 2004/05:Bo312 (s).
Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster
Bostadsutskottet tar i detta avsnitt upp en motion med delvis annan
inriktning än de ovan behandlade förslagen om generella förändringar i
systemet för bostadsfinansiering.
I motion 2004/05:Bo249 (kd) lämnas ett antal förslag med syfte att
underlätta för hushåll med låga inkomster att äga sin bostad. Det framhålls
att ett grundläggande motiv för att vidta åtgärder med denna inriktning
är att ett eget ägande i allmänhet leder till lägre kostnader för
fastighetsförvaltning och därmed till ett billigare boende. Som bakgrund
till förslagen erinras om att statliga egnahemslån inriktade på mindre
bemedlade familjer funnits i Sverige fram till 1949. Motionärerna menar
att de socialdemokratiskt ledda regeringarna därefter har gjort en
koppling mellan en social bostadspolitik och hyresbostäder som är
anmärkningsvärd sett ur ett internationellt perspektiv.
Yrkande 1 i motionen innebär att riksdagen skall begära att regeringen
utreder hur förutsättningarna att äga sin bostad kan förbättras för
hushåll med låga inkomster med hjälp av bostadspolitiska medel.
Inriktningen på den förordade utredningen förtydligas i fem yrkanden.
Ett regelverk för bosparande bör utformas (yrkande 2). Det behöver
övervägas vilka som skall få öppna bosparkonton, eventuella begränsningar
vad gäller inkomst m.m. och hur sparkapitalet skall få användas. Bosparande
bör i viss omfattning undantas vid beräkning av den bidragsgrundande
inkomsten i olika bidragssystem. Vidare föreslås att en översyn görs av
möjligheten att införa ett system med hyrköp i samband med nybyggnation
(yrkande 3). Statens bostadskreditnämnd bör ges i uppdrag att utreda
villkoren för en statlig kreditgaranti för bostadslån till hushåll med
låga inkomster (yrkande 4). Det bör utredas om staten kan tillhandahålla
ett instrument som gör att hushåll kan "signalera" sin förmåga att sköta
hushållsekonomin och därmed lättare erhålla högre lån (yrkande 5). För
att ge de aktuella hushållen en bättre trygghet i samband med husköp
bör möjligheten att införa en statlig försäkring mot prisfall och ökade
boendekostnader övervägas (yrkande 6).
Bostadsutskottet skall inte här närmare kommentera den historieskrivning
som bildar bakgrund för förslagen men vill ändå erinra om att de mer
generellt inriktade bostadssubventioner som tillämpades under senare
delen av 1900-talet även innebar att hushåll med relativt begränsade
inkomster kunde skaffa ett ägt småhus. Den fråga som motionärerna lyfter
fram är emellertid om det i ett delvis nytt system för det statliga
engagemanget för bostadsfinansiering bör ingå ett stöd särskilt inriktat
på bostadsägande för hushåll med låga inkomster.
Utskottet ser givetvis positivt på om även hushåll med begränsade
inkomster i möjligaste mån har möjlighet att välja boende och upplåtelseform
utifrån egna önskemål och behov. Denna möjlighet är i dag starkt beroende
av prisbilden och utbudet på respektive ort. I vissa delar av landet
har sannolikt flertalet hushåll med fast inkomst möjlighet att välja
att själv äga sin bostad. På dessa orter är det i stället möjligheten
till försörjning med tillräcklig inkomst som är det stora problemet. I
storstadsregionerna och på andra orter med hög prisnivå kräver ett
bostadsköp däremot en skuldsättning som kan innebära stora risker för
det enskilda hushållet. Detta förhållande visas också i den aktuella
motionen genom att förslagen till stor del är inriktade på olika metoder
att låta staten överta dessa risker. Det kan ifrågasättas om det begränsade
utrymme som finns för statliga insatser inom bostadssektorn skall
användas på detta sätt.
Utskottet ställer sig således tveksamt till ett stödsystem med den i
motionen förordade inriktningen. Under lång tid har det riktade stödet
till hushåll med låga inkomster kanaliserats genom bostadsbidragen. I
övrigt har stöden varit generella i den bemärkelsen att de inte utgått
från vilka hushåll som bor eller kommer att bo i de bostäder som erhållit
stöd. Undantagen från denna princip har gällt vissa former av kategoriboende
som exempelvis stödet för studentbostäder. Med tanke på det pågående
utredningsarbetet om statens roll i bostadsfinansieringen vill emellertid
inte utskottet utesluta att det i detta sammanhang kan bli aktuellt att
pröva några av de tankar som förs fram i motionen. Överväganden i
närliggande frågor kommer också att bli aktuella i samband med redan
beslutade insatser avseende förutsättningarna för unga hushåll att
förvärva eller hyra en egen bostad. Regeringen har nyligen givit Statens
bostadskreditnämnd i uppdrag att göra en översyn av möjligheten att
stödja dessa hushåll genom direkta statliga lån, bidrag eller kreditgarantier.
Utskottet ser emellertid inte nu tillräcklig anledning för riksdagen
att förorda särskilda utredningsinsatser med den betydligt bredare
inriktning som föreslås i motionen.
Motion 2004/05:Bo249 (kd) yrkandena 1-6 avstyrks således.
Bostadsfinansiering på landsbygden
Fyra motioner tar upp frågan om hur byggande och köp av bostäder på
landsbygden skall kunna underlättas. Den bakgrund till förslagen som
tecknas i motionerna är att det i dag är mycket svårt att finansiera
nytillkommande bebyggelse på landsbygden och att många som skulle vilja
bosätta sig där inte heller kan få lån till ett husköp.
I motion 2004/05:Bo202 (c) föreslås att det införs någon form av allmänna
kreditgarantier för att underlätta bostadsfinansieringen på landsbygden.
Även en inventering av obebodda fastigheter och olika stimulansåtgärder
för upprustning till permanentboende nämns som angelägna åtgärder.
Förbättrade möjligheter att erhålla kreditgaranti föreslås även i
motionerna 2004/05:Bo208 (c) och 2004/05:Bo262 (c). Enligt motionerna bör
kreditgarantier kunna lämnas till lån överstigande 1 miljon kronor,
besked om kreditgaranti kunna lämnas före byggstart och garanti även
kunna lämnas för köp och ombyggnad av äldre hus.
I motion 2004/05:Bo275 (c) yrkande 1 föreslås att det bör bli lättare
för de kreditgarantiföreningar som bildats på flera håll i landet att
även arbeta mot bostadsmarknaden. Vidare anför motionärerna att EU:s
strukturfonder i framtiden kommer att få en inriktning mer mot
riskkapitaluppbyggnad och kreditgarantier än i dag. I motionens yrkande 2
föreslås mot denna bakgrund att regeringen skall uppmanas att utnyttja
den möjlighet som kan öppna sig att använda strukturfonderna för att
underlätta byggande av bostäder och näringsfastigheter på landsbygden.

Bostadsutskottet finner det liksom motionärerna angeläget att målet om
en levande landsbygd inte hindras av svårigheter att finansiera ett
lämpligt boende. Utskottet förutsätter att de pågående utredningsinsatserna
om nya former för bostadsfinansieringen även innefattar överväganden om
de särskilda problem som kan råda i olika delar av landet. Vad gäller
de mer specifika förslagen i två av motionerna om att utforma en särskild
ordning för kreditgarantier för bostäder på landsbygden ställer sig
emellertid utskottet tveksamt. Det bör påpekas att kreditgarantireglerna
ändrades våren 2004, bl.a. så att högre garantibelopp än det i motionerna
nämnda numera kan accepteras. Däremot skulle ett genomförande av förslagen
om att lämna kreditgarantier redan före byggstart respektive vid köp av
äldre egnahem innebära en väsentlig förändring av det gällande regelverket
som utskottet inte vill förorda.
Utskottet anser inte heller att det finns underlag för riksdagen att
göra ett tillkännagivande till regeringen enligt förslagen i motion
2004/05:Bo275 (c). Det framgår inte av motionen vad som hindrar
kreditgarantiföreningarna att arbeta mot bostadsmarknaden om ett intresse
för detta finns, inte heller vad regeringen i så fall förväntas göra
för att underlätta verksamheten. I fråga om en eventuellt förändrad
användning av EU:s strukturfonder får det förutsättas att regeringen
uppmärksammar en sådan utveckling utan en särskild begäran från riksdagen.

Kreditgaranti för kooperativ hyresrättsförening
Enligt motion 2004/05:Bo294 (s) behöver villkoren för kreditgarantier
avseende kooperativa hyresrättsföreningar förbättras. Det gäller bl.a.
att kreditgaranti skall kunna lämnas upp till 95 % av produktionskostnaderna,
att garantin skall kunna utfärdas redan för byggkreditivet och att
säkerhet skall kunna utgöras av fler än ett pantbrev.
Utskottet avstyrkte föregående år ett motsvarande motionsförslag (bet.
2003/04:BoU1 s. 62). Detta skedde i samband med att utskottet ställde
sig bakom ett regeringsförslag om ändrad inriktning av kreditgarantigivningen
för ny- och ombyggnad. Utskottet konstaterade att de önskemål om villkor
för kreditgarantierna som framfördes i den då aktuella motionen delvis
torde kunna uppfyllas genom förslaget om höjd maximinivå för
kreditgarantiunderlaget. Den nya modellen med avtalsreglerad garantigivning
ansågs också ge ett större utrymme för att beakta förutsättningarna i
varje enskilt fall. Vad gäller förslagen i övrigt förelåg det enligt
utskottets uppfattning inte tillräckliga skäl att föreslå ytterligare
förändringar i kreditgarantigivningens inriktning. Som framgått ovan
trädde de nya reglerna för kreditgarantigivningen i kraft våren
2004.
Utskottet vidhåller sin uppfattning i den aktuella frågan. Motion
2004/05:Bo294 (s) avstyrks således.
Investeringar för trygghet i boendet
I motion 2004/05:Bo266 (s) beskrivs den otrygghet som många hyresgäster
upplever i sitt bostadsområde. Det kan handla om att man inte vågar gå
ut efter mörkrets inbrott eller att man drar sig för att gå till
tvättstugan, garaget eller soprummet. Kostnaderna för olika former av
förändringar för att öka tryggheten anses avhålla många fastighetsägare
från att vidta önskvärda åtgärder. Mot denna bakgrund föreslås att det
bör övervägas att införa någon form av statligt lån eller bidrag för
trygghetsinvesteringar.
Bostadsutskottet har vid flera tillfällen understrukit vikten av att
uppmärksamma trygghetsfrågorna i samband med planering av bostadsområden
och vid utformningen av byggnader. Detta gäller givetvis särskilt vid
planering av nybyggnation då möjligheten att åstadkomma bra lösningar
är störst. Fler lyckade satsningar har emellertid visat att det även
går att åstadkomma avsevärda förbättringar i befintliga bostadsområden.
Här har kommunerna och berörda fastighetsägare ett gemensamt intresse
och ansvar för att åtgärder vidtas som kan öka tryggheten i boendet.
Flera statliga myndigheter har också gjort betydande insatser för att
bistå kommunerna och andra aktörer i det lokala utvecklingsarbetet, bl.
a. genom rådgivande skrifter och förmedling av erfarenheter från lyckade
satsningar. Utskottet anser att det finns all anledning att fortsätta
med och utveckla dessa insatser. Däremot är utskottet inte berett att
förorda att särskilda statliga lån eller bidrag införs med den föreslagna
inriktningen.
Med hänvisning till det anförda avstyrks motion 2004/05:Bo266 (s).
Bosparande
I motion 2004/05:Bo316 (s) föreslås att det införs ett system för
bosparande och bosättningslån. Motionärerna förordar en översyn med sikte
på ett nytt system med skattegynnat bosparande. Räntan på bosparkontot
skall vara skattefri om sparkapitalet används för köp av bostad eller
för annat avsett ändamål. Till bosparandet skall också knytas rätt att
låna på fördelaktiga villkor och rätt till statliga kreditgarantier.
Utgångspunkten bör vara att ett av staten garanterat bosparlån skall
motsvara 30 % av insatsen för en genomsnittlig bostadsrättslägenhet
eller villa.
Vid det senaste tillfället bostadsutskottet behandlade förslag om att
införa ett system för bosparande - hösten 2001 (bet. 2001/02:BoU1 s.
42) - behandlades motionsförslag dels med liknande inriktning som det
nu aktuella, dels om ett bosparande utan statlig subvention men reglerad
i särskild lag. Utskottet avstyrkte förslagen och ifrågasatte lämpligheten
i de former för statlig reglering som förordades i motionerna. Utskottet
framhöll att bosparande i stället bör stimuleras genom information och
opinionsbildning.
Bostadsutskottet är inte heller i dag berett att ställa sig bakom ett
bosparande enligt förslaget i den nu aktuella motionen. Motion 2004/05:Bo316
(s) avstyrks således.
Bostäder för studenter och ungdomar
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
investeringsstöd för studentbostäder, jämför reservationerna 32 (m, fp),
33 (kd), 34 (v) och 35 (c),
åtgärder för fler studentbostäder m.m., jämför reservationerna 36 (m),
37 (fp), 38 (kd) och 39 (c).


Inledning
Under flera år har bostadsutskottet haft anledning att ägna frågor om
bostadstillgången för studenter på universitets- och högskoleorter stor
uppmärksamhet. Bakgrunden är den brist på studentbostäder som råder på
många orter och de långa väntetider som blivit följden. Denna situation
har både lett till att bostadsutskottet vid ett flertal tillfällen fått
ta ställning till olika regeringsförslag och till ett stort antal
motioner i frågan. Även under årets allmänna motionstid har ett flertal
motioner väckts med olika förslag om hur studenternas och ungdomarnas
bostadssituation skall kunna förbättras. Utskottet tar först upp förslag
som gäller formerna för det ekonomiska stödet till byggande av
studentbostäder. Därefter tar utskottet ställning till motioner som förordar
ett brett spektrum av åtgärder för att öka tillgången på bostäder för
studenter och ungdomar.
Investeringsstöd för studentbostäder
Statligt stöd för byggande av studentbostäder lämnas liksom för andra
hyresbostäder inom ramen för räntebidragssystemet, dvs. med stöd enligt
förordningen (1992:986) om statlig bostadsbyggnadssubvention. Därutöver
kan sedan år 2003, för projekt som påbörjas före utgången av år 2006,
en investeringsstimulans lämnas för anordnande av studentbostäder på
eller i anslutning till orter där det finns universitet eller högskola.
Detta stöd, som ersatte ett tidigare investeringsbidrag för studentbostäder,
utgår i form av kreditering på skattekonto och lämnas enligt bestämmelserna
i förordningen (2003:506) om investeringsstimulans för byggande av mindre
hyresbostäder och studentbostäder. Stödet är i princip utformat så att
det motsvarar den ekonomiska effekt som hade blivit fallet om
fastighetsägaren endast skulle behövt erlägga 6 % i byggmoms.
Tre motioner tar upp frågor om formerna för det fortsatta statliga stödet
för byggande av studentbostäder.
I Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235 yrkande 14 föreslås att
riksdagen bör besluta om att införa permanenta investeringsbidrag för
studentbostäder. I motionen anförs bl.a. att det finns skäl att särbehandla
studentbostäder vad gäller möjligheten att få investeringsbidrag eftersom
bidrag med denna inriktning har visat sig vara effektiva.
Ett permanent investeringsstöd bör enligt motion 2004/05:Bo240 (v)
yrkande 3 införas. Motionärerna anser att ett nytt investeringsstöd för
byggande av studentbostäder bör ges samma villkor som det nya
investeringsstöd för övriga hyresbostäder som föreslås i samma motion. Det
innebär bl.a. att det skall finnas ett tak för högsta möjliga hyresnivå
och att hyrorna skall vara framförhandlade i förväg.
Enligt motion 2004/05:Bo297 (kd) yrkande 1 bör ett nytt investeringsbidrag
för byggande av studentbostäder införas med en liknande konstruktion
som det nyligen avskaffade och ersätta den nuvarande investeringsstimulansen
genom skattekreditering. Bidraget skall utgå med 1 250 kr/m2  i
Stockholmsregionen, 1 000 kr/m2  i Göteborg och Malmö och med 750 kr/m2  i
övriga landet. Motionärerna hänvisar även till ett förslag från
Kristdemokraterna om halverad byggmoms. Den sammantagna effekten av
kd-förslagen anges bli en större stimulans av studentbostadsbyggandet än
den nuvarande investeringsstimulansen. Ett anslagsförslag i en kd-motion
som utgår från ett omedelbart införande av det föreslagna bidragssystemet
har behandlats av utskottet i avsnittet om anslagsfördelningen inom
utgiftsområde 18.
Utskottet anför följande med anledning av motionsförslagen om nya former
för stödet till studentbostäder.
Som nämnts ovan infördes under 2003 en ny stödform för byggande av
studentbostäder som ersatte ett investeringsbidrag med samma syfte. Enligt
de intryck som utskottet fått av den hittillsvarande användningen av
det nya stödet har investeringsstimulansen varit mycket efterfrågad för
anordnande av studentbostäder. Vid utgången av oktober 2004 hade
ansökningar om stöd för nybyggnad av studentbostäder eller ombyggnad av
andra byggnader till studentbostäder inkommit för motsvarande över 5 000
lägenheter. Det är mot denna bakgrund rimligt att anta att
investeringsstimulansen effektivt bidragit till att öka produktionen av
studentbostäder och att den även givit en bättre effekt än det tidigare
använda investeringsbidraget. Som framgått tidigare i detta betänkande
genomför emellertid Boverket på regeringens uppdrag för närvarande en
utvärdering av de statliga insatserna under de senaste åren för att öka
bostadsbyggandet. Ett bättre underlag för att dra säkra slutsatser om
effekterna av stöd med olika utformning kommer därför sannolikt att
föreligga i början av nästa år. Under våren 2005 kommer också resultatet
av de överväganden som pågår inom den av regeringen tillsatta arbetsgruppen
för den framtida bostadsfinansieringen att presenteras.
Det är mot den redovisade bakgrunden inte rimligt att nu åter ändra
inriktning på stödet till byggande av studentbostäder. Det bör också
erinras om att den nuvarande investeringsstimulansen är tidsbegränsad
till utgången av år 2006. När resultatet från pågående utvärdering och
utredning har presenterats kommer det därför att finnas skäl att överväga
hur statens engagemang i finansieringen av produktionen av studentbostäder
skall se ut efter denna tidpunkt.
Mot den redovisade bakgrunden avstyrks motionerna 2004/05:Bo235 (c)
yrkande 14, 2004/05:Bo240 (v) yrkande 3 och 2004/05:Bo297 (kd) yrkande
1.
Åtgärder för fler studentbostäder m.m.

Bostadsutskottet tar under denna rubrik upp motioner med ett antal
förslag med ett brett spektrum av åtgärder i syfte att förbättra tillgången
till bostäder för studenter. I avsnittet behandlas även en motion som
mer är inriktad på ungdomars problem att komma in på bostadsmarknaden.

Problemen som följer av bristen på studentbostäder beskrivs i motion
2004/05:Bo274 (s). De åtgärder som vidtagits för att öka tillgången på
bostäder anses inte ha givit ett tillräckligt resultat. Motionären
föreslår mot denna bakgrund att riksdagen i ett tillkännagivande begär
förslag från regeringen om ökade ekonomiska stimulanser eller andra
åtgärder.
I motion 2004/05:Ub259 (m) om studenternas vardagsproblem finns tre
yrkanden med förslag som faller inom bostadsutskottets beredningsområde.
Åtgärder föreslås för att göra planprocessen snabbare och effektivare
för att underlätta byggandet av studentbostäder (yrkande 3). Exempelvis
bör antalet instanser för överklagande av detaljplan och bygglov minska.
Tillfälliga studentbostäder av prefabricerade element bör sättas upp
(yrkande 4). Regeringen bör inventera statliga fastigheter för att utröna
vilka som enkelt kan göras om till studentbostäder (yrkande 5).
Folkpartiet förordar i sin partimotion 2004/05:Bo310 yrkande 10 ett
antal åtgärder för att förbättra studenternas bostadssituation. Det
gäller bl.a. användning av billigare byggmetoder, tillfälliga bygglov,
omvandling av lokaler till studentbostäder, enklare planförfarande och
skattefrihet för uthyrning av rum i privatbostäder. En översyn förordas
också av vissa byggregler om bostadsyta som utgår från tillgänglighetskravet.
Det gäller främst storleken på badrummet. I motionens yrkande 11
föreslås att ägardirektiven för de statliga fastighetsbolagen skall ändras
så att staten kan erbjuda billig mark för byggande av studentbostäder.

Även i motion 2004/05:N409 (fp) förordas att statlig mark skall kunna
användas för studentbostäder. Förslaget i motionens yrkande 24 innebär
att staten skall ge ett generellt klartecken för kommuner att bygga
tillfälliga studentbostäder på statligt ägd mark som inte är reserverad
för andra ändamål eller olämplig att bebygga.
Motion 2004/05:Bo304 (kd) innehåller 7 yrkanden som helt eller delvis
handlar om studentbostäder. Flera av dem har emellertid en sådan inriktning
att de behandlas av andra utskott - skatteutskottet respektive
utbildningsutskottet. Ett yrkande om konkurrensen på byggmarknaden har
utskottet redan behandlat i detta betänkande. De yrkanden som här tas upp
gäller förslag om tillkännagivande till regeringen i två frågor. Kommunerna
bör enligt motionärerna ta sitt ansvar för att tillhandahålla billig
tomtmark - yrkande 2. Kommunerna bör ges möjlighet att tillhandahålla
mark för mobila studentbostäder - yrkande 3.
I motion 2004/05:Ub276 (c) yrkande 18 föreslås att riksdagen i ett
tillkännagivande bör framhålla att en kommun som fått fler högskoleplatser
också har ett bostadsförsörjningsansvar för studenterna. Enligt motionens
yrkande 17 bör regeringen bjuda in berörda kommuner, högskolor och
studentkårer till överläggningar om hur bostadssituationen för studenter
skall hanteras framgent.
Riksdagen bör enligt motion 2004/05:Bo209 (c) efterfråga ett nytt
regelverk som möjliggör byggande av fler och billigare studentbostäder.
Enligt motionären bör det bl.a. övervägas om det verkligen behövs hiss,
stort badrum och fullständigt utrustat kök i dessa bostäder.
Slutligen skall här tas upp motion 2004/05:Bo253 (s) som är inriktad på
problemen för ungdomar att få en lägenhet. I motionen föreslås riksdagen
göra ett tillkännagivande om behovet av att bygga billiga bostäder som
alla har råd att bo i. Grunden i bostadsförsörjningen för ungdomar måste
vara att öka tillgången på bra, mindre hyresrätter. Samhället bör också
ha större inflytande över bl.a. hyressättning och bostadsförmedling.
Bostadsutskottet kan konstatera att flera av de ovan redovisade motionerna
innehåller förslag som lagts fram under en följd av år. Flera av förslagen
överensstämmer också med generellt inriktade förslag om en förändrad
bostadspolitik från respektive parti. Vad gäller dessa mer generellt
inriktade förslag hänvisar utskottet nu liksom föregående år till sina
ställningstaganden där respektive sakfråga behandlas. Utskottet kan
emellertid instämma i motionärernas uppfattning att den generella
bostadspolitikens utformning har stor betydelse även för studenternas
bostadssituation. De riktade åtgärder som särskilt avser bostäder för
denna grupp bör därför snarast ses som ett komplement till en politik
som syftar till att alla skall erbjudas förutsättningar att leva i goda
bostäder till rimliga kostnader.
Vad gäller flera av de övriga förslagen om i huvudsak kommunala åtgärder
vill utskottet hänvisa till vad utskottet anförde föregående år i
motsvarande frågor (bet. 2003/04:BoU1 s. 68):
Utskottet kan också till stor del instämma i de överväganden som finns
i flera av motionerna om att kommuner med stor bostadsefterfrågan från
studenter och ungdomar bör pröva olika åtgärder som kan underlätta
byggandet av bostäder. I flertalet fall förutsätter sådana åtgärder inte
några förändringar i de statliga regelverken. Det är således redan i
dag möjligt att bevilja bygglov för tillfälligt uppställda studentbostäder.
Det är också möjligt att bygga om tomma lokaler till studentbostäder.
För sådan ombyggnad kan dessutom den nya investeringsstimulansen genom
skattekreditering utgå. Vad gäller förslagen om snabbare planprocess
pågår sådana överväganden inom ramen för PBL-kommitténs arbete. Kommunerna
kan emellertid redan inom nu gällande regelverk på olika sätt bidra
till ett smidigt plan- och bygglovsförfarande. Kommunerna kan också
påverka villkoren för byggande av bostäder genom de olika avgifter och
exploateringskostnader som tas ut.
Utskottet instämmer vidare i motionärernas uppfattning att kommunerna
kan göra mer för att erbjuda mark till rimliga kostnader för uppförande
av studentbostäder. Även regeringen har givit uttryck för denna uppfattning.
Vad gäller motionsförslagen om att statlig mark skall kunna användas
för byggande av studentbostäder avser regeringen, som framgått i tidigare
avsnitt, att undersöka möjligheterna att använda detta markinnehav i
Stockholmsregionen mer aktivt i bostadsproduktionen.
Regeringen har, som framgått tidigare i detta betänkande, sedermera
tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att undersöka hur statligt ägd mark
kan användas för en ökad bostadsproduktion i Stockholmsregionen. När
denna arbetsgrupp redovisat sina överväganden, vilket enligt uppgift
kommer att ske under innevarande år, torde det finnas ett bättre underlag
för att diskutera förslag om en mer aktiv statlig markpolitik även när
det gäller studentbostäder.
Vad som i övrigt anförts i motionerna om studentbostäder ger inte
underlag för några närmare överväganden. Bostadsutskottet vill emellertid
helt kort kommentera de förslag som innebär att enklare byggregler skall
användas för studentbostäder. Det bör med anledning av vad som anförs
i dessa motioner påpekas att gällande byggregler för studentbostäder
redan ger visst utrymme för att bl.a. sammanföra delar av enskilda
lägenheters utrymmen till gemensamma utrymmen. Bakom åtminstone något av
motionsförslagen tycks emellertid finnas synpunkter som går ut på att
nuvarande krav på att nytillkommande bostäder skall vara tillgängliga
och användbara även för funktionshindrade bör ändras. Denna princip
tillämpas även för studentbostäder och syftar i det fallet till att
rörelsehindrade studenter skall kunna bo, studera och umgås med vänner
m.m. på samma villkor som övriga. Utskottet är för sin del inte berett
att medverka till åtgärder som innebär en återgång till en ordning där
rörelsehindrade hänvisas till ett särskilt anpassat bostadsbestånd.
Slutligen vill utskottet erinra om att regeringen under hösten i en
ungdomspolitisk proposition och i budgetpropositionen aviserat att en
ungdomsbostadssamordnare skall utses för att ta fram förslag på konkreta
åtgärder som syftar till att underlätta ungdomars tillträde till
bostadsmarknaden. Utskottet har i det tidigare avsnittet om anslagsfördelningen
inom utgiftsområde 18 tillstyrkt finansieringen av denna verksamhet.
Vidare har Boverkets byggkostnadsforum fått i uppdrag att inom ramen
för sitt nuvarande uppdrag i högre grad beakta behovet av att få fram
bra och billiga bostäder som är avsedda för och anpassade till de behov
och krav som ungdomar har. Regeringen har också givit Statens
bostadskreditnämnd i uppdrag att överväga åtgärder som kan underlätta ungdomars
förutsättningar att förvärva eller hyra en egen bostad. De önskemål som
framförs i motion 2004/05:Bo253 (s) om överväganden om bostadsförsörjningen
för ungdomar får mot denna bakgrund anses vara relativt väl tillgodosedda.
Utskottet förutsätter emellertid att dessa åtgärder också kan att få
stor betydelse för möjligheterna att bättre tillgodose efterfrågan på
billiga och bra studentbostäder. Även om bostadsförsörjningen för
studenter rymmer särskilda problem och gäller boende under en begränsad
tid, ofta utanför hemorten, handlar det om i huvudsak samma målgrupp
och samma behov av billiga bostäder.
Sammantaget anser utskottet att de insatser som gjorts bl.a. genom
införandet av en investeringsstimulans för studentbostäder och de åtgärder
som planeras för att underlätta ungdomars tillträde på bostadsmarknaden
bör kunna bidra till en på sikt förbättrad bostadssituation för studenter
och ungdomar. Det finns givetvis all anledning att fortlöpande pröva
även andra åtgärder som kan bidra till en förbättrad situation såväl
genom generella bostadspolitiska åtgärder som genom åtgärder särskilt
inriktade på dessa grupper. De motioner som behandlats i detta avsnitt
ger emellertid inte utskottet anledning att föreslå något tillkännagivande
till regeringen i frågan.
Med hänvisning till det anförda avstyrks således motionerna 2004/05:Bo209
(c), 2004/05:Bo253 (s), 2004/05:Bo274 (s), 2004/05:Bo304 (kd) yrkandena
2 och 3, 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 10 och 11, 2004/05:N409 (fp)
yrkande 24, 2004/05:Ub259 (m) yrkandena 3-5 samt 2004/05:Ub276 (c)
yrkandena 17 och 18.
Äldres boende
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om äldres boende.
Jämför reservationerna 40 (m, fp), 41 (kd) och 42 (c).

En av motionerna från allmänna motionstiden är helt inriktad på frågor
om de äldres boende. I denna motion, 2004/05:Bo298 (kd), lämnas en
utförlig redovisning av de krav som ställs på bostadsmarknaden till följd
av en befolkning med en ökande andel äldre. Det diskuteras också vilka
utmaningar som bostadspolitiken står inför för att dessa krav skall
kunna tillgodoses.
Mot den i motionen tecknade bakgrunden lämnas fyra förslag om
bostadspolitiska åtgärder som regeringen bör vidta med inriktning mot äldres
boende. Den av regeringen inrättade arbetsgruppen för överväganden om
en ny bostadsfinansiering bör ges i uppdrag att även se över förutsättningarna
för byggande av seniorbostäder (yrkande 1). Förutsättningarna för
byggande av seniorbostäder bör förbättras genom att ett
bostadsfinansieringssystem
inrättas som inte ensidig gynnar byggande av mindre hyresrätter (yrkande
2). Ett forum för äldres boende bör inrättas och ges i uppdrag att bl.
a. ta fram förslag om åtgärder för att möta behovet av ändamålsenliga
bostäder för äldre (yrkande 3). Slutligen föreslås riksdagen i ett
tillkännagivande understryka att regeringen skall vara pådrivande för
att kommunerna skall kunna uppfylla sitt bostadsförsörjningsansvar
gentemot den äldre befolkningen (yrkande 4).
Bostadsutskottet kan instämma i stora delar av vad som anförs i den
aktuella motionen. De förändringar som är att vänta i befolkningens
ålderssammansättning kommer att ställa stora krav på anpassning och nya
lösningar såväl inom bostadspolitiken som inom övriga samhällssektorer.
Denna fråga måste hållas ständigt aktuell och tas med vid i princip
alla överväganden om generella åtgärder där åldersberoende frågor kan
ha betydelse. Bland flera aktuella frågor, som visserligen har en
generell inriktning, men som har särskild betydelse för de äldres
bostadssituation, kan nämnas de insatser som för närvarande görs för att
förbättra tillgängligheten i bostadshus och den bebyggda miljön i övrigt.

