Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utbildningsutskottets betänkande med anledning av propositionen 1974:145 angående fria läromedel, m. m., jämte motion

Betänkande 1974:UbU39

Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.

utbildningsutskottets betänkande nr 39 år 1974   UbU 1974: 39

Nr 39

Utbildningsutskottets   betänkande   med anledning av   propositionen 1974:145 angående fria läromedel, m. m., jämte motion.

Propositionen

I propositionen 1974: 145 har Kungl. Maj:t (utbildningsdepartemen­tet) föreslagit riksdagen att

1.    godkänna de riktlinjer för tillhandahållande av fria läromedel för eleverna i grundskolan som förordats i propositionen,

2.    godkänna vad som i propositionen förordats i fråga om extern klass av specialskolan,

3.    medge att under innevarande budgetår statsverkets kostnader för den ersättning som skall utgå för sådana elever i externa klasser som kommer frän annan kommun får täckas med medel som anvisats under förslagsanslaget Specialskolan m. m.: Utbildningskostnader.

Enligt propositionen bör eleverna i grundskolan som gåva få centra­la läromedel i den utsträckning som krävs för en allmän överblick av det huvudsakliga innehållet i lärokursen. Bestämmelserna avses träda i kraft den 1 juli 1976. Vidare föreslås i propositionen vissa förbätt­ringar av de kommunala villkoren i samband med anordnande av s. k. extern klass av specialskolan.

Motionen

1974: 1994 av herr Hermansson m. fl. (vpk) vari hemställs att riks­dagen

1.    beslutar att eleverna i grundskolan som gåvoläromedel skall er­hålla de centrala läromedel som behövs för att kunna följa undervis­ningen,

2.    hos regeringen hemställer om förslag om särskild medelstilldelning till kommunerna för denna verksamhet.

Gällande bestämmelser om tilihandahållande av läromedel

Frågan om tillhandahållande av läromedel åt elever i grundskolan regleras i 2 kap. 27 § skolstadgan (1971: 235). Första och andra styckena av paragrafen har följande lydelse.

Elev vid grundskolan skall i skälig omfattning tillhandahållas materiel som fordras för en tidsenlig undervisning.

Elev vid grundskolan får behålla egentliga läroböcker, arbetsböcker

1    Riksdagen 1974. 14 saml. Nr 39


 


UbU 1974:39                                                            2

och förbrukningsmateriel. Vid an;fordran skall dock återlämnas dels vissa läroböcker och läseböcker, särskilt om de skall användas kortare tid, dels förbrukningsmateriel som utan olägenhet kan användas på lärorummet av olika klasser och grupper.

Tidigare behandling av frågan om tiiJhandahållande av läromedel

1972 års riksdag

Utbildningsutskottet anförde i sitt betänkande 1972: 26 i anledning av vid 1972 års riksdag väckta motioner angående tillhandahållande av fria läromedel åt elever i grundskolan att utskottet delade motionärernas upp­fattning att det genom den snabba utvecklingen på läromedelsområdet inte är lika lätt som förut att definiera t. ex. begreppen "egentliga läro­böcker" och "vissa läroböcker och läseböcker" i 2 kap. 27 § skolstadgan och erinrade om att eleverna skall erhålla de förstnämnda böckerna som gåva och de sistnämnda som lån. Utskottet fann vidare att den andel lä­romedel som eleverna erhåller som gåva fortsättningsvis bör vara oför­ändrad jämfört med tidigare praxis. Med hänsyn till de olägenheter som visat sig följa av påtalad oklarhet i skolstadgan var det emellertid enligt utskottets mening angeläget att det ifrågavarande andra stycket i para­grafen utformades så att det — inom ramen för vad som sägs i första stycket — gav kommunerna större frihet att avgöra vilka läromedel som skall lämnas som gåva respektive liin till eleverna i grundskolan. Riks­dagen beslöt på utskottets förslag att ge Kungl. Maj:t till känna vad ut­skottet sålunda anfört om 2 kap. 27 % skolstadgan.

1973 års riksdag

Enligt beslut av 1973 års riksdag skulle som riktlinjer i fråga om tillhandahållande av läromedel gälla att elev i grundskolan skulle som gåva få minst ett läromedel, vUket: ger en allmän överblick över det huvudsakliga kursinnehållet i ämnet, i varje ämne där sådant läromedel förekommer. Då ett läromedel ofta nog endast är avsett för en viss års­kurs eller ett visst stadium kommer, som utbildningsutskottet konsta­terade, eleven under genomgången av grundskolan att ha rätt till mer än ett centralt läromedel i ett och samma ämne (prop. 1973: 76, UbU 1973: 28, rskr 1973: 242).

Vårsessionen med 1974 års riksdag

Kungl. Maj:t anmälde i proposition angående vissa läromedelsfrågor (prop. 1974: 13) att skolöverstyrelsen (SÖ) den 6 december 1973 lagt fram förslag till nya bestämmelser om fria läromedel för eleverna i grundskolan samt att remissbehandlingen av detta förslag inte kunde avslutas i. sådan tid att nya bestämmelser om fria läromedel kunde träda i kraft vid utsatt tidpunkt. Kungl. Maj:t föreslog därför att gällande


 


UbU 1974:39                                                                          3

bestämmelser om fria läromedel tillämpades även under budgetåret 1974/75. Riksdagen godkände att så skedde (UbU 1974: 15, rskr 1974: 155).

Utskottet

Statsmaktema beslöt år 1974 (prop. 1974: 13, UbU 1974: 15, rskr 1974: 155) att med centrala läromedel skall förstås sådana läromedel som täcker väsentliga delar av ämnen, ämnesgrupper eller kursmoment, som anges i gällande läroplan, och förser eleverna med instrument som hjälper dem att planera och organisera sina studier, öva färdigheter, inhämta fakta och sätta in dessa i ett meningsfullt sammanhang.

