Utbildning i teckenspråk för vissa föräldrar, m.m.
Betänkande 1997/98:UbU4
Utbildningsutskottets betänkande
1997/98:UBU04
Utbildning i teckenspråk för vissa föräldrar m.m.
Innehåll
1997/98 UbU4
Sammanfattning
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till utbildning i teckenspråk för föräldrar till barn som är beroende av teckenspråk för kommunikation. Detta innebär att statligt stöd lämnas till en sammanhållen utbildning bestående av påbyggbara kurser och omfattande sammanlagt 240 timmar. Utbildningen skall utformas i regional samverkan inom ramen för en av Statens skolverk fastställd ramkursplan. Utbildningen införs successivt med början den 1 januari 1998. Till betänkandet är fogat två reservationer. Moderaterna anser att en utredning bör göras om behoven av och förutsättningarna för en utvidgning av kretsen berättigade till utbildning i teckenspråk. Vänsterpartiet anser att frågan om teckenspråk inom ramen för modersmålsundervisning bör utredas.
Propositionen
Regeringen har i proposition 1996/97:162 Utbildning i teckenspråk för vissa föräldrar m.m. föreslagit att riksdagen godkänner vad regeringen förordat om grunderna för statligt ekonomiskt stöd till utbildning i teckenspråk för föräldrar till barn som är beroende av teckenspråk för kommunikation (avsnitt 5).
Motionerna
1996/97:Ub37 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att en utredning bör genomföras om behoven av och förutsättningarna för att vidga den krets av närstående till hörselskadade och döva barn som kan ges utbildning i teckenspråk. 1996/97:Ub38 av Britt-Marie Danestig-Olofsson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om teckenspråk som modersmål.
Utskottet
Inledning Teckenspråket skiljer sig i flera avseenden från andra språk. Det är ett visuellt/gestuellt språk med egen grammatik som utvecklats i samvaro mellan döva. Teckenspråket uppfattas med synen och fungerar oavhängigt av ljud. Det utförs med rörelser i händer, ögon, ansikte, mun, huvud och kropp. Teckenspråket saknar skriftspråk. Det är inte ett internationellt språk utan varje land har sitt nationella teckenspråk. Inställningen till teckenspråk som språk har varierat. I början av 1970- talet präglades kurser i teckenspråk av s.k. tecknad svenska i motsats till vad man då kallade dövas teckenspråk. Teckenspråkets status som språk lades fast i början av 1980-talet då språket infördes som första språk i läroplanen för de statliga specialskolorna för döva. Detta innebar att skriven svenska blev andraspråk. Sedan mitten av 1960-talet har bl.a. Stockholms dövas förening haft kurser i teckenspråk. Under 1980-talet skapades s.k. kunskapscentrer inom specialskolornas upptagningsområden i syfte att vara regionala komplement till det specialpedagogiska stödet som ges till elever med hörselskada i grund- och gymnasieskola. Dessa centrer har alltsedan dess, i samverkan med den pedagogiska hörselvården, kommunerna, organisationer och olika utbildningsanordnare, spelat en aktiv roll vad gäller teckenspråkskurser för bl.a. föräldrar. Utbildning i teckenspråk för vuxna på olika nivåer bedrivs av flera olika utbildningsanordnare. I hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) regleras landstingens verksamhet inom detta område. Landstingen skall bl.a. erbjuda habilitering. Inom ramen för habilitering anordnar landstingen pedagogisk hörselvård, vilket innebär att de utöver medicinsk habilitering också ger psykosocialt och pedagogiskt stöd. I habiliteringsverksamheten ingår den första introduktionen i form av vägledning för döva/hörselskadade barn och föräldrar i hemmet och introduktionsutbildning i teckenspråk för föräldrar och ibland även andra anhöriga. Staten har till betydande del finansierat kurser i teckenspråk för föräldrar främst genom statsbidrag till folkbildningen, dvs. studiecirklar och folkhögskolekurser, genom bidrag till berörda organisationer