Även om utskottets grundinställning är att de bostadspolitiska medlen
i huvudsak skall ha en generell inriktning och inte i alltför hög grad
anpassas till begränsade grupper, kan det finnas skäl att ibland rikta
särskild uppmärksamhet mot angelägna områden. Den aviserade satsningen
på ungdomars bostadssituation genom bl.a. en ungdomsbostadssamordnare
som motionärerna hänvisar till, utgör ett exempel på detta. Det kan
inte uteslutas att en liknande satsning även kan komma att behövas för
frågor om äldres bostadssituation.
Utskottet har såldes inga principiella invändningar mot de tankar som
lanseras i motionen om ett forum för äldres boende men är för dagen
inte berett att stödja ett sådant förslag. En orsak till detta är
givetvis att det finns ett begränsat ekonomiskt utrymme för särskilda
utvecklingsinsatser inom det bostadspolitiska området. Detta utrymme
tas för närvarande i anspråk för andra angelägna insatser. En annan
orsak är att många frågor om äldres boende har ett starkt samband med
andra ställningstaganden inom äldrepolitikens område. Det bör här erinras
om att den parlamentariska äldreberedningen Senior 2005 i oktober 2003
presenterade över 100 förslag i sitt slutbetänkande (SOU 2003:91). Ett
flertal av dessa förslag var direkt eller indirekt inriktade på de äldres
bostadssituation. Regeringen framhåller i den del av budgetpropositionen
där insatserna inom äldrepolitiken redovisas att ett arbete har påbörjats
med att förankra äldreberedningens förslag och andra initiativ som tagits
på äldreområdet under senare tid.
Inte heller när det gäller förslagen i motionen om inriktningen på det
utredningsarbete om bostadsfinansieringen som bedrivs i en grupp inom
Regeringskansliet är utskottet berett att föreslå något tillkännagivande
från riksdagen. Det får förutsättas att detta arbete bedrivs med en
bred inriktning och att hänsyn tas till Boverkets utvärdering av effekterna
av de hittillsvarande statliga insatserna. Vad slutligen gäller förslaget
om att regeringen skall vara pådrivande för att kommunerna skall uppfylla
sitt bostadsförsörjningsansvar gentemot den äldre befolkningen är det
utskottets uppfattning att regeringen redan aktivt söker understryka
respektive kommuns bostadsförsörjningsansvar gentemot hela sin befolkning.
Ett tillkännagivande i den frågan är därför inte erforderligt.
Bostadsutskottet anser således att det finns anledning att kontinuerligt
uppmärksamma frågorna om de äldres bostadssituation i alla bostadspolitiska
sammanhang. Med hänvisning till det anförda avstyrker emellertid utskottet
motion 2004/05:Bo298 (kd).
Bostadsbidragen på längre sikt
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslagen om
bostadsbidragens utformning, jämför reservationerna 43 (m), 44 (fp), 45
(kd), 46 (v) och 47 (c),
bostadsbidrag vid delad vårdnad, jämför reservation 48 (m),
bostadsbidragsregler för att underlätta köp och ägande av bostaden,
jämför reservationerna 49 (m) och 50 (kd),
inkomstgränserna för bostadsbidrag till studerande, jämför reservation
51 (m).


Inledning
Utskottet har i samband med sitt ställningstagande till förslaget till
statsbudget för 2005 även tagit ställning till vissa förslag som avser
reglerna för bostadsbidragen för detta år, liksom till ett förslag (m)
om att avveckla bostadsbidragen och ersätta dem med förbättrade barnbidrag
för ensamstående med barn och för studerande föräldrar med barn fr.o.m.
detta år. Därutöver har det också förts fram förslag om förändringar
i bostadsbidragen på längre sikt, dvs. förslag som inte bedöms påverka
statsbudgeten för budgetåret 2005. Dessa förslag behandlar utskottet i
det följande.
Bostadsbidragens utformning
Bostadsbidragens roll som en del av bostadspolitiken bör enligt motion
2004/05:Bo231 (v) yrkande 1 förstärkas, och målet att ge ekonomiskt
svaga hushåll möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga
bostäder preciseras. Enligt motionens yrkande 2 måste dessutom systemet
för bostadsbidrag reformeras genom att bl.a. en godtrosparagraf införs,
inkomstöverföring till annat år blir möjlig och åldersgränsen för
bostadsbidrag till studerande ses över. Samtidigt uttalas att bostadsbidraget
måste ta större hänsyn till både inkomstutvecklingen och
boendekostnadsutvecklingen
och att någon form av indexering av bostadsbidragen måste genomföras.
Genom
att bostadsbidraget är relaterat till inkomst genererar det enligt motion
2004/05:Bo235 (c) yrkande 19 ogynnsamma marginaleffekter. Den som
riskerar att få sitt bostadsbidrag sänkt retroaktivt som följd av en
inkomstökning drar sig t.ex. för att arbeta extra. Åtgärder för att minska
bostadsbidragens negativa marginaleffekter måste därför vidtas.
Bostadsbidragets marginaleffekter är även enligt Folkpartiets partimotion
2004/05:Bo310 (fp) yrkande 25 besvärande. Det finns därför ett behov av
att minska dessa effekter. En förutsättning för att marginaleffekterna
skall kunna minskas är dock att grupper med särskilt stor försörjningsbörda,
som barnfamiljer, kompenseras genom ökade generella stöd.
Den reformering av bostadsbidragssystemet som den socialdemokratiska
regeringen genomförde 1997 har enligt motion 2004/05:Bo295 (kd) yrkande
1 drabbat många barnfamiljers ekonomi mycket hårt. En översyn behöver
därför snarast göras av bostadsbidragsreglerna samt de konsekvenser
senare års beslut lett till. Regeringen bör därför tillsätta en utredning
i syfte att finna ett fördelningspolitiskt bättre och ett mer rättvist
regelverk för bostadsbidragen än det nuvarande.
Även i motion 2004/05:Bo290 (m) förordas en översyn av bostadsbidragen.
Enligt motionen bör Riksförsäkringsverket ges i uppdrag att undersöka
vilka hushåll som drabbas av den införda bekvämlighetsregeln om att
utjämna även inkomsterna över ett helt kalenderår samt vilka tekniska
justeringar och andra insatser som krävs för att nedbringa andelen
hushåll som får fel bidrag under utbetalningsåret.
Med anledning av vad som i motionerna föreslagits om bostadsbidragens
utformning på längre sikt vill utskottet anföra följande.
Redan när riksdagen fattade beslut om att fr.o.m. 1997 reformera
bostadsbidragen stod det klart att reformen skulle leda till betydande
förändringar för många bidragstagare. Så har också blivit fallet.
Samtidigt har den samhällsekonomiska utvecklingen med ökade reallöner och
en ökad sysselsättning bidragit till att förbättra hushållens ekonomi.
Det är mot den bakgrunden viktigt att följa hur bidragsgivningen
utvecklas och hur bidragshushållen har berörts av förändringarna. Utskottet
och riksdagen har också aktivt verkat för att bidragsgivningen följts
upp i olika avseenden. Som en direkt följd av utskottets tidigare
insatser har också vissa ändringar gjorts i reglerna för bostadsbidragen.
Det gäller bl.a. att en lägsta nivå för reduktion av boendekostnaden
på grund av bostadsytan införts, att möjligheterna till eftergift av
återbetalningskrav vidgats och att vissa försäkringsersättningar till
barn inte längre ingår i bidragsunderlaget.
En tydlig slutsats som kan dras av den hittillsvarande uppföljningen av
bostadsbidragen är att de fyller de uppsatta målen i så måtto att
bidragen i första hand träffar ekonomiskt svaga hushåll. Av redovisningen
i budgetpropositionen framgår bl.a. att ensamföräldrarna i maj 2004
utgjorde ca 65 % av bidragshushållen samtidigt som de uppbar omkring
71 % av det totala bidragsbeloppet. Förklaringen till detta är att
ensamstående i regel har lägre hushållsinkomster än samboende. Med
avseende på att det finns avsevärt fler ensamstående mammor än pappor
utgörs alltså den stora gruppen bostadsbidragstagare av ensamstående
mammor med barn.
Det förhållandet att bostadsbidragen till betydande del går till hushåll
med svag ekonomi innebär inte med nödvändighet att bidragen i alla delar
svarar mot de mål som satts upp. På samma sätt som hittills bör
bostadsbidragen därför fortlöpande följas upp och utvärderas. I enlighet
med vad utskottet anfört ovan bör en utgångspunkt för detta arbete vara
att bostadsbidragen även fortsättningsvis skall svara mot det
bostadspolitiska målet.
Även om utskottet nu uttryckt uppfattningen att utvecklingen av
bostadsbidragsgivningen måste följas med största noggrannhet och att bidragens
funktionssätt fortlöpande måste ses över innebär det inte ett
ställningstagande för de mer eller mindre genomgripande förändringar som förs
fram i partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 25 samt motionerna
2004/05:Bo235 (c) yrkande 19 och 2004/04:Bo295 (kd) yrkande 1. Utskottet
är inte heller berett att förorda en översyn med den inriktning som
föreslås i motion 2004/05:Bo290 (m). Motionerna avstyrks sålunda.
Utskottets ställningstagande när det gäller behovet av en fortlöpande
översyn av bostadsbidragen avser snarare att ge underlag för en justering
av de ofullkomligheter som kan visa sig i dagens system. Som utskottet
redovisat ovan aviserar också regeringen i budgetpropositionen sin avsikt
att redan under 2005 lägga fram förslag om förbättrade regler för
bostadsbidragen. Som ett led i detta arbete beräknas anslaget till
bostadsbidrag öka med 200 miljoner kronor från 2006. Denna medelsförstärkning
ingår som en del av den miljard som regeringen avsatte i 2004 års
ekonomiska vårproposition för reformer för barn.
Utskottet har i detta betänkande liksom i tidigare betänkanden betonat
bostadsbidragens roll som ett bostadspolitiskt instrument. I detta
ställningstagande ligger naturligtvis också att bostadsbidragen även
fortsättningsvis skall syfta till att ge ekonomiskt svaga hushåll
möjlighet att hålla sig med goda och tillräckligt rymliga bostäder. Det
framstår mot den bakgrunden inte som nödvändigt att göra de ytterligare
uttalanden med i princip denna innebörd som föreslås i motion 2004/05:Bo231
(v) yrkande 1. Utskottet är inte heller berett att nu ställa sig bakom
de förslag till förändringar i bostadsbidragen som förs fram i motionens
yrkande 2.
Bostadsbidrag vid delad vårdnad.
Bostadsbidraget bör enligt motion 2004/05:Bo322 (s) kunna delas i två
delar så att vardera föräldern vid gemensam vårdnad får ett halvt
bostadsbidrag.
Till de föräldrar som inte bor tillsammans men har gemensam vårdnad
utgår den bostadsanknutna delen av bostadsbidraget till båda föräldrarna.
Den icke bostadsanknutna delen tillfaller dock endast den förälder hos
vilken barnet är folkbokfört. Om inkomster och bostadskostnader är
likvärdiga erhåller alltså den förälder hos vilken barnet är folkbokfört
ett högre bostadsbidrag än den förälder som inte har barnet folkbokfört
hos sig. Även om det finns skäl som talar för denna ordning, finns det
också skäl som talar emot. I t.ex. de fall den gemensamma vårdnaden är
delad så att barnet under året bor lika lång tid hos båda sina föräldrar
kan det hävdas att också förutsättningarna för att få bostadsbidrag bör
vara lika för dem båda. Samtidigt är det naturligtvis så att gemensam
vårdnad långt ifrån alltid innebär att barnet vistas lika lång tid hos
båda föräldrarna. I de fall den ena föräldern endast umgås med sitt
barn mera sporadiskt gör sig skälen för likabehandling i fråga om
bostadsbidragen inte lika starkt gällande.
Sammantaget kan det enligt utskottets mening finnas anledning att
överväga utformningen av reglerna för bostadsbidragen vid gemensam vårdnad
av barn. Samtidigt måste naturligtvis eventuella åtgärder i denna del
vägas mot andra angelägna insatser när det gäller utformningen av
bostadsbidragen. Enligt utskottets mening kan det mot den bakgrunden
förutsättas att framtida överväganden avseende bostadsbidragen också
kommer att omfatta reglerna för bostadsbidrag vid gemensam vårdnad.
Något formellt tillkännagivande i enlighet med förslaget i motion
2004/05:Bo322 (s) kan därmed inte anses erforderligt.
Bostadsbidragsregler för att underlätta köp och ägande av bostaden
Reglerna för bl.a. bostadsbidragen bör enligt motion 2004/05:Bo249 (kd)
yrkande 7 anpassas så att inte hushåll som äger sin bostad eller sparar
till en bostad blir missgynnade. Räntekostnader m.m. bör därför räknas
som bidragsgrundande boendekostnad.
För den som bor med äganderätt eller med bostadsrätt ingår en viss del
av räntekostnaden i den bostadsbidragsgrundande inkomsten. Kortfattat
innebär reglerna att om det i bostadskostnaden ingår ränta för upplånat
kapital skall ränteutgiften reduceras med tre procent av den skuld på
vilken räntan, före avdrag för eventuella räntebidrag, beräknats. Till
grund för denna regel ligger bl.a. att bostadsbidragen inte skall bidra
till en förmögenhetsuppbyggnad. Reduktionen är sålunda tänkt att motsvara
en förväntad inflation plus en långsiktigt real förmögenhetstillväxt.
Utskottet är på de i motionen angivna grunderna inte berett förorda att
denna princip nu överges. Motionen avstyrks.
Inkomstgränserna för bostadsbidrag till studerande
Med hänvisning till studenternas svåra ekonomiska situation i Stockholm
förs det i motion 2004/05:N239 (kd) fram flera förslag som syftar till
att förbättra de ekonomiska villkoren för denna grupp. Enligt motionen
behövs det insatser för att få ned kostnaderna för studenternas boende.
Dagens bostadsbidragsregler gör det svårt för en student att försörja
sig på sommaren genom arbete utan att förlora bostadsbidraget. Reglerna
bör därför utformas så att de är bättre anpassade till studenternas
ekonomiska villkor - yrkande 5.
Det kan naturligtvis finnas anledning att i olika avseenden söka förbättra
den ekonomiska situationen för studenter liksom för andra ungdomar.
Utskottet är dock inte berett att nu förorda förändringar i bostadsbidragen
till de studerande. Frågan om de studerandes ekonomiska situation måste
ses i ett större sammanhang där också andra faktorer som påverkar deras
ekonomi vägs in. Inte minst gäller detta de olika formerna av studiestöd.
Utskottet avstyrkte med hänvisning härtill motion 2004/05:N239 (kd)
yrkande 5.
Övriga frågor
En för EU gemensam struktur för geografisk information
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om en för EU gemensam struktur för
geografisk information.
Jämför särskilt yttrande 9 (kd).
Europeiska kommissionen har lagt fram ett förslag till direktiv om
upprättandet av en infrastruktur för geografisk information i gemenskapen
(INSPIRE, dvs. Infrastructure for Spatial Information in Europe -
infrastruktur för geografisk information i Europa.)
Förslaget syftar till att skapa en gemensam infrastruktur för geografisk
information i gemenskapen. Utgångspunkten är att förbättra förutsättningarna
för att nå de miljöpolitiska mål som EU har satt upp. En framtida
utvidgning till andra sektorer som jordbruk, transport och energi är dock
möjlig. Ett av målen är att harmonisera geografisk information genom
att medlemsländerna använder gemensamma standarder och specifikationer.
Utgångspunkten är att den infrastruktur som byggs upp inom gemenskapen
skall grundas på infrastrukturer för geografisk information som inrättats
och drivs av medlemsländerna. Det innebär att de geografiska data som
redan finns skall kunna utnyttjas på bästa möjliga sätt, genom krav på
dokumentation på befintliga geografiska data och införande av tjänster
som medför att geografiska data blir mer tillgängliga och kompatibla.
I begreppet infrastruktur ingår även åtgärder för att göra det enklare
att få tillgång till informationen och tydliggöra de villkor som skall
gälla för användningen av informationen samt organisatoriska samarbetsformer.

I motion 2004/05:Bo223 (kd) förordas en satsning på en implementering
av direktivet för INSPIRE och på att detta skall följas av en tydlig
ledning och styrning av detta arbete. Framför allt anges detta gälla
Lantmäteriets roll vid genomförandet av direktivet.
Utgångspunkten för förslaget i motionen är att de fördelar som finns
med att införa en för EU gemensam struktur för geografisk information
måste tas till vara. Utskottet delar denna uppfattning. Det finns
uppenbara fördelar med att på detta sätt göra nationellt insamlade data
tillgängliga inte bara på nationell utan även på europeisk nivå. En
stor majoritet av remissinstanserna är också positiva till förslaget
till direktiv. Av regeringens faktapromemoria med anledning av förslaget
framgår att Sverige stöder de grundläggande tankarna i förslaget till
direktiv. Det gäller en stegvis ansats beträffande harmonisering,
strukturen för samordning och att tredje part ges möjlighet att delta.
Sverige anser dock att förändringar bl.a. bör genomföras i de delar som
behandlar delning och vidareutnyttjande av data och i kraven på anpassning
av data. Sverige framhäver vidare vikten av att den infrastruktur som
etableras även blir tillämplig inom övriga politikområden.
Som framgår av framställningen ovan finns det från svensk sida ett brett
intresse av att införa direktivet för INSPIRE. Utskottet förutsätter
mot den bakgrunden att regeringen kommer att aktivt verka för en utformning
av direktivet som i möjligaste mån svarar mot de krav som användarna
har på ett sådant system. I förlängningen av detta finns det enligt
utskottets uppfattning anledning att också uppmärksamma formerna för
genomförandet av direktivet. Som framgår av motionen kommer Lantmäteriet
att ha en nyckelroll i detta sammanhang. Det får mot bakgrund härav
förutsättas att Lantmäteriet också får de resurser och de direktiv som
detta kommer att kräva. Ett tillkännagivande i enlighet med motionsförslaget
kan därmed inte nu anses erforderligt.
Fördelningen av länsstyrelseanslaget på län
Utskottets förslag i korthet
Riksdagen bör avslå motionsförslaget om fördelningen av länsstyrelseanslaget
på län.
Jämför reservation 52 (m, c).
Mot bakgrund av situationen för länsstyrelsen i Uppsala län är det enligt
motion 2004/05:Bo242 (m, fp, kd, v, c, mp) ett oavvisligt krav att det
vid fördelningen av länsstyrelseanslaget på de enskilda länen tas mer
tydlig hänsyn till det absoluta befolkningstalet.
Behovet av nya principer för fördelningen av länsstyrelseanslaget på
län (benämnt förvaltningsanslaget) har tagits upp av Länsstyrelseutredningen
i dess betänkande Det ofullständiga pusslet (SOU 2004:14). Utredningen
föreslår där att förvaltningsanslagets fördelning bör utgå från en
verksamhetsanpassad modell. Att ta fram en sådan modell anges dock fordra
en omfattande arbetsinsats, något som enligt utredningen bör vara ett
ansvar för Finansdepartementets länsstyrelseenhet. I avvaktan på att en
ny modell tagits fram föreslår utredningen att nuvarande system för
fördelning bibehålls. Utredningens förslag bereds i Regeringskansliet.

Utskottet delar uppfattningen att resurstilldelningen till länsstyrelserna
måste vara rättvisande. Samtidigt är förutsättningarna för länsstyrelsernas
verksamhet mycket varierande i de olika länen. Det innebär att varje
modell för fördelning av länsstyrelseanslaget måste beakta en rad
faktorer, något som naturligtvis komplicerar utformningen av den. Mot
bakgrund av den kritik som från olika utgångspunkter riktats mot det
nuvarande systemet föreslår Länsstyrelseutredningen, som framgår ovan,
att en ny verksamhetsbaserad modell skall tas fram. Utredningen är
också mycket tydlig när det gäller var ansvaret för utvecklingen av den
nya modellen skall ligga, nämligen i Regeringskansliet. Utskottet utgår
mot bakgrund härav från att ett arbete med att utveckla en ny
verksamhetsbaserad fördelningsmodell nu kommer till stånd. I avvaktan på
resultatet av detta arbete bör nuvarande system för fördelning bibehållas
i enlighet med vad Länsstyrelseutredningen föreslår. Motion 2004/05:Bo242
(m, fp, kd, v, c, mp) avstyrks.

Reservationer
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1.      Målet för bostadspolitiken, punkt 3 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo301
yrkande 1.
Ställningstagande
Vi vill med vår politik göra det möjligt för fler att äga sin egen bostad.
Det ger förutsebarhet och frihet för de boende. Äganderätten är en
omistlig del i en demokrati genom att den stärker människors oberoende,
skapar trygghet och bidrar till integration. Sänkt skattetryck skulle
ge medborgarna större möjligheter att ta eget ansvar. Då blir det möjligt
för alltfler att klara boendet på egen hand. Samtidigt måste det finnas
en absolut trygghet för dem som behöver stöd från samhället. Vi anser
mot den nu beskrivna bakgrunden att målet för bostadspolitiken måste
utformas enligt följande:
Bostadsmarknaden skall styras av människors efterfrågan och fria val,
bostadspolitiken skall ge förutsättningar för olika slag av bostäder
som kan tillgodose olika individers behov av trygghet och önskemål i
olika skeden av livet.
Med moderat bostadspolitik får medborgaren råd och möjlighet att välja
boende. Det förutsätter en öppen och fungerande marknad utan dagens
inslag av snedvridande subventioner, detaljregleringar och politisk
klåfingrighet. En ytterligare förutsättning är att nödvändiga politiska
beslut präglas av stabilitet och långsiktighet.

2.      Komplettering av målet för bostadspolitiken, punkt 4 - motiveringen
(m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Ställningstagande
Med det förslag till nytt bostadspolitiskt mål som vi lägger fram saknar
de nu behandlade motionsförslagen aktualitet. Motionerna avstyrks sålunda.


3.      Komplettering av målet för bostadspolitiken, punkt 4 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo306
yrkande 7 i denna del och avslår motion 2004/05:Bo263.
Ställningstagande
Med den formulering som det bostadspolitiska målet nu har fokuserar det
direkt på de boende och förbiser dem som bygger och förvaltar bostäderna.
Det är enligt min mening inte rimligt eftersom statens möjligheter att
påverka situationen för dem som har en bostad och dem som står utan
bostad till största delen går genom just bostadsmarknadens aktörer. Det
låga bostadsbyggandet och de hot som hyresrätten står inför gör att
dessa frågor måste ges en framträdande roll i de bostadspolitiska
strävandena. För att betona frågornas vikt bör det bostadspolitiska målet
kompletteras. Till målet bör därför fogas en formulering som på ett
tydligt sätt tar fasta på byggandet och ägandet av bostadsfastigheter.
I enlighet med förslaget i motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 7 i denna
del bör därför till målet fogas följande.
Bostadspolitiken skall skapa goda och långsiktigt förutsägbara villkor
för byggande och ägande av fastigheter i alla olika upplåtelseformer.
Den
komplettering av det bostadspolitiska målet som jag nu förordar leder
naturligtvis inte i sig till att dagens missförhållanden rättas till.
För detta fordras en helt annan bostadspolitik än den som i dag bedrivs.
Till utformningen och inriktningen av denna politik återkommer jag
därför i det följande.

4.      Komplettering av målet för bostadspolitiken, punkt 4 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo263
och avslår motion 2004/05:Bo306 yrkande 7 i denna del.
Ställningstagande
Målet för bostadspolitiken är att alla skall ges förutsättningar att
leva i goda bostäder till rimliga kostnader och i en stimulerande och
trygg miljö inom långsiktigt hållbara ramar. Boende- och bebyggelsemiljön
skall bidra till jämlika och värdiga levnadsförhållanden och särskilt
främja en god uppväxt för barn och ungdomar. Vid planering, byggande
och förvaltning skall en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar
utveckling vara grund för verksamheten.
Vid bostadsutskottets olika besök och kontakter har det framförts att
målet inte beaktar arkitekturens och estetikens betydelse för bebyggelse
och boendemiljö. Jag har tagit till mig dessa synpunkter, och jag finner
det angeläget att riksdagen lyfter in frågorna om arkitektur och estetik
i målet för bostadspolitiken.
Det är viktigt att arkitektfrågorna inte bara behandlas i kulturpolitiken.
De hör i hög grad ihop också med planering och byggande och bör därför
även behandlas direkt inom bostadspolitiken.
Vi vet att människor mår bättre i en vacker miljö. Trygghetsfrågor är
en av de viktigaste frågorna för människor i deras boendemiljö. I
välskötta miljöer så ser man även mindre av skadegörelse. Man vårdar det
som är vackert. Genom att tydligt föra in arkitektur och estetik även
i bostadspolitiken främjar vi vårt samhälle både socialt och ekonomiskt.

Vad jag nu med anslutning till motion 2004/05:Bo263 (c) anfört om en
komplettering av det bostadspolitiska målet bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening.



5.      Målet för bostadsbyggandet, punkt 5 - motiveringen (m, fp, c)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Lars Tysklind
(fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik Skårman
(m).
Ställningstagande
Det finns enligt vår mening flera skäl som talar för att kvantitativa
mål för bostadsbyggandet inte bör sättas upp. Det främsta skälet är att
bostadspolitiken inte primärt skall syfta till att producera ett bestämt
antal bostäder. I stället är det människornas behov och önskemål som
skall vara vägledande för vad som skall byggas. Vad som fordras är alltså
inte mål uttryckta i bestämda tal utan en bostadspolitik som ger
förutsättningar för den enskilde att kunna välja den bostad som svarar mot
hans eller hennes önskemål. Det förutsätter en öppen och fungerande
marknad utan dagens inslag av snedvridande subventioner, detaljregleringar
och politisk klåfingrighet. En ytterligare förutsättning är att nödvändiga
samhällsinsatser präglas av stabilitet och långsiktighet. Först när
dessa grundläggande hinder mot en bostadsmarknad i balans har undanröjts
kommer den som söker en bostad att ha ett verkligt val mellan bostäder
av olika storlek, i olika lägen och med olika upplåtelseformer.
Det förhållandet att vi motsätter oss ett kvantitativt fastlagt mål för
bostadsbyggandet innebär naturligtvis inte att vi på något sätt frånträder
vår allmänna inställning att användningen av kvantitativa resultatindikatorer
i regeringens redovisning till riksdagen bör öka. I dessa sammanhang
kan t.ex. en kontinuerlig redovisning av bostadsbyggandets omfattning
vara ett sätt att ge en indikation på hur den bedrivna politiken påverkat
bostadsbyggandet.
Med hänvisning till det nu anförda avstyrker vi de nu behandlade motionerna.

6.      Målet för bostadsbyggandet, punkt 5 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo306
yrkande 7 i denna del och avslår motion 2004/05:Bo240 yrkande 1.

Ställningstagande
Vi har sedan flera år från Kristdemokraterna förordat en komplettering
av det bostadspolitiska målet för att lyfta fram byggandet och ägandet
av bostadsfastigheter. Också den kvantitativa målsättningen för
bostadsbyggandet bör revideras mot denna bakgrund. För att ytterligare betona
vikten av ett bostadsbyggande av tillräcklig omfattning bör ett
kvantitativt mål för bostadsbyggandets omfattning läggas fast. Genom att
fastställa ett tydligt, i absoluta tal mätbart mål skulle utskottet och
riksdagen också visa att det ligger allvar bakom uttalandena om att
användningen av resultatindikatorer måste öka. Med den allmänna utformning
det bostadspolitiska målet har är det helt enkelt nödvändigt att bryta
ned det på delmål och på mål som kan mätas på ett över tiden jämförbart
sätt.
Enligt min mening bör riksdagen sålunda lägga fast ett mål för
bostadsbyggandet som ligger väsentligt över den målsättning som regeringen
tidigare redovisat om 30 000 nybyggda lägenheter per år under perioden
2003-2006. Det är ett mål som inte svarar mot den efterfrågan och de
behov som finns. Riksdagen bör i stället uttala att de bostadspolitiska
insatserna skall vara så utformade att de möjliggör ett byggande av 40
000-50 000 lägenheter per år. Detta är nödvändigt för att råda bot på
bostadsbristen och för att förbättra standarden på bostadsbeståndet.
Vad jag nu med anslutning till motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkande 7 i
denna del anfört om bostadsbyggandets omfattning bör riksdagen tillkännage
för regeringen som sin mening. Övriga förslag avstyrks.



7.      Målet för bostadsbyggandet, punkt 5 (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo240
yrkande 1 och avslår motion 2004/05:Bo306 yrkande 7 i denna del.

Ställningstagande
Den offentliga sektorns kraftiga neddragningar av stödet till
bostadsproduktionen under 1990-talet och övergången till låg inflation med en
samtidigt förhållandevis hög realränta har fått stora effekter för
nyproduktionen av bostäder, för underhållet av det redan byggda och för
den sociala bostadspolitiken. Av Sveriges befolkning bor två tredjedelar
i någon av de 109 kommuner som uppger att de har bostadsbrist. Behoven
är störst när det gäller små och medelstora hyresbostäder, men även
stora lägenheter saknas. Samtidigt ligger nyproduktionen av bostäder på
en alldeles för låg nivå. Antalet byggda lägenheter 2004 är enligt
Boverkets prognos ca 30 000 bostäder. I den summan ryms dessutom även
ombyggnader av lokaler m.m. till bostäder. Andra prognoser pekar på
ännu lägre siffror. Dagens låga bostadsbyggande leder till en hämmad
ekonomisk tillväxt, ökad segregation samt minskad rörlighet på bostads-
och arbetsmarknaden. För att motverka denna utveckling måste det byggas
ca 40 000 lägenheter per år de närmaste tio åren, varav hälften bör
vara hyresrätter.
Under de närmaste 15-20 åren är ca 1,3 miljoner lägenheter i flerbostadshus
i behov av omfattande renoveringar, framför allt inom rekordårens
bostadsbestånd (1961-1975), men också i äldre delar av beståndet. Tekniska
system som va-stammar, el och ventilation, men också fönster, balkonger
och fasader behöver åtgärdas, detta för att de boende inte skall drabbas
av standardsänkningar och för att inte bostädernas attraktivitet och
kapitalvärde skall försämras. Jämfört med i dag skulle renoveringstakten
behöva tredubblas från 20 000 till 60 000 lägenheter per år.
Sammanfattningsvis bör riksdagen, för att tydliggöra behoven av både
nyproduktion och ombyggnation av bostäder, sätta upp ett tydligt mål om
att det under den närmaste tioårsperioden dels bör byggas ca 40 000
lägenheter per år, dels renoveras ca 60 000 lägenheter per år. Detta
bör riksdagen med anslutning till förslagen i motion 2004/05:Bo240 (v)
yrkande 1 som sin mening ge regeringen till känna.