Enligt propositionen 1974: 145 bör eleverna i grundskolan som gåva få centrala läromedel i den utsträckning som krävs för en allmän över­blick av det huvudsakliga innehållet i lärokursen.

I motionen 1974: 1994 hävdas att propositionens förslag innebär för stor frihet för en kommun när det gäller att avgöra vilka läromedel som skall tillhandahållas eleverna som gåva respektive lån. Elev bör enligt motionärerna som gåva erhålla de centrala läromedel sora behövs för att kunna följa undervisningen i kommunens grundskola.

Utskottet erinrar om att 1973 års riksdag fattat beslut om riktlinjer i fråga om tillhandahållande av läromedel åt elev i grundskolan. De preciserande bestämmelser som nu föreslås innebär bl. a. att kommuns gåvoskyldighet skall avse centrala läromedel. Antalet centrala läromedel som en elev under genomgång av grundskolan erhåller som gåva kan självfallet växla från kommun till kommun beroende på vilka läromedel som en kommun väljer. Målet för alla kommuners strävan skall enligt propositionen 1974: 145 emellertid vara detsamma, nämligen att som gåva ge centrala läromedel i den utsträckning som krävs för en allmän överblick av det huvudsakliga innehållet i lärokursen. Såvitt utskottet kunnat finna blir motionärernas ifrågavarande önskemål tillgodosett om propositionens förslag genomförs. Motionen 1974: 1994 behöver därför i denna del inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Beträffande den i motionen aktualiserade frågan om särskilt stats­bidrag till läromedel vill utskottet anföra följande.

Genom riksdagens beslut år 1946 ålades skoldistrikten att utan be­hovsprövning tillhandahålla samtliga elever inom folk- och småskola fria läroböcker och fri förbrukningsmateriel (prop. 1946: 59, SU 1946: 78, rskr 1946: 191). För dessa ändamål utgick statsbidrag, som dock inte täckte hela kostnaden. Genom riksdagens beslut år 1957 rörande omläggning av statsbidragen till primärkommunernas driftutgifter bort­föll det särskilda bidraget till fria läromedel (prop. 1957: 112, SU 1957: 91, rskr 1957: 239). Kompensation för detta erhölls genom att kom­munernas andel av kostnaderna för lärarlönerna, det s. k. kommun-


 


UbU 1974:39                                                             4

avdraget, minskades. Att införa ett nytt specialdestinerat statsbidrag är enligt utskottets uppfattning inte lämpligt. Därtill kommer att ut­redningen om skolan, staten och kommunerna just behandlar frågan om statsbidrag till kommunernas \'erksamhet på skolans område. En­ligt utredningens direktiv är det angeläget att statsbidragets storlek kan anpassas till kommunernas skiftande förutsättningar att organisera skolverksamheten. Med hänvisning till pågående utredningsarbete av­styrker utskottet det ifrågavarande yrkandet i motionen  1974: 1994.

Utskottet har intet att erinra mot; vad som i övrigt anförs i proposi­tionen beträffande läromedel. De nya bestämmelserna avses träda i kraft den 1 juli 1976.

Förslagen i propositionen beträffande externa specialklasser tillstyr­ker utskottet.

Utskottet hemställer

1.  att riksdagen med bifall till propositionen 1974: 145 och med avslag på motionen 1974: 1994 yrkandet 1 godkänner de rikt­linjer för tillhandahållande av fria läromedel för eleverna i grundskolan som förordats i propositionen,

2.  att riksdagen avslår motionen 1974: 1994 yrkandet 2,

3.  att riksdagen godkänner vad som i propositionen 1974: 145 förordats i fråga om extern klass av specialskolan,

4.  att riksdagen medger att under innevarande budgetår stats­verkets kostnader för den ersättning som skall utgå för sådana elever i externa klasser som kommer från annan kommun får täckas med medel som anvisats under förslagsanslaget Spe­cialskolan m. m.: Utbildningskostnader.

Stockholm den 3 december 1974

På utbildningsutskottets vägnar STIG ALEMYR

Närvarande vid ärendets slutbehandling: herrar Alemyr (s), Larsson i Staffanstorp (c), Jönsson i Arlöv (;>), Nordstrandh (m), Wiklund (s), Gustafsson i Barkarby (s), fröken Hörlén (fp), fru Gradin (s), herr Johansson i Skärstad (c), fru Sundberg (m), herr Sundgren (s), fru Lantz (vpk), fröken Rogestam (c), herr Bladh (s) och fru Ekelund (c).

Reservation

av fru Lantz (vpk) som anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 3 börjar med "Ge­nom riksdagens" och på s. 4 slutar med "motionen 1974: 1994" bort ha följande lydelse:


 


UbU 1974: 39                                                           5

För kommun, som har begränsade ekonomiska möjligheter, kan det vara förenat med svårigheter att tillhandahålla eleverna de centrala läromedel som behövs för att eleverna skall kunna följa undervisningen i grundskolan. Mot bakgrund härav bör kostnaderna för centrala läro­medel bestridas av staten. Kungl. Maj:t bör därför återkomma till riks­dagen med förslag om ett särskilt statsbidrag som avser sådana kost­nader.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. att riksdagen med bifall till motionen 1974: 1994 yrkandet 2 som sin mening ger Kungl. Maj:t till känna vad utskottet an­fört om särskilt statsbidrag till centrala läromedel.

MARCUSaOKTR. STOCKHOLM 1974     740054


 


 


 

Tillbaka till dokumentetTill toppen