och genom kurser vid statens skolor för vuxna. Staten har vidare gett särskilda bidrag till uppbyggnaden av särskilda föräldrautbildningar, t.ex. den koncentrerade teckenspråksutbildningen för föräldrar vid Solbacken på Värmdö och vid Härnösands folkhögskola. För föräldrar som deltar i teckenspråksutbildning kan ersättning utgå för kostnader för deltagarnas resor, uppehälle och för inkomstbortfall enligt bestämmelserna i förordningen (1992:925) om försöksverksamhet med studiesocialt stöd vid teckenspråksutbildning, det s.k. TU-stödet. Ersättning för inkomstbortfall vid föräldrautbildning inom landstingens pedagogiska hörselvård liksom vid föräldrakurser vid de statliga specialskolornas kunskapscentrer kan ges enligt reglerna för tillfällig föräldrapenning enligt 4 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Regeringens förslag och bedömningar Till grund för propositionen ligger den s.k. TUFF-utredningens betänkande TUFF - TeckenspråksUtbildning För Föräldrar (SOU 1996:102) samt remissyttranden över detta. Vidare har Statens skolverk i skrivelse den 23 februari 1996 lämnat underlag för regeringens bedömning i fråga om teckenspråk som kärnämne. Regeringen föreslår att statligt stöd skall lämnas till en systematiserad utbildning i teckenspråk (TUFF-utbildning) för föräldrar till barn som för kommunikation är beroende av teckenspråk. Deltagarna förutsätts ha vissa förkunskaper för tillträde till utbildningen. Syftet med TUFF-utbildningen skall vara att ge föräldrarna sådana färdigheter att de på ett funktionellt sätt kan använda teckenspråk i kontakt med sina barn och därmed främja barnets utveckling. Föräldrar till yngre barn skall prioriteras, och utbildningen bör genomföras under loppet av fyra år. Utbildningen skall vara sammanhållen, bestå av påbyggbara kurser och omfatta 240 timmar om 60 minuter. Utbildningen skall utformas i regional samverkan inom ramen för en av Statens skolverk fastställd ramkursplan. Dessutom skall det finnas en anordnare med hela landet som upptagningsområde. Statsbidrag skall lämnas för kostnader för dels anordnandet av utbildningen, dels deltagandet i utbildningen. Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) skall besluta om och utbetala statsbidrag till utbildningsanordnare. Centrala studiestödsnämnden (CSN) skall besluta om och utbetala bidrag till deltagarna i utbildningen. Statens skolverk skall följa upp, utvärdera och utöva tillsyn över utbildningen. Utbildningen föreslås införas successivt med början den 1 januari 1998. Regeringen beräknar att ca 900 föräldrar årligen kommer att omfattas av den nya TUFF-utbildningen vid full utbyggnad. Riksdagen har som sin mening givit regeringen till känna att en samlad översyn bör göras av utbildningarna för vuxna inom teckenspråksområdet (bet. 1996/97:KrU9, rskr. 229). Regeringen avser att som ett första steg i denna översyn ge SIH och Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet (TÖI) ett gemensamt uppdrag att i samråd med berörda myndigheter och organisationer kartlägga och analysera behoven av lärare och andra personer kunniga i teckenspråk inom olika utbildningsformer. Regeringen pekar på att behovet av studiematerial inom teckenspråksområdet är stort inom alla utbildningsformer och att det finns ett stort behov av utveckling av nya och bättre läromedel och av samordning inom området. Enligt regeringens uppfattning är det viktigt att ett utvecklingsarbete påbörjas. Regeringen informerar om att den avser att avsätta medel ur Allmänna arvsfonden för att påskynda bl.a. ett sådant utvecklingsarbete. Enligt regeringens bedömning bör teckenspråk för döva vara ett kärnämne vid riksgymnasiet för döva. Vidare bör svenska för döva och engelska för döva utgöra kärnämnen och vara alternativ till ämnena svenska respektive engelska. B-språk för döva och C-språk för döva bör utgöra alternativ till respektive kurs.