8.      Bostadspolitikens utformning, punkt 6 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo301
yrkandena 4 och 24 samt avslår motionerna 2004/05:N239 yrkande 8,
2004/05:N401 yrkande 9, 2004/05:N403 yrkande 3, 2004/05:N409 yrkande 23,
2004/05:Bo235 yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22, 2004/05:Bo248 yrkande 1,
2004/05:Bo249 yrkande 9, 2004/05:Bo306 yrkande 1, 2004/05:Bo309 yrkande
1 och 2004/05:Bo310 yrkandena 1 och 26.
Ställningstagande
Dagens situation på bostadsmarknaden utgör en tydlig illustration till
att regeringens bostadspolitik har havererat. Vi har i dag en tudelad
bostadsmarknad med bostadsbrist på tillväxtorter och stigande
bostadsöverskott på utflyttningsorter. På orter med överskott av bostäder
tvingar hyressättningssystemet de boende att betala för höga hyror.
Samma hyressättningssystem differentierar inte hyrorna på attraktiva
tillväxtorter. Det finns orter där bostadsföretagen har mycket stark
ekonomi och orter där företagen står på ruinens brant. Vissa orter är
starkt segregerade, medan andra har lyckats mycket bra och har skapat
integrerade bostadsområden. Därtill tvingar fastighetsskatten småhusägare
att flytta från gård och grund.
I längden är den rådande situationen ohållbar, och den socialdemokratiska
regeringen har inte lyckats presentera en politik som skulle kunna
förändra detta. I stället har den satsat sina resurser på att försvara
och vårda sin sedan länge havererade bostadspolitik. De boende tvingas
ta konsekvenserna av detta i form av bostadsbrist, bostadsöverskott,
höga skatter och lågt byggande.
Även den kommunala bostadspolitiken utgör till stora delar ett misslyckande.
Det bevisas inte minst av att regeringen vill att statliga bostadsföretag
skall kunna överta kommunalt ägda fastigheter. Det finns inte något
skäl för att på detta sätt utöka det statliga företagandet. Samtliga
statliga företag med denna inriktning måste därför avvecklas. Verksamhet
av denna typ är primärt en uppgift för det privata näringslivet.
Det är, med hänsyn till den ovan i korthet beskrivna situationen, nu
hög tid att helt byta riktning och börja föra en bostadspolitik som är
till för människorna - en politik där de boende sätts i centrum. Den
självklara utgångspunkten för framtidens bostadspolitik skall vara
människornas rätt att själva kunna välja den bostad de önskar.
Bostadsmarknaden skall styras av människors efterfrågan och fria val, inte av
regleringar och politiska eller administrativa beslut. Den ökade rörlighet
detta skapar, såväl geografiskt som mellan olika boendeformer, leder
till en öppen och flexibel bostadsmarknad till gagn för alla boende.
Bostadspolitiken skall ge förutsättningar för att bevara och utveckla
olika upplåtelseformer som kan tillgodose olika individers önskemål i
olika skeden av livet. De boende skall kunna välja mellan äganderätt,
bostadsrätt och hyresrätt. Det förutsätter en öppen och fungerande
marknad utan inslag av snedvridande subventioner, detaljregleringar och
politisk klåfingrighet. En ytterligare förutsättning är att samhällsinsatser,
om sådana undantagsvis visar sig nödvändiga, präglas av stabilitet och
långsiktighet.
Det måste bli möjligt för fler att äga sin bostad - detta då äganderätten
utgör en omistlig del i en demokrati. Att äga sin lägenhet är för många
människor en trygghet som inte enbart kan mätas i pengar. Förutom att
ägandet stärker människors oberoende skapar det trygghet och bidrar
till integration. Bostadspolitiken måste därför göra det möjligt för
fler att äga sin bostad. Det ger den förutsebarhet och frihet som alla
boende har rätt att kräva. Ägarlägenheter bör därför snarast införas.
Även
bostadsrättens ställning måste stärkas. Ombildning av hyresrätt till
bostadsrätt bör därför underlättas. De hinder som regeringen med hjälp
av stödpartierna infört bör omedelbart undanröjas. Det är behov och
efterfrågan som skall avgöra vilken typ av bostad som de boende väljer
och inte andra styrmekanismer.
Hyresrätten måste återupprättas. Subventioner och prisregleringar har
lett till brist på hyresrätter, långa köer och en omfattande svart
marknad. För att det skall vara möjligt att bygga och förvalta hyresrätter
även i framtiden måste en fri hyressättning införas under trygga former
för hyresgästerna. Det innebär bl.a. att besittningsskyddet inte skall
kunna kringgås genom orimliga hyreshöjningar. En hyreshöjning skall
kunna överklagas till, och skälighetsprövas av, allmän domstol.
För att på kort sikt öka tillgången på bostäder för ungdomar och studerande
måste möjligheter till skattefri uthyrning öppnas. Efter norsk modell
bör det därför bli möjligt att hyra ut en del av sin bostad utan att
den inkomst som detta ger behöver tas upp till beskattning. Det är det
absolut snabbaste, enklaste och billigaste sättet att på kort sikt få
fram bostäder på tillväxt- och universitetsorter. Det vi nu föreslår
minskar inte behovet av mer långsiktiga åtgärder för att få fram bostäder
åt ungdomar.
I avsikt att få i gång byggandet krävs förändringar och förenklingar.
Plan- och byggprocessen måste reformeras och antalet instanser för
överklagande av detaljplan och bygglov minskas. Onödiga regler och normer
måste bort så att bostadskonsumenternas efterfrågan blir styrande för
utformningen på ett helt annat sätt än i dag.
Beskattningen av byggande och boende måste sänkas. Det förutsätter både
en sänkning av det allmänna skattetrycket och en sänkning eller borttagande
av de skatter som är direkt inriktade mot byggande och boende. Detta
innebär att den för många boende så betungande fastighetsskatten måste
avvecklas liksom förmögenhetsskatten som kraftigt höjer boendekostnaderna
i många bostadsområden.
Större möjligheter att utnyttja strandnära områden för bebyggelse måste
införas. Vi har i Sverige en god tillgång på strandnära områden som kan
användas för såväl permanent- som fritidsboende.
Särskilt i våra tillväxtområden kan en utbyggd infrastruktur bidra till
ett ökat bostadsbyggande. Genom nya investeringar i vägar, järnvägar
och annan spårbunden trafik kan områden som i dag inte är tillgängliga
för bostadsbebyggelse tas i anspråk för nya bostäder.
Vad vi nu med anslutning till förslagen i motionerna 2004/05:Bo301 (m)
yrkandena 4 och 24 samt 2004/05:N403 (m, fp, kd, c) yrkande 3 anfört om
utformningen av bostadspolitiken bör riksdagen tillkännage för regeringen
som sin mening. I den mån övriga motionsyrkanden inte kan anses
tillgodosedda avstyrks de.



9.      Bostadspolitikens utformning, punkt 6 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N401
yrkande 9, 2004/05:N403 yrkande 3, 2004/05:N409 yrkande 23, 2004/05:Bo309
yrkande 1 och 2004/05:Bo310 yrkandena 1 och 26 samt avslår motionerna
2004/05:N239 yrkande 8, 2004/05:Bo235 yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22,
2004/05:Bo248 yrkande 1, 2004/05:Bo249 yrkande 9, 2004/05:Bo301 yrkandena
4 och 24 samt 2004/05:Bo306 yrkande 1.
Ställningstagande
Den svenska bostadspolitiken fungerar inte. Bevisen för detta är otaliga.
Det råder kraftig bostadsbrist inte bara i landets storstorstadsregioner
utan också i kommuner med tillväxt i andra delar av landet. En följd av
detta är att många människor saknar möjlighet att hitta en bostad eller
att byta bostad. Konsekvenserna av bostadsbristen är många och svåra:
prisuppgång på ägda bostäder, svarta lägenhetskontrakt, höga boendekostnader
och en för liten individuell valfrihet.
Vad Sverige behöver är därför en ny bostadspolitik. Den enskilda människans
möjligheter att ta makten över sin egen situation måste stå i fokus när
framtidens bostadspolitik formas. Förutsättningarna för bostadsförsörjning,
mångfald, valfrihet, integration och socialt ansvar grundläggs redan
i och med planerandet av bostäder. Det är nu dags att lägga om
bostadspolitiken i liberal riktning. Den enskilda människans möjlighet att
ta makten över sin egen situation måste stå i centrum när framtidens
bostadspolitik formas. Förutsättningar för mångfald, valfrihet och
integration skall grundläggas redan vid planering och byggande av bostäder.
Tillgången på upplåtelseformer av alla de slag måste spela en central
roll. Vi i Sverige måste helt enkelt lära av andra länder i Europa.
Sett ur ett bostadspolitiskt perspektiv är Sverige ett land som skiljer
sig såväl från sina nordiska grannar som från Europa i övrigt. I Sverige
är det i dag nästintill omöjligt att inom rimlig tid få ett förstahandskontrakt
till en hyresbostad i storstadsregionerna. Särskilt alarmerande är
situationen i Stockholm. Samtidigt har bostadsbristen spridit sig till
stora delar av landet i övrigt. Av Boverkets senaste bostadsmarknadsenkät
framgår att 60 % av befolkningen bor i någon av de 109 kommuner som
uppger att de har bostadsbrist.
Trots den alarmerande situationen ger inte regeringens politik på något
sätt uttryck för det behov av en verklig kraftsamling för att lösa
bostadskrisen som finns. Den svenska bostadspolitiken befinner sig i en
återvändsgränd. Det är stor bostadsbrist i storstadsregioner och på
tillväxtorter. Samtidigt rivs bostadshus i andra delar av landet. Staten
bildar nu bolag för att överta fastigheter från kommuner i kris för att
utveckla eller avveckla dessa fastigheter. Subventioner, centralplanering
och förmynderi har präglat den offentliga synen på bostadsmarknaden.
Utöver bostadsbrist är de negativa konsekvenserna av den förda politiken
otaliga i form av svarta hyreskontrakt, omständliga bygglovsprocesser,
krångliga byggregler, bristande konkurrens, höga kostnader, stopp för
nya ägarformer och en för liten individuell valfrihet för bostadskonsumenten.

De grundläggande inslagen i det reformprogram för en liberal bostadspolitik
som nu måste genomföras skall vara större utrymme för privat ägande,
färre krångliga regleringar, ökad konkurrens, tydligare marknadsmekanismer
och lägre beskattning.
Det mest framträdande problemet på dagens bostadsmarknad är att det
byggs för lite och att omflyttningen är för låg. För att få till stånd
ett ökat bostadsbyggande och därmed också en ökad rörlighet måste det
skapas långsiktigt goda och förutsägbara spelregler. De mer eller mindre
kortsiktiga bidrag som införts måste därför avvecklas. Vi har också i
vårt budgetförslag fört fram förslag om att de senaste bidragen i denna
flora, investeringsstimulansen genom skattekreditering och investeringsbidraget
till hyresbostäder, skall avvecklas. Det är inte snedvridande subventioner
som skapar en bostadsmarknad i balans utan hållbara regelverk och inte
minst ett rättvist skattesystem.
Sammanfattningsvis bör enligt vår mening insatser göras för att
sänka beskattningen på byggande och boende bl.a. genom en successiv
avveckling av fastighetsskatten,
få till stånd ett ökat ny- och ombyggande genom avreglering och
förenklingar i regelsystemen,
förbättra konkurrensen i byggsektorn genom att underlätta för fler
företag att etablera sig inom bygg- och byggmaterialsektorn,
bryta de kommunala bostadsföretagens dominans och skapa nya former för
ägande och förvaltning av dessa företag samt erbjuda de boende i kommunala
företag att friköpa sina lägenheter,
motverka segregationen genom att ett varierande utbud av upplåtelseformer
kan erbjudas i alla bostadsområden,
snarast införa ägarlägenheter i enlighet med den beställning som riksdagen
gjort hos regeringen,
öka konsumtionsutrymmet för barnfamiljer och studenter så att färre
blir beroende av bostadsbidrag och hamnar i fattigdomsfällan,
minska antalet vräkningar och motverka hemlöshet,
införa en friare hyressättning i nyproduktionen och reformera
hyressättningssystemet i övrigt,
öka de boendes inflytande över såväl bostaden som det egna bostadsområdet,

reformera skatteutjämningssystemet så att det inte missgynnar tillväxt-orter.

De genomgripande reformer vi nu förordar löser en rad av dagens
bostadspolitiska problem. Rörlighet på bostadsmarknaden skulle öka, med ett
bättre utnyttjande av det befintliga bostadsbeståndet som följd. Byggande,
ägande och förvaltning av bostäder skulle underlättas, vilket självfallet
leder till ett större utbud av bostäder av olika storlek och i olika
upplåtelseformer. Pålagorna på boendet skulle minska och konsumtionsutrymmet
för hushållen skulle öka, vilket i sin tur skulle ge möjlighet för de
allra flesta att efterfråga en bostad som svarar mot deras behov.
Vad vi nu med anslutning till Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310
yrkandena 1 och 26 samt motionerna 2004/05:Bo309 (fp) yrkande 1,
2004/05:N401 (fp) yrkande 9, 2004/05:N403 (m, fp, kd, c) yrkande 3 samt
2004/05:N409 (fp) yrkande 23 anfört om utformningen av bostadspolitiken
bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen. Övriga
motionsyrkanden avstyrks.



10.     Bostadspolitikens utformning, punkt 6 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N239
yrkande 8, 2004/05:Bo249 yrkande 9 och 2004/05:Bo306 yrkande 1 och avslår
motionerna 2004/05:N401 yrkande 9, 2004/05:N403 yrkande 3, 2004/05:N409
yrkande 23, 2004/05:Bo235 yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22, 2004/05:Bo248
yrkande 1, 2004/05:Bo301 yrkandena 4 och 24, 2004/05:Bo309 yrkande 1
och 2004/05:Bo310 yrkandena 1 och 26.
Ställningstagande
Den socialdemokratiska regeringens bostadspolitik har misslyckats. Ett
av de tydligaste exemplen på detta är att det i dag råder bostadsbrist
i inte mindre än 157 av landets 290 kommuner. Regeringens åtgärder har
också unisont dömts ut av bostadsmarknadens aktörer och bostadspolitiken
befinner sig i en akut förtroendekris. I stället för att lappa och laga
på det nötta bostadspolitiska täcket är det nu dags att ta sig an
bostadsbyggandets fundamentala problem och dra upp riktlinjer för en helt
ny, långsiktig bostadspolitik. Denna nya politik måste omriktas från
detaljstyrning, kortsiktiga bidrag och övergrepp på det kommunala
självstyret, till en politik som erbjuder långsiktigt stabila spelregler
och ett sänkt skattetryck för såväl byggande som boende.
Alla människor, familjer och hushållssammansättningar behöver en bostad
som kan tillgodose de behov man har beroende på livssituationen. Det är
en social rättighet att ha en bostad. En balans mellan tillgång till
och efterfrågan på bostäder är en förutsättning för en god samhällsutveckling.
Bostadsbrist skapar, på samma sätt som bostadsöverskott eller ett
ensidigt bestånd av bostäder, stora ekonomiska och sociala problem.
Vi kristdemokrater menar att boendepolitiken skall formas utifrån den
enskilda människans ansvar, möjligheter och skyldigheter. Det innebär
att den enskildes rätt till ägande måste tillgodoses, samtidigt som
samhället behöver garantera en solidarisk bostadspolitik där även den
som inte är köpstark har rätt till ett gott och tryggt boende.
Det är en genomgående erfarenhet att en fri marknad där många företag
kan konkurrera på lika villkor oftast ger det bästa resultatet.
Bostadsmarknaden uppvisar dock ett flertal egenskaper som sammantaget gör
att de vanliga marknadsmekanismerna inte ensamma kan antas ge ett
tillräckligt bra utfall. Det är därför rimligt att med politiska medel
påverka marknadens funktionssätt så att den både fungerar så effektivt
som möjligt och så att det blir möjligt för alla medborgare att få tag
på en god bostad till rimlig kostnad. En absolut förutsättning för en
väl fungerande bostadsmarknad är att spelreglerna är långsiktiga och
förutsägbara.
Bostadspolitiken måste inriktas på att utan detaljstyrning skapa
förutsättningar för ett ökat byggande och ett billigare boende. Staten
behöver återigen fokusera på sin uppgift i bostadspolitiken, nämligen
att svara för att legala och finansiella instrument finns tillgängliga
för bostadsbyggandet och inte, som varit fallet under senare år, på hur
bostadspolitiken verkställs på lokal nivå.
Det kan inte entydigt fastställas vad i en människas livssituation som
är avgörande för hennes behov och intressen när det gäller boendet.
Familjesituationen - familjesammansättningen - är ändå kanske den mest
avgörande faktorn för vilken bostad som efterfrågas. I synnerhet gäller
det vid förändringar av familjesammansättning, och då inte minst för
familjer som vill skaffa barn. Därför måste bostadspolitiken särskilt
ta sig an de svårigheter som unga möter när de är på väg att bilda eller
utöka sin familj. Det finns en trångboddhet i Sverige, som framför allt
drabbar barnfamiljer. Regeringen gör alldeles för lite för att råda bot
på detta.
För att möta familjernas mångfald krävs en motsvarande mångfald av
bostäder och boendeformer. Därför måste valfrihet bli ett ledord för
bostadspolitiken - detta på ett sätt som i dag helt saknas. Lika lite
som regeringen skall avgöra vilka former av barnomsorg familjer bör
välja, skall staten detaljreglera vilken typ av bostäder som skall byggas
för att tillgodose de behov som finns. Särskilt gäller det om man, som
Socialdemokraterna, väljer att satsa alla resurser på en typ av bostäder
som är långt ifrån idealisk för växande barnfamiljer, nämligen de minsta
hyresrätterna.
Ett mycket påtagligt problem är i dag bristen på rörlighet på
bostadsmarknaden. Åtgärder måste därför vidtas för att förbättra rörligheten
så att de flyttkedjor som är så betydelsefulla för en väl fungerande
marknad åstadkoms. En tillräcklig rörlighet är avgörande för möjligheterna
att hitta, inte bara en bostad vilken som helst, utan en bostad som
passar den egna eller familjens livssituation.
I dag råder det bostadsbrist i över 150 kommuner. Det finns således ett
uppenbart behov av att redan på kort sikt öka bostadsproduktionen
kraftigt. Men detta behov kan inte tas till intäkt för att bostadspolitiken
ensidigt skall inriktas mot de minsta och billigaste lägenheterna för
att maximera antalet nya bostäder. För att åstadkomma rörlighet krävs
ett varierat byggande, ett byggande som skapar boenden för livets olika
skeden och familjers olika önskemål. Möjlighet måste finnas att välja
mellan lediga bostäder i olika upplåtelseformer och storlekar. För det
krävs först och främst en ökad bostadsproduktion.
Den politik som formar det goda boende jag nu uttalat mig för kan uppnås
genom att följande åtgärder genomförs.
Skatten sänks på byggande av flerbostadshus motsvarande halva byggmomsen.

Fastighetsskatten avskaffas. Kommunerna får möjlighet att införa en
avgift baserad på kommunens självkostnader om maximalt 2 600 kr per år
för småhus och maximalt 800 kr per lägenhet.
Ett nytt investeringsbidrag för byggande av studentbostäder införs.
Skattebefrielse införs vid uthyrning av del av bostad.
Hyressättningen reformeras. I nyproducerade lägenheter medges en friare
hyressättning samtidigt som bruksvärdessystemets ursprungliga principer
återupprättas.
Planprocessen förenklas genom att antalet överklagandeinstanser minskas
och digitaliseringen ökar.
Strandskyddet görs mer flexibelt.
Konkurrensverket får bättre medel att bekämpa oetiskt agerande i
byggsektorn och kartellsamverkan kriminaliseras.
Kommunernas självbestämmande över bostadspolitiken stärks.
Möjligheten till ägarlägenheter införs.
Barnfamiljernas bostadsbidrag förstärks.
Förutsättningarna för hushåll med låga inkomster att äga sin bostad
stärks.
Ett forum för äldres boende inrättas för att möta bostadsbehoven hos
den allt äldre befolkningen.
Genom de insatser som jag nu föreslår skapas förutsättningar för en
bostadsproduktion som bättre svarar mot de verkliga behov som finns. I
enlighet med förslagen i motionerna 2004/05:Bo249 (kd) yrkande 9 samt
2004/05:Bo306 (kd) yrkande 1 bör detta ges regeringen till känna. I den
utsträckning den nu förordade inriktningen av bostadspolitiken inte
låter sig förenas med förslagen i övriga nu behandlade motioner avstyrks
dessa.



11.     Bostadspolitikens utformning, punkt 6 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N403
yrkande 3, 2004/05:Bo235 yrkandena 1, 2, 5, 12 och 22 samt 2004/05:Bo248
yrkande 1 och avslår motionerna 2004/05:N239 yrkande 8, 2004/05:N401
yrkande 9, 2004/05:N409 yrkande 23, 2004/05:Bo249 yrkande 9, 2004/05:Bo301
yrkandena 4 och 24, 2004/05:Bo306 yrkande 1, 2004/05:Bo309 yrkande 1
och 2004/05:Bo310 yrkandena 1 och 26.
Ställningstagande
Den egna bostaden är central för människors välbefinnande. Få andra
nyttigheter torde spela en så stor roll när det gäller att skapa en
trygghet för enskilda individer eller familjer som just det egna hemmet.
Det är bara de närmast berörda som vet vad som är bäst för dem själva.
Samtidigt ser villkoren olika ut beroende på var i landet man befinner
sig. Dagens bostadspolitik tar inte hänsyn till dessa i grunden enkla
förhållanden. Den svenska bostadspolitiken måste därför drastiskt
omformas genom att statliga direktiv och pekpinnar ersätts med
underifrånperspektiv och medborgar-inflytande. Bostadspolitiken, såväl som
övrig politik, måste utformas efter federalismens principer, där makten
byggs underifrån och där den delegeras uppåt endast om det är nödvändigt
och då med den undre maktens godkännande.
Sverige av i dag är en stark centralmakt där toppstyrda direktiv förväntas
ge goda resultat oavsett lokala förutsättningar. Det är förmodligen ett
av skälen till att Sverige är ett splittrat land, där en tredjedel av
landets kommuner har bostadsöverskott medan en annan tredjedel lider av
bostadsbrist. Jag och Centerpartiet vill därför omforma Sverige efter
federalismens principer med en klar och tydlig konstitution där olika
beslutnivåers kompetenser klarläggs. Huvudprincipen skall vara att
beslutsnivån skall ligga på lägsta möjliga nivå, såvida inte underliggande
nivåer på egen hand väljer att flytta upp beslutsnivån till en högre
nivå. Detta system kommer att leda till att vi får ett kommunalt självstyre
som är reellt och inte bara en chimär. Med det kommunala självstyret
kommer de kommunala beslutsnivåerna att vara potenta, och vi får ökade
möjligheter till medborgarinflytande eftersom det kommer att bli fruktsamt
att vända sig till lokala beslutsfattare när dessa faktiskt har makt.
Inte minst inom bostadspolitiken är detta en helt nödvändig väg att gå.

De tre senaste decennierna har sett kraftiga svängningar inom svensk
bostadsproduktion. Under miljonprogrammets dagar färdigställdes årligen
över 100 000 lägenheter, vilket kan jämföras med bottennoteringen 1998
då enbart 11 000 lägenheter byggdes. Även om det nu har skett en viss
uppgång i byggandet är det långt kvar till dess att bostadsproduktionen
ligger på en rimlig nivå. Den nuvarande situationen är inte långsiktigt
hållbar. Boverkets återkommande bostadsmarknadsenkäter visar att andelen
kommuner med bostadsbrist fortsätter att öka. Samtidigt finns det stora
överskott i många kommuner, även om detta antal har minskat under det
senaste året. Det står dock helt klart bostadsmarknaden uppvisar tydliga
tecken på obalans.
Samtidigt med att vi har en alltför låg nyproduktion av bostäder har
också underhållet av våra bostäder åsidosatts. Följden av detta har
blivit ett underhållsberg som utgör en tickande bomb på bostadsmarknaden.
En av de viktigaste orsakerna till den uppkomna situationen är den
nuvarande uttolkningen av bruksvärdesprincipen, som medför att hyresvärdar
i stort sett saknar incitament för underhåll och ombyggnad. På lång
sikt kan detta endast lösas genom en reformering av bruksvärdessystemet.
Dagens akuta behov måste dessutom åtgärdas genom att det införs en
vidgad avdragsrätt i samband med ombyggnad och underhållsåtgärder i
byggnader.
All planering av bostäder skall utgå från målet att erbjuda alla människor
möjlighet till ett självständigt liv i ett eget boende. Den ökning i
byggandet vi nu kan se kommer sannolikt inte att ha en direkt avgörande
betydelse för att underlätta för den som är bostadslös eller hemlös.
Dagens bostadsmarknad fungerar så dåligt att den som står utanför har
mycket svårt att komma in på den. I avvaktan på att de åtgärder genomförs
som jag föreslagit och till dess att bostadsmarknaden därigenom har
återfått balansen bör en strategi utarbetas för att minska antalet
bostads- och hemlösa. Även om en ökad nyproduktion har en central roll
i en sådan strategi måste även andra okonventionella metoder prövas.
Utöver de åtgärder jag nu förordat som ett led i införandet av en helt
ny, på federalismens principer grundad, bostadspolitik bör även en rad
andra insatser sättas in. Det gäller bl.a. åtgärder för att
säkerställa de ekonomiska villkoren kring underhållsbehovet,
säkerställa långsiktiga spelregler och ett enkelt regelverk,
ge rättvisa boendeskatter,
ge neutralitet mellan olika upplåtelseformer,
åstadkomma mångfald och motverka segregation,
minska alla politiskt orsakade etableringskostnader och andra fördyrande
faktorer för byggsektorn,
minska den sociala och regionala klyvningen,
öka rörligheten på bostadsmarknaden och därigenom skapa flyttkedjor
samt
minska bostadsbidragens negativa marginaleffekter.
Vad jag nu med anslutning till motionerna 2004/05:Bo235 (c) yrkandena
1, 2, 5, 12 och 22, 2004/05:Bo248 (c) yrkande 1 samt 2004/05:N403 (m,
fp, kd, c) yrkande 3 anfört om bostadspolitikens utformning bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga motionsyrkanden
avstyrks.



12.     Bostadspolitik för integration, punkt 7 (m, fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och
Carl-Erik Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Sf288
yrkandena 9 och 22, 2004/05:Sf360 yrkande 15, 2004/05:Sf365 yrkande 27,
2004/05:Bo235 yrkande 8 och 2004/05:Bo303 yrkande 1 och avslår motion
2004/05:Bo315 yrkandena 1 och 4.
Ställningstagande
Som så många andra problem på den svenska bostadsmarknaden är den
segregation vi i dag ser i många bostadsområden en direkt följd av den
förda socialdemokratiska politiken. Det är en politik som inte tagit
tillräcklig hänsyn till de enskilda människornas behov och därför lett
fram till dagens svårigheter. Den har också bidragit till den omfattande
sociala och etniska segregation som präglar många av våra bostadsområden.
Trots att det från regeringens sida i många sammanhang talas om och
diskuteras hur segregationen skall brytas och integrationen skall öka
leder de konkreta åtgärder som vidtas snarast i motsatt riktning.
Även om segregation och bristande integration inte enbart är en följd
av den förda bostadspolitiken är denna politik en mycket starkt bidragande
orsak till dagens situation. Det innebär inte att bostadspolitiken ensam
kan åstadkomma den integration som eftersträvas, utan de bostadspolitiska
åtgärderna måste naturligtvis följas upp med insatser också på en rad
andra områden. Vi har också i andra sammanhang fört fram förslag med
denna inriktning. Det gäller allt från generella åtgärder som leder
till ökad valfrihet och mångfald till riktade insatser mot dem vars
utanförskap måste brytas. Vad som krävs är sålunda ett brett spektrum
av åtgärder som syftar till att skapa förutsättningar för ett ekonomiskt,
kulturellt och socialt växande Sverige.
Det är mot den nu beskrivna bakgrunden dags att med kraft motarbeta de
negativa följderna av de senaste årtiondenas socialdemokratiska
bostadspolitik. En total omläggning av bostadspolitiken måste därför till
så att den blir en central del i skapandet av ett integrerat samhälle.
För detta krävs en kombination av flera olika slags åtgärder. Grundläggande
i detta sammanhang är att ge utrymme för en stärkt egenmakt också i
bostadssektorn. Det förutsätter i sin tur att bostäder av olika storlek
och utformning och i olika upplåtelseformer finns tillgängliga. För att
åstadkomma detta måste det skapas neutralitet mellan olika upplåtelseformer.
I detta sammanhang har också bostadsrätten en viktig funktion att fylla.
Bildandet av bostadsrätt också i s.k. problemområden måste därför
underlättas. För att ytterligare stärka inflytandet över det egna boendet
måste dessutom ägarlägenheter omedelbart införas.
Samhällsplaneringen måste utformas så att mångfald och variation stimuleras.
Mötesplatser måste erbjudas för människor från olika kulturer och med
olika erfarenheter. Det är också nödvändigt att människor i utsatta
bostadsområden uppmuntras att ta ett större ansvar för sin egen situation
och ges möjlighet till ökat boendeinflytande. Beskattningen av byggande
och boende måste minska.
Förutsättningar måste skapas för företag, institutioner och myndigheter
att etablera sig i socialt utsatta områden. Detta måste kombineras med
åtgärder för att utveckla en positiv skol- och fritidsmiljö. Allas
kunskaper och erfarenheter måste tas till vara. Kommunerna måste prioritera
sammanhållna satsningar i miljonprogramsområdena och andra utsatta
områden. Dessa satsningar skall dock inte styras av staten utan måste
växa fram tillsammans med de boende och den ansvariga kommunen. Den
enskildes önskemål och behov skall alltid vara utgångspunkten. Segregationen
kan aldrig brytas genom att man försöker tvinga folk att bo kvar i eller
flytta till ett visst område.
Vad vi nu med anslutning till partimotionerna 2004/05:Bo235 (c) yrkande
8 och 2004/05:Sf288 (fp) yrkandena 9 och 22 samt motionerna 2004/05:Bo303
(kd) yrkande 1, 2004/05:Sf360 (c) yrkande 15 och 2004/05:Sf365 (kd)
yrkande 27 anfört om åtgärder för en ökad boendeintegration bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening.



13.     Konkurrensen på byggmarknaden, punkt 9 (m, fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och
Carl-Erik Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde
ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 11,
2004/05:Bo275 yrkande 4, 2004/05:Bo301 yrkande 12, 2004/05:Bo304 yrkande
7, 2004/05:Bo306 yrkande 15 och 2004/05:Bo310 yrkandena 2-4, 6 och 13-15.

Ställningstagande
Det är snart bara den socialdemokratiska regeringen som inte har förstått
att dagens bostadspolitik leder oss allt längre bort från en fungerande
bostadssektor. En bidragande orsak till dagens situation är regeringens
oförmåga att hantera den bristande konkurrensen inom byggsektorn. De
fåtaliga försök som har gjorts att stimulera konkurrensen inom sektorn
har varit valhänta och otillräckliga. Till detta kommer den hämmande
effekten av den omfattande regleringen av byggandet. Dagens situation
ger därför inte förutsättningar för den fria konkurrens som bör prägla
byggmarknaden liksom andra marknader.
Utmärkande för dagens byggmarknad är att den domineras av ett fåtal
stora aktörer. Det är en situation där risken för bristande konkurrens
är uppenbar. Redan Byggkommissionen pekade i sitt betänkande Skärpning
gubbar (SOU 2002:115) på det svaga konkurrenstrycket i byggsektorn -
detta som en följd av en branschstruktur med hög koncentration, vertikal
integration och starka inslag av korsvist ägande i kombination med
problem som svag importkonkurrens och inträdesbarriärer till marknaden.

Obalanser av det slag vi nu beskrivit måste naturligtvis rättas till.
Det primära är då att skapa förutsättningar för en ökad konkurrens på
en fri och öppen marknad. Vad som då erfordras är inte ytterligare
regleringar utan såväl åtgärder som bidrar till att öppna marknaden för
fler aktörer som insatser för att stärka konkurrensen mellan de som
redan i dag finns på marknaden. Här kan inte minst en strikt tillämpning
av EU:s regler om fri rörlighet för varor och tjänster bidra till att
göra det lättare för t.ex. utländska aktörer att komma in på den svenska
byggmarknaden. Det förutsätter att även indirekta hinder, bl.a. i form
av komplicerade skatteregler, byråkratiskt krångel och en stelbent
arbetsmarknad, undanröjs. En ytterligare förutsättning är att byggherrar
och beställare aktivt söker efter alternativ också utanför den i dag
traditionella kretsen av leverantörer och byggare. Inslaget av nya,
utländska byggare och svenska småföretag måste helt enkelt bli större.
Vi vill dessutom ta krafttag för att motverka svartarbete inom
byggbranschen.
Ett viktigt inslag i strävandena att förbättra konkurrensen i byggsektorn
är att förbättra övervakningen och analysen av marknaden. Insatser med
denna inriktning måste därför förstärkas. Det bör dock inte ske på det
sätt som hittills skett, genom att uppgiften sprids på flera olika
instanser, som dessutom i många fall har dåliga förutsättningar att svara
för den. I stället bör resurserna koncentreras till den myndighet som
är bäst lämpad att genomföra den, dvs. Konkurrensverket. Verkets uppdrag
när det gäller konkurrensövervakningen i byggsektorn bör därför göras
tydligare. Samtidigt bör de resurser som i dag tillförs bl.a. Boverket
för denna uppgift föras över till Konkurrensverket.
Vad vi nu med anslutning till motionsförslagen (m), (fp), (kd) och (c)
anfört om åtgärder för att förbättra konkurrensen i byggandet bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Motionen (s) avstyrks.

14.     Bemyndigande för verksamheten vid Byggkostnadsforum, punkt 10 (m,
fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och
Carl-Erik Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10
borde ha följande lydelse:
Riksdagen avslår utskottets förslag.
Ställningstagande
Inrättandet av Byggkostnadsforum utgör bara ett i raden av exempel på
hur regeringen i stället för att ta itu med de verkliga problemen sätter
in åtgärder som närmast är kosmetiska. Det är naturligtvis inte ytterligare
myndigheter eller samordnare eller tillfälliga bidrag som behövs för
att komma till rätta med dagens problem, utan en ny bostadspolitik. Det
är också av detta skäl som vi motsatt oss inrättandet av Byggkostnadsforum.
Den hittillsvarande utvecklingen har inte heller givit oss anledning
att ändra ståndpunkt. Byggkostnadsforum bör därför omedelbart avvecklas.
Frågan om att ge ett bemyndigande som möjliggör för Byggkostnadsforum
att fatta vissa beslut saknar därmed helt aktualitet. Riksdagen bör
därför inte heller fatta något beslut om ett sådant bemyndigande.
Utskottets förslag avstyrks redan på denna grund.
Även mer formella skäl talar för att riksdagen inte bör ge regeringen
något bemyndigande som avser Byggkostnadsforum. Den ordning för beredningen
av statens budget som tillämpas innebär i princip att riksdagen efter
förslag i budgetpropositionen eller på tilläggsbudget tar ställning
till de ekonomiska åtaganden som staten gör. Avsikten med denna ordning
är naturligtvis att riksdagen skall ha en samlad bild av de olika
ekonomiska åtaganden som den ingår. Det förslag som det nu är fråga om
har inte förelagts riksdagen på detta sätt. Det har inte heller förts
fram genom en motion, som även det kunnat vara en möjlighet. Förslaget
har i stället med extremt kort varsel lagts fram av utskottets majoritet.
Vi anser att förslag som innebär så omfattande ekonomiska åtaganden
för staten självklart borde ha lagts fram i god tid och på ett sätt som
möjliggjort en normal beredningsprocess inom riksdagen. Med det förfarande
som nu tillämpas har inte någon som helst beredning av förslaget kunnat
göras. Det har därför inte heller varit möjligt för utskottets ledamöter
att överblicka förslagets konsekvenser varken på lång eller kort sikt.
Förslaget avstyrks också av detta skäl.




15.     Byggande på statlig mark, punkt 11 (fp, c)
av Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo310
yrkandena 8 och 9 samt avslår motion 2004/05:Bo315 yrkande 5.

Ställningstagande
Tillgången till byggbar mark är en central faktor för bostadsbyggandet.
Det är mot den bakgrunden bekymmersamt att det i många kommuner, inte
minst i storstadsregionerna, är svårt att hitta mark som är lämplig för
bostadsproduktion. Skälen till detta är flera. Det kan vara fråga om
aktörer som av ekonomiska skäl inte vill släppa fram nybyggnation
eftersom detta skulle kunna leda till konkurrens med egna projekt. Ett
annat hinder är den komplicerade planeringsprocessen, som leder till en
osäkerhet om marken i slutändan verkligen kan bebyggas.
En möjlighet att ställa mark till förfogande för bostadsbyggande är att
utnyttja statens markinnehav. Det statliga markinnehavet är betydande,
och det återfinns även i storstadsregionerna. Denna mark förvaltas
nästan uteslutande genom statliga fastighetsbolag där målet är högsta
möjliga avkastning. Ägardirektiven till bolagen bör därför kompletteras
med ett uppdrag som innebär att mark skall kunna ställas till förfogande
för visst bostadsbyggande, t.ex. studentbostäder, utan att högsta möjliga
avkastning skall vara riktmärket. En utgångspunkt för försäljningen av
statlig mark bör dock vara att konkurrensförhållandena skall beaktas
och att försäljningen inte får snedvrida konkurrensen.
Mot den nu beskrivna bakgrunden bör en översyn göras för att säkerställa
att statens användning, tillhandahållande samt innehav av mark sker på
ett effektivt sätt. Samtidigt bör en utvärdering göras av hur förvaltning
och försäljning av det statliga markinnehavet påverkat prisutvecklingen
på mark i bristorter. Konkurrensverket bör dessutom få i uppdrag att
följa upp i vilken mån s.k. utvecklingsbolag där staten och stora
byggbolag är hälftenägare kan ha bidragit till att skapa svårigheter för
andra aktörer att få tillgång till byggbar mark.
Vad vi nu med anslutning till förslagen i vår partimotion 2004/05:Bo310
(fp) yrkandena 8 och 9 anfört om statlig mark för bostadsbyggande bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.



16.     Infrastruktur som förutsättning för bostadsbyggande, punkt 12 (m,
fp, kd, c)
av Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och
Carl-Erik Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo301
yrkande 8 och 2004/05:Bo310 yrkande 23.
Ställningstagande
Ett av de främsta hindren för ett nödvändigt bostadsbyggande i våra
tillväxtregioner är bristerna i infrastrukturen. Många av landets
tillväxtområden har helt enkelt drabbats av trafikinfarkt. Det leder till
långa arbetsresor, vilket i sin tur leder till svårigheter att hitta ny
mark för bostadsbebyggelse inom rimligt pendlingsavstånd. Den bostadsbrist
som detta ger upphov till hämmar sedan tillväxten, eftersom det blir
svårt att finna arbetskraft som kan flytta till de expansiva regionerna.
Slutresultatet blir en ond cirkel som det blir allt svårare att ta sig
ur. Det kanske tydligaste exemplet på detta är den stagnation som nu
har drabbat Stockholmsregionen. Från att tidigare ha varit landets
tillväxtcentrum ligger regionen nu långt ned på listan över regioner och
kommuner med tillväxt.
Vad som nu erfordras är insatser som bidrar till att få en väl fungerande
infrastruktur i våra storstäder och i övriga tillväxtområden. Det innebär
att satsningar måste göras på såväl vägnätet som övriga trafikslag och
då även kollektivtrafiken. Genom sådana framåtsyftande satsningar skulle
fler attraktiva bostadsområden kunna skapas utanför stadskärnorna. Ett
utökat trafiknät och investeringar i infrastrukturen skulle leda till
att fler byggare vågar satsa på nya byggprojekt.
Vad vi nu med anslutning till partimotion 2004/05:Bo310 (fp) yrkande 23
samt motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 8 anfört om behovet av
infrastrukturinvesteringar för att möjliggöra bostadsbyggande bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening.



17.     Kvinnor i byggbranschen, punkt 13 - motiveringen (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Ställningstagande
Vi stöder naturligtvis de strävanden som ligger till grund för motionen
- att kvinnor skall ges bästa möjliga förutsättningar att verka också
i byggbranschen. Som framhålls i motionen är detta en fråga som branschen
själv i första hand har ett ansvar för. Det finns mot den bakgrunden
inte anledning att sätta in åtgärder av det slag som motionärerna
föreslår. Motionen avstyrks sålunda.



18.     Kvinnor i byggbranschen, punkt 13 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo310
yrkande 5.
Ställningstagande
Den svenska byggindustrin är en mycket mansdominerad bransch, där
kvinnorna endast utgör någon eller några procent av arbetskraften inom
det fåtal yrkesgrupper där de finns representerade. Vi anser att det är
möjligt för kvinnor att verka inom byggbranschen, om bara förutsättningar
skapas. Det handlar om att få bort psykosociala och organisatoriska
faktorer som särskilt begränsar kvinnors möjligheter i byggyrken. Det
handlar också om löneformer, oklara karriärmöjligheter, brist på
delaktighet liksom om byggjargong och könsdiskriminerande attityder.
Uppgifter från Byggchefsbarometern ger också en tydlig illustration till
detta. Av cheferna inom byggbranschen är det så mycket som en fjärdedel
som inte vill öka andelen kvinnor i branschen.
Byggbranschens alla aktörer har naturligtvis sitt ansvar för att öka
kvinnors möjligheter inom byggbranschen. Samtidigt har regering och
riksdag goda möjligheter till påverkan genom att belysa, stimulera och
bevaka utvecklingen. Vi har därför föreslagit att de 1,5 miljoner kronor
som regeringen avsatt för en "ungdomsbostadssamordnare" i stället skall
användas för att bl.a. utveckla nyckeltal, uppföljning och kunskapsspridning
om jämställdhetsutvecklingen i byggbranschen. Vi menar att regeringen
dels i budgeten för utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande årligen bör beskriva vilka aktiviteter som regeringen
vidtagit, dels bör redovisa vilka nyckeltal som utvecklats. I övrigt
handlar det om kunskapsöverföring och kunskapsspridning för att frågan
om kvinnor inom byggbranschen skall få den belysning som krävs. Här
måste också en utvärdering av eventuella brister i lagstiftningen komma
till stånd. Boverket bör därför få i uppdrag att specifikt uppmärksamma
kvinnor inom byggbranschen genom att kontinuerligt följa utvecklingen
och genom att bidra till informationsspridning.
Vad vi nu med anslutning till Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310
yrkande 5 anfört om åtgärder för att få fler kvinnor i byggbranschen
bör riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen.



19.     Åtgärder för att vitalisera byggsektorn, punkt 14 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo206
yrkandena 1 och 2.
Ställningstagande
Effektiviteten inom byggandet måste öka samtidigt som kvaliteten höjs.
Det kräver nytänkande på ett otal områden så att gamla invanda mönster
kan brytas. I arbetet med att höja effektiviteten och konkurrensen inom
byggsektorn har också samhället ett ansvar och bör därför, i samverkan
med branschen, verka för en vitalisering av svensk byggmarknad.
De senaste årens utveckling har lett till att flera av de gamla yrkenas
hantverkshemligheter ersatts med enklare arbetsmetoder, mer lätthanterliga
material och enklare och bättre instruktioner. Den tidigare yrkesmannen
har blivit mer av montör. I denna situation utgör gränsdragningarna
mellan olika yrkesgrupper i avtalshänseende ett betydande problem. I
dag är de olika gruppernas arbetsuppgifter alltför snävt avgränsade för
att det skall finnas en tillräcklig flexibilitet. Mot den bakgrunden
bör mer generella avtal prägla branschen för att på det sättet bidra
till dess effektivitet. Målet bör därför vara att montören skall kunna
utföra flertalet uppgifter, vid sidan av de mer normgivande installationerna,
t.ex. elmontage, utan att behöva tillhöra någon traditionell fackgrupp
med kollektivavtal inom byggsektorn.
Ansvaret för att åstadkomma detta i syfte att uppnå en högre effektivitet
åligger i första hand parterna på arbetsmarknaden. EU:s utvidgning
innebär att byggsektorn kommer att bli alltmer internationaliserad. Det
bör ses som en positiv utveckling då det medför ökad konkurrens och
därmed lägre priser, men även högre kvalitet. Samhället har dock intresse
av såväl hög konkurrens inom sektorn som en väl fungerande marknad på
hemmaplan.
Regeringen bör därför initiera en dialog mellan byggmarknadens parter
i syfte att uppnå en effektivare byggarbetsmarknad där inte den fackliga
tillhörigheten nödvändigtvis skall styra kollektivavtalsområdet.
Vad jag nu med anslutning till motion 2004/05:Bo206 (c) anfört om en
vitalisering av byggsektorn bör riksdagen tillkännage för regeringen
som sin mening.

20.     Styrningen av medel för marksanering till bostadsbyggande, punkt 15
(v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo240
yrkande 4.
Ställningstagande
En betydande del av bostadsproduktionen i våra storstadsområden tillkommer
på mark som tidigare inte varit tillgänglig eller som inte varit attraktiv
för bostadsbyggande. Det kanske vanligaste exemplet på detta är
bostadsområden som uppförs på gammal industrimark. I dessa fall är marken
ofta förorenad, och den behöver därför saneras för att inte utgöra en
hälsorisk för de boende. Den här typen av marksanering är ofta mycket
kostsam. Om kostnaden skall läggas på boendet leder det till boendekostnader
som merparten av dem som efterfrågar en bostad inte klarar av. Enligt
Byggkostnadsforums chef är redan ett markpris över 1 000 kr per
kvadratmeter en nivå som gör byggandet av hyresrätter olönsamt.
För att förorenad mark skall kunna återställas disponerar Naturvårdsverket
ett särskilt anslag. De medel som tillförts anslaget är dock inte
tillräckliga för att täcka de behov som finns. En följd av detta är att
mark som skulle kunna tas i anspråk för angelägna byggprojekt inte kan
användas därför att medel för sanering av den saknas. I en situation
med brist på bostäder med rimliga hyror är detta naturligtvis inte
tillfredsställande. Vi menar mot den bakgrunden att behovet av bostäder
vid sidan av den rena riskbedömningen bör kunna vägas in vid fördelningen
av medel för marksanering. Det kan ske antingen genom att Naturvårdsverket
får i uppdrag att samråda med Boverket vid fördelningen eller genom att
Boverket disponerar ett eget anslag för ändamålet.
Vad vi nu med anslutning till motion 2004/05:Bo240 (v) yrkande 4 anfört
om användningen av medel för marksanering bör riksdagen tillkännage för
regeringen som sin mening.


21.     Åtgärder för ett ökat underhåll, punkt 16 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16
borde ha följande lydelse:
Riksdagen bifaller motion 2004/05:Bo235 yrkande 3.
Ställningstagande
Vi står i dag inför en situation där underhållet av vårt bostadsbestånd
är på väg att bli ett problem - vad som kan kallas ett underhållsberg
är på väg att byggas upp. Under åren framöver kommer närmare 1,3 miljoner
lägenheter i flerbostadshus, framför allt i rekordårens bostadsbestånd
(1961-1975), att kräva ett omfattande underhåll. Även en stor andel av
de äldre delarna av bostadsbeståndet kommer, i likhet med miljonprogrammets
bostäder, att behöva åtgärda installationer och tekniska system, som
va-stammar, elledningar och ventilationsanordningar. Samtidigt är
underhållsbehovet stort när det gäller fönster, balkonger och fasader.
Till detta kommer det underhåll som måste till i egnahemmen, framför
allt i hus byggda under 1970-talet. Sammantaget innebär detta att det
beräknas finnas ett nära förestående underhållsbehov i 56 % av lägenheterna
i flerbostadshus och i 25 % av småhusen.
Situationen när det gäller underhållet av vårt bostadsbestånd framstår
mot den här redovisade bakgrunden som ett framträdande samhällsproblem.
Det eftersatta underhållet av bostäderna följer gängse regionala och
sociala klyftor i samhället. Det innebär att på sikt kommer olikheterna
och klyftorna i samhället att öka alltmer. Det blir särskilt påtagligt
eftersom regioner utanför tillväxtområdena är mer utsatta ur underhållssynpunkt.
Här är risken för vakanser större eftersom tillgången på bostäder av
olika slag ofta är god.
Det går inte längre att blunda för problemen kring underhållsberget,
utan frågan måste föras upp på den politiska dagordningen. Som ett första
steg måste underhållsbehovet kartläggas och en samlad översyn göras av
skatteregler, hyressättningssystem och regelverk i syfte att säkerställa
de ekonomiska villkoren för underhållet av vårt bostadsbestånd.
Målsättningen skall vara att stimulera det långsiktiga underhållet och
att synliggöra utgifterna för detta. Det innebär bl.a. att förutsättningarna
att ta hänsyn till gjorda åtgärder måste bli större vid hyressättningen.
Ett problem med underhållskostnader är att dessa inte är jämnt fördelade
över en investerings livslängd. Genom att bostadsföretag normalt tillämpar
principen om konventionell beskattning innebär det att underhållskostnader
är omedelbart avdragsgilla. Det är däremot inte ombyggnadsåtgärder. En
vidgning av avdragsrätten till att omfatta såväl underhåll som vissa
ändringsarbeten är därför en åtgärd som skulle stimulera upprustningen
av det äldre bostadsbeståndet. Vi har också i Centerpartiets budget
avsatt 500 miljoner kronor fr.o.m. år 2006 för att ge utrymme för en
sådan vidgad avdragsrätt.
Vad jag nu med anslutning till Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235
yrkande 3 anfört om åtgärder för att lösa problemen med det s.k.
underhållsberget bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.




22.     En ny bostadsfinansiering, punkt 17 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo301
yrkande 6 och 2004/05:Bo310 yrkande 16 och avslår motionerna 2004/05:Bo240
yrkandena 2 och 5, 2004/05:Bo268, 2004/05:Bo306 yrkandena 8 och 10,
2004/05:Bo310 yrkandena 28 och 29 samt 2004/05:Bo312.
Ställningstagande
Sverige är ett av de länder som har de högsta boendekostnaderna med
hänsyn tagen till den disponibla inkomsten. Samtidigt ligger Sverige
lägst bland jämförbara länder när det gäller nivån på nybyggande av
bostäder. Den främsta orsaken till detta är Sveriges extremt höga skatter
och avgifter på byggande och boende och en genomreglerad bostadsmarknad.
Från regeringshåll hävdas att subventions- och hyresregleringspolitiken
på bostadsområdet är till för att utsatta grupper i samhället skall
säkerställas ett billigt boende med god kvalitet. Sanningen är att det
under de senaste åren främst byggts bostäder som bara kan efterfrågas
av hushåll med goda inkomster. Den fördelningspolitiska konsekvensen av
dagens bostadspolitik blir att ekonomiskt utsatta hushåll, genom hög
beskattning av inkomst och boende, får subventionera hushåll med goda
inkomster. Det finns bostadssociala problem som måste lösas, men det
bör ske inom ramen för gängse socialpolitik och inte genom ett statligt
bostadsfinansieringssystem.
Vi står för en bostadspolitik där inriktningen är att normalisera och
avreglera bostadsmarknaden så att stöd och bidrag inte behövs. Då kan
samtliga subventioner och andra särlösningar, som ställer till fler
problem än de löser, avskaffas. Vi anser också att huvuddelen av
regleringarna på bygg- och bostadsmarknaden kan avskaffas och att skattereglerna
i största möjliga mån måste ansluta till de regler som gäller för övriga
investeringar. Inriktningen på bostadspolitiken måste vara att särlösningar
skall undvikas, vad gäller både statens intäkts- och utgiftssida. Det
mest långsiktigt hållbara finansieringssystemet är det där staten håller
fingrarna borta och låter kreditmarknaden utveckla olika finansieringslösningar.
All erfarenhet visar att finansieringen inte är något problem på de
områden där det finns efterfrågan, oavsett om det gäller investeringar
i privatbostäder i beståndet eller nybyggnadsinvesteringar i lokalfastigheter.

Med denna inriktning anser vi att det är möjligt att avveckla såväl
dagens räntebidragssystem som den flora av tidsbegränsade stöd som kommit
till användning under senare år. Det gäller givetvis i första hand det
investeringsbidrag och den s.k. investeringsstimulans som för närvarande
ges till hyresbostäder. Som framgår av Moderata samlingspartiets
budgetförslag finns det också ett antal andra riktade bidrag som kan
avvecklas.
Avvecklingen av räntebidragen och andra former av statlig bostadsfinansiering
kompenseras genom sänkt fastighetsskatt och andra förslag inom skatteområdet
som lagts fram i motioner från Moderata samlingspartiet. En framgångsrik
omläggning till nya former för en bostadsfinansiering utan statlig
inblandning förutsätter också att våra förslag om en avreglering av
bostadsmarknaden och förändrade villkor för hyresmarknaden vinner riksdagens
gehör. Dessa förslag kommer dock att behandlas av bostadsutskottet vid
ett senare tillfälle.
Vad vi ovan anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening. Det innebär bifall till motion 2004/05:Bo301 (m) yrkande 6 samt
till förslaget i motion 2004/05:Bo310 (fp) om att avveckla
investeringsstimulansen för hyresbostäder. I den mån övriga motionsförslag inte
kan anses vara tillgodosedda med det anförda avstyrks de.



23.     En ny bostadsfinansiering, punkt 17 (fp, c)
av Nina Lundström (fp), Lars Tysklind (fp) och Rigmor Stenmark (c).

Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo310
yrkandena 16, 28 och 29 samt avslår motionerna 2004/05:Bo240 yrkandena
2 och 5, 2004/05:Bo268, 2004/05:Bo301 yrkande 6, 2004/05:Bo306 yrkandena
8 och 10 samt 2004/05:Bo312.
Ställningstagande
Sverige behöver ett ökat bostadsbyggande och en ökad satsning på förnyelse
och underhåll av bostadsbeståndet. För att detta skall kunna åstadkommas
behövs en omläggning av bostadspolitiken inom ett flertal områden. Det
handlar bl.a. om åtgärder för ökad byggkonkurrens, reformerad hyressättning
och rättvisa skatter. En central förutsättning för att investeringarna
inom bygg- och bostadssektorn skall kunna öka är också att långsiktigt
hållbara och förutsägbara villkor gäller för bostadsfinansieringen. Så
är definitivt inte fallet i dag. Under de senaste åren har en rad
kortsiktiga bidragsformer kommit och gått. För närvarande kompletteras
räntebidragssystemet med flera tidsbegränsade stöd med detaljerade och
styrande villkor. Det gäller bl.a. de investeringsbidrag och de s.k.
investeringsstimulanser som riktas till vissa typer av hyresbostäder i
vissa delar av landet. Resultatet blir ett bostadsbyggande som anpassas
efter regelverken och inte efter behov och efterfrågan.
Vi anser att de kortsiktiga och styrande bidragen bör avvecklas och att
ett arbete i stället bör påbörjas med att utforma långsiktigt hållbara
finansieringsförutsättningar för bostadssektorn. Som framhålls i
Folkpartiets partimotion är det i detta sammanhang angeläget att utreda
statens roll i ett nytt system för finansiering av byggande och boende.
Även Centerpartiet har i motioner framfört behovet av en omläggning av
bostadsfinansieringen i olika avseenden. Räntebidragssystemets framtid
bör givetvis innefattas i ett sådant uppdrag. Utredningen bör ta sin
utgångspunkt i det hittillsvarande finansieringssystemets effekter och
analysera olika alternativ till en finansiering anpassad efter marknadens
villkor. Olika internationella erfarenheter bör kunna utnyttjas i denna
analys. Särskilt bör erfarenheter hämtas från länder som tillämpar olika
former av lånesystem som bidrar till en större överblick över den
kalkylerade ränterisken genom långsiktiga lån.
Vad vi nu anfört med bifall till motion 2004/05:Bo310 (fp) yrkandena 16,
28 och 29 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Det
innebär också att flera andra motionsförslag som behandlas i detta
avsnitt till stor del får anses bli tillgodosedda. I övrigt avstyrks de
behandlade motionerna.



24.     En ny bostadsfinansiering, punkt 17 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo306
yrkandena 8 och 10 samt avslår motionerna 2004/05:Bo240 yrkandena 2 och
5, 2004/05:Bo268, 2004/05:Bo301 yrkande 6, 2004/05:Bo310 yrkandena 16,
28 och 29 samt 2004/05:Bo312.
Ställningstagande
Sverige har det lägsta bostadsbyggandet i OECD-området och de näst högsta
boendekostnaderna i EU. Boendet har sedan 1990-talets början gått från
att vara ett välfärdsområde som subventionerats kraftigt till att i dag
vara en inkomstkälla för staten. Bostadspolitiken under den socialdemokratiska
regeringsperioden har byggts upp kring ett antal mer eller mindre
tillfälliga bidragssystem med en hög grad av detaljstyrning och
svåröverskådliga ansökningsprocesser. Följden har bl.a. blivit ett otillräckligt
byggande av bostäder och ett eftersatt underhåll i delar av bostadsbeståndet.

Det bygg- och bostadssektorn framför allt efterfrågar är långsiktigt
hållbara spelregler och en avveckling av statens försök att styra
bostadsbyggandets inriktning. Stabila villkor för byggandet skapas framför
allt genom tre åtgärder. Det behövs en förenklad planprocess, en förändrad
hyreslagstiftning med friare hyressättning i nyproduktion och att staten
ger ekonomiska förutsättningar för byggande som inte är villkorat.
När det gäller de ekonomiska villkoren bör en första åtgärd vara att
avveckla de nuvarande tillfälliga stöden. Investeringsbidraget till
mindre hyresrätter bör avvecklas helt, och den s.k. investeringsstimulansen
bör ersättas med ett system med en mer generellt utformad skattereduktion
motsvarande en halverad byggmoms. Avsikten är emellertid att så snart
som möjligt genomföra en direkt sänkning av byggmomsen. Vidare bör en
avveckling av räntebidragssystemet inledas.
Det nuvarande systemet för räntebidrag innebär i princip att ett "evigt"
bidrag utgår till de bostäder som en gång erhållit räntestöd. Detta
leder även till att statens utgifter för räntebidragen hela tiden kommer
att öka i takt med att nya bidragsberättigade bostäder tillkommer genom
ny- eller ombyggnad. Ett räntebidragssystem med denna uppbyggnad ter
sig alltmer orimligt. Den ursprungliga avsikten med systemet var i
stället att det på sikt skulle leda fram till en avveckling av de generella
statliga bostadssubventionerna. Jag anser att det nu är dags att fatta
ett beslut om att inleda en sådan avveckling. Det bör emellertid
understrykas att denna avveckling bör ske samtidigt som den statliga
fastighetsskatten avvecklas och åtgärder för en reducerad byggmoms vidtas.
En avveckling av räntebidragssystemet bör inledas genom att inga beslut
om nya räntebidrag beviljas. Regeringen bör fatta beslut om en ändring
i räntebidragsförordningen i enlighet med detta och återkomma till
riksdagen med förslag om hur en avveckling i övrigt kan genomföras.
Vad jag ovan anfört med anledning av motion 2004/05:Bo306 (kd) yrkandena
8 och 10 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Det
innebär att även andra förslag om en avveckling av de tillfälliga
investeringsstöden blir tillgodosedda. I övrigt avstyrks de motioner som
behandlas i detta avsnitt.



25.     En ny bostadsfinansiering, punkt 17 (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo240
yrkandena 2 och 5 samt avslår motionerna 2004/05:Bo268, 2004/05:Bo301
yrkande 6, 2004/05:Bo306 yrkandena 8 och 10, 2004/05:Bo310 yrkandena 16,
28 och 29 samt 2004/05:Bo312.
Ställningstagande
Det grundläggande nyproduktionsstödet i form av räntebidrag har successivt
kommit att urholkas. Denna utveckling inleddes i början av 1990-talet
då det s.k. Danellsystemet infördes. Detta system har inneburit dels
att bidragsandelen minskat till dagens nivå som ligger på 30 % av
räntekostnaden, dels att hänsyn inte tagits till de ökade
produktionskostnaderna.
Bidragsunderlaget för en normal lägenhet ligger således fortfarande på
ungefär samma nivå som när de ursprungliga schablonbeloppen för
produktionskostnaden fastställdes för mer än tio år sedan. Följden har blivit
att räntebidragen i dag är otillräckliga för att rimliga boendekostnader
skall kunna erbjudas i nyproducerade hyreslägenheter. Av detta skäl har
det varit nödvändigt att komplettera räntebidragssystemet med två
tidsbegränsade stöd, ett investeringsbidrag för hyresrätter och en
momsersättande skattekreditering, som båda gäller t.o.m. utgången av år
2006.
Även för ombyggnad har Danellsystemet inneburit att räntebidragens värde
kraftigt har urholkats. Dessutom gäller omfattande begränsningar för
vilka renoveringsåtgärder som berättigar till stöd. Tidigare hade
räntebidragen ett värde som motsvarade ca 50 % av investeringen i samband
med en ombyggnad. I dagens system är motsvarande värde endast omkring
7 %.
Större delen av det fastighetsbestånd som i dag har ett renoveringsbehov
är byggt under miljonprogrammets tid och en stor del tillhör allmännyttans
bestånd. För att de boende inte skall drabbas av stora hyresökningar
när den nödvändiga ombyggnationen genomförs finns det behov av ett
förstärkt statligt stöd. Detta behov framstår som särskilt angeläget med
tanke på att en förhållandevis stor andel av de boende i det aktuella
fastighetsbeståndet utgörs av ensamstående kvinnor med barn och av stora
invandrarfamiljer.
Det finns således starka skäl att se över och förstärka stödet både
till nyproduktionen av hyresrätter och till en nödvändig ombyggnad i
delar av bostadsbeståndet. Vi anser att man bör pröva möjligheten att
ersätta såväl räntebidragen som de tillfälliga stöden med ett nytt
enhetligt investeringsstöd. Stödet bör utformas med sikte på att rimliga
boendekostnader skall kunna uppnås med ett tak för högsta hyresnivå.
Det innebär bl.a. att ett krav bör ställas på att hyran skall vara
förhandlad i förväg. Vidare bör stödet villkoras med tydliga krav på en
miljöanpassning av de nyproducerade fastigheterna och de vidtagna
ombyggnadsåtgärderna.
Det som vi anfört om inriktningen på de överväganden som för närvarande
pågår inom Regeringskansliet om den statliga bostadsfinansieringen bör
riksdagen som sin mening tillkännage för regeringen. Detta innebär ett
bifall till motion 2004/05:Bo240 (v) yrkandena 2 och 5 samt ett avslag
på övriga motionsyrkanden som behandlats i detta avsnitt.