Motionerna och utskottets bedömning I motion 1996/97:Ub37 (m) anförs att propositionen är välkommen och motionärerna har inga invändningar mot förslaget. De anser emellertid att ett par frågor återstår att utreda. Motionärerna pekar på att många barn har sin övervägande familjekontakt med mor- och farföräldrar. Syskon har en viktig roll i kontakten mellan den hörselskadade och andra barn och ungdomar. Regeringen bör därför återkomma med en kompletterande utredning för att senare eventuellt vidga kretsen som är berättigad till denna utbildning. Även motionärerna i motion 1996/97:Ub38 (v) är positiva till förslaget i propositionen men anser att fler frågor inom området behöver utredas. De problem som hörande barn till döva föräldrar har behöver uppmärksammas anser motionärerna. De pekar på att teckenspråk i dag finns som B- eller C-språk i vissa kommuner, men menar att detta inte är tillräckligt. De anser att det är särskilt angeläget att utreda om teckenspråk skall finnas inom ramen för modersmålsundervisning. U t s k o t t e t anser i likhet med regeringen och motionärerna att utbildning i teckenspråk för föräldrar är angelägen och ser därför mycket positivt på förslaget om en samordnad utbildning i teckenspråk för alla föräldrar till barn som för kommunikation är beroende av teckenspråk. Det är i det dagliga umgänget med föräldrar, syskon och andra som barnet utvecklar sin personlighet och sin identitet. En grundläggande förutsättning är därvid en väl fungerande kommunikation mellan föräldrar och barn. Det är därför av stor vikt att det nu skapas möjligheter till en reguljär utbildning i teckenspråk för föräldrar. Syftet med utbildningen skall - såsom anges i propositionen - vara att ge föräldrarna sådana färdigheter att de på ett funktionellt sätt kan använda teckenspråk i kontakt med sina barn och därmed främja barnets utveckling. Utskottet delar regeringens uppfattning att en förutsättning för kvalitet och likvärdighet är att utbildningen bedrivs inom ramen för en ramkursplan och att varje utbildningsanordnare utifrån ramkursplanen utarbetar en kursplan för utbildningen i fråga. En annan förutsättning för kvalitet är att anordnare av utbildningen bl.a. dels har lärare med pedagogisk kompetens vad gäller utbildning i teckenspråk, dels äger förutsättningar att bedriva lokalt utvecklingsarbete. Det är viktigt att utbildningen kontinuerligt följs upp och utvärderas av utbildningsanordnaren. Utskottet fäster även stort avseende vid den uppföljning och utvärdering av utbildningen som Statens skolverk avses få i uppdrag att genomföra på nationell nivå. Utskottet utgår därvid från att även frågan om utbildningens omfattning om 240 timmar följs upp och utvärderas. Utskottet vill i likhet med regeringen betona vikten av att ett utvecklingsarbete påbörjas inom teckenspråksområdet med bl.a. en utveckling av nya och bättre läromedel och användning av ny teknik. Utskottet utgår från att utvecklingen inom området noga följs i vad avser bl.a. pedagogisk kvalitet i teckenspråksutbildningen. Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag om statsbidrag till utbildning i teckenspråk för föräldrar till barn som för kommunikation är beroende av teckenspråk. När det gäller yrkandet i motion 1996/97:Ub37 om ett tillkännagivande till regeringen om en utredning om utvidgning av kretsen berättigade till utbildningen vill utskottet anföra följande. Utskottet anser i likhet med motionärerna att det är viktigt att fler personer än föräldrarna i ett gravt hörselskadat eller dövt barns närmaste omgivning kan teckenspråk och därmed kan kommunicera med barnet. I en situation där det bl.a. är brist på teckenspråkslärare måste dock föräldrarna prioriteras. Landstingen ger inom sitt habiliteringsansvar den första introduktionen i teckenspråk för föräldrar och andra anhöriga, t.ex. mor- och farföräldrar och syskon. TUFF-utredningen har emellertid konstaterat att den utbildning i teckenspråk som ges av landstingen inte är tillräcklig för en bra kommunikation mellan föräldrar och barn. Utbildningar i teckenspråk inom reguljära utbildningssystem är inte uppbyggda utifrån de behov som föräldrar har. Utskottet anser att föräldrar intar en särställning och att det är befogat att i första hand ge föräldrar en fördjupad och särskilt anpassad teckenspråksutbildning. Utskottet vill peka på att den nu föreslagna föräldrautbildningen kommer att följas upp och utvärderas av Skolverket. Vidare har regeringen den 4 september 1997 uppdragit åt Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) att i samråd med Tolk- och översättarinstitutet vid Stockholms universitet (TÖI) analysera vilken kompetens lärare behöver inom olika teckenspråksutbildningar för barn och vuxna. Vidare skall en kartläggning göras av dels behovet av utbildning i teckenspråk för andra personalkategorier än lärare, dels behovet av tolkar för döva, dövblinda och vuxendöva. Den gjorda analysen och kartläggningen bör enligt uppdraget innehålla en kostnadsberäkning och förslag till om och i så fall hur en fortsatt översyn/utredning skall ske. Uppdraget skall redovisas senast den 1 mars 1998. Utskottet hänvisar även till vad utskottet anfört i det föregående om utvecklingsarbete inom teckenspråksområdet. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motion 1996/97:Ub37. Utskottet är inte heller berett att tillstyrka förslaget i motion 1996/97:Ub38 om en utredning av frågan om teckenspråk inom ramen för modersmålsundervisning. Utskottet delar motionärernas uppfattning att hörande barn som har döva eller gravt hörselskadade föräldrar eller syskon behöver kunskaper i teckenspråk. Dessa barn får förutsättas erhålla kunskaper i teckenspråk genom sina föräldrar på motsvarande sätt som hörande föräldrar lär sina barn barn tala. De får också i dag tillgång till utbildning i teckenspråk genom bl.a. kunskapscenterverksamheten vid de statliga specialskolorna. De har vidare möjlighet att välja teckenspråk som språkval i grundskolan och gymnasieskolan. Utskottet vill i sammanhanget än en gång peka på att det största problemet inom teckenspråksområdet för närvarande är bristen på teckenspråkslärare.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande utbildning i teckenspråk för föräldrar att riksdagen godkänner vad regeringen har förordat om grunderna för statligt ekonomiskt stöd till utbildning i teckenspråk för föräldrar till barn som är beroende av teckenspråk för kommunikation, 2. beträffande utredning om en utvidgning av kretsen berättigade till utbildningen att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub37, res. 1 (m) 3. beträffande utredning om teckenspråk inom ramen för modersmålsundervisning att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub38. res. 2 (v)
Stockholm den 18 september 1997
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Bengt Silfverstrand (s), Eva Johansson (s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Andreas Carlgren (c), Torgny Danielsson (s), Margitta Edgren (fp), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig (v), Majléne Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kd) och Margareta E Nordenvall (m).
Reservationer
1. Utredning om en utvidgning av kretsen berättigade till utbildningen (mom. 2) Beatrice Ask, Rune Rydén, Hans Hjortzberg-Nordlund och Margareta E Nordenvall (alla m) anför: Regeringens förslag till teckenspråksutbildning för föräldrar till barn som är beroende av teckenspråk för kommunikation är välkommet, och vi har inga invändningar mot det. Vi anser emellertid att en del frågor återstår att utreda. Den viktigaste frågan handlar om målgruppens storlek. Vi vill framhålla att det redan i dag råder en tydlig lärarbrist inom teckenspråksområdet. Regeringen bör återkomma med en kompletterande utredning för att senare eventuellt utvidga kretsen berättigade till denna utbildning. Vi vill peka på att många barn har sin övervägande familjekontakt med mor- och farföräldrar. Vidare har ofta syskon en viktig roll i kontakten mellan den hörselskadade och andra barn och ungdomar. Mot denna bakgrund anser vi att utskottet under moment 2 bort hemställa: 2. beträffande utredning om en utvidgning av kretsen berättigade till utbildningen att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub37 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
2. Utredning om teckenspråk inom ramen för modersmålsundervisning (mom. 3) Britt-Marie Danestig (v) anför: Jag är positiv till förslaget i propositionen om teckenspråksutbildning för föräldrar till barn som för kommunikation är beroende av teckenspråk. Jag anser emellertid att det finns fler frågor inom området som behöver lösas. Jag vill uppmärksamma frågan om barn och föräldrar vars situation är den motsatta till de grupper som berörs av regeringens förslag, dvs. hörande barn till döva föräldrar. Teckenspråk finns i dag som B- eller C-språk i vissa kommuner, men det är inte tillräckligt enligt min uppfattning. Jag anser att det är särskilt angeläget att frågan huruvida teckenspråk skall finnas inom ramen för modersmålsundervisning utreds. Jag vill peka på att forskning visar att modersmålsundervisning har betydelse för kunskapsinhämtande också i andra ämnen. Förmågan att kommunicera med sina föräldrar är också av avgörande betydelse för barnets socialisation och därmed för möjligheten till ett rikt och fullvärdigt liv. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 3 bort hemställa: 3. beträffande utredning om teckenspråk inom ramen för modersmålsundervisning att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub38 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Propositionen.........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................2 Inledning...........................................2 Regeringens förslag och bedömningar.................3 Motionerna och utskottets bedömning.................4 Hemställan..........................................6 Reservationer.........................................6 1. Utredning om en utvidgning av kretsen berättigade till utbildningen (mom. 2) 6 2. Utredning om teckenspråk inom ramen för modersmålsundervisning (mom. 3) 7