26.     Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster, punkt 18 -
motiveringen (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Ställningstagande
Vi instämmer i de allmänna utgångspunkterna för motion 2004/05:Bo249
(kd), dvs. att ägandet av en bostad bör underlättas även för hushåll
med lägre inkomster. Vi anser att en strävan bör vara att alla hushåll
fritt skall kunna välja upplåtelseform för sitt boende. För många kan
hyresboendet vara ett attraktivt och bra alternativ. För andra är det
självklart att man vill äga sin bostad oavsett om den ligger i ett småhus
eller ett flerfamiljshus. Som konstateras i motionen är en egen ägd
bostad det i grunden billigaste boendealternativet. Förklaringen är
självklart att man med eget arbete kan svara för fastighetsförvaltning
och underhållsarbete.
Moderata samlingspartiet har lagt fram en rad förslag med inriktningen
att skapa neutralitet mellan upplåtelseformerna och underlätta för alla
hushåll att välja sitt eget boende. Det handlar både om åtgärder inom
bostadspolitiken, t.ex. att införa ägarbostäder och avveckla bidrag med
snedvridande effekter, och om mer allmänt inriktade åtgärder. Särskilt
bör här nämnas de skattesänkningar vi föreslår, och som kommer att
innebära ökade möjligheter även för hushåll med begränsade inkomster att
själva råda över sin ekonomi.
Vi är mot denna bakgrund inte beredda att de stödja de förslag som läggs
fram i den aktuella motionen.



27.     Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster, punkt 18 (kd)
av
Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo249
yrkandena 1-6.
Ställningstagande
I Sverige fanns under den första hälften av det förra århundradet
statliga egnahemslån vars syfte var att även hushåll med låga inkomster
skulle kunna skaffa ett egnahem. System med motsvarande inriktning finns
fortfarande i många länder. Även i flera av våra nordiska grannländer
har utgångspunkten i bostadspolitiken varit att det skall vara möjligt
att äga sin egen bostad. I Sverige har däremot socialdemokratin sedan
mitten av 1900-talet gjort en stark koppling mellan en social bostadspolitik
och en satsning på hyresbostäder.
Hyresboende är givetvis ett bra alternativ för olika typer av hushåll
och i olika skeden av livet. Vi anser emellertid att det vid sidan av
hyresboendet finns mycket goda skäl att med särskilda åtgärder också
underlätta för hushåll med lägre inkomster att äga sin bostad. Det
grundläggande motivet är att eget ägande i allmänhet leder till billigare
fastighetsförvaltning. Det ger också möjlighet att genom egna arbetsinsatser
sänka boendekostnaderna. För många hushåll, särskilt barnfamiljer, är
också boende i ett eget hus förstahandsalternativet, om bara ekonomin
tillåter det. En större bostadsyta och en mer ändamålsenlig bostadsutformning
för barnfamiljer gör också att det egna hemmet ger förbättrade möjligheter
till en utökad familj.
Vi kan emellertid konstatera att många hushåll i dag saknar ekonomiska
möjligheter att äga sin bostad, trots att det i många fall skulle leda
till ett långsiktigt billigare boende. Den utmaning som bostadspolitiken
måste ta sig an är därför att minska den betydande tröskeleffekt som
kravet på egen kontantinsats innebär. Många familjers svårigheter att
bygga upp en egen insats behöver bemötas med åtgärder som dels gör det
enklare att spara pengar till en insats, dels minskar kraven på en
alltför stor egen insats.
I motion 2004/05:Bo249 (kd) föreslås att ett antal åtgärder utreds med
det gemensamma syftet att förbättra möjligheterna för bostadsägande för
hushåll med låga inkomster. De åtgärder som behöver utredas kan kortfattat
beskrivas i följande punkter:
Öronmärkt bosparande: Denna typ av sparande, som ofta är förknippat med
skattelättnader, används i många länder och bidrar till att hushåll har
en kontantinsats när det blir aktuellt med bostadsköp. Vid utformningen
av ett svenskt system bör det övervägas om systemet bör begränsas i
vissa avseenden, exempelvis inriktas på förstagångsköpare och på hushåll
med begränsad inkomst. Det kan också behövas vissa regler om användningen
av sparkapitalet.
Hyrköp vid nybyggnation: En översyn behöver göras av möjligheten att
stärka säljarens och köparens trygghet vad gäller erbjudanden eller
åtaganden om framtida förvärv av fast egendom. Det bör bl.a. prövas om
ett system med hyrköp kan utvecklas. Hyrköp innebär att man hyr ett hus
men har en option på ett framtida köp till ett fastställt pris.
Statliga garantier för bolåntagare: Många hushåll med låga inkomster
har svårt att få ett lån till bostadsköpet trots att man har en ordnad
ekonomi som borde kunna ge utrymme för ränteutgifterna och övriga
boendekostnader. Ett stöd som inte behöver innebära subventionerade lån
är därför att staten går in med utökade garantier för lån till dessa
hushåll. Statens bostadskreditnämnd bör få i uppdrag att utreda
förutsättningarna för ett sådant system.
Signalsystem för en flexiblare kreditprövning hos bankerna: Vid sidan
av statliga garantier bör det övervägas om staten kan tillhandahålla
något instrument för hushåll att "signalera" sin förmåga att sköta
bostadsekonomin och därmed lättare erhålla högre lån. En möjlighet är
att högre belåningsgrad kan knytas till deltagande i ett regelbundet
bosparande.
Försäkringar mot prisfall eller ökade kostnader: En osäkerhet med
bostadsägandet som är särskilt påtaglig för låginkomsthushåll är de risker
som trots allt finns för kraftigt ökade boendekostnader eller
realisationsförluster i samband med försäljning. Det bör därför prövas om det
finns förutsättningar för en försäkring med syftet att hushåll med låga
inkomster ges en ekonomisk trygghet utan att försäkringspremien behöver
vara marknadsprissatt.
Bidragssystem anpassat för att köpa och äga bostäder: Det behöver
övervägas hur olika bidragssystem, som socialbidrag och bostadsbidrag,
skall utformas så att de inte motverkar möjligheten att äga sin bostad
utan i stället blir neutrala i förhållande till upplåtelseform. Ett
förslag i motionen med denna inriktning behandlas i detta betänkande i
avsnittet om bostadsbidrag.
Vad vi ovan anfört med bifall till motion 2004/05:Bo249 (kd) yrkandena
1-6 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.



28.     Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster, punkt 18 -
motiveringen (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Ställningstagande
Folkpartiet har lagt fram ett förslag om en översyn av statens roll
inom finansieringssystemen för bostadsbyggande och boende. Ett av
problemen med dagens villkor för bostadsfinansiering uppmärksammas i den
aktuella kd-motionen. Olika statliga insatser och regelsystem har en
styrande inverkan på bostadsmarknaden och begränsar möjligheterna till
ett fritt val av exempelvis upplåtelseform. Detta har också bidragit
till de svårigheter som hushåll med lägre inkomster har att välja att
bo i en ägd bostad.
Vi anser att även frågor om bostadsfinansiering för hushåll med lägre
inkomster behöver uppmärksammas i den av oss förordade översynen.
Internationella erfarenheter av olika lösningar bör tas till vara, särskilt
från system som möjliggör mer långsiktiga lån med en överblickbar
ränterisk. Särskilt för låginkomsthushåll är det angeläget med denna typ
av långsiktiga ekonomiska lösningar. Vi är däremot inte beredda att
ställa oss bakom de relativt detaljerade direktiv för ett utredningsarbete
som föreslås i motionen.



29.     Bostadsfinansiering på landsbygden, punkt 19 - motiveringen (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Ställningstagande
I de aktuella motionerna föreslås särskilda regler och villkor för
bostadsfinansiering på landsbygden och ett ökat statligt engagemang i
dessa frågor. Inriktningen på våra förslag om bostadsfinansieringen är
att avveckla de statliga stödsystemen på detta område och genom
skatteåtgärder och andra åtgärder underlätta en bostadsfinansiering på den
öppna kreditmarknaden.
Med en sådan utgångspunkt bör de aktuella motionerna avstyrkas.



30.     Bostadsfinansiering på landsbygden, punkt 19 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Bo202,
2004/05:Bo208, 2004/05:Bo262 och 2004/05:Bo275 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande
Det råder en obalans på bostadsmarknaden i vårt land. När denna obalans
diskuteras i bostadspolitiska sammanhang handlar det oftast om den
bostadsbrist som finns i storstadsområdena. Mer sällan kommer man in på
vilka effekter som obalansen har för möjligheterna att bo på landsbygden.
Problemen på landsbygden skiljer sig visserligen på många sätt från
stadens, men även här är det många gånger mycket svårt att hitta en
lämplig bostad.
Många ungdomar från landsbygden som under sin studietid valt att bo i
staden vill gärna flytta tillbaka till sin ursprungsmiljö när de planerar
att bilda familj. Man vill ge sina barn en trygg uppväxtmiljö med närhet
till naturen. Det visar sig emellertid ofta svårt att förverkliga denna
önskan på grund av svårigheterna att finna en lämplig bostad. Ett vanligt
problem är att man har svårt att få lån för att bygga eller köpa sitt
hus på landsbygden. Glesbygdsverket har i en utredning visat att detta
problem skulle kunna lösas om det infördes ett bättre system för
bostadsfinansiering på landsbygden som tillät bankerna att försäkra sig
mot eventuella förluster genom statliga bostadskrediter. Dagens system
har visat sig fungera mycket dåligt för bostadsbyggande på landsbygden.

I tre c-motioner föreslås ett reviderat system med vissa regler som kan
underlätta finansieringen av bostäder på landsbygden. Det innebär bl.a.
att kreditgaranti bör kunna beviljas för tillräckligt stora lån. Det
bör kunna lämnas besked om att garantier kommer att beviljas redan före
byggstart. Möjligheten till kreditgaranti bör även gälla för köp och
ombyggnad av äldre hus och gårdar.
De förändringar i den statliga kreditgarantin som jag förordar torde
inte innebära några egentliga risker för staten eftersom all erfarenhet
visar att det inte är egnahem på landsbygden som orsakar stora
kreditförluster utan i första hand fastigheter i större tätorter.
Även flera andra åtgärder bör prövas för att underlätta boendet på
landsbygden och därigenom bidra till målet att hela Sverige skall leva.
Regeringen bör bl.a. vidta de åtgärder som föreslås i en av de c-motioner
som behandlas i detta avsnitt. Det gäller dels insatser för att underlätta
för de lokala kreditgarantiföreningarna att också arbeta mot bostadsmarknaden,
dels att bevaka möjligheten att använda EU:s strukturfonder till att
underlätta byggande av bostäder och näringsfastigheter på landsbygden.

Vad jag ovan anfört bör riksdagen med bifall till c-motionerna 2004/05:Bo202,
2004/05:Bo208, 2004/05:Bo262 och 2004/05:Bo275 tillkännage för regeringen
som sin mening.



31.     Kreditgaranti för kooperativ hyresrättsförening, punkt 20 -
motiveringen (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Ställningstagande
Vi har föreslagit att de särregler som gäller för kreditgaranti för
kooperativa hyresrättsföreningar skall avskaffas. Det förslaget behandlas
i detta betänkande i avsnittet om anslagsfördelningen för utgiftsområde
18.
Det finns inget skäl att särbehandla en viss upplåtelseform på det sätt
som redan görs i dagens regelsystem. Än mindre finns det givetvis
anledning att, som föreslås i s-motionen, ytterligare gynna denna
upplåtelseform. Motionen avstyrks.



32.     Investeringsstöd för studentbostäder, punkt 23 - motiveringen (m,
fp)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Lars Tysklind
(fp), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik Skårman (m).
Ställningstagande
De olika former av riktade investeringsstöd för bostadsbyggande som
använts under senare år är inte lösningen på bristen på studentbostäder.
Stöden har indirekt bidragit till ökade byggkostnader, och de har
medverkat till att produktionen snarare inriktats efter de villkor som
ställs i bidragsförordningarna än efter den verkliga efterfrågan. Projekt
har dragits i gång eller stoppats alltefter de villkor som ställs för
när och var bidrag beviljas.
De investeringsstöd med olika utformning som tillämpats för studentbostäder
utgör ett tydligt exempel på den kortsiktighet och ryckighet som präglat
den socialdemokratiska politiken på området. Ett bidrag för studentbostäder
infördes således i slutet av 1990-talet för att efter en kort tid
avvecklas med hänvisning till bristande efterfrågan. År 2000 introducerades
ett nytt bidrag för att sedan avskaffas sommaren 2003. För båda dessa
bidragsformer hade dessutom bidragsvillkoren hunnit ändras flera gånger
under deras korta varaktighet. Sedan drygt ett år tillämpas nu ytterligare
en ny form av investeringsstöd för studentbostäder, den s.k.
investeringsstimulansen genom skattekreditering, med om möjligt ännu otydligare
och krångligare regelsystem än tidigare bidragsformer.
Slutsatsen av denna ryckiga politik kan bara bli en. Det måste bli
möjligt att bygga studentbostäder utan subventioner. För de berörda
bostadsbolagen måste det framstå som i det närmaste omöjligt att bedriva
en långsiktig planering av bostadsproduktion och förvaltning av sitt
bestånd när spelreglerna ständigt ändras.
Det här anförda innebär att det enligt vår mening inte bör bli aktuellt
att överväga införande av ytterligare en ny form av investeringsstöd
för studentbostäder. Helt andra åtgärder måste sättas in för att underlätta
produktionen av studentbostäder. Med denna motivering bör riksdagen
också avstyrka de aktuella motionsförslagen.



33.     Investeringsstöd för studentbostäder, punkt 23 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo297
yrkande 1 och avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 14 och 2004/05:Bo240
yrkande 3.
Ställningstagande
Bostadssituationen för studenter är mycket bekymmersam på många
universitets- och högskoleorter. Sveriges Förenade Studentkårer (SFS)
framhåller i en rapport från september 2004 att det redan tidigare allvarliga
läget ytterligare har förvärrats. Sammantaget köar nu 110 000 studenter
till studentbostad runtom i landet. Även om inte alla av dem behöver
bostad omedelbart uppskattar SFS behovet av nya studentbostäder till
över 60 000. Samtidigt konstaterar SFS i ett pressmeddelande från
september 2004 att det statliga stödet till byggande av studentbostäder,
som det ser ut i dag, har misslyckats med att få i gång bostadsproduktionen.

Det allvarliga läget kräver att både staten och kommunerna tar sitt
ansvar för bostadssituationen för högskolestudenterna. Den långsiktigt
viktigaste förändringen som behövs för att studenter skall kunna skaffa
egna bostäder är ett ökat byggande totalt sett. Det är bristen på
bostäder i samhället i stort som försämrat studenters boendesituation. En
omläggning av den generella bostadspolitiken har alltså en avgörande
betydelse också för att studenters bostadssituation skall kunna förbättras.
Den akuta bristen på studentbostäder nödvändiggör emellertid att vissa
riktade åtgärder måste vidtas. Ett nytt investeringsbidrag bör inrättas
för byggande av studentbostäder.
Det investeringsbidrag för studentbostäder som fanns t.o.m. augusti
2003 fungerade i stort sett bra. Detta hindrar inte att viss befogad
kritik kunnat riktas mot bidragsvillkoren. Den omläggning som skett
till ett stöd i form av skattekreditering kan emellertid ifrågasättas
i betydligt högre grad. Den nya stödformen har försetts med otydliga
och krångliga bidragsvillkor. Jag föreslår att riksdagen i stället
tillstyrker det förslag om en ny form av investeringsbidrag som föreslås
av Kristdemokraterna. Detta bidrag är avsett att utgå enligt enkla och
förutsägbar regler.
Bidraget föreslås sammantaget uppgå till 30 miljoner kronor per år och
utbetalas med 1 250 kr/m2  i Stockholmsregionen, 1 000 kr/m2  i Göteborg
och Malmö och med 750 kr/m2  i övriga landet. Detta stöd för studentbostäder
bör beviljas parallellt med den halvering av byggmomsen som Kristdemokraterna
föreslår. Räknat på en studentlägenhet på 20 m2  blir effekten av
Kristdemokraternas förslag ett 5 % högre stöd i förhållande till den
tillfälliga investeringsstimulansen.
Vad jag ovan anfört med bifall till motion 2004/05:Bo297 (kd) yrkande
1 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga
motionsyrkanden som behandlats i detta avsnitt avstyrks i den mån de inte
kan anses vara tillgodosedda med det anförda.



34.     Investeringsstöd för studentbostäder, punkt 23 (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo240
yrkande 3 och avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 14 och 2004/05:Bo297
yrkande 1.
Ställningstagande
I takt med den kraftiga utbyggnaden av högskoleplatser har också bristen
på studentbostäder ökat påtagligt. Enligt Sveriges Förenade Studentkårer
saknas det höstterminen 2004 omkring 62 000 studentbostäder. Bara var
femte student bor i dag i en studentbostad, där hyran i bästa fall är
anpassad efter tillgängliga studiemedel. Om inte situationen förbättras
dramatiskt finns det risk för att stora samhällsgrupper inte har möjlighet
att studera. Ett kraftigt tillskott av antalet studentbostäder är därför
nödvändigt. Det finns mot denna bakgrund starka skäl att se över vilket
stöd som är nödvändigt för att studentbostadssituationen skall kunna
förbättras.
Även om villkoren för investeringsstödet till studentbostäder nyligen
förbättrats står sig den svenska statens satsning slätt i jämförelse
med våra grannländer Norge och Danmark. I Norge står staten för 60 % av
den totala produktionskostnaden, och i Danmark ges ett inteckningslån
som täcker 93 % av kostnaden, och staten står för 80 % av räntekostnaden.

Vi anser att det nuvarande, tillfälliga stödet bör ersättas av ett
permanent investeringsstöd för byggande av studentbostäder. Stödet bör
ges på samma villkor som det nya investeringsstöd för byggande av
ordinära hyresrätter som vi också förordat. Det arbete som för närvarande
pågår inom Regeringskansliet med att utforma en ny bostadsfinansiering
bör givetvis också innefatta uppgiften att utforma närmare villkor för
ett stöd med tillräcklig stimulans för byggande av studentbostäder.
Det som vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till motion 2004/05:Bo240
(v) yrkande 3 tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga
motionsförslag om ett investeringsstöd till studentbostäder får anses vara
väl tillgodosedda med det anförda.



35.     Investeringsstöd för studentbostäder, punkt 23 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo235
yrkande 14 och avslår motionerna 2004/05:Bo240 yrkande 3 och 2004/05:Bo297
yrkande 1.
Ställningstagande
En allmän bostadspolitisk riktlinje bör vara att störa marknaden så
lite som möjligt med olika former av subventioner. Endast i vissa
speciella fall kan det vara befogat att ändå inrätta statliga subventionssystem.
Det skall då gälla angelägna områden där andra politiska åtgärder inte
tycks få tillräcklig verkan. Samhällets ansvar för att efterfrågan på
studentbostäder skall kunna tillgodoses är ett sådant område. Trots att
det under lång tid rått stor brist på studentbostäder på flera högskoleorter
har inte tillräckliga åtgärder vidtagits för att tillgodose behovet.
För att kunna möta efterfrågan på studentbostäder och därigenom skapa
en acceptabel studiesituation för landets studenter är det därför befogat
med vissa statliga subventioner.
Investeringsbidraget för byggande av studentbostäder har också, till
skillnad från andra subventioner, visat sig vara effektivt. Regeringens
hantering av bidraget har dock varit under all kritik. Först infördes
ett bidrag 1998, som sedan avskaffades 1999. Våren 2000 infördes
bidragsformen på nytt med avsikten att bidrag skulle utgå t.o.m. 2002.
Därefter förlängdes bidragstiden med ett år till utgången av 2003. Sedan
avbröts bidragsgivningen i förtid och ersattes med en ny form av
investeringsstimulans genom skattekreditering med en tidsbegränsning till
utgången av 2006. Resultatet av denna ryckighet i de politiska besluten
syns tydligt i byggandet. Byggföretagen har inte kunnat lita på besluten
och har därför inte haft underlag för att planera sina insatser.
För att planeringen och byggandet av studentbostäder skall fungera bra
och för att inte fler byggprojekt skall läggas på is, behövs det mer av
långsiktighet i stödvillkoren. Det är därför rimligt att investeringsstödet
för studentbostäder ges en permanent form. Då kan staten också kräva av
kommun, näringsliv, studentbostadsföretag och högskola på respektive
ort att agera långsiktigt. Riksdagen bör således anmoda regeringen att
ändra i det regelverk som styr investeringsstödet för studentbostäder
så att den gällande tidsbegränsningen tas bort. Vidare är det nödvändigt
att stödvillkoren förenklas och att de styrande inslagen i de nuvarande
reglerna avvecklas.
Vad jag ovan anfört med anledning av Centerpartiets partimotion
2004/05:Bo235 yrkande 14 bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening. Det anförda innebär att även övriga förslag får anses bli
tillgodosedda i betydande omfattning.



36.     Åtgärder för fler studentbostäder m.m., punkt 24 (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Ub259
yrkandena 3-5 och avslår motionerna 2004/05:Ub276 yrkandena 17 och 18,
2004/05:N409 yrkande 24, 2004/05:Bo209, 2004/05:Bo253, 2004/05:Bo274,
2004/05:Bo304 yrkandena 2 och 3 samt 2004/05:Bo310 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande
Kunskapsuppbyggnaden och den högre utbildningen är av avgörande betydelse
för Sveriges framtid och fortsatta ekonomiska tillväxt. De studerande
på universitet och högskolor måste därför erbjudas en bra studiemiljö.
På många av landets högskoleorter är det emellertid mycket svårt för
studerande att få bostad. Det finns tecken på att studenter börjar
undvika de större universitetsstäderna på grund av bristen på bostäder.
Bostadsbristen riskerar därmed att bli ett hot mot valfriheten och den
öppna högskolan.
För att komma till rätta med bostadsbristen bland studenterna måste
nyproduktionen av små hyreslägenheter och särskilda studentbostäder öka.
Detta kräver framför allt den typ av generella bostadspolitiska insatser
som förordats i flera m-motioner. Det handlar bl.a. om åtgärder för att
sänka de skatter som belastar boendesektorn och insatser för att öka
konkurrensen. Vidare måste planprocessen förenklas, bl.a. genom att
antalet instanser för överklagande av planer och bygglov begränsas. Ett
friare hyressättningssystem måste införas.
I motion 2004/05:Ub259 (m) om studenternas vardagsproblem läggs också
fram ett antal förslag som mer direkt är inriktade på bostadssituationen
för studenter. Vi ställer oss bakom dessa förslag. Det gäller bl.a.
förslag om att åtgärder bör vidtas för att underlätta lösningar med
tillfälliga bostäder för studenter. Genom att använda lösa bostadsmoduler
kan bostäderna återanvändas för andra ändamål när ett tillräckligt antal
permanenta bostäder har uppförts. Det behöver också införas en större
möjlighet att variera standarden i bostäderna. Studenter och ungdomar
accepterar ofta en lägre standard om detta medför att hyrorna kan hållas
nere.
I motionen föreslås också att del av stadigvarande bostad skall få hyras
ut utan att uthyraren behöver betala skatt på inkomsten. Om mindre än
50 % av en privatpersons stadigvarande bostad hyrs ut skall inkomsten
vara skattefri. Detta förslag behandlas emellertid av skatteutskottet.
Vidare anser vi att riksdagen bör anmoda regeringen att genomföra en
inventering av statliga fastigheter som enkelt kan göras om till
studentbostäder. Sammantaget beräknar vi att tusentals studentbostäder
skulle kunna tas fram omgående, om våra förslag genomförs.
Det vi nu anfört om åtgärder för fler studentbostäder bör riksdagen med
bifall till motion 2004/05:Ub259 (m) yrkandena 3-5 tillkännage för
regeringen som sin mening. Detta innebär att även vissa av de övriga
yrkanden som tagits upp i detta avsnitt får anses vara väl tillgodosedda.
I övrigt avstyrks de behandlade motionerna.



37.     Åtgärder för fler studentbostäder m.m., punkt 24 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:N409
yrkande 24 och 2004/05:Bo310 yrkandena 10 och 11 samt avslår motionerna
2004/05:Ub259 yrkandena 3-5, 2004/05:Ub276 yrkandena 17 och 18,
2004/05:Bo209, 2004/05:Bo253, 2004/05:Bo274 och 2004/05:Bo304 yrkandena 2
och 3.
Ställningstagande
Tillgången på bostäder för studenter är i dagsläget oerhört dålig på
vissa studieorter, framför allt i de större städerna. Många studenter
som blir antagna till studieplatser tvingas tacka nej därför att de
inte har någonstans att bo. Deras enda möjlighet är i stort sett att
köpa en bostad. Det är emellertid få studenter som har en sådan ekonomisk
situation att de över huvud taget kan fundera över en sådan lösning.
Vi anser att det behöver vidtas en rad åtgärder för att förbättra
studenternas situation. Studenterna måste kunna klara de ökande kostnaderna
för bostad, studielitteratur, datorer m.m. Vi anser därför att studenternas
konsumtionsutrymme behöver stärkas. Folkpartiet har föreslagit att
studiemedlens totalbelopp skall höjas. Studerande med barn skall kunna
tilldelas tilläggslån. Studenter skall också ha rätt att ha inkomster
vid sidan av studielånen utan att straffas ekonomiskt genom sänkta
studiemedel. Dessa frågor behandlas dock av utbildningsutskottet.
Inom det bostadspolitiska området måste flera olika vägar prövas i syfte
att snabbt få fram fler bostäder som passar studenter. Det är i detta
sammanhang viktigt att komma ihåg att dagens studerande vid universitet
och högskolor inte är någon homogen grupp. I Sverige har studenterna en
förhållandevis hög medelålder, och många har hunnit bilda familj. I
huvudsak handlar därför en förbättring av studenternas bostadssituation
om att generellt förbättra förutsättningarna för bostadsbyggandet.
Förslag med denna inriktning har lagts fram i motioner (fp). Sådana
generella åtgärder, som även skulle förbättra möjligheten att bygga
studentbostäder, gäller bl.a. förenklingar i plan- och byggprocessen,
skattelättnader för bostadssektorn, friare hyressättningssystem och
åtgärder för en bättre byggkonkurrens. Genom sitt planmonopol har
kommunerna ett stort ansvar att aktivt verka för en lösning av problemet
med studentbostäder.
Folkpartiets förslag om skattefrihet för uthyrning av rum i privatbostäder
skulle göra det möjligt att snabbt få fram betydligt fler lagliga
hyresrum. Det skulle både effektivisera användningen av det befintliga
bostadsbeståndet och råda bot på den allra mest akuta bostadsbristen,
inte minst bland studenter. Detta förslag bereds av skatteutskottet.
Även om de generella åtgärderna som gäller för hela bostadssektorn är
av störst betydelse finns det även skäl att pröva olika åtgärder speciellt
riktade mot studentboendet. En översyn av olika byggregler bör göras
för att underlätta nya metoder för att bygga billigare småbostäder
lämpade för studenter. Det gäller bl.a. vissa regler som resulterat i
att en orimligt stor andel av bostadsytan i många nybyggda studentbostäder
används för badrum och våtutrymmen.
Det bör också vara möjligt att omvandla tomma kontor till studentbostäder.
De allmännyttiga bostadsföretagen har i många kommuner en betydande
mängd kommersiella lokaler och tomma kontor som kan omvandlas till
bostäder och bidra till att lösa bristen på studentbostäder. Olika projekt
har visat att det går att få fram moduler med studentbostäder på mycket
kort tid. Genom att använda tillfälliga bygglov kan mark snabbt tas i
anspråk för uppställande av sådana moduler. Genom att erbjuda mark till
billigt pris kan bostadskostnaden hållas nere. Både de berörda kommunerna
och staten har ett ansvar i denna fråga.
Vi anser således att staten bör bidra till en lösning av studentbostadsbristen
i positiv anda genom att erbjuda mark för byggande av studentbostäder.
I Stockholmsregionen skulle tusentals bostäder vara möjliga att bygga
genom ett sådant initiativ. För att öppna denna möjlighet behöver
ägardirektiven för de statliga fastighetsbolagen kompletteras med ett
sådant uppdrag. De ekonomiska konsekvenserna bör inte lägga hinder i
vägen om markanvändningen kan ses i ett längre tidsperspektiv. Mark som
staten upplåter för studentbostäder kan på sikt ges ett annat
användningsområde om behoven förändras. Vidare är det möjligt att utnyttja
sådan mark som i dag inte ger någon avkastning.
Vad vi ovan anfört bör riksdagen med bifall till Folkpartiets partimotion
2004/05:Bo310 yrkandena 10 och 11 samt motion 2004/05:N409 (fp) yrkande
24 tillkännage för regeringen som sin mening. I den mån övriga i detta
avsnitt behandlade motioner inte sammanfaller med det nu anförda avstyrks
de.


38.     Åtgärder för fler studentbostäder m.m., punkt 24 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo304
yrkandena 2 och 3 samt avslår motionerna 2004/05:Ub259 yrkandena 3-5,
2004/05:Ub276 yrkandena 17 och 18, 2004/05:N409 yrkande 24, 2004/05:Bo209,
2004/05:Bo253, 2004/05:Bo274 och 2004/05:Bo310 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande
Under de senaste tio åren har antalet studenter inom den högre utbildningen
ökat mycket kraftigt. Detta har medfört en tilltagande brist på
studentbostäder. Det finns i dag omkring fem gånger så många studenter som
studentbostäder. Den allvarliga situationen framgår med all tydlighet
av den statistik som Sveriges Förenade Studentkårer (SFS) redovisar
inför varje termin över bostadssituationen för landets studenter.
Uppgifter från årets undersökning visar att det redan tidigare allvarliga
läget nu ytterligare förvärrats. SFS uppskattar att det finns behov av
omkring 60 000 nya studentbostäder. Köerna till en studentbostad har
vuxit ytterligare på de flesta högskoleorter.
Bakom denna statistik ligger givetvis en verklighet där många studenter
har en mycket svår boende- och studiesituation. Släktingar, vänner,
bekanta och bekantas bekanta får utnyttjas för en tillfällig bostad.
Många tvingas flytta runt mellan bostäder med kontrakt som löper på
kort tid. Det förekommer också ofta att studenter tvingas tacka nej
till sina utbildningsplatser eftersom de inte kan få tag på en bostad.
För dem som ändå väljer att studera påverkar den osäkra bostadssituationen
studierna mycket negativt. Bristen på studentbostäder ökar också den
sociala snedrekryteringen till den högre utbildningen.
Det är mot denna bakgrund nödvändigt att regeringen på olika sätt aktivt
söker medverka till en förbättrad bostadssituation för landets studenter.
I kd-motionen 2004/05:Bo304 finns förslag om en rad sådana åtgärder
som skulle kunna förbättra bostadssituationen för studenter. Det gäller
förslag om
skattebefrielse för uthyrning till studenter i privatvilla eller
lägenhet
att kommunerna skall ta sitt ansvar för att tillhandahålla billig mark
för studentbostäder
att möjliggöra uppförande av mobila studentbostäder
att tillgången till bostäder bör vara ett konkurrensmedel om
högskoleplatser
att sänka momsen på nyproduktion
att avskaffa den statliga fastighetsskatten
att förbättra konkurrensbevakningen av byggsektorn.
Bostadsutskottet har endast behandlat två av dessa förslag i avsnittet
om åtgärder för fler studentbostäder. Övriga förslag behandlas av andra
utskott eller av bostadsutskottet i annat sammanhang. Jag ställer mig
givetvis bakom alla förslagen men yrkar i denna reservation endast bifall
till förslagen om kommunernas ansvar att tillhandahålla billig mark
(yrkande 2) och om att åtgärder bör vidtas för att underlätta användandet
av mobila studentbostäder (yrkande 3).
Vad jag ovan anfört bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening. Även övriga motionsyrkanden som behandlas i detta avsnitt blir
med det förordade tillkännagivandet tillgodosedda i betydande utsträckning.
I övrigt avstyrks dessa förslag.



39.     Åtgärder för fler studentbostäder m.m., punkt 24 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:Ub276
yrkandena 17 och 18 samt 2004/05:Bo209 och avslår motionerna 2004/05:Ub259
yrkandena 3-5, 2004/05:N409 yrkande 24, 2004/05:Bo253, 2004/05:Bo274,
2004/05:Bo304 yrkandena 2 och 3 samt 2004/05:Bo310 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande
Bostadssituationen för landets studenter är alarmerande. Vid starten av
höstterminen 2004 fattades drygt 60 000 studentbostäder. Studenter i
Göteborg, Lund, Stockholm, Uppsala och på andra universitets- och
högskoleorter har svårare än någonsin att få en studentbostad. Även om
ett permanent investeringsbidrag för byggande av studentbostäder kan
bidra till att på sikt förbättra bostadssituationen för studerande vid
universitet och högskolor behövs samtidigt ett brett engagemang från
alla berörda parter. Kommunerna har givetvis ett stort ansvar för den
lokala bostadsmarknaden. Ett särskilt ansvar åvilar kommuner med
universitet eller högskolor. Det bör samtidigt framhållas att statliga
insatser kan behövas i flera frågor som kräver samordning och metodutveckling.

Jag ställer mig bakom förslagen i c-motionen 2004/05:Ub276 om att
överläggningar måste komma till stånd om studenternas bostadssituation.
Regeringen har ansvar för att tillsammans med samtliga berörda parter
forma en strategi för hur studentbostadstillgången skall säkras.
Användningen av de resurser som avsatts för att stimulera nybyggnation av
studentbostäder bör avgöras genom dessa diskussioner. Studenters situation
på dagens bostadsmarknad bör analyseras och belysas mot bakgrund av
denna grupps särskilda behov. Regeringen bör få i uppdrag att förhandla
om den studentsociala situationen såväl med de kommuner som tilldelas
nya högskoleplatser som med övriga högskolekommuner. Det bör särskilt
framhållas att kommuner som tilldelas nya högskoleplatser också har ett
bostadsförsörjningsansvar för de nya studenterna.
Även övriga berörda parter, som högskolorna, studentbostadsbolagen och
studentkårerna, bör bjudas in till dessa överläggningar. Syftet med
överläggningarna bör vara att överenskommelser skall träffas som innebär
att varje part bidrar med åtgärder som kan lindra bostadsbristen för
studenterna. Staten kan bidra till överenskommelserna bl.a. genom att
erbjuda användningen av statligt ägd mark för studentbostäder.
Det finns vidare skäl att se över vad som kan göras för att boendekostnaderna
i nyproducerade studentbostäder skall kunna hållas nere. En översyn av
byggreglerna bör genomföras med den inriktning som förelås i motion
2004/05:Bo209 (c). Byggreglerna bör således ses över så att det blir
möjligt att bygga bostäder med en något lägre standard för studenter.
Vidare finns det skäl att pröva de övriga förslag som läggs fram i denna
och flera andra motioner om enklare planförfarande, omvandling av lokaler
till studentbostäder, tillfälliga bygglov, billigare byggmetoder,
tillfälliga mobila studentbostäder, tillhandahållande av billig kommunal
mark, sänkt moms på nyproduktion, lägre fastighetsskatt och förbättrad
konkurrensbevakning av byggsektorn. Dessa förslag gäller till stor del
bostadspolitiska åtgärder med en generell inriktning men kan få stor
betydelse när det gäller möjligheterna att få fram fler och billigare
studentbostäder.
Vad jag ovan anfört om åtgärder för fler studentbostäder bör riksdagen
med bifall till motionerna 2004/05:Bo209 (c) och 2004/05:Ub276 (c)
yrkandena 17 och 18 tillkännage för regeringen som sin mening. Det innebär
att även övriga motionsförslag som behandlats i detta avsnitt till stor
del blir tillgodosedda.



40.     Äldres boende, punkt 25 - motiveringen (m, fp)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström (fp), Lars Tysklind
(fp), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik Skårman (m).
Ställningstagande

En allt större andel äldre i befolkningen kommer att ställa nya krav på
bostadsmarknaden. Det behöver vidtas anpassningsåtgärder i bostadsbeståndet,
och det behöver byggas nya bostäder särskilt anpassade för äldre boende.
Våra utgångspunkter är att dessa behov bör tillgodoses på en bostadsmarknad
i balans. Även dessa bostadskonsumenters behov behöver påverka vad som
byggs. Vi hänvisar till våra bostadspolitiska motioner som beskriver
hur vi ser på behovet av nyproduktion utifrån konsumenternas behov och
önskemål. Den aktuella kd-motionen har i flera avseenden en inriktning
som är förenlig med vår syn på bostadspolitik men innehåller även vissa
förslag om statliga åtgärder som vi inte kan ställa oss bakom.
Med denna motivering avstyrks motion 2004/05:Bo298 (kd).



41.     Äldres boende, punkt 25 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo298
yrkandena 1-4.
Ställningstagande
Att bygga ett samhälle där alla människor kan åldras i trygghet och
värdighet är ett av välfärdspolitikens mest angelägna mål. När den
demografiska utvecklingen med alltfler äldre diskuteras får man lätt
intrycket av ett tilltagande samhällsproblem trots att det i grunden
handlar om en ytterst positiv utveckling med en ökande medellivslängd.
Däremot utgör den allt större andelen äldre i vårt samhälle en mycket
stor utmaning, inte minst för bostadssektorn. Krav kommer att ställas
på att möta de äldres behov och önskemål om ändamålsenliga bostäder som
möjliggör kvarboende vid hög ålder eller som är goda alternativ att
flytta till. Efterfrågan på särskilda seniorbostäder kommer sannolikt
att öka i framtiden, liksom nödvändigheten att anpassa befintliga
bostadsfastigheter. Hela bostadssektorn står inför en svår balansgång
mellan att bygga nytt och att anpassa; att stimulera kvarboende eller
att underlätta flyttning.
Kristdemokraterna lägger i motion 2004/05:Bo298 (kd) fram förslag som
kan utgöra ett avstamp för en anpassning av bostadspolitiken till denna
utmaning. Bostadspolitikens uppgift måste i detta sammanhang vara att
värna om att våra äldre kan få en god och värdig ålderdom genom att
skapa de bästa möjligheterna för valfrihet och trygghet i boendet. Det
handlar här om generella bostadspolitiska åtgärder som att skapa
långsiktigt förutsägbara villkor för byggande och ägande av bostäder i
alla olika storlekar och upplåtelseformer. Det handlar också om vissa
riktade insatser för att lösa de särskilda krav som måste ställas på
ett boende anpassat för en äldre befolkning.
Ett av förslagen i kd-motionen innebär att kunskapsuppbyggnaden i de
aktuella frågorna bör påskyndas genom att ett forum för äldres boende
inrättas. Forumet skall bidra till att äldres boendesituation ges en
större uppmärksamhet och leda till förslag på konkreta åtgärder som
förbättrar beredskapen inför ökningen av antalet äldre som kräver
ändamålsenliga bostäder. Ett viktigt uppdrag bör vara att samla alla
aktörer till erfarenhetsutbyte och gemensamma utvecklingsinsatser.
Vidare föreslås att förutsättningarna för byggande av ändamålsenliga
seniorbostäder snarast ses över. För att snabbt få fram förslag bör den
arbetsgrupp inom Regeringskansliet som arbetar med frågor om
bostadsfinansiering ges i uppdrag att komma med förslag som möjliggör
finansieringen
av dessa bostäder och även se över förutsättningarna för att finansiera
olika anpassningsåtgärder i bostadsbeståndet. Grunden för finansieringen
av olika ombyggnads- och anpassningsåtgärder bör givetvis bygga på
fastighetsägarens ansvar, men staten behöver se till att rimliga
förutsättningar finns för detta ansvarstagande.
Det finns också anledning att framhålla det särskilda ansvar som kommunerna
har för bostadsförsörjningen för den äldre befolkningen och att
ändamålsenliga bostäder finns att tillgå. Kommunerna har med sitt planmonopol
och flera andra instrument möjlighet att bidra till att valet mellan
att bo kvar och flytta blir så fritt som möjligt.
Kristdemokraterna vill betona vikten av att blandade bostadsområden
skapas för alla generationer och hushållstyper med både småhus och
flerbostadshus liksom att arbetsplatser samlokaliseras med bostäder.
Målet måste vara att stärka sammanhållningen och ansvarstagandet över
generationsgränser genom att underlätta för vardagliga möten. Vi anser
att regeringen, t.ex. genom en nationell handlingsplan, bör vara pådrivande
för att kommunerna skall uppfylla sitt bostadsförsörjningsansvar gentemot
den äldre befolkningen. I kd-motionen framhålls särskilt ett antal
områden där det kommunala ansvaret har betydelse för att skapa ett bra
boende för en åldrande befolkning.
Vad jag ovan anfört med bifall till motion 2004/05:Bo298 (kd) bör
riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.



42.     Äldres boende, punkt 25 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo298
yrkande 1 och avslår motion 2004/05:Bo298 yrkandena 2-4.
Ställningstagande
Den ökande andelen äldre i befolkningen ställer stora krav på politikens
alla områden. För bostadspolitikens del handlar det om att ge förutsättningar
för att efterfrågan på bostäder anpassade efter de äldres behov skall
kunna tillgodoses. I motion 2004/05:Bo298 (kd) beskrivs ingående vilka
utmaningar vi kommer att ställas inför och även möjliga lösningar. Jag
anser att det finns all anledning att genomföra en bred översyn av vilka
åtgärder som stat och kommun behöver bidra med för att framtidens
bostadsutbud skall kunna svara mot de äldres behov.
Förslaget om en bred översyn innebär ett delvis bifall till motion
2004/05:Bo298 (kd) yrkande 1. Övriga yrkanden i denna motion avstyrks.

43.
Bostadsbidragens utformning, punkt 26 - motiveringen (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Ställningstagande
Det budgetförslag som vi från Moderata samlingspartiet lagt fram innebär
att bostadsbidragen avvecklas redan fr.o.m. 2005 samtidigt som barnbidragen
förstärks för ensamstående med barn och för studerande föräldrar. Frågan
om utformningen av bostadsbidragen saknar därmed aktualitet. Samtliga
motionsförslag avstyrks sålunda.




44.     Bostadsbidragens utformning, punkt 26 (fp)
av Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo310
yrkande 25 och avslår motionerna 2004/05:Bo231 yrkandena 1 och 2,
2004/05:Bo235 yrkande 19, 2004/05:Bo290 och 2004/05:Bo295 yrkande 1.

Ställningstagande
När bostadsbidraget en gång infördes var det ett "produktionspolitiskt"
stöd. På grund av den djupa lågkonjunkturen på 1930-talet ville staten
stimulera byggsektorn. Avsikten var att bidraget skulle leda till ökad
bostadskonsumtion där större och mer välrustade bostäder i sin tur skulle
leda till minskad trångboddhet och högre boendestandard. Orsakerna till
flerbarnsfamiljernas trångboddhet var enligt den politiska analysen
ekonomiska. Under efterkrigstiden blev bidragets legitimitet i stället
en grund för ett fördelningspolitiskt eller familjepolitiskt mål.
Ekonomiskt svaga hushåll skulle stärkas för att dessa hushåll skulle kunna
efterfråga bostäder. Bostadsbidraget kopplades till hushållens storlek
och till inkomst. Längre fram kom bostadsbidraget även att omfatta
hushåll utan barn. I dag är det främst ensamstående med barn som erhåller
bostadsbidrag.
Det kan enligt vår mening riktas flera invändningar mot bostadsbidragen.
Det gäller bl.a. att de i mångt och mycket fungerar som ett förtäckt
offentligt stöd till bygg- och bostadsbranschen. Bidragen leder till
att bostadsproducenter och byggherrar inte får tillräckliga incitament
att hålla nere kostnaderna och effektivisera sin verksamhet. Den
allvarligaste invändningen mot dagens bostadsbidrag gäller dock de
marginaleffekter som bidragen tillsammans med bl.a. skatterna och
underhållsbidragen ger upphov till. För den barnfamilj som ökar sin inkomst
går i många fall större delen av ökningen bort i form av ökad skatt och
minskade bostadsbidrag. Det är naturligtvis inte rimligt att den som t.
ex. går från studier eller arbetslöshet till arbete eller ökar sin
arbetstid inte skall ha något ekonomiskt utbyte av detta. Ett sådant
system ger inga incitament för den enskilda att gå ut i förvärvsarbete
eller att starta egen verksamhet. Åtgärder måste därför vidtas för att
minska marginaleffekterna av bostadsbidragen.
Vad vi nu med anslutning till Folkpartiets partimotion 2004/05:Bo310
yrkande 25 anfört om utformningen av bostadsbidragen bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening. Övriga motionsyrkanden avstyrks.



45.     Bostadsbidragens utformning, punkt 26 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo295
yrkande 1 och avslår motionerna 2004/05:Bo231 yrkandena 1 och 2,
2004/05:Bo235 yrkande 19, 2004/05:Bo290 och 2004/05:Bo310 yrkande 25.

Ställningstagande
Med den utformning bostadsbidragsreglerna har utgör de bara ytterligare
ett steg i riktning mot ett system som kan beskrivas som familjefientligt.
Den reformering av bostadsbidragen som den socialdemokratiska regeringen
genomfört har i första hand lett till kraftiga försämringar för ett
stort antal barnfamiljer. Inte minst är detta en följd av de individuella
inkomstgränser som införts. Trots att bostadsbidragen är det
fördelningspolitiskt sett mest effektiva sättet att tillförsäkra också
lågavlönade,
barnfamiljer och studenter en rimlig bostadsstandard har bidragen alltså
skurits ned. Kristdemokraterna har mot den bakgrunden lagt fram förslag
om att redan fr.o.m. 2005 reformera bostadsbidragen så att bl.a.
halvårsvisa avstämningar införs, den samlade familjeinkomsten läggs till
grund för bostadsbidraget, det särskilda bidraget höjs med 100 kr per
barn och inkomst understigande 20 000 kr för hemmaboende barn under 20
år inte ingår i bidragsunderlaget.
Genom dessa åtgärder rättas de största orättvisorna i dagens
bostadsbidragssystem till. På sikt är detta dock inte tillräckligt.
Bostadsbidragen
måste därför ses över i sin helhet. Det innebär att effekterna av dagens
regler måste utvärderas i syfte att skapa ett regelverk som är
fördelningspolitiskt bättre och därmed också rättvisare. Målet bör sålunda
vara att arbeta fram ett bostadsbidragssystem som behandlar alla hushåll
på ett likvärdigt sätt och som inte diskriminerar barnfamiljer.
Vad jag nu med anslutning till motion 2004/05:Bo295 (kd) yrkande 1 anfört
om utformningen av bostadsbidragen bör riksdagen tillkännage för regeringen
som sin mening. Övriga motionsförslag avstyrks.



46.     Bostadsbidragens utformning, punkt 26 (v)
av Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo231
yrkandena 1 och 2 samt avslår motionerna 2004/05:Bo235 yrkande 19,
2004/05:Bo290, 2004/05:Bo295 yrkande 1 och 2004/05:Bo310 yrkande 25.

Ställningstagande
Bostadsbidragen skall vara ett bostadspolitiskt instrument med uppgift
att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att efterfråga goda och
tillräckligt rymliga bostäder. Det innebär att bidraget skall ge ett skydd
när hyran är för hög i förhållande till inkomsten och därmed ge hushållen
en möjlighet att efterfråga bostad efter behov och inte enbart efter
betalningsförmåga. I väsentliga avseenden svarar inte bostadsbidragen
mot detta mål. Boverkets och Statistiska centralbyråns rapport Bostadsbidrag
under 90-talet visar att under 1990-talet har de fattiga barnfamiljernas
ekonomiska villkor försämrats och otryggheten har ökat. De fattiga
hushållen har under perioden inte ökat i antal, men de har blivit fattigare.
Små förändringar i bostadsbidragets storlek kan få stora konsekvenser
för en fattig familjs ekonomi, och återbetalningskrav kan ge svåra
följder. Rapporten beskriver också att bostadsbidraget numera har en
prägel av ensamförälderstöd i framför allt hyresrätt, och att familjer
med två inkomsttagare och flera barn alltmer sällan får bostadsbidrag.
Detta trots att försörjningsbördan ökar med fler barn.
Mot den nu i korthet beskrivna bakgrunden måste målet för bostadsbidragen,
att ge ekonomiskt svaga hushåll möjlighet att efterfråga goda och
tillräckligt rymliga bostäder, preciseras. Samtidigt måste bostadsbidragen
ges en starkare roll i bostadspolitiken. Det innebär att bidragen på
ett än tydligare sätt måste knytas till de bostadspolitiska målen.
I betänkandet Ur fattigdomsfällan (SOU:2001:24) finns ett förslag om
att göra om bostadsbidragen till ett generellt familjestöd. Vi anser
att detta är helt fel väg att gå. I stället bör stödet reformeras dels
utifrån den ekonomiska aspekten, dels utifrån boendeaspekten och stämmas
av mot ett nytt mer preciserat mål för bostadsbidragen. De regeländringar
som måste till för att på detta sätt reformera bostadsbidragen redovisas
i det följande.
En godtrosparagraf bör införas i regelsystemet. Genom en sådan bestämmelse
ökar tilltron till systemet genom att det gynnar dem som har stora
svårigheter att beräkna sina framtida inkomster. En ytterligare följd är
att marginaleffekterna minskar. Enligt vår mening bör det införas en
godtrosparagraf av dansk modell som innebär att den som handlat i god
tro och som hela tiden lämnat korrekta uppgifter om ändrade inkomstförhållanden,
skall kunna få bostadsbidraget baserat på en avstämd inkomst inom ett
förlåtandeintervall om högst 20 000 kr.
En grupp som kan drabbas av återbetalningskrav som de normalt sett inte
kunnat förutse är de hushåll som under inkomståret får någon form av
tillfällig engångsinkomst. Det kan t.ex. vara fråga om retroaktiv
ersättning av försäkringsförmån eller avgångsvederlag som betalas ut i
slutet av året, men som avser ersättning för förlorad arbetsinkomst
under påföljande år. Det är enligt vår mening inte rimligt att dessa
hushåll får sitt bostadsbidrag påverkat. Reglerna bör därför ändras.
Frågan om hur kapital och kapitalinkomster skall beaktas vid beräkningen
av bostadsbidraget bör utredas ytterligare.
För att förmögenhetsuppgifterna skall kunna kontrolleras bör
Riksförsäkringsverket, i enlighet med det förslag som verket nyligen lagt fram,
kunna inhämta sådana uppgifter från Riksskatteverket. Som vi tidigare
framhållit stärker denna åtgärd tilltron till bostadsbidragssystemet
som sådant samtidigt som det minskar risken för fusk.
Värdet av ett livslångt lärande sätts i dag inte i fråga av någon. En
fortlöpande kompetensutveckling är till gagn för såväl den enskilde som
för samhället. Möjligheterna till kompetensutveckling måste därför
tryggas på olika sätt. En sådan väg är att ta bort den åldersgräns som
i dag finns när det gäller rätten till bostadsbidrag för hushåll utan
barn. Det är en åtgärd som dessutom kan bidra till att lösa bostadsfrågan
för många hemlösa. Hemlöshetskommittén har i sitt slutbetänkande bl.a.
visat på att flertalet hemlösa är ensamstående utan barn och äldre än
28 år. Att öppna möjligheten för denna grupp att få bostadsbidrag kan
vara en viktig del i försöken att dels finna, dels kunna behålla en
bostad.
De ytgränser som satts upp för bostadsbidragen kan i en del fall få
oönskade konsekvenser. Det händer sålunda att hushåll för att få bidrag
tvingas att flytta till en mindre bostad med samma eller t.o.m. högre
boendekostnad. Effekterna av dagens ytnormer måste därför ses över.
De hyres- och inkomstgränser som styr bostadsbidragen har legat fast
sedan 1996. I praktiken innebär det att bidragens värde har urholkats
som en följd av prisutvecklingen. En översyn av bidragen måste därför
göras i syfte att anpassa dem till såväl inkomst- som
boendekostnadsutvecklingen.
Det kan t.ex. ske genom att beloppen indexeras.
Vad vi nu med anslutning till motion 2004/05:Bo231 (v) anfört om
bostadsbidragens utformning bör riksdagen tillkännage för regeringen som
sin mening.



47.     Bostadsbidragens utformning, punkt 26 (c)
av Rigmor Stenmark (c).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo235
yrkande 19 och avslår motionerna 2004/05:Bo231 yrkandena 1 och 2,
2004/05:Bo290, 2004/05:Bo295 yrkande 1 och 2004/05:Bo310 yrkande 25.

Ställningstagande
Genom att bostadsbidragen är relaterade till hushållets inkomst genererar
de ogynnsamma marginaleffekter. En höjd inkomst gör att bidraget trappas
ned. För den som uppbär bostadsbidrag innebär detta att en stor del av
en löneökning kommer att ätas upp av skatter och sänkta bidrag. Detta
är en typisk fattigdomsfälla - dvs. en situation där man inte på egen
hand kan arbeta sig ur sin fattigdom eftersom en löneökning äts upp av
skatteökningar och bidragsminskningar - som samhället måste motverka.
Oavsett vad den gör som befinner sig i denna situation stannar han eller
hon kvar i samma löneläge.
Bostadsbidraget är utformat på så sätt att ett preliminärt bostadsbidrag
betalas ut först. I efterhand görs därefter en slutlig justering, och
om det visar sig att bidragstagaren har tjänat för mycket tvingas
personen i fråga betala tillbaka delar av, eller hela bidraget. Detta
bidrar ytterligare till att minska incitamenten för att arbeta. En person
som riskerar att få sitt bostadsbidrag sänkt retroaktivt drar sig för
att arbeta extra.
Det bästa sättet att motverka bostadsbidragens marginaleffekter är att
minska behovet av bidrag. Det kan ske genom inkomstskatterna, i enlighet
med de förslag vi från Centerpartiet lagt fram, sänks för framför allt
dem med låga och normala inkomster. De inkomstökningar detta ger för
dessa grupper gör det möjligt att minska bidragen. Även de förändringar
i familjepolitiken som vi fört fram ger ett utrymme för att minska
bostadsbidragen och därmed också motverka marginaleffekterna av dem.
Vad jag nu med anslutning till Centerpartiets partimotion 2004/05:Bo235
yrkande 19 anfört om bostadsbidragens marginaleffekter bör riksdagen
tillkännage för regeringen som sin mening.



48.     Bostadsbidrag vid delad vårdnad, punkt 27 - motiveringen (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Ställningstagande
Det budgetförslag som vi från Moderata samlingspartiet lagt fram innebär
att bostadsbidragen avvecklas redan fr.o.m. 2005 samtidigt som barnbidragen
förstärks för ensamstående med barn och för studerande föräldrar. Frågan
om att ändra i reglerna för bostadsbidragen saknar därmed aktualitet.
Motionen avstyrks sålunda.



49.     Bostadsbidragsregler för att underlätta köp och ägande av bostaden,
punkt 28 - motiveringen (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Ställningstagande
Det budgetförslag som vi från Moderata samlingspartiet lagt fram innebär
att bostadsbidragen avvecklas redan fr.o.m. 2005 samtidigt som barnbidragen
förstärks för ensamstående med barn och för studerande föräldrar. Frågan
om att ändra i reglerna för bostadsbidragen saknar därmed aktualitet.
Motionen avstyrks sålunda.



50.     Bostadsbidragsregler för att underlätta köp och ägande av bostaden,
punkt 28 (kd)
av Ragnwi Marcelind (kd).
Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo249
yrkande 7.
Ställningstagande
Den svenska debatten om neutralitet mellan upplåtelseformer inom
bostadssektorn har de senaste åren nästan uteslutande handlat om de
regelsystem som rör skatter och finansiering. Ur ett låginkomstperspektiv
kan det vara minst lika viktigt att regelsystemen för olika former av
ekonomiskt stöd är neutrala. Ett hushåll som förutser att det kan komma
att behöva stöd skall inte behöva avstå från en viss upplåtelseform
bara därför att möjligheterna att få stöd är mindre i denna upplåtelseform.
Eftersom reglerna för t.ex. bostadsbidrag och socialbidrag är mer
förmånliga för hyresgäster än för husägare, är det även ur ett
neutralitetsperspektiv motiverat med förändringar i bidragssystemen - detta
för att underlätta för hushåll med låga inkomster att dels spara ihop
till en insats, dels kunna bo med ägande- eller bostadsrätt.
Det är framför allt två förhållanden som hindrar många hushåll från att
ta steget över till ett långsiktigt billigare boende i äganderätt eller
bostadsrätt. Den som sparar till ett boende i någon av dessa upplåtelseformer
kan få sitt bostadsbidrag minskat på grund av förmögenhetsreglerna.
Regler bör därför införas om att bosparande inte skall ingå i
beräkningsunderlaget för bl.a. bostadsbidragen. Ett ytterligare hinder är att
den som äger sin bostad inte får räkna hela boendeutgiften som boendekostnad
vid beräkningen av bostadsbidraget. Förutom amorteringar undantas även
delar av räntebetalningen. Från den faktiska räntebetalningen dras
sålunda inte mindre än 3 % av det lånade beloppet. Med dagens ränteläge
kan detta innebära att räntekostnaden inte alls ingår i den boendekostnad
som beaktas. En omprövning av bidragsreglerna bör därför göras, med
utgångspunkten att hela räntekostnaden och eventuellt ytterligare delar
av boendeutgiften i det ägda huset skall räknas som bidragsgrundande
boendekostnad, åtminstone under ett antal år efter bostadsköpet.
Vad jag nu med anslutning till Kristdemokraternas partimotion 2004/05:Bo249
(kd) yrkande 7 anfört om bostadsbidragsregler för att underlätta köp
och ägande av bostaden bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin
mening.


51.     Inkomstgränserna för bostadsbidrag till studerande, punkt 29 -
motiveringen (m)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m).
Ställningstagande
Det budgetförslag som vi från Moderata samlingspartiet lagt fram innebär
att bostadsbidragen avvecklas redan fr.o.m. 2005 samtidigt som barnbidragen
förstärks för ensamstående med barn och för studerande föräldrar. Frågan
om att ändra i reglerna för bostadsbidragen saknar därmed aktualitet.
Motionen avstyrks sålunda.


52.     Fördelningen av länsstyrelseanslaget på län, punkt 31 (m, c)
av Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén
Finné (m) och Carl-Erik Skårman (m).
Förslag till riksdagsbeslut
Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 31
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2004/05:Bo242.

Ställningstagande
Vi har tidigare vid ett flertal tillfällen aktualiserat frågan om
medelsfördelning till länsstyrelserna och de problem som finns med dagens
fördelningsmetod. I den utredning som regeringen låtit Statskontoret
göra och som lades fram redan 1996 framkom tydligt de problem som finns
med hur länsstyrelseanslaget fördelas på de olika länen.
Den nya modell som Statskontoret vid detta tillfälle tog fram tillämpas
dessvärre inte helt, utan förvaltningsmedlen fördelas fortfarande till
länsstyrelserna efter oklara principer. Det ter sig enligt vår mening
egendomligt att regeringen låter så oklara principer gälla när det
handlar om en egen regional myndighet, när bidragsgivningen till kommunerna
mer tydligt beaktar fastställda kriterier, och då inte minst
befolkningsstorleken.
Ett tydligt exempel på bristerna i den nuvarande fördelningsmodellen är
Uppsala läns där ett växande befolkningstal och sedan 2003 tillkomsten
av ytterligare en kommun inte återspeglas i länets andel av det totala
anslaget. Det ter sig minst sagt gåtfullt att övervägandena i
Regeringskansliet inte tycks beakta att Uppsala län sett till folkmängden
inte bara är nummer 6 av de 21 länen, utan dessutom det län med den för
närvarande snabbaste befolkningstillväxten.
Mot den nu beskrivna bakgrunden är det enligt vår mening ett oavvisligt
krav att det vid fördelningen av länsstyrelseanslaget tas större hänsyn
till det absoluta befolkningstalet i länen. För att få en bred acceptans
och undvika godtycke i fördelningen av medel är det mycket viktigt att
metoden för fördelningen är öppen och transparent. Det skall vara möjligt
också för en utomstående att kunna härleda och beräkna medelstilldelningen.
Den nya översyn av metoden som nu uppenbarligen är att vänta måste
därför ha detta som en utgångspunkt för sitt arbete, och snarast lägga
fram förslag till en fördelningsmodell som svarar mot dessa krav.
Vad vi nu med anslutning till motion 2004/05:Bo242 (m, fp, kd, c) anfört
bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.









Särskilda yttranden

1.      Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005, punkt 1
(m)
Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Ewa Thalén Finné (m) och Carl-Erik
Skårman (m) anför:
Inledning
En riksdagsmajoritet bestående av socialdemokrater, vänsterpartister
och miljöpartister fattade den 24 november beslut om ekonomiska ramar
för de olika utgiftsområdena i den statliga budgeten och en beräkning
av statens inkomster avseende 2005. Samtidigt fastställdes ett utgiftstak
för staten.
Moderaterna har i partimotionen 2004/05:Fi231 En politik för arbete och
i kommittémotioner förordat en annan inriktning av den ekonomiska
politiken och budgetpolitiken. Våra förslag syftar till att bryta
bidragsberoende och utanförskapskap, ge fler medborgare makt över den egna
vardagen samt trygga goda statsfinanser och en långsiktig finansiering
av välfärden. Vi vill satsa på offentliga kärnverksamheter som sjukvård,
rättstrygghet och skola i stället för på bidragssystemen.
Vi föreslår en växling från subventioner och bidrag till omfattande
skattesänkningar för alla, främst för låg- och medelinkomsttagare.
Samtidigt värnar vi de människor som är i störst behov av gemensamma
insatser och som har små eller inga möjligheter att påverka sin egen
situation. Vi slår också fast att det allmänna skall tillföras resurser
för att på ett tillfredsställande sätt kunna genomföra de uppgifter som
måste vara gemensamma.
När riksdagens majoritet genom rambeslutet valt en annan inriktning av
politiken deltar vi inte i det nu aktuella beslutet om anslagsfördelningen
inom utgiftsområdet 18. I det följande redovisar vi emellertid vilken
fördelning på anslagen inom utgiftsområde 18 som vi förordade i vår
anslagsmotion 2004/05:Bo288.
21:1 Bostadsbidrag
Bostadsbidragen har utvecklats från ett bostadspolitiskt instrument
till en social förmån inom familjepolitiken. Därför bör bostadsbidragen
snarare ingå bland övriga förmåner som utgör den ekonomiska tryggheten
för föräldrar och barn. Vi vill införa ett extra barnbidrag per barn
och månad för ensamstående och för studerade föräldrar med barn. Detta
ersätter bostadsbidraget.
31:1 Boverket
Med ökad avreglering och mer inslag av efterfrågestyrd bostadsmarknad
kan anslaget reduceras från år 2005. En översyn av Boverkets verksamhet
bör göras inför kommande budgetår. Vi anser att det i fortsättningen
bör vara möjligt att göra betydande besparingar på Boverkets anslag.
31:2 Räntebidrag m.m.
Räntebidrag och andra subventioner har bidragit till att driva upp
boendekostnaderna för vårt boende. Systemet med eviga räntebidrag bör
avvecklas, samtidigt som fastighetsskatten successivt avvecklas.
Utgångspunkten för bostadspolitiken bör vara att normalisera och avreglera
bostadsmarknaden så att stöd och kompensationer inte behövs. Då kan
samtliga subventioner och andra särlösningar, som ställer till fler
problem än de löser, avskaffas. Det gäller även för räntebidragen.
Samtidigt som dessa avskaffas genomförs emellertid en kompensation i
form av sänkt fastighetsskatt för flerfamiljshus.
Bemyndiganden för statliga kreditgarantier
Kreditgarantier utgör ett stort ekonomiskt risktagande för staten och
skattebetalarna, som på sikt riskerar att undergräva statens ekonomi.
Vi anser att kreditmarknaden bör svara för finansieringen av bostäder
utan statliga ingrepp och att det dessutom finns skäl att minimera
statens risktagande. Av detta skäl säger vi nej till regeringens begäran
om bemyndiganden för kreditgarantier med olika inriktningar. Det gäller
kreditgarantier för obeståndshantering, för lån till kommunala bostadsföretag
och för lån till kooperativa hyresgästföreningar. I det sistnämnda fallet
tillkommer dessutom som avslagsargument att staten inte ensidigt bör
gynna en särskild upplåtelseform.
31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador
Vi har i flera år uttryckt uppfattningen att Fonden för fukt- och
mögelskador bör avvecklas. Fonden tillkom i syfte att avhjälpa skador
orsakade av s.k. fuskbyggen från år 1974 och senare. Mot bakgrund av
att fukt- och mögelskador av det slag som fonden omfattar oftast har
hunnit visa sig inom en tioårsperiod menar vi att det är dags att
avveckla fonden.

31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
Radonbidraget har mist sin betydelse när det gäller att påverka
fastighetsägarna att vidta åtgärder mot radonproblemen. Nya forskningsrön
visar dessutom att en del av de saneringsåtgärder som vidtagits ökar
radonhalten i stället för att minska den. Vad som nu erfordras är därför
inte nya bidrag utan forskning och information som leder till att rätt
åtgärder vidtas i tillräcklig omfattning. Anslaget för åtgärder mot
radon i bostäder bör därför i fortsättningen uteslutande användas för
att stödja informationsverksamheten på detta område. Vi föreslår ett
anslag för detta ändamål på 1 miljon kronor för år 2005.
31:10 Byggkostnadsforum
Vi anser att det krävs helt andra åtgärder på det bostadspolitiska
området för att stimulera byggandet än det statliga organ som inrättats
för att dela ut pengar till vissa utvalda projekt. För att lösa problemen
på bostadsmarknaden krävs i stället åtgärder som bidrar till att bostäder
kan byggas och underhållas på marknadsmässiga villkor. Det handlar bl.
a. om sänkta skatter och ett reformerat hyressättningssystem. Anslaget
för Byggkostnadsforum kan tas bort i sin helhet.
31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder
Dessa investeringsbidrag är till sin utformning kortsiktiga, kostnadsdrivande
och konkurrenshämmande. Vi vill ändra förutsättningarna för byggande
bland annat genom sänkt skattetryck, ett friare hyressättningssystem
och förenklade regler så att nyproduktion av hyresrätter möjliggörs
utan skattemedel. Anslaget bör tas bort sedan de redan beviljade projekten
fått bidrag.
31:12 Statens bostadsnämnd
Det kan inte helt uteslutas att staten skall ta ansvar för problem som
uppstått på grund av svårligen förutsedda förändringar i befolkningsunderlaget
och tidigare bedriven subventionspolitik. Riktlinjerna för statens och
kommunernas ansvar skall i sådana fall vara mycket klara och väl avgränsade.
Detta grundläggande krav är emellertid inte på långt när uppfyllt när
det gäller den verksamhet som Statens bostadsnämnd bedriver. Regelsystemet
ger utrymme för stort godtycke från myndighetens och regeringens sida.
Statens bostadsnämnd bör därför snarast avvecklas. Anslaget för år
2005 kan halveras för att sedan helt avvecklas.
I de fall det kan krävas statlig myndighetsutövning för att stödja
kommuner med ekonomiskt utsatt läge bör detta lösas inom ramen för
Finansdepartementets verksamhet. En tillfällig delegation skall kunna
pröva behovet av att ge statligt stöd för att trygga den kommunala
kärnverksamheten. Utgångspunkten för stödet bör vara att kommuner inte
skall ägna sig åt näringsverksamhet. Det bör därför vara en förutsättning
för det statliga stödet att kommunerna avyttrar sina bostadsföretag.
Alla former av stöd skall redovisas öppet så att det tydligt framgår
hur hyressättningen påverkas.
31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag
Statligt stöd till kommuner som har dragit på sig ekonomiska problem på
grund av sin hantering av det kommunägda bostadsbeståndet får inte
utformas så att det snedvrider konkurrensen på bostads- och lokalmarknaderna.
Utgångspunkten måste vara att stödet går till kommuner som uttömt sina
resurser genom att ta ansvar för bostadsbolaget, men ändå har kvarvarande
problem. Omstruktureringar av kommunala bostadsbolag skall ske på
marknadsmässiga grunder. Olika intressenter skall kunna förvärva delar av
eller hela kommunala bostadsföretag i kris. Finansieringen av stödet
enligt dessa riktlinjer bör flyttas till utgiftsområde 25 Allmänna bidrag
till kommuner.
31:14 Bidrag till installation av hissar
Även om det är lovvärt att stimulera till hissinstallationer för att
öka tillgängligheten anser vi att omfattningen på den insats som nu
genomförs närmast framstår som oseriös. Vi anser att regeringen bör
återkomma med en vettig och genomarbetad lösning i frågan.
31:15 Ungdomsbostadssamordnare
För många ungdomar och studerande är det svårt och dyrt att skaffa sig
en egen bostad. I tillväxt- och utbildningsområden kan det vara ett
helt omöjligt företag. Med en bättre näringslivspolitik och högre
tillväxt hade fler ungdomar haft en bättre ställning på arbetsmarknaden,
och därmed mindre problem med att få teckna hyreskontrakt eller köpa
bostadsrätter. Behovet av bostäder är akut för unga och studerande. Vi
anser därför att det krävs mer konkreta åtgärder för att ordna bostäder
åt unga än att tillsätta en ungdomsbostadssamordnare.
32:1 Länsstyrelserna m.m.
Moderata samlingspartiet har lagt fram en rad förslag som vid ett
genomförande kommer att minska länsstyrelsernas administrativa uppgifter.
Det handlar bl.a. om minskade uppgifter vad gäller bidragshantering
och avreglering inom ett flertal områden. Vi anser mot denna bakgrund
att det är möjligt att redan nästa år minska anslaget till länsstyrelserna
med 50 miljoner kronor i förhållande till regeringsförslaget. För att
göra det möjligt att mäta effektiviteten på länsstyrelserna och underlätta
jämförelser mellan de olika verksamheterna anser vi att ett system med
nyckeltal bör utvecklas.

2.      Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005, punkt 1
(fp)
Nina Lundström (fp) och Lars Tysklind (fp) anför:

Inledning
Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2005 syftar till att
förändra de ekonomiska förutsättningarna så att en högre stabil tillväxt
uppnås och att den dryga miljon människor som står utanför arbetsmarknaden
får en möjlighet att komma in och bidra med en egen arbetsinsats. För
att åstadkomma detta är det nödvändigt att fler arbetar och att
statsskulden minskar. Ett viktigt verktyg för att uppnå detta är sänkta
skatter på arbete och företagande. Våra utgiftsökningar avser främst
bistånd, rättssäkerhet, utbildning, vård och omsorg samt förbättringar
för handikappade. Vi uppnår utrymme för detta bl.a. genom åtgärder mot
ohälsan och en reformerad arbetsmarknadspolitik.
Vårt förslag till utgiftsram för utgiftsområde 18 har emellertid avstyrkts
av finansutskottet i budgetprocessens första steg. Riksdagen beslutade
den 24 november i enlighet med finansutskottets förslag.
Då Folkpartiets budgetförslag är en helhet är det inte meningsfullt att
delta i fördelningen på anslag inom utgiftsområde 18. I det följande
redovisas i sammanfattning innehållet i vårt budgetförslag för detta
utgiftsområde.
21:1 Bostadsbidrag
Enligt Folkpartiet liberalernas uppfattning behöver situationen för
ensamstående föräldrar med barn och låga inkomster särskilt beaktas ur
ett familjepolitiskt perspektiv. Vi är dock kritiska till bostadsbidragens
marginaleffekter. Grupper med särskilt stor försörjningsbörda som
barnfamiljer kan kompenseras genom ökade generella stöd. Marginaleffekterna
kan därigenom minskas. På kort sikt kan statens utgifter för bostadsbidrag
minskas med 35 miljoner kronor genom åtgärder mot "fusk" med bidragen.

31:1 Boverket
Vi anser att det finns skäl att delvis förändra uppdraget för Boverket.
Myndigheten har i dag flera uppgifter som nära ansluter till den
verksamhet som också bedrivs vid andra statliga myndigheter. Såväl
besparingar som en effektivisering kan uppnås om dessa uppgifter koncentreras
till en myndighet. Vi har även föreslagit att flera bidragssystem som
delvis administreras av Boverket skall avvecklas. Vidare förordar vi
förenklingar i den lagstiftning och de regelsystem som delvis är grund
för myndighetens verksamhet. Vi anser därför att det sammantaget är
möjligt att genomföra en neddragning av anslaget för myndigheten med 29
miljoner kronor redan nästa år. Vi använder dessa resurser till en
satsning på forskning.
31:2 Räntebidrag
Vi utgår från en annan prognos över byggvolymen än regeringen och anser
att anslaget kan skrivas ned något. Vi anser att formerna för en avveckling
av räntebidragssystemet och statens framtida roll i bostadsfinansieringen
behöver utredas och lägger fram förslag med denna innebörd.
31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder
Vi anser att det bör ligga i varje husägares intresse att säkra sin
inomhusmiljö. Det är mot denna bakgrund rimligt att minska bidragen
till radonsanering och i stället öka informationsåtgärderna.
31:10 Byggkostnadsforum
Vi anser att Byggkostnadsforum bör avvecklas. Vi vill i stället flytta
vissa verksamheter som avser byggkonkurrens m.m. till andra organ, som
Konkurrensverket och Konsumentverket. I övrigt är Byggkostnadsforums
verksamhet enligt vår bedömning en uppgift för forskningen och byggbranschen.
Vi föreslår därför att ett belopp motsvarande anslaget för Byggkostnadsforum
anslås till forskningsorganet Formas verksamhet.
31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder
Det är inte möjligt att rätta till grundläggande brister i de statliga
regler som satts upp för bostadsmarknaden genom att införa nya subventioner
och bidrag. De problem som i dag finns måste lösas på andra sätt. Vi
hänvisar till de förslag som Folkpartiet lagt fram om bl.a. sänkt
skattetryck på bostadssektorn, friare hyressättning, regelförenklingar
för planprocessen och byggandet samt åtgärder för en bättre konkurrens
inom byggsektorn. Investeringsbidraget för hyresbostäder riskerar att
snedvrida konkurrensen och även på andra sätt motverka sitt syfte.
Bidragsformen liksom anslaget för verksamheten bör därför snarast avvecklas.

31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag
Vi motsatte oss införandet av den stödform som finansieras med detta
anslag. Stödsystemet har flera inslag som vi anser vara helt felaktiga.
Det gäller bl.a. möjligheten för staten att ta över bostadsfastigheter
från kommunala bostadsföretag och den ytterligare styrning och reglering
av den lokala bostadsmarknaden som stödsystemet kommer att medföra i de
aktuella kommunerna. Vi anser att det kommunala självstyret skall vara
en utgångspunkt i hanteringen av de kommunala bostadsföretagen. I stället
för att staten skall träda in i kommunernas ställe bör dessa ges incitament
att själva sälja fastigheter vid behov.
31:14 Bidrag till installation av hissar
Denna bidragsform utgör bara ett av många exempel på en misslyckad
socialdemokratisk bidragspolitik inom bostadssektorn. Under ett halvår
har bidrag kunnat utgå till vissa hissinstallationer. Detta har inneburit
att projekt som hade kommit till stånd ändå fått ett oväntat kapitaltillskott.
Vad bostadssektorn behöver är långsiktiga spelregler, inte ännu fler
kortsiktiga och styrande bidragsformer.
31:15 Ungdomsbostadssamordnare
Vi säger nej till anslaget på 1,5 miljoner kronor för en
ungdomsbostadssamordnare
- liksom vi säger nej till byggsamordnaren - och föreslår att pengarna
i stället används för ökat internationellt utbyte och insatser för ökad
jämställdhet och mångfald.
Nytt anslag: Internationellt utbyte, jämställdhet och mångfald
Sveriges roll inom det globala samhället förutsätter delaktighet på det
internationella planet, såsom Habitat m.fl. områden. Erfarenhetsutbyte
ser vi vara av stort värde för reformeringen av svensk bostadspolitik.
Utöver dessa områden vill Folkpartiet liberalerna att de medel som
sparas genom att inte inrätta en ungdomsbostadssamordnare även skall
täcka kostnader för riktade insatser avseende kvinnor inom byggbranschen.
Specifika nyckeltal för jämställdhet behöver tas fram årligen, arbetets
framåtskridande och eventuella hinder behöver publiceras. Kunskapsspridning
och kunskapsutbyte behöver ske genom olika insatser och aktiviteter. Vi
föreslår också att kommande års budgetpropositioner specifikt belyser
jämställdhet inom byggbranschen.


3.      Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005, punkt 1
(kd)
Ragnwi Marcelind (kd) anför:

Inledning
Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner förordat en annan
inriktning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken än den
regeringen och dess stödpartier föreslår.
Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på att långsiktigt förbättra
Sveriges tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer för minskad
ohälsa, förbättrad lönebildning och strategiska skattesänkningar på
arbete och sparande. Därigenom skapas förutsättningar för att
sysselsättningen skall kunna öka i en sådan utsträckning att välfärden tryggas
för alla.
Marknadsekonomin behöver ordning och regler för att kunna fungera
effektivt. Modern institutionell ekonomisk teori visar också att en sund
och väl fungerande marknadsekonomi förutsätter institutioner som lagar,
förordningar, normer och sociala konventioner. En ekonomi som vilar på
väl fungerande institutioner - såsom förutsägbart rättssystem, personligt
ansvarstagande, god affärsetik och hederlighet i uppträdandet människor
emellan - utmärks av ordning och låg osäkerhet.
Inom ramen för marknadsekonomin vill vi förena frihet och solidaritet.
Grundläggande är frihet under ansvar. Enskilda initiativ och personligt
ansvarstagande skall uppmuntras. Statens uppgift är att säkra en
grundläggande ekonomisk trygghet för alla. Det sker genom socialpolitiken,
skattesystemet, lagar och den offentliga verksamheten. Ett exempel på
detta är gemensamt och solidariskt finansierad social service som alla
medborgare har rätt till, men också stor frihet för individen att välja
vem som skall tillhandahålla denna service.
Riksdagsmajoriteten - bestående av socialdemokrater, vänsterpartister
och miljöpartister - har genom ett beslut den 24 november om ramar för
de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens inkomster ställt
sig bakom en annan inriktning av politiken än den vi förordar. Därför
redovisar vi i detta särskilda yttrande (i stället för i en reservation)
den del av vår politik som rör utgiftsområde 18 och som vi skulle ha
yrkat bifall till om vårt förslag till ramar hade vunnit riksdagens
bifall.
21:1 Bostadsbidrag
Den familjefientlighet som kommit att känneteckna bostadsbidragen sedan
reformeringen av dem 1997 måste nu tvättas bort. Med de kraftiga
minskningar av bostadsbidragen som i första hand barnfamiljerna har fått
vidkännas torde det bostadspolitiska målet att hushåll med barn skall
kunna efterfråga en bostad där varje barn har ett eget rum vara mycket
avlägset. Reglernas utformning leder snarast till att ytterligare ett
steg tas mot en uttalat familjefientlig politik. Bostadsbidragen måste
därför ses över i grunden i syfte att skapa ett fördelningspolitiskt
bättre och rättvisare regelverk.
Bristerna i dagens bostadsbidragssystem är emellertid så allvarliga att
åtgärder omedelbart måste vidtas i avvaktan på att den förordade översynen
skyndsamt genomförs. Redan fr.o.m. nästa år bör därför en rad förändringar
i reglerna för bostadsbidragen göras för att stärka bostadsbidragen som
ett viktigt fördelnings- och familjepolitiskt instrument. De regeländringar
som enligt min mening i första hand bör genomföras är följande:
Halvårsvisa avstämningar av bostadsbidragen mot inkomsten införs.
Det särskilda bidraget höjs med 100 kr per barn.
Den samlade familjeinkomsten läggs till grund för bostadsbidraget.
Tillgångar som ärvts av föräldrar skall inte ingå i beräkningsunderlaget
för bidraget, ej heller inkomst understigande 20 000 kr för hemmavarande
barn under 20 år.
De förbättringar i bostadsbidragen jag nu föreslår bör finansieras genom
de 450 miljoner kronor vi kristdemokrater tillför bostadsbidragsanslaget
utöver vad regeringen föreslagit.
31:1 Boverket
Kristdemokraterna anser att det ansträngda ekonomiska läget nödvändiggör
vissa besparingar inom den statliga administrationen. Vi avvisar vidare
förslaget om att inrätta ett nationellt forum för hållbar utveckling
inom Boverket. För Boverkets anslag innebär detta att en begränsad
minskning med 18 miljoner kronor bör vara möjlig att genomföra år 2005.

31:2 Räntebidrag m.m.
Jag anser att systemet med räntebidrag till bostadsbyggandet har spelat
ut sin roll. I en reservation till detta betänkande redogörs för
Kristdemokraternas syn på hur systemet skall avvecklas. Detta blir möjligt
bl.a. genom en avveckling av den statliga fastighetsskatten. Byggande
av flerbostadshus utan subventioner bör vidare underlättas genom att en
permanent skattereduktion införs i avvaktan på att det blir möjligt att
sänka byggmomsen. Effekten av en sådan reduktion motsvarar en halvering
av byggmomsen.
Inga nya räntebidrag bör beviljas från år 2005. Därigenom blir det
möjligt att uppnå en besparing på räntebidragsanslaget på 255 miljoner
kronor under året.
31:9 Lantmäteriverket
All offentlig administration måste enligt min mening ständigt ses över
med avseende på hur den bedrivs och hur dess uppgifter förändras över
tiden. Inte minst gäller det i situationer där det ekonomiska läget är
ansträngt. Även om Lantmäteriverket under senare år genomgått betydande
förändringar finns det utrymme för att ytterligare effektivisera
verksamheten. Anslaget till Lantmäteriverket bör därför kunna minskas med
23 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag.
31:10 Byggkostnadsforum
Kristdemokraterna anser att Byggkostnadsforum bör avvecklas och att
kostnaderna i samband med detta bör finansieras genom Boverkets
förvaltningsanslag. Konkurrensverket bör samtidigt få ett tydligare uppdrag
av regeringen att ägna byggkostnadsfrågorna större uppmärksamhet.
31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder
Vi kristdemokrater har motsatt oss införandet av detta bidragssystem.
Det behövs helt andra åtgärder än tillfälliga och krångliga subventioner
för att komma till rätta med lönsamhetsproblemen på bostadsmarknaden.
Som jag tidigare framhållit handlar det bl.a. om en avveckling av
fastighetsskatten och en permanent skattereduktion vid byggande av
flerbostadshus. Kristdemokraterna föreslår ytterligare ett antal åtgärder
för att öka byggandet av hyresbostäder, bl.a. en friare reglering av
hyressättningen vid nybyggnation och åtgärder för ökad konkurrens.
31:12 Statens bostadsnämnd och 31:13 Omstrukturering av kommunala
bostadsföretag
Omläggningen av bostadspolitiken tillsammans med den demografiska
utvecklingen och samhällsekonomiska strukturförändringar har skapat en
situation där läget för många kommunala och privata bostadsbolag är
ohållbart. Vakanserna kommer på många orter av allt att döma att fortsätta
att växa. Många av dessa bolag finns i mindre kommuner som ofta redan
är ekonomiskt ansträngda. Problemet blir därför ett nationellt politiskt
problem.
Staten måste ta ansvar för att befolkningsminskning i kombination med
struktur- och regelförändringar medför kostnadskonsekvenser som kommunerna
och bostadsföretagen inte kunnat förutse. Detta bör framför allt ske
genom generella åtgärder som i så liten grad som möjligt inskränker den
kommunala självstyrelsen. De insatser staten gör måste stimulera till
kommunalt ledarskap. Stödet från staten måste vara förutsägbart och
långsiktigt.
Kristdemokraterna har motsatt sig inrättandet av den myndighet, Statens
bostadsnämnd, som har till uppgift att ge stöd till omstrukturering av
kommunala bostadsföretag liksom att stödet uteslutande riktar sig mot
kommunala bostadsföretag. Vi har i stället efterlyst ett stödsystem där
staten underlättar kommunernas möjligheter att bära sitt bostadspolitiska
ansvar, men där det överlåts åt kommunerna att själva i högre grad få
avgöra hur, samtidigt som privata värdar inte skall missgynnas.
Regeringens stödmodell förstärker den statliga styrningen av den kommunala
bostadspolitiken genom de medel som anvisas till den nya myndigheten
Statens bostadsnämnd och till statliga bolag med uppgift att äga och
förvalta tidigare kommunala bostadsföretag och fastigheter. Därför bör
anslagen 31:12 Statens bostadsnämnd och 31:13 Omstrukturering av kommunala
bostadsbolag avvecklas. Kristdemokraterna föreslår att det i stället
inom utgiftsområde 18 inrättas ett nytt generellt anslag, Stöd till
bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott.
Kristdemokraterna förordar ett stödsystem som står i bättre överensstämmelse
med det kommunala självstyret, som är öppet för alla fastighetsägare i
vissa kommuner och som administreras av Boverket. Med det system
Kristdemokraterna föreslår minskar den konkurrenssnedvridning som bl.a.
Fastighetsägarna och Svenskt Näringsliv kritiserat hos regeringens stöd,
som enbart är riktat mot allmännyttan. Fastighetsägarna har också anmält
det av regeringen införda stödet till EU-kommissionen.
Kristdemokraterna anser att det nya stödsystemet bör finansieras med
ett nytt anslag, Stöd till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott.
Anslaget bör tillföras motsvarande belopp - 152,5 miljoner kronor -
som regeringen föreslår för anslag 31:13.
31:14 Bidrag till installation av hissar
Kristdemokraterna motsatte sig införandet av denna ytterst kortsiktiga
bidragsform, som endast har bidragit till den osäkerhet som råder inom
bostadssektorn om de framtida villkoren för bostadsfinansiering.
Underhålls- och anpassningsåtgärder behövs förvisso i stora delar av
bostadsbeståndet men helt andra åtgärder än kortsiktiga bidrag måste till
för att fastighetsägarna skall kunna ta sitt ansvar på detta område.
Det handlar bl.a. om en rimligare beskattning och ett hyressättningssystem
som skapar incitament för fastighetsägare att investera i underhålls-
och ombyggnadsåtgärder.
32:1 Länsstyrelserna
Enligt min mening finns det utrymme för en besparing på anslaget till
länsstyrelsernas verksamhet på 10 miljoner kronor.
Nytt anslag: Investeringsstöd för byggande av studentbostäder
Jag har i en reservation till detta betänkande redogjort för Kristdemokraternas
förslag om ett nytt investeringsstöd för byggande av studentbostäder
som skall utgå enligt enkla och förutsägbara regler. Detta stöd för
studentbostäder bör beviljas parallellt med den halvering av byggmomsen
som Kristdemokraterna föreslår. Sammantaget kommer detta att ge en större
stimulans av studentbostäderna än det stöd som kan utgå enligt den
nyligen införda tillfälliga investeringsstimulansen. I vårt budgetförslag
för år 2005 har vi avsatt 30 miljoner kronor för stödet.
Nytt anslag: Forum för äldres boende
I en motion som behandlas i detta betänkande och i en reservation har
jag redogjort för en strategi för att inom bostadspolitiken i högre
grad uppmärksamma de utmaningar som ligger framför oss med en högre
andel äldre i befolkningen. Ett av förslagen är att inrätta ett Forum
för äldres boende med uppgift att ge äldres boendesituation större
uppmärksamhet och att frambringa förslag på konkreta åtgärder på området.
Kristdemokraterna har i sitt budgetalternativ reserverat 5 miljoner
kronor för denna verksamhet under 2005.


4.      Anslagsfördelningen inom utgiftsområde 18 budgetåret 2005, punkt 1
(c)
Rigmor Stenmark (c) anför:
Inledning
I riksdagen finns en majoritet - bestående av socialdemokrater,
vänsterpartister och miljöpartister - för förslagen i budgetpropositionen
för budgetåret 2005 om ekonomiska ramar för de olika utgiftsområdena
samt beräkningen av statens inkomster avseende år 2005 i den statliga
budgeten. Samma majoritet har också uttalat sitt stöd gällande beräkningen
av det offentliga utgiftstaket samt förslaget om preliminära utgiftstak
för åren 2005 och 2006. Centerpartiets budgetalternativ - med förslag
till utgiftstak, anslagsfördelning och skatteförändringar - skall ses
som en helhet, där inte någon eller några delar kan brytas ut och
behandlas isolerat från de andra.
Centerpartiet vill ha ett samhälle där fokus finns på det friska och
inte på det sjuka. Att mer än 20 % av den arbetsföra befolkningen är i
arbetsåtgärder, öppen arbetslöshet, sjukskrivning eller förtidspension,
är inte tillfredsställande. Alla dessa människor är en resurs. Varje
individ kan, med en annan syn, ges möjlighet att bidra med vad han eller
hon kan prestera.
För att uppnå en positiv förändring fordras ett annat tänkande, där
individen ges självkänsla och självbestämmande och där samhället ser
till människan i första hand och inte till systemet som i dag, ett
samhälle som bygger på federalismens principer där individen och
lokalsamhället är grunden. Centerpartiet inleder en förändringsprocess bl.
a. genom att sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare.
Den globala tillväxten, energiförsörjningen och den därmed sammanhängande
miljöproblematiken väcker stora frågor om framtiden. Den långsiktiga
lösningen för en hållbar energiförsörjning är ett samhälle som använder
förnybara resurser. Centerpartiet vill genom sitt budgetalternativ
beträda vägen som leder in i kretsloppssamhället. Näringsliv och företagande
är grunden för ett blomstrande samhälle. Ett Sverige där företagande är
minst lika naturligt som anställning måste vara ett framtidsmål.
I allt från skolan till myndigheter måste vikten av företagande och
företagsamhet uppmuntras. Allt detta tillsammans med en tydlig bild av
ett framtida hållbart och grönt samhälle är bärande delar i den resan
in i framtiden.
Då riksdagens majoritet har valt en annan inriktning av politiken än
den vi förordar deltar jag inte i det nu aktuella beslutet om
anslagsfördelning inom utgiftsområde 18. Jag redovisar emellertid nedan
kortfattat inriktningen på vårt motionsförslag om anslagsfördelningen
inom utgiftsområdet. På följande punkter bör anslagsfördelningen ske
med andra utgångspunkter än vad regeringen föreslagit.
21:1 Bostadsbidrag
Anslagen till bostadsbidrag kan enligt min mening minskas med sammanlagt
150 miljoner kronor i förhållande till regeringens förslag. Minskningen
blir möjlig genom de förslag som Centerpartiet fört fram i andra motioner
om skattelättnader för framför allt låg- och medelinkomsttagare och om
reformer inom den sociala sektorn.
31:1 Boverket
Boverket bör åläggas ett generellt sparbeting på 5 miljoner kronor.
Anslaget till verket kan därmed minskas med samma belopp.
31:4 Räntebidrag
Räntebidragen för flerfamiljshus bör fasas ut. Härigenom kan en besparing
göras på räntebidragsanslaget om 25 miljoner kronor.
31:10 Byggkostnadsforum
Ursprungligen var Byggkostnadsforum ett forum för ekologisk byggproduktion.
Eftersom miljötänkande och kvalitetstänkande skall vara integrerat i
den vanliga bostadsproduktionen fyller inte längre Byggkostnadsforum
någon funktion. Verksamheten bör därför avvecklas redan fr.o.m. 2005,
varigenom en besparing om 25 miljoner kronor kan göras.
31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder
Investeringsbidragen påverkar inte de grundläggande orsakerna till dagens
svårigheter att producera hyresbostäder på vissa orter. Det behövs helt
andra åtgärder för att åstadkomma en bostadsmarknad i balans. De förslag
som Centerpartiet lagt fram i andra motioner om bl.a. sänkta skatter,
ökad konkurrens på byggmarknaden, förenklad planprocess och en flexiblare
användning av bruksvärdessystemet utgör exempel på sådana åtgärder.
Bidragsformen kan avvecklas. För nästa budgetår bör endast medel för
redan beviljade bidrag anslås.
31:12 Statens bostadsnämnd och 31:13 Omstrukturering av kommunala
bostadsbolag
Centerpartiet har tidigare motsatt sig ett införande av Statens
bostadsnämnd och anser att denna myndighet bör avvecklas. Nämndens verksamhet
innebär endast att staten tar över ansvaret för tomma bostäder från
kommunerna i stället för att låta kommunerna själva lösa problemet.
Statliga insatser av detta slag löser inte de grundläggande problem som
det här är fråga om. Statens bostadsnämnd bör därför avvecklas och
bidragsgivningen till omstrukturering av kommunala bostadsbolag omedelbart
upphöra. Genom dessa åtgärder kan de båda anslagen 31:12 och 31:13
minskas med 7,8 respektive 152,5 miljoner kronor.
31:15 Ungdomsbostadssamordnare
Ungdomar och studenter har en mycket svår situation på dagens bostadsmarknad.
Vi ställer oss emellertid helt avvisande till regeringens förslag om
att inrätta en ungdomsbostadssamordnare som ett alibi för sin
handlingsförlamning när det gäller konkreta åtgärder. Det behövs inte fler
myndighetsorgan utan fler bostäder och regler som gör att befintligt
bostadsbestånd kan användas mer effektivt. Förslag med denna inriktning
har lagts fram i motioner från Centerpartiet.
32:1 Länsstyrelserna m.m.
En omläggning av politiken enligt federalismens principer ger länsstyrelserna
betydligt färre uppgifter. Det finns också administrativa vinster att
hämta av en fortsatt effektivisering av verksamheten vid länsstyrelserna.
Anslaget kan minskas med 160 miljoner kronor för 2005.


5.      Bidrag till installation av hissar (v)
Owe Hellberg (v) och Sten Lundström (v) anför:
En alltmer åldrande befolkning och att alltfler bor kvar hemma så länge
det är möjligt ställer krav på hissar i hus med minst tre våningar.
Enligt SCB:s Bostads- och hyresundersökning saknar ca 320 000 lägenheter
på tredje våningen och uppåt tillgång till hiss. Grovt räknat betyder
det att ca 75 000 trappuppgångar med tre eller flera våningsplan saknar
hiss. Det innebär att många äldre är hänvisade till ett begränsat
bostadsutbud och att kommunernas kostnader för särskilt boende ökar.
Fastighetsägare drar sig också för större nödvändiga ombyggnader, då
dessa kräver bygglov och även innebär krav på installation av hiss.
I samband med den ekonomiska vårpropositionen för 2004 infördes, efter
krav från Vänsterpartiet, ett tillfälligt investeringsbidrag för
hissinstallationer i samband med större ombyggnationer i hus med tre eller
flera våningar. Vi anser att detta stöd till hissinstallationer bör
vara ett permanent inslag i den statliga bostadsfinansieringen.
Vänsterpartiet har emellertid i förhandlingarna om budgeten för 2005 inte
lyckats få gehör för en fortsatt stödgivning efter årsskiftet. Vår avsikt
är dock att återkomma med förslaget i kommande budgetförhandlingar och
i de sammanhang som de fortsatta formerna för den statliga bostadsfinansieringen
kan komma att diskuteras.

6.      De bostadspolitiska frågornas behandling i regeringen, punkt 8
(c)
Rigmor Stenmark (c) anför:
Jag och Centerpartiet har under en rad år kritiserat den splittrade
behandling som bostadsfrågorna i vid mening fått i Regeringskansliet.
Även om bristen på sammanhållning inte på något vis är en huvudförklaring
till det bostadspolitiska misslyckandet utgör den definitivt en
delförklaring. Den regeringsombildning som skett den 1 november är därför
ett, om än litet, steg i rätt riktning. Genom ombildningen, som av
naturliga skäl inte var känd när vi väckte vår motion, förs nu även plan-
och byggfrågorna samman med finansieringsfrågorna m.m. till en och samma
ministers ansvarsområde. Förutsättningarna för att bostads- och
planfrågorna skall få den sammanhållna behandling vi kräver har därför
förbättrats.

7.      Bemyndigande för verksamheten vid Byggkostnadsforum, punkt 10 (m, fp,
kd, c)
Ragnwi Marcelind (kd), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina Lundström
(fp), Lars Tysklind (fp), Rigmor Stenmark (c), Ewa Thalén Finné (m) och
Carl-Erik Skårman (m) anför:
Utskottets majoritet har beslutat att ta ett utskottsinitiativ som gäller
verksamheten vid Byggkostnadsforum. Vi har motsatt oss detta initiativ
eftersom vi menar att Byggkostnadsforum omedelbart bör avvecklas. Skälen
för detta har vi också utvecklat i vår reservation på denna punkt. Vi
vill utöver vad vi anfört om vår sakinställning till Byggkostnadsforums
verksamhet dessutom närmare ta upp frågan om hur ärendet har behandlats
i utskottet.
Det initiativ som utskottsmajoriteten (s, v, mp) nu drivit igenom
presenterades mindre än ett dygn före utskottets beslut om budgetbetänkandet.
Detta är naturligtvis helt oacceptabelt. Ett förslag som innebär så
omfattande ekonomiska åtaganden för staten borde självklart ha lagts
fram i god tid och på ett sätt som möjliggjort en normal beredningsprocess
inom riksdagen. Nu har det inte ens varit fråga om att bereda förslaget,
utan det har bara gällt att snabbast möjligt expediera det. Som vi
redovisar i vår reservation borde förslaget naturligtvis ha presenterats
antingen i budgetpropositionen eller i en motion under allmänna
motionstiden. En ytterligare möjlighet hade varit att lägga fram förslaget
i en kommande tilläggsbudget. Riksdagen bör mot den bakgrunden inte
medverka till att budgetprocessen urholkas genom att besluten baseras
på ett underlag eller ett beredningsförfarande som inte svarar mot högt
ställda krav.
Vi vill utöver denna principiella invändning mot tidpunkten för förslagets
avlämnande erinra om de synpunkter om redovisningen av anslagens användning
som vi tidigare framfört när mål- och resultatredovisningen i
budgetpropositionen har diskuterats i utskottet. Dessa synpunkter har gällt
svårigheterna att från regeringens redovisning utläsa den faktiska
belastningen på respektive anslag och utnyttjandet av eventuella
bemyndiganden. Detta påpekande tycks inte minst vara relevant för
Byggkostnadsforums verksamhet.

8.      Bostadsfinansiering för hushåll med låga inkomster, punkt 18 (c)
Rigmor Stenmark (c) anför:

Jag instämmer i de allmänna utgångspunkterna i den kd-motion som behandlas
i det aktuella avsnittet i betänkandet. Det är således angeläget att
även hushåll med låga inkomster skall ha möjlighet att välja att bo i
ett egnahem. En allmän strävan i bostadspolitiken måste vara att skapa
neutralitet mellan upplåtelseformerna och underlätta de enskilda hushållens
fria val.
Jag är däremot inte beredd att ställa mig bakom de relativt detaljerade
förslagen för det utredningsarbete som föreslås i motionen. Centerpartiet
har lagt fram egna förslag om vilka förändringar i bostadsfinansiering
som är angelägna för att få en bättre fungerande bostadsmarknad för
alla hushåll. Även våra förslag på skatteområdet och inom familjepolitiken
kommer särskilt att förbättra situationen för de hushåll som har begränsade
inkomster.


9.      En för EU gemensam struktur för geografisk information, punkt 30
(kd)
Ragnwi Marcelind (kd) anför:
Det finns både inom EU och i Sverige en stor uppslutning kring det
förslag till direktiv om upprättande av en infrastruktur för geografisk
information i EU (INSPIRE) som lades fram i somras. Inom EU pågår nu
också ett intensivt arbete som syftar till att det s.k. INSPIRE-direktivet
skall kunna genomföras. Det är ett arbete som drivs i snabb takt, och
vi måste från svensk sida se till att även arbetet på nationell nivå
kan bedrivas på ett så effektivt sätt som möjligt. De otvivelaktigt
stora fördelar som finns att vinna med INSPIRE måste vi naturligtvis
snarast ta till vara. Det är mot den bakgrunden som jag i en motion
lagt fram ett förslag om att införandet av INSPIRE skall ges en tydlig
ledning och styrning.
Med anledning av mitt motionsförslag uttalar utskottet bl.a. att det
finns anledning att uppmärksamma formerna för genomförandet av direktivet.
Med hänvisning till Lantmäteriets nyckelroll i detta sammanhang
förutsätter utskottet att Lantmäteriet också får de resurser och de direktiv
som arbetet kommer att kräva. För min del utgår jag från att detta nu
leder till att regeringen tar de initiativ som erfordras för att så
också blir fallet. Det innebär bl.a. att jag förväntar mig att regeringen
redan i den proposition om verksamheten inom Lantmäteriet som väntas
inom kort lägger fram de förslag om de åtgärder som redan nu är nödvändiga
för det fortsatta arbetet. Jag har mot den bakgrunden nu avstått från
att föra förslagen i min motion vidare. Det är naturligtvis min avsikt
att återkomma till riksdagen med ett nytt förslag om det visar sig att
regeringen inte lägger fram de förslag som förväntas av den.

Bilaga 1
Förteckning över behandlade förslag
Propositionen
Proposition 2004/05:1 Budgetpropositionen för 2005 Utgiftsområde 18:

1.      Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut
kreditgarantier för ny- och ombyggnad av bostäder intill ett belopp på
högst 10 000 000 000 kronor inklusive tidigare gjorda åtaganden (avsnitt
3.10.4).
2.      Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut
kreditgarantier i samband med obeståndshantering intill ett belopp på högst
500 000 000 kronor inklusive tidigare gjorda åtaganden (avsnitt 3.10.4).
3.      Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut
kreditgarantier för lån till kommunala bostadsföretag intill ett belopp på
3 000 000 000 kronor inklusive tidigare gjorda åtaganden (avsnitt 3.10.
4).
4.      Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut
kreditgarantier för lån som kooperativa hyresrättsföreningar tar upp för
nybyggnad eller förvärv av fastigheter för ombildning till kooperativ
hyresrätt intill ett belopp på 1 000 000 000 kronor inklusive tidigare
gjorda åtaganden (avsnitt 3.10.4).
5.      Riksdagen godkänner vad regeringen förordar om stöd från den
statliga Fonden för fukt- och mögelskador i småhus (avsnitt 3.10.5).
6.      Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslaget
31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder ingå åtaganden
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utbetalningar på högst
600 000 000 kronor efter 2005 (avsnitt 3.10.11).
7.      Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 för ramanslaget
31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsföretag göra åtaganden som
inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst 150 000 000 kronor
efter 2005 (avsnitt 3.10.13).
8.      Riksdagen för budgetåret 2005 anvisar anslagen under utgiftsområde
18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning och byggande enligt följande
uppställning:


Anslag (tkr)    Anslagstyp      Regeringens förslag
21:1 Bostadsbidrag      Ramanslag       3 507 000
31:1 Boverket   Ramanslag       165 030
31:2 Räntebidrag m.m.   Ramanslag       1 786 000
31:3 Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader   Ramanslag       13
501
31:4 Statens bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet       Ramanslag       200 000
31:5 Bidrag till Fonden för fukt- ochmögelskador        Ramanslag       32 800
31:6 Bidrag till åtgärder mot radon ibostäder   Ramanslag       33 000
31:7 Statens geotekniska institut       Ramanslag       29 889
31:8 Lantmäteriverket   Ramanslag       343 679
31:9 Statens va-nämnd   Ramanslag       7 826
31:10 Byggkostnadsforum m.m.    Ramanslag       25 000
31:11 Investeringsbidrag för anordnandeav hyresbostäder Ramanslag       600
000
31:12 Statens bostadsnämnd      Ramanslag       7 769
31:13 Omstrukturering av kommunalabostadsföretag        Ramanslag       152 500
31:14 Bidrag till installation av hissar        Ramanslag       29 000
31:15 Ungdomsbostadssamordnare  Ramanslag       1 500
32:1 Länsstyrelserna m.m.       Ramanslag       2 168 221
32:2 Kommunala samverkansorgan m.m.     Obetecknat anslag       36 697
Summa           9 139 412


Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:Sf288 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en bostadspolitik för ägande och egenansvar
för att bryta utanförskapet.
22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om betydelsen av att underlätta bildandet av
bostadsrättsföreningar särskilt i sociala krisområden och stimulera
självförvaltningen
av hyresrätterna genom hyressänkningar relaterade till egna arbetsinsatser.

2004/05:Sf360 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om särskilda insatser för att underlätta en positiv
utveckling av "segregerade" bostadsområden.
2004/05:Sf363 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att höja den barnrelaterade delen i bostadsbidraget.

2004/05:Sf365 av Sven Brus m.fl. (kd):

27.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bostadssegregering och blandade upplåtelse- och
bebyggelseformer.
2004/05:Ub259 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om planprocessen.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillfälliga bostäder.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inventering av statliga fastigheter.
2004/05:Ub276 av Sofia Larsen m.fl. (c):

17.     Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att inbjuda
berörda kommuner, högskolor och studentkårer till överläggningar om hur
bostadssituationen för studenter skall hanteras framgent.
18.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
i motionen anförs om att kommunen skall ha ett bostadsförsörjningsansvar
vid ökat antal studieplatser.
2004/05:N239 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att förbättra studenternas svåra ekonomiska situation
i Stockholm.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om åtgärder för att minska produktionskostnaden av nya
bostäder.
2004/05:N401 av Anita Brodén m.fl. (fp):

9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ny bostadspolitik som ger förutsättningar för en
kraftfull utbyggnad av nya lägenheter.
2004/05:N403 av Christer Nylander m.fl. (fp, kd, m, c):

3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en ny bostadspolitik för att förhindra
bostadsbrist i Skåne.
2004/05:N409 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en reformerad bostadspolitik för fler bostäder.
24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om byggande av studentbostäder på statligt ägd
mark.
2004/05:Bo202 av Lars-Ivar Ericson (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bostäder på landsbygden.
2004/05:Bo206 av Jörgen Johansson (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att vitalisera den svenska byggsektorn.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att initiera en dialog mellan byggbranschens parter
i syfte att uppnå ett förhållningssätt som uppfyller dagens krav.
2004/05:Bo208 av Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förbättring av möjligheterna att få banklån och kreditgarantier
för att bygga på landsbygden.
2004/05:Bo209 av Johan Linander (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nytt regelverk för fler och billigare studentbostäder.
2004/05:Bo223 av Ragnwi Marcelind (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av satsning på implementering av Inspiredirektivet
och behovet av en tydlig ledning och styrning av arbetet.
2004/05:Bo231 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förstärka och precisera de bostadspolitiska målen
för bostadsbidragen.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om innehållet i ett reformerat system för bostadsbidrag.

2004/05:Bo235 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att federalismens principer bör appliceras inom
bostadspolitiken.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om det ansvar lagstiftande och andra politiska
beslutsförsamlingar har vad gäller reformeringen av bostadsmarknaden i en mer
marknadsekonomisk inriktning.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av åtgärder för att minska det s.k. underhållsberget.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av långsiktiga spelregler och enkelt regelverk
inom bostadssektorn.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av mångfald för att motverka segregation.
11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en genomgång bör göras i syfte att minska alla
politiskt orsakade etableringskostnader för byggsektorn.
12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om flyttkedjors politiska implikationer.
13.     Riksdagen beslutar avskaffa det statliga investeringsbidraget
för lägenheter.
14.     Riksdagen beslutar permanenta det statliga investeringsbidraget
för studentlägenheter.
17.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av en tydlig bostadspolitisk profil.
19.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bostadsbidragens negativa marginaleffekter.
22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att en strategi för att minska antalet bostads- och
hemlösa utarbetas.
2004/05:Bo240 av Owe Hellberg m.fl. (v):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att riksdagen bör sätta upp ett tydligt mål om att
det under den närmaste tioårsperioden dels bör byggas ca 40 000 lägenheter
per år, dels renoveras ca 60 000 lägenheter per år.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att dagens investeringsbidrag och momsåterföringsstöd
bör ersättas med ett investeringsstöd för nyproduktion av hyresrätter,
där det dels finns ett tak för högsta möjliga hyresnivå, dels ett
villkor för att få stöd som bygger på att hyrorna skall ha framförhandlats
i förväg.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att ett permanent investeringsstöd för byggandet av
studentbostäder bör införas och ges samma villkor som ett permanent
investeringsstöd för byggandet av ordinära hyresrätter.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att Boverket bör ha möjlighet att påverka hur medlen
för marksanering används, antingen med eget anslag eller i samråd med
Naturvårdsverket.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att stödet för ombyggnation bör förstärkas och
omvandlas till ett permanent investeringsstöd för ombyggnation av hyresrätt,
där villkor för stöd är kopplat till tydliga miljökrav och i förväg
framförhandlade hyror.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att det tillfälliga stödet till hissinstallationer
bör vara ett permanent inslag i den statliga bostadspolitiken.
2004/05:Bo242 av Lennart Hedquist m.fl. (m, fp, kd, v, c, mp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om länsstyrelseanslagen.
2004/05:Bo244 av Annelie Enochson (kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att det bör inrättas ett specifikt departement för att handlägga
ärenden som rör bostadspolitiken, samhällsbyggandet och den övergripande
fysiska planeringen.
2004/05:Bo248 av Jörgen Johansson (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att samhället skall underlätta det fria valet vid
bosättning.
2004/05:Bo249 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1.      Riksdagen begär att regeringen utreder hur förutsättningarna
att äga sin bostad kan förbättras för hushåll med låga inkomster med
hjälp av bostadspolitiska medel.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inrättande av ett regelverk för öronmärkt bosparande.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om åtgärder för att underlätta hyrköp vid nybyggnation.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om statliga garantier för bolåntagare.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillhandahållande av signalsystem för en flexiblare
kreditprövning hos bolåneinstituten.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om statliga försäkringar mot prisfall eller ökade kostnader
avseende boende.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett bidragssystem anpassat för att köpa och äga
bostäder.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inrättande av ett regel- och finansieringssystem som
inte missgynnar byggande av bostäder med äganderätt eller insatser.
2004/05:Bo253 av Helene Petersson m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av billiga och bra bostäder som alla har råd att bo
i.
2004/05:Bo262 av Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en förbättring för att kunna få banklån och kreditgarantier
för att bygga på landsbygden.
2004/05:Bo263 av Rigmor Stenmark (c):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om arkitektur och estetik inom bostadspolitikens område.
2004/05:Bo266 av Ann-Kristine Johansson och Helena Frisk (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om översyn av samhällsstöd till investeringar för trygghet i
boendet.
2004/05:Bo268 av Sinikka Bohlin (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om statlig bostadsbyggnadssubvention.
2004/05:Bo274 av Sven-Erik Österberg (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ökade insatser för byggande av studentbostäder.
2004/05:Bo275 av Margareta Andersson m.fl. (c):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att underlätta för kreditgarantiföreningarna att
också arbeta mot bostadsmarknaden.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om att använda EU:s sturkturfonder till att underlätta
byggande av bostäder och näringsfastigheter på landsbygden.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om en översyn av konkurrenssituationen på byggmaterialmarknaden.

2004/05:Bo288 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1.      Riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen
att under 2005 ställa ut kreditgarantier i samband med obeståndshantering
intill ett belopp på högst 500 000 000 kr inklusive tidigare åtaganden.
2.      Riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen
att under 2005 ställa ut kreditgarantier för lån till kommunala
bostadsföretag intill ett belopp på 3 000 000 000 kr inklusive tidigare
åtaganden.
3.      Riksdagen avslår regeringens förslag om att bemyndiga regeringen
att under 2005 ställa ut kreditgarantier för lån till kooperativa
hyresrättsföreningar intill ett belopp på 1 000 000 000 kr inklusive
tidigare åtaganden.
4.      Riksdagen anvisar till utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande för 2005 anslagen enligt följande
uppställning:


Anslag  Regeringens förslag     Anslagsförändring
A 21:1 Bostadsbidrag    3 507 000 000   -3 507 000 000
A 31:1 Boverket 165 030 000     -32 650 000
A 31:2 Räntebidrag m.m. 1 786 000 000   -1 786 000 000
A 31:5 Bidrag till Fonden för fukt- och mögelskador     32 800 000      -32 800
000
A 31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder        33 000 000      -32 000
000
A 31:10 Byggkostnadsforum m.m.  25 000 000      -25 000 000
A 31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder      600 000
000     -600 000 000
A 31:12 Statens bostadsnämnd    7 769 000       -3 885 000
A 31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsföretag     152 500 000     -103
500 000
A 31:14 Bidrag till installation av hissar      29 000 000      -26 500 000
A 31:15 Ungdomsbostadssamordnare        1 500 000       -1 500 000
A 32:1 Länsstyrelserna m.m.     2 168 221 000   -50 000 000
Summa för utgiftsområdet                -6 200 835 000


2004/05:Bo290 av Henrik S Järrel (m):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att kartlägga träffsäkerheten i dagens
bostadsbidragssystem och att - med ledning härav - skapa ett träffsäkrare och
effektivare system.
2004/05:Bo292 av Rigmor Stenmark m.fl. (c):
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering, bostadsförsörjning
och byggande enligt följande uppställning:


Anslag (tkr)    Regeringens förslag     Anslagsförändring
21:1 Bostadsbidrag, ramanslag   3 507 000       -150 000
31:1 Boverket, ramanslag        165 000 -5 000
31:2 Räntebidrag m.m.   1 786 000       -25 000
13:10 Byggkostnadsforum 25 000  -25 000
31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder 600 000 -450
000
31:12 Statens bostadsnämnd      7 800   -7 800
31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag 152 500 -152 500
31:15 Ungdomsbostadssamordnare  2 000   -2 000
32:1 Länsstyrelserna m.m.       2 138 467       -160 000
Summa för utgiftsområdet        9 139   - 977 300


2004/05:Bo294 av Christer Adelsbo m.fl. (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vikten av att dagens regler vad gäller statlig kreditgaranti
för kooperativa hyresrättsföreningar överensstämmer med de behov som
finns.
2004/05:Bo295 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

1.      Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning i syfte
att ta fram ett fördelningspolitiskt bättre fungerande regelverk för
bostadsbidragen.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om halvårsvisa avstämningsperioder för bostadsbidragen.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en höjning av bostadsbidraget med 100 kr per barn
till berättigade hushåll.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en gemensam inkomstgräns på 117 000 kr innan
bostadsbidraget reduceras.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett förtydligande av bestämmelserna i lagen om
bostadsbidrag gällande undantag från beräkningsunderlaget av tillgångar
som ärvts av förälder.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att hemmaboende barn under 20 år med inkomst understigande
20 000 kr inte skall räknas in i beräkningsunderlaget för bostadsbidrag.

2004/05:Bo297 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ett nytt investeringsbidrag för byggande av studentbostäder.

2004/05:Bo298 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att arbetsgruppen för nytt bostadsfinansieringssystem
bör ges i uppdrag att se över förutsättningarna för byggande av
seniorbostäder.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om förbättrade förutsättningar att bygga seniorbostäder
genom inrättandet av ett bostadsfinansieringssystem som inte ensidigt
gynnar byggande av mindre hyresbostäder.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om inrättande av ett forum för äldres boende.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att regeringen skall vara pådrivande för att kommunerna
skall kunna uppfylla sitt bostadsförsörjningsansvar gentemot den äldre
befolkningen.
2004/05:Bo301 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bostadspolitikens mål.
2.      Riksdagen beslutar att bostadsbidraget ersätts med ett icke
inkomstprövat bidrag till ensamstående föräldrar med barn.
4.      Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag om åtgärder
för att stimulera sparande och ägande på bostadsmarknaden i enlighet
med vad som anförs i motionen.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att subventioner är kontraproduktiva och därför bör
avskaffas i takt med att skattetrycket på boende och byggnation sänks.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av infrastrukturella satsningar för att
möjliggöra bostadsbyggande.
12.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att främja konkurrensen inom bygg- och byggmaterielsektorn.
24.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om offentliga fastighetsföretag.
2004/05:Bo303 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att boendeintegration skall underlättas genom att
bostadspolitiken inriktas mot att skapa likvärdiga förutsättningar för
byggande och ägande av bostäder i alla olika upplåtelseformer och
storlekar.
2004/05:Bo304 av Annelie Enochson (kd):

2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att kommunerna skall ta sitt ansvar för att tillhandahålla
billig mark för studentbostäder.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att möjliggöra för mobila studentbostäder.
7.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att förbättra konkurrensbevakningen av
byggsektorn.
2004/05:Bo306 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bostadspolitikens inriktning och mål.
2.      Riksdagen avslår regeringens hemställan om att under 2005
bemyndigas ställa ut kreditgarantier för lån till kommunala bostadsföretag
intill ett belopp av 3 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda åtaganden.
3.      Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2005 ställa ut
kreditgarantier för lån till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott
intill ett belopp av 3 000 000 000 kr inklusive tidigare gjorda åtaganden.
4.      Riksdagen avslår regeringens hemställan om att för anslaget
31:11 Investeringsbidrag för nybyggnad av hyresbostäder ingå åtaganden
som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst
600 000 000 kr efter 2005.
5.      Riksdagen avslår regeringens hemställan om att under 2004 för
anslaget 31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag bemyndigas
ingå åtaganden som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter
på högst 150 000 000 kr efter 2005.
6.      Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004 för det av
Kristdemokraterna föreslagna anslaget Stöd till bostadsföretag i kommuner
med bostadsöverskott ingå åtaganden som inklusive tidigare gjorda
åtaganden medför utgifter på högst 150 000 000 kr efter 2005.
7.      Riksdagen beslutar om komplettering av riksdagens bostadspolitiska
mål i enlighet med vad som anförs i motionen.
8.      Riksdagen beslutar att avveckla den tillfälliga investeringsstimulansen
vid byggande av mindre hyresbostäder och studentbostäder.
9.      Riksdagen beslutar att avveckla anslag 31:11 Investeringsbidrag
för anordnande av hyresbostäder.
10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att avveckla räntebidragssystemet.
15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Konkurrensverket skall ges ett utvidgat ansvar
att bevaka konkurrensen inom byggmarknaden.
22.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om stöd till bostadsföretag i kommuner med svag efterfrågan.
28.     Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt uppställning:


Anslag, tusental kronor Regeringens förslag     Anslagsförändringar
21:1 Bostadsbidrag      3 507 000       +450 000
31:1 Boverket   165 030 -18 000
31:2 Räntebidrag        1 786 000       -255 000
31:8 Lantmäteriverket   343 679 -23 000
31:10 Byggkostnadsforum m.m.    25 000  -25 000
31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder        600 000 -300
000
31:12 Statens bostadsnämnd      7 919   -4 000
31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag 153 000 -153 000
31:14 Bidrag till installation av hissar        29 000  -29 000
32:1 Länsstyrelserna    2 168 421       -10 000
Nytt anslag: Forum för äldres boende            +5 000
Nytt anslag: Investeringsstöd för byggande av studentbostäder           +30
000
Nytt anslag: Stöd till bostadsföretag i kommuner med bostadsöverskott
+153
000
Summa för utgiftsområdet        9 139 412       -179 000


2004/05:Bo309 av Nina Lundström m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om valfrihet i boendet.
2004/05:Bo310 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bostadspolitiska jämförelser med Europa.
2.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om konkurrens på byggmarknaden.
3.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om Konkurrensverkets roll.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om svartarbete inom byggbranschen.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om kvinnor inom byggbranschen.
6.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om ökad kulturell mångfald inom byggbranschen.
8.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om det statliga markinnehavet.
9.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om vikten av att försäljning av statlig mark inte snedvrider
konkurrensen.
10.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om studenters bostadssituation.
11.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att staten bör erbjuda mark för byggande av
studentbostäder.
13.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Konkurrensverket bör följa upp konkurrensen
avseende byggmaterial.
14.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att Konkurrensverket bör få i uppgift att bevaka
utvecklingen av fler utländska aktörers etablering på den svenska
byggmarknaden.
15.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att det behövs en "operation byggsanering" för att
komma till rätta med svartarbete inom byggbranschen.
16.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om avveckling av subventioner i form av skattekrediteringar
och investeringsbidrag.
23.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av infrastruktur och kommunikationer för
ökat bostadsbyggande på tillväxtorter.
25.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om bostadsbidragen.
26.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om valfrihet i boendet.
28.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda statens roll inom finansieringssystemen
för bostadsbyggande och boende.
29.     Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om att utreda räntebidragets framtida utformning.
32.     Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till
regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande enligt följande uppställning:


Anslag (tusental kronor)        2005
21:1 Bostadsbidrag      -35 000
31:1 Boverket   -29 000
31:2 Räntebidrag m.m.   -15000
31:6 Bidrag till åtgärder mot radon i bostäder  -10 000
31:10 Byggkostnadsforum -20 000
31:11 Investeringsbidrag för anordnande av hyresbostäder        -60 000
31:12 Statens bostadsnämnd
31:13 Omstrukturering av kommunala bostadsbolag -10 000
31:14 Bidrag till installation av hissar        -29 000
31:15 Ungdomsbostadssamordnare  1 500
31:15 Internationellt utbyte, jämställdhet, mångfald    1 500
Summa   -83 000


2004/05:Bo312 av Christin Hagberg och Michael Hagberg (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att villkoren för byggandet av fler hyresrätter måste förbättras.

2004/05:Bo315 av Alf Eriksson m.fl. (s):

1.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om behovet av en bostadspolitik för integration.
4.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om integrerat boende.
5.      Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om en effektiv markpolitik.
2004/05:Bo316 av Anita Johansson och Claes-Göran Brandin (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bosparande och bosättningslån.
2004/05:Bo317 av Anita Johansson och Claes-Göran Brandin (båda s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om insatser för ökad tillgänglighet i boendet.
2004/05:Bo322 av Åsa Lindestam (s):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen
anförs om delat bostadsbidrag vid gemensam vårdnad.

Bilaga 2
Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 18 Samhällsplanering,
bostadsförsörjning och byggande
Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till
anslagsfördelning.
Belopp i tusental kronor

Anslag  Anslagstyp      Regeringens förslag
21:1 Bostadsbidrag      Ramanslag       3 507 000
31:1 Boverket   Ramanslag       165 030
31:2 Räntebidrag m.m.   Ramanslag       1 786 000
31:3 Statens bostadskreditnämnd:Förvaltningskostnader   Ramanslag       13
501
31:4 Statens bostadskreditnämnd:Garantiverksamhet       Ramanslag       200 000
31:5 Bidrag till Fonden för fukt- ochmögelskador        Ramanslag       32 800
31:6 Bidrag till åtgärder mot radon ibostäder   Ramanslag       33 000
31:7 Statens geotekniska institut       Ramanslag       29 889
31:8 Lantmäteriverket   Ramanslag       343 679
31:9 Statens va-nämnd   Ramanslag       7 826
31:10 Byggkostnadsforum m.m.    Ramanslag       25 000
31:11 Investeringsbidrag för anordnandeav hyresbostäder Ramanslag       600
000
31:12 Statens bostadsnämnd      Ramanslag       7 769
31:13 Omstrukturering av kommunalabostadsföretag        Ramanslag       152 500
31:14 Bidrag till installation av hissar        Ramanslag       29 000
31:15 Ungdomsbostadssamordnare  Ramanslag       1 500
32:1 Länsstyrelserna m.m.       Ramanslag       2 168 221
32:2 Kommunala samverkansorgan m.m.     Obetecknat anslag       36 697
Summa           9 139 412